Statsutskottets Utlåtande N:o 17 (Utlåtande 1893:Su17 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 17.

N:o 17.

Ank. till Riksd. kansli den 17 febr. 1893, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om utredning i syfte af nedsättning
af statens embete- och tjenstemäns löner m. m.

(l:a och 2:a U. A.)

Uti eu inom Andra Kammaren af herr Ollas A. Ericsson väckt
motion (n:o 17) har föreslagits, att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta, om möjligt redan till nästa lagtima
Riksdag, verkställa utredning, huruvida och i hvad mån statens
embets- och tjenstemäns löner skulle med hänsyn till nu rådande förhållanden
kunna nedsättas, deras pensionsafgifter dels omregleras och
dels antingen förhöjas eller också deras pensioner nedsättas, äfvensom,
genom förenkling i åtskilliga administrativa och exekutiva verk och
inrättningar, en del embetsmannaplatser helt och hållet indragas; och
att Riksdagen till bestridande af utgifterna för denna utredning måtte
ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag å 5,000 kronor.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag,
hvilket synes närmast föranledt af önskan att, med afseende å den beslutade
ökningen i utgifterna för försvaret, söka nedbringa statsverkets
utgifter på andra håll, får utskottet hänvisa till motionen.

Delande motionärens åsigt om nödvändigheten att på alla statsförvaltningens
områden iakttaga sparsamhet, har utskottet funnit syftet
med ifrågavarande motion beaktansvärdt. Att emellertid, hvad först
angår embets- och tjenstemännens löner, nu, sedan under de två sista
årtiondena vidlyftiga löneregleringar icke utan störa svårigheter och
Bill. till Riksd. Prot. 1898. 4 Samt. 1 Afd. 13 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 17.

kostnader genomförts, föranstalta om nya sådana, omfattande alla statens
embete- och tjensteman, synes utskottet icke leda till det resultat,
motionären afsett. Dels skulle nemligen de nuvarande tjensteinnehafvarne,
hvilka ju äfven af sina löner lemna ökade bidrag för bestridande
af de ökade utgifterna för försvaret, icke drabbas åt de förändringar
i afseende å aflöningen, som nya löneregleringar möjligen skulle innebära,
dels skulle till äfventyrs de värden å lifsförnödenheter, som nu
råda, icke längre förefinnas, då nya löneregleringar skulle efter vederbörliga
utredningar beslutas och tillämpas. Deremot synes Riksdagen
böra, när helst fråga framkommer om partiella löneregleringar eller
inrättande af nya tjenstår, på det noggrannaste i hvarje särskildt fall
afväga behofven.

Hvad åter särskildt frågan om statens pensionsväsen angår, torde
någon framställning från Riksdagen om utredning af dithörande förhållanden
i syfte att åstadkomma besparingar nu icke vara erforderlig,
enär detta ämne redan är föremål för behandling af en komité, som
med anledning af Riksdagens framställning af Kongl. Maj:t, blifvit tillsatt
med uppdrag, bland annat, att utreda i hvad mån och på hvad
sätt genom omorganisation och förening af flere eller färre nu befintliga
pensionsinrättningar och indragningsstater eller annorledes genom
förändring af nu gällande bestämmelser och vilkor för pensionering af
statens civile embets- och tjenstemän och af deras efterlemnade enkor
och barn ej mindre förenkling i förvaltningen jemte stadigvarande
kontroll och garanti rörande härför erforderliga penningemedel än ock
lindring i statsverkets utgifter för sagda pensionering må kunna åstadkommas.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

att Herr Ollas A. Ericssons motion ej må föranleda
någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 februari 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1893