Statsutskottets Utlåtande N:o 19 (Utlåtande 1893:Su19 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

N:o 19.

Ant. till Biksd. kansli d. 21 febr. 1893 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner dels i fråga om konsulatafgiftemas
upphörande m. m. och dels om deras upptagande
bland riksstatens ordinarie inkomster.

(lista U. A. och I. A.).

l:o) I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottets förberedande
behandling remitterad motion (n:o 38) har herr O. A. Brodin
föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att svenska fartyg från och med
år 1894 måtte befrias från erläggande af den konsulatafgift af 6,35 öre
per registerton, som nu utginge, samt att ett förslagsanslag, beräknadt
att ersätta det bidrag, konsulskassan härigenom ginge förlustig, måtte
upptagas i riksstaten för år 1894 att för sagda ändamål användas.

Under hänvisande till de motioner, som i samma syfte blifvit af
honom äfven vid föregående riksdagar väckta, har motionären till stöd
för sin framställning hufvudsakligen åberopat, att sjöfartsnäringen allt
för mycket betungades af konsulatafgifterna, hvilkas afskaffande, sedan
numera beslut fattats om afskrifning af de å jorden hvilande grundskatterna,
vore så mycket rättvisare, som dessa afgifter pålagts på administrativ
väg utan Riksdagens hörande.

I sjöfartsnäringskomiténs betänkande af den 12 september 1890 har
komitén, såsom motionären äfven meddelat, framstält förslag om vissa
lindringar i fråga om konsulatafgifternas utgående. Men då detta förslag,
liksom komiténs utlåtande i öfrigt, icke, för så vidt utskottet inherntat,
varit föremål för Kongl. Maj:ts slutliga pröfning, synas, innan
Bih. till llilcsd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 15 Häft. (N:o 19.)

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

Riksdagen fattar beslut om uttalande i fråga om den af motionären
föreslagna åtgärden för beredande af lättnad åt sjöfartsnäringen, böra
afvaktas de framställningar från Kongl. Maj:ts sida, hvartill berörda
komités utlåtande och öfriga på denna frågas bedömande inverkande
omständigheter må komma att föranleda.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att herr O. A. Brodins förevarande motion icke
må af Riksdagen bifallas.

2:o) Likaledes har utskottet till behandling förehaft en inom Andra
Kammaren af herr A. Hedin väckt, jemväl till utskottet remitterad motion
(n:o 24), deri föreslagits, att den skatt, som under namn af konsulatafgift
erlägges för svenska handelsfartyg, måtte i riksstaten för år 1894
uppföras bland de ordinarie inkomsterna.

I denna motion anföres, hurusom under det att, kort efter representationsreformen,
vissa nyare statsinkomster, som icke egde karakteren
af skatt, blifvit på Kongl. Maj:ts initiativ uppförda i riksstaten, den
oegentligheten ännu qvarstode, att en på en särskild näring lagd skatt
ej i likhet med öfriga skatter af Riksdagen beräknades och uppfördes
uti inkomstbudgeten, och den ännu större oegentligheten, att denna skatt,
i strid med grundlagens tydliga bud, bestämdes af Kongl. Maj:t utan
ens någon Riksdagens medverkan. Så vore nemligen förhållandet med
den skatt, som under namn af konsulatafgift enligt förordningen om
konsulatväsendet, § 103, i regeln skall i hvarje hamn, der svensk konsul
eller vicekonsul är anstäld, af svenskt fartyg, som der lossar eller lastar
eller både lossar och lastar, utgöras med 6,35 öre för ton af fartygets
afgiftspligtiga drägtighet, oafsedt om konsuls biträde anlitats eller ej,
eller om i förra fallet hans embetsåtgärd kunde anses tillräckligt ersatt
genom de föreskrifna expeditionsafgifterna.

På Kongl. Maj:ts förslag hade år 1869 trafikmedlen första gången
blifvit med sitt bruttobelopp upptagna i riksstaten bland statsverkets
ordinarie inkomster. Likaså hade på Kongl. Maj:ts förslag i riksstaten
för år 1870 skogsmedlen uppförts bland de ordinarie inkomsterna. Och
slutligen hade äfven på Kongl. Maj:ts förslag enahanda åtgärd vidtagits
med telegrafmedlen, hvilken statsinkomst år 1872 första gången blifvit
synlig i riksstaten. Samtliga dessa af Kongl. Maj:t föreslagna åtgärder
hade, enligt motionärens förmenande, afsett att undanrödja faktiska inskränkningar
i Riksdagens budgetsmagt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

Deremot hade konsulatafgiften, ehuru en statsinkomst af skattenatur,
hittills i alla afseenden undandragits tillämpningen af de konstitutionella
budgetsprinciper, som på Ivongi. Maj:ts initiativ gjorts gällande i afseende
på de tre förutnämnda inkomsttitlarne. För ett sådant undantag
från god regel kunde så mycket mindre såsom skäl åberopas den omständigheten,
att ifrågavarande afgift vore afsedd för ett specielt ändamål;
ty detsamma gälde om de i budgeten uppförda fyr- och båkmedlen.
Ej heller kunde det motiveras dermed, att beloppet vore obetydligt.
För år 1889 hade den af svenska fartyg erlagda konsulatafgift,
enligt norska konsulatkomiténs betänkande, beräknats till 209,000 kronor,
således ett belopp högre än hvardera af sex bland de i detta års riksstat
upptagna ordinarie inkomster och öfverstigande sammanlagda summan
af de två mest betydande bland dessa titlar. Att en del af konsulatafgifterna
icke inginge till statsverket, representeradt af konsulskassan,
utan såsom löneinkomst behölles af uppbördsmännen, förringade
ej heller, efter motionärens uppfattning, behörigheten af en anordning,
hvarigenom Riksdagen sattes i tillfälle att vinna en fullständigare kännedom
om ifrågavarande skatt och dess användning, hvaråt det så mycket
mera vore i sin ordning att representationen egnade större uppmärksamhet
än hittills, som den drabbade en näring, hvilken betungades af
många pålagor.

Ehuru det syntes motionären både vigtigt och rigtigt, att budgeten
så vidt möjligt fullständigt utvisade statsskatternas och öfriga statsinkomsters
belopp, vore det dock ej ofvan anförda mera formella anmärkning,
som utgjorde hufvudskälet till det förslag, motionären, såsom ofvan
meddelats, ville underställa Riksdagens pröfning. Att Kongl. Maj:t allena
lagstiftade om den ifrågavarande skatten, vore nemligen, enligt motionärens
åsigt, en grundlagsstridig beskattningsåtgärd, som ej kunde försvaras
med åberopande af att den länge egt rum.

Med anledning af hvad motionären sålunda anfört, får utskottet till
en början erinra, att, hvad jernvägstrafikmedlen vidkommer, Riksdagen
är 1878 beslutit, att dessa medel skola upptagas allenast med det nettobelopp,
som kan antagas blifva till statskontoret lemnadt för att användas
till andra statsutgifter än jernvägens egna, och att derefter
trafikmedlen alltjemt blifvit i riksstaten uppförda med det beräknade
nettobeloppet.

Beträffande den nu föreliggande frågan, får utskottet meddela, att,
enligt uppgjord approximativ beräkning, Sveriges andel i de förenade
rikenas konsulatafgifter år 1891 uppgått till 170,000 kronor, deraf omkring
93,000 kronor tillfallit konsulskassan och omkring 77,000 kronor

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

influtit vid de olönade konsulaten eller i öfrigt utgått till olönade
konsulattjenstemän.

Af ifrågavarande motion framgår, att motionären afsett, att samtliga
konsulatafgifterna skulle bland statsverkets inkomster i riksstaten uppföras.
Men om också hinder ej möter att i riksstaten upptaga de till
konsulskassan ingående afgifterna, synas deremot de af de olönade
konsulattjenstemännen, såsom dem tillerkända arfvoden, uppburna konsulatafgifter
icke lämpligen kunna och böra vid inkomstberäkningens uppgörande
medräknas; och att endast upptaga förstnämnda, till konsulskassan
ingående afgifter skulle åter föranleda en origtig uppfattning
om dessa medels verkliga belopp.

Vid sådant förhållande finner sig utskottet icke kunna biträda det
af motionären framstälda förslag, helst det syfte, detta förslag egentligen
synes innebära, eller framkallandet af Riksdagens medverkan vid bestämmandet
af konsulatafgifternas storlek, icke kan anses sammanhänga
med beslut om att dessa afgifters beräknade belopp skall bland statsverkets
inkomster uppföras.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Hedins förevarande motion icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 februari 1893.

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.

Reservation

af herr S. G. von Frusen mot vissa delar af motiveringen.

Stockholm, Ivar Haeggatröms boktryckeri, 1893.