Statsutskottets Utlåtande N:o 11 (Utlåtande 1907:Su11 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

N:o 11.

Ank. till Riksd. kansli den 17 maj 1907, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch
indragnings staterna.

(l:a U. A.)

Pensionsstaten.

l:o) Uti den till Riksdagen den 12 januari innevarande år aflåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Magt
i första punkten under tionde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att höja
det under denna hufvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag
till pensionering af änkor och barn efter befäl och underbefäl
med vederlikar vid armén, nu 115,617 kronor, med 1,187 kronor till
116,804 kronor.

Enligt det vid statsverkspropositionen fogade utdraget af protokollet
öfver landtförsvarsärenden för den 7 december 1906 har statsrådet och
chefen för landtförsvarsdepartementet angående detta ämne och hvad
därmed sammanhänger anfört följande.

»Sedan innevarande års Riksdag, med bifall till Eders Kungl.
Maj:ts därom gjorda framställning, å extra stat för år 1907 anvisat

Ang.

höjning af
statsbidraget
till pensionering
af änkor
och barn efter
befäl och
underbefäl
vid armén.

*) Angifver nummer i Kungl. Maj;ts proposition.

Bih. till Riksd, Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Häft. (N:o 11.)

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ett förslagsanslag å 2,350,000 kronor dels till upprätthållande af arméns
pensionskassas egen pensionering och dels till fyllnadspensioner i enlighet
med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående,
har direktionen öfver nämnda kassa uti skrifvelse den 21 nästlidne
november anhållit, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå näst sammanträdande
Riksdag att jämväl för år i908 för ofvanberörda ändamål
bevilja ett förslagsanslag å enahanda belopp.

I sammanhang härmed har direktionen gjort underdånig framställning
om höjning af det å ordinarie stat under tionde hufvudtiteln
anvisade bidraget till pensionering af änkor och barn efter befäl och
underbefäl med vederlikar vid armén. Jämlikt Riksdagens skrifvelse
den 13 juni 1883 skulle detta statsbidrag utgå med 1 % procent årligen
på summan af de löner och beklädnadsbidrag, hvilka enligt gällande
stater kunde läggas till grund för bestämmandet af fyllnadspension,
och måste alltså röna inverkan af hvarje förändring i lönestaterna.
Sammanlagda beloppet af berörda löner och bidrag uppginge, enligt
1907 års stater, för arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt
för de från armén till kustartilleriet öfverflyttade, vid delaktighet i
arméns änke- och pupillkassa fortfarande bibehållna löntagare till
7,786,965 kronor, hvarå 1 b2 procent utgjorde i helt kvartal 116,804
kronor; och föreslår direktionen, att anslaget i 1908 års riksstat uppföres
med detta belopp.

Ifrågavarande anslag hade i riksstaten för år 1907 uppförts med
115,617 kronor, beräknadt på grund af de dä kända i 1906 års stater
upptagna löner. Enär emellertid åtskilliga nya beställningar tillkommit
för år 1907, borde anslaget, såsom nyss angifvits, rätteligen hafva
bestämts till 116,804 kronor. Direktionen anhölle därför, att, i likhet
med hvad förut ägt rum, framställning mål te hos Riksdagen göras om
beviljande på extra stat för år 1908 af ett särskildt anslag å 1,187
kronor, motsvarande skillnaden mellan sistnämnda två belopp, till förstärkande
af det för år 1907 utgående statsbidraget till pensionering
af änkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén.

Uti häröfver den 4 innevarande december afgifvet utlåtande har
arméförvaltningen förklarat sig icke hafva något att anmärka mot de af
direktionen föreslagna beräkningarna rörande nu anmälda anslagsbehof.»

På • grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet förorda
Kungl. Maj:ts nu förevarande framställning och hemställer alltså

att Riksdagen må höja det under riksstatens
tionde hufvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

för bidrag till pensionering af änkor och barn efter
befäl och underbefäl med vederlikar vid armén, nu
115,617 kronor, med 1,187 kronor till 116,804 kronor.

2:o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under tionde hufvudtiteln
i punkten 2 föreslagit Riksdagen att till höjande af det såsom
bidrag till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna
läroverk, pedagogier, seminarier m. m. upplörda anslaget, för närvarande
utgörande 91,737 kronor, bevilja ett belopp af 3,521 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 december
1906 innehåller härom följande anförande af departementschefen

»1 underdånig skrifvelse den 28 november 1906 har direktionen
öfver lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa anfört
följande:

Jämlikt Riksdagens skrifvelse den 23 maj 1906 angående regleringen
af utgifterna under riksstabms åttonde hufvudtitel hade för tillsättande
af vissa utaf de lärarbefattningar, livilka vore erforderliga för
fyllande af den 1904 års Riksdag förelagda normalstaten för de allmänna
läroverken, på ordinarie stat beviljats anslag till 2 lektors- och
27 adjunktsbefattningar, att i närmare angifven ordning på olika läroverk
fördelas. Då nu dessa befattningars innehafvare blefve delägare
i elementarlärarnas änke- och pujiillkassa, hvilken i följd häraf komme
i behof af ökadt statsbidrag, ville direktionen — med åberopande af
tidigare verkställda och vederbörligen kontrollerade beräkningar, som
i liknande fall tillämpats, senast med afseende å de nyinrättade lärarbefattningar,
hvartill anslag af Riksdagen år 1005 beviljats — hemställa,

att förhöjt It statsbidrag måtte elementarlärarnas änke- och pupillkassa
beredas för de omförmälda 2 lektorsbefattningarna efter 97 kronor
25 öre för hvarje befattning, eller mod 194 kronor 50 öre, samt för
de 27 adjunktsbefattningarna efter 123 kronor 20 öre för hvarje befattning,
eller med 3,326 kronor 40 öre, i sammanlagd summa således 3,520
kronor 90 öre.

Beträffande de af direktionen omförmälda lektors- och adjunktsbefattningarna
vill jag erinra, att Kungl. Maj:t genom beslut den 14
september 1906 förordnat om åtgärders vidtagande för tillsättning af
dessa befattningar.»

Då utskottet icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, får utskottet hemställa,

Ang. höjning
af statsbidraget
till
lärarnas vid
elementarläroverken
änkeoch
pupillkassa.

[2.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

att Riksdagen må till höjande af det såsom bidrag
till pensionering af änkor och barn efter lärare
vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. in.
uppförda anslaget, för närvarande utgörande 91,737
kronor, bevilja ett belopp af 3,521 kronor.

kostnaden för ^}°) Uti tredje punkten under tionde hufvudtiteln i statsverks förvaitningen

propositionen bär Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, i afseende ä
Mrara*m^fl. kostnaderna för småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalts föräiderdoms-
vältning och verksamhet under år 1908, medgifva, att Kungl. Maj:t
''‘"anstalt* ^noe för sistnämnda år bestämma de belopp, som för bestridande af
[3.J anstaltens förvalta ingsbestyr kunde blifva erforderliga; samt att de för
berörda förvaltningskostnader och för anstaltens utgifter i öfrigt under
samma år erforderliga medel finge af Kungl. Maj:t, i den mån influtna
utgifter icke vore att tillgå, anvisas af tillgängliga statsmedel såsom
förskott, att antingen ersättas af berörda utgifter, i den mån de under
året inginge, eller, därest dessa utgifter skulle för året befinnas härtill
otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 december
1906 innehåller, att departementschefen vid detta ärendes föredragning
erinrat därom, att 1906 års Riksdag, i afseende å kostnaderna för
småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet
under år 1907, beslutit i öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts
förevarande framställning; och har departementschefen vidare framhållit,
att ett likartad! medgifvande vore erforderligt jämväl för år 1908.

Sedan nu frågan om döfstumlärarnas pensionering blifvit afgjord
och den för sådant ändamål inrättade pensionsanstalten börjat sin
verksamhet, hade, enligt hvad departementschefen inhämtat, direktionen
öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, åt hvilken förvaltningen af
såväl småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt som döfstumlärarnas
pensionsanstalt vore anförtrodd, under behandling frågan om
definitivt ordnande af nämnda båda pensionsanstalters förvaltning, men
ärendet syntes icke kunna af direktionen slutbehandlas så tidigt, att
detsamma kunde genom kungl. proposition föreläggas 1907 års Riksdag.

Med anledning af hvad sålunda i detta ärende förekommit, får
utskottet hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o H -

att hvad Kungl. Maj:t uti ifrågavarande punkt
föreslagit må af Riksdagen bifallas.

4:o) Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion
(n:o 64) hafva herrar C. R. Johansson i Jönköping och K. II. G. von
Sch vele föreslagit, att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning och
för Riksdagen framlägga förslag i sådant syfte, att rätt till understöd
från småskollärares m. 11. ålderdomsunderstödsanstalt måtte blifva
tillagd jämväl sådana vid folk- och småskolorna anställda icke ordinarie
lärare och lärarinnor i öfningsämnen och slöjd, livilka meddelade
undervisning i omförmälda ämnen minst 20 timmar i veckan under
pågående läsår.

Med afseende å de skäl motionärerna anfört till stöd för i motionen
framställdt förslag tillåter sig utskottet hänvisa till själfva motionen.

Då utskottet förmenar, att för de lärare och lärarinnor, motionärerna
afse, till följd af den jämförelsevis ringa tid deras undervisning
i öfningsämnen och slöjd tager dem i anspråk, deras öfriga tid torde
lämna dem tillfälle till äfven annan afsevärd och stadigvarande inkomst,
finner utskottet icke skäl tillstyrka den af motionärerna nu
gjorda framställningen. Utskottet får alltså hemställa,

att herrar Johanssons i Jönköping och von
Schéeles förevarande motion icke må af Riksdagen
bifallas.

5: o) Vidare har uti eu inom Andra Kammaren väckt motion
(n:o 72) herr E. Sandin föreslagit, att Riksdagen måtte besluta att
hos Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa
utredning, huruvida och i hvad mån de i gällande reglementet för
småskollärares in. fi. ålderdomsunderstödsanstalt den 22 juni 1892
föreskrift^ villkor för rätten till understöd, i synnerhet beträffande
ålders- och tjänstår, borde lindras, samt till Riksdagen göra den framställning,
hvartill en sådan utredning kunde gifva anledning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning,
får utskottet hänvisa till motionen.

Vid det förhållande, att Kungl. Maj:ts förslag till 1906 års Riksdag
om förhöjning af understödsbeloppen från småskollärares in. fl. ålderdoms -

Ang.
en inom
Andra Kammaren
väckt
motion.

Ang.
cn inom
Andra Kammaren
väckt
motion.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

understödsanstalt med 25 procent af nuvarande understödsbelopp vunnit
Riksdagens bifall, och därvid villkoren för understödets åtnjutande tillika
blifvit bestämda samt Riksdagen sålunda så nyligen som nästlidet år
reglerat hithörande frågor, får utskottet hemställa,

att herr Sundiris förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.

An‘J■ 6: o) Kungl. Maj:t har uti punkten 4 af denna hufvud titel före jörvnUningen

Riksdagen medgifva, att Kungl. Maj:t finge för år 1908 dels

af döfstum- bestämma de belopp, som erfordrades för bestridande af kostnaderna
sionsanstatr för förvaltningen af dömstumlärarnas pensionsanstalt, dels ock, därest
[4.] dessa kostnader icke kunde bestridas af influtna afgifter, anvisa erforderligt
belopp af förslagsanslaget »Bidrag till döfstumlärarnas pensionsanstalt».

Förenämnda statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden den 14
december 1906 innehåller i detta ärende följande yttrande af departementschefen.

»På framställning af Kungl. Maj:t godkände 1905 års lagtima
Riksdag vissa hufvudgrunder för inrättande af en pensionsanstalt för
döfstumlärare.

Hvad i den nådiga propositionen föreslagits blef af Riksdagen
bifallet, hvarefter Kungl. Maj:t den 30 augusti 1905 utfärdade nådigt
reglemente för döfstumlärarnas pensionsanstalt. I detta reglemente
stadgas, bland annat, att anstalten skall förvaltas af direktionen öfver
folkskollärarnas pensionsinrättning enligt de närmare föreskrifter, som
af Kungl. Maj:t meddelas; att förslag till stat för anstalten och om
sättet för arbetets anordning inom densamma skall uppgöras af direktionen
och anmälas till Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse;
samt att före den 1 oktober hvarje år direktionen skall till Kungl.
Maj:t afgifva förslag å det fyllnadsbidrag af statsmedel, som anses
böra i nästföljande statsreglering upptagas till bestridande af pensionsanstaltens
utgifter under det år, samma statsreglering omfattar.

Sedan med anledning af dessa bestämmelser direktionen inkommit
med underdåniga förslag, täcktes Kungl. Maj:t genom beslut den
30 december 1905 meddela föreskrifter angående anstaltens förvaltning
och de arfvoden, som i sådant afseende borde utgå under år
1906, uppgående dessa till sammanlagdt 2,900 kronor, hvarjämte

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Kungl. Maj:t beslöt att föreslå Riksdagen att för år 1907 på ordinarie
stat under tionde hufvudtiteln uppföra ett förslagsanslag å 14,000
kronor under rubrik ''Bidrag till döfstumlärarnas pensionsanstalt’, äfvensom
medgifva, att Kungl. Maj:t finge af detta anslag anvisa erforderligt
belopp till bestridande af nämnda anstalts förvaltningskostnader
för år 1907.

Denna framställning blef af 1906 års Riksdag bifallen. På underdånig
anmälan af direktionen bestämde därefter Kungl. Maj:t den 14
september 1906, att förvaltningen af döfstumlärarnas pensionsanstalt
skulle under år 1907 handhafvas på samma sätt som under år
1906, och att arfvodena bärför under år 1907 likaledes skulle
utgå med samma belopp som för år 1906, eller med tillsammans
2,900 kronor.

, t

I skrifvelse den 14 september 1906 har direktionen nu gjort förnyad
framställning i ämnet och har därvid anfört följande:

Inträde i pensionsanstalten af de därtill berättigade hade förekommit
i stor utsträckning, under det att ansökningar om pension
skett allenast i ett fåtal fall. De för anstaltens förvaltning under år
1907 erforderliga medel och sannolikt äfven hvad som under samma
år komrne att erfordras för döfstumlärarnas pensionering torde därför
kunna bestridas med redan influtna och vidare inkommande årsafgifter
utan anlitande af det af Riksdagen anvisade förslagsanslaget.

I afseende å pensionsanstaltens ekonomiska ställning, sådan den
gestaltat sig under den tid af nära nio månader, hvarunder anstalten
varit i verksamhet, eller från början af år 1906, kunde direktionen
meddela, att från döfstumskoldistrikten och från de till inträde anmälda
delägarna erlagts pensionsafgifter till belopp af 11,826 kronor,
att i organisations- och förvaltningskostnader utbetalts sammanlagdt
2,753 kronor 84 öre, samt att under förenämnda tid allenast två pensionsrätter
pröfvats, afseende årliga pensionsbelopp om tillhopa 4,200
kronor, men att däraf under år 1906 endast 1,500 kronor torde komma
att utbetalas.

I afseende å ställningen under år 1907 kunde för det närvarande
endast sägas, att pensionsafgifterna, som i regel inflöte under årets förra
del, icke komme att understiga det belopp, hvartill de uppgått under
år 1906. Anslag till förvaltningskostnader beräknades till samma belopp
för år 1907 som för år 1906.

Men äfven om pensioneringskostnaden under anstaltens två första
verksamhetsår sålunda syntes komma att understiga hvad som först

Ang. beredande
af
pension åt
lärarpersonalen
vid skolhemmet
för
blinda döfstumma
i
Vänersborg.

[5].

8 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

hade beräknats, torde dock försiktigheten bjuda att anse detta såsom
ett mera tillfälligt förhållande, hvari vid en tid så pass aflägsen och
därför så svårberäknelig som året 1908 ändring lätt kunde inträffa,
och direktionen funne sig därför, helst fråga vore om ett förslagsanslag,
sakna anledning att för år 1908 föreslå annat eller lägre belopp än
för år 1907, eller 14,000 kronor.»

Härjämte tillägger departementschefen, att, såsom redan blifvit
nämndt, någon proposition icke kunde afgifvas till 1907 års Riksdag
angående definitivt ordnande af förvaltningen af småskollärarnas ålderdomsunderstödsanstalt
och döfstumlärarnas pensionsanstalt, äfvensom
att han instämde med direktionen angående lämpligheten af, att ifrågavarande
förslagsanslag bibehölles vid oförändrad storlek.

På grund af hvad sålunda till statsrådsprotokollet blifvit anfördt,
finner utskottet sig böra tillstyrka bifall till förevarande framställning
och får alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att Kungl. Maj:t må
för år 1908 dels bestämma de belopp, som erfordras för
bestridande af kostnaderna för förvaltningen af döfstumlärarnas
pensionanstalt, dels ock, därest kostnader icke
kunna bestridas af influtna afgifter, anvisa erforderligt
belopp af förslagsanslaget »Bidrag till döfstumlärarnas
pensionsanstalt.»

7:o) Uti statsverkspropositionen har Kungl. Maj:t under punkten 5
af denna hufvu dtitel föreslagit Riksdagen medgifva, att den vid skolhemmet
för blinda döfstumma i Vänersborg anställda ordinarie lärarpersonalen,
slöjdlärarinnor däri inberäknade, måtte vinna delaktighet
i döfstumlärarnas pensionsanstalt samt att därvid följande grunder och
villkor måtte äga tillämpning:

att med ordinarie föreståndarinna eller lärarinna förstås sådan,
som af vederbörande styrelse antagits för visst antal år i sänder eller
tills vidare med ömsesidig uppsägningsrätt;

att föreståndarinnan i pensionsafseende betraktas lika med kvinnlig
föreståndare vid döfstumskola och lärarinna lika med döfstumlärarinna; att

föreståndarinna eller lärarinna skall för att erhålla hel pension
under de före afskedstagande! senast förflutna tio tjänståren hafva

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

åtnjutit löneförmåner, värdet af bostad och bränsle eller ersättning
därför häri icke inberäknadt, fullt motsvarande det belopp, till hvilken
delaktighet i pensionsanstalten för tjänsten bestämts;

att pensionssökande må räkna sig till godo äfven den tid, hon
tjänstgjort vid skolhemmet, innan bestämmelser om delaktighet för dess
lärarpersonal i döfstumlärarnas pensionsanstalt utfärdats och desamma
trädt i kraft, dock med iakttagande af den i § 12 mom. 1 af kungl.
reglementet för nämnda anstalt omförmälda inskränkning, så tolkad,
att hvad däri stadgades om aflagd godkänd döfstumlärareexamen såsom
villkor för rätt att räkna tjänstår såsom extra lärarinna icke skulle i
afseende å skolhemmets lärarpersonal äga tillämpning;

att skolhemmets styrelse ansvarar för, att behöriga pensionsafgifter
inom föreskrifven tid till pensionsanstalten erläggas; samt

att om skolhemmet och dess styrelse skall gälla hvad i reglementet
för döfstumlärarnas pensionsanstalt stadgas angående skoldistrikt
och distriktsskolstyrelse.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31 december
1906 har departementschefen i denna fråga anfört följande.

»Tid den tid, då frågan om anordnande genom statens försorg
af pensionering åt deri ordinarie lärarpersonalen vid de döfstumskolor,
som funnos inrättade i enlighet med lagen om döfstumundervisningen
den 31 maj 1889, förevar, inkom till Kungl. Maj:t och blef för afgifvande
af utlåtande till direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning
remitterad en af styrelsen för skolhemmet för blinda döfstumma
i Vänersborg den 17 november 1904 gjord underdånig ansökning
om beredande af pensionsrätt jämväl för lärarpersonalen vid detta
skolhem.

Till stöd för denna ansökning anfördes i hufvudsak följande:
Det undervisnings- och uppfostringsarbete, som vore anförtrodt åt skolhemmets
lärarpersonal, vore minst lika mödosamt och ansvarsfullt som
lärarnas i de vanliga döfstumskolorna. De löneförmåner, som personalen
åtnjöte, vore icke så höga, att den häraf kunde göra besparingar
för att bereda sig försörjning, när krafterna aftoge och verksamheten
icke längre kunde utöfvas. Och då denna personal såsom föremål för
sitt arbete hade sådana abnorma barn, som icke i några andra anstalter
kunde erhålla undervisning, borde den hafva lika berättigade kraf som
andra, hvilka arbetade i det allmännas tjäst, att på sin ålderdom
tryggas mot nöd. Det syntes styrelsen, som om pension borde kunna
Bih. till Rilcsd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N.o 11.

beredas nämnda skolhems personal på samma sätt, som då vore ifrågasatt
för döfstumskoldistriktens skolor, och att sålunda staten borde
bidraga till och ombesörja den här afsedda pensioneringen. Ett ytterligare
skäl härför — utom det att skolhemmet, såsom redan framhållits,
under sin adertonåriga verksamhet visat sig fylla en för det allmänna
nödvändig uppgift, som alltjämt komme att förefinnas — vore, att
skolhemmet åtnjöte understöd af statsmedel såväl för de blinda döfstumma
som för de blinda sinnesslöa, hvilka i skolhemmet vårdades.

Med anmärkande, att det syntes lämpligt, att pensioneringen af
lärarpersonalen vid skolhemmet ordnades i öfverensstämmelse med
pensioneringen af döfstumskollärarna, och att därvid skolhemmets styrelse
och dess lärarpersonal ansvarade för enahanda afgifter, som ålades
döfstumskoldistrikteu och de vid deras skolor anställda lärarna, har
skolhemmets styrelse i den underdåniga ansökningen och i en därvid
fogad särskild förteckning lämnat närmare redogörelse angående lärarpersonalens
antal och aflöningsförmåner samt aflagda examina.

Enligt berörda förteckning vore, när ansökningen gjordes, vid
skolhemmet anställda, utom föreståndarinnan Elisabeth Anrop-Nordin,
på hvilkens initiativ hemmet upprättats, och som i årlig lön uppbure
2,500 kronor, sex lärarinnor, däraf två slöjdlärarinnor, samt en husmoder,
af hvilkeu personal lärarinnorna vid hemmet åtnjöte utom fri
inackordering, inbegripande fritt vivre, ljus och ved, eu kontant lön,
som utginge för en lärarinna med 600 kronor, för två lärarinnor
med 400 kronor och för tre lärarinnor med 300 kronor hvardera; och
anfördes, att de lägsta af dessa löneförmåner kunde uppskattas till
sammanlagdt 1,200 kronor, kvilket belopp, såsom jag torde få erinra,
motsvarar det minimum, som för döfstumlärarinnors delaktighet i döfstumlärarnas
pensionsanstalt är stadgadt.

I fråga om lärarpersonalens vid skolhemmet examina framhölls
i ansökningen, att vid en anstalt som den ifrågavarande, där bland
lärjungarna flera komplikationer förekomme, aflagda döfstum-, blindeller
idiotlärarexamina borde vara ekvivalenta förutsättningar för pensions
erhållande lika väl som för anställande såsom lärare, hvarjämte
hemställdes, huruvida icke, där ingen af dessa examina aflagts af en
lärarinna, men hon genom andra examina eller tjänstgöring vid skolhemmet
förvärfvat kompetens att sköta sin befattning, åt sådan lärarinna
liksom åt slöjdlärarinna och husmoder skulle kunna medgifvas
pensionsrätt. Angående den offentliga kontroll, som skolhemmets verksamhet
vore underkastad, lämnades den upplysningen, att skolhemmet i
första hand stode under tillsyn af en i enlighet med nådiga brefvet

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

den 18 april 1890 till domkapitlet i Skara tillsatt styrelse, därjämte
af en utaf samma domkapitel utsedd inspektör samt af statens inspektör
för skolorna för sinnesslöa.

På grund af livad sålunda anförts anhöll styrelsen för skolhemmet,

att, om genom nådig proposition till Riksdagen pensionsrätt
komme att beredas lärarpersonalen vid döfstumskoldistriktens skolor,
sådan pensionsrätt äfven måtte beredas föreståndarinnan vid skolhemmet
för blinda döfstumma och öfriga vid samma skolhem anställda personer,
som Kungl. Maj:t funne vara kvalificerade för sådan pensionering;

att föreståndarinnan måtte äga rätt beräkna pension efter samma
grunder som manliga lärare och kvinnliga föreståndare vid döfstumskoldistriktens
skolor;

att lärarinna och eventuellt husmoder måtte äga rätt ingå för
lägst det belopp, som komme att utgöra minimidelaktighetsbelopp för
lärarinnor vid sistnämnda skolor, eller för de belopp, Kungl. Maj:t
kunde finna godt i nåder bestämma;

att skolhemmet måtte förpliktas utgöra bidrag till personalens
pensionering, motsvarande dem, som komme att erläggas af döfstumskoldistrikten;
samt

att den pensionsberättigade personalen måtte förklaras skyldig
att själf utgöra enahanda bidrag till pensionskassan som distriktsdöfstumskolornas
personal.

Vid den underdåniga ansökningen fanns jämväl fogad tryckt
berättelse öfver ifrågavarande skolhems verksamhet från och med september
1903 till och med augusti 1904, däri såsom bilaga är intaget
reglemente för en särskild stiftelse, benämnd »Drottning Sofias stiftelse»,
hvilken har till ändamål att för tryggande af skolhemmets
ekonomi omhänderhafva de därtill skänkta medlen. Enligt nämnda
reglemente skulle stiftelsens egendom, under skydd af Älfsborgs läns
landsting såsom stiftelsens principal, förvaltas al en styrelse, bestående
dels af de personer, hvilka i enlighet med Kungl. Maj:ts bestämmelser
vid beviljande af statsanslag till skolhemmet äro eller varda till styrelse
för hemmet utsedda, dels ock af fyra andra ledamöter, hvilka för en
tid af tre år utses af landshöfdingen i Älfsborgs län eller vid förfall
för honom af länsstyrelsen samt af Älfsborgs läns landsting.

Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning liar den 10
september 1906 i ärendet afgifvit infordradt underdånigt utlåtande
och därvid anfört, att filosofie doktorn Hans Tiselius, hvilken tidigare
utfört de matematisk-statistiska beräkningarna för döfstumlärarnas

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

pensionsanstalt, i afseende å kostnaderna för den ifrågavarande lärarpersonalens
upptagande till meddelaktighet i samma anstalt uppgjort
särskild, vid utlåtandet fogad beräkning, af hvilken framginge, att,
med antagande af delaktighetsbelopp för skolhemmets föreståndarinna
lika med de för lärarna vid döfstumskolorna gällande och för öfriga
lärarinnor lika med hvad som vore föreskrifvet för lärarinnorna vid
döfstumskolorna, pensionskostnaden, med afdrag af årsafgifterna, skulle
efter 80 å 90 år då pensioneringen nått sin jämvikt, uppgå högst
till 2,350 kronor och lägst till 1,750 kronor, Indika belopp således
vore liktydiga med det årliga statsbidrag, som denna pensionerings
anordnande framdeles skulle komma att kräfva.

Vidare anför direktionen: Likasom, jämlikt § 1 mom. 2 af nådiga
reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt den 30 augusti 1905,
delaktighet i pensionsanstalten beredts åt den ordinarie lärarpersonalen
vid sådan enskild undervisningsanstalt, som afsåges uti nådiga kungörelsen
den 5 juni 1896 angående anslag af allmänna medel till döfstumslcoldistrikt,
hvilket till enskild undervisningsanstalt öfverlämnat
sinnesslött döfstumt barn, syntes den lärarpersonal, som här vore i
fråga, böra hugnas med samma förmån. Den sak, som denna lärarpersonal
tjänade, vore uppenbarligen af intresse för det allmänna.
Skolhemmet lämnade andlig och kroppslig vård åt blinda döfstumma
och blinda sinnesslöa, således åt sådana, som måste räknas till de mest
vanlottade, för hvilka kräfdes alldeles säregna anordningar, likasom
arbetet från lärarpersonalens sida fordrade en begåfning och eu själfuppoffring,
som endast torde vara till finnandes hos ett fåtal personer.
Det syntes vara en själfklar sak, att den, som verkat i sådant kall,
vore förtjänt af att på ålderdomen blifva skäligen försörjd, och frågan
syntes därför endast gälla, om de för skolhemmet och den där anställda
lärarpersonal träffade anordningarna vore sådana, att denna
lärarpersonal kunde till delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt
lämpligen inpassas. Skolhemmet vore endast ett enskild! företag i
barmhärtighetens tjänst, men hade, såsom handlingarna visade och
eljest kändt vore, tillvunnit sig sådant förtroende, att, utom de betydliga
bidrag, som den välgörande allmänheten därtill lämnade, statsanslag
af skolhemmet åtnjötes dels från och med år 1890 med 5,000
kronor årligen af medel, som Riksdagen beviljat för sådana personer,
som vore både döfstumma och blinda, dels ock från och med år 1904
med 250 kronor årligen för''-hvarje bildbar blind sinnesslö som i skolhemmet
åtnjöte undervisning. Hemmets skötsel vore anförtrodd åt eu
styrelse, om hvars tillsättning och befogenhet i de föreliggande hand -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

lingarna närmare upplysning dock icke lämnades, men härförutom
ägde hemmet ett särskildt stöd för sin ekonomiska ställning i föreningen
Drottning Sofias stiftelse. De ekonomiska förutsättningarna,
för att den sökta pensionsrätten skulle kunna medgifvas, torde genom
dessa anordningar böra anses tillräckligt garanterade. I afseende å
sättet för lärarpersonalens anställning lämnades i den underdåniga
ansökningen ingen närmare redogörelse, men antagligt syntes, att
skolhemmets styrelse i sådant afseende fritt förfore, efter hvad den
funne tjäna till hemmets bästa. Härpå tydde hvad som anförts om
arbetets säregna beskaffenhet, hvilken enligt styrelsens mening gjorde
det nödvändigt, att ej blott aflagda döfstum-, blind- eller idiotlärarexamina
i lika mån borde få gälla såsom förutsättning för lärarinnas
vinnande af pensionsrätt, utan äfven andra aflagda examina eller enbart
en genom tjänstgöring vid skolhemmet förvärfvad skicklighet i lärarinnekallet
borde i berörda hänseende få bereda kompetens. Denna styrelsens
uppfattning ville direktionen för sin del biträda, och direktionen ansåge
således, att beträffande skolhemmets lärarpersonal fordran på vissa
examina såsom villkor för rätt till delaktighet i pensionsanstalten borde
uppgifvas och allenast den bestämmelse träffas, att med ordinarie föreståndarinna
eller lärarinna vid skolhemmet finge förstås sådan, som af
vederbörande styrelse antagits för visst antal år i sänder eller tills
vidare med ömsesidig uppsägningsrätt. Men äfven i fråga om rätt till
beräkning af tjänstetid såsom extra ordinarie — om eljest någon sådan
tjänstårsbBråkning skulle ifrågakomma — borde af samma anledning,
som nyss berörts, det förbehåll om viss aflagd examen, som funnes
infördt i § 12 mom. 1 af det för pensionsanstalten fastställda reglementet,
icke tillämpas å skolhemmets lärarpersonal.

Bland den lärarpersonal, för hvilken delaktighet begärdes, funnes
två lärarinnor i slöjd med lika aflöningsvillkor med en af de öfriga
lärarinnorna och i detta afseende föga skilda från två af de öfriga.
Enligt nådiga reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt vore lärare
och lärarinnor i öfningsämnen och slöjd uteslutna från rätt till delaktighet
i pensionsanstalten, säkerligen af den anledningen att deras
uppdrag betraktats mera såsom bisysslor, och äfvenså torde de i afseende
å såväl kompetens som aflöningsvillkor intaga en annan och
mindre fast ställning än den öfriga döfstumlärarpersonalen. Af den
bilagda redogörelsen för skolhemmets verksamhet under viss tid syntes
emellertid framgå, att slöjdundervisningen där hade en i afseende å
lärjungarnas utbildning mera ingående uppgift än vid döfstumskolorna;
och flå dessa slöjdlärarinnnor finge antagas vara helt sysselsatta genom

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

arbetet vid skolhemmet och deras lönevillkor därefter lämpats, torde
det kunna ifrågasättas, om icke äfven åt dem pensionsrätt borde beredas.

Den hemställan, som i den underdåniga ansökningen gjordes om
pensionsrätt jämväl för den vid skolhemmet anställda husmodern, ville
direktionen afstyrka, enär personen i fråga väl icke hade något att
beställa med lärjungarnas fostran och undervisning.

I olikhet med hvad som gällde för döfstumlärarpersonalen äfvensom
med hvad som ansetts behöfligt för den vid statsunderstödda folkhögskolor
anställda lärarpersonalen i afseende å dess tillämnade inträde i
pensionsanstalten, syntes för den lärarpersonal, hvarom här vore fråga,
några föreskrifter icke böra gifvas angående den årliga undervisningstidens
längd eller om hvad med fullt tjänstår borde förstås, då ju den
vård och fostran, som i skolhemmet för blinda döfstumma ägnades lärjungarna,
till sin art vore sådan, att den måste fortgå hela året om.

Med stöd af hvad direktionen sålunda anfört hemställer direktionen,
att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga nödiga åtgärder, för att den vid skolhemmet
för blinda döfstumma i Vänersborg anställda ordinarie lärarpersonalen
måtte beredas rätt till delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt,
och att därvid följande villkor måtte vinna tillämpning:

att med ordinarie föreståndarinna eller lärarinna förstodes sådan,
som af vederbörande styrelse antagits för visst antal år i sänder eller
tills vidare med ömsesidig uppsägningsrätt;

att föreståndarinnan skulle i pensionsafseende betraktas lika med
manlig lärare vid döfstumskola och lärarinna åter lika med döfstumlärarinna; att

föreståndarinna och lärarinna såsom pensionssökande finge räkna
sig till godo äfven den tid, hon tjänstgjort vid skolhemmet, innan delaktighet
i pensionsanstalten för dess lärarpersonal medgifvits, dock med
iakttagande af den i § 12 mom. 1 af nådiga reglementet för döfstumlärarnas
pensionsanstalt omförmälda inskränkning, så tolkad, att hvad
däri stadgades om aflagd godkänd döfstumlärareexamen såsom villkor
för rätt att räkna tjänstår såsom extra lärarinna icke skulle i afseende
å skolhemmets lärarpersonal äga tillämpning;

att lärarpersonalen skulle åtnjuta löneförmåner, fullt motsvarande
de belopp, som för deras tjänsters delaktighet i hvarje fall blifvit bestämda
; samt

att skolhemmets styrelse ansvarade för att behöriga pensionsafgifter
inom föreskrifven tid till pensionsanstalten erlades, och att vederbörliga
årsuppgifter i föreskrifven ordning till direktionen ingåfves, hvarjämte

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

äfven i (ifrigt om skolhemmet och dess styrelse skulle gälla hvad i
pensionsanstaltens reglemente stadgades angående skoldistrikt och skoldistrikts
styrelse.

Med hänsyn till den allmännyttiga verksamhet, som utöfvas åt
skolhemmet för blinda döfstumma i Vänersborg, anser jag, lika med
direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, att den underdåniga
framställningen om beredande genom statens medverkan af pensionsrätt
åt lärarpersonalen vid nämnda skolhem bör vinna tillmötesgående
; och, på sätt i den underdåniga ansökningen föreslagits samt af
direktionen tillstyrkts, torde detta lämpligast ske därigenom, att ifrågavarande
lärarpersonal tillerkännes delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt.
De villkor, som direktionen föreslagit böra förknippas med en
sådan delaktighet, anser jag i hufvudsak vara lämpliga. Ett af de föreslagna
villkoren torde dock böra erhålla en annan affattning. Direktionen
har uppställt den fordran, att lärarpersonalen skall åtnjuta löneförmåner,
fullt motsvarande de belopp, som för deras tjänsters delaktighet
i! hvarje fall blifvit bestämda. Detta kan å ena sidan anses innebära
fordran därpå, att lärarpersonalen under hela sin tjänstetid skall
hafva åtnjutit löner, motsvarande delaktighetsbeloppen. Men å andra
sidan skulle åt samma bestämmelse kunna gifvas den tolkning, att
lärarinnan behöfver allenast vid afskedstagandet åtnjuta lön, motsvarande
delaktiglietsbeloppet för tjänsten. Enligt reglementet för döfstumlärarnes
pensionsanstalt får aflöningen i högsta lönegrad för tjänsten, värdet af
bostad och bränsle eller ersättning därför häri icke inberäknadt, icke
understiga delaktiglietsbeloppet för samma tjänst. Då en liknande bestämmelse
passar mindre väl för ifrågavarande tjänster, som äro af enskild
natur, torde i stället lämpligen kunna uppställas det villkor, att
föreståndarinna eller lärarinna skall, för att erhålla hel pension, under
de före afskedstagandet senast förflutna tio åren hafva åtnjutit löneförmåner,
värdet af bostad och bränsle eller ersättning därför häri icke
inberäknadt, fullt motsvarande det belopp, till hvilket delaktighet i pensionsanstalten
för tjänsten bestämts.

1 (ifrigt har jag endast ansett några förtydliganden böra göras i
de af direktionen föreslagna bestämmelserna; och tillåter jag mig hänvisa
till livad direktionen beträffande samma bestämmelser anfört.

Enligt direktionens förslag, till hvilket jag sålunda ansluter mig,
skulle delaktiglietsbeloppet blifva för föreståndarinnan lägst 1,000 och
högst 2,000 kronor samt för lärarinna lägst 1,200 och högst 1,000
kronor. Pensionen skulle utgå för föreståndarinnan med lägst 1,200

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

och högst 1,500 kronor samt för lärarinna med lägst 900 och högst

1,200 kronor. Hvad slutligen pensionsafgiftema beträffar, så skulle
sådana erläggas för föreståndarinnetjänsten med lägst 80 och högst 100
kronor af skolhemmets styrelse och lägst 40 och högst 50 kronor af
föreståndarinnan samt för lärarinnetjänst med lägst 60 och högst 80
kronor af styrelsen och lägst 30 och högst 40 kronor af vederbörande
lärarinna.

Enligt den genom direktionens försorg verkställda utredning skulle
ifrågavarande förslags genomförande i framtiden, då pensioneringen nått
sin jämvikt, hvilket beräknats inträffa efter 80—90 år, kräfva ett årligt
statsbidrag af högst 2,350 kronor och lägst 1,750 kronor.

Att i sammanhang med medgifvande af den nu föreslagna delaktigheten
i döfstumlärarnas pensionsanstalt öka det såsom bidrag till
samma anstalt in i uppförda förslagsanslag torde emellertid icke vara
erforderligt.»

Yttrande. Därest, på sätt Kung! Maj:t föreslagit, lärarepersonalen vid skol hemmet

för blinda döfstumma i Vänersborg medgåfves delaktighet i
döfstumlärarnes pensionsanstalt, skulle utan tvifvel andra för abnorma
barn inrättade skolor och anstalter, till hvilka statsbidrag utgår,
finna sig föranledda att begära samma förmåner i pensionsafseende; och
då utskottet icke kunnat beräkna, i huru hög grad en dylik pensionering
skulle kunna komma att betunga statsverket, tilltror sig icke utskottet
att tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande förslag, utan hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
må vinna Riksdagens bifall.

venrioncrina 8:0) Eti punkten G af tionde hufvudtiteln har Kungl. Makt

jjaiBiuiiGi my p.. i • -y-\ • i -| »OJ

af lärare vid föreslagit Riksdagen

t(tlkh^s^°lor (ieis medgifva delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt för

[6 i folkhögskollärarpersonalen enligt följande särskilda villkor och bestäm att

delaktigheten för denna personal skall afse ordinarie manliga
föreståndare och lärare vid de af staten understödda folkhögskolorna
kvinnliga afdelningar däri inberäknacle — och därmed förenade
landtmannaskolor, dock icke särskilda lärare i öfningsämnen eller slöjda

Statsutskottets Utlåtande N:o 11

att med ordinarie föreståndare eller lärare lörstås sådana, som af
vederbörande styrelse antagits för visst antal år i sänder eller tills vidare
med ömsesidig uppsägningsrätt;

att det högsta belopp, för hvilket delaktighet må kunna vinnas
för lärare, bestämmes till 2,700 kronor;

att föreståndare eller lärare skall, för att erhålla hel pension,
under de före afslcedstagandet senast förflutna tio tjänståren hafva
åtnjutit löneförmåner, värdet af bostad och bränsle eller ersättning därför
häri icke inberäknadt, fullt motsvarande det belopp, till hvilket delaktighet
i pensionsanstalten för tjänsten bestämts;

att pensionssökande må räkna sig till godo äfven den tid, han
tjänstgjort, innan bestämmelser om delaktighet för folkhögskollärarepersonalen
i döfstumlärarnas pensionsanstalt utfärdats och desamma
trädt i kraft, dock med iakttagande af den i § 12 mom. 1 af reglementet
för nämnda anstalt omförmälda inskränkning;

att för den tid, som infaller, efter det döfstumlärarnas pensionsanstalt
börjat att omfatta äfven folkhögskollärartjänster, en folkhögskollärare
icke må räkna sig ett tjänstår till godo såsom ordinarie,
med mindre han under detsamma varit i sådan egenskap anställd å
tjänst med delaktighet i pensionsanstalten;

att med fullt tjänstår förstås den undervisningstid, som är eller
varder bestämd såsom villkor för erhållande af statsbidrag till manlig
folkhögskola;

att i stället för den i § 12 af nyssberörda reglemente omnämnda
döfstumlärarexamen skall beträffande folkhögskollärare fordras akademisk
examen- eller ock afgångsexamen från teknisk högskola, skogsinstitut,
Alnarps eller Ultima landtbruksinstitut; samt

att hvad i nämnda reglemente säges om skoldistrikt och distriktsskolstyrelse
skall i fråga om folkhögskollärare gälla om vederbörande
skolstyrelse;

dels medgifva delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa
för ifrågavarande lärarpersonal sålunda, att en hvar manlig föreståndare
eller lärare vid folkhögskola, som, efter det bestämmelser om delaktighet
för nämnda personal i döfstumlärarnas pensionsanstalt utfärdats
och desamma trädt i kraft, tillträdt tjänst, hvarmed följer delaktighet
i nämnda pensionsanstalt, skall vara skyldig till delaktighet jämväl i
folkskollärarnas änke- och pupillkassa, att rättighet att vara delägare
i kassan skall tillkomma en hvar tjänstinnehafvare, som vid den tid,
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Häft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

då bestämmelser om delaktighet för folkhögskollärarpersonalen i döfstumlärarnas
pensionsanstalt träder i kraft, innehar tjänst, för hvilken
vederbörande skolstyrelse vinner delaktighet i pensionsanstalten, under
villkor att anmälan om delaktighet sker inom tid, som af Kungl. Maj:t
bestämmes, äfvensom att för denna nya grupp af delägare i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa pensionsafgifter och pensionsbelopp skola
utgå i förhållande till de belopp, efter livilka vederbörande skolstyrelser
för ifrågavarande tjänster vunnit delaktighet i döfstumlärarnasj''pensionsanstalt,
samt i öfrigt reglementet för nämnda änke- och pupillkassa
äga motsvarande tillämpning,

dels ock, för beredande af ifrågavarande delaktigthet i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, öka det såsom bidrag till berörda kassa
å riksstatens tionde hufvudtitel uppförda anslag med 4,377 kronor.»

Till ofvan åberopade statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden af
den 31 december 1906 har departementschefen i denna fråga anfört följande.

»Med underdånig skrifvelse den 25 september 1903 öfverlämnade
folkhögskoleföreståndaren Teodor Holmberg med flera enligt uppdrag
af nionde allmänna svenska folkhögskollärarmötet ett betänkande och
förslag angående pensionering af lärare i folkhögskolor och därmed
förenade landtmannaskolor under anhållan om aflåtande af proposition
i ämnet till Riksdagen, i sammanhang hvamed sökandena förklarade sig
underställa Kungl. Maj:ts pröfning, huruvida berörda pensionsfråga
lämpligast främjades antingen genom det framlagda förslaget eller
genom folkhögskollärarnas ingående vare sig i folkskollärarnas pensionsinrättning
eller i den då föreslagna pensionsanstalten för döfstumlärare.

Berörda betänkande och förslag var på uppdrag af styrelsen för
svenska folkhögskolans lärarförening utarbetadt åt en för ändamålet
utsedd kommitté samt hade framlagts för och godkänts af omförmälda
folkhögskollärarmöte.

I betänkandet anfördes till en början inledningsvis, att, enär den
svenska folkhögskolan då varit i verksamhet i 35 år, det vore naturligt,
att några af de män, som i första början beslutit ägna sin lifsverksamhet
åt hennes tjänst, nu stode vid slutet af sin lefnads dagsverke
och med bekymmer motsåge den stund, då hälsa och krafter ej
längre tilläte dem verka i sitt kall. Det kunde måhända tyckas, att
de under sin verksamhetstid bort kunna hopspara något för ålderdomen ;
men för den, som något kände till de fordringar, hvilka ställdes spe -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ciellt på skolornas föreståndare, torde det vara klart, att detta med
lärarnas jämförelsevis ringa löner ej varit, åtminstone i nämnvärd mån,
möjligt. Ån bekymmersammare vore ställningen för själfva skolorna,
enär dels lärarna tvingades att kvarstå längre än lämpligt vore, och
dels begåfvade och kompetenta män afskräcktes från att ägna sina
krafter åt ett arbete, hvilket ej tryggade för ålderdoms- och sjukdomsbekymmer.

Efter det kommittérade vidare framhållit folkhögskolornas stora
betydelse inom det svenska bildningsarbetet, erinrade kommitterade om,
att förslag om pension åt dessa skolors lärare blifvit vid två riksdagar
genom motion väckt af friherre F. C. K. Barnekow och mötts af sympati.
Motionen hade visserligen afslagits men, enligt hvad som framginge
af statsutskottets utlåtande vid 1903 års riksdag angående regleringen
af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel, med den
motivering, att det väckta förslaget vore värdt Riksdagens erkännande,
blott man kunde finna en lämplig anordning för pensioneringen, och
att folkhögskolornas lärare eller styrelser borde taga initiativet och
inkomma med vederbörligt förslag.

Det af kommitterade afgifna förslaget utgick från följande hufvudgrunder:
att berättigade till pension skulle vara samtliga ordinarie
lärare, anställda vid af staten understödd folkhögskola och därmed
förenad landtmannaskola; att med ordinarie lärare skulle förstås sådan
lärare, som af vederbörande styrelse antagits antingen för ett visst
antal år i sänder eller tills vidare med viss ömsesidig uppsägningstid,
och som ägde föreskrifven kompetens; att pensionsåldern borde bestämmas
till 60 lefnads- och 30 tjänsteår; att pension åt därtill berättigad
lärare skulle utgå med 80 procent af under de sista fem åren åtnjuten
kontant lön vid folkhögskola, kvinnlig aldelning däri inberäknad, samt
vid med folkhögskola förenad landtmannaskola, dock med högst 3,000
kronor åt föreståndare och 2,000 kronor åt lärare; att, därest folkhögskolans
lärare icke finge ingå i folkskollärarnas pensionsinrättning
eller döfstumlärarnas ifrågasatta pensionsanstalt, en särskild folkhögskollärarnas
pensionsanstalt skulle upprättas; att kostnaderna för pensioneringen
skulle delas mellan staten, skoldistrikten, representerade af
styrelserna, och personalen samt utgå i samma proportion som i folkskollärarnas
pensionsinrättning, så att distrikten och personalen skulle tillhopa
få vidkännas en tredjedel och staten två tredjedelar af kostnaderna;
samt att enligt denna norm af skoldistrikten och lärarna tillhopa skulle
årligen inbetalas 10 procent af högsta pensionsbeloppet med sådan fördelning,
att lärarna skulle erlägga 4 procent och skoldistrikten återstoden.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Slutligen erinrade kommitterade därom, att pensionering af folkhögskollärarnas
änkor och efterlefvande barn vore fullt lika nödvändig
som pension för lärarna själfva. Därest för folkhögskolans
lärarkår bereddes delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning, borde
därmed följa delaktighet i samma lärares änke- och pupillkassa. Skulle
annan utväg för pensioneringen föredragas, uttalade kommitterade såsom
önskemål, att pension kunde beredas föreståndares änka till belopp af
600 kronor och lärares änka till belopp af 450 kronor.

Därefter afläts den 19 oktober 1903 af Holmberg med flera eu
ny underdånig skrifvelse med förslag till de äudringar i reglementena
för folkskollärarnas pension sinrättning och folkskollärarnas änke- och
pupillkassa, som ansågos erforderliga, för den händelse folkhögskollärarna
skulle anses böra blifva delaktiga i dessa pensionsanstalter. Därvid
hade, delvis med frångående af kommitterades förslag, pensionsafgiften
blifvit satt till 5 procent af lärares verkliga kontanta lön och så fördelats,
att 2 procent skulle erläggas af läraren och 3 procent af skolstyrelsen,
hvarjämte pensionssumman skulle utgå med 75 procent af
innehafvande lön, dock med den inskränkning, att lönen skulle hafva
åtnjutits under minst fem år, och att högsta pensionsbeloppet ej skulle
öfverstiga 3,000 kronor för föreståndare och 2,000 kronor för lärare.

De sålunda gjorda framställningarna remitterades till direktionen
öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, som i underdånigt utlåtande
den 25 november 1903 fann den väckta frågan vara af allt för stor
betydelse, för att man skulle kunna åtnöjas endast med den af sökandena
förebragta utredningen såsom grundval för ett förslag till definitivt
ordnande af pensionsväsendet för landets folkhögskollärarkår samt
deras änkor och barn; och hemställde direktionen förty, att, därest
dylik pensionering ansåges böra med anlitande af statens mellankomst
anordnas, denna fråga gjordes till föremål för ny, sakkunnig behandling.

Sedermera inkom styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening
till Kungl. Maj:t med förnyadt, den 11 oktober 1904 dagtecknadt
betänkande och förslag angående ifrågakomna pensionsfråga. Dåra ti
uppgaf styrelsen, att man kommit till insikt, såväl därom att den enligt
kommitterades förslag på skolstyrelserna fallande andelen af den föreslagna
pensionsafgiften vore så hög, att man kunde befara, att en allmän
anslutning från deras sida icke vore att ernå, som därom att delaktighet
i folkskollärarnas pensionsinrättning icke kunde erhållas. Till följd
häraf förklarade styrelsen sig taga tillbaka det senast afgifna förslaget
och framlade i stället en reproduktion af kommitterades betänkande
med vissa däruti företagna och från synpunkten af skolstyrelsernas

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

eniga anslutning önskvärda ändringar. Enligt detta nya förslag skulle
kostnaderna för pensioneringen fortfarande delas mellan staten, skoldistrikten,
representerade af styrelserna, och personalen, men skoldistrikten
och lärarna tillsammans årligen inbetala 5 procent af de verkliga
lönerna intill högst medgifna delaktighetsbelopp, respektive 4,000
och 2,700 kronor, efter sådan fördelning, att föreståndare och lärare
hvar för sig erlade 3 procent och skolstyrelserna 2 procent.

Sedan därefter en särskild pensionsanstalt för döfstum]ärarpersonalen
blifvit inrättad samt reglemente för samma anstalt blifvit den
30 augusti 1905 af Kungl. Maj:t fastställdt, anbefallde Kungl. Maj:t
genom nådigt bref den 17 november 1905 direktionen öfver folkskollärarnas
pensionsinrättning att med anlitande af sakkunnigt biträde
verkställa och till Kungl. Maj:t inkomma

dels med utredning angående kostnaden för pensionering af den
vid statsunderstödda folkhögskolor anställda lärarpersonalen därigenom,
att vederbörande skolstyrelser vunne delaktighet för ifrågavarande
tjänster i döfstumlärarnas pensionsanstalt på samma villkor, som i
reglementet för nämnda anstalt den 30 augusti 1905 vore föreskrifna
för motsvarande lärartjänster vid döfstumskolor, med följande ändringar
och tillägg:

att delaktigheten för folkhögskollärarna i döfstumlärarnas pensionsanstalt
skulle afse ordinarie manliga föreståndare och lärare vid
de af staten understödda folkhögskolorna — kvinnliga afdelningar däri
inberäknade — och därmed förenade landtmannaskolor, dock med
undantag af särskilda lärare i öfningsämnen eller slöjd;

att med ordinarie föreståndare eller lärare förstodes sådana, som
af vederbörande styrelse antagits för visst antal år i sänder eller tills
vidare med ömsesidig uppsägningsrätt;

att det högsta belopp, för hvilket delaktighet kunde vinnas för
lärare, bestämdes till 2,700 kronor;

att hel pension i intet fall finge utgå med eller beräknas till
högre belopp än 75 procent af den lägsta kontanta aflöning, som den
pensionssökande utöfver värdet af bostad och bränsle eller ersättning
därför åtnjutit under de före afskedstagandet senast förflutna tio
tjänståren;

att pensionssökande finge räkna sig till godo äfven den tid, han
tjänstgjort, innan bestämmelser om delaktighet för folkhögskollärare i
döfstumlärarnas pensionsanstalt utfärdats och desamma trädt i kraft,

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

dock med iakttagande af den i § 12 mom. 1 af reglementet för döfstumlärarnas
pensionsanstalt omförmälda inskränkning;

att med fullt tjänstår förstodes den undervisningstid, som i nådiga
kungörelsen den 25 maj 1900 bestämts såsom villkor för erhållande af
statsbidrag till manlig folkhögskola;

att i stället för den i § 12 af nyssberörda reglemente omnämnda
döfstumlärarexamen skulle beträffande folkhögskollärare fordras akademisk
examen eller ock afgångsexamen från teknisk högskola, skogsinstitut,
Alnarps eller Ultuna landtbruksinstitut; samt

att hvad i nämnda reglemente sades om skoldistrikt och distriktsskolstyrelse
skulle i fråga om folkhögskollärare gälla om vederbörande
skolstyrelse;

dels ock med utredning angående kostnaden för att manliga föreståndare
och lärare vid folkhögskolorna skulle vinna delaktighet i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa efter samma lönebelopp, efter hvilka
skolstyrelserna för deras tjänster blefve delaktiga i döfstumlärarnas
pensionsanstalt;

och skulle det åligga direktionen att i sammanhang härmed afgifva
förslag till de särskilda bestämmelser, som tilläfventyrs kunde
anses erforderliga.

Direktionen har den 15 oktober 1906 afgifvit det infordrade utlåtandet
och därvid bifogat ett af filosofie doktorn Hans Tiselius den
3 september 1906 afgifvet, till direktionen ställdt skriftligt yttrande,
innefattande redogörelser för resultaten af de beräkningar, han på anmodan
af direktionen utfört dels rörande kostnaden för pensionering
af den vid statsunderstödda folkhögskolor och därmed förenade landtmannaskolor
anställda personalen därigenom, att vederbörande skolstyrelser
vunne delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt med de
modifikationer, som angåfves i nådiga brefvet den 17 november 1905,
dels ock angående kostnaden för att manliga föreståndare och lärare
vid folkhögskolorna vunne delaktighet i folkskollärarnas änke- och
pupillkassa efter samma lönebelopp, efter hvilka skolstyrelserna för
deras tjänster blefve delaktiga i döfstumlärarnas pensionsanstalt. Tiselius
har beräknat, att, beträffande kostnaden för pensionering af lärarpersonalen,
det belopp, som skulle utfyllas af statsmedel i framtiden,
då pensioneringen om cirka 80 å 90 år nått sin jämvikt, komme att
utgå med högst 42,136 kronor och lägst 29,760 kronor, samt att staten
komme att i jämviktsläget bestrida cirka två tredjedelar och skolstyrelserna
och lärarna själfva återstående cn tredjedel af pensionskostnaden.
Därvid vore dock antaget, att skolstyrelserna genast skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

aöka delaktighet för alla tjänster, beträffande Indika denna förmån kunde
vinnas. Då så knappast komme att i den närmaste framtiden blifva
fallet, blefve det så godt som omöjligt att bestämma, när statsbidraget
kunde komma att först tagas i anspråk och till livilket belopp. Det
enda, man i dessa afseenden kunde med någon grad af säkerhet förutse,
vore, att statsunderstödet komme att — med mer eller mindre språng,
beroende på fåtalet delägare — successivt ökas till det angifna maximum.

Beträffande den ifrågasatta pensioneringen af folkhögskollärarnas
änkor och barn har Tiselius beräknat, att till fyllande af bristen i
nuvarande och blifvande delägares afgifter ett årligt statsanslag vore
behöfligt, som vid högsta delaktighetsbelopp skulle uppgå till 4,377
kronor och vid lägsta delaktighetsbelopp till 3,230 kronor.

Direktionen har i sitt utlåtande anmärkt, att i de uppgjorda beräkningarna
ej inginge någon kalkyl öfver den ökning i statsbidraget,
som beträffande såväl folkhögskollärarnas egen som deras änkors och
barns pensionering kunde erfordras genom tillkomsten under närmaste
årtionden af nyinrättade tjänster vid nu förefintliga eller framdeles
möjligen upprättade folkhögskolor; men direktionen anger tillika såsom
förklaring häraf, att i fråga om skolor, hvilka vore så beroende af
enskild företagsamhet som de ifrågavarande och icke ägde en genom
allmänna författningar ordnad organisation, några närmelsevis fasta
utgångspunkter för en dylik beräkning svårligen kunde utfinnas.

Direktionen anmärker vidare, att, då den nya grupp af delägare,
som komme att i döfstumlärarnas pensionsanstalt inrymmas, vore talrikare
än den lärarpersonal, till hvars förmån anstalten från början
inrättats, reglementet för anstalten borde på ett mera ingående sätt
omarbetas, men anser, att därmed kan anstå, till dess förevarande pensionsfråga
blifvit afgjord; i sammanhang hvarmed direktionen anmärker,
att det tillvägagångssätt står till buds, som begagnats i många fall,
då mindre tjänstemannagrupper erhållit inträde i redan befintliga pensionsanstalter,
eller att utfärda nådig kungörelse om de särskilda villkor,
som anses för den nytillkomna delägargruppen böra föreskrifvas.

I afseende å de villkor, hvarunder inträde i pensionsanstalten
skulle beredas folkhögskollärarna, framställer direktionen följande erinringar: Någon

skyldighet att för befintlig foreståndar- eller lärartjänst
söka inträde i pensionsanstalten komme lika litet att förefinnas för
folkhögskolornas styrelser som för döfstumskoldistrikten. Vid anstaltens
inrättande förutsattes helt visst, att rätten till inträde skulle af döfstumskoldistrikton
och äfvenså af lärarpersonalen, i hvad på den ankomme,

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

i största möjliga utsträckning anlitas; och, enligt livad erfarenheten
visat, liade dessa förutsättningar jämväl uppfyllts. Detta kunde sägas
hafva betydelse allenast med afseende å fördelningen af kostnaderna
för pensionsanstaltens drift, då ju dess ekonomi så ordnats, att, först
sedan årsafgifterna användts, fyllnadsbidrag skulle af staten lämnas.
Emellertid hade till förekommande af afbrott och godtyckliga nedsättningar
i de afgifter till anstaltens underhåll, som skulle af skoldistrikten
och döfstumlärarpersonalen utgöras, i reglementet införts vissa föreskrifter,
hvarjämte genom bestämmelsen om extra pensionsafgifters betalande
vid pensionering, som började under anstaltens törsta verksamhetsår,
man velat förebygga, att anstalten betungades med förpliktelser,
utan att däremot svarande bidrag skulle från de afgiftspliktiga erläggas.

Dessa bestämmelser skulle tillämpas äfven på folkhögskolornas
styrelser och folkhögskollärarna, men då — i motsats till döfstumskolorna,
hvilkas förhållanden vore ordnade genom lag, och hvilka
hade en tryggad ekonomisk ställning — folkhögskolorna hade eu mycket
fri och sins emellan säkerligen växlande samt i ekonomiskt afseende
mera löslig organisation, som icke regelbundet genom någon annan
allmän författning än den, hvarigenom viss årlig undervisningstid föreskrefves
såsom villkor för statsbidrags erhållande, framställde sig den
frågan, om icke vid beredande af pensionsrätt i döfstumlärarnas pensionsanstalt
åt folkhögskollärarna ytterligare föreskrift borde meddelas, syftande
därhän, att anstalten betryggades för sin rätt att i hvarje fall
erhålla vederbörliga årsafgifter. Det kunde nämligen icke förnekas, att,
då folkhögskolestyrelserna skulle äga rätt men ej tillika skyldighet att
bereda delaktighet i pensionsanstalten åt sina föreståndar- och lärartjänster,
och då, såsom i reglementet förutsattes och visserligen af
andra skäl kunde vara betingadt, skolstyrelserna vore befogade att
indraga tjänster, hvarigenom den delaktighet, som kunde vara vunnen,
skulle upphöra, missbruk skulle kunna förekomma genom godtyckligt
indragande af tjänster och genom afsiktligt dröjsmål med ansökande om
delaktighet för tjänster, som väl till namnet nyinrättats men i verkligheten
endast motsvarade de nyss indragna, På sådana vägar skulle
pensionsanstalten opåtaldt kunna frånkännas afgifter, som den skäligen
bort få hafva i behåll.

Till af hjälpande af sådana missförhållande har direktionen föreslagit,
att till öfriga villkor för folkhögskollärarnas inträde i anstalten
skulle läggas den föreskriften, att för tiden, som infaller, efter det pensionsanstalten
börjat att omfatta jämväl folkhögskollärartjänsterna, en
folkhögskollärare icke får räkna sig tjänstår till godo såsom ordinarie,

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 25

med mindre han under detsamma varit i sådan egenskap anställd i tjänst
med delaktighet i pensionsanstalten.

Vidare har direktionen beträffande den i nådiga brefvet den 17
november 1905 angifna normen för folkhögskollärares tjänstårsberäkning,
att med fullt tjänstår skulle förstås den undervisningstid, som i nådiga
kungörelsen den 25 maj 1900 bestämts såsom villkor för erhållande af
statsbidrag för manlig folkhögskola, hemställt, om ej, till förtydligande
häraf och till undvikande af att bestämmelsens innehåll behöfde hämtas
ur två författningar, det tillägget borde införas att undervisningstiden
i fråga vore bestämd till minst 20 veckor. Visserligen kunde det
minimiantal veckor, som fordrades för erhållande af statsbidrag, komma
att ändras, men, äfven om så skulle ske, måste med ifrågavarande ordalydelse
ändring göras jämväl i författningen om folkhögskollärarnas
pensionering; och syntes det därför i hvarje händelse blifva till fördel,
att bestämmelsen om tjänstårsberäkning icke formulerades enbart genom
hänvisning till hvad den särskilda författningen om statsbidragets åtnjutande
innehölle.

Slutligen har direktionen framhållit, att, ehuru vid den nu ifrågasatta
lösningen af folkhögskollärarnas pensionering genom deras upptagande
i en redan ordnad pensionsanstalt, för hvilken tills vidare behörigt
förvaltningsanslag för ett år i sänder anvisades, det icke syntes
påkalladt att ingå på frågan, huruvida någon ökning erfordrades i berörda
anslag i följd af pensionsanstaltens utsträckta verksamhet, syntes
det dock behörigt, att ett mindre organisationsanslag anvisades, hvarifrån
kostnaden Hnge bestridas för anskaffande af särskild liggare för
folkhögskollärarna och af blankettryck utaf hvarjehanda slag. Direktionen
har beräknat, att ett belopp af 300 kronor skulle vara härför
tillräckligt.

Folkhögskolans stora uppgift och betydelsefulla insats med afseende
å den svenska folkbildningen är alltför känd och erkänd, för att
jag här skulle gå närmare in på denna fråga. Detta erkännande har
ock tagit sig ett synbart uttryck i det understöd dels till folkhögskolorna
själfva och dels till eleverna därstädes i form af stipendieanslag,
staten sedan en lång följd af år beviljat. Att folkhögskolan
såsom sådan det oaktadt kanske icke fått den utveckling, hvarpå dess
vänner från början hoppats, torde delvis bero på dess jämförelsevis
osäkra ställning, ställd som den är utan fast skolorganisation och Kusin
uppkomst och sitt fortbestånd hufvudsakligen beroende af enskild!
initiativ. Men en starkt medverkande orsak torde ock ligga däri, att
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd, 11 Höft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

den vid folkhögskolorna anställda personalen, af hvars arbete dessa
skolor i kanske ännu högre grad än andra läroanstalter äro för sin
framgång beroende, befinner sig i en ekonomiskt osäker ställning, särskilt
i pensionsafseende. Det kan icke vara lockande för unga, dugliga
människor, för hvilka det gäller att välja lefnadsbana, att kasta sig in
på ett verksamhetsfält, där de hafva att, efter en jämförelsevis klent
betalad arbetstid, motse en ålderdom, då de måste se sig antingen
ställda utan möjlighet att sörja för sig själfva eller ock nödsakade att
till skada för den institution, åt hvilken de ägnat sin bästa arbetskraft,
söka hålla sig kvar på sin gamla plats utan förmåga att sköta densamma
som sig bör.

Det synes mig vid sådana förhållanden vara skäligt, att staten
till förmån för denna af staten understödda skolform och för dess
målsmän träder understödjande emellan för att bereda dem en tryggad
ålderdom. Såsom framgår af hvad jag förut anfört, synes Riksdagen
ock hafva ställt sig gynnsam gent emot en sådan tanke, ehuru Riksdagen
velat afvakta en framställning i ämnet från dem, som i främsta
rummet både intresse af frågans upptagande, eller folkhögskolornas
lärarpersonal. En sådan framställning liar numera kommit; Ivungl.
Maj:t tiar redan ställt sig välvillig gent emot densamma genom att
låta införskaffa nödig utredning, och det synes mig nu vara tid på att
söka Riksdagens medverkan till denna pensionsfrågas lösning.

Frågan är desto enklare att nu lösa, som det redan finnes en
pensionsinrättning, i hvilken folkhögskollärarna synas lämpligen kunna
ingå, nämligen döfstumlärarnas pensionsanstalt. Härigenom undvikes
naturligtvis en mängd kostnader af delvis tillfällig och delvis stadigvarande
natur. För närvarande är framställdt anspråk endast på ett
belopp af 300 kronor för eventuella organisationskostnader, ett belopp,
som Kung!. Magt torde kunna, därest förevarande pensionsfråga blir
löst på nu föreslaget sätt, låta utanordna af inflytande pensionsafgifter.

Hvad beträffa!'' de villkor, under hvilka delaktighet i döfstumlärarnas
pensionsanstalt bör tillerkännas folkhögskolornas — härunder
inbegriper jag de med folkhögskolorna förenade landtmannaskolor —
föreståndare och lärare, synas dessa lämpligen kunna affattas i hufvudsaklig
enlighet med de bestämmelser, som i förutberörda nådiga bref
den 17 november 1905 angifvits såsom grund för den däri anbefallda
utredningen. Delaktighetsbeloppet för föreståndarna skulle sålunda blifva
detsamma som för föreståndarna för döfstumskolorna, eller lägst 3,200
kronor och högst 4,000 kronor; och hel pension skulle för föreståndarna
komma att utgå med minst 2,400. högst 3,000 kronor. Detta öfverens -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

stämmer med de från folkhögskolornas målsmän framställda önskningar.
För lärarna vid folkhögskolorna skulle delaktighetsbeloppet blifva lägst

1,600 kronor och högst 2,700 kronor, och pensionen sålunda för dessa
blifva minst 1,200, högst 2,025 kronor, under det att för lärarna vid
döfstumskolorna väl lägsta delaktighetsbeloppet är 1,600 kronor, men
högsta delaktighetsbeloppet endast går upp till 2,000 kronor, och pensionen
således icke kan blifva högre än 1,500 kronor. Denna skillnad
motiveras emellertid af den olika kompetensen hos dessa två kategorier
af lärare. För anställning som döfstumlärare fordras folkskollärareexamen
samt därefter en ettårig seminariekurs och en lika lång profårskurs.
Af lärarna vid folkhögskolorna, hvartill hittills i allmänhet
antagits personer, som aflagt akademisk examen, skulle enligt förslaget
fordras antingen sådan examen eller ock afgångsexamen från teknisk
högskola, skogsinstitut eller Alnarps eller Ultima landtbruksinstitut.
Att maximidelaktighetsbeloppet 2,700 kronor, hvilket är det, som föreslagits
i styrelsens för svenska folkhögskolans lärarförening förut omförmälda
framställning, icke är för högt, synes mig framgå äfven däraf,
att det allenast med 100 kronor öfverstiger lönen i högsta lönegraden
för lärarna i läsämnen vid folkskoleseminariernas öfningsskolor.

Enligt det af mig först omförmälda, af särskilda kommitterade
utarbetade förslag skulle beträffande såväl föreståndare som lärare den
begränsning med afseende å pensionsbeloppet gälla, att pensioner icke
finge utgå efter högre lön än den, som tjänstinnehafvarna under de
sista 5 åren före afskedstagande! åtnjutit. En föreståndare eller lärare
skulle sålunda kunna erhålla högsta pensionen, ehuru han allenast de
5 sista åren åtnjutit lön, motsvarande högsta delaktighetsbeloppet. Då
i allmänhet en tjänstinnehafvare, hvars aflöning består af begynnelselön
och tre eller fyra ålderstillägg, vid afskedstagande! innehaft lön i
högsta lönegraden i minst respektive 15 eller 10 år, synes det mig böra
fordras, att föreståndare eller lärare skall, för att erhålla hel pension,
under de senaste 10 åren före afskedstagande! hafva åtnjutit löneförmåner,
värdet af bostad och bränsle eller ersättning därför häri icke
inberäknadt, fullt motsvarande det delaktiglietsbelopp, som för tjänsten
bestämts.

Direktionen har föreslagit det villkor, att för den tid, som
infäller, efter det döfstumlärarnas pensionsanstalt börjat att omfatta
jämväl folkhögskollärartjänsterna, en folkhögskollärare icke får räkna
sig tjänstår till godo såsom ordinarie, med mindre- han under detsamma
varit i sådan egenskap anställd i tjänst med delaktighet i pensions -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

anstalten. Af skal, som direktionen anfört, anser jag en dylik bestämmelse
böra upptagas bland öfriga villkor.

Däremot är jag icke ense med direktionen om lämpligheten häraf,
att uti den i nådiga brefvet den 17 november 1905 angifna bestämmelsen,
att med fullt tjänstår förstodes den undervisningstid, som i
nådiga kungörelsen den 25 maj 1900 bestämts såsom villkor för
erhållande af statsbidrag till manlig folkhögskola, borde införas det
tillägget, att undervisningstiden i fråga vore bestämd till minst 20
veckor. På det att en ändring i nämnda nådiga kungörelse icke må
påkalla ändring i blifvande pensionsbestämmelser, synes det mig vara
lämpligare, att vid definitionen af fullt tjänstår allenast hänvisa till
den undervisningstid, som är eller varder bestämd såsom villkor för
erhållande af statsbidrag till manlig folkhögskola.

Hvad pensionsafgifterna beträffar, kan jag icke biträda de förslag,
som de underdåniga framställningarna härutinnan innefatta. Tillräcklig
anledning att i detta afseende icke följa hvad som är föreskrifvet i
reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt synes mig icke förefinnas.
Dessa afgifter komma således att utgöra för skolstyrelserna
5 procent och för lärarpersonalen 2 V2 procent af delaktighetsbeloppen
d. v. s. beträffande föreståndare änst för styrelsen 160—200 kronor och
för föreståndaren 80—100 kronor samt beträffande lärartjänst för styrelsen
80—135 kronor och för läraren minst 40 kronor och högst 67
kronor 50 öre. Att storleken af de afgifter som styrelserna skulle
hafva att erlägga, skulle orsaka, att styrelserna icke mera allmänt skulle
komma att begagna sig af rätten att bereda sin lärarpersonal den föreslagna
pensionsrätten, lärer säkerligen icke vara att befara.

Liksom döfstumlärarpersonalen tillerkänts delaktighet i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, synes jämväl en liknande förmån böra
tillerkännas folkhögskollärarna. Pensionsbelopp och pensionsafgifter
skola då utgå i förhållande till de belopp, efter hvilka vederbörande
styrelser för tjänsterna vunnit delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt.

I enlighet med dessa grunder skulle änka efter föreståndare komma
att, när barn ej efterlefver, tillförsäkras en pension af lägst 640 kronor,
högst 800 kronor, med ökning af 50 procent, om ett eller flera pensionsberättigade
barn finnas. För lärares änka skulle samma pension komma
att utgå med respektive 320 och 540 kronor. Pensionsafgifterna till
kassan skulle komma att utgå för föreståndare med lägst 106 kronor
67 öre, högst 133 kronor 33 öre, samt för lärare med lägst 53 kronor
33 öre, högst 90 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Hvad slutligen beträffar det bidrag af statsmedel, som skulle erfordras
för att på föreslaget sätt bereda pensionsrätt åt folkhögskolornas
föreståndare och lärare samt deras änkor och barn, så skulle enligt
den utredning, som genom direktionens försorg företagits, pensioneringen
af lärarpersonalen i framtiden, då pensioneringen om cirka 80—90
år nått sin jämvikt, påfordra ett statsbidrag af högst 42,136 kronor
och lägst 29,760 kronor, motsvarande två tredjedelar af pensionskostnaden,
samt pensioneringen af änkor och barn påkalla ett årligt statsanslag
af högst 4,377 kronor och lägst 3,230 kronor. I fråga om dessa
kostnader vill jag framhålla, att, enligt hvad direktionen i sitt utlåtande
anmärkt, i de gjorda beräkningarna ej inginge någon kalkyl öfver den
ökning i statsbidraget, som kunde erfordras genom tillkomsten under
närmaste årtionden af nyinrättade tjänster vid nu förefintliga eller framdeles
möjligen upprättade folkhögskolor.

Ehuru enligt de gjorda beräkningarna, mot hvilka jag icke kan
göra någon erinran, stora anspråk ställas på staten, anser jag dock
med hänsyn till folkhögskolornas störa betydelse för folkbildningen, att
staten bör tillmötesgå desamma.

För döfstumlärarnas pensionsanstalt är för närvarande i riksstaten
uppfördt ett förslagsanslag å 14,000 kronor. Direktionen har icke
ifrågasatt, att med anledning af folkhögskollärarpersonalens delaktighet
i nämnda anstalt, detta anslag skulle höjas för år 1908, och jag anser
mig ej heller böra föreslå detta. Däremot torde det vara erforderligt,
att statens bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa redan från
och med 1908 ökas med 4,377 kronor. På grund af den erfarenhet,
som vunnits vid inrättandet af döfstumlärarnas pensionsanstalt, torde
det nämligen böra antagas, att delaktighet i regel kommer att sökas efter
högsta tillåtna belopp.

Till frågan huruvida de pensionsbestämmelser, som blifva erforderliga,
därest förevarande pensionsfråga varder på nu föreslaget sätt
löst, böra utfärdas i särskild kungörelse, eller om reglementet för döfstumlärarnas
pensionsanstalt i stället bör på ett mera ingående sätt omarbetas
samt i senare fallet pensionsanstalten äfven erhålla en förändrad
benämning, anhåller jag att få återkomma, sedan det visat sig, om
förslaget vinner Riksdagens bifall.»

Utöfver hvad ofvan blifvit anfördt, tillägger statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet, att han, såvidt ärendet afser de med folkhögskolor
förenade landtmannaskolor, samråd t med chefen för jordbruksdepartementet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Utskottets

yttrande.

Utskottet har emot Kung!. Maj:ts ifrågavande förslag icke haft
annat att erinra, än att den för rätt till pension från döfstumlärarnas
pensionsanstalt stadgade lefnadsålder synts böra för folkhögskollärare
i någon man höjas.

I reglementet för anstalten den 30 augusti 1905 stadgas i § 8 att
för rätt till hel pension vid afgång från tjänst fordras att hafva 60 lefnadsoch
30 tjänstår, hvaraf för föreståndare minst 10 Ijänstår såsom sådan.

Utskottet har ansett lämpligt, att för rätt till hel pension från
nämnda anstalt bör för folkhögskollärarpersonalen fastställas en lefnadsålder
af 65 år men i öfrigt gällande bestämmelser i nyssnämnda §
bibehållas. Genom en sådan förhöjning skulle åvägabringas öfverensstämmelse
med den af innevarande års Riksdag redan antagna lagen
angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, som för ämnes- och
öfningslärare vid statens läroverk, bland annat, stadgar 65 lefnadsår
för rätt till hel pension. Äfven den omständigheten att folkhögskollärare
kunna erhålla afkortad pension har utskottet ansett böra bär beaktas.

Utskottet får alltså hemställa,

a) att Riksdagen må medgifva delaktighet i döfstumlärarnes
pensionsanstalt samt i folkskollärarnes änkeoch
pupillkassa för folkhögskollärarpersonalen på villkor,
bestämmelser och sätt, som Kungl. Maj:t föreslagit,
dock att för rätt för den manliga folkhögskollärarpersonalen
till hel pension vid afgång från tjänst skall
fordras uppnådda 65 lefnadsår, och att för beräkning
af tjänstår undervisningstiden skall utgöra minst 20
veckor; samt

b) att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts
förslag, öka det såsom bidrag till förenämnda kassa å
tionde hufvudtiteln uppförda anslag med 4,377 kronor.

Any. höjning 9:o) Under punkt 7 af tionde hufvudtiteln har Kungl. Magt före nt

^ärarna^i slagit Riksdagen dels medgifva, att hvarje folkskoleseminarium måtte,
läsämnen vid under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i reglementet
f°lnaHern™ för folkskollärarnas pensionsinrättning, för hvar och en af de vid den
öfningsskolor. med seminariet förenade öfningsskolan befintliga lärartjänster, hvilka
[7.] skulle uppehållas af examinerade manliga eller kvinnliga folkskollärare,
erhålla delaktighet i nämnda pensionsinrättning efter det högsta lönebelopp,
hvaraf den lärare, som innehade tjänsten, på grund af tjänstålder,
enligt gällande författning ägde att komma i åtnjutande,

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

dels ock öka det under riksstatens tionde liufvudtitel uppförda
anslaget: »Bidrag till folkskollärares pensionering» med 4,145 kronor
samt det under samma liufvudtitel uppförda anslaget: »Bidrag till folkskollärarnes
änke- och pupillkassa» med 100 kronor.

Hvad beträffar denna fråga, har departementschefen till statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 12 januari 1907 anfört följande.

»Enligt nådiga cirkulärbrefvet den 31 december 1877 har delaktighet
i folkskollärarnas pensionsinrättning, under iakttagande i tillämpliga
delar af föreskrifterna i reglementet för nämnda inrättning, förklarats
tillkomma samtliga folkskollärar- och folkskollärarinneseminarier för
hvarje sådan lärartjänst vid de med seminarierna förenade öfningsskolor,
för hvilken aflöning blifvit af Kungl. Maj:t fastställd, och som
är afsedd att uppehållas af examinerad folkskollärare eller -lärarinna,
hvarjemte genom nådigt bref den 19 maj 1899 bestämts, att dessa
tjänster skola vara förbundna till delaktighet i pensionsinrättningen
efter ett belopp af 1,000 kronor. Vid denna tid var delaktighetsbeloppet
i pensionsinrättningen lägst 800 kronor och högst 1,000 kronor.
För att nu ifrågavarande lärarpersonal skulle blifva delaktig efter ett
belopp af 1,000 kronor, var det därför erforderligt att då uttryckligen
föreskrifva detta. Först genom den af 1900 års Riksdag beslutade
förändring i aflöningsförmånerna för folkskollärarna blef delaktighetsbeloppet
för alla tjänster detsamma, eller 1,000 kronor.

Uti underdåniga skrivelser, dagtecknade juli 1901, gjordes af
lärare och lärarinnor vid folkskoleseminariernas öfningsskolor framställning
därom, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, att för
deras innehafda tjänster pensionsbeloppet höjdes vare sig genom ökandet
af delaktighetsbeloppet i folkskollärarnas pensionsinrättning till respektive
2,000 kronor och 1,500 kronor eller på annat sätt, så att pensionsbeloppet
uppginge till 1,500 kronor för manlig och 1,125 kronor för
kvinnlig innehafvare af sådan tjänst, hvarom här vore fråga.

För framställningen anfördes såsom hufvudsakligt skäl, att, sedan
lönerna för ifrågavarande lärare och lärarinnor bragts upp till jämnhöjd
med de bäst aflönade folkskollärares och folkskollärarinnors i riket,
i det. att de då utgjorde för lärare högst 2,400 kronor och för lärarinna
högst 1,800 kronor, hvarigenom deras ekonomiska ställning under
tjänstetiden ganska väl tillgodosetts, ett visst missförhållande uppstått
mellan lönen och den vid afgången ur tjänsten till buds stående pensionen,
hvilken senare, begränsad genom delaktighetsbelopp efter 1,000
kronor, utginge med allenast 750 kronor årligen, ett belopp, som
sökandena funne otillräckligt för tryggande af deras ålderdomsförsörj -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ning; och åberopades i samband härmed, att i några större städer
folkskollärare och folkskollärarinnor, hvilkas arbete och ställning motsvarade
sökandenas, genom kommunernas mellankomst fått sig tillerkända
så kallade tilläggspensioner.

Uti häröfver den 15 oktober 1901 afgifvet underdånigt utlåtande
yttrade direktionen öfver folkskollärarna^ pensionsinrättning, att direktionen
funne förverkligandet af sökandenas önskningar om höjning af
delaktighetsbeloppet för de vid ifrågavarande öfningsskolor inrättade
folkskollärar- och folkskollärarinnetjänster i och för sig af billighet
påkallade — särskilt med hänsyn till den höjning i aflöningen, som
för dessa tjänster inträdt —, men att det tillika måste beaktas, att
frågan om ändring i det -då för alla i folkskollärarnas pensionsinrättning
upptagna tjänster lika bestämda delaktighetsbeloppet vore af för stor
och ingripande betydelse för att lämpligen böra upptagas beträffande
allenast någon mindre grupp af tjänster, åt hvilken såsom åt läraroch
lärarinnetjänsterna vid folkskoleseminariernas öfningsskolor genom
särskildt nådigt beslut delaktighet i pensionsinrättningen medgifvits;
och fann sig direktionen fördenskull förhindrad att förorda ifrågavarande
framställning.

Framställningen föranledde då ej heller någon Kung]. Maj:ts åtgärd.

Uti nådiga propositionen den 31 december 1903 angående lönereglering
för folkskoleseminarierna m. m. föreslog Kungl. Maj:t, att
arfvodena för de manliga lärarna i läsämnen vid seminariernas öfningsskolor
skulle, liksom enligt då gällande bestämmelser, utgå i fyra grader
med 1,500, 1,800, 2,100 och 2,400 kronor; och i fråga om aflöningsförmånerna
för de kvinnliga lärarna i läsämnen i samma öfningsskolor
föreslogs ingen annan ändring, än att för dessa lärare, som ägde uppbära
ett arfvode af 1,500 kronor järnte ett ålderstillägg å 300 kronor
efter 10 års väl vitsordad tjänstgöring, arfvodet skulle utgå i tre grader
med 1,500, 1,650 och 1,800 kronor med uppflyttning från lägre till
högre lönegrad efter 5 år. Beträffande ifrågavarande lärarpersonals
pensionering innehöll samma proposition endast den bestämmelsen, att
lärare i öfningsskolan skulle vara skyldig att från tjänsten afgå vid
uppnådda 60 lefnadsår och 30 tjänstår, därest ej Kungl. Maj:t i särskildt
fall funne skäl tillåta sådan lärare att vid tjänsten kvarstå.

Med anledning af inom Riksdagen väckta motioner beslöt Riksdagen,
att arfvodet skulle utgå för såväl manliga som kvinnliga lärare
i läsämnena i berörda öfningsskolor i fyra aflöngsgrader, för de förra
med 1,700, 2,000, 2,300 och 2,600 kronor samt för de senare med 1,500,

Statsutskottets Utlåtande X:o 11.

1,650, 1,800 och 2,000 kronor, hvarjämte Riksdagen nedsatte tiden för
pensionsålderns inträdande till 55 år för kvinnlig lärare.

I sin skrifvelse den 18 maj 1904 i anledning af dels förutnämnda
proposition dels ock omförmälda motioner yttrade Riksdagen beträffande
af motionärerna ifrågasatt höjning af pensionsbeloppen för lärarpersonalen
vid ifrågavarande öfningsskolor följande:

»Angående pension åt manliga lärare i seminariernas öfningsskolor
hade motionärerna anfört, att för dessa lärare, som vore delaktiga i
folkskollärarnas pensionsinrättning och för närvarande erhölle en pension
af 750 kronor, ingen ändring i detta afseende vore i propositionen
föreslagen, och att de sålunda skulle i fråga om pension få en oförmånligare
ställning än folkskollärarna i större och medelstora stadssamhällen.
Motionärerna hade ansett, att nämnda lärare borde likställas med
lärare i öfningsämnen, och därför hemställt, att pensionsbeloppet för
manlig lärare i läsämnen i seminariums öfningsskola skulle utgöra tre
fjärdedelar af det befattningen åtföljande arfvode med ålderstillägg, dock
att från allmänna indragningsstaten endast skulle utgå skillnaden mellan
det belopp, som erhölles från folkskollärarnas pensionsinrättning, och
pensionen i dess helhet.

Motsvarande hemställan hade gjorts i fråga om kvinnliga lärare
i öfningsskolor.

Riksdagen har funnit det vara ett behj ärtansvärdt ändamål att
höja de ifrågavarande lärarnas pensionsbelopp, men då någon utredning
angående lämpligaste sättet att ordna denna angelägenhet ej föreligger,
och då dessutom ny allmän pensionslag snart torde vara att förvänta,
har Riksdagen ej ansett sig för närvarande böra vidtaga någon ändring
med afseende på dessa lärares pensionering.))

Jag torde då i detta sammanhang böra erinra, att enligt nu berörda
lönereglering för folkskoleseminarierna pensionsbeloppet för öfningslärare
vid dessa seminarier utgör tre fjärdedelar af det befattningen åtföljande
arfvode med ålderstillägg, hvilket arfvode med ålderstillägg
uppgår för manlig lärare till högst 1,800 kronor och lägst 1,300 kronor
samt för kvinnlig lärare till högst 1,800 kronor och lägst 1,200 kronor.

Med afseende å storleken af pensionen för lärarpersonalen vid
seminariernas öfningsskolor har emellertid någon förbättring inträdt
såsom följd af 1906 års Riksdags beslut angående lönereglering för
folkskollärarna. Genom de i enlighet med nämnda beslut den 14 september
1906 utfärdade nådiga kungörelser om ändrad lydelse af §§ 1
och 7 i nådiga kungörelsen angående aflöning åt lärare vid folkskolor
och småskolor den 1 juni 1900 och angående ändrad lydelse af vissa
Bill. till Biksd. Prat. 1007. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 5

''Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

§§ i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning kar förordnats,
bland annat, dels att ordinarie lärare vid folkskola skall i årlig lön
åtnjuta minst 900 kronor samt tre ålderstillägg hvart och ett å 150
kronor för manlig lärare och 100 kronor för kvinnlig, dels ock att
hvarje skoldistrikt, som har en eller flera egentliga folkskolor, skall
vara förbundet att för livar och en af där befintliga ordinarie folkskollärartjänster
i pensionsinrättningen ingå efter det högsta lönebelopp,
hvaraf den lärare, som innehar tjänsten, på grund af tjänstålder enligt
gällande författning äger att komma i åtnjutande. Härigenom höjdes
pensionen, som utgår med 75 procent af delaktighetsbeloppet, till 1,013
kronor för manlig lärare och 900 kronor för kvinnlig lärare. Genom
samma nådiga kungörelser föreskrefs vidare, att pensionsafgift skall
erläggas icke endast af skoldistrikt med 5 procent af delaktighetsbeJoppet
utan äfven af vederbörande tjänstinnehafvare med 2 Vi procent
af samma belopp, samt att de extra pensionsafgifter, som på grund af
8 § i pensionsreglementet komma att utgå, skola erläggas af statsmedel.

Då i förut omförmälda nådiga cirkulär den 31 december 1877
förordnats, att med afseende å delaktigheten i folkskollärarnas pensionsinrättning
för lärartjänsterna vid folkskoleseminariernas öfningsskolor i
tillämpliga delar skola iakttagas föreskrifterna i reglementet för nämnda
inrättning, lärer, då delaktighetsbeloppet för ordinarie folkskollärartjänst,
såsom. nyss antvdts, numera utgör för manlig lärare 1,350 kronor och
f ör kvinnlig lärare 1,200 kronor, samma beräkningsgrund böra tillämpas
för lärartjänsterna vid folkskoleseminariernas öfningsskolor samt pensionerna
till dessas innehafvare följaktligen utgå efter enahanda delaktighetsbelopp
som för manliga och kvinnliga folkskollärare. På grund
häraf äro pensionerna för dessa öfningsskolors lärarpersonal numera
1,013 kronor för manlig lärare och 900 kronor för kvinnlig lärare.

Det torde emellertid med fog kunna göras gällande, att äfven
dessa pensionsbelopp icke stå i lämplig proportion till de löneförmåner,
pensionstagarna numera under tjänstetiden åtnjuta. En förhöjning af
sistnämnda pensioner är fördenskull af rättvisa och billighet påkallad.

På hemställan af statsrådet och chefen för finansdepartementet har
Kungl. Maj:t förut denna dag beslutat att förelägga Riksdagen förslag
till lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension. Denna lag
skall dock icke äga tillämpning å nu ifrågavarande lärarpersonal.

Då, såsom jag redan nämnt, manlig och kvinnlig öfningslärare
vid folkskoleseminarium äger uppbära en pension, motsvarande tre fjärdedelar
af det befattningen åtföljande arfvode med ålderstillägg, anser
jag, att för manlig och kvinnlig lärare i läsämnen vid seminariums
öfningsskola pensionsbeloppet bör bestämmas på enahanda sätt. Efter

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

sådan beräkningsgrund skulle pensionsbeloppet blifva 1,950 kronor för
manlig och 1,500 kronor för kvinnlig lärare vid öfningsskolorna.
Pensionsafgifterna skulle i så fall blifva för manlig lärare G 5 kronor
och för kvinnlig lärare 50 kronor samt för seminariet, med hvars anslag
skall bestridas de utgifter, som enligt pensionsreglementet det åligger
skoldistriktet att erlägga, respektive 130 kronor och 100 kronor. De
förhöjda extra pensionsafgifter, som jämlikt 8 § i pensionsreglementet
skola erläggas, böra utgå af statsmedel. Härtill skall jag i nästa ärende
återkomma.

Genom den ifrågasatta förhöjningen af delaktighetsbeloppet i folkskollärarnas
pensionsinrättning varder jämväl delaktighetsbeloppet i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa på motsvarande sätt höjdt. Pension
för änka efter lärare af ifrågavarande slag skulle, när barn ej efterlefver,
höjas från 270 kronor till 520 kronor. Pensionsafgiften till
kassan skulle för sådan tjänstinnehafvare komma att utgå med 8G
kronor 67 öre i stället för 45 kronor.

De stadganden, jag nu ifrågasatt, kunna göras gällande äfven mot
den redan anställda lärarpersonalen vid öfningsskolorna, enär de enligt
§ 22 i seminariestadgan äro antagna endast på förordnande.

Genom filosofie doktorn Hans Tiselius har jag låtit verkställa
utredning angående den kostnad, som den af mig nu föreslagna förhöjningen
af pensionsbeloppen skulle tillskynda statsverket; och gifver
denna utredning vid handen, att för ändamålet erfordras ett årligt
statsbidrag af 4,245 kronor, hvaraf belöpa på folkskollärarnas pensionsinrättning
4,145 kronor samt på folkskollärarnas änke- och pupillkassa
100 kronor. Härtill komma de ökade extra pensionsafgifter, hvilka
kunna komma att utgå.»

Emot Kungl. Maj:ts föreliggande förslag har utskottet icke haft
annat att erinra än att pensionsbeloppen synts väl höga. Enligt nu
gällande bestämmelser utgår pension från folkskollärarnas pensionsinrättning
med tre fjärdedelar af delaktighetsbeloppet. En sådan beräkning
har utskottet dock ansett i nu förevarande fall leda till väl höga
pensioner och vill därföre förorda, att för dem, hvilka enligt detta förslag
skulle blifva delägare i pensionsinrättningen, må i öfverensstämmelse
med hvad som föreskrifves i den af innevarande Riksdag antagna
pensionslagen bestämmas, att pension skall utgå med två tredjedelar
af befattning åtföljande lön jämte ålderstillägg.

Utskottet får sålunda hemställa,

att Riksdagen må

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag medgifva,
att hvarje folkskoleseminarium må, under iakttagande

Utskottet*

yttrande.

Ang. bidrag
till folkskollärares
''pensionering

m. m.

[80

Ang. pensionering
enligt
pensionslagen
af civila tjänstinnehajvare

m. m.

[9.]

36 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

i tillämpliga delar af föreskrifterna i reglementet för
folkskollärarnas pensionsinrättning, för hvar och en
af de vid den med seminariet förenade öfningsskolan
befintliga lärartjänster, hvilka skola uppehållas af
examinerade manliga eller kvinnliga folkskollärare,
erhålla delaktighet i nämnda pensionsinrättning efter
det högsta lönebelopp, hvaraf den lärare, som innehar
tjänsten, på grund af tjänstålder, enligt gällande författning
äger att komma i åtnjutande, dock att pension
för ifrågavarande lärare må bestämmas till högst två
tredjedelar af tjänsten åtföljande lön jämte ålderstillägg;
samt

b) öka det under riksstatens tionde hufvudtitel
uppförda anslaget: »Bidrag till folkskollärares pensionering»
med 4,145 kronor samt det under samma
hufvudtitel uppförda anslaget: »Bidrag till folkskollärarnas
änke- och pupillkassa» med 100 kronor.

10:o) Uti särskild proposition den 31 december 1906 (n:o 39)
angående ändrade bestämmelser rörande anslag till högre folkskolor har
Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att öka dels under tionde hufvudtiteln
uppförda anslaget: ''Bidrag till folkskollärares pensionering’ med
3,081 kronor, dels ock det under samma hufvudtitel uppförda anslaget:
''Bidrag till folkskollärares änke- och pupillkassa’ med 165 kronor.

I utlåtande n:o 9 angående reglering af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel har utskottet hemställt, att detta Kungl.
Maj:ts förslag måtte af Riksdagen bifallas; hvilket utskottet skolat här

anmäla.

ll:o) Uti en den 12 januari innevarande år till Riksdagen aflåten
proposition (n:o 18), med förslag till lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension, har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att

dels å ordinarie stat under tionde hufvudtiteln uppföra ett förslagsanslag
å 100,000 kronor till pensionering, enligt pensionslagen, af
civila tjänstinnehafvare;

dels, såsom bidrag till bestridande af förvaltningskostnaden för en i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med det vid propositionen fogade utdrag
af statsrådsprotokollet öfver finansärenden angifna grunder ordnad ny
änke- och pupillkassa för civilstaten, likaledes å ordinarie staten under
tionde hufvudtiteln uppföra ett bestämdt anslag å 35,000 kronor;

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

dels medgifva, att från och med år 1893 uppkomna och härefter
uppkommande behållningar å det till pensionsstaten för civila ämbetsoch
tjänstemäns änkor och omyndiga barn anvisade anslag å 45,000
kronor må tillfalla den nya änke- och pupillkassan för civilstaten med
skyldighet för denna kassa att svara för utbetalning i behörig ordning
af de till utgående från nämnda anslag redan anvisade pensionera

dels ock, under förutsättning af bifall till hvad i berörda proposition
sålunda och i öfrig! föreslagits, från riksstaten utesluta de å tionde
hufvudtiteln nu uppförda ordinarie anslagen till civilstatens pensionskassa
af tillhopa 112,286 kronor.

I enlighet med hvad utskottet i. utlåtande n:o 51 hemställt, har
Riksdagen bifallit hvad Kungl. Maj:t beträffande omförmälda anslagsbelopp
föreslagit: hvilket utskottet skolat här

anteckna.

12:o) Uti särskild preposition af den 21 december 1906 (n:o 62)
har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, dels att punkten 2 i
de utaf Kungl. Maj:t med 1877 års Riksdag antagna grunder för
pensionering af arméns befäl och underbefäl med vederlikar måtte
erhålla följande förändrade lydelse:

»2.

Enhvar af förenämnda ämbets- och tjänstemän, hvilken vid
afskedstagandet stått i statens tjänst i 30 år, eller, om han är underofficer
vid värfvadt garnisonsregemente eller fortifikationen, i 25 år,
samt i öfrigt till arméns pensionskassa erlagt stadgad pensionsafgift,
och är till pension ur kassan berättigad, äger att efter erhållet afsked
undfå fyllnadspension, beräknad enligt punkten 1 här ofvan, om tillika
följande lefnadsår äro uppnådda, nämligen af:

a) generaler af alla grader, generalintendenten, militärbefälhafvaren

å Grottland, krigsarkivarien samt vaktmästarna vid militära ämbetsverk
och staber ........................................................................•......................... 65 år;

b) regements- och sekundchefer äfvensom öfriga chefer för särskildt
för sig bestående militära kårer, öfverstarna vid generalstaben och fortifikationen,
kommendanten i Boden, öfverfältintendenten, chefen för krigshögskolan,
professorn vid generalstaben, fältintendenter, auditörer, sekreteraren
vid fortifikationen, regementsläkare, chefen för arméförvaltningens
intendentsdepartements sjukvårdsbyrå, chefläkaren vid garnisonssjukhuset
i Stockholm, regementsveterinärer, tygingenjörer, fabriksingenjörer, tygförvaltare,
fabriksförvaltare, kassörer och förrådsförvaltare vid fortifikn -

Ang. ändring
i pensionsåldern
för
personal vid
intendenturkåren
m. fl.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Sänkning af
intendentur.
personalens
pensionsålder.

tionen, förvaltare vid intendenturkåren, fanjunkarna vid krigsskolan,
väbeln vid artilleri- och ingenjörhögskolan, tygunderofficerare, verkmästare,
besiktningsrustmästare, tygskrifvare, fabriksskrifvare, tyghandtverkare,
gevärshandtverkare och handtverkare vid trängen......... 60 år;

c) öfriga i mom. b ej upptagna regementsofficerare, regements intendenter,

intendenter, bataljonsläkare, assistenten å arméförvaltningens
intendentsdepartements sjukvårdsbyrå, sjukhusläkaren med bataljonsläkares
lön vid garnisonssjukhuset i Stockholm, regementsstallmästare,
bataljonsveterinärer ................................................................................... 55 år;

d) officerare af kompaniofficers grad, underintendenter, under officerare,

med undantag af fanjunkarna vid krigsskolan och tygunderofficerare
äfvensom musikpersonal........................................................ 50 år.»

dels ock att föreskrift måtte meddelas därom, att nuvarande löntagare,
som icke önskade få de nya bestämmelserna på sig tillämpade,
skulle senast sex månader efter deras trädande i kraft därom göra anmälan
hos direktionen öfver arméns pensionskassa.

Till det propositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsdepartementet
för nämnda dag har departementschefen härom
yttrat följande.

»Enligt de af Kungl. Maj:t med 1877 års Riksdag fastställda
grunder för pensioneringen af arméns befäl och underbefäl med vederlikar
inträder pensionsåldern för generalintendenten vid uppnådda 65
år samt för regementsintendenter vid 60 år. Efter intendenturkårens
omorganisation år 1892 gjorde Kungl. Maj:t framställning till 1894
års Riksdag därom, att pensionsåldern för fältintendenter, intendenter
och förvaltare vid intendenturkåren skulle bestämmas till densamma
som för regementsintendenterna eller 60 år.

Riksdagen ansåg den omständigheten, att för de förutvarande regementsintendenterna
varit stadgad rätt att vid f}dlda 60 lefnadsår tillträda
fyllnadspension, icke ovillkorligen borde medföra, att för den nya
intendenturkåren i dess helhet samma bestämmelser skulle antagas, enär
af kårens ifrågavarande tjänstebefattningar icke alla vore likställda med
de förutvarande regementsintendenternas. Om det också kunde befinnas
lämpligt, att intendenterna erhölle rätt till fyllnadspension vid samma
ålder som de med dem likställda regementsintendenterna, och att således
dem ålades att afgå från tjänsten vid 63 års ålder, för att man måtte
hafva visshet, att de i tjänst varande intendenterna ägde den kroppsliga
rörlighet och uthållighet, som utan tvifvel deras tjänst i synnerhet i krig
fordrade, äfvensom att bland de pensionerade vid mobilisering funnes

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

någon tillgång till reserver, ansåge Riksdagen däremot i afseende å
fältintendenterna och förvaltarna, hvilkas befattningar icke i allmänhet
kräfde samma rörlighet och spänstighet som intendenternas, utan syntes
mera likställda med vanliga civila tjänster, rätten till fyllnadspension
böra inträda först vid 65 års ålder.

1902 års Riksdag medgaf på Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning,
att pensionsåldern för öfverfältintendenten skulle utgöra 65 år och
för underintendenter 55 är.

Intendenturkårens personal är alltså pensionsberättigad efter uppnåendet
af nedannämnda lefnadsålder i hvarje särskild grad, nämligen:

generalintendenten .........	....... 65	år
öfverfältintendenten .......	....... 65	»
fältintendenter...................	....... 65	»
intendenter.........................	........ 60	»
underintendenter .............	....... 55	»
förvaltare .........................	........ 65

I enlighet med gällande bestämmelser rörande pensionering af arméns
personal inträder skyldighet att ur tjänst afgå med pension och
fyllnadspension för ofvan angifna beställningsinnehafvare 3 år efter inträdet
i pensionsåldern.

I underdånig skrifvelse den 30 december 1905 har generalintendenten,
under erinran att hans företrädare i ämbetet vid flere tillfällen
hos Kung], Maj:t framhållit nödvändigheten af en sänkning i
pensionsåldern för intendenturkårens personal, på det att ökad tillgång
å intendenturtjänstemän i reserv skulle kunna beredas, gjort förnyad
framställning om vidtagande af åtgärder i sådant syfte. Generalintendenten
anför därvid, att i händelse af mobilisering bristen å intendenturpersonal
i reserv, beräknad allenast på grund af gällande mobiliseringsplaner
och utan hänsyn till behofvet af dylik personal för reservocli
landstormstrupper, för närvarande uppginge till 125 intendenturtjänstemän
af officers rang. Emellertid kunde det af ekonomiska skäl
ej ifrågakomma att i fred fylla denna brist med fast anställd personal
vid intendenturkåren, och det vore äfven omöjligt att anskaffa eu reserv
af utbildade intendenturtjänstemän, tillräckligt stor för fyllande af hela
bristen. Man måste fördenskull åtnöja sig därmed, att det oundgängliga
behofvet blefve tillgodosedt. Om man i detta syfte granskade beskaffenheten
af de befattningar, för hvilka vid mobilisering personal,
utöfver den i fred befintliga, måste anskaffas, funne man däraf tre
skilda kategorier, nämligen dels sådana befattningar, som med nöd -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

vändighet kräfde eu fullständigt utbildad intendenturpersonal, dels sådana,
som nöjaktigt borde kunna handhafvas af personal med en mindre grad
af intendenturutbildning, och slutligen sådana, som kunde upprätthållas
af civila yrkesmän, hvilka genom sin sysselsättning i borgerliga lifvet
ägde förutsättningar för att fylla sina uppgifter i dessa befattningar
utan att hafva undergått någon särskild intendenturutbildning. Till
den förstnämnda kategorien hörde befattningar såsom armé-, fördelnings-,
brigad-, expeditions-, regemente- och depåintendenter samt adjutanter
hos högre intendenturtjänstemän. För dessa måste således tillgång
finnas af stamanställd eller f. cl. stamanställcl personal. Till den andra
kategorien borde förrådsintendents-, sjukvårdsintendents-, magasinschefsm.
fl. befattningar hänföras, hvilka kunde rekryteras af i mindre grad
utbildad reservintendenturpersonal, under det att till tredje kategorien
räknades de i högre staber ingående proviantmästare-, kamrers-, bokhållare-,
kassörs- m. fl. befattningar.

Beträffande de befattningar, som med nödvändighet kräfde en
fullt utbildad intendenturpersonal, kunde intendenturkåren med dess
nuvarande reserv icke ens fylla behofvet af regementsintendenter inom
krigsskådeplatsen, långt mindre behofvet af de till ett antal af omkring
50 uppgående viktiga befattningarna såsom depåintendenter i hemorten.
För närvarande måste vid mobilisering omkring 15 regmentsintendenter
tagas från sina regementen för att bestrida de ännu viktigare befattningarna
såsom expeditionsintendenter vid fälthären och etappväsendet
eller såsom ställföreträdande fördelningsintendenter i hemorten. Hvilka
svårigheter, för att ej säga vådor, som för dessa regementen såväl vid
mobiliseringen som i fält kunna uppstå därigenom, att till följd häraf
största delen af förplägnacls- och utrustningsarbetet vid regementet
måste läggas i oerfarna händer, kunde lätt inses. Visserligen finge,
enligt Kungl. Maj:ts medgifvande, omkring 30 såsom intendentsaspiranter
kommenderade officerare vid mobilisering disponeras till intendenturtjänst,
men det vore i längden ohållbart att i denna utsträckning taga
officerare på stat från deras militära befattning, hvarigenom motsvarande
brist uppstode i officerskadrerna.

Snart sagdt lika ogynnsamt vore förhållandet med befattningarna
såsom depåintendenter i hemorten, hvilka samtliga nu måste bestridas af
personer, som fullständigt saknade erfarenhet i intendenturtjänst. Dessa
depåintendenter skulle dock öfvertaga alla de till regementsintendentsbefattningen
vid respektive regementen hörande åligganden och sålunda,
bland annat, ombesörja all förplägnad och utrustning af arméns ersättningstrupper
och nyformationer. Detta kunde emellertid icke med någon

Statsutskottets Utlåtande N:o 11-

framgång verkställas af en personal, som saknade all erfarenhet och
kunskap i de till tjänsten hörande föreskrifter, och hos hvilken man icke
kunde påräkna det förutseende samt den omdömesförmåga, som intendenturtjänsten
oafvisligen kräfde.

Beträffande nu nämnda befattningar såsom regements- och depåintendenter
läte det sig ej heller göra, med hänsyn till mångsidigheten
i de därmed förenade tjänstegöromålen, att i dem använda personer,
hvilka erhållit en mindre grad af intendenturutbildning, utan måste
dessa tjänster handhafvas af stamanställd eller f. d. stamanställd personal.

Af det anförda framginge den oeftergifliga nödvändigheten af att
öka intendenturkårens reserv af f. d. stamanställd personal. För närvarande
utgjordes denna, i hvad rörde beställningar af officers rang, af
endast 8 personer, af hvilka 5 vore öfver 63 år gamla. Denna ringa
tillgång på f. d. stamanställd personal kunde ej heller på grund af
intendentur tjänstemännens höga pensionsålder — 60 ä 65 år med därutöfver
3 respitår — för framtiden i nämnvärd grad ökas, och beräkninga]''
i detta afseende visade en reserv af högst ett tiotal dylika
tjänstemän, hvilka för öfrigt på grund af ålder till en del kunde antagas
redan före afskedet vara mer eller mindre otjänstbara.

Med nuvarande bestämmelser kunde intendenturkåren sålunda ej
tillföras erforderlig och lämplig reserv af f. d. stamanställd personal,
hvadan detta kraf måste påkalla särskilda åtgärder för att tillgodoses.
Härvid funnes enligt generalintendentens förmenande ingen annan utväg
att välja än att nedsätta intendenturpersonalens pensionsålder.

För eu sådan sänkning funnes dessutom, såsom vid upprepade tillfällen
framhållits, andra mycket vägande skäl. Intendenturtjänsten
ställde på den tid, då nuvarande pensionsbestämmelser lämnades, icke
de stora fordringar på personalens rörlighet samt obrutna själs- och
kroppskrafter, som erfarenheten numera visat vara nödvändiga. Med
den utveckling kåren erhållit, hade nya kräfvande uppgifter förelagts
densamma, såsom t. ex. utbildning af värnpliktige såväl till underbefäl
i intendenturtjänst som till fackmän i bageri-, slakteri- och magasinstjänst.
Härigenom hade äfven trupp tjänst numera ålagts intendenturpersonalen,
och omkring 16 intendenturtjänstemän af officers rang vore
för sådan tjänstgöring årligen kommenderade vid de under vapenöfnitigarna
pågående intendenturskolorna. Härtill komme, att intendenturtjänsten
äfven i öfrigt, med den ökade vapenöfningstiden och de årliga
fält- och fälttjänstöfningarna, blifvit långt mer ansträngande och fått eu
Helt annan karaktär än förut, i följd hvaraf den kräfde en i alla afseenden
fullt arbetsduglig personal. Allt detta gjorde, att intendenturbefattBih.
till Iiiksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. Il Höft. 6

Statsutskottets Utlåtande N:o IL

ningarna numera icke kunde med fördel upprätthållas af så ålderstigna
personer, som de nu gällande pensionsbestämmelserna betingade.

Ännu mindre kunde en sådan personal motsvara de kraf, som
ställdes på intendenturkåren i fält, där arbetet på grund af sin intensitet
och under trycket af det ansvar, som alltid måste hvila öfver detsamma,
kräfde en fysisk och andlig uthållighet, som i regeln ej kunde påräknas
hos personer, som befunne sig i en ålder af 60 till 70 år. En befälhafvare
måste af sin biträdande intendenturtjänsteman kunna fordra full
rörlighet och samma förmåga af handlingskraft som af sin militära
stabspersonal, ett förhållande, som äfven bidragit till att i flera af
utlandets arméer officerare vid respektive vapenslag utförde de åligganden
rörande truppernas underhåll m. m., som hos oss handhades af
intendenturen. Men huru skulle vår intendenturpex’Sonal med eu del
representanter i en ålder af 60 till 70 år kunna utveckla den lifliga
verksamhet, som bland annat truppernas lifsmedelsunderhåll med nödvändighet
kräfde, och huru skulle densamma med sitt tröttande detaljarbete
i allmänhet förmå att under fältlifvets strapatser bibehålla det
vakna intresse för truppernas bästa, utan hvilket den ej kunde fylla
sin uppgift?

De i det föregående berörda förhållandena afsåge, såsom framhållits,
intendenturtjänsteman med officers rang, men äfven för dem af underofficers
rang, nämligen intendenturkårens förvaltare, vore den nuvarande
pensionsåldern af 65 år enligt generalintendentens uppfattning alltför
hög. Redan år 1902 gjorde en stor del af dessa förvaltare till dåvarande
generalintendenten hemställan om åtgärder för sänkande af förvaltarnas
pensionsålder. De anförde därvid, att med nuvarande bestämmelser,
såsom erfarenheten visat, flera af dem blifvit försatta i det läge
att, ehuru utarbetade och otjänstbara, likväl nödgas för vinnande af
pensionsrätt i sina beställningar kvarstå många år utöfver den ålder, då
dåligt hälsotillstånd och brutna kroppskrafter begränsade eller omintetgjorde
deras förmåga att ens någorlunda kunna fullgöra sin tjänst.

Med anledning af denna hemställan yttrade dåvarande generalintendenten
i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 7 januari 1903, att han i allo
delade den uppfattning, hvilken legat till grund för berörda hemställan.
Häruti instämmer nuvarande generalintendenten, hvilken därvid tillika
erinrat, att förvaltarne, innan den nya intendenturkåren på grund af
1892 års urtima Riksdags beslut började organiseras, såsom underofficerare
vid armén varit pensionsberäittigade 15 lefnadsår tidigare än
de nya förvaltarne enligt 1894 års Riksdags beslut, och detta ehuru göromålen
och ansvaret i tjänsten för de förra icke på långt när hade den

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

omfattning, som för de senare vore fallet. Då härtill komme, att förvaltarnes
verksamhet till stor del och i regeln många timmar dagligen
vore förlagd till dragiga samt om vintern oeldade och kalla förrådslokaler,
insåges lätt, att intendenturkårens förvaltare mer än flertalet
andra stateDS tjänstemän vore utsatta för att i sin tjänst ådraga sig
ohälsa och i förtid brutna kroppskrafter.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden, och då det ej kunde vara
med statens förmån och värdighet förenligt, att tjänstemän så länge
tvingades kvarstå i tjänsten, att de såväl efter eget som andras omdöme
på grund af ålder och aftagande kroppskrafter ej förmådde fullgöra sina
åligganden, hölle generalintendenten före, att redan af denna anledning
tillräckliga skäl förefunnes att sänka äfven förvaltarnes pensionsålder.
Härigenom vunnes äfven, att genom en dylik åtgärd eu väl behöflig
reserv af förvaltare skulle vid mobilisering kunna påräknas, hvarigenom
åtminstone vid en del af de förplägnadsmagasin, som för närvarande inom
krigsskådeplatsen måste organiseras under själfständigt befäl af civila
personer, kunde till chefer erhållas i intendenturtjänst väl erfarna förvaltare.

Vore det sålunda på grund af hvad ofvan anförts af flera anledningar
nödvändigt, att intendenturstjänstemännens pensionsålder sänktes,
uppstode frågan, hvika åldersgränser i detta hänseende lämpligen borde
fastställas. Inom flera arméer i utlandet, exempelvis i Frankrike, Danmark
och Norge, vore intendenturtjänstemännen i fråga om pensionering
jämnställda med arméns befäl och underbefäl, ett förhållande,
som af föregående generalintendenter blifvit framhållet såsom särdeles
önskvärd! äfven för vår armé. För egen del ansåge generalintendenten,
i full anslutning till en sådan ståndpunkt, ett dylikt förhållande
vara det principiellt riktiga. Därigenom kunde det oafvisliga
behofvet af f. d. stamanställd intendenturpersonal i reserv i största möjliga
mån tillgodoses och arméns intendenturtjänstemän hållas vid den
vigör, som med nödvändighet fordrades för ett kraftigt handhafvande
af intendenturtjänsten.

Då emellertid en förändring af denna omfattning skulle för samtliga
kårens medlemmar, med undantag af general- och öfvcrfältintendenten,
medföra en sänkning af pensionsåldern med 10 eller .15 år,
kunde steget i den afsedda riktningen icke på en gång tagas fullt ut,
enär därigenom ett för stort antal vakanser inom kåren på alltför kort
tid skulle uppkomma. Det vore därför enligt generalintendentens uppfattning
lämpligt att som en öfvergång tills vidare begränsa den ifrågavarande
sänkningen till 5 år för samtliga beställningsmnehafvare, med

Statsutskottets Utlåtande N;o 11.

undantag för generalintendenten, beträffande hvilken helt naturligt ingen
ändring borde förekomma. Intendenturtjänstemännens pensionsålder
skulle med eu dylik förändring inträda vid följande lefnadsår:

för generalintendenten............................ 65 år

» öfverfältintendenten......................... 60

» fältintendenter .............................. 60 »

» intendenter .................................... 55 »

» underintendenter................................. 50 »

» förvaltare ........................................... 60 j>

hvarjämte, beträffande viss tjänsteålder för ernående af pension och
rättighet att efter uppnådd pensionsålder ytterligare viss tid i tjänsten
kvarstå, samma bestämmelser, som för arméns befäl och underbefäl vore
eller framdeles kunde varda bestämda, borde gälla äfven för intendenturtjänstemän.
Generalintendenten föresloge tillika, att de nu ifrågasatta
förändringarna skulle träda i kraft från och med år 1907, dock med
rätt för de beställningsinnehafvare, som därigenom skulle nödgas
omedelbart afgå, att kvarstå i tjänst, till dess de på grund af nuvarande
bestämmelser inträdde i pensionsåldern.

Cliefen för generalstalen har i häröfver afgifvet underdånigt yttrande
anfört, att uti den af generalintendenten framhållna bristen å
intendenturtjänstemän vid mobilisering ett tillräckligt vägande skäl för
nedbringande af den för intendenturpersonalen bestämda pensionsåldern
förefunnes. Generalintendentens förslag, att i fråga om pensionering
intendenturtjänstemännen skulle jämnställas med arméns befäl och underbefäl,
ansåge generalstabschefen både principiellt riktigt och bäst motsvarande
det förefintliga behofvet af intendenturtjänstemän i reserv.
I anförda punkter anslöte han sig därför till generalintendentens förslag.

Mot förslaget, att, såsom en öfvergång, intill dess för intendenturtjänstemännen
samma pensionsålder som för armébefälet kunde varda
bestämd, ifrågavarande sänkning af pensionsåldern skulle sättas till 5
år för samtliga beställningsinnehafvare med undantag för generalintendenten,
ansåge han sig ej böra göra någon erinran, om det ock kunde
synas önskvärdt, att den pensionsålder för intendenturtjänstemän, till
hvilken generalintendenten slutligen ville komma, kunnat ernås utan
dessa öfvergångsbestämmelser.

Beträffande den af generalintendenten föreslagna bestämmelsen, att
de tilltänkta förändringarna skulle träda i kraft från och med år 1907,
dock med rätt för de beställningsinnehafvare, som därigenom omedelbart

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

skulle nödgas afgå, att kvarstå, tills de på grund af nuvarande bestämmelser
inträdde i pensionsåldern, kunde anmärkas, att dels vissa ojämnheter
komme att uppstå vid tillämpningen och dels att den knappast vore
förenlig med deras rätt, som redan innehade fullmakter å sina beställningar.

Enligt erhållet uppdrag har sedermera direktionen öfver arméns
pensionskassa låtit verkställa utredning rörande storleken af den ökade
pensioneringskostnad, som af de ifrågavarande pensionsåldersgränsernas
sänkande på föreslaget sätt måste blifva en följd. Efter inhämtad upplysning
af generalintendenten hade i denna utredning genomsnittsåldern
vid befordran till fältintendent antagits till 46 år samt vid utnämning
till underintendent 26 Vs år och till förvaltare 30 år. Vidare hade antagits,
att de s. k. respitåren, eller de i regel 3 åren mellan tiden för
pensionsrättens uppnående och för skjddighet att med pension afgå ur
tjänst, icke uttoges — hvilket gjorde, att kostnad ssiffran blefve åtskilligt
för hög — äfvensom att de föreslagna bestämmelserna så länge varit
gällande, att desamma hunnit utöfva full verkan å pensionsstaten.

Med dessa antaganden och förutsättningar till grund hade af beräkningarna
framgått, att, under det att den framtida högsta tänkbara
pensioneringskostnaden för intendenturkåren enligt nu gällande bestänimelser
kunde uppgå till 108,720 kronor, den högsta ökning häri, som
af generalintendentens förslag kunde uppkomma, utgjorde 57,880 kronor,
eller intill 166,600 kronor. Såsom nyss erinrats, afsåge dessa slutsiffror
den framtida totalkostnaden för de olika alternativen: nuvarande pensioneringsgrunder
och de föreslagna ändrade grunderna.

Enligt särskildt verkställd utredning har det visat sig, att denna
kostnadsökning icke uppnår sitt fulla belopp förrän år 1946, samt att
icke någon ökning kan förväntas förrän år 1916, då den beräknas uppgå
till högst 3,600 kronor.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har till sist i likhet med
chefen för generalstaben ansett sig böra fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
därpå, att ett sådant förfaringssätt, som generalintendenten
syntes hafva tänkt sig, att den föreslagna sänkningen af pensionsåldersgränsen
skulle träda i kraft från och med år 1907 utan rätt lör andra
beställniugsinnehafvare än dem, som därigenom skulle nödgas att omedelbart
från tjänst och lön på stat afgå, att kvarstå, tills de på grund
af nuvarande bestämmelser inträdde i pensionsåldern, väl knappast vore
förenligt med nödigt beaktande af nuvarande beställningsinnehafvares
rättsliga ståndpunkt, utan att hellre — i likhet med hvad vid antagandet
af 1877 års pensioneringsgrunder ägde rum — hvarje löntagare, som
af de nya grunderna berördes, borde lämnas tillfälle att välja mellan

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

att kvarstå vid innehafvande pensionsrätt och att få de nya grunderna
på sig tillämpade.

I likhet med generalintendenten och chefen för generalstaben anser
jag en nedsättning i pensionsåldern för intendenturkårens personal vara
oundgängligen erforderlig, för att denna personal må, i såväl fred som
krig, kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin viktiga uppgift. Det
torde få anses såsom ostridigt, att numera större fordringar äu förut
måste ställas på såväl fysisk rörlighet och uthållighet som förmåga
af kraftigt initiativ hos de förvaltande organen vid fälthären, och att
dessa fordringar i regeln ieke kunna fyllas af personer, som närma sig
den ålder, hvilken för närvarande är gräns för intendenturpersonalens
kvarstående i tjänst. Hvad särskildt. beträffar fältintendenterna och
intendenterna, skola dessa åtfölja trupperna i fält och användas i den
maktpåliggande förvaltningstjänsten vid de opererande härafdelningarna,
hvarunder på dem komma att ställas betydande kraf med afseende å
förmåga att uthärda kroppsliga ansträngningar.

Den ansvarsfulla och nickel profvande verksamhet, som förvaltarna
vid intendenturkåren hafva sig ålagd äfven under fred, gör det i hög
grad önskvärd!, att någon minskning i dessa tjänstemäns pensionsålder
kommer att inträda. För rådsuppbörden och förrådsskötseln äro af den
omfattande natur, att de kräfva full vigör och arbetskraft hos förrådsförvaltarna.

I anledning af generalintendentens }Tttrande om ökning af intendenturpersonälen
i reserv vill jag än ytterligare framhålla behofvet
däraf, hvilket i en beaktansvärd grad torde kunna tillgodoses genom
ett tidigare pensionerande af intendenturkårens personal.

En sänkning af intendenturkårens pensionsålder synes mig sålunda
vara nödvändig, men jag kan dock ej biträda den meningen, att denna
sänkning bör ske i sådan grad, att pensionsåldern för intendenturkårens
personal blefve densamma som för likställda officerare. Att gå så långt,
synes mig nämligen icke vara behöfligt, utan torde den af generalintendenten
såsom ett öfvergångsförslag gjorda hemställan, att pensionsåldern
nu skulle nedsättas med 5 år för hvarje grad af beställningsinneliafvare
å intendenturkårens stat, utom för generalintendenten, vara
lämpligen afpassad och ändamålsenlig, till hvilken hemställan jag följaktligen
får förorda bifall.

I likhet med generlstabscliefen och direktionen öfver arméns pensionskassa
anser jag, att, därest de ifrågasatta bestämmelserna om pensionsålder
för intendentur personalen vinna Kungl. Maj:ts och Riksdagens,

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

bifall, det bör tillåtas den nu i tjänst varande personalen att välja
mellan att kvarstå vid hittills gällande pensionsbestäminelser eller att
öfvergå till de nya.

I detta sammanhang anhåller jag att få underställa Kungl. Maj:ts Höjning af
pröfning en af generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet uti officerarnas
underdånig skrifvelse den 14 november 1905 gjord framställning rörande pensionsålder.
höjning af tygunderofficerarnas pensionsålder.

Generalfälttygmästaren erinrar i detta afseende, hurusom bland
personalen vid artilleriets tygstater tygunderofficerarna i det afseendet
intoge en särskild ställning, att de hänfördes till militär personal, då
däremot den öfriga personalen vore civilmilitär. Häraf följde, att tygunderofficerarna
i likhet med annan militär personal af motsvarande
grad blofve pensionsberättigade vid 50 års ålder, under det att pensionsåldern
för tygstatspersonalen i öfrigt inträdde först vid 60 år. Då
någon militär tjänstgöring med större fordringar å kroppslig vigör och
uthållighet ej förekomme för tygunderofficerarna, funnes ur sådan synpunkt
intet hinder för att höja dessas pensionsålder till 60 år; och billigheten
syntes därför fordra, att de komme i åtnjutande af den fördel,
som i vissa fall ansåges förenad med ett förlängdt kvarstående i tjänst.

Då exempelvis tyghandtverkare, hvilka hade ett arbete, som både kräfde
full arbetsduglighet och vore mera slitande än tygunderofficerarnas, det
oaktadt hade högre pensionsålder än de senare, framginge däraf, att
någon olägenhet af en senare pensionering af tygunderofficerarna beträffande
deras förmåga att sköta sin tjänst ej vore att befara.

Den förlängda tjänstetiden hade äfven sitt berättigande ur synpunkten
af en följdriktig befordran inom tygstaten. Det vore nämligen synnerligen
önskvärd!, att befordringarna inom nämnda stat kunde ske
gradvis och sålunda tygskrifvare befordras till tygunderofficer samt denne
till tygförvaltare. Då emellertid tygunderofficerens löneförmåner vore
föga afsevärdt större än tygskrifvare^, samt pensionen för båda utginge
med samma belopp, vore det knappast antagligt, att tygskrifvare
skulle eftersträfva befordran till tygunderofficer, med mindre pensionsåldern
för denna grad höjdes. Säkerligen komme äfven en förlängning
i tjänstetiden för tygunderofficeren och den följdriktiga befordran inom
tygstaten, som därigenom möjliggjordes, att göra befattningarna vid
tygstaten mera eftersökta, på grund hvaraf ock ett bättre urval vid
deras tillsättande kunde äga rum.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Pensionsåldern
föikommendanten
i Boden
m. fl.

Direktionen öfver arméns pensionskassa framhåller, att ur pensionneringsutgiftssynpunkt
eu icke oväsentlig besparing för statsverket
skulle uppstå, om tygunderofficerarnas pensionsålder höjdes med 10 år,
samt har alltså intet att mot förslaget erinra. Men då såväl tillgodonjutandet
af redan utlefvad pensionsrätt ur arméns pensionskassa som
befrielse från erläggande af pensionsafgift ej mindre för egen pensionering
än äfven för änke- och pupillpension genom bifall till den gjorda
framställningen komme att för vederbörande löntagare uppskjutas, ansåge
direktionen, att det borde vara enhvar, som häraf berördes, fritt att
inom viss tid, t. ex. 6 månader från det utkommande författning i ämnet
trädt i kraft, genom vederbörande chef till direktionen ingifva förklaring,
huruvida han önskade ingå på de nya pensions- och afgiftsvillkoren
eller önskade kvarstå å de nuvarande.

Då förslaget om höjning af tygunderofficerarnas pensionsålder från
50 till 60 år synes mig välgrundad! med hänsyn till ifrågavarande
personals ställning och tjänsteåligganden samt medför minskning i
kostnaderna för arméns pensionering, har jag däremot intet att erinra.
Likasom, enligt hvad jag förut anfört, intendenturpersonalen synes mig
böra få välja mellan att kvarstå vid nu för dem gällande pensionsvillkor
eller inträda i de nya, bör jämväl nu ifrågavarande personal medgifvas
sådan rätt.

Slutligen får jag i underdånighet anmäla, att direktionen öfver
arméns pensionskassa uti skrifvelse den 21 nästlidne november fästat
uppmärksamheten därvid, att i nu gällande stater för armén funnes
upptagna vissa nya beställningar, för hvilkas innehafvare pensionsåldern
icke blifvit bestämd. Dessa vore den å staten för kommendantskapet
i Boden uppförda kommendanten därstädes, hvilken skulle åtnjuta öfverstes
aflöningsförmåner, samt de å staten för garnisonssjukhuset i Stockholm
upptagna sjukhusläkarna, af hvilka den ene — chefläkaren — skulle
uppbära samma lön som regementsläkare och den andre samma lön
som bataljonsläkare. Direktionen har i anledning häraf föreslagit, att
pensionsåldern skulle bestämmas för kommendanten i Boden och chefläkaren
vid garnisonssjukhuset till densamma som för regementschefer
och regementsläkare eller 60 år samt för den andre sjukhusläkaren till
samme pensionsålder som är fastställdt för bataljonsläkare eller 55 år.

Statsutskottets-.Utlåtande N:o 11.

Årméförvaltningen har häremot intet att erinra och för egen del
ansluter jag mig till direktionens förslag.

I öfverensstämmelse med de framställningar, för livilka jag nu
redogjort, har jag låtit utarbeta förslag till ändrad lydelse af punkten
2 uti de genom nådiga cirkuläret den 22 juni 1877 kungjorda pensioneringsgrunderna
för armén, hvarvid jämväl iakttagits de i nämnda
punkt tid efter annan af Kungl. Magt med Riksdagen beslutade ändringarna
och tilläggen. Därjämte har i förslaget gjorts de ändringar, som
betingas af den omorganisation af armén, som ägt rum. Beställningar,
hvilka icke vidare finnas i staterna och livilka ej heller af annan grund
behöfva upptagas i denna punkt, hafva sålunda uteslutits. Enligt punktens
nuvarande lydelse är »materialförvaltaren vid krigsskolan» pensionsberättigad
vid 60 år. Emellertid upptager krigsskolans stat nu icke
någon så benämnd beställning. Däremot finnas i staten uppförda: å
staben en »fanjunkare, förvaltare samt tillika väbel och uppsyningsman
öfver kungsgårdens byggnader, park och utägor», samt å kompanistaten
en fanjunkare, hvilken enligt reglementet för skolan handhafver vården
om kompaniets inventarier och elevernas egna persedlar såsom linne
m. m. Dessa beställningar äro närmast jämförbara med beställningar
vid intendenturkåren; och torde pensionsåldern för innehafvare däraf,
oafsedt de nuvarande militära titlarna, böra vara densamma, som nu är
bestämd för »materialförvaltaren» eller 60 år, och uttrycklig bestämmelse
därom meddelas. Någon annan saklig ändring än de af mig nu
angifna innebär icke det uppgjorda förslaget till ny lydelse af ifrågavarande
stadgande.»

Emot Kungl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke
haft något att erinra, och får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva att punkten 2 i de
utaf Kungl. Maj:t med 1877 års Riksdag antagna
grunder för pensionering af arméns befäl och underbefäl
med vederlikar må erhålla följande förändrade
lydelse:

»2.

En hvar af förenämnda ämbets- och tjänstemän,
hvilken vid afskedstagande! stått i statens tjänst i BO
Bill. till liiksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 7

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

år, eller, om han är underofficer vid värfvadt garnisonsregemente
eller fortifikationen, i 25 år, samt i
öfrigt till arméns pensionskassa erlagt stadgad pensionsafgift,
och är till pension ur kassan berättigad,
äger att efter erhållet afsked undfå fyllnadspension,
beräknad enligt punkten 1 här ofvan, om tillika följande
lefnadsår äro uppnådda, nämligen af:

a) generaler af alla grader, generalintendenten,
militärbefälhafvaren å Gottland, krigsarkivarien samt
vaktmästarna vid militära ämbetsverk och staber 65 år;

b) regemente- och sekundchefer äfvensom öfriga

chefer för särskildt för sig bestående militära kårer,
öfverstarna vid generalstaben och fortifikationen, kommendanten
i Boden, öfverfältintendenten, chefen för
krigshögskolan, professorn vid generalstaben, fältintendenter,
auditörer, sekreteraren vid fortifikationen, regementsläkare,
chefen för arméförvaltningens intendentsdepartements
sjukvårdsbyrå, chefläkaren vid garnisonssjukhuset
i Stockholm, regementsveterinärer, tygingenjörer,
fabriksingenjörer, tygförvaltare, fabriksförvaltare,
kassörer och förrådsförvaltare vid fortifikationen,
förvaltare vid intendenturkåren, fanjunkarna vid krigsskolan,
väbeln vid artilleri- och ingenjörhögskolan,
tygunderofficerare, verkmästare, besiktningsrustmästare,
tygskrifvare, fabriksskrifvare, tyghandtverkare, gevärshandtverkare
och handtverkare vid trängen...... 60 år;

c) öfriga i mom. b ej upptagna regementsofficerare,

regementsintendenter, intendenter, bataljonsläkare, assistenten
å arméförvaltningens intendentsdepartements
sjukvårdsbyrå, sjukhusläkaren med bataljonsläkares lön
vid garnisonssjukhuset i Stockholm, regementsstallmästare,
batalj onsveterinärer .................. 55 år;

d) officerare af kompaniofficers grad, underinten denter,

underofficerare, med undantag af fanjunkarna
vid krigsskolan och tygunderofficerare, äfvensom musikpersonal
................................................... 50 år;»

skolande nuvarande löntagare, som icke önskar få
de nya bestämmelserna på sig tillämpade, senast
sex månader efter deras trädande i kraft därom göra
anmälan hos direktionen öfver arméns pensionskassa.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

13:o) Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion
(n:o 87) hafva herrar E. D. W. Martin och G. A. Lindhagen föreslagit,
att Riksdagen i ny pensionsstat för daglönare vid flottans stationer
måtte bestämma dessa sålunda:
för förmän och sjukvaktare:

l:sta klass................................................................... kronor 600

2:dra klass ......... » 500

3:dje klass .................................................................... » 400

annan daglönare:

lista klass .................................................................. x> 500

2: dra klass.................................................................... » 400

3:dje klass.................................................................... d 300

Utskottet får beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna
framställning hänvisa till motionen.

Utskottet, som icke funnit tillräckliga skäl anförda att tillstyrka
ändring i gällande, så nyligen som år 1904 fastställda pensionsstat för
daglönare vid flottans stationer, hemställer,

att herrar Martins och Lindhagens ifrågavarande
motion icke må af Riksdagen bifallas.

14:o) I en den 8 mars innevarande år aflåten proposition (n:o 96) har
Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden
för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, att ordinarie
ämneslärare och ämneslärarinna vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium
och högre lärarinneseminariet måtte för rätt till pension få tillgodoräkna
sig intill tio år af den tid, han eller hon, efter fullgörandet af de för
behörighet till sådan tjänst erforderliga prof, vid enskildt läroverk med
nit och skicklighet bestridt tjänstgöring, till omfattningen motsvarande,
i fråga om lärare, den tjänstgöring, som ålåge rektor eller ämneslärare
vid allmänt läroverk, och, i fråga om lärarinna, den tjänstgöring, som
ålåge första lärarinna eller ämneslärarinna vid statens samskolor, under
förutsättning:

dels beträffande tjänstgöring efter ingången af år 1908:
att Kungl. Maj:t på ansökning af vederbörande skolföi’eståndare
eller skolstyrelse medgifvit lärarpersonalen vid det läroverk, där tjänstgöringen
fullgjorts, sådan rätt att räkna tjänstår för erhållande af pension;

Ang. en inom,
Andra Kammaren
väckt
motion.

Ang. rätt for
ordinarie
ämneslärare
och ämneslärarinna
vid
allmänt läroverk,
folkskoleseminarium

och högre
lärarinneseminariet
att
för erhållande
af pension
tillgodoräkna
sig viss tjänstgöring
vid
enskildt
läroverk.

Statsutskottets Utlåtmde iho 11.

dels ock beträffande tjänstgöring- före ingången af år 1908:
att Kungl. Maj:t på ansökning af vederbörande lärare eller lärarinna
funne sådan rätt att räkna tjänstår för erhållande af pension böra medgifvas
sökanden.

Till åberopade statsrådsprotokollet bär departementschefen anfört
följande.

»Med anledning af en hos Kungl. Maj:t gjord ansökning om höjning
af anslaget till understöd åt enskilda läroverk in. m. anbefallde Kungl.
Maj:t genom nådigt beslut den 31 mars 1905 öfverstyrelsen för rikets
allmänna läroverk, bland annat, att undersöka, huruvida och under hvilka
villkor föreståndare och lärare vid enskilda läroverk borde tillerkännas
rätt att vid öfvergång till allmänt läroverk för pension räkna sig till
godo den tid, de tjänstgjort vid enskildt läroverk, samt att, sedan utredning
i nämnda hänseende blifvit verkställd, till Kungl. Maj:t inkomma
med det förslag härutinnan, hvartill utredningen gåfve anledning.

Uti underdånig skrifvelse den 28 september 1906, rörande anslag
för de allmänna läroverken och andra under öfverstyrelsens inseende
ställda läroanstalter, har nu öfverstyrelsen förebragt den begärda utredningen
och framlagt förslag i ämnet, för hvilken utredning och hvilket
förslag^ jag nu ber att få redogöra.

Öfverstyrelsen erinrar därvid till en början, hurusom i två motioner
vid 1905 års riksdag framställning gjorts däi-om, att Riksdagen måtte
medgifva föreståndare och föreståndarinnor, lärare och lärarinnor vid
sådant högre läroverk, som förberedde till studentexamen och förty stode
under offentlig kontroll, rätt att, såvida de uppfyllde villkoren för befordran
till allmänt läroverk eller af stat och kommun gemensamt underhållen
Barnskola och hade tjänstgöring motsvarande den, som ålåge rektor
eller föreståndarinna, lärare eller lärarinna vid allmänt läroverk, efter
eventuell öfvergång till sådan läroanstalt, för pension räkna sig till godo
den tid, de tjänstgjort vid enskildt läroverk; att rörande detta förslag
statsutskottet yttrat, att förslaget torde vara förtjänt af beaktande, men
att utskottet likväl ansåge sig icke kunna tillstyrka detsamma, enär,
därest ifrågavarande rättighet skulle tillerkännas de lärare vid högre
allmänna läroverk och samskolor, hvilka förut tjänstgjort vid enskilda
högre läroverk, som förberedde till studentexamen, det antagligen skulle
komma att ifrågasättas, huruvida samma rättighet skäligen skulle kunna
förvägras dem, som förut haft tjänstgöring vid andra af staten understödda
och under dess kontroll ställda skolor, samt frågan sålunda hade

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

eu icke ringa ekonomisk räckvidd och lämpligen syntes böra i sin helhet
på en gång utredas och afgöras; samt att Riksdagen fattat sitt beslut
i enlighet med utskottets berörda hemställan.

Härefter anför öfverstyrelsen följande:

Enligt gällande läroverksstadga räknades tjänstgöring vid enskilda
läroanstalter i vissa afseenden lika med tjänstgöring vid allmänt läroverk.
Öfverstyrelsen syftade härvid dels på § 179 punkt 8) af läroverksstadgan,
hvarigenom bestämdes, att den tvååriga tjänstgöring af viss art, som
numera vore föreskrifven såsom kompetensvillkor för att kunna till ordinarie
lärartjänst utnämnas, kunde fullgöras vid allmänt läroverk eller
annan under öfverstyrelsens inseende ställd läroanstalt eller vid folkskoleseminarium,
dels också § 183 mom. 2 b), hvarigenom föreskrefves,
att vid upprättande af förslag rörande tillsättning af lärartjänst skulle
såsom befordringsgrund gälla längden af väl vitsordad tjänstgöring vid
sådan läroanstalt, som nyss omförmälts. I detta sammanhang borde
också erinras därom, att under åren 1874 till och med 1904 tjänstgöring
vid enskilda läroverk under vissa villkor äfven i det viktiga afseendet
varit likställd med tjänstgöring vid de allmänna läroverken, att den fått
tillgodoräknas för lönetur. Denna lönetursrätt hade visserligen i samband
med den nya löneregleringen borttagits för lärare vid enskilda läroverk,
men då den samtidigt borttagits äfven för lärarna vid de allmänna läroverken,
hade därigenom ingen rubbning medförts i den principiella likställigheten
af tjänstgöring vid enskilda och allmänna läroverk.

Det syntes sålunda med skäl kunna göras gällande, att den likställighet
mellan tjänstgöring vid enskildt och allmänt läroverk, hvilken,
enligt hvad förut sagts, för närvarande i visst afseende tunnes stadgad,
och hvilken dels innebure ett erkännande däraf, att erfarenhet, vunnen
vid tjänstgöring i enskilda skolor, vore af betydelse för kommande tjänstgöring
vid allmänna läroverk, dels också vore att betrakta såsom ett
värdefullt stöd, gifvet af staten åt de enskilda läroverken, såsom en
konsekvens borde medföra likställighet äfven i nu ifrågavarande afseende,
nämligen för beräkning af pension.

Härvid torde äfven böra tagas i betraktande, att de allmänna läroverkens
egen fördel vore närmare förbunden med berörda pensionsrätt
för de enskilda läroverkens lärare än med andra rättigheter, som hittills
beviljats. I fall en sådan rätt icke medgåfves, finge mången gång de
allmänna läroverken mottaga redan till åren komna lärare, Indika förbrukat
sin bästa kraft i de enskilda läroverkens tjänst — och, då tjänsteåldern
hade mycket att betyda vid befordringar, funnes i många fall

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ingen möjlighet att utestänga dem, äfven då detta kunde vara önskligt
— för att sedan, enär dessa lärare icke vore berättigade till pension
vid normal ålder, nödgas bibehålla dem i tjänst icke sällan många år
utöfver nämnda ålder eller, i händelse ålderdomssvaghet eller sjukdom
hindrade dem att tjänstgöra, ersätta dem genom vikarier, ofta med särskild
kostnad för statsverket.

Det syntes häraf framgå, att den ifrågasatta rätten, som tydligen
vore mycket värdefull såväl för vederbörande lärare själfva som, med
hänsyn till möjligheterna att vinna kompetenta lärarkrafter, för de enskilda
läroverken, vore önskvärd äfven med hänsyn till de allmänna läroverken.

I förutberörda motioner hade det varit fråga om tillgodoräknande
för pension af tjänstgöring endast vid sådana enskilda läroverk, som förberedde
till studentexamen. Det funnes emellertid knappast något skäl,
hvarför nämnda läroverk i detta afseende skulle gynnas framför andra
enskilda läroverk, vid hvilka tjänstgöring motsvarande den vid de allmänna
läroverken äfvenledes förekomme. Häraf framginge, såsom också framhållits
såväl i statsutskottets yttrande som vid diskussionen i Riksdagen,
att den väckta frågan hade en icke obetydlig räckvidd. Det förhölle sig
visserligen så, att hittills endast ett ganska ringa antal lärare, som utnämnts
till innehafvare af ordinarie tjänster vid allmänt läroverk, därförut
men efter vunnen behörighet till adjunkts- eller lektorstjänst haft en
tjänstgöring af sådan art, att den kunde ifrågakomma att räknas till
godo för pension. I fråga om de enskilda läroverk, som åtnjutit
understöd från anslaget till understöd åt enskilda läroverk samt seminariekurser
för utbildande af lärarinnor, hade antalet sådana lärare under
läsåret 1894—1904 icke uppgått till 20. Då till de nämnda läroverken
de hörde, som visade den största öfverensstämmelsen med statsläroverken,
och då vid det stora flertalet högre flickskolor manliga kompetenta
lärare icke vore fast anställda, kunde den totala siffran af
eventuellt pensionsberättigade för samtliga enskilda läroverk icke mycket
öfverstiga den nämnda.

Enär det för frågans bedömande kunde synas hafva betydelse,
ville öfverstyrelsen äfven påpeka, att hela antalet manliga ämneslärare
med behörighet att söka ordinarie lärartjänst vid de allmänna läroverken,
som under läsåret 1905—1906 med en tjänstgöring, motsvarande
rektors, lektors eller adjunkts, hade anställning vid enskilda läroverk,
icke uppgått till 40.

Det vore emellertid tydligt, att denna siffra, i likhet med den
förut anförda, icke kunde läggas till grund för någon beräkning gäl -

Statsutskottets Utlåtande N:o It

lande framtiden med afseende på den fråga, som förelåge. Å ena sidan
vore det nämligen endast en del, och det läte sig svårligen beräkna,
hur stor del af de förutnämnda lärarna, som någonsin komme att
öfvergå till statsläroverken; å andra sidan vore det att vänta, att den
pågående nyorganisationen af läroverken, hvarvid särskildt vore att
tänka på den sannolikt förestående utvidgningen af en del enskilda
samskolor till sexklassiga, skulle medföra en ökning af antalet manliga
lärare, som med full tjänstgöring vunne anställning i enskilda skolor.

Härtill komme vidare, att motsvarande rätt till pensionsberäkning
icke skäligen torde kunna förvägras de ordinarie ämneslärarinnorna vid
statens samskolor, af hvilka säkerligen många, till en början troligen
flertalet, före utnämningen skulle hafva ett större eller mindre antal
tjänstår vid enskilda läroverk. Någon tillförlitlig beräkning i detta
afseende kunde för närvarande, då på detta område ännu all erfarenhet
saknades, icke utföras, men man komme till ett öfre gränsvärde, om
man betänkte, att hela antalet af statens samskolor för närvarande
utgjorde 19, samt att antalet ämneslärarinnor vid hvarje sådan skola,
sedan den i enlighet med den fastställda organisationsplanen blifvit
sexklassig, komme att utgöra 3.

En utsträckning af rätten att för framtida pension tillgodoräkna
tjänstgöring vid enskilda läroverk äfven till öfningslärare ansåge sig
öfverstyrelsen för närvarande icke böra ifrågasätta, enär dessa lärares
ställning vid läroverken åtminstone ännu icke ägde samma grad af
fasthet och bestämdhet som ämneslärarnas, hvarför de förutsättningar,
under hvilka deras tjänstgöring vid enskilda skolor skäligen kunde
läggas till grund för pensionsrätt, för närvarande syntes svåra att
fastställa.

Af det anförda torde framgå, å ena sidan att antalet ämneslärare
och lärarinnor, hvilka skulle erhålla den ifrågasatta pensionsrätten för
ett större eller mindre antal tjänstår, icke vore obetydligt, men också
å andra sidan att det icke vore fråga om mycket stora tal.

Ehuru öfverstyrelsen, i enlighet med det förut yttrade, vore af
den meningen, att ifrågavarande pensionsrätt icke borde begränsas till
läroverk med dimissionsrätt till mogenhetsexamen, syntes den icke
heller utan vidare böra gifvas åt alla läroverk, icke heller åt alla,
hvilka, på den grund att de åtnjöte statsunderstöd eller af andra anledningar,
vore ställda under öfverstyrelsens inseende. Såsom villkor
syntes böra fordras, att skolan uppnått en viss, icke allt för ringa
grad af utveckling. Med afseende härå tänkte sig öfverstyrelsen, att

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ifrågavarande pensionsrätt borde beviljas, förutom åt de enskilda läroverk,
som ägde dimissionsrätt till mogenhetsexamen, äfven åt dem,
som framdeles erhölle rättighet att anställa realskolexamen. Rörande
dessa båda slag af läroverk kunde det förväntas, att deras organisation,
undervisningsmetoder o. s. v. blifvit tagna i ompröfning i samband med
frågan om beviljande af dimissionsrätt. Det komme emellertid säkerligen
alltid att finnas läroverk, och det vore i hög grad önskligt, att
sådana funnes, hvilka såsom slutmål uppställde hvarken studentexamen
eller realskolexamen. Intet skäl funnes att förvägra dessa läroverk
samma rätt som de öfriga, nämligen ifall de uppnått motsvarande utveckling.
Då det emellertid syntes svårt att beträffande sådana läroverk
uppställa någon bestämd norm, ansåge öfverstyrelsen, att afgörandet
däraf, huruvida tjänstgöring vid ett dylikt läroverk borde medföra
pensionsrätt, för hvarje särskildt fall borde pröfvas och afgöras af
Kungl. Maj:t.

I fråga om den tid af tjänstgöring vid enskildt läroverk, som
för pensionsrätt borde få tillgodoräknas, ansåge öfverstyrelsen en fast
begränsning nödig. Det vore önskligt, att en lärare, hvilken, efter att
i yngre år hafva ägnat sig åt arbete i de enskilda läroverkens tjänst,
sedermera öfverginge till de allmänna läroverken, gjorde detta någorlunda
tidigt. För att i någon mån verka i denna riktning syntes den
bestämmelsen lämplig, att af tjänstgöring vid enskildt läroverk i intet
fall finge för pension tillgodoräknas längre tid än 10 år. Öfverstyrelsen
tilläte sig härvid erinra därom, att i fråga om den lönetursrätt, som
tidigare varit dylika lärare medgifven, gällde samma tidsbegränsning.

Med afseende på vederbörande lärares kompetens samt arten af
den tjänstgöring, som finge för pensionen beräknas, förmenade öfverstyrelsen,
att följande bestämmelser borde fastställas. Läraren borde
hafva fullgjort alla villkor för att kunna utnämnas till ordinarie adjunkt
eller lektor vid allmänt läroverk, och hans tjänstgöring borde till omfattningen
hafva motsvarat den, som ålåge adjunkt, lektor eller rektor,
samt vara fullgjord i klasser öfver de förberedande. Visserligen gällde
det förstnämnda villkoret icke i fråga om extraordinarie lärare vid de
allmänna läroverken, hvilkas tjänstgöring finge tillgodoräknas för pension,
vare sig de fullgjort villkoren för kompetens eller ej. Härvid
vore emellertid att märka, att såsom normalt borde anses, att alla
lärare vid de allmänna läroverken ägde den nämnda kompetensen,
ehuru i tider af lärarbrist icke kompetenta lärare i ganska många fall
måst förordnas till extra lärare eller vikarier.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställde öfverstyrelsen,

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ntt Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att lärare, hvilken,
«ffcer vunnen behörighet till adjunkts- eller lektorstjänst vid allmänt
läroverk, vid enskildt läroverk, som erhållit rätt att anställa mogenhetsexamen
eller realskolexamen, eller som eljest på grund af särskild
ansökning af Kungl. Maj:t förklarats i det afseende, hvarom nu vore
fråga, med sådant läroverk likställdt, med nit och skicklighet fullgjort
tjänstgöring väsentligen lika med adjunkts, lektors eller rektors vid
allmänt läroverk, finge, därest han utnämndes till sådan tjänst, under
de ytterligare villkor, som Kungl Maj:t kunde finna godt föreskrifva,
för pension räkna sig till godo sådan tjänstgöring vid enskildt läroverk
dock att i intet fall den tid, som för pension tillgodoräknades,
finge öfverstiga 10 år.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 24 januari 1907
uti ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och därvid anfört, bland
annat, följande:

Visserligen innebure det af öfverstyrelsen framställda förslaget en
afvikelse såväl från hittills följda allmänna regler för tjänstårsberäkning
för erhållande af statspension, som ock från stadgandet i 17 § af det
för Riksdagen nu framlagda förslaget till lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension. Men de skäl, som talade för den ifrågasatta
undantagsbestämmelsen, vore enligt statskontorets mening af den
vikt, att de uppvägde de betänkligheter, som förslaget ur nyssnämnda
synpunkt onekligen vore ägnadt att väcka.

Att den verksamhet, som utöfvades af de personer, hvilka vid
de enskilda läroverken handhade ungdomens uppfostran och undervisning,
vore för det allmänna af ungefär samma betydelse som de vid
statens läroverk anställda lärarnas, torde vara obestridligt, liksom ock
att staten hade ett direkt ekonomiskt intresse af att sådana enskilda
läroverk funnes, då nämligen eljest de allmänna läroverken måste i
motsvarande mån ökas och utvidgas. Detta förhållande, som knappast
torde äga sin motsvarighet på något annat område af privat verksamhet,
måste onekligen göra det för staten angeläget att på lämpligt sätt
understödja de enskilda läroverken. Sådant understöd hade också af
statsmakterna lämnats såväl genom direkta penninganslag som ock
genom beviljande åt de enskilda läroverken af vissa förmåner, hvaraf
i detta sammanhang torde böra särskildt framhallas den rätt till lönetursberäkning
vid öfvergång till allmänt läroverk, som en längre tid
Hinder vissa villkor åtnjutits af lärare vid enskilda läroverk. Att vid
Bih. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afl. 11 Höft. 8

Statsutskottets Utlåtande X:o 11.

den nya löneregleringens genomförande denna rätt ansetts böra bortfalla
i sammanhang med borttagandet af de extra ordinarie lärarnas
lönetursrätt torde nr den synpunkt, hvarom nu vore fråga, ej hafva
synnerlig betydelse.

Den nu ifrågasatta rätten till tjänstårsberäkning syntes statskontoret
vara på samma gång påkallad af billig hänsyn till det för det
allmänna gagneliga arbete, som vederbörande lärare nedlagt äfven under
sin tjänstgöring vid enskildt läroverk, som äfven en lämplig och ur
kostnadssynpunkt ej särdeles betungande form för understöd från statens
sida åt de enskilda läroverken.

Det skäl, som af öfverstyrelsen anförts, för att det ifrågasatta
medgifvandet vore önskvärdt äfven med hänsyn till de allmänna läroverkens
bästa, torde ock äga betydelse så till vida, att lärare, som på
grund af felande antal tjänstår ej vore berättigad till hel pension vid
65 års ålder, förmodligen af billighetsskäl komme att tillåtas att i
tjänsten kvarstå till fyllda 70 år.

Den af öfverstyrelsen föreslagna begränsningen af ifrågavarande
rätt till högst 10 år, hvilken torde väsentligen förebygga faran för att
lärare vid alltför framskriden ålder och hufvudsakligen i syfte att vinna
pensionsrätt skulle söka öfvergång från enskildt till allmänt läroverk,
syntes vara lämpligen afvägd; och med afseende å nyssnämnda omständighet
torde icke heller någon skyldighet för vederbörande att erlägga
retroaktiva pensionsafgifter behöfva ifrågasättas.

Emellertid syntes det statskontoret, som om rättvisa och billighet
kräfde, dels att den föreslagna tjänstårsberäkningen borde få tillämpas,
äfven om vederbörande vunnit befordran till folkskoleseminarium eller
högre lärarinneseminariet, dels ock att den nya bestämmelsen borde
gälla äfven för de lärare, som redan erhållit tjänst vid någon af statens
ifrågavarande läroanstalter, efter att förut hafva tjänstgjort vid enskildt
läroverk, hvilket ändamål kunde vinnas genom en enkel redaktionsförändring.

Frågan huruvida tjänstgöring vid enskildt läroverk varit sådan,
att den enligt det framställda förslaget borde får tillgodoräknas för
pensionsrätt, borde naturligtvis, såsom öfverstyrelsen framhållit, pröfvas
af Kungl. Maj:t i hvarje särskildt fall, hvilken pröfning torde höra ske,
först då frågan om vederbörandes pensionering förelåge; och torde härvid
knappast några sådana »ytterligare villkor», som i öfverstyrelsens
hemställan omförmäldes, vara erforderliga.

Statskontoret hemställde därför, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen medgifva, att lärare, hvilken, efter vunnen behörighet till

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

adjunkts- eller lektorstjänst vid allmänt läroverk, vid enskildt läroverk,
som erhållit rätt att anställa mogenhetsexamen eller realskolexamen,
eller som eljest på grund af särskild ansökning af Kungl. Magt förklarats
i det afseende, hvarom nu vore fråga, med sådant läroverk likställdt,
med nit och skicklighet fullgjort tjänstgöring väsentligen lika
med adjunkts, lektors eller rektors vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium
eller högre lärarinneseminariet, finge, därest han redan
utnämnts eller hädanefter blefve utnämnd till tjänst af motsvarande
•eller lägre grad vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium eller högre
lärarinneseminariet, efter Kungl. Maj:ts pröfning för rätt till pension
räkna sig till godo sådan tjänstgöringstid vid enskildt läroverk intill
högst 10 år.

Statskontorets utlåtande var emellertid icke enhälligt. Från beslutet
var nämligen föredraganden, statskommissarien Sylvan skiljaktig
och afstyrkte öfverstyrelsens förslag. Han framhöll, att förslaget innebure
en afvikelse såväl från hittills tillämpade regler för tjänstårsberäkning
i berörda hänseende som ock från de grunder för sådan tjänstårsberäkning,
Indika innehölles i omförmälda, af Kungl. Maj:t för Riksdagen
framlagda förslag till pensionslag, samt att det fördenskull
erfordrades synnerligen viktiga skäl, för att en undantagslagstiftning,
sådan som den här ifrågasatta, borde komma till stånd. De af öfverstyrelsen
åberopade bestämmelserna i läroverksstadgan innebure, enligt
reservantens åsikt, icke giltig grund för det ytterligare medgifvande
till förmån för de vid enskilda läroverk anställda lärare, som nu föreslagits
af öfverstyrelsen. Och genom de i nyssberörda förslag till
pensionslag inrymda stadganden om skyldighet för tjänstinnehafvare,
som uppnått den för rätt till hel pension stadgade lefnadsåldern, att afgå
från tjänsten, oafsedt om tjänstårens antal då medgåfve förmånen af
hel pension eller ej, finge i det väsentliga anses undanröjd den af öfverstyrelsen
uttalade farhågan, att de allmänna läroverken skulle nödgas
bibehålla otjänstbara lärare utöfver den normala pensionsåldern.

Såsom framgår af myndigheternas utlåtanden i ärendet, hafva skäl
anförts såväl för som mot ifrågavarande förslag, att tjänstgöring vid
enskildt läroverk skall för lärare, som befordras till ordinarie tjänst vid
allmänt läroverk, under vissa villkor få räknas såsom tjänstår för erhållande
af statspension. Det torde vara riktigt, såsom reservanten hos
statskontoret erinrat, att det af öfverstyrelsen anförda skälet, att genom
öfverstyrelsens förslag läroverken skulle befrias från olägenheten att
få behålla uttjänta lärare utöfver peusionsåldorn, bortfallit genom de af
reservanten åberopade stadganden i omförmälda förslag till pensionslag.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Dessa stadganden om skyldighet att vid pensionsåldern afgå med s. k.
afkortad pension kunna emellertid från en annan synpunkt åberopas
som stöd för öfverstyrelsens förslag. Enligt berörda stadganden skulle
nämligen en lärare, som vid exempelvis 40 års ålder öfvergår från
enskildt läroverk till ordinarie anställning vid allmänt läroverk, få vid
afsked efter uppnådda 65 års ålder såsom pension uppbära högst 2%5 åt
det för tjänsten stadgade högsta pensionsbeloppet d. v. s. för adjunkt
2,429 kronor i stället för 3,400 kronor och för lektor 2,857 kronor i
stället för 4,000 kronor. Äfven om pensionsafkortningen vid tidigareöfvergång
till allmänt läroverk blir mindre, så torde det få anses sannolikt,
att under sådana förhållanden lärare, som hade utsikter på andra
håll, skulle afhålla sig ifrån att mottaga anställning vid enskilda läroverk;
och sålunda skulle dessa i afseende på möjligheten att erhålla
goda lärarkrafter komma i en väsentligen försämrad ställning, öfverstyrelsens
förslag kan därför anses som en lämplig utväg att förtaga
de för de enskilda läroverken menliga följderna af den föreslagna
pensionslagen.

I anledning af den mot öfverstyrelsens förslag framställda invändning,
att detsamma innebär en afvikelse från hittills tillämpade regler
för tjänstårsberäkning för erhållande af pension af staten, vill jag vidare
anmärka, att den rätt till lönetursberäkning för tjänstgöring vid enskilda
läroverk, som från och med höstterminen 1874 intill utgången af år
1904 förefunnits, väl måste anses hafva jämväl inneburit rätt att tillgodoräkna
samma tjänstgöring för erhållande af pension af staten, och
att följaktligen den nu ifrågasatta förmånen till för kort tid sedan
faktiskt tillkommit lärare vid enskilda läroverk. Att denna rätt upphäfdes
vid 1904 års lönereglering för lärarna vid de allmänna läroverken
berodde på förhållanden, som ej inverka på den föreliggande frågan.

I fråga om den utsträckniDg, i hvilken den ifrågasatta rätten till
pensionsberäkning för tjänstgöring vid enskildt läroverk bör medgifvas,
har öfverstyrelsen föreslagit, att denna rätt skulle tillkomma dem, som
befordras till ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken. Lika
med statskontoret anser jag, att ifrågavarande förmån bör tillerkännas
jämväl lärarna vid folkskoleseminarierna och vid högre lärarinneseminariet,
enär lärarna vid dessa tre slag af undervisningsanstalter i afseende
å utbildning, aflöningsvillkor, tjänstgöringens omfattning och i
hufvudsak äfven tjänstgöringens art äro med hvarandra likställda.

I sitt utlåtande har öfverstyrelsen anfört, att den ifrågasatta rätten
till pensionsberäkning icke skäligen torde kunna förvägras de ordinarie
ämneslärarinnorna vid statens samskolor, af Indika många, till en början

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 61

troligen flertalet, före utnämningen skulle hafva ett större eller mindre
antal tjänstår vid enskilda läroverk. Emellertid hafva dessa lärarinnor
icke blifvit inbegripna vare sig i öfverstyrelsens eller statskontorets
förslag. Då enligt min mening lärarinnorna komma att i större utsträckning
än lärarna vara i behof åt den ifrågasätta förmånen, särskild!
under öfvergångsåren, innan läroverksretormen blir fullt genomförd,
torde, såsom åtminstone öfverstyrelsen måste antagas hafva åsyftat,
rätten till pensionsberäkning för tjänstgöring vid enskildt läroverk böra
uttryckligen tillerkännas äfven de ordinarie ämneslärarinnorna vid statens
samskolor. Men under sådana förhållanden böra ej heller de ordinarie
ämneslärarinnorna vid folkskoleseminarierna och vid högre lärarinneseminariet,
hvilka för öfrigt utgöra ett ringa fåtal, uteslutas från denna förmån.

öfverstyrelsens och statskontorets förslag synas mig kunna innebära,
att medgifvandet af rätten till pensionsberäkning för tjänstgöring
vid enskildt läroverk skulle hafva retroaktiv verkan allenast i fråga om
tjänstgöring vid läroverk, som erhållit rätt att anställa studentexamen.
Öfverstyrelsens nyss åberopade yttrande angående det rättvisa uti, att
lärarinnorna i berörda hänseende likställas med lärarna, synes emellertid
gifva vid handen, att öfverstyrelsen tänkt sig, att tjänstgöring äfven
vid andra läroanstalter än de nämnda, fullgjord före innevarande tidpunkt,
skulle kunna medföra den ifrågasatta förmånen. För min del
anser jag, att, liksom man i det afseende, hvarom nu är fråga, icke
för framtiden bör gifva de läroverk, som erhållit rätt att anställa studentexamen,
någon särställning, så kan man svårligen gorå, det beträffande
den gångna tiden. En sådan skillnad skulle särskildt, innebära en
obillighet gentemot de lärarinnor vid högre flickskolor, som under den
närmaste framtiden väntas komma att öfvergå till statssamskolorna. För
lärarna spelar denna fråga ingen väsentlig roll, emedan de, som haft
full tjänstgöring vid enskilda skolor, antingen varit anställda vid läroverk,
som erhållit rätt anställa studentexamen, eller ock vid andra läroverk,
som intill år 1905 åtnjutit förmånen af lönetursberäkning för
lärarpersonalen.

I detta sammanhang vill jag erinra, att, under det öfverstyrelsens
förslag endast afser lärare, som framdeles komma att befordras till ordinarie
statstjänst, så har statskontoret i sitt förslag jämväl inbegripit
lärare, som redan erhållit ordinarie anställning vid de nämnda läroverken.
Jag biträder statskontorets förslag härutinnan, icke så mycket
med hänsyn till lärarna, för hvilka denna fråga ej spelar någon större
roll, alldenstund de kunna åberopa den rätt till lönetursberäkning för
tjänstgöring vid enskildt läroverk, hvilken, såsom redan nämnts, varit

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

medgifven från och med höstterminen 1874 intill utgången af år 1904,
som fastmer med hänsyn till lärarinnorna. Före nästkommande hösttermin
torde nämligen åtskilliga ordinarie lärarinnor vid statssamskolornä
komma att utnämnas. Om dessa utnämningar äga rum, innan Kungd:
Maj:ts kungörelse i det nu föreliggande ärendet utkommit, skulle dessa
lärarinnor, vid bifall till öfverstyrelseus förslag uti denna punkt, komma
i en sämre ställning än de lärarinnor, som utnämnas efteråt.

Beträffande vidare den frågan, hvilka läroverk som borde komma
i åtnjutande af rätten till pensionsberäkning för lärarpersonalen, hafva
såväl öfverstyrelsen som statskontoret föreslagit, att sådan förmån skall
tillkomma läroverk, som erhållit rätt att anställa studentexamen eller
realskolexamen, eller som eljest på därom gjord ansökning af Kung}.
Maj:t förklarats i det afseende, hvarom nu är fråga, med sådant läroverk
likställdt. För min del anser jag lämpligt att skilja på examensrätten
och rätten till pensionsberäkning för lärarpersonalen, då det ej
är otänkbart, att fall kunna förekomma, då den förra förmånen ej bör
medföra den senare.

Myndigheternas förslag, att lärare ej får i och för pensionsberäkning
tillgodoräkna sig mer än 10 år åt" sin tjänstgöring vid enskildt
läroverk, anser jag riktigt.

Hvad härefter angår frågan om de villkor i afseende på kompetens
samt tjänstgöringens omfattning och art, som böra föreskrifvas för åtnjutande
af den ifrågasatta rätten till pensionsberäkning, så hafva öfverstyrelsen
och statskontoret i detta afseende föreslagit, att nämnda rätt
endast skulle få åtnjutas för tjänstgöring efter vunnen behörighet till
ordinarie ämneslärartjänst vid de allmänna läroverken. För sådan behörighet
erfordras enligt gällande bestämmelser dels akademisk examen
dels profår dels ock två års tjänstgöring vid allmänt eller under öfverstyrelsens
inseende ställdt läroverk. Att uppställa jämväl denna sista
behörighetsgrund såsom villkor för den ifrågasatta pensionsrätter! anser
jag icke vara lämpligt. De extra ordinarie lärarna vid de allmänna
läroverken få räkna sina två första tjänstår som pensionsår, och i dett$
fall synes mig ej förefinnas anledning att göra åtskillnad mellan tjänstgöring
vid enskildt läroverk och tjänstgöring såsom extra ordinarie
lärare vid allmänt läroverk.

Mot hvad myndigheterna föreslagit som villkor i afseende på
tjänstgöringens omfattning har jag ingenting att erinra. Däremot anser
jag skäl ej föreligga för den afvikelse från öfverstyrelseus förslag, som
statskontoret gjort, då det ansett, att lärare, som bestridt tjänstgöring
väsentligen lika med adjunkts, ej skulle få åtnjuta rätt till pensions -

Statsutskottets Utlåtande N:« 11.

Beräkning för denna tjänstgöring, därest han utnämnts eller utnämnes
till tjänst af högre grad. Detta förslag torde strida mot eljest tillämpade
regler för pensionsberäkning och emot den likställighet mellan tjänstgöring
vid enskildt läroverk och extra ordinarie lärares tjänstgöring
vid allmänt läroverk, från hvilken man vid bedömande af den föreliggande
frågan har att utgå.

I afseende å pröfningen af ansökningar om den rätt till pensionsberäkning,
hvarom här är fråga, har statskontoret uttalat, att med sådan
pröfning bör anstå, tills frågan om vederbörande lärares pensioneringföreligger.
Jag är af samma mening i fråga om tjänstgöring vid enskildt
läroverk efter ingången af år 1908. Från denna tidpunkt bör det
på grund af Kung!. Maj:ts beslut vara klart, hvilka skolor som åtnjuta
förmånen af pensionsberäkning för lärarpersonalen. Det blir då ingen
svårighet för Kungl. Maj:t att framdeles med ledning af företedda tjänstgöringsbetyg
pröfva, huruvida en lärares tjänstgöring vid enskildt läroverk
varit sådan, att den bör medföra rätt till pensionsberäkning. Och
den enskilde läraren bör på grund af de i detta afseende utfärdade bestämmelser
med hög grad af visshet kunna beräkna, huru många tjänstår
han kommer att få räkna vid afskedstagandet. Annorlunda ställer det
sig i fråga om tjänstgöring före år 1908. I fall ansökningar om rätt
till pensionsberäkning för sådan tjänstgöring skulle pröfvas först då
frågan om vederbörandes pensionering förelåge, så skulle det helt visst
komma att inträffa, att Kungl. Maj:t framdeles finge att afgöra, huruvida
ett läroverk SO å 35 år tillbaka i tiden hade den utveckling, att
tjänstgöring därstädes borde medföra rätt till pensionsberäkning; och
den enskilde läraren skulle under eu stor, kanske den största delen af
sin tjänstetid gå i ovisshet om, huru det komme att ställa sig med hans
pensionsför hållanden. Saken synes ej kunna af hjälpas därigenom, att
de enskilda skolorna medgåfves retroaktivt verkande rätt till pensionsberäkning
för sin lärarpersonal, ty något egentligt intresse af att utverka
en sådan rätt hafva skolorna icke, och sålunda skulle lärarnas
pensionsförhållanden i viss mån vara beroende af vederbörande skolstyrelsers
villighet att ingå med sådana ansökningar. Frågan torde enligt
min mening lämpligast lösas på det sätt, att lärare, som vunnit befordran
till ordinarie ämneslärartjänster vid de ifrågavarande statsläroverken,
och som i och för rätt till statspension vilja åberopa tjänstgöring vid
enskildt läroverk före ingången af år 1908, få omedelbart ingå mod
ansökning härom. Det ligger i lärarnas eget intresse att i detta fall
snarast möjligt få besked. Varder förevarande förslag af Riksdagen godkändt,
torde det blifva lämpligt att i den kungörelse, som framdéles

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Utskottets

yttrande.

Ang. förhöjning
af pensionsbeloppen

från folkskollärarnas

änke- och
pupillkassa .

kommer att utfärdas i ämnet, föreskrifva viss tid, inom hvilken dylik
ansökning skall göras, bestämd olika i fråga om lärare, som redan erhållit
ordinarie tjänst, och för lärare, som sedermera utnämnas till sådan tjänst.

Hvad slutligen beträffar den ökade utgift för staten, som skulle
orsakas af det ifrågasatta förslagets genomförande, så torde denna icke
kunna på förhand beräknas. Med hänsyn till de i öfverstyrelsens utlåtande
lämnade uppgifter lärer det emellertid kunna antagas, att denna
utgift icke skall stiga till något större belopp.»

Utskottet, som i likhet med föredraganden af ärendet i statskontoret
funnit förslaget att för rätt till pension medgifva ordinarie ämneslärare
och ämneslärarinna vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium
och högre lärarinneseminariet att få tillgodoräkna sig viss tids tjänstgöring
vid enskildt läroverk innebära afvikelse såväl från hittills tilllämpade
regler för tjänstårsberäkning i berörda hänseende som ock från
de grunder för sådan tjänstårsberäkning, hvilka innehållas i det af Kung!»
Maj:t för Riksdagen framlagda och af Riksdagen i hufvudsakliga delar
godkända förslag till lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension, har ansett sig böra hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

15:o) Uti en till Riksdagen den 22 mars innevarande år aflåten
proposition (n:o 147) har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag,
föreslagit Riksdagen medgifva,

ej mindre sådan ändring af gällande bestämmelser rörande de från
och med år 1908 från folkskollärarnas änke- och pupillkassa utgående
pensionsbelopp,

dels beträffande lärare vid folkskola, som vore delägare i kassan
efter det för folkskollärare i lag stadgade lönebelopp:

att, därest sådan delägare efterlämnade änka, men icke barn, henne
skulle tillkomma i pension 25 procent eller en fjärdedel af den lön, för
hvilken vederbörande skoldistrikt i afseende å delägarens egen pensionering
vunnit delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning;
dels och beträffande samtliga delägare i kassan:
att, där afliden delägare icke efterlämnat änka, utan endast barn,
och barnen vore tre eller flera, som till pension vore berättigade, de

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

skulle äga uppbära hela beloppet af den för änka med barn bestämda
pension till lika fördelning dem emellan; och

att, där efter afliden delägare lefde endast två barn, de skulle
äga till lika fördelning sig emellan uppbära samma pension som änka
utan barn;

än äfven att ifrågavarande ändrade bestämmelser måtte, likaledes
från och med år 1908, äga tillämpning äfven på pensioner, som dessförinnan
blifvit till utgående från änke- och pupillkassan bestämda.

Till åberopade statsrådsprotokoll har departementschefen anfört
följande.

»Enligt gällande reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning,
§ 2, sådan denna paragraf lyder enligt nådiga kungörelsen den 14 september
1906, är skolområde, som underhåller högre folkskola, förbundet
till delaktighet i pensionsinrättningen för den lön, lärare vid sådan
skola verkligen åtnjuter, såvida denna lön icke öfverstiger 1,000 kronor.
Likaledes är hvarje skoldistrikt, som har en eller flera egentliga folkskolor,
förbundet att för hvar och en af där befintliga ordinarie folkskollärartjänster
i pensionsinrättningen ingå efter det högsta lönebelopp,
hvaraf den lärare, som innehar tjänsten, på grund af tjänstålder, enligt
gällande författning äger att komma i åtnjutande.

Hvarje manlig innehafvare af ordinarie tjänst, för hvilken vunnits
delaktighet i pensionsinrättningen, har skyldighet och hvarje kvinnlig
innehafvare af dylik tjänst rättighet att vara delägare i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa. Efterlämnar delägare i kassan änka, men icke
barn, tillkommer, enligt § 21 i reglementet för kassan, henne i pension
20 procent eller en femtedel af den lön, för hvilken vederbörande skolområde
eller skoldistrikt i afseende å delägarens egen pensionering vunnit
delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning. Öar delägare efterlämnat,
förutom änka, ett eller flera pensionsberättigade barn, varder
berörda pension förhöjd med halfparten eller 50 procent. Har afliden
delägare icke efterlämnat änka, utan endast barn, och äro barnen två
eller flera, som till pension äro berättigade, äga de, enligt § 22 i reglementet
för kassan, uppbära hela beloppet af den enligt § 21 för änka
utan barn bestämda pension till lika fördelning dem emellan; lefver
endast ett barn, uppbär det hälften af dylik pension. Lag samma är,
då änkas pensionsrätt upphört, samt då lärarinna efterlämnat barn, äfven
om fadern lefver. Efter enahanda grund förfares ock, då barn äro berättigade
till pension efter både fader och moder. Enligt § 13 i rcgleBih.
till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 9

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

mentet äro barn efter delägare berättigade till pension intill 18 års
ålder; dock upphör pensionsrätten för dotter vid ingående af äktenskapföre
nämnda ålder. Son eller ogift dotter, som af sinnes- eller kroppssjukdom
eller ock af särskild!, lyte är oförmögen till arbete, må dock,
i saknad af annan tillgång, efter direktionens för kassan ompröfning,
äfven efter fyllda aderton år tilldelas ett understöd af högst halfva beloppet
af moderns pension.

Frågan om böjning af de från änke- och pupillkassan utgående
pensionsbeloppen har länge stått på dagordningen. Redan vid 1893
års riksdag väcktes af E. Hammarlund med flera motion i ämnet, och
på grund af denna anhöll Riksdagen i skrifvelse, att Kungl. Magt. täcktes
låta utreda, huruvida — utan höjning af vare sig statsbidraget till folkskollärarnas
änke- och pupillkassa eller delägarnas afgifter — en sådan
förbättring i de dåvarande pensionsvillkoren i kassan kunde äga rum,
att samtliga pensioner komme att utgå med högre procent än hvad då
vore fallet, samt att Kungl. Maj:t ville till Riksdagen inkomma med det
förslag, hvartill utredningen kunde föranleda. En sådan utredning kom
ock till stånd, och med ledning af densamma aflat Kungl. Maj:t till
1895 års Riksdag proposition om pensionernas höjande med 25 procent,
men denna proposition vann icke Riksdagens bifall.

Sedermera hafva revisorerna för kassan gång efter annan framkommit
med förslag i ämnet. Med anledning af hvad 1903 års revisorer
i sådant afseende anfört anbefallde Kungl Maj:t den 26 augusti
1904 direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning att efter utförande
af statistiska undersökningar angående dödligheten inom kassan
låta genom sakkunnig person verkställa undersökning af kassans ekonomiska
ställning för utrönande om och i hvad mån någon förhöjning af
därifrån utgående pensioner kunde vidtagas. Den sålunda anbefallda
matematisk-statistiska utredningen utfördes enligt direktionens uppdrag
af filosofie doktorn H. Tiselius.

De af Kungl. Maj:t förordnade revisorerna för änke- och pupillkassans
förvaltning och räkenskaper för åren 1903, 1904 och 1905 upptogo
i sin den 25 augusti 1906 till Kungl. Maj:t aflåtna berättelse
rörande den verkställda revisionen ånyo frågan om höjning af de från
kassan utgående pensionsbeloppen. Efter att hafva omnämnt de af
Tiselius utförda beräkningarna framhöllo revisorerna bland annat, att
med användning af 3J procents räntefot änke- och pupillkassan skulle
vid ingången af år 1905 ägt ett kapitalöfverskott af 4,083,036 kronor,
motsvarande en årsränta af 142,906 kronor. Den lönereglering för
lolkskollärarkåren, som numera vidtagits, och som trädde i kraft från

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

och med år 1907, komme emellertid genom de ändrade delaktighetshelopp,
som därmed blefve gällande äfven för änke- och pupillkassa!!,
att öfva ett afsevärdt inflytande på denna kassas både passiva och aktiva,
moxa dock på de förra än på de senare. I det förut anmärkta öfverskottet
skulle sålunda uppstå en minskning af 558,246 kronor, och således
3,524,790 kronor därefter vara i behåll. Med anlitande af denna
tillgång skulle utan vidare kunna genomföras eu höjning af pensionsbeloppen
med 35 procent. Begränsade man höjningen — i likhet med
hvad kassans revisorer år 1894 förordat — till 25 procent, skulle härmed
af öfverskottet konsumeras 2,468,605 kronor. Läte man desslikes
höjningen komma jämväl de nuvarande pensionärerna till godo, skulle
detta vålla en ytterligare minskning i öfverskottet af 403,776 kronor.
Med sådant förfarande blefve ändock i behåll, för genomförande af andra
reformer, som kunde finnas önskvärda, och som för sitt genomförande
kräfde tillgångar, ett belopp af 652,409 kronor. Beträffande frågan om
medgifvande af rätt åt skoldistrikten att frivilligt höja delaktighetsbeloppen
intill ett maximum af 2,000 kronor för lärare och 1,600 kronor
för lärarinna, hvilken fråga jämväl utgjort föremål för undersökning i
samband med olika förslag till delaktighetsbeloppens bestämmande, ansåge
revisorerna, att en eventuell tillåtelse till fakultativ delaktighet i
denna utsträckning och med delaktighetsbeloppen i öfrigt så bestämda,
som de komme att blifva från och med ingången af år 1907, skulle
medföra en. minskning i kassans kapitalöförskott, af allenast 267,040
kronor. Därmed vore öfverskottet nedbragt till ett belopp af 385,369
kronor.

Då således de verkställda beräkningarna ställt det utom allt tvifvel,
att en höjning af pensionsbeloppen med 25 procent kunde genomföras
utan höjning af vare sig årsafgifterna eller statsbidraget, och då de olika
meningar, som hittills i frågan framträdt, uteslutande gällt reformens
ekonomiska möjlighet och icke dess behöflighet, ansåge revisorerna, att
ingen tvekan vidare borde råda om pensionsförhöjningens sättande i
verket, och att den borde komma till utförande just i den utsträckning,
som nyss angifvits. Vill hade genom den numera genomförda löneregleringen
pensionen för ensam änka höjts till 270 kronor och för
änka med barn till 405 kronor, men utan vidare beräkningar funne
revisorerna det vara tydligt, huru små och otillräckliga äfven dessa
belopp måste visa sig med nuvarande höga priser på alla lifsförnödenheter.
Den förordade höjningen af pensionsbeloppen kräfdes dock icke
blott af behofven utan jämväl — hvad som revisorerna ansåge vara
viktigare — af rättvisa, då det befintliga kapitalöfverskottet måste här -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ledas därifrån, att vid kassans inrättande, i följd af bristande kunskap
om dödlighetsförhållandena inom folkskollärarkåren och om flera andra
betydelsefulla omständigheter, proportionen mellan pensionerna och årsafgifterna
icke skulle blifvit på ett rationellt sätt bestämd, utan dessa
senare satts högre än som varit af omständigheterna påkalladt. Pensionernas
höjning på föreslaget sätt skulle bringa rättelse härutinnan,
och fordrade eu rättvis hänsyn till de nuvaraade delägarna, att reformen
icke längre ställdes på framtiden, hvarigenom desto flera af dessa
delägare blefve i saknad af de fördelar, som därmed skulle ernås. Utgående
från samma synpunkter förordade revisorerna jämväl, att förhöjningen
skulle komma att omfatta äfven de pensioner, som redan
fastställts.

Revisorerna förordade äfven ändring i pensionsvillkoren i det fall,
att de pensionsberättigade voro flera än två, såväl moder- som faderlösa
barn, såmedelst att i stället för hvad hittills gällt, att pensionen utginge
med samma belopp som för ensam änka, pensionen borde bestämmas till
änkepension med 50 procents förhöjning, således till samma belopp som
utginge för änka med barn. Under framhållande af den ringa betydelse
för kassans ekonomi, som en så beskaffad ändring af pensionsbestämmelserna
skulle innebära, då utrönt vore, att endast i 13 fall pensioner
utginge till två eller flera moderlösa barn med ett sammanlagdt årsbelopp
af 2,060 kronor, betonade revisorerna, att därmed en betydelsefull
hjälp ändock skulle bringas åt eu kategori af pensionstagare, som
måste räknas till de sämst lottade.

Revisorerna hemställde förty, det täcktes Kungl. Maj:t till Riksdagen
aflåta nådig proposition

dels därom, att i nådiga reglementet för folkskollärarnas änkeoch
pupillkassa i § 21 orden »20 procent eller en femtedel» måtte ändras
till »25 procent eller en fjärdedel» samt att § 22 måtte erhålla följande
ändrade lydelse:

»§ 22. Har afliden delägare icke efterlämnat änka utan endast
barn och äro barnen tre eller flera, som till pension äro berättigade,
äga de uppbära hela beloppet af den enligt § 21 för änka med barn
bestämda pension till lika fördelning dem emellan; lefva endast två
barn, uppbära de samma pension som änka utan barn; lefver endast
ett, erhåller det hälften af sistnämnda pension. Lag samma vare, då
änkas pensionsrätt upphört, samt då lärarinna efterlämnat barn, äfven
om fadern lefver. Efter enahanda grund förfares ock, då barn enligt
§ 15 äro berättigade till pension efter både fader och moder»;

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

dels ock därom, att dessa ändrade bestämmelser från den dag, då
de trädde i kraft, skulle äga tillämpning äfven på redan utgående pensioner.

Uti en den 18 december 1906 till direktionen öfver folkskollärarnas
pensionsinrättning aflåten skrifvelse att såsom komplement biläggas den
underdåniga berättelsen anmärkte revisorerna, att de genom förbiseende
af en post i den af Tiselius gjorda utredningen kommit att uppskatta
det belopp, hvarmed kapitalöfverskottet skulle minskas, för den händelse
pensionsförhöjningen tillgodokomme äfven nuvarande pensionärer, till
403,776 kronor, i stället för, som bort ske, till 546,972 kronor. Med
tillämpning häraf borde det under nämnda förutsättning beräknade
kapitalöfverskottet ändras från det i revisionsberättelsen upptagna- beloppet
652,409 kronor till 509,213 kronor, och äfvenså den längre fram
i berättelsen angifna återstoden al kapitalöfverskottet, efter en fakultativ
höjning af delaktighetsbeloppen, ändras från 385,369 kronor till 242,173
kronor, sifferändringar som dock vore utan betydelse på framställningen
i öfrigt.

Vidare afiät centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarförening
genom sitt verkställande utskott den 19 november 1906 en underdånig
skrifvelse, däri anfördes, bland annat: De pensioner, som enligt gällande
reglemente för folkskollärarnas änke- och pupillkassa tillkomme afliden
skollärares efterlämnade änka och barn, vore sa lågt tilltagna, att dessa
pensionärer i ett stort antal fall blefve utsatta för verklig nöd. Förslagom
höjning af ifrågavarande pensioner hade vid många tillfällen blifvit
framställda inom folkskollärarkåren. Vid det ombudsmöte inom Sveriges
allmänna folkskollärarförening, som år 1903 formulerade folkskollärarkårens
nuvarande önskningar i hithörande frågor, hade uttalats, att
pensionen borde utgöra 30 procent af delaktighetsbeloppet för änka
utan barn med 25 procents förhöjning för hvarje minderårigt barn.
Centralstyrelsen skulle helst önska framgång åt ombudsmötets förslag
i de delar, i hvilka det ginge längre än revisorernas för änke- och
pupillkassan omförmälda hemställan. Men da den matematisk-statistiska
utredning, som af direktionen föranstaltats, gåfve vid handen, att änkeoch
pupillkassans ekonomiska ställning näppeligen med full säkerhet
tilläte eu så stor höjning af pensionerna, och då äfven ett bifall till
revisorernas hemställan skulle bereda afsevärda fördelar åt de aflidna
lärarnas efterlefvande, ansåge sig centralstyrelsen böra helt och hållet
instämma i revisorernas framställning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

På grund åt särskilda nådiga remisser har nu direktionen öfver
folkskollärarnas pensionsinrättning afgifvit underdånigt utlåtande i anledning
åt revisorernas och centralstyrelsens omförmälda framställningar,
liv il k et utlåtande den 18 mars 1907 inkommit till Kung]. Maj:t. Direktionen
förklarar, att från dess sida icke funnes anledning till erinran
vid de uppskattningar och kalkyler, hvilka innehölles i revisionsberättelsen
med det därtill fogade tillägget. Vidare framhåller direktionen,
att kassan alltifrån sitt inrättande varit i åtnjutande af icke obetydligt
statsbidrag, för närvarande utgående med ett årligt belopp af 66,855
kronor, och att detta förhållande icke finge frånkännas betydelse, när
det skulle utredas, huru det i kassan befintliga kapitalöfverskottet tillkommit,
hvadan direktionen icke kunde biträda revisorernas betraktelsesätt,
att de iöreslagna ändringarna i pensionsbeloppen vore uteslutande
ett tillgodoseende af rättvisans kraf med hänsyn till, att årsafgifter och
pensioner icke skulle blitvit sins emellan på ett rationellt sätt bestämda.
Härefter anför direktionen:

Betraktade man åter den åt revisorerna föreslagna pensionsförhöjningen
såsom en af tidsförhållandena framkallad billighetsåtgärd, hvilken,
tack vare det omförmälda statsunderstödet, syntes kunna utan ökning
af kassans nu beräkneliga årsinkomster genomföras, så funne direktionen
för sin del förslaget vara förtjänt af framgång och ansåge sig
af sådan anledning höra understödja detsamma. Genom de förmåner,
som varit änke- och pupillkassan beredda, och som skäligen finge förväntas
skola äfven för framtiden stå till buds, vore faktiskt i kassan
förefintligt ett kapitalöfverskott, hvarmed man både kunde och borde
tillgodose billiga kraf på pensionernas förbättrande. Ty att låta detta
öfverskott stå oanvändt för ovissa framtida uppgifter, sjmtes lika oegentligt
som att anlita detsamma i sådan utsträckning, att kassans ekonomiska
ställning därigenom vedervågades.

Därmed att pensionerna i änke- och pupillkassan vore bestämda i
viss procent af den lön, för hvilken skoldistrikt i afseende å delägares
egen pensionering vunnit delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning,
reglerades och bättrades visserligen de från kassan utgående
pensionerna, så att säga, parallelt med folkskollärarnas löneförmåner.
Och delaktigheten i folkskollärarnas pensionsinrättning, bestämd efter
det högsta lönebelopp, hvaraf läraren på grund af tjänstålder enligt
gällande författningar ägde att komma i åtnjutande, hade, räknadt från
den tid, då frågan om pensionernas höjning först framträdde, undergått
ganska täta förhöjningar. Det normala delaktighetsbeloppet i folkskollärarnas
pensionsinrättning för en folkskollärartjänst hade nämligen från

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

och med år 1892 till och med år 1898 utgjort 700 kronor, därefter till
och med år 1900 800 kronor, därefter till och med år 190(1 1,000 kronor
och utgjorde från och med år 1907 för manlig folkskollärartjänst 1,350
kronor, men för kvinnlig sådan allenast 1,200 kronor. I det sammanhang,
hvarom här talades, kunde man emellertid utan vidare lämna å
sido de kvinnliga lärartjänsterna, då deras innehafvare endast i ytterst
få fäll begagnade sin rätt att inträda i änke- och pupillkassan. Genom
pensionernas bestämmande på sätt som skedde förefunnes hos dem en
inre utvecklingsmöjlighet grundad i själfva organisationen; en omständighet
som helt visst icke förbisetts, när frågan om pensionernas bestämmande
på sakkunnigt håll behandlats. Men huru stor betydelse,
som detta förhållande än kunde äga, hade det icke ansetts möjligt att
enbart på denna väg ernå en tillfredsställande lösning af frågan om
höjandet af pensionerna för folkskollärarnas änkor och barn, utan hade
alltjämt den fordran vidhållits, att själfva den procentsats, hvarefter
pensionerna i förhållande till delaktighetsbeloppen bestämdes, skulle
förhöjas. Och den förhöjning, som i detta afseende hade ansetts behöflig,
hade revisorerna nu — likasom det vid frågans behandling redan
åren 1894 och 1895 ifrågasattes — föreslagit skola blifva från 20 till 25
procent, en fjärdedel i stället för en femtedel af den lön, för hvilken
folkskollärartjänst vore delaktig i folkskollärarnas pensionsinrättning.
Med den procentsats, som allt hittills gällt, och med det delaktighetsbelopp,
som från och med år 1907 komme att tillämpas — nämligen
20 procent och 1,350 kronor — komme, såsom förut anmärkts, pension
för ensam änka att uppgå till 270 kronor och pension för änka med
barn till 405 kronor. Vunne åter revisorernas här framställda förslagtillämpning,
blefve. efter föreskrifven höjning till jämt antal kronor,
pension för ensam änka 338 kronor och pension för änka med barn
507 kronor. En sådan ökning i pensionerna ginge nog ej längre än
hvad behöfdes för att motväga den just under de allra sista åren inträdda
starka stegringen af nästan alla lefnadskostnader. Den borde
åtminstone icke anses vara för högt tilltagen. För öfrigt kunde det
ej anses annat än välbetänkt, att, när den nu under så lång tid förberedda
regleringen af dessa pensioner sattes i verket, den blefve så
pass tillfredsställande, att frågan finge anses åtminstone för någon mera
afsevärd tid framåt vara afförd från dagordningen.

Förslaget om bättring af pensionerna för fader- och moderlösa
barn ville direktionen, med instämmande i de synpunkter, som revisorerna
framhållit, för sin del biträda.

Statsutskottets Utlåtande iV.-o 11.

Revisorerna hemställde slutligen, att de ändrade bestämmelserna
för pensionernas beräkning skulle, från den dag då de trädde i kraft,
äga tillämpning äfven på redan utgående pensioner. I denna del ginge
förslaget utöfver livad som tidigare varit ifrågasatt och innebure ett
afsteg från den princip, som i allmänhet tillämpades, att en pension
skulle förblifva vid det belopp, hvartill den efter gällande grunder först
bestämts. Den utredning, som förebragts, visade emellertid, att, ekonomiskt
sedt, man ej behöfde hysa betänkligheter mot att gifva förhöjningen
en sådan utsträckning. Den minskning i kapitalöfverskottet, som
härigenom skulle uppkomma, stannade vid i rundt tal 400,000 kronor,
motsvarande föga mer än en tiondel af det öfverskott, som beräknats
såsom befintligt vid ingången af år 1905.

Direktionen ansåge, att, när ekonomiska hinder icke vore i vägen,
äfven denna fråga borde företrädesvis ses från synpunkten af deras
behof, som frågan gällde, och gjorde man det, syntes det icke kunna
förnekas, att skälen för höjning af redan utgående pensioner vore lika,
om ej mera vägande, än de som anfördes för höjning af härefter tillkommande
pensioner. Olägenheten af de alltjämt stegrade lefnadskostnaderna
finge i sin mån alla vidkännas, och finge i följd häraf den
utkomstmöjlighet, som en pension beredde, ett undan för undan minskadt.
penningvärde. Men ju mera till åren pensionärerna vore — direktionen
syftade här enbart på folkskolläraränkorna -— desto hjälplösare vore de
i allmänhet äfven och tyngdes desto mera af svårigheterna för den
dagliga utkomsten; och ju tidigare eu pension börjat att utgå, efter
desto lägre delakt.ighetsbelopp hade — inom vissa tidsperioder räknadt
— densamma fastställts. Behofvet af ökning gjorde sig således mest
kännbart i afseende å de tidigast fastställda pensionerna, men framträdde
nog tillräckligt starkt äfven i afseende å pensioner, fastställda efter
delaktighetsgrunder, som tillämpats exempelvis närmast före nu gällande.

Resultatet af höjningens utsträckning i dessa fall skulle, om man
fäste sig vid de normala och icke vid de fakultativa delaktighetsbelopp,
som under gångna år ägt tillämpning, blifva den, att pensioner för
ensam änka och för änka med barn, bestämda efter 600 kronors delaktighet
och nu utgående med respektive 120 och 180 kronor, komme
att ökas till respektive 150 och 225 kronor; sådana bestämda efter 700
kronors delaktighet och nu utgående med respektive 140 och 210 kronor
komme att ökas till respektive 175 och 263 kronor; sådana bestämda
efter 800 kronors delaktighet och nu utgående med respektive 160 och
240 kronor komme att ökas till respektive 200 och 300 kronor; samt
sådana, bestämda efter 1,000 kronors delaktighet och nu utgående med

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

respektive 200 och 300 kronor, komrae att ökas till respektive 250
och 375 kronor.

Gifvetvis borde i höjningen äfven inbegripas sådana sjukunderstöd,
som enligt § 13 mom. 2 af pensionskassans reglemente kunde lämnas
ofveråriga barn, hvilka af sinnes- eller kroppssjukdom eller ock af
särskildt lyte vore oförmögna till arbete och befunne sig i utblottadt
•tillstånd, och som efter direktionens ompröfning kunde utdelas med
högst halfva beloppet af moderns pension. Med hänsyn därtill att dessa
hjälpmedel i reglementet betecknades med särskildt namn — de kallades
understöd och ej pension — äfvensom därtill att de inom viss gräns
af direktionen till sina belopp diskretionärt bestämdes, syntes det behöflig^,
att de, vid ett eventuellt bifall till hvad revisorerna föreslagit, särskildt
■omnämndes. Skälen för att dessa understöd skulle inbegripas i den
ifrågasatta höjningen läge, syntes det, i öppen dag.

Under förutsättning, att det årliga statsanslag, som för närvarande
utgår till änke- och pupillkassan, äfven fortfarande komme att stå till
kassans förfogande, har direktionen, med stöd af hvad den sålunda
anfört, hemställt om bifall till revisorernas framställningar hvad folkskollärarpersonalen
vidkomme.

Beträffande åter den delägargrupp, som med år 1906 vunnit inträde
i kassan, eller lärarpersonalen vid döfstumskolorna, uttalar direktionen
såsom sin åsikt, att frågan, om ökning bör ske jämväl af
pensionerna inom denna särskilda grupp, måste bero därpå, huruvida
vid närmare granskning det befinnes, att äfven i afseende å denna grupp
föreligger något verkligt behof af förhöjda pensionsbelopp, äfvensom
därpå att, om så vore fallet, behöfligt statsanslag för en dylik åtgärds
genomförande också vore att påräkna.

Att de från folkskollärarnas änke- och pupillkassa enligt nu gällande
bestämmelser utgående pensions- och understödsbelopp äro för låga,
för att det med kassan afsedda syftemålet skall anses fylldt, torde vara
alldeles uppenbart. Frågan, huruvida en höjning af dessa belopp må
äga rum, synes därför vara af uteslutande ekonomisk natur. Den verkställda
utredningen synes mig otvetydigt gifva vid handen, att kassans
ekonomiska ställning är synnerligen gynnsam, och att, utan förhöjda
utgifter från delägarna eller förhöjdt statsbidrag, det af kassans revisorer
framställda, af centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening
biträdda förslaget om höjning af pensionsbeloppen kan genomföras.
Häraf torde, på sätt direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning
Bill. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 10

74 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

erinrat, med nödvändighet följa propotionell höjning äfven af de enligt
§13 punkt 2 af kassans reglemente utgående understödsbeloppen, en
höjning, som är af så ringa ekonomisk betydelse för kassan, att någon
särskild utredning om dess verkningar icke torde erfordras. Någon
framställning till Riksdagen angående höjning af ifrågavarande understödsbelopp
torde icke vara behöflig, då berörda bestämmelse angående
understödets storlek allenast innehåller, att detsamma får utgå med högst
halfva beloppet af moderns pension.

I likhet med direktionen anser äfven jag, att höjning af pensionerna
för döfstumlärarpersonalens änkor icke nu bör ifrågakomma, vid
livilket förhållande jag naturligtvis ej heller kan förorda någon ändring
i de pensionsbelopp, som enligt de i innevarande års statsverksproposition
under tionde hufvudtiteln gjorda framställningar rörande pensionering
af lärarpersonalen vid skolhemmet för blinda döfstumma i Vänersborg
och af föreståndare och lärare vid folkhögskolor och därmed förenade
landtmannaskolor kunna komma att utgå från folkskollärarnas änkeoch
pupillkassa till ifrågavarande föreståndares och lärares änkor.

Till innevarande års Riksdag hafva äfven gjorts framställningar
om förhöjd delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning samt i följd
däraf folkskollärarnas änke- och pupillkassa för dels lärarpersonalen vid
högre folkskolor, dels ock lärarna i läsämnen vid folkskoleseminariernas
öfningsskolor. Därest dessa framställningar bifallas, skulle pensionen
för änka efter lärare vid högre folkskola blifva, enligt nu gällande
bestämmelser för folkskollärarnas änke- och pupillkassa, 480 kronor och
för änka efter lärare vid seminariums öfningsskola 520 kronor. Med
iakttagande af den nu föreslagna ökningen af pensionen från 20 till
25 procent af delaktighetsbeloppen skulle dessa pensioner komma att
bestiga sig till respektive 600 och 650 kronor. Jämför man dessa belopp
med t. ex. det pensionsbelopp, som åtnjutes af änka efter adjunkt
vid folkskoleseminarium, befinnes detta uppgå till endast 584 kronor.
Häraf synes, mig framgå, att ej heller någon höjning af den föreslagna
pensionen för änka efter lärare vid högre folkskola eller vid seminariums
öfningsskola i detta sammanhang bör ifrågakomma.

Hvad däremot angår de föreslagna ändringarna rörande pensionsrätten
för barn efter lärare vid de egentliga folkskolorna, synas dessa
ändringar i lika hög grad och på samma sätt hafva betydelse äfven
för barn efter öfriga delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa
och böra på dem tillämpas.»

Utskottet, som i hufvudsak ansett sig kunna biträda hvad departementschefen
anfört till stöd för ifrågavarande förslag, har dock af

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

principiella skäl funnit de''föreslagna bestämmelserna icke böra äga tillämpning
å pensioner, hvilka före år 1908 blifvit till utgående från
änke- och pupillkassan bestämda, och får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må
af Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen beslutar
sådan ändring af gällande bestämmelser rörande
de från och med år 1908 från folkskollärarn as _änkeoch
pupillkassa utgående pensionsbelopp,

dels beträffande lärare vid folkskola, som är delägare
i kassan efter det för folkskollärare i lag stadgade
lönebelopp:

att, därest sådan delägare efterlämnar änka, men
icke barn, henne skall tillkomma i pension 25 procent
eller en fjärdedel af den lön, för hvilken vederbörande
skoldistrikt i afseende å delägarens egen pensionering
vunnit delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning;
dels ock beträffande samtliga delägare i kassan:
att, där afliden delägare icke efterlämnat änka,
utan endast barn, och barnen äro tre eller flera, som
till pension äro berättigade, de skola äga uppbära
hela beloppet af den för änka med barn bestämda
pension till lika fördelning dem emellan; och

att, där efter afliden delägare lefva endast två
barn, de skola äga till lika fördelning sig emellan
uppbära samma pension som änka utan barn.

16:o) I en till Riksdagen den 15 mars innevarande år aflåten proposi- Ang. undertion
(n:o 113) har Kungl. Maj:t under åberopande af bilagt protokoll st°ochåts^rara
öfver landtförsvarsärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, skånska infanatt
från invalidhusfonden måtte utbetalas dels för hvart och ett af åren
1904,1905, 1906 och 1907 till Norra skånska infanteriregementets pensions- kassör.

kassa 987 kronor 87 öre och till Södra skånska infanteriregementets
pensionskassa 1,000 kronor 34 öre, dels ock för hvarje följande år, så
länge pensionsberättigade funnes, till hvardera kassan det belopp, ej
öfverstigande nu nämnda, som efter Kungl. Maj:ts pröfning kunde finnas
böra utgå.

Till åberopade statsrådsprotokoll har departementschefen anfört
följande.

»Vid 1812 års urtima riksdag väcktes fråga om jämkning och
lindring uti den extra rotering, som år 1811 ågått dittills oroterade

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

hemman och lägenheter i Skåne, emot det att en efter provinsens folkmängd
och hemmanens förmåga att bära rotering lämpad soldatstyrka
därstädes skulle underhållas.

Sedan Kungl. Maj:t funnit den extra roteringen, utgörande 2,572
man soldater och båtsmän, böra förbytas till ett ständigt, på 2,000
soldatnummer indelt knektehåll, förklarade rotehållarna med få undantag
sitt bifall härtill, hvarefter en särskild, den 26 april 1814 tillsatt kon*
mission erhöll nådigt uppdrag att verkställa de roteringsförrättningar,
som i följd häraf komme att äga rum. Dessa förrättningar utföllo
emellertid sa, att i stället för 2,000 nummer 2,111 eller 1,985 ordinarie
och 126 extra blefvo inroterade. Flera af de roteskyldiga anförde därför
besvär öfver roteringen såsom olaglig och åsyftande en större börda än
de åtagit sig. Enligt nådigt beslut den 21 oktober 1817 fann Kungl.
Maj:t att, ehuru besvärandena ej saknat anledning till klagan, denna
likväl ej borde verka rubbning i den upprättade roteringen, men att
däremot ersättning och understöd i roteringen borde det ständiga knektehåll
tillkomma i förhållande till det befintliga öfverskottet. I fråga
härom ansåg Kungl. Maj:t, att de till 126 nummer upptagna extra rotarne,
i jämförelse med ständiga rotar motsvarande Vs, eller i jämnt tal
25, borde först afdragas från de 111 öfverrotade nummer. Från återstoden
86 nummer borde ock afgå det rotetal, som åsatts de med postföring
besvärade hemmanen. För det därefter 2,000 nummer Överskjutande
antalet rotar skulle från och med år 1816 utgå ersättning
efter 6 tunnor, hälften råg och hälften korn för hvarje rote, och till
understöd för ständiga knektehåll användas på det sätt, att däraf
bildades en gemensam fond, som, efter rotehållarnas öfverenskommelse,
komme att minska deras utgifter. Efter eu år 1826 verkställd extra
rotejämkning bestämdes, genom nådigt bref den 2 juni 1837, antalet
af de s. k. öfverloppsrotajma till 78, af hvilka 50 ansågos tillhöra
Malmöhus och 28 Kristianstads län, och kom därigenom understödsspannmålen
att blifva (6 x 78 —) 468 tunnor. Beträffande öfverloppsrotarna
afgjorde rotehållarna vid sammanträde den 16 november 1837,
att de från och med år 1838 skulle anslås till understöd för de rotehållare,
som vid skeende undersökning kunde befinnas vara i behof af
lindring i ålagd roteringsskyldighet. Af eu för verkställande af rotejämkning
tillsatt kommitté medgafs understöd åt 195 rotar med tillhopa
344 tunnor 19 kappar spannmål, hvadan af understödsspannmålen återstod
en behållning af 123 tunnor 13 kappar. Genom nådiga bref den
29 augusti 1840 och den 7 juli 1841 förordnade Kungl. Maj:t, att
denna behållning skulle allt framgent få af samtliga rotehållare i Skånes
ordinarie knektehåll, på sätt de genom utsedda deputerade därom be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

slutade, till deras eller provinsens nytta användas. Enligt beslut af
rotehållarna inom Kristianstads län den 6 oktober 1859 och inom Malmöhus
län den 17 januari 1860 anslogs behållningen till pensionskassorna
för gemenskapen vid de båda skånska infanteriregementena.

För nämnda pensionskassor har Kungl. Maj:t fastställt reglementen,
för Norra skånska infanteriregementets den 13 mars 1860 och för Södra
skånska infanteriregementets den 4 mars 1862. Hvartdera reglementets
15 § innehåller, att pensionskassans årliga inkomster utgöras af, bland
annat, de öfverskott af rotejämkningsmedel, hvarmed regementets rotehållare
bidraga.

De pensionskassorna tillkommande medel utgingo till en början
af inflytande vakansafgifter och därefter med belopp, motsvarande värdet
af den anslagna spannmålen, 123 tunnor 13 kappar, efter markegångspris,
därvid enligt nådigt bref den 19 november 1867 hvarje regementes
pensionskassa skulle erhålla hvad för de regementet inom hvarje
markegångsdistrikt tillhörande rotar sig belöpte i förhållande till den
andel, som af nämnda spannmålsbelopp, efter dess fördelning på hela
provinsens efter ordinarie rotering ägande nummerstyrka, hvarje rote
tillkomme. Slutligen stadgades i lagarna den 5 juni 1885 (§ 5 mom. 3)
och den 2 december 1892 (§ 6 mom. 3) angående lindring i rustningsoch
roteringsbesvären, att anslaget till ifrågavarande pensionskassor
skulle omsättas till penningar efter medeltalet af 1874—1883 årens
medelmarkegångspris och sedermera till kassorna årligen utbetalas med
oförändradt belopp. I enlighet härmed bestämdes understödet till pensionskassorna
till 987 kronor 87 öre för Norra skånska infanteriregementet
och till 1,000 kronor 34 öre för Södra skånska infanteriregementet.

Af hvad sålunda anförts framgår, att nämnda belopp till sin natur
voro ett roteringsunderstöd åt rotehållarna, ehuru de med Kungl. Maj ris
medgifvande anslagit desamma till omförmälda pensionskassor. I likhet
med alla andra af statsverket utgående rustnings- och roteringsunderstöd
skulle sålunda jämväl dessa anslag, enligt nådiga kungörelsen den 29
november 1901 med föreskrifter i fråga om indelningsverkets upphörande
m. m., från och med ingången af år 1904 indragas.

Sedan statskontoret i.skrifvelse!'' den 30 december 1905 fäst Kungl.
Maj ris befallningshafvandes i Kristianstads och Malmöhus län uppmärksamhet
å detta förhållande med erinran, att förty ifrågavarande under
benämning indelningsersättning utgående medel icke vidare Unge utan
särskildt bemyndigande utbetalas, hemställde dels direktionen för Södra
skånska infanteriregementets pensionskassa i underdånig skrifvelse den
15 mars 1900, dels ock chefen för Norra skånska infanteriregementet i

Statsutskottets Utlåtande N;o 11.

underdånig skrifvelse den 2 maj samma år om nådigt bemyndigande
för Kung!. Maj:ts befallningshafvande att fortfarande utbetala indelningsersättningarna.
Kungl. Magt fann emellertid, enligt beslut den 27 juli
samma år, ansökningarna icke kunna bifallas, men förklarade sig vilja
på förnyade framställningar efter omständigheterna taga i öfvervägande,
om och i hvad mån vederlag för ifrågavarande indelningsersättning
skulle kunna pensionskassorna beredas.

Chefen för Norra skånska infanteriregementet och direktionen för
Södra skånska infanteriregementets pensionskassa hafva nu i särskilda
underdåniga skrivelser anhållit, att vederlag för indelningsersättningen
måtte tills vidare få till hvarje kassa utbetalas med samma belopp,
hvarmed sådan ersättning: tillförene utgått.

Enligt hvad bemälde regementschef anfört, utgör Norra skånska
infanteriregementets pensionskassas kapital 55,907 kronor 52 öre, och
uppgingo dess ordinarie inkomster under räkenskapsåret 1905 till 3,417
kronor 17 öre. Pensionsberättigade voro 398, af hvilka likväl endast
317 kunnat tilldelas det i pensionsreglementet stadgade årsbelopp af
15 kronor. Därest det begärda vederlaget ej erhölles och kassan skulle
återbetala den för år 1904 uppburna indelningsersättningen, skulle utgifterna
för år 1906 komma att öfverstiga inkomsterna med omkring
2,350 kronor, som måste tagas af kassans kapital. En sådan åtgärd
skulle, då de pensionsberättigades antal tills vidare årligen ökades,
blifva ödesdiger för kassans bestånd. För att kunna fullgöra de utbetalningar,
hvartill pensionsberättigade korpraler och soldater vid regementet
genom inbetalningar till kassan och i förlitande på dennas, delvis på
indelningsersättningen grundade bärighet köpt sig rätt, ansåge chefen
nödvändigt, att vederlag för nämnda ersättning tills vidare bereddes
kassan.

Enligt en direktionens för Södra skånska infanteriregementets
pensionskassa underdåniga skrifvelse vidfogad tablå öfver denna kassas
ställning år 1905 utgjorde behållningen vid årets början 39,088 kronor
29 öre men vid årets slut endast 36,893 kronor 48 öre, ehuru bland
inkomsterna upptagits indelningsersättning för år 1904 med 1,000
kronor 34 öre. Ofriga inkomster utgjordes af räntemedel 1,994 kronor
och delägarnas årsafgifter 343 kronor. Utbetalda pensioner belöpte sig
till 5,344 kronor. För år 1906 beräknades årsinkomsterna, utgörande
räntemedel och årsafgifter, till omkring 2,200 kronor. Efter afdrag af
omkostnader, 200 kronor, återstod till pensioner omkring 2,000 kronor,
motsvarande allenast omkring 5 kronor för hvar af kassans 390 pensionstagare.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

I detta sammanhang anser jag mig böra meddela, att direktionen
i särskild underdånig skrifvelse gjort framställning om sådan ändring
af 15 § i det för pensionskassan fastställda reglemente, att det årliga
pensionsbeloppet, nu fastställdt till 15 kronor, skulle bestämmas af direktionen
i enlighet med kassans tillgångar och med beräkning, att
kapitaltillgången finge tillgripas, dock ej i vidsträcktare mån än att
fonden i dess helhet ej blefve förbrukad, förr än pensionärernas antal
nedgått så, att kassans årliga inkomster af rotejämkningsmedlen, 1,000
kronor 34 öre, eller vederlag för dem räckte till betalandet af pensionerna.
Med nådig pröfning af denna framställning, hvari förutsatts
bifall till ansökningen om vederlag för indelningsersättningen, torde få
anstå, till dess sistnämnda ärende blifvit slutligt afgjordt.

Öfver ifrågavarande ansökningar om vederlag, hvilka tillstyrkts af
chefen för Första arméfördelningen, hafva arméförvaltningen och statskontoret
hvar för sig afgifvit underdåniga utlåtanden. Arméförvaltningen
har ansett skäl ej föreligga för staten att bidraga till särskild pensionering
vid ifrågavarande regementen. Statskontoret däremot har i
yttrande öfver ansökningen från Södra skånska infanteriregementet,
hvilket yttrande åberopas jämväl beträffande Norra skånska infanteriregementet,
anfört, att det icke kunde vara med billighet öfverensstämmande
att, sedan delägarna i en pensionskassa genom fastställdt nådigt reglemente
tillförsäkrats rätt till pension, under förutsättning att de till
kassan inbetalade visst årligt bidrag, möjligheten att komma i åtnjutande
af denna rätt äfventyrades därigenom, att en väsentlig del af kassans
i reglementet upptagna påräkneliga inkomster af statsmedel indroges,
och detta så mycket mindre som, enligt bestämmelse i reglementet,
deltagandet i kassan icke varit frivilligt, utan de i tjänst ingående
rekryterna varit förbundna att uti pensionsinrättningen deltaga och erlägga
den bestämda årsafgiften, en skyldighet, som kvarstode äfven
under tiden från afskedet till och med det år, då vederbörande finge
pensionen tillträda. Statskontoret ansåge därför, att kassan borde af
statsmedel beredas ett vederlag, hvilket borde afvägas sålunda, att detsamma
satte kassan i tillfälle att försäkra nu varande pensionstagare
och delägare i kassan en pension, hvars storlek icke ställdes i beroende
af indelningsersättningens indragande; och hemställde statskontoret, det
Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om beviljande
för ändamålet af erforderliga medel.

Det torde ock böra omförmälas, att justitiekanslersämbetet i infordradt
yttrande öfver den af direktionen för Södra skånska infanteriregementets
pensionskassa gjorda framställning om ändring af kassans reglemente
framhållit behofvet af statens ingripande för att möjliggöra upp -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

fyllandet af kassans förbindelser. För statens medverkan vid ordnande
af denna angelägenhet syntes det ämbetet, att talande skäl förelåg-e.

Med anslutning till hvad statskontoret och justitiekanslersämbetet
anfört, anser jag skäligt, att vederlag beredes ifrågavarande pensionskassor
för den minskning af inkomster, som de från och med år 1904
lidit genom indelningsersättningens indragande. De från kassorna pensionsberättigade,
som måste anse dem genom det af Kungl. Maj:t fastställda
reglemente tillförsäkrade rättigheter hafva förvärfvats genom
fullgörandet af de skyldigheter, som dels tjänsten i allmänhet kräft och
dels i nämnda reglemente dem särskildt ålagts, kunna med skäl fordra,
att samma rättigheter lämnas okvalda. Emellertid hafva genom statsmakternas
år 1901 fattade beslut om indelningsverkets upphörande och
däraf följande indragning af indelningsersättningen, såsom varande till
sin natur ett roteringsunderstöd, dessa rättigheter kommit att äfventyras,
hvarför det ock måste anses både rättvist och billigt, att staten genom
beviljande åt dem af särskildt understöd håller dem skadeslösa för
hvad de genom omförmälda beslut förlorat. Beloppet af detta understöd
torde ej böra bestämmas högre än de mistade indelningsersättningarna,
äfven om det icke skulle vara tillräckligt för att sätta kassan
i stånd att utbetala pensioner till därtill berättigade med de i de särskilda
reglementena fastställda belopp. Medverkande orsaker till oförmågan
i detta afseende äro att finna dels däri, att i kassorna, från
Indika endast indelt manskap äro pensionsberättigade, inga nya delägare
inträda, i följd hvaraf inkomsterna af delägares egna årsafgifter minskas,
dels ock däri, att tillträdandet af pension, som enligt reglementena sammanfaller
med rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
hvilken rätt numera erhålles efter allenast 25 tjänstår, sker tidigare
än förut.

De upplysningar, som meddelats om pensionskassornas ställning,
torde gifva vid handen, att vederlag för indelningsersättningen, bedömdt
efter behofvet, ej för närvarande kan bestämmas lägre än till de belopp,
hvarmed ersättningen till hvardera regementets kassa utgått. Med tiden
kommer pensionärernas antal att minskas, hvarigenom behofvet af pensionsmedel
jämväl blifver mindre, för att slutligen upphöra. Understödet
bör då i förhållande härtill minskas eller indragas, i anledning hvaraf
beloppet däraf synes böra för hvarje år, efter underdånig framställning
och af armé förvaltningen däröfver afgifvet utlåtande, blifva föremål
för Kungl. Maj:ts pröfning och bestämmande.

Hvad härefter angår frågan om medel för utbetalning af ifråga -

Statsutskottets Utlåtande N;o 11. 81

varande understöd liar jag ansett, att därför erforderliga belopp skulle
kunna utgå från invalidhusfonden. Härigenom kunde det undvikas, att ett
särskildt anslag för ändamålet beviljades af Riksdagen. Beträffande nämnda
fond vill jag erinra, att densamma uppkommit därigenom, att alla efter
år 1812 vid adelsfaneregementet lediga blifvande boställen med indelningar
af räntor anslagits till ett invalidhus, som år 1821 inrättades på
Ulriksdal, och att Rikets Ständer, sedan invalidinrättningen år 1849
blifvit upplöst, öfverlämnat fonden till Kungl. Maj:ts disposition för
pensioner och gratifikationer åt krigsmän. Från fonden, hvars kapitalbehållning
den 31 december 1905 utgjorde 3,157,785 kronor 77 öre och
hvars årliga inkomster uppgå till omkring 190,000 kronor, utbetalas
årligen, förutom ett belopp af 30,000 kronor till Vadstena krigsmanslmskassa,
dels i gratifikationer till behöfvande förutvarande krigsmän
af såväl befäls- som manskapsklass vid armén och flottan omkring 85,000
kronor, dels ock i svärdspensioner omkring 20,000 kronor. Kapitalökningen
för år 1905 utgjorde 55,252 kronor 68 öre. Då nu ifrågavarande
utgifter, ehuru till sin beskaffenhet ej främmande för det med fonden
afsedda ändamål, likväl ej vid fondens öfverlämnande till Kungl. Maj:ts
disposition varit beräknade, synes mig Riksdagens medgifvande till
fondens anlitande för samma utgifter böra äskas.

Ehuru antagligt är, att kassornas kapitalbehållningar måste för
pensioneringens fullgörande tillgripas, så att efter de sista pensionstagarnas
död föga eller intet däraf återstår, torde dock såsom villkor för
utbetalandet af ifrågavarande bidrag från invalidhusfonden böra föreskrifvas,
att den behållning i pensionskassorna, som efter sista pensionstagarens
frånfälle möjligen förefinnes, skall till invalidhusfonden ingå.»

Utskottet har visserligen i likhet med arméförvaltningen ansett
kunna ifrågasättas, huruvida det kan vara lämpligt, att staten bidrager
till särskild pensionering vid ifrågavarande regementen. Vid det förhållande
att delägarne i dessa regementens pensionskassor genom af
Kungl. Maj:t fastställda reglementen tillförsäkrats rätt till pension, och
då därtill kommer att inträdet i berörda kassor icke varit frivilligt, har
utskottet emellertid ansett sig böra tillstyrka, att vederlag för genom
indelningsersättningens indragande åsamkad minskning i pensionskassornas
inkomster må af statsmedel beredas.

Då utskottet, emot Kungl. Maj:ts förslag att från invalidhusfonden
gälda ifrågavarande kostnader, icke har något att erinra, får utskottet
hemställa,

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Åfd. It Haft. 11

Utskottets
yttrande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

att från invalidhusfonden må utbetalas, dels för
hvart och ett af åren 1904, 1905, 1906 och 1907 till
Norra skånska infanteriregementets pensionskassa 987
kronor 87 öre och till Södra skånska infanteriregementets
pensionskassa 1,000 kronor 34 öre, dels ock
för hvarje följande år, så länge pensionsberättigade
finnas, till hvardera kassan det belopp, ej öfverstigande
nu nämnda, som efter Kungl. Maj:ts pröfning kan
finnas böra utgå.

17:o) I fråga om beloppen af anslagen under pensionsstaten har i
statsverkspropositionen erinrats, hurusom enligt Kungl. Maj:ts förslag
ökningen under denna stat komme att utgöras af följande belopp:

höjning af bidraget till pensionering af änkor och barn efter befäl

och underbefäl med vederlikar vid armén............ kronor 1.187:

höjning af bidraget till pensionering af änkor
och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogi,
seminarier m. m............................................ „ 3,521:

höjning af bidraget till folkskollärarnas änke och

pupillkassa, sammanlagdt................................... „ '' 4,642: —

höjning af anslaget »Bidrag till folkskollärares
pensionering», sammanlagdt........................ „ 7,226:

anslag till pensionering, enligt pensionslagen,
af civila tjänstinnehafvare............................. „ 100,000:

förvaltningsbidrag till en änke- och pupillkassa
för civilstaten................................................... .....35,000:

tillsammans kronor 151,576: —
Om härifrån droges de till uteslutande ur
riksstaten föreslagna ordinarie anslagen till civilstatens
pensionskassa, tillhopa ..........................— • „ 112,286: —

blefve ökningen af de ordinarie anslagen å pen siontstaten

på det hela.............................................kronor 39,290:

Vid bifall till de, enligt hvad förut nämnts,
framställda förslag komma således de ordinarie
anslagen till pensionsstaten, i nu gällande riksstat
upptagna till sammanlagdt ........................... ,, 2,171,641:

att sluta å étt belopp af........................................... kronor 2,210,931:

I afseende å öfriga anslag under pensionsstaten bär någon förändring
icke föreslagits, och får utskottet hemställa,

Statsutskottets Utlåtande A :o 11.

att samtliga de anslag under pensionsstaten, i
afseende å hvilka förändring icke- blifvit här ofvan
ifrågasatt, må i 1908 ars riksstat upptagas med oförändrade
belopp.

Indragningsstaten.

l8:o) Uti punkt 10 under tionde hufvudtiteln har KungL Maj:t
föreslagit, att kamreraren vid centralfängelset å Nya Varfvet August Sundbergs
Vilhelm Gotthard Sundberg måtte öfverflyttas till allmänna indragningsstaten
med rätt att därå från och med år 1908 under sin återstående ning sstaten.
lifstid uppbära årlig lön till belopp af 4,350 kronor; dock med villkor [10.]
att, i händelse Sundberg efter förflyttning till indragningsstaten anställdes
i statens eller kommunens tjänst, han skulle vara pliktig att i allo
frånträda lönen å indragningsstaten, därest den understege eller vore
lika med den nya lönen, samt att, därest lönen å indragningsstaten
öfverstege berörda nya lön, vidkännas mot den senare svarande afdrag.

Jämlikt vid statsverkspropositionen fogadt utdrag af protokollet
öfver justitiedepartementsärenden den 12 januari innevarande år har
departementschefen i detta ärende anfört följande.

»Vid angifvande af fångvårdens anslagsbehof för år 1908 har
styrelsen förutsatt, att vid centralfängelsets å Nya "V arfvet nu förestående
indragning sådana befattningshafvande därstädes, som icke kunna till
tjänstgöring vid andra fångvård sanstalter förflyttas, men pa grund af
erhållna konstitutorial å sina befattningar äga berättigade anspråk att
fortfarande blifva behållna vid de med dem förenade aflöningsförmåner
eller ersättning därför, skola för sådant ändamål uppföras å allmänna
indragningsstaten.

Uti underdånig skrifvelse härom den 25 september 1906 har
styrelsen anmält, att de befattningshafvande vid nämnda fängelse,
hvilka vid dess indragning kunna komma i fråga till uppförande å
indragningsstat, äro kamreraren August Vilhelm Gotthard Sundberg,
hvilken, född år 1859, den 22 november 1895 konstituerades å kamrerarebefattningen;
bevakningsbefälhafvaren Paco Rillow, hvilken, född år 1859,
den 21 mars 1898 erhållit konstitutorial år sin befälhafvarebefattning
och sedan den 1 oktober 1902 på förordnande uppehållit direktörsbefattningen
vid ifrågavarande fängelse; samt predikanten Karl Henry
Nikolaus Hagstrand, hvilken är född år 1866. Rörande predikantsbefattningen
vid fängelset bär styrelsen upplyst, att med denna följt
skyldighet att vara pastor i Nya Varfvets församling enligt föreskrift
i nådigt bref af den 5 maj 1876, hvari förordnats bland annat, att

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Nya \ arfvet inom de gränser, som å 1818 års karta finnas upptagna,
skall fortfarande tills vidare utgöra en särskild församling samt att
själavården och pastoralvården inom församlingen må tills vidare af
predikanten vid därvarande straff- och arbetsfängelse utöfvas mot särskild
af församlingen bestämd och utgående årlig aflöning, icke understigande
500 kronor. Till följd af det samband, som sålunda består
mellan bada predikantsbefattningarna, är Hagstrand, enligt honom den
20 mars 189G meddeladt konstitutorial, konstituerad och förordnad
att endast tills vidare vara predikant vid ifrågavarande fängelse. Denna
omständighet har styrelsen dock icke ansett verka till förringande af
hans nu ifrågavarande rätt.

Då Sundberg, enligt hvad ett i ärendet företedt läkarebetyg gifver
vid handen och fångvårdsstyrelsen uppgifvit, på grund af långvarig
och tilltagande döfhet icke vidare kan användas i fångvårdens tjänst,
samt Billov och Hagstrand i dem affordrade yttranden meddelat, Bill o w
att han icke är villig mottaga förflyttning vare sig till länsfängelset i
Örebro, där direktörsbefattningen är ledig, eller till direktörsbefattning vid
annat länsfängelse, samt Hagstrand att han icke vill låta sig förflyttas
till honom erbjudna predikantsbefattningen vid Härianda, har styrelsen,
jämväl med stöd af hvad i ett par år 1900 förekomna liknande fall
blifvit bestämdt, ansett alla tre böra efter fängelsets vid Nya Yarfvet
indragning fortfarande tillerkännas aflöning eller ersättning därför.

Enligt den af Riksdagen fastställda lönestaten åtnjuta ifrågavarande
tre tjänstemän följande aflöningsförmåner:

lmmreraren lön 1,800 kronor, arfvode 1,000 kronor samt två
ålderstillägg 500 kronor äfvensom skrifvarearfvode 500 kronor, b vil ket
sistnämnda dock här icke behöfver komma i betraktande; predikanten
arfvode 2,000 kronor och ålderstillägg 500 kronor; samt bevaknincjsbefälhafvaren
lön 2,000 kronor, arfvode 500 kronor och första ålderstillägget
300 kronor. Dessutom äro, enligt den af Kungl. Maj:t fastställda
stat å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, nämnda
tre tjänstemän tillerkända tjänstebostäder äfvensom löneved till kvantitet
för en hvar af 15 kubikmeter björk- och 8 kubikmeter barrved.

Beträffande härvid det värde, hvartill tjänstebostaden kan böra
för en hvar af dem uppskattas, har detta af Sundberg upptagits till
samma belopp, som af honom förut åtnjutits i egenskap af tillförordnad
kamrerare vid förra centralfängelset å Norrmalm eller som enligt
gällande stat är anslaget såsom hyresersättning till kamreraren vid
tvångsarbetsanstalten i Norrköping, 900 kronor, hvaremot nämnda förmån
af Hagstrand värderats till 600 kronor och af BOIoav till 800
kronor för år. Veden har af samtliga tre värderats, efter medelpris

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

för de senaste tio åren af kronor C,8 8 för kubikmeter björk ock kronor
5,6 2 för kubikmeter barrved, till inalles för kvar 148 kronor 16 öre.

Mot sålunda uppgifna värden kar styrelsen med känsyn till
tjänstebostädernas beskaffenhet och i öfrigt icke haft något att erinra.
Dock torde, för den händelse Hagstrand efter indragningen af fängelset
å Nya Yarfvet, med behållande af befattningen såsom pastor i Nya
Yarfvets församling, i denna tillägges förmånen af bostad med ved,
någon ersättning för dylik förmån i hans egenskap af predikant vid
fängelset icke böra därjämte till honom utgå. Äfven torde ersättningen
för löneveden böra till siffran utjämnas.

På grund af hvad sålunda förekommit har fångvårdsstyrelsen hemställt,
att Ivungl. Maj:t täcktes dels förklara nämnda tjänstemän vid
centralfängelset å Nya Yarfvet berättigade att efter detta fängelses
indragning tills vidare intill år 1908 af fångvårdsanslagen uppbära följande
aflöningsförmåner för år räknadt, nämligen: kamreraren Sundberg, lön
1,800 kronor, arfvode 1,000 kronor, ålderstillägg 500 kronor samt
ersättning för bostad och ved 1,050 kronor, tillsammans 4,350 kronor;
predikanten Hagstrand arfvode 2,000 kronor, ålderstillägg 500 kronor
samt ersättning för bostad och ved 750 kronor, tillsammans 3,250
kronor, eller, om han, med behållande af befattningen såsom pastor i
Nya Yarfvets församling, i denna tillägges förmånen af bostad med ved
eller ersättning därför, 2,500 kronor; samt bevakningsbefälhafvaren
Billow lön 2,000 kronor, arfvode 500 kronor, ålderstillägg 300 kronor
och ersättning för bostad och ved 950 kronor, tillsammans 3,750 kronor,
dels ock föreslå Riksdagen att öfverflytta bemälde tjänstemän till allmänna
indragningsstaten med rätt att å sagda stat från och med år
1908 under sin återstående lifstid uppbära årlig lön till belopp, Sundberg
af 4,350 kronor, Hagstrand af 3,250 kronor eller, om han, med
behållande af befattningen såsom pastor i Nya Yarfvets församling, i
denna tillägges förmånen af bostad med ved eller ersättning därför,
2,500 kronor och Billow af 3,750 kronor, dock med villkor att, i
händelse någon af dem efter förflyttning till indragningsstaten befordras
i statens, kyrkans eller kommunens tjänst, han skall vara pliktig i allo
frånträda lönen å indragningsstaten, därest denna understiger eller är
lika med den nya lönen, samt att å lönen å indragningsstaten, därest
den öfverstiger berörda nya lön, vidkännas mot denna senare svarande
afdrag.

Statskontoret, som anbefallts att i ärendet afgifva utlåtande, bär
väl funnit, att ingen af ifrågavarande tjänstemän uppnått den lefnadsocli
tjänstålder, att han enligt gällande bestämmelser är berättigad
att vid afgång från tjänsten i sammanhang med omförmälda fängelses

Statsutskottets Utlåtande K:o 11.

snart förestående indragning undfå pension å allmänna indragningsstaten.
men att å andra sidan icke keller någon af dem torde vara
underkastad skyldighet att mot sin vilja förflyttas till tjänst vid annat
fängelse. I detta afseende synes någon tvekan icke kunna råda hvad
angår Sundberg och Billow, enär de för dem utfärdade konstitutorial
å befattningarna icke angifva någon sådan skyldighet. Hvad Hagstrand
beträffar, förekommer visserligen, enligt det af fångvårdsstyrelsen för
honom utfärdade konstitutorial, att han konstituerats och förordnats
att tills vidare vara predikant vid fängelset. Men då någon föreskrift
att predikantsbefattningen därstädes skulle endast tills vidare tillsättas
icke lärer hafva gifvits, måste, såsom fångvårdsstyrelsen själf i sin
förevarande skrifvelse antydt, berörda förhållande hafva berott uteslutande
därpå, att den med predikantsbefattningen vid fängelset
förenade tjänsten såsom pastor i Nya Varfvets församling skulle på
grund af omständigheter, som i nådiga brefvet den 5 maj 1876 närmare
angifvits, tillsättas endast tills vidare. Till följd häraf har statskontoret
i likhet med fångvårdsstyrelsen ansett lydelsen af det för Hagstrand
utfärdade konstitutorial å predikantsbefattningen icke böra föranleda
därtill, att Hagstrand skulle kännas skyldig att mot sin vilja förflyttas
till annan tjänst.

Hvad fångvårdsstyrelsen anfört beträffande Sundbergs otjänlighet
till vidare tjänstgöring vid fångvården har statskontoret funnit vara
af beskaffenhet att böra, såsom styrelsen hemställt, föranleda hans
öfverflyttning å indragningsstat vid omförmälda fängelses indragning.

Då statskontoret ej heller funnit något att erinra vare sig mot
de föreslagna ersättningsbeloppen, som motsvara hvad i föregående
liknande fall utgått, eller mot hvad fångvårdsstyrelsen i öfrigt hemställt,
har statskontoret för sin del tillstyrkt bifall till styrelsens förevarande
framställning.

Vid afgörande af förevarande fråga synes mig stor vikt böra
fästas därvid, att Billow och Hagstrand båda äro i sin bästa ålder
samt att det på grund däraf ej torde kunna antagas annat, än att de
efter centralfängelsets å Nya Yarfvet indragning skola hvar för sig
söka sig annan anställning. Det synes mig ej vara antagligt, att Hagstrands
verksamhet skall kunna utfyllas endast af pastorsbefattningen
i Nya Varfvets församling. Anledning synes mig ej vara utesluten, att
han, efter reglering af lönen för predikantsbefattningen i Härianda,
skall finnas hugad att öfvertaga denna befattning, eller att möjligen
annan lämplig prästerlig befattning snart nog kan erbjudas honom.
Att Billow redan nu före indragningen af fängelset vid Nya Yarfvet

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

förklarat sig ovillig att söka direktörsbefattning vid länsfängelse lärer
enligt min tanke ej heller utgöra tillräcklig anledning för antagandet,
att han icke inom en nära liggande framtid kan finna med sin fördel
förenligt att söka erhålla någon fängelsebefattning. Innan det således
blifvit närmare bestämdt, huru med nämnda båda tjänstemäns framtida
verksamhet kommer att gestalta sig, synes det mig därför ej lämpligt,
att åtgärder vidtagas för deras uppförande å indragningsstaten, utan
torde medel till deras aflönande eller ersättande tills vidare böra af
Kung! Maj:t anvisas från fångvårdsanslagen.»

Beträffande åter Sundberg har departementschefen, enär, enligt
hvad handlingarna utvisade och fångvårdsstyrelsen bestämdt intygat,
Sundberg på grund af svår döfhet icke längre vare tjänsteduglig, och
det ej heller kunde antagas, att förbättring af hans hörselförmåga
skulle inträda, hemställt, att Sundberg på ofvan angifna villkor måtte
öfverflyttas till allmänna indragningsstaten.

Enligt utskottets mening torde det visserligen kunna ifrågasättas,
huruvida icke Sundberg vid det förhållande, att centralfängelset å Nya
Yarfvet kommer att flyttas till det nya fängelset å Härianda, är underkastad
skyldighet att låta sig förflyttas till kamrerarebefattning vid
centralfängelset i Härianda; men med hänsyn till innehållet i ofvan omförmälda
läkarbetyg samt till fångvårdsstyrelsens förklaring, att Sundberg
icke längre är tjänstduglig, anser sig utskottet böra biträda Kungl.
Maj:ts förslag om Sundbergs öfverflyttande till allmänna indragningsstaten.
Då emellertid, på grund af stadgandet i kungl. brefvet den 5
juni 1874, af Sundberg för närvarande tillkommande lön, arfvode och
ålderstillägg, uppgående enligt hvad ofvan anförts till sammanlagdt
3,300 kronor, en fjärdedel eller 825 kronor äro att anse såsom tjänstgöringspengar,
hvilka, för den händelse Sundberg k värst ode på fångvårdens
stat och på grund af ofvan omförmälda förhållanden beviljades
ständig tjänstledighet, icke skulle komma honom till godo utan uppbäras
af vikarien, synes det utskottet, som om det belopp, Sundberg
bör komma att uppbära från allmänna indragningsstaten, lämpligen
bör kunna bestämmas till 3,525 kronor, eller det af Kungl. Maj:t föreslagna
beloppet med afdrag af ofvan angifna belopp af 825 kronor. På
grund af det sålunda anförda får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att kamreraren vid
centralfängelset å Nya Yarfvet August Yilhelm Gotthard
Sundberg må öfverflyttas till allmänna indragningsstaten
med rätt att därå från och med år 1908

Utskottets

yttrande.

Ang. predikanten J.

E. Sjöholms
öfverflyttning
till indragning
sstaten.

[ii.]

Ang. Öfverflyttande

af pensioner
från tredje
till tionde
hufvudtiteln.

L12-]

88 Statsutskottets Utlåtande A:o 11.

under sin återstående lifstid uppbära årlig lön till
belopp af 3,525 kronor; dock med villkor att, i
i händelse Sundberg efter förflyttning till indragningsstaten
anställes i statens eller kommunens tjänst, han
skall vara pliktig att i allo frånträda lönen å indragningsstaten,
därest den understiger eller är lika
med den nya lönen, samt att, därest lönen å indragningsstaten
öfverstiger berörda nya lön, vidkännas
mot den senare svarande afdrag.

19:o) Under punkt 11 af tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
vidare föreslagit Riksdagen att å allmänna indragningsstaten från och
med år 1908 uppföra ersättning åt predikanten vid indragna kronohäktet
i Kungsbacka Johan Emanuel Sjöholm för hans genom häktets
indragning förlorade aflöning, 400 kronor om året.

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har Sjöholm aflidit
den 10 sistlidne januari, och påfordrar alltså förevarande framställning
icke någon åtgärd af Riksdagen, hvilket utskottet skolat härmed för
Riksdagen

anmäla.

20:o) Kungl. Maj:t har under punkt 12 af tionde hufvudtiteln
föreslagit Riksdagen besluta, att de nu från tredje hufvudtiteln utgående
pensioner till sammanlagdt belopp af 19,000 kronor måtte öfverföras
från nämnda hufvudtitel till tionde hufvudtiteln samt utgå från allmänna
indragningsstaten.

Till statsrådsprotokollet öfver utrikesdepartementsärenden den 31
december 1906 har ministern för utrikes ärendena i denna fråga anfört
följande.

»Vid den underdåniga föredragningen den 30 april 1906 af regleringen
af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel anförde jag,
att från kabinetts- och konsulskassorna utginge följande pensioner:

f. d. envoyén herr grefve C. Lewenhaupt

„ grefve O. Stenbock ............

ministern C. Burenstam
generalkonsuln grefve A. Cronhielm

y> >> >>

,, konsuln C. A. Titz

M. Björnstjerna’

generalkonsuln G. Hegardts änka

kronor 6,000
6,000

5.000
4''000

4.000
4,000

800

tillsammans kronor 29,800

Statsutskottets Utlåtande N.o 11.

I detta sammanhang anförde jag vidare: »Dessa pensioner, hvilka
beviljats genom särskilda nådiga beslut, skola hädanefter enligt den
med Norge träffade öfverenskommelsen angående slutlig ekonomisk uppgörelse
i följd af unionens upplösning betalas af Sverige ensamt. Vid
sådant förhållande kunde väl tagas under öfvervägande, huruvida icke
dessa pensioner i likhet med andra dylika utgifter borde öfverflyttas
till tionde hufvudtiteln. Då denna hufvudtitel för år 1907 emellertid
redan af Riksdagen är behandlad, finner jag det lämpligast att för
nämnda år begära ett extra anslag för ifrågavarande ändamål.» På
grund af hvad sålunda anförts hemställde jag, att Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på extra stat för 1907 till pensioner bevilja 29,800
kronor att utgå i den mån, sådant kunde vara erforderligt.

Denna hemställan blef af Riksdagen bifallen.

Den ifrågasatta öfverflyttningen af dessa pensioner torde böra ske
i 1908 års riksstat.

Beträffande pensionerna har, sedan ofvannämnda underdåniga föredragning
ägde rum, inträffat den förändringen, att grefve Lewenhaupt
och grefve Björnstjerna aflidit. Pensionernas belopp hafva därför minskats
med 10,000 kronor. Från pensionernas slutsumma bör äfven afgå ett
belopp af 800 kronor, enär grefve Cronhielms pension rätteligen utgör
allenast 3,200 kronor i stället för det ofvan omförmälda beloppet

4,000 kronor. Summan af pensionerna utgör alltså 19.000 kronor.»

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande från kungl. utrikesdepartementet
har konsuln Titz den 30 april innevarande år aflidit, i
anledning hvaraf den för honom afsedda pension bör från pensionsstaten
afföras.

Utskottet får med anledning af hvad i ärendet förekommit
hemställa,

att nu från tredje hufvudtiteln utgående pensioner
till följande personer, nämligen:
f. d. envoyén grefve O. Stenbock med kr. 6,000: —

,, ministern C. Burenstam med „ 5,000: —

,, generalkonsuln grefve A. Cron hielm

med ,, 3,200: — samt

generalkonsuln G. Hegardts änka med ,, 800: —

eller tillsammans 15,000 kronor må öfverföras från
nämnda liufvudtitel till tionde hufvudtiteln samt utgå
från allmänna indragningsstaten.

Bih. till Biksd. Prof. 1007. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pension 21:o) Uti punkten 13 under tionde hufvudtiteln kar Kungl. Maj:t

aL^ar* föreslagit Riksdagen, att en hvar af följande vid Karlsborgs fästningsbetare
vid byggnad anställda arbetare, nämligen: handräckningskarlen Karl Alfred
Karisborgs Svensson, stenhuggaren Adolf Fredrik Berg, sadelmakaren Anders Gustaf
fbyggnad. Andersson, timmermannen Karl Jolian Fredriksson, vagnmakaren Anders
[13.] Gustaf Pettersson, stalldrängarna Karl Johan Andersson, Anders Gustaf
Jansson ock Karl Johan Isaksson Harnesk samt handräekningskarlarna
August Oden, Sven Petter Björk, Karl August Bäckström, August Johansson
Thor och Gustaf Vallberg måtte från ock med månaden näst efter
den, hvarunder han blefve entledigad från anställning vid fästningsbyggnaden,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 300 kronor.

Jämlikt statsverkspropositionen bilagdt utdrag af protokollet öfver
landtförsvarsväsenden den 5 oktober 1906 har departementschefen i
detta ärende anfört följande.

»I underdånig skrifvelse den 21 sistlidne mars har arméförvaltningen
å fortifikationsdepartementet gjort framställning om beredande
af pensioner åt ålderstigna fortifikationsarbetare vid Karlsborgs fästningsbyggnad.

Af denna skrifvelse framgår, att fortifikationsbefälhafvaren å Karlsborg,
med erinran att arbetena å Karlsborgs fästningsbyggnad komme
att afslutas å kärnfästningen med utgången af innevarande år 1906 och å
Vaberget under år 1907 samt att därefter flere arbetare vid fästningen
ej erfordrades än de, som behöfdes för de årliga reparations- och underhållsarbetenas
utförande, hos chefen för fortifikationen anhållit om
vidtagande af åtgärder för beredande af pension åt en del vid fästningsarbetena
nu anställda arbetare, hvilka måste afskedas och med hänsyn
till sin ålder ej kunde på annat håll skaffa sig utkomst, och hvilka
det vore obilligt att under sådana omständigheter lämna utan understöd,
äfvensom att fortifikationsbefälhafvaren föreslagit ett pensionsbelopp
af 300 kronor åt en hvar af dessa arbetare, hvilken uppnått
65 års ålder, och en begynnelsepension af 200 kronor för de yngre med
förhöjning till 300 kronor vid uppnådda 65 lefnadsår; dock att de.
som till följd af långvarig anställning i militärtjänst ägde uppbära
understöd från Vadstena krigsmanshuskassa, skulle lida minskning
i pensionen med belopp, inotsvarande hvad de i sådant understöd
uppbure.

De arbetare vid fästningsbyggnaden, om hvilkas pensionering
efter angifna grunder fortifikationsbefälhafvaren gjort framställning,
äro följande:

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

1) handräckningskarlen Karl Alfred Svensson. 79 år gammal,
hvilken sedan år 1846 käft anställning vid fåstningsbyggnaden och
hvilkens aflöning nu uppgår till omkring 420 kronor årligen;

2) stenhuggaren Adolf Fredrik Berg, 64 år gammal och allt
sedan år 1868, dock med ett års uppehåll, anställd vid lastningsbyggnaden
mot aflöning, som för närvarande årligen uppgår till omkring
650 kronor;

3) sadelm akaren Anders Gustaf Andersson, 82 år gammal, hvilken
varit anställd vid fåstningsbyggnaden sedan år 1869 och uppbär en
till omkring 475 kronor uppgående årsaflöning;

4) timmermannen Karl Johan Fredriksson, som är 70 år gammal
och varit anställd vid fåstningsbyggnaden sedan år 1869 samt åtnjuter
aflöning, uppgående för år till omkring 800 kronor;

5) vagnmakaren Anders Gustaf Pettersson, 67 år gammal och
anställd vid fåstningsbyggnaden sedan år 1871 mot aflöning, som nu
uppgår till omkring 800 kronor årligen;

6) stalldrängen Karl Johan Andersson, 64 år gammal och anställd
vid fåstningsbyggnaden sedan år 1876 mot aflöning, för närvarande
utgörande omkring 650 kronor för år;

7) stalldrängen Anders Gustaf Jansson. 62 år gammal, hvilken
varit anställd vid fåstningsbyggnaden sedan år 1871 och har en årlig
aflöning af omkring 650 kronor;

8) stalldrängen Karl Johan Isaksson Harnesk, 62 år gammal och
anställd vid fåstningsbyggnaden sedan år 1872 med aflöning, som nu
årligen uppgår till omkring 620 kronor;

9) handräckningskarlen August Oden, 70 år gammal, hvilken
varit anställd vid fåstningsbyggnaden sedan år 1881 och har en årlig
aflöning af omkring 675 kronor;

10) handräckningskarlen Sven Petter Björk, 78 år gammal, hvilken
haft anställning vid Göta artilleriregemente under tiden från och med
den 22 maj 1849 till och med den 5 juni 1855 samt från och med
den 18 juni 1856 till och med den 18 juni 1874, hvarefter han, med
afbrott dock under fyra. år, varit anställd vid Karlsborgs fästningsbyggnad,
där hans årliga aflöning utgjort omkring 500 kronor, hvarjämte
Björk åtnjuter årligt understöd från Vadstena krigsmanshuskassa
med 48 kronor;

11) handräckningskarlen Karl August Bäckström, 60 är gammal,
hvilken varit anställd dels vid pontonierbataljonen sju år från den 11
november 1867, dels vid sappörbataljonen under tretton år från den 3
april 1875 och vid afskedet tillerkänts underhåll med 15 kronor årligen
från Vadstena krigsmanshuskassa, dels ock allt sedan år 1888

Statsutskottets Utlåtande. N:o 11.

vid Karlsborgs fästningsbyggnad, hvarest lians årsaflöning uppgår till
omkring 575 kronor;

12) handräckningskarlen August Johansson Thor, 66 år gammal,
hvilken haft anställning vid Göta artilleriregemente från och med den
15 september 1859 till och med den 28 maj 1881, hvarefter han, hvilken
åtnjuter årligt underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa med 24
kronor, varit anställd vid fästningsbyggnaden mot aflöning, som nu
uppgår till omkring 550 kronor årligen; samt

13) handräckningskarlen Gustaf Vallberg, 63 år gammal och sedan
är 1878, dock med 4 års uppehåll, anställd vid fästningsbyggnaden,
hvarest hans nuvarande aflöning utgör för år omkring 775 kronor.

De nio förstnämnda af ifrågavarande arbetare hafva sällskapet
Pro Patrias silfvermedalj för långvarig och trogen tjänst.

Efter det fortifikationsbefälhafvarens skrifvelse blifvit af chefen
för fortifikationen öfverlämnad till arméförvaltningen, har arméförvaltningen
för egen del anfört, att, med hänsyn till de af fortifikationsbelälhafvaren
omförmälda förhållanden och i betraktande af de goda
vitsord, som lämnats ifrågavarande arbetare om välförhållande i tjänsten,
arméförvaltningen ansåge med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att understöd på ålderdomen bereddes dem; att, då en ålder af 60 år
vid tiden för aflåtandet af arméförvaltningens underdåniga skrifvelse i
ämnet redan uppnåtts af samtliga dessa arbetare utom en, hvilken
emellertid i början af år 1907 uppnådde sagda ålder, det syntes skäligt,
att samtliga från början komme i åtnjutande af det utaf fortifikationsbefälhafvaren
föreslagna högsta pensionsbeloppet; samt att de bland
dessa arbetare, hvilka uppbure understöd från Vadstena krigsmanshuskassa,
i betraktande af detta understöds ringa belopp och skälet för
dess anvisande, icke syntes böra för sådant understöd lida minskning
i pensionsbeloppet; och har arméförvaltningen på grund häraf i underdånighet
hemställt, att till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition
om beviljande å allmänna indragningsstaten af pension å 300 kronor
till en hvar af omförmälda arbetare.

Statskontoret, hvars yttrande i ärendet infordrats, anser understöd
för återstående lifstiden böra af statsmedel beredas ifrågavarande
arbetare, då de vid framskriden ålder och efter långvarig statstjänst
nu snart måste till följd af byggnadsarbetenas afslutande lämna sin
anställning vid Karlsborgs fästningsbyggnad; och har statskontoret ej
något att erinra mot de af arméförvaltningen förordade pensionsbeloppen.
För sin uppfattning i dessa hänseenden har statskontoret funnit stöd
uti innevarande års Riksdags beslut i anledning af Eders Kungl. Maj:ts

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

nådiga proposition angående pensioner till vissa arbetare, som genom
arbetenas upphörande komme att förlora sin anställning vid statens
järnvägsbyggnader. Riksdagen beviljade nämligen en hvar af dessa
järnvägsarbetare, hvilka uppnått minst 55 års ålder och räknade minst
24 tjänstår, lifstidspensioner till belopp af 300 kronor.»

På grund af hvad departementschefen anfört finner sig utskottet
böra tillstyrka Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, och får utskottet
sålunda hemställa,

att en hvar af följande vid Karlsborgs fästningsbyggnad
anställda arbetare, nämligen: handräckningskarlenKarl
Alfred Svensson, stenhuggaren Adolf Fredrik
Berg, sadelmakaren Anders Gustaf Andersson, timmermannen
Karl Johan Fredriksson, vagnmakaren Anders
Gustaf Pettersson, stalldrängarna Karl Johan Andersson,
Anders Gustaf Jansson och Karl Johan Isaksson
Harnesk samt handräckningskarlarna August Oden,
Sven Petter Björk, Karl August Bäckström, August
Johansson Thor och Gustaf Vallberg må från och med
månaden näst efter den, hvarunder han varder entledigad
från anställning vid fästningsbyggnaden, under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 300 kronor.

22:o) Uti punkten 14 af tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t Anfovjnwn
föreslagit Riksdagen, att skogvaktaren vid Karlsborg Ludvig Pettersson vaktareu.
måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han varder L-Pett&non.
entledigad från skogvaktarbefattningen, under sin återstående lifstid [14.]
få å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 300 kronor.

Beträffande denna framställning har statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet till statsrådsprotokollet den 5 oktober 1906
anfört följande:

»I sammanhang med framställning om beredande af pension åt
eu del vid Karlsborgs fästningsbyggnad anställda äldre arbetare har
arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet, i anledning af en utaf
fbrtifikationsbefälhafvaren å Karlsborg gjord framställning, uti under -

Statsutskottets Utlåtande N& 11.

Utskottets

yttrande.

Ang. pension
åt kokerskas i
Maria Botitta
Olsson.

[15.]

dårlig skrifvelse den 21 sistlidne mars hemställt, att jämväl skogvaktaren
vid Karlsborg Ludvig Pettersson måtte, efter erhållet afsked,
från allmänna indragningsstaten beredas pension med 300 kronor.

Såsom skäl härför har arméförvaltningen anfört, att Pettersson,
som är född den 1 februari 1846 och varit anställd vid Karlsborg
såsom skogvaktare sedan år 1879 samt dessförinnan såsom extra kronojägare
i Vartofta revir från år 1872, vid sin nu framskridna ålder och
med särskild hänsyn därtill, att fordringarna på en noggrann vård och
tillsyn af skogen genom de senast utfärdade skogsförordningarna betydligt
skärpts, icke längre vore af den kroppsliga vigör, som kräfdes
för en omsorgsfull bevakning och vård af den till fästningen hörande
skogen.

Statskontoret har uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande
af den 31 sistlidne augusti, med erinran att betjänte vid skogsstaten
under liknande omständigheter enligt gällande bestämmelser kunde vid
60 lefnads- och 30 tjänstår tilläggas pension, tillstyrkt bifall till ifrågavarande
framställning.»

Då, hvad Kungl. Maj:t under denna punkt föreslagit, icke står i öfverensstämmelse
med den af innevararande års Riksdag antagna lag angående
civila tjänsteinnehafvares rätt till pension, och då i öfrigt
hvarken genom läkarbetyg är styrkt, att Pettersson lider af svår sjukdom,
eller af annat betyg framgår, att hans tjänst inom skogsstaten
varit för hans hälsa särskildt nedsättande, finner utskottet tillräckliga
skäl icke föreligga att i detta fall frångå gällande pensionsbestämmelser,
utan hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
icke må af Riksdagen bifallas.

23:o) Kungl. Maj:t har under punkten 15 af förevarande hufvudtitel
föreslagit, att kokerskan Maria Botilla Olsson måtte under sin
återstående lifstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till
ett belopp af 300 kronor årligen, att beräknas och utgå från och med
den 1 maj 1906.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 26 oktober
1906 har departementschefen vid detta ärendes föredragning yttrat
följande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

»Uti en af chefen för första arméfördelningen till arméförvaltningen
insänd och af nämnda ämbetsverk med underdånigt utlåtande
den 27 februari innevarande år öfverlämnad skrifvelse har chefen för
Karlskrona grenadjärregemente gjort underdånig framställning om beredande
af pension å 300 kronor från allmänna indragningsstaten åt
fanjunkaren J. O. Olssons änka, kokerskan vid nämnda regemente
Maria Botilla Olsson.

Till stöd för framställningen har regementschefen anfört, att
änkan Olsson, som vore född den 24 juni 1845, allt sedan år 1872
varit anställd som kokerska dels vid garnisonskonnnenderingen i Karlskrona,
hvilken upphörde år 1888, dels därefter vid Blekinge bataljon
och volontärskolan i Ronneby och dels slutligen vid Karlskrona grenadjärregemente,
samt att hon under denna tjänstgöring, för hvilken hon år
1898 erhållit patriotiska sällskapets silfvermedalj, på ett hedrande sätt
fullgjort sina åligganden, men att hon numera i anseende till framskriden
ålder och försvagade kroppskrafter vore oförmögen att sköta
sin tjänst eller med annat arbete försörja sig, samt att hon, som haft
två barn att uppfostra, icke kunnat afsätta några besparingar till ålderdomens
betryggande.

Af ansökningen bilagda handlingar inhämtas dessutom, att änkan
Olsson, enligt läkarintyg, lider af hjärtdegeneration, emfysem och
kronisk reumatism, på grund hvaraf hennes förvärfsförmåga är i höggrad
nedsatt, samt att hon den 13 december 1887, efter mannens död,
från amiralitetskrigsmanskassan tillerkänts årligt gratial å 80 kronor, som
dock från och med år 1896 minskats till 95 procent af nämnda belopp.

Framställningen tillstyrkes af chefen för första arméfördelningen
och af arméförvaltningen, som, med företeende af uppgift om änkan
Olssons kontanta aflöning, hvaraf framgår att denna utgjort i medeltal
1 krona 63 öre för dag, hemställt, att det af regementschefen föreslagna
pensionsbelopp måtte få utgå från och med den 1 januari 1907.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 19 sistlidne mars
biträdt arméförvaltningens hemställan.

Utöfver hvad sålunda blifvit upplyst, har regementschefen vid
öfverlämnande af nytt frejdebetyg för änkan Olsson meddelat, att hon,
som erhöll afsked från regementet den 21 april 1906, sedan en hennes
dotter, hos hvilken hon vistats och som var moder till 13 barn, nyligen
aflidit, har ännu större behof af understöd.

I)ä änkan Olsson varit 34 år i statens tjänst och ej kan sig
själf med arbete försörja, lärer det få anses med billighet öfverensstämmande,
att hon beredes understöd af statsmedel, hvilket synes mig

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pension
åt fanjunkaren
N. T.
Lundahl.

[16.]

böra utgå med det af regementschefen föreslagna samt af myndigheterna
tillstyrkta pensionsbelopp för tiden från och med månaden
näst efter den, i hvilken hon erhållit afsked.»

Med anledning af hvad till stöd för denna Kungl. Maj:ts framställning
anförts får utskottet hemställa.

att kokerskan Maria Botilla Olsson må under
sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta pension till belopp af 300 kronor årligen,
att beräknas och utgå från och med den 1 maj 1906.

24:o) Uti punkten 16 af tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit, att Riksdagen må medgifva, att sergeanten af första klassen
vid Norrlands trängkår, fanjunkaren Nils Thure Lundahl måtte från och
med månaden näst efter den, i hvilken han erhölle afsked från sin beställning,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 900 kronor.

I förevarande fråga har departementschefen till senast omförmälda
statsrådsprotokoll anfört följande.

»Chefen för Norrlands trängkår har uti underdånig skrifvelse den
1 mars 1906 anhållit, att åt fanjunkaren i nämnda kår, sergeanten af
första klassen Nils Thure Lundahl, hvilken lede af lungtuberkulos och
fördenskull vore otjänstbar, måtte beredas pension från allmänna indragningsstaten
till belopp, motsvarande hans nuvarande lön, 900 kronor.

Af den underdåniga skrifvelsen inhämtas, att Lundahl, som är
född den 15 januari 1866, den 24 april 1889 kom i tjänst vid Svea
trängbataljon, att han, efter vunnen befordran därstädes till sergeant
af andra klassen, den 30 april 1884 öfvergick till Norrlands trängkår,
hvarest han samma dag konstituerades till sergeant af första klassen,
att han den 30 juni 1895 erhöll fullmakt å denna beställning och den
4 november 1904 befordrades till fanjunkare i kåren, samt att han är
villig att afgå, därest han erhåller pension.

Vederbörande regementsläkare har intygat, att Lundahl lider af
tuberkulos i båda lungorna, hvilken sjukdom befinner sig i sådant
stadium, att den ej kan blifva föremål för behandling vid något af
rikets lungsotssanatorier, samt att Lundahl på grund däraf är för all
framtid till krigstjänst oduglig.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

''Chefen för sjätte arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.

•Direktionen öfver arméns pensionskassa, som den 7 mars innevarande
år afgifvit underdånigt yttrande i ärendet, har anfört, att
Lundahl, hvilken uppnått endast 40 lefnadsår och en tjänstetid af 16
år 10 månader 13 dagar samt ej, såvidt visadt blifvit, i tjänsten ådragit
sig ifrågavarande sjukdom, icke författningsenligt kan tillerkännas pension
från arméns pensionskassa, hvarjämte direktionen, då fullgiltig
anledning syntes föreligga att genom proposition till Riksdagen åt
Lundahl utverka pension från allmänna indragningsstaten, meddelat,
att, om Lundahl nu skolat pensioneras för skada eller sjukdom under
de förutsättningar, som i 6 och 8 punkterna af de den 22 juni 1877
fastställda pensioneringsgrunder funnes angifna, denna pension skolat
utgöra ett mot hans nu innehafvande lön såsom sergeant af första
klassen svarande belopp eller 900 kronor.

Uti afgifvet underdånigt utlåtande af den 17 sistlidne mars har
statskontoret på grund af hvad i ärendet förekommit och med afseende
å grunderna för omförmälda punkt 8 i nådiga cirkuläret den 22
juni 1877 tillstyrkt, att hos Riksdagen måtte äskas pension för Lundahl
med det af kårchefen föreslagna belopp.

Enligt angifna författningsrum kunna de löntagare, som i tjänsten
ådragit sig skada eller obotlig sjukdom, som gör dem till vidare tjänstgöring
oförmögna, och de, som i minst tre år lidit af lamhet, blindhet
éller vansinne, utan att anledning förefinnes, att de skola återvinna
tjänstbarhet, erhålla i första fallet pension från arméns pensionskassa
jämte fyllnadspension och i senare fallet pension från allmänna indragningsstaten
till motsvarande belopp. Då den sjukdom, hvaraf Lundahl
iider, för honom medför samma verkan, som ofvan angifna sjukdomar,
eller fullkomlig otjänstbarhet, synes det mig nödigt att genom utverkande
af rätt till pension åt Lundahl gifva honom tillfälle att redan
nu från tjänsten afgå; och anser jag, i likhet med statskontoret, att
•ett mot full pension svarande belopp eller 900 kronor bör honom tillerkännas.
»

Utskottet, som icke haft något att emot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning erinra, hemställer,

att sergeanten af första klassen vid Norrlands
■trängkår, fanjunkaren Nils Thure Lundahl må från
och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang.

pension åt
regementsstallmästaren,

friherre F. J.
von Essen.

[17.]

afsked från sin beställning, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 900 kronor:

2o:o) Kungl. Maj:t har vidare i punkt 17 af samma hufvudtitel
föreslagit Riksdagen, att regementsstallmästaren vid lifgardet till häst,
friherre Fredrik Jakol von Essen måtte, från och med månaden näst
efter den, hvarunder han erhölle afsked från sin nuvarande beställning,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten få uppbära
en årlig pension, beräknad efter 1,200 kronor intill den 1 juli 1908,
efter 975 kronor från och med samma dag intill den 1 juli 1913 samt
efter 775 kronor från och med sistnämnda dag, med villkor dock att,
därest han framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel,
hans pensionsbelopp skulle för den tid, sålunda vunnen anställning
varade, minskas i den mån, den nya aflöningen tillhopa med
pensionen öfversköte nu till honom utgående lön och dagaflöning.

Departementschefen har. i detta ärende till statsrådsprotokollet
anfört följande.

»Före år 1892 funnos vid kavalleriregementena på stat anställda
s. k. regementsstallmästare med löjtnants af första klassen aflöningsförmåner,
utgörande:

lön................................................................

dagaflöning å 2 kronor om dagen ...
hästgodtgörelse för två tjänstehästar

............................... kronor 1,200: —

................................ » 780: —

............ v 1,530: —

eller tillsammans kronor 3,460: —

Enligt 1892 års härordning skulle dylika beställningar icke vidare
vara förenade med lön på stat utan aflönas medelst arfvode af 800
kronor. Med 1901 års härordning indrogos beställningarna fullständigt.

Aflöningen till de regementsstallmästare, som efter år 1892 kvarstodo
på gammal stat med fast lön m. m., har sedan år 1896 utgått
från anslaget till ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation.
Numera kvarstå endast två af dem i tjänst, och af dessa
har den ene, regementsstallmästaren vid lifgardet till häst m. m., friherre
Fredrik Jakob von Essen i underdånighet anhållit, att med bibehållande
af den till honom utgående lön, 1^200 kronor, blifva öfverförd
till allmänna indragningsstaten från och med den 1 januari 1907.

Öfver ifrågavarande ansökning, som tillstyrkts af vederbörande
militära myndigheter på den grund, att remontdressyren vid regementet

■Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

så snart som möjligt borde öfvertagas af skvadronscheferna, hvilka
hädanefter skola vara ansvariga för densamma, hafva underdåniga yttranden
infordrats från arméförvaltningen å civila departementet, direktionen
öfver arméns pensionskassa samt statskontoret.

Arméförvaltningen tillstyrker, det Eders Kungl. Maj:t täcktes,
med bifall till ansökningen, göra framställning hos Riksdagen om von
Essens öfverförande på allmänna indragningsstaten samt erinrar därvid,
att, om denna framställning godkännes, anslaget till ersättning åt vissa
löntagare i följd af arméns omorganisation kan minskas med beloppet
af von Essens nuvarande aflöningsförmåner, 3,460 kronor.

Direktionen öfver arméns pensionskassa meddelar, att von Essen,
som är född år 1858 och kom i krigstjänst år 1882, är berättigad att,
om han kvarstår i tjänst till den 11 april 1907, mot erläggande af
expektansafgifter från afskedsdagen till den 24 juni 1908, komma i
åtnjutande af pension från arméns pensionskassa med 225 kronor om
året från och med månaden näst efter sistnämnda dag. Skulle von
Essen kvarstå i tjänst till den 24 juni 1913, vore han berättigad att
då afgå med pension och fyllnadspension till ett sammanlagdt belopp
af 1,000 kronor om året. Mot von Essens ansökning har direktionen
icke haft något att erinra.

Statskontoret tillstyrker likaledes ansökningen, men ifrågasätter,
huruvida icke såsom villkor för åtnjutande å allmänna indragningsstaten
af det mot stallmästarelönen svarande belopp, 1,200 kronor,
borde stadgas, att, därest von Essen efter öfverflyttning till indragningsstaten
skulle af staten eller kommun erhålla högre aflöning än
den, hvartill hans inkomster såsom stallmästare nu uppgå, eller 3,460
kronor, lönen å indragningsstaten skulle minskas med skillnaden mellan
sagda högre aflöning, å ena, och nyssnämnda belopp, 3,460 kronor, å
andra sidan, eller upphöra, där denna skillnad uppgår till 1,200 kronor.

Friherre von Essen har sedermera skriftligen förklarat sig icke
hafva något att erinra däremot, att, om han öfverföres till allmänna
indragningsstaten, den därifrån utgående pensionen från och med den
1 juli 1913 nedsättes till 1,000 kronor.

Med hänsyn därtill att von Essens öfverförande till allmänna indragningsstaten
påskyndar genomförandet af en beslutad och önskvärd
omorganisation samt dessutom medför en minskning i utgifter för
statsverket, anser jag, att framställning till Riksdagen uti det i hans
ansökning angifna syftet bör göras. Då emellertid von Essen blifver
berättigad till pension från arméns pensionskassa, därest han erhåller

100

Statsutskottets Utlåtande N;o 11,

afsked först efter den 11 april 1907 och sedermera till den 24. juni
1908 erlägger stadgad expektansafgift, som, enligt hvad jag inhämtat,
uppgår till 27 kronor för år räknadt, och denna förmån skäligen bör
tagas i beräkning vid bestämmandet af pensionsbeloppet från allmänna
indragningsstaten, torde detta böra minskas med hvad som motsvarar
pensionen från arméns pensionskassa. Likaledes bör, på sätt von Essen
medgifvit, hans pension från och med den 1 juli 1913 nedbringas till
det belopp, hvaraf han skulle kommit i åtnjutande, därest han till
sistnämnda tid kvarstått i tjänst.

Hvad beträffar det af statskontoret föreslagna villkoret för pensionens
åtnjutande, synes afdrag å pensionen böra ifrågakomma, om
von Essen för innehafvande statstjänst skulle komma i åtnjutande af
aflöning, som tillsammans med pensionen öfverstiger nu till honom
utgående lön och dagaflöning, eller 1,930 kronor om året.»

I sammanhang härmed får utskottet meddela, att Kungl. Maj:t i
statsverkspropositionen under fjärde hufvud titeln i anslaget till ersättning
åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation föreslagit
minskning med bland annat förenämnda belopp, 3,460 kronor, hvilket
förslag i utskottets utlåtande angående berörda hufvudtitel undanskjutsa
i afvaktan på Riksdagens beslut rörande nu föreliggande fråga.

I anslutning till hvad Kungl. Maj:t i detta ämna föreslagit får
utskottet hemställa,

att regemen t sst allmästaren, vid lifgardet till häst,
friherre Fredrik Jakob von Essen må, från och med
månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked
från sin nuvarande beställning, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension, beräknad efter 1,200 kronor intill den 1 juli
1908, efter 975 kronor från och med samma dag intill
den 1 juli 1913 samt efter 775 kronor från och. med
sistnämnda dag, med villkor dock att, därest han
framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af
statsmedel, hans pensionsbelopp skall för den tid, sålunda
vunnen anställning varar, minskas i den mån,
den nya aflöningen tillhopa med pensionen öfverskjuter
nu till honom utgående lön och dagaflöning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11, 101

26:o) Uti eu till Riksdagen*''den 18 januari innevarande år aflåten
proposition (n:o 7) har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag
af protokollet öfver landtförsvarsärenden för samma dag, föreslagit,
att extra tygarbetaren vid tygstationen i Kristianstad Nils Nilsson Lord
måtte från och med månaden näst efter den, under hvilken han blefve
entledigad från sin anställning vid tygstationen, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 500 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen till nämnda
statsrådsprotokoll anfört följande.

»Med förmälan att tygmästaren i Kristianstad anhållit, att lämplig
pension måtte utverkas åt extra tygarbetaren vid därvarande tygstation
Nils Nilsson Lord, har arméförvaltningen i underdånig skrifvelse den
29 oktober 1906 hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta
nådig proposition om beviljande åt Lord af en årlig pension af
500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken
han blefve entledigad från sin innehafvande anställning såsom tygarbetare
vid tygstationen i Kristianstad.

Enligt hvad i ärendet blifvit upplyst har Lord, som är född den
21 december 1832 och alltså 74 år gammal, tjänat staten alltsedan den
21 december 1854 dels såsom artillerist vid Yendes artilleriregemente
under åren 1854—1885, hvarunder han vant från år 1869 kommenderad
som handräckning vid tygstationen i Kristianstad med tjänstgöring i
målarverkstaden, dels ock, efter erhållet afsked från krigstjänsten den
21 december 1885, såsom extra arbetare i samma verkstad; och har
han för sin tjänstgöring därstädes, hvilken blifvit af vederbörande väl
vitsordad, åtnjutit i timpenning utgående aflöning till omkring 1,050
kronor om året. I pension från Yadstena krigsmanshuskassa, svärdsmedaljpension
samt pension från förenämnda regementes pensionskassa
äger han uppbära tillhopa 87 kronor årligen, till hvilken inkomst han,
som saknar egna medel, efter afgången från sin anställning vid tygstationen
skulle vara hänvisad för sitt eget och hustruns uppehälle.

På grund af dessa omständigheter och då orsaken därtill, att Lord
icke vunnit fast anställning såsom tyghandtverkare, läge i det förhållandet,
att lön på stat icke funnes anvisad för någon handtverkare i
målaryrket, hvarför Lord ej heller ägde att komma i åtnjutande af den
fast anställd tyghandtverkare tillkommande pension å 900 kronor, samt
Lord på grund af hög ålder och minskad arbetskraft ansåges icke
lämpligen kunna längre kvarstå i sin befattning, har statskontoret uti
infordradt underdånigt utlåtande af den 21 december 1906 ansett fullt

Ång.

pension åt
extra tygare
befaren Nils
Nilsson Lord..

102

*Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

giltiga skäl i detta fall föreligga att genom framställning till Riksdagen
söka bereda understöd på ålderdomen åt ifrågavarande, under ovanligt
lång tid i statstjänst anställde arbetare, och bar statskontoret ej haft
något att erinra mot det af arméförvaltningen föreslagna pensionsbeloppet.
»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må besluta, att extra tygarbetaren
vid tygstationen i Kristianstad Nils Nilsson Lord må
från och med månaden näst efter den, under hvilken
han varder entledigad från sin anställning vid tygstationen,
å allmänna indragningsstaten åtnjuta en
årlig pension af 500 kronor.

Aå9''aihnä^na 27:o) Kungl. Maj:t har uti en den 18 januari innevarande år till

indragningRiksdagen aflåten proposition (n:o 8) föreslagit Riksdagen medgifva,
för^ att enhvar af följande arbetare, hvilka varit eller för närvarande vore
Karishorgs anställda vid Karlsborgs fästningsbyggnad, nämligen: timmermannen
fästnings. Matias Mattsson, muraren Ldrs Peter Eriksson, stenhuggaren Karl
yggna . j0]ian Eriksson, materialdrängen Gustaf Larsson Stål och stenhuggaren
Erik Johan Eriksson måtte under sin återstående lifsstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 300 kronor, att beräknas
och utgå, för de tre förstnämnde från innevarande års början
samt för de två sistnämnda från och med månaden näst efter den,
hvarunder de blefve entledigade från fästningsbyggnaden.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden ofvannämnda dag anfört följande.

»Hos arméförvaltningen har f. d. timmermannen vid Karlsborgs
fästningsbyggnad Matias Mattsson anhållit, att han, som efter många
års arbete vid fästningsbyggnaden på grund af ålder och bräcklighet
nödgats lämna sin anställning därstädes och numera vore alldeles oförmögen
att med arbete försörja sig, måtte, i likhet med andra ur fästningsbyggnadens
tjänst afgående äldre arbetare, erhålla något understöd
på ålderdomen, hvilken anhållan af fortifikationsbefälhafvaren på
Karlsborgs fästning blifvit uti infordradt yttrande tillstyrkt. Efter det
nämnda fortifikationsbefälhafvare Sedermera med förord till arméför -

103

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

valtningen öfverlämnat dylika ansökningar från dels f. d. fortifikationsarbetarne,
muraren Lars Peter Eriksson och stenhuggaren Karl
Johan Eriksson, dels ock materialdrängen Gustaf Larsson Stål och
stenhuggaren Erik Johan Eriksson, hvilka två senare ännu kvarstode i
fästningsbyggnadens tjänst, har arméförvaltningen uti skrifvelse den 31
oktober 1906. i underdånighet hemställt, att till Riksdagen måtte aflåtas
nådig proposition om beviljande å allmänna indragningsstaten af penfion
å 300 kronor till en hvar af bemälde fem arbetare, att utgå till
Mattson, Lars Peter Eriksson och Karl Johan Eriksson från och med
år 1907 samt till Stål och Erik Johan Eriksson från och med månaden
näst efter den, i hvilken de blefve från anställning vid fästningsbyggnaden
entledigade.

Af handlingarna inhämtas: att Mattsson uppnått en ålder af 74
år och varit i fästningsbyggnadens tjänst anställd, med kortare perioder
af tjänstledighet, från juni månad år 1869 till den 30 september
1901, eller öfver 32 år; att Lars Peter Eriksson är 56 år gammal
samt haft anställning vid fästningsbyggnaden sommartiden åren 1872
till och med 1905, utom åren 1880 och 1897, eller under 32 somrar
samt att hans arbetsförtjänst under de senare åren uppgått till 350
kronor årligen; att Karl Johan Eriksson är 63 år gammal och varit vid
fästningsbyggnaden anställd under tiden från och med oktober 1875
till och med september 1906, eller i 31 år, jämte någon tid under åren
1871 —1875, samt haft en årlig arbetsförtjänst af 825 kronor; att Stål
uppnått en ålder af 65 år och allt sedan år 1860 varit anställd vid
fästningsbyggnaden, hvarest hans nuvarande aflöning utgör för år omkring
780 kronor; att Erik Johan Eriksson är 65 år gammal och har
sedan år 1873 arbetat vid det till Karlsborgs fästningsbyggnad hörande
kalkstensbrottet vid Borghamn, där hans årliga arbetsförtjänst uppgått
till 380 kronor; att ifrågavarande arbetare erhållit vederbörandes vitsord
om välförhållande i tjänsten, och att samtliga, utom Lars Peter
Eriksson, innehade sällskapet Pro Patrias silfvermedalj för trohet
och flit.

Statskontoret, hvars yttrande i ärendet infordrats, har uti underdånigt
utlåtande den 11 december 1906 anfört, att statskontoret funne
hvad sålunda förekommit i fråga om Mattsson, Karl Johan Eriksson,
Stål och Erik Johan Eriksson vara af beskaffenhet att böra föranleda
åtgärd till beredande åt dem af understöd för deras återstående lifstid.
Hvad åter Lars Peter Eriksson beträffade, vore statskontoret visserligen
i någon mån tveksamt, huruvida hans till synes mera tillfälliga
arbete vid fästningsbyggnaden kunde anses innebära fullt giltig an -

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ledning att hos Riksdagen gorå framställning om lifstidspension åt
honom; men då äfven han under mycket lång tid och med godt vitsord
arbetat vid fästningsbyggnaden samt den omständighet, att hans
arbete tagits i anspråk endast sommartid, torde haft sin naturliga orsak
däri, att det af honom utöfvade mureriarbete icke kunnat under
den kallare årstiden verkställas, ansåge sig statskontoret, med fästadt
afseende jämväl därå, att behof af understöd förelåge, icke böra afstyrka
bifall till framställningen om pension åt honom. Statskontoret
hade ej heller något att erinra mot de af arméförvaltningen föreslagna
pensionsbeloppen.»

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har timmermannen
Mattsson den 9 mars innevarande år aflidit; och påfordrar alltså förevarande
framställning, i hvad densamma rör honom, icke vidare yttrande.
Emot Kungl. Maj:ts framställning i öfrigt har utskottet icke något att
erinra, och får utskottet därför hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att en hvar af följande
arbetare, h vilka varit eller för närvarande äro anställda
vid Karlsborgs fästningsbyggnad, nämligen: muraren
Lars Peter Eriksson, stenhuggaren Karl Johan Eriksson,
materialdrängen Gustaf Larsson Stål och stenhuggaren
Erik Johan Eriksson må under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
af 300 kronor, att beräknas och utgå, för de två först
nämndefrån innevarande års början samt för de två sistnämnde
från och med månaden näst efter den, hvarunder
de varda entledigade från fästningsbyggnaden.

Ang. pension
a allmänna
indragningsstaten
åt forti.

fikationsarbetama
J. B.
Lundgren och
P. U. Frid
samt maskinisten
A. Svensson.

28:o) Uti en den 22 februari innevarande år till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 74) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att hvar
och en af fortifikationsarbetarna å Vaxholms och Oscar Fredriksborgs fästning
Josef Bengtsson Lundgren och Per Magnus Frid samt maskinisten
Anders Svensson måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken
han blefve entledigad från sin anställning i statens tjänst, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension af 300 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
ofvannämnda dag anfört följande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

105

»Hos arméförvaltningen har fortifikationsbefälhafvaren å Vaxholms
och Oscar Fredriksborgs lastning gjort framställning om utverkande af
pension åt fortifikationsarbetarna Josef Bengtsson Lundgren och Per
Magnus Frid samt maskinisten Anders Svensson.

Beträffande bemälde personer har fortifikationsbefälhafvaren upplyst:
att Lundgren uppnått eu ålder af nära 79 år samt allt sedan början af
år 1847, med undantag af två vintrar, varit anställd såsom murare vid
fortifikationens byggnadsarbeten å nämnda fästning; att Frid vore i det
närmaste 80 år och likaledes från början af år 1847, med undantag af
tre vintrar, haft enahanda anställning; att båda innehade patriotiska
sällskapets silfvermedalj för långvarig och trogen tjänst; samt att
Svensson, som vore öfver 67 år gammal och den 16 april 1886 antagits
till maskinist å eu af fästningens ångslupar, måste i anseende till aftagande
synförmåga inom den närmaste tiden afskedas.

Med anmälan härom har arméförvaltningen uti skrifvelse den 19
december 1906 i underdånighet hemställt, att, då det vore med billighet
och rättvisa öfverensstämmande, att något understöd vid afskedstagande!,
bereddes ifrågavarande ålderstigna arbetare, hvilka erhållit vederbörandes
vitsord om välförhållande under deras långvariga tjänstetid, till Riksdagen
måtte aflåtas nådig proposition om beviljande å allmänna indragningsstaten
af pension å 300 kronor till enhvar af bemälde arbetare.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 5 innevarande månad
biträdt arméförvaltningens hemställan.»

Utskottet, som emot hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit icke
haft något att erinra, hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

29:o) Uti eu den 15 februari innevarande år till Riksdagen aflåten
proposition (n:o 75) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,
att sergeanten af första klassen vid Gottlands infanteriregemente Carl
August Albin Nelson måtte från och med månaden näst efter den,
i hvilken han erhölle afsked från sin beställning, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 900 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden förenämnda dag
bär departemetschefen rörande denna framställning anfört följande.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 14

Ang. pension
å allmänna
indragningsslaten
åt
sergeanten
C. A.A.Nelson.

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

»Militärbefälhafvaren på Gottland har uti underdånig skrifvelse den
17 december 1906 anhållit, att sergeanten af första klassen vid Gottlands
infanteriregemente Carl August Albin Nelson, hvilken för all framtid
vore oförmögen till krigstjänst, måtte beredas pension från allmänna
indragningsstaten.

Af ett skrifvelsen bifogadt läkarintyg framgår, att Nelson sedan
början af år 1904 lidit af elakartad recidiverande svulstbildning och därför
undergått upprepade operationer, första gången den 25 februari
1904, och att vid den tredje operationen, den 26 november samma år,
vänstra benet amputerats.

Direktionen öfver arméns pensionskassa, som den 27 december
nästlidet år afgifvit underdånigt yttrande i ärendet, har anfört, att Nelson,
hvilken vore född den 28 juli 1866 och kommit i tjänst den 31
januari 1884, sålunda uppnått allenast 40 lefnadsår och 20 tjänstår efter
tjugonde åldersåret, att han befordrats till sergeant af första klassen den
10 april 1890, samt att Nelson, då han ej, såvidt visadt blifvit, i tjänsten
ådragit sig ifrågavarande sjukdom, icke författningsenligt kunde
från arméns pensionskassa tillerkännas pension. Därest detta kunnat
ske, skulle pensionen hafva utgjort 180 kronor i nionde klassen af
nämnda kassa jämte fyllnadspension af statsmedel 720 kronor eller tillhopa
900 kronor.

I underdånigt utlåtande af den 5 innevarande månad har statskontoret,
med hänsyn därtill att Nelson varit otjänstbar under snart
tre år och numera vore till all krigstjänst oduglig samt med afsende
å grunderna för stadgandet i punkten 8 af nådiga cirkuläret den 22
juni 1877, angående pensioneringen af arméns befäl och underbefäl in. m.,
tillstyrkt, att hos Riksdagen måtte äskas pension för Nelson med 900
kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han
erhåller entledigande från sin befattning vid Gottlands infanteriregemente.

Enligt punkt 8 af omfönnälda nådiga cirkulär kunna de löntagare,
som minst tre år lidit af lamhet, blindhet eller vansinne, utan att anledning
förefinnes, att de skola återvinna tjänstbarhet, erhålla pension
från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande pension och
fyllnadspension. Då Nelson, som är alldeles otjänstbar, torde kunna
jämställas med de i berörda författningsrum afsedda löntagare, synes
det mig nödigt att genom utverkande af rätt till pension åt Nelson
gifva honom tillfälle att redan nu från tjänsten afgå; och anser jag, i
likhet med statskontoret, att ett mot full pension svarande belopp eller
900 kronor bör honom tillerkännas.»

statsutskottets Utlåtande N:o 11-

107

Med hänsyn till de omständigheter, som enligt statsrådsprotokollet
åberopats till stöd för framställningen, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

30:o) Kungl. Maj:t har uti eu den 22 februari innevarande år
aflåten proposition (n:o 76) föreslagit Riksdagen medgifva, att förvaltaren
vid intendenturkåren, förrådsförvaltaren vid Upplands artilleriregemente
Ferdinand Vilhelm Hjelm måtte från och med månaden näst efter den,
i hvilken han erhölle afsked från sin beställning, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 1,000 kronor.

Ang. pension
ä allmänna
indragningsstaten
åt
förrådsförvaltaren

F. V. Hjelm.

Det propositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
förenämnda dag innehåller rörande denna framställning följande
yttrande af departementschefen.

»Uti en af såväl fördelningsintendenturen vid femte arméfördelningen
som chefen för Upplands artilleriregemente förordad ansökning
har förrådsförvaltaren vid nämnda regemente Ferdinand Vilhelm Hjelm
hos generalintendenten anhållit att på grund af sjukdom erhålla afsked
från innehafvande förvaltarbeställning vid intendenturkåren samt därvid
komma i åtnjutande af pension.

Med anmälan härom har generalintendenten uti underdånig skrifvelse
den 5 november 1906 vidare anfört, att Hjelm, som är född den
5 juni 1860, sedan den 28 september 1878 varit anställd i kronans
tjänst samt befordrats den 31 december 1884 till underofficer och den
17 september 1901 till förvaltare vid intendenturkåren; att Hjelm, enligt
vid handlingarna fogadt läkarbetyg, för närvarande vore till följd af
sjukdom urståndsatt att förrätta sin tjänst samt jämväl ansåges oförmögen
att för framtiden återtaga densamma; samt att äfven om Hjelm,
som haft en sträng och maktpåliggande tjänstgöring i kalla och dragiga
förrådslokaler, icke därigenom åsamkat sig sin sjukdom, denna i allt
fall förvärrats genom tjänstgöringen. På grund af dessa förhållanden
och då det icke kunde vara förenligt med god hushållning att till
otjänstbara och af sjukdom nedbrutna tjänstemän öfverlämna vården
och uppsikten af arméns värdefulla persedelförråd, ansåge generalintendenten
det i hög grad önskvärd!,, att Hjelm, som ej uppnått föreskrifven
pensionsålder, bereddes tillfälle att afgå från innehafvande

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

beställning med pension; och hemställer generalintendenten, att nådig''
framställning måtte hos Riksdagen göras om beviljande åt Hjelm af
en årlig pension af 1,000 kronor.

Af det omförmälda läkarbetyget framgår, att Hjelm under de
senaste elfva åren lidit af upprepade svåra magblödningar, hvilka
uppträdt efter starkare kroppsansträngningar och några gånger varit
förenade med verklig lifsfara. Han ansåges därför icke kunna för
framtiden återtaga sin tjänstgöring vid regementet, dels på grund af
den nedsättning i kroppskrafterna, som följde under lång tid efter en
sådan blödning, dels ock på grund af den stora risk, för hvilken han
vore utsatt genom de ansträngningar, hvarmed hans tjänst vore förenad.

Uti infordradt yttrande af den 14 november 1906 har direktionen
öfver arméns pensionskassa meddelat, att då Hjelm, hvilken uppnått
endast 46 lefnadsår och en tjänstetid af 27 år efter nittonde åldersåret,
icke, såvidt visadt blifvit, i tjänsten ådragit sig ifrågavarande
sjukdom, han ej författningsenligt kunde tillerkännas pension från arméns
pensionskassa, samt att, därest Hjelm nu varit till pension berättigad,
sammanlagda beloppet af pensionen och fyllnadspensionen
skulle hafva utgjort 1,000 kronor, däraf 180 kronor bort utgå från
pensionskassan och 820 kronor af statsmedel.

Medicinalstyrelsen, som den 12 december nästlidet år afgifvit
underdånigt utlåtande i ärendet, har därvid anfört, att styrelsen på grund
af hvad däri förekommit och med hänsyn till de upplysningar, som inhämtats
från sjukhus, där Hjelm vårdats, ansåge det med till visshet
gränsande sannolikhet kunna antagas, att Hjelms sjukdom vore af den
art, att han ej under sin återstående tjänstetid blefve i stånd att på ett
tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden, äfvensom vid sådant förhållande
tillstyrkt bifall till den af generalintendenten gjorda hemställan.

Jämväl statskontoret har uti underdånig skrifvelse den 9 innevarande
månad tillstyrkt, att proposition måtte till Riksdagen aflåtas
af det innehåll, generalintendenten föreslagit.

Enligt punkt 8 af nådiga cirkuläret den 22 juni 1877, angående
grunder för pensionering af arméns befäl och underbefäl, kunna de
löntagare, som minst tre år lidit af lamhet, blindhet eller vansinne,
utan att anledning förefinnes, att de skola återvinna tjänstbarhet, erhålla
pension från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande
pension och fyllnadspension. Ehuru den sjukdom, hvaraf förvaltaren
Hjelm lider, icke är hänförlig till någon af de i detta stadgande nämnda,

Statsutskottets Utlåtande N:o 11- 109

torde den dock, med hänsyn till hvad medicinalstyrelsen yttrat, medföra
samma verkan i afseende på hans förmåga att tjänstgöra. Då dessutom
det för Hjelm utfärdade tjänstgöringsbetyget gifver vid handen, att ett.
återinträdé i tjänsten, om det blefve möjligt, skulle för honom medföra
stor risk för ett nytt utbrott af sjukdomen och kanske medföra omedelbar
fara för lifvet, måste det anses synnerligen behjärtansvärdt, att
Hjelm, hvilken, enligt intyg af regementschefen, till följd af sin långvariga
sjukdom kommit i en i ekonomiskt afseende mycket svag ställning,
beredes möjlighet att afgå från tjänsten. Hans nuvarande aflöningsförmåner
utgöras af lön 1,200 kronor, dagaflöning a 2 kronor i 365
daffar 730 kronor eller tillsammans 1,930 kronor samt bostad.»

Utskottet, som icke haft något att häremot erinra, hemställer,

att Kungl. Majrts ifrågavarande framställning
må af Riksdagen bifallas.

31:o) Uti en den 15 mars innevarande år till Riksdagen afbiten
proposition (n:o 132) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,
att regementspastorn Adolf Nicolaas Andreas Handel måtte från och
med månaden näst efter den, i hvilken han erhölle afsked från regementspastorsbeställningen,
å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af 500 kronor.

Departementschefen har beträffande denna fråga till det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet anfört följande.

»Komministern i Karlstad Adolf Nicolaus Andreas Randel, hvilken
är född den 23 juni 1843, utnämndes den 18 april 1890 till regementspastor
vid dåvarande Värmlands fältjägarkår. Randel, som kvarstår å
gammal lönestat, uppbär såsom regementspastor en lön af 800 kronor
samt under tjänstgöring dagaflöning med 3 kronor. Den för honom
utfärdade fullmakten innehåller, att han skall vara underkastad de förändringar
i tjänstgöringsskyldighet och aflöningsförmåner, hvilka en
omorganisation af landtförsvaret kan göra erforderliga.

I en till Kungl. Maj:t ingifven skrift har Randel, med erinran
att, enligt 1901 års härordning, Värmlands fältjägarkår och Hallands
bataljon ombildades till ett nytt infanteriregemente, Vaxholms grenadjärregemente,
samt att detta regemente numera vore förlagdt till Rindön,

Ang. pension
å allmänna
indragningtstaten
för
regementspastorn
Adolf
Nicolsms Andreas
Randel.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

vidare anfört, att lian, hvilken på grund af sin komministertjänst måste
vara bosatt i Karlstad, väl godvilligt samtyckt att efter bästa förmåga
upprätthålla regementspastorsbeställningen vid det nybildade regementet,
dock utan att ingå på ny lönestat; men att han i följd häraf bragts
i det svåra läget att antingen nödgas begära afsked, hvilket hans
ekonomiska ställning icke tilläte, eller ock, såsom skett, tjänstgöra vid
ett regemente med förläggningsort så långt från Karlstad, att tjänstgöringen
kunde fullgöras endast med största svårighet och oaktadt
god vilja på ett för pliktkänslan otillfredsställande sätt. Därtill komme,
att de honom såsom regementspastor tillkommande aflöningsförmåner
genom de täta tjänsteresorna decimerades. Det kunde äfven vara tvifvel
underkastadt, huruvida han vore skyldig tjänstgöra vid annat än det
truppförband, vid hvilket han vunnit anställning. På grund af dessa
omständigheter och då Randel, som uppnått 63 år, icke ägde pensionsrätt
från armén, har Randel i underdånighet anhållit att varda Överflyttad
på indragningsstat.

Enligt häröfver den 1 nästlidne februari afgifvet yttrande har
arméförvaltningen, som ansåge, att Randel på grund af anförda bestämmelse
i den för honom utfärdade fullmakt vore skyldig att underkasta
sig tjänstgöring vid det nybildade regementet, funnit Randel ej
hafva anfört tillräckliga skäl för sin anhållan att blifva öfverförd till
allmänna indragningsstaten.

Statskontoret, som den 26 nästlidne månad i ärendet afgifvit
underdånigt utlåtande, har uttalat en annan mening och anfört, att
omförmälda bestämmelse i fullmakten torde närmast afse skyldighetför
sökanden att underkasta sig utsträckt tjänstgöring och kunde måhända
äfven anses innebära åliggande för honom att tjänstgöra å ny
förläggningsort, för kåren. Däremot torde det starkt kunna ifrågasättas,
huruvida denna skyldighet rimligtvis finge utsträckas därhän, att det
utan vidare skulle åligga Randel att tjänstgöra ej blott å annan ort
utan ock vid ett annat truppförband, därför att den kår, vid hvilken
han vunnit anställning, uppgått i detta nya truppförband. Då därjämte
beloppet af den med regementspastorsbeställningen förenade aflöning
uppenbarligen förutsatte, att beställningens innehafvare skulle af annan
prästerlig verksamhet hämta sin egentliga utkomst och sådan verksamhet
vid kårens förflyttning till området för ett annat stift än det,
sökanden tillhörde, näppeligen stode honom till buds, torde det ej kunna
förnekas, att starka billighetsskäl förelåge att bereda sökanden tillfälle
att utan ekonomisk uppoffring upphöra med tjänstgöringen vid det nya

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

regementet. Skulle dessutom regementets egen fördel, om icke med
nödvändighet kräfva, så dock befordras genom sökandens afgång, syntes
fullt tillräckliga skäl förefinnas att genom framställning till Riksdagen
om be vill] ande af någon pension åt sökanden bereda utväg för lians
entledigande från regementspastorsbeställningen. Beträffande det belopp,
som i sådant fall borde i pension tilldelas sökanden, torde hvad Randel
kunde beräknas hafva under de senaste åren haft i behållen inkomst
af sin tjänst såsom regementspastor eller vid pass 500 kronor få anses
såsom ett minimum.

Själavårdens upprätthållande på ett fullt tillfredsställande sätt vid
regementet förutsätter, att vederbörande regementspastor är bosatt inom
förläggningsorten eller i dess närhet. Med hänsyn till Randels ringa
lön såsom regementspastor torde man dock ej kunna rimligtvis fordra,
att han skall aflyfta från Karlstad, där han innehar annan prästerlig
beställning, till Rindö, där tillfälle för honom att bereda sig inkomst
utöfver regementspastorslönen ej torde förefinnas. I likhet med statskontoret
anser därför äfven jag det vara med rättvisa och billighet
öfverensstämmande, att Randel, hvilken erhållit fullmakt å sin civilmilitära
beställning och icke lärer utan eget medgifvande kunna afskedas,
tillerkännes rätt till någon pension för att kunna afgå från
tjänsten, hvarigenom regementets fördel äfven skulle blifva iakttagen.»

Med tillstyrkan af bifall till Kungl. Maj.-ts förevarande förslag,
får utskottet hemställa,

att regementspastorn Adolf Nicolaus Andreas
Randel må från och med månaden näst efter den, i
hvilken han erhåller afsked från regementspastorsbeställningen,
å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 500 kronor.

32:o) Uti en den 22 mars innevarande år till Riksdagen afbiten Ang. pensum
proposition (n:o 151) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,
att musiksergeanten af första klassen vid Andra lifgrenadjärregementet siatL. åt
Vilhelm Henrik Kindstrand måtte från och med månaden näst efter den, m^*y9%n~
i hvilken han erliölle afsked från sin beställning, å allmänna indragnings- Kind*trand„
staten uppbära en årlig pension af 900 kronor.

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

I detta ärende tiar departementschefen till det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet anfört följande.

»På anhållan af musiksergeanten af första klassen vid Andra lifgrenadjärregementet
Vilhelm Henrik Kindstrand har chefen för nämnda
regemente uti underdånig skrifvelse den 24 december 1906 gjort framställning
därom, att åt Kindstrand, som lede af lungtuberkulos och
fördenskull vore otjänstbar, måtte beredas pension från allmänna indragningsstaten
till belopp af 900 kronor.

Af den underdåniga skrifvelse!! inhämtas, att Kindstrand, som
är född den 9 mars 1867 och den 24 oktober 1879 kom i tjänst såsom
hornblåsare, den 15 maj 1892 förordnades till fältmusikant; att han
vid 1902 års början öfvergick å ny lönestat såsom musiksergeant af
andra klassen och den 6 april 1906 befordrades till musiksergeant af
första klassen; samt att Kindstrand, hvilken enligt egen uppgift skulle
hafva ådragit sig omförmälda sjukdom under 1904 års regementsöfningar,
under hela den därefter förflutna tiden, sålunda öfver två år, varit
på grund af sjukdom befriad från all tjänstgöring.

Enligt läkarbetyg lider Kindstrand af kronisk lungtuberkulos samt
är ej allenast för all framtid oduglig till krigstjänst utan ock oförmögen
att genom arbete försörja sig.

Chefen för andra arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.

Medicinalstyrelsen, hvars yttrande i ärendet inhämtats, har anfört,
att då Kindstrand icke lede af sådan sjukdom, som omförmältes i punkt
8 i nådiga cirkuläret den 22 juni 1877, angående pensioneringen af
arméns befäl och underbefäl m. in., samt det icke med sannolikhet
kunde antagas, att Kindstrand i och för tjänsten ådragit sig sjukdomen,
pension icke syntes kunna tillkomma honom på grund af gällande föreskrifter.

Direktionen öfver arméns pensionskassa, som den 6 februari innevarande
år afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet, har bekräftat, att
Kindstrand, hvilken uppnått endast 39 lefnadsår och en tjänstetid af
21 år 10 månader 27 dagar efter adertonde åldersåret, icke kunde
erhålla pension från nämnda kassa, samt meddelat, att, därest detta
kunnat ske, pensionen skulle hafva utgjort 180 kronor i nionde klassen
jämte fyllnadspension af statsmedel 720 kronor eller tillhopa 900 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 26 nästlidne februari har statskontoret
afgifvit infordradt yttrande i ärendet samt på grund af hvad
däri förekommit och med afseende tillika å grunderna för stadgandet i
punkt 8 af omförmälda nådiga cirkulär funnit giltiga skäl föreligga
för framställning till Riksdagen om beviljande åt Kindstrand från afl -

Statsutskottets Utlåtande N:o li -

manna indragningsstaten af pension å 900 kronor, att utgå från och
med månaden näst efter den, i hvilken han varder från tjänsten entledigad.

Enligt bestämmelserna i punkterna 6 och 8 af förenämnda cirkulär
kunna de löntagare, livilka i tjänsten ådragit sig skada eller obotlig
sjukdom, som gör dem till vidare tjänstgöring oförmögna, och de, som
minst tre år lidit af lamhet, blindhet eller vansinne, utan att anledning
förefinnes, att de skola återvinna tjänstbarhet, erhålla i förra fallet
pension från arméns pensionskassa jämte fyllnadspension och i senare
fallet pension från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande
pension och fyllnadspension. Då Kindstrand, som är fullkomligt otjänstbar,
torde kunna jämställas med de i berörda författningsrum afsedda
löntagare, synes det mig nödigt att genom utverkande af rätt till pension
åt Kindstrand gifva honom tillfälle att redan nu afgå från tjänsten;
och anser jag, att ett mot full pension svarande belopp eller 900
kronor bör honom tillerkännas. En af Kungl. Maj:t till 1903 års Riksdag
gjord framställning om pension å allmänna indragningsstaten till
en officer, hvilken på grund af enahanda sjukdom som den i förevarande
fall föreliggande var otjänstbar, blef af Riksdagen bifallen.))

På grund af hvad i statsrådsprotokollet sålunda meddelats anser
sig utskottet böra tillstyrka förevarande'' framställning och hemställer
alltså,

att musiksergeanten af första klassen vid Andra
lifgrenadjärregementet Vilhelm Henrik Kindstrand må
från och med månaden näst efter den, i hvilken
han erhåller afsked från sin beställning, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension af 900
kronor.

33:o) Kungl. Maj:t har vidare uti en till Riksdagen den 19 april
innevarande år aflåten proposition (n:o 182) föreslagit Riksdagen medgifva,
att musiksergeanten af första klassen vid Karlskrona grenadjärregemente
Carl Oskar Nylén måtte från och med månaden näst efter
den, i hvilken han erliölle afsked från sin beställning, å allmänna indragningsstaten
uppbära eu årlig pension af 600 kronor.

Bill. till Riksd. Prat. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 11 Höft.

Ang. pension
å allmänna
indragningsstaten
åt
musikserg tanten
C. O.

Nylén.

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden ofvaimämnda (lag
innehåller härom följande yttrande af departementschefen.

»Uti underdånig skrifvelse den 20 oktober 1906 har chefen för
Karlskrona grenadjärregemente anhållit, att åt musiksergeanten af första
klassen vid regementet Carl Oskar Nylén måtte beredas något understöd
af statsmedel, därest han på grund af sjukdom blefve entledigad
från sin anställning vid regementet.

Till stöd för framställningen har regementschefen åberopat läkarintyg,
utvisande att Nylén på grund af lungtuberkulos vore till krigstjänst
oförmögen. Nylén, som är född den 25 december 1876, antogs
till spel i nummer vid Västmanlands regemente den 17 april 1891 och
har därefter tillhört armén med undantag af något öfver en månad,
således nära 16 år. Medelst kontrakt den 2 december 1903, med sex
månaders uppsägning, anställdes han såsom musiksergeant af första
klassen vid Karlskrona grenadjärregemente och erhöll den 30 januari
1904 konstitutorial å enahanda beställning, hvarför han åtnjuter lön
till belopp af 900 kronor årligen samt dagaflöning och öfriga med beställningen
förenade förmåner.

Enligt bestämmelse i gällande tjänstgöringsreglemente tillsättes
sergeant medelst konstitutorial, och skall fullmakt å sergeantsbeställning
utfärdas för den, som bibehålies vid sin beställning, när två år
förflutit från konstitutorialets meddelande.

Kegementschefen har i sin underdåniga skrifvelse anfört, att Nylén
väl ägde kompetens för anställning såsom musiksergeant af första klassen
på stat, men på grund af sin iråkade sjukdom ansetts icke böra
förses med fullmakt. Det vore emellertid obilligt och hårdt att afskeda
Nylén, såvida icke vid hans afgång något understöd lämnades honom,
helst han genom sjukdomens beskaffenhet hade stor svårighet att få
lönande sysselsättning. Nyléns kvarstående i tjänsten till uppnådd
pensionsålder skulle fördröja genomförandet af den nya organisationen
utaf musikpersonalen vid regementet och föranleda, att vid regementet
funnes under längre tid en icke fältduglig person, som dessutom genom
sin sjukdom kunde sprida lungsotssmitta inom regementet.

Öfver ansökningen, som tillstyrkts af chefen för första arméfördelningen,
hafva yttranden afgifvits af direktionen öfver arméns pensionskassa,
arméförvaltningen å civila departementet, statskontoret och
medicinalstyrelsen.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har meddelat, att Nylén,.
hvilken ej uppnått för rätt till pension föreskrift^ lefnads- och tjänstår

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

115

samt ej heller, såvidt af handlingarna framginge, ådragit sig sjukdomen
i tjänsten, icke kunde tillerkännas pension från kassan.

Arméförvaltningen har funnit tillräckliga skäl ej föreligga för
framställning till Riksdagen om beviljandet åt Nylön af pension från
allmänna indragningsstaten.

Statskontoret däremot har, med fästadt afseende å föreliggande
•omständigheter och under förutsättning att af hänsyn till regementets
fördel pröfvades nödigt, att Nylén från sin tjänst entledigades, hemställt,
att proposition måtte till Riksdagen aflåtas om uppförande å allmänna
indragningsstaten åt Nylén af årlig pension, som statskontoret
ansåge skäligen böra bestämmas till 600 kronor, motsvarande två tredjedelar
af Nylén nu tillkommande lön.

Likaledes har medicinalstyrelsen, under åberopande tillika af ett
utaf medicinalstyrelsen infordradt läkarbetyg, hemställt, att årlig pension
å 600 kronor från allmänna indragningsstaten måtte åt Nylén
utverkas.

På de af regementschefen anförda skäl ansluter jag mig till hvad
statskontoret och medicinalstyrelsen hemställt. Det synes mig billigt,
att, genom utverkande af pension, tillfälle beredes Nylén att utan allt
för stora bekymmer för sin återstående lifstid lämna sin anställning.»

Utskottet, som emot Kungl. Maj:ts föreliggande förslag icke haft
-något att erinra, hemställer,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

34:o) Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion Ang. en inom
(n:o 101) har herrar C. G. Johansson i Aflösa och C. R. Johansson i ^arm^äckt
Jönköping föreslagit, det Riksdagen ville besluta, att Gustaf va TJlrika motion.
Vihelmina Bergenstråhle, född den 27 december 1842, och Ebba Karolina
Ottiliana Bergenstråhle, född den 22 januari 1845, måtte hvar för sig från
och med år 1907 under sin lifstid, så länge de styrkte sig däraf vara
i behof, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd af
200 kronor.

Utskottet får beträffande de skäl, livilka anförts till stöd för
denna framställning, hänvisa till motionen.

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pension
åt förre fortifikaliontnrbetaren
D.
E. Svensson.

[18.]

I enlighet med den af Riksdagen ofta uttalade åsikt, att pensioner
icke böra på framställning af enskilda motionärer beviljas, särskild t då
understödet afser personer, som icke varit anställda i statens tjänst, fårutskottet
hemställa,

att herrar C. G. Johanssons och C. R. Johanssons
ifrågavarande motion icke må af Riksdagen bifallas..-

35:o) Kungl. Maj:t har uti punkten 18 af tionde hufvudtiteln
föreslagit, att förre fortifikationsarbetaren Davul Emanuel Svensson
måtte under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten få uppbära
en årlig pension af 90 kronor, att utgå från och med år 1906.

Beträffande denna framställning har till statsrådsprotokollet öfver
sjöförsvarsärenden den 14 december 1906 af departementschefen anförts
följande.

»Uti en till chefen för fortifikationen ingifven ansökning har förre
fortifikationsarbetaren David Emanuel Svensson från Inglatorp i Rödeby
socken af Blekinge län, med bifogande af frejd- och läkarbetyg, anhållit
att, då han till följd af olyckshändelse den 25 juli 1901 vid
arbete å kajbyggnad å fortet Kungsholmen numera vore oförmögen att
till fullo försörja sig och sin familj, något understöd måtte honom
beredas.

Chefen för fortifikationen, som låtit genom fortifikationsbefälhafvaren
i Karlskrona hålla förhör rörande den af sökanden omförmälda
olyckshändelse samt införskaffa i öfrigt erforderlig utredning i
ärendet äfvensom inhämtat yttrande af riksförsäkringsanstalten, har
insändt handlingarna till marinförvaltningen, som med skrifvelse den
17 nästlidne juli öfverlämnat ärendet till sjöförsvarsdepartementet.

Efter nådig remiss har statskontoret i ärendet inkommit med
underdånigt utlåtande och därvid anfört, att af handlingarna inhämtades
hufvudsakligen, att sökanden, som vore född den 29 maj 1853,
varit anställd såsom murare och stenhuggare vid fortifikationens arbeten
inom Karlskrona fästning från den 15 juni 1874 till den 25 juli 1901,
då han ådragit sig skada af sådan beskaffenhet, att han icke vidare
kunnat i arbete bibehållas; att därvid tillgått så, att sökanden, som
vid tillfället varit sysselsatt med tillhuggning af en inpassningssten,
med hjälp af andra arbetare låtit, oaktadt af kajarbetets ledare uttalad
varning, resa den omkring 1,2 5 meter långa stenen på högkant, hvar -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

117

vid emellertid, då de andra arbetarne släppt stenen, densamma fallit,
slagit omkull sökanden och blifvit liggande öfver dennes högra ben,
som brutits invid foten; att, enligt intyg af legitimerad läkare, skadan
minskat högra benets användbarhet och därigenom i hög grad inskränkt
sökandens arbetsförmåga i anseende till omöjligheten för honom att
utföra tyngre stenhuggeriarbete och att förrätta murning å sådana ställen,
där vistande å särskilda ställningar erfordrades; att, därest lagen angående
ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli
1901 skulle i detta fall tillämpas, den skada, som sökanden ådragit
sig, enligt hvad riksförsäkringsanstalten meddelat, kunde beräknas för
honom hafva medfört nedsättning i arbetsförmågan, motsvarande trettio
procent af normal arbetsförmåga, och alltså berättiga till en årlig lifränta
af 90 kronor; att sökandens arbete i fortifikationens tjänst blifvit
väl vitsordadt; samt att sökanden enligt vederbörande pastors intyg
vore med de sina, hustru och sex barn, af hvilka det äldsta uppnått
22 år och det yngsta 14 år, ’i relativt goda ekonomiska omständigheter,
dock ej mera än hvad som genom dagligt arbete förtjänas för
uppehället’.

Ofvannämnda lag af den 5 juli 1901, som trädt i kraft den 1
januari 1903, ägde, yttrar statskontoret vidai*e, ej tillämpning i fråga
om olycksfall, som före sistnämnda tidpunkt inträffat och således icke
på det nu förevarande fallet. I detta ärende vore emellertid upplyst,
att Svensson under byggnadsarbete i kronans tjänst lidit skada, hvaraf
följt nedsättning i arbetsförmåga]) , motsvarande trettio procent af normal
arbetsförmåga; och då hvarken Svensson själf kunde anses hafva
vare sig uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet ådragit sig skadan
eller annan person varit därtill vållande, utan skadan måste anses bero
af rent olycksfall, funne statskontoret billigheten bjuda, att en årlig
ersättning bereddes Svensson i förhållande till den nedsättning i arbetsförmågan,
han lidit, hvilken ersättning lämpligen borde bestämmas att
utgå från och med innevarande år. Med erinran att Riksdagen vid
flera tillfällen på Kung!. Maj:ts framställningar beviljat ersättning i
liknande fall, exempelvis år 1904 åt förre stenarbetaren J. E. Johansson
från Ujabyn, hemställde därför statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att bevilja Svensson eu årlig pension å allmänna
indragningsstaten under hans återstående lifstid af 90 kronor, att utgå
från och med år 1906.

Lika med statskontoret anser jag, att staten bör bereda Svensson
någon ersättning för den ekonomiska förlust, som genom olycksfallet
drabbat honom.

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Hvad angår det belopp, hvarmed ifrågavarande ersättning borde
utgå, torde härvid böra i hufvudsak tillämpas enahanda grunder, som
finnas angifna i § 4 af lagen angående ersättning för skada till följd
af olycksfall i arbete den 5 juli 1901.»

Andra kIT 1 samband med förevarande punkt 18 har utskottet förehaft till

maren väckt behandling en inom 1 Riksdagens Andra Kammare af herr J. B. Eriksson
motion. i Grängesberg väckt motion (n:o 38), däruti motionären föreslagit, att
Riksdagen, med ändring af hvad Kungl. Maj:t i ärendet föreslagit, ville
medgifva, att förre fortifikationsarbetaren David Emanuel Svensson
måtte under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension af 300 kronor, att utgå från och med år 1906.

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»I innevarande års statsverksproposition, under tionde hufvudtiteln,
har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, det förre fortifikationsarbetaren
David Emanuel Svensson må under sin återstående
lefnad å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af nittio
kronor, att utgå från och med år 1906.

Af propositionen framgår, att Svensson varit anställd som murare
och stenhuggare vid fortifikationens arbeten inom Karlskrona fästning
från den 15 juni 1874 till den 25 juli 1901, då han ådragit sig skada
genom olyckshändelse af sådan beskaffenhet, att han icke vidare kunnat
i arbete bibehållas. Skulle lagen angående ersättning för skada till
följd af olycksfall i arbete af den 5 juli 1901 i detta fall tillämpas,
kunde den skada Svensson adragit sig, enligt hvad riksförsäkringsanstalten
meddelat, beräknas för honom hafva medfört nedsättning i
arbetsförmågan, motsvarande trettio procent af normal arbetsförmåga,
och alltså berättiga till eu årlig lifränta af nittio kronor. Denna lag,
som trädde i kraft den 1 januari 1903, äger ej tillämpning i fråga om
olycksfall, som inträffat före sistnämnda tidpunkt. Kungl. Maj:t föreslår
likväl, efter statskontorets tillstyrkan, att staten bör bereda Svensson
någon ersättning för den ekonomiska förlust, som genom olycksfallet
drabbat honom, och anser, hvad det gäller beloppets storlek, att i
hufvudsak böra tillämpas enahanda grunder, som finnas angifna i § 4
af ofvanlLämnda lag.

I likhet med Kungl. Maj:t anser jag, att staten bör bereda Svensson
ersättning för den genom olycksfallet lidna ekonomiska förlusten. Den
ersättning, som Kungl. Maj:t föreslagit, synes mig dock vara alltför
ringa. Olycksfallet har, enligt riksförsäkringsanstaltens beräkning, med -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

119

fört en nedsättning af mannens arbetsförmåga med trettio procent, men
då lian efter olycksfallet och till följd af detta icke vidare kunde vid
fortifikationens arbete bibehållas, trots att han där varit anställd under
27 år, måste det vara rent af omöjligt för honom att hos annan arbetsgivare
erhålla arbete med någorlunda dräglig aflöning, och nedsättningen
i hans arbetsförtjänst sålunda säkert uppgår till mera än trettio procent.

Staten, som den störste och ''förnämste arbetsgifvaren i landet,
bör väl äfven anses vara pliktig att bättre tillgodose sina genom olycksfall
i arbete skadade arbetares existensvillkor än lagen ålägger mindre
och ofta med ekonomiska svårigheter kämpande fabrikanter. Därtill
kommer, att Svensson, väl vitsordadt, tjänat staten under 27 år och
endast af detta skäl borde beredas lämplig pension, när han nu icke
vidare kan beredas arbete. Föregående års Riksdag beviljade de arbetare,
som genom arbetets upphörande komine att mista sin anställning vid
statens järnvägsbyggnader och som uppnått minst 55 års ålder och
räknade minst 24 tjänstår, lifstidspension till belopp af 300 kronor
för år.

Då Svensson offrat sina bästa krafter i statens tjänst och utan
eget förvållande måst frånträda sitt arbete och därtill under arbetet
fått sin förvärfsförmåga synnerligen förminskad, synes det mig, att rättvisa
och billighet kräfva, att staten lämnar honom en lifstidspension,
ej understigande 300 kronor för år.»

Utskottet har, då af handlingarna i ärendet framgår, att Svensson,
som uppnått en ålder af 54 år och varit i statens tjänst i 27 år, i
tjänsten ådragit sig skada med däraf förorsakad nedsättning i arbetsförmågan,
ansett sig böra tillstyrka något högre pension, än den
Kungl. Maj:t föreslagit, men dock icke till det belopp, motionären
afsett, samt funnit pensionen skäligen böra bestämmas till 200 kronor,
och får utskottet därför hemställa,

att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning och herr Erikssons omförmälda
motion, må besluta, att förre fortifikationsarbetaren
David Emanuel Svensson må under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension af 200 kronor, att utgå från och
med år 1906.

120

Statsutskottets Utlutande N:o 11.

Ang. beredande
af pension
åt förre
fortifikationsarbetaren

Jonas Pettersson
Bolin.

[19.]

36:o) Kungl. Maj:t har i punkten 19 under tionde hufvudtiteln
föreslagit Riksdagen att bevilja förre fortifikationsarbetaren Jonas Pettersson
Bolin en årlig pension af 300 kronor å allmänna indragningsstaten,
att utgå från och med år 1907.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 14 december 1906 i detta ämne anfört följande:

»I en till Kungl. Maj:t ställd, till chefen för fortifikationen ingifven
underdånig ansökning har förre fortifikationsarbetaren Jonas
Pettersson Bolin, ‘med förmälan att han under en tid af 41 år varit
anställd dels vid befästningsarbetena å olika orter inom riket och dels
vid lotsverkets nybyggnads- och reparationsarbeten, men numera till
följd af såväl ålderdomssvaghet som en ådragen höftskada vore oförmögen
att med arbete försörja sig samt saknade medel till sitt lifsuppehälle,
anhållit, att honom måtte beredas ett årligt understöd till
hjälp i hans nödställda belägenhet.

Sedan bemälde chef till arméförvaltningen öfverlämnat omförmälda
ansökning jämte däröfver af lotsstyrelsen afgifvet yttrande äfvensom
eget underdånigt utlåtande, däri hemställts om ett årligt understöd åt
Bolin till belopp af 300 kronor, har arméförvaltningen i underdånig
skrifvelse den 4 nästlidne oktober till Kungl. Maj:t öfverlämnat samtliga
till ärendet hörande handlingar och därvid hemställt, att Kungl.
Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att åt Bolin bevilja
en årlig pension af 300 kronor å allmänna indragningsstaten, att utgå
från och med år 1907.

Till följd af härå erhållen nådig remiss har statskontoret inkommit
med underdånigt utlåtande och därvid anfört, att af handlingarna
i ärendet inhämtades hufvudsakligen: att Bolin vore född den
28 september 1835 och således 71 år gammal; att han under åren
1852—1882 tjänstgjort vid befästningsarbetena i Karlskrona skärgård
samt vid Karlsborg och Oscar-Fredriksborg; att han enligt intyg af
f. d. fortifikationsbefälhafvaren vid befästningsarbetena i Karlskrona
skärgård Th. Nyström, under hvilkens befäl Bolin tjänstgjort tillhopa
16 år, alltid med skicklighet och plikttrohet fullgjort sina åligganden
till arbetsbefälets belåtenhet samt städse visat ett hedrande uppförande;
att Bolin under åren 1883—1893 varit anställd såsom murare och
kakelugnsuppsättare vid lotsverkets nybyggnads- och reparationsarbeten
och jämväl under denna tid, enligt intyg af öfverfyringenjören, visat
sig vara en god och pålitlig arbetare med ett i allo hedrande uppförande;
samt att Bolin, som under de senare åren på grund af orkes -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

121

löshet ej kunnat deltaga i några större byggnadsarbeten utan måst
försörja sig genom smärre arbeten och numera enligt vederbörligt läkarintyg
på grund af ålderdom och höftskada vore oförmögen att sig med
arbete försörja, befunne sig i fattiga omständigheter.

För egen del har statskontoret vidare anfört, att ämbetsverket
med hänsyn ej mindre till den långa tid af 41 år, under hvilken Bolin
ägnat sig åt arbete i statens tjänst, och hans därunder ådagalagda
skicklighet och hedrande uppförande än äfven hans framskridna ålder
och sjukdom med däraf följande oförmåga att sig med arbete försörja
ansåge, att något understöd borde åt Bolin beredas; och då statskontoret
icke hade något att erinra mot det af chefen för fortifikationen
föreslagna och af arméförvaltningen förordade pensionsbeloppet, ville
statskontoret i underdånighet tillstyrka nådigt bifall till hvad arméförvaltningen
hemställt.»

Härjämte erinrade departementschefen om att 1906 års Riksdag
på förslag af Kungl. Maj:t beviljat en pension af 300 kronor åt förra
arbeterskan vid statens ammunitionsfabrik Bengts Karin Ersdotter, som
i 35 år varit i statens tjänst och af ålder och sjuklighet blifvit oförmögen
att sig försörja.

Utskottet, som med hänsyn till de i åberopade statsrådsprotokollet
anförda omständigheter anser sig böra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag, hemställer,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts uti
ifrågavarande punkt gjorda framställning.

37:o) Uti eu den 8 mars innevarande år till Riksdagen aflåten
proposition (n:o 101) har Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för samma dag
föreslagit Riksdagen medgifva, att för tryckeriföreständaren vid sjökarteverket
Adolf Justus Aurell måtte å allmänna indragningsstaten uppföras
en årlig pension af 2,000 kronor, att utgå från och med månaden näst
efter den, under hvilken han afginge från sin anställning vid sjökarteverket.

Till det åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen
anfört följande.

Uti underdånig skrifvelse den 22 nästlidne februari har chefen
Bill. till Eiksd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 11 Höft. 16

Ang. pension
åt tryckeriföreståndaren

vid sjökarteverket
A. J.

Aurell.

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 11-

för sj ökarte verket gjort framställning om beredande af pension åt föreståndaren
för sjökarteverkets tryckeri Adolf Justus Aurell. Därvid bar
bemälde chef hufvudsakligen anfört följande.

Allt sedan den 2 januari 1870 hade Aurell tjänstgjort såsom föreståndare
för ifrågavarande tryckeri och därvid städse visat plikttrohet
och nit samt fyllt sin plats på ett särdeles berömvärdt sätt.

Under senare år hade Aurells synförmåga emellertid hastigt aftagit,
tills lian numera, enligt hvad ett af legitimerade läkaren Gideon Edlund
den 10 sistlidne januari utfärdadt läkarbetyg utvisade, blifvit fullständigt
blind på ena ögat och fått sin synförmåga å det andra nedsatt
med 60 %. Redan nu vore han därför så godt som otjänstbar och
torde inom allra närmaste framtiden varda det fullständigt.

Såväl den omständigheten att Aurells iråkade blindhet väl till eu
del hade sin grund i hans sysselsättning i sjökarteverkets tjänst som
hans långa tjänstgöringstid i statens tjänst torde förbjuda, att han vid
framskriden ålder och iråkad fullständig oförmåga att kunna sig och
sin familj vidare försörja af staten lämnades utan stöd, helst han icke
kunnat genom besparingar afsätta någon nämnvärd summa för sin
ålderdom. På grund häraf hemställde chefen för sjökarteverket. att
Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att åt Aurell,
h vilkens medelinkomst från sjökarteverket de sista tio åren uppgått
till ungefär 3,000 kronor för år, måtte af statsmedel beviljas en årlig
pension af 2,000 kronor, att utgå från och med månaden efter hans
afgång ur sjökarteverkets tjänst.

Statskontoret har uti infordradt och den 27 nästlidne februari
afgifvet utlåtande ansett framställning till Riksdagen böra göras i det
af chefen för sjökarteverket afgifna syfte; och har statskontoret i öfverensstämmelse
härmed hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för Aurell å allmänna indragningsstaten uppföra en årlig
pension å 2,000 kronor, att utgå från och med månaden näst efter
den, hvari han blefve från sin anställning vid sjökarteverket entledigad.

Af hvad i detta ärende förekommit är utredt, att Aurell, hvilken
uppnått eu ålder af 67 år samt under mera än 37 år, enligt hvad vitsordadt
blifvit, på ett plikttroget och förtjänstfullt sätt skött befattningen
såsom föreståndare för nämnda tryckeri, numera på grund af
obotlig fullständig blindhet å det ena och betydlig nedsatt synförmåga
å det andra ögat är oförmögen att fortsätta sådant arbete, att han
därmed kan sig försörja; och synes det mig vara statens plikt att sörja
för Aurells utkomst under hans återstående lifstid.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

123

Till hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit har utskottet ansett sig
höra tillstyrka bifall, och hemställer utskottet,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

38:o) Uti punkten 20 under tionde kufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen medgifva, att kontrollanten vid rikets hospitalsoch
asylbyggnader Axel Theoäor Lignell måtte från och med månaden
näst efter den, under hvilken hans kontrollantbefattning upphörde, för
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af 2,400 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 7 december 1906
har departementschefen i detta ärende anfört följande.

»Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, af medicinalstyrelsen med
underdåning skrifvelse öfverlämnad och till bifall förordad skrift har
arkitekten Axel Theodor Lignell, anställd såsom kontrollant vid rikets
hospitals- och asylbyggnader, anhållit, att Eders Kungl. Maj:t måtte
till 1907 års Riksdag aflåta nådig proposition om beredande af pension
åt Lignell under hans återstående lifstid till belopp af 3,000 kronor
årligen, att utgå från och med månaden näst efter den, under hvilken
hans kontrollantbefattning komme att upphöra.

Till stöd för ansökningen har Lignell hufvudsakligen anfört, att
han. som vore född den 25 juni 1834 och efter utbildning vid Chalmerska
slöjdskolan och akademien för de fria konsterna utöfvat verksamhet
såsom byggmästare och arkitekt, den 10 november 1868 förordnats
till inspektor vid uppförande af hospitalsbyggnaden å Hisingen invid
Göteborg, i hvilken befattning han kvarstått intill detta byggnadsarbetes
fullbordande under hösten år 1872. Sedan Lignell därefter
ånyo varit verksam såsom enskild arkitekt, hade han den 1 mars 1884
erhållit anställning hos medicinalstyrelsen såsom kontrollant vid uppförandet
af Kristinehamns hospital, hvarefter han oafbrutet varit anställd
i statens tjänst och därvid i egenskap af kontrollant utöfvat
den dagliga tillsynen vid hospitals- och asylbyggnaderna i Kristinehamn,
Lund, Piteå, Vadstena, Växjö, Uppsala och Restad. För närvarande
vore lian i enahanda egenskap anställd vid pågående arbete med nybyggnad
och utvidgning af Kristinehamns hospital.

Ang. pension
åt kontrollanten
vid
rikets hospitals-
och asylbyggnader

A. T. Lignell.

[20.]

124

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

Lignells ailöningsförmåner hade före år 1905 utgjort 3,000 kronor
samt från och med 1905 4,000 kronor årligen. Under anställningen
vid Restad hade han därjämte åtnjutit fri bostad. Lönens låga belopp
hade gjort det omöjligt för Lignell att göra några besparingar för
sin ålderdom, liksom beskaffenheten af hans arbete för det allmänna
hindrat honom att på enskilda uppdrag bereda sig inkomster. Efter
det arbetena vid Kristinehamns hospital afslutats, hvilket antagligen
komme att ske under senare hälften af år 1907, skulle Lignell, som
icke kunde påräkna att då vid en ålder af 73 år erhålla förnyadt förordnande
såsom byggnadskontrollant, till följd häraf stå i det närmaste
medellös.

Till styrkande af sina uppgifter angående arten och omfattningen
af sin tjänstgöring har Lignell åberopat, bland annat, två af medicinalstyrelsen
utfärdade tjänstgöringsbetyg, det ena af den 3 maj 1897 och
det andra af den 30 juli 1906, hvilka betyg utvisa, att styrelsen ansåge
Lignell förtjänt af det bästa vitsord om skicklighet, ordning och
plikttrohet såsom arbetschef och kontrollant vid byggnadsföretag.

Till följd af nådig remiss har statskontoret afgifvit underdånigt
utlåtande i ärendet och därvid anfört, att, ehuru Lignell endast räknade
omkring 26 års statstjänst och således icke uppnått den för erhållande
af pension för civila befattningshafvare i allmänhet föreskrifna tjänstålder
af 35 år, statskontoret likväl med hänsyn till hans långa, ansvarsfulla
och väl vitsordade verksamhet ansåge det vara billigt att, då han
numera på grund af hög ålder icke kunde påräkna att synnerligen
länge få behålla sin befattning, understöd af statsmedel blefve honom
för hans återstående lifstid beredt. Det belopp af 3,000 kronor årligen,
som af Lignell i sådant afseende föreslagits, motsvarade tre fjärdedelar
af hvad han i årlig aflöning uppburit sedan början af år 1905. Förut
utgjorde Lignells kontanta aflöning såsom kontrollant 3,000 kronor
årligen. I medeltal för de tio åren 1897—1906 utgjorde hans aflöning
alltså 3,200 kronor, och ansåge statskontoret, att i detta fall pensionen
icke borde sättas högre än till tre fjärdedelar af sistnämnda belopp
eller 2,400 kronor årligen.

Lika med medicinalstyrelsen och statskontoret anser jag billigheten
fordra, att pension beredes Lignell vid afskedstagandet. I fråga
om pensionsbeloppets storlek ansluter jag mig till den af statskontoret
uttalade åsikt.»

Då utskottet icke haft något att emot förevarande framställning
erinra, får utskottet hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

att Kung! Maj:ts under denna punkt gjorda
framställning må vinna Riksdagens bifall.

39:o) I statsverkspropositionen bär Kungl. Maj:t under tionde Ang.pension
hufvudtiteln, punkten 21, föreslagit Riksdagen medgifva, att extra ordi- kansu''xten ,f_
narie landskanslisten vid länsstyrelsen i Göteborgs och Bobus län Johan a. Frykstedt.
Alfred Frykstedt måtte från och med månaden näst efter den, hvar- [21.]
under lian erhölle afsked, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 800 kronor.

Departementschefen bar till statsrådsprotokollet öfver civilärenden
den 31 december 1906 i detta ärende anfört följande.

»Uti en till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och
Bohus län ingifven, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande med skrifvelse
den 25 oktober 1906 till Kungl. Maj:t öfverlämnad skrift har extra
ordinarie landskanslisten vid länsstyrelsen i nämnda län Johan Alfred
Frykstedt anhållit, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande måtte vidtaga
åtgärder för att Frykstedt vid afskedstagandet måtte beredas en årlig
pension å 1,000 kronor.

Till stöd för ansökningen har Frykstedt anfört, att han, som vore
född den 5 september 1835, år 1859 antagits till skrifvare vid landskansli
och år 1879 förordnats till extra ordinarie landskanslist, samt
att Frykstedt, som på grund af sin höga ålder snart icke längre kunde
på ett tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, icke kunnat af sin under
de senare åren till 1,000 kronor uppgående lön jämte sina extra inkomster
till belopp af högst 200 kronor årligen göra några besparingar
för ålderdomen.

För egen del har Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört, att,
enär Frykstedt under den långa tid, han varit anställd vid landskansli,
städse visat stor arbetsamhet och ordning samt synnerlig pålitlighet,
särskildt vid handhafvande af honom anförtrodda allmänna medel, det
syntes Kungl. Maj:ts befallningshafvande med billighet och rättvisa
öfverensstämmande, att, då Frykstedt som gifvetvis af sin ringa aflöning
icke kunnat göra Hägra besparingar, blefve nödsakad begära afsked,
staten lämnade honom pension under hans återstående lifstid. På grund
häraf har Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställt, att Kungl. Maj :t
mätte i nåder vidtaga åtgärd för beredande af pension åt Frykstedt,
hvilken pension icke syntes Kungl. Maj:ts befallningshafvande böra sättas
lägre än till 1,000 kronor.

126

Statsutskottets Utlåtande i\:o 11.

Ang. höjning
af pensionerna
åt förre
afdelningsingenjörtrna

C. G. Forselius,
0. T. W.
Stanzén och
A. H. Grundat
r tint samt
materialförvaltaren

b. A. V. Berg.

Efter härå erhållen nådig remiss har statskontoret inkommit
med underdånigt utlåtande af den 10 november 1906 och däruti anfört,
att, med hänsyn till Frykstedts långvariga, väl vitsordade arbete
vid länstyrelsen i Göteborg dels såsom skrifbiträde och dels såsom extra
ordinarie kanslist, statskontoret ansåge billigheten bjuda, att Frykstedt
icke lämnades utan understöd, då han till följd af sin höga ålder
otvifvelaktigt inom kort icke längre kunde behörigen sköta sina göromål
hos länsstyrelsen och därför nödgades upphöra med sitt arbete
därstädes, hvilket hittills förskaffat honom lefvebröd. Hvad beträffade
det föreslagna pensionsbeloppet, som motsvarade de inkomster, Frykstedt
syntes hafva under de senare åren åtnjutit för sin tjänstgöring
vid länsstyrelsen, fann sig statskontoret, som icke kunnat biträda detta
förslag oförändradt, icke kunna förorda högre pensionsbelopp än 800
kronor, utgörande fyra femtedelar af de inkomster, han i tjänsten åtnjutit.
Statskontoret har därför hemställt, att Kungl. Maj: t måtte
föreslå Riksdagen att bevilja Frykstedt en årlig pension å allmänna
indragningsstaten af 800 kronor att utgå från och med månaden näst
efter den, hvarunder han blefve entledigad från sin tjänst.

Med hänsyn till Frykstedts höga ålder och långa tjänstetid finner
jag mig böra tillstyrka, att pension varder honom tillförsäkrad med
det belopp och på det sätt, statskontoret föreslagit.»

Med tillstyrkan af bifall till förevarande framställning får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att extra ordinarie
landskanslisten vid länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län Johan Alfred Frykstedt må från och med månaden
näst efter den, hvarunder han erhåller afsked,
för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 800 kronor.

40: o) Uti eu till Riksdagen den 4 april innevarande år aflåten
proposition (n:o 138) har Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt
statsrådsprotokoll öfver civilärenden för samma dag föreslagit, att de
pensioner å allmänna indragningsstaten, som beviljats förre afdelningsingenjörerna
vid statens järnvägsbyggnader Carl Gustaf Forselius
till belopp af 1,500 kronor, Oscar Theobald Wilhelm Stanzén till belopp
af 1,200 kronor och Axel Henry Grundström till belopp af 1,200

Statsutskottets Utledande N:o 11.

127

kronor samt materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader Lars
Axel Victor Berg till belopp af 800 kronor, måtte höjas för Forselius,
Stanzén och Grundström till 2,400 kronor samt för Berg till 2,100 kronor
att utgå under deras återstående lifstid för enhvar af dem från
och med månaden näst efter den, under hvilken han erhölle entledigande
från sin anställning, beträffande Forselius, Stanzén cch Grundström
vid statens trafikerade järnvägar, samt i fråga om Berg vid statens
järnvägsbyggnader, dock med villkor att, därest någon af dem
framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, pensionsbeloppet
skulle för den tid, anställningen varade, minskas med ett
belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppginge till
samma eller högre belopp, under tiden upphöra att utgå.

Rörande denna fråga har departementschefen till åberopade statsrådsprotokoll
anfört följande.

»Järnvägsstyrelsen har i underdånig skrifvelse den 16 februari
1907 gjort framställning om höjning af de åt afdelningsingenjörerna
Carl Gustaf Forselius, kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren Oscar
Theobald Wilhelm Stanzén och Axel Henry Grundström samt materialförvaltaren
Lars Axel Yiktor Berg år 1894 beviljade pensioner.

Jag tillåter mig i anledning häraf erinra, att järnvägsstyrelsen
uti underdånig skrifvelse den 9 november 1893 hemställde, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att tretton särskilda, vid statens
järnvägsbyggnader i öfre Norrland anställda tjänstemän, däribland
förenämnda Forselius, Stanzén, Grundström och Berg, måtte från och
med månaden näst efter den, hvarunder de entledigades från anställning
vid nämnda järnvägsbyggnader, åtnjuta från allmänna indragningsstaten
årlig pension under deras återstående lifstid till angifna belopp.

Styrelsen framhöll därvid, att en tjänstetid af öfver tjugu år,
vare sig uteslutande vid järnvägsbyggnaderna eller ock hufvudsakligast
därstädes, men delvis äfven vid någon jämförlig förvaltningsgren inom
järnvägstrafiken, syntes lämplig såsom den gräns, nedanför hvilken
pensionering ej skulle ifrågakomma för tjänstemän, som varit anställda
vid statsbanebyggnader.

Beträffande frågan om pensionernas belopp ansåg styrelsen, under
hänvisning till hvad 1875 års Riksdag medgifvit i fråga om pensionering
af den tjänstemannaklass, med hvilken byggnadsbefälet vore närmast
att jämföra, nämligen storskiftes- och afvittringslandtmätarna,

Pensionsfrågan
1894 •

128

Statsutskottets Utlåtande N:o il.

att tjänsteman inom järnvägsbyggnadsförvaltningen, hvilken uppnått
60 lefnads- och 30 tjänstår, borde bekomma full pension med två tredjedelar
af sitt arfvode, hvilken pension icke syntes kunna anses för
hög, då inkvarteringsersättningen icke kommit i betraktande vid dess
beräknande, samt förhållandet mellan aflöning och pension stode i
öfverensstämmelse med de grundsatser, som under senare tider i detta
afseende gjort sig gällande. Därjämte syntes billigheten fordra, att
äfven de tjänstemän, hvilka väl uppnått angifna tjänståldern, men icke
ännu lefnadsåldern, komme i åtnjutande af dylik full pension. Däremot
vore gifvet, att pensionsbeloppet för tjänsteman, som icke kunde uppvisa
en tjänstetid af 30 år, borde nedsättas i den mån tjänstetiden
vore kortare; och föreslog styrelsen i sådant hänseende, att för hvarje
år, tjänstetiden understege 30 år, pensionen måtte minskas med en
trettiondel.

Med anmälan att ifrågavarande personer under år 1894 uppnådde,
Forselius 59 lefnads- och 35 tjänstår, Stanzén 50 lefnads- och 27 tjänstår,
Grundström 59 lefnads- och 23 tjänstår och Berg 52 lefnads- och 23
tjänstår, samt att de vid sagda tidpunkt uppbure i aflöning för år,
förutom inkvarteringsersättning, Forselius 6,000 kronor, Stanzén 5,400
kronor, Grundström 4,800 kronor och Berg 3,600 kronor, föreslog
styrelsen följande årliga pensionsbelopp, nämligen för Forselius 4,000
kronor, för Stanzén 3,200 kronor, för Grundström 2,500 kronor och
för Berg 1,800 kronor, dock under villkor att, därest någon af dem
framdeles erhölle anställning å rikets stat, hans pensionsbelopp skulle
minskas med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om
denna uppginge till samma eller högre belopp, upphöra att utgå.

Öfver styrelsens omförmälda framställning afgaf statskontoret den
15 december 1893 infordradt underdånigt utlåtande, därvid anfördes
hufvudsakligen följande.

I fråga- om vissa i styrelsens underdåniga skrifvelse omförmälda
tjänstemän, däribland Forselius och Grundström, hvilka vore 57 år
gamla eller därutöfver, ansåg statskontoret, att, då dessa tjänstemän
uppnått den lefnadsålder, att svårighet för dem syntes möta att i ny
anställning förvärfva sig någon mera afsevärd inkomst till lefnadsbehofvens
tillfredsställande, pension för dem borde utgå med belopp,
motsvarande hälften af deras årsarfvoden, eller för Forselius med 3,000
kronor och för Grundström med 2,400 kronor. Vidkommande Stanzén
och Berg samt åtskilliga andra tjänstemän, så hade dessa enligt statskontorets
mening icke hunnit en så framskriden lefnadsålder, att de
icke kunde antagas äfven därefter komma i tillfälle att bereda sig in -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

129

komstgifvau.de
vitsordade verksamhet vid statens järnvägsbyggnader syntes billigheten
fordra, att ett bidrag till deras lefnadskostnader för framtiden lämnades,
livilket bidrag, hvad särskildt Stanzén och Berg anginge, syntes statskontoret
med hänsyn till tjänstetidens längd kunna såsom pension under
deras återstående lifstid bestämmas till 2,400 kronor för Stanzén och

1,600 kronor för Berg.

Beträffande förenämnda af styrelsen föreslagna villkor för pensionernas
åtnjutande, hemställde statskontoret, att i sådant afseende borde
bestämmas, att, om någon af pensionärerna skulle erhålla anställning
mot aflöning af statsmedel, hans pensionsbelopp skulle minskas med
ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppginge
till samma eller högre belopp, upphöra att utgå.

I öfverensstämmelse med statskontorets förslag blef ock nådig
proposition till Riksdagen aflåten.

I skrifvelse den 9 maj 1894 tillkännagaf Riksdagen, att Riksdagen
på det sätt bifallit Kungl. Maj:ts framställning, hvad förenämnda personer
anginge, att de finge från och med månaden näst efter den.
hvarunder de entledigades från anställning vid statens järnvägar, åtnjuta
från allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid årlig
pension till följande belopp, nämligen: Forselius 1,500 kronor, Stanzén

1,200 kronor, Grundström 1,200 kronor och Berg 800 kronor, dock
med samma förbehåll, som stadgades beträffande öfriga tjänstemän vid
järnvägsbyggnaderna, livilka samtidigt beviljades pension, eller att,
därest någon af dem framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning
af statsmedel, hans pensionsbelopp skulle för den tid, hans anställning
varade, minskas med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller,
om denna uppginge till samma eller högre belopp, under tiden upphöra
att utgå.

I anledning af eu utaf Kungl. Maj:t aflåten framställning gjordes
af 1895 års Riksdag den ändring uti villkoren för pensionens åtnjutande,
att, därest den pensionsberättigade erhölle anställning mot aflöning af
statsmedel, uppgående till pensionens dubbla belopp eller därutöfver,
pensionen skulle upphöra att utgå och vid sådan aflönings uppbärande
i (ifrigt pensionen skulle minskas, så att densamma jämte aflöningen
icke uppginge till högre belopp än dubbla pensionen.

I sin förberörda underdåniga
anför nu järnvägsstyrelsen följande.
Bih. till 1liksd. Prof. 1907. 4 Samt.

skrifvelse den 16 februari 1907

1 Afd. 11 Höft.

Järnvägsstyrelsens

skrivelse deri
1C februari
1907.

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Af ifrågavarande fyra tjänstemän hade endast Forselius kommit
i åtnjutande af pension, och detta endast till en del.

Forselius, Stanzén och Grundström hade nämligen, efter att hafva
under loppet af år 1894 i anledning af järnvägsbyggnadernas upphörande
uppsagts från sina befattningar vid statens järnvägsbyggnader,
blifvit anställda vid järnvägsstyrelsens kontrollkontor, Forselius den 7
november 1894. Stanzén den 17 januari 1895 och Grundström den 5
november 1894. I sin anställning därstädes, som ännu fortfore, uppbud
de på extra stat hvar och en ett arfvode af 2,400 kronor om
året, hvarjämte till Stanzén och Grundström utgått ersättning för
öfvertidsarbete, utgörande i medeltal för de sista fem åren omkring

1,000 kronor till Stanzén och omkring 700 kronor till Grundström.
Stanzén och Grundström hade sålunda under sin tjänstetid vid kontrollkontoret
icke varit berättigade åtnjuta någon del af pensionen; och
enahanda hade förhållandet varit beträffande Stanzén för en tid af
sammanlagdt omkring 1 år och 11 månader under åren 1897—1900,
under hvilken tid han mot aflöning, öfverstigande dubbla pensionen,
kunnat beredas sysselsättning vid statsbanebyggnaden. Forselius åter,
till hvilken icke utgått någon ersättning för öfvertidsarbete, hade dittills
i enlighet med de för pensionens åtnjutande bestämda villkor i
pension uppburit ett belopp af 600 kronor om året.

Vidkommande slutligen Berg, hade han, efter det materialförvaltarbefattningen
vid stambanebyggnaden genom öfre Norrland indragits
vid denna banbyggnads fullbordande, i omedelbar följd tjänstgjort
i enahanda befattning vid statsbaneanläggningarna mellan Vännäs
och Umeå, mellan Krylbo och Örebro samt mellan Göteborg och Skee,
vid hvilken sistnämnda anläggning han ännu kvarstode, men från hvilken
han torde komma att afgå under loppet af år 1907; och hade
sedan den 1 januari 1901 hans aflöningsförmåner för år utgjorts af

4,200 kronor jämte inkvarteringsersättning, beräknad till 20 procent
af aflöningsbeloppet. Under angifna förhållanden hade således någon
pension hittills icke kunnat till Berg utgå.

Under det Forselius, Stanzén, Grundström och Berg, på sätt förut
nämnts, då de under år 1894 af Riksdagen tillerkändes pensioner, hade
uppnått, Forselius 59 lefnads- och 35 tjänstår, Stanzén 50 lefnadsoch
27 tjänstår, Grundström 59 lefnads- och 23 tjänstår samt Berg
52 lefnads- och 23 tjänstår, hade de i nu nämnd ordning vid uppnådda
71, 62. 71 och 64 lefnadsår arbetat i statens järnvägars tjänst respektive
47, 39, 35 och 35 år.

Då ifrågavarande fyra tjänstemän numera torde få anses hafva
hunnit en så framskriden lefnadsålder, att vid upphörande af deras nu

Statsutskottets Utlåtande N:o II.

131

innehafvande anställningar de icke torde kunna vara i tillfälle att bereda
sig inkomstgifvande verksamhet, samt i följd däraf det måste
antagas, att de skulle komma att för lefnadsbehofvens tillfredsställande
vara hänvisade allenast till de efter nuvarande förhållanden jämförelsevis
ringa pensioner, som år 1894 tilldelats dem, därest icke förhöjning
af pensionerna kunde dem beredas, hade styrelsen ansett det vara med
rättvisa och billighet öfverensstämmande, att åtgärder vidtoges för
vinnande af berörda syftemål.

I fråga om den förhöjning af pensionerna, som sålunda finge
anses böra tillkomma ifrågavarande tjänstemän, har styrelsen meddelat,
att Forselius, Stanzén och Grundström i en till järnvägsstyrelsen ingifven
skrift med framställning om erhållande af förhöjda pensioner
framhållit, att vid bestämmande af pensionsbeloppen den omständigheten
vore förtjänt af alldeles särskildt beaktande, att de under de år,
som gått, sedan deras pensioner beviljades, genom att icke begagna sig
af sina rättigheter därutinnan faktiskt besparat staten en utgift af
tillsammans 39,600 kronor, däraf 14,400 kronor belöpte å hvardera af
Stanzén och Grundström samt 10,800 kronor å Forselius. De framhölle
äfven, att de år 1894 tilldelade pensionerna icke motsvarat deras ekonomiska
behof, i det att de måst söka genom arbete å styrelsens kontrollkontor
bereda sig en någorlunda dräglig utkomst, samt att de nu
hunnit den ålder, att deras arbetsförmåga började minskas och beliofvet
af hvila efter en i mer än vanlig grad ansträngande verksamhet allt
kraftigare gjorde sig gällande; och utmynnade deras framställning i
en anhållan, att dem måtte beredas förhöjd pension till sådant belopp,
som i enlighet med de af styrelsen år 1893 angifna grunder svarade
mot de löneförmåner (6,000 kronor för Forselius, 5,400 kronor för
Stanzén och 4,800 kronor för Grundström), de innehade vid tiden, då
deras anställning vid järnvägsbyggnaderna upphörde.

Det hade visserligen synts styrelsen önskligt, att pensionerna för
ifrågavarande fyra tjänstemän kunde bestämmas efter de grunder, som
angåfves i styrelsens förberörda skrifvelse den 9 november 1893, eller
att de sålunda i pension erhölle s;s af deras respektive aftöningar vid
afskedstagandet frän statsbanebyggnaden.

Med hänsyn emellertid därtill, att Riksdagen tilldelat dels är 1904
materialförvaltaren Johan Andersson med 64 lefnads- och 35 tjänstår
en pension af 1,500 kronor, hvilket belopp motsvarade allenast hälften
af den årsaflöning, som för honom kunde beräknas, därest han varit
placerad å tjänstgöringsort, jämförlig med Bergs, dels ock år 1906 åt
afdelningsingenjören Gustaf Ahlgren, som räknat 62 lefnads- och 33

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Statskontorets
utlåtande den
9 mars 1907.

tjänstår och uppburit en årsaflöning af 4,800 kronor, en pension till
belopp af allenast 2,500 kronor, motsvarande något öfver hälften af
sagda årsaflöning, har styrelsen ansett sig böra föreslå, att pensionerna
i fråga måtte utgå med allenast ungefär halfva beloppet af vederbörandes
ofvan nämnda årsaflöningar, eller för Forselius med 3,000 kronor,
för Stanzén med 2,400 kronor, för Grundström likaledes med 2,400
kronor och för Berg med 2,100 kronor. För Stanzén och Grundström
hade därvid föreslagits enahanda belopp af den anledning, att väl den
senare, ehuru äldre till lefnadsåren, innehade något kortare tjänstetid,
hvaremot Stanzén, som enligt företedt läkarbetyg lede af organiskt
hjärtfel i samband med kronisk kärlsjukdom samt ischias, därigenom
hade försvagad hälsa. Den för Berg, hvilken under hela sin tjänstetid
arbetat vid statens järnvägsbyggnader, föreslagna pensionen af 2,100
kronor, hvilken sålunda något understege det för Stanzén och Grundström
förordade pensionsbelopp, torde ock med hänsyn till de mera
ansvarsfulla poster, dessa senare under sin tjänstetid vid statsbanebyggnaden
innehaft, vara rättvisligen afpassad.

Med vitsordande slutligen af samtliga ifrågavarande tjänstemäns
under tjänstetiden ådagalagda nit och skicklighet i innehafvande tjänster,
har styrelsen på grund af det anförda i underdånighet hemställt,
att Kungl. Maj:t ville i proposition till innevarande års Riksdag föreslå,
att de Forselius. Stanzén, Grundström och Berg å allmäna indragningsstaten
beviljade pensioner måtte höjas till ofvan angifna belopp att utgå
från och med månaden näst efter den, hvarunder de erliölle entledigande
frän sina nu innehafda anställningar, Forselius, Stanzén och Grundstöm
vid statens trafikerade järnvägar samt Berg vid statens järnvägsbyggnader;
dock med enahanda villkor, som i fråga om pensioner åt
Andersson och Ahlgren hade bestämts, eller att, därest de framdeles
skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, pensionsbeloppet
skulle, för den tid anställningen varade, minskas med ett belopp, motsvarande
den nya afiöningen, eller, om denna uppginge till samma eller
högre belopp, under tiden upphöra att utgå.

Öfver denna järnvägsstyrelsens framställning har statskontoret den
9 mars 1907 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och därvid anfört,
att statskontoret på de af järnvägsstyrelsen till stöd för framställningen
anförda skäl och under åberopande af 1906 års Riksdags
beslut i fråga om pensionsförhöjning åt afdelningsingenjören Ahlgren
icke hade något att erinra mot bifall till hvad järnvägsstyrelsen i förevarande
ärende hemställt.

Materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader Johan Andersson

Statsutskottets Utlåtande N:o. It.

133

och afdelningsingenjören vid statens järnvägsbyggnader Gustaf Ahlgren
erhöllo, jämlikt Riksdagens beslut 1894, pensioner samtidigt med de
fyra nu ifrågavarande personerna, afdelningsingenjörerna Forselius, Stanzén
och Grundström samt materialförvaltaren Berg. Anderssons och Ahlgrens
pensioner blefvo emellertid enligt Riksdagens medgifvande höjda
för Andersson 1904 och för Ahlgren 1906. Samtliga förenämnda personers
ålder, löneförhållanden och pensioner jämte föreslagna förhöjningar
framgå af denna tabell:

,			Å	r 1894:		Aflöning under senare år utom inkvarteringsers.	Lefnads- ålder;	Tjänst-ålder :	förhöjd pension:
fcH CD -b P P ce SO» s CD H	cS 9» P (/. rt- O OTC £ CD	fe cd c: ö 5* CD tf i-i rf- ai o SK B B. B* tf tf 09 < • P	Pension	Föreslagen	Beviljad af Riksdagen år '' år 1904 i 1906
föreslagen af	Beviljad af Riksdagen 1894.	1904.	1906.	1907.	1904.	1906,	O o
Järn- vligs- styrel- sen.	Kungl. Maj:t.
Jolian Andersson.........	53	27	2,400	1,400	1,000	700	*)4,800	63			36			1,500	1,500 —
Gustaf Ahlgren.............	50	21	4,200	2,000	1,800	900	4,800	-	62	—	—	33	—	3,200	— i 2,500
Carl Gustaf Forselius...	59	35	4,000	4,000	3,000	1,500	2,400	—	—	72	—	—	48	3,000
O. T. W. Stanzén .....	50	27	3,200	3,200	2,400	1,200	3,400	-	—	63	—	—	40	2,400	— i —
Axel Henry Grundström	59	23	2,500	2,500	2,400	1,200	3,100	—	—	72	—	—	36	2,400	I
Lars Axel Victor Berg	52	, 23	3,600	1,800	1,600	800	4,200	—	—	65	—	—	36	2,100	i

*) Denna aflöning hade utgått under de sista åren, då Andersson varit materialförvaltare
vid statsbanan Gellivare—Riksgränsen norra distriktet, och betingades af de säregna lokala förhållandena
å platsen för hans verksamhet.

Då frågan om förhöjning af pensionen för Andersson år 1904 underställdes
Kung!. Maj:ts pröfning, yttrade dåvarande departementschefen,
bland annat, att Andersson, som uppnått 62 år, måste anses hafva
hunnit en så framskriden lefnadsålder, att han på den grund icke syntes
kunna i ny anställning förvärfva sig någon mera afsevärd inkomst.
Därtill komme, att den tjänstetid af 36 år, som han dåmera uppnått,
ägnats staten i en verksamhet, som på hans krafter ställt anspråk i
eu alldeles särskild!, högre grad än i de flesta andra i afseende på aflöningen
likställda statstjänster. Det syntes därför omöjligt att vid
hans arbetes slut hänvisa honom på ålderdomen till en pension, som
med de dåmera högt uppdrifva lefnadskostnaderna icke kunde tillgodose
hans oundgängliga husbehof.

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Utskottets

yttrande.

Hvad sålunda anförts som skäl för höjande af Anderssons pension
talar i lika grad för höjning af pensionerna till Forselius, Stanzén,
Grundström och Berg, hvilka hunnit samma eller högre såväl lefnadssom
tjänsteålder, och otvifvelaktigt torde vara att de 1894 åt dessa fyra
personer beviljade pensioner om 1,500, 1,200, 1.200 och 800 kronor
numera måste anses såsom alldeles otillräckliga.

De af järnvägsstyrelsen för Stanzén, Grundström och Berg nu föreslagna
pensionsbeloppen, 2,400 kronor för de båda förstnämnda och
2,100 kronor för Berg, anser jag vara lämpligen afpassade. Dessa
pensionsbelopp torde också stå i öfverensstämmelse med de grunder, som
af Riksdagen tillämpats vid beviljande af förhöjda pensioner åt Andersson
och Ahlgren. Hvad angår Forselius, har järnvägsstyrelsen utgått från
att han borde i pension åtnjuta hälften af den årsaflöning, 6,000 kronor,
han uppburit, då han lämnade sin anställning vid statens järnvägsbyggnader,
en princip, som i hufvudsak tillämpats jämväl beträffande
öfriga här ifrågavarande personer. Då emellertid Forselius alltsedan
1894 icke haft större årsinkomster än 2,400 kronor, synes det icke vara
lämpligt eller af behofvet påkalladt att nu tillerkänna honom vid 72
års ålder pension till afsevärdt högre belopp. Jag anser därför pensionen
för Forselius böra begränsas till 2,400 kronor.»

Utskottet bär ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, i hvad detsamma after förhöjda pensioner till förre afdelningsingenjörerna
vid statens järnvägsbyggnader Forselius, Stanzén och
Grundström. Däremot har utskottet, med hänsyn till att materialförvaltaren
Berg, som har en tjänstetid af 36 år, endast uppnått en lefnadsålder
af 65 år och under de senare åren åtnjutit en inkomst af 4,200
kronor, samt då Berg för öfrigt synts utskottet närmast jämförlig med
materialförvaltaren Johan Andersson, hvilken af 1904 års Riksdag tillerkänts
pension till belopp af endast 1,500 kronor, icke kunnat tillstyrka
högre pension åt Berg än 1,800 kronor och får alltså hemställa,

att Riksdagen må besluta, att de pensioner å
allmänna indragningsstaten, som beviljats förre afdelningsingenjörerna
vid statens järnvägsbyggnader Carl
Gustaf Forselius till belopp af 1,500 kronor, Oscar
Theobald Wilhelm Stanzén till belopp af 1,200 kronor
och Axel Henry Grundström till belopp af 1,200
kronor samt materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader
Lars Axel Viktor Berg till belopp af 800

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

135

kronor, må höjas för Forselius, Stanzén och Grundström
till 2,400 kronor samt för Berg till 1,800
kronor, att utgå under deras återstående lifstid för
enhvar af dem från och med månaden näst efter
den, under hvilken han erhåller entledigande från sin
anställning, beträffande Forselius, Stanzén och Grundström
vid statens trafikerade järnvägar, samt i fråga
om Berg vid statens järnvägsbyggnader, dock med
villkor, att, därest någon af dem framdeles skulle erhålla
anställning mot aflöning af statsmedel, pensionsbeloppet
skall för den tid, anställningen varar, minskas
med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen eller,
om denna uppgår till samma eller högre belopp, under
tiden upphöra att utgå.

41:o) Uti eu den 4 april innevarande år aflåten proposition (n:o
139) har Ivungl. Maj:t föreslagit, att bokhållaren vid statens järnvägsbyggnader
Karl Magnus Edbergs änka Rosalie Teresia Josefina Edberg,
född Rydberg, måtte från allmänna indragningsstaten från och med år
1907, så länge hon lefde ogift, få åtnjuta en årlig pension af 400 kronor.

Bet till förevarande proposition fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 4 nämnda april innehåller rörande detta
ärende följande yttrande af departementschefen.

»Uti en till Kungl. Maj:t ingifven skrift har framlidne bokhållaren
vid statens järnvägsbyggnader Karl Magnus Edbergs änka Rosalie Teresia
Josefina Edberg, född Rydberg, i underdånighet anhållit om pension.

Till stöd för denna ansökning har änkan Edberg under åberopande
af åtskilliga intyg anfört hufvudsakligen följande. Hennes bemälde
man hade under tjugu år varit anställd vid kungl. flottan, från
hvilken tjänst han dock år 1856 på grund af i tjänsten ådragen sjuklighet
nödgats taga afsked. Han hade därefter under omkring tjugu
år eller till sin död år 1876 haft anställning som bokhållare vid statens
järnvägar. I makarna Edbergs äktenskap hade födts ett barn, som
aflidit 1874. Änkan Edberg hade nu själ? uppnått en ålder af 69 år
samt vore medellös och af sjukdom urståndsatt att genom arbete försörja
sig.

Till eu början tillåter jag mig erinra därom, att styrelsen för
statens järnvägsbyggnader uti underdånig skrifvelse den 12 april 1875

Ang. ''pension
till bokhållaren
vid statens
järnvägsbyggnader
K. M.
Edbergs änka.

136

Statsutskottets Utlåtande X:o 11.

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nådig framställning
om beviljande af en årlig pension för Edberg.

Beträffande Edberg anfördes i berörda underdåniga skrifvelse, att
han, som vore född den 9 augusti 1818 och den 26 oktober 1836 ingått
i kronans tjänst såsom kanonier vid Kungl. Maj:ts flotta, efter eu
tjänstgöring såsom underofficer därstädes under sexton år och fem
månader från nämnda befattning, uppå därom gjord ansökan, erhållit
afsked den 15 oktober 1856; att han under denna tid två särskilda
gånger under tjänstgöring erhållit svåra skador; att han alltsedan
juli månad 1858 varit och vid tiden för den underdåniga skrifvelsens
aflåtande fortfarande vore anställd såsom bokhållare vid statens järnvägsbyggnader;
samt att de af Edberg företedda betygen vore af den
beskaffenhet, att, enligt styrelsens åsikt, Edberg, då han efter nära 39
års arbete i det allmännas tjänst såge sig till följd af sjuklighet urståndsatt
att genom arbete förskaffa sig sitt lifsuppehälle, gjort sig väl
förtjänt att af statens medel få uppbära ett årligt underhåll, som
styrelsen ansåge sig böra föreslå till 600 kronor.

Öfver denna framställning lät Kungl. Maj:t höra statskontoret,
som uti underdånigt utlåtande anförde, bland annat, att, som Edberg,
hvilken uppnått 57 års ålder och varit i allmän tjänst tillhopa omkring
37 år, således hvarken i afseende på lefnadsålder eller tjänstetid fullgjort
villkoren för erhållande af pension från allmänna indragningsstaten,
äfven om han innehaft sådan tjänst, som kunde till en dylik
förmån berättiga, hvilket dock ej vore förhållandet, samt härtill komme
att, enligt insändt läkarbetyg af den 12 november 1875, Edbergs sjuklighet
ej vore af sådan beskaffenhet, att den kunde anses utesluta möjlighet
för honom att i enskild tjänst bereda sig medel till nödtorftig
bärgning, statskontoret ansåge sig icke kunna understödja den af styrelsen
gjorda framställningen, helst bifall till densamma otvifvelaktigt
komme att från många andra håll framkalla likartade anspråk, hvilkas
uppfyllande kunde för staten blifva ganska kännbart.

Med afseende å hvad statskontoret sålunda anfört fann Kungl.
Maj:t den 31 december 1875 den gjorda framställningen icke till någon
åtgärd föranleda.

Till följd af nådig remiss har järnvägsstyrelsen den 2 mars 1907
öfver nu ifrågavarande ansökning afgifvit underdånigt utlåtande och
därvid anfört följande.

Det hufvudsakliga skäl, som år 1875 anfördes för afslag å då föreliggande
framställning om pension åt Edberg, syntes sedermera i fråga
om andra tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna hafva frångåtts. Så -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

137

linda hade liera sådana tjänstemän, hvilka i afseende å lefnads- och
tjänsteålder torde kunna likställas med Edberg, af Riksdagen tilldelats
pensioner, och jämväl änkor efter dem hade, då ömmande omständigheter
förelegat, kommit i åtnjutande af sådan förmån. Af 1888 års
Riksdag tillerkändes nämligen materialförvaltaren Bernhard Fredriksson,
hvilken uppnått G6 lefnads- och 33 tjänsteår, en pension af 1,800 kronor,
ombudsmannen Johan Olof Emil Gustaf Olai med uppnådda 47 lefnadsoch
24 tjänsteår, en pension af 2,000 kronor samt nivellören Otto Hjalmar
Leonard Littke med 42 lefnads- och 19 tjänsteår en pension af 1,000
kronor; och 1894 års Riksdag tilldelade materialförvaltaren Axel Justinus
Olsson med 52 lefnads- och 25 tjänsteår en pension af 700 kronor,
hvilken år 1903 af järnvägsstyrelsen föreslogs att höjas till 1,800 kronor,
ehuru genom Olssons då timade frånfälle ej vidare åtgärd vidtogs. Jämväl
änkorna efter bemälde tjänstemän hade af Riksdagen beviljats pensioner,
nämligen Fredrikssons änka år 1890 400 kronor, Olais änka år
1901 500 kronor, Littkes änka år 1903 500 kronor och Olssons änka år
1905 400 kronor.

Den olikhet förelåge väl i förevarande fall mot ofvan omnämnda,
att Edberg icke under hela sin tjänstetid ägnat sig åt samma statstjänst,
men denna omständighet syntes icke i ärendet böra tillmätas
någon afgörande betydelse. Från sin tjänstetid såväl vid flottan som
vid statsbanebyggnaden, där hans månadsaflöning sista tiden uppgått
till 201 kronor 25 öre, hade Edberg, enligt livad af järnvägsstyrelsen
infordrade intygsafskrifter utvisade, synnerligt goda vitsord, och Edberg,
som afled redan år 1870, torde under sitt sista lefnadsår saknat krafter
att försörja sig och sin familj. Enligt hvad af järnvägsstyrelsen införskaffade
intyg utmärkte, befann sig ock sökanden i följd af den
konkurs, i hvilken hon efter mannens död försattes, i de mest torftiga
omständigheter.

Då nu sökanden, som vore född den 1 oktober 1837, icke uppbure
någon annan pension än ett understöd af trettio kronor för år, som
allt sedan år 1888 utgått till henne från militärhospitalsfonden, och då
hon, på sätt ansökningen vidfogade intyg utvisade, fortfarande befunne
sig i fattiga omständigheter och lede af kronisk hjärtsjukdom, hvarigenom
hon vore oförmögen att försörja sig, syntes billighetsskäl tala
för bifall åtminstone i någon mån till förevarande framställning.

På grund af det anförda bär styrelsen i underdånighet hemställt,
att, äfven om sådana omständigheter icke skulle anses i ärendet föreBih.
till Riksd. Prat. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 18

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ligga, att utverkande åt sökanden af årlig pension borde ifrågakomma,
en gratifikation till något skäligt belopp likväl måtte henne tilldelas.

Efter nådig remiss har statskontoret uti underdånigt utlåtande den
11 mars 1907, med hänsyn till hvad i ärendet blifvit upplyst ej mindre
om mannen Edbergs långvariga, väl vitsordade arbete i statens tjänst
än ock rörande änkans fattigdom samt af ålder och sjukdom föranledda
oförmåga att vidare kunna själf försörja sig, hemställt, att Kungl. Maj:t
ville föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten uppföra en årlig
pension åt änkan Edberg till belopp, som skäligen syntes böra bestämmas
till 400 kronor, att från och med innevarande år utgå, så länge hon i
sitt nuvarande änkestånd förblefve.

På grund af hvad sålunda blifvit i ärendet anfördt och upplyst,
finner jag mig böra understödja den gjorda ansökningen om pension
från statsverket åt änkan Edberg. Med afseende å det af statskontoret
tillstyrkta beloppet af den ifrågasatta pensionen har jag ej något att
anmärka. Härtill kommer, att Riksdagen, såsom järnvägsstyrelsen redan
påpekat, förut vid upprepade tillfällen beviljat pensioner till belopp af
400 kronor och 500 kronor åt änkor efter personer, som innehaft anställning
vid järnvägsbyggnaderna.»

Utskottet, som icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag, hemställer alltså,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

Ang. peritioner
till
rusa arbetare
vid statens
järnvägsbyggnader.

42:o) Uti en till Riksdagen den 4 april innevarande år aflåten
proposition (n:o 140) har Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt
statsrådsprotokoll öfver civilärenden för samma dag föreslagit,

dels att enhvar af härefter angifna förmän och arbetare, nämligen:
arbetaren Jakob Jonsson, förmännen Johan Håkansson och Alfred Bosenqvist,
smeden Johan August Johansson, arbetaren Johan Vilhelm Segermark,
förmannen Sven Johan Björkman, snickaren Lars Johansson Hultin,
förmannen Anders Fredrik Jonsson, smeden Gustaf Wilhelm Johansson,
arbetarna Carl Oscar Carlsson, Jon Jakobsson och Johannes Johansson,
stenarbetarna Magnus Nicklasson och Svante Hedberg, arbetarna Johan
Eriksson och Anders Andersson, förmannen Petter Olsson, arbetaren

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

139

Per Axel Stjärna och stenarbetaren Gustaf Albert Andersson Nystedt
måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han entledigades
eller entledigats från anställning vid statens järnvägar, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till
belopp af 300 kronor; dock med villkor att, därest pensionstagare framdeles
skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, uppgående
till det nu för enhvar beräknade årliga medelinkomstbelopp af respektive
1,200 kronor inom gruppen förmän och yrkesarbetare och 900
kronor inom gruppen vanliga arbetare eller därutöfver, pensionen skulle,
så länge anställningen varade, upphöra att utgå, samt att, vid sådan
aflönings uppbärande i öfrigt, pensionen skulle minskas, så att densamma
jämte aflöningen icke uppginge till högre belopp än nämnda
medelinkomst;

dels att den pension å allmänna indragningsstaten, som beviljats
stenarbetaren Johan Anders Andersson till belopp af 160 kronor, måtte
höjas till 300 kronor, att under nyssnämnda villkor utgå under hans
återstående lifstid från och med månaden näst efter den, under hvilken
han entledigades från anställning vid statens järnvägar;

dels ock att härefter omförmälda förmän och arbetare måtte, efter
erhållet afsked från sina anställningar vid statens järnvägsbyggnader,
tilldelas gratifikationer, att utgå å allmänna indragningsstaten, med
följande belopp, nämligen:

med 400 kronor till förmannen August Pettersson Juhlin,
med 325 kronor till enhvar af förmannen Gustaf Karlsson, snickaren
Andreas Svensson Mehn, stenarbetaren Erik Evald Bergström samt förmännen
Sven Persson, August Svensson och Edvin Andersson;

med 300 kronor till enhvar af arbetarna Per August Bodin Frid,
Henrik Andersson Lundblad, Adolf Ferdinand Andersson, Elias Nicklasson
och Sven Johan Månsson Lönström; samt

med 250 kronor till enhvar af arbetarna Sven Magnus Andersson,
Per Martin Cederlund, Karl August Andersson, Johannes Johansson,
Sven Johan Skarin och Erik Alfred Karlsson.

Fl Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen anfört
följande.

»Uti underdånig skrifvelse den 16 februari 1907 har järnvägsstyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen utverka pensioner
eller gratifikationer åt åtskilliga uppgifna arbetsförmän och arbetare,
hvilka samtliga under längre tid med goda vitsord innehaft anställning
vid statens järnvägsbyggnadsföretag, ocli af hvilka liera därjämte genom

Liknande pensionsfrågor

vid 1906 års
riksdag.

140 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

sjukdom eller kroppsskada fått sin arbetsförmåga i mer eller mindre
hög grad förminskad.

Med anledning af denna järnvägsstyrelsens framställning tillåter jag
mig först erinra, hurusom Kungl. Magt i proposition (n:o 114) föreslagit
1906 års Riksdag medgifva, att åtskilliga arbetsförmän och arbetare vid
statens järvägsbyggnader samt en extra pumpare vid statens järnvägar
måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder de af järnvägsstyrelsen
entledigades eller entledigats från anställning vid statens järnvägsbyggnader,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årliga pensioner till belopp af respektive 400, 325, 300 och 250
kronor, dock med villkor att, därest pensionstagare framdeles skulle
erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, uppgående till det då för
enhvar beräknade årliga meddlinkomstbelopp af respektive 1,200 kronor
inom gruppen förmän och yrkesarbetare och 900 kronor inom gruppen
vanliga arbetare eller därutöfver, pensionen skulle upphöra att utgå,
samt att vid sådan aflönings uppbärande i öfrig! pensionen skulle minskas,
så att densamma jämte aflöningen icke uppginge till högre belopp än
nämnda medelinkomst.

Med anledning af denna Kungl. Maj:ts framställning förklarade
Riksdagen (skr. n:o 156), ehuruväl i ärendet icke förekommit något
därom, att de till erhållande af pensioner föreslagna förmän och arbetare
i följd af ålderdom, sjukdom eller eljest vore oförmögna att genom
arbete förvärfva sitt uppehälle, sig anse billigheten fordra, att dessa personer
af statsmedel tillerkändes något understöd med anledning af deras
långvariga arbete vid statens järnvägsbyggnader.

Riksdagen fann emellertid icke samtliga omförmälda förmän och
arbetare böra beviljas pensioner att utgå för deras återstående lifstid,
utan ansåg, att de jämförelsevis yngre och fullt arbetsföra bland dem
lämpligen borde erhålla det ifrågasatta understödet såsom gratifikation
för en gång till hjälp vid bestridande af deras eget och familjernas
uppehälle vid återflyttningen till hemorten samt under den tid, som kunde
åtgå, innan annat arbete erhölles; och förklarade sig Riksdagen finna
skäligt, att lifstidspensioner beviljades de förmän och arbetare, Indika
uppnått minst 55 års ålder och räknade minst 24 tjänstår.

Beträffande pensionernas belopp sökte Riksdagen finna eu annan
beräkningsgrund för pensionsbeloppens storlek än den af Kungl. Maj:t
använda. I sådant hänseende erinrade Riksdagen, att enligt lagen angående
ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli
1901 arbetsgivare vore skyldig att åt arbetare, hvarmed i nämnda lag

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

141

förstodes jämväl arbetsförman, utgifva en årlig lifränta af 300 kronor,
därest arbetaren genom olycksfall i arbetet för framtiden mistat arbetsförmågan.
Vid sådant förhållande och då staten som arbetsgivare i nu
förevarande fall icke syntes böra vidkännas större underhållsskyldighet
vid ifrågavarande arbetares afskedande än om dessa skulle genom
olycksfall i arbetet mistat arbetsförmågan för framtiden, fann riksdagen
nämnda belopp, 300 kronor, skäligen böra bestämmas för de pensioner,
som beviljades åt enhvar arbetsförman och arbetare.

Hvad angår beloppen af gratifikationerna, ansåg Riksdagen desamma
skäligen höra bestämmas för enhvar af den öfriga arbetspersonalen
till samma belopp, som det af Kungl. Maj:t för honom föreslagna
pensionsbeloppet.

I sin förberörda underdåniga skrifvelse den 16 februari 190/ anför
nu järnvägsstyrelsen följande.

Af de förmän och arbetare, som inkommit med ansökningar om
utverkande af statsunderstöd, hade trettioen innehaft anställning vid den
numera i det närmaste fullbordade statsbanan genom Bohuslän och
stode sålunda inför utsikten att, i den mån sådant ej redan skett, erhålla
sitt afsked. De öfriga, till ett antal af sju, som nu af styrelsen
föresloges till erhållande af understöd, hade senast arbetat vid byggandet
af stambanan genom öfre Norrland och vid statsbanebyggnaden
Gellivare—Riksgränsen samt, i den män sådant låtit sig göra, därefter
beredts sysselsättning vid statens järnvägstrafik, men hade de samtliga
numera uppnått sådan lefnadsålder, att de inom kort icke vidare syntes
kunna genom arbete förtjäna sitt uppehälle.

Beträffande sökandenas tjänstetid hade, enär fullständiga förteckningar
å de vid järnvägsbyggnaderna under den gångna tiden anställda
arbetare saknades, samt därtill konnne, att en stor del af arbetsbefälet
antingen aflidit eller lämnat tjänsten, och det för öfrigt befunnits omöjligt
för befälet att lämna detaljerade uppgifter rörande hvarje särskild,
kanske för lång tid tillbaka anställd arbetares tjänstetid, densammas
längd icke kunnat genom officiella handlingar bestyrkas, utan både
styrelsen härvidlag, såsom vid afgifvande af enahanda framställning
rörande de förmän och arbetare, som år 1906 tilldelades understöd, ansett
sig kunna utgå från af sökandena själfva lämnade tjänsteförteckningar,
hvilka utförligt angåfve tider och platser för anställningen, och
detta så mycket hellre som berörda uppgifter, i den mån de kunnat
kontrolleras, visat sig vara riktiga.

Järnvägsstyrelsens

skrifvelse den
16 februari
1907.

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

I afseende å sökandenas lönevillkor bär styrelsen i detta sammanhang
meddelat, att medelaflöningen för ifrågavarande förmän och yrkesarbetare
kunde beräknas hafva uppgått till 1,200 kronor och för vanliga
arbetare till 900 kronor för år.

I fråga om tilldelande af understöd åt ifrågavarande förmän och
arbetare har styrelsen utgått från det antagande, att enahanda glinder,
som uti ifrågavarande hänseende varit för 1906 års Riksdag bestämmande,
jämväl nu skulle komma till tillämpning.

Att emellertid vid bedömande af frågor af förevarande art i hvarje
fall uteslutande fästa afseende vid den omständigheten, huruvida de angifna
betingelserna för tilldelande af pension eller gratifikation vore
för handen eller ej, syntes, säger vidare styrelsen, icke vara med billighet
öfverensstämmande, då ju i speciella fall förhållandena kunde vara
sådana, att äfven andra synpunkter borde tillmätas någon betydelse.
Två af sökandena, Carl Oscar Carlsson och Anders Andersson, livilka
uppnått den förre 53 lefnads- och 31 tjänstår och den senare 49 lefnadsoch
29 tjänstår, skulle enligt ofvan angifna grunder allenast vara berättigade
till erhållande af gratifikation. Såväl Carlsson som Andersson
hade emellertid under arbetet ådragit sig svår kroppsskada. Af vid
deras ansökningar fogade läkarbetyg inhämtades nämligen, att Carlsson
på grund af benbrott å ena underbenet och kontusioner å ena lårbenet,
hvilket betydligt försvårade gåendet, blifvit för all framtid oförmögen
till vidare järnvägsarbete, samt att Andersson vore fullständigt blind å
högra ögat och å det vänstra till följd af sjukliga förändringar i hornhinnan
ägde allenast ledsyn. Det torde vara uppenbart, att deras utsikter
till själfförsörjning till följd häraf i afsevärd mån förringats. Vid
sådant förhållande och då, ena sidan, deras lefnadsålder med endast
några få år understege den för erhållande af pension fastslagna, under
det de däremot, å andra sidan, beträffande antalet tjänstår icke blott
fyllde utan väsentligt öfverskrede det mått, som i sådant hänseende
ansetts skäligt, att styrelsen ansett, att bemälda arbetare vore förtjänta
att komma i åtnjutande af pension.

I detta sammanhang har styrelsen däijämte i underdånighet anmält,
att eu af sökandena, vid statsbanebyggnaden genom Bohuslän anställde
stenarbetaren Johan Anders Andersson, af 1894 års Riksdag tillerkänts
en årlig pension till belopp af 160 kronor att utgå från och med månaden
näst efter den, hvarunder han entledigades från anställning vid statens
järnvägsbyggnader. Uti sin i ärendet ingifna ansökning hade Andersson
anfört, att han, då framställningen om beredande af understöd åt honom
gjordes, af förbiseende uraktlåtit anmäla, att han år 1867 underarbete

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

143

å den s. k. sammanbindningsbanan i Stockholm fått sin vänstra hand
krossad, och därför anhållit om förhöjning af den honom beviljade pensionen.
Styrelsen, som af ett vid ansökningen fogadt intyg inhämtat,
att Andersson sedan år 1868 varit i vederbörande församlingsbok antecknad
såsom vanför i handen på grund af olyckshändelse, har funnit
sig böra förorda bifall till den gjorda framställningen eller att sålunda
Andersson, hvilken äfven sedan år 1894 oafbrutet arbetat vid statsbanebyggnaden
och nu uppnått 60 lefnads- och 45 tjänstår, måtte erhålla
ett årligt tillägg af 140 kronor till den honom af 1894 års Riksdag
beviljade pension, hvarigenom densamma följaktligen skulle komma att
uppgå till enahanda belopp som för öfrigt med honom i afseende på
lefnads- och tjänståren likställda arbetare, eller 300 kronor.

Med tillämpning af förberörda grunder med de af styrelsen förut
angifna modifikationer i vissa fall, skulle pension eller gratifikation
komma att utgå till ifrågavarande förmän och arbetare i enlighet med
hvad nedanstående tabell närmare utvisar:

Namn och befattning	Lefnadsår	Tjänstår \| i
A. Pensioner.
Johan Anders Andersson, '') stenarbetare .......................	60	45
1 Jakob Jonsson, arbetare ...................................................	73	39
\| Johan Håkansson, förman ...............................................	61	39
I Alfred Rosenqvist, förman ..............................................	60	38
Johan August Johansson, smed .......................................	62	35
1 Johan Vilhelm Segermark, arbetare ................................	59	34
j Sven Johän Björkman, förman, ....................................	57	33
! Lars Johansson Hultin, snickare ......................................	60	31
Anders Fredrik Jonsson, förman .....................................	60	31
Gustaf Wilhelm Johansson, smed......................................	58	31
Carl Oscar Carlsson, 2) arbetare........................................	53	31
Jon Jakobsson, arbetare ....................................................	70	30:1)
Johannes Johansson, arbetare ...........................................	62	30‘)

'') Af 1894 års Riksdag beviljad pension af 160 kronor.

2) Vant utsatt för olycksfall i tjänsten, hvarom ofvan närmare angifvits.

3) Däraf 7 år vid statens järnvägstrafik.

4\ u 12 W u “ U

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Namn och befattning	Lefnadsår	Tjänstår
! Magnus Nicklasson, stenarbetare ......................................	61	30
Svante Hedberg, stenarbetare ...........................................	55	30
I Johan Eriksson, arbetare....................................................	55	29
Anders Andersson,1) arbetare...............................................	49	29
Petter Olsson, förman ......................................................	66	28
\| Per Axel Stjärna, arbetare.................................................	69	27
Gustaf Albert Andersson Nystedt, stenarbetare ...........	60	25
B. Gratifikationer. a) af 400 kr.
i August Pettersson Juhlin, förman ...................................	51	31
b) af 325 kr.
Gustaf Karlsson, förman ..................................................	49	27
Andreas Svensson Melin. snickare ..................................	52	23
\| Erik Evald Bergström, stenarbetare................................	50	23
I Sven Persson, förman ........................................................	54	22
1 August Svensson, förman ..................................................... Edvin Andersson, förman..................................................	46	22
43	22
c) af 300 kr.		*
Per August Bodin Frid, arbetare.....................................	52	34
1 Henrik Andersson Lundblad, arbetare ............................	53	33
Adolf Ferdinand Andersson, arbetare ............................	52	32
( Elias Nicklasson, arbetare .............................................	50	31
Sven Johan Månsson Lönström, arbetare......................	49	30
d) af 250 kr.
Sven Magnus Andersson, arbetare ....................................	45	29
Per Martin Cederlund, arbetare.......................................	51	28
Karl August Andersson, arbetare.......................................	52	27
Johannes Johansson, arbetare .........................................	53	25
Sven Johan Skärm, arbetare............................................	56	22
Erik Alfred Karlsson, arbetare .......................................	54	22

*) Vant utsatt för olycksfall i tjänsten, hvarom ofvan närmare angifvits.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

145

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har styrelsen i underdånighet
hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen medgifva,
att pension eller gratifikation måtte enligt ofvan angifna grunder få
beviljas förenämnda förmän och arbetare.

Öfver denna järnvägsstyrelsens framställning har statskontoret den
9 mars 1907 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och däruti anfört,
att då de grunder, som af 1906 års Riksdag följts vid dess af järnvägsstyrelsen
åberopade beslut rörande pensioner eller gratifikationer
till arbetare vid statens järnvägsbyggnader, syntes hafva blifvit i järnvägsstyrelsens
nu framlagda förslag tillämpade utom i fråga om arbetarna
Carl Oscar Carlsson och Anders Andersson, samt med afseende å dessa,
hvilka, ehuru de ännu icke uppnått den enligt Riksdagens nyssnämnda
beslut såsom minimum för pensions erhållande fastställda lefnadsålder
af 55 år, föreslagits till undfående af sådan förmån, goda skäl torde,
med hänsyn till nämnda arbetares genom ådragna kroppsskador nedsatta
förmåga af själfförsörjning och deras långa arbetstid vid statens järnvägsbyggnader,
få anses föreligga för hvad järnvägsstyrelsen sålunda
föreslagit, statskontoret för sin del icke funne något att erinra mot
nådigt bifall till järnvägsstyrelsens förevarande framställning.

Liksom förut vid flera tillfällen och senast vid 1906 års riksdag
understöd beviljats åt åtskilliga vid statens järnvägsbyggnader sedan
längre tid tillbaka anställda arbetare, synes mig billigheten fordra, att
jämväl åt nu ifrågavarande arbetare, då de genom arbetenas upphörande
''förlora sin anställning vid statens järnvägsbyggnader, något understöd
af statsmedel lämnas. Järnvägsstyrelsen har vid uppgörandet af sitt
förslag till nya pensioner och gratifikationer utgått från den synpunkten,
att endast personer, som under en tid af 20 år eller därutöfver arbetat
vid järnvägsbyggnaderna, öfver hufvud böra ifrågakomma till erhållande
af statsunderstöd. Bland dessa hafva till åtnjutande af lifstidspensioner
föreslagits de förmän och arbetare, hvilka uppnått minst 55 lefnadsår
och 24 tjänstår, äfvensom två yngre arbetare, Carl Oscar Carlsson och
Anders Andersson, hvaremot de öfriga enligt järnvägsstyrelsens förslag
skulle erhålla gratifikationer. Pensionsbeloppens storlek har af
styrelsen upptagits till 300 kronor för enhvar pensionär, och hafva
gratifikationerna beräknats för förmän och yrkesarbetare till belopp af
400 och 325 kronor samt för vanliga arbetare till belopp af 300 och
250 kronor, därvid de högre beloppen inom hvardera af dessa kategorier,
eller 400 och 300 kronor, afsetts för de förmän och arbetare, som
uppnått minst 30 tjänstår. Om undantag göres för nyssnämnde båda
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Raft. 19

Statskontorets

utlåtande.

ne Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

yngre arbetare, har följaktligen järnvägsstyrelsen uti sin nu förevarande
framställning tillämpat samma grunder som 1906 års Riksdag vid då
föreliggande pensionsfrågor af liknande art, och har jag mot desamma
intet att erinra.

Järnvägsstyrelsens förslag, att Carl Oscar Carlsson och Anders
Andersson skulle erhålla pensioner, ehuru de uppnått allenast respektive
53 och 49 lefnadsåi'', anser jag på de skäl, som härför anförts af såväl
järnvägsstyrelsen som statskontoret, vara med billighet öfverensstämmande.

Hvad slutligen angår förslaget om höjning af stenarbetaren Johan
Anders Anderssons pension, tillåter jag mig erinra därom, att Kungl.
Maj:t på järnvägsstyrelsens hemställan till 1894 års Riksdag gjorde
framställning om en årlig pension åt Johan Anders Andersson af 200
kronor, men att Riksdagen medgaf honom en pension af allenast 160
kronor. Andersson, som sedan dess oafbrutet arbetat vid statsbanebyggnaden,
har nu uppnått 60 lefnads- och 45 tjänstår, och synes mig
järnvägsstyrelsen hafva anfört fullgoda skäl för bifall äfven till förslaget
om förevarande pensionshöjning, hvarför jag anser mig böra förorda
detsamma.»

På grund af de i åberopade statsrådsprotokollet anförda omständigheter
anser sig utskottet höra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande förslag
och hemställer,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts uti nu
ifrågavarande proposition gjorda framställning.

Ang. pension 43:o) Uti statsverkspropositionen under tionde hufvudtiteln, punkten

ILar^* 22, har Kungl. Maj:t föreslagit, att slöjdläraren vid folkskoleseminariet
a. Vahiström. i Uppsala Abraham Vahlström måtte från och med månaden näst efter
[22.] den, i hvilken han blefve entledigad från sin befattning såsom slöjdlärare
vid seminariet, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära pension till belopp af 450 kronor årligen.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 december
1906 innehåller härom följande yttrande af departementschefen.

»En af domkapitlet i Uppsala med eget utlåtande den 26 september
1906 till Kungl. Maj:t öfverlämnad framställning af rektor vid

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

147

folkskoleseminariet i Uppsala om beredande af pension åt slöjdläraren
vid seminariet Abraham Vahlström; öfver hvilken framställning statskontoret
den 16 oktober 1906 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.
Af handlingarna i ärendet inhämtades:

att Vahlström, som vore född den 7 oktober 1836, efter år 1856
afslutade studier tjänstgjort såsom folkskollärare på olika platser, intill
dess han den 15 december 1893 första gången förordnats till slöjdlärare
vid folkskoleseminariet i Uppsala, hvilken befattning han sedermera
oafbrutet bestridt, därvid han handhaft slöjdundervisningen såväl
i själfva seminariet som i dess öfningsskola;

att Vahlström under denna sin tjänstgöring, som från och med
höstterminen 1894 omfattat det i seminariestadgan föreskrifna fulla
antalet tjänstgöringstimmar, på ett mycket berömvärdt sätt skött den
honom åliggande undervisningen;

att Vahlström i arfvode härför från och med år 1905 å- den nya
lönestaten uppburit 1,300 kronor årligen;

att han vid sidan af sin seminarietjänst varit Uppsala läns landstings
och hushållningssällskaps inspektör för hem- och skolslöjden inom
länet, men att han förutom sistnämnda befattningar endast tillfälligtvis
och under kortare tider haft någon annan verksamhet;

att Vahlström vore gift och i äktenskapet haft elfva barn, af
hvilka nio lefde och en son på grund af sjukdom vore till arbete
oförmögen;

att Vahlström, som af sina synnerligen knappa löneinkomster för
sin ålderdom endast kunnat göra en besparing af 2,000 kronor, i pension
såsom förutvarande folkskollärare åtnjöte 525 kronor årligen;

att rektor i sin berörda framställning framhållit, att Vahlström,
om han kvarstått såsom folkskollärare intill utgången af år 1906, skulle
fått i pension tillgodonjuta 1,013 kronor, samt att med hänsyn härtill
och i betraktande ej blott af Vahlströms plikttrogna och förtjänstfulla
arbete i sin befattning vid seminariet utan ock af den för det allmänna
gagnande verksamhet, han under mer än 20 år utöfvat såsom slöjdinspektör,
goda skäl syntes föreligga att af statsmedel bereda honom
pension till belopp, som jämte den honom tillkommande* pension såsom
förutvarande folkskollärare uppginge till det för slöjdlärare vid seminarium
afsedda pensionsbeloppet 975 kronor;

att domkapitlet, med åberopande af hvad rektor i ärendet yttrat,
hemställt om utverkande åt Vahlström af en årlig pension till belopp
af 450 kronor; samt

att statskontoret i sitt underdåniga utlåtande anfört, att, ehuru

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. understöd
åt äldre
behöfvande
folkskollärare.

[23.]

Vahlström endast kunde räkna 13 års verksamhet i statens tjänst,
statskontoret likväl ansåge, att något understöd på ålderdomen borde
beredas honom, särskildt med hänsyn därtill att han vid sitt inträde
i statstjänst lämnat en befattning, hvilken, om han däri kvarstått, nu
skulle beredt honom en pension nära dubbelt så stor som den, hvaraf
han vore i åtnjutande, och att statskontoret för sin del icke hade
något att erinra mot det föreslagna beloppet af fyllnadspension, som
med tillägg af den pension, han såsom förutvarande folkskollärare
åtnjöte, skulle bereda honom ett understöd till enahanda belopp, som
han i pension skulle hafva erhållit, därest han med afseende å tjänstålder
uppfyllt villkoren för pensionsrätt enligt nådiga kungörelsen den
27 augusti 1904.»

Med anledning af det anförda hemställer utskottet,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under förevarande punkt gjorda
framställning.

44:o) I punkten 23 af tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit,
att Riksdagen måtte för år 1908 å allmänna indragningsstaten
anvisa ett anslag å 4,900 kronor, att enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t kunde finna godt meddela, användas till understöd af högst
350 kronor åt sådana äldre behöfvande folkskollärare, hvilka oförvitligt
skött sin tjänst, men därifrån erhållit afsked före år 1867.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden för ofvannämnda dag anfört följande.

»För att bereda understöd åt äldre behöfvande folkskollärare,
hvilka icke kunna erhålla pension från folkskollärarnas pensionsinrättning,
har för hvart och ett af åren 1885—1904 å allmänna indragningsstaten
anvisats ett anslag å 10,000 kronor. För åren 1905, 1906 och
1907 bestämde Riksdagen anslagets storlek till respektive 7,000 kronor,
6,650 kronor och 4,900 kronor. Maximibeloppet för hvarje understödstagare,
hvilket till år 1899 var 250 kronor, höjdes af 1898 års Riksdag
till 300 kronor och af 1900 års Riksdag till 350 kronor. Under år
1906 hafva 14 understödstagare erhållit understöd till ett sammanlagdt
belopp af 4,900 kronor.»

149

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

I sammanhang med denna proposition har utskottet förehaft till Mildra Kambehandling
en af herr E. Hammarlund i Andra Kammaren väckt motion maren vädd
(n:o 24), däruti föreslagits, att Riksdagen måtte för år 1908 å allmänna motion.
indragningsstaten anvisa ett anslag å 15,000 kronor att, enligt de
närmare bestämmelser Kungl. Maj:t kunde finna godt meddela, användas

dels till understöd af högst 450 kronor åt sådana äldre behöfvande
folkskollärare, hvilka oförvitligt skött sin tjänst men därifrån erhållit
afsked föregår 1867, och

dels till understöd med belopp, som tillsammans med från folkskollärarnes
pensionsinrättning utgående pension uppginge till högst
450 kronor, åt sådana äldre behöfvande folkskollärare, hvilka oförvitligt
skött sin tjänst men därifrån erhållit afsked med pension före år 1892.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande.

»På grund af Riksdagens beslut har allt sedan år 1885 funnits
å allmänna indragningsstaten anvisadt och ställdt till Kungl. Maj:ts
disposition ett anslag, hvaraf Kungl. Maj:t ägt meddela understöd åt
sådana äldre, behöfvande folkskollärare, hvilka oförvitligt skött sin
tjänst men därifrån erhållit afsked före år 1867, hvarjämte Riksdagen
medgifvit, att Kungl. Maj:t ägt närmare bestämma villkoren för sådant
understöds erhållande.

Ursprungligen var anslaget 10,000 kronor, och understödsbeloppet
sattes till högst 250 kronor. Sedan flere af de ursprungliga understödstagarna
afgått med döden, höjdes från år 1899 maximum derstödsbeloppet
till 300 kronor och från år 1901 till 350 kronor med bibehållande
af anslagets storlek 10,000 kronor. På grund af ytterligare
dödsfall nedsattes anslaget för år 1905 till 7,000 kronor, för år 1906
till 6,650 kronor och för år 1907 till 4,900 kronor, hvilket belopp
Kungl. Maj:t äfven begär för år 1908.

Efter all sannolikhet kommer antalet af dem, som kunna komma
i fråga till erhållande af understöd från det ifrågavarande anslaget,
under den närmaste framtiden att ganska hastigt minskas. Härigenom
kan beredas tillfälle att gifva åtminstone en del af de kvarlefvande ett
högre understödsbelopp. En förhöjning af understödet synes ock vara
väl behöflig för åtskilliga af dessa gamla, då i betraktande „tages, dels
att de nu nått den ålder, att de ej kunna genom eget arbete bidraga
till sitt lifsuppehälle, dels lefnadskostnaderna under den senaste tiden
så betydligt stigit.

Maximiunderstödsbeloppet torde lämpligen böra sättas till 450
kronor, motsvarande hel folkskollärarepension efter 600 kronors lön.

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Äfven om samtliga de 14 understödstagare, som erliöllo understöd år
1906, skulle lefva år 1908 och samtliga af Kungi. Maj:t tilldelas högsta
understödsbeloppet, komme ändock att härför kräfvas endast 6,800
kronor, alltså 3,700 kronor mindre än det ursprungliga anslaget.
Sannolikt är dock, att på grund af dödsfall nämnda belopp icke på
långt när kommer att utgå.

Genom de besparingar, som så småningom uppstått i det ursprungliga
anslaget å 10,000 kronor, blir det möjligt att utan nämnvärda
uppoffringar för staten hjälpa äfven en annan grupp af äldre folkskollärare,
nämligen dem, hvilka afgått före år 1892, då lägsta delaktighetsbeloppet
i folkskollärarnes pensionsinrättning höjdes för samtliga folkskolläraretjänster
till 700 kronor (motsvarande 525 kronor i hel pension).

Enligt från folkskollärarnes pensionsinrättning inhämtade uppgifter
(se bilagan) funnos den 31 december 1906 sammanlagdt 111
pensionstagare i folkskollärarnes pensionsinrättning, hvilka pensionerats
före 1892 med pensionsbelopp, understigande 450 kronor. Fördelningen
mellan dessa äldre folkskollärare ställer sig sålunda:

Antal:

2 .....

5 .....

10 .....

34 .....

26 .....

34 .....

Summa 111

Pensionsbelopp:

177—200 kronor
201—250 „

251—300 „

301—350 „

351—400 „

401—444

Hela pensioneringsbeloppet för dessa 111 utgör sammanlagdt 39,362
kronor 75 öre, motsvarande ett medelpensionsbelopp af 354 kronor
62 öre.

Att i någon mån bringa dessa äldre folkskollärare en hjälp i
deras ofta ganska brydsamma ekonomiska ställning synes mig särdeles
behjärtansvärdt. För att samtliga dessa 111 skulle tillförsäkras en
årsinkomst, som tillsammans med pensionen uppginge till 450 kronor,
eller samma belopp som jag ifrågasatt för de före år 1867 afgångna,
skulle erfordras 10,587 kronor 25 öre. Men då naturligtvis icke samt -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7i.

151

liga de 111 pensionärerna äro i behöfvande omständigheter och då i
betraktande tages, att på grund af dödsfall redan före år 1908 antalet
måhända rätt afsevärdt nedgått, torde ett belopp af 8,700 kronor vara
fullt tillräckligt för det afsedda ändamålet. Då härtill läggas de 6,300
kronor, hvilka jag beräknat för de äldre folkskollärare, som afgått
före år 1867, blir slutbeloppet 15,000 kronor.

Genom att höja det af 1884 års Riksdag beviljade anslaget till
understöd åt äldre folkskollärare från det ursprungliga beloppet 10,000
kronor till 15,000 kronor, skulle det afsevärda målet vinnas, att staten
kunde tillförsäkra samtliga de äldre folkskollärare, hvilka afgått före
år 1892 och som äro i behöfvande omständigheter, en blygsam årsinkomst
för deras återstående dagar af 450 kronor.

De villkor, under hvilka understöd till den nya kategorien af
äldre lärare finge utgå, borde lämpligen fastställas likartade med de af
Kungl. Maj:t föreskrifna villkoren för hittills utgående understöd till
äldre folkskollärare. Bland dessa villkor ingå, att understödstagare
skall hafva oförvitligt skött sin tjänst samt vara minst 60 år gammal
och i behöfvande omständigheter.

En förbättring i de äldre pensionstagarnes villkor har tidigare
varit ifrågasatt. Vid 1900 års riksdag väcktes motion om att samtliga
folkskollärarepensioner, hvilka blifvit fastställda efter lägre delaktighetsbelopp
än 700 kronor, skulle ökas till motsvarighet mot nämnda belopp
eller till 525 kronor för hel pension och i proportion därtill för afkortad
pension, och för detta ändamål begärdes ett särskildt förslagsanslag
af 39,000 kronor. Det gällde sålunda den gången att ändra de
en gång fastställda pensionsbeloppen. Af principiella skäl afslog Riksdagen
detta förslag. Statsutskottet uttalade nämligen den meningen,
»att det pensionsbelopp, som enligt gällande reglemente blifvit vederbörligen
grundlagdt och bestämdt samt af pensionär tillträdts, icke
sedermera lämpligen bör höjas».

Mot denna af Riksdagen godkända princip strider dock icke alls
att, efter särskild pröfning och där behof föreligger, tilldela en pensionstägare,
hvilken åtnjuter en årlig pension, som med nuvarande höga
lefnadskostnader är allt för knapp för eu nödtorftig bärgning, ett särskildt
understöd, och då målet kan i detta fall vinnas genom en till
beloppet ganska ringa ökning af det förutvarande anslaget till understöd
åt äldre folkskollärare, skall helt visst Riksdagen behjärta det
behof, som här föreligger.

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Utskottets

yttrande.

Ang. understöd
'' åt äldre
iehöfvande
småsftollärare
med flera.

[24.]

De gamla banbrytarne på folkskolans fält hafva gjort sig väl förtjänta
af en liten förbättring i sina lefnadsvillkor för återstående dagar.»

Beträffande understödet åt sådana äldre behöfvande folkskollärare,
Indika erhållit afsked före år 1867, har utskottet i likhet med motionären
ansett, att dem borde beredas något högre understöd än det af
Kungi. Maj:t föreslagna; och då utskottet förmenar, att en förhöjning
af 50 kronor i någon mån skulle bidraga till förbättrande af de gamla
folkskollärarnes levnadsförhållanden, har utskottet för sin del velat tillstyrka,
att understöd må utgå intill belopp af 400 kronor och enligt
de närmare bestämmelser, Kungl. Maj: t finner godt därom meddela.
Någon ökning i anslagsbeloppet synes ej vara med anledning af den
ifrågasatta höjningen i understödet erforderlig.

Hvad däremot beträffar motionärens förslag om förhöj dt understöd
åt sådana äldre behöfvande folkskollärare, som erhållit afsked
efter år 1866 men före år 1892, har utskottet icke funnit motionären
hafva framlagt giltiga skäl för sitt förslag.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen med anledning af Kungl. Maj:ts
förevarande framställning och herr Hammarlunds ofvannämnda
motion må för år 1908 å allmänna indragningsstaten
anvisa ett anslag å 4,900 kronor, att
enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan
finna godt meddela, användas till understöd af högst
400 kronor åt sådana äldre behöfvande folkskollärare,
hvilka oförvitligt skött sin tjänst men därifrån erhållit
afsked före år 1867.

45:o) Under tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under
denna hufvuditel i punkten 24 föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för år 1908 å allmänna indragningsstaten
anvisa och till Kungl. Maj:ts disposition
ställa ett anslag af 18,000 kronor för beredande
af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor
vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande

153

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

och extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola,
hvilka, efter att hafva i minst femton års tid oförvitligen
tjänstgjort, afgått från tjänsten utan att erhålla
understöd enligt kungl. regiementet den 22 juni
1892, samt under enahanda villkor och bestämmelser
i öfrigt, som beträffande det för år 1907 uti förevarande
afseende beviljade anslag blifvit af Riksdagen
stadgade, nämligen:

att lärares eller lärarinnas tjänstgöring afslutas
så tidigt, att ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda
nådiga reglemente icke kunnat honom eller henne
beviljas, eller före utgången af år 1891;

att sådan från tjänsten afgången lärare eller
lärarinna uppnått eu lefnadsålder af minst femtiofem år;

att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande
omständigheter;

att det belopp, hvartill understöd högst må
meddelas, bestämmes till 100 kronor årligen; samt

att Kungl. Maj:t må äga att meddela de närmare
föreskrifter i ämnet, hvilka befinnas erforderliga.

46:o) I punkten 25 af ifrågavarande hufvudtitel har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen dels att medgifva, att vissa lärarinnor vid flickskolor,
som i följd af 1904 års Riksdags beslut om inrättande af statssamskolor
i åtskilliga städer indragits eller komma att indragas, måtte från den
tid, deras anställning vid skolorna af nyssnämnda anledning upphört,
kunna komma i åtnjutande af statsunderstöd, hvardera till belopp af
högst 400 kronor för år räknadt, att utgå under förutsättning att vederbörande
kommun i hvarje fall lämnade understöd till minst lika stort
belopp samt under de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t kunde finna godt
föreskrifva,

dels ock att för beredande af tillgång till utgifvande af de statsunderstöd,
som sålunda blefve beviljade, å allmänna indragningsstaten
uppföra ett förslagsanslag af 4,000 kronor.

Departementschefen har vid detta ärendes föredragning i statsrådet
den 21 december 1906 anfört följande:

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

Ang. under*
stöd åt äldre
behöfvande
flickskollärarinnor.

[25.]

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

»I enlighet, med den af 1904 års Riksdag på Kung!. Maj:ts förslagbeslutade
ändrade anordning af rikets allmänna läroverk hafva i åtskilliga
städer åt staten inrättats allmänna läroverk, gemensamma för
gossar och flickor, s. k. samskolor. De enskilda flickskolor, som i dessa,
merendels mindre, städer förut iunnits, hafva naturligtvis genom inrättandet
af statens samskolor kommit i eu svår ställning; de mista
sitt statsunderstöd och kunna icke konkurrera med statsläroverkem
De hafva därför redan upphört eller komma antagligen att upphöra
med sin verksamhet. Till följd häraf gå flera af de lärarinnor, som
nu äro anställda vid dessa enskilda läroverk, i mistning af sina befattningar.
En del af dem, nämligen de yngre, erhålla kanske platser vid
statens samskolor eller vid enskilda läroverk på andra orter, men för
de äldre blifva nog svårigheterna härutinnan stora. Detta förhållande
har i viss mån behjärtats af såväl 1899 års läroverkskommitté, hvars
förslag ligger till grund för den nu påbörjade läroverksreformen, som
af Riksdagen. Uti sitt den 8 december 1902 afgifna betänkande har
kommittén uti detta afseende anfört följande:

''Svårare och mera behjärtansvärd blir lärarinnornas ställning i
de städer, där flickskolorna skulle komma att upphöra. Visserligen
tillskapas nya lärarinnebefattningar i samskolorna, men dessa motsvara
endast en del af de platser, som komma att indragas. För att underlätta
tillträdet till desamma föreslår kommittén, att åt de indragna
skolornas mera erfarna och bäst vitsordade lärarinnor må, därest de
ej äga den för ifrågavarande sysslor fastställda examenskompetensenv
genom kunglig dispens beredas möjlighet att fortfarande gagna i ett
kall, hvaråt de förut med framgång ägnat sina krafter. Kommittén
anser jämväl ensidigt, att sådana lärarinnor, som därtill befinnas lämpliga,
må på liknande sätt erhålla rätt att innehafva folkskollärarinnebefattningar.
För öfrigt må bär tagas i betraktande, att den ifrågavarande
omorganisationen ej kan genomföras i ett slag, utan kommer
att försiggå successivt och taga åtskilliga (6—8) år i anspråk, hvarigenom
lärarinnorna få tid och rådrum att se sig om efter platser i
flickskolor å andra orter, där dessa skolors antal och behof af lärarkrafter
ständigt ökas, eller ock inom andra verksamhetsområden. Det
är jämväl att hoppas, att de icke själfförvållade svårigheter, hvari en
del lärarinnor komma att vid en omorganisation försättas, skola vid
platsers tillsättande af vederbörande hvar i sin stad bebjärtas. Kommittén
anser sig därför kunna uttala den förväntan, att olägenheterna

Statsutskottets Utlåtande No) ll.

155

n.f dess förslag i bär berörda afseende i allmänhet skola utan större
svårighet låta sig öfvervinna.’

Riksdagen har i sin skrifvelse den 18 maj 1904 i anledning af
Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad anordning af rikets allmänna
läroverk samt lönereglering; för de vid dem anställda lärare
förklarat sig instämma uti hvad läroverkskommittén sålunda yttrat.

I enlighet med hvad läroverkskommittén föreslagit hafva åtskilliga
af de mera erfarna och skickligaste lärarinnorna vid under indragning
varande flickskolor i städer, där statssamskolor inrättats, af
Kungl. Maj:t erhållit behörighet att söka och innehafva lärarinnebefattning
vid samskola i viss, för hvar och en angifven stad, oaktadt
de icke uppfylla de villkor, som stadgats för erhållande af sådan befattning,
och lära såväl dessa lärarinnor som sådana vid ifrågavarande
flickskolor förut anställda, hvilka äga berörda kompetens, redan hafva
förordnats till extra ämneslärarinnor vid statens samskolor. Men dylika
åtgärder äro tydligtvis icke till något gagn för de lärarinnor, hvilka
på grund af ålder eller annan orsak icke lämpa sig för tjänstgöringen
vid statens skolor och icke kunna på annat sätt försörja sig.

I anledning häraf har centralstyrelsen för föreningen af lärarinnor
och lärare vid Sveriges högre flickskolor och samskolor i underdånig
skrifvelse den 27 november 1905 anhållit, att ålderdomsunderstöd
måtte af statsmedel beredas vissa af de vid nu ifrågavarande flickskolor
förut anställda lärarinnor. Centralstyrelsen har till stöld härför anfört,
förutom af mig nu omförmälda förhållanden, följande:

Utom de lärarinnor, som kunde beräknas komma att erhålla anställning,
funnes emellertid några, som uppnått den ålder, att det torde
blifva svårt, om ej omöjligt för dem att få ny anställning. Dessa lärarinnor,
som sålunda utan eget förvållande beröfvats sin utkomst, på
samma gång de måste äga ytterst ringa utsikter att erhålla annan sådan,
hade härigenom kommit i en synnerligen bekymmersam ställning, och
•centralstyrelsen vågade på grund däraf anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes
vidtaga åtgärder för att åt dem bereda understöd af statsmedel.

Centralstyrelsen hade, utgående från den uppfattningen, att lärarinna,
som fyllt 45 år, skulle hafva svårt vare sig att erhålla någon
ny lärarinneplats eller att ägna sig åt annan verksamhet, gjort sig
underrättad om, huru många och hvilka de lärarinnor vore, som på
■detta sätt skulle komma att blifva lidande, och såsom af en skrivelser!
bifogad tablå framginge, vore antalet af sådana lärarinnor, såvidt

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

centralstyrelsen kunnat utröna, tolf. Centralstyrelsen hade ansett, att
ett pensionsbelopp, ägnadt att nödtorftigt betrygga dessa lärarinnors
ålderdom, ej kunde beräknas lägre än till 800 kronor. Vid bestämmandet
af detta belopp både centralstyrelsen tagit i betraktande, att
pensionen för folkskollärarinnor i regeln torde uppgå ungefär till detta
belopp, och att andra, i statens tjänst anställda kvinnor, exempelvis
telegrafisterna, hade tillförsäkrats 1,200 kronors årlig pension.

Man borde emellertid kunna förutsätta, att de kommuner, inom
hvilka ifrågavarande lärarinnor verkat, skulle vara villiga att bidraga
till deras pensionering t. ex. med halfva beloppet. Under förutsättning
af ett pensionsbelopp, beräknadt i det hela till 800 kronor, skulle
alltså ett eventuellt statsbidrag kunna inskränkas till 400 kronor för
hvarje lärarinna. Emellertid torde i åtskilliga fall ett ännu lägre bidrag
af allmänna medel till ifrågavarande lärarinnors pensionering
kunna beräknas. Såsom af tablån framginge, vore nämligen några
bland dem delägare antingen i »Pensionsinrättningen för lärarinnor vid
Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom» eller i »Svenska lärarinnornas
pensionsförening», två till och med delägare i båda, och det torde
kunna ifrågasättas, att vid bestämmande af statens eventuella bidragtill
dessa ett afdrag borde beräknas i förhållande till lärarinnors från
nyssnämnda pensionsinrättningar utgående understöd.

Äfven om eu nedsättning härför icke beräknades, skulle dock
under de förutsättningar i öfrigt, som förut blifvit framhållna, ett förslagsanslag
å 4,800 kronor vara tillräckligt för ifrågavarande ändamål.

Att centralstyrelsen, ehuru den tänkte sig möjligheten att till
lärarinnor, som åtnjöte understöd från de omförmälda pensionsföreningarna,
ett mindre belopp än 400 kronor skulle komma att utgå, dock
i underdånighet föresloge det angifna förslagsanslaget till så högt belopp.
som nyss angifvits, eller 4,800 kronor, berodde därpå, att några
af de lärarinnor, som vore delägare i pensionsinrättning, ännu ej

uppnått 55 år och sålunda under den närmaste tiden icke skulle

komma att erhålla understöd från någon pensionsförening, dels därpå att
bland de vid flickskolor, som koinme att indragas, anställda lärarinnor
af lägre ålder än 45 år möjligen torde finnas någon, hvilken under

en lång följd af år arbetat i flickskolans tjänst, och som, då hon vid

skolans upphörande miste sin befattning i följd af till exempel försvagad
hälsa, ej kunde erhålla ny anställning, och som på grund al

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

157

denna ömmande omständighet torde böra komma i åtanke till erhållande
af statsunderstöd.

På grund af hvad sålunda anförts anhölle centralstyrelsen, att
Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om beviljande af
ett förslagsanslag å 4,800 kronor att användas till understöd af högst
400 kronor om året åt vissa vid flickskolor, som till följd af 1904 års
läroverksreform korande att indragas, anställda lärarinnor från och med
den tid, då deras tjänstgöring vid skolan upphörde, under förutsättning
att vederbörande kommun för ändamålet lämnade motsvarande
belopp.

Öfver ifrågavarande framställning har öfverstyrelsen för rikets
allmänna läroverk den 18 december 1905 afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande, däri öfverstyrelsen yttrat hufvudsakligen följande:

Öfverstyrelsen funne de af centralstyrelsen anförda skälen högligen
belijärtansvärda och tillstyrkte därför, att framställning gjordes
till Riksdagen om beviljande af nödigt anslag till nämnda lärarinnors
pensionering. Beträffande det föreslagna beloppet af den pension, som
skulle kunna utgå af statsmedel till'' hvarje lärarinna eller högst 400
kronor, funne öfverstyrelsen intet att erinra liksom ej heller beträffande
villkoret, att vederbörande kommun lämnade bidrag, som icke understege
statspensionen.

Med afseende på den af centralstyrelsen antydda frågan om en
eventuell minskning af statspensionen för de lärarinnor, som vore delägare
i en eller annan pensionsinrättning, ville öfverstyrelsen uttala
den meningen, att en sådan minskning till skäligt belopp kunde anses
befogad, då ju staten lämnat bidrag till pensionsafgifterna. Öfverstyrelsen,
som förmenade, att minskningen icke borde vara större, än
som motsvarade nämnda statsbidrag, hade tänkt sig, att den borde
beräknas till så stor del af det från pensionsinrättningen utgående
pensionsbeloppet, som summan af statens bidrag till pensionsafgifterna
utgjorde af totalsumman af inbetalda pensionsafgifter.

Beträffande de villkor, som, förutom nyssnämnda om bidrag af
vederbörande kommun, borde fastställas för beviljande af statspension,
ansåge öfverstyrelsen, att lärarinna borde hafva uppnått en ålder af
45 år vid den tid, då verksamheten upphörde vid skolan, samt att hon
vid samma tid borde hafva tjänstgjort i flickskola såsom lärarinna eller
föreståndarinna under sammanlagdt minst 20 år. Af de tolf lärarinnor,

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

som funnes upptagna på förutberörda tabell, vore det endast eu, som
vid indragningen af den skola, vid hvilken hon vore anställd, icke
skulle hafva uppfyllt dessa villkor. Då denna lärarinna tillika vore
gift, hvithet icke vore fallet med någon af de öfriga, syntes hon äfven
af detta skäl icke böra sättas i fråga till erhållande af pension. Till
följd häraf borde förslagsanslaget beräknas till 4,400 kronor.

Till följd af nådig remiss bär jämväl statskontoret den 11 oktober
1900 yttrat sig i ärendet och därvid anfört följande:

I örevarande framställning syntes äfven enligt statskontorets mening
vara värd synnerligt beaktande; och statskontoret ansåge sig utan
tvekan kunna tillstyrka, att för ifrågavarande ändamål bereddes bidrag
af statsmedel. Statskontoret funne sig emellertid böra framhålla, att,
då det här gällde, icke pension åt statstjänare såsom ersättning för
långvarig anställning i det allmännas tjänst, utan hvad som billigtvis
borde från statens sida åtgöras, för att ifrågavarande, i enskild tjänst
anställda lärarinnor icke måtte lida nöd till följd däraf, att de genom
den beslutade omorganisationen af allmänna läroverken miste sina befattningar,
särskildt afseende borde i förevarande fall fastas vid behof
af understöd, så att endast i det fall, att sådant verkligen förelåge,
statsbidrag ifrågakomme. Att de flesta af dessa lärarinnor blefve i
behof af understöd, när de lämnade sina befattningar, vore väl antagligt,
men syntes icke af handlingarna i ärendet med full tydlighet
framgå. I den mån pension tillkomme vederbörande till följd af delaktighet
i en eller flera pensionsinrättningar, kunde och borde gifvetvis
statsbidraget minskas eller eventuellt helt och hållet bortfalla, Om
man — såsom statskontoret funne skäligt — utginge från, att behofvet
blefve tillgodosedt genom beredande åt vederbörande af inkomster till
belopp af 800 kronor årligen, torde statsbidraget böra inskränkas till
att fylla hvad som bruste i nämnda belopp, därvid dock, på sätt föreliggande
förslag innebure, statens bidrag icke finge utgå med högre
belopp än kommunens. Därest alltså en lärarinna befunnes till följd
af delaktighet i någon pensionskassa åtnjuta pension till belopp af
exempelvis 500 kronor, syntes statsbidraget i detta fall böra utgå med
150 kronor, under förutsättning att kommunen bidroge med enahanda
belopp. Skulle i detta fall kommunen hafva anslagit 300 kronor eller
mera, eller om delaktighet i en eller flera pensionsinrättningar för
lärarinnan medförde pension till belopp af 800 kronor eller däröfver,

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 159

syntes statens mellankomst till betryggande af lärarinnans ålderdom
icke vara erforderlig.

Öfverstyrelsen hade föreslagit, att såsom villkor för åtnjutande
af statsbidrag måtte fordras uppnådd ålder af minst 45 år och minst
20 års anställning såsom lärarinna eller föreståndarinna vid flickskola;
och häremot syntes icke något vara att erinra. Samtliga de lärarinnor,
som funnes upptagna å meranämnda förteckning, hade uppnått
angifna lefnadsålder, hvaremot en af dem icke uppfyllde villkoret med
afseende på tjänstålder. Då sistnämnda lärarinna vore gift, hade öfverstyrelsen
äfven af denna orsak ansett statsbidrag icke böra till understöd
åt henne utgå. Med afseende härå ville statskontoret erinra, att
det icke saknades exempel på, att gift lärarinna blifvit genom Riksdagens
beslut tillagd pension. Då det emellertid på grund af berörda
förhållande finge anses sannolikt, att denna lärarinna icke vore i behof
af understöd, och med hänsyn särskildt till den korta tid, hon haft
anställning vid flickskola, delade statskontoret öfverstyrelsens mening,
att statsbidrag icke borde till understöd åt henne beräknas.

Beträffande frågan, när statsbidraget skulle börja utgå, syntes
tidpunkten härför skäligen böra vara den, då vederbörandes verksamhet
vid flickskolan af förut omförmäld orsak upphörde — under förutsättning
att villkoren för statsbidrag då i öfrigt vore uppfyllda.

Hvad slutligen vidkomme beloppet af det anslag, som borde för
ifrågavarande ändamål äskas, torde det i saknad af fullständiga upplysningar
rörande de på frågan inverkande omständigheter icke låta
sig göra att exakt beräkna det erforderliga anslagsbeloppet, men, under
förutsättning att anslaget finge formen af förslagsanslag, syntes detsamma
kunna bestämmas till i rundt tal 4,000 kronor.

Ehuru nu ifrågavarande lärarinnor, såsom anställda i enskild
tjänst, icke hafva något berättigadt anspråk på pension af staten, synes
mig, då de genom eu omorganisation af de allmänna läroverken mista
sina anställningar och till följd af ålder eller annan orsak måhända icke
kunna erhålla nya, billigheten fordra, att staten bidrager till att i
någon mån hålla dem skadeslösa härför. På sätt statskontoret föreslagit,
bör statens bistånd härvid få karaktären af ett understöd, som
utgår endast under förutsättning, att verkligt behof föreligger. Emot
hvad af myndigheterna föreslagits i afseende å uppnådd lefnads- och
tjänstålder såsom villkor för åtnjutande af understöd har jag icke

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

något att erinra. Med statskontoret förenar jag mig i fråga om grunderna
och villkoren i öfrigt för erhållande af understöd, särskildt fasthållande,
att understödsbeloppet i hvarje enskildt fall ej må öfverstiga
400 kronor. Understöden höra utdelas för ett år i sänder efter därom
hos Kungl. Maj:t gjorda ansökningar.

Om jag sålunda anser, att nu omförmälda bestämmelser och villkor
böra i hufvudsak fästas vid de ifrågavarande understöden, torde
dock endast två af dem böra på förhand fastslås, nämligen att statsunderstödets
belopp ej får öfverstiga 400 kronor och ej vara större,
än hvad vederbörande kommun tillskjuter. I öfrigt erforderliga bestämmelser
böra af Kungl. Maj:t stadgas först i sammanhang med understödens
kungörande till ansökning; och synes det böi’a stå Kungl. Maj:t
öppet att i särskilda undantagsfall i fråga om dessa bestämmelser
göra de afvikelse!’, som må kunna påkallas af föreliggande förhållanden.

Till äfventyra torde i detta ärende den invändning framkomma,
att, medan för närvarande pension från de båda statsunderstödda
anstalterna, pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor
för kvinnlig ungdom samt svenska lärarinnornas pensionsförening, kan
antagas utgöra omkring 500 kronor för år, de nu föreslagna bestämmelserna
om understöd utgå från den förutsättning; att vederbörande
skulle beredas understöd till belopp af 800 kronor för år. Härvid må
dock erinras, att här ej är fråga om pension i egentlig mening, utan
delvis om ett slags skadestånd, delvis om ett understöd, som endast
under vissa angifna förutsättningar utgår; vidare att den ena af de
båda omförmälda pensionsanstalterna i slutet af år 1905 vidtagit sådan
ändring i sina stadgar, att pensionerna från densamma framdeles kunna
komma att uppgå ända till 900 kronor, samt att 800 kronor är det
pensionsbelopp för lärarinnor, som eftersträfvas i en under år 1906 af
centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen gjord underdånig
framställning om höjning af statsbidraget till pensionering af lärarinnor,
anställda vid högre flick- och samskolor.

Hvad slutligen det erforderliga statsanslagets natur och belopp
angår, instämmer jag med statskontoret.»

På »''rund af hvad i ärendet blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att Riksdagen må,

dels medgifva, att vissa lärarinnor vid flickskolor.

Statsutskottets Utlåtande K:o 11. 161

som i följd af 1904 års Riksdagsbeslut om inrättande
af statssamskolor i åtskilliga städer indragits eller
komma att indragas, må från den tid, deras anställning
vid skolorna af nyssnämnda anledning upphört,
kunna komma i åtnjutande af statsunderstöd hvardera
till belopp af högst 400 kronor för år räknadt, att
utgå under förutsättning att vederbörande kommun i
hvarje fall lämnar understöd till minst lika stort belopp
samt under de villkor i öfrig!, Kungl. Maj:t kan finna
godt föreskrifva,

dels ock för beredande af tillgång till utgifvande
af de statsunderstöd, som sålunda varda beviljade, å
allmänna indragningsstaten uppföra ett förslagsanslag
af 4,000 kronor.

47:o) Uti punkten 26 af förevarande hufvudtitel bär Kungl. Maj:t
föreslagit, att förestånderskan och instruktionsbarnmorskan vid barnmorskeundervisningsanstalten
i Göteborg Carolina Magnusson måtte från
och med månaden näst efter den, hvari afsked blefve henne beviljadt,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
pension till belopp af 400 kronor årligen.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden nyssnämnda dag
innehåller härom följande yttrande af departementschefen.

»I underdånig skrifvelse den 5 september 1906 har medicinalstyrelsen,
med öfverlämnande af en af barnmorskeläraren i Göteborg,
professorn K. A. "Walter hos styrelsen gjord framställning om beredande
af pension åt förestånderskan och instruktionsbarnmorskan vid barnro
orskeundervisningsanstalten i Göteborg Carolina Magnusson, hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte till 1907 års Riksdag aflåta nådig proposition
om beviljande af årlig pension till belopp af 400 kronor åt Carolina
Magnusson, att utgå från den tid, hon erhölle afsked från sin befattning
vid nämnda undervisningsanstalt.

Af handlingarna i ärendet inhämtas, att Carolina Magnusson, som
är född den 5 april 1847 och således 59 år gammal, sedan början af år
1878 varit anställd såsom instruktionsbarnmorska vid barnmorskeundervisningsanstalten
i Göteborg och därunder ådagalagt största duglighet
och nit i tjänsten, samt att hon numera har betydligt nedsatt hörsel
å båda öronen, upprepade gånger lidit af reumatisk irit med betydligt
nedsatt synskärpa på högra ögat och visar påfallande sinnesslöhet.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 21

Ang. ^pension
för instruktionsbarnmorskan

Carolina
Magnusson.

[2 6.]

Ang. pension
för docenten
vid universitetet
i Uppsala,
professorn H.

Edfeldt.

[2 7.]

162 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Öfver medicinalstyrelsens förevarande framställning har statskontoret
den 25 september 1906 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande,
däruti statskontoret, under anförande att Carolina Magnusson, som enligt
den för omförmälda läroanstalt gällande stat åtnjöte i årligt arfvode 800
kronor, efter ett långvarigt, väl vitsordadt arbete i statens tjänst nu
syntes böra genom erhållande af pension beredas tillfälle att från
tjänsten afgå, och att intet syntes vara att erinra mot det på professor
Walters hemställan af medicinalstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet
400 kronor, tillstyrkt bifall till medicinalstyrelsens framställning.»

Utskottet, som ansett sig böra tillstyrka hvad Kungl. Maj:t i förevarande
punkt föreslagit, får hemställa,

att Riksdagen må besluta, att förestånderskan
och instruktionsbarnmorskan vid barnmorskeundervisningsanstalten
i Göteborg Carolina Magnusson må från
och med månaden näst efter den, hvari afsked varder
henne beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära pension till belopp
af 400 kronor årligen.

48:o) I tionde hufvudtiteln under punkten 27 har Kungl. Maj:t
föreslagit, att docenten i praktisk filosofi vid universitetet i Uppsala,
professorn Hans Edfeldt måtte från och med månaden näst efter den''
i hvilken afsked från docenturen blefve honom beviljadt, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till.
belopp af 2,000 kronor årligen.

I detta ärende innehåller statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 21 december 1906 följande yttrande af departementschefen.

underdånig skrifvelse den 10 oktober 1906, därvid fogats
transsumt af det större akademiska konsistoriets i Uppsala protokoll
den 8. september 1906 med flera handlingar, har kanslern för rikets
universitet hemställt, det Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition
föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja en årlig
pension af 2,000 kronor till docenten vid universitetet i Uppsala,
professorn Hans Edfeldt att utgå från och med månaden näst efter den''
i hvilken afsked från docenturen blefve honom beviljadt.

Af berörda handlingar inhämtas bland annat:

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

163

att Edfeldt är född den 28 juni 1836 och således 70 år gammal;
att han, efter att den 24 december 1868 hafva förordnats till
docent i praktisk filosofi vid universitetet, från den 23 april 1874, då
han förordnades att förestå professuren i nämnda ämne under en del
af vår- och höstterminerna 1874, till och med 1889 års vårtermin,
med undantag allenast för året 1875, helt eller delvis uppehållit endera
af professurerna i praktisk eller teoretisk filosofi samt från den 15
september 1894 förestått den då ledigblifna professuren i praktisk
filosofi, intill dess ny innehafvare tillträdt tjänsten;

att Edfeldt från och med år 1890 enligt Kung!. Maj:ts förordnanden
föreläst samt i öfrigt biträdt vid undervisningen och examinationen
i praktisk filosofi mot åtnjutande af arfvode af de i universitetets
stat till Kungl. Majrts disposition ställda medel, hvilket arfvode
från och med 1898 utgått med 2,000 kronor årligen;

att Edfeldt enligt af universitetets humanistiska sektion lämnadt
vitsord under denna sin tjänstgöring ådagalagt berömlig skicklighet
och flit;

att han enligt vederbörligt läkarintyg numera på grund af hög
ålder och vacklande hälsa är i behof af ledighet från honom åliggande
lärarverksamhet vid universitetet;

att, sedan rektor vid universitetet väckt förslag om utverkande
af pension åt Edfeldt, det större akademiska konsistoriet härom gjort
framställning hos kanslern; samt

att kanslern i sin förutberörda skrifvelse, i likhet med universitetets
rektor, till stöd för framställningen framhållit, att, ehuruväl
anspråk på pension ingalunda kunde grundas på den omständigheten,
att Edfeldt under lång tid varit anställd såsom docent vid universitetet,
det likväl, vid det förhållande att här vore fråga om ett verkligt
undantagsfall, nämligen att en universitetstjänsteman utan att innehafva
ordinarie befattning och fast lön under större delen af en ovanligt
lång tjänstetid så länge skött ordinäre tjänst, att han, därest han haft
fast anställning, skulle hafva varit berättigad till pension, ej kunde
anses annat än billigt, att på den gamle tjänstemannens ålderdom, sedan
hans arbetskraft blifvit förbrukad, staten bidroge till hans uppehälle
och skyddade honom för ekonomiskt betryck.

Statskontoret har efter nådig remiss den 23 oktober 1906 i ärendet
afgifvit underdånigt utlåtande och därvid andragit, att, enär hvad
af vederbörande myndigheter anförts till stöd för förslaget om beredande
af pension åt Edfeldt syntes innebära giltiga skäl för fram -

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. öfverflyttning
af
vissa anslag
från åttonde
hufvudtiteln
till allmänna
indragning s staten.

[28.]

ställning till Riksdagen i ämnet, samt då mot det föreslagna pensionsbeloppet
icke keller syntes böra göras någon erinran, statskontoret
funne sig böra hemställa om bifall till hvad kanslern i sin framställning
föreslagit.»

Till förevarande framställning får utskottet tillstyrka bifall, och
hemställer utskottet således,

att Riksdagen må besluta, att docenten i praktisk
filosofi vid universitetet i Uppsala, professorn Hans
Edfeldt må från och med månaden näst efter den, i
hvilken afsked från docenturen varder honom beviljadt,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära pension till belopp af 2,000
kronor årligen.

49:o) Under punkten 28 i tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att å allmänna indragningsstaten såsom anvisning
i kontant uppföra följande anslag:

till pedagogien i Ålem ..................................... kronor 207- —

till en klockare i Södra Finnskoga församling ............. ,, 75: —

till kapellpredikanten i Mockfjärd, ersättning, att utgå

enligt hittills gällande grunder, förslagsvis......... ,, 161: —

till pedagogien i Öregrund, ersättning, att utgå enligt

hittills gällande grunder, förslagsvis ....................... „ 121: —

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31 december
1906 har depaifiementschefen rörande detta ärende anfört följande.

»Sedan Kungl. Maj:t föreslagit 1906 års Riksdag att med visst
belopp nedsätta anvisningen i kontant under anslaget till pedagogier
och folkskolor och Riksdagen i underdånig skrifvelse den 23 maj 1906
anmält, att Kungl. Maj:ts framställning icke gifvit Riksdagen anledning
till annan erinran, än att det, på sätt i vederbörande statsrådsprotokoll
blifvit antydt, syntes kunna ifrågasättas, huruvida giltig anledning förefunnes
att för de jämförelsevis obetydliga anslag, som vore afsedda att
fortfarande kvarstå under rubriken pedagogier och folkskolor, för framtiden
i riksstaten bibehålla denna anslagsrubrik, anbefallde Kungl. Maj:t
i nådigt bref den 16 juni 1906 statskontoret att inkomma med under -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

165

dårligt yttrande, huruvida icke genom afförande eller öfverflyttning
å annan anslagstitel i riksstaten af de anslag, som vore afsedda att
efter 1907 års ingång fortfarande kvarstå under rubriken pedagogier
och folkskolor, denna anslagsrubrik kunde ur riksstaten uteslutas.
Till åtlydnad häraf har statskontoret i underdånig skrifvelse den 29
september 1906 till en början erinrat, att de efter 1907 års ingång
under nämnda rubrik kvarstående anslag vore
anvisning i kontant:

till garnisonsskolan i Kristianstad ................................. kronor 360: —

,, pedagogien i Alem ................................................. ,, 14: 44

„ en klockare i Södra Finnskoga församling............ ,, 75: —

,, sällskapet för folkundervisningens befrämjande ... ,, 4,500: —

Summa kronor 4,949: 4 4

samt indelning och därmed jämförlig anvisning, på förslag, ersättningary

enligt 1905 års räkenskaper, utgörande:

till pedagogien i Ålem ......................................................... kronor 192: 5 7

,, kapellpredikanten i Mockfjärd ................................... ,, 160: 9 8

,, pedagogien i Öregrund ............................................... ,, 120: 80

,, folkskolan i Yästerlösa .................................................. ,, 82: 5 G

Summa kronor 556: 91

De flesta af dessa anslag torde böra öfverföras å allmänna indragningsstaten,
och vill jag här redogöra för hvad statskontoret beträffande
dem anfört. Till de öfriga återkommer jag vid anmälan af anslagsbehofven
under riksstatens åttonde hufvudtitel.

Anslaget till Ålems pedagogi.

Under nu ifrågavarande utgiftstitel utginge, yttrar statskontoret, till
berörda pedagogi inom Kalmar län, dels under rubriken »anvisning

i kontant»................................................................... kronor 14:44

dels under rubriken »indelning och därmed jämförlig
anvisning, på förslag, ersättningar» godtgörelse för
indraget rånte- och tiondeanslag, som, beräknad
efter 1869 års omsättningspris oförändrad utginge
med ett årligt belopp af.............................................. ,, 192: 57

eller tillsammans kronor 207: oi.

Alems pedagogi, vanligen kallad den Skytteanska skolan, hade
inrättats i förra hälften af sjuttonde århundradet af riksrådet Johan
Skytte, som då ägt Strömsrums kungsladugård med underlydande hem -

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

inan. af iivilka kan eller någon af hans arfvingar skänkt 1 V2 mantal
Ålem och Ödebo till boställe och aflöning åt skolans lärare. Sedan
Strömsrumsgodset blifvit till kronan reduceradh hade konung Carl XI
stadfäst nämnda gåfva genom nådigt bref den 2 januari 1684. Den
numera till statsverket indragna tionde, hvarför ersättning till pedagogi^
utginge, i äldre handlingar kallad tryckeritionde af Ålems församling,
hade senare blifvit anslagen åt pedagogen, hvilken icke uppburit
några löneförmåner af församlingen. Sedan statskontoret uti ett
den 31 december 1883 afgifvet utlåtande föreslagit, att indelningsersättningen
skulle till statsverket indragas, hade detta förslag biträdts
af församlingens skolråd och pastorsämbete, dock så att ersättningsanslagets
indragning skulle äga rum först vid dåvarande pedagogens
afgång från befattningen, men däremot afstyrkts af pedagogen. Kalmar
stifts domkapitel hade, vid det förhållande att Ålems församling förklarat
sig ämna inom kort ingå till Kung!. Maj:t med underdånig
ansökning om Skytteanska pedagogiens förvandling till en folkskola,
och frågan om ersättningsanslagets indragning icke syntes böra afgöras
utan i sammanhang med bestämmande af pedagogiens framtida ställning
och uppgift, i underdånighet hemställt, att statskontorets förslag icke
måtte för det dåvarande bifallas.

Genom nådiga brefvet den 4 juni 1886 hade därefter Kungl. Maj:t
föreskrifvit, att berörda ersättningsbelopp, efter det den vid pedagogien
anställda pedagogen från densamma afgått, icke vidare skulle utan
särskildt nådigt tillstånd utbetalas, hvarjämte föreskrifvits, att domkapitlet
i Kalmar skulle, då pedagogen afgått, därom göra underdånig
anmälan och tillika inkomma med de framställningar, hvartill, under
förutsättning af berörda medels indragning till statsverket, förhållandena
kunde föranleda.

I detta sammanhang ansåge sig statskontoret böra meddela, att
enligt 1905 års bevillningstaxeringslängd öfver fast egendom inom
Ålems socken af Kalmar län de till pedagogien därstädes donerade
hemmanen \2 mantal Ålem och 1 mantal Ödebo vore för det året bevillningstaxerade,
Ålem till 11,200 kronor och Ödebo till 12,500 kronor,
eller bägge hemmanen till sammanlagdt 23,700 kronor. Redan detta
värde angåfve, att nämnda fastigheter vore af den beskaffenhet, att
innehafvaren af desamma borde kunna däraf hämta en jämförelsevis
ej ringa inkomst.

Enligt hvad statskontoret inhämtat, vore bemälde pedagog, August
Joakim Dahlberg, född den 20 mars 1836 och hade af domkapitlet i
Kalmar utnämnts till denna befattning år 1873. Han uppgåfves endast

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

167

hafva tjänstgjort några få år, i det hans tjänst under eu tid af omkring
18 å 20 år uppehållits genom vikarierande folkskollärare. Skol&n
fungerade alltjämt såsom en vanlig folkskola.

Då^ pedagogien icke kunde anses annorlunda än som folkskola,
och då Ålems kommun, i likhet med andra skoldistrikt i riket, åtnjöte
statsbidrag af för sådant ändamål å åttonde hufvudtiteln särskildt
anvisade medel — år 1905 till ett belopp af 5,666 kronor 66 öre —
vore det icke sannolikt, att, då efter nuvarande pedagogens afgång
frågan om nu förevarande anslag med föranledande af nådiga brefvet
den 4 juni 1886 komme under Kungl. Maj:ts pröfning, detta bidrag,
som i äldre tider under andra förhållanden blifvit beviljadt, förklarades
böra vidare utgå.

Under sådana förhållanden syntes anslagsbeloppen tills vidare
kunna öfverflyttas till allmänna indragningsstaten.

Anslaget till en klockare i Södra Finnskoga församling.

Enligt nådiga brefvet den 24 februari 1826 angående två nya
kapellkyrkors anläggande i Värmlands finnskog samt prästerskapets och
klockares aflöning, inköp af religionsböcker m. m. hade Kungl. Maj:t
till klockaren i Södra Finnskoga församling, med afseende på hans
skyldighet att bestrida barnundervisningen, beviljat ett anslag af 50
riksdaler banco. Med anledning af väckt fråga om indragning af detta
understöd hade genom nådiga brefvet den 13 juli 1887 angående
regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel m. m.
lörordnats, att beloppet, efter det befattningens dåvarande innehafvare
från densamma afgått, hvarom det skulle åligga domkapitlet i Karlstad
att hos Kungl. Maj:t göra anmälan, icke vidare skulle utan Kungl.
Maj:ts nådiga tillstånd utbetalas. Enligt hvad statskontet inhämtat,
vore Erik Liden, hvilken den 1 maj 1860 antagits till klockare inom
nämnda församling, fortfarande innehafvare af klockarbefattningen.

Enligt nådiga förordningen den 2 november 1883 angående allmänt
ordnande af klockarnas löneinkomster skulle den till klockare i penningar
utgående lön af församlingen sammanskjutas efter de grunder,
som för kommunalutskylders utgörande i allmänhet vore stadgade.
Ifrågavarande kommun uppbure från anslaget till lönetillskott åt lärare
vid folkskolor och småskolor ett icke obetydligt belopp, hvilket för år
1905 uppgått till 2,366 kronor 68 öre. Vid sådant förhållande ville
det synas statskontoret, som om föga skäl förefunnes att låta förevarande
för längre tid tillbaka och under andra förhållanden beviljade
understöd utgå, efter det klockarbefattningens nuvarande innehafvare
från tjänsten afgått. Då emellertid Kungl. Maj:t genom nådigt bref

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

den 13 juli 1887 redan förklarat frågan härom böra vid innekafvarens
afgång undergå pröfning, borde för närvarande ingen annan åtgärd
vidtagas, än att äfven detta anslag tills vidare öfverflyttades till allmänna
indragningsstaten.

Indelningsersättningen till kapellpredikanten i Mockfjärd.

Enligt nådiga bref vet den 2 oktober 1857 angående förändrad
reglering af komministers- samt klockar-, präst- och skolmästartjänsterna
i Gagnefs pastorat af Kopparbergs län hade förordnats, att Mockfjärds
till detta pastorat hörande kapellförsamling skulle erhålla särskild därstädes
bosatt präst, hvilken, jämte sina åligganden i sådan egenskap,
borde uppehålla klockarsysslan och förestå den vid kapellet inrättade
kyrkskolan, mot åtnjutande, utom andra i nådiga brefvet omförmälda
löneförmåner, af 20 tunnor, i halfrågadt mål motsvarande 119 kubikfot,
hafre af den till skolmästaren i pastoratet sedan äldre tider anslagna
kronotionden. Sedermera hade enligt den af Kungl. Maj:t genom
resolution af den 1 december 1865 fastställda och för en tid af 50 år,
räknadt från och med den 1 maj 1866, gällande löneregleringen för
prästerskapet i Gagnefs pastorat med Mockfjärds kapell bestämts, att
kapellpredikanten ägde att, jämte andra löneförmåner, enligt nyssberörda
nådiga bref årligen uppbära ett mot 20 tunnor kronotiondehafre
svarande belopp. Detta belopp, som beräknades efter tioårigt
medelmarlcegångspris, hade för år 1905 enligt räkenskaperna utgått
med 160 kronor 98 öre.

På grund af hvad sålunda förekommit torde ändring i afseende
på denna indelningsersättning icke kunna äga rum, så länge nämnd»
lönekonvention fortfarande vore gällande. Med anledning häraf ville
statskontoret hemställa, att det måtte föreskrifvas, att, när den genom
nådiga resolutionen den 1 december 1865 fastställda löneregleringen
för Gagnefs pastorat med Mockfjärds kapell upphörde att vara gällande,
den till kapellpredikanten i Mockfjärd från anslaget till pedagogier och
folkskolor utgående indelningsersättning skulle till statsverket indragas,
och borde, så länge anslaget till kapellpredikanten i Mockfjärd utginge,
detsamma öfverflyttas till allmänna indragningsstaten.

Indelningsersättningen till pedagogien i Öregrund.

Denna ersättning för 28,.<5 kubikfot råg och 28,35 kubikfot korn
jämte forsellön 4 kronor 54 öre uträknades efter tioårigt medelmarkegångspris
och hade enligt räkenskaperna för år 1905 utgjort 120
kronor 80 öre.

Genom nådiga brefvet den 21 maj 1880 hade, bland annat, förordnats,
att de anslag af statsmedel, som i Öregrunds pedagogis stat

169

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

vore uppförda för adjunktsbefattningen, efter dåvarande inneliafvarens
afgång icke vidare skulle utan Kung]. Maj:ts nådiga tillstånd utbetalas,
och att domkapitlet i Uppsala skulle äga att, då adjunkten från sin
tjänst afginge, till Kungl. Maj:t inkomma med anmälan därom jämte
de underdåniga förslag angående den lediga lönens användning eller
indragning till statsverket, hvartill omständigheterna kunde föranleda.
Sedan enligt nådiga brefvet den 22 maj 1891 förordnats, bland annat,
att pedagogien i Öregrund skulle från och med den 1 juli samma år
indragas, hade Kungl. Maj:t enligt nådigt bref den 19 februari 1892
förklarat, att ersättningen för det till statsverket indragna kronotiondeanslaget,
som tillkommit dittills varande adjunkten vid pedagogien,
fortfarande finge utbetalas till innehafvaren af denna adjunktsbefattning
C. E. Ernström, så länge han kvarstode vid den därmed förenade
klockartjänsten i Öregrunds stadsförsamling. Enligt hvad statskontoret
inhämtat, innehades ännu nämnda klockarbefattning af bemälde Ernström,
som den 11 oktober 1857 af församlingen å sockenstämma blifvit vald
till .innehafvare af de då ledig varnande, ännu förenade adjunkts- och
klockarbefattningarna och genom utdrag af sockenstämmoprotokollet
erhållit fullmakt å befattningarna.

Öregrunds skoldistrikt uppbure från åttonde hufvudtitelns anslag
till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor understöd med
belopp, hvilka enligt räkenskaperna för år 1905 uppgått till 1,066
kronor 66 öre.

Statskontoret hemställde, att nu ifrågavarande belopp måtte öfverfiyttas
till allmänna indragningsstaten.

Jag anser, i öfverensstämmelse med statskontoret, att de af mig
nu särskildt omförmälda anslag lämpligen böra öfverflyttas på° allmänna
indragningsstatens förslagsanslag. De till pedagogien i Alem
utgående två särskilda anslag, under rubriken »anvisning i kontant»
14 kronor 44 öre, och under rubriken »indelning och därmed jämförlig
anvisning, på förslag, ersättningar», 192 kronor 57 öre, lära därvid,
enär sistnämnda anslag i själfva verket oförändradt utgår med samma
årliga belopp, kunna sammanslås till en i staten lämpligen till 207
kronor jämnad summa, upptagen såsom anvisning i kontant. Hvad
de båda andra indelningsersättningarna angår, torde äfven de, fortfarande
utgående enligt hittills gällande grunder, kunna uppföras under
rubriken anvisning i kontant, med beloppen jämnade till respektive
161 och 121 kronor, förslagsvis.»

Härjämte tilläde departementschefen, att han framdeles skulle
återkomma till frågan om förevarande anslags uteslutande från åttonde
hufvudtiteln.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1907. 4 Sami, 1 Afd. 11 Höft,

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ån g. pension
för förre tcåkning
siar ar en
K. N, .faunson.

[29.]

Under erinran, att utskottet i 16 punkten af utlåtandet n:o 9
angående reglering af utgifterna under åttonde hufvudtiteln, hemställt,
att Riksdagen måtte, med uteslutande ur riksstaten af anslagsrubriken
pedagogier och folkskolor, under åttonde hufvudtitelns rubrik: folkundervisningen
uppföra dels ett anslag af 4,500 kronor med titel: »Sällskapet
för folkundervisningens befrämjande», dels ock ett anslag af
83 kronor med titel: »Folkskolan i Yästerlösa, ersättning, att utgå enligt
hittills gällande grunder, förslagsvis», samt från åttonde hufvudtiteln
afföra öfriga under rubriken pedagogier och folkskolor såsom anvisning
i kontant eller såsom indelning och därmed jämförlig anvisning på förslag:
ersättningar, nu upptagna anslagsposter, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må vinna Riksdagens bifall.

50:o) Uti punkten 29 under samma hufvudtitel har Kungl. Maj:t
föreslagit, att förre teckningsläraren vid allmänna läroverket i Filipstad
Karl Nikolaus Johnson måtte från och med den 1 januari 1907 under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension
till belopp af 300 kronor årligen.

I denna fråga innehåller det i statsverkspropositionen åberopade
statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31 december 1906
följande yttrande af departementschefen.

»En af förre teckningsläraren vid allmänna läroverket i Filipstad
Karl Nikolaus Jahnson i underdånighet gjord ansökning om understöd
i form af pension; uti hvilket ärende öfverstyrelsen för rikets allmänna
läroverk, efter hörande af rektor och inspektor för samskolan i Filipstad,
den 15 november 1906 i underdånighet sig yttrat samt statskontoret
den 21 december 1906 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades:

att Jahnson, som vore född den 25 maj 1857 och således uppnått
en ålder af 49 år, i egenskap af vikarierande teckningslärare tjänstgjort
vid allmänna läroverket i Filipstad från och med höstterminen
1897 till och med höstterminen 1905, eller under tillhopa 17 terminer,
hvilken tjänstgöring blifvit af vederbörande väl vitsordad;

att han i aflöning åtnjutit, förutom af kommunen lämnad ersättning
för extra tjänstgöring, af statsmedel ett årligt arfvode af 300
kronor för åren 1897—1904 jämte för några år dyrtidstillägg, men
för år 1905 enligt nådiga cirkuläret den 27 augusti 1904 ett arfvode
af 500 kronor;

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 171

att han på grund af ögonsjukdom, som ansetts härfva genom
undervisningen i skolan med all sannolikhet förvärrats, nödgats lämna
sin anställning;

att han enligt intyg af extra ordinarie professorn Johan Widmark,
hvilken under någon tid vårdat honom på serafimerlasarettets ögonklinik,
vore fullständigt blind å det vänstra ögat samt hade synskärpan
å det högra ögat nedsatt till endast 1 .io af normal synskärpa, hvarjämte
Widmark vidare intygat, att någon förbättring i Jahnsons synförmåga
icke vore att förvänta, och att han därför måste anses oförmögen att
sköta sin tjänst;

att, enligt intyg af ordföranden i fattigvårdsstyrelsen i Filipstad
och vederbörande kyrkoherde, Jahnson icke ägde medel att försörja
sig och sin familj, bestående af hustru, som vore sjuklig, och en
minderårig dotter, samt vore urståndsatt att förtjäna sitt uppehälle;

att rektor, med hvilken inspektor instämt, anfört, att, då vid
allmänna läroverket i Filipstad i väntan på ombildning, i likhet med
hvad förhållandet varit vid öfriga treklassiga läroverk och pedagogier,
under en lång följd af år de ordinarie lärarbefattningarna icke blifvit
tillsatta utan ständigt skötts af vikarier och därigenom möjlighet till
befordran till ordinarie tjänst, särskilt för öfningslärare vid dessa
mindre skolor, blifvit så godt som alldeles afstängd, det vore billigt
och rättvist att behjärta Jahnsons anhållan om ett understöd, hvaraf
han, om läroverket icke befunnit sig under ombildning, utan tvifvel
vid inträffad sjukdom skulle såsom ordinarie innehafvare af teckningslärarebefattningen
kommit i åtnjutande, äfvensom föreslagit, att åt
Jahnson måtte beredas en årlig pension af 300 kronor;

att öfverstyrelsen, med förordande af detta förslag, hemställt, att
till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition om beviljande af en
årlig pension åt Jahnson till belopp af 300 kronor att från allmänna
indragningsstaten utgå från och med år 1908; samt

att statskontoret i sitt underdåniga utlåtande anfört, att, då
Jahnson till följd af obotlig sjukdom vore oförmögen att fullfölja sin
lärarverksamhet i det allmännas tjänst liksom ock att genom annan
verksamhet förskaffa lefvebröd för sig och sin familj, det syntes vara
af billighet påkalladt, att staten, utan afseende å den tillfälliga omständigheten
att det läroverk, där Jahnson vunnit anställning, vant
under ombildning, och att han till följd däraf icke innehaft ordinarie
tjänst, med understöd bidroge till hans uppehälle för framtiden, samt
att statskontoret mot föreliggande förslag icke hade annat att erinra,
än att pensionen skäligen syntes böra beredas Jahnson redan från början
af år 1907.»

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Utom hvad ofvan blifvit anfördt åberopar departementschefen till
stöd för den gjorda framställningen, att Jahnson syntes endast genom
förhållanden, hvarå han själf ej kunnat utöfva något inflytande, hafva
hindrats att blifva ordinarie innehafvare af den befattning, han uppehållit
på förordnande, äfvensom de i detta fall förekomna särdeles ömmande
omständigheter.

Med tillstyrkan af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning,
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att förre teckningsläraren
vid allmänna läroverket i Filipstad Karl Nikolaus
Jahnson må från och med den 1 januari 1907
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära pension till belopp af 300 kronor
årligen.

^Cai-i*viiheim 51:0) Uti en till Riksdagen den 8 februari innevarande år aflåten

Hagbergs, An- proposition (n:o 45) har Kungl. Maj ti under åberopande af bilagdt statsReirhoidlM''i
rådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för samma dag föreslagit Riksniehsons
och dagen att för rektorerna (Jarl Vilhelm Högberg, Anders Johan Reinhold
Cari johan Danielsson, och Carl Johan Callin å allmänna indragningsstaten uppföra
förande Tfa- nedannämnda belopp att af dem årligen åtnjutas från och med den 1 juli
manna indrag- 1907, nämligen för Hagberg 4,100 kronor, för Danielsson 4,000 kronor
mngsstatm. ocp för Callin 4,500 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokoll har departementschefen anfört
följande.

»Sedan 1904 års Riksdag i anledning af Kungl. Maj tis därom gjorda
framställning medgifvit, att åtskilliga allmänna läroverk, däribland treklassiga
läroverken i Falköping och Örnsköldsvik samt tvåklassiga pedagogien
i Södertälje, finge under viss förutsättning ombildas till sexklassiga
samskolor, förordnade Kungl. Maj ti genom särskilda nådiga
beslut den 2 juni 1905, att ombildningen af nämnda tre läroverk skulle
taga sin början höstterminen 1905. På sätt inhämtas af det statsverkspropositionen
till 1906 års Riksdag bilagda utdrag af statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1906, punkt 16, hemställde
öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk uti underdånig’ skrifvelse den
28 oktober 1905, bland annat, att den genom 1904 års Riksdags beslut
fastställda nya löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

173

rikets allmänna läroverk måtte genomföras med afseende å lärarpersonalen
vid 14 af de läroverk, som enligt samma Riksdags beslut skulle
ombildas till samskolor, däribland de af mig förut berörda läroverken i
Falköping, Örnsköldsvik och Södertälje. Ofverstyrelsen omnämnde därvid,
att vid dessa tre läroverk för närvarande funnes ordinarie rektorer, men
förklarade, att, då de kvalifikationer, som vore för banden hos en rektor
vid en dylik läroanstalt, ingalunda alltid kunde anses innebära garanti
för nödig skicklighet och lämplighet hos en rektor vid en sexklassig
samskola, förenämnda ordinarie rektorer icke borde utan vidare öfverflyttas
på den nya staten såsom rektorer vid de respektive samskolorna,
utan borde rektors tjänsterna vid dessa tillsättas i den ordning, som gällande
läroverksstadga i fråga om dylik tjänst föreskrefve. Sedan 1906
års Riksdag, med bifall till Kungl. Maj :ts proposition i ämnet, för genomförande
af den för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken fastställda
nya löne- och pensionsregleringen med afseende, bland annat, å rektorsbefattningarna
vid omförmälda 14 samskolor, höjt reservationsanslaget
till de allmänna läroverken med visst belopp, lät Kungl. Maj:t den 14
september 1906 utfärda nådig kungörelse, däri utom annat förordnades,
att ifrågavarande löne- och pensionsreglering skulle från och med år
1907 gälla för af Kungl. Maj:t befullmäktigade eller af Kungl. Maj:t tillförordnade
rektorer vid nämnda fjorton samskolor. Rektorerna vid läroverket
i Falköping Carl Vilhelm Hagberg, vid läroverket i Örnsköldsvik
Carl Johan Callin och vid läroverket i Södertälje Anders Johan Reinhold
Danielsson, hvilka tre rektorer erhållit fullmakter å sina rektorstjänster
af vederbörande domkapitel, kvarstå sålunda på gammal stat.

Genom nådigt beslut den 14 september 1906 anbefallde Kungl.
Maj:t ofverstyrelsen att från vederbörande "infordra och med eget utlåtande
skyndsamt till Kungl. Maj:t inkomma med erforderliga upplysningar
i fråga om Hagbergs, Danielssons och Callins villighet att mottaga
utnämning till adjunkt vid allmänt läroverk och om de löneförmåner,
som kunde anses böra tillkomma dem, därest de öfverflyttades
å indragningsstat. Samtidigt anbefalldes ofverstyrelsen att vidtaga åtgärder,
för att rektorstjänsterna vid, bland andra, samskolorna i Falköping,
Södertälje och Örnsköldsvik måtte i den i § 175 mom. 3 af
gällande läroverksstadga föreskrifna ordning från och med den 1 juli
1907 varda besatta med innehafvare, och skulle emellertid bemälda tre
rektorer fortfarande intill nyssberörda tidpunkt uppehålla sina befattningar
med rätt att efter 1907 års ingång uppbära de enligt den nya lönestaten
med desamma förenade löneförmåner.

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Med underdånigt utlåtande den 15 oktober 1906 har nu öfverstyrelsen
till Kungl. Maj:t öfverlämnat yttranden i ämnet från rektorerna
Hagberg, Danielsson och Callim

Hagberg bär förklarat sig ej vilja mottaga utnämning till adjunkt
vid allmänt läroverk. Danielsson önskar helst blifva Överflyttad på indragningsstat,
men, om detta ej kan medgifvas, är lian villig att mottaga
utnämning till adjunkt vid samskolan i Södertälje, för den händelse
lian därjämte erhåller förordnande som rektor vid skolan. Callin åter
är villig att mottaga utnämning till adjunkt vid allmänt läroverk i
Stockholm, under förutsättning att han får bibehålla sin nuvarande aflöning,
5,000 kronor, jämte hyresersättning, 1,000 kronor.

Danielsson och Callin hafva därjämte gjort framställning beträffande
de löneförmåner, som skulle tillkomma dem, därest de öfverflyttades på
indragningsstat. Danielsson önskar bibehålla sin nuvarande lön på stat,
3,500 kronor, jämte hyresersättning, 500 kronor, men tillägger, att, som
hans arbetskraft efter hans trettiosexåriga verksamhet som lärare är något
nedsatt, han föredrager, att med en lön af 3,500 kronor blifva Överflyttad
på indragningsstat framför att ingå på ny stat och tjänstgöra
till pensionsåldern. Callin »förbehåller sig» vid öfverflyttning på indragningsstat
samma löneförmåner, som af honom nu åtnjutas.

Öfverstyrelsen har i sitt underdåniga utlåtande meddelat, att ingen
af de tre rektorerna uppfyllt gällande villkor för erhållande af pension.
Hagberg hade nämligen uppnått endast 62 lefnadsår, Danielsson endast
60 lefnadsår, och Callin, som visserligen uppnått 67 lefnadsår, kunde ej
åberopa föreskri fvet antal tjänstår.

Beträffande Danielsson, fortsätter öfverstyrelsen, syntes af hans
yttrande framgå, att han föredroge att öfverflyttas å indragningsstat.
Vid sådant förhållande och då han själf funne sin arbetskraft något nedsatt,
ansåge öfverstyrelsen jämväl med hänsyn till hans långa och hedrande
tjänstgöring såsom rektor, skäligt, att möjlighet bereddes honom
till dylik öfverflyttning med bibehållande af honom såsom ordinarie rektor
vid tvåklassig pedagogi tillförsäkrade löneförmåner.

Hvad Hagberg beträffade, så enär han bestämdt förklarat sig icke
vara villig att mottaga utnämning till adjunkt, samt han, liksom Danielsson,
hade en lång och hedrande tjänstgöring som rektor att åberopa,
ansåge öfverstyrelsen den lämpliga utvägen vara, att möjlighet bereddes
honom att öfverflyttas å indragningsstat med bibehållande af honom tillförsäkrade
löneförmåner såsom ordinarie rektor vid treklassigt läroverk.

Angående till sist Callin, ansåge sig öfverstyrelsen icke under några

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

175

omständigheter kunna sätta i fråga, att de af honom uppställda villkor
för mottagande af utnämning till adjunkt skulle af Kurtgl. Maj:t beviljas,
och funne dessutom hans förflyttning vid så hög ålder till ett af hufvudstadens
läroverk synnerligen olämplig. Under sådana förhållanden ansåge
öfverstyrelsen möjlighet höra beredas att öfverflytta Gallin å indragningsstat
med bibehållande af honom tillförsäkrade löneförmåner såsom rektor
vid treklassigt läroverk.

\isserligen
nämnda tre rektorer för den fria bostad eller hyresersättning, som de
författningsenligt åtnjöte al vederbörande kommun, men då Kungl. Maj:t
i föregående snarliknande fall, såsom vid indragning af treklassiga läroverket
i Värnamo och tvåklassiga pedagogien i Hjo, icke vidtagit åtgärder
för beredande af sådan ersättning, och öfverstyrelsen funne i och
lör sig betänkligt, att staten skulle lämna ersättning för uppbärande af
en från kommunen åtnjuten förmån, till hvilken vid beräknande af pension
ej heller toges hänsyn, ansåge öfverstyrelsen sig icke böra hemställa om
sagda ersättning.

På grund äf hvad sålunda blifvit anfördt och med hänvisning till
hvad som redan i saken förekommit vid 1906 års riksdag hemställde
öfverstyrelsen, det Kungl. Maj:t, i syfte att bereda ifrågavarande tre
rektorer möjlighet att öfverflyttas å indragningsstat, täcktes föreslå Riksdagen
att för dem å allmänna indragningsstaten uppföra belopp, motsvarande
deras lön å stat, nämligen för Danielsson 2,500 kronor samt
för hvardera af Hagberg och Gallin 3,000 kronor, jämte ålder stillägg,
utgörande för Danielsson 1,000 kronor samt för hvardera af Hagberg
och Callin 500 kronor, eller tillhopa för hvar och en ett belopp af 3,500
kronor.

Sedan öfverstyrelsen s utlåtande i ärendet till Kungl. Maj:t inkommit,
har Gallin i en till Kungl. Maj:t ingifven underdånig skrift hufvudsakligen
anfört, att han önskade kvarstå vid sin tjänst och ansåge sig icke vara
skyldig att från densamma afgå, då läroverket icke indragits utan allenast
ombildats, samt att, därest han mot sitt bestridande blefve Överflyttad
a indragningsstat, han vore berättigad att erhålla godtgörelse för mistad
hyresersättning.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 21 december 1906
uti ärendet afgifvit underdånigt utlåtande, därvid statskontoret jämväl
tagit i öfvervägande innehållet i Gallins förenämnda skrift.

Efter en redogörelse för hvad i ärendet förekommit yttrar statskontoret
följande:

176

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

Enligt hvad öfverstyrelsen upplyst, hade af ifrågavarande rektorer
Hagberg uppnått 62 och Danielsson 60 år. Såsom lärare vid pedagogi
ägde Danielsson författningsenligt icke rätt till pension vid afskedstagande!,
och Hagberg hade enligt gällande bestämmelser ännu icke
uppfyllt villkoret med afseende å lefnadsålder för att komma i åtnjutade
af pension från allmänna indragningsstaten. Gallin, som enligt hvad
öfverstyrelsen meddelat, uppnått en ålder af 67 år, räknade enligt egen,
af öfverstyrelsen vitsordad uppgift ännu icke föreskrit vet antal tjänstår,
hvarför icke heller han nu kunde från sin tjänst afgå med rätt till pension
å nämnda stat.

I fråga om skyldighet för dessa rektorer att åtaga sig annan tjänst
vid samma eller annat läroverk vore att märka, dels, hvad anginge lärare
vid pedagogi, att enligt nådigt bref den 22 november 1861 sådan lärare
skulle, för att komma i åtnjutande af den löneförhöjning, som samma
dag blifvit dåvarande lärarna vid pedagogierna beviljad, vara underkastad
den förändrade tjänstgöring, som kunde varda stadgad, hvilket
villkor borde intagas i fullmakten för de lärare, som därefter utnämndes,
men att nämnda stadgande icke kunde anses innebära skyldighet för
vederbörande att underkasta sig förflyttning till annat läroverk, dels och
i afseende å lärare vid treklassigt läroverk, att genom nådigt cirkulär
den 29 december 1860 förordnats, att i de fullmakter, som utfärdades
för lärare vid sådant läroverk, skulle intagas det villkor, att yngste
kollega vore skyldig inträda i tjänstgöring vid annan skola, där sådant
blefve föreskrifvet. Äfven om denna föreskrift en gång skulle hafva
varit tillämplig på rektorerna Hagberg och Gallin, Indika till sina innehafvande
tjänster utnämnts, den förre år 1878 och den senare närmast
därpå följande året, torde dock densamma numera icke kunna för dem
gälla.

I hvarje fall torde ifrågavarande rektorer, af Indika Danielsson
sedan år 1879 innehaft sin tjänst, hafva så länge bestridt rektorstjänst
samt uppnått eu sådan lefnadsålder, att det torde lå anses icke blott
obilligt utan äfven ur flera synpunkter olämpligt att förflytta dem till
annan tjänstgöring vare sig vid samma ombildade läroverk, där de hittills
verkat, eller vid läroverk å annan ort.

Vid sådant förhållande borde, äfven enligt statskontorets mening,
tillfälle beredas att öfverflytta ifrågavarande rektorer å indragningsstat;
och syntes de därvid böra komma i åtnjutande af de för dem i stat
uppförda aflöningsförmåner, utgörande för Hagberg lön 3,000 kronor
och ålderstillägg å 500 kronor enligt nådigt bref den 29 januari 1892,
för Danielsson lön 2,500 kronor och ålderstillägg å 1,000 kronor enligt

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 177

nådigt bref den 25 januari 1895 samt för Callin lön 3,000 kronor och
ålder stillägg å 500 kronor enligt nådigt bref den 24 januari 1890.

Då statskontoret för sin del alltså icke hade något att erinra mot
hvad öfverstyrelsen hemställt, ville statskontoret, under åberopande af
1894 års Riksdags i enlighet med Kungl. Maj:ts framställning fattade
beslut i fråga om öfverflyttande på indragningsstat af rektorerna vid
åtskilliga läroverk, tillstyrka nådigt bifall till öfverstyrelsens framställning.

Med hänsyn till hvad i ärendet blifvit upplyst, finner jag lika med
statskontoret och öfverstyrelsen, att utnämning af rektorerna Hagberg,
Danielsson och Callin till adjunkter vid allmänt läroverk icke bör ifrågakomma,
och att fördenskull möjlighet bör beredas att öfverflytta dem
på allmänna indragningsstaten. Vid Callins vägran att öfvergå på indragningsstat
torde något afseende icke behöfva fästas.

Beträffande åter de löneförmåner, som vid öfverflyttning å indragningsstat
böra tillerkännas bemälda rektorer, anser jag mig icke kunna
biträda den af öfverstyrelsen och statskontoret uttalade mening. Enligt
nådiga stadgan för rikets allmänna läroverk den 1 november 1878 §
129 ålåg det hvarje stad, där läroverk var eller blefve inrättadt, så framt
staden icke var från sådan skyldighet uttryckligen befriad, att tillhandahålla
rektor ämbetsgård eller hushyra, och i nådiga cirkuläret den 20
mars 1858 har enahanda skyldighet ålagts stad för upptagande å
elementarläroverkens stat af därvarande pedagogi. Ämbetsgård eller
hushy reser sättning torde sålunda vara att räkna till en tjänsten åtföljande
förmån, och godtgörelse för mistning däraf synes vid sådant förhållande
skäligen böra beredas en tjänstinnehafvare vid hans öfverflyttande på
indragningsstat.

Jämlikt uppgifter, som jag låtit införskaffa från ordförandena i
vederbörande samskolestyrelser, innehar icke någon af dessa tre rektorer
boställsgård, men åtnjuta de enligt vederbörande kommunalstyrelses eller
länsstyrelses beslut lmshyresersättning, Hagberg med 600 kronor, Danielsson
med 500 kronor och Callin med 1,000 kronor.

De belopp, som sålunda böra för dem å allmänna indragningsstaten
uppföras, utgöra summan af deras aflöning enligt stat, för hvardera 3,500
kronor, jämte hyresersättning, alltså för Hagberg 4,100 kronor, för
Danielsson 4,000 kronor och för Callin 4,500 kronor.»

På grund af hvad i ärendet förekommit anser sig utskottet böra
tillstyrka, att rektorerna Hagberg, Danielsson och Callin må varda på
allmänna indragningsstaten öfverflyttade.

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd 11 Håft. 23

Utskottets

yttrande.

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pension
för vaktmästaren
P. V.
Pettersson.

[30.]

Hvad åter angår de för dessa rektorer ifrågasatta pensionsbelopp, delar
utskottet den af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk och statskontoret
på grund af därvid anförda skäl uttalade åsikten, att berörda
pensioner icke böra sättas till högre belopp än 3,500 kronor för hvar
och en, motsvarande hans lön å stat, förmånen af hyresersättning däruti
icke inräknad.

Och får utskottet i enlighet härmed hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
på det sätt af Riksdagen bifallas, att för en hvar af
rektorerna Carl Vilhelm Hagberg, Anders Johan
Reinhold Danielsson och Carl Johan Callin å allmänna
indragningsstaten uppföres ett belopp af 3,500 kronor
att af dem under deras återstående lifstid årligen åtnjutas
från och med den 1 juli 1907.

52:o) Under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t vidare uti punkten 30
föreslagit, att vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Stockholm Per Vilhelm
Pettersson måtte från och med månaden näst efter den, hvari han blefve
entledigad från sin vaktmästarsyssla, dock icke tidigare än från och
och med den 1 juli 1908, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära pension till belopp af 750 kronor årligen;

Det i statsverkspropositionen åberopade statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden den 31 december 1906 innehåller härom följande
yttrande af departementschefen.

»Rektors vid folkskoleseminariet i Stockholm underdåniga skrifvelse
den 31 oktober 1906, däri hemställts om beredande af pension
åt vaktmästare vid nämnda seminarium Per Vilhelm Pettersson, uti
hvilket ärende underdåniga utlåtanden afgifvits dels den 13 november
1906 af Stockholms stads konsistorium dels ock den 18 december 1906
af statskontoret.

Af handlingarna i ärendet inhämtades:

att rektor i sin berörda skrifvelse — vid hvilken fogats vederbörliga
frejd- och läkarbetyg, utvisande, att Pettersson vore född den
6 april 1838, samt att det syntes otänkbart, att han, som vid tilltagande
ålder måste blifva allt mindre arbetsför, skulle kunna vid uppnådda
70 år vidare genom sitt arbete skaffa sig lefvebröd — anfört hufvudsakligen,
att från och med den 1 juli 1908,. då seminariet finge inflytta

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

179

i sin nya byggnad, innehafvaren af vaktmästare tjänsten därstädes tillika
måste vara maskinist; att det emellertid icke kunde vara rådligt att åt
Pettersson, hvilken vid nämnda tid komme att hafva uppnått en ålder
af 70 år, anförtro maskinistbefattningen, då han aldrig förut haft sådan
sysselsättning och för öfrigt hans krafter icke skulle räcka till för en
sådan uppgift än mindre för både densamma och vaktmästarsysslan;

att Pettersson allt sedan början af år 1876 innehaft sin tjänst som
seminariets vaktmästare och under hela sin tjänstetid troget och nitiskt
fullgjort sina åligganden samt genom sin händighet och tjänstvillighet
besparat seminariets materiellkassa många och betydliga utgifter; att det
vore otänkbart, att han vid 70 års ålder och efter 32 V* års mödor i
statens tjänst skulle kunna förskaffa sig annat arbete, som beredde honom
nämnvärd inkomst, i följd hvaraf han vore hänvisad att lefva uteslutande
af den pension, som kunde tillerkännas honom; samt att, då
Petterssons löneförmåner under en lång följd af år utgjort 1,200 kronor
årligen jämte fri bostad om två rum och kök med ved och lyse, rektor,
jämte meddelande att pensionsbeloppet efter den beräkning, som numera
tillämpades vid pensionering af Stockholms stads tjänstemän och betjänte,
skulle hafva utgjort 1,260 kronor, likväl med hänsyn till hittills tilllämpade
grunder vid pensionering af statstjänare icke ansåge sig kunna
för Pettersson föreslå högre pensionsbelopp än 900 kronor;

att Stockholms stads konsistorium, under åberopande af de utaf
rektor anförda skäl, tillstyrkt bifall till hans framställning; samt

att statskontoret uti sitt underdåniga utlåtande andragit, att då
i gällande stat för folkskoleseminariet i Stockholm någon särskild vaktmästarlön
icke funnes upptagen, Petterssons kontanta aflöning torde
utgå af det i staten upptagna anslag till bestridande af kostnaderna
för undervisningsmateriell samt ved och ljus m. m.; att detta förhållande,
som innebure, att pensionsrätt icke tillkomme Pettersson, dock icke
syntes böra betaga honom sådan förmån, därest han eljest uppfyllt de
för civila tjänstinnehafvare i allmänhet stadgade villkor för att komma
i åtnjutande af pension; att i sådant afseende vore att märka, det
Pettersson visserligen öfverskridit 65 års ålder men däremot vid den tid,
då han enligt föreliggande förslag måste lämna sin befattning, ännu
icke kunde räkna 35 tjänstår; att, då Pettersson vid afskedet komme
att hafva under så lång tid som mer än 32 år med göda vitsord tjänat
seminariet samt hans entledigande redan den 1 juli 1908 föranleddes
däraf, att han ansåges icke kunna sköta de maskinistgöromål, som från
nämnda tidpunkt, då seminariet skulle inflytta i ny lokal, skulle åligga
seminariets vaktmästare, det emellertid ville synas statskontoret, som

180

Statsutskottets Utlåtande N:o It

Utskottets

yttrande.

Ang. pension
för vaktmästaren
C. A.
Carlsson.

[31]-

om någon pension af statsmedel borde vid hans afgång från befattningen
beredas honom, oaktadt han i afseende å tjänstetid icke fyllde det i
allmänhet gällande villkoret för pensionsrätt; att beträffande det belopp,
som skäligen kunde anses böra tillkomma Pettersson i pension, statskontoret
icke kunde biträda rektors förslag; att det högsta pensionsbelopp,
som en pensionsberättigad vaktbetjänt i statens tjänst kunde
uppnå, utgjorde 800 kronor och motsvarades af en förste vaktmästares
aflöning å tillhopa 1,100 kronor; att de jämförelsevis ganska höga aflöningsförmåner,
hvaraf Pettersson vore i åtnjutande icke syntes statskontoret
böra föranleda därtill, att pensionen för honom också måste
sättes högre än det pensionsbelopp, som af pensionsberättigad vaktbetjänt
högst kunde uppnås; samt att, då hänsyn vidare toges därtill,
att Pettersson, såsom nyss nämnts, icke räknade det antal tjänstår, som
en sådan vaktbetjänt måste hafva intjänat för att komma i åtnjutande
af nämnda pensionsbelopp, äfvensom att Pettersson icke i någon mån
själf bidragit till sin pensionering, det ville synas statskontoret, som om
pensionen för Pettersson icke borde bestämmas till högre belopp än 750
kronor.»

Vid behandling af förevarande framställning har utskottet anställt
jämförelse mellan de af Kungl. Maj:t ifrågasatta och åt vaktmästare
vid statens verk och inrättningar under i hufvudsak liknande förhållanden
från allmänna indragningsstaten tilldelade pensionsbelopp och därvid
funnit 600 kronor vara högsta belopp, som blifvit dylika vaktmästare
tillerkända; och då särskilda skäl att i förevarande fall höja detta belopp
icke synts utskottet föreligga, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.
Maj:ts föreliggande förslag, att vaktmästaren vid folkskoleseminariet
i Stockholm Per Vilhelm Pettersson
må från och med månaden näst efter den, hvari han
varder entledigad från sin vaktmästarsyssla, dock icke
tidigare än från och med den 1 juli 1908, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
pension till belopp af 600 kronor årligen.

53:o) Kungl. Maj:t har uti punkten 31 under denna hufvudtitel
föreslagit, att vaktmästaren vid tekniska högskolans kemiska laboratorium
Carl August Carlsson måtte från och med månaden näst efter den, hvari
han blefve entledigad från sin vaktmästarsyssla, dock icke tidigare

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 181

än från och med den 1 januari 1908, under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp af 750 kronor
årligen.

Rörande denna fråga innehåller statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 31 december 1906 följande yttrande af departementschefen:

»Styrelsens för tekniska högskolan underdåniga skrifvelse den 19
november 1906, däri styrelsen med öfverlämnande af en utaf vaktmästaren
vid högskolans kemiska laboratorium Carl August Carlsson
hos styrelsen gjord ansökning om afsked från och med den 1 januari
1908 med lönen såsom pension, hemställt om nådig proposition till
Riksdagen för beredande af pension åt Carlsson, uti hvilket ärende statskontoret
den 18 december 1906 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades:

att Carlsson vore född den 18 november 1836 och således uppnått
en ålder af 70 år;

att, enligt hvad styrelsen i sin förutberörda skrifvelse meddelat,
Carlsson varit anställd såsom vaktmästare vid den kemiska afdelningen
alltsedan år 1864 och således tjänstgjort mer än 40 år samt såsom
aflöning under de senare åren åtnjutit 850 kronor årligen jämte fri
bostad och gas;

att styrelsen i nämnda skrifvelse vidare anfört, att, då Carlsson
uppnått vida högre ålder, än som i allmänhet i fråga om statens tjänstemän
och betjänte stadgats såsom villkor för erhållande af afsked med
pension samt under hela sin långa tjänstetid af 42 år icke allenast med
sällspord redlighet och nit skött sina åligganden utan därjämte ådagalagt
den särskilda skicklighet i de till tjänsten hörande göromål, som
i fråga om vaktmästarbefattning vid en vetenskaplig institution af ifrågavarande
art vore af största betydelse, och då han på grund af sin
stränga tjänstgöring vid laboratoriet icke i nämnvärd grad kunnat
bereda sig extra förtjänster, styrelsen ansåge, att en eventuell pension
för Carlsson svårligen kunde bestämmas till lägre belopp än hela nuvarande
lönen, eller 850 kronor om året; samt

att statskontoret i sitt underdåniga utlåtande i ärendet andragit,
att på tekniska högskolans vid 1876 års Riksdag fastställda stat med
däri sedermera gjorda ändringar några särskilda vaktmästarlöner icke
funnes upptagna utan i stället ett anslag å 5,100 kronor till betjäningens
aflöning; att detta förhållande, som innebure, att Carlsson icke ägde
pensionsrätt, dock icke syntes böra betaga honom sådan förmån, enär
han, som öfverskridit 65 års ålder och räknade vida mer än 35 tjänstår,

Ang. pension åt
vaktmästaren
vid högre allmänna
läroverket
i Karlstad
A. Kilsson.

182 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

alltså i öfrigt uppfyllt de villkor, som i allmänhet gällde för civila befattningshafvares
rätt till pension; att, beträffande det belopp, som
skäligen kunde anses böra Carlsson i pension tillkomma, statskontoret,
med erinran att det högsta pensionsbelopp, som en pensionsberättigad
vaktbetjänt i statens tjänst kunde uppnå, utgjorde 800 kronor och motsvarades
af en förste vaktmästares aflöning å tillsammans 1,100 kronor,
ville såsom sin mening uttala, att för Carlsson icke syntes böra ifrågasättas
högre belopp än det, som sålunda af pensionsberättigad vaktbetjänt
högst kunde uppnås; samt att, då hänsyn vidare toges därtill,
att Carlssons aflöning — förmånen af fri bostad beräknad till 150
kronor i öfverensstämmelse med i åtskilliga lönestater angifven beräkningsgrund
— uppginge till endast 1,000 kronor för år, äfvensom att
han icke i någon mån bidragit till sin egen pensionering, det ville
synas statskontoret, som om pensionen för Carlsson icke borde bestämmas
till högre belopp än 750 kronor.»

Med åberopande af de skäl utskottet under nästföregående punkt
anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts
under förevarande punkt gjorda framställning, att vaktmästaren
vid tekniska högskolans kemiska laboratorium
Carl August Carlsson må från och med månaden näst
efter den, hvari han varder entledigad från sin vaktmästarsyssla,
dock icke tidigare än från och med den 1
januari 1908, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära pension till belopp af 600
kronor årligen.

54:o) Uti en den 8 mars innevarande år aflåten proposition (n:o 95)
har Kungl. Maj:t föreslagit, att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket
i Karlstad Anders Nilsson måtte från och med månaden näst efter
den, i hvilken han blefve entledigad från sin vaktmästarsyssla, under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till
belopp af 500 kronor årligen.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden ofvannämnda dag
har departementschefen rörande detta ärende anfört följande:

»I skrifvelse till öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk den 21
januari 1907 har rektor vid högre allmänna läroverket i Karlstad, med
anledning af en utaf vaktmästaren vid samma läroverk Anders Nilsson
därom framställd begäran, hemställt, att öfverstyrelsen måtte ingå till

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

183

Kungl. Maj:t med underdånig anhållan om aflåtande af proposition till
Riksdagen om beviljande åt Nilsson af pension å allmänna indragningsstaten;
och har rektor därvid anfört, att pensionsbeloppet för Nilsson, som
under senare tider i årlig aflöning åtnjutit 1,050 kronor jämte fri bostad
och vedbrand, med hänsyn till de stegrade lefnadsomkostnaderna och
den omständigheten att Nilsson vore gift icke syntes böra sättas till
lägre belopp än 600 kronor.

Vid rektors skrifvelse voro fogade handlingar, af hvilka inhämtas:
att Nilsson är född den 26 november 1839 och alltså uppnått en ålder
af 67 år; att han sedan den 1 november 1869 eller under mer än 37 år
varit anställd såsom vaktmästare vid ifrågavarande läroverk samt enligt
vederbörandes intyg odeladt ägnat sig åt denna befattning och på ett
utmärkt sätt fullgjort sina åligganden; äfvensom att han enligt läkarintyg
numera på grund af framskriden ålder och aftagande kroppskrafter
i förening med reumatisk värk i benen vore i behof af ledighet från
sin befattning vid läroverket.

Med öfverlämnande af rektors skrifvelse jämte därvid fogade handlingar
har öfverstyrelsen uti egen underdånig skrifvelse den 1 februari
1907 under åberopande af nu omförmälda omständigheter tillstyrkt
rektors framställning om beredande af pension åt Nilsson.

I fråga om pensionsbeloppet har öfverstyrelsen erinrat, att i samtliga
de fall, då Riksdagen under senare år på nådig framställning beviljat
pension åt vaktmästare vid högre allmänna läroverk, pensionsbeloppet
bestämts till 500 kronor. Enär emellertid sedan år 1901, då
såvidt öfverstyrelsen hade sig bekant, pensionens storlek för vaktmästare
vid sådant läroverk första gången bestämdes till nämnda belopp, lefnadskostnaderna
afsevärdt stegrats, förklarar sig öfverstyrelsen intet
hafva att erinra mot pensionsbeloppets fastställande i enlighet med
rektors förslag till 600 kronor.

Öfverstyrelsen har därför hemställt om proposition till Riksdagen i
enlighet med samma förslag.

Uti infordradt den 19 februari 1907 afgifvet underdånigt utlåtande
i ärendet har härefter statskontoret anfört, att statskontoret, som på
grund af föreliggande omständigheter ansåge skäl förefinnas för framställning
till Riksdagen om beredande af pension åt Nilsson, beträffande
den ifrågasatta pensionens belopp ville erinra, att med hänsyn till de aflöningsförmåner,
som enligt hvad rektor upplyst, tillkomme Nilsson, och till
hvad öfverstyrelsen såsom stöd för sin framställning andragit, det föreslagna
pensionsbeloppet visserligen icke kunde anses oskäligt, men att,

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. tilläggspension
för
akademikamreraren
0. G.
Segnéll.

då så nyligen som vid 1906 års Riksdag pensionen för läroverksvaktmästare
bestämts till 500 kronor, högre belopp icke torde vara att i nu
förevarande fall påräkna, då därefter timade prisförändringar icke syntes
kunna gifva skälig anledning till höjning af pensionsbeloppet.

Statskontoret har fördenskull tillstyrkt nådig framställning till
Riksdagen om beredande af pension åt Nilsson med sistnämnda belopp.»

Då utskottet icke haft något att erinra emot hvad Kungl. Maj:t i
denna proposition föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

55:o) Uti en den 22 mars innevarande år aflåten proposition (n:o 112)
har, under åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden
för samma dag, Kungl. Maj:t föreslagit, att kamreraren vid
universitetet i Lund Oscar Gerhard Regnéll måtte, utöfver honom vid
afskedstagandet författningsenligt tillkommande pension af 2,400 kronor
årligen, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta
en tilläggspension af 800 kronor årligen från och med månaden näst
efter den, hvari han erhölle afsked från nämnda kamrerare''änst.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen anfört
följande.

»Sedan kamreraren vid universitetet i Lund Oscar Gerhard Regnéll
hos det större akademiska konsistoriet därstädes anhållit om utverkande
af pension åt honom vid afskedstagandet till belopp af 3,200 kronor, har
konsistoriet härom gjort framställning hos kanslern för rikets universitet.

I denna framställning har konsistoriet, efter meddelande att Regnéll
redan öfverskridit 72 års ålder, lämnat upplysningar om de löneförmåner,
som tillkomme Regnéll. Såsom konsistoriet därvid erinrat, uppgår kamrerarens
vid universitetet i Lund aflöning till 3,000 kronor, däraf 2,400
kronor fast lön och 600 kronor tjänstgöringspenningar — i förbigående
må anmärkas, att det genom nådig proposition den 8 mars 1907 för
Riksdagen framlagda förslaget till ny stat för universitetet i Lund upptager
samma aflöningsbelopp för akademikamreraren i Lund med samma
fördelning i lön och tjänstgöringspenningar. Utöfver lönen innehar
Regnéll en af ängslotterna i Kannicks ängsmark. Vidare har Regnéll
sedan år 1892 uppburit ett af Riksdagen å extra stat år för år beviljadt
personligt lönetillägg å 750 kronor, däraf 150 kronor såsom tjänstgöringspenningar.
Med nämnda belopp utgår detta lönetillägg äfven för

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

185

innevarande år. För år 1908 begäres af Kung! Maj:t i årets statsverksproposition,
att detta personliga lönetillägg måtte få utgå med ett till 1,000 kronor
förhöj dt belopp, af h vilket 200 kronor skalle anses såsom tjänstgö ringspenningar.

I konsistoriets skrifvelse framhålles i afseende å Regnélls tjänsteverksamhet,
att han i öfver 50 år varit i statens tjänst och i öfver 42 år
bestridt kamrerarbefattningen vid Lunds universitet, däraf öfver 40 år
såsom ordinarie innehafvare af densamma, samt att han med utmärkt nit,
plikttrohet och duglighet skött sina åligganden.

Beträffande storleken af det pensionsbelopp, som borde tillkomma
Regnéll vid afskedstagande!, finner konsistoriet, att hänsyn icke torde
få tagas till innehafvet af ängslotten i Kannicks ängsmark. På grund
af nådigt bref den 2 juni 1876 vore han, enligt de för civila tjänstemän
i allmänhet stadgade grunder, i afseende å lefnads- och tjänsteålder in. m.
berättigad att undfå pension å allmänna indragningsstaten till belopp,
motsvarande hans fasta lön 2,400 kronor. Därutöfver finner likväl konsistoriet,
att han bör få beräkna sig till godo den del af det personliga
lönetillägget, som ej motsvarar tjänstgöringspenningar. För år 1908
skulle denna del komma att utgöra 800 kronor. Regnéll skulle då få
det pensionsbelopp han begärt, 3,200 kronor. Enahanda pensionsbelopp
tillkomme kamreraren vid universitetet i Uppsala, som hade en aflöning
af 4,000 kronor, däraf 3,200 kronor fast lön. Konsistoriet hade vid flera
tillfällen framhållit, att något skäl till olika aflöning af kamrerarna vid
universiteten i Uppsala och Lund ej funnes — vid min hemställan om
förhöjning af det personliga lönetillägget för Regnéll från 800 kronor
till 1,000 kronor har jag ock uttalat mig för genomförandet af likställighet
för de båda kamrerarna i afseende å löneförmåner.

Konsistoriet har alltså hemställt om beredande af pension åt Regnéll
till belopp af 3,200 kronor för år räknadt.

Vid konsistoriets skrifvelse är fogad t ett frej dbetyg, utvisande att
Regnéll är född den 24 september 1834.

Då biskopen i Lunds stift G. Billing, såsom tillförordnad utöfvare
af kanslersämbetet för Lunds universitet, med underdånig skrifvelse den
4 mars 1907 till Kungl. Maj:t öfverlämnade konsistoriets framställning i
ämnet, tillstyrkte han på det varmaste, att nådig proposition måtte aflåtas
till 1907 års Riksdag om beviljande af pension åt Regnéll till det ifrågasatta
beloppet 3,200 kronor. Billing åberopade därvid de synnerligen
beaktansvärda skäl konsistoriet anfört till stöd för framställningen och
Bih. till RiJcsd. Prot. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 11 Höft. 24

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

framhöll därjämte, att konsistoriets fördelaktiga omdöme om Regnélls
tjänstgöring jämväl enligt Billings personliga erfarenhet vore väl förtjänt.

Efter nådig remiss har statskontoret i underdånigt utlåtande den
9 mars 1907 anfört, att Regnéll uppnått de i gällande bestämmelser för
pensions åtnjutande föreskrifna lefnads- och tjänstår samt alltså vore
berättigad att vid afsked från akademikamrerartjänsten komma i åtnjutande
af pension till belopp af 2,400 kronor. Med hänsyn emellertid till det
lönetillägg, som från och ined år 1892 enligt Riksdagens beslut utgått
till Regnéll och hvaraf den del, som icke betecknats såsom tjänstgöringspenningar,
syntes få betraktas såsom tillägg till den fasta lönen, förefunnes,
enligt statskontorets mening, skäl för någon förhöjning af den
Regnéll författningsenligt tillkommande pension. Beträffande beloppet af
eu sådan förhöjning syntes dock hänsyn nu icke kunna tagas till högre
lönetillägg än det, som hittills af Regnéll åtnjutits eller 750 kronor. På
grund häraf torde icke heller böra ifrågasättas, att Regnélls pension
höjdes med större belopp än 600 kronor, motsvarande hvad af nämnda
lönetillägg vore att hänföra till lön.

Statskontoret hemställde alltså, det täcktes Kungl. Maj:t i anledning
af den gjorda framställningen föreslå Riksdagen att medgifva, att Regnéll
utöfver det belopp, af 2,400 kronor, som författningsenligt tillkomme
honom i pension vid afskedstagandet, må från allmänna indragningsstaten
under sin återstående lifstid åtnjuta en tilläggspension af 600 kronor
årligen från och med månaden näst efter den, hvari han erhåller afsked
från kamrerartjänsten vid Lunds universitet.

Såsom i ärendet omförmälts, har Kungl. Maj:t på hemställan af mig
gjort framställning till 1907 års Riksdag i syfte att, visserligen allenast
genom anslag å extra stat, bereda Regnéll likställighet i aflöning med
akademikamreraren i Uppsala. Utgående från rättmätigheten häraf finner
jag — ehuru Regnéll ännu ej kommit i åtnjutande af likställigheten i
aflöningsförmåner — fog vara för att han äfven i afseende å storleken
af pension försättes i samma ställning som hans ämbetsbroder vid universitetet
i Uppsala. Då Regnéll nu vill afgå från sin tjänst, bör man söka
bereda honom denna likställighet utan afvaktan på en eventuell reglering
af löne- och pensionsförmåner vid nämnda tjänst. Regnélls ovanligt
långa och med så hedrande vitsord bedömda tjänstgöring gör honom
ock synnerligen väl förtjänt af det erkännande, som beviljandet af den
för ändamålet erforderliga tilläggspensionen skulle innebära. Beloppet
af densamma skulle komma att utgöra 800 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o IT.

187

Bifaller Riksdagen ett förslag härom, torde förutnämnda tramställning
om anslag å 1,000 kronor på extra stat för år 1008 till personligt
lönetillägg åt Eegnéll kunna förfalla.»

Utskottet har i likhet med statskontoret och på de af detta ämbetsverk
anförda skäl icke ansett sig kunna tillstyrka högre tilläggspension
åt kamreraren Regnéll än 600 kronor, motsvarande hvad af det utaf Eegnéll
uppburna årliga lönetillägget är att hänföra till lön; och får utskottet
sålunda hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas att Riksdagen medgifver, att kamreraren
vid universitetet i Lund Oscar Gerhard Regnéll
må, utöfver honom vid afsked stagandet författningsenligt
tillkommande pension af 2,400 kronor årligen, under sin
återstående lifstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta
en tilläggspension af 600 kronor årligen från
och med månaden näst efter den, hvari han erhåller
afsked från nämnda kamrerartjänst.

56:o) Uti punkten 32 under tionde liufvudtiteln har Kungl. Maj:t Ang. ijensumer
föreslagit, att vid rikets allmänna kartverk anställda gravören Clas åt vid rikets
Evald Reinhold Berlin, rit- och koloreringsbitriidet Sofia Karolina Mana
Claesson samt vaktmästaren Carl Erik Jansson måtte från och med månaden gravören c.
näst efter den, hvarunder de afginge från sina respektive tjänstbefattningar
vid kartverket under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten ringtbiträdet
åtnjuta årliga pensioner af: Jferlin 2,800 kronor, Claesson 1,000 kronor
och Jansson 750 kronor. sou samt vakt mästaren

C. E. Jansson.

Departementschefen liar till det i ärendet åberopade statsrådsproto- [32.]
kollet öfver jordbruksärenden den 31 december 1906 härom anfört följande.

»T underdånig skrifvelse den 12 sistlidne oktober har chefen för
rikets allmänna kartverk hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes i nådig
proposition föreslå Riksdagen att åt tre vid kartverket anställda personer
bevilja pensioner å allmänna indragningsstaten att utgå från och med
månaden näst efter den, i hvilken de varda från sina tjänster entledigade.

De personer, om hvilkas pensionering fråga sålunda väckts, äro gravören
Clas Evald Reinhold Herlin, rit- och koloreringsbitriidet Sofia Karolina

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Maria Claesson och vaktmästaren Carl Erik Jansson; och har kartverkschefen
för dem föreslagit följande pensionsbelopp, nämligen för gravören
Herhn 3,360 kronor, för biträdet Claesson 1,200 kronor, samt för vaktmästare!]
Jansson 800 kronor.

Gravören Herlin är född den 28 juni 1844 och således 62 år
gammal. Han har varit anställd vid topografiska kåren och generalstabens
topografiska afdelning såsom fältmätare, ritare och gravör i öfver 44
år. I årligt arfvode för denna sin tjänst åtnjuter han ett belopp af 2,200
kronor, hvarjemte lian enligt kartverkschefens uppgift genom betingsarbete
på extra tid för kartverkets räkning förskaffat sig eu inkomst
af 2,000 kronor årligen. Enligt vederbörligt läkarintyg måste han
emellertid pa grund af svåra njurblödningar och andra njurstensplågor
jämte yrsel, ledgångssmärtor och nedsatt synförmåga anses oförmögen
att utföra arbeten såväl på fältet som å tjänstelokalen. Chefen för
kartverket har framhållit, att Herlin under hela sin tjänstgöringstid
inom kartverket nedlagt ett synnerligen plikttroget arbete, i all synnerhet
pa fullkomnandet af gravyr och retuschering å de numera för reproduktion
af kartorna använda heliogravyrplåtarna, hvarvid lian äfven
gjort eu del uppfinningar, afseende tids- och kostnadsbesparing. På
grund häraf och då Herlins arbetsförmåga numera vore till den grad
nedsatt, att han ej längre kunde påräknas för stadigvarande arbete
inom kartverket, har kartverkschefen ansett fullt skäl föreligga för
beredande af pension åt Herlin till belopp, som skäligen syntes böra
sättas till SO procent af hans ofvanberörda årsinkomst.

Biträdet Claesson, som är född den 14 april 1840 och således 66
ai- gammal, har alltsedan år 1863, eller under 43 år, varit anställd, först
såsom gravör vid ekonomiska kartverket och, efter detta verks införlifvande
med rikets allmänna kartverk, vid det sistnämnda samt därunder
företrädesvis utfört transporterings- och ritarbeten. Under denna
tjänstgöring har hon, enligt hvad i förevarande underdåniga skrifvelse
vitsordats, städse ådagalagt punktlighet och samvetsgrannhet. I årligt
arfvode åtnjuter hon 1,500 kronor, men saknar hon, som enligt vederbörligt
läkarintyg på grund af arterioskleros och allmän kraftnedsättning
är i behof af hvila och frihet från arbete, medel att försörja sig
på sin ålderdom.

Vaktmästaren Jansson, som är född den 28 mars 1836 och således
70 år gammal, har varit anställd i kartverkets tjänst alltsedan år 1871
eller i 35 år. Under denna tid har han, enligt kartverkschefens vitsord,
städse ådagalagt ett plikttroget och hedrande uppförande, till erkännande
hvaraf honom tilldelats medaljen i silfver med inskrift: »för nit

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

189

och redlighet i rikets tjänst)''. Han uppbär i årligt arfvode 1,100
kronor. Enligt vederbörligt läkarintyg lider han af dubbelt ljumskbråck
samt kronisk biåskatarr och kan af denna anledning icke längre
i tjänsten kvarstå.

Till följd af nådig remiss har statskontoret den 22 sistlidne oktober
.yttrat sig i ärendet och därvid anfört, att statskontoret funnit hvad
kartverkschefen anfört och handlingarna i ärendet för öfrigt innehålla
utgöra giltiga skäl för framställning till Riksdagen om beviljande af
pensioner till ifrågavarande befattningshafvare. Riksdagen hade vid flera
tillfällen, då omständigheterna varit ungefär likartade med dem, som i
nu föreliggande fall vore för handen, beviljat pensioner åt vid rikets
allmänna kartverk anställda personer, men hade därvid funnit pensionsbeloppen
böra bestämmas, icke, såsom af kartverkschefen i nu förevarande
liksom i föregående dylika fall föreslagits, till fyra femtedelar
af vederbörandes aflöning, utan endast till två tredjedelar af densamma.
Det syntes därför statskontoret, som om äfven i detta fall enahanda
beräkningsgrund skäligen borde komma till tillämpning, så att pensionsbeloppen
blefve för gravören Herlin 2,800 kronor, för biträdet
Claesson 1,000 kronor samt för vaktmästaren Jansson 750 kronor.
Statskontoret har i anslutning härtill hemställt, att Kung! Maj:t i anledning
af förevarande framställning, måtte i nådig proposition föreslå
Riksdagen att åt ifrågavarande vid kartverket anställda personer bevilja
pensioner å allmänna indragningsstaten till följande belopp, att utgå
från och med månaden näst efter den, i hvilken de varda från sina
tjänster vid kartverket entledigade, nämligen: åt gravören Herlin 2,800
kronor; åt biträdet Claesson 1,000 kronor och åt vaktmästaren Jansson
750 kronor.

Af hvad i detta ärende förekommit torde vara utredt. att ifrågavarande,
vid rikets allmänna kartverk anställda personer, gravören Herlin,
biträdet Claesson och vaktmästaren Jansson äro oförmögna att på ett
tillfredsställande sätt sköta sina befattningar. Då Herlin, Claesson och
Jansson därjämte, som nämndt, uppnått hög ålder samt vitsordadt
blifvit, att de på ett samvetsgrann! och förtjänstfullt sätt skött sina
respektive befattningar, anser jag mig böra tillstyrka, att pensioner
varda dem tillförsäkrade med de belopp och på det sätt statskontoret
föreslå git.»

Emot de uti förevarande punkt af Kungl. Maj:t föreslagna pensioner
till gravören Herlin och koloreringsbiträdet Claesson bär utskottet
icke haft något att erinra.

Ang. en inom
Andra Kammaren
vackt
motion.

Ang. pension
för förre, kontrollanten
hos
öfverintendtnitämhetet

J. Nordqvist.

[33].

19.0 Statsutskottets Utlåtande ■!S:o It.

Hvad åter angår pension åt vaktmästaren Jansson, har utskottet
på de under punkt 52:o) här ofvan anförda skäl ansett denna pension
böra bestämmas till 600 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må på det sätt bifalla förevarande
framställning, att Riksdagen beslutar, att vid rikets
allmänna kartverk anställda gravören Clas Evald
Reinhold Herlin, rit- och koloreringsbiträdet Sofia
Karolina Maria Claesson samt vaktmästaren Carl Erik
Jansson må från och med månaden näst efter den.
hvarunder de afgå från sina respektive tjänstbefattningar
vid kartverket, under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten åtnjuta årliga pensioner
af: Herlin 2;800 kronor, Claesson 1,000 kronor samt
Jansson 600 kronor.

57:o) Uti en inom Andra Kammaren af herrar J. J. Byström och
J. M. Juhlin väckt motion (n:o 105) har föreslagits, att Riksdagen ville
bevilja aflidne kommissionslandtmätaren Erik Noréns änka Ida Norén,
född Törnblom, ett årligt understöd af 400 kronor att till henne utgå
från den 1 juli 1907, så länge hon lefde ogift.

Beträffande hvad motionärerna anfört till stöd för ifrågavarande
framställning får utskottet hänvisa till själfva motionen.

Af det skäl, bland andra, att änkan Noréns man varit erbjuden
att ingå uti den år 1863 bildade civilstatens pensionsinrättning, men
afböjt ett sådant erbjudande, har utskottet ansett sig böra hemställa.

att förevarande motion icke må vinna Riksdagens
bifall.

58:o) Uti punkten 33 under tionde liufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit, att förre kontrollanten hos öfverintendentsämbetet Johan
Nordqvist måtte under sin återstående lifstid å allmänna indragnings -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

191

staten uppbära en årlig pension af 1,200 kronor, ätt utgå från och
med månaden näst efter den, med hvilken Nordqvist upphörde att vara
hos öfverintendentsämbetet anställd, eller från och med maj månad 1906.

Statsrådet och chefen för finansdepartementet anförde vid detta
ärendes föredragning i statsrådet följande:

»I underdånig skrifvelse den 18 sistlidne september har öfverintendentsämbetet
gjort framställning om beredande af pension åt förre
kontrollanten hos ämbetet Johan Nordqvist; och har till stöd härför
anförts följande:

År 1886 hade öfverintendentsämbetet beslutit att tillsätta en särskild
kontrollant öfver de årligen förekommande reparationsarbetena
med mera vid kronans under ämbetets inseende ställda hus och byggnader
i liufvudstaden, hvilken befattnings innehafvare, enligt af ämbetet
utfärdad instruktion skulle hafva att under den tid af året — från
och med maj till och med oktober — då arbetena enligt de årliga
generalförslagen rörande reparationer och underhåll vid omförmälda
statsegendomar företrädesvis påginge, ägna sin tid uteslutande åt tillsynen
däröfver; att, därest äfven å annan tid af året arbeten af nu
nämndt slag förekomme — hvilket esomoftast inträffade — öfvervaka
äfven dessa; att omedelbart efter emottagande! granska de af de utaf
ämbetet för arbetena i fråga antagna bygg- och handtverksmästare
hvar fjortonde dag till ämbetet inlämnade dagnotor öfver utförda arbeten,
äfvensom att, om så befunnes nödigt, verkställa kontrollmätningar;
att hvarje helgfri dag under förstnämnda tid af året klockan
1—2 på dagen tillstädeskomma på ämbetets lokal för afgifvande af
rapporter och mottagande af tjänsteuppdrag; att tillse, att icke något
extra arbete, som ej blifvit i behörig ordning medgifvet, bringades till
verkställighet, lämna nödiga upplysningar vid upprättande af arbetsoch
kostnadsförslag eller granskning af räkningar, hålla hand däröfver,
att eldfara, åverkan eller annan skada icke tillfogades ifrågavarande
byggnader genom arbetsfolks förvållande, och ofördröjligen göra vederbörlig
anmälan, om några handtverkare icke fullgjorde sina åligganden;
samt att i öfrig t ställa sig till noggrann efterrättelse de föreskrifter,
som kunde kontrollanten meddelas af därtill berättigade förmän.

Innehafvare!! af befattningen skulle årligen utses vid föredragning
inför öfverintendentsämbetet af Ivungl. Maj:ts nådiga beslut om
fastställelse af löpande års generalförslag för ett år i sänder, räknadt
från den 1 maj. Det arfvode, som för samma befattning af ämbetet
bestämts och som utanordnats från den i generalförslaget beträffande

192 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

husen i Stockholm upptagna post till »arfvoden åt biträdande tillsyningsmännen
vid de publika byggnaderna» ro. m. — alltså från det
ordinarie statsanslaget till byggnader och reparationer — hade utgått
till och med år 1899 med 2,000 kronor och sedermera med 2.500
kronor, allt efter år räknadt.

Till förste innehafvare af denna befattning hade ämbetet den 20
aprd 1886 utsett förbemälde Nordqvist, hvilken sedermera af ämbetet
år efter år omvalts ända tills nästlidet år, då sjukdom hindrat honom
att vidare kunna åtaga sig befattningen.

Nordqvist, hvilken vore född den 3 oktober 1855, hade, efter att
hafva från sitt trettonde till sitt sjuttonde år sysslat med byggnadssnickeriarbete,
under ett och ett hälft år varit af drätselkammaren i
Härnösand anställd såsom förman vid stadens kajbyggnader och gatuarbeten,
hvarefter han den 24 augusti 1875 vunnit inträde vid tekniska
elementarskolan i Örebro, därifrån han efter genomgången kurs utskrifvits
den 4 juni 1878. Efter denna tid hade han sysselsatt sig med
privat byggnadsverksamhet, jämväl med uppgörande af ritningar och
dylikt till år 1885, då han antagits till stadsbyggmästare i Växjö ock
till kontrollant öfver därstädes då förestående arbeten med uppförande
af läroverksbyggnad. Vid dessa befattningar hade Nordqvist kvarstått,
till dess han, på sätt förut sagts, antagits till kontrollant hos öfverintendentsämbetet.

Nordqvist — som sedan år 1890 vore gift med Judit Sofia Elisabeth
Hammarström, född den 4 augusti 1859, och i sitt äktenskap
ägde fyra barn, dottern Anna Elisabet, född den 26 juli 1894, sonen
Sven Johan, född den 5 juli 1895, dottern Malvina Johanna, född den
6 november 1896 och sonen Gustaf Magnus, född den 19 januari 1899
- hade under den långa tid af 20 år, han hos ämbetet innehaft sin
jämförelsevis särdeles maktpåliggande och kräfvande befattning, städse
utfört sina tjänsteåligganden på ett om synnerligt nit, duglighet, ordning
och noggrannhet vittnande sätt och därigenom väsentligt bidragit
till ett samvetsgrant, ekonomiskt och i öfrigt tillfredsställande utförande
af de i hufvudstaden pågående, oftast i hög grad omfattande underhållsodi
reparationsarbeten, hvarför det vore med saknad ämbetet funnit
sig icke längre kunna påräkna Nordqvists biträde i den syssla, hvari
han ända från dess inrättande med framgång verkat.

Nordqvist, hvars hälsotillstånd de senare åren varit mindre godt.
hade nämligen, enligt hvad handlingarna bilagda, af professorn i nervsjukdomar
vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet doktor F. Lennmalm
och intendenten vid Mörsils sanatorium — där Nordqvist under

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

193

de sista åren någon tid sökt bot — doktor T. Horney under nästlidne
augusti månad utfärdade intyg gåfve vid handen, träffats af kroniskt
ryggmärgslidande med delvis förlamning i extremiteterna, hvarigenom
han blifvit oförmögen till arbete och i hvilken sjukdom någon förbättring
icke vore att förvänta.

Under sådana förhållanden och då Nord qvist med den skäligen
måttliga aflöning, han från ämbetet uppburit, icke, efter hvad för
ämbetet upplysts, kunnat, äfven fastän han varit i tillfälle att dels
inom ämbetet för arbete, som icke tillhört hans befattning, dels ock
utom ämbetet förskaffa sig någon, i allt fall ingalunda betydande biinkomst,
med sin tillväxande familj och alltjämt stegrade lefnadskostnader
göra några besparingar, hade öfverintendentsämbetet ansett det
såsom en bjudande plikt att, då nu sjukdom hindrade Nordqvist att
kvarstå i den statens intressen berörande befattning, åt hvilken han
agnat sina bästa år, söka utverka det allmännas mellankomst till förhindrande
att Nord qvist, hans hustru och minderåriga barn skulle för
framtiden träffas af verklig nöd.

Med afseende å hvad sålunda anförts har öfverintendentsämbetet
i öfverensstämmelse med hvad Nordqvist hos ämbetet begärt, hemställt
att Kungl. Maj:t, i betraktande af Nordqvists relativt långa och förtjänstfulla
verksamhet samt af de ömmande omständigheter, hvari han
utan eget förvållande råkat, till Riksdagen aflåta nådig proposition om
beredande åt Nordqvist af en årlig pension till belopp, som med hänsyn
till de arfvodesförmåner, Nordqvist från för ämbetet tillgängliga statsmedel
uppburit, skäligen syntes kunna bestämmas till 1,200 kronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, med hvilken Nordqvist
upphörde att vara hos ämbetet anställd, eller från och med maj
månad 1906.

Öfver ifrågavarande framställning har statskontoret afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande, däri statskontoret tillstyrkt bifall till
samma framställning.

Lika med öfverintendentsämbetet och statskontoret anser jag hvad
i ärendet förekommit rörande Nordqvists arbete i statens tjänst och
hans af obotlig sjukdom föranledda oförmåga att vidare genom arbete
försörja sig och sin familj vara af beskaffenhet att böra föranleda åtgärd
till beredande åt honom af årligt understöd af statsmedel; i öfrig!
synes icke något vara att erinra mot det föreslagna pensionsbeloppet.»

Då utskottet icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, hemställer utskottet,

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 11 Höft.

194

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang, en inom
Andra Kammaren
väckt
motton.

att förre kontrollanten hos öfverintendentsämbetet
Johan Nord qvist må under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
af 1.200 kronor, att utgå från och med månaden
näst efter den, med hvilken Nordqvist upphör att
vara hos öfverintendentsämbetet anställd, eller från
och med maj månad 1906.

59:o) Uti eu inom Andra Kammaren af herr C. A. Lindhagen
in. fl. väckt motion (n:o 19) har föreslagits, att Riksdagen ville åt
vaktmästaren hos Andra Kammaren Anders Petter Carlsson bevilja en
årlig pension af 600 kronor att från och med 1908 års början utgå
från allmänna indragningsstaten under lians återstående lifstid.

Till stöd för denna framställning hafva motionärerna anfört följande:

»Vaktmästaren hos Andra Kammaren Anders Petter Carlsson är
född den 28 september 1839 och således nu 68 år gammal. Han antogs
1882 i sin befattning och bär sedan tjänstgjort hos kammaren vid 25
lagtima och 3 urtima riksdagar. Dessutom har herr Carlsson varit
anställd som vaktmästare vid 24 statsrevisioner och vid de 5 senaste
kyrkomötena.

Naturligt är ju, att vid eu så hög ålder hälsa och krafter börja
svika, och hen- Carlsson har också af detta skäl, och då i synnerhet
hans hörsel betänkligt aftager, funnit sig icke kunna vidare än till
slutet af denna riksdag upprätthålla sin befattning till egen tillfredsställelse
och kammarens belåtenhet.

Under sådana förhållanden synes det ej vara annat än i sin ordning,
att Riksdagen beviljar denne sin tjänsteman efter hans långa plikttrogna
arbete eu pension till stöd för honom under hans återstående lifstid.
En ytterligare uppfordran därtill är, att herr Carlsson icke lios något
annat verk eller inrättning haft någon anställning, som berättigar honom
till pension från något annat håll. Tilläggas bör också, att herr Carlsson,
som sålunda är hänvisad att lefva på livad Riksdagen kan bevilja honom,
äfven har att underhålla sin år 1838 födda hustru, hvilken är särdeles
sjuklig och i behof af läkarvård.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts och i betraktande af de
dyra lefnadskostnaderna nu för tiden synes oss pensionsbeloppet icke
gärna kunna sättas lägre än till sexhundra kronor.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

195

Då Riksdagen vid pensionering af vaktmästare, hvilka varit anställda
hos Riksdagen, i förutvarande fall endast tillagt dem en pension af 500
kronor, och då särskilda omständigheter, hvilka kunna föranleda afvikelse
från denna princip, icke förebragts, får utskottet i anledning häraf och
med hänsyn till att vaktmästare hos Riksdagen endast en jämförelsevis
kort tid på året äro upptagna därstädes, hemställa

att Riksdagen må, i anledning af herr Lindhagens
med flere ifrågavarande motion, bevilja vaktmästaren
hos Andra Kammaren Anders Petter Carlsson eu årlig
pension af 500 kronor, att från och med 1908 års
början under hans återstående lifstid utgå från allmänna
indragningsstaten.

60:o) Uti en inom Första Kammaren af herr H. E. Montgomery £2
väckt motion (n:o 33) har föreslagits, att Riksdagen måtte besluta, att maren väch''.
yrkesinspektören Olof Wilhelm Sundells änka Charlotta Carolina Lovisa motion.
Sundell, född Didron, måtte från allmänna indragningsstaten uppbära en
fyllnadspension å 200 kronor under hvardera af åren 1906 och 1907
samt därefter, då ett från arméns nya änke- och pupillkassa utgående
pupilltillägg upphörde, 250 kronor årligen, så länge änkan Sundell i
sitt nuvarande änkestånd förblefve.

Beträffande hvad till stöd för motionen blifvit anfördt får utskottet
hänvisa till motionen.

Statskontoret har i ärendet afgifvit yttrande och därvid, bland
annat, anfört följande:

»Sökanden och hennes barn åtnjuta alltså på grund åt mannens
och lädrens delägareskap i arméns nya änke- och pupillkassa tran nämnda
kassa pension till regleraentsenligt belopp af för närvarande 690 kronor;
och detta belopp torde knappast kunna antagas vara i afsevärdare mån
lägre än det, som skulle utgått till änkan och de pensionsberättigade
barnen, därest Sundell såsom yrkesinspektör ägt delägarerätt i civilstatens
pensionsinrättning. Vid sådant förhållande och då den omständigheten,
att det utgående pensionsbeloppet jämte sökandens öfriga tillgångar befinnes
otillräckligt för familjens försörjning, icke i och för sig kan anses
såsom något för nu förevarande fall egendomligt, utan tvärtom lärer
vara det under dylika omständigheter oftast förekommande, samt då för

196

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

öfrigt, enligt statskontorets åsikt, något synnerligen talande skäl för att
hos Riksdagen äska tilläggspension åt sökanden näppeligen torde kunna
anses hafva blifvit anfördt, finner sig statskontoret icke kunna tillstyrka
sådan åtgärds vidtagande.» ''

På de skäl statskontoret anfört, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må vinna Riksdagens
bifall.

Ang.

anslaget till
allmänna indragningsstaten.

[34.]

61;°) Kung!. Magt har i punkten 34 under tionde hufvudtiteln
föreslagit, att anslaget till allmänna indragningsstaten måtte höjas med
i jämnadt tal 111,958 kronor, eller från 2,291,924 kronor till 2,403,882
kronor.

Statsrådet och chefen för finansdepartementet har till statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 12 januari innevarande år anfört:

att förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten vore i nu odlande
riksstat upptaget till 2,291,924 kronor. Utgifterna från detta
anslag hade i runda tal uppgått år 1901 till 2,157,300 kronor, år 1902
till 2,161,100 kronor, år 1903 till 2,230,300 kronor, år 1904 till 2,299,200
kronor och år 1905 till 2,403,800 kronor. Anslaget torde därför böra ökas
med ett belopp, som för jämnande af hufvudtitelns slutsumma upptoges
till 111,958 kronor, eller från 2,291,924 kronor till kronor 2,403,882: —
Lädes härtill anslaget till pensionsstaten....... » 2,210,931:_

skulle slutsumman af tionde hufvudtitelns ordinarie
anslag blifva ........................................................

kronor 4,614,813: —

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1908 höja
anslaget till allmänna indragningsstaten med 111,958
kronor, eller från 2,291,924 kronor till 2,403,882
kronor; dock med rätt för utskottet att vid uppgörande
af riksstaten för år 1908 i anslagets slutsumma vidtaga
den jämkning, som för jämnande af riksstatens
slutsumma kan finnas erforderlig.

St&tsutsköttéts Utlutande N:o 11.

197

Extra anslag.

62:o) Med tillstyrkan af bifall till Kungl. Maj:ts uti punkten 85
under denna hufvudtitel gjorda framställning och med hänvisning till
det vid punkt l:o) här ofvan intagna utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden den 7 december 1906, hemställer utskottet,

att Riksdagen må å extra stat för år 1908 anvisa
ett förslagsanslag af 2,350,000 kronor, att användas
såväl till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med fastställda pensionsbelopp, mot
skyldighet för pensionskassan att afstå de för året
densamma tillkommande vederlag för de till statsverket
indragna rusthållsafgifterna, som ock till fyllnadspensioner
i enlighet med fastställda grunder för sådana
pensioners utgående.

Ang.

anslag till
upprätthållande
af
onnéns pensionering.

[35.]

63:o)

titeln gjorda

T enlighet med Kungl. Maj :ts i punkten 36 af tionde hufvudframställning
hemställer utskottet, afltlumrl get

till pensio att

Riksdagen må till förstärkande af det i 1907 änkor och
års riksstat uppförda anslag för bidrag till pensionering harn efter be~
af änkor och barn efter befäl och underbefäl med ^albefäl1 vfa
vederlikar vid armén på extra stat för år 1908 anvisa armén.
ett belopp af 1,187 kronor. [36.J

64:o) Uti punkten 37 af förevarande hufvudtitel har Kungl. Maj:t anslag för
föreslagit, att för tidigare pensionering af afskedadt indelt manskap, i tidigare penenlighet
med de af Kungl. Maj:t med 1905 års lagtima Riksdag bestämda a™kedac!t “Lgrunder,
måtte å extra stat för år 1908 anvisas ett förslagsanslag å äeu manskap.

50,000 kronor, att tilldelas Vadstena krigsmanshuskassa. ! 37.]

Enligt statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 7 december
1906 hade statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet rörande
detta föi-slag erinrat, hurusom 1905 års Riksdag i enlighet med Kungl.
Maj:ts därom gjorda framställning medgaf, att indelt manskap, som afskedades
efter minst 25 års tjänstetid, finge åtnjuta underhåll från

198

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Vadstena krigsmanshuskassa med 36 kronor årligen, hvarjämte Riksdagen,
för pensionering af dylikt manskap, under tionde hufvudtiteln å extra
stat för år 1906 anvisade ett förslagsanslag å 50,000 kronor med benämning
»för tidigare pensionering af afskedadt indelt manskap», att
tilldelas krigsmanshuskassan.

Nästlidet års Riksdag beviljade för samma ändamål enahanda belopp
å extra stat för år 1907.

I underdånig skrifvelse den 13 november 1906 hade arméförvaltningen
å civila departementet anmält behofvet af samma anslag för år 1908.

Ang. en inom \ samband med punkt 37 under denna hufvn dtitel har utskottet

Araarm Utlekt förehaft till behandling en inom Andra Kammaren af herr C. F. Valdmotion.
quist väckt motion (n:o 79), deruti hemställts, att Riksdagen ville i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes snarast
möjligt låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till förbättrad
pensionering af såväl hädanefter afgående pensionsberättigadt som
ock redan pensioneradt indelt manskap vid armén.

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»Från alla håll hafva gjorts eller göras framställningar om förbättrade
löne- och pensionsförhållanden på grund af alltjämt stegrade
lefnadskostnader. Riksdagen har ock i berömvärd grad antingen redan
behjärtat dessa framställningar, eller ock vidtagit åtgärder för åstadkommandet
af förbättringar härutinnan.

Några åtgärder för eu förbättrad pensionering af det indelta
manskapet vid armén, oaktadt äfven här ofvan nämnda skäl i icke
mindre grad förefinnas, hafva dock, om jag undantager den måttliga
förhöjning i gratialerna, som delvis ägde rum från och med 1901, icke
vidtagits. Emellertid uttalade Andra, Kammaren vid 1905 års lagtima
riksdag sina sympatier för en dylik förbättring, då kammaren mot
statsutskottets afstyrkande antog utan votering en i ämnet väckt motion,
n:o 133 »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
dels till förbättrad pensionering af det indelta manskapet vid
armén, dels ock till förhöjning i de gratialer och ålderdomsunderstöd,
som enligt nu tillämpade grunder utginge till redan afskedadt manskap,
och i samband därmed utreda hvad utöfver för sådant ändamål redan
befintliga tillgångar, i såväl de under statskontorets som under de olika
regementsförvaltningarnas vård stående kassor och fonder, kräfdes af
statsmedel för en dylik förbättrad pensionerings fullständiga genomförande.
»

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

199

De nu utgående pensionsbeloppen, rörande hvilka nu gällande
bestämmelser finnas angifna i af mig vid 1904 års riksdag väckt motion,
n:o 3, till hvilken jag hänvisar, äro enligt mitt förmenande allt för
små och otillräckliga.»

Utskottet har icke haft något att erinra emot hvad Kungl. Maj:t
i förevarande punkt 37 föreslagit.

Hvad beträffar herr Vahlquists motion, har utskottet, som ej
saknat medkänsla för den i motionen uttalade önskan särskild! i fråga
om beredande åt redan pensioneradt, äldre indelt manskap vid armén
af förbättrade pensionsvillkor, sökt utreda, om medel ur redan befintliga,
för hithörande ändamål afsedda kassor möjligen vore att tillgå;
och har utskottet i anledning däraf tagit kännedom om kassornas
ställning inom såväl »Vadstena krigsmanshusfond» som »Invalidhusfonden»
och »Beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond», den
sistnämnda på grund af samhörigheten med Vadstena krigsmanshusfond.

Kassornas behållning vid slutet af åren 1902—1905 framgår af
följande jämförande öfversikt:

Vadstena krigsmanshusfond.

Behållning	vid	1901	års slut ............	....... kronor	4,411,314: 79
d:o		1902	a:o ..........	........ 5?	4,419.622: 9 1
d:o		1903	d:o ............	........ J?	4,398,223: 59
d:o		1904	d:o ...........	........ J?	4,387,225: 07
d:o		1905	d:o ............	........	4,375,705: 14.
			Invalidhusf''onden.
Behållning	vid	1901	års slut ............	....... kronor	2,952,620: 43
d:o		1902	d:o ............	........ ??	3,002.936: 43
d:o		1903	d:o ............	....... ??	3,051,435: 21
d:o		1904	d:o ...........	...... 5?	3,102,533: 09
d:o		1905	d:o ............		3,157,785: 77.
Bevaringsmankapets invalid-	och pensionsfond.
Behållning	vid	1901	års slut...........	........ kronor	1,764,843: 4 0
d:o		1902	d:o ............	........ ??	1,892,870: 33
d:o		1903	d:o ............	........ ??	2,019.134: 33
d:o		1904	d:o ............		2,154,245: 97
d:o		1905	eko	........	2,291.279: 69.

Utskottets

yttrande.

200

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang.

beredande af
tillfälliga
understöd åt
afskedade
underofficerare

och vederlikar
vid armén.

De båda förstnämnda fondernas afkastning'' synes sålunda redan
vara tagen i anspråk. Detta torde visserligen icke vara fallet med
beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond, hvilken på grund af inflytande
räntor och bötesmedel visat eu ökning af omkring 130,000 kronor
årligen i medeltal under de fyra sista åren; men då denna fond är
ansedd »för dem af beväringsmanskapet, som under tjänstgöring erhållit
sådan skada, att de därigenom blifvit i mer eller mindre mån oförmögna
att sig med arbete försörja, samt för i krig aflidna beväringskarlars
änkor och barn», sä har utskottet icke ansett, att dess tillgångar
kunna för det af motionären åsyftade ändamålet användas.
Och då andra medel för sagda ändamål icke, efter hvad utskottet har
sig bekant, finnas tillgängliga, har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka
förevarande motion.

Utskottet hemställer sålunda,

a) att Riksdagen må, för tidigare pensionering
af afskedadt indelt manskap, i enlighet med de af
Kungi.. Maj:t med 1905 års lagtima Riksdag bestämda
grunder, å extra stat för år 1908 anvisa ett förslagsanslag
å 50,000 kronor att tilldelas Vadstena krigsmanshuskassa;
samt

b) att herr Vahlquists ofvannämnda motion
icke må af Riksdagen bifallas.

65:o). Uti en den 19 april innevarande år afbiten proposition
(n:o 174) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att å extra stat under
tionde hufvudtiteln för år 1908 uppföra ett förslagsanslag å 34,360 kronor
för utdelande af tillfälliga understöd åt afskedade underofficerare och
vederlikar vid armén under villkor, att understöd ej måtte tilldelas annan
än den, som styrkt sig vara i behöfvande omständigheter och före år
1902 erhållit afsked med pension från arméns pensionskassa eller, på
grund af punkt 8 i kungl. cirkuläret den 22 juni 1877, från allmänna
indragningsstaten, samt att i afseende å understödets belopp iakttoges,
att för den, hvilkens pension och fyllnadspension icke uppginge till
200 kronor, understödet icke måtte tillsammans med pensionen och
iyllnadspensionen öfverstiga 300 kronor, och att till annan pensionär
understöd icke måtte utgå med högre belopp än 100 kronor eller tillsammans
med pension och fyllnadspension öfverstiga 600 kronor.

Statsutskottet» Utlåtande N:o 11.

201

Departementschefen har rörande denna fråga till statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden ofvannämnda dag anfört följande:

»F. d. sergeanten och bataljonsadjutanten vid Första lifgrenadjärregementet
N. J. Nordstrand och fyrtiofem andra f. d. underofficerare
vid armén, hvilka erhållit afsked med pension, beräknad efter lägre
lönebelopp än de nu för underofficerare bestämda, hafva i underdånighet
anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes bereda någon förbättring i deras
pensionsvillkor vare sig i form af ålders- eller dyrtidstillägg eller på
annat sätt. Till stöd härför hafva sökandena anfört, att dem tillkommande
pensioner, som utginge till en hvar med 510 kronor eller mindre
belopp årligen, vore med hänsyn till de alltjämt stegrade lefnadskostnaderna
otillräckliga för tillfredsställandet af deras oundgängligaste
behof, samt att många af dem i följd af hög ålder vore oförmögna att
genom eget arbete bidraga till sin bärgning och därför vore uteslutande
hänvisade till den obetydliga pensionen för eget och i många fall jämväl
för en åldrig makas uppehälle.

Samtliga arméfördelningscheferna, militärbefälhafvaren på Gottland
och chefen för fortifikationen, hvilkas yttranden infordrats, hafva funnit
framställningen behjärtansvärd samt hafva, med tillstyrkan af bifall till
densamma, i allmänhet hemställt, att jämväl andra med sökandena likställda
pensionärer å gammal stat, hvilkas behof blefve styrkt, måtte
komma i åtnjutande af enahanda förmån.

Underdåniga utlåtanden i ärendet hafva jämväl afgifvits af direktionen
öfver arméns pensionskassa den 30 januari, af arméförvaltningen
å civila departementet den 5 februari och af statskontoret den 21 mars,
allt innevarande år.

Direktionen öfver arméns pensionskassa anser fullgiltiga skäl vara
för handen att påkalla Riksdagens medverkan för af hjälpande af sökandenas
behof. Under antagande att äfven andra med sökandena jämförliga
pensionärer, hvilka icke ägt tillfälle att förena sig med dem uti
den nu föreliggande ansökningen, komme att göra framställning i samma
syfte, har direktionen vid den utredning, som verkställts, tagit hänsyn
dels allenast till sökandena, dels ock till hela det antal pensionärer vid
armén, hvilkas årliga pension understiger det enligt nu gällande pensionsstat
lägsta pensionsbelopp för underofficerare eller 780 kronor,
därvid direktionen, som ansett, att någon pensionsökning ej bör ifrågakomma
utan att vederbörande styrkt sitt behof däraf, likväl, i saknad
af kännedom om pensionärernas ekonomiska förhållanden, funnit någon
reduktion af do såsom erforderliga beräknade beloppen ej kunna af
Bill. till Biksd. Prof,. 1907. 4 Samt. 1 Afd. IT Höft. 26

202

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

direktionen vidtagas. För denna beräkning har direktionen på anförda
skäl förutsatt,

antingen (alternativ A.) att understödsbeloppet bestämdes så, att
detta tillsammans med vederbörandes pensionsbelopp utgjorde 780 kronor
eller sergeants af andra klassen pension efter nu gällande stater,

eller (alternativ B.) att en hvar af ifrågavarande pensionärer, oberoende
af innehafvande pensionsbelopp, i understöd erhölle 100 kronor
årligen.

Af det underdåniga utlåtandet bilagda tabeller framgår, att den
årliga kostnaden för de fyrtiosex sökandena, hvilken enligt alternativ
A. skulle uppgå till 14,300 kronor, enligt alternativ B. skulle utgöra

4,600 kronor, samt att, motsvarande belopp för samtliga den 31 december
1906 lefvande underofficerare med lägre pension än 780 kronor eller
tillhopa 384 stycken blefve respektive kronor 127,340 och 38,400.

Något hinder syntes direktionen e j förefinnas, för att det af Riksdagen
å riksstatens tionde hufvudtitel anvisade förslagsanslag för utbetalande
af fyllnadspensioner in. m., nu 2,350,000 kronor, för ifrågavarande
ändamål anlitades; och föresloge direktionen, att de tillskottsbelopp,
som kunde blifva för behöfvande pensionärer bestämda och som,
enligt direktionens mening, borde sökande beviljas endast för ett år i
sänder, finge till vinnande af enkelhet i förvaltningen och öfverskådlighet
i räkenskaperna på en gång för hela året tillställas sökande, hvilkens
behof direktionen funnit styrkt.

Arméförvaltningen har på grund af de för närvarande rådande
dyra lefnadskostnaderna funnit en förbättring i pensionen vara af behofvet
synnerligen påkallad för underofficerare med pensioner, ej öfverstigande
600 kronor. Beträffande beloppet har aiméförvaltningen anslutit
sig till hvad dii-ektionen öfver arméns pensionskassa enligt alternativ
B. framställt, hvarigenom pensionsförstärkningen närmast blefve
likställd med dyrtid stillägg. Arméförvaltningen ansåge, i likhet med
bemälda direktion, att ansökningar om understöd borde få af direktionen
pröfvas och beviljas för ett år i sändei*, samt att de för understödsbeloppen
erforderliga medel kunde utgå från omförmälda å extra
stat under tionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag, hvaremot arméförvaltningen,
i motsats till direktionen, hölle före, att understödet
borde utbetalas kvartaliter i samband med den ordinarie pensionen.

Jämväl statskontoret har funnit föreliggande fråga om beredande
åt åldriga f. d. underofficerare af något understöd vid styrkt behof vara
värd allt beaktande, men statskontoret kunde icke underlåta att framhålla,
hurusom åtskilliga andra grupper af f. d. statstjänare, hvilka

Statsutskottets Utlåtande N:0 U.

203

pensionerats efter andra grunder än dem, som i sådant afseende nu
vore gällande för motsvarande tjänstinnehafvare, äfven torde kunna
åberopa goda skäl för att komma i åtnjutande af förbättrade pensionsförmåner,
hvarför ett bifall till nu förevarande framställning sannolikt
komme att framkalla dylika ansökningar från annat håll. Vid sådant
förhållande syntes det statskontoret så mycket mera angeläget att,
därest någon förhöjning af de ifrågavarande pensionsbeloppen blefve
medgifven, åt denna förhöjning gifva formen af ett endast tillfälligt
understöd, hvars utbekommande gjordes beroende af pröfning utaf de i
hvarje särskildt fall förekommande omständigheter. A statskontorets
sida vore ej något att erinra mot, att denna pröfning anförtroddes åt
direktionen öfver arméns pensionskassa med iakttagande af de allmänna
grunder, som för understöds erhållande kunde varda fastställda.

I likhet med arméförvaltningen ansåge statskontoret, att det af
direktionen öfver arméns pensionskassa enligt alternativ A. framställda
förslaget, att understödet skulle bestämmas till sådant belopp, att detsamma
jämte innehafvande pension uppginge till 780 kronor, icke
borde läggas till grund för framställning till Riksdagen i detta ämne.
Men statskontoret kunde ej heller helt ansluta sig till arméförvaltningens
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med direktionens enligt alternativ
B. gjorda hemställan, enär genom understödets bestämmande till lika
belopp för alla, oberoende af innehafvande pension, tillbörlig hänsyn
icke komme att tagas till de sämst lottade. Utgående därifrån, att
understödet borde i någon mån afpassas i förhållande till innehafvande
pensionsbelopp samt jämte detta utgöra minst 300 kronor och högst
600 kronor, ansåge statskontoret, att f. d. underofficer vid armén,
hvilken i pension åtnjöte mindre än 200 kronor, måtte kunna i understöd
bekomma hvad som erfordrades för fyllnad till 300 kronor, och
att den, som i pension uppbure 200 kronor eller däröfver, måtte kunna
erhålla understöd intill 100 kronor, dock så att högre understöd icke
måtte beviljas, än att detsamma jämte pension uppginge till högst
600 kronor. Därest alla de, som kunde komma i fråga till erhållande
af understöd, utgörande 355 stycken, skulle komma i åtnjutande af det
enligt denna grund högst medgifna understödet, skulle kostnaden belöpa
sig till 34,360 kronor.

Hvad slutligen anginge frågan om anvisande af erforderliga anslagsmedel,
syntes det statskontoret vara ur flera synpunkter lämpligast,
att för detta ändamål å extra stat under tionde hufvudtiteln uppfördes
ett särskildt förslagsanslag med benämning »tillfälliga understöd åt
afskedade underofficerare vid armén».

204

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

I likhet med de myndigheter, som yttrat sig öfver den föreliggandeansökningen,
anser jag, att beaktansvärda skäl föreligga för vidtagande
af åtgärder till åstadkommande af förbättrade villkor ej allenast för
sökandena, i den män dessa visa sig vara i behof däraf, utan äfven,
under enahanda förutsättning, för andra med dem jämförliga f. d.
underofficerare, hvilka erhållit afsked före år 1902 och för sitt uppehälle
äro hänvisade endast till sina jämförelsevis små pensioner. På
de af statskontoret anförda skäl synes pensionsförstärkningen icke höra
utgå till andra pensionerade underofficerare än dem, hvilkas pensioner
understiga 600 kronor, hvarjämte den torde böra utgå och begränsas
i enlighet med de af statskontoret angifna grunder eller, med andra
ord, erhålla karaktären af endast tillfälligt understöd, att efter pröfning
i hvarje särskildt fall beviljas endast dem, hvilkas behof vore
styrkt, och för ett år i sänder.

Om alla pensionerade underofficerare med vederlikar, om hvilka
nu är fråga, visa sig vara i behof af understöd och sålunda erhålla
sådant, skulle, enligt de af statskontoret föreslagna grunder, understöd
komma att utgå till följande antal pensionärer med nedanstående

belopp, nämligen:

2	med	pension	af	75	kronor	med	225	— ........................ 450	—
o ö	»	»		120	>	»	180	— ........................ 540	__
13		>	»	180	>	>	120	— .......... 1 560
11	>	»	»	200	»	>	100	— ........................ ! J00	_
13		»	»	300	»		100	— ........................ 1,300	—
105	»	>	»	360	»	»	100	— ...................... 10.500	—
9	• »	»	»	400	J»	»	100	— ........................ 900	_
10	»	>	»	500	»		100	— ....... 1 000
189	«	»	»	510	»	»	90	— ....................... 17.010	—

Summa kronor 34,360

Bland det uppgifva antalet pensionärer förekomma jämväl sådana,
som på grund af bestämmelsen i punkt 8 af nådiga cirkuläret den 22
juni 1877, angående pensioneringen af arméns befäl och underbefäl
m. in., erhålla pension från allmänna indragningsstaten. Något skäl
synes mig nämligen ej förefinnas att från ifrågavarande förmån undantaga
dessa, hvilkas afsked föranledts af lamhet, blindhet eller vansinne,
hvaraf de lidit under tre år, utan att anledning förefunnits, att de
skulle återvinna tjänstbarhet.

Vidkommande frågan om sättet för anvisande af erforderliga
medel, hafva, såsom nämnts, direktionen öfver arméns pensionskassa

Statsutskottets Utlåtande JS::o 11.

205

och arméförvaltningen föreslagit, att dessa efter Riksdagens medgifvande
skulle utgå från det å extra stat under tionde hufvudtiteln uppförda
anslaget »för upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering
med fastställda pensionsbelopp samt till fyllnadspensioner»; men som
dylika utgifter ej ingått i beräkningen af nämnda anslag, synes mig
lämpligare att för ifrågavarande understöd, hvilket, såsom redan framhållits,
skulle vara allenast''tillfälliga och beviljas för ett år i sänder,
hos Riksdagen äska ett särskildt anslag af förslagsanslags natur. Därest
dylikt anslag beviljas, lärer Kungl. Maj:t framdeles vilja meddela föreskrifter
i fråga om pröfningen af inkommande ansökningar om understöd
och sättet för utbetalning af sådant. >

Statsrådet och chefen för finansdepartementet, som var af annan
åsikt än öfriga statsrådets ledamöter, anförde till ofvannämnda statsrådsprotokoll
följande:

»Pröfningen af den jämväl ur principiell synpunkt ömtåliga frågan,
huruvida på grund af den föreliggande framställningen proposition skulle
till Riksdagen aflämnas, hade enligt min mening bort föregås af en
fullständig utredning rörande de följder, som, enligt hvad statskontoret
framhållit, otvifvelaktigt komma att af ett bifall till nu förevarande
ansökning framkallas. Då en sådan utredning ej för närvarande föreligger,
har jag ansett, att ansökningen under för handen varande förhållanden
ej bort till annan åtgärd föranleda, än att en dylik undersökning
bort igångsättas.»

1 sammanhang härmed bär utskottet till behandling lörehaft eu
inom Andra Kammaren af herr C. II. P. af Buren väckt motion (n:o 39),
däri föreslagits, att Riksdagen behagade bevilja ett förslagsanslag af

32,000 kronor för 1907 att ställas till direktionens för arméns pensionskassa
förfogande att användas till tilläggspensioner för detta år å 100
kronor stycket till sådana f. d. underofficerare och vederlikar, som
åtnjöte pensioner enligt gamla pensionsstaten.

1 fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag,
får utskottet hänvisa till själfva motionen.

Beträffande Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning har utskottet
i likhet med statsrådet och chefen för finansdepartementet ansett, att frågan
om anslag från allmänna indragningsstaten för utdelande af tillfälliga understöd
åt afskedade underofficerare och vederlikar vid armén principiellt bort,

Ang, en inom
Andra Kammaren
väckt
■motion.

Utskottets

yttrande.

206

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

före framläggandet af proposition i ämnet, hafva varit föremål för en
fullständigare utredning, men, då å andra sidan en del af de pensionärer,
hvarom här är fråga, äro komna till hög ålder och i synnerligen stort
behof af någon ytterligare ekonomisk hjälp, har utskottet likväl ansett sig
i viss mån böra tillstyrka, att tillfälliga ålderdomsunderstöd tilldelas
äldre och behöfvande afskedade underofficerare och vederlikar vid armén.

Därvid har utskottet utgått från clet antagandet, att endast de,
hvilka erhållit pension enligt bestämmelser före regleringen af ifrågavarande
pensioner år 1878, böra ifrågakomma vid en dylik förhöjning
i pensionen.

Vidare har utskottet icke ansett vara af behofvet påkalladt att
höja pensionsbeloppen högre än till 400 kronor.

Då direktionen öfver arméns pensionskassa beräknat medelåldern
för samtliga den 31 december 1906 lefvande underofficerare med vederlikar,
pensionerade med lägre belopp än 780 kronor, till 65:9 3 år, har
utskottet låtit verkställa uträkning rörande medelåldern för dem, hvilka
utskottet anser böra kunna komma i fråga vid pensionsförhöjning och
därvid funnit densamma utgöra 83: i år.

Fördelningen af pensionärerna, enligt utskottets förslag, komme
sålunda att blifva följande:

2	med	pension	af	75	kronor med 325: — = 650: —
o O	11	11	11	180	„ ., 220: — = 660: —
5	11 *	11	11	200	„ „ 200: — = 1,000: —
12	11	11	11	300	„ „ 100: — = 1,200: —
					Summa kronor 3,510: —

Då utaf här ofvau inberäknade pensionärer en del på grund
af lefnadsomständigheter icke torde blifva i behof af understöd, har
utskottet ansett sig kunna i rundt tal föreslå ett belopp af högst 3,000
kronor till ifrågavarande tillfälliga understöd.

Att å extra stat anvisa erforderligt belopp har utskottet icke
funnit lämpligt, utan får i likhet med direktionen öfver arméns pensionskassa
föreslå, att det å riksstatens tionde hufvudtitel anvisade förslagsanslaget
för utbetalande af fyllnadspensioner m. m., om 2,350,000
kronor, måtte få för ifrågavarande ändamål anlitas.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med afslag å herr af Burens i
ämnet väckta motion, må på det sätt bifalla Kungl.
Maj:ts ifrågavarande proposition, att ett belopp af högst

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

207

3.000 kronor må från det under riksstatens tionde
hufvudtitel anvisade förslagsanslag för utbetalande af
fyllnadspensioner in. m. utgå till utdelande af tillfälliga
understöd åt afskedade underofficerare och
vederlikar vid armén under villkor, att understöd ej
må tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behöfvande omständigheter och före kungl. cirkulärets
angående pensionsreglering för armén den 22 juni
1877 trädande i kraft tillträdt pension och fyllnadspension
under 400 kronor, samt att berörda understöd
icke må, pension och fyllnadspension inberäknad, öfverstiga
detta belopp.

66:o) Uti punkten 38 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att för bestridande af de extra pensionsafgifter,
hvilka på grund af § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning
nu utginge eller till följd af de al 1906 års Riksdag beslutade
eller nu föreslagna ändrade bestämmelser om delaktiglietsbeloppen i
nämnda inrättning komme att utgå, på extra stat för år 1908 under
riksstatens tionde hufvudtitel bevilja ett förslagsanslag å 20,000 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 12 januari innevarande år i detta ärende anfört följande.

»I § 8 af reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, sådan
denna § lydde, innan den genom nådiga kungörelsen den 14 september
1906 erhöll sin nuvarande affattning, var stadgadt, att därest pension
skulle blifva folkskollärare tillagd, innan skolområdet eller skoldistriktet
för den lön, efter hvilken delaktighet i pensionsinrättningen med afseende
å hans tjänst innehades, erlagt så många årsafgifter, som motsvarade
de ordinarie tjänstår, skolläraren enligt stadgandena i §§ 15 och 17 för
erhållande af pension måste äga, skulle skolområdet eller skoldistriktet
vara förbundet att gälda beloppet af de bristande årens utgifter, dock
efter afräkning af det belopp, som för en lägre lön under högst lika
många år möjligen kunde vara erlagdt, på det sätt, att årligen, ifrån
det pensionen började utgå, extra pensionsafgift till lika belopp med
den i § 7 bestämda skulle erläggas, intill dess pensionsinrättningen
därigenom blifvit till fullo godtgjord för bristen, dock att, därest
pensionstagaren under tiden doge eller förlorade sin pensionsrätt, denna
extra pensionsafgift komme att upphöra med den månad, då detta inträffat.

Extra
pensionsafgifter
till folkskollärarnas

pensionsinrättning.

[38.]

208

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

I sammanhang med sitt beslut i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition den 13 januari 1906 angående lönereglering för lärare vid
folkskolor m. m. beslöt Riksdagen på grund af väckt motion, att frän
och med den 1 januari 1907 de extra pensionsafgifter, hvilka på grund
af § 8 i nyssnämnda pensionsreglemente då utginge eller till följd af den
föreslagna löneregleringen komme att utgå, skulle erläggas af statsmedel,
och beviljade Riksdagen för sådant ändamål på extra stat för år 1907
ett förslagsanslag under riksstatens tionde liufvudtitel af 20,000 kronor.

I nådig proposition den 31 december 1906 angående ändrade
bestämmelser rörande högre folkskolor har Kung!. Maj:t föreslagit
Riksdagen, att delaktighetsbeloppen för lärarpersonalen vid nämnda
skolor i folkskollärarnas pensionsinrättning måtte höjas från 1,000
kronor till 2,400 kronor för manlig lärare och till 2,000 kronor för
kvinnlig lärare; och i det under näst föregående punkt upptagna ärende
har jag hemställt om framställning till Riksdagen om beredande af
högre pensioner för lärare och lärarinnor i läsämnen vid folkskoleseminariernas
öfningsskolor därigenom, att delaktighetsbeloppet i folkskollärarnas
pensionsinrättning höjes för manlig lärare från 1,350 till

2,600 kronor och för kvinnlig lärare från 1,200 kronor till 2,000 kronor.

De skäl, som föranledde 1906 års Riksdag att fatta sitt nyssnämnda
beslut angående de extra pensionsafgifternas erläggande af
staten, synas mig äfven gälla beträffande de extra pensionsafgifter, som
torde komma att utgå, därest de föreslagna bestämmelserna rörande
lärarpersonalen vid högre folkskolor äfvensom vid seminariernas öfningsskolor
vinna Riksdagens bifall. Då nu ifrågavarande lärarpersonal är
ganska fåtalig i förhållande till öfriga delägare i pensionsinrättningen,
torde det förslagsanslag, som bör af Riksdagen äskas för år 1908, icke
behöfva sättas till högre belopp än för år 1907, eller 20,000 kronor;
och lärer anslaget äfven för år 1908 böra anvisas på extra stat.»

Då utskottet icke haft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t
i omförmälda afseende föreslagit, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 17 maj 1907.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

[Kartongblad.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

209

Reservationer:

vid punkt 4 (angående väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående rätt till ålderdomsunderstöd för vissa vid folk- och
småskolor anställda icke ordinarie lärare och lärarinnor i öfningsämnen
och slöjd):

af herrar E. Hammarlund och K. Starbäclc, som yrkat, att utskottet
måtte hemställa,

att Riksdagen, med anledning af herrar Johansson^
och von Schéeles ifrågavarande motion, måtte i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
täcktes låta utreda, på hvad sätt och under hvilka
villkor i öfrigt ålderdomsunderstöd må kunna beredas
sådana icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkoch
småskolor, hvilka äro anställda för undervisning
i öfningsämnen eller slöjd, och hvilkas tjänstgöring
uppgår till minst 20 timmar i veckan under den
fastställda årliga minimilästiden, samt därefter till
Riksdagen inkomma med den framställning i ämnet,
hvartill utredningen kan föranleda;

vid punkt 5 (angående väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående lindring i villkoren för understöd från småskolelärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt):

af herrar E. Hammarlund och K. Star bäck;

vid punkt 7 (angående beredande af pension åt lärarepersonalen
vid skolhemmet för blinda döfstumma i Vänersborg):

af herrar H. P. P. Tamm, I. Wvjk, H. B. Törnebladh, E. Hammarlund,
S. O. Nyländer och K. Starbäck, hvilka ansett, att utskottet bort
hemställa,

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

210

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

att hvad Kung].. Maj:t i förevarande utseende
föreslagit måtte af Riksdagen bifallas;

vid punkt 8 (angående pensionering'' af lärare vid folkhögskolor):

af herr E. Hammarlund, hvilken ansett, att utskottet bort hemställa,

a) att Riksdagen må medgifva delaktighet i
döfstumlärarnes pensionsanstalt samt i folkskollärarnes
änke- och pupillkassa för folkhögskollärarpersonalen
på villkor, bestämmelser och sätt, som Kungl. Maj:t
föreslagit, dock att för beräkning af tjänstår undervisningstiden
skall utgöra minst 20 veckor, samt

b) att Riksdagen etc. (lika med utskottet).

af herr C. J. Ödman, som ansett, att utsfottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande förslag måtte
oförändradt af Riksdagen bifallas;

vid punkt 9 (angående höjning af pension för lärarna i läsämnen
vid folkskoleseminariernas öfningsskolor):

af herr E. Hammarlund, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts under förevarande punkt gjorda
hemställan måtte oförändrad af Riksdagen bifallas;

vid punkt 13 (angående väckt motion om ökade pensioner åt daglönare
vid flottans stationer):

af herr J. T. Larsson, som yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att herrar Martins och Lindhagens ifrågavarande
motion måtte af Riksdagen bifallas;

vid punkt 14 (angående rätt för ordinarie ämneslärare och ämneslärarinna
vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium och högre lärarinneseminariet
att för erhållande af pension tillgodoräkna sig viss tjänstgöring
vid enskildt läroverk):

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

211

af herrar H. P. P. Tamm, I. Wijk, H, B. Törnebladh och J. Ström
mot utskottets motivering;

af herrar E. Hammarlund och K. Starbäck, som yrkat, att utskottet
måtte hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
måtte af Riksdagen bifallas;

vid punkt 15 (angående förhöjning af pensionsbeloppen från folkskolelärarnes
änke- och pupillkassa):

af herr E. Hammarlund, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:t proposition,
måtte medgifva

ej mindre sådan ändring af gällande bestämmelser
rörande de från och med år 1908 från folkskollärarnas
änke- och pupillkassa utgående pensionsbelopp,

dels beträffande lärare vid folkskola, som är
delägare i kassan efter det för folkskollärare i lag
stadgade lönebelopp:

att, därest sådan delägare efterlämnade änka,
men icke barn, henne skall tillkomma i pension 25
procent eller en fjärdedel af den lön, för hvilken
vederbörande skoldistrikt i afseende å delägarens
egen pensionering vunnit delaktighet i folkskollärarnas
pensionsinrättning;

dels ock beträffande samtliga delägare i kassan:
att, där afliden delägare icke efterlämnat änka
utan endast barn, och barnen äro tre eller flera, som
till pension äro berättigade, de skola äga uppbära
hela beloppet af den för änka med barn bestämda
pension till lika fördelning dem emellan; och

att, där efter afliden delägare lefva endast två
barn, de skola äga till lika fördelning sig emellan
uppbära samma pension som änka utan barn;

än äfven att ifrågavarande ändrade bestämmelser
må, likaledes från och med år 1908, äga tillämpning

212

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

äfven på pensioner, som dessförinnan blifvit till utgående
från änke- och pupillkassan bestämda;

vid punkt 35 (angående pension åt förre fortifikationsarbetaren
I). E. Svensson):

af herr J. I. Larsson, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning och med bifall till herr Erikssons
omförmälda motion, må medgifva, att förre fortifikationsarbetaren
David Emanuel Svensson må under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 300 kronor, att utgå
från och med år 1906;

vid punkt 44 (angående understöd åt äldre behöfvande folkskollärare)
:

af herr E. Hammarlund, som ansett utskottet böra hemställa,

att Riksdagen, med bifall till herr Hammarlunds
motion måtte för år 1908 å allmänna indragningsstaten
anvisa ett anslag å 15,000 kronor att, enligt
de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t kunde finna
godt meddela, användas

dels till understöd af högst 450 kronor åt sådana
äldre behöfvande folkskollärare, hvilka oförvitligt
skött sin tjänst men därifrån erhållit afsked före år
1867, och

dels till understöd med belopp, som tillsammans
med från folkskollärarnes pensionsinrättning utgående
pension uppginge till högst 450 kronor, åt sådana
äldre behöfvande folkskollärare, hvilka oförvitligt skött
sin tjänst men därifrån erhållit afsked med pension
före år 1892;

vid punkt 52 (angående pension för vaktmästaren P. Y. Pettersson):
af herr E. Hammarlund, som ansett, att utskottet bort hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

213

att Kung! Maj:ts förevarande framställning måtte
af Riksdagen bifallas;

vid punkt 57 (angående väckt motion om årligt understöd åt
kommissionslandtmätaren Erik Noréns änka Ida Norén, lödd 1 örnblom).

af herr J. J. Byström, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen, med anledning herrar Byströms
och Juhlins motion, måtte bevilja aflidne kommissionslandtmätaren
Erik Noréns änka Ida Norén, född Törnblom,
ett årligt understöd af 200 kronor att till henne
utgå från den 1 juli 1907, så länge hon lefver ogift;

vid punkt 61 b) (angående väckt motion om skrifvelse till Kung!.
Maj:t i fråga om förbättrad pensionering af indelt manskap):

af herr J. T. Larsson, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen måtte, med bifall till herr Wahlquists
motion besluta att i skrifvelse till Kungl. Magt
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta
utarbeta och. för Riksdagen framlägga förslag till förbättrad
pensionering af såväl hädanefter afgående
pensionsberättigadt som ock redan pensioneradt indelt
manskap vid armén.

Herrar friherre J. Gripenstedt och C. Persson hafva begärt få antecknadt,
att de icke deltagit i förestående lxufvudtitels slutbehandling
inom utskottet.

214

Statsutskottets Utlåtande N;o 11.

Bil. Litt. A.

Allmänna indragningsstaten.

Ny anvisning.

Kamreraren vid eentralfängelset å Nya varfvet August Vilhelm

Gotthard Sundberg, lön.......................................................................

f. d. Envoyén grefve O. Stenbock, pension............................................

» Ministern C. Burenstam....................................................................

» Generalkonsuln grefve A. Cronhielm ............................................

Generalkonsuln G. Hegardts änka............................................................

Arbetarna vid Karlsborgs fästningsbyggnad: handräckningskarlen Karl
Alfred Svensson, stenhuggaren Adolf Fredrik Berg, sadelmakare^
Anders Gustaf Andersson, timmermannen Karl Johan Fredriks-!
son, vagnmakaren Anders Gustaf Pettersson, stalldrängarna Karl
Johan Andersson, Anders Gustaf Jansson och Karl Johan Isaks-;
son Harnesk samt handräckningskarlarna August Oden, Sven
Petter Björk, Karl August Bäckström, August Johansson Thor

och Gustaf Vallberg 300 kronor hvardera, pension ....................!

Kokerskan Maria Botilla Olsson, pension................................................

Sergeanten af första klassen vid Norrlands trängkår, fanjunkaren

Nils Thure Lundahl, pension............................................................

Regementsstallmästaren vid Lifgardet till häst friherre Fredrik Jakob
von Essen, pension, beräknad intill den 1 juli 1908 efter 1,200

kronor pr år ........................................................................................

: Extra tygarbetaren vid tygstationen i Kristianstad Nils Nilsson Lord
Arbetarna vid Karlsborgs fästningsbyggnad: muraren Lars Petter
Eriksson, stenhuggaren Karl Johan Eriksson, materialdrängen
Gustaf Larsson Stål och stenhuggaren Erik Johan Eriksson 300

kronor hvardera, pension ................................................................

i Fortifikationsarbetarna å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning
Josef Bengtsson Lundgren och Per Magnus Frid samt maskinisten

Anders Svensson 300 kronor hvardera, pension ............................

Sergeanten af första klassen vid Gottlands infanteriregemente Carl

August Albin Nelson, pension ........................................................

Förvaltaren vid intendenturkåren, förrådsförvaltaren vid Upplands
artilleriregemente Ferdinand Vilhelm Hjelm, pension ................

Transport:

Kronor. 1 ö.

3,525 |~

6.000 j—

5.000 i—
3,200 -

800 —

3,900 ; —
300 !—i

900 i—

*) 1.200 ——

500 —

1,200 —

900 j—|

9001—;
1,000 j—

29,325 -

*) Pensionen skall från den 1 juli 1908 utgå med 975 kronor och från den 1 juli 1913 med
775 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

215

Transport

Regementspastorn Adolf Nicolaus Andreas Randel, pension................

Musiksergeanten af första klassen vid Andra lifgrenadjärregementet

Vilhelm Henrik Kindstrand, pension................................................

Musiksergeanten af första klassen vid Karlskrona grenadjärregemente

Carl Oskar Nylén, pension................................................................

Förre fortifikationsarbetaren David Emanuel Svensson, pension ........

Förre fortifikationsarbetaren Jonas Pettersson Bolin, pension............

Tryckeriföreståndaren vid sj ökarte verket Adolf Justus Aurell, pension;
Kontrollanten vid rikets hospitals- och asylbyggnader Axel Theodor,

Lignell, pension....................................................................................i

e. o. Landskanslisten vid länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

Johan Alfred Frykstedt, pension ....................................................

Förre afdelningsingenjören vid statens järnvägsbyggnader Carl Gustaf

Forselius, pensionsförhöjning ............................................................

Förre afdelningsingenjören vid statens järnvägsbyggnader Oscar Theo-i

bald Wilhelm Stanzén, pensionsförhöjning ....................................

Förre afdelningsingenjören vid statens järnvägsbyggnader Axel Henry1

Grundström, pensionsförhöjning ........................................................

Materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader Axel Viktor Berg,;

pensionsförhöjning................................................................................

Bokhållaren vid statens järnvägsbyggnader K. M. Edbergs änka

Rosalie Teresia Josefina Edberg, född Rydberg, pension ............|

Förmännen och arbetarna vid statens järnvägsbyggnader: arbetaren;
Jakob Jonsson, förmännen Johan Håkansson och Alfred Rosenqvist,
smeden Johan August Johansson, arbetaren Johan Vilhelm Segermark,
förmannen Sven Johan Björkman, snickaren Lars Johans-;
son Hultin, förmannen Anders Fredrik Jonsson, smeden Gustaf
Vilhelm Johansson, arbetarna Carl Oscar Carlsson, Jon Jakobsson
och Johannes Johansson, stenarbetarna Magnus Niklasson och
Svante Hedberg, arbetarna Johan Eriksson och Anders Andersson,
förmannen Petter Olsson, arbetaren Per Axel Stjärna och sten-;
arbetaren Gustaf Albert Andersson Nystedt 300 kronor hvardera,
pension........................................................................................

Stenarbetaren vid statens järnvägsbyggnader Johan Anders Andersson,;

pensionsförhöjning ............................................................................i

Förmannen vid statens järnvägsbyggnader August Pettersson Juhlin,

gratifikation ........................................................................................

Förmännen och arbeta!na: förmannen Gustaf Karlsson, snickaren
Andreas Svensson Mehn, stenarbetaren Erik Evald Bergström!
samt förmännen Sven Persson, August Svensson och Edvinj
Andersson 325 kronor hvardera, gratifikation................................j

Transport

Kronor.

29,325

500

900 ! —

600

200

300

2,000

2,400

800 —;
900 —

1,200

1,200 i—
1,000 —
400 —

5,700 -140 —
400 |—J

1,950 j49,
915 —

216

Statsutskottets Utlåtande No 11.

Kronor.	o.
49,915
1,500	—\|
1,500	—''
450	_;
4,900 1 1
18.000	-1
4,000	—
400	—
2,000	__!
207	-i
75	—!
161	—
121	—i
300	—
10,500	—’
600 1
.! eoo 3	*—
500	;—;
600	''—
2,800	—
. 1,000	!_
r 600 V
.1 1,200	i-
i 500	_

Transport

etarna Per August Bodin Frid, Henrik Andersson Lundblad, Adolf
Ferdinand Andersson, Elias Nicklasson och Sven Johan Månsson

Lönström 300 kronor hvardera, gratifikation.........................

etarna Sven Magnus Andersson, Per Martin Cederlund, Karl Au,
Andersson, Johannes Johansson, Sven Johan Skärm och .
Alfred Karlsson 250 kronor hvardera, gratifikation .............

pension ......................................................................................

Understöd åt f. d. folkskollärare, som tagit afsked före 1867
Ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskola eller n
folkskola samt biträdande och e. o. lärare och lärarimn

från tjänsten före utgången af år 1891 ...................................

Understöd åt äldre behöfvande flickskollärarinnor, förslagsanslag
Förestånderskan och instruktionsbarnmorskan vid barnmorskeund

visningsanstalten i Göteborg Carolina Magnusson, pension .......

Docenten i praktisk filosofi vid universitetet i Uppsala, profess

Hans Edfeldt, pension ...................................................................

Till pedagogien i Ålem .......................................................................

» en klockare i Södra Finnskoga församling...............................

Ersättning till kapellpredikanten i Mockfjärd, förslagsvis...............

Ersättning till pedagogien i Öregrund, förslagsvis ...........................

Förre teckningsläraren vid allmänna läroverket i Filipstad E
Nikolaus Jahnson, pension .....................................................;

och Carl Johan Callin 3,500 kronor hvardera........

Vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Stockholm
Pettersson, pension ....................................................

Per

August Carlsson, pension..

Vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Karlstad

Nilsson, pension ............................................................;......

Akademikamreraren Oscar Gerhard Regnéll, tilläggspension

Rit -

pension ........................................................................................

och koloreringsbiträdet vid rikets allmänna kartverk Sofia Karolina
Maria Claesson, pension ....................................................

Förre kontrollanten
pension .............

hos

Summa, 102,429 j -

Bil. Litt. B. och. C.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Häft.

218

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1907 års riksstat
anslår:

Anvisning i

kontant: Pensions- och

Kronor. ! ö.

A. Pensions -

112,286

148,337

Civilstatens pensionskassa. Rubriken uteslutes ur riksstaten............................

Till pensionering af civila tjänstinnehafvare, förslagsanslag (nytt)....................

Förvaltningsbidrag till en ny änke- och pupillkassa för civilstaten (nytt) ....
Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar .......................................................

Dito för nådårs- och begrafningshjälpsbesparingar ........................................

Bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och underbefäl med
Ökas med ........................................................................................

T:Pt|

243,640

83,000

489,470

60,350

2,400

25.000
6,700

20.000
11,000
78,000
91,737

1,371,920

Vadstena krigsmanshuskassa ....................................................................................

Förhöjning i gratialen åt afskedadt manskap........................................................

Flottans pensionskassa:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden ...........................................................................................

» gratialfonden...............................................................................................

Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar, förslagsTill
pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap (däraf högst 9,030

staterna inrättade invalidstat), förslagsanslag................................................

Invalidhu.sfonden .......................................................................................................

För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag ............................

För gäldande af statens andel i kostnaden för pensionering af lasarettsläkare,

Bidrag till sjuksköterskors pensionering, förslagsanslag.......................................

Till bestridande af statens bidrag till pensionering af barnmorskor, förslagsTill
gäldande af kostnaden för förvaltningen af barnmorskornas pensionsanstalt,
Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, att af tullmedlen direkt utgå,
Bidrag till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,
Ökas med................................................................................................................

Statsutskottets Utlåtande Ko 11.

219

Litt. B.

riksstatens Tionde hufvudtitel.

Förslag till blifvande
riksstat:

indragiiingsstaterna.

Anvisning i
kontant:

staten.

Kronor.

ö.

100,000 —

85,000 —

vederlikar vid armén, nuvarande belopp

.................... 4,640: —

.................... 28,080: —

115,617: —

1:187:— 116,804: —

149,524

243,640

83,000

............................................................................................ 36,320: —

............................................................................................ 16,650: — 52,970: —

anslag .................................................................................................... 270,000: —

kronor till den för daglönare å f. d. timmermans- och handtverks -

förslagsanslag...................................................................

anslag...............................................................................

förslagsanslag, högst ...................................................

förslagsanslag ...............................................................

pedagogier, seminarier m. in. Nuvarande belopp ...

.. 166,500: —	489,470 60.350 2,400 25.000 6,700 20.000 11,000 78,000
.... 91,737: —
..... 3,521: —	95,258
Transport	1,399,342

220

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

1907 års riksstat
anslår:

Anvisning i
kontant:

Kronor. [ ö.

■

1,371,920 —

40.000 —

14.000 ! —

672,866 I —

66,855 | —

j 6,000 ; —

S:gr! 2,171,641 I —

2,291,924 —

4,463,565 j —

Bidrag till pensionering af lärarinnor vid högre flick- och samskolor, förslags Bidrag

till döfstumlärarnes pensionsanstalt, förslagsanslag ................................

Bidrag till folkskollärares pensionering. Nuvarande belopp ............................

Ökas med ................................................................................................................

Bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Nuvarande belopp..........

Ökas med ................................................................................................................

Bidrag till kungl. teaterns pensionskassor ............................................................

B. Allmänna

Till diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande belopp
Ökas med .........................................................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

221

anslag

indragningsstaten.

Transport ... 672,866: — 7,226: —	Förslag till blif-vande riksstat: Anvisning i kontant:
Kronor. 1,399,342 40.000 14.000 680,092 71,497 6,000	Ö. _
... 66,855: — 4,642: — ..........................
Säger	2,210,931	—
2,291,924: —
111,958: —	2.403,882	J
Summa	4,614,813	i

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Häft.

222

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Bil. Litt. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Tionde hufvudtitei.

Pensionsstaten. För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med fastställda pensionsbelopp samt till fyllnadspensioner, förslags-	Kronor.	ö. 1
anslag.................................................................................................... Till förstärkande af det i 1907 års riksstat uppförda anslag för bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och under-	2,350,000
befäl med vederlikar vid armén........................................................	1,187	—!
För tidigare pensionering af afskedadt indelt manskap, förslagsanslag Till extra pensionsafgifter till folkskollärarnas pensionsinrättning,	50,000
förslaqsanslag........................................................................................	20,000	—
Summa	2,421,187	_

STOCKHOLM, 1SAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1907.