Statsutskottets Utlåtande N:o 116 (Utlåtande 1907:Su116 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

N:o 116.

Ank. till Kiksd. kansli den 3 maj 1907 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj ds proposition till
Riksdagen angående förflyttning af flottans station i
Stockholm till Elfvik a Lidingön, dels ock en i anledning
af samma proposition väckt motion. (l:a U. A.)

Uti en till Riksdagen afliden proposition (n:o 55) har Kungl. Maj:t,
under åberopande af ett bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 22 februari 1907, föreslagit Riksdagen dels att, med
godkännande af det emellan marinförvaltningen och ägaren af egendomen
Elfvik med underlydande den 16 innevarande februari villkorligt
afslutade köpeaftal angående nämnda egendom, medgifva att för anläggning
af en flottstation å Lidingön må för kronan förvärfvas, förutom
nämnda egendom, de från samma egendom afsöndrade lägenheter, hvilka
må befinnas för etablissementet erforderliga;

dels att för inköp af för ändamålet erforderlig mark samt till påbörjande
af anläggning utaf den föreslagna flottstationen anslå ett
belopp af 19,000,000 kronor, att förskjutas af statskontoret, samt att
dåra! för år 1908 anvisa 6,200,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att låta utaf detta belopp redan under innevarande år utanordna 4,000,000
kronor;

dels ock att bemyndiga riksgäldskontor att i mån af behof tillhandahålla
statskontoret de för förskotten nödiga medlen.

1 sammanhang härmed bär utskottet till behandling förehaft eu
inom Första Kammaren af herr Knut Bohnstedt, väckt motion (n:o 65)
däri föreslagits, att Riksdagen, med afslag å Kungl. Maj:ts proposition
angående förflyttning af flottans station till Elfvik, måtte dels medgifva,
att till plats för ny flottstation finge upplåtas det område af Norra
Bill. till Biksd. Prof. 1 Sami. J Afd. 76 Höft. (N:o .116 .) ]

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Djurgården vid Lilla Värtan och Lindarängen—Kaknäs, som af 1900
och 1906 års kommitterade angifvits; dels besluta att för 1908 anvisa
ett belopp af 3,000,000 kronor för påbörjandet af en ny flottstation vid
Lindarängen—Kaknäs på grundvalen af utsedda sakkunniges till chefen
för sjöförsvarsdepartementet den 21 april 1906 afgifna förslag med rätt
för Kungl. Maj :t att låta af detta belopp redan innevarande år utanordna
hvad som kräfves för inlösen af mark och byggnader, för detaljundersökningar
och arbetets organisation.

Åberopade stadsrådsprotokollet innehåller följande yttrande af departementschefen
:

»Frågan om förflyttning af flottans station i Stockholm till annan
plats än den nuvarande har sedan ett tiotal år tillbaka stått på dagordningen.

I skrifvelse den 25 september 1897 anmodade dåvarande chefen för
sjöförsvarsdepartementet chefen för flottans stab att i samråd med marinförvaltningen
inkomma med förslag till förläggning af den flottans
materiel, som, enligt i skrifvelsen närmare angifna grunder, under de
närmast därpåföljande 12 åren påräknades komma att tillföras flottan,
därvid förläggningen skulle grundas dels på stationernas förmåga att
rymma personal, fartyg och inventarier m. m. dels på de strategiska
grunderna för flottans deltagande i landets försvar.

I anledning häraf afgaf chefen för flottans stab i hemlig skrifvelse
den 8 december 1898 ett utlåtande angående nämnda strategiska
grunder.

Då detta utlåtande den 10 februari 1899 af chefen för sjöförsvarsdepartementet
anmäldes inför Kungl. Maj:t, anförde departementschefen
tillika, att af utredningar, som från varfscheferna vid flottans stationer
infordrats rörande den materiel, som kunde förläggas vid hvardera stationen,
emellertid framginge, bland annat, hvad Stockholms station beträffade,
att flottans etablissement härstädes i sitt nuvarande skick på
intet sätt tillfredsställde de fordringar i mobiliserings- och varfsdriftsliänseenden,
som måste ställas på nutida marinetablissement. Någon
materiel utöfver den vid stationen då befintliga kunde icke utan omfattande
och dyrbara anordningar dit förläggas, och stationens nuvarande
område vore för trångt för att dit förlägga hela den styrka, som
af strategiska skäl borde där stationeras.

Då därför en förflyttning af flottans etablissement i Stockholm till
annan plats i stadens närhet och i sammanhang därmed stående utvidgning
af stationen framstode såsom särdeles önskvärda, och det syntes

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

antagligt, att de härför erforderliga penningmedel skulle kunna anskaffas
genom försäljning af Stockholms stations nuvarande område, ansåg
chefen för sjöförsvarsdepartementet dessa frågor, innan ytterligare kostnader
nedlades på flottans nuvarande etablissement i Stockholm, böra
underkastas en grundlig utredning, hvilken, med fast afseende på dess stora
omfattning och önskvärdheten af dess snara slutförande, syntes böra
anförtros åt en särskild kommitté.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt beslöt Kungl. Maj:t
i enlighet med af chefen för sjöförsvarsdepartementet tillika gjord hemställan
att uppdraga åt en kommitté, bestående af landshöfdingen m. m.
P. G. W. Isberg, såsom ordförande, samt f. d. öfverdirektören och chefen
för mariningenjörstaten m. m. G. W. Svenson, kommendören vid kungl.
flottan m. m. .J. Hägg, kommendörkaptenen af 2:a graden vid kungl.
flottan m. m. D. U. W. Linder och byggmästaren vid flottans station i
Stockholm, kaptenen vid väg- och vattenbyggnadskåren m. m. G. A.
Ingelman, såsom ledamöter, att verkställa utredning och inkomma med
förslag rörande förflyttning af samtliga de till flottans station i Stockholm
hörande etablissement till annat lämpligt område i hufvudstadens
närhet innanför Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs befästningar och
beredande af medel härför genom försäljning af Skepps- och Kastellholmarna
samt det s. k. Galervarfvets område å Kungl. Djurgården.

Den sålunda tillsatta kommittén afgaf den 31 augusti 1900 ett betänkande
angående den första af de frågor, hvilkas utredande blifvit till
kommittén öfverlämnadt, eller frågan om förflyttning af de till flottans
station i Stockholm hörande etablissement från dess nuvarande plats och
anläggning af nytt marinetablissement å annat lämpligt område i hufvudstadens
närhet.

Kommittén har i detta sitt betänkande anfört, att den till ledning
för uppfattningen af rätta innebörden af det åt kommittén lämnade
uppdrag erhållit, bland annat, den redan nämnda, af chefen för flottans
stab verkställda utredningen samt från varfseheferna vid flottans stationer
infordrade utredningar.

I enlighet med innehållet af dessa handlingar samt på grund af
kommittén lämnade meddelanden af chefen för sjöförsvarsdepartementet
hade kommittén i fråga om det tillämnade nya marinetablissementets
omfattning haft att utgå från följande grunder och förutsättningar.

Etablissementet borde inrättas för förläggning af följande stridsfartyg
:

12 st. 1 kl. pansarbåtar,

1 » 2 jd pansarbåt,

Flottstations
kommitténs
betänkande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

7 st. 3 kl. pansarbåtar,

6 :<> torped kryssare,

6 )> 1 » kanonbåtar,

27 :» 1 » torpedbåtar, samt

10 » 2 » torpedbåtar.

Härjämte borde, förutom logements-, transport- och småfartyg, lotsverkets
ocli sjökarteverkets fartyg kunna i mån af behof förläggas och
utrustas vid etablissementet.

A id etablissementet borde anordnas, utom nödiga byggnader för
stationen, dockor, verkstäder, förrådshus samt alla öfriga inrättningar
och byggnader, som för en tidsenlig och särskildt ur mobiliseringssynpunkt
väl ordnad varfsdrift, beräknad för förut omnämnda fartyg, ansåges
erforderliga, äfvensom förvaringsskjul för upplag af 40,000 ton stenkol.

Utrymmet för etablissementet och belägenheten af anordningarna
därstädes borde beräknas så, att möjlighet forefunnes till utveckling, i
händelse antalet dit förlagda fartyg skulle befinnas böra i framtiden ökas.

Med dessa utgångspunkter gifna hade kommitténs första uppgift
blifvit att inom de i kommitténs uppdrag fastställda begränsningar,
således i hufvudstadens närhet innanför Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
befästningar, utse lämplig plats för ett marinetablissement af
antydd omfattning.

En dylik plats måste gifvetvis i främsta rummet erbjuda tillräckligt
utrymme till lands och sjöss för mobiliseringskajer, varfsdrift, station
med de flera inrättningar, som vid etablissementet borde finnas, äfvensom
behörigt vattendjup och lämplig grund såväl hvad fasta marken
som hafsbottnen beträffade.

Dessutom hade kommittén ansett särskildt afseende böra fästas
därå, att dels belägenheten erbjöde största möjliga skydd mot fientliga
angrepp. dels möjlighet forefunnes att utan allt för stora kostnader åstadkomma
järnvägsförbindelse med hufvudstadens kommunikationsnät.

Granskade man kartan öfver Stockholms omgifningar och besinnade
beskaffenheten af terrängforhållandena i dessa trakter, insåge man snart,
att en plats, så beskaffad, att den uppfyllde alla de uppräknade fordringarna,
ej vore lätt att anträffa. Kommittén hade också funnit
bekräftelse härpå vid de fyrfaldiga besiktningsresor, kommittén företagit
inom ifrågavarande del af Stockholms skärgård.

Stränderna söder om farleden mellan Stockholm och Vaxholm vore
branta och otillgängliga, och att förlägga etablissementet dit hade därför
ansetts icke böra komma i fråga. Hvad Dufnäsviken och Lännersta -

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

sunden beträffade, så erbjöde väl vissa därinvid belägna områden gynnsammare
terrängförhållanden, men närheten till de för fientliga landstigningsföretag
blottställda stränderna omkring Erstavik och Baggensfjärden
i förening med den omständigheten, att enda reträttvägen ledde
genom det trånga, lätt afstängda Skurusund, hade uteslutit tanken på
att för ändamålet använda dessa områden.

De närmast innanför befästningarna belägna trakterna måste jämväl
undvikas, enär desamma kunde verksamt beskjutas af fientliga fartyg
från Trälhafvet och angränsande vattenområden. A kuststräckan utefter
Långholms- och Askrikefjärdarna samt omkring Stora Väntan hade
kommittén särskildt fäst sig vid tvänne platser, nämligen dels den till
Bogesund hörande landtungan mellan Långnöviken och Långholmsfjänden
med omkringliggande vatten och dels den vik af Stora Väntan, som i
närheten af inloppet till Ivyrkfjärden och Rydboholms slott sköte in i
nordlig riktning, samt stränderna däromkring. Begge dessa platser
erbjöde jämförelsevis gynnsamma terrängförhållanden, och vattendjupet
syntes ej vara af beskaffenhet att lägga allt för stora hinder i vägen.
Belägenheten af dessa platser hade dock synts kommittén icke vara
fullt tryggad. Hvad Bogesundsområdet beträffade, vore faran för beskjutning
från fientliga fartyg där ingalunda utesluten, om ock mindre
än vid närmare befästningslinjerna belägna platser, och området vid
Stora Värtan läge väl nära farvattnet norr om Resarön, där landstigning
af en fientlig styrka icke vore otänkbar. I öfrigt hade begge dessa
ställen den olägenheten gemensam, att de läge väl aflägsna från hufvudstaden
och kräfde jämförelsevis långa och kostbara järnvägsanläggningar.

Bland de platser, som vidare kunde ifrågasättas, intoge, med
hänsyn till krafvel på en tryggande belägenhet, Lidingön ett framstående
rum.

Också hade det en gång varit ifrågasatt att flytta Stockholms
flottstation till inre delen af den i nämnda ö från öster inskjutande
Hustegafjärden med därinvid varande, till hemmanen Yttringe hörande
stränder. Sedan nämligen behofvet af ökadt hamnutrymme inom Stockholms
centralare del tagit sig uttryck såväl i motioner inom Riksdagen
af enskilda riksdagsmän som i framställning från hufvudstadens handelsförening,
och på grund häraf af öfverståthållareämbetet gjorts underdånig
hemställan om förvärfvande åt hufvud stad en af Skepps- och
Kastellholmarna för tillgodoseende af stadens behof af kajer och hamnplatser
samt särskilda kommittorade år 1863 erhållit uppdrag att afgifva
betänkande rörande denna fråga och tillika uppgöra förslag till flott -

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

stationens förflyttning till annan plats, hade dessa kommitterade hemställt,
att stationen måtte förläggas till Hustegafjärden, hvilken plats
ansåges bereda det bäst skyddade läget och jämväl i öfrigt vara lämplig
för ändamålet.

Nekas kunde icke heller att, utom fördelen af en betryggande belägenhet,
åtskilliga andra betingelser där vore för handen, såsom en
någorlunda rymlig hamnbassäng, lagom djup och, delvis åtminstone,
tämligen jämnt sluttande stränder. Att kommittén ändock ansett sig
icke kunna upptaga det äldre förslaget eller öfverhufvudtaget ifrågasätta
etablissementets förläggning till någon plats å Lidingön hade i främsta
rummet berott på svårigheten att anordna järnvägsförbindelse med
liufvudstadens kommunikationsnät. Behofvet af en dylik förbindelse
tedde sig för fyrtio år sedan icke såsom oafvisligt, men till följd af
den utveckling, sjökrigsväsendet under senare tider tagit, och den däraf
beroende nödvändigheten att kunna på kortast möjliga tid mobilisera
sjöstridskrafterna, måste numera, enligt kommitténs åsikt, frånvaron af
järnvägsförbindelse betraktas såsom ett bestämdt hinder mot marinetablissementets
förläggande till denna ö. Häremot talade äfven den omständigheten,
att förvärfvandet af erforderligt område därstädes helt
visst skulle med hänsyn särskild! till de talrika rundt om ön belintliga
dyrbara villaanläggningarna komma att ställa sig synnerligen kostbart.

Å fastlandets stränder utmed Lilla Värtan kunde tre särskilda områden
ifrågasättas, nämligen den af Stockholms stad anlagda Värtahamnen,
det område, som norr om Hjorthagen och hufvudstadens gasverk
sträckte sig från Husarviken öfver Stora och Lilla Skuggan till
macerationsanstalten inom landtbruksakademiens experimentalfälts område,
samt Kaknässkogen eller området från Loudden till Djurgårdsbrunnskanalen.

Samtliga dessa platser hade det gemensamt, att de, så vidt möjligt,
vore skyddade för fientliga angrepp, icke påkallade stora kostnader för
järnvägsförbindelse och vore belägna i hufvudstadens omedelbara närhet
inom det till densamma hörande område.

Sistnämnda omständighet vore, enligt kommitténs åsikt, af synnerligen
stor betydelse. Utom det att densamma lämnade tillfälle till
begagnande af stadens vattenledning och andra dylika inrättningar, hvarigenom
afsevärd besparing i kostnaden torde kunna ernås, beredde den
vid mobiliseringstillfälle lättare än annorstädes möjlighet till fyllande
af flottans mångahanda behof af proviant och materialier af olika slag,
och stadens skeppsbyggerier, varf och verkstäder med därvid anställd
personal kunde vid brådskande tillfällen anlitas såsom reserv. Såsom

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

en bestämd fördel syntes ock böra betraktas, att ett marinetablissement
af den omfattning som det ifrågasatta vore förlagdt å samma plats, där
sjöförsvarets högsta ledande myndigheter hade sitt säte. Härigenom
möjliggjordes och främjades en kontroll och en växelverkan mellan
dessa myndigheter och de närmast styrande inom etablissementet,
hvilken för begge sidor syntes vara både erforderlig och önskvärd. I
öfrigt borde man icke förbise det välgörande inflytande på flottpersonalens,
särskild! officerarnas, utbildning, som en vistelse i hufvudstaden
med dess talrika tillfällen till tankeutbyten och socialt umgänge äfven
med andra än likar finge anses äga, i motsats till den anledning till
ensidighet, en isolering inom ett trångt område på landsbygden tvifvelsutan
skulle medföra.

Bland sistnämnda tre platser syntes, hvad markens höjdförhållanden
anginge, Värtahamnen med därinvid varande område intaga främsta rummet.
Den erbjöde en jämförelsevis stor plan yta med däraf följande
besparing i terrasserings- och sprängningskostnader. Vidare funnes
där redan färdiga järnvägsförbindelser och rymliga kajer, hvarförutom
tillfälle till utvidgning gåfves.

Emellertid torde denna Stockholms stad tillhöriga hamn icke för
närvarande och innan annan för den gröfre godstrafiken afsedd hamnplats
blifvit åvägabragt kunna af staden undvaras. I hvarje fall måste
det förutsättas, att icke blott staden utan äfven statens järnvägar, som
vid Värtahamnen hade sin kolstation och för densamma påkostat dyrbara
anordningar, skulle komma att kräfva ett högst betydande vederlag
för afstående till flottan af hamnen med där befintliga anläggningar,
hvilka i allt fall endast delvis skulle kunna tillgodogöras för flottans
behof. På grund af dessa förhållanden och då därtill komme att, enligt
hvad erfarenheten visat, grunden vid Värtahamnen icke vore pålitlig
eller lämplig för tunga kajbyggnader, hade kommittén ansett sig icke
böra föreslå Värtahamnen såsom plats för det nya etablissementet.

Häremot hade området norr om gasverket från Husarviken öfver
Stora och Lilla Skuggan till macerationsanstalten med den därutanför
belägna Tranholmen varit inom kommittén allvarligen ifrågasatt för
ändamålet.

Härtill hade ock kommittén haft särskild anledning, i det nämligen
den redan omförmälda, af chefen för flottans stab verkställda utredningen
innehölle ett uttalande till förmån just för denna plats.
Platsen erbjöde i afseende på järnvägs-, gas- och vattenledningsförbindelser
särskilda underlättnader för mobiliseringsvarfvets och depåens
anläggande å fastlandet, under det att reparations- och nybyggnads -

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

verksamheten borde kunna förläggas till och finna lämpligt utrymme
å Tranholmen, där terrängen för en dylik anläggning syntes passande.
Sjötörbindelserna med staden vore lätta genom Ålkistan och Brunnsviken,
utfartsled till sjöss ginge norr om Lidingön öfver Askrikefjärden till stora
segelleden, samt farled till Stockholms centralare delar öfver Lilla Värtau
genom Lidingöbro förbi Blockhusudden eller genom Djurgårdsbrunnskanalen.

Hvad sålunda i denna utredning anförts till förmån för platsen vid
Skuggan hade föranledt kommittén att i främsta rummet rikta sin uppmärksamhet
på denna plats. Besiktning hade hållits på stället och,
ehuru därvid befunnits, att terrängförhållandena icke vore fullt så gynnsamma,
som man haft anledning antaga, hade desamma dock icke synts
böra verka afskräckande, helst det varit att antaga, att genom utfyllning
af det söder om Tranholmen utskjutande vidsträckta fvrafotsgrundet
ett betydande plant område skulle kunna vinnas utan mera afsevärda
kostnader. Kommittén hade därför gått i författning om närmare undersökning
af området genom afvägningar af terrängen såväl å fastlandet
som å Tranholmen samt djupborrningar längs stränderna och å grundet
utanför Tranholmen, hvarjämte under den ganska långa tid, dessa arbeten
kräfde, förberedande utkast hade gjorts till varfsanläggningen.

Sedan afvägnings- och pejlingsarbetena någon tid fortskridit, hade
emellertid yppat sig betänkligheter mot Tranholmens intagande i planen
för det nya etablissementet. Dels hade nämligen denna holme befunnits
vida mer oländig och kuperad än tillgängliga kartor angifvit, dels hade
det visat sig, att det därifrån utskjutande grund, hvilket man till följd
af förekomsten å dess närmast land belägna del af ur vattnet uppstickande
stenar haft anledning antaga bestå af sten eller grus, nästan i
sin helhet utgjordes af ett mäktigt lager lös lera, som uteslöte möjligheten
att genom utfyllning göra en för varfsområdet erforderlig afsevärd
landvinning, åtminstone till rimligt pris. Vid dessa förhållanden
hade kommittén, för hvilken det från början framstått såsom en visserligen
ej afgörande, men dock afsevärd olägenhet att hafva varfsverksamheten
splittrad och en del däraf, byggnads- och reparationsverksamheten,
lörlagd till Tranholmen, dit järnvägsförbindelse icke utan stora
kostnader kunde åstadkommas, ansett sig böra afstå från tanken på
denna holmes användande för ändamålet, samt hade i stället gått att
undersöka, huruvida icke etablissementet skulle kunna i sin helhet inrymmas
å området på fastlandet.

I detta afseende hade de fortgående djupborrningarna gifvit ett
nytt uppslag. Af desamma hade nämligen framgått, att Husarviken

Statsutskottets Utlåtande N:o Ilo.

med stränderna däromkring utgjordes af en djup, med tämligen lös lera
fylld bassäng, hvilken syntes kunna utan allt för stora kostnader genom
muddring tömmas och utvidgas, så att densamma i förening med närmaste
strandområde utmed Lilla Värtan komme att lämna tillräckligt
utrymme för förläggning af hela den afsedda fartygsmaterielen, hvarjämte
plats för byggnads- och reparationsvarfvet med tillhörande verkstäder
och dockor syntes kunna beredas vid Lilla Skuggan. Kommittén,
som lifligt hade tilltalats af den utsikt till koncentrering af etablissementets
olika delar, som denna plan erbjudit, hade därför gått i författning
om utarbetande af ett förberedande utkast till etablissementets förläggande
å denna plats samt uppgörande af öfverslagsberäkningar å kostnaderna
för nödiga muddrings-, terrasserings- och kajbyggnadsarbeten.

Emellertid hade äfven här mött svårigheter af betänklig art. Närheten
till stadens gasverk, som för redan verkställda och ytterligare
tillämnade anläggningar hade behof af hela sitt område rit till Husarviken,
omöjliggjorde förvärfvande för flottstationen af erforderligt utrymme
söder om bassängen, i följd hvaraf denna icke kunde för flottans
behof tillgodogöras på ett fullt ändamålsenligt sätt. Vidare hade de
fortsatta undersökningarna af grunden ådagalagt, att för beredande af
nödigt inlopp till bassängen betydande undervattenssprängningar måste
göras. En stor del af kajerna utåt Lilla Värtan måste anläggas på
lutande berg, hvarför äfven för dessa dylika sprängningar blefve erforderliga,
Dessutom hade det visat sig, att kajerna vid bassängen
till icke ringa längd skulle komma att uppföras på lös mark af samma
otillförlitliga beskaffenhet som den, hvilken anträffats vid för hufvudstadens
räkning verkställda arbeten å gasverks området och vid Värtahamnen
samt där vållat många svårigheter och opåräknade kostnader.

Med afseende å dessa förhållanden och då af under tiden verkställda
undersökningar af den tredje af ifrågavarande platser eller området
vid Kaknäs framgått, att detta område erbjöde gynnsammare
terrängförhållanden såväl på land som under vattnet, hade kommittén
frångått planen om etablissementets förläggande till Hnsarviken och
Skuggan samt i stället enat sig om att såsom plats för den nya stationen
förorda Kaknäs.

Läget af detta område i förhållande till hufvudstaden vore det
gynnsammaste. Järnvägsförbindelse kunde jämförelsevis lätt åvägabringas
genom framdragande af spår från Värtabanan, och för befordrande
af persontrafiken mellan etablissementet och hufvudstaden kunde
spårväg utan svårighet anordnas. Stränderna utmed Lilla Värtan från
Loudden till Djurgårdsbrunnskanalen erbjöde tillförlitlig grund för kajIlih.
till Riksd. Prat. 1007. 4 Sand. 1 Afd. 70 Höft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

byggnader och tillräckligt utrymme för etablissementets behof af kajer.
Vattendjupet vore tillfredsställande, och vattenområdets belägenhet i
närheten af det strömmande vattnet i stora segelleden medförde, med
hänsyn till nödvändigheten att för förflyttningar af fartyg inom det
nya hamnområdet hålla detsamma fritt från is, åtminstone under vissa
tider af vintern, väsentliga lättnader, lxvilkas betydelse för besparing af
tid och kostnader icke borde underskattas.

Terrängen vore visserligen delvis skarpt kuperad, så att kostbara
sprängnings- och terrasseringsarbeten blefve nödvändiga, men detta vore
eu olägenhet, hvarmed man måste räkna öfverallt inom ifrågavarande
skärgårdsområde, och förhållandet härutinnan vore i afseende å denna
plats icke särskilda ogynnsamt.

Hvad anginge områdets utsträckning ansåge kommittén detsamma
böra för att bereda tillräckligt utrymme omfatta all den invid Lilla
Värtan belägna mark, som begränsades af Djurgårdsbrunnskanalen,
Djurgårdsbrunnsviken till en punkt väster om Lido och därifrån af en
linje, dragen öster om kavallerietablissementet till vägen mot Borgen å
Ladugårdsgärdet, vidare af nämnda väg till närheten af Borgen, hvarifrån
gränslinjen ginge öfver Lindarängen mot Tegeludden till Lilla Värtan.

I fråga om möjligheten att förvärfva detta sålunda för etablissementet
föreslagna område vore till en början att märka, att detsamma
utgjorde eu del af den kronan tillhöriga, till Kungl. Maj:ts enskilda
disposition ställda Djurgården, en omständighet, som vore af synnerlig
betydelse för frågan om möjligheten att för flottans räkning förvärfva
området. Det torde nämligen kunna förutsättas att, då det här gällde
en fråga af utomordentlig vikt för landets försvarsväsen, upplåtelse af
området utan svårighet skulle medgifvas. Så hade förut skett beträffande
exempelvis Lifgardets till häst kasernområde, och om man än i förevarande
fall, där fråga vore om ett vida större område, af livilket Djurgårdskassan
för närvarande uppbure ganska afsevärda inkomster, icke
kunde förutsätta att, såsom fallet varit med förutnämnda kaserntomter,
upplåtelse af dispositionsrätten skulle kunna äga rum utan ersättning
till Djurgårdskassan, syntes man dock vara berättigad att antaga, att
denna ersättning icke komme att ställa sig hög eller öfverstiga hvad
som erfordrades till vederlag för de nu till kassan inflytande eller under
närmaste tiden förväntade afgälder från till enskilda personer upplåtna
lägenheter inom området samt godtgörelse för flyttning al hofjägarebostället
Kaknäs och möjligen för värdet af den å området växande skog.

Etablissementets förläggande å ifrågavarande plats nödvändiggjorde
flyttning af arméns och flottans därvarande skjutbana samt arméns krut -

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

hus vid Stora Hundudden. Då emellertid andra för dessa inrättningar
lämpliga platser i hufvudstadens närhet icke saknades, hade kommittén
ansett förenämnda omständigheter icke böra vara hindrande för saken,
om ock gifvetvis de med flyttningen förenade utgifter borde ingå i
kostnadsberäkningen för marinetablissementet.

Enligt hvad redan antydts, funnos inom ifrågavarande område åtskilliga
till enskilda personer upplåtna lägenheter. Förvärfvandet af
dessa för flottans räkning mötte i rättsligt hänseende intet hinder samt
syntes ej heller komma att kräfva allt för stora kostnader..

Beträffande en mindre del af området, belägen längst i norr, gällde
ett särskildt förhållande. Genom nådigt bref den 31 maj 1878 hade
nämligen berörda del af området jämte annan norr därom belägen
mark upplåtits åt Stockholms stad att tillträdas i den man, staden
funnes däraf vara i behof för hamnen vid Lilla Värtan eller för upplags-
och byggnadsplatser. Härutinnan hade sedermera genom ett
annat nådigt bref angående utbyte af mark mellan kronan och Stockholms
stad vid artilleriplanen samt uppförande af ny hofstallbyggnad
den 18 oktober 1889 gjorts förändring och tillägg, i det såsom villkor
för genom samma bref beslxatadt och sedermera genom kontrakt med
staden år 1889 fullbordadt utbyte af annan mark stadgats, att tillträde
af de i 1878 års bref afsedda områden skulle, sedan Kungl. Maj:t i
hvarje fall pröfvat till upplåtelse ifrågasatt områdes erforderlighet för
hamnen eller de för denna behöfliga upplags- och byggnadsplatser, i
sådan ordning för ändamålet ifrågakomma, att i första rummet toges i
anspråk vissa angifna, närmare Värtahamn en belägna områden, samt
att det område, hvari nu ifrågavarande del inginge, icke i något fall
finge af staden tillträdas förr än fyrtio år efter aftalets träffande.

Någon bestämd eller slutlig upplåtelse till hufvudstaden af ifrågavarande
område förelåge således icke, och då, särskildt med hänsyn till
den på dagordningen stående frågan om inrättande af en ny hamn för
staden vid Hammarbysjö, det syntes tvifvelaktigt, huruvida de för upplåtelsens
bringande till verkställighet bestämda förutsättningar någonsin
kornrne att inträffa, hade kommittén ansett betänkligheter icke möta mot
intagande till marinetablissementet af en del af det i 1878 och 1889
års bref afsedda område, och detta desto mindre som, därest en öfverenskommelse
med hufvudstaden om uttryckligt frånträdande af dess
eventuella rätt uti ifrågavarande hänseende skulle befinnas erforderlig,
en sådan utan svårighet syntes kunna åvägabringas i sammanhang med
de förhandlingar mellan kronan och staden, som blefve nödiga, i händelse
Skepps- och Kastellholmarna samt Galervarfvet komme att upplåtas till
byggnadstomter och till följd däraf ingå i stadsplanen.

Statsutskottets Utlåtande K:o 110.

Kommitténs beslut att föreslå ifrågavarande område till plats för
det nya marinetablissementet både föregåtts af noggranna undersökningar
till utrönande af markens böjdförhållanden, vattendjupet och beskaffenheten
af grunden.

Efter sålunda vunnen kännedom hade kommittén, utgående från redan
nämnda förutsättningar och grunder i fråga om etablissementets omfattning
samt med ledning af en utaf kommittén verkställd utredning angående
storleken af den nya stationens tjänstgöringspersonal och det för
densammas inkvartering erforderliga utrymme, utarbetat ett fullständigt
förslag till anläggning å ifrågavarande plats af ett nytt etablissement
för flottans station i Stockholm.

Vid uppgörande af förslaget till den egentliga varfsanläggningen
hade kommittén haft för ögonen angelägenheten däraf att, jämte det nödiga
och tillfredsställande anordningar vidtoges för ett behörigt bedrifvande
af nybyggnads- och reparationsverksamheten vid varfvet, de allmänna
militära och tekniska anspråk med hänsyn till möjligheten af snabbhet
och bekvämlighet vid mobilisering, utrustning och kolning af flottan,
hviska numera ställdes på ett tidsenligt marinetablissement, blefve i största
möjliga grad tillgodosedda.

o Eet område, som tagits i anspråk för själfva stationen eller militärdepåen,
vore afsedt att användas, förutom till de för depåen erforderliga
allmänna byggnader, såsom kaserner, kanslihus, undervisningsanstalter
m. m., äfven till bostäder åt den vid varfvet och stationen anställda
personal. Beträffande frågan, i hvilken utsträckning bostäder borde vid
etablissementet beredas åt denna personal, hade kommittén, med frångående
af den hittills följda principen, enligt hvilken den största delen
af stationspersonalen varit hänvisad att, bäst den kunnat, söka sig bostad
i enskilde tillhöriga lägenheter utanför etablissementets område, ansett
bostäder böra genom det allmännas försorg tillhandahållas vid stationen
åt alla å militärdepå eller varf tjänstgörande officerare och vederlikar,
vidare åt alla stationens underofficerare och gift gemenskap af stammen
jämte deras vederlikar, åt varfvets månadslönare samt åt den ständiga
daglönarpersonalen.

Hvad underbefälet, gemenskapen och arbetarepersonalen anginge, hade
en dylik anordning synts kommittén vara oundgängligen nödvändig. Såge
man till, huru förhållandet för närvarande gestaltade sig, funne man,
att bland det öfvervägande flertal af den vid Stockholms station anställda
personal af ifrågavarande art, som ej kunde erhålla bostad å Skeppsoch
Kastellholmarna, en stor mängd nödgades till följd af de uppdrifna
hyrorna inom hufvudstadens centralare delar söka sig bostad i de

Statsutskottets Utlåtande X:o Hd.

från stationen mest aflägsna utkanterna å Södermalm, Kungsholmen och
öfre Norrmalm, ofta äfven utanför tullarna. Förflyttningen mellan hemmet
och arbetsplatsen toge i sådana fall ensamt för sig i anspråk hela timmar
och därå konsumerades en arbetskraft, som långt bättre kunnat tillgodogöras,
om vederbörande ägt bostad i närheten af stationen. Dessutom
alstrades häraf hos mången olust och missbelåtenhet med tjänsten, ett
förhållande, som i sin mån menligt inverkade på arbetet och ingalunda
vore ägnadt att stärka bandet mellan flottan och dess beställningsmän.
Med afseende härå och då dessa påpekade olägenheter tydligtvis komme
att göra sig gällande i vida högre grad, om stationen förflyttades till
den af kommittén föreslagna, från stadens bebyggda delar betydligt mera
aflägsna plats, hade kommittén ansett det såsom en nödvändig förutsättning
för möjligheten att anskaffa och vidmakthålla en duglig stampersonal
samt rätt tillgodogöra densammas arbetsförmåga och skicklighet
att ändamålsenliga och billiga bostäder funnes för denna personal tillgängliga
vid etablissementet.

Hvad nu vore sagdt, gällde visserligen icke i lika hög grad om
befälspersonalen. Men då en del af denna personal af lätt insedda skäl
nödvändigtvis måste vara bosatt inom etablissementet samt det under
alla förhållanden finge betraktas, om ej såsom nödvändigt, så dock såsom
synnerligen fördelaktigt för tjänstgöringen att jämväl öfriga å varfvet
eller militärdepåen kommenderade officerare och vederlikar inom de civilmilitära
befattningarna — och om andra vore här ej fråga — vore
boende på platsen och sålunda vid förefallande behof lätt tillgängliga,
hade kommittén, hvad befälspersonalen anginge, ansett enahanda grunder
i detta hänseende böra följas, som tillämpats i afseende å den till antalet
vida öfvervägande öfriga personalen.

fin sådan anordning, som den af kommittén sålunda ifrågasatta, kräfde
emellertid högst betydande kostnader. Fn del af dessa kostnader skulle
visserligen kunna anses betäckta därigenom, att staten i och med bostäders
tillhandahållande in natura blefve befriad från nu utgående iukvarteringsbidrag,
men dels utginge dylika bidrag endast till militära
befattningshafvande dels vore desamma i allmänhet satta så lågt, att det
icke vore möjligt, att med det kapitalbelopp, de kunde beräknas representera,
bestrida kostnaderna för lämpliga bostäders uppförande. Under
sådana förhållanden hade kommittén ansett sig böra ifrågasätta, huruvida
icke, för att göra förslaget härutinnan ekonomiskt utförbart, den grundsatsen
borde fastslås, att alla i statens vid etablissementet uppförda bostäder
inneboende tillförbundes att för bostaden erlägga en efter förhållandena
anpassad skälig liyresersättning, med rätt för innehafvare af

Statsutskottets Utlåtande. N:o 116.

sådana beställningar, med hvilka inkvarteringsbidrag nn vore förenadt,
att njuta motsvarande afdrag å hyressumman.

En liknande grundsats hade ock bland enskilda arbetsgivare vid
upplåtandet af bostäder åt en större arbetarpersonat numera börjat allt
allmännare tillämpas. Det hade nämligen visat sig, att den kostnadsfria
bostaden i och för sig vore en förmån, hvars lönenatur lätt nog
förbisåges och ringaktades, men af hvilken familjen, då den en gång
blifvit invand därvid, blefve så beroende, att den sedermera endast med
största svårighet kunde undvaras. Däremot ansåges anskaffandet af
ändamålsenliga, mot en billig hyra upplåtna bostäder i närheten af arbetsplatsen
allmänt utgöra den säkraste garantien för vidmakthållandet
af en god arbetarstam. Visserligen gällde detta, tillämpadt på flottan,
främst och liufvudsakligast om underbefäls-, gemenskaps- och arbetarpersonalen,
men då dessa utgjorde det öfvervägande flertalet, läge just
däruti en anledning att i principiellt hänseende ej göra någon åtskillnad
utan tillämpa samma system för alla.

För innehafvare af de militära beställningarna, med hvilka förmånen
af fri bostad eller inkvarteringsbidrag nu vore förenad, skulle
genomförandet af denna anordning, under förutsättning att hyresersättningen,
såsom enligt kommitténs tanke rätteligen borde ske, sattes, visserligen
högre än inkvarteringsbidragens belopp, men i alla händelser vida
lägre än hvad som måste betalas för motsvarande lägenheter inom hufvudstaden,
medföra, att å ena sidan den fulla förmånen af fri bostad, som
nu endast ett mindretal kunde komma i åtnjutande af, skulle för detta
mindretal bortfalla, men att å andra sidan det stora flertalet komme att
erhålla vida bättre och billigare bostäder, än hvad de nu kunde bereda
sig, hvarförutom denna förmån komme att utjämnas för all vid stationen
tjänstgörande personal af samma tjänsteställning.

Ett öfvergående till detta system syntes möta så mycket mindre
betänkligheter, som vid en eventuell flyttning af etablissementet de nu
befintliga bostadslägenheterna i alla händelser komme att försvinna, och,
i följd af öfvergångstidens längd, ingen nuvarande bostadsinnehafvare
gärna kunde anses komma att lida något intrång, hvartill komme att
på Karlskrona station, med undantag för befälhafvande amiralen, varfschefen
och ett fåtal vid varfvet tjänstgörande personer, inkvartering in
natura ej förekomme.

Kommittén, som enligt hvad en vid dess betänkande fogad bilaga
utvisade, ansett bostäder af sex särskilda klasser, lämpade efter bostadsinnehafvarnas
olika tjänstegrad, böra uppföras, hade för beräkning förslagsvis
af det hyresbelopp, som skäligen skulle anses kunna för hvarje

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

särskild klass af lägenheter bestämmas, afvägt de olika bostadsförmånerna
mot nu utgående inkvarteringsbidrag, öfriga löneförmåner samt de hyror,
hvartill bostäder kunde anskaffas inom hufvudstaden, samt härigenom
kommit till ett resultat i fråga om hyresbeloppens storlek, som närmare
funnes angifvet i en annan vid betänkandet fogad bilaga. Af denna
framginge, att hyresersättningarna, hvad underbefäls- och gemenskapslägenheterna
anginge, tämligen nära stämde öfverens med de af 1900
års Riksdag för dessa klasser beviljade, förhöjda inkvarteringsbidragen,
under det att skillnaden härutinnan i fråga om de högre klasserna vore
större. Slutsumman af samtliga hyresersättningarna vore visserligen
icke tillräcklig att förränta hela det för bostädernas uppförande erforderliga
kapitalet, men tydligt vore att, då det gällde att ålägga vederbörande
såsom en skyldighet att begagna statens bostäder, hyresersättningen
borde sättas jämförelsevis låg. Emellertid motsvarade hyressumman,
sådan den af kommittén beräknats, fullt 3,G5 procent af de för
bostadsbyggnadernas uppförande erforderliga kostnader och dessa syntes
därför, såsom inkomstbärande, rätteligen böra frånräknas, då man för
sig uppställde frågan, hvad det nya etablissementet i själfva verket
komme att kosta staten.

Enligt de genom kommitténs försorg uppgjorda beräkningarna uppginge
kostnaderna för det af kommittén föreslagna nya marinetablissementet
till följande belopp:

För själfva varfvet med hvad därtill

hörde....................................................... 21,935,000: —

För militärdepåen med undantag af bostadsbyggnaderna
................................. 5,512,900: —

För varfvet och depåen gemensamt ...... 555,000: —

I öfrigt påkallades i och för områdets förvärfvande
följande kostnader:

Godtgörelse till Djurgårdskassan för områdets afstående,

förslagsvis .............................................................................

För anordnande af nytt skjutfält ..........................................

För flyttning af arméns kruthus.............................................

Ersättning till enskilda innehafvare af inom området
upplåtna lägenheter, förslagsvis ....................................

28,002,900: —

150,000: —
50,000: —
20,000: —

350,000: —•
28,572,900: —

Härtill komme kostnaderna för bostadsbyggnaderna å militärdepåen,
hvilka beräknats efter planens fullständiga genomförande uppgå till

12,113,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 110.

En närmare granskning af den uppgjorda kostnadsberäkningen
visade, att af de för själfva varfsanläggningen ifrågasatta utgifter en
betydande del eller mera än hälften belöpte å nödiga befunna terrasseringsoch
sprängningsarbeten samt kaj byggnader. De stora kostnader, dessa
arbeten sålunda komme att taga i anspråk, vore naturligen beroende på
terrängens och strändernas beskaffenhet samt vattendjupet, i afseende å
hvilka förhållanden den för etablissementet afsedda platsen visserligen
ställde sig gynnsammare än andra, som därtill kunnat ifrågasättas, men
dock i ock för sig vore ganska svår.

I fråga om anläggningen af militärdepåen och särskild! den del
däraf, som afsåge bostäderna för den vid etablissementet anställda personal,
hade kommittén haft under öfvervägande flera förslag i ändamål att söka
nedbringa kostnaderna därför. Så hade det varit ifrågasatt att i stället
för af sten uppföra dessa byggnader af trä, hvilket byggnadssätt ställde
sig något billigare. Men då, oafsedt den större brandrisken, underhållskostnaderna
därigenom komme att ökas i vida större mån, än som
kunde anses motsvara besparingen i själfva byggnadskostnaden, hade
kommittén ansett denna tanke böra öfvergifvas. Vidare hade kommittén
trott sig böra göra till föremål för särskild undersökning, huruvida
icke nedsättning i byggnadskostnaden skulle kunna vinnas genom att
sammanföra byggnaderna i stadskvarter i stället för att ordna dem efter
villasystem samt i sådant syfte anmodat slottsarkitekten m. m. Fred.
Liljekvist att yttra sig i denna fråga. Af dennes yttrande hade framgått,
att en sådan anordning af byggnaderna som den sålunda ifrågasatta
skulle, företrädesvis med hänsyn till därigenom nödvändiggjorda,
betydligt ökade terrasseringsarbeten i den starkt kuperade terrängen,
komma att ställa sig dyrare än tillämpningen af villasystemet, hvilket
dessutom, jämte det att detsamma medgåfve en enklare utstyrsel af
byggnadernas fasader, Ange anses vara ur sanitär synpunkt och för
trefnaden det mest önskvärda.

Kommittén förklarade sig slutligen vara beredd att afgifva yttrande
jämväl beträffande återstående delen af dess uppdrag eller i fråga om
försäljning af Skepps- och Kastellholmarna samt Galervarfvet. Då
emellertid frågan härom ensamt för sig tydligtvis icke kräfde sakkunskap
i alla de afseenden, hvartill hänsyn finge anses hafva tagits vid kommitténs
sammansättning, hade kommittén ansett sig böra hemställa till
nådigt öfvervägande, huruvida den fortsatta behandlingen af denna fråga
lämpligen borde ankomma på kommittén.

Till detta betänkande voro fogade, jämte en del kartor och rit--niugar, äfven åtskilliga andra bilagor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Bland dessa förekommer en beskrifning öfver förslaget till det nya
etablissementet.

Af denna inhämtas, att af det för etablissementet afsedda område, Beskrifning
i sin helhet utgörande omkring 195 hektar, hade den närmast Lilla ffesiagna
Yärtan belägna delen med en areal af omkring 55 hektar afskiljts för nya etablissesjälfva
varfsanläggningen, hvilken vore afsedd att inhägnas medelst mentet.
varfsmnr och lämpligt vattenstängsel, där så funnes behöfligt. Det
utanför varfsmuren belägna området om ungefär 140 hektar, hvilket
vid Djurgårdsbrimnskanalens mynning och vid Lindarängsviken norr
om Loudden gränsade till Lilla Yärtan, vore afsedt att rymma militärdepåen
med dess för stationens behof afsedda offentliga byggnader,
kaserner, bostadshus m. m.

I fråga om planen för varfvet anföres, att vid uppgörande af densamma,
bland annat, följande grunder ansetts böra vara bestämmande.

För de större fartygen — pansarbåtar, torpedkryssare och kanonbåtar
— erfordrades dockor och reparationskajer med tillhörande järnvägsspår
samt närbelägna inventariekammare; hvarje fartyg borde erhålla
eget förrådshus eller afskild del i sådant. För smärre torpedfartyg och
torpedbåtar erfordrades upplialningsbäddar och skjul, rymmande hela
antalet torpedbåtar jämte tillhörande inventariekammare, vidare utrustningskajer
eller bryggor, äfvensom närbeläget torpedförråd och verkstad.

För ångslupar och båtar erfordrades upphalningsbädd och skjul, båthamn
och båtbyggareverkstad.

Kolskjulen borde hafva egna, för alla fartyg lätt tillgängliga kajer
samt järnvägsspår.

Fn mindre skjutbana, afsedd för profning af krut uti kanoner, borde
anordnas invid varfvet.

Enär ett örlogsvarf i olikhet med en privat verkstadsanläggning
måste vara beredt på en högst betydande kraftutveckling under kortare
tidsperioder, då det gällde plötslig utrustning af flottan eller hastig
reparation af under drabbning ådragna skador, under det att verksamheten
eljest under långa tider kunde vara betydligt inskränkt, hade
antalet torrdockor äfvensom ingenjördepartementets verkstäder i dess
helhet ansetts böra beräknas med hänsyn till en sålunda påskyndad
verksamhet. Då de lokala förhållandena ej medgifvit att inrätta mera
än tre dockor eller mindre antal än i Karlskrona, hade dockorna här i
stället föreslagits till större dimensioner, så att de vid vissa tillfällen
kunde användas för flera fartyg på en gång, hvarjämte den fördelen
därmed vunnes, att en allierad makts fartyg af större dimensioner iin
våra egna nuvarande därstädes kunde intagas i ocli för undergående af
reparation.

Bih. till Riksd. Frat. 1007. ,t Samt. 1 Afl. 76 lliift. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

De för varfvet erforderliga byggnaderna med arbets- och upplagsplatser
samt kajer, dockor, slipar, stapelbäddar och kommunikations -anordningar kräfde, oaktadt man måst lämna ganska betydande bergskullar
åt framtiden, vidlyftiga arbeten för dels terrassering dels ock
muddring af den Jo sa sjöbottnen och fyllning för grund åt kajer.

Vid uppgörande af beräkningar för kaj byggnaderna hade man haft
i sikte att underlätta de större fartygens tilläggning vid de platser å
varfvet, som de för utrustnings- eller reparationsändamål behöfde besöka,
på det att förhalningar och pråmtransporter måtte kunna inskränkas i
högsta möjliga grad. Kajer skulle enligt förslaget i det närmaste omsluta
hela varfsområdets sjögräns. De skulle komma att utföras af sten,
hvilket visserligen medförde ett något dyrbarare byggnadssätt, men
genom betydligt reducerade underhållskostnader blefve varaktigare och
därigenom billigare i längden.

I afseende på dockbyggnaderna hade i dockan n:o 1 dimensionerna
i portöppningen bestämts med hänsyn därtill, att denna docka borde
kunna mottaga de största fartyg, som antoges kunna navigera i Östersjön;
dockorna n:ris 2 och 3 hade erhållit sådana portdimensioner, att
våra egna fartyg, jämväl om de vore skadade och hade pontoner på
sidorna, däruti kunde intagas.

De större järnvägsspåren vore gifvetvis af statsbanornas bredd och
till sina hufvuddrag så anordnade, att spåret från Värtans station tänktes
framdraget till varfvets hufvudstation, belägen mellan materialförråden
och ingenjördepartementets verkstäder, hvarifrån varfsjärnvägens hufvudspår
fortsatte ned till mobiliseringskajen och stora koldepåen.

För beräknande af utrymmet i departementens byggnader, förrådshus
och inventariekammare samt verkstäder hade, där den uppgifna storleken
af den tilltänkta sjökrigsmaterielen ej kunnat läggas till grund,
utrymmet inom motsvarande hus å Karlskrona varf tjänat till ledning.

Med hänsyn till de för station och varf gemensamma anläggningar
hade i beräkningarna upptagits kostnaden för anordnande af yttre och
inre belysning å varfvet samt i stationens kaserner och ämbetslokaler,
hvaremot, då stationen gifvetvis komme att bilda en afsevärd del af
Stockholms kommun och dit erlägga sin skatt, kostnaden för yttre belysningen
å stationen äfvensom telefonanläggningen samt vatten- och afloppsledningar
ansågos böra påräknas utgå från andra håll.

Behnfvet af Kommittén har vidare lämnat en utredning angående behofvet af
bostäder, bostäder för inkvartering af den ifrågasatta nya örlogsstationens personal.

I enlighet med i betänkandet omförmälda grunder hade man vid

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

de för personalens inrymmande uppgjorda öfverslagsberäkningarna utgått
från den förutsättningen, att bostad borde mot skälig hyresersättning
tilldelas alla officerare och vederlikar, som tjänstgjorde å militärdepå
eller varf, efter innehafvande grad, men oberoende af befattningen i
öfrigt, vidare åt alla stationens underofficerare och gift gemenskap åt
stammen jämte deras vederlikar, åt varfvets månadslönare samt åt den
ständiga daglönarpersonalen.

För inkvartering af denna personal hade man, på sätt i betänkandet
jämväl funnes angifvet, tänkt sig dels bostadshus af 6 olika typer, ordnade
i villakvarter efter terrängen, dels bostäder för varfsarbetare, ordnade
i stadskvarter i den mån detta af utrymmes- eller andra skäl
framdeles kunde visa sig erforderligt, dels slutligen för sjömanskåren
kaserner, bildande ett vidlyftigt komplex omkring en större kaserngård.
De sex olika slagen af bostadshus vore följande:

1) Bostadshus för cheferna — stationsbefälhafvare, varfs- och kårchefer
—, hvardera beläget å egen tomt och innehållande en lägenhet,
den för stationsbefälhafvaren om 10 rum och kök, de senare hvardera
om 8 rum och kök.

2) Bostadshus för regementsofficerare och vederlikar, innehållande
tvenne lägenheter, hvardera om 7 rum och kök.

3) Bostadshus för kaptener och vederlikar, innehållande 4 lägenheter,
hvardera om 6 rum och kök, samt 4 lägenheter, hvardera om 2 rum
utan kök.

4) Bostadshus för subalternofficerare och vederlikar, innehållande 4
lägenheter, hvardera om 5 rum och kök, samt 4 lägenheter utan kök,
däraf 2 om 2 rum och 2 om 1 rum.

5) Bostadshus för underofficerare och vederlikar, innehållande
4 lägenheter om 3 rum och kök,

6 j> »2 » » » samt

3 » »1 » utan kök.

6) Bostadshus för gift gemenskap och daglönare af 2 olika storlekar,
innehållande de större 16 lägenheter om 1 rum och kök och 4 lägenheter
om 1 rum utan kök samt de mindre 8 lägenheter om 1 rum och
kök samt 2 lägenheter utan kök.

Det beräknade behofvet af bostadshus för officerare och vederlikar
framginge af en utaf kommitén upprättad specifikation af de officersoch
civilmilitära beställningar, åt hvilka kommittén ansett bostadslägenheter
böra beräknas.

Kasernerna vore. för vinnande af större enkelhet i administration
än hvad paviljongsystemet betingade och med tillämpande af de härvid

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Kostnads förslag.

i Karlskrona följda principer, sammanförda 3 och 3 enligt korridorsystemet
till tvänne större kasernflyglar, livilka jämte kanslihus och matsalsbyggnad
omslöte kaserngården. Hvardera kasernflygeln inrymde enligt
förslaget omkring 1,200 man och innehölle bostad för en uppbördsman.
Den ena kasernen innehölle på nedra botten en sjukvårdsafdelning.

Af ett utaf kommittén upprättadt kostnadsförslag inhämtas, att
kommittén beräknat följande arbeten komma att kosta följande belopp
nämligen:

A. Tarfvets område.

Terrasseringsarbeten och spåranordningar ........................... 6,217,500: —

Kajbyggnader och bryggor........................................................ 5,534,700: -—

Byggnader för mobiliseringsbehof och allmänna varfsdriften,
omfattande

1 kanslihus med flyglar 350,000: —

1 beklädnadsverkstad...... 48,000: —

1 beklädnadsförråd ......... 94,000: —

1 materialförråd ............... 92,000: —

1 reservinventarieförråd 43,000: —

14 inventariekammare ...... 378,000: — ^ ppg qqq. _

Skjul för torpedbåtar..............................

Skjul för ångslupar och roddbåtar______

Koldepå, bestående af 4 skjul, hvartdera
rymmande 8,000 tons stenkol

1 kolskjul, rymmande 8,000 tons ......

Varfsmur......................................................

Byggnader för de olika departementen:

Artilleridepartementet.......................................

T orpeddepartementet..........................................

Ekipagedepartementet.......................................

M indepartementet..............................................

Ingenjördepartementet, innefattande följande
arbeten:

1 departementsbyggnad med ritkontor
och förrådslokaler för ingenjördepartementet
........... 180,000: —

1 gjuteribyggnad......... 90,000: —

Transport 270,000: — 1,052,900: — 14,764,500: —

881.650
281,000

480.000

120.000

244.650

3,012,300: —

394.000
193,900

190.000

275.000

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Transport

1 maskinverkstad ........

1 verkstad för ångpanne-,
smides-, kopparo.
bleckslageriarbeten

1 mallbod........................

1 verkstad, inrymmande
arbetsmaskiner för

skeppsbyggeri...........

1 verkstad för träarbeten

1 virkesskjnl..................

1 hus för drifmaskiner
till dockor, elektrisk
belysning och kraft öfverföring.

.................

3 torrdockor ................

3 stapelbäddar för större
nybyggnader...............

1 upphalningsslip för

fartyg intill 1,500
tons deplacement......

2 stapelbäddar för

mindre fartyg............

2 spirkranar, hvardera
af 50 tons lyftkraft

270,000: — 1,052,900: —
427,000: —

200,000: —

30,000: —

120,000: —
160,000: —
100,000: —

40,000: —
2,437,600: —

120,000: —

200,000: —

60,000: —

90,000: — 4,254,600: —

Ångpannor, murverk, motorer, härdar, verktygsmaskiner,
handverktyg, redskap, lyftkranar m. m. i verkstäderna
...................................................................................

Transportmateriel och flyttbara kranar .................................

Summa kronor

B. Stationsområdet.

Terrasserings- och vägarbeten...............................................

Byggnader för underofficers- och sjömanskårerna:

1 expeditions- och krigsrättsbyggnad

med skollokaler .................................... 169,000: —

Kaserner för 2,400 man ........................ 2,061,000: —

Transport 2,230,000: —

14,764,500: —

5,307,500: —

1,826,000: —
37,000: —

21,935,000: —

1,801,900: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Transport 2,230,000: —
1 matsal för 1,200 man .......

1 kokhus med marketenteri .

2 afträden och urinkurar.......

1 exercishus med skjutbanor

Sjökrigsskola.......................................

Sjökrigshögskola ..............................

Sjuk arte verk ......................................

Signalstation.......................................

Varmbadhus med tvättanstalt ......

Kallbadhus ..........................................

Kyrka .................................................

Folkskola ............................................

Kyrkogård ..........................................

Officersmess .......................................

Underofficersmess .............................

Samlingshus för arbetare och gemenskap............................J

Summa kronor

75.000

59.000

30.000
130,000

1,801,900: —

2,524,000: —
132,000: —
140,000: —
85,000: —
50,000: —
60,000: —
30,000: —
180,000: —
170,000: —
40,000: —

300,000: —

5,512,900: —

C. Gemensamma anläggningar för station och varf.

Belysningsanläggning och kraftöfverföring.

Telefonanläggningar ........................................

Vatten- och afloppsledningar............................

320.000
10,000

130.000
95,000

			Summa kronor	555,000	—
			Bostadshus i villakvarter:
1	bostadshus för stationsbefälhafvare .................................	120,000	—
2	»	»	varfs- och kårcheferna..............................	160,000	—
6	»		regementsofficerare och vederlikar (12
			personer) ...............................................	669,000	—
10	»	»	kaptener och vederlikar (40 personer)	1,240,000	—
9	»	»	subaltemer och vederlikar ....................	918,000	—
42	»		underofficerare och vederlikar...............	3,864,000	—
76		innehållande 944 lägenheter på 1 rum och

kök samt 236 enkelrum

5,142,000: —

Summa kronor 12,113,000:

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Beträffande den af kommittén föreslagna hyresersättningen för bostadshusen
torde här endast böra anmärkas, att den för ofvan angifna
lägenheter beräknats uppgå till 442,900 kronor, motsvarande, på sätt
förut nämnts, 3,65 procent å byggnadskostnaden.

Med anledning af den utaf kommittén gjorda anmälan om att den
afslutat första delen af den till densamma öfverlämnade utredningen
förklarade Kungl. Maj:t den 21 september 1900, att med fullgörandet af det
kommittén lämnade uppdrag att verkställa utredning och inkomma med
förslag om beredande af medel för det nya etablissementet genom försäljning
af Skepps- och Kastellholmarna samt Galervarfvet skulle tills
vidare anstå, och bemyndigade Kungl. Maj:t tillika chefen för sjöförsvarsdepartementet
att för ifrågavarande ärendes vidare handläggning såväl
i den del, hvaruti kommittén redan afgifvit betänkande, som ock i öfrigt
tillkalla sakkunnige att biträda inom sjöförsvarsdepartementet.

På grund af detta chefen för sjöförsvarsdepartementet lämnade bemyndigande
anmodade häruppå dåvarande departementschefen genom
ämbetsskrifvelse den 13 maj 1902 generallotsdirektören Linder, kommendören
vid Kungl. flottan m. m. C. O. Olsen och byggmästaren vid
flottans härvarande station Ingelman att såsom sakkunnige biträda inom
sjöförsvarsdepartementet för att verkställa utredning rörande den minskning
af det föreslagna etablissementet och kostnaden därför, som kunde
göras under förutsättning att till Stockholms station förlädes — förutom
Stockholmseskadern, lotsverkets och sjökarteverkets fartyg äfvensom därstädes
nu förlagda chefsfartyg, kanonbåtar samt smärre segel- och ångfartyg
— följande fartyg, nämligen: 5 st. l:a klass pansarbåtar, 2 torpedkryssare,
1 jagare, 12 st. l:a klass och 12 st. 2:a klass torpedbåtar, 1
ballongfartyg och 2 undervattensbåtar, dock med bibehållande af möjlighet
att utvidga etablissementet till den omfattning, som af kommittén
föreslagits.

De sålunda tillkallade sakkunnige afgåfvo den 30 september 1902
begärdt utlåtande uti ifrågavarande afseende. De hafva däri anfört, att
uti de närmare grunderna för den ifrågasatta minskningen följande väsentliga
afvikelser gjorts från det ursprungliga förslaget.

Jordschaktnings- och terrasseringsarbeten å varfvet och stationsområdet
hade inskränkts så mycket, som kunnat ske utan frångående af
den ursprungliga planen för etablissementet.

Kajbyggnaderna hade fullbordats endast till den utsträckning, som
betingats af den minskade fartygsmaterielen. Vid mobiliseringskajen
hade utfyllnaden minskats till följd af den minskade terrasseringen och
bryggorna därför uppförts närmare stranden.

Betänkande af
1902 ars sakkunnige.

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Stora koldepåen hade i förslaget utlämnats, men utfyllning af
öfverflödig schaktningsmassa skett enligt planen samt stenkajerna
å södra och västra sidorna utförts, i sammanhang hvarmed det för stationen
alltid erforderliga kolförrådet blifvit förlagdt enligt den ursprungliga
planen.

Af dockorna hade endast en beräknats utförd, men till följd af de
svårigheter, som skulle uppstå vid dockbyggnadens fortsättning, så framt
icke portöppningar för alla tre dockorna klargjordes på en gång med
tillhjälp af en gemensam dammbyggnad, hade det ansetts lämpligt att
nu upptaga dessa portöppningar, hvarigenom äfven en väl belägen reparationskaj
tillförts etablissementet under den tid de öfriga dockbyggnaderna
måste vänta på utförande.

Ingenjör- och artilleridepartementens verkstäder hade modifierats i
enlighet med ett för de nya verkstäderna å Stockholms varf kort förut
uppgjordt förslag.

Med hänsyn till inventariekamrarna hade det, sedan stridsfartygen
numera i allmänhet förvarade större delen af sina inventarieuppbörder
ombord, ej ansetts nödigt att beräkna fullt inventarieutrymme för samtliga
till stationen förlagda fartyg, utan hade detta kunnat inskränkas till
7 inventariehus.

För kanslihusen och öfriga byggnader hade de ursprungliga dimensionerna
i allmänhet bibehållits, och medgåfve dessa alltså redan i sålunda
föreslagen form möjligheten af en väsentlig utvidgning af etablissementet
utan några ökade omkostnader.

Kasernutrymmet vore beräknadt för 1,500 man och matsalsutrymmet
för 1,200. I den händelse att en större eller mindre del af den till
stationen förlagda manskapsstyrkan skulle komma att erhålla sin inkvartering
ombord å rustade strids- eller logementsfartyg, komme behofvet
af kasernutrymme och därför beräknade kostnader gifvetvis att
minskas i motsvarande grad.

I förslaget hade ansetts nödigt att beräkna bostäder för stationsbefälhafvare
och varfsehef, 4 regementsofficerare och vederlikar, 8 kaptener
och vederlikar, 6 subalternofficerare och vederlikar, 91 underofficerare
och vederlikar samt 600 gemenskap och daglönare, för hvilka bostäder
dock största delen af kostnaden genom inflytande inkvarteringsoch
hyresafgifter skulle komma att nöjaktigt förränta sig. 1 afseende
på behofvet af lägenheter å stationsområdet finge vidare erinras därom,
att en stor del af de å området nu befintliga byggnaderna syntes,
med den inskränkning etablissementet sålunda gifvits, tillsvidare kunna
finna användning såsom bostäder eller jämväl erforderliga messlokaler.

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Utöfver de af kommittén uppgjorda bostadsberäkningarna hade upptagits
dels eu post på 17,500 kronor till upphalningsspår för ångslupar
och roddbåtar samt uppställning af pråmar, dels 170,000 kronor för en
ytterligare skolbyggnad invid den i det ursprungliga förslaget upptagna
exercisskolan, som till storleken bibehållits oförändrad. Uti förslaget inginge
jämväl anläggandet af eu ny kyrkogård med en post å 40,000
kronor.

Ett utdrag ur det kostnadsförslag, som bifogats detta betänkande
utvisar följande:

A. Yarfvets område.

Terrasseringsarbeten och spåranordningar ............................ 5,195,650: —

Kajbyggnader och bryggor........................................................ 2,875,950: —

Byggnader för mobiliseringsbehof och allmänna varfsdriften,
omfattande:

1 kanslihus med flyglar ................................. 350,000: —

1 beklädnadsverkstad ......................................... 48,000: —

1 beklädnadsförråd ............................................. 94,000: —

1 materialförråd ................................................ 62,000: —

1 reservinventarieförråd.................................... 30,000: —

7 inventariebyggnader ................................... 189,000: —

Skjul för torpedbåtar och jagare ........................ 691,325: —

Skjul för ångslupar och roddbåtar................... 168,000: —

Upphalningsspår för ångslupar och roddbåtar 17,500: —

1 kolskjul för varfsdriften, rymmande 1,750 tons 26,000: —

1 kolskjul för stationen, rymmande 8,000 tons 120,000: —

Stängselmur i varfsgränsen................................. 247,800:— 2,043,625: —

Byggnader för de olika departementen:

Artilleridepartementet................................... 299,000: —

Torpeddepartementet ................................... 193,900: —

Ekipagedepartementet................................... 190,000: —

Mindepartementet .......................................... 205,000: —

Ingeniördepartementet (innefattande jämväl
kostnaderna för torrdocka n:o 1
jämte portöppningar till dockorna n:is

2 och 3 för en summa af 1,650,000) 3,089,000:— 3,976,900: —

Transport 14,092,125: —

Bih. till liiksd. Frot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 76 Haft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Transport 14,092,125: —

Ångpannor, motorer, härdar, verktygsmaskiner, handverktyg,
kranar, redskap m. m. till verkstäderna ............... 886,000: —

Transportmateriel och flyttbara kranar.....................................39,500: —

Summa kronor 15,017,625: —

B. Stationsområdet.

Terrasserings- och vägarbeten...................................................... 915,500: —

Byggnader för underofficers- och sjömanskårerna:
1 Expeditions- och krigsrättsbyggnad med

skollokaler................................................	....... 169,000	—
Kaserner för 1,500 man............................ 1 matsalsbyggnad för 1,200 man .......	....... 1,375,000	—
75,000	—
1 kokhus med marketenteri...................	59,000	—
2 afträden och urinkurar.........................	30,000	—
1 exercishus .................................................	....... 130,000	—
1 skolbyggnad ...........................................	....... 170,000	— 2,008,000: —
Salutbatteri........................................................		50,000: —
Varmbadhus och tvättanstalt.......................		60,000: —
Kallbadhus ........................................................		30,000: —
Begrafningsplats..............................................		40,000: —

Summa kronor 3,103,500

C. Gemensamma anläggningar för station och varf.

Belysningsanläggning och kraftöfverföring .	.............................. 220,000: —
Telefonanläggningar ...........................................	............................... 10,000: —
Vatten- och afloppsledningar ............................	............................... 110,000: —
Järnväg till Värtan..............................................	............................... 95,000: —
	Summa kronor 435,000: —

Härtill komme:

1 bostadshus för stationsbefälhafvare och varfschef...............

2 bostadshus för 4 st. regementsofficerare och vederlikar

2 bostadshus för 8 st. kaptener och vederlikar.....................

1 bostadshus för 6 st. subalternofficerare och vederlikar......

7 bostadshus för 91 st. underofficerare och vederlikar ......

Transport

160,000: —
223,000: —-248,000: —
102,000: —
644,000: —

1,377,000: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Transport 1,377,000: —

32 bostadshus för underofficerskorporaler och arbetare, innehållande
tillsammans 480 lägenheter om 1 rum och kök
samt 120 enkelrum:

28 st. hus å 85,000 kronor och 4 st. å 43,000 kronor 2,552,000: —

Summa kronor 3,929,000: —

Hela kostnadsförslaget slutar på en summa af 22,485,125 kronor.

Vidare hade dåvarande departementschefen ungefär samtidigt, som utredning anhan
lämnade generallotsdirektören Linder m. fl. det redan nämnda upp- ffdhe"t^ aului
draget att utreda kostnaderna för förläggning till den nya stationen af nuvarande >taungefärligen
halfva kustflottan, anmodat marinförvaltningen att, under
förutsättning att till flottans härvarande station, med bibehållande af dess ägare fartyg
nuvarande område, förlädes samma antal fartyg, som ifrågasatts vid ,^“1 därför
sistnämnda uppdrag till generallotsdirektören Linder m. fl., låta uppgöra
och insända ritningar och kostnadsförslag till sådana ny- och
tillbyggnader, som för en dylik förläggning erfordrades. Dessutom
anmodades marinförvaltningen att samtidigt afgifva yttrande, huruvida
till Stockholms station kunde, med bibehållande af stationens nuvarande
område, förläggas ytterligare någon del af kusteskadern samt, därest så
ansåges kunna ske, dels afgifva förslag å de fartyg, som sålunda skulle
kunna ytterligare dit förläggas, dels ock uppgifva kostnaden för de anordningar
i angifna hänseenden, som kunde vara erforderliga med afseende
å sistnämnda fartygs förläggande till stationen.

Med anledning häraf uppdrog marinförvaltningen åt stationsbefälhafvaren
vid flottans härvarande station att efter samråd med varfschefen
låta uppgöra och inkomma med förslag till stationens ordnande under
nyss angifna förutsättning.

Med ämbetsskrifvelse den 9 oktober 1902 har marinförvaltningen
häruppå öfverlämnat af stationsmyndigheterna upprättadt förslag till stationens
ordnande å det nuvarande stationsområdet. Detta förslag omfattar
tre alternativ, slutande å ett kostnadsbelopp af, alternativ 1)

9,388,000 kronor, alternativ 2) 9,390,000 kronor och alternativ 3) 9,408,600
kronor. 1 dessa kostnadsberäkningar ingå icke kostnaderna för byggande
af erforderliga bostadshus för daglönare.

Med öfverlämnande af handlingarna i ärendet har marinförvaltningen
för egen del gjort vissa erinringar mot vissa detaljer i förslaget, hvarigenom
ämbetsverket ansett sig kunna nedbringa kostnadssumman för
alternativ 3), hvilket alternativ marinförvaltningen funnit afgjordt böra

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

föredragas framför de två andra alternativen, från 9,408,600 kronor till
i rundt tal 8,445,000 kronor.

Marinförvaltningen tiar därjämte anfört att, med förläggande af flera
fartyg vid Stockholms station än hvad nu funnes, behofvet af lämplig
plats och lämpliga anordningar för inskjutning af torpeder komme att
göra sig ännu mera gällande än hittills och att således detta förhållande
komme att nödvändiggöra en ökning i de beräknade utgifterna.

Härjämte har marinförvaltningen framhållit att, jämväl enligt ämbetsverkets
tanke, varfsdriften oundgängligen erfordrade en fast stam af
arbetare och att en dylik icke stode att erhålla, så framt ej arbetarna
kunde beredas bostäder i närheten af varfvet. Det vore därför ett
oundgängligt villkor för stationsfrågans behöriga ordnande, att arbetarbostäder
uppfördes i närheten af stationen, och detta vare sig stationen
skulle utvidgas eller ej. Skulle icke möjlighet förefinnas att erhålla
tomter för bostadshus å Djurgården, sjmtes dylika böra förläggas å
Kastellholmen och deras storlek bestämmas så, att minst halfva antalet
erforderliga daglönare erhölle lägenheter i desamma. Enligt uppgjord
beräkning skulle kostnaden för uppförande af bostadshus på Kastellholmen
för halfva antalet nu befintliga daglönare uppgå till omkring
1,000,000 kronor.

I afseende å den i förslaget upptagna kostnaden för anläggande af
järnväg från Värtans station till Galervarfvet, 263,000 kronor, och i sammanhang
därmed stående anordningar har marinförvaltningen förklarat
sig visserligen anse, att motstånd komme att möta anordnandet af dylik
trafikförbindelse på sätt, stationsmyndigheterna föreslagit, nämligen genom
stadsdelen Östermalm, men då det förr eller senare måste blifva oundgängligen
nödvändigt, att varfvet ställdes i direkt förbindelse med statens
järnvägsnät, hade marinförvaltningen, ehuru kostnaden för järnvägens
framdragande på annat sätt ännu icke utredts, dock ansett den i förslaget
beräknade kostnaden för ifrågavarande slags anordning böra kvarstå
och i totalkostnaden ingå.

Skulle de anläggningar för stationen, som nu ifrågasatts, komma
till utförande, ansåge marinförvaltningen i likhet med stationsbefälhafvaren,
att Skepps- och Kastellholmarna borde afstånga^ från allmän
trafik och utgöra ett uteslutande för flottan reserveradt område.

I afseende å frågan, huruvida till härvarande station kunde, med
bibehållande af stationens område, förläggas ytterligare någon del af
kusteskadern, meddelade marinförvaltningen, att till stationen väl kunde
förläggas ytterligare de 25 fartyg af olika slag, som af chefen för
flottans stab angifvits, men att i sådant fall erfordrades vidtagandet af

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

ytterligare vissa anordningar. Något kostnadsförslag för dessa anordningar,
bland hvilka inginge utsträckning af kajen å Skeppsholmen,
uppförande af inventarieförrådshus samt af en kasern för 400 man,
bifogades emellertid icke af marinförvaltningen.

I ämbetsskrifvelse den 20 oktober 1902 anmodade departementschefen
ytterligare marinförvaltningen att inkomma med uppgift dels å
det högsta antal fartyg af olika slag, som enligt ämbetsverkets åsikt
kunde utöfver af departementschefen förut omförmäld fartygsmateriel
förläggas till stationen, med angifvande tillika af plats för fartygens förläggning,
dels ock å ungefärliga kostnaden för de anordningar, som
skulle påkallas af denna förläggning.

Marinförvaltningen anbefallde med anledning häraf stationsbefälhafvaren
vid härvarande station att, efter samråd med varfschefen, inkomma
med yttrande och kostnadsförslag i ärendet.

I det yttrande, som till följd häraf afgafs af varfschefen, anförde
denne, att, utöfver den förut omförmälda materielen, kunde inom stationens
område beredas plats för ytterligare 3 st. l:a kl. pansarbåtar, 3 torpedkryssare,
1 st. 2:a kl. pansarbåt, 3 st. l:a kl. kanonbåtar, 3 jagare
samt 4 st. l:a kl. och 8 st. 2:a kl. torpedbåtar eller således tillhopa
25 fartyg.

En dylik förläggning skulle medföra ytterligare kostnader till belopp
af 515,000 kronor.

I sammanhang härmed ansåge sig varfschefen med hänsyn till den
ifrågasatta betydliga ökningen af fartyg, särskildt af l:a kl. pansarbåtar,
böra framhålla nödvändigheten af anläggning af ytterligare en docka å
Galérvarfvet, och torde kostnaden för denna nya docka belöpa sig till

850,000 kronor.

Med öfverlämnande af de från stationsmyndiglieterna inkomna handlingarna
meddelade marinförvaltningen i ämbetsskrifvelse den 28 oktober
1902, att ämbetsverket för egen del icke hade något att erinra mot
hvad af nämnda myndigheter föreslagits, men ansåge sig böra tillägga,
att, för så vidt ett ännu större antal fartyg än det, för livilket utrymme
vid kaj, på sätt nu ifrågasatts, kunde beredas, ovillkorligen skulle behöfva
förläggas vid stationen, dessa fartyg torde kunna förankras utanför stationsområdet.

Till den af varfsmyndigheterna beräknade kostnad, hvilken ej syntes
kunna nedbringas, borde läggas dels 119,600 kronor för en ny slip
för torpedbåtar och dels kostnaden, 354,500 kronor, för ännu en kasernbyggnad
för manskap, hvarvid, för den händelse denna byggnad ansåges
böra förläggas till den plats å Skeppsholmen, som för närvarande

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Ladugårds gärdes kommitténs betänkande.

upptoges af arméns förrådshus, borde beaktas, att inlösandet af detta
förrådshus betingade en ytterligare kostnad af 410,000 kronor. Hela
summan af de kostnader, som påfordrades för förläggning vid Stockholms
station af den största möjliga mängd fartyg af olika slag utöfver
det förut uppgifna antalet, för hvilket plats inom det nuvarande stationsområdet
ansåges kunna beredas, blefvo således 989,100 kronor jämte
eventuell inlösen af arméns förrådshus å Skeppsholmen, 410,000 kronor.

Sedan de sålunda lämnade utredningarna angående möjligheten af
att använda stationens nuvarande område för förläggning af ytterligare
fartyg inkommit, återupptogs emellertid den gamla planen om stationens
förflyttning till annat område.

Efter upprättande af de redan omförmälda två förslagen till denna
plans förverkligande hade tillkommit en ny omständighet, som i viss
mån försatt frågan om användande af Kaknäsområdet till plats för
den nya flottstationen i annat läge. Den kommitté, som haft i
uppdrag att afgifva betänkande och förslag angående försäljning af
norra Djurgården m. m. hade i sitt den 19 maj 1903 afgifna betänkande,
kommit till den uppfattning, att norra Djurgården, så snart ske kunde,
borde upplåtas till bebyggande, därvid kommittén beräknat behållningen
af en dylik försäljning till i rundt tal omkring 200 millioner kronor.

Kommittén har emellertid icke förbisett det förslag, som afgifvits
angående användande af Kaknäsområdet till flottstation. Efter en kortfattad
redogörelse för det af den första flottstationskommittén afgifna
utlåtandet i frågan, har kommittén anfört, att den vid uppgörande af
sina förslag icke ansett sig böra förutsätta, att för flottstationen skulle
komma att upplåtas annat område utanför det, som begränsades af den
föreslagna varfsmuren, än några kvarter, erforderliga till plats för kaserner
m. m.

Enligt flottstationskommitténs förslag skulle af norra Djurgårdens
mark följande områden tagas i anspråk för flottans räkning, nämligen:

för själfva varfvet ................................. 543,900 kv.-m.

» kaserner och bostäder .................. 1,473,400 » »

eller tillhopa 2,017,300 kv.-m.

Därest flottans station icke blefve dit förlagd, utan området i stället
upplätes antingen för bebyggande på vanligt sätt eller till industriella
anläggningar — hvarvid i hvarje fall omkring en tredjedel af arealen
finge afsättas till gator, öppna platser, järnvägsspår o. d. — skulle

Statsutskottets Utlåtande N:0 116.

återstoden, efter ett nettovärde af 30 kronor per kv.-meter, i sinom tid
kunna inbringa en behållning af omkring 40 millioner kronor.

I kommitténs utkast till stadsplan för norra Djurgården både såsom
för flottstationen erforderligt utmärkts ett område, innehållande:

för själfva varfvet ................................... 669,000 kv.-m.

5 kaserntomter .................................. 60,000 » »

eller tillhopa 729,000 kv.-m.

Detta område skulle, enligt samma grunder för dess värdering, representera
en behållen försäljningssumma af omkring 14 millioner kronor.

'' Med anledning af det utaf Ladugårdsgärdeskommittén sålunda afgifna
betänkandet, ansåg dåvarande departementschefen en ytterligare
undersökning böra företagas, huruvida icke en annan lämplig plats för
den nya flottstationen kunde uppletas. Fördenskull och med stöd af det
honom lämnade bemyndigandet att tillkalla sakkunnige i föreliggande
fråga, uppdrog departementschefen den 23 februari 1904 åt generallotsdirektören
Linder, kommendörkaptenen af l:a graden vid Kungl. flottan
m. m. H. G. Lagercrantz, en af ledamöterna i Ladugårdsgärdeskommittén,
öfverstlöjnanten i väg- och vattenbyggnadskåren J. A. Amundson samt
byggmästaren vid flottans härvarande station ingenjören K. A. Holmgren
att taga under förnyadt öfvervägande, huruvida icke inom Vaxholms och
Oscar-Fredriksborgs befästningar funnes någon annan lämplig plats utom
den redan föreslagna för förläggning af flottans härvarande station, upptagande
ungefärligen lika stort utrymme såväl i fråga om land- som hamnområde
som den i 1900 års kommittéförslag förordade, samt, därest en
dylik plats skulle kunna erhållas, uppgöra förslag med åtföljande uppgift
å kostnaderna till förläggning dels af samma antal fartyg och manskap
m. m., som afsetts i det af sistnämnda kommitté afgifna förslag, dels
ock af det antal fartyg och manskap m. m., som förutsatts vid uppgörande
af det utaf generallotsdirektören Linder m. fl. år 1902 afgifna
förslag till anordnande af ett etablissement för stationen.

De sålunda tillkallade sakkunnige afgåfvo sitt betänkande den 15
juli 1904. De hafva däri anfört följande.

I afseende på farvattnen innanför befästningarna erbjöde stora segelleden
jämte Lilla Värtan och Askrikefjärden det djupaste och af is minst
besvärade området, hvarvid vore att märka, att ju närmare man komme
Stockholm, desto mera gjorde sig den af Mälarens utflöde förorsakade
strömmen kännbar och bidroge att försvåra isläggningen och att bortföra
lossbrutna delar af isen. Stora Värtan däremot utgjordes af ett
jämförelsevis grundt farvatten, hvilket dels till följd häraf dels genom

1904 års betänkande

angående plats
för flottstationen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

brist på nämnvärda strömdrag tidigare islades och senare blefve isfritt
än de närmare stora segelleden befintliga farvattnen. De sakkunnige
hade velat påpeka detta faktum utan att dock hafva ansett denna omständighet
böra utgöra ett afsevärdt hinder för den närmare undersökningen
af stränderna omkring Stora Värtan i omförmälda hänseende.

Orminge- och Värmdölanden erbjöde vid segelleden i allmänhet höga
bergsstränder samt ofta därinnanför en hufvudterräng, hvilken gjorde,
att de stora plana ytor jämte goda lutningsförhållanden ned till kajlinjerna,
som ett örlogsvarf kräfde för åstadkommande af tidsenliga spåranordningar,
ej till rimliga kostnader stode att erhålla. Därtill komme,
att äfven om ifrågasatta befästningar vid Fällström förverkligades,
Ingarö- och Värmdölanden icke erbjöde ett ur försvarssynpunkt så skyddadt
läge, som för ett marinetablissement måste anses önsirligt. Af dessa
skäl hade de sakkunnige ansett sig ej för ifrågavarande ändamål böra
närmare undersöka dessa stränder liksom ej heller stränderna vid Torsby-,
Solo- och Baggensfjärdarna.

Ej heller i fästningarnas omedelbara närhet hade de sakkunnige
ansett, att en lämplig plats för flottstation borde sökas, utan, alldenstund
1900 års kommitté redan undersökt de vid Lilla Värtan lämpliga
områdena, funnit sig hänvisade till farvattnen omkring Lidingön,
Askrikefjärden och Stora Värtan.

Åt dessa trakter hade därför företagits rekognoscera^ e utfärder och
därunder besökts, förutom Näsby och Svalnäs, Wiggbyholm, Hägernäs
och Rydbohohn, samtliga belägna vid Stora Värtan, Elfvik och Bosön
å Lidingön samt Bogesund.

Af de sålunda undersökta platserna hade Bogesund på grund af sina
delvis sänka stränder och sin belägenhet å Väderölandet i fästningslinjernas
närhet ansetts ej böra underkastas en närmare undersökning.
Områdena kring Bosön, som bildade ett par skyddade, från Askrikefjärden
i Lidingön inskjutande vikar, hade af flera skäl icke befunnits
tjänliga för ett större varfsetablissement, hvaremot terrängen vid Elfvik
tett sig mera fördelaktig med ett Öppet och merendels djupt farvatten
därutanför i stora segelledens grannskap. Af de vid Stora Värtan besiktigade
platserna hade Rydbohohn med hänsyn till belägenhet och
naturbeskaffenhet ansetts underlägset Hägernäs, som tillika med angränsande
delar af Wiggbyholm synts i afseende på terrängförhållanden
bäst lämpa sig för ändamålet. Näsby och Svalnäs, hvilka tillsammans
omslöte Svalviken, hade ock med hänsyn till terräng- och vattenförhållanden
visat sig erbjuda goda betingelser, ehuru ej fullt så fördelaktiga som

Statsutshottds Utlåtande N:o 116.

vid Hägernäs, livar jämte vid de därstädes utförda borrningarna särskilt
Näsbyviken befnunits innehålla mycket djupa lerlager.

Sedan de omnämnda platsernas företräden och olägenheter sålunda
vägts mot hvarandra och då arbetet så till vida bort påskyndas, att nödvändiga
pejlingar och borrningar i sjön om möjligt blefve afskräde
före islossningen, hade man enats om att företaga dessa undersökningar
å en plats vid Störa Vartan och å en plats på Lidingön, och hade till
den förra utsetts Wiggbyliolm—Ilägernäsviken, såsom erbjudande den
vid okulärbesiktningen lämpligaste terrängen, och till den senare Elfvik,
som tycktes erbjuda relativt till öfriga platser å Lidingön fördelaktiga
betingelser för ett större marinetablissement. Innan isen brutit upp,
hade på hvardera af dessa ställen utförts eu serie borrningar jämte
terrängafvägningar, med hvilkas tillhjälp tvenne skisserade förslag utarbetats,
hvartdera upprättadt under de två angifna förutsättningarna
och båda afsedda att lämna utredning för ett jämförande bedömande
med 1900 och 1902 års förslag.

Med öfverlämnande af de sålunda upprättade ritningarna och förslagen
hafva de sakkunnige anfört, att de ansett uppdraget icke omfatta
någon utredning af de företräden i militäriskt hänseende, som det
ena eller andra af de uppgjorda förslagen kunde äga, utan hänvisade
de i detta afseende till af marinförvaltningen och chefen för flottans
stab afgifna yttranden.

Anläggningskostnaden i sin helhet uppginge till:

Enligt (Ten större planen.

l:o) För Kaknäsförslaget (1900 års kommittés förslag):

varfvet................................................................................................ 21,935,000

stationen............................................................................................. 5,512,900

gemensamma anläggningar................................... 555,000:

Summa kronor 28,002,900

Härtill komrae bostadsbyggnader i villakvarter 12,113,000

Summa kronor 40,115,900

2:o) För Elfviksförslaget:

varfvet............................................................................................ 19,839,350: —

stationen...................................................................................... 5,512,900: —

Transport 25,352,250: —

Bill. till It lind. Prat. 1607. 4 Sand, 1 Afl. 76 Haft. 5

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Transport 25,352,250: —

gemensamma anläggningar........................................................ 2,310,000: —

anläggningar, som blefve nödvändiga för stationen såsom
enskild kommun (exempelvis yttre belysning, vattenledning,
hamnanordningar etc.)..................................... 1,000,750: —

Summa kronor 28,663,000: —

Härtill komme bostadsbyggnader......................... 12,113,000: —

Summa kronor 40,776,000: —

3: o) För Hägernäsförslaget:

varfvet................................................................................................ 18,712,960: —

stationen .......................................................................................... 5,512,900: —

gemensamma anläggningar......................................................... 1,960,000: —

anläggningar, som blefve nödvändiga för stationen såsom

enskild kommun.................................................................... 1,000,140: —

Summa kronor 27,186,000: —

Härtill komme bostadsbyggnader.......................... 12,113,000: —

Summa kronor 39,299,000: —

Enligt (len mindre planen.

l:o) För Kaknäsförslaget:

varfvet..............................................................................................	15,017,625	—
stationen ..........................................................................................	3,103,500	—
gemensamma anläggningar.........................................................	435,000	—
Summa kronor	18,556,125	—
Härtill komme bostadsbyggnader..........................	3,929,000	—
Summa kronor	22,485,125	—

2:o) För Elfviksförslaget:

varfvet................................................................................................	13,536,525	—
stationen .........................................................................................	3,103,500	—
gemensamma anläggningar........................................................	2,190,000	—
nödvändiga anläggningar för stationen såsom kommun...	600,975	—
Summa kronor	19,431,000	—
Härtill komme bostadsbyggnader...........................	3,929,000	—
Summa kronor	23,360,000	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

3:o) För Hägernäsförslaget:

varfvet................................................................................................	12,900,725	—
stationen............................................................................................	3,103,500	—
gemensamma anläggningar.........................................................	1,840,000	—
nödvändiga anläggningar för stationen såsom kommun...	600,775	—
Summa kronor	18,445,000	—
Härtill komrne bostadsbyggnader....................................	3,929,000	—
Summa kronor	22,374,000	—

De sakkunnige hafva härvid framhållit dels att för jämförelse mellan
de olika platsernas anläggningskostnad i allmänhet samma å-priser för
liknande arbeten blifvit beräknade som för Kaknäsförslaget med undantag
endast för några poster, som man ansett vara tämligen lågt hållna
i sistnämnda förslag och som därför blifvit vid de sakkunniges beräkningar
höjda, och dels att två rätt betydliga tilläggsposter för gas-, vattenoch
afloppsledningar samt för järnväg från norra stambanan och till de
föreslagna flottstationerna blifvit inrymda, utgörande en extra tillökning
i anläggningskostnaderna för Elfviks- och Hägernäs-förslagen. Alan hade
nämligen ansett det vara oundgängligen nödvändigt, att dessa kommunikationsmedel
inginge i anordningarna af eu tidsenlig flottstation.

Naturligtvis hade man ej kunnat företaga sådana detaljundersökningar,
som vid ett definitivt arbetes utförande ifrågakomme, men de
föreliggande beräkningarna syntes de sakkunnige dock i hufvudsak tämligen
tillförlitliga.

Hvad järnvägen till Elfvik beträffade, hade man tänkt sig densamma
utgående från Tomteboda eller Norrtulls station till smalaste sundet
mellan fastlandet vid Djursholm i närheten af Ekudden och Lidingölandet
och vidare fram till den föreslagna flottstationen vid Elfvik. Järnvägen
skulle i detta fall vid Stocksund och sundet mellan Djursholm och
Lidingön förses med svängbroar, af hvilka den senare antagligen finge
gifvas eu öppning af cirka 20 meter med ett djup under lägsta vattenyta
af 8 meter. I längd skulle järnvägen blifva cirka 18,5 kilometer
och vore beräknad draga eu anläggningskostnad af cirka 1,850,000
kronor.

Järnvägen till Hägernäs, utgående äfven den från Norrtull eller
Tomteboda station, skulle vid samma punkt som förstnämnda bana
öfvergå Stocksund och fortsätta förbi Djursholm till Hägernäs. Järnvägens
längd blefve cirka 17 kilometer och skulle draga en anläggningskostnad
af i rundt tal 1,500,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Utlåtande af
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Om järnvägarna först i trakten af Järfva utgrenade sig från Norra
stambananan, blefve de respektive banornas längd 15,5 och 14,5 kilometer
med en minskad anläggningskostnad af omkring 250,000 kronor.

Den sålunda lämnade redogörelsen gåfve vid handen, att kostnaden
för anläggning af ett marinetablissement å vare sig den ena eller den
andra af de platser, förslagen omfattade, torde uppgå till ungefärligen
enahanda belopp.

Kommittéförslaget af år 1900 hade, med hänsyn till den däri föreslagna
platsens läge alldeles invid Stockholm och dess invid strömfåran
belägna kajlinje, som gjorde, att isläggningen vintertid där i vanliga
fall vore mindre hinderlig för sjötrafiken, i dessa hänseenden afsevärda
fördelar framför de öfriga förslagen.

Någon beräkning af de olika markvärdena för de föreliggande förslagen
hafva de sakkunnige ej företagit. Såsom skäl härför hafva de anfört,
att det läge i sakens natur, att de skilda områdena vore ytterst
svåra att värdesätta i förhållande till hvarandra, och att de ansåge sig
endast hafva haft i uppdrag att utreda, huruvida någon annan lämpligplats
för en tilltänkt flottstation utom den redan föreslagna kunde finnas
inom Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs befästningar.

Sedan detta betänkande af sakkunnige inkommit, lämnades vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen i uppdrag att afgifva utlåtande öfver såväl
1900 års kommittés förslag som öfver det förslag, som afgifvits år
1902 af då tillkallade sakkunnige, därvid styrelsen anmodades att yttra
sig såväl öfver hvad förslagen i tekniskt hänseende innehöllo som öfver
de uppgjorda kostnadsberäkningarna.

Det sålunda begärda utlåtandet afgafs af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 30 juli 1904.

Någon närmare redogörelse för innehållet i detta utlåtande torde
icke vara erforderlig. Endast följande af utlåtandet synes mig böra här
omnämnas.

Vid planläggningen af flottstationen å den af kommittén föreslagna
platsen vid Kaknäs hade kommittén, såsom helt naturligt vore, tänkt sig
själfva varfsområdet förlagdt utmed stranden af Lilla Värtan samt administrations-,
skol- och bostadsbyggnader förlagda å landområdet därinnanför.
Bestämmande för grupperingen af dockor, upphalningsbäddar och kajer
för fartygens förläggning hade varit, att terrängen knappast medgåfve
tillräckligt utrymme för dockorna och upphalnings- samt stapelbäddarna
med nödiga verkstäder och förrådsbyggnader mera än på två ställen,
antingen vid den jämförelsevis låga terrängen närmast Kaknäs och
Lidingöbro värdshus eller vid Lindarängen, hvilken senare plats i

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

afseende å planeringskostnad och lämplighet i öfrigt syntes kunna täfla
med den förra, af kommittén valda platsen. Det framginge icke af
handlingarna, huruvida någon plan för dockornas och verkstädernas
förläggning till området vid Lindarängen blifvit uppgjord och jämförd
med den af kommittén framlagda, men syntes det styrelsen vara af vikt,
att en jämförande kostnadsberäkning för dockornas m. in. förläggande
till den ena eller andra platsen gjordes, innan planen konmie till
utförande.

Plananordningens hufvuddrag ansåge styrelsen vara väl motiverade
af byggnadsplatsens beskaffenhet under förutsättning att dockorna
bibeliölles vid Lidingöbro värdshus och Kaknäs. Skulle däremot den af
styrelsen förordade utredningen gifva vid handen, att det vore fördelaktigare
att förlägga dockorna till Lindarängen, syntes stapelbäddar
och upphalningsanordningar för torpedbåtar samt torpedbåtsskjulen och
verkstäderna äfven böra dit förläggas.

Styrelsen har vidare ingått i en närmare granskning af förslagets
detaljer. T hufvudsak har förslaget icke föranledt några väsentliga erinringar
från styrelsens sida.

I fråga om planen för varfvet har styrelsen framställt vissa anmärkningar
mot lutningarna och kurvorna å de föreslagna spåranordningarna.

Beträffande planen för stationsområdet eller platsen för administrations-,
läroverks- och bostadsbyggnader in. in. har styrelsen såsom sin
mening uttalat, att området vore väl beläget samt att terrängen visserligen
vore kuperad, men dock för sitt ändamål fullt lämplig, hvarjämte
det föreslagna sättet för byggnadernas förläggning spridda uti terrängen
på lämpliga byggnadsplatser uti många hänseenden syntes vara att föredraga
framför deras sammanförande uti täta byggnadskvarter af vanlig
stadstyp. *

Styrelsen hade vidare att yttra sig om kostnadsberäkningarna för
den nya anläggningen.

Kommittén hade beräknat kostnaderna för områdets förvärfvande
till sammanlagdt 570,000 kronor, i hvilken summa inginge ersättningar
till Djurgårdskassan för minskad inkomst och till enskilda lägenhotsinnehafvare
samt kostnader för ordnande af nytt skjutfält och för flyttning
af arméns kruthus, men icke någon direkt ersättning för marken,
hvilken tillhörde staten och disponerades af H. Maj:t Konungen. Ehuruväl
det vore möjligt, att mark för nu ifrågavarande ändamål kunde
komma att fritt upplåtas, så borde dock markens mycket stora försäljningsvärde
icke lämnas obeaktadt vid kostnadernas beräkning, isynnerhet
om det gällde att jämföra kostnaderna för anläggning af flottstation
å olika platser.

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Beträffande öfriga utgifter borde följande kostnader ökas med följande
belopp nämligen, för terrasserings- och spåranordningar med 985,000
kronor, för varfvets egentliga husbyggnader med 150,000 kronor, för
upphalningsspåren med 56,000 kronor, för de olika departementens byggnader
med 390,000 kronor, för dockorna med 100,000 kronor, samt för
transportvagnar och flyttbara kranar med 400,000 kronor.

Till kostnaden för varfsanläggningen syntes vidare böra läggas i
förslaget ej upptagen kostnad för gräsning, makadamisering och stensättning
af vägar och planer inom varfvets område, hvilken kostnad
förslagsvis kunde upptagas till 100,000 kronor. Däremot ansågs eu besparing
af 122,000 kronor kunna vinnas genom ersättande af den i förslaget
upptagna varfsmuren med ett stängsel af järn. Den slutliga kostnadsökningen
å hela varfsanläggningen skulle således blifva 2,059,000 kronor.

Hvad beträffade byggnaderna för underofficers- och sjömanskårerna,
skolor m. m., så borde kostnaderna för dessa byggnader ökas med

600,000 kronor.

Bland gemensamma anläggningar för station och varf vore att
märka, att kommittén angående ledningar för gas, vatten och aflopp
ansett, att kostnaden för dem skulle utgå från annat håll, hvarmed afsåges,
att kommunen skulle bekosta dem. Det hade emellertid, enligt
hvad styrelsen erfarit, hitintills ej varit vanligt, att kommunen kostnadsfritt
utlade vare sig gas- eller vattenledningar i vägar, där marken
ej tillhörde kommunen, ännu mycket mindre afloppsledningar, af hvilka
kommunen ej hade någon inkomst. Det syntes därför styrelsen tillrådligt
att i beräkningen införa äfven kostnaden för dessa ledningar,
hvilkas längd för hvardera slaget torde uppgå till omkring 32,000 meter.
Motsvarande kostnad kunde beräknas till 1,152,000 kronor. Då härför
i kostnadsberäkningen endast 130,000 kronor biifvit upptagna, skulle kostnadsökningen
blifva 1,022,000 kronor.

Sammanställdes de sålunda anförda siffrorna, erhölles följande kostnadsökningar
:

för varfsanläggningen .................................................................. 2,059,000: —

» byggnader till underofficers- och sjömanskårerna in. in. 600,000: —

» ledningar .................................................................................... 1.022,000: —

Summa kronor 3,681,000: —

Häruti vore då ej markens värde inberäknadt.

Hvad beträffade de föreslagna bostadsbyggnaderna ansåge styrelsen,
att, om dessa byggnader skulle komma till utförande i tänkt utsträckning,
den af kommittén beräknade kostnadssumman, 12,113,000 kronor,
borde ökas med omkring 2,000,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Kostnadsökningarnas orsaker läge dels uti de särskild! inom byggnadsfacket
i hufvudstaden skedda prisändringarna under de fyra år,
som förflutit, sedan kommitténs kostnadsberäkning, uppgjordes, dels uti
rena tilläggsarbeten, som synts styrelsen nödiga, ehuru ej i första förslaget
upptagna.

Hvad anginge det af 1902 års sakkunnige uppgjorda förslaget, afseende
en väsentlig inskränkning i anläggningens storlek och kostnad,
anslöte detta sig i plan och anordningar i öfrigt så nära till 1900 års
förslag, att man kunde anse det senare förslaget såsom ett första byggnadsskede
af det förra mera fullständiga, hvarför om det nya förslaget
i hufvudsak gällde de uttalanden, som styrelsen redan haft anledning
göra angående det äldre, dock med tillägg, att styrelsen ansåge de
smärre planförändringar, som blifvit gjorda, hafva ländt till förbättring.

De kostnadsökningar, som styrelsen ansett sig böra föreslå uti det
äldre förslaget, motsvarades af följande ändringar i det nya, hvarvid samma
beräkningsgrunder blifvit följda:

För varfvet:

Terrasseringsarbeten och spår anordningar m. in.

Husbyggnader.................................................................

Spår för torpedbåtar ...................................................

De olika departementens byggnader........................

Torrdocka m. in.............................................................

Kranar ..............................................................................

Gräsning och makadamisering .................................

844.000

116.000

42.000

350.000

33.000

200.000

50.000

Summa kronor 1,635,000

hvarifrån skulle afdragas kostnadsminskningen å stängsel 122,000

då skillnaden kronor 1,513,000
utgjorde kostnadsökningen för varfvet.

För stationsområdet:

Byggnader för underofficers- och sjömanskårorna in. in.... 300,000:

Gemensamma anläggningar:

Gas-, vatten- och afloppsledningar 600,000:

Bostäder:

Bostiider för befäl, underbefäl och arbetare ........................... 600,000:

Kostnadsökning summa kronor 3,013,000: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Utlutande af
marinförvaltningen.

Härefter blef marinförvaltningens yttrande i ärendet infordradt.

I det utlåtande, som detta ämbetsverk med anledning häraf den
22 november 1904 afgaf, har anförts, bland annat, följande.

I ärendet både förut framhållits de militära skäl, som talade för,
att eu betydande del af våra stridskrafter till sjöss redan i fredstid
måste vara förlagd inom Stockholms skärgård, och hade därvid tillika
anförts, att förläggning af någon afsevärdt ökad materiel utöfver den
vid stationen nu befintliga icke kunde därstädes äga rum utan omfattande
och dyra anordningar och att stationens nuvarande område i alla
händelser vore för trångt för att därstädes förlägga hela den styrka,
som borde för stationen afses, på grund hvaraf förflyttningen af flottans
etablissement i Stockholm till annan plats i stadens närhet och i sammanhang
därmed stående utvidgning af stationen framstode såsom särdeles
önskvärda.

Marinförvaltningen biträdde till alla delar hvad sålunda anförts, och
då af den hittills verkställda utredningen framginge, att en ökad fartygsförläggning
vid den nuvarande stationen af icke större omfattning än den,
som afsåges i förut omnämnda af marinförvaltningen den 9 oktober 1902 afgifna
utlåtande, skulle genom åvägabringande af erforderliga nya anordningar
vid stationen föranleda eu utgift för statsverket af icke mindre än

9,445,000 kronor, ansåge marinförvaltningen ytterligare stöd hafva vunnits
för den redan länge rådande allmänna uppfattningen, att det nuvarande
stationsområdet vore otillräckligt. Visserligen skulle ytterligare 25 fartyg
kunna förläggas till stationen, men i betraktande af däraf föranledda ytterligare
kostnader och särskildt af den omständigheten, att gränsen då vore satt
för möjligheten till den fortsatta utvidgning af stationens resurser, hvaraf
behof i en framtid lätt kunde tänkas visa sig, hade ämbetsverket ansett
sig pliktigt att vid detta tillfälle på det kraftigaste framhålla vikten af
att frågan om stationens förflyttning bringades till sin lösning, hvarigenom
möjlighet vunnes, att till härvarande station allt framgent kunde
i mån af behof förläggas materiel till den omfattning, som erfordrades
för åstadkommande härstädes af en efter förhållandenas kraf afpassad
behöflig stridskraft till sjöss.

I fråga om valet bland de olika områden, som varit ifrågasatta för
etablissementets förläggande, hade marinförvaltningen, i betraktande af
terrängförhållanden och vattenområde samt krafvet på i krigstid skyddadt
läge, icke tvekat att ansluta sig till det förslag, om hvilket 1900
års kommitté enat sig, nämligen att förlägga stationen vid Kaknäsområdet.
Till de fördelar, som i nyssnämnda afseenden vore förenade med
valet af denna plats, komme dessutom i första hand vattenområdets i

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

närheten af denna plats efter Stockholmstraktens förhållanden anmärkningsvärda
frihet från is under den kallare årstiden, hvarjämte den omständigheten,
att såväl järnvägsförbindelse med statsbanorna som spårvägsförbindelse
med hufvudstaden lätt kunde åstadkommas, vore af stor
betydelse för en anläggning af ifrågavarande slag.

De två olika förslag, som af 1904 års sakkunnige framställts och
Indika föranledts af frågan, huruvida icke inom Vaxholms och OscarFredriksborgs
befästningar kunde för stationens förläggning finnas jämväl
någon annan lämplig plats än den af 1900 års kommitté föreslagna,
hade marinförvaltningen, äfven om de i dessa förslag angifna områden
vore för ändamålet lika lämpliga som Kaknäsområdet, icke ansett böra
förtjäna afseende i betraktande af vissa skäl mot en anläggning å dessa
områden, som anförts af chefen för flottans stab i en hemlig skrifvelse
till nämnda sakkunnige samt af marinförvaltningen likaledes i en hemlig
skrifvelse till samma sakkunnige.

Hvad väg- och vaftenbyggnadsstyrelsen anfört beträffande kostnadsberäkningarna,
hade marinförvaltningen funnit beaktansvärdt jämväl
i ärendets nuvarande läge; och hade marinförvaltningen vid de kostnadshöjningar,
styrelsen funnit nödiga i förut gjorda beräkningar, icke
ansett sig böra göra någon erinran annat än i ett oväsentligt afseende.

I fråga om det af 1900 års kommitté afgifna förslag hade marinförvaltningen
ansett sig böra något vidröra det principuttalande, kommittén
gjort rörande frågan om beredande af bostäder åt den vid station
och varf anställda personalen.

Kommittén, som ansett bostäder böra genom statens försorg beredas
vid etablissementet åt alla å militärdepå eller varf tjänstgörande
officerare och vederlikar, underofficerare och gift gemenskap af stammen
jämte deras vederlikar, varfvets månadslönare och den ständiga daglönarpersonalen,
hade nämligen ifrågasatt, huruvida icke, för att göra
förslaget om bostäders uppförande ekonomiskt utförbart, den grundsats
borde fastslås, att alla i statens vid etablissementet uppförda bostäder
inneboende skulle tillförbindas att för bostaden erlägga en efter förhållandena
afpassad skälig hyresersättning, med rätt för innehafvare af
sådana beställningar, med hvilka inkvarteringsbidrag nu vore förenadt,
att njuta motsvarande afdrag å hyressumman.

På de skäl, kommittén anfört, ansåge marinförvaltningen visserligen
önskvärd!, att, i så stor omfattning ske kunde, bostäder uppfördes till
personal, som tjänstgjorde vid etablissementet, men förslaget att frångå
den nu gällande grundsatsen rörande förmånen för därtill berättigade
af fri bostad eller däremot svarande inkvarteringsbidrag ansåge marinB>h.
till RUttal. Prat. 1001. I Sami. 1 Afl. 70 luft. G

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

förvaltningen icke på billighet grundadt, då enligt förslaget rätten för
en tjänstinnehafvare till fri bostad i kronans lins också skulle innebära
skyldighet att använda den för honom afsedda lägenheten, men innehafvare
af beställning, med hvilken inkvarteringsbidrag vore förenadt,
i alla fall skulle genom åtnjutande af sådan bostad nödgas att utöfver
inkvarteringsbidraget afstå större eller mindre belopp af sina inkomster.

Principen att inkvarteringsbidrag och inkvartering in natura fullt
uppvägde hvarandra hade hittills alltid tillämpats vid flottan och tilllämpades
fortfarande öfver allt, där dessa båda aflöningsformer funnes,
och vore vid alla till försvaret hörande nybyggnader i öfrig! afsedd att
tillämpas, hvarför marinförvaltningen ansåge, att tjänstinnehafvare vid
flottan icke borde komma i sämre ställning i detta afseende.

Dessutom och då hyresersättningarna ej kunnat af kommittén föreslås
till så höga belopp, att den sammanlagda summan af desamma
blefve tillräcklig att förränta hela det för bostädernas uppförande erforderliga
kapitalet, hade marinförvaltningen ansett den af kommittén föreslagna
nya principen ej heller vara ur af byggnadsplanen föranledd
ekonomisk synpunkt tillfredsställande och i alla händelser icke med sådan
styrka motiverad, att en rubbning af hittills gällande reglementsbestämmelser
rörande aflöningen af flottans personal borde af byggnadsförslaget
föranledas.

En anläggning af denna omfattning afsåge dels förläggning till
stationen af det högsta antal stridsfartyg m. m., som ur militär synpunkt
ansåges för närvarande lämpligen böra finnas härstädes under
fredstid, dels ock uppförande till hela siu utsträckning af föreslagna kaserner
in. m. samt det stora antal boningshus, som erfordrades för hela
stationspersonalens boende vid etablissementet. Men gifvet vore, att för
utförande af ett så omfattande byggnadsföretag svårigheter af allvarsammaste
slag skulle ur ekonomisk synpunkt möta.

Det kunde icke heller anses nödvändigt, att de tilltänkta anbrdningarna
i första hand utfördes efter den måttstock, som legat till grund
för kommitténs förslag, om blott möjlighet bereddes för en i framtiden
behöflig utvidgning af stationen.

Den reduktion i beräknade antalet af till stationen förlagda stridsfartyg,
som legat till grund för det af 1902 års sakkunnige framlagda
förslaget till ett mindre etablissement hade marinförvaltningen funnit
bilda en synnerligen lämplig utgångspunkt för åstadkommande af så
att säga ett första stadium i den tilltänkta nya stationens tillkomst och
utveckling, och syntes sistnämnda sakkunnige också hafva på ett lyckligt
sätt löst uppgiften att, på grundvalen af det äldre förslaget och med

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

bibehållen möjlighet af dess framtida förverkligande, fullt tillgodose de
kraf, som med den minskade, men tillsvidare tillfyllestgörande, fartygsförläggningen
kunde ställas på ett mobiliseringsvarf eller i öfrigt med
fog göras gällande på ett etablissement af ifrågavarande slag.

Kostnaderna för de sålunda minskade anläggningarna skulle, med
iakttagande af de utaf väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknade
prishöjningarna, uppgå till 26,190,125 kronor, hvilket belopp, ehuru
efter våra ekonomiska förhållanden högst beaktansvärdt, likväl icke syntes
vara af den storlek, att icke detsamma skulle kunna beviljas, helst
då det gällde att främja ett statsintresse af den ingripande betydelse för
hela landet, som tillkomsten af det nya marinetablissementet innebure.

Angående värdet af Kaknäsområdet hade visserligen Ladugårdsgärdeskommittén
beräknat ett visst värde å detsamma i framtiden. Nu torde
detta värde dock ej få så beräknas. Skulle dessutom Ladugårdsgärdet
försäljas, torde de högre tomtprisen och den snabbare försäljningen af
tomterna omkring det tilltänkta stationsområdet väl uppväga den framtida,
möjligen reducerade inkomsten.

På grund af hvad sålunda anförts och hvad handlingarna i öfrigt
gåfve vid handen hade marinförvaltningen funnit, att en förflyttning af
flottans härvarande station vore nödvändig, därest vid densamma framdeles
skulle kunna tillgodoses de kraf, som oundgängligen måste ställas
å ett mobiliseringsvarf, afsedt att utgöra ett mobiliserings- och reparationscentrum
för försvaret till sjöss af landets kanske viktigaste områden,
samt att för anläggning af ett nytt marinetablissement i Stockholms
närhet innanför befästningarna vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg det
af 1900 års kommitté föreslagna området vid Kaknäs ur alla synpunkter
erbjöde de största fördelarna, men att anläggningarna därstädes till en
början icke beliöfde gifvas den större omfattning, som afsåges i nyssberörda
kommittés betänkande, utan att det tillsvidare blefve för flottans
ändamål tillfyllestgörande, om de utfördes endast i den mindre utsträckning
och i hufvudsak på det sätt, som föreslagits af de år 1902 tillkallade
sakkunnige.

Efter det väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande inkommit,
anmodades emellertid äfven två af ledamöterna i 1900 års kommitté,
generallotsdirektören Linder och f. d. öfverdirektören Svenson att inkomma
med det yttrande, hvartill berörda utlåtande kunde gifva anledning.

Dessa afgåfvo till eu början den 1 december 1904 ett yttrande i
frågan. Till största delen innehåller detta ett bemötande af åtskilliga
af nämnda styrelse framställda detaljanmärkningar, hvarför någon när -

Ni/It utlåtande
af generallotsdirektören

JÅndtr och
/. d. öfverdirektören

Svenson.

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

mare redogörelse af yttrandet i dessa afseenden icke torde här vara
erforderlig.

Den 30 januari 1905 hafva samma sakkunnige afgifvit ytterligare
utlåtande i ärendet. De hafva däri förmält, att för åstadkommande af
den utaf väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordade utredning, huruvida
det kunde vara fördelaktigare att förlägga den nya stationens varf
mera norr hän än 1900 års kommitté föreslagit d. v. s. så, att dockor,
verkstäder och stapelbäddar m. m. förlädes till Lindarängen, torpedbåtsskjulen
med upphalningsanordningar till Lindarängsviken, stationens
kolupplag till Loudden och krigsfartygen m. in. vid stranden söder om
kolupplaget, behöfliga undersökningar genom djupborrningar å det för
anläggningen erforderliga såväl land- som vattenområdet blifvit utförda.

Grundadt på dessa och andra undersökningar af ifrågavarande terräng
hade, för åstadkommande af den utaf styrelsen förordade utredningen,
nytt förslag å varfsanläggning blifvit utarbetadt.

Kostnaden för stationens anläggning med varfvet förlagdt till don
plats, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordat, och varfvet anordnadt
på sätt, sakkunnige i sistnämnda yttrande föreslagit, men
utan mobiliseringsbryggor, uppginge enligt verkställd kostnadsberäkning

till ...................................................................................... kronor 26,890,100: —

hvartill borde läggas kostnad för 11 mobiliserings bryggor

.................................................................... » 1,617,000: —

Således summa kronor 28,507,100: —

Kostnaden för stationens anläggning enligt 1900
års kommittéförslag vore beräknad uppgå

till............................................................................... » 28,002,900: —

hvadan kostnaden för stationens anläggning med
varf så förlagdt, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förordat, öfverstege kostnaden
för station med varf förlagdt enligt 1900 års

kommittéförslag med .......................................... » 504,200: —

Nämnda två sakkunnige hafva slutligen i ett den 4 mars 1905 af gifvet

utlåtande med anledning af de utaf väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gjorda anmärkningarna mot de af flottstationskomndttén föreslagna
spåranordningarna förklarat, att, därest nämnda förslag skulle i
enlighet därmed ändras, de af kommittén beräknade kostnaderna för
varfsanläggningen skulle till följd af större terrasseringskostnader,
ökas med omkring 600,000 kronor samt således med omkring

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

100,000 kronor öfverstiga kostnaderna för utförandet af det utaf samma
sakkunnige senast utarbetade förslaget till varfsanläggning.

Häruppå anmodade dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet i Ny utredning
ämbetsskrifvelse den 24 juli 1905 generallotsdirektören Linder, i. d. {"f

öfverdirektören Svenson och arkitekten Ludvig Peterson att såsom sak- jhustatim vid
kunnige uppgöra en plan för förflyttningen af flottans nuvarande station ;‘chttLi,Zt„a"
härstädes till det ifrågasatta nya området vid Lilla Värtan och försälj- ungen-Kaknaa.
ningen af det nuvarande stationsområdet med åtföljande beräkning af
dels storleken af det belopp, som af statsverket borde förskottsvis ställas
till förfogande för planens förverkligande, dels de kostnader, som utöfver
försäljningspriset för det nuvarande stationsområdet skidle med ^beräkning
af ränta å förskotterade medel komma att förorsakas statsverket
genom förflyttning af stationen till området vid killa Värtan och uppförande
därstädes af ett marinetablissement af ungefär den af 1902 års
sakkunnige beräknade storlek och till den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i sådant afseende beräknade kostnad.

I anledning af detta uppdrag hafva nyssnämnde sakkunnigeden 21
april 1906 afgifvit ett ytterligare något modifieradt förslag till anläggning''
af ny flottstation vid Lilla Värtan och Lindarängen-Kaknäs, hvilket
förslag betingar eu anläggningskostnad af 27,461,028 kronor. Därvid
uttalade de sakkunnige den åsikten, att alla skäl talade för ett sådant tillvägagångssätt
vid anläggningen af det njm marinetablissementet, att de
för militärdepåen ej mindre än för varfsdriften nödvändiga arbetena å
den nya stationen färdigställdes, innan någon rubbning skedde af flottans
nuvarande station, att flottans förflyttning därefter skedde i det närmaste
samtidigt, så att det nuvarande stationsområdet utrymdes på en gång
och öfverlämnades åt för dess öfvertygande utsedda myndigheter samt
att därefter endast de kompletteringsarbeten och husbyggnader å den
nya stationen återstode att fullborda, hvilka utan olägenhet kunde uppskjutas
till tiden efter flyttningen.

Hvad angår fullgörandet af öfriga delen af det åt de sakkunnige
den 24 juli 1905 lämnade uppdraget skall jag senare beröra denna fråga.

Sedan jag kommit i tillfälle att granska samtliga de utredningar, Ytterligare
som sålunda förebragts i den föreliggande frågan, framstod för mig förslaget
om förflyttning af flottans härvarande station till Klfvik å Li- jintuuuionens
dingön såsom särdeles beaktansvärdt. Då emellertid, på sätt 1904 års
sakkunnige i det af dem afgifna betänkandet anfört, vid förslagets ut- udingon.
arbetande icke kunnat företagas sådana detaljerade undersökningar, som

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Järnvägsför bindelserna.

vid ett definitivt arbetes utförande ifrågakomma, men förslaget, därest
det. skulle kunna läggas till grund för framställning- till Riksdagen om
stationens förflyttning, syntes mig böra vara mera detaljeradt utarbeta^,
anmodade jag, med stöd af det chefen för sjöförsvarsdepartementet'' den
21 september 1900 meddelade bemyndigande, generallotsdirektören Linder,
f. d. öfverdirektören Svenson och stationsingenjören vid flottans
härvarande station Holmgren att såsom sakkunnige uppgöra en på
erforderliga, mera detaljerade undersökningar grundad plan jämte kostnadsberäkningar
för stationens förflyttning till det föreslagna området
vid Elfvik. Sedan f. d. öfverdirektören Svenson redan den 25 augusti
1906 aflidit, hafva generallotsdirektören Linder och stationsingenjören
Holmgren ensamma fullgjort uppdraget samt den 8 november 1906
afgifvit utlåtande i frågan. Detta utlåtande innehåller hufvudsakligen
följande.

Kompletterande borrningar till lands och vatten samt alVägningar
å marken vid Elfvik hade blifvit utförda. Af det härvid vunna resultatet
framginge att, om man i båda fallen frånsåge kostnaden för markförvärfvet,
flottstationen förlagd till Elfvik kunde åstadkommas för en
kostnad, som föga öfverstege kostnaden för en dylik anläggning vid
Lilla V ärtan-Lindarängen-K aknäs, att terrasseringskostnaden vid Elfvik
ställde sig något dyrare samt att kostnaderna ej mindre för kommunikationer
än för vatten-, gas- och elektriska ledningar till följd af Lidingöns
utveckling och dess inom en nära framtid sannolikt förestående inkorporering
med hufvudstaden borde kunna betydligt underlättas.

Under arbetets utförande hade det visat sig nödvändigt att i någon
män omändra planen för varfvet, sådan denna af 1904 års sakkunnige
utkastats, äfvensom att öka terrasseringskvantiteten — det vill säga den
massa jord och berg ofvan kajplanet, som för anläggningens utförande
måste borttagas — för att erhålla lämpliga kurvor å järnvägsspåren samt
aflägsna farliga lutningar å desamma.

Enligt det förslag till eventuell ny station för flottan vid Elfvik,
som den 15 juli 1904 afgifvits, hade man, på sätt förut är nämndt,
tänkt sig åstadkomma järnvägsförbindelse med liufvudstadens järnvägsnät
därigenom att järnvägen från Tomteboda eller Norrtulls station
droges ut till smalaste sundet mellan fastlandet vid Djursholm i närheten
af Ekudden och Lidingölandet samt vidare fram till den föreslagna
flottstatiouen vid Elfvik.

Lidingöns kommunikationsfråga hade under den tid, som förflutit
sedan ofvannämnda förslag inlämnades, undergått väsentliga förändringar.
Lidingöns pågående bebyggande som villastad hade nämligen bragd

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

frågau om förbättrandet af öns kommunikationer med liufvudstaden i
förgrunden. Redan år 1902 uppgjordes visserligen af distriktschefen
majoren i väg- och vattenbyggnadskåren Fredrik Enblom ett förslag till
järnvägsförbindelse mellan Värtans station och Vaxholm öfver Lidingön,
hvilken förbindelse på fast bankbro, uteslutande afsedd för järnväg,
skulle öfvergå Lilla Värtan, passera öfver Lidingön från Thorsvik till
Bosön, därifrån gå på bankbro öfver Askrikefjärden till Bogesund samt
vidare öfver Väderölandet till Vaxholm. Rörande speciellt brofrågan
öfver Värtan hade åtskilliga utredningar förekommit. En flottbro på
plåtpontoner med omkring 10 meters bredd beräknades kosta omkring
000,000 kronor, då den uteslutande afsåges för spårvägs- och landsvägstrafik;
afsedd för vanlig järnvägstrafik skulle den enligt gjorda beräkningar
ställa sig minst dubbelt så dyr. En fast bro, afsedd för segelfri
höjd, skulle åter betinga en kostnad af icke mindre än 8,000,000 kronor,
enligt tvenne sakkunniges samstämmande beräkningar. Man hade därför
stannat vid en utfylld bankbro, kombinerad med svängbro af järn, såsom
det här ändamålsenligaste.

Sedermera hade i november 1905 bildats ett bolag, Lidingö trafikaktiebolag,
med föremål för sin verksamhet att efter i vederbörlig ordning
förvärfvadt tillstånd anlägga och medelst användande af elektrisk
drifkraft trafikera spårväg af 1,435 meters spårvidd mellan Lilla Värtan och
Boo in. fl. ställen på Lidingön. Den 10 januari 1906 inlämnade nämnda
bolag till Kungl. Maj:t ansökan om koncession dels att få anlägga och till allmän
trafik mot afgift upplåta en för elektrisk drift afsedd normalspårig
järnväg i Lidingö socken, dels att i anslutning till denna järnväg medelst
ångfärja få upprätthålla trafik mot afgift öfver Lilla Värtan mellan
järnvägens begynnelsepunkt å Lidingöns västra strand och plats vid
Ropsten i närheten af nuvarande flottbron med eventuellt angörande af
brygga vid Thorsvik samt att anordna anslutnings växel till statens
järnvägars spårsystem vid Värtans stationsområde för öfverförande af
godsvagnar i samtrafik mellan statsbanorna och de nu ifrågasatta trafiklederna,
dels ock att, under förutsättning af att öfverenskommelse kunde
träffas med Stockholms stad, få anlägga färj station vid Ropsten och ordna
spåren i förbindelse med spårvägsnätet äfvensom eventuellt bygga
bankbro öfver Lilla Värtan till Lidingön och anordna elektrisk järnvägsdrift
öfver densamma. Denna koncessionsansökan är tillstyrkt af Lidingö
församling, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen samt
Kung]. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms flin. Den 1 september
1906 ingick Lidingö trafikaktiebolag till Kung]. Maj:t med begäran om
tillägg till koncessionsansökningen af innehåll att få förändra den enkel -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11G.

spång» ledningen ä Lidingön till dubbelspårig på grund af den stora
omfattning, tomtköpen i Lidingö villastad redan tagit.

Under tiden både Lidingö trafikaktiebolag den 27 februari 1906
inlämnat en skrifvelse till Stockholms stads drätselnämnds första afdelning
med begäran att afdelningen ville utse delegerade för att
träda i underhandling med delegerade från Lidingö kommun och
Lidingö trafikaktiebolag om grunderna för blifvande aftal ifråga om
uppförande af en fast bro öfver Lilla Värtan mellan Ropsten och
Lidingön. I denna skrifvelse redogjordes för ett af majoren Enblom
uppgjordt nytt broförslag öfver Lilla Värtan, omfattande såväl spårvägssom
landsvägsbro, i hvilket förslag kostnaden för själfva bron beräknades
till 500,000 kronor, hvaremot inga kostnader upptogos för bankens
utfyllning, enär, under förutsättning att Stockholms stad medverkade till
ändamålet, enligt visad utredning tippningsafgifterna beräknades väl
täcka kostnaderna för bankens utfyllning.

Sedan delegerade sålunda blifvit utsedda och sammanträdt samt
stadens delegerade såsom villkor för stadens medverkan uppställt krafvel
på Lidingöns inkorporering med hufvudstaden, hafva underhandlingarna
ajournerats i afvaktan på denna frågas utredning och afgörande.
Därest flottstationen skulle förläggas till Elfvik, ansåge de sakkunnige
det icke nog att erhålla spår vägsförbindelse. Förbindelsen måste
blifva den kortast tänkbara, om den personal, som vore afsedd att dit
förläggas, skulle kunna i afsevärdare grad repliera på hufvudstaden för
erhållande af förnödenheter, skolgång, delvis af bostäder m. in. Gifvet
vore att den numera ifrågasatta förbindelsen öfver Lilla Värtan å fast
bankbro från Värtans station ägde afsevärda företräden framför de i
det tidigare Elfviksförslaget ifrågasatta. För en blifvande flottstation
måste emellertid tänkas en fullständig järnvägsdrift med de kurvor och
lutningar å spåren, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kunde
godkännas, äfvensom sådan förstärkning å bron, att den medgåfve säker
trafik med tunga lokomotiv och godsvagnar. Dessa omständigheter
gjorde, att det för flottstationens räkning afsedda järnvägsspåret torde
böra beräknas utgå redan från Islinge, där stigningen å Lidingö trafikaktiebolags
spår vore afsedda vara 1 : 40, under det att statens spår ej
torde böra göras mera lutande än 1 : 100.

För att erhålla säkra kostnadsuppgifter för de ytterligare förstärkningar,
som erfordrades å en för lokomotivdrift anordnad bro hafva de
sakkunnige vändt sig till majoren Enblom, hvilken särskildt studerat
sig in i Lidingöns kommunikationsfrågor. Enligt af honom lämnad
kostnadsberäkning skulle en bro mellan Lidingön och fastlandet vid

Statsutskottets Utlåtande K:o 116. 49

Ropsten, byggd uti en utfylld bank och afsedd dels för vanlig järnvägstrafik
dels"för landsvägstrafik samt utförd i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med lämnad ritning betinga en kostnad af 590,000 kronor eller i
rundt tal 600,000 kronor, däri dock ej inginge någon kostnad för bankfyllningen
mellan bron och stränderna. Kostnaden för en egen själfständig
järnvägsförbindelse mellan Värtans station och Elfvik, utgörande en
längd af 11 kilometer, jämte järnvägsstation vid Elfvik, beräknad enligt
samma grunder, som tillämpats i det af majoren Enblom den 30 april
1902 afgifna förslaget till järnvägsförbindelse Stockholm—Lidingön—
Vaxholm visade sig gå till 1,189,000 kronor förutom brobyggnadskostnaden,
600,000 kronor, och kostnaden för bankens fyllning. Häri inginge
en tilläggskostnad af 120,000 kronor för lutningarnas nedbringande
till minst 1 : 100. Järnvägsspåret hade dragits fram i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med majoren Enbloms utstakning från Islinge
till tvärs för Bosön samt därifrån utåt Elfvikshalfön, där den ginge
ned längs Hustegafjärdens norra strand, hvarigenom lutningarna till och
inom varfsområdet i det närmaste borttagits samt järnvägsstation i förbindelse
med kaj ordnats utom varfvet. För spårvägstrafik hade särskildt
stickspår anordnats inom stationsområdet med ändstation å höjdplatån i
stadsområdets centralaste del.

Då kostnaden för brobyggnaden inbegrepe såväl landsvägs- som
järnvägsbro och utgjorde en för alla här intresserade parter gemensam
angelägenhet, syntes, för den händelse staten byggde bron, staten ock
kunna antingen betinga sig vissa underlättnader af de öfriga intressenterna
särskildt med hänsyn till trafikbolagets afgifter, om detta ansågs
böra sköta spårvägstrafiken till stationen, och markupplåtelse för järnvägsanläggningen
af kommunen eller ock bidrag till kostnaden.

För vinnande af erforderligt utrymme åt flottans varf och depå
samt därtill hörande stationssamhälle föresloges, att hela det område, som
omfattade Elfviks och Långnäs ägor med därtill hörande afsöndringar
förvärfvades åt staten. Detta område omfattade en ytvidd af omkring
231,6 hektar, hvaraf den för varfvet afsedda ytvidden utgjorde omkring
56,3 hektar. Då emellertid vid Elfvikslandets södra strand mot Hustegafjärden
läge en del dyrbara villaanläggningar, Indika möjligen komme
att betinga alltför höga pris i inlösen, och nödvändigheten att förvärfva
dessa områden förnämligast berodde på järnvägsspårets framdragande
längs stranden, hade uppgjorts ett alternativt förslag, därvid järnvägen
indragits norr om dessa områden, hvarigenom de kunde ur planen uteslutas.
Därmed vore dock tvänne olägenheter förknippade. Dels inskränktes
stationssamhällets strandområde till eu obetydlighet, dels kunde

Bih. till Riksd. Prot. 11)07. 4 Sami. 1 Afd. 76 Höft. 7

Flottstationens

område.

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Varfs anordningen.

den för detta område afsedda järnvägsstationen ej sättas i direkt förbindelse
med hamnspår utom varfvet.

Planen för anläggningen, hvilken kompletterade det år 1904 framlagda
skisserade förslaget, vore uppdelad uti det så kallade stora förslaget,
utgörande en anläggning enligt samma förutsättningar, som lågo
till grund för 1900 års kommittéförslag och det större stationsförslaget
vid Lilla Värtan-Lindarängen-Kaknäs år 1905, samt det så kallade mindre
förslaget, som utgjorde en minskning af det förra och motsvarade det
den 21 april 1906 afgifna förslaget till flottstation vid Lilla VärtanLindarängen-Kaknäs,
hvilket senare i viss mån stödde sig på 1902 års
minskade kommittéförslag. Vid förslagens uppgörande hade i öfrigt
tillämpats samma bestämmelser, uppgifter och dimensioner, som varit
gällande vid nyssnämnda utredningar åren 1900, 1902, 1905 och 1906.

Varfvet, hvars landgränser modifierats efter de nu utförda afvägningarna,
omfattade sjöledes Elfvikslandets östra strand mot Höggarnsfjärden
med Dufholmen samt omkring 1,000 meter kaj längs Hustegafjärden.
Dufholmen vore genom en bankfyllning förbunden med Lidingön.
Järnvägen inkomme på varfvet i dess sydöstra hörn, kurvorna vore inom
varfsområdet beräknade med minst 180 meters radie för alla spår, å
hvilka järnvägsvagnar skulle framföras. De uteslutande för lokaltrafik
mellan förråd och verkstäder använda spåren, hvarpå smärre lastvagnar
framfördes, hade en minsta radie af 50 meter. Spåren framginge på
horisontala plan belägna 6,5 och 5,3 meter öfver slusströskeln. Vid liamnanordningen
hade man sökt tillgodogöra sig de mindre djupen och
grundare kajerna för de smärre fartygen, de större för de stora lärtygen,
hvarigenom muddringskostnaden blefve jämförelsevis liten och framför
allt större säkerhet vunnes mot oförutsedda undervattenssprängningar.
Kajerna vore i öfverensstämmelse härmed anordnade så att södra stranden
mot Hustegafjärden afsetts till de stora fartygens förläggningsplats.
och östra stranden mot Höggarnsfjärden till dockor, reparationskajer,
fartygsbäddar och slipar. Genom järnvägsspårens utdragande på utfylld
bank till Dufholmen hade eu stor och skyddad innerbassäng vunnits för
torpedbåtar, pråmar och smärre fartyg, lotsverkets fartyg m. fl. Till
Dufholmen hade koldepåen och virkesupplagen hänvisats samt holmen
försetts med härför erforderliga kajer. Norr om Dufholmen funnes kaj
och utskjutningsbro för torpeddepartementet, hvilken kaj i eu framtid
kunde framdragas längs Askrikefjärdens strand. Kajerna vore i allmänhet
byggda på fast grund. Endast några kortare kajsträckor, de
utskjutande pirerna och bankkajen måste ställas på utfyllning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

För val af plats åt dockorna visade den uppgjorda borrningskartan
två möjligheter, nämligen antingen å den plats, som 1904 års sakkunnige
utsett, eller å sydöstra delen af Elfvikslandet. Berget är på båda
dessa ställen brant sluttande och medgifver kort indämning. 1906 års
sakkunnige hade valt den senare platsen, emedan dels varfsverksamheten
sålunda blefve mera centraliserad, dels järnvägsspåren kunde utdragas
till dockor och verkstäder med lättare kurvor, hvarförutom schaktningsmassan,
för att inkomma till dockorna med 180 meters kurvor, med
denna förläggning af dockorna blefve afsevärdt mindre. För verkstäder
och dockor hade afplanats ett stort centralt beläget område, som vore
omslutet af förläggnings- och reparationskajerna, där ingenjör-, artillerioch
ekipagedepartementenas lokaler, verkstäder och förråder erhållit bekväma
platser i omedelbar närhet af den större fartygsmaterielen. Alldeles
intill verkstadsplanet vore de lutande planen för fartygsbäddar och upphalningsslipar
förlagda, därvid platsen för torpedbåtssliparna bestämts af
det grundare vattendjupet, hvarest båtarna tillika vore bäst skyddade
mot sjöskvalp. Dessa lutande plan förmedlade tillika öfvergången från
hamnens djupare delar till den grundare Dufholmsbassängen, invid hvilken
båtskjul, träverkstad och mindepartement vore belägna.

Vid uppgörande af det mindre förslaget hade de sakkunnige sökt
uppnå minskad anläggningskostnad utan att minska den nytta flottan
under väpnad neutralitet eller under krig borde kunna påräkna af varfvet
för den nuvarande materielen, hvarigenom ock hela planen för varfsanläggningen
redan från början kunnat till sina hufvuddrag definitivt
ordnas och det mesta grundläggande arbetet utföras på eu gång till
minsta kostnad, hvarjämte därmed vunnes den väsentliga fördelen att en
fortgående utveckling af varfvet i mindre grad belastades med andra än
för nybyggnaden direkt erforderliga utgifter och sålunda afsevärdt underlättades.

Följande väsentliga minskningar vore i det mindre förslaget gjorda
med hänsyn till varfvet.

Förläggningskajen hade minskats till sin utsträckning och vore pa
de ställen, där bottenförhållandena det medgåfve, utlagd som träkaj.
De utskjutande stenbryggorna vore uteslutna. Dufholmsbassängens kajer
vore utförda med träskoningar, hvarjämte en del af kolningskajen å
Dufholmen uteslutits. Fn mindre del af Dufholmen äfvensom en del al
verkstadsplanet lämnades oschaktade. Dockorna hade minskats till en längd
af 124 meter inom porttröskeln, d. v. s. 130 meter till porten. Jnventarieoch
materialförråd, ingenjör- och artilleridepartementet med förråd äfvensom
skjul för torpedbåtar och roddbåtar minskades till omfång och ut -

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Plan för stationsområdet.

Kommunala

anläggningar.

sträckning. Sju inventariebyggnader, ett skjul för ångslupar och tre
kolskjul vore uteslutna, liksom två fartygsbäddar för större fartyg,
hvilkas lutande plan dock iordningställdes.

Stadsplan för det utanför varfvet belägna stationsområdet både uppgjorts
med biträde af arkitekten P. Hallman, som däröfver utarbetat
en karta, å hvilken väg ar och kvarter ordnats med hänsyn tagen till
terrängens naturliga beskaffenhet och byggnaderna hufvudsakligen förlagts
i villakvarter, ehuru något mera hopförda än i det ursprungliga
kommittéförslaget af år 1900. Entréen till stationsområdet följde dalgången
efter nuvarande landsväg. Där järnvägen inträdde på flottstationens
område, afveke det förut omnämnda för spårväg afsedda sidospåret
och fortsatte upp till en å höjdplatån centralt belägen slutstation,
som upptoge den blifvande spårvägstrafiken med Stockholm. Den för
järnvägstrafik afsedda linjen fortsatte längs strandsluttningen mot
Hustegafjärden, där järnvägsstationen tänktes förlagd vid stranden utanför
varfvet. Bredden å körbanor vore i förslaget beräknad till 6 meter
å bibanor, 8 meter å hufvudgator samt 10 å 12 meter å de största och
med spårvägsspår försedda trafikvägarna, hvartill komme nödiga från
körbanorna skilda gångbanor. På södra sluttningen af den åt Hustegafjärden
vettande bergåsen vore förlagda bostadshus för officerare och
vederlikar; möjligen kunde därstädes nu belägna villabyggnader med
någon förändring användas till boställen. Kasernkomplexet vore förlagdt
till en centralt belägen höjdplatå i närheten af varfvet samt öfriga
bostadshus spridda i terrängen däromkring. På grund af den föreslagna
flottstationens relativt aflägsna läge i förhållande till Stockholms begrafningsplatser
hade ett för kyrkogård afsedt område inom stationens gräns
ej ansetts kunna undvaras och hade härtill föreslagits eu mot Askrikefjärden
sluttande, lätt dränerbar dalgång, där bergssprängning i möjligaste mån
kunde undvikas. Planen för det mindre förslaget vore å kartan markerad
med starkare färg.

För stationssamhället måste vidare beräknas ledningar för vatten,
gas, aflopp, elektrisk belysning och kraft äfvensom goda kommunikationer
till hufvudstaden ej blott till lands utan ock sjövägen. Att anskaffa
tillräckligt med sött vatten för stationens behof kunde ske på
flera sätt och torde ej möta några större svårigheter. Visserligen torde
ej de sjöar, som finnas på Lidingöns södra del, kunna påräknas för
ändamålet, då deras stränder redan delvis vore bebyggda och bebyggandet
sannolikt i en framtid komme att ökas, hvadan en dyr inlösen af stora
markområden blefve nödvändig för att hindra vattnets förorenande.
Men vid på Lidingön anställda borrningsförsök hade vatten merendels
lätt erhållits i riklig mängd. Sålunda hade för Aktiebolaget Lidingö

Statsutskottets Utlåtande N:o 110.

villastad utförts tvenne brunnsborrningar, den ena i grus 8 meter djupt,
den andra i berg 55 meter djupt. Enligt meddelad uppgift gåfvo de
tillsammans omkring 15,000 timliter godt dricksvatten, profpumpning
hade ägt rum i 42 dygn utan uppehåll och utan att vattentillgången
minskats. Dessa resultat hade bestämt nämnda aktiebolag att taga för
villastaden erforderligt vatten från dessa brunnar. På liknande sätt
syntes alltså det för flottstationen erforderliga dricksvattnet kunna anskaffas.
Emellertid torde det ej dröja länge innan Lidingön inkorporerades
med Stockholms stad, då i samband med blifvande bankfyllning
öfver Lilla Värtan vattenledning från stadens vattennät kunde påräknas,
liksom gas och elektrisk kraft lätteligen därifrån kunde erhållas, om
man ej föredroge att anlägga eget gas- och elektricitetsverk. Afståndet
från Eif vik till Stockholms stads gas- och elektricitetsverk vid Värtan
beräknades till omkring 10 kilometer. Beredandet af aflopp mötte vid
Elfvik inga svårigheter, då terrängen öfverallt vore affallande mot
stränderna.

I och för sjökommunikationernas underlättande borde tvenne mindre
hamnbryggor ordnas utom varfsområdet, en vid hvardera stranden af
Hustega- och Askrikefjärdarna, af hvilka åtminstone den ena borde äga
tillgång till järnvägsspår.

För att möjliggöra ett eventuellt uteslutande ur stationsplanen af
det omförmälda strandområdet längs Hustegafjärden mellan varfsgränsen
och Långnäs egors gräns mot Yttring^ hade en alternativ plan uppgjorts,
enligt hvilken järnvägen framginge i dalsänkan längs nuvarande
landsväg och inkomme på varfvet högre upp och mera centralt invid
varfvets hufvudingång. I samband härmed hade spåranordningarna något
ändrats och därmed också placeringen af de byggnader, hvilkas läge
berodde af järnvägsspåren. För att visa möjligheten af att utdraga
kurvspår med minst 180 meters radie på de utskjutande bryggorna hade
dylika spåranordningar blifvit framställda å denna plan, men det i lmfvudförslaget
angifna spårsystemet kunde med obetydlig modifikation af
ingångsspåret jämväl användas här utan att kostnaden på grund af
spåranordningen i ena eller andra fallet afsevärdt ökades. Däremot
medförde detta alternativförslag en icke obetydlig ökning af schaktningskostnaderna,
nämligen:

i stora förslaget 10,000 kbm. schaktning å kronor 4,50, 45,000
kronor,

i mindre förslaget 86,000 kbm. schaktning å kronor 4,50, 360,000
kronor, beroende på ökad schaktning vid kanslihuset och å planet närmast
öster om varfsingången.

Alternativ
planordning
för stationen

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

I stadsplanen för stationen förorsakade detta alternativ en omplacering
af officersbostäderna, för hvilka plats utan svårighet kunde beredas å
annat håll inom området. Mellan varfsgränsen och det privata området
borde dock i detta fall en mindre strandlängd ingå för att bereda samhället
tillträde till stranden på denna sidan äfvensom här medgifva en
eventuell varfsutvidgning.

Ehuru de sakkunnige ansett sig böra framställa detta alternativ för
att visa, att flottstationsplanen kunde realiseras vid Elfvik äfven om förvärfvandet
af det här befintliga villaområdet skulle visa sig stöta på
alltför oöfverstigliga hinder, vore det gifvet att med tanke på samhällets
framtida utveckling det vore särdeles önskvärdt, att det fullständiga
förslaget kunde orubbadt genomföras och anordningarna fullföljas i
öfverensstämmelse därmed.

Af de vid sakkunniges betänkande den 8 november 1906 fogade
kostnadsförslag in. m.°) framgår följande.

Anläggningskostnaden för ett marinetablissement vid Elfvik af den
utsträckning, som afses i 1900 års kommittébetänkande (stora förslaget)
och med användande i tillämpliga delar af samma å-priser, som beräknats
af 1900 års kommitté, tillökade i öfverensstämmelse med de i vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande den 30 juli 1904 angifna grunder
uppgår

för varfvet till ................................................................ kronor 22,555,068: —

» stationen till.............................................................. » 6,112,900: —

» anläggningar, gemensamma för station och varf,

till ........................................................................... » 2,249,000: —

» anläggningar, som blefve nödvändiga för stationen
såsom enskild kommun (exempelvis
yttre belysning, vattenledning, hamnanordningar
etc.) ..................................................................... » 1,101,032:-

Summa kronor 32,018,000: —

Härtill komme bostadsbyggnader ............................. kronor 14,113,000: —

Summa kronor 46,131,000: —

Anläggningskostnaden för ett marinetablissement vid Elfvik enligt
det mindre förslaget, motsvarande det den 21 april 1906 afgifna förslaget
till dylikt etablissement vid Lilla Yärtan och Lindarängen—Kaknäs,
beräknas uppgå

*) Se Bil. A vid detta protokoll.

Statsutskottets Utlåtande N:o 116. 55

för varfvet till.................... ........................................ kronor 18,329,448: —

» stationen till............................................................... » 3,403,500: —

» gemensamma anläggningar till ........................... » 2,129,000: —

» nödvändiga anläggningar för stationen såsom

kommun till.......................................... »_700,922: —

Summa kronor 24,562,870: —

Härtill komme bostadsbyggnader ........... kronor 4,529,000: —

Summa kronor 29,091,870: —

På sätt jag redan nämnt, har utredningen angående den af sedda
förflyttningen af flottstationen omfattat jämväl frågan om eller i hvad
mån medel till förflyttningen kunde beredas genom försäljning af Skeppsoch
Kastellholmama samt Galervarfvet; och anhåller jag nu att få i
korthet redogöra för hvad i detta hänseende uti ärendet förekommit.

För utredning af en viss del utaf denna fråga har såsom sakkunnig
varit i departementet tillkallad dåvarande amanuensen i riksarkivet, numera
professorn Sam. Clason.

Af den utaf professor Clason gjorda utredningen framgår, bland
annat, att flottans station i Stockholm till omkring åren 1638—1640
varit nuvarande Blasieholmen, på den tiden kallad Skeppsholmen.
Vid nämnda tid hade stationen börjat flyttas till nuvarande Skeppsholmen,
hvars dåvarande namn varit Lustholmen. Denna syntes dittills
varit använd af hofvet, som å densamma hade en trädgård. Någon öfverlåtelseurkund
vore ej bekant och hade säkerligen ej ansetts behöflig,
då kronans dispositionsrätt öfver Lustholmen utan tvifvel varit oomtvistlig.
I hvarje fall hade holmen på den tiden icke tillhört Stockholms
stad eller räknats såsom någon del af dess område. Äfven Norrström
hade vid tiden för flottans förflyttning till Skeppsholmen disponerats af
kronan. Nuvarande Kastellholmen, i äldre tid kallad Notholmen och vid
midten af 1600-talet ofta benämnd Lilla Beckholmen eller Gamla Beckholmen,
hade från första början af flottans förläggande till Skeppsholmen
alltid utgjort ett slags bihang till densamma.

Förflyttningen af flottans hufvudstation till Karlskrona hade medfört,
att efter 1680 utvecklingen af dess station i Stockholm icke fortgått så
som dittills. Fn del af flottan hade dock fortfarande varit förlagd därstädes,
och hade vattenrätten vid Skepps- och Kastellholmama blifvit
alltjämt, såsom förut, af kronan på mångfaldigt sätt utnyttjad.

I fråga om det s. k. Galervarfvet har af professor Clason om -

Utre d ning
angående
beredande af
medel till flottstationens

förflyttning
genom försäljning
af Skepp soch
Kastellholmarna
samt
Galervarfvet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Yttranden med förmälts, hurusom det år 1722 inför den s. k. statskommissionen vid
‘väckt**1 fråga öfverläggning om flottans behof bragts å bane frågan om galerernas
om det nu- bevarande. Man både då fnnnit det angeläget, att galererna blefvo
tionwmrddets uppdragna på land och, enligt till Kungl. Maj:t afgifven berättelse
försäljning till lämnat två personer i uppdrag att utse tjänlig plats för galererna.
St°Cstad!mS Dessa personer hade, enligt samma berättelse, förmält, att på Djurgården
»utom staketet» skulle finnas en plats, hvarpå alla galererna
kunde stå och väl bevaras. I anledning af denna berättelse och tillika
gjord hemställan hade Kungl Maj:t samma år befallt, att samma plats
på Djurgården skulle blifva viss ämbetsman vid flottan inrymd, och arbete
för beredande af plats för galererna därstädes hade under nämnda
år jämväl börjat. Att den sålunda upplåtna platsen vore densamma som
den ursprungliga, södra delen af det nuvarande Galervarfvet, lede icke
det minsta tvifvel, och att detta sålunda upplåtna område icke på något
sätt ingått i det till amiralitetskrigsmanskassan redan under 1600-talet
donerade, framginge såväl af den nya upplåtelsens tillkomst som däraf, att
det till krigsmanskassan donerade området, hvilket benämfides Djurgårdsvarfvet,
bevisligen vid denna tid varit utarrenderadt och först 1729 öfvertagits
af flottan, under det att det nu upplåtna området omedelbart
tagits i besittning såsom galervarf. År 1752 hade vidare Kungl. Maj:t
bestämt, att den på Djurgården gent emot Skeppsholmen ifrån den s. k.
Lejonkulan ner till eschaloupebron längs stranden varande platsen skulle
till flottan aflämnas för anordnande af galerskjul. På sådant sätt hade
det nuvarande Galervarfvet till flottan öfverlämnats från Djurgården
på tider, då dithörande partier af denna ännu lydde under Dandeiyds
skeppslag, icke Stockholms stad, och hade området i flottans hand
från första stund användts hufvudsakligen för sådana ändamål, som
kräfde obehindrad disposition af såväl strand- som vattenområde. Med
hänsyn härtill hade både strandlinjer och därutanför varande hamnområde
apterats för ifrågavarande ändamål genom såväl allehanda byggnadsarbeten
på land och i vattnet som utfyllningar, uppmuddringar in. m.
Kronan hade sålunda vid Galervarfvet själf skapat både stränder och
hamn. Jämväl under 1800-talet hade kronan på samma sätt begagnat
sin vattenrätt därstädes.

Då nu fråga uppstod om dessa områdens försäljning, syntes det
ligga närmast till hands att antaga, att Stockholms stad skulle vara
villig att inköpa desamma.

Med anledning häraf anhöll i skrifvelse till öfverståthållareämbetet
den 2 september 1901 dåvarande departementschefen, att ämbetet ville
inhämta Stockholms stadsfullmäktiges underdåniga yttrande, om och

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Öl

under hvilka villkor Stockholms stad skulle vara villig att från kronan
förvärfva Skepps- och Kastellholmarna samt Galervarfvets område.

Innan detta ärende hos stadsfullmäktige förekom, afgåfvos tjänsteutlåtanden
af, bland andra, stadsingenjören. Denne anförde, att det
ej syntes vara något behof för staden, att de ifrågavarande områdena
nu upplätes till bebyggande. På kajutrymme vid Saltsjön syntes däremot
staden för närvarande lida brist, hvarför en de! af de utmed
sjön belägna områdena för detta ändamål kunde vara för staden
erforderliga. En trafik, som med fördel kunde där förläggas, vore
skärgårds- och lokaltrafiken, hvilken ej vore i behof af järnvägsförbindelse.

Någon angelägenhet för staden att nu förvärfva hela Skepps- och
Kastellholmarna samt Galervarfvet syntes emellertid icke förefinnas. Han
ansåge det ej behöfva befaras, att några delar af ifrågavarande områden
blefve afyttrade till andra, med mindre en fastställd stadsplan funnes
och äfven, åtminstone till en del, utförd; och borde staden då hafva
tillfälle uppställa sina villkor. Byggnadsstadgan för rikets städer och
expropriationslagen syntes ej kunna så tolkas, att det ålåge stadsfullmäktige
att äfven mot sitt bestridande antaga en stadsplan och därefter
medelst expropriation förvärfva gatumarken och bekosta gatornas
ordnande.

Han föreslog därför, att staden skulle förklara sig villig att inköpa
den mark å Skepps- och Kastellholmarna samt vid Galervarfvet, som
erfordrades för anläggande af kajer med därtill hörande strandgator.
För det vattenområde, som kunde komma att erfordras för anläggande
af kajer och strandgator, syntes staden icke böra lämna någon särskild
ersättning. Den fasta mark, som erfordrades till strandgator vid holmarna
och Galervarfvet, borde icke betalas med mera än 34 kronor per kvadratmeter
vid holmarna och 23 kronor per kvadratmeter vid Galervarfvet. Enligt
två redan uppgjorda förslag till stadsplaner för ifrågavarande områden
skulle med denna beräkningsgrund inköpskostnaderna för den sålunda
föreslagna marken uppgå enligt det ena förslaget till 770,070
kronor och enligt det andra till 1,215,455 kronor.

Skulle däremot stadsfullmäktige anse staden böra förvärfva hela
Skepps- och Kastellholmarna samt Galervarfvet, förklarade han sig anse,
att staden icke borde betala mer än för Skepps- och Kastellholmarna
5,803,506 kronor, med afdrag af kostnaden för två broar, och för Galervarfvet
2,108,418 kronor, med tillägg af värdet å dockan med tillhörande
område.

Bill. till Riksd. Prof,. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 76 Iluft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Yttranden
med anledning
af väckt fråga
om det nuvarande
stationsområdets

försäljning
till Stockholms
stad.

Uti underdånig skrifvelse den 14 mars 1902 hafva stadsfullmäktige
härefter förmält, att, då Stockholms stad under en nära framtid måste
göra sig beredd att anskaffa högst betydliga penningsummor för realiserandet
af många på dagordningen stående stora företag, hvilkas utförande
ej kunde undanskjutas, och vid sådant förhållande staden ej borde
inlåta sig på sådana nya företag af stor omfattning, hvilkas genomförande ej
påkallades af särskilda anledningar eller trängande behof, staden för närvarande
ej vore villig att förvärfva ifrågavarande holmar och område.

Häruppå anmodade dåvarande departementschefen under år 1903
arkitekten J. L. Peterson att uppgöra förslag till ordnande och bebyggande
af Skepps- och Kastellholmarna samt Galervarfvet med iakttagande
af att kronan genom berörda områdens upplåtande erhölle största
möjliga vinst. Sedan dylikt förslag från arkitekten Peterson inkommit,
anmodade departementschefen bemälde Peterson samt ingenjören Th. C.
O. Ortenblad och byggmästaren J. Sjöqvist att såsom sakkunnige verkställa
ytterligare utredning i samma fråga. De sålunda tillkallade sakkunnige
afgåfvo den 30 november 1903 sitt betänkande, därvid voro
fogade två alternativa förslag till de ifrågavarande områdenas försäljning.
Någon närmare redogörelse för innehållet i dessa förslag anser jag
emellertid ej nu erforderlig, då de synas mig icke kunna läggas till
grund för någon framställning till Riksdagen i ämnet. Det torde böra
nämnas, att sedan öfverståthållareämbetet den 15 september 1905
anmodats inhämta stadsfullmäktiges i Stockholm yttrande rörande omförmälda
förslag, stadsfullmäktige i underdånigt yttrande den 17 maj
1906 af anförda skäl funnit förslagen vara af beskaffenhet, att staden
icke kunde utfästa sin medverkan till deras genomförande, hvaruppå
öfverståthållareämbetet, med öfverlämnande af stadsfullmäktiges yttrande
samt under erinran, att förslagen såväl hvad anginge sta,dsplan som
ifrågasatt markupplåtelse till Stockholms stad erfordrade stadsfullmäktiges
bifall, i underdånigt utlåtande den 19 juli 1906 ansett förslagen
icke i ärendets skick kunna vinna något godkännande.

På sätt jag förut nämnt, erhöllo generallotsdirektören Linder, f. d.
öfverdirektören Svenson och arkitekten Peterson den 24 juli 1905 i
uppdrag att såsom sakkunnige jämväl uppgöra eu plan för försäljning
af det nuvarande stationsområdet. Ett utdrag af bemälde sakkunniges
den 21 april 1906 afgifna betänkande, såvidt det afser denna fråga,
torde få såsom Bil. B. bifogas detta protokoll. Ur betänkandet
finner jag mig nu böra anföra följande. Då stationens förflyttning
skulle kräfva en tid af åtta år och det gamla stationsområdet först
efter denna tid skulle kunna tagas i besittning för annat ändamål, an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

såge de sakkunnige tiden ännu icke vara mogen för ett bestämdt fastslående
af försäljningsvärdet. Många omständigheter kunde under
tiden komma att inverka på värdesättningen och den beräknade kontanta
inkomsten, hvilken för öfrigt i väsentlig grad vore beroende
af dels huru störa områden, som staten kunde finna lämpligt att
reservera för egna byggnadsbehof, dels ock hvilken öfverenskommelse,
som slutligen kunde komma till stånd med Stockholms stad rörande
öfvertagandet af gator, öppna platser, hamnplaner och kajer m. m.
De sakkunnige hafva emellertid i allt fall enligt i betänkandet närmare
angifna grunder företagit en värdering af områdena och därvid uppskattat
dem, vissa utfyllningar mellan holmarna inräknade, till ett
värde af i rundt tal 24,000,000 kronor. I detta belopp ingår ock det
beräknade värdet å de delar af områdena, som de sakkunnige ansett
böra reserveras för kronans behof. De sakkunnige hafva därvid framhållit
önskvärdheten af en omfattande utredning rörande användningen
af dessa områden. I detta afseende ville de sakkunnige fästa
uppmärksamheten på alla de på dagordningen stående byggnadsfrågor
för statens behof, såsom byggnader för Ivungl. Maj:ts kansli, marinförvaltningen,
generallandtmäterikontoret med rikets allmänna kartverk,
kammarrätten och kammarkollegium, domänstyrelsen, medicinalstyrelsen,
lotsstyrelsen, statistiska centralbyrån, generalstaben med krigsarkivet,
krigs- och sjökrigshögskolorna m. fl. Det torde få anses obestridt, yttra
de sakkunnige, att samlandet af ett flertal bland dessa ämbetsverk på
en plats skulle för statens räkning medföra stora fördelar framför att
hafva dem spridda på skilda platser inom hufvudstaden, äfvensom
att den föreslagna platsen vore en af de förmånligaste, som kunde
tänkas för ett dylikt ändamål med hänsyn till erforderligt utrymme och
central belägenhet. Då de flesta af sålunda antydda byggnadsfrågor
kräfde en jämförelsevis snar lösning, dels genom nybyggnader, dels
genom förändring och ombyggnad af kronan tillhöriga äldre byggnader,
kunde det enligt de sakkunniges mening ifrågasättas, huruvida icke det
blefve för statsverket fördelaktigare och mera ekonomiskt att på kronan
tillhörig mark å Skeppsholmen uppföra nybyggnader för statens behof,
än att verkställa kostsamma om- och nybyggnader på kronan tillhöriga
tomter i stadens centralare delar och på Riddarholmen. Många af
kronans egendomar betingade nämligen enligt nu gällande tomtvärden
priser uppgående till 500 kronor per kvadratmeter och vida därutöfver,
hvarpå som exempel kunde anföras gamla riksbankshuset, kanslihuset,
huset n:o 36 Drottninggatan, gamla posthuset m. fl. och Indika alla
med fördel skulle kunna försäljas, om erforderlig mark reserverades å

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Framställning
från akademien
för de
fria konsterna
ang. bebyggande
af
Skepps- och
Kastellholmarna.

Departements chefens yttrande.

Skeppsholmen för ifrågavarande behof; äfven byggnaderna på Riddarholmen
skulle kunna med fördel försäljas, om alla ämbetsverk förlädes
till Skeppsholmen. Det syntes de sakkunnige icke uteslutet att en allsidig
utredning härutinnan skulle komma att visa ett för kronan i ekonomiskt
hänseende fördelaktigt resultat, hvarförutom ämbetsverken kunde
sitta orubbade i sina nu innehafda byggnader, tills de nya ämbetslokaierna
på Skeppsholmen blefve färdiga.

Slutligen bör jag i detta sammanhang nämna, hurusom akademien
för de fria konsterna i en underdånig skrifvelse den 28 april 1906
ansett det vara akademiens plikt att påkalla Kung!. Maj:ts uppmärksamhet
af den estetiska sidan i fråga om det definitiva ordnandet af Skeppsoch
Kastell!]olmarna. Därvid har akademien anfört, bland annat, att
meningarna hos fackmän vore mycket delade angående bästa sättet att
bebygga holmarna, äfven med hänsyn tagen till erhållandet af största
möjliga penningvaluta samt att hos alla en varm önskan gjorde sig
gällande, att, samtidigt med utnyttjandet af lämpliga partier af holmarna
för uppförandet af monumentala byggnader, hvartill de i så sällsynt hög
grad lämpade sig, öfriga partier måtte lämnas obebyggda och andra
åter bebyggas på sådant sätt, att holmarnas karaktär af vattenomflutna
oaser midt i den öfriga stenstaden i möjligaste mån blefve tillvaratagen
och bibehållen; och har akademien hemställt, att det slutliga afgörandet
af denna fråga måtte föregås af en allmän täflan.

De utredningar, som blifvit förebragta i föreliggande fråga, gifva
uppenbart vid handen, att varfvet vid flottans nuvarande station i Stockholm
icke närmelsevis tillfredsställer de fordringar, som i afseende å
varfsdriften öfverhufvud och särskilt i mobiliseringshänseende måste
ställas på ett modernt örlogsvarf. Vidare framgår af utredningen, att
förläggning af någon afsevärdt ökad materiel utöfver den nu till stationen
förlagda icke kan äga rum utan omfattande anordningar, hvilka skulle
medföra en kostnad af omkring tio millioner kronor, samt att, äfven
om dylika anordningar blefve vidtagna, det nuvarande stationsområdet
skulle blifva otillräckligt för den fartygsmateriel, som under vissa förhållanden
kunde af strategiska skäl behöfva där förläggas, hvartill
komme att stationen, sedan sålunda ifrågasatta anordningar vidtagits,
skulle sakna hvarje möjlighet till vidare utveckling. Vid sådant förhållande
anser jag en förflyttning af stationen till annan lämplig plats

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Öl

vara ur såväl militär som ekonomisk synpunkt oundgängligen nödvändig.
Denna fråga tränger så mycket mera till en snar lösning, som i
afvaktan på besluts fattande om stationens förflyttning under hela den
tid, utredningarna pågått, å stationen endast sådana åtgärder vidtagits,
hvilkas uppskjutande varit omöjligt och som inneburit ett provisoriskt
ordnande för att kunna fylla de nya kraf, som under tiden uppstått.
Till varfvet hörande verkstäder och anordningar af allehanda slag, tjänstelokaler,
kaserner, bostäder in. m. äro i behof af genomgripande reparationer,
förändringar och utvidgningar.

Vid valet af plats för en ny station är man af strategiska skäl
hänvisad till området mellan Stockholm, å ena, samt Vaxholms och
Oskar-Fredriksborgs fästning, å andra sidan. För de platser inom detta
område, som för ändamålet kunna komma i fråga och blifvit undersökta,
samt för de fördelar och nackdelar, som de olika platserna ansetts erbjuda,
är redan utförligt redogjordt. Af redogörelsen har ock framgått,
att biand de föreslagna platserna två framför de öfriga äro synnerligen
ägnade för anläggning af ett marinetablissement. Det ena är Kaknäsområdet
å Djurgården, det andra Elfvik å Lidingön.

Alla, som i frågan yttrat sig, hafva ansett Kaknäs vara för ändamålet
en synnerligen lämplig plats. Mot förslaget att välja Kaknäs till
station för flottan talar enligt min mening endast det höga värde, som
området ansetts äga. Ladugårdsgärdeskommittén har, såsom jag redan
omförmält, beräknat, att den mark, som af flottstationskommittén föreslagits
böra afses för den nya stationen, skulle i sinom tid kunna inbringa
en behållning af omkring fyrtio millioner kronor. Visserligen
hafva tvifvelsmål försports i fråga om riktigheten af en sådan värdesättning,
men tydligt är i allt fall, att området, i och med det att
Ladugårdsgärdet upplåtes till bebyggande och erhåller goda kommunikationer,
måste anses representera ett synnerligen högt värde. Detta
oaktadt skulle jag emellertid ej tvekat att föreslå stationens förflyttningtill
Kaknäs, därest ej utredningarna gifvit vid handen, dels att lämplig
plats för stationen kan beredas å och vid Elfvik, dit, enligt numera
vunna upplysningar, goda järn vägskommunikationer utan svårighet eller
särdeles stor kostnad låta sig anordna, dels att för en station därstädes
erforderlig mark torde kunna förvärfvas för ett belopp, som lärer tå
anses ej obetydligt understiga det för flottstation ifrågasatta Kakuäsområdets
nuvarande värde, dels ock att anläggningskostnaden för ett
marinetablissement vid Elfvik icke torde komma att ställa sig dyrare
än kostnaden för ett sådant etablissement af motsvarande omfattningvid
Kaknäs.

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Jag anser mig emellertid ej böra underlåta att nämna, hurusom från
militära myndigheter uttalats vissa betänkligheter mot anläggning af
en flottstation å Lidingön, såsom att Lidingön skulle mera än Kaknäsområdet
vara utsatt för möjligheten af beskjutning från en eventuell
fiende m. m. Enligt min mening är dock faran för en effektiv beskjutning
ej så synnerligen mycket större för Lidingön än för Kaknäs. Så
har ock flottstationskommittén, såsom jag redan nämnt, ansett Lidingön
just med hänsyn till krafvel på en tryggande belägenhet intaga ett
framstående rum. Vidare får jag erinra därom, att Stockholms fasta
försvar åt sjösidan i allt fall inom en snar framtid måste, på sätt ock
framhållits af cheferna för generalstaben och flottans stab vid afgifvande
af förslaget till gemensam plan för rikets försvar, stärkas, i hvilket afseende
utredning genom särskilt tillkallade sakkunnige nu pågår, och
att därest, såsom är att förvänta, ett sålunda ifrågasatt stärkt försvar
kommer till stånd, den tilltänkta stationen vid Elfvik skulle vinna än
ytterligare tryggad belägenhet.

I fråga om anläggningen af det nya etablissementet anser jag, att
detsamma tillsvidare bör erhålla i det närmaste den omfattning, som afses
i det af de sakkunnige i betänkandet den 8 november 1906 upptagna
mindre förslaget, d. v. s. ungefär enahanda omfattning, som det af 1902
års sakkunnige utarbetade minskade förslaget till flottstation vid Kaknäs
angifver.

Till närmare upplysning om läge och plan för det ifrågasatta etablissementet
in. m. torde vid protokollet få fogas dels eu karta öfver
Stockholms skärgård med särskildt angifvande af de platser, som varit
ifrågasatta för anläggning af dylikt etablissement, dels en karta öfver
Elfvik med därifrån afsöndrade lägenheter, dels ock i förminskad skala
de vid betänkandet den 8 november 1906 under bil. n:r 1 och 2 fogade
förslagsskisser.

I afseende å bostäder för den personal, som vid etablissementet
skulle hafva sin verksamhet, anser jag, att förutom åt det befäl med
vederlikar, som sedan gammalt ansetts böra bo å stationen, bostäder
måste vid stationen beredas dels åt öfrigt befäl med vederlikar i de
beställningar, där tjänsten sådant kräfver, dels ock åt allt underbefäl
med vederlikar och manskap. Likaså måste, på sätt såväl myndigheter
som sakkunnige vid upprepade tillfållen framhållit, jämväl de daglönare,
som tjänstgöra å varfvet, erhålla bostäder vid stationen. Redan nu, då
stationen är belägen jämförelsevis centralt i hufvudstaden, hafva afse -

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

varda olägenheter i fråga om daglönarnas arbete uppstått till följd däraf,
att deras hem varit aflägset belägna från arbetsplatsen, och hafva
varfscheferna vid upprepade tillfällen framhållit nödvändigheten af att
bostäder i närheten af arbetsplatsen genom kronans försorg bereddes
daglönarna. Med det aflägsnare läge, stationen nu skulle erhålla, är det
än mera nödvändigt, att där beredas bostäder för varfvets daglönare.
Utan detta lärer det ej blifva möjligt att där upprätthålla en fast, duglig
arbetarstam för varfvet.

Hvad beträffar frågan om myckenheten af den personal, för hvilken
bostäder för närvarande borde beredas, hafva de sakkunnige uti det
den 8 november 1906 afgifna mindre förslaget, i likhet med de sakkunnige,
som afgåfvo 1902 års betänkande, utgått från den förutsättningen,
att denna personal skulle kunna inskränkas till stationsbefälhafvare, varfschef,
4 regementsofficerare och vederlikar, 8 kaptener och vederlikar, 6
subalternofficerare och vederlikar, 91 underofficerare och vederlikar samt
600 gemenskap och daglönare. Emellertid torde det med afseende å
det blifvande etablissementets jämförelsevis aflägsna läge från staden blifva
nödvändigt att bereda bostäder åt ett väsentligt större antal personer
än som sålunda ifrågasatts på det att ej mindre arbetena å varfvet måtte
kunna med tillbörlig kraft bedrifvas än äfven tjänsten å stationen vederbörligen
utöfvas. Öfver behofvet i detta afseende bär förslagsvis upprättats
en tablå, hvilken torde få bifogas protokollet (Bilaga C). Hen ökning
i kostnaden för kaserner och bostäder, som af nu omnämnda förhållande
föranledes, belöper sig för kasernerna till 788,900 kronor och för bostäderna
till 6,318,375 kronor. Häremot lärer en minskning i kostnaderna
för bostadshusen kunna beredas därigenom, att förutom mangårdsbyggnaden
å Elfvik, i hvilken lämpligen bostad för varfschefen kunde
beredas, möjligen äfven den s. k. inspektorsbyggnaden å Elfvik samt
en eller annan af de å det ifrågasatta stationsområdet befintliga villabyggnaderna
äfven framdeles torde kunna tagas i anspråk såsom bostadshus.

He å förslagsskissen till ny station (Bil. N:r 1 till betänkandet den
8 november 1906) med gråbrun färg betecknade byggnadskvarteren äro
afsedda att mot skälig ersättning upplåtas åt enskild företagsamhet för
bebyggande.

1 det mindre förslaget äro några byggnader för kyrka, sjökrigshögskola,
sjökrigsskola och sjökarteverk icke upptagna; och anser jag, hvad
de tre sistnämnda byggnaderna beträffar, att äfven vid en framtida
utveckling af stationen plats för dem icke bör å stationen afses.

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

I de af de sakkunnige uppgjorda kostnadsförslagen kafva ej upptagits
kostnaden för uppförande af ammunitionsförrådsbyggnad. Jag
anser dock, att i stationsanläggningen måste upptagas dylik byggnad af
de dimensioner, som motsvara anläggningen i dess kelhet enligt det
mindre förslaget; kostnaden för densamma komme enligt uppgjord beräkning
ej att öfverstiga 200,000 kronor.

Den mark, som för anläggning af en flottstation vid Elfvik nödvändigvis
måste förvärfvas, utgöres af dels egendomen Elfvik med underlydande,
bestående af hemmanen 1U mantal frälse Elfvik, 1U mantal frälse Långnäs
samt V8 mantal frälse Räfviken ock Väster Yttringe skogsdel med
undantag af de därifrån afsöndrade lägenheterna Fredriksborg n:r 1,
Elfviks skolplan n:r 1, Furutorp n:r 1, Ekudden n:r 1, Elinskill eller
Elinshäll n:r 1, 2 ock 3, Skogshem n:r 1 ock 2, Kullen n:r 1, Metsola
n:r 1 ock 2, Liden n:r 1 ock 2, Solhem n:r 1 och 2, Dufholmen n:r 1,
Fiskarudden n:r 1, 2, 3 och 4, Hagen n:r 1 och 2, Lilla Räfviken n:r 1
samt Bjälbo n:r 1 och 2, dels förenämnda lägenheter Solhem n:r 1 och
2, Dufholmen n:r 1, Fiskarudden n:r 1, 2, 3 och 4, Liden n:r 1 och 2
samt Hagen n:r 1 och 2. Hvad angår förvärfvande af någon eller några
af de öfriga nyss nämnda lägenheterna jämte vissa från dem afsöndrade
lägenheter skall jag senare härtill återkomma.

I fråga om egendomen Elfvik med underlydande har marinförvaltningen,
jämlikt ämbetsverket den 1 i denna månad meddeladt nådigt
bemyndigande, med ägaren, öfverstelöjtnanten m. m. Albert Janse afslutat
ett köpeaftal (Bil. D) hvarigenom, under förbehåll af Riksdagens
godkännande af aftalet, egendomen inköpts åt kronan mot en
köpeskilling af 2,187,960 kronor 79 öre.

Nedanstående tablå angifver areal och taxeringsvärde å de från
Elfvik afsöndrade lägenheterna Solhem n:r 1 och 2, Dufholmen n:r 1,
Fiskarudden n:r 1, 2, 3 och 4, Hagen n:r 1 och 2 samt Liden n:r 1
och 2, hvilka skola ingå i marinetablissementet äfvensom de ersättningar,
lägenheternas ägare vid underhand gjorda förfrågningar fordrat
för lägenheternas afstående till kronan.

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Namn 1 i	N:r	Areal	Taxerings- värde kronor	Grund, efter hvilken ersättning fordras, eller begärd köpeskilling.
Hektar	År	Kva- drat- meter
Solhem	1	1	13	30
i					i 16,500	Köpeskilling: 175,000 kronor.
»	2	—	64	30	1
Dufholmen	1	1	91	—	42,000	» 328,000 »
Fiskarudden	1	1	20	50
	2		16	60
					27,000	» 150,000 »
»	3	—	79	28
”	4	—	7	80
Hagen	1	1	78	20	\|
					\ 50,000	» 300,000 »>
-	2	2	65	42	1
Liden	1	1	89	—	7,000	22,5 öre per kvadratfot = 48,249 kr.
»	2	1	73	40	17,000	Köpeskilling: 75,000 kronor.

Hvad angår lägenheterna Lilla Räfviken n:r 1 och den härifrån afsöndrade
lägenheten Lilla Räfviken n:r 2, Bjälbo n:r 1 och 2, Metsola
n:r 1 och 2, Kullen n:r 1 och den från Skogshem n:r 2 afsöndrade
lägenheten Kullen n:r 2, Skogshem n:r 1 och 2 och Elinshill n:r 1, 2
och 3, hvilkas intagande i planen för den nya stationen väl är önskligt,
men ej oundgängligen nödvändigt, inhämtas arealen och taxeringsvärdet
af dessa lägenheter äfvensom begärdt pris af följande tablå:

Namn	N:r	Areal	Taxerings- värde kronor	Grund, efter hvilken ersättning
Hektar	År	Kva- drat- meter	fordras, eller begärd köpeskilling.


Lilla Käfviken	1	4	92	68	j 44,900	Köpeskilling: 250,000 kronor,
»	2	—	91	—	.. 72,000
lljälbo	1	2	2	75	i 30,000	» 250,000 »
”	2	1	21	—	1
Metsola	1	2	96	40	\ 60,000	» 268,440
»	2	1	74	50	1

Bih. till Jtihd. Prot. 1607.

1 Sami. 1 Afd. 76 Eäft.

Statsutskottets Utlåtande N-.o 116.

Namn	N:r	Areal	Taxerings- värde kronor	Grund, efter hvilken ersättning fordras, eller begärd köpeskilling. ! i
Hektar	År	Kva- drat- meter
Kullen	1	3	17	90	\|
					1 40,000	Köpeskilling: 196,650 kronor
	2	—	6	50	1	\|
Skogshem	1	6	31	90	1	j
					\ 75,000	» 510,000 »
»	2	2	11	94	1
Elinshill	1	5	6	45	1	20 öro per kvadratfot = 155,107 i
						kronor jämte ersättning för bygg- [
»	2	—	16	20	\ 74,000	nader enligt brandförsäkringsvär-!
						det med 69,000 kronor eller till-!
.	3	1	61	—	I	hopa 224,107 kronor.

Samtliga försäljningsanbuden å lägenheterna med undantag af Elinshill
n:r 1, 2 och 3 samt Liden n:r 1 och 2, synas mig vara så högt
tilltagna, att de icke torde kunna af kronan antagas. Lägenheterna Elinshill
n:r 1, 2 och 3 samt Liden n:r 1 anser jag böra inköpas till för
dem fordrade pris. Äfven anbudet å Liden n:r 2 lärer, ehuru något
högt, kunna af kronan antagas. De öfriga lägenheter, som må befinnas
för etablissementet erforderliga, torde få medelst expropriation förvärfvas,
därest ej underhand för kronan förmånligare köpevillkor än de nu erbjudna
kunna utverkas. En uppgjord förslagsskiss, som torde få protokollet
bifogas, visar en alternativ plan för varf och station vid Elfvik
samt sträckningen af järnvägen till etablissementet under förutsättning
att vissa med gul färg betecknade lägenheter ur stationsförslaget uteslutas.

I den af de sakkunnige beräknade kostnaden för ett flottetablissement
å Elfvik ingår jämväl kostnaden för järnvägsanläggning från Stockholm
till etablissementet. Denna kostnad synes mig emellertid ej böra
upptagas bland kostnaderna för etablissementet. Såsom förut nämnts
har Lidingö trafikaktiebolag hos Kungl. Maj:t sökt koncession å anläggning
af normal- och dubbelspårig järnväg å och till Lidingön. Därest
Kungl. Maj:t skulle finna godt bevilja den sökta koncessionen, lärer
Kungl. Maj:t icke underlåta att därvid fästa sådana villkor, att den blifvande
flottstationens behof af järnvägsförbindelse med fastlandet varder
behörigen tillgodosedt. Skulle åter Kungl. Maj:t finna lämpligt,
att staten själ!’ bygger järnväg till Lidingön, och fördenskull icke bi -

Statsutskottets Utlåtande N:o 116. 67

falla den sökta koncessionen, lärer kostnaden för anläggning af sådan
järnväg, hvilken med all sannolikhet skulle bära sig själf, icke böra bestridas
af medel från femte hufvudtiteln.

Kostnaden för en stationsanläggning vid Elfvik i enlighet med det
af de sakkunnige den 8 november 1906 uppgjorda mindre förslaget

skulle belöpa sig till.......................................................... kr. 29,091,870:

Härtill bör läggas kostnaden
för beredande af erforderlig ökning

af kasernutrymme .......................... kr. 788,900:

» antalet bostadshus........................ » 6,318,375: —

för uppförande af ammunitionsförråds lms.

...................................................... » 200,000: — 7,307,275: —

Summa kr. 36,399,145: —

Från sistnämnda belopp bör emellertid dragas
beräknade kostnaden för järnvägsanläggning till
Lidingön.............................................................................

Skillnaden .......................................................................

skulle alltså utgöra anläggningskostnaden för etablissementet.

Härtill får emellertid läggas ersättningsbeloppet
för erforderliga markförvärf in. m., beräknadt till i

rundt tal..,.,.............................................................. ........•••

hvadan totalkostnaden för etablissementet skulle
uppgå till ...............................................................................

» 1,789,000:

kr. 34,610,145:

» 3,500,000:

kr. 38,110,145:

Hetta belopp får naturligtvis anses endast såsom approximativt,
då hvarjehanda faktorer, hvilka icke nu låta sig. förutses, utan
tvifvel kunna vid en så omfattande anläggning som den ifrågasätta verka
rubbningar i de uppgjorda beräkningarna. I beloppet ingår, såsom redan
är nämndt, jämväl kostnad för uppförande af erforderliga bostadshus. Enligt
det den 31 augusti 1900 afgifua kommittébetänkandet skulle kostnaderna för
bostadshus icke ingå i den stora kostnadssumman, utan utgå från en
särskild fond, som skulle förräntas med de hyresbelopp, som af bostädernas
innehafvare skulle erläggas. En dylik anordning linner jag mig
ej kunna förorda. När statens fördel fordrar, att stationen tillhörande
personal skall vara boende å stationen, synes mig också, staten böra
utan särskild ersättning tillhandahålla denna personal lämpliga bostäder.

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Emellertid är att märka, dels att i fråga om personal, som är berättigad
till inkvarteringsbidrag, detta ej utgår, då fri bostad åtnjutes, dels att förmånen
af fri bostad gifvetvis kommer att tagas med i beräkning vid bestämmande
af aflöningen åt den för etablissementet erforderliga arbetarpersonalen.
En verkställd beräkning visar, att sammanlagda beloppet af
de inkvarteringsbidrag, som enligt för Riksdagen innevarande år framlagda
förslag till stater skulle utgå till personal, motsvarande den, åt
hvilken enligt tablån öfver behofvet af bostäder (Bil. C) å det nya etablissementet
skulle beredas bostäder efter i tablån angifna grunder,
komme att utgöra 4,04 % ränta å byggnadskostnaden. Därvid har,
hvad angår arbetarpersonalen, hvilken ej åtnjuter inkvarteringsbidrag,
antagits, att densamma skulle emot vederlaget af fri bostad vidkännas
minskning i eljest gängse aflöning, verkmästare och mästare med enahanda
belopp som inkvarteringsbidraget till underofficer af motsvarande
värdighet samt gift, resp. ogift daglönare med samma belopp som
inkvarteringsbidraget till underofficerskorpral, resp. l:a klass sjöman.
Efter byggnadernas tagande i bruk borde naturligtvis de respektive anslagen
till inkvarteringsbidrag beräknas minskade i förhållande till det
ökade antal beställningar, hvarmed förmånen af fri bostad komme att följa.

I fråga om byggnaderna för etablissementet torde i öfrigt böra anmärkas,
att icke fullständiga ritningar utan endast skisser till dem äro
utförda till den omfattning, att de kunnat läggas till grund för kostnadsberäkningarna.

Att föreslå någon viss bestämd plan för stationsbyggnadsarbetets
detaljerade utförande äfvensom att med säkerhet beräkna tiden för dess
färdigställande torde i betraktande af de många okända och ovissa faktorer,
som därvid samverka, knappast låta sig göra. Emellertid torde
för beräkningen af de för anläggning af etablissementet erforderliga
anslagsbehofven under den tid arbetena pågå i allt fall en skematisk
plan för fördelning af byggnadsarbetet vara nödvändig. Förslag till
sådan plan har uppgjorts af stationsingenjören Holmgren och torde få
protokollet bifogas (Bil. E). Enligt denna plan beräknas det nya etablissementet
skola färdigs till las på en tidrymd af åtta år.

För erhållande af ett ändamålsenligt och framför allt ekonomiskt
resultat måste arbetena, enligt min mening, ordnas efter så praktiska
och moderna principer som möjligt. En framstående arbetschef, direkt
lydande under Kungl. Maj:t och med jämförelsevis vidsträckt befogenhet,
torde böra ställas i spetsen för hela arbetet, hvarjämte han borde få vid
sin sida, jämte arbetskontrollanter till erforderligt antal, en arbetskommission,
sammansatt af erfarna det praktiska lifvets män. I öfrigt håller

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

jag före, att hvarje år i sammanhang med framläggande för Riksdagen af
förslag om anvisande af medel för arbetets bedritvande under det kommande
året jämväl bör framläggas arbetsredogörelse för det närmast
förflutna året.

Hvad angår frågan om beredande af medel för betäckande af kostnaden
för den nya stationsanläggningen anser jag densamma ej nu böra
sättas i direkt beroende af frågan om försäljning eller användande på
annat lämpligt sätt af Skepps- och Ivastellholmarna samt Galervarfvet.
I generallotsdirektören Linders, f. d. öfverdirektören Svensons och arkitekten
Petersons utlåtande den 21 april 1906 hafva, såsom af det förut
anförda framgår, fullgiltiga skäl angifvits för den mening, att sistberörda
fråga ännu ingalunda är mogen för afgörande. Frågan om lämpligaste
användningen för de nämnda områdena synes mig böra göras
till föremål för ytterligare sakkunnig och allsidig utredning, hvilken
torde kunna åvägabringas och föranleda beslut af Kungl. Maj:t och
Riksdagen under tiden intill dess det nya marinetablissementet hinner
färdigställas.

Medel till inköp af mark för och anläggning af det nya etablissementet
sjmas mig böra beredas sålunda, att Riksdagen i lämpligen
afpassade poster ställer till Kungl. Maj:ts förfogande för ändamålet
erforderliga belopp, att framdeles ersättas antingen, därest beslut framdeles
komme att fattas om försäljning af vissa områden af Skepps- och
Kastellholmarna samt Galervarfvet, genom de för dessa områden inflytande
försäljningsmedel och, för den händelse dessa medel ej skulle därtill förslå,
genom de medel, som komma att inflyta vid den planerade försäljningen
af mark å norra Djurgården, i den mån dessa medel icke redan äro af Riksdagen
för annat ändamål afsedda, eller ock, därest eu blifvande utredning
skulle gifva vid handen, att Skepps- och Kastellholmarna samt Galervarfvet
böra åt staten bevaras, uteslutande genom sist angifna medel.

Tillsvidare synes mig för ändamålet lämpligen böra anvisas ett förskott
af 19,000,000 kronor, utgörande ungefärligen hälften åt beräknade
kostnaden för etablissementet. Af detta belopp torde redan innevarande
år erfordras dels 3,500,000 kronor till gäldande af ersättning för mark,
som bör för etablissementet förvärfvas, dels 500,000 kronor till bestridande
af kostnaderna för de i planen för fördelning af byggnadsarbetet
(Bil. E) under l:o) upptagna förarbeten in. m. För arbeten under år
1908 erfordras enligt samma plan ett belopp af 2,200,000 kronor.»

Till stöd för herr Bohnstedts ofvan omförmälda motion, har motionären
anfört följande:

»Att förhållandena vid flottans nuvarande station i Stockholm under

Statutsiottets Utlåtande N:o 116.

det senaste årtiondet visat sig1 vara allt mindre i stånd att möta de
fordringar, som en nödvändig och tidsenlig utveckling af sjövapnet
framkallat, äfvensom att dessa förhållanden icke utan allvarsamt men
för hela vårt försvar kunna längre fortfara, torde på grund af olika
myndigheters upprepade och samstämmande uttalanden få anses ligga i
öppen dag. Föreliggande utredningar gifva därjämte vid handen, att
en modernisering af den nuvarande fi.ottsiationen, på grund af bristande
utrymme, knappast står att erhålla, om och högst betydande kostnader
därå nedläggas. Skeppsholmens och flottetablisementets centrala belägenhet
midt uti Stockholms stads nuvarande hamnområde förorsakar
redan trängsel och friktion med den alltjämt växande kommersiella
hamntrafiken, ett förhållande som komma att ytterligare tillspetsas och
försvåras, om flottetablissementet utvidgades. Den allvarsammaste betänkligheten
ligger emellertid dämti att, oafsedt alla ekonomiska uppoffringar,
gränsen för flottstationens utvidgningsförmåga å Skepps- och
Kastellholmarna samt Galervarfvet snart är uppnåd, hvarigenom nödvändigheten
af eu förflyttning af stationen ej ens nu kan undanskymmas.
Inför detta faktum har eu flyttning af stationen, så fort sig göra låter,
inför alla fackmyndigheter länge framställt sig såsom en bjudande
nödvändighet.

De strategiska utredningar, som företagits med hänsyn till flottans
lämpligaste förläggning, hafva till den grad bekräftat och fastställt betydelsen
af Stockholm såsom bas och förläggningsort för våra sjöstridskrafter,
att något tvifvel om platsens lämplighet därför ej längre torde
förefinnas. För att icke onödigt fördyra ett under alla förhållanden så
kostsamt och vidtomfattande arbete, som anläggandet af en ny flottstation
i sig innebär, har vid alla de utredningar, som i frågan förekommit,
den förutsättningen inrymts, att stationen borde ligga väl
skyddad innanför Vaxholms och Oskar-Fredriksborgs befästningslinje. —
Vidlyftiga undersöknings- och utredningsarbeten hafva härom pågått
sedan flera år tillbaka; olika myndigheter hafva däröfver yttrat sig tillstyrkande,
och sedan framställda detaljanmärkningar inarbetats i förslaget,
förlägger detta den blifvande flottstationen till Lilla Värtan vid
Lindarängen—Kaknäs å Norra Djurgården.

Med afseende på den blifvande flottstationens bäst skyddade läge
ur taktisk synpunkt hafva flottans myndigheter, chefen för flottans stab
och kung!, marinförvaltningen, inom hvilken en högre fortifikationsofficer
deltagit i ämnets behandling, framhållit belägenheten vid Kaknäs
såsom synbarligen fördelaktig, ja fördelaktigare än vid Elfvik, och är
det gifvet att mot beskjutning af fartyg, som äro förlagda utanför de

■Statsutskottets Utlutande N:o 116.

fasta fors varslinjernå, ett så tillbakadraget läge som möjligt bakom befästningslinjen
är att föredraga. (Kaknäs ligger nämligen 7 kilometer
längre inom försvarslinjen an Elfvik.)

Hufvudstaden med alla dess riksviktiga anstalter och dess vidt utgrenade
kommunikationscentrum måste under alla förhållanden betecknas
som ett så viktigt operationsföremål för en fiende, att flottstationens
förläggning dit svårligen kan öka dess vikt och betydelse. Samma
praktiska skäl, som tala för att förlägga den nya flottstationen innanför
den redan befintliga befästningslinjen Vaxholm—Oskar-Fredriksborg, tala
därför till förmån för valet af ett sådant läge för stationen, att samma
försvarsanstalter till lands i en framtid finna användning vid flottstationens
som vid hufvudstadens försvar.

Det föreliggande kungl. propositionen om förflyttning af flottstationen
i Stockholm från Skeppsholmen till Elfvik å Lidingön har sin
förnämsta grund i den omständigheten, att Ladugårdsgärdet vid eventuell
utläggning till stadsplan och därpå baserad tomtförsäljning af utsedda
kommitterade beräknats äga ett tomtvärde af omkring 200 millioner
kronor, hvaraf det ursprungligen till flottstation ifrågasatta området vid
Kaknäs beräknades till ett värde af omkring 40 millioner kronor, under
hvilka förhållanden det ansågs ekonomiskt fördelaktigare och mera genomförbart
att afse hela Ladugårdsgärdet och Norra Djurgården till
tomtförsäljning samt söka från enskild man förvärfva ett till flottstation
lämpligt område till billigare pris och på längre afstånd från hufvudstaden.

Tomtförhållandena hafva emellertid, sedan den s. k. Ladugårdsgärdeskommittén
afgaf sitt betänkande, undergått väsentliga förändringar.
Stockholm stad har sedan dess förvärfvat vidsträckta jordområden
såväl väster- som söderut, tillräckliga för tillgodoseendet af stadens
vidgade tomtbehof under en nu oöfverskådlig framtid; en mängd villastadsanläggningar,
inom hvilka tomtvärdena i förhållande till hufvudstadens
äro relativt låga, hafva uppstått rundt omkring Stockholm, hvartill
kommer att, sedan utsikten att tillfredsställande lösa Lidingöns kommunikationsfråga
de sista åren betydligt ljusnat, faktiskt hela det vidsträckta
Lidingöområdet numera bringats inom intressesfären för hufvudstadens
tomtpolitik. Att under dessa förhållanden tänka sig ett realiserande
inom rimlig tid af de stora tomtområden, staden äger å Ladugårdsgärdet
och Norra Djurgården, till värden, hvilka närma sig de
af kommitterade i utsikt ställda, torde ej längre kunna ifrågasättas.
Flottstationens förläggande till Elfvik, hvithet gifvetvis i hög grad
komme att underlätta Lidingöns inkorporering med hufvudstaden, skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

därtill bringa denna ös vidsträckta områden i Stockholms tomtmarknad
på en föga lägre nivå än Ladugårdsgärdestomternas samt därmed skapa
en kraftig konkurrent till statens egna tomtförsäljningar. Å andra sidan
torde det ej kunna jäfvas, att förläggningen af flottstationen till Kaknäsområdet
å Norra Djurgården, mera än något annat medel, vore ägnadt
att påskynda liufvudstadens utvidgning öfver Ladugårdsgärdet mot Värtahamnen
och mot denna nya flottstation, hvarigenom de vidsträckta tomtområdena
därstädes kunde på för staten förmånligaste sätt och på kortaste
tid realiseras. Härtill kommer, att de ökade kontanta utgifterna för
statsverket, som en förläggning af flottstationen till Elfvik skulle medföra
och hvilka utgöras af afsevärda kostnader för inköp af erforderliga
jordområden, för anläggande och trafikerande af 11 km. järnväg jämte
fast bro öfver Lilla Yärtan, ökade utgifter för gas-, vatten- och elektricitetsledningar,
för bostäder, skolor m. m., hvilka, då de hopsummerade
ej äro obetydliga, synas mig som ett plus till de stora utgifter, hvilka
anläggandet af en ny flottstation under alla förhållanden måste taga i
anspråk, blifva för statsverket mer än nödigt betungande.

Måhända skulle jag under dessa förhållanden tvekat att framställa
något bestämdt yrkande, om icke saken vore af brådskande beskaffenhet
och det omförmälda Kaknäs-förslaget förelåge, hvilande på en utredning,
hvilken synes fullt ut lika fullständig som det i Kungl. Maj:ts nådiga
proposition framställda förslaget till ny flottstation vid Elfvik å Lidingön
— en utredning, hvilken granskats såväl af kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
som af flottans myndigheter och därvid vunnit gillande
ej mindre af dessa än af chefen för sjöförsvarsdepartementet själf —.
Uppskof med ärendets afgörande skulle under sådana förhållanden blott
tjäna till att onödigtvis förlora en dyrbar tid och gifva spelrum åt den
enskilda agitationen.

Då, såsom i 1900 års kommittéutlåtande framhålles, det är af synnerlig
vikt, att för det blifvande stationsområdet redan från början afses
tillräckligt utrymme för möjliga utvidgningar, torde vid Kaknäs icke
böra reserveras mindre område än det af nämnda kommitterade föreslagna,
eller c:a 195 hektar, äfven om detta till en början endast delvis
behöfver tagas i anspråk för flottans räkning.

Vid granskning af Kungl. Maj:ts proposition n:o 55, bil. n:o 14,
finner man, att, enligt förslaget åt 21 april 1906, kostnaden för flottstation
vid Lilla Värtan och Lindarängen—Kaknäs är beräknad till

27.461.000 kronor, då däremot flottstationen vid Elfvik beräknas till

29.091.000 kronor.

I den kungl. propositionen är för förvärfvandet af området vid

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Lindarängen—Kaknäs beräknadt ett belopp af 570,000 kronor, hvari
ingår (se sid. 38 i kungl. prop.), förutom ersättningar till Djurgårdskassan
och enskilda lägenhetsinnehafvare, äfven kostnaderna för ordnande
af nytt skjutfält och flyttning af arméns kruthus, men icke ersättning
för marken, hvilken tillhör staten och disponeras af H. Maj:t
Konungen.

Vid Elfvik är markförvärfvet med hus, enligt kontrakt med ägaren,
upptaget till 2,324,622 kronor, hvartill kommer för förvärfvandet af strand
och lösen af villor med områden ett fordradt belopp af 2,847,446 kronor,
hvilka summor hoplagda utgöra kronor 5,172,068.

För flottstationen vid Kaknäs kan, med anledning af belägenheten i
stadens närhet, beräknas minskade behof af bostäder såväl för befäl
som för en del varfsarbetare, hvarjämte å kostnaderna för järnväg, gas
och vatten etc. äfven böra kunna göras afsevärda besparingar, hvilka
omständigheter ytterligare stärka Kaknäs-förslaget. Dessa besparingar
anser jag kunna upptagas till c:a 2,000,000 kronor.

Sammanräknar man nu de olika summorna, skulle det kontanta
beloppet enligt de» kungl. propositionen utgöra:

För Lindarängen—Kaknäs.

Flottstationen ....................................................... 27,461,000

Markförvärf etc................... 570,000

S:a kronor 28,031,000

För Elfvik.

......................................... 29,091,000

......................................... 5,172,068

S:a kronor 34,263,068

Skillnaden blefve således kronor 6,232,068, hvartill böra läggas två
millioner kronor, hvilka böra vid Kaknäs kunna besparas i byggnader
m. m., då således ett minskadt anläggningskapital af kronor 8,232,068
skulle uppkomma, med hvilket belopp man således kan säga, att den
för flottstationen vid Lindarängen—Kaknäs behöfliga mark af Norra
Djurgården blifvit betalda. Då det antagligen kommer att kräfva minst
60 år, innan Ladugårdsgärdet blifver bebyggdt, torde den för Kaknäs
här beräknade köpeskilling då uppgå till det belopp, som af Ladugårdsgärdeskommittén
upptagits.»

Bih. till Rilcsd. Prat. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 76 Hiift.

Flottstationen ....
Markförvärf ....

Statsutskottets Utlåtande N:o Hd.

Utskottets

yttrande.

De förslag-, som föreligga för Riksdagen om förflyttning af flottans
station i Stockholm från dess nuvarande plats till annat ställe i hufvudstadens
närhet afse en fråga af stor räckvidd i såväl politiskt och ekoniskt
som ock i andra afseende». Innan utskottet öfvergår till granskning
af de särskilda förslagen, har utskottet därför ansett lämpligt att
i korthet redogöra för uppkomsten och utvecklingen af denna fråga
äfvensom af den därmed sammanhängande frågan om öfverflyttning af
hufvudstyrkan af våra sjöstridskrafter från Karlskrona till Stockholm.

I mer än två århundraden har den svenska flottans hufvudstation
varit förlagd till Karlskrona. Det torde icke finnas iller än en åsikt
därom, att fullgoda skäl på sin tid talade för hufvudstationens förläggning
till nämnda stad. I våra dagar äro emellertid förhållandena, särskilt
de politiska, fullkomligt omgestaltade. Vi äga icke längre några
besittningar på andra sidan Östersjön; och jämväl de flesta andra skäl,
livilka eu gång talat för Karlskronas lämplighet såsom vår förnämsta
örlogsstation, hafva under tidernas lopp förlorat sin giltighet. Också
har den åsikten allt mer och mer gjort sig gällande, att hufvudstyrkan
af vår flotta borde vara förlagd till Stockholm eller dess närmaste omgifningar.
Denna åsikt torde numera vara så allmänt omfattad, att ett
uppräknande af skälen härför synes öfverflödigt, hvarför utskottet i detta
sammanhang endast velat påpeka den omständigheten, att våra moderna
krigsfartyg icke behöfva riskera att, i likhet med forna tiders segelfartyg
af trä, blifva instängda af isarna i Stockholms skärgård, utan med
tillhjälp af isbrytare kunna hela året om temligen obehindradt förflytta
sig från det ena stället till det andra.

Det torde vidare vara fullt utredt, att flottans station i Stockholm
i sitt nuvarande skick icke uppfyller de anspråk, som i afseende å varfsdriften
och särskildt i mobiliseringshänseende måste ställas på ett modernt
marinetablissement, och ej heller har sådana möjligheter till utveckling,
att den skulle kunna mottaga den styrka, som af stategiska
skäl borde där vara förlagd.

En följd häraf är, att, såsom departementschefen i sitt ofvanintagna
anförande anmärkt, frågan om förflyttning af flottans station i Stockholm
till en annan plats än den nuvarande sedan ett tiotal år tillbaka stått på
dagordningen och under denna tid flera gånger varit föremål för utredning
af kommittéer och sakkunniga. De platser, som härvid ansetts framför andra
böra komma i fråga, äro egendomen Elfvik på Lidingön och Ivaknäsområdet
på Norra Djurgården. Af dessa ställen har Kungl. Maj:t ansett
sig böra föreslå Elfvik såsom plats för ett nytt marinetablissement, hvaremot
herr Bohnstedt i sin motion yrkat flottstationens förläggande till
Kaknäs.

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Af departementschefens anförande till statsrådsprotokollet synes
framgå, att han ansett Kalmäs vara en synnerligen lämplig plats för en
flottstation, samt att det enda skäl, som enligt hans åsikt talade mot
flottstationens ditförläggning, vore det höga värde, som marken vid Kaknäs
ansetts äga. Det torde därför vara på sin plats att här göra en
jämförelse mellan kostnaderna, inberäknadt markvärdet, för anläggande
af en flottstation på ifrågavarande två ställen. Vid denna jämförelse
har utskottet ansett sig böra utgå från de i den kungl. propositionen
omförmälda s. k. mindre förslagen.

Kostnaderna för en stationsanläggning vid Kaknäs hafva i ett af
tillkallade sakkunnige den 21 april 1906 afgifvet förslag beräknats till
27,461,028 kronor (sid. 45). Häri inginge dock icke kostnaderna för
utlösande af med afseende å den erforderliga . marken bestående nyttjanderätter,
hvilka uppskattats till 570,000 kronor (sid. 15). Kostnaderna för
ett marinetablissement vid Elfvik enligt det s. k. mindre förslaget, motsvarande
nyssberörda den 21 april 1906 afgifna förslag till dylikt
etablissement vid Kaknäs, hafva beräknats uppgå till 29,091,870 kronor
(sid. 55). Däri inginge kostnaden för järnvägsanläggning till Lidingön
med 1,789,000 kronor, oafsedt en stor del af bron öfver Lilla Värtan.
Härtill borde emellertid läggas de af Elfviks aflägsna belägenhet från
Stockholm orsakade kostnaderna för erforderlig ökning af kasärn- och
bostadsutrymmen samt för uppförande af ett ammunitionsförrådshus, uppgående
till sammanlagdt 7,307,275 kronor, äfvensom utgifterna för nödvändigt
markförvärf, som beräknats till i rundt tal 3,500,000 kronor
(sid. 67). Totalkostnaderna skulle alltså utgöra:

för Ivaknäsförslaget (oafsedt värdet af marken).................. kr. 28,031,028

samt för Elfviksförslaget......................................................... )> 39,899,145.

I fråga om värdet af den mark, som erfordrades för flottstationens
förläggning till Kaknäs, torde här få omnämnas, att den s. k. flottstationskommittén
föreslagit, att af Norra Djurgårdens mark följande om-,
råden skulle tagas i anspråk för flottans räkning, nämligen:

för själfva varfvet ...................................................................... 543,900 kvm.

» kasärner och bostäder ................ 1,473,400 )>

eller tillhopa 2,017,300 kvm.

Den s. k. Ladugårdsgärdeskommittén har för ifrågavarande ända mål

ansett följande områden tillräckliga, nämligen:

för själfva varfvet......................................................................... 669,000 kvm.

» kasärntomter.................................. 00,000 »

eller tillhopa 729,000 kvm.

Statsutskottets Utlåtande N:o 110.

Härjämte tiar sistnämnda kommitté, under förutsättning'' att flottans
station icke blefve förlagd till de angilna områdena, utan dessa i stället
blefve upplåtna till bebyggande, beräknat, att områdena, efter ett nettovärde
af 30 kronor per kv.-meter, i sinom tid skulle kunna inbringa
en behållen försäljningssumma af, för det af flottstationskommittén föreslagna
området omkring 40 miljoner kronor och för det af Ladugårdsgärdeskommittén
ifrågasatta området c:a 14 miljoner kronor. Anmärkas
bör emellertid, att kommittén i sammanhang med ifrågavarande värdering
uttalat sig på följande sätt (sid. 82): »Det torde dock böra fram hållas,

att ett förläggande till dessa trakter af flottans station i Stockholm
förvisso skulle medföra en lifligare byggnadsverksamhet och antagligen
äfven ökade tomtpris i angränsande områden, hvadan detta förslags
genomförande antagligen komme att befordra en hastig och gynnsam
realisation af i närheten belägna delar af Norra Djurgården.»

I detta uttalande anser sig utskottet kunna instämma.

Af det anförda framgår, att kostnaderna för Elfviksförslaget betydligt
öfverstiga kostnaderna för Kaknäsförslaget, därest i fråga om det
sistnämnda afseende ej fästes vid markens värde. Äfven om man medräknar
värdet af marken vid Ivaknäs, därvid endast det mindre, af
Ladugårdsgärdeskommittén till plats för eu flottstation afsedda området
synes böra komma i fråga, — utskottet förutsätter nämligen, att på
grund af markens höga värde de erforderliga bostadsbyggnaderna icke
uppföras i villakvarter utan sammanföras i stadskvarter — torde Kaknäsförslaget
i ekonomiskt hänseende icke behöfva stå efter för Elfviksförslaget.
Då det nämligen med visshet kan förutsägas, att det skulle
dröja åtskilliga årtionden, innan det till flottstationen afsedda området
vid Kaknäs skulle kunna försäljas för det beräknade priset, torde den
uppskattade försäljningssumman till fullo uppvägas af det belopp, hvarmed
utgifterna för Kaknäsförslagets utförande skulle understiga kostnaderna
för Elfviksförslaget, jämte räntor å detta belopp intill den tid,
då eu sådan försäljning af Kaknäsområdet kunde komma att ske.

Då alltså det enda skäl, som enligt departementschefens förmenande
talade mot förslaget att välja Kaknäs till station för flottan, torde få
anses utan afgörande betydelse, och alla sakkunniga, som i frågan afgifvit
yttrande, ansett Kaknäs i de flesta afseenden liga afgjorda företräden
framför andra platser, synes tvifvel icke böra råda därom, att
Kaknäs i de afseenden, som hittills kommit till beaktande, är att föredraga
framför Elfvik såsom plats för den nya flottstationen.

Såväl Kaknäs som Elfvik förutsätter emellertid för att blifva en
fullt ändamålsenlig förläggningsort för vår flottas hufvudstyrka, att eu

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

ny utfartsled med befästad! utlopp upptages mellan Baggensfjärden och
farleden innanför Vaxholm—Oskar-Fredriksborg. Så länge det såsom
för närvarande finnes endast en utfartsled, användbar för våra l:a klass
pansarbåtar, kan flottan icke anses äga erforderlig rörelsefrihet, utan
riskerar alltför lätt att blifva instängd, när den skall ut, eller utstängd,
när den skall in för att till exempel reparera eller förnya sin ammunitions-
eller torpedutredning.

Med anledning af den från flera håll uttalade åsikten, att platsen
för den nya flottstationen icke borde bestämmas, innan utredning förebragts
om möjligheten att, helst utan samband med hufvudstadens befästande,
skydda flottstationen medelst fästningsanläggningar åt landssidan,
får utskottet anföra följande.

Af den militära utredning, som ägt rum, synes med full tydlighet
framgå, att af såväl strategiska som taktiska skäl den blifvande platsen
för en flottstation bör väljas inom ett temligen begränsadt område
innanför Vaxholm—Oscar-Fredriksborgs befästa ingslinje. Häraf följer
att, därest nya befästningar anses vara erforderliga för vare sig själfva
hufvudstadens eller flottstationens försvar, de böra utföras så, att de
fylla det dubbla ändamålet, helst om de kanna utföras för samma kostnad
som om de vore afsedda för endast hufvudstadens eller endast flottstationens
skyddande.

Hvad särskildt beträffar försvaret åt sjösidan, äro befästningar för
skyddande af inloppen till Baggensfjärden och Erstaviken absolut nödvändiga,
redan om man vill förhindra, att Stockholm må kunna beskjutas
från detta håll. Dessa sjöbefästningar skulle sannolikt kunna
göras ganska effektiva för en jämförelsevis ringa kostnad och skulle på
samma gång skydda den nya farled från Baggensfjärden in till Stockholm,
om hvars nödvändighet för flottans rörlighet redan förut talats.

Vidare behöfves utan tvifvel, vare sig flottstationen förblir på sin
nuvarande plats, eller förflyttas till annat ställe, att en del spärr- eller
minlinier anläggas utanför Vaxholm—Oscar-Fredriksborgslinien.

Kostnaderna för Stockholms ytterligare befästande åt sjösidan synas
alltså icke böra anföras såsom skäl emot förläggande af flottans
hufvudstation till Kaknäs.

Hvad beträffar frågan om Stockholms befästande åt landssidan, äro
sådana befästningar visserligen från många synpunkter önskvärda, men
nödvändiggöras ingalunda af den tilltänkta förflyttningen af flottans
Stockholmsstation.

Flottan ligger under alla förhållanden, äfven Titan några nya befästningar,
säkrare för beskjutning i Stockholm, såväl vid Skeppsholmen

Statsutskottets Utlåtande N:o 110.

som vid Kaknäs, än i Karlskrona och en öfverrumpling från landssidan
är vid Karlskrona troligen lättare verkställd än vid Stockholm.

Att i afvaktan på utredning angående behofvet af ytterligare befästningar
uppskjuta hela flottstationsfrågan på obestämd tid, synes
hvarken behöfligt eller tillrådligt.

Härtill kommer att sedan ett tiotal år tillbaka bar nästan all utveckling
afstannat vid flottans nuvarande stationer i afvaktan på att Stockholmsstationen
skulle förläggas till annan plats och flottans hufvudstyrka
öfverflyttas från Karlskrona till Stockholm. Särskilt i Stockholm
hafva varfvets etablissement, verkstäder och förrådshus blifvit alldeles
otillräckliga ej blott för nybyggnader och reparationer, hvilka
visserligen till en del, om ock med svårighet och med större kostnader,
än eljest behöft komma i fråga, kunnat företagas vid enskilda verkstäder,
utan framför allt för den ökade fartygsmaterielens allt större behof
af utrymme vid kajer och i land. Ehuru man hittills hjälpt sig
tram genom att bibehålla en så stor del som möjligt af inventarier och
utredning ombord på fartygen, äfven då de varit upplagda, medgifver
den nuvarande stationen, såsom redan förut anmärkts, icke längre förläggning
dit af den fartygsmateriel, som af militära hänsyn borde vara
där stationerad.

Vidare äro bostadsförhållandena vid flottans nuvarande Stockholmsstation
rent af bedröfliga. Detta bidrager i hög grad till svårigheten
att väl rekrytera underofficers- och sjömanskårerna samt att hålla dem fulltaliga,
och erfarenheten har visat, att bristen på lämpliga bostäder äfven
utöfvat eu menlig inverkan på nämnda kårers moraliska ståndpunkt.
Enligt alla sakkunnigas samstämmiga utsagor kräfves det snar hjälp,
om ej det nuvarande tillståndet i detta hänseende skall förorsaka obotlig
skada.

Varfspersonalen, som till största delen icke kan erhålla bostad inom
flottans stationsområde, tvingas på grund af stationens belägenhet inom
de dyrbaraste bostadsområdena i Stockholm att bo på stort afstånd från
arbetsplatsen, hvilket förhållande medför svårigheter icke blott för själfva
arbetet utan äfven för arbetarstammens vidmakthållande.

För såväl själfva varfvet som personalen är en järnvägsförbindelse
till stationen numera en oafvislig nödvändighet. Till flottans station på
Skeppsholmen är en sådan förbindelse nästan otänkbar. Ett järnvägsspår
från Värtahamnen till Kaknäs kan däremot med största lätthet
åstadkommas.

Hvad beträffar platsen för den nya flottstationen har utskottet redan
förut uttalat den åsikten, att Kaknäs är att föredraga framför Elfvik,

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

och anser sig utskottet fördenskull böra tillstyrka det föreliggande förslaget
om förflyttning af flottans nuvarande station till Kaknäsområdet
på Norra Djurgården.

Hvad beträffar möjligheten att förvärfva den för etablissementet
behöfliga marken torde med visshet kunna förutsättas att II. M. Konungen,
under hvilkens enskilda disposition Djurgården lyder, med hänsyn
till det för landets försvarsväsen utomordentligt viktiga ändamålet icke
kommer att göra någon svårighet att upplåta'' erforderlig mark.

Emellertid anser utskottet närmare utredning rörande sättet för
flottstationens anordnande vid Kaknäs och kostnaderna därför böra åstadkommas,
innan anslag för ändamålet beviljas, hvaremot utskottet funnit
medel böra anvisas för berörda utredning, därför kostnaderna icke synes
böra öfverskrida 100,000 kronor.

På grund af det anförda hemställer utskottet,

l:o) att Kung! Maj:ts föreliggande proposition icke
må af Riksdagen bifallas; samt

2:o) att Riksdagen må i anledning af herr Bohnstedts
förenämnda motion dels besluta att till plats för
ny flottstation må, under förutsättning af II. M. Konungens
medgifvande, upplåtas ett område af Norra
Djurgården vid Lilla Vårtan och Lindarängen—Kaknäs,
dels ock å extra stat för år 1908 anvisa ett belopp
af 100,000 kronor att af Kung. Maj:t under innevarande
år förskjutas till bestridande af kostnaderna för
verkställande af detaljerade undersökningar, så att till
nästkommande års Riksdag må kunna framläggas fullständig
plan för flottstationens anläggande på ofvannämnda
plats.

Stockholm den o hiaj 1907.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

( Karton<)bl(vl.)

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

Reservationer:

af herrar //. P. P. Tamm och K. Bohnstedt mot vissa delar af motiveringen;
åt friherre Tf. A. H. Palmstierna, som ansett, att utskottets yttrande och
förslag- bort hafva följande lydelse:

»De förslag, som — — — — — — — — — torpedutredning.»
»Trots att utskottet, såsom ofvan anmärkts, funnit den i frågan hittills
avägabragta utredningen ådagalägga, att Kaknäs skulle vara att
föredraga framför Elfvik såsom förläggningsplats för en ny flottstation,
bär utskottet emellertid icke ansett sig för närvarande kunna tillstyrka
bifall till herr Bohnstedts framställning om förflyttning af flottans station
i Stockholm till förstnämnda ställe. Utskottet anser nämligen, att den
blifvande platsen för flottans hufvudstation icke bör bestämmas, innan
trågan om möjligheten af platsens befästande åt såväl lands- som sjösidan
blifvit fullt klargjord. I detta afseende omnämner departementschefen
i det den kungl. propositionen bilagda statsrådsprotokollet endast,
att eu utredning pågår om förstärkande af Stockholms fästa försvar åt
sjösidan, medan däremot frågan om den tillämnade flottstationens befästande
åt landsidan icke alls beröres.

Häremot torde möjligen komma att invändas, att det ej är fråga om
annat än att flytta flottans nuvarande station i Stockholm till en annan
plats innanför Vaxholm—Oscar-Fredriksborgslinjen, och att, dä den nuvarande
stationen icke är befästad åt landssidan, det ej heller borde vara
nödvändigt att befästa den nya stationen åt denna sida. Fn sådan uppfattning
torde emellertid icke vara riktig. Det är nämligen bär fråga
om att för eu kostnad af flera tiotal miljoner bereda åt vår flotta en
tidsenlig hufvudstation och alltså afgöra en fråga, som är af den största
betydelse för hela vårt försvars utveckling och effektivitet under långliga
tider framåt, och då senare tiders krigshistoria till fullo ådagalagt
nödvändigheten af, att en krigsflotta har en jämväl åt landssidan befästad
station att stödja sig på, torde frågan om möjligheten af flottstationens
befästande åt landssidan böra anses vara af den vikt, att densamma
måste vara fullt utredd, innan plats för stationen blir bestämd.

Båda de platser, som nu ifrågasatts till flottstation, hafva ett sådant
läge, att de ej kunna befästas annat än i sammanhang med hela hufvudstadens
befästande. Då föres man med nödvändighet in på frågan
om Stockholms befästande, hvilken länge stått på dagordningen och
varit föremål för utredning af åtskilliga kommittéer, men hittills icke
funnit sin slutliga lösning. Med de framskjutna fronter, som nutidens
störa artilleriskottvidder fordra, få dock dessa fronter en så betydlig

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

utsträckning, såväl i norr som i söder, att Stockholms fullständiga befästande
ej blott fordrar betydande kostnader, utan ock förutsätter en
besättning af den storlek, att vår armé knappast synes för detta ändamål
kunna binda en så stor styrka. Därför skulle det enligt utskottets
förmenande vara särdeles fördelaktigt, om till flottstation kunde väljas
en plats med sådan belägenhet, att dess befästande åt landssidan kunde
verkställas särskildt för sig samt på ett sätt, som kräfde en så fåtalig
besättning som möjligt, och platsen således blefve taktiskt oberoende
af det obefästade Stockholm.

En sådan, enligt hvad utskottet anser, oundgängligen nödvändig
utredning föreligger emellertid icke och torde ej heller kunna ske utan
samverkan mellan flottans och arméns myndigheter. Lämpligt vore,
att denna fråga behandlades i sammanhang med frågorna om stärkande
af Stockholms fasta försvar åt sjösidan samt om upptagande af ännu
en , af befästningar skyddad utfartsled från den inre skärgården.

Härjämte anser utskottet, att en fullständig plan bör utarbetas angående
den fördelning af flottans fartyg mellan olika platser, som med
hänsyn till ett ändamålsenligt ordnande af försvaret bör äga rum, därvid
jämväl torde böra tagas i öfvervägande behofvet af en replipunkt
för flottan vid rikets västra kust och möjligen äfven på den östra, norrom
Stockholm.

Innan dessa frågor blifvit fullt utredda och Riksdagen sålunda kommit
i tillfälle att öfverskåda de slutliga kostnaderna för flottstationen
med allt hvad med densamma äger samband, nämligen för platsen, varfvet
och öfriga anläggningar, det nya utloppet, befästningar till lands
och sjöss samt de nödiga fästningstruppernas uppsättning och underhåll,
samt alltså kan afgöra, om dessa kostnader kunna betäckas genom
försäljning af flottans nuvarande station eller annan kronans mark eller
genom skattemedel, eller ock om medel därför måste upplånas, anser
sig utskottet ej kunna bedöma frågan om plats för eu ny flottstation.

På grund häraf får utskottet hemställa,

a) att Kungl. Maj:ts i förevarande proposition
gjorda framställningar icke må vinna Riksdagens bifall;
samt

b) att herr Bohnstedts i anledning af berörda
proposition väckta motion ej heller må af Riksdagen
bifallas.»

af herrar P. Pehr son, d. A. Sjö, K. StarbäcJc, C. G. Johansson, N. Svensson,
C. J. ödman och G. Lindgren:

Bi/t. till Uihd. Prat. 1607. 4 Samt. I Åfd. 76 luft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 116.

vid punkt l:o) mot eu del af motiveringen;
vid punkt 2:o):

»Då erforderlig utredning saknas rörande det af lierr Bohnstedt
väckta förslaget om en flottstations förläggande vid Lilla Värtan och
Lindarängen—Kaknäs, anse vi, att utskottet bort hemställa,

att herr Bohnstedts ifrågavarande motion icke
måtte af Riksdagen bifallas.»

af herr E. Hammarlund.
af herr C. H. Wallentin.

Herrar H. Andersson, S. O. Nyländer, D. Persson, L. Eriksson, A.
Wiklund och J. T. Larsson hafva begärt få antecknadt, att de icke deltagit
i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr.,1907.