Statsutskottets Utlåtande N:o 156 (Utlåtande 1906:Su156 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

N:o 156.

Ank. till Riksd. kansli den 17 maj 1906, kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
uppförande af nya byggnader för veterinär institutet
m. m.

(I. A.)

I en till Riksdagen aflåten till statsutskottets förberedande
behandling öfverlämnad proposition (n:o 111) af den 30 sistlidne
mars har Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen,
att

ej mindre till utgående från riksgäldskontoret anvisa och till
Kungl. Maj:ts förfogande ställa såsom förskott

dels 110,000 kronor till återförvärfvande från Stockholms norra
jästaktiebolag af besittningsrätten till lägenheten Katrineberg eller Kräftriket
å Djurgården samt till inlösen af därå befintliga, bolaget tillhöriga
byggnader,

Bill. till Riksd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Åfd. 97 Höft. (N:o 156.)

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

dels 1,890,000 kronor till uppförande af nya byggnader för veterinärinstitutet
å den del af nämnda lägenhet, som med en areal af
46,333 kvadratmeter, å en af ingenjören A. F. Dahlström år 1904
öfver lägenheten upprättad karta vore betecknad med litt. A och C,
dels ock 250,000 kronor till inredning af de nya byggnaderna
äfvensom till inventarier i desamma;
än äfven medgifva

att veterinärinstitutets nuvarande område med därå befintliga
byggnader måtte, med den rätt kronan därtill ägde och i den ordning
Kungl. Maj:t pröfvade lämpligt bestämma, för kronans räkning föryttras
äfvensom att med anledning häraf måtte, efter Kungl. Maj:ts bepröfvande,
kostnadsfritt till Stockholms stad under äganderätt upplåtas den del af
samma område, som vid reglering af området skulle utläggas till gator
eller annan öppen plats, samt

att, sedan af de medel, som inflöte genom försäljning af nyssnämnda
område jämte byggnader, inlevererats till riksgäldskontoret
2,250,000 kronor för godtgörande af dess omförmälda förskott, samt
kostnader för ordnande af gator och andra öppna platser enligt den
öfverenskommelse, som härom kunde med Stockholms stad träffas, blifvit
bestridda, återstoden måtte inlevereras till statskontoret för att tillföras
fonden för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden.

I detta ärende har departementschefen till ofvanberörda statsrådsprotokoll
anfört följande:

»Nödvändigheten af att åt veterinärinstitutet i Stockholm bereda
tillgång till lokaler, som bättre än de för närvarande för institutet tillgängliga
motsvara den nutida veterinärundervisningens fordringar, föranledde
Kungl. Maj:t att till 1904 års Riksdag aflåta nådig proposition
angående inköp af ny tomt åt veterinärinstitutet för detsammas
förflyttning från dess nuvarande plats.

Frågans
tidigare behandling.

Förslaget härom hade föregåtts af en omfattande utredning, som
ovedersägligt lade i dagen, att de förefintliga bristerna och olägenheterna
icke kunde på annat sätt varaktigt afhjälpas. I underdånig
skrifvelse den 6 december 1900 hade direktionen för veterinärinstitutet,
anbefalld att efter lärarkollegiets vid institutet hörande inkomma med
underdånigt förslag till ny stadga för institutet, framlagt förslag ej
mindre till sådan stadga och till ny stat för institutet än äfven till
afhjälpande af de mest trängande behofven af ökadt utrymme vid insti -

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

tutet. I sistnämnda afseende liade lärarkollegiet uppgjort förslag till
eu ny byggnad, förlagd på institutets nuvarande område. Direktionen,
som ansett omförmälda behof kunna för en lindrigare kostnad afhjälpas
medelst ombyggnad och förändringar af institutets nuvarande lokaler,
hemställde, att för utförande där af enligt upprättade ritnings- och kostnadsförslag
måtte beredas erforderliga medel.

Medicinalstyrelsen afgaf den 17 juli 1901 infordradt utlåtande i
ämnet och anförde därvid, att medicinalstyrelsen, som till fullo insåge
behofvet af utvidgade och förbättrade lokaler för undervisningen vid
veterinärinstitutet, därest undervisningen skulle kunna på ett ändamålsenligt
sätt bedrifvas, emellertid funne såväl det af lärarkollegiet uppgjorda
förslaget till nybyggnad för tillgodoseende af det erforderliga
ökade utrymmet som ock direktionens förslag till om- och tillbyggnad
lida af åtskilliga brister, af hvilka en del af medicinalstyrelsen omnämndes.
I betraktande af den omdaning, som flertalet af utlandets veterinära
högskolor under det senaste decenniet undergått, samt då medicinalstyrelsen
hölle före, att frågan om vinnande af ökadt utrymme för
undervisningslokaler vid institutet ej blifvit så allsidigt utredd, som
önskligt vore, hemställde medicinalstyrelsen, det Kungl. Maj:t beträffande
de föreslagna till- och nybyggnaderna täcktes återförvisa
ärendet till direktionen för förnyad handläggning, hvilken åtgärd syntes
medicinalstyrelsen så mycket mera lämplig, som, enligt dess mening,
de af direktionen, respektive lärarkollegiet, föreslagna till- och ombyggnaderna
sannolikt endast för en jämförelsevis kort tidrymd skulle
visa sig vara tillräckliga. Därjämte framhöll medicinalstyrelsen, att
äfven andra omändringsarbeten än de föreslagna vore vid institutet behöfliga,
såvidt detsamma med afseende på byggnaderna och dessas inredning
ej skulle komma att stå alltför långt efter utlandets veterinära
högskolor.

Efter det Kungl. Maj:t lämnat direktionen tillfälle att yttra
sig med anledning af hvad medicinalstyrelsen i sitt berörda utlåtande
andragit, inkom direktionen med underdånig skrifvelse den 9 februari
1903, däri direktionen, med förmälan att direktionen ansett sig böra
åvägabringa utredning angående veterinärinstitutets förflyttning till annan
plats inom hufvudstaden, anfört, hurusom det af direktionen ingifna,
ofvan omförmälda underdåniga förslaget den 6 december 1900 hade
varit afsedt att med minsta möjliga utgifter för statsverket afhjälpa
de mest trängande behofven af ökadt utrymme vid institutet. Detsamma
kunde dock ingalunda anses i längden vara tillfyllest. Medicinal -

Statsutskottets Utlåtande N-.o 156.

styrelsen hade också i sitt underdåniga utlåtande öfver förslaget i fråga
uttalat sina tvifvelsmål öfver tillräckligheten af de föreslagna tillbyggnaderna.
Direktionen hade därför sökt vinna klarhet beträffande de
kraf, man kunde ställa på en ökning af institutets lokaler därhän, att
de kunde anses både tidsenligt ordnade och lämpade att äfven för
framtiden på ett tillfredsställande sätt fylla sitt ändamål, och därvid
kommit till den öfvertygelsen, att detta svårligen läte sig åvägabringas
på annat sätt än genom en fullständig nybyggnad af institutet. Det
kunde visserligen synas egendomligt, att institutet, som nybyggdes för
blott 23 år sedan, redan befunnes i skilda afseenden så olämpligt för
sitt ändamål, men dels kunde det nuvarande etablissemanget anses redan
från början hafva varit i väsentlig grad för litet tilltaget med afseende
på utrymme och antal lokaler, delvis beroende på en rätt betydande reducering
af det utaf sakkunniga personer utarbetade ursprungliga förslaget,
dels hade detsamma kommit till stånd på en tid, då en del grenar af
veterinärvetenskapen, som under de senaste årtiondena nått en förut
icke anad utveckling, ännu endast i jämförelsevis obetydlig grad hunnit
göra sig gällande. Sålunda hade den tiden ännu ingen själfständig
lärarbefattning funnits i de nu så maktpåliggande ämnena patologisk
anatomi och bakteriologi, och på grund häraf hade man vid det nuvarande
institutets uppförande icke sörjt för några lokaler för denna
afdelning, utan hade man måst tillgripa den i öfrigt långt ifrån lämpliga
nödfallsutvägen att upplåta en af föreläsningssalarna till laboratorium
för bakteriologi. Härmed hade dessutom följt en del svårigheter
att ordna föreläsningarna på de öfriga afdelningarna på sådant sätt, att
den återstående föreläsningssalen varit för dem (med undantag af den
anatomiska afdelningen, som hade sin egen föreläsningssal) till fyllest.
Men äfven därförutom saknades en del lokaler för den bakteriologiska
afdelningen, bland annat stallar för försöksdjur m. m. Obduktionssalen
vore betydligt för liten och intet exenterationsrum funnes att tillgå.

Äfven den kemiska afdelningen saknade utrymme: skälfva elevlaboratoriet
vore för litet; fysikaliskt och farmakologiskt laboratorium,
sköljningsrum, lämpligt rum för tillredande och förvarande af en del
reagenser, laboratorium för lektorn, vågrum m. m. saknades likaledes.

Hygieniska afdelningen vore så godt som totalt i saknad af lokaler;
där fattades museum, väntrum för besökande vid mottagningen på den
ambulatoriska kliniken, laboratorium m. m., hvarjämte det för den till
denna afdelning hörande undervisningen i husdjursskötsel m. m. vore
ur flera synpunkter i hög grad önskvärdt, om en ladugård funnes inom

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

institutet, äfven om det blott vore en mindre sådan, som rymde ett tiotal
djur.

På den anatomiska och fysiologiska afdelningen funnes likaledes
en mängd defekter; fysiologiskt laboratorium, afklädningsrum för elever,
rum för försöksdjur m. in. saknades, och anatomisalen hade tidtals visat
sig vara för liten.

I den kirurgiska afdelningen funnes icke rum för uppvisning och
undersökning af sjuka djur, så att polikliniken måst hittills försiggå
under bar himmel, oberoende af väderleken, en anordning som särskildt
vintertiden måste i vårt kalla klimat anses synnerligen olämplig och
menligt inverka på undervisningens drifvande.

Vidare vore stallarna föråldrade och som sjukstallar olämpliga,
operationssalen vore för liten och därjämte mörk, hvarförutom, då
operationssal för mindre husdjur saknades, samma lokal måste användas
för operationer å alla de olika husdj ursslagen, hvilket äfven visat sig
särdeles olämpligt och menligt inverkat på undervisningen, enär dessa
kliniker samtidigt påginge, men sköttes af olika afdelningschefer, och
dessutom operationssalar för större och mindre husdjur måste vara
väsentligt olika inredda. Det funnes för närvarande icke ens ett rum
åt cheferna för klinikerna, utan hade toaletten efter operationerna måst
verkställas i stallet eller i skälfva operationssalen, och för eleverna hade
en box i stallet inredts till afklädnings- och toalettrum. Vidare hade
såväl denna afdelning som den hygieniska och den medicinska måst af
brist på lokaler inhysa sina samlingar i ett gemensamt, för detta ändamål
alldeles för litet rum.

Den medicinska afdelningen, som afsåge både större och mindre
husdjur, vore i saknad af mottagnings- och undersökningsrum för större
djur, rum för klinikchefen, operationssal för mindre djur samt laboratorier.
Till jämförelse härmed anförde direktionen, att i det nyinredda
institutet i Stuttgart funnes ej mindre än 3 laboratorier på motsvarande
afdelning. Vidare saknades här museum, badrum för mindre husdjur
(nödvändigt för behandling af en del af hundens hudsjukdomar), toalettrum
för de tjänstgörande eleverna m. m., hvarjämte de lokaler, som
funnes för mottagning af mindre husdjur, vore långt ifrån till fyllest.
En medikamentsförrådsafdelning saknades likaledes, och afdelningen i
köttkontroll, som dock kräfde sitt särskilda museum med flera lokaler,
hade icke ett enda rum till sitt förfogande. Äfven liofbeslagssmedjan
saknade lokaler för undervisningen, föreläsningssal, rum för samlingar,
afklädningsrum, bostad för smederna m. m., hvarjämte instruktionssmedjan
vore för liten.

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

Portvaktstugan hade på grund af bristande lokaler måst upplåtas
åt fodermarsken, hvadan icke någon plats för närvarande funnes för
portvakt, utan hade fodermarsken fått, så långt det varit honom möjligt,
handhafva portvaktssysslan såväl som telefonväxelstationen, hvilken äfven
måst inrymmas i portvaktstugan.

Ännu flera brister i fråga om lokalerna än de ofvan angifna
kunde anföras, men det sagda syntes direktionen vara nog för att framhålla
behofvet af en så grundlig omgestaltning af institutets byggnader,
att den knappast läte tänka sig utan fullständig nybyggnad af detsamma.

I sammanhang härmed framhöll direktionen, hurusom veterinärinstitutet
i Stockholm ingalunda stode ensamt i fråga om de kraf, den
moderna veterinärvetenskapen ställde på undervisningsanstalterna i berörda
hänseende. Öfver allt, där man velat i någon mån följa med sin
tid, hade betydande omgestaltningar af dem måst äga rum; i Berlin,
Dresden, Miinchen, Stuttgart, Budapest m. fl. städer hade så varit fallet.
Hannoverskolan hade måst helt och hållet nybj^ggas, i Köpenhamn hade,
oaktadt skolan redan förut var i fråga om lokaler betydligt lyckligare
lottad än den i Stockholm, på senare åren företagits tillbyggnader,
hvilka belöpt sig till omkring 930,000 kronor.

Direktionen ansåge sig äfven böra framhålla, hurusom betydelsen
af ett tidsenligt veterinärinstitut, utrustadt med nödiga hjälpmedel för
ett framgångsrikt arbete inom veterinärvetenskapens olika grenar, icke
blott sträckte sig till undervisningen vid institutet och utbildningen af
eleverna, som naturligtvis måste gynnsamt påverkas däraf, utan härigenom
möjliggjordes också ett fruktbringande arbete i husdjursskötselns
tjänst i åtskilliga stycken, som med de ringa hjälpmedel, hvilka så i
ett som annat hänseende stått och för närvarande stode institutet till
buds, hittills hos oss måst ligga så godt som fullständigt nere. Då
emellertid tillgodoseendet af dessa kraf på ökadt utrymme måste blifva
förenadt med stora kostnader för staten, hade direktionen, med fäst
afseende å det betydande värdet af den tomt, öfver hvilken institutet
för närvarande förfogade, tagit under öfvervägande, huruvida ej medel
härtill lämpligen kunde beredas genom afyttring af institutets nuvarande
tomt samt förflyttning af institutet i sin helhet till annan lämplig plats
inom Stockholm med lägre tomtvärde. Det hade naturligtvis varit
direktionens särskilda sträfvan att tillse, att sådan plats därvid utsåges,
att det kliniska materialet, hvaraf institutet för en rationell undervisnings
drifvande måste anses hafva det allra största behof, ej måtte

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

i afsevärd grad menligt påverkas genom förflyttningen; och. hade direktionen
funnit Södermalm vara den stadsdel inom hufvudstaden, på
hvilken man därvid företrädesvis borde tänka, enär hästantalet på Söder
vore förhållandevis betydligt och en för ambulatoriska kliniken ganska
lämplig landsbygd gränsade därintill. För det kliniska materialets skull
kräfdes med nödvändighet, att institutets läge vore sådant, att det
möjliggjorde sjuka djurs transporterande dit, hvilket, om institutet förlädes
utanför stadens område eller för långt aflägset från mera hästrika
stadsdelar, ej skulle blifva möjligt i den utsträckning, ett rationellt drifvande
af undervisningen och en praktisk utbildning af eleverna kräfde.

Till ledning för bedömandet af den erforderliga tomtarealen hade
direktionen, efter de särskilda afdelningschefernas vid institutet hörande,
låtit utarbeta en närmare utredning öfver de byggnader och lokaler, det
nya institutet borde omfatta och inrymma, hvilken utredning jämte approximativ
beräkning öfver kostnaderna för berörda byggnaders uppförande
åstadkommits med biträde af dåvarande arkitekten i öfverintendentsämbetet
Ludvig Peterson. Med stöd af denna utredning hade direktionen sökt
utröna, huru stor tomtareal nödvändigt måste anses erforderlig för det
nya institutet, samt, efter infordradt yttrande af institutets föreståndare
och bemälde arkitekt, ansett 30,000 kvadratmeter vara erforderliga.

För jämförelse härmed meddelade direktionen, att vid 11 veterinärskolor
i Europa, hvilkas tomtarealer vore direktionen bekanta, nämligen
de i Berlin, Paris, Lyon, Wien, Budapest, Dresden, Miinchen, Stuttgart,
Hannover, Briissel och Utrecht, medelarealen vore 49,360 kvadratmeter.
Skolan i Hannover, som nyligen blifvit flyttad och nybyggd, disponerade
exempelvis 42,000 kvadratmeter, och veterinärinstitutets i Stockholm
nuvarande tomt belöpte sig till omkring 50,000 kvadratmeter.

En för ett nytt veterinärinstitut lämplig plats ansåg sig direktionen
hafva funnit i en Fribergska tomt- och byggnadsaktiebolaget tillhörig
tomt å söder, å hvilken tomt för institutet kunde disponeras en
areal af 30,434 kvadratmeter.

I sammanhang härmed hade direktionen sökt åvägabringa utredning
om värdet af den tomt, institutet nu disponerade, och hade direktionen
för detta ändamål liänvändt sig till stadsingenjören H. Ygberg. Af den
utredning, hvarmed han till direktionen inkommit, framginge, att den
tomtareal, hvaröfver institutet för närvarande förfogade, uppginge till
48,009,9 kvadratmeter, af honom värderad till 4,074,987 kronor 50 öre.
Stadsingenjören hade emellertid ansett sig böra göra en afräkning
härifrån af 13,313,8 kvadratmeter, motsvarande en värderingsumma af
1,295,664 kronor, dels för till gatureglering afsedt område dels ock för

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

det så kallade Djurgårdens gärdesgårdsdistrikt, som af stadsingenjören
ansågs tillköra Stockkolms stad, men som af Kungl. Maj:t enligt
nådigt bref den 10 mars 1876 bestämts skola tillhöra veterinärinstitutets
tomtområde. Enligt stadsingenjörens utredning skulle sålunda vid eventuell
försäljning af institutets nuvarande tomt kunna påräknas en summa
af 2,779,323 kronor 50 öre, hvilken summa dock enligt direktionens
åsikt finge anses väl lågt beräknad, enär det dels vore tvifvel underkastadt,
huruvida Stockholms stad ägde dispositionsrätt öfver det så
kallade Djurgårdens gärdesgårdsdistrikt, dels institutets område af stadsingenjören
upptagits till något lägre areal, än hvad uti institutets
arkiv förvarade äldre designationer gåfve vid handen, dels ock värdena
å tomten syntes direktionen, hvad vissa delar däraf beträffade, böra
sättas något högre, än hvad de af stadsingenjören blifvit angifna,
hvadan värdet af institutets tomt i sin helhet väl minst kunde anslås
till omkring 3,000,000 kronor.

Enligt den approximativa beräkningen öfver kostnaden för ett
nytt veterinärinstitut skulle till byggnader och planering erfordras en
summa af omkring 1,600,000 kronor, hvartill komme 1,100,000 kronor
till inköp af tomt. Då emellertid säljaren af den till inköp föreslagna
tomten å Södermalm förbundit sig ombesörja det väsentligaste af den
för tomtens bebyggande nödiga planeringen, kunde någon minskning
därigenom göras i den beräknade summan, hvilken minskning dock å
andra sidan uppvägdes af de för det nya institutets inredning nödiga
utgifterna. Direktionen ansåge alltså, att totalkostnaden för det tilltänkta
nya institutet, tomten inbegripen, approximativt beräknad skulle komma
att belöpa sig till en summa af 2,700,000 kronor. Genom försäljning
af veterinärinstitutets nuvarande tomtområde skulle således utan särskild
kostnad för statsverket medel kunna beredas till uppförande af ett nytt
och tidsenligt institut å lämpligt ställe inom Stockholm.

Med stöd af hvad sålunda anförts hemställde direktionen, att
Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen för erhållande af tomt till ett
nytt veterinärinstitut göra framställning om inköp af den inom kvarteret
Åsen större i Katarina församling belägna, Fribergska tomt- och
byggnadsaktiebolaget tillhöriga tomtkomplexen för ett pris af 1,100,000
kronor och på villkor i öfrigt, som närmare angåfves i af bolaget afgifvet
anbud.

Af veterinärinstitutets föreståndare inlämnades sedermera två af
Ygberg år 1903 utarbetade förslag till styckning och bebyggande af

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

veterinärinstitutets nuvarande område jämte närmast angränsande delar,
äfvensom en situationsplan för institutets byggnader m. m. å den till
inköp ifrågasatta marken.

Öfver direktionens här ofvan anförda framställning afgaf medicinalstyrelsen
den 6 mars 1903 infordradt underdånigt utlåtande, i hvilket
medicinalstyrelsen anförde, hurusom styrelsen redan vid afgifvande! af sitt
förenämnda underdåniga utlåtande den 17 juli 1901 hyst den uppfattningen,
att veterinärinstitutet borde undergå en mera vidtomfattande omgestaltning,
än den direktionen och lärarkollegiet då föreslagit. Medicinalstyrelsen
hade redan då till fullo insett de fördelar, som skulle vinnas,
därest medel till nybyggnad af institutet kunde erhållas, men hade ansett,
att underdånig framställning härom borde göras af institutets direktion.
Efter det medicinalstyrelsen nu haft tillfälle granska samtliga till ärendet
hörande handlingar, funne medicinalstyrelsen antagligt, att institutets
nuvarande tomt skulle vid försäljning, vare sig densamma ägde ruin
omedelbart efter institutets förflyttning eller senare, inbringa minst den
af direktionen beräknade summan af i jämnt tal 2,779,000 kronor.

Efter att därefter hafva uttalat sig angående den till inköp föreslagna
tomten, som styrelsen ansåge vara tillräcklig men ingalunda
för stor, förklarade sig styrelsen i likhet med direktionen anse, att ett
nytt veterinärinstitut, inberäknadt kostnad för inköp af tomten i fråga,
borde kunna uppbyggas och inredas för den af direktionen approximativt
beräknade kostnaden af 2,700,000 kronor. Ett stöd för denna sin åsikt
funne medicinalstyrelsen däri, att den af direktionen beräknade kostnaden
af 1,600,000 kronor för byggnadernas uppförande tämligen väl
stämde öfverens med byggnadskostnaderna för den år 1899 färdigbyggda
veterinärhögskolan i Hannover. Då veterinärinstitutets nuvarande tomt
vid eventuell försäljning beräknats kunna inbringa en summa af i rundt
tal minst 2,779,000 kronor, skulle alltså ett nytt och alla rättmätiga
anspråk motsvarande institut å den af direktionen nu föreslagna tomten
kunna uppföras utan särskild kostnad för statsverket.

Med stöd af hvad sålunda och i öfrigt anförts, tillstyrkte medicinalstyrelsen
nådigt bifall till direktionens ifrågavarande hemställan.

På nådig befallning afgaf öfverintendentsämbetet den 17 mars
1903 underdånigt utlåtande i detta ärende, därvid öfverintendentsämbetet
rörande den af Ygberg verkställda värderingen af de tomter, som vid
försäljning skulle utläggas å veterinärinsti tutets nuvarande område anförde,
att öfverintendentsämbetet vid granskning af densamma funnit
Bih. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 97 Höft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

den icke vara för högt tilltagen. De blifvande nya gatorna vore i denna
beräkning upptagna att utan ersättning tillfalla staden. Någon ändring
härutinnan syntes icke med utsikt till framgång kunna påyrkas, då
staden i motsatt fall torde förklara sig icke hafva något intresse af de
afsedda nya gatorna, hvilka dock vore nödvändiga för åstadkommande
af tomter och kvarter, lämpliga för bebyggande, och då det därjämte
syntes ovedersägligt, att utan framdragande af nödiga gator tomterna
icke på långt när skulle betinga det värde, Ygberg åsatt dem.

Huruvida staden kunde befinnas villig att utan godtgörelse planera
och stensätta de nya gatorna vore ej för öfverintendentsämbetet bekant,
och någon kostnad härför funnes ej i de föreliggande beräkningarna
upptagen. Det borde likväl uppmärksammas, att, efter hvad för öfverintendentsämbetet
blifvit upplyst, vid försäljningen af de s. k. gardestomterna
kronan fått bekosta såväl planering och stensättning af som
ock nedläggande utaf afloppsledningar i de i samband med denna försäljning
utlagda nya gatorna.

Hvad det tillägg till stadsplanen för Östermalm anginge, som det
af Ygberg utarbetade förslag till gator öfver veterinärinstitutets nuvarande
tomter angåfve, syntes mot detsamma, så vidt öfverintendentsämbetet
i ärendets dåvarande skick kunde finna, icke vara något att
erinra af den betydelse, att det kunde inverka till försämring af de
beräknade tomtprisen, om än det syntes blifva nödigt, att före denna
regleringsfrågas slutliga bedömande plan för stadens ytterligare utvidgning
åt här ifrågavarande håll blefve tillgänglig.

Beträffande den af vederbörande beräknade kostnaden för de för
det tillämnade nya veterinärinstitutet behöfliga byggnader, 1,600,000
kronor, ansåge sig öfverintendentsämbetet böra erinra, att öfverintendentsämbetet,
i saknad af härför erforderliga ritningar m. m. dylikt, icke
varit i tillfälle att ingå i någon ompröfning, huruvida de kunde uppföras
för nämnda belopp.

Med anledning af öfverintendentsämbetets här ofvan anförda uttalanden
meddelade direktionen för veterinärinstitutet i skrifvelse den
24 mars 1903, att direktionen beträffande frågan, huruvida staden
kunde befinnas villig planera och stensätta de nya gatorna vid en
reglering af institutets nuvarande tomt, antagit, att, i öfverensstämmelse
med hvad som uppgifvits vara gällande praxis, de blifvande tomtägarna
skulle hafva skyldighet ombesörja stensättningen af gatorna, och hvad
planeringen af dem beträffade, borde den, i betraktande af att fyllnadsmaterialet
ingenting kostade — dess afstjälpning vore fastmer förenad

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

med intäkt — äfven under förutsättning af att den skulle behöfva
ombesörjas af statsverket icke blifva förenad med någon afsevärd utgift;
och då gas- och vattenledningars framdragande brukade bekostas af
staden, skulle sålunda blott återstå för statsverket att ombesörja afloppsledningar,
en utgift, som syntes till fullo uppvägas däraf, att värdet
på institutets nuvarande tomt blifvit enligt direktionens förmenande
satt väl lågt.

Vidkommande till slut den af öfverintendentsämbetet berörda
frågan om kostnaderna för det nya institutet ville direktionen nämna,
att förslaget grundade sig på en af institutets föreståndare i samråd
med dess öfriga lärare utarbetad och af direktionen granskad utredning
öfver de olika lokaler, som skulle kräfvas i det nya institutet och
deras kubikinnehåll, hvarjemte hänsyn tagits till motsvarande kostnader
vid utländska veterinärskolor. Den summa, till hvilken direktionen
sålunda kommit, måste naturligtvis blifva approximativ, men direktionen
hade dock all anledning antaga, att den ej skulle behöfva öfverskridas.
En mera exakt siffra öfver totalkostnaderna för det nya institutet
kunde naturligtvis först angifvas, när ett i alla detaljer utarbetadt förslag
förelåge; men ett sådant förslag, som kräfde ett högst betydande
arbete, hade direktionen ansett icke gärna kunna ifrågasättas, förrän
institutets förflyttning blifvit bestämd och plats för det nya institutet
blifvit utsedd, enär ju ett dylikt förslag i väsentlig mån måste baseras
på den blifvande tomtens läge och beskaffenhet.

Efter erhållen nådig remiss inhämtade riksmarskalksämbetet yttrande
i ärendet från intendenten för Djurgården, hvilken därvid — med upplysning
att veterinärinstitutets nuvarande område utgjordes af, förutom
den till 6,530 kvadratmeter upptagna tomten n:o 1 i kvarteret Veterinären
inom stadens reglerade område, viss del af det så kallade Djurgårdens
gärdesgårdsdistrikt, hvilken del innehölle i areal omkring 1,760
kvadratmeter, samt slutligen omkring 36,980 kvadratmeter mark, upplåten
från intendentsbostället Djursborg och Ladugårdsgärdet, eller
sålunda tillsammans omkring 45,270 kvadratmeter — ej mindre anmärkte,
att djurgårdsmarken i fråga allenast tills vidare upplåtits åt institutet,
hvadan med institutets flyttning till annan plats samma mark borde
återfalla under Hans Maj:t Konungens omedelbara disposition, än äfven i
öfrigt anförde, att gent emot påståendet om stadens bättre rätt till det
så kallade Djurgårdens gärdesgårdsdistrikt kunde framhållas, att den
till sagda distrikt hörande marken af ålder innehafts och nyttjats för

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

Djurgården, som för de andelar af distriktet, hvilka blifvit med äganderätt
till staden öfVerlämnade, erhållit af expropriationsnämnd bestämd
lösen, att djurgårdskassan för den ännu odisponerade delen af distriktet
uppbure årlig arrendeafgift af vederbörande besittningshafvare samt att
äldre och nyare kartor, afseende detta distrikt tillstötande tomter, äfvensom
andra äldre handlingar visade, att stadens tomtområde begränsades
af det utefter den på 1660-talet uppsatta stora djurgårdsgärdesgården
från nuvarande Ladugårdslandstull till Roslagstull sig sträckande gärdesgårdsdistrikt.

Uti eget underdånigt utlåtande den 6 april 1903 anförde riksmarskalksämbetet
att ämbetet, som icke kunde underkänna vikten af
de erinringar, hvilka blifvit gjorda af intendenten för Djurgården, likväl
icke ansåge sig böra motsätta sig det af direktionen för veterinärinstitutet
framställda förslaget, att det af institutet för närvarande disponerade,
från Djurgården upplåtna området måtte få försäljas för att
därigenom bereda medel till bestridande af kostnaderna för institutets
flyttning och inköp af ny tomt åt detsamma. Då emellertid den ifrågasatta
tomtregleringen skulle komma att i mycket hög grad beröra Djurgårdens
intressen, men det i ärendets nuvarande läge icke vore möjligt
för riksmarskalksämbetet att framställa några nogare bestämda yrkanden
i afseende å det uppgjorda regleringsförslaget och de i samband därmed
stående eventuella kostnads- och ersättningsfrågorna, anhölle riksmarskalksämbetet,
att, därest direktionens förslag om inköp af ny
tomt för veterinärinstitutet skulle vinna Kung!. Majds och Riksdagens
bifall, riksmarskalksämbetet måtte blifva satt i tillfälle att yttra sig
rörande det regleringsförslag, som slutligen kunde blifva antaget, och
i sammanhang därmed afgifva den framställning i afseende å användandet
af den för regleringens genomförande erforderliga djurgårdsmark
och därmed sammanhängande frågor, hvartill riksmarskalksämbetet kunde
finna anledning.

Direktionen för veterinärinstitutet, som lämnats tillfälle att yttra
sig med anledning af hvad riksmarskalksämbetet sålunda anfört, framhöll
uti ett den 21 augusti 1903 afgifvet yttrande gentemot intendentens
för Djurgården påstående om Djurgårdens rätt till den åt veterinärinstitutet
från djurgårdsområdet upplåtna mark, att uti nådiga brefvet
den 10 mars 1876, hvarigenom ifrågavarande mark upplåtits åt institutet,
ingen som helst antydan lämnats därom, att institutets dispositionsrätt
till den för detsamma upplåtna tomten blott skulle räcka, så

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

länge institutet vore förlagdt till detsamma, hvadan direktionen med stöd
af nämnda nådiga bref bestämdt häfdade det berättigade uti att tomten
för institutets räkning försåldes.

Sedan kammarkollegium genom nådig remiss anbefallts att inkomma
med underdånigt utlåtande i ärendet och därvid lämna den utredning,
som kunde åvägabringas angående äganderätten till veterinärinstitutets
nuvarande tomtområde, har kammarkollegium, som låtit i
kammararkivet anställa undersökning beträffande omförmälda Djurgårdens
gärdesgårdsdistrikt, med öfverlämnande af ett utaf kammararkivarien
härom afgifvet memorial, i eget utlåtande den 10 november 1903, under
erinran att kammarkollegium icke ansåge sig hafva att bedöma, huruvida
veterinärinstitutets förflyttning till annan plats inom hufvudstaden
kunde anses vara af omständigheterna ovillkorligen påkallad, meddelat:

att, sedan Ivungl. Maj:t i proposition till 1875 års Riksdagföreslagit
Riksdagen att för uppförande af nya byggnader för veterinärinstitutet
på tomterna n:is 11, 12 och delar af n:is 3 och 4 i kvarteret
Vedbäraren samt där bakom liggande delar af lägenheten Djursborg
och Ladugårdsgärdet till Drottning Kristinas väg bevilja ett anslag af
498,324 kronor, hvaraf beräknats 448,324 kronor för byggnads- och
anläggningskostnader samt 50,000 kronor till expropriation af tomter
och andra omkostnader för erhållande af byggnadsplats och nödigt utrymme
i öfrigt för institutets behof, äfvensom medgifva, att institutets
dåvarande tomter i kvarteren Edelman mindre och Krabaten med där
befintliga byggnader finge, när institutet blefve till sin nya lokal förflyttadt,
på offentlig auktion försäljas, samt Riksdagen med bifall härtill
anvisat visst belopp att för ifrågavarande ändamål i mån af behof utgå
under år 1876, Kung!. Maj:t enligt nådigt bref den 10 mars 1876
förordnat, bland annat, att veterinärinstitutets område skulle omfatta
den areal, som å en af numera stadsingenjören Herman Ygberg upprättad,
vid handlingarna i ärendet fogad karta utmärktes med bokstäfverna
A. C. F. E. q. r. s. t. u. a. D. B. A., att direktionen för veterinärinstitutet
ägde vidtaga nödiga åtgärder för inköp eller förvärfvande i
den ordning, nådiga förordningen den 14 april 1866 bestämde, af sådana
delar af ifrågavarande område, hvilka tillhörde enskild person eller
Stockholms stad, dock med iakttagande däraf, att staden ej skulle vara
pliktig afträda eller berättigad uppbära lösen för det å nämnda karta
med A. B. C. betecknade område, förr än den förlängning af Norra
Humlegårdsgatan Lomme till verkställighet, som innefattades i en af

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

Kung!. Maj:t samma dag fastställd plan för reglering af nordöstra
delen af Ladugårdslandet, samt att direktionen vidare ägde till Kungl.
Maj:t inkomma med förslag å de åtgärder och därmed förenade
kostnader, som påkallades för flyttande af de inom det åt institutet
upplåtna område befintliga, lägenheten Djursborg tillhörande uthusbyggnader
och för uppodling af jord till ersättning för den del af Djursborgs
åkerjord, som komme att afträdas;

att Kungl. Maj:t genom nådiga bref den 19 januari 1877 och
den 31 maj 1878 meddelat föreskrifter angående närmare angifna
förändringar af gränserna för veterinärinstitutets område;

att, på sätt Kungl. Maj:ts nådiga bref den 4 juli 1878 angående
kostnader för ägoutbyte mellan veterinärinstitutet och djurgårdsintendentsbostället
Djursborg visade, i ersättning för den från nämnda boställe
till institutet afträdda jord, innehållande enligt af landtmätare gjord
uträkning 18 kvadratref 6 kvadratstänger 50 kvadratfot eller 3 tunnland
7,21 kappland, till bostället skulle läggas annan motsvarande mark af
Djurgårdens södra gärde och Ladugårdsgärdet;

att enligt en den 1 maj 1888 från stadsingenjörskontoret utfärdad
designation den veterinärinstitutet tillhöriga, å fri och egen grund belägna
tomten n:o 1 i kvarteret Veterinären, hvilken tomt bildats genom
sammanslagning af uppräknade tomter och tomtdelar jämte åtskillig
förlagd och afstyckad gatumark, innehölle efter uppgifna gränslinjer en
areal af tillhopa 74,640 kvadratfot;

att, på sätt åtskilliga hos föreståndaren för veterinärinstitutet förvarade
äganderättsliandlingar visade, lagfart å institutets vägnar erhållits
å omförmälda i kvarteret Veterinären belägna tomten n:o 1, utom i hvad
anginge viss del af tomten, i afseende å hvilken tomtdel, innehållande
i areal 53,900 kvadratfot, sökt lagfart, vid det förhållande att säljarens
äganderätt ej blifvit styrkt, af Stockholms rådstufvurätt enligt beslut
den 14 april 1903 förklarats hvilande, hvarom kungörelse skulle i föreskrifven
ordning utfärdas;

att beträffande äganderätten till nu ifrågavarande andel af det så
kallade Djurgårdens gärdesgårdsdistrikt några upplysningar utöfver dem,
som innefattades i de remitterade handlingarna och det af kammararkivarien
afgifna undersökningsmemorial med bilagor, ej kunnat hos
kamin arkollegium erhållas;

att, på sätt kammarkollegium uti den 10 september 1903 afgifvet
utlåtande i fråga om anskaffande af nytt tomtområde åt naturhistoriska
riksmuseet med mera närmare antydt, Djurgården, hvilken vore af

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

ostridig krononatur, blifvit ställd under Hans Maj:t Konungens omedelbara
disposition; samt

att de genom försäljning af veterinärinstitutets tomter i kvarteren
Krabaten och Edelman mindre erhållna köpeskillingarna tillförts fonden
för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden.

Slutligen inlämnades af föreståndaren för veterinärinstitutet till
ecklesiastikdepartementet, jämte en promemoria angående terräng- och
grundförhållanden inom det till inköp för veterinärinstitutet föreslagna
område m. in., en af arkitekten Peterson närmare utförd approximativ
kostnadsberäkning angående de enligt uppgjorda program och
situationsplan för institutet å berörda område afsedda nybyggnader, som
enligt denna beräkning, med inbegripande af värme-, gas, vatten- och
afloppsledningar samt belysningsanordningar, skulle kunna uppföras för
eu summa af 1,600,000 kronor.

Då ärendet den 5 februari 1904 föredrogs inför Kungl. Maj:t
af dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, under
hvilket departement ärenden rörande veterinärundervisning då hörde,
anförde departementschefen, hurusom det af den i ärendet förebragta
utredningen framginge, att på det åt veterinärinstitutet nu upplåtna
område ej utan alltför stora kostnader kunde anordnas fullt tillfredsställande
lokaler för institutet. Det syntes då vara af omständigheterna
påkalladt, att man genom försäljning af detta högst värdefulla
område med därå uppförda byggnader beredde tillgång att erhålla
lämpliga lokaler åt institutet på annan plats inom hufvudstaden. På
liknande sätt hade förfarits, då fråga om nya byggnader för institutet
åt 1875 förelädes Riksdagen. Vid detta tillfälle hade, såsom kammarkollegium
erinrat, Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställning, beslutat, att de kronan tillhöriga, af institutet då disponerade
tomter med därå befintliga byggnader finge försäljas, när institutet blifvit
förflyttadt till sin nuvarande lokal. Kronans äganderätt till den del af
det till försäljning nu afsedda området, som tillhörde det så kallade Djurgårdens
gärdesgårdsdistrikt, vore visserligen bestridd, men då för annan
mark tillhörande sagda distrikt lösen förut blifvit af Stockholms stad
till kronan erlagd enligt expropriationsförordningen, i hvilket afseende
departementschefen hänvisade till Kungl. Maj:ts proposition n:o 23
vid 1884 års riksdag, samt Djurgården för ännu odisponerad del af
distriktet uppbure årlig arrendeafgift af vederbörande besittningshafvare,
syntes man få tills vidare antaga, att äfven nu ifrågavarande område,
hvilket kronan af ålder innehaft, vore staten tillhörigt, och enligt hvad

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

departementschefen inhämtat, hade kungörelse, i öfverensstämmelse med
Stockholms rådstufvurätts omförmälda beslut den 14 april 1903, utfärdats
samt tre gånger införts i Post- och inrikes tidningar, sista gången den
26 augusti 1903. Gifvetvis borde i allt fall i blifvande köpeaftal intagas
bestämmelse därom, att området försåldes endast med den rätt, kronan
därtill ägde.

I likhet med hvad som hade ägt rum, då fotgardesregementenas
förutvarande tomter försåldes, syntes till äfventyrs äfven nu den mark,
som vid en blifvande reglering af institutets nuvarande område erfordrades
till gator och annan öppen plats, böra kostnadsfritt under äganderätt
upplåtas till Stockholms stad, hvarjämte staten svårligen kunde undgå
att bestrida en del kostnader för dessa gators ordnande och förseende
med afloppsledningar.

Efter att vidare hafva uttalat sig rörande det föreslagna inköpet
af närmare angifvet, Fribergska tomt- och byggnadsaktiebolaget tillhörigt
område, hvilket syntes departementschefen för här ifrågavarande
ändamål lämpligt, hemställde departementschefen på grund af det sålunda
anförda och efter samråd med dåvarande cheferna för civil- och finansdepartementen
det Kung! Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels till utgående från riksgäldskontor anvisa och till Kungl.
Maj:ts förfogande ställa ett förskott af 1,155,000 kronor till inköp
af det omförmälda, inom kvarteret Åsen större i Katarina församling i
Stockholm belägna, Fribergska tomt- och byggnadsaktiebolaget tillhöriga
område, hvilket beräknats i areal innehålla 32,882,8 kvadratmeter,
att användas till tomt för veterinärinstitutet i Stockholm,
dels ock medgifva,

att veterinärinstitutets nuvarande område med därå befintliga byggnader
Unge, med den rätt kronan därtill ägde och i den ordning
Kungl. Maj:t pröfvade lämpligt bestämma, för kronans räkning föryttras
äfvensom att med anledning häraf Unge, efter Kungl. Maj:ts hopropande,
kostnadsfritt till Stockholms stad under äganderätt upplåtas
den del af samma område, som vid reglering af området skulle
utläggas till gator eller annan öppen plats; samt

att, sedan af de medel, som inflöte genom försäljning af nyssnämnda
område jämte byggnader, inlevererats till riksgäldskontoret
1,155,000 kronor för godtgörande af dess omförmälda förskott samt
nödiga kostnader för gators ordnande och förseende med afloppsledningar
blifvit bestridda, återstoden inlevererades till statskontoret för att tillföras
fonden för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden.

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

Denna föredragande departementschefens hemställan behagade p™
Kungl. Maj:t i nåder bifalla, och i enlighet med densamma afläts H Riksdag. ^
nådig proposition till 1904 års Riksdag.

I skrifvelse den 14 maj 1904 anmälde Riksdagen, att Kungl. s^““fnd*em
Maj:ts ifrågavarande proposition icke vunnit Riksdagens bifall; och 14: maj um.
anförde Riksdagen i berörda skrifvelse, bland annat, att det af hvad
i ärendet meddelats visserligen syntes oemotsägligen framgå, att
de lokaler, öfver hvilka veterinärinstitutet för närvarande förfogade,
vore otillräckliga och otjänliga samt att rymligare och ändamålsenligare
lokaler måste beredas, därest undervisningen vid institutet
skulle kunna på ett tillfredsställande och tidsenligt sätt bedrifva».
Riksdagen föreställde sig emellertid, att veterinärinstitutets nuvarande
byggnader, hvilka blott vore 24 år gamla och hvilkas uppförande
och inredning betingat en kostnad af 548,324 kronor, möjligen skulle
kunna genom förändrade anordningar och tillbyggnader utan alltför
dryga kostnader försättas i det skick, att de kornme att motsvara
de anspråk, som numera ställdes på en sådan läroanstalt som den ifrågavarande.
Om dock, på grund af det högst betydligt stegrade värde,
institutets nuvarande tomter vunnit och med afseende å önskvärdheten
att bereda detsamma ökad tillgång till undervisningsmaterial, samt af
andra orsaker, det skulle befinnas lämpligt att flytta institutet till annan
plats, funne Riksdagen i allt fall icke önskvärd!, att det förlädes till
det af Kungl. Maj:t nu föreslagna område. Detta syntes nämligen
enligt Riksdagens mening betinga ett alltför högt pris och i öfrig!
icke äga det fria läge, som en inrättning sådan som denna lämpligen
borde tillförsäkras. Därtill komme, att ifrågasättas kunde, om ej annan
tjänlig tomt genom köp af enskilde eller byte med Stockholms stad
kunde för veterinärinstitutet förvärfvas. För öfrigt hade Riksdagen
velat fästa uppmärksamheten på, att denna anstalt icke med nödvändighet
syntes böra förläggas inom stadens reglerade område, utan snarare
borde, därest en förflyttning skulle äga rum, med fördel beredas plats
invid detsamma. Då framställde sig frågan, huruvida ej staten tillhörig
egendom kunde finnas att tillgå för ändamålet; och hade Riksdagen
med afseende härå velat erinra om att, sedan af det anslag å 200,000
kronor, som 1856—58 årens Riksdag beviljat till Stockholms befästande,
mark utanför Skanstull från egendomen Enskede exproprierats för en
kostnad af 94,000 kronor, endast obetydliga befästningsarbeten å densamma
utförts samt att återstoden af denna mark, inrymmande lägenheterna
Johannishof, Gustafslust och Kvarnängen m. m. och såvidt
Bill. till Biksd. Prof. 1906. 4 Samt. 1 Afl, 97 Höft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

utskottet kunnat inhämta, omfattande en areal af omkring 47 hektar,
upplåtits på arrende till enskilde.

Vid föredragning den 27 maj 1904 af denna Riksdagens skrifvelse
beslöt Kungl. Maj:t att genom nådig remiss infordra direktionens för
veterinärinstitutet utlåtande i ärendet.

I det utlåtande, som direktionen den 30 september 1904 till följd
häraf afgifvit, har direktionen, under framhållande af det för hvarje år
växande behofvet af en grundlig omgestaltning af veterinärinstitutets
byggnader, erinrat om att detta behof icke heller blifvit bestridt vare
sig af de myndigheter, som blifvit i frågan hörda, eller af Riksdagen.
Det hade varit endast valet af tomt för institutets förflyttning, som icke
vunnit Riksdagens bifall, i hvilket hänseende Riksdagen hänvisat till i
skrifvelsen antydda utvägar för frågans lösning.

Hvad beträffade den först nämnda af dessa utvägar eller till- och
ombyggnad af det nuvarande institutet, skulle enligt direktionens åsikt
institutets kraf på ändamålsenliga och tidsenliga lokaler icke på denna
väg kunna tillgodoses, med mindre så afsevärda summor kunde disponeras
härför, att någon förflyttning af institutet sedermera icke gärna
kunde på flera årtionden ifrågasättas; och direktionen hade af ärendets
behandling i Riksdagen fått den uppfattningen, att det icke vore med
Riksdagens önskningar öfverensstämmande, att institutet så att säga
lästes fast på sin nuvarande, ytterst värdefulla tomt. Endast kostnaderna
för beredande af aflopp från institutet af en del orenlighet, hvilken
åtgärd nödvändigtvis måste förutsättas, om institutet skulle ligga kvar
på sin nuvarande plats, belöpte sig till betydande summor. Därtill
komme att utsikterna för att kunna förvärfva en lämpligt belägen och
tillräckligt stor tomt för ett nytt institut för hvarje år minskades. På
dessa grunder och med stöd af hvad direktionen förut i ärendet anfört,
ansåge sig direktionen icke böra förorda en dylik lösning af frågan
utan hölle före, att en förflyttning af institutet, såvida en lämplig tom
för detsamma kunde anskaffas, alltjämt borde ifrågasättas. Därvid måste
emellertid direktionen ytterligare betona, hvad redan i dess underdåniga
framställning den 9 februari 1903 i frågan framhållits, nämligen vikten
af att institutet förlädes till sådan plats, att man vågade räkna på att
institutets kliniker där skulle kunna tillföras kliniskt material i erforderlig
mängd för en rationell undervisnings drifvande. Den praktiska
undervisningen utgjorde eu så ytterst viktig faktor vid veterinärelevers
utbildning, att det måste blifva en hufvuduppgift vid en eventuell för -

Statsutskottets Utlåtande N:o 156. 19

flyttning- af institutet att sörja för detta krafs tillgodoseende. På denna
grund ansåge direktionen den föreslagna tomten å egendomen Enskede
icke böra ifrågasättas; dess aflägsna läge ett godt stycke utanför Skanstull,
med blott en enda användbar förbindelseled med hufvudstaden,
men i öfrigt genom Årstaviken och Hammarbysjön isolerad från densamma,
gjorde det med all sannolikhet omöjligt att där kunna anskaffa
det betydande material af hästar och hundar, som kräfdes för den kliniska
undervisningens tillgodoseende; och utbildandet af hofslagare skulle med
all visshet där omöjliggöras af brist på material.

Af denna anledning hade direktionen ansett sig böra uppsöka
lämplig tomt på annat håll och hade valet därvid fallit på den vid
Brunnsviken, omedelbart utanför Roslagstull belägna, mellan landsvägen
och nämnda vik liggande egendomen Katrineberg eller Kräftriket,
lydande under djurgårdsförvaltningen. Denna egendom innefattade en
areal af omkring 98,500 kvadratmeter, enligt en af kommissionslandtmätaren
G. Hogner år 1875 däröfver upprättad karta. En så stor
areal kunde emellertid institutet icke anses hafva behof af. Den i 1903
ars underdåniga framställning till inköp föreslagna tomten å Södermalm,
som omfattade omkring 33,000 kvadratmeter, vore däremot ganska
knappt tilltagen och erbjöde icke synnerligen stor plats för framtida
utvidgning, ehuruväl dess för ett veterinärinstitut fördelaktiga läge i alla
händelser hade gjort ett förvärfvande af densamma eftersträfvansvärdt.
Det vore från flera synpunkter i hög grad önskligt, att arealen ökades,
då nu en annan tomt ifrågasattes, och ansåge direktionen hälften af
den nu föreslagna egendomen eller ungefär samma areal, som institutet
nu disponerade, vara tillfyllest och lämna plats för såväl framtida utvidgning
som anordnandet dels af en botanisk trädgård i mindre skala,
afsedd för odlande af de för elevernas undervisning viktigaste växter,
dels ock af ladugård m. in. På grund af sitt sundare läge och sin större
lämplighet som. byggnadsplats syntes den bortre, nordöstra delen af
tomten för här ifrågavarande ändamål böra tagas i anspråk. Erån synpunkten
att kunna anskaffa erforderligt kliniskt material och material
för undervisningen i hofbeslag ansåge direktionen den nu föreslagna
tomten så till vida välbelägen, som den gränsade till de hästrika Östermalms
och Johannes församlingar i Stockholm samt läge strax utanför
Roslagstull och helt nära Norrtull (genom Bellevueparken förbi Stallmästargården),
hvar]ämte omedelbart förbi tomten gånge stora landsvägen
utåt Danderyd och helt nära, på andra sidan Bellevueparken, stora landsvägen
utåt Sollentuna m. fl. ställen. Detta läge måste anses gynnsamt

20 Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

äfven från ambulatoriska klinikens synpunkt. Omedelbart intill på
andra sidan landsvägen åt Danderyd läge Albano station; och den blifvande
Sveavägen in. fl. kommunikationsleder komme att framdragas i
dess närhet. Det måste vidare betraktas som eu fördel, att tomten läge
vid vatten, hvarjemte institutet, dit förlagdt, komme att få ett nära
grannskap till de vetenskapliga institutioner, som vore afsedda att förläggas
till denna trakt.

För utrönande af tomtens lämplighet som byggnadsplats både
direktionen anmodat ingenjör A. Bennet att verkställa en del mätningar
å densamma, hvilkas resultat framginge af den underdåniga skrifvelsen
bilagd karta. Med ledning däraf och efter på platsen tagen kännedoin
om tomten hade arkitekten Ludvig Peterson uppgjort förslag
till placering af de redan i direktionens tidigare underdåniga skrifvelse
i frågan den 9 februari 1903 föreslagna nybyggnaderna, hvilket
förslag likaledes bifogades skrifvelsen. Tomtens beskaffenhet som
byggnadsplats vore sådan, att arkitekten Peterson icke ansett några
särskilda undersökningar af densamma, utöfver de af ingenjören Bennet
utförda, vara erforderliga för det approximativa kostnadsförslagets uppgörande.

Den sålunda föreslagna tomten hörde till Djurgården och lydde
under riksmarskalksämbetet, som, enligt kontrakt den 22 mars 1884,
öfverlåtit besittningsrätten till densamma under Hans Maj:t Konungens
lifstid åt Stockholms norra jästaktiebolag mot en årlig afgift af 1,000

kronor. _

Bolaget hade dock numera icke någon egen fabriksverksamhet
förlagd till nämnda lägenhet, utan hade i sin ordning arrenderat ut
den åt skilda arrendatorer, däribland nya aktiebolaget Radiator. Ä
tomten vore uppförd en mängd byggnader, öfver hvilka tvenne utaf
direktionen anmodade kompetenta värderingsmän, arkitekten Peterson
och byggmästaren N. Nilsson, den 31 maj 1904 uppgjort förteckning
och hvilka af dem blifvit värderade. Af denna värdering framginge,
att byggnadernas sammanlagda värde belöpte sig till 112,750
kronor.

Den 1 oktober 1900 hade på uppdrag af riksmarskalksämbetet verkställts
en utredning rörande äganderätten till de å tomten uppförda byggnaderna,
af hvilken utredning, i afskrift bifogad den underdåniga skrifvelsen,
framginge, att till Djurgården hörde vissa angifna byggnader med
ett sammanlagdt värde af 15,400 kronor, hvadan de jästaktiebolaget
tillhöriga byggnaderna skulle betinga ett värde af 97,350 kronoi. Ingen
af de Djurgården tillhöriga byggnaderna läge dock på den för institutet

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

föreslagna delen af tomten. Vidare funnes å lägenheten en del mindre
byggnader, uppförda utan vederbörligt medgifvande al riksmarskalksämbetet
och Indika därför enligt nådigt, bref den 1 april 1901 skulle
efter sex månader förut skedd uppsägning af vederbörande borttagas
utan någon rätt till ersättning.

Vidkommande de byggnader, som enligt besiktningsinstrumentet
den 1 oktober 1900 skulle tillhöra Djurgården, återstode dock, enligt
hvad jästaktiebolaget meddelat, föga af de ursprungliga byggnaderna,
utan hade dessa under årens lopp ombyggts och påbättrats åt respektive
innehafvare af besittningsrätten till lägenheten därhän, att de numera
borde betraktas såsom dessas tillhörighet. Då emellertid vid förrättningen
den 1 oktober 1900 jästaktiebolaget varit representeradt genom sin
disponent och denne utan reservation undertecknat besiktningsinstrumentet,
syntes de angifna byggnaderna böra betraktas såsom Djurgårdens
tillhörighet.

I fråga om Djurgårdens inlösningsskyldighet för öfriga byggnader
funnes, såvidt direktionen kunnat af tillgängliga handlingar utröna,
ingenting annat stadgadt, än hvad i det ursprungliga kontraktet af år
1824 vore angifvet. Lägenheten Kräftriket både nämligen genom
nådig resolution den 27 september 1824 upplåtits på 50 års tid lian
den 1 oktober samma år till dåvarande föredraganden för hofärenden,
lagman Carl af Georgii med sadana dära befintliga hus och byggnader,
hvilka icke tillhörde den dittillsvarande arrendatorn, hvarvid Georgii
och hans rättsinnehafvare beviljades förmånen att för de hus och byggnader,
hvilka under besittningstiden å _ lägenheten uppfördes och vid
densammas slut funnos kvarstående, af tillträdaren erhålla en ei sättning
af högst 8,000 riksdaler banko, hvartill gode män pröfvade samma
byggnader kunna i värde uppskattas. Samma förmaner hade den 8 decem
ber *1841 beviljats bryggaren Johan Jacobsson Westman, som för 5,000
riksdaler banko öfvertagit lägenheten af Georgiis stärbhus. Sedermera
hade besittningsrätten den 12 februari 1844 inköpts åt bryggaren
G. W. Sjöstrand på hufvudsakligen enahanda villkor, som de af Georgii
utfästade. Den 23 maj 1862 hade arrendesumman bestämts till 253 kronor
50 öre, den 24 maj 1873 stadfästades nådig resolution för aktiebolaget
Svanberg & C:o, som den 25 augusti 1874 erhöll besittningsrätten å
lägenheten under Hans Maj:t Konungens regeringstid mot en afgift af
600 kronor årligen, och slutligen hade Stockholms norra jästaktiebolag,
som inlöst lägenheten för eu summa af 50,000 kronor, den 22 mars
1884 erhållit nådig resolution å besittningsrätten.

Sistnämnda bolag hade å ordinarie stämma den 6 juli 1904

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

beslutat att eventuellt öfverlåta besittningsrätten till lägenheten Kräftriket
jämte bolagets därstädes ägande byggnader åt veterinärinstitutet
för en summa af 110,000 kronor.

För den händelse att institutet skulle komma att förläggas till
lägenheten i fråga, kunde en del af där befintliga byggnader tillgodogöras
såsom bostadslägenheter åt tjänstepersonalen och de af institutets
lärare, som åtnjöte fri bostad, hvarigenom, vid en eventuell
förflyttning af institutet dit, en icke obetydlig besparing i anläggningskostnaderna
borde kunna åvägabringas — något, som borde tagas i
betraktande, vid bedömandet af inlösningssummans storlek. Däremot
syntes det icke kunna påräknas, att å lägenheten befintliga byggnader
kunde i nämnvärd mån tagas i anspråk för institutets särskilda afdelningar.
Anmärkas borde, att gas- och vattenledningar vore till lägenheten
framdragna och att dess läge vid vatten, Brunnsviken, vore
fördelaktigt.

I öfrigt hänvisade direktionen till sitt underdåniga förslag i ärendet
den 9 februari 1903 med däri anförd motivering för en förflyttning
af institutet samt kostnadsberäkning för ett nytt institut och i samband
därmed gjord värdeberäkning å institutets nuvarande tomt. Såsom af
arkitekten Petersons skrifvelsen bilagda utlåtande framginge, komme
anläggningskostnaderna vid en eventuell förflyttning af institutet till
den nu ifrågasatta tomten, approximativt beräknade, att belöpa sig till
enahanda summa, som i direktionens förra underdåniga förslag varit beräknad,
eller 1,600,000 kronor, med det afdrag, som användandet till
bostäder af nagra utaf de å den föreslagna lägenheten befintliga byggnaderna
möjligen kunde komma att betinga.

Med stöd af hvad ofvan blifvit anfördt, hemställde direktionen, att
Kungl. Maj:t täcktes till 1905 års Riksdag framlägga nådig proposition
dels om återförvärfvande från Stockholms norra jästaktiebolag af
besittningsrätten till lägenheten Katrineberg eller Kräftriket med därå
befintliga byggnader emot den lösen, bolaget kunde hafva rätt erhålla
eller som annars kunde finnas vara skälig,

dels om upplåtande af en areal af omkring 50,000 kvadratmeter
i nordöstra delen af Kräftriket, till veterinärinstitutet i och för detsammas
förflyttning till denna plats,

dels och att veterinärinstitutets nuvarande område med därå befintliga
byggnader måtte, med den rätt, kronan därtill ägde och i
den ordning, Kungl. Maj:t pröfvade lämpligt bestämma, för kronans
räkning föryttras, äfvensom att med anledning häraf måtte, efter
Kungl. Majfis bepröfvande, kostnadsfritt till Stockholms stad under

Statsutskottets Utlåtande N:o 156. 23

äganderätt upplåtas den del af samma område, som vid reglering af
området skulle utläggas till gator eller annan öppen plats.

Öfver denna direktionens för veterinärinstitutet framställning hafva
till följd af särskilda nådiga remisser underdåniga utlåtanden afgifvits
af medicinalstyrelsen, öfverintendentsämbetet, kammarkollegium och riksmarskalksämbetet.

Medicinalstyrelsen har i underdånig skrifvelse den 2 december
1904 anfört, hurusom det af hvad medicinalstyrelsen i förut afgifna utlåtanden
i ärendet uttalat framginge, att medicinalstyrelsen för sin del
icke ansåge, att en till- och ombyggnad af veterinärinstitutet på dess
nuvarande område borde ifrågasättas.

Med fäst afseende på svårigheten att förvärfva en för ett institut
åt här ifrågavarande slag lämpligt belägen och tillräckligt stor tomt,
hade styrelsen ansett sig höra i sitt i det föregående anförda utlåtande
den 6 mars 1903 hemställa om inköp för sagda ändamål af det då föreslagna,
Fribergska tomt- och byggnadsaktiebolaget tillhöriga tomtområdet.

_ Då . förvärfvandet för statsverkets räkning af detta område icke
vunnit Riksdagens bifall och då annan tomt för ändamålet icke syntes
inom staden kunna erhållas för rimligt pris, tycktes ingen annan utväg
för lösandet af veterinärinstitutets byggnadsfråga stå till buds än att,
såsom Riksdagen anvisat och direktionen för veterinärinstitutet föreslagit’
vid eventuell förflyttning förlägga institutet till något område omedelbart
intill den nu bebyggda delen af staden.

Då därtill komme, dels att medicinalstyrelsen i likhet med direktionen
för veterinärinstitutet funne det med fog kunna ifrågasättas,
huruvida, därest institutet förlädes till det föreslagna området vid
Enskede utom Skanstull, kliniskt material i tillräcklig mängd skulle
kunna tillföras institutet, samt för sin del hölle före, att vissa, framför
allt ekonomiska fördelar skulle vinnas, om institutet förlädes utom stadens
planlagda område, men nära därintill på någon staten tillhörig tomt, dels
ock att den af direktionen vid Kräftriket nu föreslagna platsen för ett
nytt veterinärinstitut vore välbelägen samt tillräckligt stor äfven för
behöfhga ^ framtida utvidgningar,_ ansåge sig medicinalstyrelsen böra tillstyrka
nådigt bifall till direktionens för veterinärinstitutet nu gjorda
framställning.

Öfverintendentsämbetet har i underdånig skrifvelse den 15 november
1904 anfört,

att ämbetet lika med direktionen för veterinärinstitutet och på af
denna framlagda skäl hölle före, att hvarken om- eller tillbyggnad af

Medicinal styrelsen.

Öfver intendents ämbetet.

24 Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

institutets nuvarande lokaler eller detsammas förläggande till Enskede
skulle på ett tillfredsställande sätt lösa frågan om beredande åt institutet
af tidsenliga och i öfrigt lämpliga lokaler, hvaraf institutet måste
anses vara i trängande behof;

att ämbetet vidare, likaledes i öfverensstämmelse med hvad direktionen
härutinnan yttrat, funne den i direktionens förevarande framställning
föreslagna plats af angifven ytvidd å lägenheten Katrineberg
eller Kräftriket vara för anläggande där af nytt veterinärinstitut ur
olika synpunkter sedt att förorda;

att ämbetet icke funne anledning till erinran mot det af arkitekten
Peterson upprättade förslag till placerande å nyssberörda plats
af de för institutet erforderliga byggnader;

att ämbetet — på sätt ämbetet redan i sitt den 17 mars 1903
afgifna underdåniga yttrande rörande det vid sagda tid föreliggande förslaget
om veterinärinstitutets förflyttning till det af Fribergska tomtocli
byggnadsaktiebolaget tillbjudna område å Söder framhållit — i
saknad nu liksom då af ritningar m. m. dylikt icke varit i tillfälle ingå
i ompröfning, huruvida de byggnader, som tarfvades för institutet,
kunde uppföras för den af vederbörande härför beräknade kostnad, eller
1,600,000 kronor;

att ämbetet emellertid ansåge, att byggnadskostnaden på den nu
föreslagna platsen icke blefve högre än om institutet förlagts å den
Fribergska ägovidden, utan syntes denna kostnad, trots alltjämt stigande
arbets- och materialpris, fast hellre böra blifva lägre till följd af billigare
grundläggning och möjligheten af att till äfventyra kunna för
institutets räkning använda någon eller några på området ifråga befintliga
byggnader; _ _

att ämbetet vid granskning af det utaf arkitekten Peterson och
byggmästaren Nilsson den 31 maj 1904 afgifna utlåtande, innefattande
besiktning och värdering af de å Kräftriket varande byggnader, såvidt
ett sådant utlåtande knnde utgöra föremål för ett bestämdt
bedömande från ämbetets sida, funnit skäl till anmärkning däremot
icke förefinnas;

att ämbetet, i brist på härför nödiga beräkningsgrunder, näppeligen
kunde göra annat uttalande angående det af Stockholms norra
jästaktiebolag gjorda erbjudande för afstående af bolagets besittningsrätt
under Hans Maj:t Konungens lifstid af här omhandlade mark än att
erinra, att genom återförvärfvande af det till förbemälda bolag upplåtna
ägoområde byggnader till ett uppskattadt värde af 112,750 kronor
blefve statsegendom;

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

samt att ämbetet beträffande det af stadsingenjören H. Ygberg
utarbetade förslag till indelning och värdering af veterinärinstitutets
nuvarande tomter åberopade hvad ämbetet i sitt ofvannämnda underdåniga
utlåtande den 17 mars 1903 därom yttrat.

Kammarkollegium har i sitt underdåniga utlåtande den 29 november
1904, under åberopande af den utredning, som innefattades i de
remitterade handlingar^, hvarutöfver någon ytterligare upplysning
i ärendet icke kunnat i kammarkollegium erhållas, beträffande själfva
hufvudsaken anfört, att kollegium icke hade något att erinra mot bifall
till direktionens förevarande framställning.

Riksmarskalksämbetet har i sitt underdåniga utlåtande den 12
december 1904 öfver förevarande framställning dels åberopat innehållet
i sin förut anförda underdåniga skrifvelse den 6 april 1903, dels ock
instämt i ett af ämbetet infordradt, det underdåniga utlåtandet bilagdt
yttrande från intendenten för Djurgården, hvari denne dels hemställt,
att försäljningen af veterinärinstitutets nuvarande område icke måtte
ske annat än i sammanhang med intagande i stadsplanen af denna
och Djurgårdens öfriga angränsande mark, som inom närmaste framtid
kunde komma att genomföras, dels ock — under framhållande ej mindre
att nya aktiebolaget Radiator jämlikt hyreskontrakt af den 6 maj 1903
innehade nyttjanderätt till större delen af det område af lägenheten
Kräftriket, som enligt direktionens mening vore för veterinärinstitutet
behöfligt, än äfven att den jämkning i fråga om områdets gränser syntes
med hänsyn till Djurgårdens och det allmännas intressen vara af nöden,
att plats för en bred körväg med gångbanor utefter Brunnsvikens strand
bibehölles under Djurgårdens disposition och att den föreslagna gränslinjen
mot söder något indroges, på det att en af terrängförhållandena
angifven, omedelbart söder om gränslinjen belägen byggnadsplats ej
onödigtvis inskränktes — tillstyrkt, att den å en af ingenjören A. F.
Dahlström år 1904 öfver lägenheten upprättad, yttrandet bifogad karta
med grön gränsfärg betecknad del af lägenheten, innehållande en areal
af 41,337 kvadratmeter, måtte upplåtas till byggnadsplats för veterinärinstitutet
under villkor:

att Djurgården måtte tillförsäkras ett årligt arrende af 1,000
kronor för denna del af lägenheten;

att den i syninstrumentet den 1 oktober 1900 under n:o 15 angifna
villabyggnaden af trä, belägen utom det område, som skulle upplåtas
åt veterinärinstitutet, kostnadsfritt måtte öfverlämnas till Djurgården;
att sådana anordningar måtte vidtagas, att osund lukt icke uppBih.
till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 97 Häft. 4

Kammar kollegium.

Riks marskalks ämbetet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

Direktionen
för veterinärinstitutet.

komme och därför bland annat kloakvattnet genom »septic tanks»
renades, innan det utsläpptes i Brunnsviken;

att byggnaderna så uppfördes, att de blefve till prydnad för
Djurgården;

att den å lägenheten befintliga körvägen utan kostnad för Djurgården
efter anvisning af djurgårdsförvaltningen så omlades, till 5
meters bredd, att den komme utanför veterinärinstitutets gräns; samt

att den afgift, som äfven framdeles kunde vara att påräkna för
upptagande af is från vattnet utanför veterinärinstitutets del af lägenheten
fortfarande skulle tillfalla Djurgården ensam.

Direktionen för veterinärinstitutet, som lämnats tillfälle att afgifva
underdånigt yttrande i anledning af hvad riksmarskalksämbetet sålunda
anfört, har i underdånig skrifvelse den 19 december 1904 beträffande
ämbetets förslag att minska den af direktionen angifna arealen,
omkring 50,000 kvadratmeter, till 41,337 kvadratmeter, framhållit, hurusom
direktionen, då den föreslagit förstnämnda areal, därmed afsett att
tillgodose institutets framtida behof af utvidgning. Det vore emellertid
mycket svårt att annat än approximativt angifva den areal, en sådan
institution som den här ifrågavarande för sin framtida utveckling
kunde kräfva; och om det också varit i hög grad önskvärdt, att
den af direktionen angifna arealen kunnat för institutet förvärfvas,
ansåge direktionen dock, att det af riksmarskalksämbetet föreslagna
området vore för institutets närvarande behof tillfyllest. Det vore
jämväl att märka, att terrängförhållandena å den nu föreslagna tomten
icke tilläte dess utnyttjande till byggnadsplatser in. m. i samma utsträckning,
som den i direktionens förra förslag ifrågasatta tomten,
hvadan arealen vid Kräftriket måste tilltagas icke så obetydligt större
för beredande af motsvarande byggnadsutrymme. Då emellertid stranden
vid tomtens nordöstra ända vore grund och, enligt hvad de på olika
tider företagna uppmätningarna gifvit vid handen, alltjämt grundades
upp och blefve till land, samt utan särdeles stora kostnader kunde
utfyllas, skulle härigenom ökadt utrymme kunna vinnas för institutet,
hvadan den af riksmarskalksämbetet föreslagna minskningen af arealen
skulle på så sätt kunna utjämnas, för den händelse sådant skulle visa
sig af behofvet påkalladt vid en eventuell framtida utvidgning af institutet.
Hvad beträffade de af riksmarskalksämbetet å den af ingenjören
Dahlström utarbetade kartan angifna gränserna för det föreslagna området,
hade direktionen, med hänvisning till det ofvan anförda, icke
något att däremot erinra, lika litet som mot ämbetets förslag att draga
fram en väg längs stranden.

I fråga om vidtagandet af sådana anordningar, att elak lukt icke

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

uppkomme, läge det i sakens natur, att vid ett nytt institut hygienens
kraf skulle i möjligaste mån blifva tillgodosedda.

Äfven beträffande byggnadernas anordning och utstyrsel ur estetisk
synpunkt ville direktionen naturligtvis beakta ämbetets erinringar
så långt det vore med en praktisk och för statsverket möjligast billig
lösning af institutets byggnadsfråga förenligt.

Något hinder därför att den nuvarande körvägen till tomten
ordnades så, som af riksmarskalksämbetet föreslagits, ansåge direktionen
icke föreligga, lika litet som från institutets sida några hinder mötte
för _ att Djurgården framgent som hittills finge åtnjuta inkomsterna af
afgifter för upptagande af is utanför det för institutet föreslagna området.

Sedan härefter Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 31 mars Ritningar till
1905 ej mindre anbefallt direktionen för veterinärinstitutet att låta 7^enZtn
uppgöra förslagsritningar till ett veterinärinstitut, förlagdt på den af Kräftriket!
direktionen föreslagna lägenheten Kräftriket, hvilka ritningar ej borde
göras mer detaljerade, än som för upprättandet af ett tillförlitligt kostnadsförslag
funnes erforderligt, än äfven uppdragit åt föreståndaren för
veterinärinstitutet, professorn J. Gr. H. Vennerholm samt ofvannämnde
arkitekten Peterson att afresa till utlandet för att därstädes taga kännedom
om nyare institut och anläggningar för veterinärundervisning,
hvilka för ett ändamålsenligt anordnande af nya lokaler med hvad
därtill hörde för veterinärinstitutet i Stockholm kunde vara af betydelse,
samt professor Vennerholm och arkitekten Peterson fullgjort det dem
sålunda lämnade uppdraget, har direktionen med underdånig skrifvelse
den 26 oktober 1905 öfverlämnat af arkitekten Peterson under samverkan
med veterinärinstitutets lärarkollegium uppgjorda ritningar med tillhörande
kostnadsförslag till ett å ifrågavarande plats förlagdt veterinärinstitut.

Jämte det direktionen tillika öfverlämnat ett af lärarkollegiet i Direktionen
samband med nämnda ritningars uppgörande afgifvet yttrande, hvilket/ör veterinä>-yttrande direktionen åberopat såsom eget utlåtande, har direktionen i mshtwtetsin
nyssberörda skrifvelse anfört, att vid verkställd granskning af ritningarna
. och lärarkollegiets yttrande direktionen icke funnit anledning
till någon anmärkning. Vid ritningarnas och kostnadsförslagets
uppgörande och granskning hade man haft för ögonen de å den ifrågavarande.
tomten befintliga äldre byggnadernas användning, men det
hade vid närmare undersökning visat sig, att de till följd af läge och
beskaffenhet vore olämpliga att ingå i byggnadskomplexen samt i alla
händelser måste undergå så vidlyftiga reparationer och omändringar,

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

Lärarkollegiet
vid veterinärinstitutet.

att någon afsevärd besparing härigenom ej vunnes, hvaremot besparing
gifvetvis komme att uppstå genom de i dessa hus befintliga materialiers
användning vid de nya byggnadernas uppförande. Visserligen kunde
ifrågasättas, om icke för undervisningens kraftiga bedrifvande och för
den vetenskapliga forskningen några af institutionerna borde tilldelas
större utrymme samt bostäder för flera lärare beredas inom etablissemanget,
men då härigenom en ej oväsentlig ökning af kostnaderna blefve
en följd och då desamma ändock öfverstege det belopp, som af direktionen
förut approximativt beräknats, hade direktionen ej velat genom
en dylik utvidgning ännu mera öka kostnadssumman.

Lärarkollegiet vid veterinärinstitutet har i sitt förenämnda yttrande
framhållit, att kollegiet, som sedan många år tillbaka lifligt
känt behofvet af en omgestaltning af institutet, vid det föreliggande
förslagets planerande ansett sin främsta uppgift vara att söka åstadkomma
ett institut, så utrustadt i fråga om lokaler och utrymme, att
det kunde anses fylla de kraf, en rationell undervisning och utbildning
af veterinärer kräfde. En hufvudfråga hade därvid varit att afgöra,
för hur stort antal studerande, det nya institutet borde vara afsedt.
För närvarande vore antalet studerande visserligen ej fullt 70, men
tillströmningen till banan komme med all sannolikhet att blifva betydligt
större. Det rådde för närvarande brist på veterinärer, nya distrikt
inrättades, nya platser vid regementena likaså och den begynnande
slakthusrörelsen komme att taga ett betydligt antal veterinärer i anspråk.
Redan år 1905 hade de inträdessökande vid institutet varit
flera, än att åt dem kunnat beredas plats, i det att af 41 sökande
blott 20 kunnat antagas. Kollegiet hade därför ansett, att ett nytt
institut ej gärna borde afses för mindre än 120—125 studerande.
Emellertid måste, då de veterinära disciplinerna ej vore representerade
vid de svenska universiteten, en sådan institution som veterinärinstitutet
jämväl vara en högskola för vetenskaplig forskning i dessa discipliner.
Öfverallt vid veterinärskolorna utomlands arbetades med ifver på lösningen
af viktiga vetenskapliga frågor, och det rika vetenskapliga lif,
som rådde vid skolorna, återverkade både direkt och indirekt på veterinärväsendet
och hvad därur kunde resultera för husdjursskötseln. Ur
arbetet vid veterinärskolorna och i deras laboratorier framginge nämligen
mångfaldiga för den praktiska husdjursskötseln viktiga uppslag.
Beklagligtvis hade vid vårt institut fattigdomen i utrustning och
hjälpmedel verkat förlamande på det vetenskapliga arbetet, och det

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

vore icke för tidigt, att institutionen sattes i sådant skick, att också
från vårt land kunde lämnas bidrag på detta kulturområde.

Äfven ur vetenskaplig synpunkt både alltså kollegiet vid förslagets
uppgörande sökt i någon mån se institutionen tillgodo och försätta
den i tidsenligt skick, i det att på den afdelning, som afsetts för
bakteriologien, inom hvilken vetenskap för närvarande det rikaste lifvet
pulserade vid de utländska skolorna, laboratorier föreslagits för själfständiga
vetenskapliga arbeten, och afdelningarna för öfriga läroämnen
så inrättats, att de, på samma gång de afsåge en rationell undervisnings
bedrifvande, äfven medgåfve vetenskapligt arbete.

Vid omgestaltning af veterinärhögskolor utomlands hade allt mer
kommit till användning det s. k. paviljongsystemet eller det system,
där hvarje afdelning erhölle sin särskilda byggnad. När de olika afdelningarna
sammanfördes i en byggnad, vore det svårt att praktiskt
ordna dem. De rönte mer eller mindre obehag af hvarandra, och
vidare stängdes därigenom utvecklingsmöjligheterna, under det att minskningen
i byggnadskostnader i själfva verket blefve skäligen ringa, i
många fall icke stort mer, än hvad en vägg kostade.

Paviljongsystemet kräfde dock större tomtområde, och framförallt
af denna anledning hade kollegiet sett sig nödsakadt att till en viss grad
afvika från det rena paviljongsystemet och sammanslå några af afdelningarna.

De hufvudafdelningar, ett tidsenligt veterinärinstitut måste inrymma,
vore följande:

en anatomisk afdelning,
en fysiologisk afdelning,
en patologisk-anatomisk afdelning,
en bakteriologisk afdelning,
en kemisk afdelning,

en afdelning för kirurgi och kirurgisk klinik för större husdjur,

en afdelning för medicin och medicinsk klinik för större husdjur,

en klinisk afdelning för mindre husdjur,
en afdelning för husdjursskötsel och raslära,

en afdelning för hofbeslag.

Härtill komme dessutom eu del mindre afdelningar, som kunde
inrymmas i någon af de nämnda hufvudafdelningarna, nämligen en
fysikalisk, en botanisk, en histologisk och en obstetrisk afdelning, en
afdelning för kött- och mjölkkontroll, samt en farmakologisk och en
farmaceutisk-toxikologisk afdelning.

För att i möjligaste mån begränsa kostnaderna och spara tomt -

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

område lrade kollegiet sammanslagit de hufvudafdelningar, som i mer
eller mindre mån hade beröringspunkter med hvarandra, nämligen anatomiska,
fysiologiska och kemiska afdelningarna uti eu byggnad; patologisk-anatomiska
och bakteriologiska afdelningarna äfvensom afdelningen
för kött- och mjölkkontroll i en byggnad; samt afdelningarna
för husdjursskötsel och medicin i en byggnad. Afdelningarna för fysik,
farmakologi och farmaci vore inrymda i den kemiska hufvudafdelningen,
afdelningen för zoologi i den anatomiska och afdelningen för botanik i
afdelningen för husdjursskötsel.

Därjämte hade kollegiet ansett nödvändigt att i samband med
det nya institutet jämväl inrätta en ladugård för ett tjugotal kor. Det
vore nämligen af största vikt, att eleverna i möjligaste mån bereddes
tillfälle att praktiskt studera nötkreatursskötseln och den normala dräktigheten
med dess symptom samt den normala förlossningen. I denna
byggnad vore. därjämte inrymd den obstetriska afdelningen, rum för
förlossningsöfningar och fantom samt museum för till obsfetriken hörande
samlingar, hvarjämte där äfven beredts plats för ett par hästar för den
ambulatoriska kliniken samt vagnslider.

En fråga af vikt hade varit, i hvad mån bostäder borde beredas
åt institutets funktionärer och elever. Det hade otvifvelaktigt varit i hög
grad önskvärd!, att åtminstone samtliga lärare kunnat beredas bostad
vid institutet. Ett ökadt arbete på institutet hade däraf blifvit en gifven
följd, ty det läge i sakens natur, att i samma mån förbindelse med
laboratorier, samlingar, bibliotek och kliniker underlättades, i samma
mån kunde också vederbörande lärare ägna mera tid och tillsyn åt desamma,
än hvad förhållandet måste blifva, då han vore nödsakad att
söka sin bostad mer eller mindre aflägset därifrån. Med hänsyn till
den ringa sympati, som i Riksdagen rådde för bostadssystemet vid en
del offentliga institutioner, hade likväl kollegiet ansett sig böra inskränka
dessa bostadslägenheter till det minsta möjliga. De lärare, som emellertid
nödvändigtvis måste bo på institutet, vore till en början de, som
redan nu hade sin bostad där, nämligen adjunkten på ordinarie stat,
som hade att ställföreträda snart sagdt alla de öfriga lärarne och städse
borde finnas till hands för den stationära klinikens öfvervakande, vidai''e
instruktionssmeden, som hela dagen måste öfvervaka och leda arbetet
i smedjan och undervisningen därstädes, samt slutligen institutets
föreståndare. Men utom dessa tre lärare syntes ytterligare två af
lärarne böra hafva bostadslägenheter å institutet, nämligen adjunkten
vid den ambulatoriska kliniken, som natt och dag måste finnas tillgänglig
för allmänheten, samt biträdet på den bakteriologiska afdelningen, som
hade ett mycket träget arbete på institutet. Vidare borde bostad be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

redas åt 15 elever utom amanuenserna. För närvarande bodde 10 af
eleverna, amanuenserna inberäknade, på institutet, men, enär amanuenserna
äfven toges ur de båda lägre afdelningarne, bvilka ännu ej sysslat
med praktiska öfningar vid klinikerna, kunde åtskilliga af dem ej användas
vid de talrika fall å såväl de ambulatoriska som de stationära
klinikerna, där elevernas deltagande påkallades. Eleverna måste vid
sådana fall ofta uppsökas ute i staden, bvilket vore i hög grad olämpligt
och besvärligt.

Slutligen måste åt stallpersonalen, vaktmästarna och smedslärlingarna
beredas bostad å institutet. Samtliga dessa åtnjöte för öfrigt redan
nu förmånen af antingen fri bostad å institutet eller hyresbidrag. Från
början hade alla åtnjutit fri bostad, men då institutets utrymme var
knappt tillmätt, hade en del lägenheter måst tagas i anspråk för undervisningen.
Tydligtvis vore det olämpligt, att exempelvis en vaktmästare,
hvilkens biträde snart sagdt hvarje timme på dagen kunde behöfva
anlitas, vore boende ute i staden. Åt denna personal hade därför
beredts bostäder här och hvar i afdelningarne, där de hade sina
göromål förlagda.

I en särskild byggnad vore biblioteket inhyst, och i samma byggnad
funnes institutets aula, direktionsrum, kamrerarkontor och föreståndarens
bostad samt bostäder för de förut omnämnda lärarna och eleverna.

En portvaktstuga hade också måst föreslås och vidare ett par små
stallar för försöksdjur samt en mindre byggnad, inrymmande förutom
tvättstuga rum för en centraluppvärmningsapparat och för apparater
för frambringande af elektriskt ljus. Dylikt ljus måste finnas på det
nya institutet, och det erhölles långt billigare från egna apparater, än
om det skulle tagas från stadens elektricitetsverk.

I byggnaden för anatomi, fysiologi och kemi vore också några
rum anslagna för ett apoteksförråd.

Efter att hafva lämnat en detaljerad redogörelse för de särskilda
byggnadernas inredning, har lärarkollegiet vidare yttrat, att de föreslagna
laboratorierna vore alla nödvändiga, för att institutet skulle kunna
fylla sina skilda uppgifter. Föreläsningssalarna vore så ordnade, att
med undantag af hofbeslaget, som måste hafva sin egen sal, samt
kemiska afdelningen, som också borde hafva egen sal, tvenne lärare
finge föreläsa i hvar och en af öfriga salar, nämligen i anatomiska
afdelningen lärarna i anatomi och i fysiologi, i kirurgiska afdelningen
lärarna i kirurgi och i obstetrik samt i medicinska afdelningen lärarna i
patologi och i husdjursskötsel. Visserligen vore för närvarande anatomiska
och fysiologiska afdelningarna förenade, men det syntes framdeles

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

Arkitekten
Ludv. Petersons
förslag
till nya byggnader.

blifva nödvändigt, att en särskild lärare anställdes i fysiologi och. likaså
en särskild lärare för kliniken för smärre husdjur. Så hade man det
ordnadt öfverallt utomlands. Läraren på kliniken för smärre husdjur, till
hvilken en del ämnen såsom farmakognosi och farmakodynamik m. m.
borde öfverflyttas, finge använda den medicinska afdelningens föreläsningssal,
där alltså tre lärare skulle komma att föreläsa, men, ehuruväl
föreläsningar i tre afdelningar på en föreläsningssal måste anses väl
mycket, syntes det dock låta sig göra i detta fall, där inga särskilda
för de olika afdelningarna lämpade inredningar kräfdes i föreläsningssalen.
Det föreslagna antalet föreläsningssalar syntes sålunda äfven
för en längre framtid kunna fylla institutets kraf på dylika lokaler.

De för de särskilda afdelningarna i öfrigt föreslagna lokalerna
vore icke andra, än kollegiet nödvändigtvis ansåge böra finnas på ett
tidsenligt institut.

I fråga om anordnandet af de särskilda byggnaderna på den föreslagna
tomten hade det icke varit utan svårigheter att där inpassa dem
samtliga. Ritningarna till vissa af de större byggnaderna hade på grund
häraf flere gånger måst ändras, och det hade under förslagets utarbetande
visat sig, att med den form, som tomten hade, densamma icke
kunnat tilltagas knappare för att inrymma de föreslagna byggnaderna.
Det hade jämväl befunnits omöjligt att, såsom från början varit afsedt,
spara några af de gamla trähus, som funnes å tomten uppförda. De platser,
där dessa hus läge, måste nämligen användas för de särskilda institutionerna.

Vid planläggandet af det framlagda förslaget hade emellertid
kollegiet sträfvat efter att på möjligast praktiska och billiga sätt lösa
nybyggnadsfrågan. Det vore dock uppenbart, att det nya institutet
icke finge tilltagas så knappt, att det fyllde sin uppgift blott för tillfället,
utan man måste, såsom kollegiet ock gjort, utgå därifrån, att
institutet åtminstone under några tiotal af år framåt kunde fungera på
ett tillfredsställande sätt.

Slutligen ville kollegiet betona, att veterinärvetenskapen ginge
framåt med stora steg för hvarje år, och att nya kraf följde dessa
framsteg i spåren, hvarför också det nuvarande institutets otillräcklighet
blefve för hvarje år alltmera kännbar och behofvet af en snar förändring
till något bättre alltmera trängande.

Det kostnadsförslag till ett nytt veterinärinstitut, som af arkitekten
Peterson uppgjorts med ledning af de i lärarkollegiets skrifvelse angifna
grunder, slutar på eu summa af 2,000,000 kronor och upptager följande
hufvudposter:

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

Administrationsbyggnad....................................................

Byggnad för medicinsk klinik för större linsdjur med

tillhörande stallar..........................................................

Byggnad för kirurgisk klinik för större husdjur med

tillhörande stallar och löpbana...................................

Byggnad för hofbeslag.....................................................

Byggnad för patologisk anatomi, histologi, bakterio logi

samt kött och mjölkkontroll .............................

Stallbyggnad för smittosamma försöksdjur..................

» » icke smittosamma försöksdjur.........

Byggnad för anatomi, fysiologi och kemi äfvensom

för en apoteksafdelning ................................................

Ladugårdsbyggnad...............................................................

Byggnad för klinik för mindre husdjur........................

Stallbyggnad för mindre husdjur (hundstall)...............

Byggnad för centraluppvärmning, macerationer och

tvätt m. m..................................................................

Portvaktstuga......................................................................

Dränerings- och planeringsarbeten, yttre ledningar
för gas, vatten och aflopp samt tomtens inhäg -

kronor 277,875:

» 219,000:

» 220,640:

» 166,260:

» 286,900

» 8,748

» 17,226

300,000

49,720

80,800

36,800

30,560:

9,810:

nande m. m...........................................	........................ »	211,678: —
Ritningar och arbetsledning m. in......	....................... »	83,983: —
	Summa kronor	2,000,000: —

Genom nådig remiss har Kungl. Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen
att yttra sig öfver det af direktionen för veterinärinstitutet framlagda
byggnadsförslaget; och har medicinalstyrelsen till åtlydnad häraf den
29 november 1905 afgifvit underdånigt utlåtande, däri medicinalstyrelsen
anfört, att styrelsen icke varit i tillfälle att förut uttala sig
hvarken om den omfattning, som borde gifvas åt det nya veterinärinstitutet,
och ej heller beträffande de kostnader, som härför kunde anses
erforderliga, i annan mån än att medicinalstyrelsen i sitt förut berörda
underdåniga utlåtande den 6 mars 1903 förklarat, att styrelsen, i
likhet med direktionen för veterinärinstitutet, ansåge, att ett nytt
veterinärinstitut, jämte inköp af den då föreslagna, till 1,100,000 kronor
värderade tomten, skulle kunna uppbyggas och inredas för en summa
af 2,700,000 kronor. Stöd för denna åsikt funne medicinalstyrelsen
däri, att den af direktionen beräknade kostnaden af 1,600,000 kronor
för byggnadernas uppförande tämligen väl stämde öfverens med byggnadskostnaderna
för den år 1899 färdigbyggda veterinärskolan i
Bill. till Biksd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 97 Höft. 5

Medicinal styrelsen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

Hannover. Att kostnaderna för ett nytt veterinärinstitut, tomten b
värde och inventarierna nu oberäknade, sprungit upp till 2,000,000
kronor, syntes medicinalstyrelsen till hufvudsaklig del bero därpå, att
förslaget i flera afseenden tilltagits större, än från början varit afsedt.

Den nu föreslagna utvidgningen af nybyggnadsförslaget syntes
emellertid delvis kunna förklaras genom hvad lärarkollegiet anfört angående
anställandet af flera lärare vid institutet med däraf följande
behof af ökadt utrymme. I kollegiets förberörda skrifvelse hette det
nämligen, att visserligen vore för närvarande anatomiska och fysiologiska
afdelningarna förenade, men det syntes framdeles blifva nödvändigt, att
en särskild lärare anställdes i fysiologi och likaså en särskild lärare för
kliniken för smärre husdjur. Enligt medicinalstyrelsens förmenande
syntes det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida i en tid, då allt derå
röster höjdes för att studietiden vid veterinärinstitutet måtte nedbringas
och de där studerandes utbildning framförallt göras i möjligaste mån
praktisk, ett verkligt behof förefunnes för anställandet af en särskild
lärare i fysiologi, hvilket naturligtvis skulle föra med sig en afsevärd
utvidgning af kursen i detta ämne. Icke heller syntes den rätta gången
vara att anskaffa lokaler för en speciallärare i fysiologi, innan det blifvit
beslutadt, att en sådan lärare skulle vid veterinärinstitutet anställas.
Lärarkollegiets förslag beträffande särskild lärare för kliniken för smärre
husdjur hade äfven fört med sig en del utvidgningar af byggnadsförslaget,
hvilka emellertid äfven vore beroende af anslag till sådan speciallärares
anställande.

Hvad af medicinalstyrelsen yttrats vidkommande den föreslagna
utvidgningen af fysiologien som undervisningsämne vid veterinärinstitutet,
gällde i viss mån äfven beträffande kemien. Det syntes väl ej vara
mer än en mening därom, att detta ämne hittills fått upptaga en allt
för stor del af studietiden vid veterinärinstitutet, hvarför ock en rätt
omfattande minskning af den tid, som ägnades åt den rena kemien,
måste anses vara absolut nödvändig. Under sådana förhållanden syntes
med fog kunna ifrågasättas, huruvida alla de lokaler, som i nybyggnadsförslaget
afsetts för detta eller närstående ämnen i veterinärutbildningen,
vore af behofvet påkallade. Medicinalstyrelsen ansåge sig hafva goda
skäl betvifla detta, liksom styrelsen ej hölle före, att det vore nödvändigt
att å institutet inrätta ett apotek med därtill hörande laboratorier och
förvaringsrum. Bland öfriga i byggnaden för anatomi, fysiologi med
mera inrymda lokaler, som synts styrelsen något för stort tilltagna,
finge nämnas de till »zoologiska samlingar» afsedda rummen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

Paviljongen för histologiska, patologisk-anatomiska, bakteriologiska
med flera afdelningar syntes äfven vara större än förhållandena kräfde,
beroende detta möjligen därpå, att direktionen och lärarkollegiet hållit
före, att de undersökningar af för tuberkulos misstänkta mjölkprof äfvensom
af blod och organdelar från af smittosamma husdjurssjukdomar
angripna eller därför misstänkta djur, som å veterinärinstitutet hittills
verkställts för medicinalstyrelsens räkning, alltjämt skulle där företagas.
Utaf de underdåniga skrivelser, medicinalstyrelsen den 18 januari 1897,
den 19 januari 1900, den 24 september 1902 och senast den 4 oktober
1905 till Kungl. Maj:t aflåtit angående inrättandet af en statsmedicinsk
anstalt, framginge, att styrelsen ansåge, att de ifrågavarande undersökningarna
äfvensom beredningen af sera, vacciner med mera mot smittosamma
husdjurssjukdomar framdeles borde företagas inom en särskild
afdelning af sistberörda anstalt, när den komme till stånd. I enlighet
härmed syntes eu del inskränkningar af de för den bakteriologiska
-och patologisk-anatomiska afdelningen föreslagna lokalerna och stallbyggnaderna
kunna göras.

Medicinalstyrelsen, som till fullo delade direktionens och lärarkollegiets
åsikt om angelägenheten af att en ladugård med ungefär så
stor nötkreatursbesättning, som föreslagits, vid veterinärinstitutet inrättades,
hade likväl icke kunnat undgå att fästa sin uppmärksamhet
vid, att det för denna byggnads uppförande beräknade beloppet uppginge
till en så hög summa som 49,720 kronor. Styrelsen hölle före,
att en fullt tidsenlig ladugård af ungefär enahanda storlek som den
föreslagna borde kunna uppbyggas för en afsevärdt mindre summa.

Angående sättet för de olika byggnadernas uppvärmning syntes
hafva projekterats att i byggnaden för ångpannor, macerationer och
tvätt anbringa centraluppvärmningsapparater för uppvärmning af administrationsbyggnaden
samt anatomiska och patologisk-anatomiska
paviljongerna. Emellertid funnes i jordvåningarna till de båda nyssnämnda
paviljongerna rum reserverade för värmeapparater och kol,
hvaraf syntes framgå, att i dessa paviljonger särskilda uppvärmningsanordningar
planlagts. Att endast inom administrationsbyggnaden anordna
centraluppvärmning från sådan anläggning inom ångpannehuset,
borde icke ifrågakomma, utan syntes vid sådant förhållande rum för
värmeapparater böra inredas i jordvåningen eller källarutrymme för
ändamålet beredas äfven inom administrationsbyggningen, och ångpannehuset
jämte den öster därom belägna lilla byggnaden för icke
smittosamma försöksdjur och patologisk anatomi flyttas till annat ställe,

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

Lärar kollegiet.

på det att den plats, där dessa byggnader föreslagits till uppförande,
kunde reserveras för framtida utvidgningar.

Om medicinalstyrelsen sålunda å ena sidan funnit några delar af
förslaget vara tilltagna större än den närmaste framtidens kraf syntes
berättiga till, hade styrelsen å andra sidan ej kunnat undgå att fästa
sin uppmärksamhet vid, att de stallplatser, som beräknats dels å den
kirurgiska dels å den medicinska kliniken, icke vore afsevärdt flera än
de, som funnes vid det nuvarande institutet. I alla händelser syntes
stallutrymmet för ett institut med den omfattning som det föreslagna,
hvilket beräknats för 120—125 studerande, icke vara tillräckligt. Skulle
de föreslagna stallen emellertid befinnas vara tillräckliga för den närmaste
framtidens behof, borde de olika stallafdelningarna vid de båda klinikerna
för större husdjur hafva placerats så, att en utvidgning af desamma
med lätthet kunde ske. Detta syntes emellertid icke vara fallet.

Medicinalstyrelsen hade vid framställande af de anmärkningar, styrelsen
haft att göra mot det ifrågavarande projektet till nytt veterinärinstitut,
visst icke lämnat obeaktadt, att det i vårt land och äfven annorstädes
mycket ofta förekommit, att offentliga byggnader och institutioner planlagts
och utförts utan nödig hänsyn till framtidens kraf. Ett slående
bevis härpå vore just det nuvarande veterinärinstitutet, som efter en
tillvaro af endast 25 år visat sig vara alldeles för trångt och därjämte
så planlagdt, att dess utvidgning på dess nuvarande tomt stött på så
stora svårigheter, att härom väckta förslag måst öfvergifvas. Medicinalstyrelsen,
som alltså ansåge det vara af största vikt, att ett projekt af
ifrågavarande slag så utfördes, att äfven kommande behof kunde tillgodoses,
hade emellertid trott sig vid bedömandet af förslaget i fråga
böra räkna med dels de närvarande förhållandena dels de förhållanden,
som under den närmaste framtiden kunde förväntas inträda.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, har medicinalstyrelsen
förklarat sig icke kunna tillstyrka bifall till det ifrågavarande förslaget
till nybyggnad för veterinärinstitutet i oförändradt skick, utan hemställt,
att de till förslaget hörande ritningarna måtte omarbetas och de anmärkningar
mot desamma, som af styrelsen framställts, vid omarbetningen
iakttagas.

Med anledning af medicinalstyrelsens sistberörda utlåtande har
lärarkollegiet vid veterinärinstitutet till mig inkommit med en skrifvelse,
däri kollegiet gjort åtskilliga erinringar i fråga om de af medicinalstyrelsen
mot det föreliggande byggnadsförslaget framställda anmärkningarna.

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

Jämlikt Kungl. Maj:ts den 8 december 1905 mig gifna nådiga Tillkallande
bemyndigande att tillkalla högst fyra sakkunniga personer att inom afsaMunmoajordbruksdepartementet
biträda vid behandling af frågan rörande nya
''byggnader för veterinärinstitutet, har jag den 12 i samma månad anmodat
professorn Vennerholm, medicinalrådet G. Kjerrulf, e. o. professorn
C. Wallis och godsägaren I. Lindström att såsom sakkunniga biträda
vid förevarande ärendes ytterligare behandling.

Sedan nämnda sakkunniga fullgjort ifrågavarande uppdrag, hafva kurande!*
de till mig inkommit med ett af dem den 7 nästlidne februari afgifvet
skriftligt yttrande i ärendet, därvid fogats en af medicinalrådet Kjerrulf
den 10 i samma månad mot vissa delar af berörda yttrande afgifven
reservation.

Le sakkunniga hafva i sitt yttrande till en början framhållit, dels
att det framlagda förslaget till nytt veterinärinstitut vore så planlagdt,
att det möjliggjorde den omreglering af lärarkrafterna vid institutet,
som kunde blifva en följd såväl däraf, att anatomien och fysiologien
komme att skiljas åt, som däraf att en särskild ledare anställdes för
kliniken för mindre husdjur, dels ock att någon ytterligare förändring
af lärarkrafter och ämnesfördelning vid institutet, som kunde influera
på nybyggnadsförslaget, icke syntes komma att under en längre tid
framåt ifrågasättas.

Sedan de sakkunniga vidare förklarat sig icke hafva något att
erinra mot det i förslaget, om än med en del inskränkningar, anlitade
paviljongsystemet, hafva de upptagit till behandling frågan om, för huru
stort antal elever det nya institutet borde vara afsedt. De sakkunnige
hafva därvid — efter att hafva lämnat eu statistisk redogörelse för
antalet elever, som under de senaste tio åren undervisats vid veterinärinstitutet,
äfvensom för antalet under samma tid därifrån utexaminerade
elever — yttrat, att af nämnda redogörelse framginge, att institutet
under sagda tioårsperiod varit besökt af i medeltal 56 studerande årligen
och att därifrån under samma tid utexaminerats 85 elever eller i
medeltal 8 årligen. Vissa år hade dock utexaminerats 13—17 elever.

Landets behof af veterinärer kunde emellertid ingalunda därmed anses
fylldt. Det rådde för närvarande brist på veterinärer, distriktsveterinärplatser
stode lediga och kunde ej besättas, flere veterinärer önskade för att
kunna sköta sina distrikt veterinärer som biträden, men kunde ej erhålla
några, och slutligen skulle tvifvelsutan många distrikt kunna till fördel
för såväl djurägare som vederbörande veterinär delas. Särskildt
vore i dessa afseenden Norrland illa tillgodosedt. Då härtill komme,
att nya slakthus inrättades, hvithet kräfde ökadt antal veterinärer, syntes

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

det blifva nödvändigt att planera det nya institutet så, att därifrån
kunde utexamineras åtminstone intill 18 elever årligen. För att åstadkomma
detta antal, hvilket vore erforderligt, om landets behof af veterinärer
i en framtid skulle kunna fyllas, måste institutet, enligt livad
de tio senaste årens erfarenhet gåfve vid handen, vara inrättadt för
ett antal af 120 elever.

De sakkunniga hafva därefter öfvergått till en granskning af
förslagen till de särskilda byggnaderna och härom yttrat i hufvudsak
följande.

Medicinalstyrelsen hade ifråga om administrationsbyggnaden fäst
uppmärksamheten på, att inga lokaler för centraluppvärmning funnes
å eskissritningarna angifna. Det vore emellertid tydligt, att i källarvåningen
till denna byggnad de för byggnadens uppvärmning eventuellt
nödiga lokalerna skulle med lätthet kunna inredas för en kostnad af så
pass anspråkslös art, att den icke i frågans nuvarande skick syntes
nödvändiggöra några särskilda kostnadsberäkningar. I öfrigt hade medicinalstyrelsen
ingen invändning haft att göra mot byggnaden och icke
heller de sakkunniga hade funnit anledning till någon anmärkning
emot den.

Beträffande byggnaden för medicinsk klinik för större husdjur med
tillhörande stallar samt byggnaden för kirurgisk klinik för större husdjur
med tillhörande stallar hade de sakkunniga intet att erinra med undantag
i fråga om nämnda stallar. De sakkunniga instämde med medicinalstyrelsen
därutinnan, att stallarna borde så förläggas, att en framtida
utvidgning af dem ej stängdes. Detta läte sig emellertid på ett enkelt
sätt verkställas, därigenom att dels byggnaderna förskötes något på
situationsplanet och dels, hvad den kirurgiska kliniken beträffade, en
föreslagen tvärlagd löpbana, som stängde af stallflyglarne, i stället lades
som sammanbindningsbana mellan klinikbyggnaden och mottagningshallen.
Genom denna åtgärd komme byggnadskostnaderna icke att
ökas, utan i stället att i någon, om än obetydlig, mån minskas, i det
att en mindre täckt gång försvunne.

De sakkunniga hade icke funnit byggnaden för hofbeslag föranleda
till annan anmärkning, än att föreläsningssalen syntes böra förläggas
utåt en flygel i stället för i byggnadens midt, på det att bullret från
smedjan ej måtte verka störande på föreläsningarna.

byggnaden för patologisk anatomi, histologi, bakteriologi samt
kött- och mjölkkontroll hade medicinalstyrelsen ansett vara tilltagen för
stor, men därvidlag hyste de sakkunniga en från medicinalstyrelsens
uppfattning afvikande mening. Patologien och bakteriologien vore de

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

vetenskapsgrenar, där det rikaste vetenskapliga lifvet rådde vid ett
nntida veterinärinstitut. Inom dessa forskningsgrenar hade gjorts och
väntades de betydelsefullaste uppslag för husdjursskötseln. Hela den
modärna bakteriologien med allt, hvad ur den samma resulterat, hade så
godt som skapats på de sista 25—30 åren och det syntes förefinnas all
möjlig sannolikhet, att denna vetenskapsgren alltjämt skulle gå en stor
utveckling till mötes och kräfva ny utrustning och nya utrymmen. Vid
en veterinärhögskola borde tillfälle kunna beredas vetenskapligt intresserade,
såväl veterinärer som läkare, att där kunna göra studier; och det
syntes synnerligen välbetänkt, att ett par rum funnes anslagna för
dylika studier. Den nästan totala bristen på lokaler för denna afdelning
hade verkat i hög grad förlamande på det vetenskapliga lifvet inom
densamma vid det nuvarande institutet.

Vidkommande den af medicinalstyrelsen gjorda anmärkningen, att
undersökningarna rörande jufvertnberkulos o. d. skulle komma att ske
på annat ställe än på institutet, kunde de sakkunniga icke finna, att
detta i någon som helst mån innebure ett skäl att minska ifrågavarande
paviljong. Det kunde väl icke vara meningen, att alla undersökningar
på sjukligt förändrade preparat af skilda slag, som nu från
landets alla delar sändes in till undersökning å institutet, skulle fråntagas
undervisningen därstädes, äfven om medicinalstyrelsen ansåge, att
en del sjukdom sbestämningar, som stode i mera direkt samband med
frågan om hämmandet af en del kreatursfarsoter, borde omhändertagas
af någon annan institution. I undervisningens och veterinärutbildningens
intresse borde detta material också ställas till institutets förfogande.

Det syntes också vara synnerligen välbetänkt, att afdelningen för
kött- och mjölkkontroll, som mycket nära sammanhängde med den
patologisk-anatomiska afdelningen, vore därstädes inhyst och kunde
begagna sig af samma demonstrationssal som denna. Oaktadt eleverna
genom tjänstgöring vid slakthus finge tillfälle att praktiskt studera
köttkontrollen, måste dock demonstrationer gå hand i hand med den
teoretiska undervisningen samt större och mindre djurdelar demonstreras,
och härför behöfdes ett rum, där en del luktande kadaverdelar kunde
införas. Att förlägga ett dylikt rum på någon annan afdelning, där
man eljest icke handskades med dylikt material, kunde icke anses lämpligt.

På grund af hvad sålunda anförts, finge de sakkunniga som sin
åsikt uttala, att någon minskning af förevarande paviljong icke borde
ifrågakomma.

Däremot ansåge de sakkunniga, att den ena af de för denna
afdelning föreslagna stallbyggnaderna för försöksdjur, nämligen den,

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

som vore beräknad att kosta 8,748 kronor, borde kunna tillsvidare
undvaras, enär för de försöksdjur, som vore afsedda att inhysas i detta
stall, utrymme kunde beredas i det återstående stallet för dylika djur.

Det syntes icke vara något tvifvel underkastadt, att undervisningsämnena
anatomi och fysiologi, som nu vore förenade under samma lärare,
måste skiljas åt, samt följaktligen byggnaden för anatomi, fysiologi och
kemi så planeras, att en dylik differentiering möjliggjordes. Vid veterinärinstitutet
i Stockholm vore man i detta afseende långt efter sin tid, i det
att, såvidt kunnat utrönas, blott ytterligare två veterinärskolor i världen,
nämligen de i Chicago och Lahore ännu liölle fast vid det allmänt fördömda
systemet att förena så stora ämnen som anatomi och fysiologi hos
samma lärare. Fysiologien vore ett bland de viktigaste grundläggande
ämnena, och att undervisningen i detta ämne behöfde vidgas, därom
syntes intet tvifvel råda. Däremot syntes den rena kemien böra
väsentligt inskränkas. Den för kemien afsedda afdelningen kunde
underkastas icke obetydlig reducering. De kemiska och fysiologiska
laboratorierna kunde sammanslås och i öfrigt en del inskränkningar
och omflyttningar af lokaler vidtagas på sätt, en af arkitekten Peterson
uppgjord, de sakkunnigas yttrande bilagd ritning utvisade.

Den i denna byggnad inrymda apoteksafdelningen borde bibehållas.
Ett medikamentförråd måste alltid finnas å institutet. Medicinen enbart
för de å institutet intagna djuren samt vid de olika afdelningarna ginge
till omkring 4,000 kronor om året; och redan för närvarande hade institutet
genom rabatt å vissa apoteksvaror en årlig inkomst af omkring 1,500
kronor. Kunde nu också medicin utlämnas till de på klinikerna
kommande och gående, hvilka medförde omkring 6,000 djur, däraf ett
flertal hade behof af medicin, skulle därigenom, äfven om nämnda
apoteksafdelning komme att sortera under ett af Stockholmsapoteken,
en afsevärd inkomstkälla kunna beredas institutet, som därjämte finge
fördelen af ständig tillgång till medicin. En apoteksafdelning syntes
komma att mer än förränta byggnadskostnaderna för densamma.

De för anatomiska och zoologiska samlingarna afsedda rummen
ansåge de sakkunniga i betraktande af dessa samlingars skrymmande
natur och de stora utrymmen, de särskilda preparaten vid lämplig
uppställning kräfde, icke vara större tilltagna, än som kunde anses
vara skäligt. Någon afsevärd minskning tålte i alla händelser dessa
rum ej vid. Men för att möjliggöra en ändring af byggnaden hade
de sakkunniga sett sig nödsakade att något minska det föreslagna
museiutrymmet. Genom de af de sakkunniga beträffande förevarande

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

byggnad sålunda föreslagna omgestaltningar hade åstadkommits, att
halfva öfre våningen å byggnaden kunde borttagas samt i följd häraf
kostnaderna för paviljongen nedbringas med i rundt tal 25,000 kronor.

Enär den föreslagna ladugårdsbyggnaden, dit visserligen åtskilliga
för undervisningen afsedda lokaler blifvit förlagda, sprungit upp till en
för en dylik byggnad allt för hög summa, hade de sakkunniga ansett
sig böra söka utvägar för en afsevärd reducering af priset på denna
byggnad; och hade de tänkt sig, att detta lämpligast kunde möjliggöras
genom att bygga ladugården enligt det s. k. lanterninsystemet. Ett
särskildt foderloft ansåges ej behöfligt, då tillräckligt förvaringsrum
för större foderpartier funnes i stallarna i närheten och de erforderliga
foderförvaringsrummen för ladugården kunde på ett jämförelsevis enkelt
sätt åstadkommas i denna. Vidare syntes stallet för den ambulatoriska
kliniken kunna tillsvidare anstå samt ladugårdsskötarens bostad förläggas
på annat håll. Genom denna förändring af ladugården hade en
betydande sänkning i kostnaderna för densamma kunnat åvägabringas,
så att den i sitt förändrade skick kunde uppföras för en summa af
15,000 kronor. De sakkunniga hölle för öfrigt för troligt, att materialet
i de å tomten nu befintliga gamla byggnaderna kunde anlitas för ladugården,
som då borde uppföras af trä, hvarigenom byggnadskostnaderna
för densamma skulle än ytterligare nedbringas.

Mot byggnaden för kliniken för smärre husdjur samt den dithörande
stallbyggnaden hade medicinalstyrelsen gjort den anmärkningen,
att denna afdelning vore planerad för en själfständig chef. I betraktande
däraf att de nu på chefen för nämnda afdelning, som samtidigt vore
chef för medicinska afdelningen för större husdjur, lagda ämnena vore
vid alla främmande skolor uppdelade på 3—8 lärare, kunde det icke
anses annat än klokt, att det nya institutet så inrättades, att en uppdelning
af dessa ämnen möjliggjordes. Då emellertid en sådan uppdelning
ännu ej blifvit ifrågasatt, syntes den för denna klinikchef afsedda
afdelningen, eller öfre våningen i klinikbyggnaden, lämpligast
böra för närvarande anslås till en del andra ändamål, nämligen d"els till
ett gemensamt samlingsrum för eleverna vid institutet, dels till ett mindre
marketenteri, som vore en oundgänglig inrättning på det rätt aflägset
liggande institutet, och dels slutligen till bostad för ladugårdsskötaren.
På så vis blefve denna våning upptagen, men skulle den i framtiden
behöfva tagas i anspråk för en särskild chef på hundkliniken, syntes
de kraf, som blifvit tillgodosedda genom den föreslagna dispositionen
af ifrågavarande lokal kunna utan alltför stora svårigheter på annat
Bin. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 97 Höft. 6

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

sätt inom institutet tillgodoses. Någon ändring i kostnadsförslag^
borde alltså icke här ifrågakomma.

Hvad därefter själfva hundstallarna vidkomme, hade de sakkunniga,
då hundmaterialet dels vore mycket rikligt och af vederbörande lärare
framhållits såsom synnerligen värdefullt för undervisningen, dels ock
utgjorde en inkomstkälla för institutet, ej ansett lämpligt göra någon
afprutning å dessa stallar. Det vore att märka, att i förslaget icke
funnes upptaget rum för djur, misstänkta för smittosam sjukdom, och
fall inträffade allt som oftast, då man omöjligen kunde a priori afgöra,
huruvida valpsjuka förelåge eller ej. Det gånge ej an att utan vidare
placera dessa djur i valpsjukestallet. Därför finge sannolikt det ena valpsjukestallet
användas som observationsstall, ty att dela upp ifrågavarande
små stallrum, som hvardera blott rymde 8 burar, i två rum kunde
icke rimligtvis låta sig göra. De skulle då rymma knappt 4 burar
hvardera, och att använda så små lokaler som sjukstallar, måste äfven
ur hygienisk synpunkt anses synnerligen olämpligt. Ett borttagande af
de båda flygelrummen, som varit bland de sakkunniga ifrågasatt, skulle
föranleda eu besparing af allenast några tusen kronor, som ingalunda
kunde uppvägas af de olägenheter, som eu minskning af isoleringsstallarnas
antal skulle medföra. Det borde ej heller lämnas ur räkningen,
att den inkomst detta hundmaterial tillförde institutet mer än
uppvägde räntan å den summa, som genom flygelrummens uteslutande
skulle inbesparas.

Hvad byggnaden för centraluppvärmning och elektriskt ljus m. in.
beträffade, hade de sakkunniga visserligen varit allvarligt betänkta att
föreslå ett uteslutande af dess mellersta afdelning med rum för ångpanna,
ackumulatorer och kol, men hade de efter moget öfvervägande funnit
lämpligast låta den förblifva i oförändradt skick. Lösningen af frågan
huru belysning m. in. vid institutet borde anordnas, syntes nämligen
lämpligast böra anstå, till dess arbetsritningarna uppgjordes. Nya
belysningsmetoder såge snart sagdt hvarje år dagen, och då det under
alla förhållanden måste dröja ett par år, innan denna fråga behöfde
definitivt afgöras, kunde den möjligen lösas på ett mera praktiskt
och billigt sätt, än hvad för närvarande syntes låta sig göra. Det
vore därför klokast att spara de här föreslagna lokalerna i afvaktan
på, hvad framdeles kunde blifva bestämdt angående hithörande frågors
ordnande vid institutet.

Portvaktstuga hade de sakkunniga trott kunna uppföras af trä
med hjälp af material från nu befintliga byggnader å tomten, och skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

i så fall byggnadskostnaderna för densamma kunna enligt af arkitekten
Peterson verkställda beräkningar nedbringas med 5,000 kronor.

Sedan de sakkunniga erinrat, att genom den af dem förordade
indragningen af det ena stallet för försöksdjur samt de i fråga om
byggnaden för anatomi, fysik och kemi, ladugårdsbyggnaden och portvaktstugan
föreslagna förändringarna kostnadsförslaget komme att nedbringas
med omkring 74,000 kronor, hafva de slutligen framhållit, att
kostnaderna för sjkifva byggnaderna likväl skulle komma att uppgå
till något öfver 1,600,000 kronor, eller en summa hvilken öfverstege
1903 års förslag. Denna stegring finge emellertid sin fulla förklaring
uti följande af vederbörande arkitekt lämnade meddelanden. Nj^ssnämnda
förslag hade kunnat beräknas allenast helt approximativt, då
icke en enda byggnadsritning förelegat, därjämte hade det varit annorlunda
planeradt, i det att de stora afdelningarna för anatomi, fysiologi
och bakteriologi med patologisk anatomi varit afsedda att sammanslås
i en byggnad. Vidare hade arkitekten, efter tagen kännedom om de
moderna veterinärskolorna i utlandet och hvad som utaf sådana institutioner
kräfdes för hygienens och de speciella vetenskapsgrenarnas tillgodoseende,
sett sig nödsakad att i det föreliggande förslaget beräkna
en högre kostnad per kubikmeter.

Uti sin förberörda reservation har medicinalrådet Kjerrulf, beträffande
spörsmålet om den omfattning, ett nytt veterinärinstitut borde hafva,
förklarat sig hålla före, att en del ytterligare inskränkningar utöfver
de utaf de sakkunnigas majoritet föreslagna utan olägenhet skulle kunna
göras, nämligen hufvudsakligast beträffande dels byggnaden för bakteriologi,
patologisk anatomi och histologi samt de till denna afdelning
hörande stallbyggnaderna för större försöksdjur, dels apoteksafdelningen
i byggnaden för anatomi, fysiologi och kemi, dels ock stallbyggnaden
för smärre husdjur. De af medicinalrådet Kjerrulf föreslagna reduceringarna
i kostnadsförslaget uppgå till ett sammanlagdt belopp af 113,878
kronor; och ifrågavarande byggnadsföretag skulle enligt medicinalrådet
Kjerrulfs mening, kunna utföras för en summa af omkring 1,812,000
kronor.

Härefter har öfverintendentsämbetet, som genom nådig remiss öfverinUnanbefallts
att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande, i underdånig dentsämietet.
skrifvelse den 27 nästlidne februari yttrat, att öfverintendentsämbetet
ansåge sig till en början böra framhålla, att det föreslagna byggnadsområdet
syntes ämbetet alltför begränsad! med hänsyn till en framtida
utveckling af veterinärinstitutet och därigenom nödvändiggjorda till -

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

Inventarier
m. rrv.

byggnader till detsamma, hvarför ämbetet hölle före, att lämpligt vore,
att till ifrågavarande område redan nu lades en ägovidd för tillgodoseende
af blifvande behof af utvidgning.

Hvad därefter anginge de företedda ritningarna, så vore dessa
affattade i så liten skala (sto), att någon ingående granskning af desamma
nr byggnadsteknisk synpunkt icke af ämbetet kunnat företagas,
hvadan det syntes blifva nödigt att, innan nådig fastställelse meddelades
å förslaget till nytt veterinärinstitut, fullständigt utarbetade ritningar
blefve Kung! Maj:ts nådiga bepröfvande underställda. Så mycket syntes
emellertid i ärendets närvarande skick kunna sägas, att de tillgängliga
eskissritningarna med fördel kunde läggas till grund för ett skeende
närmare utarbetande, hvarvid särskilt borde iakttagas, att samtliga
korridorer blefve fullt belysta och befriade, så vidt möjligt, från i dem
liggande trappsteg, att spiltor, spiltgångar och stallportar gåfves erforderliga
dimensioner och att skosmedjan gjordes tillräckligt stor för
där afsedt antal härdar m. m.

\ idkommande
öfverintendentsämbetet efter granskning af desamma funnit deras slutsummor,
hvar för sig, vara — äfven för utförande af vid ritningarnas
utarbetande påkallade, tilläfventyrs något fördyrande ändringar — fullt
tillräckliga, med undantag af den å 1,812,000 kronor, hvilken kunde
antagas komma att bestiga sig till 1,820,000 kronor, enär den kostnadsminskning,
som ansetts uppkomma genom borttagandet af öfverstå
våningen i paviljongen för bakteriologi, patologisk anatomi och histologi,
eller 90,000 kronor, syntes hafva beräknats cirka 8,000 kronor för högt.

Vidare har jag att omförmäla, att föreståndaren för veterinärinstitutet
på min begäran till mig inkommit med en den 15 nästlidne
februari dagtecknad skrifvelse, däri han med stöd af uppgifter, som han
erhållit från utländska veterinärhögskolor, lämnat en utredning angående
den approximativa kostnaden för inredning'' af de föreslagna nya byggnaderna
för veterinärinstitutet samt anskaffande af inventarier till desamma.
Föreståndaren har i sin skrifvelse upplyst, att vid den nya
veterinärskolan i Hannover, där totalkostnaderna för själfva byggnaderna
belöpte sig till 1,780,000 mark, inredningen kostat 276,000 mark,
att vid veterinärskolan i Giessen utgifterna för inredningen beräknats
till tjugu procent af byggnadskostnaderna, samt att vid nybyggnader,
som under de senaste tjugu åren verkställts vid veterinärskolan i Dresden
för eu sammanlagd kostnad af 1,246,000 mark, inredningen kostat tillhopa
omkring 163,000 mark och alltså belöpt sig till ungefär en

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

åttondel af byggnadskostnaderna, därvid det dock vore att märka, att
sistnämnda skola redan sedan gammalt varit rätt väl tillgodosedd med
inventarier. Vidare bär föreståndaren yttrat, att, då härvarande veterinärinstitut
icke vore så synnerligen väl försedt med inventarier, det
syntes vara klokast att icke beräkna kostnaderna för inredning och
inventarier i de föreslagna byggnaderna så lågt som i Dresden, utan
anslå desamma till en femtedel eller en sjättedel af byggnadskostnaderna.

Af den utredning, för hvilken jag här redogjort, synes mig
otvetydigt framgå, att Areterinärinstitutets nuvarande iokaler äro såväl
i hög grad otillräckliga, i det stora afdelningar sakna nödigt utrymme,
som ock i många afseenden synnerligen bristfälliga och otidsenliga.
De i ärendet afgifna yttrandena gifva ock vid handen, att
någon meningsskiljaktighet icke föreligger angående nödvändigheten af
att åt veterinärinstitutet bereda tillgång till rymligare och ändamålsenligare
lokaler.

För vinnandet af detta önskemål låta, såsom också Riksdagen i
sin ofvan anförda skrifvelse framhållit, två utvägar tänka sig, antingen
att genom förändrade anordningar och tillbyggnader försätta
institutets nuvarande lokaler i tidsenligt och deras ändamål fullt motsvarande
skick eller ock att förflytta institutet till annan för detsamma
lämplig plats.

Vid valet mellan dessa två utvägar tvekar jag icke att gifva
företräde åt den sistnämnda. Äfven om man vid en blifvande om- och
tillbyggnad inskränker sig till de nödvändigaste arbetena, skola dessa
likväl kräfva betydande kostnader, hvarigenom institutet säkerligen för
lång tid blir fastläst vid sin nuvarande mycket värdefulla tomt, medan
åter, om denna tomt i samband med institutets förflyttning försäljes,
ett nytt institut, fullt motsvarande tidens kraf, kan uppföras utan
direkta kostnader för statsverket, hvarförutom å försäljningssumman
uppstår öfverskott, som kan komma annat statsändamål till godo.

Då institutets förflyttning till annan plats sålunda synes böra äga
rum, torde Adel val af plats i främsta rummet böra tillses, att — samtidigt
med att de kostnader, som förvärfvandet af det härför erforderliga
tomtområdet kommer att betinga, inskränkas till det minsta
möjliga — institutet erhåller ett sådant läge, att dess kliniker kunna
påräkna kliniskt material i erforderlig mängd för en rationell undervisnings
bedrifAgande. Från båda dessa synpunkter synes mig den af
direktionen för veterinärinstitutet föreslagna platsen å lägenheten Kräft -

Departe mentschefens yttrande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

riket motsvara berättigade kraf. I fråga om den af lägenhetens nuvarande
innehafvare begärda ersättningen för besittningsrätten till densamma,
110,000 kronor, synes mig detta belopp i så måtto icke vara för
högt berälmadt, som i detsamma ingå byggnader till ett uppskattadt
värde af 97,350 kronor, hvarjämte det dessutom är att märka att för
löseskillingen erhålles, utöfver det område som erfordras för veterinärinstitutet,
ett välbeläget tomtområde af ungefär samma omfattning,
hvithet måhända staten inom en icke aflägsen framtid kan för något
ändamål behöfva. Och hvad beträffar den för ett veterinärinstitut synnerligen
viktiga tillgången till kliniskt material, framgår redan af hvad
direktionen för veterinärinstitutet anfört, att platsen ifråga äfven härutinnan
uppfyller rimliga anspråk. Af dylikt kliniskt material är det
i främsta rummet hästar och — på grund af de tillfällen till analyser,
operationer, obduktioner m. m. som de erbjuda — äfven hundar, hvilka
vid en uppskattning af tillgången böra medtagas i beräkningen. Af
dessa båda djurslag torde ett till Kräftriket förlagdt veterinärinstitut
kunna påräkna minst samma tillgång som den, öfver hvilken institutet
för närvarande förfogar, under alla förhållanden långt mer, än fallet
skulle blifva, om institutet förlädes till de af 1904 års Riksdag ifrågasatta,
staten tillhöriga lägenheterna vid Enskede, där enligt medicinalstyrelsens
åsikt till och med brist på dylikt material skulle kunna
befaras. Beträffande å ena sidan dessa lägenheters och å andra sidan
Kräftrikets belägenhet i förhållande till hufvudstaden tillåter jag mig
endast påpeka, hurusom afståndet från ofvannämnda lägenheter till
Skanstull — alltså till en stadens utkant — är ungefär detsamma som
afståndet från Kräftriket till det midt inne i den hästrika Johannes församling
belägna Roslagstorg.

Att förlägga institutet så, att ens tillnärmelsevis tillräckligt stort
antal nötkreatur skall kunna tillföras kliniken, låter sig af lätt insedda
skäl icke göra, utan torde de fordringar på elevernas utbildning, som
genom kliniskt material af sådant slag skulle tillgodoses, icke på annat
sätt kunna nöjaktigt tillfredsställas, än att man —- såsom fallet är vid
flera af utlandets veterinära högskolor •— i undervisningsplanen låter
ingå för ändamålet afsedda tillämpningskurser hos framstående praktiserande
veterinärer i landsorten. Ett till Kräftriket förlagdt veterinärinstitut
torde dock äfven i fråga om tillgång till nötkreatur såsom undervisningsmaterial
och delvis äfven för klinisk behandling blifva jämförelsevis
väl tillgodosedt, då detsamma komme att ligga helt nära stadens
vid Norrtulls station belägna marknadsplats för nötkreatur, å hvilken
tills vidare så godt som all försäljning i hufvudstaden såväl af slakt -

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

som lifdjur kommer att äga rum. Då det blifvande slakthuset blir
färdigt, torde visserligen försäljningen af slaktdjur komma att förläggas
i dess omedelbara närhet. Lifdjursmarknaden åter, till hvilken — förutom
den dagliga försäljningen — en tillförsel å de ordinarie marknadsdagarna
ett par gånger i månaden af en större mängd djur torde kunna
påräknas och som erbjuder för undervisningen väsentligt värdefullare
material än slaktdjursmarknaden, kommer med all sannolikhet äfven
för framtiden att å berörda marknadsplats fortgå. Att särskilt vid
dessa lifdjursmarknader veterinärbehandling af djur ofta torde ifrågakomma,
finnes ju grundad anledning antaga. Det synes mig därför
olämpligt om det nya institutet blefve förlagdt så aflägset från denna
marknadsplats, att eleverna skulle gå miste om de tillfällen till iakttagelser
och studier, som här böra kunna i ganska rikt mått beredas dem.

Såsom en ytterligare fördel af icke ringa betydelse, betingad af
veterinärinstitutets förläggande till Kräftriket, tillåter jag mig framhålla,
att institutet härigenom komme att ligga i omedelbar närhet af
den blifvande centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.
I den försöksverksamhet, som därstädes kommer att utöfvas, torde med
visshet kunna förutses, att åt försöken på husdjursskötselns område
kommer att gifvas en synnerligen framskjuten plats. Att det vid såväl
planläggandet som utförandet af en del af dessa försök ej endast skulle
vara af värde för försökens ledare att stå i den nära beröring med
veterinärinstitutets lärare, som de båda institutionernas närbelägenhet
till hvarandra osökt måste framkalla, utan att äfven institutets lärare
af ett dylikt samarbete skulle inhösta afsevärda fördelar för undervisningen,
synes mig ligga i öppen dag. I sin mån skulle detta samarbete
tvifvelsutan också medföra, att elevernas intresse komme att i större
utsträckning, än nu i allmänhet är fallet, inriktas äfven på andra sidor
af husdj ursskötseln än direkt sjukvård, något som gifvetvis måste vara
till gagn för den blifvande veterinärens framtida verksamhet, på samma
gång det säkerligen skulle verka fördelaktigt på vår husdjursskötsels
utveckling i önskvärd riktning.

På grund af hvad jag sålunda anfört, finner jag mig böra förorda
direktionens för veterinärinstitutet framställning angående förvärfvandet
af besittningsrätten till lägenheten Kräftriket samt upplåtande
af område därstädes för veterinärinstitutets förflyttning till
denna plats.

Emot det af riksmarskalksämbetet i dess utlåtande den 12 december
1904 framställda förslaget om upplåtande till byggnadsplats för veterinärinstitutet
af den del af ifrågavarande lägenhet, som å den utlåtandet

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

bilagda, af ingenjören A. F. Dahlström upprättade karta utmärkts med
grön gränsfärg och betecknats med litt. A, har jag allenast att erinra,
att det område utefter Brunnsviken, som för Djurgårdens räkning undantagits
för anläggande af en strandväg, och hvilket område enligt nämnda
karta, där det betecknats med litt. C, utgör 4,996 kvadratmeter, synes
mig böra förenas med veterinärinstitutets tomt, hvilken därigenom skulle
erhålla en af behofvet ingalunda opåkallad, ökad ytvidd af tillhopa 46,333
kvadratmeter. Den ifrågasatta vägen torde för närvarande icke vara
behöflig, hvaremot det för veterinärinstitutet skulle innebära en afsevärd
fördel, om åt detsamma bevarades möjligheten att kunna för framtida
utökning af dess tomtområde draga nytta af den omständigheten, att i
angränsande del af Brunnsviken utfyllningar kunna med lätthet verkställas.
Skulle det vid en kommande planering af kringliggande delar
af Djurgården visa sig vara ändamålsenligt att en väg framdroges utefter
Brunnsvikens strand, bör densamma utan större svårighet eller kostnad
för djurgårdsförvaltningen kunna af denna anläggas på en utfyllning i
sjön utanför veterinärinstitutets område.

Af riksmarskalksämbetet har såsom villkor för byggnadsplatsens
upplåtande föreslagits ett årligt arrende af 1,000 kronor till djurgårdskassan.
Då emellertid endast en del af det område, till hvilket staten
skulle från jästbolaget förvärfva dispositionsrätt, nu skulle tagas i anspråk
för veterinärinstitutets räkning samt återstoden af området med
därå befintliga byggnader, däribland en till ett värde af 12,000 kronor
uppskattad villabyggnad, således kan tillsvidare återgå till djurgårdsförvaltningens
disposition, sjmes mig icke mer än billigt, att berörda
villkor bortfaller. Beträffande öfriga af riksmarskalksämbetet ifrågasatta
villkor synes mig anledning icke föreligga att nu ingå i undersökning
af desamma.

Då jag härefter går att yttra mig angående de af direktionen
för veterinärinstitutet framlagda, af arkitekten Peterson uppgjorda ritningar
och kostnadsförslag till nya byggnader för institutet, vill jag
först såsom min mening framhålla, att byggnadsföretaget bör så planeras,
att å ena sidan de nya byggnaderna för en längre tid framåt kunna
fylla de kraf på utrymme, som ställas på desamma af en i utveckling
stadd veterinärhögskola, samt å andra sidan, i den mån dessa kraf väsentligen
ökas, anläggningen medgifver möjlighet till utvidgning för en icke
oproportionerligt stor kostnad. Sistnämnda synpunkt anser jag vara i
det föreliggande byggnadsförslaget på ett lyckligt sätt tillgodosedd
genom användandet af det s. k. paviljongsystemet, hvarigenom behöfliga

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

tillbyggnader med större fördel låta sig verkställas, än om institutet
skulle inrymmas hufvudsakligen i eu eller ett par större byggnader.
Jämväl ur förstnämnda synpunkt, hvilken det bör vara så mycket
angelägnare att noga beakta, som vid uppförande af såväl veterinärinstitutets
nuvarande byggnader som åtskilliga andra, under senare år
tillkomna, offentliga byggnader denna synpunkt lämnats alltför mycket
ur räkningen, anser jag byggnadsförslaget, såsom ock den verkställda
granskningen af detsamma gifver vid handen, tillfredsställa alla rimliga
anspråk. Af den granskning, de af mig särskild! tillkallade sakkunniga
ägnat detta förslag, synes mig därjämte framgå, att detsamma icke bör
underkastas några mera väsentliga modifikationer, utöfver hvad af samtliga
sakkunniga i sådant afseende förordats, för så vidt man vill om
möjligt förebygga att inom kort nödgas utvidga de nya lokalerna. Jagvill
i detta sammanhang jämväl erinra om vikten häraf, att åt den
bakteriologiska afdelningen lämnas så rymliga lokaler, att tillfälle till
själfständiga vetenskapliga studier kan därstädes beredas ej blott veterinärer
utan äfven studieidkare inom den medicinska bakteriologien. Man
må nämligen ihågkomma, att vid en veterinärhögskola finnes, i olikhet
med hvad fallet är vid våra medicinska högskolor, möjlighet att verkställa
bakteriologiska undersökningar å större djur; och att detta för
den medicinska vetenskapen har en ofantlig betydelse, ligger i öppen dag.

De utaf samtliga sakkunniga föreslagna inskränkningar i byggnadsförslaget,
Indika inskränkningar jag finner mig böra förorda, skulle
sänka byggnadskostnaderna med omkring 74,000 kronor eller från
2,000,000 kronor till 1,926,000 kronor. I sistnämnda summa ingår
emellertid, enligt uppgift af arkitekten Peterson, den till 10,000 kronor
beräknade kostnaden för terrasserings- och planeringsarbeten för framdragande
af den utaf riksmarskalksämbetet ifrågasatta strandvägen.
Då denna väg, såsom jag förut framhållit, enligt mitt förmenande
icke bör för närvarande komma till utförande och i hvarje fall kostnaden
för anläggandet af en dylik väg bör bestridas af djurgårdsförvaltningen,
kan förslagets slutsumma minskas med jämväl nyssnämnda
belopp. Vidare anser jag mig, för att i möjligaste mån tillgodose
sparsamhetens kraf, mot kostnadsförslaget böra göra ytterligare
ett par erinringar, nämligen dels i fråga om höjden af vissa våningar
i administrationsbyggnaden, i de medicinska och kirurgiska klinikbyggnaderna
samt i de båda byggnaderna för de särskilda anatomiska m. fl.
af delningar, dels ock rörande tomtens inhägnande. Hufvudvåningarna
i nämnda byggnader äro enligt de föreliggande ritningarna afsedda att
Bill. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 97 Häft. 7

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

erhålla en höjd af 4 meter från golf till tak, men det synes mig, som
om rumshöjden i ifrågavarande våningar utan olägenhet kunde minskas
med 10 centimeter. Den minskning af byggnadernas kubikmassa, som
häraf blefve en följd, har af arkitekten Peterson beräknats medföra en
sänkning af byggnadskostnaderna med omkring 16,000 kronor. Hvad
så tomtens inhägnande beträffar, kan, enligt hvad jag inhämtat, kostnaden
härför nedbringas och, efter hvad samma arkitekt uppgifvit,
ett solidt och i estetiskt afseende tillfredsställande stängsel af järn
åstadkommas för eu väsentligt lägre summa än kostnadsförslaget upptager.
Med iakttagande af de utaf mig här gjorda erinringar torde byggnadsförslagets
kostnadssumma kunna nedbringas till 1,890,000 kronor.

Då de af mig sålunda förordade förändringar i det föreliggande
byggnadsförslaget äro af den beskaffenhet, att de utan svårighet
kunna vinna afseende vid uppgörande af definitivt byggnadsförslag,
anser jag mig kunna utan tvekan tillstyrka, att de af arkitekten Peterson
utförda eskissritningar med tillhörande kostnadsförslag måtte med iakttagande
af berörda förändringar äfvensom de af öfverintendentsämbetet
i fråga om samma ritningar gjorda erinringar läggas till grund för
uppgörande af fullständiga arbetsritningar och detaljeradt kostnadsförslag
till nya byggnader för veterinärinstitutet.

Med ledning af den utredning, föreståndaren för veterinärinstitutet
lämnat .angående kostnaderna för inredning af de nya byggnaderna och
för anskaffande af nödiga inventarier, samt med hänsyn därtill, att en
del af de inventarier, som finnas i institutets nuvarande byggnader,
lära kunna användas i de nya lokalerna, har jag beräknat, att utgifterna
för ifrågavarande ändamål skulle uppgå till omkring 250,000 kronor
eller något mindre än eu sjättedel af kostnaderna för själfva byggnaderna,
hvilka sistnämnda kostnader något öfverstiga 1,600,000 kronor.

Den föreslagna försäljningen af veterinärinstitutets nuvarande område
med därå befintliga byggnader får jag, under hänvisning till den
utredning i ämnet, för hvilken jag i det föregående redogjort, tillstyrka.
Jag anser mig kunna göra detta så mycket hellre, som jag håller före,
att på grund af stegrade tomtvärden försäljningen kommer att inbringa
ett afsevärdt högre belopp, än hvad af såväl stadsingenjören Ygberg
som direktionen för veterinärinstitutet beräknats, samt uppenbart är,
att statsverket trots den ansenliga kostnad, hvartill anläggningen af
veterinärinstitutet vid Kräftriket uppgår, likväl, såsom jag förut antydt,
genom ifrågavarande försäljning skulle tillföras en betydande inkomst.

De belopp, som erfordras till bestridande af kostnaderna för åter -

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

förvärfvande af besittningsrätten till lägenheten Kräftriket jämte inlösen
af därå befintliga byggnader, för uppförande af de föreslagna
byggnaderna samt för anskaffande af inredning och inventarier, synas
lämpligen kunna såsom förskott anvisas till utgående från riksgäldskontoret
mot godtgörelse härför framdeles af medel, som inflyta genom
försäljning af veterinärinstitutets nuvarande område. Hvad som återstår
af köpeskillingen, sedan berörda förskott blifvit gnidna samt nödiga kostnader
för anordnande af gator och afloppsledningar inom det till försäljning
afsedda området blifvit bestridda, torde, i likhet med hvad som ägt rum
beträffande köpeskillingen för institutets förutvarande tomter inom kvarteren
Edelman mindre och Krabaten, böra tillföras fonden för anordnande
af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden.»

Hvad som erfordrades till bestridande af kostnader för ifrågavarande
gaturegleringsarbeten ansåge departementschefen kunna, i den mån sådant
blefve nödigt, efter Kungl. Maj:ts bepröfvande af tillgängliga medel
förskjutas.

På sätt Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1904 anfört, är uppenbart,
att de lokaler, öfver livilka veterinärinstitutet förfogar, äro otillräckliga
och otjänliga samt att rymligare och ändamålsenlig^^ lokaler
måste beredas, därest undervisningen vid institutet skall kunna på ett
tillfredsställande och tidsenligt sätt bedrifvas. Vid sådant förhållande
och då den för veterinärinstitutet nu föreslagna platsen å lägenheten
Kräftriket synes vara för ändamålet synnerligen lämplig, anser sig utskottet
böra i hufvudsak tillstyrka Kungl. Maj:ts föreliggande proposition.
I följd häraf finner sig utskottet böra biträda Kungl. Maj:ts förslag
om att vid institutets flyttande till den nya platsen dess nuvarande
område med därå befintliga byggnader må i vederbörlig ordning försäljas.
Från denna försäljning har utskottet dock ansett någon del
böra undantagas, vare sig byggnader eller tomter, för att kunna disponeras,
därest behof skulle uppstå att i denna del af hufvudstaden inreda
eller uppföra byggnader för allmänt ändamål.

Utskottet har likaledes velat tillstyrka beviljande af de äskade
medlen dels till åter förvärfvande från Stockholms norra jästaktiebolag
af besittningsrätten till lägenheten Katrineberg eller Kräftriket å Djurgården
samt till inlösen af därå befintliga, bolaget tillhöriga byggnader,
dels till uppförande af nya byggnader . för veterinärinstitutet och dels
till inredning af dessa byggnader och inventarier i desamma, och
delar utskottet Kungl. Maj:ts mening om att dessa medel böra för -

Utskottets

yttrande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

skotteras och förskotten sedermera af do vid nyssnämnda försäljning
inflytande köpeskillingarna godtgöras. Däremot kan utskottet icke
biträda Kungl. Maj ds förslag, att dessa förskott böra anvisas till
utgående från riksgäldskontoret, utan anser, att, i öfverensstämmelse
med Riksdagens beslut angående försäljning af den till gardesregementena
upplåtna mark och beredande af nya kasernetablissement för
dessa regementen, medel till ifrågavarande byggnadsarbeten jämte därmed
förenade marksförvärf och inventarieanskaffning in. in. jämte kostnader
för ordnande af gator och andra öppna platser böra, efter Kungl.
Maj ds bepröfvande, af tillgängliga medel förskjutas och sedermera ersättas
af köpeskillingarna, som böra ingå till statskontoret.

Beträffande förenämnda återförvärfvande af besittningsrätten till
lägenheten Katrineberg eller Kräftriket, har utskottet, i likhet med
hvad som uttalades af nästlidet års lagtima Riksdag vid fråga om förläggande
af en centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet
på en del af landtbruksakademiens experimentalfält, velat framhålla
vikten af att dispositionsrätten till ifrågavarande mark måtte på ett
för institutet betryggande sätt ordnas.

I afseende å förslaget, att den del af veterinärinstitutets nuvarande
område, som vid reglering af området skall utläggas till gator eller
annan öppen plats, skall kostnadsfritt under äganderätt upplåtas till
Stockholms stad, har utskottet velat uttala den mening, att, till förekommande
af svårigheter i framtiden, därvid bör fästas villkoret om att
kronan bör förbehållas rätt att å denna del af området nedlägga telefonledningar
och andra dylika för kronans räkning erforderliga anläggningar.

Slutligen har utskottet velat uttala sin anslutning till den af
departementschefen uttalade mening, att kostnaden för anläggande af
den af riksmarskalksämbetet ifrågasatta strandvägen utefter Brunnsviken
bör bestridas af djurgårdsförvaltningen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts
föreliggande proposition, må besluta,

att veterinärinstitutets nuvarande område med
därå befintliga byggnader må, med den rätt kronan
därtill äger och i den ordning Kungl. Magt pröfvar
lämpligt bestämma, för kronans räkning föryttras äfvensom
att med anledning häraf må, efter Kungl. Maj ds

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

beprisande, kostnadsfritt till Stockholms stad under
äganderätt upplåtas den del af samma område, som
vid reglering’ af området skall utläggas till gator eller
annan öppen plats, dock att från försäljningen undantages
hvad som kan böra under kronans äganderätt
bibehållas för att kunna disponeras för allmänt ändamål;

att af de medel, som inflyta vid försäljning af
förenämnda, därtill afsedda område och byggnader,
må utgå

dels 110,000 kronor till återförvärfvande från
Stockholms norra jästaktiebolag af besittningsrätten
till lägenheten Katrineberg eller Kräftriket å Djurgården
samt till inlösen af därå befintliga, bolaget tillhöriga
byggnader,

dels 1,890,000 kronor till uppförande af nya
byggnader för veterinärinstitutet å den del af nämnda
lägenhet, som, med en areal af 46,333 kvadratmeter,
å den af ingenjören A. F. Dahlström år 1904 öfver
lägenheten upprättade karta är betecknad med litt.
A och C,

dels ock 250,000 kronor till inredning af de
nya byggnaderna äfvensom till inventarier i desamma;
samt

att medel till ifrågavarande byggnadsföretag
jämte därmed förenade återförvärfvande af besittningsrätt
till mark, lösen för byggnader, inredningsarbeten
och inventarieanskaffhing äfvensom kostnader för ordnande
af gator och andra öppna platser enligt den
öfverenskommelse, som härom kan med Stockholms stad
träffas, må, i den mån sådant kan blifva nödigt, få,
efter Kung!. Maj:ts bepröfvande, af tillgängliga medel
förskjutas; samt

att det öfverskott å försäljningsmedlen, som uppstår
utöfver här ofvan anvisade 2,250,000 kronor och
sedan ofvannämnda kostnader för ordnande af gator
och andra öppna platser blifvit bestridda, skall öfverBih.
till Riksd. Prot. 1906. 4 Sand. 1 Åfd. 97 Häft. 8

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

föras till fonden för anordnande af lokaler för statens
ämbetsverk i hufvud staden.

Stockholm den 17 maj 1906.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Herr L. Eriksson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
förestående ärendes behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MAECUS'' BOKTETCKERI. AKTIEBOK AG, 1906.