Statsutskottets Utlåtande N:o 19 (Utlåtande 1890:Su19 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

N:o 19.

Ank. till Eiksd. kansli den 14 febr. 1890, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t rörande sättet för försäljning af vissa kronans
domäner. (I, A.)

I en inom Riksdagens Andra Kammare väckt och till statsutskottet
remitterad motion (n:o 47), har herr G. Erikson, under åberopande af
en i samma ämne vid sistlidet års riksdag väckt motion och de då af
honom anförda skäl, föreslagit, det Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongi.
Maj:t uttala önskvärdheten deraf, att, innan försäljning af kronans domäner
skedde, det måtte undersökas, om icke egendomen kunde fördelas
i smärre brukningsdelar, som i så fall borde säljas hvar för sig.

De skäl, som föranledde motionären att förlidet år framkomma med
enahanda förslag, voro dels fördelen deraf att tillfälle bereddes mindre
bemedlade att. förvärfva egen jord, dels ock antagandet att de statens
fastigheter, hvilkas försäljning blifvit beslutad, komme att inbringa större
belopp, derest de sönderstyckades och försåldes i mindre delar. Vid
ärendets, behandling i statsutskottet sistlidne riksdag förklarade sig utskottet
instämma i motionärens åsigt om önskvärdheten deraf, att de
mindre bemedlade samhällsmedlemmarne måtte i möjligaste mån beredas
ökade tillfällen till förvärfvande af fast egendom, men framhöll derjemte,
att ett betydelsefullt steg i sådan rigtning redan år 1874 tagits,
då beslut fattats om försäljning af kronans mindre domäner, och

Bih. till llilcsd. Prot. 1890. 4 Samt. 1 Afd. 13 Häft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

att särskilt genom den utsträckning af försäljningen, som åren 1887
och 1888 beslutats, tillfällen till sådan sönderdelning, som af motionftren
åsyftats, icke torde komma att saknas, samt att Kongl. Maj:t, som bifallit
förut väckta förslag om sådan styckning, säkert icke skulle underlåta
att äfven framdeles, der sådant funnes för det allmänna gagneligt,
förfara på enahanda sätt.

Utskottet, som delar den af nästlidet års statsutskott sålunda uttalade
uppfattning, anser någon särskild åtgärd i förevarande ämne nu
icke böra från Riksdagens sida ifrågakomma, helst som utskottet inhemtat,
att Kongl. Maj:t jemväl under senaste året lemnat bifall till
vissa kronoegendomars sönderstyckning vid deras försäljning.

Utskottet hemställer alltså,

att herr G. Eriksons ifrågavarande motion ej må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 februari 1890.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation

af herr Hans Andersson:

Om det också, som utskottet omförmäler, ett par tre gånger händt,
att Kongl. Maj:t på domänstyrelsens underdåniga framställning medgifvit
försäljning i mindre delar af redan försålda kronoegendomar, så utesluta
dessa få fall ingalunda sannolikheten af att långt flera af dem skulle för
så väl staten som spekulanterna kunnat med större fördel i mindre brukningsdelar
afyttras, derest vederbörande domäntjenstemän haft skyldighet
och icke blott rättighet se till, om egendomarne i hänseende till läge

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

och areal raedgifvit och lämpat sig för delning i två eller flera delar.
Att så ej alltid skett framgår af exempel, som motionären meddelat
utskottet, hvari han bland annat anför följande:

»Med anledning af en min motion, n:o 27, får jag påpeka, att under
1889 såldes för statens räkning furirsbostället Tossberg i Mattmars socken
af Jemtlands län om IV2 tunnland eller 8/4 mantal skatte, hvars odlade
egor ligga på 3 olika ställen, hvilket gjort det mycket lämpligt för försäljning
i 3 delar om Vi2 mantal hvardera, och är jag förvissad derom,
att, om så skett, staten erhållit i stället för 5,000 kronor minst 9,000
kronor, hvarförutom 3 familjer fått eget hem i stället för en.

Bostället Stengärde, om ungefär 1/2 mantal i Näs socken af samma
län, uppgifves hafva sålts 1888 för 9,000 kronor; egorna till detta hemman
ligga särdeles väl till för klyfning i flera delar, ty der finnas stora
odlingsbara marker, hvilka förut delvis blifvit torrlagda; och att der
fans tillräckligt skog för flera åboar, bevisas deraf, att den som köpte
egendomen har sålt afverkningsrätten till halfva skogen för 6,000 kronor».

Då det är otänkbart, att Kongl. Maj:t skall kunna känna till, hvilka
egendomar lämpa sig för försäljning i mindre delar, utan att domänstyrelsen
derom underrättar, så synes det som skärpta bestämmelser
härutinnan för domäntjenstemännen äro af behofvet påkallade. De sistnämndes
nuvarande rättighet att föreslå försäljning i mindre delar bör
derför förändras till en skyldighet. Någon våda af en sådan förändring
kan icke uppstå, men väl fördelar.