Statsutskottets Utlåtande N:o 19 (Utlåtande 1897:Su19 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

N:o 19.

Auk. till Riksd. kansli den 12 febr. 1897, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter enkan
Anna Kristina Lindblom.

(I- A.)

Enligt hvad i en till Riksdagen afbiten och till statsutskottets
förberedande behandling remitterad proposition (n:o 26) af den 4 december
1896 meddelas, hade kronotorparen Gustaf Ludvig Lindblom
från Ridö i Vesterås-Barkarö socken och hans hustru Anna Kristina
Lindblom, född Olsdotter, genom testamente af den 19 mars 1890 bestämt,
att hvilkendera af makarne, som efterlefde den andra, skulle behålla
och besitta all i boet befintlig egendom och deröfver ega full
dispositionsrätt, äfvensom att efter bådas död de tillgångar, som då
funnes i boet, skulle tillfalla makarnes fosterdotter Amanda Charlotta
Lindblom, gift med fiskaren Johan Wilhelm Tengström från Björnön i
Irsta socken, sedan likväl ett belopp af 100 kronor först utgått till
makarne Tengströms dotter Helga Serafia Tengström.

Den 2 april 1890 hade mannen Lindblom aflidit, efterlemnande
såsom sterbhusdelegare sin bemälda hustru samt såsom arfvingar myndiga
syskonen Jonas Ulrik Lindblom, Fredrik Verner Lindblom och
Maria Charlotta Lindblom, gift med statdrängen G. Nordström. På
grund af ofvan omförmälda testamente, hvilket efter mannens död blifvit
i laga ordning bevakadt, hade eokan Lindblom disponerat egendomen
i boet till sin död, som inträffat den 14 januari 1891. Efter enkan
Lindblom, som icke efterlemna! kända arfvingar, hade bouppteckning

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

förrättats den 25 februari sistberörda år, dervid, enligt hvad af instrumentet
öfver förrättningen inhemtats, bland afgående poster ett belopp
af 100 kronor tillgodoförts ofvanbemälde Tengström för vård af enkau
Lindblom under år 1890, hvarjemte behållningen i boet upptagits till
707 kronor 59 öre. Emellertid hade hustru Tengström aflidit redan
den 20 december 1890; och Tengström, hvilken efter enkan Lindbloms
död satt sig i besittning af hennes qvarlåtenskap, hade underlåtit att
för sin omyndiga dotter Helga Serafia i laga ordning bevaka det af
makarne Lindblom upprättade testamente.

På grund häraf, och då några arfvingar efter enkan Lindblom icke
inom natt och år från dödsfallet anmält sig, hade kammaradvokatfiskalsembetet
instämt förbemälde Tengström till Tuhundra, Siende och YtterTjurbo
häradsrätt, under yrkande, att makarne Lindbloms testamente
måtte förklaras ogildt, så vidt detsamma rörde Helga Serafia Tengström,
och i följd deraf enkan Lindbloms qvarlåtenskap efter afdrag af det
belopp, som på grund af hennes mans giftorätt tillkomme dennes arfvingar,
tillfalla Kongl. Maj:t och kronan, äfvensom att Tengström, som
hade qvarlåtenskapen i sin vård och vore förmyndare för sin ofvanbemälda
dotter, måtte förpligtas att redovisa danaarfsmedlen jemte
ränta.

Under målets handläggning vid häradsrätten hade Tengström, med
uppgift att det i testamentet till förmån för hans dotter Helga. Serafia
upptagna beloppet ursprungligen blifvit henne af makarne Lindblom
anvisadt såsom faddergåfva, till bestyrkande af nämnda uppgift låtit
såsom vittnen af höra skolläraren Fredrik Olander och soldaten Johan
Valfrid Ryd.

Genom utslag den 5 juni 1895, som vunnit laga kraft, hade
häradsrätten, utan afseende å hvad Tengström i målet invändt, förklarat
ofvanberörda testamente icke utgöra hinder för Kongl. Maj:t och kronan
att såsom danaarf utbekomma enkan Lindbloms qvarlåtenskap; i följd
hvaraf Tengström, hvilken tagit makarne Lindbloms bo i besittning,
förpligtats att, sedan boutredning efter enkan Lindblom blifvit verkstäld
samt den del i hennes efterlemnade bo, som kunde tillkomma
hennes förut aflidne mans arfvingar, blifvit afskild, genast till kammaradvokatfiskalsembetet
utgifva återstoden af enkan Lindbloms qvarlåtenskap
jemte ränta derå efter 5 procent om året från den dag, Tengström
af stämningen i målet undfått del, eller den 3 november 1894,
till dess betalning komme att ske.

I en till Kongl. Maj:t den 20 mars 1896 ingifven skrift hade
Tengström anfört, att han och hans hustru städse omsorgsfullt och

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

troget vårdat och tillsett makarne Lindblom, särskild! hustru Lindblom,
hvilken under många år varit sjuk och oafbrutet sängliggande och i
följd deraf kräft en synnerligen noggrann och ansträngande skötsel, samt
att makarne Tengström, som efter mannen Lindbloms död tagit enkan
till sitt hem för att på bästa sätt kunna vårda henne, härför eller för
enkan Lindbloms kosthållning icke åtnjutit någon ersättning utöfver
det belopp, etthundra kronor, som för sådant ändamål upptagits i bouppteckningen
efter enkan Lindblom ; och hade Tengström, enär berörda
belopp icke närmelsevis motsvarade ifrågavarande kostnad, samt enligt
Tengströms åsigt af ofvan omförmälda vittnesmål framginge, att det i
makarne Lindbloms testamente till förmån för hans dotter Helga Serafia
upptagna beloppet, etthundra kronor, varit afsedt att till henne i enkan
Lindbloms lifstid öfverlemnas såsom gåfva, ehuru densamma icke hunnit
fullbordas, anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande danaarf måtte till
förmån för sökanden och hans dotter Helga Serafia efterskänkas.

Till stöd för ansökningen hade sökanden åberopat dels ett af
ledamoten af Riksdagens Första Kammare grefve Gust. Er. Lewenhaupt
å Geddeholm utfärdadt intyg, utvisande att sökanden icke, intygsutgifvaren
veterligen, egde andra tillgångar för sitt och sin familjs
uppehälle än hvad sökanden genom sträfsamt arbete förvärfvade, samt
att han egnat enkan Lindblom en om och omsorgsfull vård utan att
derför hafva åtnjutit nämnvärd ersättning; dels ett af kronofogden i orten
utfärdadt intyg, deri kronofogden, med upplysning att ifrågavarande
danaarfsmedel uppginge till 383 kronor jemte fem procent ränta derå
från den 3 november 1894, likaledes vitsordat, att sökanden icke egde
andra tillgångar än dem, han genom eget kroppsarbete kunde förtjena,
samt att makarne Lindblom, och särskild! hustrun, blifvit af Tengström
ömt och omsorgsfullt vårdade; dels ock ett af ordföranden i Irsta sockens
kommunalstämma, C. F. Johansson, och kyrkoherden i Irsta församling,
C. A. Svenson, afgifvet intyg, att sökanden, som befunne sig i mindre
bemedlade omständigheter, icke tillgodonjutit närmelsevis skälig ersättning
för enkan Lindbloms vård och kosthållning under den tid, hon
vistats i sökandens hem.

I anledning af berörda ansökning hade utlåtande afgifvits af ej
mindre Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vestmanlands län, som, då,
enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt, i förevarande fall alla
skäl talade för efterskänkande af kronans rätt, tillstyrkt bifall till ansökningen,
än äfven kammaradvokatfiskalsembetet, som, med hänsyn
till hvad i ärendet blifvit upplyst angående sökandens förhållande till
enkan Lindblom och hans mindre bemedlade ställning, hemstält om

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

aflåtande till Riksdagen af proposition i det syfte, som af sökanden i
ansökningen angifvits.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit, har Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, att ifrågavarande danaarfsmedel
måtte å sökanden och hans dotter, Helga Serafia Tengström, öfverlåtas
till fördelning dem emellan sålunda, att den sistnämnda erhölle
etthundra kronor samt sökanden det återstående beloppet.

Emot hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit har utskottet icke
haft något att erinra; hemställande utskottet alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 12 februari 1897.

På statsutskottets vägnar.

CHR. LUNDEBERG.

Bih. tiU Riksd. Frot. 1897. 4 Sami 1 Afd. 12 Käft.