Statsutskottets Utlåtande N:o 18 (Utlåtande 1893:Su18 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

N:o 18.

Ank. till Kiksd. kansli den 21 febr. 1893, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse af ett jordområde till botaniska trädgården i
Upsala.

(I. A.)

Enligt hvad af det vid Kongl. Maj:ts proposition (n:o 18) fogade
statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden meddelas, hade det större
akademiska konsistoriet vid Upsala universitet uti en till kanslern för
universitetet ingifven, af kanslern till Kongl. Maj:t öfverlemnad skrift
gjort framställning om vidtagande af sådana åtgärder, hvarigenom universitetets
botaniska trädgård kunde få för all framtid förfoga öfver en
söder om trädgården samt bakom Upsala läns trädskola belägen, Kongl.
Maj:t och kronan tillhörig åker, innehållande, enligt en af förste landtmätaren
C. Sjöholm åren 1866 och 1867 upprättad karta, en areal af
1 tunnland 16,o kappland.

I berörda skrifvelse hade konsistoriet anfört följande:

Redan för flera år sedan hade prefekten för universitetets botaniska
institution fäst drätselnämndens vid universitetet uppmärksamhet
på önskvärdheten deraf, att botaniska trädgården kunde förvärfva ifrågaBih.
till llilegd. Prat. 1883. 4 Barn/. 1 Afd. 14 Haft. (.N;o 18).

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

varande område. Detta område vore, enligt hvad prefekten upplyst,
för botaniska trädgården behöfligt dels såsom upplagsplats för jord af
olika slag, afskräden, komposter m. m., dels ock för odling af sådana
växter, hvilka trädgården måste ega i reserv för att användas, då, såsom
årligen inträffade, luckor i de vetenskapligt ordnade qvarteren af
en eller annan orsak uppstode, hvarförutom, enär under de senare åren
flera enskilda bus uppförts i trädgårdens omedelbara närhet, klokheten
fordrade, att man sökte förekomma, att trädgården blefve alldeles kringbyggd
och särskild! att skymmande byggnader uppfördes på den ifrågavarande
söder om trädgården belägna marken. Med anledning af hvad
prefekten sålunda anmält, och då drätselnämnden, som till fullo godkänt
de skäl, som talade för nämnda åkerstyckes behöflighet för botaniska
trädgården, dock ansett det till en början vara lämpligast, att
trädgården genom arrende förvärfvade dispositionsrätt öfver åkern, hade
den 14 mars 1887 med landshöfdingen, grefve A. L. Hamilton, som på
arrende innehade ifrågavarande kronan tillhöriga åker, träffats den öfverenskommelse,
att trädgården skulle, så länge grefve Hamilton innehade
åkern, få mot en årlig afgift af femtio kronor arrendera densamma.
Då emellertid den omständigheten, att trädgårdens nuvarande besittningsrätt
vore kortvarig och till sitt framtida fortbestånd oviss, lade
hinder i vägen för vidtagande af sådana anordningar å jordområdet,
som, huru önskvärda och förmånliga de än kunde vara, medförde något
större utgifter, samt under dessa förhållanden trädgården ej kunde på
långt när ega det gagn af jorden, som den skulle hafva, om besittningseller
dispositionsrätten vore för all framtid tryggad, hade prefekten å
nyo vändt sig till drätselnämnden i denna angelägenhet, dervid tilläggande,
att han numera hade så mycket större skäl härtill, som det måhända
snart blefve nödvändigt, att trädgårdens drifbänkar förflyttades
till nämnda åkerstycke, hvilken förflyttning ur flera synpunkter vore för
trädgården mycket förmånlig. På grund häraf hade prefekten anhållit,
att drätselnämnden måtte vidtaga sådana åtgärder, att åt botaniska trädgården
tillförsäkrades den framtida nyttjanderätten till åkern. Förmånligast
vore härvid, om Kongl. Maj:t och kronan utan ersättning öfverläte
åkern till botaniska trädgårdens utvidgning, men för den händelse,
att sådant ej läte sig göra, hade prefekten ifrågasatt, antingen att universitetet
genom köp eller utbyte mot annan mark förvärfvade sig
åkern, eller att den lemnades till trädgården mot en skälig årlig afgift,
att utgå af trädgårdens årsanslag; varande dock af prefekten uttalad
den förhoppning, att, som årsanslaget, jemfördt med andra botaniska
trädgårdars, vore mycket ringa, den åstundade fördelen måtte utan

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

sådant betungande vilkor kunna vinnas. Med anledning af den sålunda
förnyade framställningen hade drätselnämnden, som ansett det vara för
botaniska trädgården synnerligen fördelaktigt, om åkern kunde åt trädgården
förvärfvas, men som funnit detta, då lämplig vederlagsjord icke
af universitetet innehades, ej kunna ske genom jordutbyte, hos det
större akademiska konsistoriet gjort hemställan om utverkande i vederbörlig
ordning af tillstånd, att åkern finge, helst kostnadsfritt eller, om
detta icke läte sig göra, mot en så billig köpeskilling som möjligt till
botaniska trädgården för all framtid öfverlåtas; hvarjemte drätselnämnden
meddelat, att, derest ifrågavarande köp komme till utförande, drätselnämnden
tänkt sig, att köpeskillingen skulle på sådant sätt liqvideras,
att universitetet förskottsvis utlade köpesumman samt att derefter botaniska
institutionen, med anlitande af sitt årsanslag, antingen å köpeskillingen
till universitetets kassa erlade en årlig ränta efter högst 4
för hundra eller ock medelst amortering, hvarom närmare finge med
institutionen aftalas, till universitet inbetalade köpeskillingsbeloppet.

Sedan konsistoriet på grund af sålunda anförda förhållanden begärt
kanslerns medverkan i ämnet, hade denne, med öfverlemnande af konsistoriets
skrift och deri åberopade karta, hos Kongl. Maj:t gjort underdånig
framställning om tillstånd dertill, att ifrågavararande åker måtte,
helst kostnadsfritt eller, om detta icke kunde ske, mot en så billig köpeskilling
som möjligt, till universitetets botaniska trädgård för all framtid
öfverlåtas.

Efter remiss hade yttranden i ärendet afgifvits af jordens nuvarande
arrendator, landshöfdingen grefve Hamilton, förste landtmätaren
och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, domänstyrelsen och
kammarkollegium.

Dervid hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemstält, att den i
och för sig obetydliga jordlotten måtte efter utgången af det nu löpande
arrendet utan ersättning upplåtas till utvidgning af botaniska trädgården;
och hade domänstyrelsen erinrat, att jordområdet jemte annan landshöfdingen
i Upsala län förut anslagen löningsjord blifvit genom kammarkollegii
kontrakt den 28 februari 1876 utarrenderade för landshöfdingelöneregleringsfondens
räkning på tjugu års tid från midfastan samma
år till förutvarande indelningshafvaren, landshöfdingen grefve Hamilton,
samt att arrendeafgiften för samtliga under arrendet inbegripna områden,
tillsammans omfattande 168 qvadratref 30 qvadratstänger eller 14
hektar 84 ar, utgjorde 760 kronor, som jemlikt nådiga brefvet den 30
maj 1884 numera inginge till statsverket, hvarjemte domänstyrelsen
meddelat, att genom den föreslagna jordupplåteisen någon olägenhet

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

för den utarrenderade jordens skötsel i öfrigt ej kunde anses uppstå.
Kammarkollegium hade anfört, att kollegium funnit det vara af handlingarna
ådagalagdt, att jordområdet i fråga vore för botaniska trädgården
behöfligt, hvadan och då dels dess afskiljande från arrendekomplexen,
enligt hvad domänstyrelsen vitsordat, icke medförde någon olägenhet
i den öfriga jordens skötsel, dels en ersättning i den ena eller
andra formen skulle leda till en inskränkning i statsanslaget för universitetets
botaniska institution, kollegium funnit sig böra hemställa, att
Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition, ej mindre, att
området måtte till angifna ändamålet för all framtid upplåtas, än äfven
att sådan upplåtelse måtte eg a rum utan annan ersättning från universitetets
sida, än som för innevarande arrendeperiod vore med arrendatorn
grefve Hamilton öfverenskommen.

På grund af hvad i ärendet förekommit har Kongl. Maj:t nu föreslagit
Riksdagen att medgifva:

att ett söder om botaniska trädgården i Upsala beläget och dertill
gränsande område, utgörande, enligt en af C. Sjöholm upprättad karta,
ett tunnland 16,6 kappland eller i det närmaste 75 ar samt tillhörande
den landshöfdingen i Upsala län förut anslagna löningsjord, måtte till
Upsala universitet för utvidgning af dess botaniska trädgård för all
framtid upplåtas utan annan ersättning från universitetets sida än som
för innevarande arrendeperiod vore med arrendatorn öfverenskommen.

Efter erhållen remiss har statsutskottet detta ärende i öfvervägande
tagit; och då utskottet icke haft något att emot ifrågavarande framställning
erinra, får utskottet hemställa,

att hvad Kongl. Maj:t i ifrågavarande hänseende
föreslagit må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 21 februari 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Stockholm, K. L. Beckman, 1893.