Statsutskottets Utlåtande N:o 10 (Utlåtande 1894:Su10 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1894, kl. 7 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensions- och
indragning sstaterna.

(l:a U. A.)

Pensionsstaten.

l:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte dels till upprätthål- Angående
lande af arméns pensionskassas egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp föTupprättsamt
till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder kallande af
för sådana pensioners utgående bevilja ett ordinarie förslagsanslag å 1,540,000 ^ionskJsZs
kronor, dels vid bifall härtill medgifva, att anslaget måtte under benämning e9™ pensio»anslaget
för upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samttgTfyllnadttill
fyllnadspensioner» under riksstatens nionde hufvudtitel uppföras näst efter pensioner.
det till arméns pensionskassa utgående anslaget till bidrag till pensionering £*•]
af enkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar, dels ock såsom
vilkor för anslagets utgående stadga, att arméns pensionskassa skall vara
skyldig att, så länge detsamma till oförminskadt belopp funnes i riksstaten
uppfördt, afstå från de kassan tillkommande förhöjda vederlag för de till
statsverket indragna rusthållsafgifterna.

Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden den 8 december 1893 (bil. 1 sid. 12—15) inhemtas,
bland annat, att direktionen öfver arméns pensionskassa uti ett den 22 sistBih.
till Riktid. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. (Ko 10.) 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

lidne november afgifvit utlåtande angående anslag till ifrågavarande ändamål
för år 1895 icke ifrågasatt någon förhöjning i anslagets belopp. Den tidpunkt,
yttrade direktionen, syntes allt mera närma sig, då, enligt de med
hänsyn till förutvarande bärorganisation gjorda beräkningar, jemvigt emellan
tillkomst och afgång å pensionsstaten konnne att uppnås, och det syntes
direktionen under sådana förhållanden ej vara skäl att för år 1895 genom
höjning af anslaget bereda ökade medel för pensioneringen, helst tillkomsten
eller afgången inom pensionärerne det ena året i hvarje fall kunde ställa
sig fördelaktigare eller ogynsammare än det andra och stor svårighet följaktligen
måste möta att i det närmaste tvä år i förväg på siffran angifva
det anslagsbelopp, som kunde varda af nöden. Deremot ansåge direktionen
anslaget böra å ordinarie stat uppföras och hemstälde följaktligen, att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå 1894 års Riksdag, att ett förslagsanslag å samma
belopp, som för år 1894 blifvit anvisadt, eller å 1,540,000 kronor måtte
för ofvannämnda ändamål anvisas att från och med år 1895 å ordinarie
stat utgå.

Lika med direktionen hade föredragande departementschefen ansett sig
kunna antaga, att anslagets belopp för år 1895 kunde bestämmas till samma
belopp som för år 1894 eller till 1,540,000 kronor. Dermed borde emellertid
äfven vara afgjord frågan, huru vida anslaget fortfarande skulle såsom extra
anslag bibehållas eller å ordinarie stat uppföras. Anledningen dertill, att
ett anslag af förevarande beskaffenhet, som hade till ändamål att tillgodose
ett ständigt återkommande af Kongl. Maj:t med Riksdagen godkändt behof,
det oaktadt blifvit å extra ordinarie stat uppfördt, måste nemligen helt
naturligt sökas i den omständigheten, att anslaget, efter hvad man förutsåg,
skulle komma att under en jemförelsevis lång tidsperiod tarfva ständiga förhöjningar,
men då numera kunde antagas, att någon höjning af detsamma
icke under de närmaste årens statsregleringar blefve af nöden, ansåge
departementschefen deraf också blifva en följd, att anslaget lika väl som
motsvarande för civilstatens och flottans med flera staters pensionsreglering
afsedda statsbidrag borde å ordinarie stat uppföras.

Af det förhållande att ifrågavarande anslag, hvilket hittills till följd
af de växande utgifterna för arméns pensionering måst år efter år förhöjas,
icke synes för nästkommande år behöfva ytterligare ökas, har utskottet icke
funnit tillräcklig anledning antaga, att tiden nu skulle vara inne för anslagets
uppförande å ordinarie stat, helst af statsrådsprotokollet inhemtas, att
anslaget, som för innevarande år höjts med 20,000 kronor, sannolikt kommer
att detta år visa ett öfverskott af omkring 25,000 kronor, utan torde anslaget
tills vidare likasom hittills böra uppföras å extra stat.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att Riksdagen å extra stat för år 1895
anvisar ett förslagsanslag af 1,540,000 kronor, att användas
dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot
skyldighet för pensionskassan att afstå det för året densamma
tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket
indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner
i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder
för sådana pensioners utgående.

2:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen, i afseende å
kostnaderna för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning för forvaitoch
verksamhet under år 1895, måtte medgifva, att Kongl. Maj:t mätte för
sistnämnda år bestämma de belopp, som för bestridande af anstaltens för-lärares m. fl.
valtningsbestyr blefve erforderliga; samt att de för berörda förvaltningskostnad ^dlrmdloch
för anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga medel mktteanstalt under
af Kongl. Maj:t, i den mån influtna afgifter icke vore att tillgå, anvisas ar ^95
utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda ^
afgifter, i den mån de under året inginge, eller, derest sagda afgifter skulle
för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 2) har af herr
Carl Pettersson m. fl. föreslagits, att Riksdagen måtte för sin del besluta,
att till mom. 1 § 10 af Kongl. Maj:ts reglemente för småskolelärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt, måtte fogas ett tillägg af följande lydelse: Denna
sammanläggning och reduktion anställes dock icke med afseende på lärarne i
de församlingar, i hvilkas undervisningstid Kongl. Maj:t medgifvit inskränkning,
så vida dessa lärare årligen undervisat hela den tid, Kongl. Mag:t
dem föreskrifvit.

Derjemte har herr 0. A. Ericsson i Ofvanmyra, med hvilken herr
A. Hansson i Solberga m. fl. instämt, i en inom Andra Kammaren väckt
motion (n:o 25) föreslagit, att Riksdagen för sin del ville besluta, att § 10
i Kongl. Maj.ts reglemente för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
den 22 juni 1892 måtte erhålla följande förändrade lydelse:

§ io.

Tjenstår räknas med afseende på rätt till understöd såsom fullt, derest
läraren derunder tjenstgjort 8 kalendermånader eller 34 \''2 veckor. Med de

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

år, under hvilka läraren möjligen undervisat kortare tid, verkställes en
sammanläggning och reduktion, med beräkning af 8 månader på hvarje år;
dock må för lärare vid skolar, hvilka till följd af särskilda ortförhållanden
åtnjuta lönetillskott af allmänna medel åt sina lärare såsom för full tjenstgöring,
oaktadt den årliga undervisningstiden understiger 8 månader, tjenstårets
längd beräknas i enlighet med den för nämnda lönetillskotts åtnjutande
faststälda årliga undervisningstiden.

Med afseende på rätt till understöd beräknas hel tjenstgöring omfatta
minst 20 undervisningstimmar i veckan.

I lärares tjenstetid inräknas all hel tjenstgöring i sådan beställning
vid de till den allmänna folkundervisningen hörande skolor, för hvars innehafvares
aflönande tillskott af allmänna medel åtnjutits.

Förenämnda § är för närvarande af följande lydelse:

»Tjenstår räknas med afseende på rätt till understöd såsom fullt,
derest läraren derunder tjenstgjort minst 8 kalendermånader eller 34V*
veckor. Med de år, under hvilka läraren möjligen undervisat kortare tid,
verkställes en sammanläggning och reduktion, med beräkning af 8 månade]''
på hvarje år.

Med afseende på rätt till understöd beräknas hel tjenstgöring omfatta
minst 20 undervisningstimmar i veckan.

I lärares tjenstetid inräknas all hel tjenstgöring i sådan beställningvid
de till den allmänna folkundervisningen hörande skolor, för hvars innehafvares
aflönande tillskott af allmänna medel åtnjutits.»

Till stöd för den af herr C. Pettersson m. fl. väckta motionen är
deri bland annat anfördt, att Kongl. Maj:t flerfaldiga gånger och senast den
8 april 1892 medgifvit, att en del församlingar i öfre Dalarne — till ett
antal af 22 — med afseende på vissa egendomliga förhållanden fått rätt
till kortare läsetid i sina skolor, än i lag vore stadgadt, utan att församlingarne
derigenom lede minskning i lönetillskott af allmänna medel för
sina lärare. Denna inskränkta läsetid vore olika i antydda församlingar,
vanligtvis 26 veckor, men i några 24; och i en‘(Sollerön) utgjorde småskolornas
årliga undervisningstid endast 22 veckor.

Enligt § 7 af nämnda reglemente egde, fortsätta motionärerna, hvarje
understödsberättigad lärare rätt till helt understöd, 150 kronor, då han räknade
30 tjenstår; men enligt § 10 skulle en reduktion i visst fall göras i
tjenstårsberäkningen, hvarigenom inträffade, att t. ex. en småskolelärare i
Jerna, der undervisningstiden vore 26 veckor, skulle förete 40 tjenstår,
innan han vore berättigad till helt understöd; ännu sämre stälde sig förhållandena
å Sollerön, der en lärare måste tjenstgöra 47 år, innan han finge
nämnda rätt, och således blefve 72 år gammal, om han tillträdde sin befatt -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ning vid 25 års ålder. Derom vore väl icke så mycket att säga, om icke
lärarne vore i vederbörlig ordning antagna och säkert äfven villiga att
undervisa sina 8 månader samt Kongl. Maj:t förklarat, att församlingarne
vore lika berättigade till statsbidrag för dem, som de församlingar, hvilkas
lärare undervisade hela den i lag föreskrifna tiden. Stor vore också, enligt
motionärernas förmenande, obilligheten, att ifrågavarande lärare skulle å
sin lilla lön vidkännas ett årligt afdrag under 10 eller 17 är längre än sina
embetsbroder med utsigt att, utarbetade som de naturligtvis vore vid 60 å
70 års ålder, måhända aldrig komma i åtnjutande af ålderdomsunderstöd.
Och det vore intet ringa antal, för hvilket denna mörka framtidsutsigt
visade sig, ty summan af de lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre
folkskolor äfvensom biträdande lärare vid folkskolor uppginge allenast i de
församlingar i Dalarne, hvarom ofvan berörda kongl. bref handlade, till icke
mindre än nära 300; och möjligen funnes äfven annorstädes i riket församlingar,
som kommit i åtnjutande af dylik dispens beträffande undervisningstiden.

I den af herr 0. A. Ericsson väckta motionen har motionären anfört,
att de egendomliga förhållanden, som i mer än ett afseende vore rådande i
öfre Dalarne, såsom t. ex. de om vår och höst brukliga fäbodeflyttningarna
m. fl. dylika omständigheter, som menligt inverkade på en ordentlig skolgång,
derest läsåret utsträcktes till den i lag i allmänhet bestämda tiden,
hade, uppå ansökan af vederbörande kommuner, gifvit Kongl. Maj:t anledning
medgifva dessa kommuner rätt till erhållande af bidrag af allmänna
medel till aflöning åt sina småskolelärare och lärarinnor, oaktadt skolorna
hållits öppna kortare tid än rätt till dylikt bidrag i allmänhet medgåfve.
Lärare och lärarinnor i dessa skolor egde således enligt ordalydelsen i ofvannämnda
stadgande icke rätt att tillgodoräkna sig hvarje läsår såsom fullt
tjenstår, utan deras antal läsår måste underkastas en sammanläggning och
reduktion med beräkning af 8 månader på hvarje tjenstår, hvaraf följde, att
lärare och lärarinnor på trakter, der skoltiden betydligt vore förkortad,
knappt hade utsigt att någonsin blifva berättigade till ålderdomsunderstöd,
hvilket näppeligen vore Riksdagens mening, då Riksdagen godkände detta
stadgande.

Då emellertid undervisningen i dessa skolor varierade mellan 24, 26,
28, 30 å 32 veckor om året, beroende på de olika förhållandena på hvarje
område, och tjenstgöringen för hvarje lärare eller lärarinna omfattade omkring
30 timmar i veckan, framginge, enligt motionärens åsigt, tydligt, att,
i den händelse sammanläggningen och reduktionen fått verkställas efter antal
undervisningstimmar, de flesta af dessa lärare eller lärarinnor fått flera
tjenstår än de, hvilka enligt omnämnda stadgande få tillgodoräkna sig ett
tjenstår på 8 mänader med endast 20 undervisningstimmar per vecka.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Uppenbart vore således fortsätter motionären, att omnämnda lärares,
missnöje med ifrågavarande stadgande vore berättigadt, så mycket mera som
så väl lärare som skoldistrikt årligen finge erlägga full, stadgad afgift till
anstalten; och då dertill komme, att allra minst läraren hade någon orsak
till läsårets inskränkning, utan detta endast berodde på särskilda lokala omständigheter,
och dessa af den beskaffenhet, att Kongl. Maj:t. pröfvat skäligt
medgifva dessa skoldistrikt rätt att utbekomma vanligt lönetillskott af allmänna
medel, syntes oaktadt denna inskränkning rättvisa och billighet fordra, att
lärare eller lärarinnor i dylika skolor erhölle rätt att tillgodoräkna sig ett
tjenstår för hvarje helt läsår. Ett dylikt medgifvande borde så mycket lättare
låta sig göras, som derigenom ingen afsevärd ökning i anstaltens stat kunde
ifrågakomma.

Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning, hvilken öfverensstämmer
med hvad 1892 och 1893 årens Riksdagar i ämnet beslutit, har utskottet icke
haft något att erinra.

Beträffande åter motionärernas omförmälda förslag har utskottet visserligen
ansett ej allenast hvad motionärerna anfört utan äfven tillbörlig hänsyn
till antalet undervisningstimmar i hvarje vecka möjligen böra föranleda
ändring i reglementet af den 22 juni 1892 för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
i det af motionärerna antydda syfte. Da emellertid
före vidtagande af förändring i en författning, hvilken så nyligen utfärdats
som den nyssnämnda, torde erfordras en fullständigare utredning i ärendet
än den, som nu föreligger, har utskottet icke ansett sig för närvarande
böra tillstyrka Riksdagen att vidtaga någon åtgärd för en sådan ändrings
åvägabringande.

Utskottet hemställer derför:

a) att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen
bifallas; samt

b) att herrar C. Petterssons m. fl. och O. A. Ericssons
förenämnda motioner ej för närvarande må föranleda
någon Riksdagens åtgärd.

Angåendean- 3:0. I afseende å de i nu gällande riksstat med tillsammans 1,314,898

*^Äe’kronor uppförda anslagen under pensionsstaten hemställer utskottet,

staten.

att dessa anslag må i riksstaten för år 1895 uppföras
med oförändrade belopp.

Statsutskottets Utlåtande Ko 10.

Allmänna indragningsstaten.

4:o. På derom af fångvårdsstyrelsen gjord framställning har Kongl. Angående
Maj:t föreslagit, att vaktkonstaplarne vid kronoarbetsstationen å BorghamnpvMkonstap^
Anders Carlsson, Per Johan Jarl och Frans Oskar Dahl måtte berättigas Jame. a
att från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked ur fång-j’ja°ri''och''
vårdens tjenst dem beviljades, under sin återstående lifstid frän allmänna*’ 0 Dahl.
indragningsstaten uppbära fyllnadspensioner till belopp af, Carlsson och Jarl [3,J
hvardera 478 kronor samt Dahl 370 kronor.

Af det vid statsverkspropositionen bilagda protokollet öfver justitiedepartementsärenden
den 8 december 1893 (bil. 3 sid. 26) inhemtas:

beträffande Carlsson: att han vore född den 31 mars 1816; år 1835
antagits till grenadier vid andra lifgrenadierregementet, der han sedermera
i sjutton år tjenat som korpral; år 1872 undfått afsked från regementet med
det vitsord, att han i tjensten sig troget och utmärkt väl skickat; den 23
februari 1873 anstälts som vaktkonstapel vid kronoarbetsstationen å Borghamn,
å hvilken beställning han den 5 september 1878 erhållit fångvårdsstyrelsens
förordnande, och den 1 mars 1889 af fångvårdsstyrelsen tillagts
utmärkelsetecken för långvarig och berömlig tjenstgöring; varande Carlsson,
som från Vadstena krigsmanshuskassa ätnjöte en årlig pension af 72 kronor,
enligt läkares intyg, behäftad med lungemphysem och kronisk bronchialkatarrh
samt oförmögen att, längre uppehålla sin tjenst;

beträffande Jarl: att, han vore född den 30 oktober 1822; år 1842
antagits till grenadier och år 1866 till korpral vid första lifgrenadierregementet;
att han år 1875 afgått ur krigstjensten med det vitsord, att
han sig troget och väl skickat; den 9 juli 1873 anstälts som vaktkonstapel
vid förutnämnda kronoarbetsstat-ion, å hvilken anställning han den 5 september
1878 erhållit fångvårdsstyrelsens förordnande, och den 1 mars 1889
af fångvårdsstyrelsen tillagts utmärkelsetecken för långvarig och berömlig
tjenstgöring; äfvensom att Jarl från Vadstena krigsmanshuskassa åtnjöte en
årlig pension af 48 kronor, hvilken från och med halfåret näst efter det,
under hvilket han fyller 72 år, höjts till 72 kronor årligen, samt enligt
läkares intyg till följd af kronisk rheumatism och kronisk bronchialkatarrh
vore oförmögen att längre uppehålla sin tjenst;

samt beträffande Dahl: att han vore född den 29 oktober 1824; år
1840 antagits till afdelningstrumpetare, år 1851 till förste konstapel samt
år 1857 till sergeant vid Göta artilleriregemente; att han år 1873 erhållit
afsked ur krigstjensten med vitsord, att han i allmänhet ådagalagdt ett godt
uppförande; den 29 mars 1873 anstälts som vaktkonstapel vid kronoarbets -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

stationen å Borghamn, å hvilken beställning han den 5 september 1878
erhållit fångvårdsstyrelsens förordnande, och den 1 mars 1889 af fångvårdsstyrelsen
tillagts utmärkelsetecken för långvarig och berömlig tjenstgöring;
samt att Dahl, som från de under direktionens för arméns pensionskassa förvaltning
stälda medel åtnjöte en årlig pension af 180 kronor, lede, enligt
läkares intyg, af hjertfel och deraf beroende andfåddhet samt vore oförmögen
att längre uppehålla sin tjenst.

I sin framställning i ämnet hade fångvårdsstyrelsen, under erinran att
den vid kronoarbetscorpsen anstälda bevakningspersonalen icke vore uppförd
å den vid 1882 års riksdag faststälda lönestat för en del fångvårdsbetjente,
vidare anfört:

att Carlssons, Jarls och Dahls vederlikar, som å ordinarie stat uppbure
sin aflöning, vore vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjenstår, deraf
minst 20 i fångvårdens tjenst, berättigade att från allmänna indragningsstaten
uppbära pension till belopp motsvarande lönen jemte innehafvande
ålderstillägg;

att enligt den vid 1890 års riksdag för en del betjente vid fångvårdsanstalterna
faststälda nya lönestaten, hvilken med 1891 års ingång trädt i
tillämpning, vaktkonstapel vid central fångvårdsanstalt åtnjöte lön 400
kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor samt ålderstillägg 75 kronor efter
fem och ytterligare 75 kronor efter tio års tjenstgöring, hvadan alltså
pensionen utgjorde för vaktkonstapel, som åtnjöte båda ålderstilläggen, 550
kronor;

att 1889, 1890 och 1891 årens Riksdagar beviljat underofficeren vid
kronoarbetsstationen å Tjurkö C. A. L. Uggla och underofficeren vid kronoarbetskompaniet
å Vaxholm A. G. Lagergren pensioner samt underofficeren
vid nyssnämnda kronoarbetsstation J. Melén fyllnadspension till enahanda
belopp, som skulle dem tillkommit, om de innehaft underofficersbefattningar
vid rangvårdsanstalter, för hvilka lönerna blifvit å ordinarie stat uppförda;

att Carlsson, Jarl och Dahl, hvilkas aflöning utginge från förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll, jemlikt Kongl. Maj:ts bref den 28
november 1890 åtnjöte samma löneförmåner som deras vederlikar å ordinarie
stat eller lön 400 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och två ålderstillägg
hvartdera å 75 kronor;

att de uppfyllt de för deras nämnde vederlikar för rätt till pension å
allmänna indragningsstaten stadgade vilkor;

samt att, derest de å allmänna indragningsstaten för sin återstående
lifstid erhölle årliga fyllnadspensioner, Carlsson och Jarl hvardera 478 kronor
samt Dahl 370 kronor, de skulle med inberäkning af det bidrag, de åtnjöte
från Vadstena krigsmanshuskassa eller arméns pensionskassa, i pension er -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

hålla samma belopp, som tillkomme vid fångvården anstäld, å ordinarie stat
uppförd vaktkonstapel eller 550 kronor årligen.

Statskontoret, som varit i ärendet hördt, har tillstyrkt fångvårdsstyrelsens
framställning under erinran, bland annat, att Carlsson, Jarl och
Dahl hvar för sig uppnått en högre lefnadsålder och varit längre tid i
statens och fångvårdens tjenst anstälde, än som vore föreskrifvet i afseende
på deras vederlikars vid centralfängelserna rätt till pension.

Enligt hvad sålunda inhemtas, innebär Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, att ifrågavarande vaktkonstaplar Carlsson, Jarl och Dahl
skola erhålla fyllnadspensioner till sådana belopp att dessa tillsammans med
de pensioner, som de uppbära eller blifva berättigade att uppbära från
arméns pensionskassa eller Vadstena krigsmanshuskassa, uppgå för hvar och
en af dem till samma belopp, hvarmed högsta pension till ordinarie vaktkonstapel
vid de centrala fångvärdsanstalterna utgår, eller således till 550
kronor årligen. Med hänsyn till ifrågavarande tre vaktkonstaplars långvariga
och väl vitsordade tjenstgöring samt höga lefnadsålder har utskottet visserligen
ansett skäligt, att vid deras entledigande någon fyllnadspension dem
beviljas, men då de icke synas böra hafva anspråk på samma pensionsförmåner
som sina å ordinarie stat uppförda vederlikar vid fångvården, har
utskottet funnit de föreslagna fyllnadspensionerna böra bestämmas till 400
kronor för Carlsson, likaledes 400 kronor för Jarl samt 250 kronor för
Dahl, till följd hvaraf deras pensionsförmåner skulle i sin helhet utgå för
Carlson med 472 kronor, för Jarl sedan han uppnått 72 års ålder likaledes
med 472 kronor och för Dahl med 430 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att en hvar af nedannämnde vaktkonstaplar
vid kronoarbetsstationen å Borghamn ma berättigas att
från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked
ur fångvårdens tjenst dem beviljas, under sin återstående
lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära
fyllnadspensioner till följande belopp:

a) Anders Carlsson ........................... 400 kronor;

b) Per Johan Jarl.............................. 400 »

och c) Frans Oskar Dahl ........................ 250 »

Bih. till Biksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

pinstTför 5:0- KongL Ma.i:t liar föreslagit Riksdagen, att geodeten vid general geodetm

stabens topografiska afdelning ra. m. Emil Gellert Wolyn måtte från och
B 6 Woö/n.med månaden näst efter den, hvari han erhölle entledigande från geodetbelattningen,
för sin återstående lifstid tilläggas en årlig pension å allmänna
indragningsstaten till belopp af 2,625 kronor.

Af det statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden den 22 december 1893 (bil. 4, sid. 30) inhemtas, att
t. f. chefen för generalstaben hemstält, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen
göra framställning om en årlig pension åt geodeten vid generalstabens
topografiska afdelning m. m. Emil Gellert Wolyn att till belopp af 2,800
kronor, motsvarande 80 procent af det årsarfvode, 3,500 kronor, Wolyn i
nämnda egenskap uppburit, utgå från och med månaden näst efter den, då
han blefve från sin anställning entledigad.

T. f. chefen för generalstaben hade såsom stöd för denna hemställan

anfört:

att Wolyn, som vore född den 31 december 1832 och den 28 februari
1860 vunnit anställning vid dåvarande topografiska corpsen, sålunda i nära
34 år deltagit i arbetena för landets kartläggning, deraf 26 år i de geodetiska,
samt att han nu, vid en uppnådd ålder af i det närmaste 61 år,
blifvit till sin helsa så försvagad, att han ej längre vore i stånd att uthärda
de med dessa arbeten förbundna ansträngningar och umbäranden;

att Wolyn under de första åren af sin långa och hedrande tjenstebana
förvärfvat sig i egenskap af ritare, afvägare, fältmätare m. m. en
mångsidig erfarenhet i de vid landets kartläggning förekommande olika arbeten
och allt sedan år 1867 nästan oafbrutet varit använd vid de geodetiska arbetena;

att sistnämnda arbeten, på samma gång de fordrade stor noggrannhet
och insigt om de vetenskapliga grunderna derför, vore i hög grad frestande
för helsa och kroppskrafter;

att den geodetiska tjenstgöringen särskildt för Wolyn varit ganska
ansträngande, i det han somrarne 1874—1876 förrättat triangelmätning i
Torne och Lule lappmarker och åren 1878—1879 triangulering af första ordningen
inom Vesternorrlands och Jemtlands läns skogs- och fjelltrakter,

samt slutligen att af den areal, som under de sista 25 åren blifvit
fullständigt triangulerad i Sverige, utgörande omkring 1,700 qvadratmil,
Wolyn ensam triangulerat omkring en tredjedel eller 550 qvadratmil, hvaraf
en betydande del folie inom Torne och Lule lappmarker.

Af ett rörande Wolyn den 20 sistlidne oktober af medicine doktorn
P. J. Wising utfärdadt läkarebetyg inhemtades, att Wising, hvilken sedan
hälft annat år behandlat Wolyn för rubbningar i hjertats verksamhet, förklarat,
att Wolyns krafter och arbetsduglighet syntes vara genom sjukdomen

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

så nedsatta, att han icke kunde på fullt tillfredsställande sätt sköta sin
tjenst, äfvensom att Wising, på grund häraf och då ett ansträngdt arbete i
Wolyns nuvarande befattning syntes kunna menligt inverka på dennes helsotillstånd,
rådt Wolyn att söka afsked från tjensten.

Medicinalstyrelsen hade uti infordradt utlåtande, med erinran att det
atgitna läkarebetyget icke vore med vanlig slutmening bestyrkt, hufvudsakligen
anfört, att styrelsen af berörda läkarebetygs ordalag icke kunnat
med visshet inhemta, huru vida Wolyn af sjukdom vore oförmögen att sin
tjenst förrätta, äfvensom att styrelsen saknade kännedom om, huru vida den
Wolyn åliggande tjenstgöring vore af sådan beskaffenhet, att hans i läkarebetyget,
omförmälda sjukdom utgjorde hinder för fortsatt tjenstgöring.

Statskontoret, som jemväl afgifvit utlåtande i ärendet, hade dervid
yttrat, att, äfven om af läkarebetyget icke med bestämdhet framginge, att
Wolyn för all framtid vore helt och hållet oförmögen till hvarje slag af
verksamhet, detta betyg dock syntes ådagalägga, att han numera vore till
helsan så försvagad, att t. f. chefen för generalstaben med afseende ä arten
af de arbeten, som älåge en geodet, haft goda grunder för framställningen
om Wolyns pensionering, samt att den verksamhet, Wolyn såsom geodet
utöfvade, enligt statskontorets åsigt vore fullt jemförlig med en afvittringslandtmätares
eller en skogstjenstemans, hvilka begge vid 60 lefnads- och 30
tjenstår kunde med pension å allmänna indragningsstaten öfverflyttas, den
senare dock endast derest han vid nämnda ålder befunnes vara sjuklig eller
till helsan försvagad; och hade statskontoret i betraktande häraf och af de
omständigheter i öfrigt, som till stöd för framställningen blifvit åberopade
och anförda, ansett sig böra samma framställning till bifall förorda, dock
att pensionsbeloppet enligt statskontorets åsigt borde nedsättas till det för
jägmästare högst utgående, eller till 2,625 kronor.

Sedermera hade genom befälhafvaren för generalstaben till Kongl.
Maj:t öfverlemnats ett af doktor Wising den 19 sistlidne december ytterligare
afgifvet, i vederbörlig ordning affattadt läkarebetyg, hvaruti han, med vidhållande
af sin i förra betyget rörande Wolyns sjukdom meddelade diagnos,
intygat, att de rubbningar i hjertats verksamhet, hvaraf Wolyn lede, antagligen
berodde på sjukliga förändringar i dess blodkärl och väggar; att det
ansträngande kroppsarbete, som tillhörde Wolyns tjenst, syntes kunna menligt
inverka på hans helsotillstånd och gifva anledning till en svår försämring af
sjukdomen, äfvensom att föga utsigt funnes, att densamma kunde genom en
längre tids tjenstledighet öfvervinnas.

På grund af anförda omständigheter synes visserligen någon pension
böra Wolyn beredas, då han afgär från sin innehafvande befattning, men

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

då han i afseende å sin tjensteverksamhet ansetts fullt jemförlig med en
afvittringslandtmätare samt Riksdagen under senare år till vissa vid afvittringsverket
anstälde landtmätare, hvilka ej i allo uppfylt de för afvittringslandtmätare
stadgade pensionsvilkor, beviljat pensioner till belopp af 1,600 kronor,
har utskottet funnit den för Wolyn föreslagna pensionen böra bestämmas
till samma belopp, hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att geodeten vid generalstabens topografiska
afdelning Emil Gellert Wolyn må från och med månaden
näst efter den, hvari han erhåller entledigande från geodetbefattningen,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension till belopp af
1,600 kronor.

Angående 6:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att för

penhandfÖr händtverkaren på stat vid första göta artilleriregemente, hjulmakaren Johan
verkaren Fredrik Ågren måtte å allmänna indragningsstaten uppföras en pension af
J F ''Ven 467 kronor, att af Ågren under hans lifstid årligen åtnjutas med beräkning
^ frän och med månaden näst efter den, dä han erhållit afsked från sin be fattning

vid regementet.

Såsom af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden den 8 januari 1894 (bil. 5, sid. 34) inhemtas,
hade Ågren hos generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet anhållit, att,
som han på grund af aftagande helsa och arbetskrafter snart vore urståndsatt
att sköta sin befattning men vid afgång derifrån ej hade ringaste utsigt
att förskaffa sig ett nödtorftigt uppehälle, enär han af brist på medel till
erläggande af stadgade retroaktivafgifter icke kunnat begagna det honom år
1877 erbjudna tillfället att ingå såsom delegare i arméns pensionskassa, pension
måtte för honom hos Riksdagen utverkas.

Generalfälttygmästaren hade, med öfverlemnande af Agrens ansökan,
till densamma tillstyrkt bifall och såsom stöd för denna hemställan anfört,
att Ågren, hvilken vore född den 22 november 1828 och sålunda uppnått
en ålder af öfver 65 år, tillhört första Göta artilleriregementes tygstat under 43
år samt år 1884 af Kongl. Maj:t hugnats med medalj i 8:de storleken »för
nit och redlighet i rikets tjenst»; att han, på sätt ett för honom utfärdadt
iäkarebetyg jemväl utvisade, numera till följd af ålderdomskrämpor vore
mindre arbetsför samt, att han, som af ofvan anförda skäl icke vunnit inträde
i arméns pensionskassa, skulle vid afgång från tjensten befinna sig utan
existensmedel och efter långvarigt och pligttroget arbete i statens tjenst gä

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

en synnerligen beklagansvärd ålderdom till mötes, derest ej staten till hans
förmån trädde emellan genom att tillerkänna honom någon pension.

Af det vid handlingarna fogade läkarebetyg inhemtades, att Agren
lede af kronisk rheumatism samt andra ålderdomskrämpor med deraf föranledd
minskad förmåga att med arbete sig försörja.

I afseende å pensionens belopp hade generalfälttygmästaren, med hänsyn
till det förhållande, att Ågren icke verkstält någon inbetalning till pensionskassan,
föreslagit, att pensionen för Ågren måtte bestämmas till 2/3 af det
belopp, 700 kronor, hvarmed tyghandtverkare på stat pensionerades, eller
till 467 kronor.

Statskontoret, hvars yttrande i ärendet infordrats, hade, på grund af
Ågrens långa och väl vitsordade tjenstgöring samt öfriga förekomna omständigheter,
tillstyrkt, att till Riksdagen måtte aflåtas proposition om pension
åt Ågren med det af generalfälttygmästaren föreslagna belopp.

På grund af Ågrens långvariga och väl vitsordade tjenstgöring torde
skäligt vara, att någon pension honom tillerkännes vid hans entledigande
från tjensten, men då han icke genom erläggande af afgifter till arméns
pensionskassa fått vidkännas afdrag å den aflöning han innehaft samt synes
icke sakna förmåga att genom sin handtverksskicklighet sjelf bidraga till sin
försörjning, har utskottet ansett beloppet af pensionen böra bestämmas till
350 kronor, utgörande 50 procent af det pensionsbelopp, hvilket en tygliandtverkare
på stat är efter erläggande af vederbörliga afgifter till nämnda pensionskassa
berättigad uppbära.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att för handtverkaren på stat vid första
Göta artilleriregemente, hjulmakaren Johan Fredrik Agren
må å allmänna indragningsstaten uppföras en pension af
350 kronor, att af Ågren under hans lifstid årligen åtnjutas
med beräkning från och med månaden näst efter
den, då han erhållit afsked från sin befattning vid regementet.

7:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att åt flaggunderofficeren vid kongl. Angående
flottan Frans Gustaf Åkerströms enka Carolina Josefina Åkerström, född jiaggunderMalmqvist,
måtte på allmänna indragningsstaten beviljas en årlig pension af officeren
200 kronor, att utgå från och med den 1 juli 1893 under hennes åter-^r(®g j^ra
stående lifstid, så länge hon lefde ogift. [6.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

På grund af de ömmande omständigheter, som, enligt hvad inhemtas af
det vid statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
(bil. 6, sid. 37) i detta fall föreligga, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riks
dagen bifallas.

Angående 8:o. I afseende å Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under denna

/öre«iss”^virfhufvudtitel gjorda framställning om beviljande af pensioner å allmänna instatemjem-
dragningsstaten åt vissa vid statens jernvägsbyggnader anstälde tjensteman
Vainajfer9 afgifver utskottet särskildt utlåtande (n:o 10 a); hvilket utskottet härmed
amtäide skolat för Riksdagen

tjensteman.

^ anmäla.

Angående 9:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att läns PiTnsnuJnenmannen

i Vedbo härads vestra distrikt af Elfsborgs län Knut August
k a Freudenthal måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han med
Fnmdenthal.pension från civilstatens pensionsinrättning ei''hölle afsked från länsmanstjensten,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
fyllnadspension till så stort belopp, att detta tillsammans med pensionen
frän civilstatens pensionsinrättning utgjorde 1,200 kronor, eller 600 kronor
årligen.

Af bilagda statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 30 december 1893
(bil. 7, sid. 40) inhemtas, att Freudenthal, som vore född den 3 juli 1834, år 1855
antagits i statens tjenst och den 29 september 1868 utnämnts till sin innehafvande
länsmanstjenst, samt att, enligt utfärdadt läkarebetyg, Freudenthal,
som vore behäftad å båda sidorna med betydliga och plågsamma ljumskbråck,
hvilka ej kunde fullständigt hållas tillbaka medelst bråckband, till
följd af denna åkomma icke kunde företaga tjensteresor i det vidsträckta och
delvis obanade distriktet, varande i läkarebetyget intygadt, att dylika åkommor
i de flesta fall vore att betrakta såsom obotliga.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Elfsborgs län hade, jemte meddelande
att Freudenthal till följd af denna sjukdom under de sista fem åren
åtnjutit oafbruten tjenstledighet, tillstyrkt bifall till ansökningen, enär omkring
sex år återstode, innan Freudenthal uppnådde den vanliga pensionsåldern
af 65 år och det icke vore lämpligt, att hans tjenst under så lång
tid ytterligare uppehölles på förordnande.

I afgifvet utlåtande hade statskontoret bland annat anfört, att ehuru
sökanden redan för tre år sedan uppnått den tjensteålder, som, jemlikt

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

kongl. brefvet, den 1 juni 1877, vid 65 lefnadsår berättigade länsmän till
erhållande af pension å allmänna indragningsstaten med lönens hela belopp,
den föreskrifna lefnadsåldern af sökanden uppnåddes först under år 1899;
att, då^sökanden emellertid lede af en såsom obotlig ansedd åkomma, det
äfven från det allmännas sida vore önskvärdt, att sökanden bereddes tillfälle
att lemna sin tjenst samt att statskontoret med afseende å sökandens långa
tjenstetid icke hade något att erinra emot beloppet af den begärda fyllnadspensionen.

Direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning hade jemväl i afgifvet
utlåtande meddelat, att Freudenthal, om afsked nu beviljades honom, icke
vore berättigad till pension från nämnda inrättning, enär han icke erlagt
årliga afgifter till pensionsinrättningens kassa för längre tid än 25 år 3
månader och alltså ännu icke fulltgjort de i reglementet för civilstatens
pensionsinrättning den 23 november 1888 stadgade vilkor för pensions erhållande,
men att, derest Freudenthal, som i öfrigt fullgjort berörda vilkor,
förrän han erhölle afsked från tjensten, erlade till pensionsinrättningen bristen
i trettio års afgifter, han vore berättigad att från och med månaden näst
efter den, hvarunder afsked blefve honom beviljadt, åtnjuta för sin återstående
lifstid pension från civilstatens tjenstemannapensionsfond i sjette
klassen till årligt belopp af 600 kronor.

Enär ännu 5 år återstå, innan Freudenthal är till pension från allmänna
indragningsstaten berättigad, får utskottet, under erinran att 1893
års Riksdag under liknande omständigheter beviljade länsmannen N. E. Palmanen
tilläggspension af 400 kronor, hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att länsmannen i Vedbo härads vestra distrikt
af Elfsborgs län Knut August Freudenthal må från och
med månaden näst efter den, hvarunder han med pension
från civilstatens pensionsinrättning erhåller afsked från
länsmanstjensten, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension till så stort belopp,
att detta tillsammans med pensionen från civilstatens
pensionsinrättning utgör 1,000 kronor, eller 400 kronor
årligen.

Angående

10:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att PiZdtbrukslandtbruksingeniören
i Kopparbergs län Pehr Edvard Wallin måtte från och j^w T
med månaden näst efter den, i hvilken afsked från tjensten blefve honom '' "[9“

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 2,000 kronor.

Af bilagda statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 30 december
1893 (bil. 7, sid. 42) inhemtas, att, enligt vid ansökningen fogade läkarebetyg,
Wallin, som opererats för grå starr den 12 mars 1885 å högra ögat
och den 22 oktober 1888 å venstra ögat, lede af betydligt försvagad synförmåga;
att han med tillhjelp af passande glasögon väl kunde läsa, men
dock borde undvika att anstränga sin syn med sådana göromål, vid hvilka
optiska eller andra finare ingeniörsinstrument behöfde användas; samt att icke
någon utsigt funnes att Wallins synförmåga hädanefter skulle förbättras.

Landtbruksstyrelsen hade uti afgifvet utlåtande meddelat, att Wallin,
som vore född den 24 oktober 1839, aflagt, landtmäteriexamen 1865 och
konstituerats till landtmäteriauskultant samma år, tjenstgjort i sistnämnda
egenskap under åren 1865—1872, aflagt afgångsexamen från landtbruksinstitutet
vid Alnarp den 17 oktober 1874, tjenstgjort såsom lärare vid
samma landtbruksinstitut åren 1873—1875 och såsom biträde åt landtbruksingeniör
åren 1876 och 1877, antagits till landtbruksstipendiat den 1 juni
sistnämnda år och förordnats till landtbruksingeniör den 29 maj 1880 samt
att Wallin, efter att hafva i denna sin befattning med godt vitsord tjenst
gjort under fem år, genom kongl. bref den 26 november 1885 tillerkänts
rätt att från och med år 1886 uppbära första ålderstillägget till lönen.

Då Wallin, som först är 1877 antagits till landtbruksstipendiat, sålunda
icke komme att vid 60 års ålder kunna räkna 30 ärs^ anställning såsom
landtbruksstipendiat eller landtbruksingeniör och alltså, enligt de för
landtbruksingeniörernes pensionsrätt genom kongl. bretvet den 2 juni 1876
stadgade grunder, ej heller vid sagda ålder blefve berättigad till pension
från allmänna indragningsstaten, utan först vid fylda 65 år, men Wallins
bibehållande vid platsen till den tiden, eller till år 1904, icke kunde undgå
att medföra afsevärda olägenheter för det län, till hvars agronomiska biträde
han blifvit anstäld och der ett ofta upprepadt ombyte af vikarier för landtbruksingenören
måste verka till minskning af intresset hos allmänheten för
att genom afdikningar och odlingar förbättra jordbruket, på samma gång
landtbruksingeniörerne, derigenom att en af landtbruksstipendiaterne sålunda
under åratal komme att blifva upptagen af förordnandet för Wallin, skulle
beröfvas ett för dem välbehöfligt, biträde, hade landtbruksstyrelsen hemstält,
att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen föreslå, att Wallin finge från^och
med månaden näst efter den, i hvilken afsked honom beviljades, för sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 2,000
kronor, motsvarande hans lön utan ålderstillägg.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Uti afgifvet utlåtande hade statskontoret anfört, att aflöningen för
landtbrnksingeniör enligt kongl. brefvet den 29 maj 1874 utgjorde 2,000 kronor,
hvartill kunde komma tre ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, i följd
hvaraf full pension för landtbruksingeniör, när han dertill vore berättigad,
skulle utgå med 3,000 kronor, samt att, ehuru för Wallin ännu skulle
återstå omkring 11 år, innan han fullgjort de föreskrifna vilkoren för pensionsrätt,
statskontoret emellertid, med hänsyn till sökandens nedsatta synförmåga
och då det, med afseende å hvad landtbruksstyrelsen anfört, syntes
vara för det allmänna af vigt att sökanden bereddes tillfälle att afgå från
sin befattning, på det att denna måtte kunna med en tjenstduglig innehafvare
besättas, funne sig böra för sin del biträda den af landtbruksstyrelsen gjorda
hemställan.

Utskottet, som på grund af anförda omständigheter ansett afsked med
pension böra Wallin beviljas, har dock, enär Wallin endast uppnått en ålder
af 54 år och varit i ej fullt 17 år anstäld såsom landtbruksstipendiat eller
landtbruksingeniör, funnit beloppet af pensionen skäligen böra bestämmas till
1,600 kronor eller samma pensionsbelopp, som är kommissionslandtmätare,
hvilken uppfylt stadgade pensionsvilkor, tillförsäkradt. Utskottet hemställer
derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att landtbruksingeniören i Kopparbergs län
Pehr Edvard Wallin må från och med månaden näst efter
den, i hvilken afsked från tjensten honom beviljas, under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 1,600 kronor.

U:o. Med anledning af derom gjord ansökan har Kongl. Maj:t före- Angående
slagit, att generaldirektören och chefen för jern vägsstyrelsen grefve Ru dotf ^^aidlek
Cronstedt måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked tören grefve
bletve honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragnings-^ Cronstedt
staten åtnjuta en årlig pension af 6,200 kronor; dock att, derest grefve
Cronstedt komme att vid embetet qvarstå så länge, att han blefve berättigad
till pension från statens jern vägstrafiks pensionsinrättning, den honom å allmänna
indragningsstaten beviljade pensionen skulle minskas med motsvarande
belopp.

Af bilagda statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 8 januari 1894
(bil. 8, sid. 46) inhemtas, att grefve Cronstedt, som vore född den 6 decemBih.
till Riks. Prof. 1894. 4 Samt 1 Afd. 8 Höft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ber 1826 samt år 1852 utnämnts till löjtnant i väg- och vattenbyggnads
corpsen och adjutant inom östra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, förordnats
till stationsingeniör vid statens jernvägsbyggnader 1855, till distriktsingeniör
vid nämnda byggnader 1860, till byråchef för tekniska afdelningen
i styrelsen 1863 samt till byråchef för jern vägsärenden i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
1883, samt att han, som under tiden qvarstått uti vägoch
vattenbyggnadscorpsen och der vunnit befordran till öfverste, utnämnts,
den 11 augusti 1887 till öfverdirektör och chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt öfverste och chef för väg- och vattenbyggnadscorpsen och
den 28 oktober samma år till generaldirektör och chef för styrelsen för statens
jern vägstrafik.

Uti sin till Kong], Maj:t ingifna ansökan hade grefve Cronstedt, enär
han ansåge tiden snart för honom vara inne att draga sig tillbaka från sin
ytterst ansvarsfulla, magtpåliggande och ansträngande chefsplats, helst stambanebyggandet
för statens räkning, åt hvilket han hufvudsakligast egnat sitt
lits verksamhet, kunde betraktas såsom afslutadt under loppet af innevarande
år, anhållit att Kong!. Maj:t täcktes, med afseende å sökandens långa
tjenstetid samt de vigtiga embeten och uppdrag, hvilka varit honom anförtrodda,
föreslå Riksdagen att medgifva, att sökanden finge från och med
månaden näst efter den, hvarunder han erhölle entledigande från sin innehafvande
befattning, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 7,000 kronor.

I afgifvet utlåtande hade Statskontoret bland annat anfört, att grefve
Cronstedt innehade en högre så väl lefnads- som tjensteålder, än som för
civile embets och tjensteman vore föreskrifven såsom vilkor för rättighet till
pension å allmänna indragningsstaten; men att han genom sin utnämning till
nu innehafvande embete på grund af gällande författningar förlorat så väl
delaktighet i civilstatens pensionsinrättning som den rätt att vid uppnådda
65 lefnads- och 35 tjenstår erhålla pension å allmänna indragningsstaten,
hvilken han såsom öfverdirektör och chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
innehaft; att sökanden genom sin utnämning till generaldirektör och chef
för jern vägsstyrelsen visserligen blifvit delegare i statens jernvägstrafiks
pensionsinrättning; men att, då pension från nämnda pensionsinrättning,
jemlikt det för densamma gällande reglemente den 3 november 1882,
icke finge uppbäras förr än efter 10 års ordinarie anställning vid statens
järnvägstrafik och då till en början med blott 20 procent af medelaflöningen,
sökanden, hvilken den 28 oktober 1887 förordnades till sitt nu
innehafvande embete, der han, förutom till 2,000 kronor uppskattad bostadsförmån,
åtnjöte arfvode med 10,000 kronor, således först år 1897 skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

komma i åtnjutande af pension från nämnda pensionsinrättning och med ett
jemförelsevis obetydligt belopp.

Med fästadt afseende å dessa förhållanden och då Riksdagen år 1877
å allmänna indragningsstaten beviljat sökandens företrädare i embetet, dåvarande
generaldirektören och chefen för styrelsen för statens jernvägstrafik
C. O. Troilius det belopp, som erfordrades att jemte hvad honom vid afskedstagandet
kunde tillkomma från civilstatens och statens jern vägstrafiks pensionsinrättningar
bereda honom en årlig pension å 7,200 kronor, motsvarande 80
procent af hans innehafvande aflöning, hade statskontoret hemstält om bifall
till den af generaldirektören grefve Cronstedt gjorda framställning; dock att,
för den händelse sökanden skulle komma att vid embetet qvarstå så länge,
att han blefve berättigad till pension från statens jernvägstrafiks pensionsinrättning,
den från allmänna indragningsstaten till honom utgående pension
borde minskas med motsvarande belopp.

Med afseende å den långa tid af öfver 41 år generaldirektören grefve
Cronstedt varit anstäld i statens tjenst samt de vigtiga och ansvarsfulla
värf, som derunder varit honom anförtrodda, och då grefve Cronstedt uppnått
den lefnads- och tjensteålder, att han, derest han qvarstått vid den befattningsåsom
chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, han före sin utnämning till
sitt nu innehafvande embete innehaft, skulle varit berättigad till pension å
allmänna indragningsstaten, hade departementschefen ansett billigheten kräfva,
att rättighet till pension å allmänna indragningsstaten nu bereddes åt grefve
Cronstedt, hvilken icke förrän år 1897 kunde komma i åtnjutande af pension
från statens jernvägstrafiks pensionsinrättning.

Vidkommande beloppet af denna pension ansåge departementschefen,
att med afseende å den jemförelsevis korta tid, grefve Cronstedt innehaft
sitt nuvarande embete, pensionen skäligen icke borde bestämmas till högre
belopp, än som tillkomme generaldirektörerne i andra under senare tider
reglerade verk, eller 6,200 kronor.

Vid det förhållande att grefve Cronstedt i sin till Kongl. Maj:t ingifna
ansökning i ämnet icke anfört sig vara af sjukdom eller ålderdomssvaghet förhindrad
att vidare utöfva sitt nuvarande embete, hvilket han innehaft under
allenast 7 år, utan blott förklarat tiden snart för honom vara inne att derifrån
draga sig tillbaka, och då således får antagas, att han fortfarande är
i besittning af erforderliga krafter för fullgörande af sina embetsåligganden,
får utskottet, som anser mindre lämpligt att beslut fattas om beviljande af
pension till en särskild tjensteman, innan fullgiltig anledning till hans afgång
från tjensten inträdt, hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:u 10.

Angående
pension åt
f. d. öfverbibliotekarien
G. E.
Klemmings
enka.
[11]

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må af
Riksdagen bifallas.

12:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att f. d. öfverbibliotekarien
vid kongl. biblioteket Gustaf Edvard Klemmings enka Klara
Lovisa Klemming, född Schönberg, måtte, så länge hon förblefve enka, från
allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor, att utgå
från början af år 1894.

Af det vid statsverkspropositionen bilagda protokollet öfver ecklesiastikärenden
den 22 december 1893 (bil. 2, sid. 16) inliemtas: att sökanden, som
vore född den 17 augusti 1833, den 16 augusti 1863 ingått äktenskap med
sin bemälde man; att den sistnämnde aflidit den 31 nästförfiutne augusti,
efterlemnande såsom sterbbusdelegare, förutom eukan, en ogift och myndig
dotter, en gift dotter och en före fadern afliden gift dotters omyndige son;
att enligt bouppteckning efter f. d. öfverbibliotekarien Klemming behållningen
i boet utgjorde 330 kronor 33 öre; samt att, enligt läkarebetyg, enkan
Klemming lede af grå starr i venstra ögat och ischias i venstra benet samt
vore oförmögen att försörja sig medelst arbete.

Öfver ansökningen hade så väl öfverbibliotekarien som statskontoret afgifvit
utlåtanden. Den förstnämnde hade bland annat anfört, att Klemming,
enligt hvad allmänt kändt vore, under de 30 år han förestått kongl. biblioteket
med ospardt nit och sjelfförsakelse arbetat på denna institutions förkofran;
att de ändamålsenliga inrättningar, som gåfve kongl. biblioteket i
dess nuvarande lokal ett framstående rum bland Europas offentliga boksamlingar,
vore i väsentlig mån Klemmings verk, hvartill komme, att han om
svenska bokkunskapen inlagt större förtjenster än någon annan ända sedan
YVarmholtz’ tid. eller under mera än ett sekel; att Klemming redan 1856
med kongl. biblioteket såsom gåfva införlifvat sitt dyrbara privatbibliotek,
deri han då nedlagt största delen af sin ärfda förmögenhet; samt att denna
samling, som nästan uteslutande omfattade äldre svenska tryck, utgjorde omkring
10,000 nummer, hvaribland ett stort antal ytterst sällsynta, ja unika
skrifter, hvilka efter nutidens pris skulle representera ett betydligt kapital,
samt att man med skäl kunde säga, att kongl. bibliotekets äldre svenska
samling först genom Klemming uppnått sin nuvarande fullständighet och blifvit
ett nationalbibliotek i egentlig mening, och hade i betraktande af det anförda
öfverbibliotekarien förordat den gjorda ansökningen.

Statskontoret hade i sitt ofvan omförmälda utlåtande hufvudsakligen
anfört, att behållningen i boet efter Klemming uppenbarligen vore otillräcklig
för att ens i någon mån betrygga sökandens existens och att hon alltså

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vore för sin utkomst hänvisad till den henne från civilstatens pensionsinrättning
tillkommande pension, utgörande enligt lemnad uppgift 800 kronor för
år; att detta belopp emellertid icke vore högre, än att det nätt och jemt
torde kunna skydda sökanden mot nöd; samt att de utaf öfverbibliotekarien
berörda förhållanden syntes göra det till en pligt för staten att befria
Kleinmings enka från tryckande näringsomsorger; och hade statskontoret på
grund häraf och under erinran, hurusom enkan efter en annan framstående
man i likartad embetsställning med Klemming, nemligen riksarkivarien
J. J. Nordström, år 1875 tillerkändes en årlig pension af 2,000 kronor,
hemstält om bifall till den gjorda ansökningen.

Med afseende å de till statsrådsprotokollet anförda omständigheter har
utskottet ansett sig böra hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen
bifallas.

13:o. Med anledning af en derom gjord ansökan har Kongl. Maj:t Angående
föreslagit, att notarien hos domkapitlet i Upsala Erik Rudolf Henschen måtte pf^^iorieförklaras
berättigad att från och med månaden näst efter den, i hvilken notarien
afsked från konsistorienotariebefattningen blefve honom beviljadt, under sin Hmschen.
återstående lifstid uppbära årlig pension å allmänna indragningsstaten till [12.]
belopp af 4,000 kronor.

Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden (bil. 2, sid. 18) inhemtas, att Henschen, som vore född
den 3 oktober 1823, efter atlagd filosofie kandidatexamen tjenstgjort från
och med höstterminen 1847 till och med vårterminen 1853 såsom lärare vid
dåvarande katedralskolan i Upsala; att han den 30 september sistnämnda är
erhållit konstitutorial såsom amanuens vid Upsala domkapitel och den 5 juli
1867 till notarie derstädes konstituerats, hvarefter notarietjensten af honom
tillträddes den 1 maj 1869, sedan han alltifrån 1 juni 1858 på förordnande
uppehållit den med samma tjenst förenade uppbördsbefattning och kassaförvaltning
samt äfven delvis öfriga göromål; att Henschen under de tio
sista åren bevillningstaxerats för en årlig löneinkomst af i medeltal 6,354
kronor 60 öre, hvaraf från statsverket utgått ett belopp af 927 kronor 79
öre såsom ersättning dels för indragen kronotiondespanmål jemte forsellön och
dels för förlorad förhöjd tjenstårsberäkning; samt att Henschen numera vore
till följd af försvagad helsa och af ålder nedsatt arbetsförmåga ur stånd att
vidare bestrida honom åliggande göromål.

22 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Öfver ansökningen hade domkapitlet afgifvit yttrande och dervid hemstält,
att en årlig pension af allmänna medel till belopp af 4,000 kronor
måtte beredas Henschen; och hade statskontoret i afgifvet utlåtande biträdt,
domkapitlets berörda förslag, under erinran att Henschen, som uppnått 70
års ålder och varit under 46 år anstäld i de allmänna läroverkens och
domkapitlets tjenst, alltså fullgjort samma vilkor för pensionsrätt å allmänna
indragningsstaten, som för civile embets- och tjensteman i allmänhet blifvit i
äldre, ännu gällande författningar i detta ämne föreskrifna.

Enär af konsistorienotariernas tjensteinkomster den största delen utgöres
af sportler och uppbördsprovisioner och endast en mindre del utgår
från statsverket samt hvad särskildt beträffar de inkomster, som äro förenade
med konsistorienotarien Henschens tjenst, dessa synas hafva varit tillräckliga
att dermed jemväl bereda honom försörjning å ålderdomen, derest han skulle
önska att vid framskriden ålder från tjensten afgå, har utskottet icke funnit
skäl tillstyrka den föreslagna pensionens beviljande.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må af
Riksdagen bifallas.

Angående 14:o. Med anledning af derom gjorda framställningar har Kongl.

bäraren. föreslagit, att läraren i frihandsteckning, modellering och bokföring

tekniska vid tekniska elementarskolan i Borås samt i teckning vid allmänna läroe\^oiem
7 verket i nämnda stad Carl Abraham Leverin måtte ega rätt att, sedan han
Borås m. m.undfått afsked från sina omförmälda befattningar, från och med månaden
Abraham näst derefter, dock ej förr än efter 1895 års ingång, å allmänna indragningsLeverin
staten uppbära en årlig pension af 1,100 kronor.

Af bilagda statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 22 december
1893 (bil. 2, sid. 20) framgår, att ansökningar blifvit till Kongl. Maj:t
ötverlemnade dels af styrelsen för tekniska elementarskolan i Borås, som till
bifall förordat en af Leverin gjord ansökning, deruti han med bifogande af
prestbevis, utvisande att han vore född den 4 september 1824, anhållit, att,
som han sålunda uppnått den ålder, vid hvilken det i allmänhet vore olämpligt
att längre fortsätta att vara lärare för ungdomen, samt dessutom tjenstgjort
såsom lärare vid nämnda skola under en tid af mer än 37 år, Kongl.
Maj:t, täcktes hos Riksdagen göra framställning om beviljande åt Leverin af
pension till belopp, motsvarande det arfvode han under de senare åren upp -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

burit, eller 1,100 kronor, att från och med år 1895 utgå under hans återstående
lifstid, dels ock af domkapitlet i Skara, som till Kongl. Maj:t öfverlemnat
en af Leverin gjord ansökning om rätt för honom att i egenskap af
teckningslärare vid allmänna läroverket i Borås vid afskedstagandet komma
i åtnjutande af årlig pension till belopp af 600 kronor.

Handlingarne i ärendet utvisade, att Leverin blifvit den 16 augusti
1856 antagen till lärare i linearritning, frihandsteckning, modellering och
bokföring vid Borås tekniska elementarskola och innehaft denna anställningtill
den 1 mars 1878 emot åtnjutande af arfvode, som för de senare åren
uppgått till 2,400 kronor om året; att han till följd af genomförandet af
skolans förändrade organisation den 27 februari sistnämnda år erhållit förordnande
att vara lärare i nyss omförmälda ämnen, undantagandes det förstnämnda,
mot en årlig aflöning af 1,100 kronor eller summan
belopp, som för de tre särskilda befattningarne vore i stat bestämda, äfvensom
att Leverin sedan den 2 februari 1859, då han erhållit förordnande
tills vidare såsom lärare i teckning vid elementarläroverket i Borås, eller
inemot 35 år tjenstgjort i denna befattning, hvarå han den 3 december 1873
undfått konstitutorial, och att Leverin med skicklighet och nit fullgjort sina
åligganden.

Statskontoret, som blifvit öfver ifrågavarande framställningar hördt,
hade uti särskilda utlåtanden erinrat, hurusom arfvodena för de extra lärarne
enligt de af Kongl. Maj:t den 15 juni 1877 utfärdade aflönings- och utgiftsstater
för de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och
Borås bestämts till följande belopp, nemligen för undervisning i frihandsteckning
500 kronor, i modellering 300 kronor och i bokföring 300 kronor.
Statskontoret hade vidare anfört, att vid nämnda riksdag de tekniska
elementarskolornas lektorer erhållit rätt till pension å allmänna indragningsstaten
enligt de grunder, som gälde i afseende å lektorer vid rikets allmänna
läroverk, men att för öfriga lärare vid de tekniska elementarläroverken vore
rättighet till pension å nämnda indragningsstat ej medgifven. Med afseende
å teckningslärarebefattningen vid allmänna läroverket hade statskontoret
anfört, att de för lärarne vid allmänna läroverken gällande pensionsbestämmelser
ansåges icke ega tillämplighet å öfningslärare, utan hade desse
först efter Riksdagens särskilda medgifvande i hvarje fall tillagts pension å
allmänna indragningsstaten.

Då Leverin vid den för pensionens utgående ifrågasatta tidpunkten
komme att hafva uppnått 70 års ålder och redan nu mer än 37 år bestridt,
lärarebefattning vid teknisk elementarskola samt i nära 35 år oafbrutet
tjenstgjort såsom teckningslärare vid allmänt läroverk, hade statskontoret

Statsutskottets Utlåtande N:o 1Ö.

hemstält, att Kong!. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om en
pension åt Leverin för dennes begge befattningar å tillhopa 1,100 kronor.

Enär teckningslärare vid rikets allmänna läroverk, oaktadt de måste anses
likstälda med gymnastiklärarne vid dessa läroverk, hvilka senare lärare fått sig
tillerkänd rätt till pension från allmänna indragningsstaten, anses vara i
saknad af sådan pensionsrätt, har utskottet funnit Riksdagen böra lemna
särskildt medgifvande till att pension må utgå till teckningsläraren vid allmänna
läroverket i Borås, Leverin, hvilken uppnått den lefnads- och tjenstålder
som är föreskrifven såsom vilkor för civile tjensteinnehafvares rätt till
pension från allmänna indragningsstaten. Då emellertid Leverins aflöning
såsom teckningslärare vid nämnda allmänna läroverk endast uppgått till 600
kronor samt han för sin lärarebefattning vid tekniska elementarskolan i Borås
allenast uppburit årligt arfvode, synes beloppet af pensionen skäligen böra
bestämmas till 800 kronor, hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att läraren i frihandsteckning, modellering
och bokföring vid tekniska elementarskolan i Borås samt
i teckning vid allmänna läroverket i nämnda stad Carl
Abraham Leverin må ega rätt att, sedan han undfått afsked
från sina omförmälda befattningar, från och med
månaden näst derefter, dock ej förr än efter 1895 års
ingång, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension af 800 kronor.

Angående 15:o. På grund af en utaf kanslern för rikets universitet gjord fram ställning

har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen, att extra ordinarie professoren
»oren L. F. 1 svenska språket vid universitetet i Upsala Leopold Fredrik Alexander Läffler
a Laffier. måtte förklaras berättigad att från och med månaden näst efter den, i hvilken
14‘ afsked från extra ordinarie professorsbefattningen kunde varda honom beviljadt.,
under sin återstående lifstid uppbära en årlig pension å allmänna indragningsstaten
af 3,000 kronor.

Af det statsverkspropositionen bilagda protokollet öfver ecklesiastikärenden
den 22 december 1893 (bil. 2 sid. 22) inhemtas, att Läffler enligt
intyg af läkare, lede af kronisk sjukdom i nervsystemet och på grund af
denna sjukdom under flere år varit sängliggande samt efter all sannolikhet
vore för all framtid oförmögen att sköta sin tjenst; samt att filosofiska
fakultetens vid universitetet humanistiska sektion, som hos det större akademiska
konsistoriet gjort framställning i ämnet, dervid hufvudsakligen anfört, att

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

alltsedan e. o. professuren i svenska språket år 1881 för första gången tillsattes
densamma saknat förmånen att af embetets innehafvare, Läffler, uppehållas,
utan att detta allt jemt skett genom vikarie, hvilket förhållande medfört flere
väsentliga olägenheter, bland andra den, att under åren 1881—1893 ej mindre
än sex ombyten af vikarier på platsen måst ega rum; att den ifrågavarande
e. o. professuren till följd deraf icke kunnat med afseende å vare sig undervisning
eller examination åstadkomma det gagn, som med densamma åsyftats;
att olägenheterna blifvit ännu mera behjertansvärda, sedan från och med förlidet
läsårs begynnelse en ny examensstadga börjat tillämpas, hvilken stälde
vida större kraf än förut på de tillgängliga lärarekrafterna; att den från och
med nyssnämda tid på vikarien för e. o. professorn i svenska språket lagda
undervisnings- och examensbördan måste i betraktande af vikariens svaga
aflöning anses såsom oskälig, derest det nuvarande förhållandet skulle fortfara
icke blott för en kortare tidrymd, utan kanske för en läng, obestämbar framtid,
och att sådant verkligen vore att befara, enär det för Läffler utfärdade
läkarebetyget syntes utesluta hvarje hopp, att han skulle kunna åter en gångbekläda
sitt embete.

Det större akademiska konsistoriet i Upsala hade på det lifligaste tillstyrkt
bifall till framställningen, hvarjemte statskontoret, som afgifvit utlåtande,
jemväl förordat bifall till densamma under anförande, att Läffler den 4 juni
1872 anstälts såsom docent i nordiska språk vid Upsala universitet och den
3 oktober 1881 utnämnts till sin nu innehafvande befattning samt från och
med den 1 juni 1883 på grund af sjukdom åtnjutit tjenstledighet, äfvensom
att aflöningen för e. o. professorn i svenska språket vid universitetet blifvit
genom kongl. brefvet den 1 juni 1877 faststäld till 4,000 kronor, hvaraf
3,000 kronor .utgjorde lön och 1,000 kronor tjenstgöringspenningar, äfvensom
att det enligt gällande bestämmelser icke förefunnes skyldighet för Läffler
att,^så länge han för sjukdom åtnjöte tjenstledighet, afsina aflöningsförmåner
afstå mer än tjenstgöringspenningarna.

Uti en till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet stäld
skrifvelse hade Läffler förklarat sig villig att begära afsked från sin tjenstebefattning,
derest en årlig pension till belopp lika stort med hans nu innehafvande
aflöning utan tjenstgöringspenningar, eller 3,000 kronor, blefve
honom beviljad.

Då det måste anses olämpligt, att en tjensteman, som efter endast en
kortare tids tjenstgöring varder till följd af sjukdom oförmögen att vidare
sköta sin tjenst, under sin återstående lifstid bibehålies vid tjensten och den
dermed förenade lön, under det befattningen till men för densamma uppehälles
genom vexlande vikarier, har utskottet ansett någon pension böra Läffler
Bih. till Biksd. Brot. 1894. 4 Samt. 1 Afd. 8 Häft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Angående
understöd å
äldre behof
vande folkskolelärare

[15.]

Angående
pension för
skogsingeniö
ren A. B.
Ångman
[16-]

tilläggas för att bereda honom möjlighet att kunna afgå från tjensten. Men
då Läffler, som uppnått en lefnadsålder af endast 47 år och icke har familj
att försörja, allenast omkring 1 V* år sjelf uppehållit sin e. o. professorsbefattning,
liar utskottet ansett, att beloppet af pensionen skäligen bör bestämmas till
1,500 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att extra ordinarie professoren i svenska språket
vid universitetet i Upsala Leopold Fredrik Alexander
Läffler må förklaras berättigad att från och med månaden
näst efter den, i hvilken afsked från extra ordinarie professorsbefattningen
kan varda honom beviljadt, under sin återstående
lifstid uppbära en årlig pension ä allmänna indragningsstaten
af 1,500 kronor.

16:o. Med tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet jemte upplysning, att under år 1893 åt 48 äldre behöfvande
folkskolelärare beviljats understöd med 9,975 kronor, hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad under flera föregående
år egt rum, må å allmänna indragningsstaten för år 1895
anvisa ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de närmare
bestämmelser, Kongl.Maj:t kan finna godt meddela, användas
till understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre behöfvande
folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men
derifrån erhållit afsked före år 1867.

17:o. Med anledning af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen, att skogsingeniören Axel Bernhard Ångman måtte från och med
månaden näst efter den, hvarunder han från sin befattning erhölle entledigande,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta ärlig pension
till belopp af 2,000 kronor.

Utskottet, som på de i statsrådsprotokollet öfver flnansärenden den 13
januari 1894 (sid. 6—10) anförda omständigheter finner skäligt, att någon
pension varder Ångman vid entledigande från innehafvande befattning beviljad,
får, med hänsyn dertill att han, som, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas,
är född den 19 april 1832 och år 1866 antagits till extra öfverjägare i
Kopparbergs län, således endast uppnått en lefnadsålder af 61 år och en
tjensteålder af 27 år, hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning måo på det
sätt bifallas, att skogsingeniören Axel Bernhard Ångman
må från och med månaden näst efter den, hvarunder han
från sin befattning erhåller entledigande, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig
pension till belopp af 1,500 kronor.

18:o. I en den 9 sistlidne mars till Riksdagen aflåten proposition (n:o 53) Angående
har Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsråds-^**1™,f°ren
protokollet öfver landtförsvarsärenden för samma dag, förslagit Riksdagen att 6 M. Wirmedgifva,
att f. d. gravören vid generalstabens topografiska afdelning G. M.swgs enka
Wirsings efterlemnade enka Maria Walburga Johanna Wirsing, född Sonnenleiter,
måtte från och med den 1 februari innevarande år och så länge hon
i sitt nuvarande enkestånd förblefve, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension af 300 kronor.

På grund af de i nämnda statsrådsprotokoll anförda ömmande omständigheter,
som i detta fall föreligga, får utskottet, under hänvisande till statsrådsprotokollet,
hemställa,

att Kongl. Majrts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

19:o. I en den 9 sistlidne mars till Riksdagen aflåten proposition Angående
(n:o 54) har Kongl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för samma dag!°gen Olaus
föreslagit Riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja förrådsdrängen Pettersson.
vid Stockholms utredningsförråd Olaus Pettersson en årlig pension under hans
återstående lifstid af 300 kronor, att utgå från och med månaden näst efter
den, i hvilken han erhölle entledigande från tjenstgöringen vid förrådet.

Af nämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att generalintendenten, på framställning
af intendenten vid Stockholms utredningsförråd, hemstält, att en
pension af 500 kronor måtte vid afskedstagandet beredas förrådsdrängen
Olaus Pettersson, hvilken vore 66 år gammal och vid förrådet varit anstäld
mer än 40 år; och hade generalintendenten såsom ytterligare skäl härför
anfört, att Pettersson, enligt handlingarna bifogade intyg, befunne sig i obemedlade
omständigheter och lede af reumatism och emfysem, hvarigenom han
vore mindre arbetsför, samt att billigheten vid sådant förhållande syntes
fordra, att Pettersson, hvilken under sin tjenstgöring vid förrådet blifvit väl

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vitsordad, efter sitt mångåriga och trogna arbete i kronans tjenst af staten
förunnades något bidrag till nödtorftigt lifsuppehälle på ålderdomen.

Statskontoret hade uti afgifvet utlåtande, med erinran att förrådsdrängsaflöning
utginge med 2 kronor om dagen, hemstält, det Kongl. Maj:t, med
hänsigt till de i ärendet förekommande omständigheter, täcktes till Riksdagen
aflåta proposition om beviljande åt Pettersson af en årlig pension å allmänna
indragningsstaten af 300 kronor eller samma belopp, som af Riksdagen förut
vid tvenne tillfällen åren 1874 och 1883 tillagts hvar och en af fyra vid
arméns utredningsförräd tjenstgörande förrådsdrängar.

Till denna sålunda af statskontoret gjorda framställning ansåge departementschefen
sig böra tillstyrka bifall.

Enär förrådsdrängen Pettersson icke innehaft någon fast anställning
utan endast varit af vederbörande förrådsintendent tills vidare antagen mot
viss dagaflöning, får utskottet, som befarar att beviljande af pension till en
sålunda anstäld arbetare lätt skulle hos likstälda väcka dylika anspråk, med
afseende härå föreslå,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må af
Riksdagen bifallas.

Angående 20:o. Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 6) har herr

rfe tillH- Falk hemstält, att Riksdagen måtte besluta, att vid Lifregementet till fot,
allmänna Smålands grenadiercorps och Vermlands fältjägarecorps ett antal befäl och
indragning»-underbefäl, motsvarande de vid nämnda truppförband inom hvarje grad beöfvertaligt
fintlige öfvertalige, måtte medgifvas rätt att, när de sig dertill anmälde, inbefäl
och träda på allmänna indragningsstaten under de vilkor, som Riksdagen i sådant
vid lifrege- hänseende funne lämpligt bestämma.

fmesmåiands ^ motionen har motionären erinrat om 1892 års urtima Riksdags beslut
grenadier-*i afseende å sammanslagning af Nerikes regemente och Lifregementets grenadier''corps
och corps till ett regemente samt omorganisation af Smålands grenadiercorps och
WägV Vermlands fältjägarecorps. Till följd af detta beslut skulle, så snart ske kunde,
corps, indragas vid det af Lifregementets grenadiercorps och Nerikes regemente
bildade Lifregementet till fot den styrka, hvarmed detsamma Öfverskjöte nor
malformationen af ett regemente, och vid Smålands grenadiercorps och Vermlands
fältjägarecorps den styrka, hvarmed de öfverstege den nya organisa
tionen för dessa corpser.

Nämnda indragning omfattade, hvad befälspersonalen beträffade:
vid f. d. Lifregementets grenadiercorps och f. d. Nerikes regemente:

1 öfverstelöjtnant, 1 major, 4 kaptener af l:a klass, 1 regementsqvarter -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

mästare, 1 adjutant, 4 löjtnanter af l:a klass, 4 underlöjtnanter, 4 fanjunkare,
1 regementsväbel, 8 sergeanter, 1 regementstrumslagare, 24 korporaler och
24 vice korporaler;

vid Smålands grenadier corps: 1 öfverstelöjtnant, 2 kaptener af 2:a klass,
1 adjutant, 1 regementsväbel, 8 korporaler och 8 vice korporaler;

vid Vermlands fältjägarecorps: 1 öfverstelöjtnant, 2 kaptener af l:a
klass, 2 adjutanter, 2 löjtnanter af l:a klass, 2 löjtnanter af 2:a klass, 2
underlöjtnanter, 2 fanjunkare, 1 bataljonsadjutant, 1 regementsväbel, 2 sergeanter
af l:a klass, 1 sergeant af 2:a klass, 11 korporaler och 11 vice korporaler.

Emellertid hade, fortsätter motionären, synnerligast bland de yngre
officerarne och und erofficer a rne temligen mänga, af de mörka framtidsutsigterna
mer eller mindre framtvungna, transporter till andra regementen egt rum, och
genom befordran till andra regementen samt genom afskedstagande hade den
öfvertaliga personalen ytterligare så pass minskats, att den vid 1893 års slut
utgjorde:

vid Lifregemente till fot: 1 kapten af l:a klass, 1 kapten af 2:a klass,
1 regementsqvartermästare, 3 fanjunkare, 1 regementsväbel och 1 regementstrumslagare
;

vid Smålands grenadiercorps: 1 öfverstelöjtnant, 2 kaptener af 2:a
klass och 1 regementsväbel;

vid Vermlands fältjägarecorps: 1 kapten af l:a klass, 2 adjutanter, 2
fanjunkare, 1 regementsväbel och 1 bataljonsadjutant.

Efter att (sid. 2—4 i motionen) hafva anfört några exempel på huru
den enskilde komme att drabbas af de förändrade förhållanden i afseende å
ifrågavarande truppförband, som uppstått genom 1892 års urtima Riksdags
beslut, samt (sid. 4—7) redogjort för de åtgärder som förut i liknande fall, då
förändring af Vermlands fältjägarregemente och Marinregementet egt rum, af
Riksdagen beslutits, anför motionären följande: Då redan förut befordringen
inom armén ginge så långsamt, att, i regel, subalternofficerare ej uppnådde
kaptensgraden och sergeanter ej fanjunkaregraden förr än vid omkring 40
års ålder, sä skulle otvifvelaktigt inträffa, att en stor del af de nuvarande
subalternofficerarne och sergeanterne vid de truppförband, hvarom här vore
fråga, ej kunde nå kaptens- eller fanjunkaregraden förr än vid omkring 50
års ålder, och många säkerligen ändå senare, eller till och med efter uppnådd
pensionsålder. Att, i följd häraf, truppförbandens tjenstbarhet måste i hög
grad nedsättas, dä nästan alla befälsgrader. komme att beklädas af relativt
öfverårig personal, ansåge motionären sjelfklart, och något intresse för tjensten
kunde man för öfrigt, under sådana förhållanden, icke begära af dem, som,
utan egen förskyllan, dömdes till en sådan lott och derigenom beröfvades

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

den eggelse och uppmuntran, som läge i hoppet att inom en rimlig tid komma
i åtnjutande af bättre lönevilkor och tryggare lefnadsställning.

Dessa missförhållanden kunde numera visserligen ej fullständigt undanrödjas,
helst de hade existerat under hela det sist förflutna året; men om
ett antal befäl och underbefäl, motsvarande de inom hvarje grad nu befintlige
öfvertalige, tillätes inträda på allmänna indragningsstaten, så förmodade
motionären att många af de äldre skulle begagna sig deraf, och att således
inom en relativt dräglig tid normala förhållanden komme att inträda.

Utskottet får med anledning af motionen meddela följande, utskottet
tillhandahållna uppgift å öfvertalig personal på stat af officers och underofficers
grad vid ifrågavarande truppförband.

■	Vid Lif-regementet till fot.	Vid Smålands grenadier-	Vid Vermlands fältjägare-	Summa.
Officerare.	corps.	corps.


Öfverstelöjtnant och corpschef1)......	—	V	—	J)i
Kapten, l:a klass.................................	_	_	i	i
Kaptener, 2:a klass ...........................	—	2		2
Regementsqvartermästare ..................	1	—	—	1
l:a regementsadjutant........................	—	—	i	1
2:a regementsadjutant2).....................	—	—	s)i	2)1 \|
Summa	1	3	3	7 ''
Underofficerare.
Fanjunkare............................................	2	—	2	4
Regementsväblar .................................	1	1	1	3
Bataljonsadjutant.................................	—	—	1	1
1 Sergeant, l:a kl..................................	—	—	1	1
Summa	3	1	5	9

Anmärkningar:

*) Majors- och corpschefsbefattningen dock obesatt till dess öfverstelöjtnants- och corpschefsbefattningen
kan indragas.

a) Omedelbart förestående är transport för en löjtnant af 2:a kl. vid corpsen till annat
regemente. Den efter honom ledigblifna löjtnantsbeställningen af 2:a kl. kommer då att tills
vidare hållas vakant.

Antalet öfvertaliga officerare vid de tre truppafdelningarna kan sålunda i sj elfva verket
sägas vara inskränkt till 5.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Spel.

Regementstrumslagare........................

Fältmusikant.........................................

Vid lif-regementet
till fot.

Vid

Smålands

grenadier-

corps.

Vid

Vermlands

fältjägare-

corps.

Summa

—

Summa

—

Då således, derest missförhållanden, på sätt motionären angifvit, skulle
i berörda hänseende förefinnas, desamma, enligt hvad ofvanstående uppgift
ådagalägger, redan blifvit genom befordran eller transport af öfvertaligt befäl
från ifrågavarande truppförband till stor del afhjelpta och ytterligare sådan
befordran eller transport torde vare att motse, hemställer utskottet,

att herr Falks omförmälda motion ej må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

2Ro. I nuvarande ordinarie anslaget till allmänna indragningsstaten, Angående
som utgår i kontant anvisning med 1,784,257 kronor och i ersättning för anslag et till
indragen indelning m. m. med 600 kronor eller med tillsammans 1,784,857indragning»
kronor, har Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen icke föreslagit annan för- staten.
ändring, än att, för afrundande af samtliga hufvudtitlarnes slutsumma, samma t17*]
anslag måtte höjas med 1,535 kronor till 1,786,392 kronor; och får utskottet
hemställa,

att utskottet vid uppgörande af riksstaten för år 1895
må ega att i kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten
vidtaga den jemkning, som för jemnande af riksstatens
slutsumma kan blifva erforderlig.

Stockholm den 20 april 1894.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Reservationer:

vid punkten 2:o mom. b (angående ändring i reglementet för småskolelärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt):

af herr O. A. Ericsson;

vid punkten ll:o (angående pension för generaldirektören grefve
R. Cronstedt):

af herrar grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, friherre V. W. von
Otter, A. G. L. Billing, F. Boström, E. Fränekel, O. M. Björnstjerna,
R. G. von Hedenberg, friherre C. G. A. Klingspor, I. Kerfstedt, F. E.
Pettersson och S. E. W. Brehmer, hvilka ansett utskottet höra hemställa:

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, det generaldirektören
och chefen för jern vägsstyr elsen grefve Rudolf Cronstedt
må, då han efter företeende af behörigt intyg om försvagadt
helsotillstånd från bemälda embete undfår nådigt
afsked, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 6,200 kronor, att
utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder
afsked blifver honom beviljadt; dock att, derest grefve
Cronstedt kommer att vid embetet qvarstå så länge, att
han varder berättigad till pension från statens jernvägstrafiks
pensionsinrättning, den honom å allmänna indragningsstaten
beviljade pensionen skall minskas med motsvarande
belopp;

vid punkten 12:o (angående pension åt f. d. öfverbibliotekarien Gr. E.
Klemmings enka):

af herrar P. Pehr sson och C. Persson;

vid punkten 13:o (angående pension för konsistoriinotarien E. R.
Henschen):

af herrar grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, friherre F. W. von
Otter, A. G. L. Billing, F. Boström, E. Fränekel, O. M. Björnstjerna,
R. G. von Hedenberg, F. E. Pettersson, S. E. W. Brehmer och N. Fosser,
hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag måtte erhålla följande
lydelse:

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 33

»Pa grund af hvad sålunda till statsrådsprotokollet blifvit anfördt
anser utskottet, att någon pension bör beviljas konsistorienotarien Henschen.
Men då Riksdagen under likartade förhållanden år 1877 beviljade åt
konsistorienotarien J. Priedleif allenast 3,000 kronor i årlig pension, finner
utskottet den åt Henschen föreslagna pensionen böra till samma belopp
begränsas.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att notarien hos domkapitlet i Upsala Erik
Rudolf Henschen må förklaras berättigad att från och med
månaden näst efter den, i hvilken afsked från konsistorienotariebefattningen
varder honom beviljadt, under sin återstående
lifstid uppbära årlig pension å allmänna indragningsstaten
till belopp af 3,000 kronor.»

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. Litt. A.

Allmänna indragningstaten.

Ny anvisning.

Vaktkonstaplarne vid kronoarbetsstationen å Borghamn, Anders Carlsson
och Per Johan Jarl hvardera 400 kronor, fyllnadspension......

Vaktkonstapeln vid kronoarbetsstationen å Borghanm Frans Oskäl

Dahl, fyllnadspension..........................................................................

Geodeten vid generalstabens topografiska afdelning Emil Gellerl
Wolyn, pension ......................................................•............................

Fredrik Ågren, pension.

Josefina Åkerström född Malmqvist, pension......................

Länsmannen i Vedbo härads vestra distrikt af Elfsborgs 1

August Freudenthal. fyllnadspension ..................................

Landtbruksingeniören i Kopparbergs län Pehr Edvard Wallin
F. d. öfverblibliotekarien vid kongl. biblioteket G. E. Klemmi

Klara Lovisa Klemming, född Schönberg, pension.............

Läraren i frihandsteckning, modellering och bokföring vid
elementarskolan i Borås Carl Abraham Leverin, pension

Leopold Fredrik Alexander Läffler, pension ..................................

Understöd åt f. d. folkskolelärare, som erhållit afsked före år 1867
Skogsingeniören Axel Bernhard Ångman, pension ..............................

Kronor.	ö.
800
250	—
1,600	—
350	—
200	—
400	—
1,600	—
1,200	—
800	—
1,500	_
10,000	—
1,500	—
300	—

Summa | 20,5001—

Bil. Litt. B.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

T.pt j

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1894 års riksstat anslår:

Anvisning i kontant.	Ersättning för indragen in-delning m. m på förslag.	Summa
Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.
112,286				112,286
101,428	—			101,428 .
243,640 219,470		_		243,640 219,470
675,824	i—	—	—	\| 675,824

Pensions- och

A. Pensions -

Civilstatens pensionskassa:

Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman ...............

Dito, för deras enkor och omyndiga barn ...........................

Ersättning för mistade löneinnehållningar ...........................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ............

För pensionering af kommissionslandtmätare jemte deras
För dito af tjensteman och betjente vid skogsstaten och
För dito af föreståndare, lärare och betjente vid tekniska
För dito af embets- och tjensteman samt betjente vid väg på

ordinarie stat äfvensom af deras enkor och barn......

Arméns pensionskassa:

Ersättningar för mistade löneinnehållningar ........................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ............

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter beta! och

Vadstena krigsmanshnskassa......................................................

Flottans pensionskassa:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden...............................................................

» gratialfonden..................................................................

» pensionering af flottans befäl och underbefäl med
» dito af flottans och lotsverkets gemenskap (deraf
timmermans- och handtverksstaterna inrättade

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Litt. B.

riksstatens Nionde hufvudtitei.

		Förslag till blifvande riksstat:
indra gn i n gsstaterna.		Anvisning i kontant.	Ersättning för indragen in-delning m. m. på förslag.	Summa.
staten.	37,500: —	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.
	45^000: —
	2*246: —
	6,540: —
enkor och barn ...................................................... skogsskolorna.........................................................	7^200: — 9,000: —
högskolan..............................................................	3^500: —
och vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön	1,300: —	112,286				112,286
	4,640: — 28,080: — 67.708: —

underbefäl med vederlikar....................................	100,428 243,640				100,428 243,640
-			_	_
............................................................ 36,320: — ............................................................ 16,650: — vederlikar, förslagsanslag ....................................	52,970: — 100,000: —
högst 9,030 kronor till öfen för daglönare å f. d. invalidstat) förslagsanslag....................................	66,500: —	219,470			_	219,470	.
	Transport	675,824	-			675,824	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1894 års riksstat anslår:
Anvisning i kontant.	Ersättning för indragen in-delning m. m. på förslag.	Summa.
Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.
675,824 60,350 4.000 78,000 69,851 357,373 63,500 6.000	—		—	675,824 60,350 4.000 78,000 69,851 357,373 63,500 6.000	—	Invalidhusfonden........................................................................... För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt att af tullmedlen Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid Bidrag till folkskolelärares pensionering ................................. Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa ............... Bidrag till kongl. teaterns pensionskassor ..............................
1,314,898	—		—	1,314,898	—
						B. Allmänna
1,784,257	—	600	—	1,784,857	—	Till diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande anvisning i Ökas för jemnande af samtliga hufvudtitlarnes slutsummor
3,099,155	—	600	—	3,099,755	1-

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Förslag till blifvande riksstat:

Transport

direkt utgå, förslagsanslag.......................................

allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. ni.

S:gr

indragniiigsslaten

kontant.................................................................. 1,784,257: —

med........................................................................ 1,535: —

Summa

		Ersättning för
Anvisning		indragen in-
i kontant.		delning m. m.
		på förslag.
Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
675,824				675,824
60,350	—		—	60,350	—
4,000	—	—	—	4,000	—
78,000	—		—	78 000	—
69,851	—		—	69,851	—
357,373	—		—	357,373	—
63,500	—		—	63,500	—
. 6,000	—		—	6,000	—
1,314,898	—		—	■ 1,314,898	—
1,785,792		600		1,786,392
3,100,690 —	600	—	3,101,290	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. Litt. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslag under riksstatens
Nionde hufyudtitel.

•	Kronor.	ö.
Pensionsstaten.
För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering
samt till fyllnadspensioner, förslagsanslag ....................................	1,540,000	—

Stockholm, Associations-Boktryekeriet, 1894.