Statsutskottets Utlåtande N:o 21 (Utlåtande 1890:Su21 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

N:o 21.

Ank. till Iiiksd. kansli den 18 febr. 1890, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag till lag om ålderdomsförsäkring.
(R. A.)

Till statsutskottet har blifvit hänvisad en inom Första Kammaren
af herr C. Adelsköld väckt motion (n:o 19), i hvilken framlagts ett så
lydande

Förslag till lag om ålderdomsförsäkring.

§ 1-

Den nuvarande kongl. postsparbanken ombildas till en allmän
svensk riksålderdomsförsäkringsanstalt under statens garanti.

De i anstaltens vård befintliga fonder och medel tillhöra delegarne
och få icke sammanblandas med statens öfriga fonder eller tillgångar.

§ 2.

Staten bekostar utgifterna för riksålderdomsförsäkringsanstaltens
förvaltning samt lemnar dessutom ett kontant årligt bidrag till premier
Bih. till Riksd. Prof. 1890. 4 Sami. 1 Åfd. 14 Haft. 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

åt insättare i anstalten, beräknadt till 2 procent af det vid kalenderårets
början innestående, af insättarne inbetalda och med ränta på
ränta bildade kapitalet, tills detta uppgår till 10 millioner kronor; 1 Va
procent då det uppgår till 10 millioner, men understiger 50 millioner
kronor; 1 procent då kapitalet öfverstiger 50 millioner kronor och
uppgår till 100 millioner kronor; 3U procent då det öfverstiger 100
millioner kronor, men understiger 200 millioner kronor; V2 procent då
det öfverstiger 200 millioner kronor, men understiger 400 millioner
kronor; samt slutligen V* procent då oftanämnda kapital öfverstiger
400 millioner kronor och i öfrig!, på nedanstående vilkor.

§ 3.

Hvar och en svensk undersåte är berättigad att, på nedanstående
vilkor, genom insättningar i riksålderdomsförsäkringsanstalten bereda
sig ett kapital eller en lifränta efter uppnådda 60 års ålder.

§ 4.

Insättningar uti anstalten verkställas på samma sätt som i postsparbanken
medelst kuponger med minst en krona och förräntas med
ränta på ränta.

§ 5.

Delegarnes insättningar få ej uttagas ur anstalten förr, än den, för
hvilken insättning skett, fylt 60 lefnadsår, men kunna då förvandlas
till lifränta.

§ 6.

Delegare, som låta sitt insatta och med ränta på ränta bildade
kapital öfvergå till lifränta, erhålla andel, i förhållande till insättningens
belopp, i den arfsvinst, som uppkommit genom före 60 lefnadsår aflidna
delegare.

De deltagare åter, som icke bestämma sig för lifränta, utan vid
fylda 60 år uttaga sitt kapital, erhålla ingen andel i ofvannämnda arfs -

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

vinst, endast det insatta kapitalet åter med ränta på ränta till den dag,
då de uppnått 60 års ålder.

§ 7.

Delegare, hvilkas samlade kapitalbehållning med ränta på ränta
vid fylda 60 års ålder understiger 100 kronor, erhålla det bildade kapitalet
åter.

§ 8.

Ingen ränta tillägges delegares kapital, sedan denne fylt 60 år.

§ 9.

När delegarens insatta kapital med tillagd ränta på ränta uppgår
till fullt. 100 kronor, erhåller han en talong med n:o, som berättigar
honom till delaktighet i de premier, som årligen komma att utdelas
bland delegarne.

Uppgår insättningen, med tillagd ränta på ränta, till fulla 200
kronor, erhåller delegaren ytterligare en numrerad talong, som berättigar
honom till samma förmån som den första talongen, o. s. v. för
hvarje fulla 100 kronor.

Större insättningar för samma person få icke göras än att lifräntan
efter fylda 60 år uppgår till högst 150 kronor om året.

§ io.

Kommuner, arbetsgivare och enskilda personer vare berättigade
göra insättningar i anstalten för lifränta åt arbetare, barn och medellösa,
men insatsen skall då på en gång uppgå till minst 100 kronor.

§ 11.

Aflider delegare i anstalten före fylda 60 år, är hans dödsbo berättigadt
uppbära det, för honom insatta kapitalet, men utan ränta.

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

§ 12-

Insaltare för andra äro egare till de talonger, som tillkomma dem,
för Indika insättning skett, och sålunda berättigade att utbekomma de
premier, som utfalla på dessa talonger, äfvensom att utbekomma det i
anstalten insatta kapitalet utan ränta, om den, för hvilken insättningen
skett, aflider före fylda 60 års ålder.

De personer, för hvilka insättning skett af andra, äro vid fylda
60 år endast berättigade till lifränta på det insatta kapitalet med ränta
på ränta jemte andel i arfsvinsten, men icke att kontant uttaga det
bildade kapitalet.

§ 13-

Räntan beräknas till 3,6 procent, hvaraf 3 procent årligen tillägges
delegarnes kapital med förut tillagd ränta; 0,5 procent användes utom
statens enligt § 2 lemnade bidrag till premier åt insättare och delegare
i anstalten, och 0,1 procent utdelas såsom premier till posttjenstemän,
i förhållande till deras verksamhet för anstaltens utveckling.

Skulle högre ränta erhållas på anstaltens medel, användes öfverskottet
öfver 3,6 procent till minskning i statens utgifter för förvaltningen
och bidragen till premieringen.

§ 14-

Anstaltens tillgångar få endast utlånas mot inteckning i fast egendom
inom halfva taxerings- och brandförsäkringsvärdet, mot statens
och hypoteksbankens obligationer eller mot andra värdepapper och säkerheter,
som belånas af riksbanken, och efter beräkning till samma värde
som denna bank.

Utlåning mot borgen är icke tillåten.

§ 15-

Af influtna räntor på före fylda 60 år afliden delegares i anstalten
kapital bildas en arfsfond, hvaraf räntan användes till ökandet af lifräntan
för dem, som qvarstå i anstalten efter 60 års ålder.

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

§ 16.

Talong, som utfallit med premier uppgående tillsammans till eller
öfverstigande 1,000 kronor, indrages och får icke vidare användas.

§ 17-

Äro kapital, lifränta eller premie icke af delegare uttagna inom 10
år efter det den förfallit till utbetalning, tillfaller den anstaltens arfsfond.
Ingen ränta tillägges till utbetalning förfallet kapital, lifränta
eller premie efter förfallodagen.

§ 18-

Lifränta från anstalten är personlig och oförytterlig och må ej
tagas i mät för skuld.

§ 19-

Högsta premie må icke öfverstiga ett belopp af 10,000 kronor,
innan delegares i anstalten innestående kapital uppgår till öfver 20
millioner kronor, men kan derefter uppgå till 15 å 20,000 kronor.
Minsta premie får ej understiga 10 kronor.

§ 20.

Tryckt lättfattlig redogörelse öfver riksförsäkringsanstaltens verksamhet
samt de fördelar, delaktighet i densamma bereder, införes i
almanackan, anslås i skolorna, tingshus, postanstalter och å andra offentliga
ställen.

Motionären hemställer, att Riksdagen behagade för sin del godkänna
eu lag om ålderdomsförsäkring af ofvanstående lydelse, eller
Bill. till Riksd. Prot. 1890. 4 Sami. 1 Afl. 14 Käft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

med de modifikationer, som kunna finnas lämpliga, samt öfverlemna
det förslag, som kommer att godkännas, till Kongl. Maj:t att tagas i
ompröfning jemte andra förslag till ålderdomsförsäkring, som redan
afgifvits eller kunna komma att framställas.

Då det skulle medföra alltför stor vidlyftighet att här redogöra
för den motivering, motionären lemnat för sitt förslag, får utskottet i
detta afseende hänvisa till motionen.

I skrifvelse till Konungen den 11 maj 1884, angående regleringen
af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, anhöll Riksdagen, att
Kongl. Maj:t ville låta utreda, om och i hvad mån åtgärder kunde finnas
lämpliga för ordnandet af förhållandet mellan arbetsgifvare och
arbetare, beträffande möjliga olycksfall i arbetet, äfvensom för beredande
af ålderdomsförsäkring åt arbetare och med dem jemförliga
personer, samt derefter göra de framställningar till Riksdagen eller
vidtaga de anordningar i öfrigt, till hvilka förhållandena kunde föranleda.

Med anledning häraf tillsatte Kongl. Maj:t en komité, den s. k.
arbetareförsäkringskomitén, hvilken afgifvit, bland annat, den 15 maj
1889 förslag till lag om ålderdomsförsäkring. Detta förslag remitterades
af Kongl. Maj:t till öfverståthållareembetet och Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i länen, som inkommit med underdåniga utlåtanden
deröfver.

Då Riksdagen sålunda hos Kongl. Maj:t anhållit om utredning af
frågan om ålderdomsförsäkring samt betydliga arbeten i detta hänseende
redan blifvit gjorda, synes det utskottet mindre lämpligt, om
Riksdagen, under det att ärendet utgör föremål för Kongl. Maj:ts
pröfning, skulle för sin del godkänna ett inom densamma väckt förslag
till frågans lösning.

På grund häraf hemställer utskottet,

att herr C. Adelskölds förevarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 februari 1890.

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.

Stockholm, K. L. Beckman, 1890.