Statsutskottets Utlåtande, N:o 13 (Utlåtande 1896:Su13 su)

Statsutskottets Utlåtande, N:o 13.

N:o 13.

Ant. till Riksd. kansli den 7 febr. 1896, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
disposition af ett jordområde i Djeknehytteroten i Avesta
socken af Kopparbergs län.

(I. A.)

Sedan Avesta jernverk^ aktiebolag anmält, att bolaget, för tillgodonjutande
jemlikt kongl. brefvet den 12 juni 1885 af medgifvande!
att nedlägga de för förädling och förarbetande af koppar vid Avesta
inrättade verkstäder, önskade att till kronan öfverlemna en i Djeknehytteroten
belägen, i stället för hemmanet Backa erhållen vederlagsjord
med undantag af två beteshagar, samt Kongl. Maj:t funnit godt dels
förklara, att det enligt omförmälda kongl. bref den 12 juni 1885 för
medgifvandet. att nedlägga de vid Avesta för förädling och förarbetande
af koppar inrättade verkstäder föreskrifna vilkor, att den i Djeknehytteroten
belägna, i stället för hemmanet Backa erhållna vederlagsjord
skall till statsverket öfverlemnas, finge anses vara fullgjordt derigenom,
att Avesta bruksegare från den 14 mars 1897 för sin del afstode från
allt anspråk på så väl vederlagsjorden, med undantag af ofvan omförmälda
två beteshagar, som ock räntan af vederlagsjorden, dels ock
anbefalla Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län att gå i
författning derom, att de personer, som nu å området innehade lägenheter,
blefve uppsagda till afflyttning den 14 mars 1898, har Kongl.
Maj:t, i en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet remitterad proposition
(n:o 3) af den 6 december nästlidet år, under åberopande af propositionen
bilagdt utdrag af statsrådsprotokoll öfver finansärenden för
denna dag, föreslagit Riksdagen att medgifva:

Bih. till RiJcsd. Prof. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 12 Käft. (N:o 13).

Statsutskottets Utlåtande, N:o 13.

att ifrågavarande, till statsverket öfverlemnade område måtte genom
Kongl. Maj ds befallningshafvandes försorg fördelas i lotter med iakttagande
dervid, att lotternas antal, der det lämpligen kunde ske, icke
sattes lägre än antalet af de personer, som nu å området innehade
lägenheter;

att, sedan värdet å de lotter, hvari området fördelats, blifvit i
den för arrendeuppskattningar stadgade ordning utrönt, de personer,
som nu å området innehade lägenheter, måtte, efter den fördelning af
lotterna dem emellan, hvarom de sjelfva kunde öfverenskomma, med
eganderätt förvärfva hvar sin lott mot erläggande såsom köpeskilling
af det lotten åsätta värde, derest de inom tid, som Kongl. Maj ds befallningshafvande
egde bestämma, dertill anmälde sig och dervid tillika
aflemnade sådan säkerhet för köpeskillingens erläggande, som nedan
omförmäles;

att, derest öfverenskommelse lägenhetsinnehafvarne emellan icke
träffades angående fördelningen dem emellan af lotterna, utan två eller
flere lägenhetsinnehafvare anmälde sig till inlösen hvar för sig af samma
lott, Kongl. Majds befallningshafvande egde att med afseende å längden
af en hvars besittningstid, läget af den jord, lian för närvarande
innehade, jemte andra omständigheter, som kunde vara af beskaffenhet
att böra på frågan inverka, bestämma företrädet dem emellan;

att, sedan nuvarande lägenhetsinnehafvarne lemnats tillfälle att på
angifna vilkor lösa till sig hvar sin lott, lott, till hvars inlösen icke någon
lägenhetsinnehafvare inom förelagd tid anmälde sig eller för hvars inlösen
icke stäldes sådan säkerhet, som här nedan omförmäles, skulle
utbjudas till försäljning under hand mot det åsätta värdet eller, om
försäljning icke på detta sätt kunde ske, å offentlig auktion;

att köpare af lott, som enligt förenämnda bestämmelser försåldes,
skulle, derest han sådant åstundade, ega inbetala köpeskillingen inom
loppet af tio år med en tiondedel årligen, såvida han, förutom inteckning
för köpeskillingsbeloppet, stälde sådan säkerhet, som af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande godkändes, för köpeskillingens inbetalning
på föreskrifvet sätt;

att köpeanbud å lott, som utbjödes å auktion, skulle af Kongl.
Maj ds befallningshafvande pröfvas;

att, sedan en tiondedel af köpeskillingen blifvit erlagd och för
återstoden stälts sådan säkerhet, som ofvan nämnts, Kongl. _ Maj ds
befallningshafvande egt utfärda köpebref å lotten med deri intagen
förpligtelse för köparen att ensam vidkännas lagfartskostnaden och
andra med köpet förenade utgifter; samt

Statsutskottets Utlåtande, N:o 13.

att de inflytande köpeskillingarne finge på pamma sätt som köpeskillingarne
för försålda mindre kronoegendomar användas till inköp
af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Af det vid ifrågavarande proposition fogade statsrådsprotokoll
öfver finansärenden den 6 december 1895 inhemtas bland annat, att
kammar- och kommerskollegierna i gemensamt afgifvet utlåtande den
13 november 1871 upplyst, att genom bytesbref den 1 maj 1674 hemmanet
Backa blifvit bortbytt mot utmarken till kammarrådet Isak Cronströms
skattehemman i Djeknehytte by jemte ängen Rönningen, hvarvid,
på det bruksfolket skulle få njuta dessa egor fria från utlagor,
öfverenskommits med de participanter, som då arrenderade Avesta bruk
jemte Djekne hytter o tens räntor, att mot räntan och knektefriheten två
beteshagar under evärdelig ego skulle upplåtas åt bruket; samt att, då
under det år 1777 afskräde köpet om Avesta innefattades ej allenast
räntorna för berörda vederlagsjord, såsom utgörande en del afDjeknehytteroten,
utan ock, efter hvad ordalydelsen i köpebrefvet gåfve anledning
antaga, äfven nyss omförmälda två beteshagar, hvilka, såvidtkändt
vore, icke blifvit från bruket skilda, den donerade räntan af
hemmanet Backa finge anses hafva blifvit statsverket ersatt, men att
sådant deremot icke syntes vara förhållandet med sjelfva vederlagsjorden.

Då utskottet, som i öfrigt får hänvisa till förenämnda statsrådsprotokoll,
funnit med grunderna för Riksdagens beslut i fråga om särskild
föryttring af lägenheter från kronoegendomar, som försäljas,
öfverensstämmande, att de personer, som nu å ifrågavarande område
innehafva lägenheter, beredes tillfälle att för en uppskattningsvärdet
motsvarande köpeskilling förvärfva eganderätt till marken, och då utskottet
icke heller i annat hänseende haft något att erinra emot hvad
Kongl. Maj:t i omförmälda proposition föreslagit, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 7 februari 1896.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.