Statsutskottets Utlåtande N:o 17 (Utlåtande 1897:Su17 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 17.

N:o 17.

Ank. till Riksd. kansli den 12 febr. 1897, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
försäljning af två under förra militiebostället Tunn n:o 1
om Öl mantal i Östergötlands län lydande lägenheter.

(I. A.)

Uti en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 24) af den 13 november
1896 har Kongl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af
statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen
att medgifva, att de under förra öfverstebostället Tima n:o 1 om 5-£
mantal i Rystads socken och Åkerbo härad af Östergötlands län lydande
lägenheterna Åkerby och Höga måtte under de i kongl. brefvet den 25
sistlidne september stadgade vilkor hvar för sig till försäljning utbjudas
för de dem åsätta saluvärden med tillträdesrätt för köpare den 14 mars
1898, dock med iakttagande, hvad Åkerby anginge, att denna lägenhet
först hembjödes brukaren deraf, samt att de medel, som genom nu
ifrågasatta försäljningar kunde komma att inflyta, måtte, på samma sätt
som köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar, användas till
inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig
mark.

Af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att domänstyrelsen i
skrifvelse den 20 april 1896 hos Kongl. Maj:t anmält, att under det för
statsverkets räkning till den 14 mars 1898 utarrenderade förra öfverstebostället
Tuna n:o 1 om 5| mantal i Rystads socken och Åkerbo härad
af Östergötlands län, hvilken egendom iemnade i årligt arrende mer än
500 kronor, lydde två lägenheter Åkerby och Höga, samt att vid den

Statsutskottets Utlåtande N:o 17.

uppskattning af egendomen i och för dess förnyade utarrendering, som
under nästlidet års höst förrättats af vederbörande domänintendent och
biträdande uppskattningsmän, desse framstäf förslag om försäljning af
nämnda lägenheter.

Vid sin berörda skrifvelse hade domän styrelsen fogat instrumentet
öfver omförmälda arrendeuppskattning äfvensom instrument öfver saluvärdering
å lägenheterna, som på styrelsens föranstaltande jemväl egt
rum; och framginge af dessa jemte öfriga till ärendet hörande handlingar
och karta bland annat:

att ifrågavarande lägenheter voro belägna, Åkerby i östra Hargs
socken 0,8 mil från hufvudgården och Höga i samma socken som hufvudgården,
men på ett afstånd derifrån af 0,5 mil;

att lägenheterna, hvilka vore försedda med kronan tillhöriga åbyggnader,
innehölle förutom impediment, Åkerby 7,4 4 hektar tomter och
åker, 33,6 0 ar äng och 4,3 3 hektar afrösningsjord samt Höga 4,3 0 hektar
tomter och åker, 16,7 0 ar äng och 2 ar afrösningsjord; samt

att uppskattningsmännen dels vid beräknandet af arrendevärdet
för egendomen i dess helhet, hvilket satts till 3,985 kronor, deri upptagit
för Åkerby 173 kronor 80 öre och för Höga 120 kronor 40 öre,
dels ock ansett saluvärdet å den förra lägenheten böra sättas till 3,500
kronor och å den senare till 2,500 kronor.

Såsom skäl för lägenheternas försäljning hade uppskattningsmännen
anfört, att lägenheterna med deras aflägsna läge ej kunde vara
till ringaste gagn för hufvudgården, som utan motsvarande nytta finge
tillsläppa för dem erforderliga skogseffekter, hvaremot lägenheterna
syntes kunna fördelaktigt afyttras; och hade uppskattningsmännen hemstält,
att de personer, som nu brukade lägenheterna mot afgäld till
arrendatorn af hufvudgården, måtte erhålla hembud å desamma, då de
nedlagt kostnader å lägenheterna för deras förbättring och under längre
tid innehaft dem.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet hade i afgifvet utlåtande
anfört, att, då lägenheterna i fråga vore belägna aflägse från hufvudgården
och fördenskull icke lämpligen kunde sambrukas med denna, samt
särskild anledning till deras bibehållande i kronans ego saknades, Kong!.
Maj:ts befallningshafvande ansåge sig böra tillstyrka desammas försäljning
hvar för sig till uppskattade värdena, dervid emellertid, enär lägenheterna
icke vore hänförliga till sådana, som omförmäldes i kongl. bref •
vet till domänstyrelsen den 22 december 1893 angående särskild föryttring
af lägenheter från kronoegendomar, som försäljas, uppskattnings -

Statsutskottets Utlåtande N:o 17.

männens förslag om hembud åt nuvarande brukarne ej syntes Kongl.
Maj:ts befallningshafvande böra föranleda till någon åtgärd.

För egen del hade domänstyrelsen ansett uppenbart, att ifrågavarande
lägenheter ej med fördel kunde brukas tillsammans med hufvudgården;
och då genom deras särskilda föryttring skulle främjas det i
Riksdagens skrifvelse den 9 maj 1894 åsyftade ändamålet att åt mindre
bemedlade bereda tillfälle till bildande af egna jordbruk, hade det synts
styrelsen lämpligast, att lägenheterna, såsom föreslaget blifvit, hvarför
sig försåldes. På sätt Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmärkt, vore
lägenheterna, såsom försedda med kronan tillhöriga åbyggnader, icke
att hänföra till sådana lägenheter, som afsåges i kongl. brefvet den 22
december 1893, och således vid en eventuel förskoning brukarne ej berättigade
till hembud. Sådant ansåge styrelsen ej heller böra ifrågakomma
i afseende å Höga, hvars brukare, enligt hvad vederbörande
domänintendent i afgifvet yttrande meddelat, ej vore derstädes bosatt,
utan hade sitt hemvist å en brukaren ensidigt tillhörig egendom i närheten;
men då lägenheten Åkerby allt sedan år 1889 varit bebodd af
dervarande brukaren Sven Fredrik Svensson, hvilken ock enligt uppskattningsmännens
vitsord å lägenheten nedlagt kostnader för dess förbättring,
hade styrelsen ansett billigt, att han erhölle hembud å lägenheten.
Innan åtgärd för föryttring af någondera lägenheten vidtoges,
borde emellertid, då lägenheterna ej vore särskildt skattlagda, det egendomen
åsätta mantal fördelas å hvar och en af lägenheterna samt å
egendomen i öfrigt, en åtgärd, som, derest försäljning af lägenheterna
ej medgåfves, i allt fall blefve till gagn vid den särskilda utarrendering
af lägenheterna, hvarom styrelsen då på grund af femte punkten 1 mom.
i kongl. kungörelsen den 10 november 1882 komme att föranstalta.

Hvad i ärendet sålunda förekommit hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet
vidare meddelas, synts föredragande departementschefen
ådagalägga, att ofvannämnda båda lägenheter lämpligen borde skiljas
från egendomen och hvar för sig utbjudas till försäljning. Icke heller
hade departementschefen något att invända mot hvad domänstyrelsen
i öfrigt föreslagit; dock ansåge sigodepartementschefen beträffande styrelsens
hemställan, att lägenheten Åkerby måtte hembjuda^ lägenhetens
nuvarande brukare, böra erinra, att Kongl. Maj:t i anledning af Riksdagens
ofvanberörda skrifvelse den 9 maj 1894 och sedan domänstyrelsen
afgifvit förslag till de närmare bestämmelser, som beträffande de i Riksdagens
skrifvelse omförmälda upplåtelser funnes erforderliga, i kongl.
bref till domänstyrelsen den 25 sistlidne september meddelat bestämmelser
att tjena till efterrättelse i fråga om lägenheters upplåtande från

Statsutskottets Utlåtande N:0 17.

kronans under styrelsens förvaltning stående, för statsverkets räkning
utarrenderade jordbruksdomäner, samt att enligt dessa bestämmelser
Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle, sedan förslag om styckning af
egendom till lägenheter eller om afsöndring derifrån af lägenhet, som
icke vore bebyggd med enskild person tillhörande boningshus, blifvit i
behörig ordning godkändt, genom kungörelse, som borde visst antal
gånger uppläsas i länets kyrkor samt lika antal gånger införas i den
eller dem af länets tidningar, Kongl. Majrts befallningshafvande bestämde,
till allmänhetens kännedom meddela, att köpeanbud å lägenhet
till åsätta saluvärdet borde inom viss angifven tid till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande afgifvas.

Lägenheten Åkerby vore, enligt hvad förut nämnts, icke bebyggd
med enskild person tillhörande bostadshus, utan egde kronan åbyggnaderna
å lägenheten. Derest försäljning af lägenheten ifrågakomme,
skulle således enligt nyss anförda bestämmelse kungörelse om lägenhetens
utbjudande till försäljning för det åsätta saluvärdet af Kongl.
Mapts befallningshafvande utfärdas, utan att lägenheten dessförinnan
hembjödes brukaren till eftertagande.

Då emellertid i fråga om denna lägenhet förekomme, att nuvarande
brukaren bebott densamma sedan år 1889 samt nedlagt kostnader för
lägenhetens förbättrande, ansåge departementschefen sig i detta fall
böra tillstyrka den afvikelse från gällande föreskrifter angående sättet
för försäljning af med enskildt bostadshus ej försedd lägenhet, som
innefattades i domänstyrelsens förslag, att lägenheten Åkerby först skulle
hembjudas nuvarande brukaren af lägenheten.

Departementschefen hemstälde alltså, att Kongl. Maj:t måtte
dels bemyndiga domänstyrelsen att ofördröjligen gå i författning derom,
att egendomens mantal blefve i behörig ordning fördeladt å en
hvar af lägenheterna Åkerby och Höga samt å egendomen i öfrigt,
dels ock att till Riksdagen göra den framställning, som i förevarande
proposition innefattas.

Emot hvad Kongl. Maj:t i omförmälda hänseende föreslagit har
statsutskottet, till hvars förberedande behandling förenämnda proposition
blifvit hänvisad, icke haft annat att erinra, än att, då Kongl. Maj:ts
förslag om att lägenheten Åkerby skulle före dess utbjudande till försäljning
å auktion hembjudas brukaren deraf innebär en afvikelse från
de i kongl. brefvet den 25 september 189G efter Riksdagens hörande
meddelade bestämmelser i fråga om lägenheters upplåtande från kronans
jordbruksdomäner, men fullgiltiga skäl icke synas utskottet föreligga

16 Statsutskottets Utlåtande N:o 17.

•

att i detta fall frångå berörda så nyligen faststälda bestämmelser, utskottet
ansett, att båda ifrågavarande lägenheter, hvilka äro försedda
med kronan tillhöriga åbyggnader, böra utan hembud till brukarne, i
enlighet med sistberörda kongl. bref, till försäljning utbjudas.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Majrts förevarande proposition må på
det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen medgifver: att

lägenheterna Åkerby och Höga må under de
i kongl. brefvet den 25 september 1896 stadgade
vilkor hvar för sig till försäljning utbjudas för de dem
åsätta saluvärden, med tillträdesrätt för köpare den
14 mars 1898; samt

att de medel, som genom nu ifrågasatta försäljningar
kunna komma att inflyta, må, på samma sätt
som köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar,
användas till inköp för kronans räkning af
skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Stockholm den 12 februari 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.