Statsutskottets Utlåtande N:o 15 (Utlåtande 1887:Su15 - majjul su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

N:o 15.

Ank. till Riksd. kansli den 21 Maj, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående restitution
af stämpelafgift till delegarne i sterbhuset efter
Jcabinettskammarherren friherre Carl Otto Silfverschiöld.

(I. A.)

Enligt hvad i en af Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 17) af den 6 april innevarande år meddelas, hade friherre Nils
August Silfverschiöld, hvilken såsom fideikommiss innehaft Gåsevadholm,
Stora Alfhem och Koberg med flere fastigheter jemte åtskillig
lösegendom, aflidit den 25 april 1878. Efter honom skulle nämnda
fideikommiss tillfalla hans son kabinettskammarherren friherre Carl Otto
Silfverschiöld, hvilken emellertid, innan det fardagsår, som tillkomme
sterbhuset efter friherre Nils August Silfverschiöld, gått till ända, aflidit
den 21 maj 1879, efterlemnande såsom sterbhusdelegare sonen friherre
Gustaf Otto Nils Silfverschiöld, dottern Augusta Sofia Charlotta
Ulrika Silfverschiöld, gift med ryttmästaren grefve Pontus Axel De la
Gardie, dottern Sofia Lovisa Silfverschiöld, gift med kaptenen friherre
Carl Gustaf Adolf Klingspor, samt den aflidnes omyndiga barn Otto
Balzar Arvid Silfverschiöld och Ebba Amalia Nathalia Silfverschiöld,
hvilka sistnämnda hade till förmyndare grosshandlaren Johan Jacob
Ekman.

I arfskifte efter friherre Nils August Silfverschiöld hade antecknats,
att ifrågavarande fideikommissegendomar, hvilka, efter det friherrens
sterbhusdelegare derå åtnjutit laga fardag intill den 14 mars 1880,
bort öfvergå till friherre Carl Otto Silfverschiöld, derest han lefvat,
Bih. till Riksd. Prot. 1887. B. 4 Sami. 1 Afd. 11 Häft. 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

skulle i följd af den sistnämndes död i stället öfvergå till friherre
Gustaf Otto Nils Silfverschiöld. Sedan med anledning häraf rättegång
mot den sistnämndes dåvarande förmyndare anhängiggjorts af öfrige
delegare i sterbhuset efter friherre Carl Otto Silfverschiöld, hade emellertid
Kongl. Maj:ts och rikets Göta hofrätt genom dom den 1 april
1881, som af Kongl. Maj:ts högsta domstol den 24 november samma
år faststälts, förklarat att, emedan vid friherre Nils August Silfverschiölds
död fideikommissegendomarne tillfallit hans son friherre Carl
Otto Silfverschiöld, samt således frågan, när efter den sistnämndes
frånfälle egendomarne skulle af friherre Gustaf Otto Nils Silfverschiöld
tillträdas, icke kunnat hafva inflytande på och följaktligen icke bort
komma under behandling vid arfskiftet efter friherre Nils August Silfverschiöld,
berörda anteckning borde ur arfskiftet uteslutas.

Då friherre Carl Otto Silfverschiölds sterbhusdelegare till Göta
hofrätt ingåfvo bouppteckning efter bemälde aflidne, hade deri icke
upptagits fideikommissegendomarne, till följd hvaraf hofrätten på dess
advokatfiskalsembetes yrkande genom utslag den 16 mars 1882, enär,
såsom hofrätten i ofvanberörda af högsta domstolen faststiilda dom
förklarat, ifrågavarande fideikommissegendomar vid friherre Nils August
Silfverschiölds död tillfallit friherre Carl Otto Silfvershiöld samt följaktligen
vid den sistnämndes frånfälle utgjort en tillgång i dennes bo,
förelagt sterbhusdelegarne att till hofrätten inlemna antingen nya bouppteckningsexemplar,
hvari ifrågavarande fideikommissegendomar jemte
den till Gåsevadholms fideikommiss hörande lösegendom förtecknats
och värdet derå angifvits i laga ordning, eller ock de redan ingifna
exemplaren, sedan i anmärkta hänseende tillägg till dem gjorts, äfvensom
att förse bouppteckningen med stämpelpapper till det belopp,
hvarmed densamma, vederbörligen rättad, lagligen borde beläggas. Efter
det sterbhusdelegarne häröfver hos Kongl. Maj:t anfört besvär, men
högsta domstolen i utslag den 1 december 1882 ej funnit skäl att i
hofrättens utslag göra ändring, hade de till hofrätten ingifvit tillägg
till bouppteckningen, upptagande de uteslutna egendomarne med derå
satt värde samt innehållande anmälan, att lösegendom af fideikommissnatur
funnits till uppgifvet, värde, hvarjemte de i enlighet med hofrättens
medelst utslag den 16 oktober 1883 gifna föreläggande till hofrätten
den 27 november samma år inlemnat det för bouppteckningen
felande stämpelpapper till belopp af 4,919 kronor 75 öre.

Vid arfskiftet efter friherre Carl Otto Silfverschiöld hade å friherre
Gustaf Otto Nils Silfverschiölds syskons vägnar framstälts det
yrkande, att afkomsten af fideikommissegendomarne under ett år från

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

den 14 mars 1880, då den friherre Nils August Silfverschiölds sterbhusdelegare
tillkommande fardagstid utgått, skulle såsom tillgång i boet
emellan friherre Carl Otto Silfverschiölds samtliga barn fördelas. Sedan
med anledning häraf emellan sterbhusdelegarne öfverenskommits, att
friherre Gustaf Otto Nils Silfverschiöld, som den 14 mars 1880 tillträdt
egendomarne, skulle, derest sterbhusdelegarne genom laga kraft egande
dom förklarades hafva varit berättigade att under ett år från sistnämand
dag innehafva desamma, till hvar och en af syskonen utgifva ett visst
belopp såsom ersättning för afkomsten under berörda år, hade friherre
Gustaf Otto Nils Silfverschiölds förmyndare af öfrige sterbhusdelegarne
blifvit instämd till Fjäre häradsrätt med påstående om utbekommande
af omförmälda ersättning, i den mån samma ersättning belöpte på de
inom häradsrättens domvärjo belägna egendomarne. Detta påstående
hade af häradsrätten ogillats, hvarefter Göta hofrätt, der talan efter
vad fullföljdes, medelst dom den 6 juni 1884 jdtrat, att ehuru vid friherre
Nils August Silfverschiölds död den 25 april 1878 fideikommissrätten
till ifrågavarande egendomar öfvergått till hans son friherre Carl Otto
Silfverschiöld, likväl och som denne senare, hvilken aflidit innan den
friherre Nils August Silfverschiölds sterbhusdelegare tillkommande fardagstid
tilländagått, således icke före sin död såsom fideikommissarie
kommit i besittning af egendomarne, alltså och då vid detta förhållande
någon rätt för friherre Carl Otto Silfverschiölds sterbhusdelegare att
njuta fardag å egendomarne icke lagligen kunde ega rum, blef det slut,
hvari häradsrätten i saken stannat, faststäldt. Denna hofrättens dom
hade sedermera af högsta domstolen genom dom den 14 april 1885
blifvit faststäld.

Efter det frågan om sterbhusdelegarnes rätt till fardagsår blifvit
på detta sätt afgjord, hade do till Kong]. Maj:ts befallningshafvande i
Jönköpings län ingifvit en skrift, deri de yrkat att, enär åläggandet
för friherre Oarl Otto Silfverschiölds sterbhus att i bouppteckningen
efter den afliclne upptaga fideikommissegendomarne och för värdet af
desamma erlägga stämpelafgifter uppenbarligen grundat sig på den
förutsättning, att sterbhuset komme att åtnjuta inkomst af fideikommissegendom,
men hvarken friherre Carl Otto Silfverschiöld eller hans
sterbhus kommit att af egendomen draga någon inkomst, Ivongl. Maj:ts
befallningshafvande måtte förordna, att hvad för de i bouppteckningen
efter friherre Carl Otto Silfverschöld upptagna fideikommissegendomarne
blifvit erlagdt i stämpelafgift, eller 4,919 kronor 75 öre, finge
restitutionsvis till friherre Carl Otto Silfverschiölds sterbhus återställas.
Genom resolution den 28 augusti 1885 hade Kongl. Maj:ts be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

fallningshafvande, enär sterbhuset icke visat, att ifrågavarande i enlighet
med hofrättens föreskrift aflemnade belopp stämpelpapper, 4,919
kronor 75 öre, origtigt blifvit sterbhuset affordradt eller utgjorde högre
belopp än det, hvarmed bouppteckningen, utöfver densamma förut
åsatt stämpelpapper, rätteligen skolat förses i förhållande till behållningen
i friherre Carl Otto Silfverschiölds bo, till hvars tillgångar
jemväl ifrågavarande fideikommissegendomar, såsom hofrät.ten i dess
ofvan berörda, af högsta domstolen fastställa dom den 1 april 1881
förklarat, varit att räkna, samt hvad sterbhuset till stöd för dess gjorda
anhållan om restitution af berörda belopp hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anfört icke vore af beskaffenhet, att på grund deraf
Kongl. Maj:ts befallningshafvande författningsenligt kunde om beloppets
restituerande förordna, afslagit sterbhusets omförmälda ansökan;
och hade Kongl. Maj:ts och rikets kammarrätt, hvarest sterbhusdelegare
sig besvärat, genom utslag den 3 november 1885 ej funnit skäl att
göra ändring i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes resolution.

Öfver detta kammarrättens utslag hade sterbhusdelegarne hos
Kongl. Maj:t anfört besvär, deri de -— under framhållande af den
obillighet, som måste anses uppstå derigenom, att de å ena sidan genom
högsta domstolens utslag den 1 december 1882 ålagts att i bouppteckningen
efter friherre Carl Otto Silfverschiöld upptaga ifrågavarande
fideikommissegendomar och derför såsom för en tillgång i
boet erlägga stämpelafgift, men å andra sidan medelst högsta domstolens
dom den 14 april 1885 frånkänts den rätt till fardagsår å egendomarne,
som borde hafva tillkommit dem, derest egendomarne verkligen
öfvergått i friherre Carl Otto Silfverschiölds hand och vid hans
död utgjort en tillgång i hans bo, samt hurusom med tillämpning af
de åsigter, som i förevarande fall gjort sig gällande, skulle kunna inträffa,
att, derest under fardagsår efter en fideikommissarie nio fideikommissarier
den ene efter den andre. aflede, fideikommisset skulle
upptagas i bouppteckningarne efter dessa nio och deras sterbhus vidkännas
stämpelafgift, utan att af fideikommisset draga någon fördel —
vidhållit sitt yrkande att restitutionsvis återbekomma ifrågavarande
stämpelbelopp.

Sedan kammarrätten efter vederbörandes hörande häröfver afgifvit
infordradt utlåtande och dervid åberopat hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Jönköpings län anfört i sin ofvan omförmälda resolution,
har Kongl. Maj:t, som ansett kammarrättens utslag vara lagligen
grundadt, med anledning af hvad i målet förekommit och då kronan
genom domstolarnes heslut skulle göra en af lagen ej åsyftad vinst

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

på bekostnad af sterbhusdelegarne, hvilka af ifrågavarande fideikommissegendom
ej haft någon inkomst, nu föreslagit Riksdagen att medgifva,
att hvad för ifrågavarande i bouppteckningen efter friherre Carl
Otto Silfverschiöld upptagna fideikommissegendom blifvit erlagdt i
stämpelafgift, eller fyra tusen niohundra nitton kronor 75 öre, måtte
till bemälde friherres sterbhusdelegare återbetalas af sjunde hufvudtitelns
anslag till restitutioner.

Efter erhållen remiss har statsutskottet tagit detta ärende i öfvervägande;
och har det synts utskottet skäligt, att de sterbhusdelegare
efter friherre Carl Otto Silfverschiöld, hvilka af förenämnda fideikommissegendom
icke haft någon inkomst, må få återbekomma de medel,
de i stämpelafgift erlagt för samma egendoms upptagande i bouppteckningen
efter bemälde friherre. Deremot, och då ju denna fråga
måste bedömas endast från billighetssynpunkt, har utskottet funnit, att
samma skäl icke tala för återställande af den del utaf stämpelafgiften,
hvilken på den efter friherre Carl Otto Silfverschiöld inträdande fideikommissarien
belöper i hans egenskap af delegare i sterbhuset.

På grund häraf får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts omförmälda framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att
hvad för ifrågavarande, i bouppteckningen efter friherre
Carl Otto Silfverschiöld upptagna, fideikommissegendom
blifvit erlagdt i stämpelafgift, eller 4,919
kronor 75 öre, må till så stor del, som belöper på
de fyra bland bemälde friherres sterbhusdelegare,
hvilka till följd af egendomens egenskap af fideikommiss
varit från andel i densamma uteslutne, restitutionsvis
återbetalas till dessa sterbhusdelegare från
sjunde hufvudtitelns anslag till restitutioner.

Stockholm den 21 maj 1887.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Bih. till Biksd. Prot. 1887. B. 4 Sami. 1 Afd. 11 Haft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

Reservationer:

af herr friherre F. von Essen, som ansett, att Kongl. Maj:ts framställning
i förenämnda ämne bort till alla delar bifallas;

af herrar A. P. Danielson och N. Petersson i Runtorp, som ansett,
att Kongl. Maj:ts proposition bort i sin helhet afslås.

Stockholm, K. L. Beckman, 1887.