Statsutskottets Utlåtande N:o 134 (Utlåtande 1909:Su134 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

N:o 134.

Ankom till Riksd. kansli den 30 april kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj ds proposition, angående
utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan
Tomteboda och Järfva järnvägsstationer m. m.

(R. A.)

I eu till Riksdagen den 5 nästlidne mars aflåten proposition, n:r
97, kar Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att

för utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Tomteboda
och Järfva järnvägsstationer samt anordnande af ny håll- och lastplats
vid Hagalund, för förvärfvande af mark dels för utvidgning af berörda
hållplats till fullständig station dels för utbyggnad af Tomteboda rangerbangård
och dels för anordnande i närheten af Hagalund af en driftbangård
med verkstadsanläggningar, äfvensom för utförande af en
del af driftbangården bevilja ett anslag af 2,150,000 kronor;

att af berörda anslag för år 1910 till utgående från riksgäldskontoret
anvisa ett belopp af 1,450,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att låta däraf förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel
utanordna 500,000 kronor;

att medgifva, att de delar af det för fjärde arméfördelningen afsedda
öfningsfältet vid Järfva, som, på sätt i statsrådsprotokollet omförmäles,
erfordras för framdragande af dubbelspåret mellan Tomteboda och Järfva
samt för driftbangård och framtida verkstadsanläggningar i närheten af
Hagalund, må öfverlåtas på statens järnvägar mot en ersättning af
450,000 kronor; samt

att medgifva, att nyssnämnda belopp, 450,000 kronor, må användas
till förvärfvande af mark, som af Kungl. Maj:t anses böra ingå i
omförmälda öfningsfält, samt till ersättningar åt boställshafvare, arren Ilih.

till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Åfd. 87 Höft. (N:o 134.) 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

datorer och andra personer för mistad besittningsrätt till jord, som för
detta ändamål afstås .m. m.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
anfört följande:

»I sin underdåniga skrifvelse den 29 oktober 1908 angående anslag
till nya byggnader och anläggningar vid statens redan trafikerade järnvägar,
hvilken jag i öfriga delar redan inför Eders Kungl. Maj:t anmält,
har järnvägsstyrelsen jämväl gjort framställning om anvisande af
medel till utläggning af ny dubbelspårig bana å linjen Tomteboda—
Järfva samt påbörjande af anläggning för en driftbangård vid Frösunda.

Innan jag närmare redogör för järnvägsstyrelsens framställning,
tillåter jag mig erinra, att 1905 års Riksdag beviljat ett anslag af
1,920,000 kronor till utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan
Järfva och Uppsala järnvägsstationer — eu anläggning, som numera är
färdig och tagen i anspråk för trafik.

I sin skrifvelse den 24 november 1904, däri järnvägsstyrelsen begärde
anslag för nyssnämnda järnvägsspår, anförde styrelsen, bland
annat, att, enligt styrelsens åsikt, trafikförhållandena å den stambanedel,
som för statens järnvägar bildade ingångslinje till Stockholm norrifrån,
det vill säga Stockholm—Uppsala, gestaltat sig så, att linjens anordnande
som dubbelspårig bana måste utan dröjsmål genomföras. Då
dubbelspår funnes utlagdt mellan Stockholms centralstation och Tomteboda,
hade, yttrade styrelsen, sistsagda station visserligen bort vara
den naturliga utgångspunkten för den ifrågasatta anordningen, helst
lokaltrafiken mellan Tomteboda och Järfva företedde ännu mer betydande
dimensioner — å denna sträcka framfördes ej mindre än 40 ordinarie
och 13 extra tåg under dygnet — än å linjen norr om Järfva.
Då emellertid dubbelspårs utläggande å den 4,06 kilometer långa linjen
Tomteboda—Järfva berodde af det sätt, hvarpå frågan om ordnandet
af Stockholms bangårdsförhållanden och i sammanhang därmed fastställandet
af eventuellt nya ingångslinjer till hufvudstaden slutligen
kunde varda löst, ansåg styrelsen sådan anordning därstädes icke för
det dåvarande kunna ifrågasättas.

Frågan om ordnandet af hufvudstadens bangårdsförhållanden med
mera har nu så fortskridit, att den af Kungl. Maj:t den 8 mars 1901
tillsatta s. k. »bangårdskommittén)) den 2 september 1905 afgifvit underdånigt
betänkande och förslag i ärendet. Detta betänkande och förslag
har också blifvit af järnvägsstyrelsen pröfvadt, i hvad dess hufvuddrag
angår, i det styrelsen den 4 april 1907 afgifvit underdånigt
utlåtande däröfver. Därvid har styrelsen, på i utlåtandet anförda skäl,

Statsutskottets Utlåtande N:o 134. 3

i hufvudsak tillstyrkt utförandet af 1901 års bang&rdskommittés förslag,
afseende västra stambanans införande till Stockholm i förändrad sträckning
från en punkt strax norr om Ålfsjö öfver Arsta viken vid Skanstull0
och vidare genom Södermalm till Pålsundet. Sedan detta sund
öfver gåtts, föres linjen öfver Långholmen samt går därefter öfver
Mälaren till Kungsholmen fram till Karlbergskanalen. Efter kanalöfvergången
grena sig spåren, därvid ett godstågspar inledes till Tomteboda,
under det persontågspåren införas till hufvudpersonstationen.

Vid underdånig anmälan af denna styrelsens skrifvelse fann emellertid
Eders Kungl. Maj:t enligt nådigt bref den 12 juli 1907 för godt
uppdraga åt styrelsen'' dels att låta verkställa ytterligare undersökningar
i syfte att utreda, huruvida icke vid ordnandet af Stockholms bangårdsfråga
eu kortare förbindelseled mellan Södermalm och Norrmalm
än den af bangårdskommittén och styrelsen föreslagna kunde åstadkommas,
dels ock inkomma med förslag till de arbeten och åtgärdei,
som kunde vidtagas oberoende af det sätt, hvarpå bangårdsfrågan
kunde komma att slutligen lösas.

I sin nu förevarande skrifvelse af den 29 oktober 1908 meddelar
järnvägsstyrelsen, att styrelsen — till åtlydnad af det sålunda gifna
uppdraget och under förutsättning att af alla de förslag till Stockholms
b an gård sfr ågas lösning, hvilka behandlats af 1901 års bangårdskommitté,
endast två alternativa förslag kunde tänkas komma till utförande,
nämligen antingen kommitténs förslag eller de förslag, hvilka
afse bibehållandet af västra stambanans ingångslinje i ungefär den nuvarande
sträckningen med centralstationen å nuvarande plats eller vid
Norra bantorget — bland annat låtit undersöka, huruvida det kunde
vara möjligt att definitivt utföra dubbelspår mellan Tomteboda och
Järfva oberoende af, om Stockholms bangardsfråga blir löst på ena
eller andra af ofvannämnda sätt.

Till grund för dessa undersökningar bär, utom nämnda förutsättning
att det nya dubbelspåret icke skulle hindra eller försvåra Stockholms
bangårdsfrågas lösning på ena eller andra sättet,, legat dels
krafvet på att dubbelspåret mellan Tomteboda och Järfva icke., skulle
lägga hinder i vägen för utvidgning af Tomteboda rangerbangård till
det omfång, den i framtiden måste gifvas, dels nödvändigheten af att
erhålla en ändamålsenlig och på lämplig plats norr om hufvudpersonstationen
belägen s. k. »driftbangård» afsedd för uppställning af persontågsätt,
dessas rengöring och uppvärmning med mera äfvensom för
uppställning af för persontågs framförande behöfiiga lokomotiv, dels
behofvet af ett lämpligt beläget och i öfrigt ändamålsenligt område för

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

anläggande af en driftreparationsverkstad, dels önskemålet att vid
Hagalund finna ett sådant läge för en ny håll- och lastplats därstädes,
att densammas framtida utvidgning till fullständig station möjliggöres,
dels slutligen behofvet af att i framtiden mellan Hagalund och Järfva
må kunna anordnas en tillräckligt stor lastningsstation för militärtåg,
hvilket behof uppstår, då de planerade militära anläggningarna vid och
i närheten af Hagalund komma till utförande. Med afseende å behofvet
af en driftreparationsverkstad har, enligt hvad styrelsen meddelar, hänsyn
tagits såväl till att förutnämnda utvidgning af Tomteboda rangerbangård
framdeles kräfver bortflyttning af de vid sistnämnda plats nu
befintliga verkstäderna, hvilka jämväl torde erfordra afsevärd utvidgning,
som ock därtill, att det enligt styrelsens mening torde kunna
ifrågasättas, huruvida icke de vid Liljeholmen liggande verkstäderna i
framtiden måste flyttas från sin nuvarande trånga och för trafiken
hinderliga plats.

Vidare har styrelsen låtit uppgöra fullständig plan för Tomteboda
rangerbangård sådan denna i framtiden, då trafiken så fordrar, torde
komma att gestalta sig, af hvilken plan en del redan under de närmaste
åren enligt styrelsens åsikt bör komma till utförande.

Under nu nämnda förutsättningar och med ledning af den sålunda
uPP§jorda planen till Tomteboda rangerbangård har styrelsen funnit
lämpligast, att linjen mellan Tomteboda och en omkring 900 meter
söder om Järfva stationshus midt i gamla banan belägen punkt erhåller
helt ny sträckning, så att densamma — utförd dubbelspårig —
kommer att från Tomteboda bangårds norra ända framgå med mera
västligt läge än nuvarande linjen, passera i tunnel under Hagalunds
samhälle omkring 350 meter väster om Hagalunds nuvarande hållplats
för att åter sammanfalla med gamla linjen vid en punkt omkring 1,300
meter norr om nyssnämnda hållplats. Vid sålunda angifvet läge för
linjen skulle bekväm förbindelse erhållas med rangerbangårdens spårsystem,
som beräknas komma att sträcka sig ända fram till södra ändan
af ofvan angifna tunnel. Framdeles, då trafiken i närheten af hufvudstaden
vuxit så mycket, att det blifver nödvändigt att på linjerna inom
staden och i dess grannskap frånskilja godstrafiken från persontrafiken
och leda den första pa särskilda godstågspår, torde, enligt hvad styrelsen
anför, visserligen ytterligare ett spår behöfva framdragas genom
tunnel under Hagalunds samhälle vid sidan om ofvan afhandlade dubbelspår,
men tidpunkten, då sådan åtgärd behöfver vidtagas, torde, säger
styrelsen, vara jämförelsevis aflägsen.

Vidkommande ofvan omtalade driftbangård norr om hufvudperson -

Statsutskottets Utlåtande N:o 184.

stationen samt plats för anläggande af en driftreparationsverkstad har
styrelsen anfört, att vid de utredningar beträffande omgestaltning af
bangårdsförhållandena i och invid Stockholm, som hittills verkställts,
det, såsom ofvan nämnts, visat sig af behofvet påkalladt att söka erhålla
ett större område någonstädes norr om hufvudpersonstationen för
anordnande af en s. k. driftbangård, afsedd dels för uppställning af
persontågsätt, dessas rangering, rengöring och uppvärmning vintertid
m. m. dels såsom station för persontågslokomotiv. Den areal, som
kräfves för sådan driftbangård, är emellertid, säger styrelsen, så betydande,
att det skulle möta afsevärda svårigheter och blifva förenadt
med allt för stora kostnader att bereda plats för densamma i hufvudpersonstationens
grannskap. Den skulle sålunda under inga omständigheter
kunna tänkas förlagd längre mot söder än i närheten af Tomteboda
station. Emellertid kan enligt styrelsens åsikt med säkerhet
förutsättas, att ofvan omtalade framtida utvidgning af Tomteboda
rangerbangård skall kräfva, att därstädes för detta ändamål får
disponeras all den mark, som med hänsyn till traktens bergiga beskaffenhet
kan för rangerbangårdens anläggande ifrågasättas, sålunda
äfven de områden, som för närvarande upptagas af statsbanornas vagnreparationsverkstad
vid Tomteboda. Vid sistnämnda plats kan således
anläggande af driftbangård icke ifrågasättas. Det är vidare, anför
styrelsen, nödvändigt reservera ett lämpligt område, till hvilket framdeles
må kunna förläggas dels den nuvarande vagnverkstaden vid
Tomteboda dels ock statens järnvägars nu vid Liljeholmen liggande
verkstäder, hvilka förr eller senare torde behöfva bortflyttas från sin
nuvarande obekväma och för trafiken hinderliga plats. Styrelsen har
funnit, att ett närmare beläget och i öfrigt lämpligare område för
driftbangård och framtida verkstadsanläggningar med tillhörande plats
för arbetarbostäder icke torde kunna erhållas än det, som ligger mellan
det föreslagna nya dubbelspåret Tomteboda—Järfva och Råstasjön, mot
norr begränsadt af landsvägen mellan Neder-Järfva och Spånga.

Det område, styrelsen sålunda tänkt sig, är å en ritning, som
torde få biläggas detta protokoll, utmärkt inom streckad röd linje. Området
tillhör kronan och utgör en del af det ifrågasatta öfningsfältet
Järfva—Spånga—Järfälla.

Enär det visat sig, att redan med nuvarande trafik de för uppställning
af persontågsätt norr om hufvudpersonstationen förefintliga
spåren äro otillräckliga, så att vissa af dessa tågsätt nu maste uppställas
på den för godstrafik afsedda stationen vid Norrtull, anser styrelsen
det vara ett trängande behof att redan under närmaste fram -

6 Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

tiden spår för detta ändamål anordnas å den ofvan föreslagna platsen
för driftbangården vid Frösunda.

Vidkommande ofvan omnämnda behof af nytt läge för Hagalunds
hållplats har styrelsen funnit, att densamma lämpligast bör förflyttas
till plats omedelbart norr om norra mynningen till tunneln för det
nya dubbelspåret under Hagalunds samhälle, och har styrelsen såsom
skäl härför framhållit, att hållplatsen, förlagd därstädes, med lätthet
, ombildas till fullständig* station, hvilket icke är fallet med den nuvarande
i en djup bergskärning belägna hållplatsen, att denna station
blir lämpligt belägen dels såsom skiljestation, när trafiken framdeles
tagit sådant omfång, att särskildt godstågspår erfordras mellan Hagalund
och .Tomteboda, att stationen äfven kan tjäna såsom gränsstation
för spåren in till den omedelbart norr därom föreslagna driftbangården,
att den ifrågasätta banan till Kappelskär kan ansluta sig till stationen,
vare sig nämnda banas tåg- därifrån skola fortsätta till liufvudpersonstationen
på statsbanans dubbelspår eller eventuellt på eget spår framgå
mot Norrtull, samt slutligen att stationen får ett med hänsyn till Hagalunds
samhälle centralt läge i omedelbar närhet af spårvägen mellan
Sundbyberg och Stockholm.

Beträffande slutligen behofvet af en mellan Järf va och Hagalund
på Nedre Frösunda mark belägen lastningsstation för militärtåg har
styrelsen funnit, att en sådan kan lämpligen anordnas strax norr om
Hagalunds station på östra sidan om statsbanans nya dubbelspår, hvarvid
dock torde böra förutses, att förut omnämnda bana från Kappelskär
må _ kunna framdragas mellan nyssnämnda dubbelspår och lastnino-sstationen.
ö

Vidkommande kostnadsberäkningarna för de anordningar, om hvilkas
snara utförande järnvägsstyrelsen nu gjort underdåning framställning,
har styrelsen'' särskildt framhållit, att styrelsen funnit sig böra redan
nu upptaga kostnad för anskaffande af sådan i enskild ägo befintlig
mark, som erfordras icke endast för dubbelspårets framdragande och
anordnande af ny håll- och lastplats vid Hagalund utan äfven för de
enskilda personer tillhöriga områden, som enligt nu föreliggande planer
skulle erfordras dels för utvidgning af Hagalunds hållplats till fullständig
station dels för utbyggnad af Tomteboda rangerbangård till
det omfång, den i framtiden synes böra gifvas. Styrelsen anser sig
lafva skäl antaga, att åtminstone vissa delar af dessa områden kunna
för värfva s genom utbyte mot annan Kungl. Maj:t och kronan tillhörig
mark, som icke är för statsverket behöflig, men förklarar sig styrelsen

Statsutskottets Utlåtande N:o 134. 7

emellertid först framdeles blifva i tillfälle att härom göra underdånig
hemställan.

Kostnaden för det nu föreslagna dubbelspåret har under vanliga
förutsättningar för dylika arbeten och under antagande af ett rälspris
af 110 kronor per ton beräknats till sammanlagdt 1,530,000 kronor,
fördelade på följande sätt:

Jordområdets anskaffning.................................... kronor 500,000

Terrassering medelst tunnelbyggnad............... » 267,000

Terrassering i öfrigt........................................... » 291,400

Konstarbeten, afloppstrnmmor, vägar in. in. » 48,500

Öfverbyggnad ........................................................ ® 150,000

Stationsanordmngar .......................................... » dö,UDU

Signal anordningar och diverse arbeten ......... » 76,000

Allmänna omkostnader ...................................... »_lo9,100

Summa kronor 1,530,000

Af skäl, som här ofvan framhållits, anser emellertid järnvägsstyrelsen
kräfvas, att redan under närmaste framtid en mindre del af den
vid Hagalund föreslagna driftbangården kommer till utförande; och
skulle kostnaden härför enligt af styrelsen gjorda beräkningar blifva
sammanlagdt 170,000 kronor fördelade på följande sätt.

Terrassering .................................................

Spåranordningar...........................................

Stationsanordmngar......................................

Signalanordningar och diverse arbeten
Allmänna omkostnader................................

kronor 13,000

» 93,500

» 40,800

» 7,000

» 15,700

Summa kronor 170,000

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört har styrelsen hemställt,
dels att af det ofvannämnda öfningsfältet Järfva—Spånga—Järfälla
måtte till styrelsen öfverlåtas såväl den areal, som kräfves för framdragande
af det nya dubbelspåret mellan Tomteboda och Järfva som
ock det område, hvilket, enligt hvad ofvan anförts, erfordras för driftbangård
och framtida verkstadsanläggningar vid Hagalund, dels om beviljande
af 1,530,000 kronor till utförande af en ny dubbelspårig linje
mellan Tomteboda och Järfva samt 170,000 kronor för påbörjande af
driftbangårdsanläggning vid Hagalund eller sammanlagdt 1,700,000
kronor, däraf för år 1910 ett belopp af 1,000,000 kronor, med rätt för

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

Eders Kungi. Maj:t att af sistnämnda summa förskottsvis utanordna
500,000 kronor redan under år 1909.

På grund af nådig remiss kar chefen för generalstaben den 30
november 1908 afgifvit utlåtande i ärendet.

Generalstabschefen meddelar däri, att lian icke har något att erinra
mot förslaget om förändrad sträckning af stambanan mellan Tomteboda
och Järfva stationer — ett förslag som betingar afstående af
en ringa _ del af det nya öfningsfältet för fjärde arméfördelningen — eller
mot det i sammanhang därmed föreslagna ändrade läget för Hagalunds
hållplats.

Beträffande de föreslagna militärlastkajerna med tillhörande spårsystem
anför generalstabschefen, att de redan under fred hafva en viss
betydelse för trupptransporter till och från Stockholm, och att denna
betydelse blir allt större, om under krig trupptransporter af större omfattning
skulle komma att äga rum till eller från hufvudstaden.

Uti den föreslagna driftbangården anser generalstabschefen kunna
erhållas en värdefull uppställningsstation för militärtåg, om vid nämnda
driftbangårds anläggning hänsyn tages till den spårlängd ett odeladt
militärtåg kräfver.

Då militärkajerna med tillhörande spår äfvensom driftbangården
tvifvelsutan äro af intresse ur allmän försvarssynpunkt och ej synas
vålla något större eller betydelsefullare intrång på öfningsfältet, tillstyrker
generalstabschefen bifall till järnvägsstyrelsens framställning
med det villkor, att vid driftbangårdens anläggning största möjliga
hänsyn tages till dess användning såsom uppställningsstation för odelade
militärtåg af minst 400 meters längd.

Vidare anföres, att det är af stor betydelse för riksförsvaret, att
en normalspårig järnväg ut till Roslagen kommer till stånd, och att
det därför är önskvärdt, att frågan om den s. k. Kappelskärsbanans
indragande. — som i nu föreliggande ärende är af sekundär betydelse
tillbörligen beaktas, så att ej utan synnerligen talande skäl hinder
resas mot denna banas framdragande öfver öfningsfältet.

Frågan om plats för verkstadsanläggningar och arbetarbostäder
står, enligt hvad generalstabschefen meddelar, ej i samma direkta sammanhang
med försvarets intressen som ofvan omnämnda driftbangård
och militärlastkajer, och då därtill ett afstående af det för dessa anläggningar
begärda området synes träda öfningsfältets intressen ganska
nära inpå lifvet, anser chefen för generalstaben denna del af frågan

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

hvarken kunna eller böra afgöras genom ett enkelt afstående af det
begärda området.

Jämväl arméförvaltningen bär, efter nådig befallning, den 24
februari 1909 afgifvit utlåtande i ärendet.

Under åberopande af en vid utlåtandet fogad karta öfver det för
kronans räkning till öfningsfält för fjärde arméfördelningen inköpta
området jämte en kartan vidfogad förklaring erinrar arméförvaltningen,
att inom'' öfningsfältets gränser finnas flera större eller mindre områden,
som icke öfverlåtits till landtförsvaret och därför begränsa möjligheten
för ett rationellt utnyttjande af öfningsfältet såsom sådant. Skulle nu
landtförsvaret dessutom afstå den mark, hvarom nu är fråga, kommer,
säger arméförvaltningen, öfningsfältet i hela östra delen att blifva
hardt när obrukbart och särskild! skulle ett bifall till järnvägsstyrelsens
förslag, enligt hvilket landsvägen Järfva—Spånga å en lång sträcka
från järnvägsöfvergången skulle utgöra gränsen för järnvägens område,
försvåra öfningarna därigenom att en truppstyrka efter öfvergången af
järnvägen skulle vara förhindrad att utbreda sig åt söder.

Arméförvaltningen säger sig emellertid icke kunna underskatta betydelsen
för järnvägsstyrelsen att å ifrågavarande plats komma i besittning
af ett tillräckligt område för de af styrelsen afsedda ändamål.

Arméförvaltningen har därför, enligt hvad i utlåtandet meddelas,
underhandlat med järnvägsstyrelsen i syfte att finna en sådan lösning
af frågan, att järnvägens markbehof skulle tillgodoses utan att landtförsvarets
intressen behöfde eftersättas. Därvid har det förslag’ framkommit,
att gränserna för järnvägsstyrelsens mark skulle så ändras,
att det närmast- landsvägen befintliga området skulle bibehållas för
landtförsvaret och till järnvägsstyrelsen upplåtas det område, som jag å
förut omnämnda ritning låtit utmärka. Såsom vederlag för detta område
skulle på järnvägsstyrelsens bekostnad för landtförsvarets räkning
förvärfvas och till arméförvaltningen öfverlämnas dels länsmansbostället
3/8 förmedladt mantal n:r 5 Ursvik dels det därintill gränsande hemmanet
Lilla Ursvik dels ock lägenheten Freden.

I likhet med chefen för fjärde arméfördelningen, hvilken afgifvit
yttranden i ärendet, säger sig arméförvaltningen för tillgodoseende åt
erforderligt öfningsutrymme för trupperna, endast under den förutsättning
att ifrågavarande fastigheter ställas till landtförsvarets förfogande,
kunna tillstyrka, att ifrågavarande, för landtförsvarets räkning dyrt förvärfvade
mark fråntages öfningsfältet. Därjämte föreslår armeförvaltningen,
att såsom villkor för öfverlåtelsen föreskrifves skyldighet för järnvägssty Bih.

till Bilcsd. Prof. 1909. 4 Samt. 1 Afd. 87 Höft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

Departementschefens
yttrande.

relsen att upprensa och reglera ett genom området gående vattendrag,
så att men vid begagnandet af den landtförsvaret behållna marken vid’
Råstasjön ej uppkommer.

Vid arméförvaltningens utlåtande har fogats ett af domänintendenten
i Stockholms län Oscar Tamm angående värdet af förutnämnda
egendomar afgifvet yttrande.

Det af järnvägsstyrelsen nu framlagda förslaget om anordnande af
dubbelspår mellan Tomteboda och Järfva stationer samt påbörjande af
anläggning af en driftbangård är grundadt på den förutsättning, att
Stockholms bangårdsfråga kommer att i hufvudsak lösas antingen i
öfverensstämmelse med bangårdskommitténs förslag eller ock i enlighet
med de förslag, hvilka afse bibehållande af västra stambanans ingångslinje
i ungefär nuvarande sträckning med centralstationen förlagd
till nuvarande plats eller vid Norra bantorget. Med hänsyn till hvad
hittills i denna fråga förekommit torde också med visshet kunna antagas,
att Stockholms bangårdsförhållanden komma att ordnas i endera
af dessa båda riktningar. Af de förslag, som i berörda hänseende
framkommit, skulle för öfrigt endast de, som förutsätta hufvudstationens
förläggande till Eriksbergsområdet eller till området vid Skogsinstitutet,
hafva inverkan på den nu föreliggande frågan. På grund af
de dispositioner, som på senare tiden träffats rörande dessa områden,
lärer emellertid all tanke på nämnda förslag få anses fullständigt
öfvergifven.

Ur synpunkten af bangårdsfrågans slutliga lösning torde därför
icke något hinder möta att anordna de af järnvägsstyrelsen nu ifrågasatta
anläggningarna.

Hvad då till en början angår det föreslagna dubbelspåret mellan
Tomteboda och Järfva, synes vara uppenbart, att detta är af behofvet
synnerligen påkalladt redan af den anledningen, att detsamma utgör
den felande länken i en sammanhängande dubbelbananordning mellan
Uppsala och Stockholm. För öfrigt är trafiken å denna handel så betydande,
att stora svårigheter möta att å nuvarande enkelspår besörja
densamma. Å linjen Tomteboda—Järfva framgå sålunda enligt nu gällande
tidtabell dagligen 56 ordinarie och 12 extra tåg.

Af anledningar, som i järnvägsstyrelsens skrifvelse närmare utvecklats
och hvilka synas vara väl grundade, har föreslagits, att vid
utförande af nu förevarande anläggning linjen mellan Tomteboda och
en omkring 900 meter söder om Järfva belägen punkt skall gifvas
helt ny sträckning, hvilket medför att banan genom en omkring 450

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

meter lång tunnel kommer att passera under Hagalunds samhälle.
Järnvägsstyrelsen liar framhållit, att framdeles sannolikt kommer att
erfordras, att. ett tredje spår framdrages å ifrågavarande linje. Enligt
det nu föreliggande'' förslaget skulle mark förvärfvas till sådant omfång,
att ännu ett spår skall kunna i framtiden utläggas. Tunneln
under Hagalund är åter afsedd att utsprängas endast för två spår.
Emellertid beräknas, enligt hvad i järnvägsstyrelsen meddelats mig,
en trespårig tunnel kosta lika mycket som en tvåsparig och en enkelspårig
tillsammans. Någon anledning att nu bygga. tunneln för tre
spår föreligger således icke, helst behofvet af ett tredje spår ej torde
komma att uppstå på lång tid.

Järnvägsstyrelsen föreslår vidare, att i sammanhang med utläggande
af dubbelspåret vissa andra åtgärder och anordningar vidtagas.

Het växande behofvet af utrymme vid Stockholms centralstation
och norra stationen betingar nämligen en utflyttning af den del af iörelsen,
som afser persontågens bildande och uppställning i och för rengöring,
städning, uppvärmning och undersökning. För uppställning af
reservtågsätt finnes å nämnda bangårdar mycket litet utrymme. Man
har därför för sådant ändamål nödgats anlita Norrtulls station, någ’ot
som dock kunnat ske endast på bekostnad af den godsrörelse, hvarför
stationen är afsedd. Att bereda det erforderliga ökade, utrymmet i
sammanhang med bangårdarna inom Stockholm skulle, enligt hvad jag
varit i tillfälle att öfvertyga mig om, stöta på betydande svårigheter
och kräfva mycket stora kostnader. Å järnvägsstyrelsens bangårdsbyrå
uppgjorda planer och beräkningar för bangårdsanläggningarna vid domteboda
peka tydligen hän därpå, att den kronan tillhöriga mark invid
denna station, som kan påräknas för järn vägsändamål, måste reserveras
för godstågens uppställning, vagnarnas växling i och för fördelning
till de olika godsmottagnings- och godsafsändningsplatserna i och invid
hufvudstaden samt vagnarnas sammanförande för bildande af utgående
godståg. Att till Tomteboda förlägga jämväl driftbangård för
persontågsättens skötsel skulle gifvetvis försvara stationens utbildning
för dess egentliga ändamål och dessutom kräfva betydande markinköp
till de höga pris, som tomter i omkringliggande förstäder betinga.
Terrängförhållandena å denna, enskilda tillhöriga mark lära ock lägga
stora hinder i vägen för dess anordnande för bangårdsändamål.

Nu anförda omständigheter synas väl motivera den plan, som järnvägsstyrelsen
framlagt, nämligen att förlägga driftbangården för persontrafiken
till det staten tillhöriga området norr om Hagalund, nedre
Frösunda och Ritorp, som dels upplåtits från kronan dels förvärfvats

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

irån enskild för det tillämnade öfningsfält.et för fjärde arméfördelningen.
Afståndet från Stockholms centralstation, 5—6 kilometer, blir visserligen
stort, men de driftkostnader, som härigenom uppkomma, torde
uppvägas af fördelarna af stort utrymme utan alltför betydande utgifter
för markförvärf.

Ett villkor för att valet af denna plats skall kunna fullt försvaras
trots afstandet från hufvudstationen är emellertid, att äfven lokomotivstation
för persontågtjänsten skall kunna förläggas dit och att framdeles
verkstäder för den i bruk varande materielens snabba och ekonomiska
revision skola kunna där uppföras, något som dock ej behöfver
ske, förrän de vid Tomteboda och Liljeholmen befintliga verkstäder
måste slopas för att lämna rum för bangårdsutvidgningar.

Betydelsen af att hafva verkstäder för nyss omförmälda ändamål
törlagda i omedelbar närhet af driftbangården torde inses af följande
förhållanden, om hvilka jag gjort mig underrättad. Den betydande
lokomotiv- och vagnpark, som dagligen samlas å driftbangården, klöfver
ständiga småreparationer för att hållas i tjänstdugligt skick. En
mängd dylika reparationer kan utföras utan att fordonen behöfva tagas
ur den regelbundna tjänstgöringen, om erforderliga hjälpmedel och
öfvad personal finnas att tillgå i omedelbar närhet af uppställningsplatsen.
De revisioner, som med regelbundna korta mellanrum måste
företagas å persontågslokomotiv och personvagnar för att förekomma
hastig förslitning och däraf föranledda omfattande reparationer, måste
kunna utföras med minsta möjliga tidsförlust. Om en dag förspilles
för fordonets transport till och en dag för dess transport från verkstaden,
inverkar detta med stor lokomotiv- och vagnpark högst väsentligt
på behofvet af reservfordon. Vid så hög anskaffningskostnad som
25,000—35,000 kronor för en boggivagn och 65,000—75,000 kronor
för ett persontågslokomotiv växa också ränteförlusterna på materielen
betydligt, om dagar i stället för timmar åtgå för materielens vidmakthållande.

Dessa viktiga ekonomiska skäl synas mig med styrka tala för nödvändigheten
af att vid uppgörande af planen för den nya driftbangården
hafva för ögonen behofvet af en framtida verkstadsanläggning i
samband med bangården, äfven om med anläggandet af verkstaden
ännu kan anstå någon tid. Den mark, som för densamma erfordras,
måste därför reserveras redan vid fattande af beslut i fråga om driftbangården,
så att planens förverkligande icke omöjliggöres genom andra
dispositioner. Ett för ändamålet synnerligen lämpligt område finnes nu
i västlig riktning från det till den egentliga driftbangården afsedda om -

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

rådet, liksom detta tillhörande det tillämnade öfningsfaltet för fjärde
arméfördelningen.

På sätt framgår af arméförvaltningens utlåtande, hafva mellan arméförvaltningen
och järnvägsstyrelsen förts underhandlingar, hvilka gifvit
till resultat, att gränserna för det område, som från öfningsfaltet skulle
tagas i anspråk, något jämkats, och har jag icke något att erinra mot
det sålunda jämkade förslaget, hvars innebörd närmare framgår af den
förut omnämnda ritningen. Icke heller chefen för landtförsvarsdepartementet,
med hvilken jag samrådt i ärendet, har haft någon anmärkning
att framställa mot förslaget.

Emellertid skulle, enligt hvad framgår af arméförvaltningens utlåtande
och ytterligare betonats af chefen för landtförsvarsdepartementet,
bruket af den östra delen af öfningsfältet, sedan ifrågavarande område
afskurits för järnvägens räkning, blifva hardt när omöjliggjordt, därest
icke till fältet i stället lades läusmansbostället Ursvik och hemmanet Lilla
Ursvik äfvensom lägenheten Freden. Armeförvaltningen har därför hemställt,
att såsom vederlag för nu förevarande område skulle på järnvägsstyrelsens
bekostnad för fältet förvärfvas omförmälda egendomar och lägenhet.
Dessa hafva af domänintendenten Tamm i hans förutnämnda yttrande
uppskattats till ett värde af sammanlagdt 503,350 kronor..

Innan jag går vidare, tillåter jag mig erinra, att Riksdagen år 1905

— jämte det vissa kronoegendomar i Spånga socken upplåtits till landtförsvaret
för att användas till öfningsfält för armén tillhörande trupper

— medgifvit, att vissa områden af Norra Djurgården finge försäljas i
den ordning Kungl. Maj:t bestämde, samt att af de genom försäljningen
inflytande medel finge användas högst 4,000,000 kronor, bland annat,
till förvärfvande af den mark, som jämte de från kronan upplåtna egendomarna
ansåges böra ingå i öfningsfältet.

Af förutnämnda belopp, hvilket skulle af tillgängliga medel få förskjutas,
hafva, enligt hvad i arméförvaltningen uppgifvits, hittills användts
sammanlagdt 3,332,524 kronor 95 öre. Emellertid kräfves, enligt
hvad vidare för mig uppgifvits, för öfningsfältet inköp af, förutom
ofvan omförmälda fastigheter, vissa andra egendomar och områden
i närheten af fältet. Härtill torde knappast förslå återstoden af det
anvisade beloppet å 4,000,000 kronor.

Några medel för att åt landtförsvaret förvärfva Lilla Ursvik, länsmansbostället
och Freden finnas således icke tillgängliga. \ id sadant
förhållande synes mig skäligt, att för den mark, som för järnvägens
räkning tages i anspråk, lämnas vederlag. Dock har jag icke. kunnat
finna lämpligt, att sådant sker på det af arméförvaltningen ifrågasatta

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

sättet, utan anser jag ur alla synpunkter bäst, att ersättning lämnas i
penningar för värdet af den mark, som till järnvägen afstås.

Den mark, hvarom nu är fråga, innehåller i areal omkring 502,000
kvadratmeter. Domänintendenten Tamm, som anmodats saluvärdera området,
har efter besiktning på platsen meddelat, att af detsamma omkring
en femtedel utgöres af god tomtmark och återstoden, som består
af åker, delvis lågländt belägen, af endast medelgod och till en del
mindre god tomtmark; och har Tamm förklarat, att han anser värdet
af området på grund af närheten till Järfva station och med hänsyn
till markens beskaffenhet böra beräknas till 450,000 kronor. Mot denna
beräkning synes mig icke vara något att erinra, en åsikt som delas af
chefen för landtförsvarsdepartementet. Med detta belopp torde därför
landtförsvaret böra ersättas.

I detta sammanhang torde, på sätt bemälde departementschef hemställt,
böra utverkas Riksdagens medgifvande att använda berörda belopp
å 450,000 kronor till förvärfvande af annan mark för öfningsfältet.

Då emellertid järnvägsstyrelsen icke beräknat någon ersättning för
ifrågavarande mark, torde kostnaden för driftbangården böra ökas med
ett belopp af 450,000 kronor.

Mot järnvägsstyrelsens kostnadsberäkningar och förslag har jag i
ötrigt icke funnit något att erinra. Jag tillåter mig endast anmärka,
att det belopp, 500,000 kronor, som upptagits såsom kostnad för förvärf
af enskilda tillhörig mark, gifvetvis är approximativt, då det svårligen
låter sig på förhand beräkna, till hvilket värde marken kan
komma att af en expropriationsnämnd uppskattas.

Med hänsyn till den genom ersättningen till landtförsvaret ökade
kostnaden, torde för år 1910 erfordras ett anslag af 1,450,000 kronor,
hvilket lärer böra anvisas att utgå från riksgäldskontoret.

Detta förslag skulle således innebära, att redan nu förvärfvas all
i enskild ägo befintlig mark, som erfordras för framdragande af dubbelspåret
mellan Tomteboda och Järfva, för anordnande af ny håll- och
lastplats vid Hagalund och framtida utvidgning af denna hållplats till
fullständig station samt för Tomteboda rangerbangårds utbyggnad till
afsedt omfång; att vidare förvärfvas den kronan tillhöriga jord, som är
behöflig för dubbelspårets framdragande samt för driftbangården och
framtida verkstadsanläggning med plats för arbetarbostäder; att dubbelspår
utlägges i delvis förändrad sträckning mellan Tomteboda och
Järfva, i sammanhang hvarmed anlägges ny håll- och lastplats för
Hagalund; samt att en mindre del af driftbangården, på sätt framgår
af ritningen, nu anordnas för sitt ändamål».

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

Efter det förevarande proposition blifvit till statsutskottet remitterad
för förberedande behandling, har utskottet från personer bosatta i Solna,
Spånga och Bromma kommuner fått mottaga särskilda skrifter, hvaruti
uttalats farhågor för att de i propositionen föreslagna anordningarna
skulle kunna i vissa hänseenden medföra olägenheter för åtskilliga samhällen
inom nämnda kommuner. 1 eu skrift har sålunda framhållits,
hurusom framdragandet, såsom i propositionen föreslagits, af eu järnvägstunnel
under Hagalunds samhälle möjligen kunde hafva till följd att
vattnet afleddes från några af samhällets brunnar. Utskottet, som icke
kan inlåta sig på bedömande af i hvad mån en sådan farhåga är grundad,
anser det emellertid vara uppenbart, att ett samhälle af den omfattning
och med den stadigt fortgående tillväxt, som Hagalund utvisar, under
alla förhållanden måste vara betänkt på att inom den närmaste tiden
anordna en fullständig vattenledning, och torde vid detta förhållande de
betänkligheter, som uttalats mot anläggningen af berörda tunnel, icke
kunna tillmätas någon egentlig betydelse.

I en annan till utskottet inkommen skrift, som grundar sig på beslut
vid ett i Sundbyberg hållet möte, har uttalats önskan därom att den i
propositionen föreslagna bangården mellan Tomteboda och Järfva måtte
så förläggas, att utförande i framtiden af en segelbar cirkulationskanal
från Bällstaviken genom Lötsjön och Råstasjön till Brunnsviken icke
genom bangårdsanläggningen förhindrades eller försvårades. En sådan
segelbar kanal skulle nämligen, såsom man i skriften sökt påvisa, vara
af stort behof påkallad dels såsom en sjötrafikled mellan Bällstaviken
och Brunnsviken, dels och förnämligast såsom en aflopps- och cirkulationskanal
för Bällstavikens, Lötsjöns och Råstasjöns vatten, hvilket nu vore
synnerligen förorenadt genom utflöden af spillvatten och annan orenlighet
från kringliggande samhällen och industriella anläggningar.

Sedan denna framställning delgifvits järnvägsstyrelsen, har styrelsen
öfver densamma afgifvit yttrande och däruti anfört följande:

»Hvad först angår det förmenta behofvet af en segelbar kanal
mellan Bällstaviken och Brunnsviken, vill styrelsen draga i tvifvelsmål,
om verkligen ett sådant behof är till finnandes eller någonsin kan komma
att uppstå. Redan nu finnes nämligen förbindelse sjöledes mellan dessa
båda vattendrag och den förkortning i tid för passerande fartyg, som
skulle uppstå genom nu ifrågavarande kanalanläggning, torde icke kunna
uppväga de stora kostnader (c:a 1 å 2 millioner kr.), som anläggningen
af en dylik kanal sannolikt skulle medföra. I hvarje fall torde icke
sjötransporterna, som ju vanligen utgöras af varor, hvilka icke tåla
höga frakter, kunna beläggas med sådana afgifter, att anläggningen

Vt skottets
yttrande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

härigenom förräntas, så mycket mer som eu billigare, fast något längre
farled redan nu står till bnds. Ej heller torde förhöjningen i jordvärdet
å de kringliggande områdena kunna möjliggöra anläggningen, enär
dessa områden, som äro jämförelsevis tätt bebyggda och genomdragna
såväl af järnvägs- som spårvägsförbindelser, redan nu fått ett så högt
värde, att någon nämnvärd ytterligare ökning genom kanalanläggningen
icke torde vara att förvänta. Utförandet af denna kanal såsom segelbar
torde därför enligt styrelsens mening ur ekonomisk synpunkt icke vara
möjligt.

Vidare torde böra erinras om de olägenheter, som alltid uppstå, då
en starkt trafikerad järnväg korsar en vattenväg med någon nämnvärd
trafik. Föreligger icke någon trängande nödvändighet att åstadkomma
en ny sådan korsning, bör därför en sådan undvikas. Enligt styrelsens
förmenande skulle en segelbar kanal på föreslaget ställe åstadkomma
betydliga trafikhinder såväl för statens som för Stockholm—Västerås—
Bergslagens järnväg, utan att gagnet för orten af en sådan kanal uppvägde
dessa olägenheter.

Hvad däremot angår kanalens betydelse ur sanitär synpunkt, på
hvilket förhållande de intresserade tydligen lagt den största vikten,
måste erkännas, att en kanal från Bällstaviken till Brunnsviken, som
möjliggjorde vattnets cirkulering mellan dessa båda vattendrag, skulle
bereda bättre aflopp för spillvattnet från de kringliggande samhällena,
och härigenom blifva för dessa samhällen af mycket stor betydelse. Men
frågan är, om dessa fördelar vinnas genom anläggning af en kanal, som
tillika är segelbar. Skall kanalen vara segelbar, måste nämligen sluss
anläggas på lämplig plats mellan Brunnsviken och Bällstaviken och
vattnet på grund häraf tidvis blifva alldeles stillastående eller ock gifvas
en så ringa hastighet, att sjöfarten icke däraf lider men. På grund
häraf skulle med all sannolikhet spillvatten från kringliggande anläggningar
icke kunna ledas in i en dylik kanal, enär följden häraf skulle
blifva, att vattnet i kanalen då blefve lika förorenadt och illaluktande
som nu i Bällstaviken. Tanken, att på vissa tider gifva vattnet starkare
hastighet, hvarigenom det illaluktande spillvattnet skulle kunna omsättas
och bortföras, torde icke vara möjlig att utföra, om pråmar och andra
farkoster utan olägenhet skulle kunna lasta och lossa vid kanalens
stränder.

Enligt syreisens förmenande bör därför, äfven om en segelbar kanal
kommer till utförande, en särskild afloppsledning anläggas för upptagning
af spillvattnet från kringliggande samhällen, genom hvilken afloppsledning

Statsutskottets Utlåtande N:o 134. 17

då äfven vattnets cirkulering från Bällstaviken till Brunnsviken möjlig göres.

Anläggning af en dylik aHopps- och cirkulationskanal, som da helst

borde utföras i form af eu större helt öfvertäckt kloakledning, torde
emellertid kunna utföras för väsentligt mindre kostnader än en segelbar
kanal, på samma gång som den ur sanitär synpunkt skulle göra de
kringliggande samhällena väsentligt större gagn därigenom att vattnets
hastighet i densamma kunde blifva större och hastigare omsättning af

det orena vattnet därför äga ruin. _

För anläggning af eu dylik icke segelbar cirkulationskanal, i hvilken
vattnet från Bällstaviken skulle insläppas, komma emellertid de nu föreslagna
anläggningarna för statens järnvägars räkning vid Hagalund icke
i ringaste mån att utgöra något hinder, enär järnvägens förande öfver
Råstasjöns aflopp, i livilket sagda kanal skulle framgå, är tänkt, så anordnad,
att hinder för sagda aflopps eventuella förstoring och fördjupning
icke uppstår.

På grund af det ofvan anförda får kungl. järnvägsstyrelsen darior
som sin mening uttala,

att något behof af eu segelbar kanal mellan . Bällstaviken och
Brunnsviken icke nu förefinnes och knappast i framtiden torde komma
att uppstå;

att en dylik segelbar kanal, äfven om den komme till utförande,
icke lämpligen bör, på grund af vattnets ringa hastighet i densamma,
samtidigt användas som aflopp för alla de kringliggande samhällenas
spillvatten, utan att en särskild kanal bör om möjligt för detta ändamål
anordnas, samt

att anordnandet af en dylik ur sanitär synpunkt önskvärd afioppsledning
från Bällstaviken till Brunnsviken icke i något afseende förhindras
eller försvåras genom de nu föreslagna anläggningarna för statens
järnvägars räkning vid Hagalund.»

Efter den belysning, frågan sålunda erhållit genom järnvägsstyrelsens
ofvan intagna yttrande, torde densamma icke påkalla något vidare uttalande
från utskottets sida.

De förslag, Kungl. Maj:t i förevarande proposition framställt, synas
utskottet vara väl grundade. Det är uppenbarligen i hög grad af behofvet
påkalladt, att dubbelspåranordning med det ^ snaraste kommer ^ till utförande
på bansträckan Tomteboda—Järfva, såsom redan skett a öfnga
delar af linjen mellan Stockholm och Uppsala. De särskilda anläggningar
och åtgärder, som i sammanhang med berörda dubbelspåranordning
nu föreslagits, synas utskottet ock vara välbetänkta. I fråga om

Bih. till Biksd. Prot. 1909. 4 Sami. * 1 Afd. 87 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

förläggandet invid Hagalunds nya station af den för persontrafiken erforderliga
driftbangården kan visserligen anföras, att det skulle hafva
varit önskvärdt om lämplig plats för denna driftbangård kunnat beredas
på mindre afstånd från Stockholms centralstation. Enligt hvad i statsrådsprotokollet
blifvit upplyst, har detta dock visat sig stöta på betydande
svårigheter och kräfva alltför stora kostnader för markförvärf.

Å den nu föreslagna platsen kan däremot för en rimlig kostnad erhållas
ett vidsträckt område, som lämnar fullt tillräckligt utrymme såväl för
driftbangården som ock för framtida anläggningar af verkstäder och
arbetarebostäder.

Utskottet har fäst sin uppmärksamhet vid att järnvägsstyrelsen uti
sin i statsrådsprotokollet intagna skrifvelse i ämnet framhållit, att för
en framtida utvidgning af rangerbangården vid Tomteboda måste tagas
i anspråk äfven de områden, som nu upptagas af statsbanornas vagnreparationsverkstad
därstädes. Denna verkstad, som för ett tiotal år
sedan uppfördes för en kostnad af 160,000 kronor, skulle då förflyttas
till ofvanberörda område vid Hagalund. Enligt hvad utskottet från
järnvägsstyrelsen inhämtat, påkallas denna förflyttning af verkstaden
dock icke af den utvidgning af Tomteboda rangerbangård, som nu är
föreslagen, utan först af ytterligare spårutvidgningar, som framdeles,
antagligen minst 20 år härefter, torde blifva behöfliga.

Hvad angår frågan om ersättning för de delar af det för fjärde
arméfördelningen afsedda öfningsfältet vid Järfva, anser utskottet det
visserligen icke i regel vara erforderligt eller lämpligt, att godtgörelse
till en statsinstitution lämnas för öfverlåtelse af mark från densamma
till annat statens verk. I förevarande fall synes emellertid en ersättningvara
fullt befogad och af behofvet påkallad, enär öfningsfältet efter afståendet
af de för järnvägen erforderliga områdena icke blifver för sitt
ändamål tillräckligt, såvida icke annan mark i stället anskaffas för detsamma.
Beträffande ersättningens belopp har utskottet ej något att
erinra emot hvad i sådant hänseende föreslagits.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kung]. Maj:ts förevarande
proposition, må

a) för utläggning af }ffterligare ett järnvägsspår
mellan Tomteboda och Järfva järnvägsstationer samt
anordnande af ny håll- och lastplats vid Hagalund,
för förvärfvande af mark dels för utvidgning af berörda
hållplats till fullständig station dels för utbyggnad af

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

Tomteboda rangerbangård och dels för anordnande i
närheten af Hagalund af en driftbangård med verkstadsanläggningar
äfvensom för utförande af en del
af driftbangården bevilja ett anslag af 2,150,000 kronor;

b) af berörda anslag för år 1910 till utgående
från riksgäldskontoret anvisa ett belopp af 1,450,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att däraf låta förskottsvis
under innevarande år af tillgängliga medel
utanordna 500,000 kronor;

c) medgifva, att de delar af det för fjärde arméfördelningen
afsedda öfningsfältet vid Järfva, som, på
sätt i statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 5
mars 1909 omförmäles, erfordras för framdragande af
dubbelspåret mellan Tomteboda och Järfva samt för
driftbangård och framtida verkstadsanläggningar i närheten
af Hagalund, må öfverlåtas på statens järnvägar
mot en ersättning af 450,000 kronor; samt

d) medgifva, att nyssnämnda belopp, 450,000
kronor, må användas till förvärfvande af mark, som
af Kungl. Maj:t anses böra ingå i omförmälda öfningsfält,
samt till ersättningar åt boställshafvare, arrendatorer
och andra personer för mistad besittningsrätt till
jord, som för detta ändamål afstås, m. m.

Stockholm den 30 april 1909.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Rättelse

i statsutskottets memorial n:o 82-

sid. 7 rad. 4 och 3 nedifrån

står: 5:o höja anslaget till landsstaterna i länen med 893,835
kronor eller från 3,066,970 kronor till 3,960,805 kronor;
läs: 5:o höja anslaget till landsstaterna i länen med 791,435
kronor eller från 3,066,970 kronor till 3,858,405 kronor.

sid. 11, under öfvergångsstaten

står: hvartill kommer rörligt förvaltningsbidrag åt 34 kronofogdar
och åt 22 häradsskrifvare
läs: hvartill kommer rörligt förvaltningsbidrag åt 22 häradsskrifvare; sid.

11, rad. 4 och 3 nedifrån

står: 5:o höjer anslaget till landsstaterna i länen med 893,835
kronor eller från 3,066,970 kronor till 3,960,805 kronor;
läs: 5:o höjer anslaget till landsstaterna i länen med 791,435
kronor eller från 3,066,970 kronor till 3,858,405 kronor.

Bill. till Biksd. Prot. 1909. å Sami. 1 Afd.