Statsutskottets Utlåtande N:o 15 (Utlåtande 1892:Su15 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

N:o 15.

Ank. till Riksd. kansli den 20 febr. 1892, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
af kronomark till Arvidsjaurs kommun i Norrbottens
län. (I. A.)

Enligt hvad af en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 13) af den
4 december nästlidet år inhemtas, hade genom utslag den 31 januari 1873,
som af kammarkollegium den 13 oktober 1874 faststälts, Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Norrbottens län i anledning af derom gjord framställning
åt Arvidsjaurs socknemän dels för uppförande af byggnader för
den så kallade kyrkostadens och socknens gemensamma behofj dels ock
till beteslägenheter för ett vid kyrkostaden inrättadt gästgifveri tills vidare
och mot den afgift till kronan, som vid blifvande afvittring antingen medelst
åsättande af mantal eller eljest kunde varda bestämd, upplåtit ett mellan
egorna till Arvidsjaurs prestbord och skattehemmanet Nyborg å kronans
mark beläget jordområde om 1,920 qvadratref. Vid sedermera i Arvidsjaurs
socken försiggången afvittring hade berörda område jemlikt Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes utslag den 30 juni 1883 under benämning
»Arvidsjaurs kyrkoplats» skattlagts till f», mantal samt tilldelats i ett skifte
93,37 qvadratref inegor, 1,239,56 qvadratref duglig skogsmark och 587,07
qvadratref impediment eller tillsammans 1,920 qvadratref. Inom detta
skifte hade vid afvittringen äfven afsatts mark till jägmästareboställe.
Den härför afsedda jordrymden, utgörande 64 qvadratref, vore emellertid genom
rörlagda linier skild från angränsande mark och inginge icke i omförmälda
1,920 qvadratref.

Bill. till Kilcsd. Prot. 1892. 4 Samt. 1 Afd. 11 Häft. (N:o 15).

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

Med öfverlemnande af en utaf bemäldc socknemän hos Kongl. Maj:ts
befallningshafvande gjord ansökan, att nämnda, Arvidsjaurs kyrkoplats vid
afvittringen tillagda område om 1,920 qvadratref måtte få till skatte omföras,
hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i skrifvelse den 22 februari
1888 — jemte tillkännagifvande att Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansett
sig icke kunna medgifva den begärda skatteomföringen samt att vid
en af vederbörande afvittringslandtmätare år 1884 vei’kstäld reglering för
områdets bebyggande detta befunnits vara för ändamålet otillräckligt och
derför böra af annan odisponerad kronoöfverloppsmark i socknen utvidgas
med 320,14 qvadratref skogsmark och 11 qvadratref impediment eller tillsammans
331,14 qvadratref, så att hela området skulle bestå af 93,37 qvadratref
inegor, 1,559,70 qvadratref skogsmark och 598,07 qvadratref impediment
— hemstält, att hela ifrågavarande jordområde, tillhopa 2,251,14
qvadratref, måtte såsom hemman under stadgad åborätt upplåtas åt Arvidsjaurs
kommun, som i fråga om markens fortsatta bebyggande skulle vara
skyldig att följa den plan, som i sådant afseende kunde blifva faststäld
och efter hemmanets omföring till skatte vara underkastad den inskränkning
i dispositionsrätten till detsamma, att, sedan så stor del af området,
som för kommunens gemensamma behof erfordrades, blifvit afsatt och
återstoden deraf, i enlighet med nyssnämnda regleringsplan, fördelats i
byggnadstomter, dessa skulle åt enskilde till bebyggande upplåtas.

Sedan ej mindre kongl. landtmäteristyrelsen än äfven, efter kongl.
domänstyrelsens hörande, kammarkollegium häröfver afgifvit infordradt.
utlåtande, hade Kongl. Maj:t genom bref den 23 november 1888, i
öfverensstämmelse med hvad kammarkollegium hemstält, förklarat att
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förevarande förslag angående jordområdets
disponerande icke föranledde till annat yttrande, än att Kongl.
Maj:ts befallningshafvande hade att till pröfning i laga ordning företaga
socknemännens berörda ansökning, vederbörande obetaget att,
sedan densamma vunnit slutlig handläggning, inkomma med den föi''-nyade framställning i ämnet, som af omständigheterna kunde påkallas.
Vidkommande åter Kongl. Maj:ts befallningshafvandes hemställan, att 331,14
qvadratref af den vid afvittringen i Arvidsjaurs socken odisponerade kronoöfverloppsmarken
måtte för utvidgning af kyrkoplatsen åt socknemännen
upplåtas, hade Kongl. Maj:t bifallit berörda framställning på det sätt, att
ifrågavarande område finge, dock utan eganderätt, åt socknemännen upplåtas
att för omförmälda ändamål disponeras med skyldighet för socknemännen
att för området utgöra skogsränta enligt bestämmelserna i kongl.
brefvet till kammarkollegium den 29 juni 1866 angående dispositionen af
sådana öfverloppsmarker, som icke lämpligen kunna användas vare sig till

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

kronoparker eller anläggning af nya hemman med mera, samt under de
vilkor i (ifrigt Kongl. Maj:ts befallningshafvande funne lämpligt föreskrifva.

Med föranledande af sålunda meddelade föreskrifter hade Kongl. Majrts
befallningshafvande genom beslut den 8 juni 1889 för sistberörda område
faststält ett skogsräntebelopp af 66 öre, med bestämmelse tillika, att socknemännen
vid områdets bebyggande skulle vara underkastade de föreskrifter,
som i sådant afseende kunde vara eller blifva af vederbörande myndighet
bestämda.

Genom utslag den 7 augusti 1889 både Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förklarat socknemännens ansökan att få till skatte omföra ofvanberörda
område, 1,920 qvadratref, icke kunna till någon Kongl. Maj:ts
befäl In i ngshafva n des vidare åtgärd föranleda.

Åberopande hvad sålunda i ärendet förekommit, hade Arvidsjaurs
socknemän i en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande med skrifvelse den
31 oktober 1889 till Kongl. Maj:t öfverlemnad skrift med förmälan, att
då omförmälda område om 2,251,14 qvadratref redan vore till en del regleradt
och bebygdt, så att eu större kyrkostad derstädes numera funnes,
det vore en oafvislig nödvändighet, att eganderätt till jorden äfven erhölles,
anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes i proposition till Riksdagen föreslå,
att omförmälda egovidd måtte på de vilkor, Kongl. Maj:t funne skäligt
bestämma, för alltid öfverlåtas till Arvidsjaurs kommun.

Denna ansökan hade förordats af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som dervid anfört, att, ehuruväl sockneinännen med afseende å sitt behof
af mark vid kyrkoplatsen fått sin önskan uppfyld, ändamålet med lägenhetens
upplåtande åt dem icke vunnits eller kunde vinnas med mindre
socknen såsom egare kunde få fritt disponera öfver lägenheten samt upplåta
tomter under eganderätt så väl åt platsens nuvarande bebyggare som
åt dem, som derstädes ämnade nedsätta sig. Det vore nemligen påtagligt,
att den lifligare bosättning och byggnadsverksamhet på kyrkoplatsen, som
för ortens utveckling vore behöflig, hämmades af den osäkerhet i eganderätts-
och kreditförhållanden, hvilken måste blifva eu följd af ofria byggnadstomter
på eu blott tills vidare upplåten kronomark. Den betydelse,
kyrkoplatsen sedan äldre tider egt såsom hufvudort för handeln och rörelsen
inom kommunen, hade efter afvittringens afsilande betydligt ökats,
och på grund deraf hade behofvet af eganderätt till jorden derstädes blifva
allt mera oafvisligt.

Efter remiss hade kammarkollegium häröfver inhemtat och med eget
utlåtande öfverlemnat yttranden från domänstyrelsen samt vederbörande
jägmästare och öfverjägmästare, åt'' hvilka jägmästaren upplyst, att ifråga -

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

varande område ej vore så beläget, att det lämpligen borde såsom kronopark
bibehållas.

öfverjägmästaren hade för sin del ansett det vara nödigt, att full
säkerhet bereddes för eganderätten till de tomtplatser, hvilka för bebyggande
vid kyrkoplatsen kunde varda åt enskilde upplåtna. Att marken
med egande- eller skattemannarätt först öfverlemnades till kommunen vore
deremot enligt hans åsigt icke erforderligt. Såsom för egarne lika betryggande,
men för kronan fördelaktigare, hade han derför ifrågasatt, huruvida
icke, sedan af ifrågavarande område först afsatts den för gästgifveriet
nödiga hållhägnaden, återstoden kunde indelas i tomtplatser, hvilka finge
besittas med full eganderätt mot utgörande till kronan årligen af bestämda
tomtören såsom skatt, hvilka tomtören borde åsättas såväl de tomter, som
upplätes åt enskilde, som dem, hvilka vore erforderliga för kommunens
byggnader.

I sitt utlåtande hade domänstyrelsen förklarat sig anse det vara af
vigt för kyrkoplatsens utveckling, att ifrågavarande område, såvidt anginge
den till bebyggande afsedda delen deraf, under eganderätt till socknemännen
öfverlätes, men att deremot anledning saknades medgifva öfverlåtelse
under sådan rätt af den del af samma område, som blifvit till hållhägnad
upplåten och för hvars användning till afsedt ändamål hinder ej mötte
äfven under nuvarande upplåtelsevilkor. I anledning häraf hade domänstyrelsen
hemstält, att ansökningen endast på det sätt måtte vinna bifall,
att Kongl. Maj:t täcktes förelägga Riksdagen proposition derom, att den
till kyrkostad och för socknens gemensamma byggnader afsedda del af
ifrågavarande område måtte under eganderätt till Arvidsjaurs socknemän
öfverlåtas på de vilkor i öfrigt, som omförmäldes i kongl. brefvet den 20
maj 1870 angående upplåtande af mark för liknande ändamål till Lycksele
socken i Vesterbottens län.

I likhet med domänstyrelsen hade kammarkollegium ansett det vara
af vigt för Arvidsjaurs kommun att erhålla eganderätt till så stor del
af förevarande område, som redan blifvit bebyggd eller vore afsedd att
bebyggas. Upplåtelse till kommunen med dylik rätt af hela området,
hvilket omfattade den betydliga ytvidden af nära 402 tunnland eller
198,45 hektar, hade deremot icke synts kollegium vara af behofvet påkallad.

Sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande derefter genom bref den 2
april 1891 anbefalts att efter föregående utredning föreslå, huru stor del
af ifrågavarande område borde afsättas till byggnadstomter för kommunen
och enskilde, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande inhemtat yttranden
från Arvidsjaurs socknemän och vederbörande länsman samt den 15 okto -

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

ber 1891 afgifvit eget utlåtande, dervid Kongl. Maj:ts befallningshafvande
jemte berörda yttranden öfverlemnat dels en af afvittringslandtmätaren
Axel Orstadius verkstäld kopia af karta öfver området till Arvidsjaurs
kyrkoplats, dels eu af Orstadius år 1884 för tomtindelning upprättad karta
öfver Arvidsjaurs kyrkostad, dels ock en af afvittringsstyresmannen H. W.
Boström affattad utredning rörande nämnda kyrkoplats, af hvilken utredning
inhemtades, att af den mark, som dels vid afvittringen blifvit afsatt
till kyrkoplatsen, å kopian af kartan öfver samma plats utmärkt inom
punkterna a, b, e, d, e, och till boställe åt jägmästaren, å kartekopian utmärkt
med röd kantfärg, dels ock enligt kongl. brefvet den 23 november
1888 upplåtits åt Arvidsjaurs kommun eller tillsammans 204 hektar 7 ar
96 qvadratmeter, den till kyrkostad och bostadsplats för jägmästaren afstäda,
å kartekopian inom punkterna 1, f, g, i, h utmärkta mark innehölle
110 hektar 31 ar 71 qvadratmeter, den del af kyrkoplatsen, som sträckte
sig från norra sidan af jägmästarebostället ned till sjön Ringeln, å kartekopian
utmärkt inom punkterna h, i, d, k, 20 hektar 89 ar 16 qvadratmeter
samt den del af kyrkoplatsen, som till skiftets hela bredd sträckte
sig från sistnämnda ställe till sjön Arvidsjaur, å kartekopian utmärkt inom
punkterna a, 1, h, k, e, 72 hektar 87 ar 10 qvadratmeter.

I nyssberörda af Arvidsjaurs socknemän afgifua yttrande hade socknemännen
hufvudsakligen anfört, att, derest afseende fästes allenast vid
det nuvarande behofvet af tomter och platser för socknens allmänna byggnader,
det begärda området vore större än som erfordrades. Om deremot
hänsyn toges jemväl till behofvet af beteshägnader för skjutshästar vid
gästgifveriet äfvensom till i framtiden sannolikt uppkommande kraf på
ökadt utrymme vid kyrkoplatsen, vore hela ifrågavarande område för
ändamålet behöfligt. På grund häraf, samt då socknemännen redan fått
detta område till sig upplåtet, vidhölle de ansökningen i hela dess vidd,
under framhållande tillika, att, derest någon del af området skulle för
kronans räkning bibehållas, hvilket i så fall sannolikt blefve den för hållhägnaden
afsedda marken, det vid sådant förhållande blefve för socknemännen
omöjligt att hålla beteshägnader för gästgifveriet, hvartill de dock
egde skyldighet.

Länsmannen, som instämt i socknemännens berörda yttrande, hade
derjemte erinrat, att den för hållhägnaden afsedda marken innehölle bland
annat 550,19 qvadratref impediment samt förty icke vore af så särdeles
stort värde, ehuru den det oaktadt vore lämplig för det angifna ändamålet.

I sitt yttrande hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande hufvudsakligen
anfört, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande för ordnande af byggnads -

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

verksamheten å Arvidsjaurs kyrkoplats samt underlättande af platsens
framtida reglering under afvittringen af Arvidsjaurs socken år 1884 tills
vidare faststält den plan för platsens bebyggande, som funnes utmärkt å
ofvan omförmälda, af afvittringslandtmätaren Orstadius upprättade plankarta
öfver kyrkostaden. Det område, som å plankartan upptoges och
hvari jemväl inginge de genom kongl. brefvet den 23 november 1888
soeknemännen till nyttjande emot skogsränta upplåtna 331,14 qvadratref,
utgjorde enligt afvittringsstyresmannen Boströms utredning 110,3171 hektar
eller 1,251,47 qvadratref, deraf 43,15 qvadratref impediment. Såsom af
plankartan syntes, afginge dock från denna areal dels en betydlig jordvidd,
som i följd af markens brutna beskaffenhet icke vore lämplig till bebyggande
och derför föreslagits att användas till planteringar, dels ock ansenliga
områden, hvilka upptoges af kyrka och kyrkogård, den så kallade
lappstaden, der socknens lappallmoge både sina kåtor och bodar för kyrkooch
marknadsbesök, äfvensom det för jägmästarebostad vid afvittringen
afsätta område om 64 qvadratref. Tomterna n:is 24—29, 41—46 och
61—66 vore dessutom numera afsätta att bebyggas med så kallade kyrkostugor
eller bostäder för socknens svenska befolkning under kyrkobesök
och tillfällig vistelse i socknens centralort. För bebyggande af dessa 18
kyrkostuguqvarter vore likaledes en plan faststäld, utmärkt å plankartan
vid qvarteren n:is 24 och 25, enligt hvilken 14 å 16 kyrkostugor erhölle
utrymme i hvarje qvarter eller tillsammans 276 kyrkostugor med stallar,
hvilket antal kunde antagas blifva någorlunda tillräckligt äfven för en i
framtiden ökad jordbrukande befolkning.

Hvad som af det planlagda området derefter återstode till byggnadstomter
för enskilde vore enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande
ingalunda mer än hvad behofvet för den närmaste framtiden påkallade,
men otillräckligt för eu stigande utvecklings kraf. Visserligen
kunde ett samhälles blifvande storlek eller folkmängd och dess deraf föi’-anledda tomtbehof icke på förhand exakt utredas, då detta behof derjemte
vore beroende af samma befolknings framtida förmögenhetsvilkor och
lefnadssätt, men Kongl. Maj:ts befallningshafvande stödde sin angifna uppfattning
på det förhållande, dels att den vidsträckta Piteå lappmark, bestående
af Arjeplogs och Arvidsjaurs socknar, utgörande 207,623 qvadratnymil,
redan vore i stort behof af en centralort för handel, handtverk,
skolor och andra kulturbehof, dels att denna kyrkoplats, i trots af saknaden
af första vilkoret för bebyggandet eller egen byggnadsgrund, redan likväl
börjat att i följd af det tvingande behofvet bebyggas, dels att denna plats
säkerligen skulle komma att utveckla sig ungefärligen på samma sätt som
länets städer och centralorter med enahanda ursprung under liknande för -

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

hållande vunnit tillväxt, I öfverensstämmelse härmed måste det antagas,
att platsen till en början hufvudsakligen komme att befolkas af handlande,
handtverkare, yrkesmän och arbetare i små omständigheter, oberäknadt
tjensteman i statens och enskilda bolags tjenst, samt att byggnadssättet
till följd häraf måste blifva mycket enkelt och byggnadstomterna lemna
utrymme jemväl för planterings- och potatisland, såsom fallet fordom varit
i länets städer och delvis ännu egde rum i den yngsta af dem, Haparanda,
hvars tomter i regeln egde en area af 22,500 qvadratfot. På grund
häraf hade tomterna i Arvidsjaur erhållit en area af ungefär 1,085 qvadratmeter
eller 12,308 qvadratfot,

Hela regleringsplanen upptoge 73 qvarter, af hvilka 18 vore afsätta
till kyrkostugor för socknens allmoge, 2 till tingshus, häkte, folkskola och
gästgifveri, 3 till socknens framtida behof af allmänna hus, skolor med
mera samt 50 till enskilda tomter. Härtill komme vidare större utmål
för bostäder åt länsman, läkare, apotekare, barnmorska med mera förutom
gator, allmänna platser samt kyrko- och begrafningsplats.

De 50 qvarteren för enskildt bebyggande innehölle 200 tomter, hvilka
med ofvanbeskrifna byggnads- och lefnadssätt syntes kunna lemna utrymme
åt omkring ett tusen personer. Då nämnda invånareantal understege det,
som flera af länets byar länge egt, samt endast obetydligt öfverstege den
folkmängd, Arvidsjaurs största by för närvarande egde, hölle Kongl. Maj:ts
befallningshafvande det sannolikt, att ifrågavarande kyrkoplats, om den
hereddes vilkoren för utveckling, snart skulle uppnå sagda invånareantal.
För magasin, upplag och sådana industriella anläggningar, som af sanitära
eller andra hänsyn enligt för rikets städer gällande ordningsstadganden,
hvilka vore ifrågasatta att i tillämpliga delar göras gällande för ifrågavarande
samhälle, icke Ange eller lämpligen borde inom eller i närmaste
granskap af stad eller annat ställe med större, sammanträngd befolkning
inrättas, vore socknemännen derjemte i behof af ytterligare utrymme, hvartill
återstoden af det i ansökningen omförmälda området och särskildt
stränderna af den stora sjön Arvidsjaur vore synnerligen lämpliga och
lätt blefve tillgängliga genom bankfyllning för vägar öfver den grunda
Ringelsjön.

På grund häraf och med framhållande, att den mark, hvarom fråga
vore, för kronan icke syntes vara af synnerligt värde, såsom bestående till
största delen af uthuggen sandig och mager skogsmark samt impediment,
hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande förmält sig anse, att behofvet af
byggnadsutrymme för kommunen och enskilde äfvensom af gator och allmänna
platser blefve för den närmaste framtiden tillgodosedt genom upplåtelse
under eganderätt af den mark, som upptoges af den af Kongl. Maj:ts

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

befallningshafvande år 1884 tills vidare faststälda byggnadsplanen för
Arvidsjaurs kyrkostad, utgörande, med afdrag af jägmästarebostället, 104,6755
hektar i vidd; men att Kongl. Maj:ts befallningshafvande derjemte ansåge
det vara af stor betydelse för ifrågavarande samhälles utveckling, om för
upplagsplatser, magasin och industriella anläggningar samt byggnadsplanens
framtida utvidgning under enahanda vilkor åt socknemännen upplätes de
egofigurer norr om planlagda området, som å förut omförmälda kopia af
kartan öfver området till kyrkoplatsen betecknades med litt. h, i, d, k om
20,8916 hektar, samt a, 1, h, k, e om 72,8710 hektar, utgörande tillhopa
med ofvanberörda egovidd 198,4380 hektar eller 2,251,14 qvadratref.

Med anledning af hvad i ärendet sålunda förekommit har Kongl. Maj:t
nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att ofvan omförmälda område, 198
hektar 43 ar 80 qvadratmeter, dock med afdrag af den till bostad för
länsmannen afsätta mark, måtte, emot utgörande för den vid afvittringen
utbrutna delen eller 7/c4 mantal af den å detta hemmantal belöpande ränta
samt för återstoden af den genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut
den 8 juni 1889 bestämda skogsränta, sextiosex öre, för alltid öfverlåtas
till Arvidsjaurs kommun, med rätt för kommunen dels att å området upplåta
mark åt enskilde till bebyggande mot de vilkor, kommunen kan finna
skäligt bestämma, dock med iakttagande dervid att de, till hvilka mark
för nämnda ändamål af kommunen upplätes, skulle vara skyldige att ställa
sig till efterrättelse den plan för områdets bebyggande, som af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande är eller kunde blifva faststäld, samt att egare
af redan å platsen befintliga byggnader skulle hafva företrädesrätt att för
dem erhålla nödigt tomtutrymme utan högre afgift till kommunen än som
i förhållande till hela arealen belöpte på den andel, de deraf skulle bekomma;
dels ock att tills vidare och intill dess annorlunda kunde varda
af Kongl. Maj:t bestämdt disponera för tomterna inflytande försäljningsmedel
och tomtören.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling ifrågavarande proposition
blifvit hänvisad, har emot hvad Kongl. Maj:t föreslagit icke haft något
att erinra, hvadan utskottet hemställer,

att Kongl. Mnj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 20 februari 1892.

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

Reservat i oner:

af herrar A. Persson, C. Persson, L. Norrby, P. G. Petersson och
Ollas A. Ericsson;

af herr P. Andersson, med hvilken herr S. G. von Friesen instämt:

3 Stödjande mig på de af domänstyrelsen och kammarkollegium i
ärendet afgifna yttranden, anser jag utskottet hafva bort hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning endast på det sätt må af
Riksdagen bifallas, att den till kyrkostad och för socknens gemensamma
byggnader afsedda del af ifrågavarande område, å kartan öfver Arvidsjaurs
kyrkoplats utmärkt inom punkterna 1, f, g, i, h, må för alltid öfverlåtas
till Arvidsjaurs kommun med den inskränkning och på de vilkor i öfrigt,
som uti den kongl. propositionen omförmälas.»

Herr L. Jönsson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
förestående ärendes behandling inom utskottet.

Dih. HU iWcsd. Prat. 1892. 4 Samt. 1 A fil. U luft..