Statsutskottets Utlåtande N:o 18 (Utlåtande 1897:Su18 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

N:o 18.

Ank. till Riksd. kansli den 12 febr. kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, angående
ett jordbyte å förra kr ono jagbacken Skämbylöth eller

Åkerby hult n:o 1 i Södermanlands län.

(L A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för den 13 november 1896 bär Kongl. Maj:t i en
samma dag aflåten proposition (n:o 25) föreslagit Riksdagen medgifva,
dels att det område om 2,3 ar, som vid försäljning till skatte den 2
juni 1831 af den inom Åkers socken och härad af Södermanlands län
belägna kronojagbacken Skämbylöth eller Åkerbyhult n:o 1, äfven Åkerbylöth
kallad, undan tagits för att framgent bibehållas såsom understöd
för nämnda sockens fattige, måtte med full eganderätt upplåtas till
enskild person i utbyte mot ett vid ifrågavarande jagbacke beläget,
till Skämbylöth hörande område om 23 ar, som finnes upptaget å en
af kommissionslandtmätaren E. Indebetou år 1891 upprättad karta med
tillhörande beskrifning, samt under vilkor att sistnämnda område lemnades
gravationsfritt och att Åkers kommun eller den, som eljest kunde
komma att innehafva detta område eller någon del deraf, finge ej
mindre begagna den väg, som från landsvägen ledde till området
genom detsamma omgifvande egor, än äfven hemta vatten från närmaste
källa å Skämbylöths mark, dels ock att det kronan sålunda tillbytta
området måtte af Åkers socken disponeras för dess fattigvård.

Af åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, att Kongl. Maj:ts
Bih till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 12 Raft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

befallningshafvande i Södermanlands län genom resolution den 22 oktober
1778 medgifvit framlidne kommerserådet J. D. Wahrendorff rätt till en
plats på den s. k. jagbacken Skämbylöth för att der uppbygga ett hus,
afsedt för en af Wahrendorff till förmån för fattiga och orkeslösa gubbar
stiftad barmhertighetsinrättning. Ifrågavarande barmhertighetsinrättniug
hade dock sedermera öfvergått först till ett barnhus för fattiga och
värnlösa flickor samt derefter, i sammanhang dermed att huset förflyttats
närmare Åkers styckebruk, till fattighus för socknen. Till
befästande af det upplåtna områdets användande för sistnämnda ändamål
hade kommerserådet Wahrendorffs son bergsrådet A. von Wahrendorff
hos Kong!. Maj:ts befallningshnfvande anhållit, att han eller den, som
framdeles underhölle Åkers barnhus, måtte få på det för socknens fattiga
fördelaktigaste och tjenligaste sätt disponera ifrågavarande plats. Kongl.
Maj:ts befallningshafvande hade i utslag den 10 december 1819 yttrat,
att ehuruväl det befunnes, att den å platsen uppförda byggnad efter
inrättningens förvandling från sitt första ändamål till enskildt barnhus
för Åkers styckebruk, blifvit från samma plats förflyttad till ett bruket
närmare beläget ställe; likväl och som densamma en gång blifvit till
ett välgörande behof upplåten och jemväl vid tiden för utslagets meddelande
användes till ett icke mindre vigtigt och godt ändamål än det
först afsedda, enär afkomsten deraf begagnades till förmån för Åkers
församlings fattiga, pröfvade Kongl. Maj:ts befallningshafvande rättvist
förklara, det skulle meromförmälda plats på kronojagbacken Åkerbylöth
i Åkers socken bibehållas såsom understöd för någon af barmhertighetsinrättningarna
inom berörda socken med rättighet för Åkers bruksegare
att i samråd med församlingens kyrkoråd och fattigföreståndare
förordna på hvad sätt afkomsten i sådant afseende nyttigast måtte
disponeras; i följd hvaraf vid möjligen efter Rikets Ständers beslut
framdeles skeende försäljning af ofvanberörda kronojagbacke, denna
plats komme att derifrån undantagas; men med den öfriga delen af
samma jagbacke, hvarå ingen gjort någon pretention och som sålunda
icke blifvit Kongl. Maj:t och kronan frånhänd, skulle förfaras på lika
sätt, som med kronans öfriga jagbackar framdeles komme att förordnas;
dock skulle detta utslag underställas kammarkollegii pröfning
och dess vidare beslut afvaktas, innan utslaget finge gå i verkställighet.
Då ifrågavarande jagbacke försåldes till skatte, undantogs i
kammarkollegii den 2 juni 1831 utfärdade skattebref nämnda område
för att till sitt ändamål framgent bibehållas.

Åkers kommun, som både före år 1831 och efteråt användt den
å platsen uppförda byggnad till fattighus, hade emellertid under de

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

senare åren funnit byggnaden både otidsenlig och otillräcklig för nämnda
ändamål samt dessutom i ett af ålder ganska förfallet skick, hvarjemte
det till fattighuset hörande området, som läge strax söder om den till
Mariefred ledande landsvägen och i areal innehöll allenast 2,3 ar eller
1,5 kappland, ansetts för litet för uppförande af nytt, tidsenligt fattighus
med tillhörande uthus. Kommunen hade derför med numera aflidne
godsegaren A. Hedenström inledt underhandlingar om upplåtelse af en
för ifrågavarande ändamål lämplig lägenhet. Enligt köpebref den 8
oktober 1890 hade Hedenström emot ett pris af 1,000 kronor till Åkers
församling försålt en på Skämbylöths eller Åkerbyhults egor å Lötbacken
belägen bostadsbyggnad, innehållande sju rum, att användas
till fattighus. Tillika hade Hedenström lemnat församlingen såsom
gåfva att nyttjas för samma ändamål en invid nyssnämnda boningshus
belägen byggnad, innehållande tre rum.

I utbyte emot den å Skämbylöths egor belägna mark om 666
qvadratalnar eller 2 ar 30 qvadratmeter, der det gamla fattighuset
uppförts, hade Hedenström å den plats, der de af honom till församlingen
afyttrade husen vore belägna, lemnat ett område, som efter
gradering motsvarade den mark, församlingen innehade. Det tillbytta
egoområdet med tillhörande åbyggnader skulle genast få af församlingen
tillträdas. De närmare bestämmelserna rörande ifrågavarande aftal hade
träffats den 5 juni 1891 och sammanfattats i en förening, som bekräftade
innehållet i köpebrefvet. af den 8 oktober 1890 samt derutöfver tillförsäkrade
församliugen rätt att dels begagna en väg, som från landsvägen
ledde till nya fattighuset, dels ock att för fattighusets räkning
hemta vatten i närmast belägna källa inom Skämbylöths område. Samtidigt
med föreningen hade af kommissionslandtmätaren E. Indebetou,
sedan egorna blifvit å marken uppgångna och kartlagda, upprättats
beskrifning och protokoll öfver egoutbytet, hvarvid det församlingen
tilldelade området befunnits utgöra 23 ar.

Nu hade, enligt hvad i förenämnda statsrådsprotokoll vidare
förmäles, Åkers kommun hos Kongl. Maj:t anhållit om fastställelse å
omförmälda byte.

Öfver berörda ansökning hade infordrade utlåtanden afgifvits
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, domänstyrelsen samt kammarkollegium;
och hade alla dessa myndigheter tillstyrkt bifall till ansökningen.

I afseende på dispositionen öfver de inom Södermanlands län
befintliga jagbackar hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet anföres,
förut förekommit följande:

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

Genom proposition af den 9 december 1817 framstälde Kongl.
Maj:t till Riksens Ständer förhållandet med dessa jagbackar, livilka
fordom skulle hafva tjenat till jagtställen för kungliga personer, ehuru
lägenheterna dåmera icke för sådant ändamål nyttjades, utan vore af en
särskild beskaffenhet i förhållande till andra Kong!. Maj:ts och kronans
parker. Jagbackarna vore nemligen kringspridda, ofta af ett inskränktare
utrymme och mindre tjenliga till skogväxt samt framför allt svåra att
behörigen vårda i anseende till deras läge inom enskildes egor. Då
Kongl. Maj:t emot 77 § regeringsformen icke ansåg sig utan Riksens
Ständers bifall och samtycke kunna för alltid afhända Kongl. Maj:t
och kronan dessa parker, föreslog Kongl. Maj:t Riksens Ständer, att åt
Kongl. Maj:t måtte blifva uppdraget att om användandet af alla särskilda
lägenheter, hvilka framdeles kunde blifva erkända för Kongl.
Maj:ts och kronans ostridiga egendomar, på sådant sätt förordna, som
kunde finnas med Kongl. Maj:ts och kronans fördel mest förenligt.

Riksens Ständer yttrade till svar härå i skrifvelse den 23 maj
1818 bland annat, att Riksens Ständer funnit beskaffenheten af dessa
lägenheter vara sådan, att de dels till det mesta redan vore, dels ock
framdeles efter verkstälda undersökningar borde förmodas kunna blifva
Kongl. Maj:ts och kronans ostridigä egendomar, för hvilka något hinder
icke syntes möta att kunna vidtaga de åtgärder och författningar, som
med Kongl. Majrts och kronans fördel funnes mest förenliga. Sedan
Riksens Ständer af de vid propositionen fogade handlingar inhemta!,
att bland jagbackarne funnes sådana, hvartill åtskilliga personer yrkat
fri dispositions- och eganderätt, ansåge Riksens Ständer emellertid, att
dessa jagbackar, för det dåvarande och innan sådant anspråk blifvit i
laga och behörig ordning pröfvadt och afgjordt, icke kunde såsom en
ostridig Kongl. Maj:ts och kronans egendom anses. Riksens Ständer
hemstälde, att alla ifrågavarande jagbackar, med undantag af dem,
hvarpå anspråk till egande- och dispositionsrätt blifvit gjorda, finge å
offentlig auktion upplåtas under skattemannarätt och med de vilkor,
hvarunder besittningsrätten å skattehemman och lägenheter efter gällande
författningar i allmänhet åtnjötes.

Genom kongl. bref den 16 juli 1823 förordnades, att kronans
disponibla jagbackar skulle på offentlig auktion under skattemannarätt
till försäljning utbjudas på de af Rikets Ständer föreslagna vilkor.

Af hvad i ärendet förekommit hade föredragande departementschefen,
enligt hvad han till det i förevarande proposition åberopade
statsrådsprotokoll yttrat, funnit goda skäl tala derför, att Åkers socken
bereddes tillfälle att på det i ansökningen augifna sätt komma i be -

Statsutskottets Utlåtande iV.-o 18. 21

sittning af ett område, som bättre lämpade sig till tomt för fattighus
än den dertill å jagbacken Skämbylöth af kronan upplåtna plats. Den
transaktion, hvarigenom detta skulle möjliggöras, hade han dock ansett
ej kunna hänföras till egoutbyte i vanlig mening, utan sammanfalla
med det fång, som i 1 kap. 1 § jordabalken kallades skifte. Då eganderätten
till den äldre fattighustomten icke syntes hafva frångått kronan,
hade han ansett denna tomts afhändande åt enskild person icke kunna
ske utan Riksdagens samtycke; hvadan han hemstält om aflåtande till
Riksdagen af proposition i ämnet.

Ifrågavarande proposition, som blifvit till statsutskottets förberedande
behandling remitterad, har icke föranledt någon erinran från
utskottets sida; och hemställer utskottet alltså,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 12 februari 1897.

På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.