Statsutskottets Utlåtande N:o 18 (Utlåtande 1894:Su18 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

K:o 18.

Ank. till Riksd. kansli den 9 februari 1894, kl. 12 midd.

Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning
och förbättring, bro- och hamnbyggnader, vattenkommunikationer
och torrläggning af vattensjuka marker samt
angående vilkoren för sådana statsbidrags åtnjutande.

(R. A.)

I Kongl. Maj:ts proposition angående statsverkets tillstånd och
behof har Kongl. Maj:t, i sammanhang med afgifvet förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, hos Riksdagen
gjort framställning om de anslag, h vilka Kongl. Maj:t ansett böra beviljas
för utförande af väganläggningar och vägförbättringar, bro- och
hamnbyggnader, vattenkommunikationer och frostminskningsföretag; och
får statsutskottet härmed deröfver afgifva utlåtande.

l:o.

Yäganläggningar och vägförbättringar.

Till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar har Kongl. Maj:t i sin ofvan berörda
Sih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. (N:o 18). 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

proposition angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit, att
Riksdagen måtte för år 1895 bevilja 800,000 kronor, eller samma belopp,
hvarmed detta anslag utgått från och med år 1892.

Utskottet har inhcmtat, att vägbyggnadsfonden för år 1893 sålunda
fördelats, att till sammanlagdt 64 arbeten, med en våglängd af
509,3 kilometer och en beräknad kostnad af 1,317,322 kronor, anslagbeviljats
till följande belopp för företag inom nedan nämnda län, nemligen: -

inom

Kronobergs	län
Hallands	ii
Göteborgs- och Bohus	ii
Elfsborgs	ii
Vermlands	ii
Östergötlands	ii
Jönköpings	ii
Skaraborgs	n
Stockholms	ii
Örebro	ii
Vestmanlands	ii
Kopparbergs	ii
Gefleborgs	ii
Vesternorrlands	ii
Jemtlands	ii
Vesterbottens	ii
Norrbottens	ii

............. kronor 46,000

........ „ 24,900

........... „ 34,100

......... „ 50,800

......... „ 63,800

............ „ 55,400

.............. „ 21,900

............. „ '' 8,300

........... „ 6,800

....... „ 7,600

........... „ 5,900

............... „ 31,200

.............. „ 1,400

.......... „ 80,000

........ „ 70,600

............. „ 113,600

............... „ 177,700

Summa kronor 800,00C

I det till vägföretag inom Norrbottens län beviljade beloppet,
177,700 kronor, ingår bidrag till den 84,2 kilometer långa vägen mellan
Vistträsk och Glommersträsk, som beräknats kosta 222,100 kronor,
hvaraf från 1892 års fond anvisats 75,000 kronor och från innevarande
års fond föreslagits likaledes 75,000 kronor.

Beträffande fördelningen af vägbyggnadsfonden för år 1894 har,
enligt hvad utskottet erfarit, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit,
att hela beloppet, 800,000 kronor, måtte anvisas till 62 arbeten
med en väglängd af 478,5 kilometer inom 21 olika län, för livilka
arbeten kostnaden beräknats till 1,317,031 krcnor 28 öre.

Anslag lära hafva begärts, men ej ännu kunnat af styrelsen före -

Statsutskottets Utlåtande N.o 18. 3

slås till utförande af vägarbeten, för hvilka, enligt granskade förslag,

kostnaden beräknats till ............................................ kronor 2,025,807:

hvartill kommer kostnaden för sådana vägföretag,
till hvilka understöd begärts, men för hvilka
arbetsplanerna ännu icke hunnit af styrelsen

granskas...................................................................... » 895,232: —

Kostnaden för väg- och arbetsplaner, som

efter fördelningen af 1894 års fond hos styrelsen _ _________

qvarligga, utgör således ............................................ krpnor 2,921,039:

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
förslag, för år 1895 såsom bidrag för anläggning af
nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller
eljest mindre goda vägar anvisa ett belopp af 800,000
kronor.

2:o.

Bro- och hamnbyggnader samt vattenkommunikationer.

Till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder har Kongl. Maj:t af Riksdagen
begärt ett . anslag för år 1895 af 150,000 kronor, eller samma
belopp, som för ifrågavarande ändamål anvisats af de senaste fyra årens
Riksdagar.

Enligt hvad utskottet inhemtat, har 1893 års anslag till hela sitt
belopp fördelats emellan åtta särskilda företag och innevarande års anslag
redan, eventuell, helt och hållet tagits i anspråk. Härförutom lära
under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens behandling ligga ansökningar
om bidrag från denna fond till arbeten, beräknade att kosta tillsammans
387,100 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
förslag, till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis
mindre, hamnbyggnader samt upprensning
af åar och farleder för år 1895 anvisa 150,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

3:o.

Frost minsknin gsföretag.

Till understödjande, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af
sådana myrutdikningar och vatten aftappning ar, hvilkas ändamål är att
minska frostländigheten för närliggande bygd, har Kongl. Maj:t äskat anvisande
för år 1895 af 100,000 kronor, eller samma belopp, till hvilket
detta anslag beviljats för åren 1892 och 1893 samt innevarande år.

Under år 1893 anvisades från den nu ifrågavarande s. k. frostfonden
till tjugofyra företag inom åtta olika län ett belopp af tillsammans
........................................................................... kronor 98,660: —

hvarjemte från samma års fond till ytterligare två
företag af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagits anslag å tillhopa ................................ „ 1,340: —

kronor 100,000: —

Af 1894 års fond hafva till fem företag redan föreslagits anslag

å sammanlagdt.................................................................... kronor 21,150: —

hvarförutom hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
till behandling föreligga ansökningar om bidragtill
tretton frostminskningsföretag, beräknade
att kosta inalles 240,436 kronor, för hvilka
högsta ifrågakommande anslag utgör .................. „ 80,145: —

kronor 101,295: —

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag,
må för understödjande, medelst anslag utan
återbetalningsskyldighet, af sådana n^rutdikningar
och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska
frostländigheten för närliggande bygd, för år 1895
anvisa 100,000 kronor.

4:o.

I afseende å vilkoren för erhållande och tillgodonjutande af de här
ofvan omförmälda statsbidrag samt angående kontrollen derå, att arbetena

Statsutskottets Utlåtande N:o 18. 5

utföras enligt faststälda planer har Kongl. Maj:t icke föreslagit någon
förändring.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må besluta, att de med afseende
å de här ofvan i detta utlåtande omförmälda statsbidrag
meddelade allmänna vilkor och föreskrifter,
hvilka finnas intagna i Riksdagens skrivelser till
Konungen den 27 april 1881 (n:o 69), den 11 juni
1883 (n:o 67) och den 7 maj 1889 (n:o 43), fortfarande
skola blifva gällande.

5:o.

Från ett af de i punkt 4:o berörda vilkor, nemligen det, att statsbidrag
till väganläggningar icke må utgå med högre belopp än två
tredjedelar af den för anläggningen beräknade kostnaden, har Kongl.
Maj:t i statsverkspropositionen föreslagit undantag för större delen af
ett ifrågasatt vägbyggnadsföretag mellan Glömmer sträsk och Ruskträsk.

I proposition till 1891 års Riksdag föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen
medgifva, att från af Riksdagen till vägbyggnader anvisade medel
anslag måtte till väganläggning mellan Vistträsk och Glommersträsk
inom Norrbottens län kunna anvisas utan iakttagande af ofvan nämnda,
för vägbyggnadsfondens anlitande i allmänhet stadgade vilkor. Denna
proposition blef af Riksdagen jemlikt skrifvelse af den 6 maj 1891
bifallen, med vilkor att all för ifrågavarande väganläggning behöflig,
enskilde tillhörig eller af enskilde brukad jord lemnades utan ersättning;
och fästade Riksdagen i skrifvelsen uppmärksamheten på angelägenheten
deraf, att den i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
omförmälda utsträckning af vägen i sydlig rigtning, hvilken
sträcka ansetts böra af de väghållningsskyldige på vanliga vilkor utföras,
påbörjades så snart som möjligt, på det att hela den ifrågavarande
i det inre af Norrland framgående vägen måtte blifva färdig
ungefär samtidigt.

Af statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 13 sistlidne januari
inhemtas, att Kongl. Maj:t dels, med anledning af berörda medgifvande,
till omförmälda vägarbete mellan Vistträsk och Glommersträsk, som
beräknats kosta 222,100 kronor, anvisat från 1892 och 1893 årens vägbyggnadsfonder
tillhopa 150,000 kronor äfvensom anbefalt väg- och

Statsutskottets Utlåtande N:o 18-

vattenbyggnadsstyrelsen att föranstalta om väganläggningens utförande
på entreprenad, så att vägen kunde på hela dess sträckning befaras
inom utgången af år 1894 och vara färdig till afsyning senast den 1
juli 1895, dels ock från 1893 års vägbyggnadsfond anvisat till denna
vägs fortsättning till gränsen mot Vesterbottens län i närheten af byn
Gallijaur, hvarför kostnaden beräknats uppgå till 38,800 kronor, ett
statsbidrag af 25,800 kronor, samt att, enligt kontrakt på vanliga vilkor,
sistnämnda, 13,950 meter långa vägdel skall vara fullbordad inom den
1 september 1896.

Nu har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

att, till anläggning af väg mellan Glommersträsk och Rusktrösk å
sträckan från gränsen mellan Norrbottens och Vesterbottens län till färjstället
vid Vindelelfven d vägen mellan Lycksele och Sorsele kyrkor, anslag
må, under vilkor att all för väg anläggning en å denna sträcka behöflig, enskilde
tillhörig eller af enskilde brukad jord lemnas utan ersättning, kunna
från af Riksdagen till vägbyggnader beviljade medel anvisas utan iakttagande
af det för vägbyggnadsfondens anlitande i allmänhet stadgade vilkor,
att statsbidraget icke må utgå med högre belopp än tvä tredjedelar af den
för väg anläggning en beräknade kostnaden.

Med erinran hurusom i det till förenämnda proposition af år 1891
hörande statsrådsprotokoll den 20 mars samma år framhållits, att för
fullbordandet af den tilltänkta sammanhängande vägförbindelsen mellan
Östersund och Råneå ytterligare erfordrades väg antingen från Glommersträsk
öfver Malå till Vormsele eller också från Glommersträsk
öfver Jörn och Norsjö till Mårdsele, hvarest den redan färdiga vägen
mellan Lycksele och Sorsele mötte, i hvithet senare fall vägen mellan
Arvidsjaur och Skellefteå skulle följas till Jörn, derifrån ny väg borde
byggas öfver Norsjö till Mårdsele, har, enligt hvad statsrådsprotokollet
den 13 sistlidne januari upplyser, Kongl. Majtts befallningshafvande i
Vesterbottens län uti en af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med underdånig
skrifvelse af den 17 oktober 1893 till Kongl. Maj:t öfverlemnad
skrifvelse af den 28 nästförutgångne september anfört: att Kongl.
Majds befallningshafvande låtit sig angeläget vara att söka bringa till
utförande de delar af ifrågavarande väg, som för dess fullständigande
inom Vesterbottens län erfordrades, på sådana vilkor, att statsbidrag
icke behöfde utgå med högre belopp än två tredjedelar af den för
väganläggningen beräknade kostnaden, hvilket jemväl lyckats med vägdelen
Lycksele—Asele, som nu vore under arbete; att i öfrigt de väghållningsskyldige
inom Norsjö socken och Skellefteå tingslag, som
utgjordes af Jörns, Skellefteå och Byske socknar, hvilka ännu och intill

Statsutskottets Utlåtande N:o 18. 7

1895 års början, då nya väglagen trädde i verket, utgjorde ett gemensamt
väghållningsdistrikt, blifvit liörde, huru vida de ville mot åtnjutande
af två tredjedelar i statsanslag förbinda sig att bygga och för
framtiden underhålla väg mellan Norsjö och Jörns socknars kyrkor,
men att de, med undantag af Norsjö socknemän, sådant vägrat; att, då
distriktet redan förut vore hårdt betungadt af vägunderhåll samt i en
snar framtid, eller från och med år 1895, komme att förändras på det
sätt, att Skellefteå tingslag skulle bilda ett sjelfständigt distrikt och
Norsjö med Malå socken ett distrikt, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ansett sig icke med fog kunna hänskjuta saken till hörande inför häradsrätt
samt derefter mot bestridande af hela Skellefteå tingslags
vägbyggnadsskyldige, hvilka icke kunde anses hafva minsta nytta af
vägen, förpligta dem att bygga och underhålla densamma mot åtnjutande
af ofvan nämnda statsanslag; att härtill komme att militärvägens
dragande öfver Jörn och Norsjö skulle medföra en betydande krokväg
och föra densamma ända intill den norr om Jörns kyrkoby gående
jernvägen, något som syntes oegentligt, då vägen med hänsyn till dess
militära ändamål borde dragas i förhållande till Bottenhafvet längre in
i landet än jernvägen; att Kongl. Maj:ts befallningshafvande med anledning
häraf nödgats öfvergifva tanken på vägens framdragande från
Glommersträsk öfver Jörn och Norsjö till Mårdsele; att liknande svårigheter
hade mött för vägens sträckning genom Malå och Lycksele
socknar till Vormsele; att visserligen Malå socknemän förbundit sig
att, derest vägen komme förbi Malå kyrka, bygga en nymil af densamma
mot åtnjutande af statsbidrag till två tredjedelar af den beräknade
kostnadssumman, men att, med hänsyn till detta erbjudandes obetydlighet
och då de väghållningsskyldige i Lycksele socken, hvarest
vägen skulle komma att genomgå endast en aflägsen utkant af socknen,
helt och hållet vägrat att deltaga i kostnaderna för vägens byggande
och underhåll, samt socknen redan förut hade ett ovanligt drygt vägunderhåll
och tarfvade flera för densamma långt vigtigare vägar, som
dels vore under arbete och dels påtänkta till byggnad, bland hvilka
vore den redan förut omnämnda vägen Lycksele—Asele och den mjmket
efterlängtade vägen Lycksele—Örträsk, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
jemväl måst utesluta möjligheten af vägens anläggning i denna
rigtning, helst vägen genom att sträckas förbi Malå kyrka skulle komma
att göra en större krok, emot om den droges direkt från Glommersträsk
mot Lycksele; samt att härtill komme att distriktschefen, majoren
G. Liudeqvist, hvilken verkstält undersökningar för vägens drag -

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

ning genom Malå, vitsordat, att denna sträckning i fråga om terrängförhållanden
vore synnerligen ogynsam.

Deremot hade, enligt hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande
vidare anfört, majoren Lindeqvist jemväl undersökt en annan väglinie
från länsgränsen mot Norrbotten vid eller i närheten af Ljusliden och
vidare öfver Bredträsk, Dragnäs, Mensträsk, Finnliden, Norsjö qvarn,
Garlberg, Roggsjö och Granliden inom Norsjö och Vormträsk inom
Lycksele socken till eller i närheten af Rusksele å vägen Lycksele—
Sorsele. Denna vägs längd inom Norsjö vore 56,633 meter och inom
Lycksele 18,940 meter, eller tillhopa 75,573 meter; och hade kostnaderna
för vägens byggande beräknats, inom Norsjö till 223,470 kronor
och inom Lycksele till 48,010 kronor, eller tillsammans till 271,480
kronor. Denna väglinie vore den kortaste, som, enligt hvad terrängförhållandena
medgåfve, kunde dragas i den önskade rigtningen.

Som Norsjö och Malå socknar, hvilka i det hela vore ganska
fattiga, hade flera vigtiga vägar att bygga, såsom den redan under arbete
varande vägen mellan Holmfors i Sorsele socken och Malå kyrka
jemte de för förbindelse med stambanan eftersträfvansvärda vägarna
mellan Norsjö kyrka och jernvägsstationerna Åsträsk och Jörn, samt
jemväl Lycksele väghållningsdistrikt, såsom ofvan nämnts, vore eller
blefve betungadt med vägföretag af långt större betydelse för väghållningsdistriktet
än den nu ifrågavarande vägen, hvilken komme att tjena
till utfartsväg för hufvudsakligast endast en aflägse belägen by i Lycksele
socken, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke ansett sig
kunna ifrågasätta, att sistnämnda två väghållningsdistrikt skulle deltaga
i byggandet af vägen; men då denna likväl alltid blefve af en viss
betydelse, såsom förbiudelseväg mellan de nämnda socknarna och äfven
tj enade till utfartsväg för en del byar inom dem, syntes det Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, som om dess underhåll för framtiden borde
öfvertagas af de vägbyggnadsskyldige.

Med anledning af hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande sålunda
anfört, och då vägen komme att dragas genom eller i närheten af rätt
många inom såväl Norsjö som Lycksele socken belägna kronoparker,
hvarigenom staten ej blott af väganläggningen bereddes stor fördel för
fosterlandets försvar, utan jemväl i ekonomiskt hänseende komme att
skörda väsentligt gagn af vägen, hemstälde Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i underdånighet, det täcktes Kongl. Maj:t låta vidtaga åtgärder
för vägens byggande på statens bekostnad, hvilket vore det enda
möjliga sättet för att snart få vägen fullbordad.

Beträffande den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande sålunda före -

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

slagna vägsträcka anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: att genom
anläggningen af vägarna mellan Vistträsk och Glommersträsk samt
mellan Glommersträsk och länsgränsen visserligen den längsta sträckan
af nu saknad väg i förbindelsen mellan Östersund och Råneå komme
att fullbordas, men att det, för att sistnämnda vägförbindelse skulle
blifva fullständigt sammanhängande, erfordrades, att den af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande till anläggning föreslagna vägen komme till stånd;
att det i följd häraf vore för den allmänna samfärdseln i hög grad till
gagn, om ifrågavarande väg från Norrbottens länsgräus till Ruskträsk
snart blefve utförd; att styrelsen emellertid i likhet med Kongl. Maj:ts
befallningshafvande ansåge det icke böra ifrågasättas, att de väghållningsdistrikt,
genom hvilka vägen vore afsedd att framdragas, skulle deltaga
i vägens anläggning, enär, enligt hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förmält, samma väghållningsdistrikt vore hårdt betungade af
underhållet af ett redan vidsträckt vägnät, hvari ännu saknades betydliga
vägsträckor af långt större direkt gagn för vederbörande väghållningsdistrikt
än den ifrågavarande, i norr och söder eller tvärs öfver landets
dalgångar och vattendrag gående vägen, som visserligen beredde distrikten
ett saknadt och värdefullt samband emellan de nu afstängda floddalarna,
men icke fylde deras behof af förbättrad samfärdsel med norra
stambanan och kusthamnarna; att det sålunda, för att vägen skulle
komma till stånd, syntes vara oundgängligt, att densamma utfördes helt
och hållet på statens bekostnad, såsom förhållandet vore med vägen
mellan Glommersträsk och Vistträsk; att äfven särskilda skäl förefunnes
för staten att på dess bekostnad utföra denna väganläggning, enär,
utom det gagn vägen beredde den allmänna samfärdseln, densamma
komme att tillskynda staten fördelar ej mindre med hänsyn till vården
och afkastningen af statens skogar, hvilkas värden blefve förhöjda
genom ökade pris på deras alster, än ock genom den ökade odling,
som genom denna vägförbindelse antagligen förr eller senare uppstode
i de nu nästan öde, vägar saknande trakter, hvarigenom vägen komme
att framgå, hvartill komme den vigt, vägen egde för landets försvar;
samt att, hvad det blifvande underhållet af vägen anginge, styrelsen,
med stöd af hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande anfört och med
hänsyn till de fördelar, vederbörande väghållningsdistrikt genom vägens
anläggning komme att beredas, ansåge att, sedan vägen blifvit vederbörligen
afsynad, densamma borde å de väghållningsskyldige i laga
ordning indelas.

Vid granskning af en af majoren Lindeqvist uppgjord plan för
väganläggningen har, enligt hvad styrelsen anmält, i tekniskt hänseende
Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

icke framstälts annan anmärkning, än att körbanans bredd å broarna
borde blifva fem meter.

Hvad beträffar den för väganläggningen beräknade kostnad ssumman,
har styrelsen anfört, att enligt styrelsens mening densamma kunde
minskas med 5,000 kronor, eller till 266,480 kronor, under förutsättning
att, såsom förhållandet vore med anläggningen af vägen mellan
Glommersträsk och Vistträsk, den för anläggningen behöflig^, enskilda
personer eller menigheter tillhöriga eller af enskilde brukade jord lemnades
utan ersättning, äfvensom att det till trummor, broar och handräcken
behöfliga virke kunde erhållas från statens skogar, i hvilket
sistnämnda fall endast kostnaderna för huggning och transport behöfde
upptagas. Förutom nyssnämnda belopp, 266,480 kronor, vore dock
ytterligare medel erforderliga för väganläggningens utförande. Under
antagande af att, såsom förhållandet vore med Glommersträsk—Vistträskvägen,
anläggningen komme att utföras på entreprenad, erfordrades
nemligen att, till öfvervakande af arbetets utförande, af styrelsen förordnades
en kontrollant med biträde. Till arfvode åt denne äfvensom
till renstakning af väglinien, kopiering af ritningar samt åtskilliga för
vägarbetets utförande förberedande åtgärder ansåge styrelsen, med den
erfarenhet styrelsen vunnit vid anläggningen af Glommersträsk—Vistträskvägen,
icke kunna anslås mindre belopp än 20,000 kronor; men
då kostnadsförslaget syntes så uppgjordt, att anbud på väganläggningens
utförande under vanligen rådande arbetsförhållanden borde kunna erhållas
till något lägre belopp än den beräknade kostnadssumman, ansåge
styrelsen en ökning af omkring 15,000 kronor vara tillfyllestgörande.
Med tillägg af sistnämnda belopp uppginge den för väganläggningen
erforderliga kostnadssumman till 281,480 kronor, eller i
rundt tal 282,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts hade styrelsen hemstält, dels att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att till anläggning af
väg mellan Glommersträsk i Arvidsjaurs socken af Norrbottens län och
Ruskträsk i Lycksele socken af Vesterbottens län, från länsgränsen till
färjstället vid Vindelelfven å vägen mellan Lycksele och Sorsele kyrkor,
finge beviljas ett anslag af 282,000 kronor att utgå från vägbyggnadsfonden
under tre år utan iakttagande af det för samma fonds anlitande
i allmänhet stadgade vilkor, att statsbidraget icke finge utgå med högre
belopp än två tredjedelar af den för väganläggningen beräknade kostnaden,
dels ock, under förutsättning af Riksdagens bifall till berörda
framställning, att Kongl. Maj:t täcktes fastställa den af majoren Lindeqvist
upprättade planen till väganläggningen, med rätt för styrelsen att

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

i planen låta vidtaga sådana ändringar, som lände till förbättring; att
väganläggningens utförande finge genom styrelsens försorg verkställas på
entreprenad med rätt för styrelsen att öfvervaka arbetets utförande
genom af styrelsen förorduad kontrollant med nödigt biträde emot den
särskilda ersättning af byggnadsmedlen, styrelsen torde få bestämma;
och att, sedan vägen blifvit fullbordad och vederbörligen afsynad, densamma
måtte å de väghållningsskyldige i laga ordning indelas.

Af statsrådsprotokollet inhemtas vidare, att t. f. chefen för generalstaben
i afgifvet utlåtande anfört, att, som inga bidrag från kommunernas
sida syntes vara att emotse för någondera af de först påtänkta
vägsträckningarna, vare sig öfver Malå eller öfver Norsjö och Jörn,
numera icke förefunnes skäl att söka infoga båda dessa sträckningar
uti den stora norrländska inre förbindelseleden. Med väganläggning
endast i endera af dessa rigtningar, särskildt om valet härvid folie
på den i militäriskt afseende otillfredsställande men, såsom det ville
synas, för ortintressena mera lämpliga rigtningen öfver Norsjö och Jörn,
skulle den stora inre förbindelseleden ingalunda erhålla samma militäriskt
rigtiga utstakning, som den erhölle, derest den af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Vesterbottens län nu ifrågasatta anläggningen
kommo till stånd.

Denna anläggning vore nemligen en »förbindelse genaste vägen»,
och mot den ifrågasatta vägens utstakning funnes ur militär synpunkt
intet att erinra. Enligt utstakningen komme vägen, som torde vara
15—20 kilometer kortare än omvägen öfver Malå samt genomlöpa en
trakt, som vore något mindre ogynsam för väganläggning än Malårigtningens
omgifningar, att föras jemnlöpande i hufvudsak med norra
stambanan på ett afstånd vester om densamma, som ingenstädes, ej
ens vid den krök åt öster, som måste göras för att vägen skulle kunna
kringgå höjdpartiet mellan Malå och sjön Stora Qvammaren samt sedan
genomskära näset mellan nämnda sjö och Norsjön, understege afståndet
mellan vägens utgångspunkt Gllommersträsk och norra stambanan vid
Jörns station (rundt 30 km.). Tvärtom. Afståndet från norra stambanan
vore kortast vid Glommersträsk och ökades sedermera, ju längre
nedåt söder vägen fördes. En afbrytning af norra stambanan, verkstäld
af en på Bottenhafskusten landstigen fiende, innebure således ingalunda
derjemte en afbrytning af den inre vägförbindelsen. Äfven i fråga om
enskildheterna af vägens utstakning, så vidt de kunde bedömas af de
tillgängliga handlingarna, funnes intet ur militär synpunkt att anmärka,
utan syntes de militära krafven hafva blifvit behörigen tillgodosedda.
T. f. generalstabschefen föranleddes till detta uttalande särskildt deraf,

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

att vägen ingenstädes öfVerginge Norsjöns aflopp (norrut till Malån),
utan blifvit förd fram till näset mellan Stora Qvammaren och Norsjön
på venstra (vestra) stranden af sagda vattendrag, hvilket sålunda kunde
sägas lemna ett slags skydd för den del af vägen, som närmade sig
detsamma.

Ytterligare ett vigtigt. skäl syntes tala för, att den af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande ifrågasatta vägsträckningen nu mera vore
den enda, som kunde förordas. Enligt hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
erinrade, hade kontrakt med vederbörande vägbyggnadsskyldige
redan blifvit upprättadt rörande utförandet, med statsunderstöd
enligt vanliga grunder, af det närmare 14 kilometer långa, inom Norrbottens
län fallande vägstycket: Glommersträsk—länsgränsen mot Vesterbottens
län. Detta vägstycke, som kontraktsenligt skulle vara färdigt
år 1896, hade sin hufvudsakliga betydelse såsom en del af den ifrågasatta
vägsträckningen Glommersträsk—Ruskträsk. Dess betydelse i
och för sig torde deremot vara så ringa, att, om icke hela denna sträckning
blefve bragt till stånd, föga eller intet torde vara vunnet med det
icke obetydliga statsbidrag, som blifvit beviljadt för ändamålet.

Slutligen instämde t. f. generalstabschefen på det lifligaste i vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens yrkande å en brobanebredd öfverallt af
fem meter.

I statsrådsprotokollet redogöres äfven för innehållet af en af chefen
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen afgifven promemoria rörande de
särskilda sträckorna af vägen från Boden till Östersund, i hvilken promemoria
anförts, att nämnda väg komme att erhålla en längd af 60,86
mil, under antagande att pågående väganläggningar fullbordats och att
den föreslagna genaste rigtningen för vägen från Norrbottens länsgräns
till Ruskträsk valdes och komme till utförande. Af hela denna vägsträcka
underhölles af de vägbyggnadsskyldige eller komme att af desse
underhållas 8,2 mil inom Norrbottens län och hela vägen inom Vesterbottens
län äfvensom tillhörande vägdelar inom Vesternorrlands och
Jemtlands län, tillsammans 52,24 mil, hvadan endast vägdelen Vistträsk
—Glommersträsk i Norrbottens län med en längd af 8,62 mil komme
att tillsvidare behöfva underhållas af kronan, dock endast då marken
är bar. Vägen genomlöpte lappmarkerna på en sträcka af 28,6 mil,
deraf 6,8 mil inom Norrbottens län och 21,t mil inom Vesterbottens
län. Af de förut, sedan äldre tider befintliga delarna af vägen från
Boden till Östersund, hvilka dock, oberäknadt vägen från Östersund till
Lit, icke vore äldre än sedan det tredje decenniet af innevarande århundrade,
vore de flesta ombyggda efter år 1870 eller befunne sig för

Statsutskottets Utlåtande N:o 18-

närvarande under omläggning, hvilken torde fullbordas samtidigt med
Glommersträsk—Vistträskvägen. Dessutom kräfdes omläggning af vägdelen
Löfberga—Ström, som aldrig blifvit ordentligt bruten och derför
endast med svårighet kunde befaras, samt af vägen mellan Hammerdals
färjesund och Lits kyrka vid Indalselfven. Vägens fortsättning till
rikets norra gräns vid Öfver-Torneå kunde med visshet antagas komma
att utföras och underhållas i sedvanlig och laga ordning. Vägdelen
från Öfver-Torneå till Öfver-Kalix vore nemligen beslutad och väntade
blott på vanligt statsbidrag för att komma till utförande. Från ÖfverKalix
till Råneå eif vore ungefär halfva vägen, öfver Kalix—Talljärv,
under arbete, och återstoden torde i sin tur komma att utföras. Af
vägen mellan Råneå och Luleå elfvar återstode blott 1,6 mil från Hundsjön
till Öfverstbyn, för hvilken vägdel förberedelser äfven vore vidtagna.

För egen del har chefen för civildepartementet till statsrådsprotokollet
yttrat följande:

»Af hvad jag nu i underdånighet anfört torde Eders Kongl. Maj:t
finna, att den i Riksdagens ofvan berörda skrifvelse uttalade föreställningen,
att Vistträsk—Glommersträskvägens utsträckning i sydlig rigtning
skulle kunna af de väghållningsskyldige utföras på vanliga vilkor,
det vill säga mot erhållande af statsbidrag till högst två tredjedelar af
kostnaden, efter numera vunna upplysningar icke lärer kunna vidhållas.
På sätt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande framhållit, äro nemligen
de vägbyggnadsskyldige i orten redan förut så betungade med vägföretag,
och vägen, vare sig den dragés öfver Malå eller öfver Jörn och
Norsjö eller i den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordade
rigtningen, för dem af jemförelsevis så ringa betj^delse, att det icke
skäligen lärer kunna dem åläggas att deltaga i kostnaderna för byggandet
deraf. Emellertid är det af skäl, som i det föregående framhållits,
för staten af vigt, att en förbindelse mellan Glommersträsk och Vindelelfvens
dalgång inom kort kommer till stånd och dymedelst den enda
hufvudsakliga luckan å den stora inre förbindelseleden genom Norrland
fylles. Sådant kan också ske, utan att särskildt, statsanslag behöfver
för ändamålet beviljas, såvida det medgifves, liksom i fråga om Vistträsk—Glommersträskvägen,
att vägbyggnadsfonden får för ändamålet
anlitas utan iakttagande af vilkoret, att statsbidraget ej må öfverstiga
två tredjedelar af kostnaden. Jag anser mig derför böra förorda, att
ett dylikt medgifvande lemnas, dervid dock, i likhet med hvad för sistnämnda
väg stadgats, såsom vilkor torde böra föreskrifvas, att all för

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

anläggningen behöflig, enskilde tillhörig eller af enskilde brukad jord
afstås utan ersättning.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 20 mars 1891 omnämndes
visserligen, att det då var ifrågasatt, att Vistträsk—Glommersträskvägens
fortsättning söder ut borde dragas öfver Malå eller öfver
Jörn och Norsjö. Men det antogs då, att invånarne i orten skulle kunna
åtminstone delvis bekosta anläggningen. Då emellertid nu staten skulle
ensam bestrida denna kostnad, finnes icke längre något skäl att föredraga
någondera af dessa vägsträckningar framför den nu af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna, hvilken är genare än dessa,
erbjuder bättre terrängförhållanden än åtminstone Malåvägen samt af
dessa och andra skäl har företräde framför hvilkendera som helst af de
andra två vägsträckningarna.

Kostnaden för anläggningen har, såsom nämnts, af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
beräknats till i jemnt tal 282,000 kronor och synes
lämpligen kunna, såsom styrelsen föreslagit, fördelas till utgående under
tre år, i hvilket fall vägen torde kunna blifva färdig inom 1897 års slut
eller åtminstone under loppet af år 1898. Då de väghållningsskyldige
i orten böra åläggas att underhålla vägen, sedan den blifvit fullbordad,
kommer någon kostnad derför icke att drabba statsverket.»

Frågan om fastställelse af den för företaget uppgjorda planen
liksom om de närmare bestämmelserna i afseende å arbetets utförande
ansåg departementschefen sig icke för det närvarande böra underställa
Kongl. Maj:ts pröfning.

Då Riksdagens år 1891 med afseende å vägen Vistträsk—Glommersträsk
lemnade medgifvande af undantag från den för vägbyggnadsfonden
i allmänhet gällande bestämmelsen om förhållandet mellan
statsbidrags belopp och den för vägs anläggning beräknade kostnaden
grundade sig derpå, att anskaffandet af en i det inre af Norrland framgående
större vägförbindelse betraktades såsom ett vigtigt statsintresse,
med hvars tillgodoseende icke borde mer än nödigt anstå,

men det af den utredning, som föregått förslaget om Vistträsk—
Glommersträskvägens fortsättning från gränsen mellan Norrbottens och
Vesterbottens län närmast söderut otvetydigt framgår, att, med fasthållande
för denna del af vägen af de för vägbyggnadsfonden gällande
vilkor, inom beräknelig tid icke finnes utsigt, att vägen skall komma
till stånd,

Statsutskottets Utlåtande N:o 18-

har utskottet, som anser, att ortens invånare böra vidkännas underhållet
af ifrågavarande vägsträcka, velat hos Riksdagen förorda bifall
till Kongl. Maj:ts framställning i ämnet.

Utskottet hemställer fördenskull,

att Kongl. Maj:ts här ofvan omförmälda framställning
må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 9 februari 1894.

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.