Statsutskottets Utlåtande, N:o 17

Utlåtande 1896:Su17

Statsutskottets Utlåtande, N:o 17.

1

N:o 17

Arik. till Riksd. kansli den 11 febr. 1896, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelser till Kongl.

Maj:t med begäran om utredning och förslag angående
inlösen till statsverket af frälseskatteräntor.

(I. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad
motion (n:o 94) har herr J. A. Sjö, med hvilken herr C. F. Petersson i
Dänningelanda m. fl. instämt, föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda och
för Riksdagen framlägga förslag om att frälseskatteräntor må inlösas
och afskrifvas på samma sätt som skattefrälseräntor.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en
jemväl inom Andra Kammaren väckt och till utskottet öfverlemnad
motion (n:o 111), deri herr L. P. Larsson i Berga, med hvilken herrar
C. G. Andersson i Skeenda och P. Pehrsson i Norrsund instämt, föreslagit,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att,
sedan utredning vunnits rörande antalet och beloppet af de skattehemmansräntor,
som kronan ursprungligen afhändt sig till förmån för
enskilde och hvilka sedermera genom en tillfällig förening af jord- och
ränteegarerätten i samma hand erhållit frälseskattenatur, Kongl. Maj:t
måtte till Riksdagen framlägga förslag till dessa räntors inlösen eller
Bih. till Bitcsd. Prof.. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 16 Höft. (N:o 17.)

2

Statsutskottets Utlåtande, N:o 17.

ersättande af statsmedel i öfverensstämmelse med hvad härom rörande
skattefrälseräntor finnes stadgadt.

Då utskottet nu går att afgifva yttrande öfver berörda motioner,
får utskottet till en början erinra, att det i sistnämnda motion framsida
förslag i sjelfva verket innefattas uti hvad i den förra motionen
blilvit hemstäldt, ty då, såsom i herr Larssons motion förutsättes, både
kronoskattehemmanet och den deraf utgående räntan kommit i samma
persons ego, har hemmanet iklädt sig egenskapen af purt frälse; och
om sedan eganderätten till ränta och hemman skilts åt, har detta skett
på grund af frivillig öfverenskommelse emellan räntetagare och räntegifvare,
dervid räntan kunnat bestämmas vare sig till det belopp, hvarmed
räntan förut till kronan utgjorts, eller annorledes, vid hvilket förhållande
någon rättslig skilnad emellan denna ränta och öfriga frälseskatteräntor
icke förefinnes.

Då emellertid, på sätt utskottet, vid behandling under de senare
åren af motioner i enahanda syfte som de nu föreliggandes, upprepade
gånger anfört, den uppfattning om rättvisa och billighet, som föranledt
Riksdagens beslut om skattefrälseräntornas inlösen, icke kan
med skäl åberopas beträffande nu ifrågavarande slags räntor, hvilka
såväl med afseende å sin tillkomst som sin beskaffenhet och storlek
varit beroende af enskildt aftal, och det icke synes tillrådligt att ikläda
staten någon skyldighet att inlösa räntor eller afgäld, som utan någon
statens mellankomst tillkommit eller kunna tillkomma genom aftal
mellan enskilde, hemställer utskottet,

a) att herr Larssons ifrågavarande motion icke
må af Riksdagen bifallas; och

b) att ej heller herr Sjös förenämnda motion må
vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 11 februari 1896.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1896.