Statsutskottets Utlåtande N:o 18 (Utlåtande 1891:Su18 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

N:o 18.

Ank till Riksd. kansli den 24 febr. 1891, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds ''proposition angående
eftergift af viss del af kronans rätt till danaarf efter
arbetaren’Karsten Ekberg från Hessleberga.

(I. A.)

Enligt hvad af en utaf Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 8) af den 19 december 1890 inhemtas, hade, sedan arbetaren
Karsten Ekberg från Hessleberga i Lyngby socken af Malmöhus
län aflidit den 26 augusti 1888 utan att efterlemna några vid bouppteckningen
den 22 november nämnda år kända arfvingar, hattsömmerskan
Cecilia Svensson i Hessleberga, under uppgift att Ekberg i
lifstiden gjort muntligt testamente till hennes förmån, låtit till bestyrkande
häraf vid Bara häradsrätt såsom vittnen för dödsfalls skull afköra
tegelmästaren Lars Larsson i Assartorp och åbon Nils Jönsson i
Bökesåkra, hvilka sammanstämmande intygat, att Ekberg vid en begrafning
hos Lars Larsson i juni månad 1888 samtalsvis yttrat, att
Cecilia Svensson efter hans död skulle af hans qvarlåtenskap erhålla
100 kronor; och hade berörda yttrande blifvit af Cecilia Svensson bevakadt
såsom muntligt testamente.

Då några arfvingar efter Ekberg icke inom natt och år från dödsfallet
anmält sig, hade kammaradvokatfiskalsembetet, å Kongl. Maj:ts
och kronans vägnar, instämt dels hofslagaren M. Montelius i Lyngby,
hvilken omhänderhade Ekbergs qvarlåtenskap, och dels bemälda Cecilia
Svensson till Bara häradsrätt med yrkande, att ofvan omförmälda af
Ekberg fälda yttrande måtte förklaras icke utgöra något verkligt testaBih.
till Riksd. Prof. 1891. 4 Samt. 1 Afd. 14 Höft. (Nås 18—22). 1

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

mente, samt qvarlåtenskapen såsom danaarf tilldömas Kong!. Maj:t och
kronan.

Under rättegången hade Cecilia Svensson ytterligare såsom vittnen
åberopat åbon Jöns Larsson i Assartorp och ofvanbemälde Lars
Larssons hustru Anna Jönsson, hvilka sammanstämmande intygat, att
Ekberg vid flera tillfällen yttrat, att Cecilia Svensson af hans qvarlåtenskap
skulle erhålla 100 kronor, hvarjemte vittnet Anna Jönsson
förmält, att Ekberg åtskilliga gånger talat om att låta skriftligt uppsätta,
huru med hans qvarlåtenskap skulle förhållas, samt att Ekbergs
frånfälle inträffat helt plötsligt utan föregående sjukdom.

Genom utslag den 2 juni 1890, som vunnit laga kraft, hade
häradsrätten funnit Ekbergs omförmälda yttranden icke kunna anses
utgöra ett i laga ordning upprättadt testamente, hvarför Cecilia Svenssons
anspråk ogillats; och hade häradsrätten, med stöd af 15 kap. 6 §
ärfdabalken förklarat Kong!. Maj:t och kronan berättigad att komma
i åtnjutande af behållningen i boet efter Ekberg, till följd hvaraf Montelius
förpligtats att till kammaradvokatfiskalsembetet efter behörig
redosvining utgifva boets behållning.

Redan innan berörda rättegång blifvit anhängiggjord, hade hofjägmästaren
friherre G. IL Wrangel von Brehmer, i egenskap af ombud
ej mindre för Cecilia Svensson än äfven för Lyngby sockens kommunalstämma,
uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 14 mars
1889 anhållit, att kronans rätt till danaarf efter Ekberg måtte efterskänkas
till förmån för dels Cecilia Svensson beträffande 100 kronor
och dels Lyngby socken beträffande den öfriga qvarlåtenskapen. Till
stöd för denna ansökning hade åberopats det testamentariska förordnande,
som skulle blifvit gjordt af Ekberg, jemte den omständigheten
att Cecilia Svensson befunnit sig i mycket torftiga vilkor, samt, beträffande
Lyngby sockens framställning, att nämnda socken vore synnerligen
betungad af fattigvård och särskildt fått vidkännas betydliga
utgifter för fattighjon, som haft hemortsrätt i socknen, men under
mänga år uppehållit sig i Danmark.

I anledning af ansökningen hade utlåtanden afgifvits af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län, som tillstyrkt ansökningen,
och kammaradvokatfiskalsembetet, hvilket sistnämnda embete, med upplysning
att ifrågavarande danaarfsmedel efter afdrag af utanordnad
aktoratsprovision utgjorde ett belopp af 175 kronor 3 öre, tillstyrkt
att, enär Ekberg i lifstiden, enligt hvad två vittnen intygat, lofvat, att
Cecilia Svensson efter hans död skulle erhålla kontant 100 kronor samt
hon af sökandenas ombud uppgifvits befinna sig i mycket torftiga vil -

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

kor, af berörda medel ett belopp af 100 kronor måtte af kronan till
benne afstås; hvaremot embetet icke ansett giltiga skäl hafva förebragts
att till förmån för Lyngby socken efterskänka återstoden af danaarfvet.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit har Kongl. Maj:t nu
föreslagit Riksdagen att medgifva, att af ifrågavarande danaarfsmedel
måtte Cecilia Svensson tilldelas ett belopp af ett hundra kronor; och
får statsutskottet, till hvars förberedande behandling denna proposition
blifvit hänvisad, hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 24 februari 1891.

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.