Statsutskottets Utlåtande N:o 17 (Utlåtande 1894:Su17 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 17.

UT:o 17.

Ank. till Riksd. kansli den 9 februari 1894, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af ICongl. Majds proposition angående
gränsreglering emellan den citadellet i Lanäslcrona tillhöriga
mark och Landskrona stad. (I. A.).

Under åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll öfver landtförsvarsärenden
den'' 30 december sistlidet år har Kongl. Maj:t uti en samma
dag till Riksdagen afiåten proposition (n:o 23) föreslagit Riksdagen att
medgifva,

att ett af Landskrona stad för dess del antaget förslag till öfverenskommelse
rörande reglering af gränsen mellan kronans och stadens mark
invid citadellet derstädes finge jemväl å kronans sida antagas.

Af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att i anledning af fortifikationsbefälhafvarens
i Skåne uti skrifvelse den 28 oktober 1887 hos
arinéförvaltningens fortifikationsdepartement gjorda framställning om önskvärdheten
deraf, att en landtmäteriförrättning företoges för uppgående af
de förut icke utstakade gränserna emellan kronans mark vid citadellet i
Landskrona, a ena, samt nämnda stad, å den andra sidan, förvaltningen
a nämnda departement i skrifvelse den 10 derpå följande november bemyndigat
fortifikationsbefälhafvaren att söka med Landskrona stad eller
Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 17.

de komiterade, som kunde af staden för ändamålet utses, träffa öfverenskommelse
om grunderna för en dylik gränsreglering. Sedan fortifikationsbefälhafvaren
till åtlydnad häraf i skrifvelse den 14 december 1887 hos
stadsfullmägtigc i Landskrona anhållit, att de ville antingen åt särskilda
ombud eller åt någon af stadens myndigheter uppdraga att å stadens vägnar
öfverlägga med fortitikationsbefälhafvaren i ämnet, hade vid sammanträde
med stadsfullmägtige den 20 i sistnämnda månad uppdrag lemnats
åt stadens drätselkammare att utse komiterade för öfverenskommelse
med fortifikationsbefälhafvaren om grunderna för gränsutstakningen.

Emellertid och innan sammanträde emellan fortifikationsbefälhafvaren
och stadens komiterade på grund häraf egt rum, hade den förstnämnde,
för vinnande af utredning i ämnet, låtit anställa efterforskningar såväl i
fortifikationens arkiv i Stockholm och i Landskrona som ock i sistnämnda
stads rådstufvurätts arkiv samt med ledning af de upplysningar, hvilka
dervid vunnits, utarbetat en redogörelse för den sträckning, gränsen i fråga
efter hans åsigt borde hafva; och skulle enligt denna redogörelse de områden,
å hvilka med stöd af äldre kartor och handlingar, jemförda med
nuvarande förhållanden å marken, eganderättsanspråk kunde framställas
å kronans sida, utgöras af dels den mark, som å en af C. O. O. Brolan
år 1879 upprättad, handlingarna bilagd karta inneslötes i vester af Öresund
och i norr, öster och söder af en med fulldragna röda streck utmärkt
gränslinie, dels oclc af ett mindre jordstycke, beläget å den staden tillhöriga
s. k. Norra Fäladsmarken och å kartan benämndt »Garnisonskyrkogården».

Denna sålunda af fortifikationsbefälhafvaren utarbfetade redogörelse
hade förelagts de af drätselkammaren på grund af stadsfullmägtiges ofvannämnda
beslut utsedde komiterade; och hade de i sitt den 8 mars 1890
till stadens fullmägtige afgifna utlåtande i ämnet förklarat, att de väl i
hufvudsak biträdde den af fortifikationsbefälhafvaren i redogörelsen uttalade
uppfattning af äganderättsförhållandena, men att emellertid kronans
eganderätt till vissa delar af ofvan berörda jordområden eldigt komiterades
åsigt kunde dragas i tvifvel, särskildt hvad anginge dels det jordstycke
nordvest om citadellet, som å kartan betecknades med ordet »upplandning»,
dels den mark, som upptoges af stadens norra infartsgata, dels
ock garnisonskyrkogården. Å andra sidan åter förmälde komiterade sig
finna i hög grad önskligt, att en bestämdt utstakad gränslinie mellan citadellets
och stadens egor erhölles; och då, enligt deras åsigt, en sådan
gränslinie kunde på för båda parterna antagliga vilkor vinnas genom en

Statsutskottets Utlåtande N:o 17.

rågångsförr&ttning och dervid företagna smärre egoutbyten, tillstyrkte komiterade
stadsfullmägtige besluta,

att på grund af den af fortifikationsbefälhafvaren gjorda framställningen
uttala sig för önskvärdheten af en rågångsförrättning. åt landsidan
mellan eitadellets och stadens områden;

att bemyndiga drätselkammaren att vidtaga de nödiga åtgärderna för
en dylik förrättning och att dervid föra stadens talan och bevaka dess
intressen; samt

att såsom instruktion för drätselkammaren vid ifrågavarande tillfälle
skulle gälla, att staden ville såsom maximum godkänna den å kartan med
fulla röda linier uppdragna gränsen, under vilkor att utbyte kunde vid
samma förrättning komma till stånd, så att den framtida gränsen blefvc
bestämd enligt den å kartan jemväl dragna punkterade röda linien, dock
med de mindre förändringar, som kunde uppkomma vid uppmätningen
och uträkningen, och under förbehåll tillika att behörig anteckning skedde
derom, att staden medgåfve kronan rätt till hela norra infartsgatan*och det
upplandade området norr om citadellet endast i sammanhang med det
blifvande utbytet.

Enligt komiterades förslag skulle sålunda stadsfullmägtige väl medgifva
kronans eganderätt till hela det inom de fulldragna röda strecken
inneslutna område, men dock endast under det uttryckliga vilkor, att kronan
vid den blifvande rågångsutstakningen afstode från alla anspråk på
följande egoskiften, nemligen:

a.) den mark, som å kartan funnes utmärkt med en punkterad röd
linie och bokstäfverna a—d samt nu upptoges af stadens norra infartsgata
ä sträckan från artillerikasernen till Säby gatans norra gatulinie;

b) den jordareal, som erfordrades till förlängning af sistnämnda gata
och Suellsgatan, på sätt å kartan angåfves med den punkterade röda
linien;

c) ett mindre jordstycke af den intill Suellsgatan gränsande marken,
kallad »Fröjdenborgsvången»; och

d) den forna garnisonskyrkogården;

Och skulle kronan i öfrigt såsom ersättning för nämnda områden af
staden erhålla:

a) ett mindre område af »Fröjdenborgsvången», ungefärligen lika stort
som det kronan skulle afstå, och

b) de delar af den norr om citadellet belägna mark, kallad Norra

Statsutskottets Utlåtande N:o 17.

Fäladsmarken och Barlasthålan, hvilka innefattades af båda de å kartan
utmärkta röda linierna.

Vid ärendets föredragning hos stadsfullinägtige den 14 februari 1891
hade desse beslutit att, med godkännande af det utaf komiterade uppgjorda
förslag till gränsreglering, bemyndiga drätselkammaren att vidtaga
åtgärder för erhållande af en rågångsförrättning åt landsidan mellan citadellets
och stadens områden, samt att dervid föra stadens talan och bevaka
dess intressen, allt »på basis» af komiterades förslag i ofvan omförmälda
sista punkt af deras utlåtande.

Sedan stadens drätselkammare härefter i skrifvelse den 9 maj 1891
underrättat fortifikationsbefälhafvaren, att kammaren vore villig att låta
företaga förrättningen på tid, som fortifikationsbefälhafvaren egde bestämma,
hade denne ansett sig böra hänskjuta frågan till arméförvaltningens
afgörande och för den skull i skrifvelse den 15 juni samma år
öfverlemnat handlingarna i ärendet till nämnda myndighet, dervid fortifikationsbefälhafvaren
för egen del anfört, att skäl numera icke förefunnes
att bibehålla egen begrafningsplats för garnisonen, helst på många år icke
någon af garnisonsförsamlingens döda blifvit derstädes begrafven, och
platsen dessutom vore oinhägnad och vanvårdad samt till utseendet knappast
kunde skiljas från den öfriga fäladsmarken, att densamma visserligen
någon gång under senare tider, ehuru ytterst ■sällan, användts till begrafningsplats
för fångar från straffanstalten å citadellet, men att särskild begrafningsplats
för den tvångsarbetsanstalt för lösdrifvare, hvilken numera
vore inrättad å citadellet i stället för det forna straffängelset, icke vore
erforderlig; att i allt fall hinder icke mötte att, om så skulle befinnas
nödigt, för ändamålet anvisa närbelägen plats inom den nya gränslinien,
samt att, då kronans rätt till mark kring citadellet åt landsidan blifvit
erkänd i afseende å allt, hvarpå grundade anspråk kunde framställas, men
svårighet skulle möta såväl att utstaka som att underhålla den å Brolans

karta med fulldragna röda streck angifna gränslinien, det syntes fortifikationsbefälhafvaren
äfven af detta skäl vara för kronan lämpligast att antaga
det af staden gjorda förslag till gränsreglering.

Denna sålunda af fortifikationsbefälhafvaren uttalade åsigt delades,
på sätt arméförvaltningen i skrifvelse den 28 september 1892 tillkännagaf,
jemväl af nämnda myndighet; och hemstälde förvaltningen med
anledning deraf, att Kongl. Maj:t måtte medgifva, att det af Landskrona
stad för dess del antagna förslag till öfverenskommelse rörande reglering

StOksutskoltets Utlåtande N:v 17.

af gränsen mellan kronans och stadens mark invid citadellet jemväl finge
af kronan antagas.

Slutligen hade fångvårdsstyrelsen i utlåtande den 30 mars 1S93 anmält,
att, sedan Landskrona stad numera bifallit en gjord framställning om
upplåtande af fria grafrum a stadens kyrkogård för de i Landskrona centrala
tvångsarbetsanstalt och kronohäkte aflidna fångar, styrelsen icke hade
något att erinra emot den ifrågasatta regleringen.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och då den egendom, kronan
genom den föreslagna överenskommelser) skulle mista, vore i det
närmaste värdelös och i allt fall komme att ersättas af de ungefär lika
stora områden, som för närvarande obestridligen tillhörde staden ''men i
kraft af överenskommelser) skulle tillfalla kronan, samt det dessutom
måste för kronan lika väl som för staden vara af intresse, att den länge
rådande ovissheten om rätta gränsen emellan kronans och stadens ifrågavarande
områden upphörde, hade vid ärendets föredragning statsrådet och
chefen för landtförsvarsdepartementet hemstält om ofvan om förmälda framställning
till Riksdagen i ämnet.

Efter erhållen remiss har statsutskottet tagit detta ärende i öfvervägande;
och då utskottet icke haft något att emot Kongl. Maj:ts ifrågavarande
framställning erinra, får utskottet hemställa,

att hvad Kongl.'' Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 februari 1894.

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.

Bill. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. .9 Häft.

•I