Statsutskottets Utlåtande N:o 15 (Utlåtande 1893:Su15 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

N:o 15.

Ank. till Riksd. kansli den 7 febr. 1893, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, angående
försäljning till Östersunds stad af kronans andel i ett
inom stadens område beläget skogsskifte.

(I. A.)

I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottets förberedande behandling
öfverlemnad proposition (n:o 7) af den 10 december nästlidet år
inhemtas, att af ett å Östersunds stads område beläget, med litt S. å
en af stadsingeniören E. Runeberg år 1891 upprättad karta betecknadt
skogsskifte tre sjundedelar tillhöra kronan, hvaremot de återstående
fyra sjundedelarne egas af Östersunds stad. Den kronan tillhöriga delen
af skogsskiftet, som läge i samfällighet med stadens andel, hade
förr varit landshöfdingen i Jemtlands län på lön anslagen, men vore
numera till statsverket indragen och utarrenderad till den 14 mars 1894.

I en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet med skrifvelse den
26 september 1891 öfverlemnad, till Kongl. Maj:t stäld skrift hade, enligt
hvad i samma proposition vidare meddelas, stadsfullmägtige i Östersund,
med bifogande af utdrag af stadsfullmägtiges protokoll den 7
oktober 1890 och den 20 januari 1891, anhållit, att Östersunds stad
måtte få från kronan förvärfva den andel af omförmälda skogsskifte,
som innehades af kronan, med rätt för staden att samma andel tillträda
vid arrendetidens utgång den 14 mars 1894.

Af föreuämnda utdrag af stadsfullmägtiges protokoll framginge, att,
sedan stadsfullmägtige uppdragit åt stadens drätselkammare att verkställa
utredning angående värdet å det ifrågavarande skogsskiftet, samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

drätselkammaren anmodat dels jägmästaren i Norra Jemtlands revir E.
A. Malmborg att värdera den å skogsskiftet växande skogen och dels
förre riksdagsmannen Hans Andersson i B ringåsen att afgifva yttrande
angående skogsskiftets värde i öfrigt, bemälde personer, hvar för sig,
verkstält uppskattning af skogsskiftets värde och afgifvit skriftligt utlåtande
i sådant hänseende, hvilka utlåtanden funnes intagna i stadsfullmägtiges
protokoll.

Jägmästaren Malmborg hade dervid, med förmälan att enligt landtmäterihandlingarna
från länets landtmäterikontor skogsskiftet, efter afdrag
af hvad jernvägen upptoge, innehölle en ytvidd af 6,11 hektar,
uppskattat den derå befintliga skogen, som beräknats innehålla 733
kubikmeter, i anseende till skogens närhet till lätt afsättlig ort och
derför att värdefull tall till en del förekomme, efter ett pris af 2 kronor
per kubikmeter, till 1,466 kronor och jordvärdet, efter 10 kronor
per hektar, till 61 kronor 10 öre; hvadan alltså hela skogsviddens
värde skulle uppgå till 1,527 kronor 10 öre.

I det af förre riksdagsmannen Hans Andersson i Bringåsen afgifna
utlåtande hade anförts, att, då skogsskiftet utgjordes af en oformlig,
lång och smal egofigur, belägen mellan Storsjöns strand och landsvägen,
och jordmånen vore mager och stenbunden samt således föga lämplig
för odling, jorden i sig ‘sjelf syntes ega ett relativt ringa värde, synnerligast
som samfälligheten läge långt utom stadsplanen och icke kunde
till byggnadstomter upplåtas. Till följd af dessa ogynsamma omständigheter''
syntes den å skiftet växande skogen, hvilken dock för närvarande
endast vore duglig till ved, vara den faktor, som hufvudsakligast borde
vara bestämmande vid skiftets uppskattning i penningar. Men då denna
skog vore en ofelbar snöskärm och ett absolut nödvändigt skydd mot
all den yrsnö, som af vestliga och nordliga vindar tillfördes från Storsjön
och som den förutan skulle i stora massor hopa sig på landsvägen
och i hög grad försvåra, för att icke säga omöjliggöra, trafiken efter
densamma samt äfven blifva hinderlig för den nära intill liggande jernbana]!,
borde skogen, så mycket möjligt vore, sparas, hvadan den icke
heller kunde uppskattas till samma värde, som om den finge efter godtycke
utan vidare till ved nedhuggas. En mycket sparsam gallring
måste så mycket mer iakttagas, som skiftets bredd på sina ställen utgjorde
blott några få meter. Häraf följde åter, att skiftets afkastning
icke kunde betäcka räntan på någon högre summa. Med anledning af
dessa förhållanden kunde samfälligheten icke uppskattas till högre värdebelopp
än 600, högst 700 kronor.

Öfver ansökningen hade Kongl. Maj ds befallningshafvande inhemta!;

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

yttrande från dåvarande domänintendenten i länet, öfverjägmästaren
Fr. Tigerhielm, hvilken till alla delar instämt i den af förre riksdagsmannen
Hans Andersson uttalade mening angående skogsskiftets värde
samt hemstält, att staden Östersund måtte få köpa ifrågavarande, för
kronan alldeles obehöfliga jordlott emot ett åsatt pris för det hela af
högst 700 kronor.

För egen del hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i ofvanberörda
skrifvelse anfört, att, då området, som, jemte annan fastighet, vore till
den 14 mars 1894 upplåtet till enskild person mot årligt arrende af
100 kronor, icke vore för något statsverkets ändamål behöflig!, Kongl.
Maj:ts befallningshafvande väl ansåge detsamma icke vidare böra för
kronan bibehållas, utan enligt derom gällande stadganden, efter arrendetidens
utgång, försäljas; men då lägenheten, ehuru den icke med någon
fördel kunde af kronan användas, likväl i enskild persons ego finge
anses, i följd af sin belägenhet i närheten af staden mellan Storsjön
och jernbanan, ega icke så obetydligt värde såsom lämplig plats för
någon industriel anläggning, hyste Kongl. Majrts befallningshafvande
den mening, att egendomen kunde förmånligare försäljas på offentlig
auktion, der den enskilda spekulationen antagligen skulle göra sig gällande,
så att ett högre pris kunde betingas än det, hvartill området
uppskattats vid den af stadsfullmägtige föranstaltade värdering. Förefunnes
verkligen den uppgifna nödvändigheten att bibehålla den å lägenheten
växande skogen såsom skydd mot snöstormar för jernbanan,
borde en dylik omständighet, i stället för att föranleda till sänkning
af priset vid försäljning till staden eller enskild person utan garanti
för att i framtiden hänsyn tages till nämnda nödvändighet, tvärtom från
statens synpunkt betinga högre pris på egendomen och tagas i betraktande
vid afgörandet, huruvida egendomen borde för kronan bibehållas
eller icke. Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig derför och då
stadsfullmägtige icke ens uppgifvit, att ifrågavarande lägenhet vore för
något stadens särskilda ändamål behöflig, icke böra tillstyrka, att lägenheten,
derest den icke skulle för kronan fortfarande bibehållas, försåldes
i annan ordning än som för kronans egendomar i allmänhet funnes
föreskri fven.

Domänstyrelsen, hvars yttrande i ärendet inherntats, hade dervid
anfört, att, då kronans andel uti ifrågavarande skogsskifte icke vore
för skogsväsendets räkning behöflig och, efter hvad Kongl. Maj:ts
befallningshafvande meddelat, icke heller för annat statsändamål användbar,
stadsfullmägtiges ansökning att få förvärfva samma andel syntes,
i betraktande deraf att stadens och kronans till arealen obetydliga

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

andelar nu läge i samfällighet, och någon trygghet för skogens bibehållande
såsom skydd mot yrsnö endast kunde vinnas derigenom, att
kronans andel, då den försåldes, komme i stadens ego, vara förtjent af
afseende; och hade domänstyrelsen hemstält, att stadsfullmägtige i
Östersund måtte berättigas att mot ersättning, som skulle bestämmas i
enlighet med kongl. förordningen angående jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof den 14 april 1866, till sig lösa kronans andel
i berörda skogsskifte, att tillträdas vid nu löpande arrendeperiods slut
den 14 mars 1894.

Med afseende å hvad i detta ärende förekommit har Kongl. Maj.-t,
som, enär den å ifrågavarande skogsskifte befintliga skogen, enligt
hvad upplyst blifvit, icke kunde i någon väsentligare mån afverkas, utan
att trafiken å landsvägen och den i närheten af skogsskiftet framgående
jernbanan under vissa tider utsättes för hinder och svårigheter
till följd af yrsnö, ansåge den af förre riksdagsmannen Hans Andersson
verkstälda uppskattning, vid hvilken tillbörlig hänsyn tagits till nämnda
förhållande och emot hvilken domänintendenten å kronans vägnar icke
haft något att erinra, böra läggas till grund vid bestämmandet af skogsskiftets
värde, nu föreslagit Riksdagen att medgifva:

att kronans andel i berörda, inom Östersunds stads område belägna
skogsskifte måtte till Östersunds stad försäljas mot en köpeskilling,
beräknad efter ett värde å skogsskiftet i dess helhet af sjuhundra
kronor, och med tillträdesrätt den 14 mars 1894;

äfvensom att den inflytande köpeskillingen måtte, på samma sätt
som köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar, användas
till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig
mark.

Vid behandling af förevarande ärende har utskottet fäst sin uppmärksamhet
vid den märkliga skilnaden emellan det af jägmästaren i
orten beräknade och det af Kongl. Maj:t, med anledning af enskild persons
utlåtande, föreslagna värdet å ifrågavarande skogsskiftesandel. Anledningen
till det lågt satta värdet å kronans berörda område har uppgifvits
vara, att den å detsamma befintliga skogen icke kunde i någon väsentligare
mån afverkas, utan att trafiken å landsvägen och den i närheten af
skogsskiftet framgående jernbanan under vissa tider utsattes för hinder
och svårigheter till följd af snöyra. Men någon af dessa omständigheter
påkallad inskränkning i köparens disposition af skogen synes

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

icke vara ifrågasatt. Fastmer framställer sig möjligheten deraf att,
sedan skogsskiftet blifvit kronan afhändt, afverkning af skogen må
kunna ega rum med den påföljd, att staten nödgas, för uppförande af
snöskärmar till skydd för jernvägen, genom expropriation åter tillvinna
sig delar af detsamma. Härtill kommer att, på sätt Kong], Maj:ts
befallningshafvande i länet framhållit, stadsfullmägtige i Östersund, till
hvilken stad skogsskiftesandelen enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle
komma att afyttras, icke ens uppgifvit, att ifrågavarande lägenhet vore
för något stadens särskilda ändamål behöflig. Då emellertid i detta
ärende, deri, så vidt af handlingarna framgår, jernvägsstyrelsens utlåtande
icke blifvit inhemtadt, ej lemnats fullständig utredning, huruvida
den å det ifrågavarande skogsskiftet befintliga skogens bibehållande må
vara till skydd för statsjernvägen erforderligt, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 7 februari 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Stockholm, K. L. Beckman, 1893