Statsutskottets Utlåtande N:o 10 (Utlåtande 1893:Su10 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 24 febr. 1893, kl. 9 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensions- och
indragningsstaterna.

(Va U. A.)

Pensionsstaten.

l:o. Enär amiralitetskrigsmanskassan numera jemlikt kongl. regie- Angående
mentet den 22 januari 1892 benämndes Flottans pensionskassa, har Kongl. flott?ns
Maj:t föreslagit, att den under ifrågavarande stat uppförda anslagsrubriken PkassaS~

»Amiralitetskrigsmanskassan» måtte uppföras under den förändrade benäm- t1*]
ningen »Flottans pensionskassa».

Utskottet, som icke haft något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t i
detta hänseende föreslagit, hemställer,

att Kongl. Maj:ts omförmälda framställning må af Riksdagen
bifallas.

2:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, i afseende å Angående
kostnaderna för småskolelärares ni. fl. ålderdomsunderstödsanstcilts förvaltning f nsfa^eri,
och verksamhet under år 1894, medgifva, mnqmaf''

att Kongl. Maj:t måtte för sistnämnda år bestämma de belopp, som,..l<mn8kole''ll
för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blefve erforderliga; samt åiderdnmsatt
de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i öfrigt understödsunder
nämnda år erforderliga medel mätte af Kongl. Magt, i den mån in-anåri89A
Bih. till Riksd. Frot. 1893. 4 Sami 1 Afd. 8 Haft. (N:o 10.) 1 t2*]

Statsutskottets Utlåtande N:a 16.

flutna afgifter icke vore att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel såsom
förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den man de under året
inginge, eller, derest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga,
anmälas till ersättande af Riksdagen.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har, såsom af det statsverkspropositionen
bilagda statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den
31 december 1892 (bil. 1, sid. 7) inhemtas, statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
till en början erinrat, att Kongl. Maj:t vid aflåtande
till 1892 års lagtima Riksdag af proposition angående inrättande af en
anstalt för beredande af ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid
småskolor och mindre folkskolor äfvensom icke ordinarie lärare och lärarinnor
vid folkskolor, hvilken anstalt skulle benämnas småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
och träda i verksamhet med år 1893 samt förvaltas af
direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning, tillkännagifvit, att,
derest en dylik anstalt på de af Kongl. Maj:t föreslagna grunder komme
till stånd, Kongl. Maj:t skulle framdeles ej mindre, efter det närmare erfarenhet
vunnits angående omfånget af de göromål, som tillhörde anstalten, samt dessa
göromåls lämpliga fördelning, till Riksdagen afgifva förslag till stat för
anstalten än äfven, i den män särskildt bidrag från statsverket till anstaltens
uppehållande blefve erforderligt, till Riksdagen aflåta proposition om uppförande
i riksstaten af härtill erforderligt anslag; hvaremellertid Kongl.
Maj:t, i afseende å kostnaderna för anstaltens förvaltning och verksamhet
under år 1893, föreslog Riksdagen att medgifva, att de belopp, som för
bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr under år 1893 blefve erforderliga,
finge af Kongl. Maj:t bestämmas, samt att de för berörda förvaltningskostnad
och för anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga medel finge
af Kongl. Maj:t, i den män från skoldistrikten influtna afgifter icke vore
att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott, att antingen
ersättas af berörda afgifter, i den mån de under året till anstalten inginge,
eller, derest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas
till ersättande af Riksdagen.

Riksdagen, som antog de föreslagna grunderna för understödsanstalten
med allenast några mindre jemkningar, biträdde jemväl Kongl. Maj:ts förslag
i afseende å kostnaderna för anstaltens förvaltning och verksamhet under
år 1893.

Sedan Kongl. Maj:t den 22 sistlidne juni, med godkännande af Riksdagens
beslut i ämnet, fäststält och låtit utfärda reglemente för understödsanstalten,
hade Kong! Maj:t, enligt hvad departementschefen vidare anfört,
den 11 november 1892, efter det direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning
afgifvit förslag, meddelat bestämmelser angående arbetets anord -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

nande inom anstalten för år 1893 samt om bestridandet af anstaltens förvaltningskostnad
och öfriga utgifter under samma år.

Då anstalten först med år 1893 komme att träda i verksamhet och
följaktligen någon erfarenhet om kostnaderna för dess förvaltning ej vore
vunnen, kunde, enligt departementschefens mening, något förslag icke ännu
afgifvas till definitiv reglering af anstalten. Direktionens förslag vore visserligen
uppgjordt med det antagande, att detsamma skulle finnas i allt väsentligt
tillämpligt äfven för framtiden, men direktionen hade dock framhållit,
hurusom erfarenheten efter någon tids verksamhet inom anstalten kunde
komma att visa behof af förändringar; och vid dessa förhållanden ansåge
departementschefen en provisorisk anordning vara nödig jemväl för år 1894.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot hvad sålunda blifvit
anfördt och hemstäldt, tillstyrker,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen
bifallas.

3:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 101) har herr Angående
M. Andersson i Löfhult på anförda skäl föreslagit, att Riksdagen måtte i ^gratial
skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t behagade vidtaga åt- från
gärder, att manskapet vid krigsmagten, korporaler och vice korporal’ och jJ^glimangderas
vederlikar inberäknade, måtte komma i åtnjutande af högre gratial huskassa.
efter afskedet från krigstjensten, än hvad som nu vore fallet.

Med anledning af en vid 1891 års Riksdag väckt motion i fråga om
förhöjning i vissa fall af de från Vadstena krigsmanshuskassa utgående gratial,
yttrade statsutskottet bland annat, att i saknad af utredning rörande de
kostnader, som den då föreslagna åtgärden skulle föranleda, utskottet ansåge
betänkligt att fatta beslut om större eller mindre förhöjning af ifrågavarande
gratial, helst erfarenheten angående andra pensionskassors svårigheter att
fullgöra sin pensioneringsskyldighet borde mana till varsamhet vid frågor om
pensioners förhöjande; och hemstälde utskottet för den skull, att motionen
icke måtte af Riksdagen bifallas, hvilken hemställan vann Riksdagens godkännande.

Hvad sålunda i detta ämne anförts finner utskottet i hufvudsak
fortfarande ega giltighet, hvarför utskottet anser sig ej heller nu böra biträda
förslag om förenämnda gratial förhöjande, utan föreslår,

att herr M. Anderssons omförmälda motion icke må
föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Angående 4:o. I afseende å pensionsstaten, för hvilken gällande riksstat upp under3pen-

^ager 1,314,898 kronor, har Kong! Maj:t i afseende å anslagsbeloppen icke
sionsstaten. föreslagit någon förändring; och får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1894 uppföra
anslagen under pensionsstaten till oförändrade belopp.

Allmänna indragningsstaten.

Angående 5:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att för förrådsvaktmästaren vid Jön "orråiUvakt-köpings

regemente Adolf Bragd måtte å allmänna indragningsstaten uppföras
mästaren en pension af 200 kronor, att af honom under hans återstående lifstid årligen
A Bragd, åtnjutas, med beräkning från och med månaden näst efter den, då han erhölle
'' afsked från vaktmästarebefattningen.

Af det vid statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden den 2 december 1892 (bil. 2, sid. 14) inhemtas, att
chefsembetet vid Jönköpings regemente — under förmälan, att Bragd anhållit
om afsked från vaktmästaresysslan med begäran om utverkande åt honom af
någon pension vid afskedstagandet — på anförda skäl och med öfverlemnande
af tjensteförteckning samt läkare- och prestbetyg för Bragd äfvensom vederbörligt
intyg angående Bragds ekonomiska ställning, hemstält, att Kongl.
Maj:t måtte bevilja Bragd, som saknade förmåga att genom arbete bidraga
till sitt uppehälle, en pension å allmänna indragningsstaten med ett belopp,
motsvarande vaktmästarearvodet, eller 250 kronor årligen, att utgå från och
med månaden näst efter den, då Bragd erhölle afsked.

Af nyssberörda handlingar framgår, att Bragd, som vore född den 25
september 1831 och år 1850 antagits till soldat vid Jönköpings regemente,
der han, efter undergången korporalsexamen, befordrats till vice korporal år
1864, till korporal år 1871 och till distinktionskorporal år 1881, från och
med den 16 maj 1885 innehaft förrådsvaktmästaresysslan vid regementet,
samt att han städse med synnerlig ordning och redbarhet skött sina åligganden
samt iakttagit ett hedrande uppförande, äfvensom att han numera till
följd af dålig hörsel, minskad synförmåga, ålderdomssvaghet och betydlig
ålderdomsdarrning vore oförmögen att. genom arbete bidraga till sitt uppehälle
och sålunda vore i behof af understöd.

Uti infordradt utlåtande hade arméförvaltningen med stöd af nämnda
handlingar samt då billigheten syntes fordra, att Bragd, som efter mångårigt
och väl vitsordadt arbete i kronans tjenst måste i anseende till bristande
arbetsförmåga taga afsked, blefve från allmänna medel hugnad med något

Statsutskottets Utlåtande N:o 10

bidrag till sitt uppehälle på ålderdomen, hemstält, att, i likhet med hvad vid
jemförliga fall tillförene egt rum, Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta
proposition om uppförande för Bragd på allmänna indragningsstaten af ett
årligt belopp, motsvarande hans vaktmästarearfvode, eller 250 kronor.

Statskontoret, hvars utlåtande genom remiss jemväl infordrats, hade
i likhet med arméförvaltningen ansett skäl vara för handen, att hos Riksdagen
gjordes framställning om uppförande åt Bragd å allmänna indragningsstaten
af en årlig pension, hvars belopp dock statskontoret, med afseende å
Bragds ålder och tiden, hvarunder han innehaft förrådsvaktmästaresysslan,
ansett böra bestämmas till 200 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen
bifallas.

6:o. På derom af chefen för fortifikationen gjord och af arméför- Angående
valtningen under tillstyrkan af bifall till Kongl. Maj:t öfverlemnad fra^ ^ngbåtsblfäiställning,
har Kongl. Maj:t föreslagit, att åt befälhafvaren ä kronans vid hafvaren
Karlsborgs fästningsbyggnad använda ångfartyg, pumpmästaren Frans Björ-F’ BFrhnsUng
måtte från allmänna indragningsstaten beviljas en årlig pension af 600
kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, då han blefve från
sina förenämnda befattningar entledigad.

Såsom af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 31 december
1892 (bil. 3, sid. 17) inhemtas, hade chefen för fortifikationen till
stöd för framställningen anfört:

att Björling, hvilken vore född den 10 januari 1828, tjenstgjort mera
än 41 år såsom befälhafvare å kronans vid Karlsborgs fästningsbyggnad använda
ångfartyg;

att han under den långa tid, han varit anstäld i kronans tjenst, med
nit och omtanka samt pålitlighet och skicklighet fullgjort sitt ansvarsfulla
kall, samt så väl härigenom som genom den sorgfälliga och noggranna vård
han egnat fartygen och deras maskiner varit kronan till stor nytta;

att, såsom af ett handlingarne bifoga dt läkarebetyg framginge, Björling,
i följd af ålder och^kronisk muskelrheumatism, vore mindre förmögen
att längre fortsätta sin verksamhet såsom ångbåtsbefälhafvare, och att hans
tjenstgöring i nämnda egenskap, om icke framkallat, åtminstone i hög grad
bidragit till ifrågavarande sjukdoms uppkomst; samt

att Björling, hvilken jemte sin förutnämnda befattning innehaft anställning
såsom pumpmästare vid Karlsborgs fästning, för båda dessa befattningar
uppburit aflöning, uppgående i medeltal till ett sammanlagdt belopp

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

af endast 1,150 kronor årligen, och att han, som vant till fullo upptagen af
berörda befattningar, och derigenom hindrats att på annat sätt skalfa sig
någon tillökning i inkomster, å nämnda ringa lön icke kunnat göra några
besparingar för sig och sin familj till skydd mot nöd och bekymmer på
ålderdomen.

Statskontoret hade uti afgifvet utlåtande, med tillkännagifvande, att
enligt till statskontoret ingånget meddelande, Björlings aflöning såsom ångbåtsbefälhafvare
och pumpmästare vid Karlsborgs fästning under år 1891
uppgått till sammanräknadt 1,267 kronor, samt att han dessutom åtnjöte
förmånen af fri bostad och vedbrand, hemstält, att, då den föreslagna pensionen
i förhållande till Björlings långa tjenstetid, och de af honom åtnjutna
löneförmåner ingalunda kunde anses vara för högt tilltagen, chefens för
fortifikationen ifrågavarande framställning måtte bifallas.

Enär Björling, som icke varit anstäld med lön å stat, icke synes
oförmögen att i någon mån genom eget arbete bidraga till sin försörjning,
får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att åt befälhafvaren å kronans vid Karlsborgs
fästningsbyggnad använda ångfartyg, pumpmästaren
Frans Björling må från allmänna indragningsstaten
beviljas en årlig pension af 500 kronor, att utgå från
och med månaden näst efter den, då han varder från sina
förenämnda befattningar entledigad.

Angående 7:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att åt

pension för- aflida underofficerskorporalen vid Pa eldare- och handtverkskompaniet vid
cersknrpora-flottan n:o 102 Sven Olof Anderssons enka, Mathilda Andersson, måtte på
^™”allmänna ''n^,''aS''n''n^ss^afen beviljas en årlig pension af 100 kronor, att utgå
Znka18 från och med innevarande år under hennes återstående lifstid, så länge hon
[5.] lefde ogift.

Af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 12 januari 1893
(bil. 4, sid. 20) inhemtas, att underofficerskorporalen Andersson, hvilken såsom
dykare varit anstäld å kanonbåten Svensksund under den expedition till
rikets vestra kust, som år 1891 företagits med nämnda fartyg, den 14 december
samma år ljutit döden under tjenstgöring i berörda egenskap vid arbete
för upptagande af en söder om Elfsborgs fästning sjunken bogsei-bät;
att den efter mannens död upprättade bouppteckning visat en brist i boet
af 327 kronor 33 öre; samt att enkan, hvilken i äktenskapet med honom

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

egde ett minderårigt barn, enligt ett af förste bataljonsläkaren vid kongl.
flottan Fr. Baeckström den 13 april 1892 utfärdadt läkareintyg ej kunde till
följd af blodbrist och underlifslidande samt nedsatta kroppskrafter i någon
betydlig mån bidraga till sitt lifsuppehälle. Marinförvaltningen hade, i betraktande
af sålunda föreliggande bevekande omständigheter och med hänsyn
särskild! dertill, att Andersson trätfats af döden under utöfningen af sitt farliga
yrke i flottans tjenst, funnit den af enkan, som, enligt gällande reglemente
för flottans pensionskassa, icke egde uppbära understöd derifrån med
högre belopp än 18 kronor årligen under fem års tid, gjorda ansökning synnerligen
behjertansvärd och förty hemstält, att proposition måtte aflåtas till
Riksdagen om anvisande från allmänna indragningsstaten af en årlig pension
af 100 kronor, att till henne utgå, så länge hon lefde ogift.

Statskontoret hade uti afgifvet utlåtande jemväl tillstyrkt bifall till den
ifrågasatta pensionens beviljande.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna
Riksdagens bifall.

8:o. Med anledning af en utaf undervisaren i fiskodling friherre G. Angående
C. U. Cert er ström gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att friherre
Cederström måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder häri från i fiskodling
sin befattning erhölle entledigande, under sin återstående lifstid å allmänna^rl^e^fr.
indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp af 1,200 kronor. ström.

Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver
civilärenden den 22 december 1892 (bil. 5, sid. 23) inhemtas, att friherre
Cederström, som vore född den 10 maj 1806, på grund af kongl. bref den
9 november 1854 och den 12 januari 1855 af landtbruksakademiens förvalt
ningskomité första gången antagits att, enligt med honom upprättadt kontrakt,
under en tid af 3 år, räknadt från 1855 års början, vara verksam för fiskafvelns
befrämjande i riket, hvartill hörde så väl att fortsätta de af honom
påbörjade forskningar i ämnet som ock att med råd och upplysningar rörande
ändamålsenligaste sättet för odling af fisk tillhandagå dem af allmänheten,
som sådant åstundade, allt emot uppbärande från anslaget till fiskerinäringens
understöd af ett årligt arfvode utaf 600 riksdaler banko; att nämnda uppdrag
blifvit förlängdt på grund af särskilda kongl. bref den 27 mars 1858,
den 21 januari 1859 och den 9 mars 1860, hvarje gång på ett årstid, och
på grund af kongl. bref den 25 januari 1861 för dä innevarande statsregleringsperiod
emot uppbärande från och med år 1858 af ett ökadt arfvode
utaf 1,500 riksdaler riksmynt, samt att Kongl. Maj:t den 12 februari 1864

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

förklarat, att friherre Cederström, med hänsigt till de af honom under en
lång följd af år ådagalagda gagneliga bemödanden för fiskerinäringens utveckling,
finge framgent tills vidare bibehållas vid den befattning, han i afseende
å fiskerierna dittills innehaft, på enahanda vilkor, som i det enligt
kongl. hrefvet den 25 januari 1861 upprättade kontrakt funnes bestämda,
och emot åtnjutande af i detta kontrakt faststälda samt från anslaget till
»fiskerinäringens understöd» utgående arfvode och reseersättning, utgörande
i förra hänseendet 1,500 riksdaler årligen.

Landtbruksstyrelsen hade uti afgifvet utlåtande vitsordat, att friherre
Cederström allt jemt med nit och skicklighet varit verksam för fiskerinäringens
befrämjande och så väl genom i sådant afseende meddelade upplysningar
och råd som genom af trycket utgifna skrifter gagnat idkarne af denna
näring, hvarjemte styrelsen hemstält, att, då friherre Cederström till följd af
sin numera uppnådda höga ålder icke längre kunde, såsom förut, gagna utvecklingen
af den näring, hvaråt han under 37 år egnat tid och krafter,
samt det från anslaget till fiskerinäringens understöd till honom utgående
arfvodesbelopp, 1,500 kronor, syntes kunna för denna näring fördelaktigare
användas, derest genom detsammas anlitande yngre krafter kunde vinnas för
fiskerinäringens tjenst, Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition
om beviljande åt friherre Cederström af pension å allmänna indragningsstaten
till belopp, motsvarande berörda arfvode eller 1,500 kronor, att utgå frän och
med månaden näst efter den, hvarunder han blefve från ifrågavarande befattning
entledigad.

Statskontoret, som, ehuru någon rätt till pension icke vore tillförsäkrad
innehafvaren af omförmälda befattning, dock ansett, att friherre Cederström
med afseende å hans höga ålder och långa samt väl vitsordade verksamhet
i fiskerinäringens tjenst, gjort sig förtjent att komma i åtnjutande af ''den
begärda pensionsförmånen, hade i afgifvet utlåtande hemstält om bifall till
ansökningen på sätt landtbruksstyrelsen föreslagit.

Vid den höga ålder friherre Cederström uppnått, synes han icke lämpligen
böra vid ifrågavarande uppdrag bibehållas; och torde vid hans entledigande
någon pension böra honom beviljas. Dock har utskottet, med hänsyn
dertill att friherre Cederström, om hvilkens ekonomiska omständigheter upplysning
saknas, icke varit anstäld med lön å stat utan endast tillförordnad
mot arfvode, ansett det föreslagna pensionsbeloppet skäligen böra nedsättas till
800 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att undervisaren i fiskodling friherre Gustaf

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Carl Ulrik Cederström må från och med månaden näst
efter den, hvarunder han från sin befattning erhåller entledigande,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till belopp af 800 kronor.

9:o. På derom af stuteriöfverstyrelsen gjord framställning har Kongl. Angående
Maj:t föreslagit, att beridaren vid Ottenby stuteri Magnus Robert Eticsson"il
måtte från och med månaden näst efter den, under hvilken han från befatt- a. Ericsson.
ningen entledigades, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten 170
uppbära en årlig pension af 1,200 kronor.

I det statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver civilärenden
den 31 december 1892 (bil. 6, sid. 26) upplyses, att Ericsson, som
vore född den 6 februari 1833, blifvit den 1 november 1851 antagen till
volontär vid Kronprinsens husarregemente och år 1853 utnämnd till sergeant
vid samma regemente, hvarifrån han afgått år 1857, då han i enahanda
egenskap erhållit anställning vid Skånska husarregementet; att Ericsson den
20 november 1858 blifvit antagen till beridare vid Ottenby stuteri, hvilken
befattning han ännu innehade; att Ericsson åren 1861 och 1862 under sammanlagd
t fem månader fört befäl vid stuteriet; samt att, enligt ett af t. f.
stuterichefen, majoren C. A. Siwers den 29 september 1892 utfärdadt intyg,

Ericsson under den tid Siwers varit t. f. chef för stuteriet, eller allt sedan
den 1 januari 1888, med berömvärd ordning, nit och skicklighet fullgjort
alla de till beridarebefattningen hörande göromål på ett sätt, som fordrade
aktningsfullt erkännande, äfvensom under kortare tider under Siwers frånvaro
fört befälet öfver stuteriet med största pålitlighet.

Enär, till följd af den beslutade indragningen af Ottenby stuteri, Ericssons
befattning derstädes snart nog blefve öfverflödig, hade stuteriöfverstyrelsen,
under åberopande af Ericssons berömvärda nit och städse ådagalagda
pålitlighet, skicklighet och välförhållande vid fullgörande af sina åligganden,
hemstält, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att Ericsson finge från
och med månaden näst efter den, hvarunder han erhölle afsked från nu innehafvande
beställning såsom beridare vid Ottenby stuteri, under sin återstående
lifstid af allmänna medel åtnjuta en årlig pension, motsvarande åttio
procent af den enligt gällande stat till Ericsson utgående kontanta lön, med
1,200 kronor.

Statskontoret hade uti afgifvet utlåtande — jemte erinran att, enligt
af Kongl. Maj:t den 14 december 1888 faststäld aflöningsstat, beridaren vid
Ottenby stuteri, hvilken hade skyldighet att vid stallskolan undervisa i ridning,
åtnjöte, förutom vissa naturaförmåner, i kontant lön 1,500 kronor —
med afseende å Ericssons långa och fördelaktigt vitsordade tjenstgöring samt
Bill. till liiksd. Prof. 1893. 4 Samt. 1 Afd. 8 Häft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

hvad af stuteriöfverstyrelsen i (ifrigt blifvit anfördt, ansett Ericsson väl förtjent
att undfå pension å allmänna indragningsstaten till det för honom föreslagna
belopp, samt förty tillstyrkt bifall till stuteriöfverstyrelsens ifrågavarande
framställning.

På grund af sålunda åberopade omständigheter finner utskottet skäligt,
att åt beridaren Ericsson må vid hans entledigande från befattningen beredas
någon pension, hvars belopp emellertid, med afseende derå att Ericsson, sedan
han afgått från beställning vid armén såsom sergeant, icke erlagt afgifter för
beredande åt sig af pension, och dessutom icke synes oförmögen att sjelf
bidraga till sin försörjning, lämpligen torde böra begränsas till 1,000 kronor.

Utskottet hemställer för den skull,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att beridaren vid Ottenby stuteri Magnus
Robert Ericsson må från och med månaden näst efter den,
under hvilken han från befattningen entledigas, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension af 1,000 kronor.

Angående iO:o. Med anledning af en derom utaf stuteriöfverstyrelsen gjord

sMeriveteri-framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att stuteriveterinären vid Flyinge
nären c. A. hingstdepöt Carl Axel Johan von Zweigbergks enka Maria Malm von ZweigbergksZZla.
l)er9k’ född Hyllén, måtte, så länge hon förblefve enka, å allmänna indragy
[8.] ningsstaten åtnjuta en årlig pension af 400 kronor, att utgå från och med
juli månad år 1892.

Af bilagda statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 31 december
1892 (bil. 6, sid. 26), inhemtas:

att stuteriveterinären von Zweigbergk, som, född år 1833, blifvit år
1856 antagen till sqvadronshästläkare och år 1861 förordnats till veterinär
vid Flyinge stuteri, år 1863 erhållit konstitutorial å sistnämnda tjenst, hvilken
han innehaft till sin den 30 sistlidne juni timade död, hvarförutom von
Zweigbergk tjenstgjort vid hästpremieringen inom Malmöhus län under åren
1861—1891, företagit åtskilliga resor i utlandet för inköp af hästar så väl för
statens som för enskildes räkning samt utgifvit arbeten rörande stuteriväsendet;

att von Zweigbergk vid sin död såsom sterbhusdelegare efterlemnat
förutom enkan, hvilken vore född år 1843, tretton barn, nemligen sju söner,
utaf Indika fyra nu uppnått myndig ålder och de tre öfrige vore födde, en
ar 1875, en år 1876 och en år 1878, samt sex döttrar, af hvilka fyra uppnått
myndighetsåldern samt de två öfriga vore födda, den ene år 1873 och
den andra år 1880;

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att behållningen i boet vid dödsfallet utgjort allenast 666 kronor 73
öre och att enkan von Zweigbergk enligt vederbörande pastors intyg vore stadd
i medellösa omständigheter och ur stånd att försörja sina många oförsörjda barn;

samt att depötchefen, med vitsordande af von Zweigbergks mer än
trettioåriga verksamhet vid stuteriet samt hans förrättningar för hästafvel^
främjande i olika delar af riket, äfvensom hans verksamhet i öfrig! till
landthästafvelns fromma i en vidsträckt krets af Malmöhus län, tillika intygat,
att enkan von Zweigbergk med försvagade krafter befunne sig jemte
sina oförsörjda barn i högst behjertansvärd, nödstäld belägenhet, med anledning
hvaraf depötchefen på det varmaste förordat hennes ansökning.

Stuteriöfverstyrelsen hade, med åberopande af von Zweigbergks långvariga
och gagnande verksamhet vid Flyinge hingstdepöt och i betraktande
af den synnerligen beklagansvärda ekonomiska ställning, hvari enkan med
oförsörjda barn sig befunne, hemstält, att Kong! Maj! täcktes föreslå Riksdagen,
att enkan von Zweigbergk finge, så länge hon förblefve enka, från
allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 600 kronor att utgå
från och med den 1 juli 1892.

Statskontoret hade uti afgifvet utlåtande, med bifogande af ett till
stuteriöfverstyrelsen stäldt och till statskontoret öfverlemnadt yttrande af
chefen för Flyinge hingstdepöt, hvaraf framginge, att enkan von Zweigbergk
icke från något af sina äldre barn kunde påräkna bidrag till sitt och
de oförsörjda barnens underhåll, anfört, att statskontoret ansåge sig, med
afseende å de i ärendet förekomna ömmande omständigheter, böra biträda
stuteriöfverstyrelsens hemställan om proposition till Riksdagen att bevilja
enkan von Zweigbergk pension från allmänna indragningsstaten; dock att
beloppet syntes statskontoret, vid jemförelse med de pensioner, som under
senare tid af Riksdagen under liknande förhållanden beviljats, böra nedsättas
till 400 kronor.

Under erinran att vid 1891 års riksdag till länsveterinären J. A.
Brolins enka beviljats pension till belopp af 300 kronor, och då den för
enkan von Zweigbergk äskade pensionen synes böra till samma belopp bestämmas,
får utskottet hemställa,

att Kong!. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att stuteriveterinären vid Flyinge hingstdepöt
Carl Axel Johan von Zweigbergks enka Maria Malin
von Zweigbergk, född Hyllén, må, så länge hon förblifver
enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en
årlig pension af 300 kronor, att utgå från och med juli
månad år 1892.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Angående ll:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att den å ordinarie stat

instruktörenanstäWe instruktören i husslöjd måtte undfå samma rätt till pension å alli
husslöjd, männa indragningsstaten, som på grund af 1876 års Riksdags beslut tillW
komme instruktörerne i boskapsskötsel och mejerihushållning samt undervisaren
i fårskötseln och ullkulturen.

Beträffande de skäl, som till stöd för denna framställning till statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 31 december 1892 anförts, får utskottet
hänvisa till nämnda protokoll (bil. 6, sid. 30—31).

Då en på Riksdagens framställning af Kongl. Maj:t tillsatt komité
för närvarande är sysselsatt med uppgörande af förslag till reglering af
statens civila pensionsväsen, har utskottet ej ansett lämpligt att, innan komitén
afgifvit sitt utlåtande, pensionsrätt medgifves civila tjensteinnehafvare, som nuäro
i saknad deraf. Lämpligast torde vara att jemväl föreliggande fråga öfverlemnas
till komitén att tagas i öfvervägande i sammanhang med öfriga
ärenden, som äro föremål för dess behandling.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej må af
Riksdagen bifallas.

Angående 12:o. Med anledning af en derom utaf styrelsen för Ultima landtbruks /imts5-institut

gj°rd framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att förre inspektören
toren s. vid nämnda landtbruksinstitut Sven Svensson måtte under sin återstående
Sfensson. lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 500 kronor,
*• ‘ att utgå från och med november månad år 1892.

Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfvercivilärenden
den 31 december 1892 (bil. 6, sid. 32) framgår:

att Svensson, som vore född den 25 december 1845, alltsedan hösten
år 1874 varit anstäld vid institutet såsom inspektor vid egendomen och
såsom lärare i jordbrukslära m. m. för institutets landtbrukslärlingar, dervid
han åtnjutit, förutom bostad och fri vedbrand, en kontant årlig lön, som till
en början varit bestämd till 1,950 kronor, men sedermera under våren år
1884 höjts till 2,500 kronor, med hvilket belopp den derefter utgått;

att, enligt handlingarna bifogade läkarebetyg, Svensson lede af inflammation
i ryggraden (spondylitis) och på grund häraf icke utan svårighet och
fara för försämring kunde förrätta sådant arbete, som vore förenadt med
kroppsrörelse, samt att denna sjukdom sannolikt för all framtid komme att
inskränka hans arbetsduglighet och i sammanhang dermed hans förmåga
att med eget arbete sig försörja, och att Svensson syntes hafva ådragit

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 13

sig nämnda sjukdom genom ansträngande lyftningar m. m. under arbete vid
institutet.

I sin framställning i ämnet hade institutets styrelse anfört, att Svensson
i utöfvandet af sin befattning städse ådagalagt den största duglighet och pålitlighet
och alltid fullgjort sina åligganden till styrelsens synnerliga belåtenhet,
men att styrelsen, till följd af institutets förändrade organisation, enligt
hvilken inspektorsbefattningen ej komme att bibehållas efter den 1 november
1892, måst uppsäga Svensson. Med anledning häraf och då det på grund
af den för Svenssons arbetsförmåga i hög grad menliga kroppskada, som
han ådragit sig under sin anställning vid institutet, måste auses synnerligen
ovisst huru vida det kunde blifva möjligt för honom att erhålla en annan,
mot hans föregående verksamhet svarande befattning, hade styrelsen hemstält,
att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om beviljande
åt Svensson af en årlig pension af 1,000 kronor.

Landtbruksstyrelsen hade uti infordradt utlåtande tillstyrkt, att pension
måtte åt Svensson beredas, bland annat af det skäl, att han, enligt hvad
förre direktören vid institutet F. G. Norström inför chefen för landtbruksstyrelsen
vitsordat, i institutets tjenst ådragit sig den i läkarebetygen omförmälda
kroppsskada, men ansett, att, enär Svensson, som då ännu ej uppnått
47 års ålder, icke vore till följd af den honom ådragna kroppsskadan urståndsatt
att genom eget arbete bidraga till sitt uppehälle, pensionsbeloppet
syntes skäligen kunna nedsättas till 500 kronor.

Statskontoret hade till den af landtbruksstyrelsen gjorda framställningen
tillstyrkt bifall.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen
bifallas.

13:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att Angående
länsmannen i Vesterås fögderis tredje distrikt af Vestmanlands län Nils
Palmcer måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhölle N. E. Palafsked
från länsmanstjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta pension till så stort belopp, att detta tillsammans med L
den pension från civilstatens pensionsinrättning, 600 kronor, hvartill han
syntes vara berättigad, utgjorde 1,200 kronor, eller 600 kronor årligen.

Af bilagda statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 januari 1893
(bil. 7, sid. 35), inhemtas, att Palmser, som vore född den 22 december 1834, år
1857 antagits i statens tjenst och den 10 december 1858 utnämnts till ordinarie
länsman; samt att, enligt ett af provinsialläkaren Axel Ihrfors den 10 december

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1892 utfardadt betyg, Palmser, som efter en på våren år 1886 genomgången
hjernsjukdom lidit af tidtals påkommande minnesslöhet och kroppslig svaghet,
på grund deraf ej vore i stånd att sköta sin tjenst och äfven för framtiden
vore dertill oförmögen. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vestmanlands
län hade till ansökningen tillstyrkt bifall och dervid tillika fäst uppmärksamhet
å den svårighet, som alltsedan år 1886 mött för Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att emot den knappa aflöning, som af Palmaers löneinkomster
lagligen kunde för ändamålet anvisas, medelst vikarie nöjaktigt uppehålla
hans tjenst.

Uti afgifvet utlåtande hade statskontoret anfört att, ehuru en tid af
sju år ännu återstode, innan Palmaer hunnit den lefnadsålder, att han vore
berättigad att komma i åtnjutande af författningsenlig pension å allmänna
indragningsstaten med ett länsmanslönen jemte ålderstillägg derå, hvilket
genom kongl. brefvet. den 17 januari 1879 beviljats honom, motsvarande
belopp af 1,200 kronor, statskontoret likväl, då genom laglig läkareattest
blifvit styrkt, att Palmaer, hvilken alltsedan våren 1886 varit af sjuklighet
urståndsatt att sköta sin tjenst, äfven för framtiden vore dertill oförmögen
samt den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmärkta svårigheten att fortfarande
medelst vikarie uppehålla ifrågavarande länsmanstjenst syntes vara
värd afseende, ansåge sig höra hemställa, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen
göra framställning, att åt länsmannen Palmaer måtte å allmänna
indragningsstaten uppföras en årlig fyllnadspension af 600 kronor, att utgå
från och med månaden näst efter den, i hvilken han blefve från tjensten
entledigad; varande af civilstatens pensionsinrättnings revisionskontor meddeladt,
att Palmaer varit delegare i och inbetalt stadgade pensionsafgifter till nämnda
pensionsinrättning för mer än trettio år.

Under erinran hurusom 1892 års Riksdag i liknande fall i enlighet
med Kongl. Maj:ts framställning beviljade länsmannen P. J. Lundqvist,
tilläggspension till belopp af 400 kronor årligen, får utskottet, som anser,
att den länsmannen Palmaer föreslagna tilläggspensionen skäligen bör, med
hänsyn dertill, att ännu 7 år återstå, innan han är till full pension berättigad,
till samma belopp begränsas, hvarigenom således Palmser skulle komma att i
pension uppbära ett sammanlagdt belopp af 1,000 kronor årligen, hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att länsmannen i Vesterås fögderis tredje
distrikt af Vestmanlands län Kils Erik Palmser må från
och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller
afsked från länsmanstjensten, under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till så stort

Statsutskottets Utlåtande N:o.lO.

belopp, att detta tillsammans med den pension från civilstatens
pensionsinrättning, 600 kronor, hvartill han synes
vara berättigad, utgör 1,000 kronor, eller 400 kronor
årligen.

14:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att Angående
länsmannen i Solleröns distrikt af Kopparbergs län Johan Edvard Berg fänsmannm
måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhölle afsked/- E. Berg.
dock först från och med den 1 januari 1894, under sin återstående lifstid t12*J
å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till så stort belopp, att detta
tillsammans med den pension från civilstatens pensionsinrättning, 600 kronor,
hvartill han vore berättigad, uppginge till 1,200 kronor, eller 600 kronor
årligen.

Af bilagda statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 sistlidne
januari (bil. 7, sid. 37) inhemtas: att Berg, som vore född den 19 juli 1832,
år 1854 antagits i statens tjenst och den 15 december 1855 utnämnts till
ordinarie länsman;, samt att, enligt ett af provinsialläkaren Strickert Landgren
den 4 november 1892 utfärdadt betyg, Berg lede af obotlig bröstsjukdom
(emphysema pulmonum) och att han till följd häraf äfven i framtiden
vore ur stånd att tjenstgöra.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län hade, jemte
meddelande att sökanden åtnjutit oafbruten tjenstledighet för sjukdom under
eu tid af mer än sex år, hemstält att, enär Berg, som varit anstäld i statens
tjenst mer än 38 år, deraf såsom ordinarie länsman nära 37 år, till följd af
obotlig sjukdom vore för alltid oförmögen att förrätta sin tjenst, Kongl. Maj:t
täcktes bereda honom rätt till pension å allmänna indragningsstaten till belopp
af 1,200 kronor.

I afgifvet utlåtande hade statskontoret, jemte upplysning att Bergs
löneförmåner utgjordes af lön 900 kronor, tjenstgöringspenningar 600 kronor,
expensmedel 100 kronor samt ålderstillägg å lönen 300 kronor, tillstyrkt att
pensionsbeloppet blefve så stort, att det tillsammans med pensionen från
civilstatens pensionsinrättning uppginge till 1,200 kronor.

Direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning hade i infordradt
utlåtande yttrat, att som Berg fullgjort de i 14 § af reglementet för nämnda
pensionsinrättning den 23 november 1888 stadgade vilkor för pensions erhållande,
han vore berättigad att från och med månaden näst efter den,
hvarunder afsked från tjensten blefve honom beviljad, åtnjuta pension för
sin återstående lifstid från samma inrättnings tjenstemannafond i sjette klassen
med ärligt belopp af 600 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Enär, vid det förhållande att länsmannen Berg på grund af sjukdom
synes oförmögen att vidare tjenstgöra, det måste anses lämpligt, att honom
beredes tillfälle att från tjensten afgå, har utskottet ansett någon tilläggspension
för detta ändamål böra honom beviljas. Med afseende derå att för
Berg ännu återstå 3 Va år innan han uppnått den för rätt till full pension
stadgade lefnadsålder, torde emellertid tilläggspensionens belopp böra begränsas
till 500 kronor, hvarigenom Berg skulle vid afskedstagande komma
att i pension uppbära sammanlagdt 1,100 kronor årligen.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att länsmannen i Solleröns distrikt af Kopparbergs
län Johan Edvard Berg må från och med månaden
näst efter den, hvarunder han erhåller afsked, dock först
från och med den 1 januari 1894, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till så
stort belopp, att detta tillsammans med den pension från
civilstatens pensionsinrättning, 600 kronor, hvartill han
är berättigad, uppgår till 1,100 kronor, eller 500 kronor
årligen.

Angående 15:o. Med anledning af en derom gjord ansökan har Kong], Maj:t

pension för föreslagit, att adjunkten vid universitetet i Upsala Fredrik Georg Afzelius
adjunkt^Fmåtte från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från adjunktsG.
Afzelius. befattningen kunde varda honom beviljadt, under sin återstående lifstid uppt18-i
bära, utöfver den honom enligt kongl. brefvet den 6 juni 1873 tillkommande
pension å allmänna indragningsstaten af 2,500 kronor, en pensionsförhöjning
af 500 kronor, eller tillsammans 3,000 kronor.

Af bilagda statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31 december
1892 (bil. 1, sid. 9) inhemtas, att Afzelius, som vore född den 7 december
1812, efter vunnen filosofie doktorsgrad blifvit år 1838 förordnad till docent
i praktisk filosofi vid ofvannämnda universitet och år 1842 utnämnd till
adjunkt i teoretisk och praktisk filosofi derstädes.

Uti sin till Kongl. Maj:t ingifna ansökning hade Afzelius, med förmälan
att han innevarande år önskade afgå från sin befattning emot åtnjutande af
pension, som stode i jemlikt förhållande till den, som komme andra tjensteman
med motsvarande lönemåner, särskilt lärarne vid allmänna läroverken,
till del, anhållit om aflåtande af proposition till Riksdagen om beviljande åt
honom efter afskedstagandet af en årlig pension å allmänna indragningsstaten
till belopp af 3,500 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Öfver ansökningen hade utlåtanden afgifvits ej mindre af universitetskanslern,
hvilken på det lifligaste tillstyrkt bifall till densamma, än äfven af
statskontoret, som anfört: att enligt gällande stat för universitetet de ännu
qvarstående adjunkternas aflöning utginge med 2,500 kronor i fast lön och

1,000 kronor i tjenstgöringspenningar eller tillsammans 3,500 kronor; att
enligt kongl. brefvet den 6 juni 1873 universitetsadjunkt vore berättigad
att efter uppnådd lefnadsålder af 65 år blifva vid afskedstagandet uppförd å
allmänna indragningsstaten till åtnjutande af pension å 2,500 kronor; att
redan vid föregående tillfällen framhållits, huru som någon förhöjning af
akademiadjunkternas pension skulle påskynda genomförandet af den vid 1877
års riksdag beslutade ombildningen af adjunktur’ in. m. vid universiteten;
att för adjunkt vid allmänna läroverken, hvilken innehade högsta adjunktslön,
3,500 kronor, pensionen utginge med 3,000 kronor; att vid innevarande
års lagtima riksdag beviljats för akademiadjunkten L. Edman, utöfver den
honom författningsenligt tillkommande pension af 2,500 kronor, en pensionsförhöjning
af 500 kronor eller tillsammans 3,000 kronor; samt att jemväl
adjunkten Afzelius, som uppnått åttio år och snart femtiofem år verkat i
den akademiska bildningens tjenst, gjort sig väl förtjent af någon förhöjning
i den för universitetsadjunkt bestämda pensionen, hvilken statskontoret dock
ansett böra föreslås till samma belopp som det för Edman beviljade.

Enär till följd deraf, att för akademiadjunkt likasom för professor vid
universiteten ej finnes föreskrifven skyldighet att vid viss lefnadsålder från
tjensten afgå, akademiadjunkten Afzelius ända till sitt åttionde år qvarstannat
i sin tjenst och således i 15 år utöfver den tid, då i allmänhet
»tjensteman måste lemna sin befattning, fått uppbära samtliga med tjensten
förenade löneförmåner, har utskottet icke funnit skäl tillstyrka, att någon
förhöjning beredes honom i den pension, som på Kongl. Maj:ts framställning
blifvit af Riksdagen för akademiadjunkt bestämd.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej må af
Riksdagen bifallas.

16:o. På derom utaf akademiska konsistoriet vid Upsala universitet Angående
gjord framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att för docenten Karl P^lp^ofessu^fiir
måtte vid nämnda universitetet inrättas en personlig extra ordinarie professur i docenten K
egyptologi och för detta ändamål på allmänna indragningsstaten anvisas årlig
lön till belopp af 4,000 kronor, deraf 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
med rätt för Piehl att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring erhålla
ålderstillägg med 500 kronor årligen.

Bih. till liiksd. Urat. 1893. 4 Samt. 1 Afd. 8 Häft.

Statsutskottets Inlåtande N:o JO.

Såsom af det vid statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokoll öfver
ecklesiastikärenden för den 31 december 1892 (bil. 1, sid. 10) inhemtas, hade
docenten i egyptiska språket Karl Piehl sedan år 1881 tillhört Upsala
universitet såsom lönlös lärare. Han hade under denna tid utvecklat en
mycket omfattande skriftställareverksamhet inom sin vetenskap och tillika
gått den studerande ungdomen till hända genom så väl offentlig som enskild
undervisning. Han hade företagit flera utländska resor i vetenskapligt syfte
och ej blott för dem, utan äfven för utgifna arbeten erhållit understöd af
allmänna medel. Dessa bidrag hade kommit honom till del på grund af de
förmånliga vitsord, som kompetenta granskare afgifvit om hans duglighet
inom sitt fack. Af intyg, som afgifvits af åtskilliga framstående målsmän
för den egyptologiska vetenskapen i utlandet — professorerne Lieblein i
Kristiania, Diimichen i Strassburg, Erman och Brugsch Pascha i Berlin,
Ebers i Leipzig samt föreståndaren för de egyptiska och assyriska samlingarna
i British Museum Le Page Renouf — framginge, att alla dessa vetenskapsmän
erkände Piehl såsom en särdeles skicklig medarbetare och ansåge honom
i hög grad förtjent att komma i åtanke vid besättande af eu lärostol i
egyptologi.

På grund af dessa och öfriga i statsrådsprotokollet återgifna skäl hade
akademiska konsistoriet anhållit, att för Piehl måtte inrättas en extra ordinarie
professur i egyptologi med de löneförmåner, som tillkomma öfriga extra
ordinarie professorer vid universiteten. Denna anhållan hade af universitetskanslern
blifvit till bifall förordad.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj: t har departementschefen
med afseende så väl på den fördel, som skulle tillskyndas universitetet genomdocenten
Piehls anställande derstädes såsom ordinarie lärare, som ock pa
billigheten deraf, att Piehl, hvilken på grund af arten af den vetenskapliga
verksamhet, åt hvilken han egnat sig, icke kunde i vanlig ordning vinna
befordran till någon ordinarie befattning vid våra universitet, måtte beredas
en väl förtjent uppmuntran, funnit sig böra hemställa om proposition till
Riksdagen angående inrättande för Piehl af en personlig professur.^ Då de
för ändamålet erforderliga medel icke kunde äskas såsom ständigt ai sanslag
och det ej heller kunde ifrågasättas, att de skulle år för år anvisas å extra
stat, ansåge departementschefen, att de rätteligen borde begäras å allmänna
indragningsstaten.

Vid 1892 års lagtima riksdag föreslogs i eu motion, att Riksdagen
måtte bevilja ett årligt anslag af 20,000 kronor för inrättande af personliga
professurer vid Upsala universitet, På statsutskottets hemställan beslöt
Riksdagen, att motionen icke skulle föranleda någon dess åtgärd. ^ Dervid
anförde utskottet emellertid bland annat, att i särskilda fall, da någon

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vetenskapsman egnat sig åt ett ämne, som icke hade någon representant vid
universiteten och tillika vore af den beskaffenhet, att den, som dermed
sysselsatte sig, saknade hvarje utsigt att erhålla ordinarie befattning och
svårligen kunde genom sin sysselsättning med ämnet förtjena sitt uppehälle,
utskottet icke ville förneka, att skäl kunde finnas att åt viss person med
framstående ställning inom vetenskapen bereda en personlig professur eller
eljest en tryggad framtid genom statens mellankomst.

Det af statsutskottet sålunda åsyftade fall synes här föreligga. Allmänt
erkänd såsom framstående vetenskapsman, saknar docenten Piehl hvarje utsigt
att erhålla ordinarie befattning och kan svårligen genom sin sysselsättning
med ämnet förtjena sitt uppehälle. Utskottet har derför icke ansett sig
böra motsätta sig Kongl. Maj:ts förevarande framställning, utan hemställer,

att för docenten Karl Piehl må vid universitetet i
Upsala inrättas en personlig extra ordinarie professur i
egyptologi och för detta ändamål på allmänna indragningsstaten
anvisas årlig lön till belopp af 4,000 kronor, deraf

1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, med rätt för
Piehl att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring erhålla
ålderstillägg å lönen med 500 kronor.

17:o. Med tillstyrkande af Kongl. Maj:ts derom gjorda'' framställning gående
får utskottet, jemte upplysning, att under år 1892 åt 47 äldre behöfvande^,%%°ehöffolkskolelärare
beviljats understöd med tillsammans 9,775 kronor, hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad under flera föregående [15’]
år egt rum, må å allmänna indragningsstaten för år 1894
anvisa ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de närmare
bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, användas
till understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre
behöfvande folkskolelärare, livilka oförvitligen skött sin
tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.

18:o. Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 22) har herr Angående
0. Alin föreslagit, att Riksdagen måtte för inrättande af en personlig extra
ordinarie professur i matematik vid Upsala. universitet för docenten vid en personlig
samma universitet Alexander Berger bevilja ett årligt anslag af 4,000 kronor
deraf 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, med rätt för Berger gtt Berger.
efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring erhålla ålderstillägg af 500 kronor årligen,
och :med skyldighet för honom att åtaga sig eu lika tjenstgöring med

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

den, som ålåge e. o. professorn i matematik, och att, då någondera af de
på ordinarie stat uppförda professurerna i matematik blefve ledig, låta förflytta
sig till densamma, i händelse han dertill blefve föreslagen.

Till den närmare utredning, som i motionen jemte dess bilagor förekommer,
tillåter sig utskottet hänvisa. Enligt hvad utskottet inhemtat har
det stöne akademiska konsistoriet vid Upsala universitet, på förslag af den
filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion, år 1892 hos
Kongl. Maj:t anhållit om aflåtande af proposition till Riksdagen angående
inrättande af en personlig professur i matematik för docenten Berger. Berörda
framställning lärer emellertid icke hafva föranledt någon Kongl. Maj:ts åtgärd.
Vid sådant förhållande och då i vårt land icke få platser redan äro inrättade för
kikare af den matematiska vetenskapen, deribland vid Upsala universitet en
ordinarie och en extra ordinarie professur i ämnet, finner utskottet sig böra
föreslå,

att herr Alins omförmälda motion icke må af Riksdagen
bifallas.

Angående 19:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 115) har

tpefStrekiom^en’ Gullbr. Elowson föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja tillförordnade
L. j Dni- rektorn vid Åmåls treklassiga allmänna läroverk Lars Johan Dalgrens enka
grjohanm J°^anna DaAyren, född Person, och hennes tre minderåriga barn en årlig

Dalgren, pension af femhundra kronor, att till henne halfårsvis utbetalas så länge hon
född Person förblefve i sitt enkestånd.

Beträffande de skäl, motionären till stöd för sin framställning åberopat
tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Enär, enligt hvad utskottet inhemtat, Kongl. Maj:t icke funnit skäl
bifalla af enkan Dalgren hos Kongl. Maj:t gjord ansökning om beredande
af pension åt henne och hennes barn, men deremot tilldelat henne ett

understöd för en gång af 300 kronor, finner utskottet sig föranlåtet hemställa,

att herr Elowsons omförmälda motion icke må af Riksdagen
bifallas.

Angående 20:o. Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit, att det

^allmänna kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten måtte höjas med 184,214
indragnings kvonoi'' eller från 1,600,052 kronor till 1,784,266 kronor, då med inberäkning
Sric? ^en unc*er anslaget utgående ersättning för indragen indelning m. m., 600
kronor, anslagets slutsumma blefve 1,784,866 kronor.

Såsom af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 14 januari 1893 inhemtas, har föredragande departe -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

mentschefen vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t anfört, att någon
väsentlig nedgång i utgifterna från detta anslag, hvilka uppgått, år 1889
till 1,859,332 kronor 73 öre, år 1890 till 1,912,481 kronor 74 öre och år
1891 till 1,902,255 kronor 17 öre, icke kunde vara att motse, samt att
önskvärdt vore, att, för vinnande af ökad stadga i statsregleringen, höjning
måtte ega rum i förslagsanslag, å hvilka större brister uppstått. Departementschefen
hemstälde derför att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att höja nu ifrågavarande förslagsanslag med 184,214 kronor.

Anledningen till att anslaget ansetts böra höjas med just detta belopp
har, enligt hvad utskottet inhemtat, varit den, att sedan från statsverkets
för den förevarande statsregleringen beräknade tillgångar, 97,383,000 kronor,
afdragits öfriga af Kong], Maj:t föreslagna utgifter, ett belopp af 284,214
kronor återstått, hvaraf emellertid 100,000 kronor föreslagits att användas
till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors
bildande, hvadan alltså ett belopp af 184,214 kronor funnits tillgängligt
för höjande af ifrågavarande förslagsanslag.

Jemte meddelande häraf får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas; dock att utskottet vid uppgörande af
riksstaten för år 1894 må ega att i kontanta anslaget
till allmänna indragningsstaten vidtaga den jemkning, som
för jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan blifva erforderlig.

Extra anslag.

21:o. Kongl. Maj:t har slutligen föreslagit Riksdagen att å extra stat Angående
för år 1894 anvisa ett förslagsanslag af 1,540,000 kronor, att användas dels anslag för
till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med nu fast- ufande af''
stälda pensionsbelopp mot skyldighet för pensionskassan att afstå det för året ar.mé™ P™-densamma tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket indragnaegenpTnsiorusthållsafgifterna,
och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen
godkända grunder för sådana pensioners utgående. h pensioner*''

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en inom
Andra Kammaren af herr L. Jönsson väckt motion (n:o 40) deri föreslagits,
att Riksdagen mätte besluta, att officerare utaf kompaniofficers grad och
vederlikar äfvensom underofficerare och spel, måtte ega rätt till pension

22 Htatsu!sköttel Utlåtande N:o 10.

först vid 53 års ålder samt hafva skyldighet att från tjensten afgå vid uppnådda
55 lefnadsår.

I afseende å Kongl. Maj:ts ofvannämnda framställning inhemtas af
det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
den 25 november 1892 (bil. 8, sid. 40—41) att, sedan samma års
lagtima Riksdag på extra stat för år 1893 anvisat ett förslagsanslag af

1.520.000 kronor, att under vanliga vilkor användas för upprätthållande åt
arméns pensionskassas egen pensionering samt till fyllnadspensioner, hade
direktionen öfver nämnda kassa afgifvit yttrande i fråga om det belopp, som
för enahanda ändamål under år 1894 erfordrades, och dervid förmält sig
anse en förhöjning i nyssnämnda belopp af 20,000 kronor vara för pensioneringens
upprätthållande af nöden; och hade direktionen med anledning deraf
hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1894 för
ofvanberörda ändamål bevilja ett. förslagsanslag af 1,540,000 kronor.

Departementschefen hade så mycket mindre något att deremot erinra, som
ifrågavarande anslag under en följd af år behöft höjas med 50,000 kronor
årligen och ännu för år 1893 den erforderliga förhöjningen uppgått till

45.000 kronor.

I afseende å omförmälda af herr L. Jönsson väckta förslag har motionären,
under hänvisning till en af honom vid 1892 års urtima Riksdag
väckt motion i samma syfte, anfört följande:

När Riksdagen 1858 för första gången tillerkände arméns befäl fyllnadspension,
utöfver pension ur arméns pensionskassa, genom att anvisa ett extra
anslag af 85,500 kronor, hade denna summa ansetts vara tillräcklig, och
beviljades sedermera årligen samma summa till 1877, då beslut fattades om
det tvungna, tidiga afskedstagandet, och hvarvid det förut varande extra
anslaget, 85,500 kronor, måste höjas till 900,000 kronor, hvilken anslagssumma
i form afj kreditiv årligen anvisades tills 1887 års senare Riksdag
då Kongl. Maj:t föreslog och Riksdagen äfven beviljade höjning af detta
anslag från 900,000 till 1,125,000 kronor. I den af Riksdagen den 7 juli
samma år aflåtna skrifvelsen yttrade Riksdagen, att, då det höga anslag, som
hittills utgått till arméns pensionskassa, nu, på grund af hvad Kongl. Maj:t
anfört, måste höjas och, efter hvad Riksdagen inhemtat, anledning är att
befara, att, om nu gällande bestämmelser bibehållas, detsamma inom eu snar
framtid ytterligare måste förhöjas, Riksdagen ansåge angeläget vara att
uttala önskvärdheten af åtgärders vidtagande för att motverka sådan ytterligare
höjning. Enligt .gällande bestämmelser vore officerare af kompaniofficers
grad under vissa vilkor vid 50 års ålder berättigade och vid 53 års
ålder förpligtade att afgå med pension. Om icke de fleste, så dock ett flertal
af dem, besutte vid sistnämnda ålder otvifvelaktigt ännu den kraft och ut -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

hålighet, att de, utan men för härens krigsduglighet, skulle kunna qvarstå
i tjensten ännu någon tid, t. ex. till 55 års ålder eller till samma ålder som
deras vederlikar vid flottan. Vidare hade det synts Riksdagen ej obilligt,
om de officerare, som hädanefter antoges, ålades att i någon högre mån än
nu bidraga till sin framtida pensionering, så att åtminstone det bidrag af
kreditivet, som utginge till upprätthållande af arméns pensionskassas egen
pensionering, måtte kunna nedsättas. På antydda sätt hade Riksdagen trott,
att det utan olägenhet skulle kunna låta sig göra att åstadkomma, om icke
en minskning i anslagets belopp, så åtminstone en motvigt mot en ytterligare
förhöjning deraf, hvarför Riksdagen uttalade den förhoppning, att Kongl.
Maj:t ville åt saken egna eu närmare utredning i det af Riksdagen antydda
syftet.

Efter det de flesta militära myndigheterna afstyrkt Kongl. Maj:t att
fästa något afseende vid denna skrifvelse, hade icke vidtagits någon åtgärd
att efterkomma densamma, utan hade Kongl. Maj:t hvarje år i stället
föreslagit kreditivsummans ökande, så att den till innevarande Riksdag af
Kongl. Maj:t härför äskade summan uppginge till 1,540,000 kronor.

Motionären ansåge sig derför ega skäl att antaga, att Riksdagen
vidhölle sitt beslut från 1887, i synnerhet som den i skrifvelsen till Kongl.
Maj:t den 19 maj 1892, angående ändring i de officerares pensionsrätt,
hvilka öfverflyttats från marinregementet till Blekinge bataljon, åberopade
densamma och då bestämde, att dessa officerares rätt till pension skulle inträda
först vid uppnådda 53 lefnadsår.

En välbehörig besparing kunde dervid enligt motionärens förmenande
åstadkommas utan förringande af arméns duglighet.

Om äfven de flesta militära myndigheterna, som yttrat sig öfver Riksdagens
berörda framställning i ämnet, afstyrkt bifall till densamma, torde deraf
icke följa, att ej de skäl, som af de öfriga, deribland sekundcheferna för
Svea och Andra lifgardet, anförts för bifall till framställningen, förtjena
afseende. Enligt dessa chefers åsigt besutte en officer ännu vid 55
års ålder merendels den kroppskraft, att, om i öfrig! åtgärder vidtoges i
syfte att aflägsna individer, som undantagsvis vore otjenstbara, hinder icke
syntes möta att höja gränsen för det obligatoriska afskedstagandet till 55 år.

Bland kompaniofficerarne, liksom bland underofficerarne, torde icke heller
förefinnas någon allmän önskan att få tidigare afgå ur tjensten. Med vår

Statsutskottets Utlåtande N:o lö.

tids förbättrade hygieniska förhållanden har också medellifslängden och dermed
lifskraft^ i allmänhet i hög grad ökats.

Men enligt utskottets mening är här icke allenast fråga om arméns
större eller mindre krigsduglighet, utan tillika fråga om deraf betingade
kostnader. Skulle man endast tillgodose krafvet på krigsduglighet, utan att
derjemte taga hänsyn till kostnaderna, lider intet tvifvel att för armén blefve
fördelaktigare, derest åldersgränsen för kompaniofficerares tvungna afskedstagande
flyttades tillbaka till t. ex. 50 år. Men en sådan åtgärd skulle medföra
större utgifter än lämpligen bör för detta ändamål afses, liksom också
de nuvarande bestämmelserna i detta afseende föranleda öfver höfvan stora
kostnader. Då det beslut, som år 1877 fattades angående åldersgränsen för
det tvungna afskedstagande!, visat sig för statsverket blifva allt för betungande,
torde klokheten bjuda att i tid rätta detsamma, helst icke bör förbises,
att 1877 års beräkningar af kostnaderna för arméns pensionering'' voro
grundade på dödlighetstabeller, som icke längre, till följd af den ökade medellifslängden,
kunna anses tillämpliga, hvadan alltså kostnaderna komma att
ytterligare stiga utöfver de beräknade.

Utskottet anser derför goda skäl bjuda att biträda motionärens förslag,
hvilket naturligtvis icke afser att rubba deras rätt, som redan erhållit fullmagt
å sina fenster, likasom ej heller att ändra i öfrigt gällande bestämmelser
i afseende å antal tjenstår m. m. för erhållande af pension och fyllnadspension.
Af bifall till motionärens förslag torde emellertid icke följa
minskadt behof af anslag för ändamålet för år 1894, hvarför utskottet får
föreslå,

a) att Riksdagen må å extra stat för år 1894 anvisa
ett förslagsanslag af 1,540,000 kronor, att användas dels
till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering
med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för
pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande
förhöjda vederlag för de till statsverket indragna
rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i enlighet
med de af Riksdagen godkända grunder för sådana
pensioners utgående; samt

b) att Riksdagen må för sin del besluta, att officerare
af kompaniofficers grad och vederlikar äfvensom underofficerare
och spel vid armén, som utnämnas efter det
förordning i ämnet träd! i kraft, må, derest de jemväl
uppfylt de vilkor, som för erhållande af de tjensten åt
följande pensioner eljest äro föreskrifna, ega rätt att med

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

pension och fyllnadspension afgå från tjensten vid 53 års
ålder samt skyldighet dertill vid uppnådda 55 lefnadsår.

Stockholm den 24 februari 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

vid punkten 8:o (angående pension för undervisaren i fiskodling friherre
G. C. U. Cederström):

af herrar P. Pehrson och S. G. von Friesen, hvilka yrkat, att Kongl.
Maj:ts framställning i ämnet måtte af utskottet afstyrkas;

vid punkten 9:o (angående pension för beridaren M. R. Ericsson):
af herrar A. Persson, P. Pehrson, H. Andersson, C. Persson och P.

Holm;

vid punkten 15:o (angående pension för akademiadjunkten F. G.
Afzelius):

af herrar grefve G. Sparre, B. G. von Hedenberg, friherre A. B. von
Krcemer, F. A. Boström och K. Bohnstedt, hvilka ansett, att Kongl. Maj:ts
förslag i ämnet bort af utskottet tillstyrkas;

vid punkten 16:o (angående personlig e. o. professur för docenten K.

Piehl):

af herrar G. Eriksson, P. Pehrson, Ii. Andersson, L. Jönsson, N.
Petersson, A. P. Danielson, C. Persson, P. Holm, C. Andersson och O.
Andersson, som ansett, att utskottets yttrande och förslag i denna punkt bort
hafva följande lydelse:

»Utan att vilja förringa värdet af docenten Piehls vetenskapliga verksamhet
har utskottet dock, enär utredning saknas, huru vida icke måhända
Bih. till Riksd. Prot. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 8 Käft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

andra vid universiteten nu ej representerade vetenskapsgrenar, som stå
i mer direkt samband med värt folks odling och åt hvilka flera personer
derför egna sig, snarare borde der erhålla företrädare, och då i alla händelser
ett bifall till förevarande förslag lätt skalle kunnä1 föranleda till framställningar
om inrättande af flera sådana personliga professurer för vetenskaper,
för hvilka, derest ej afseende fästes å deras tillfälliga idkare, icke
skulle erfordras särskilda lärostolars inrättande, funnit sig böra hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må af
Riksdagen bifallas;»

vid punkten 18:o (angående förslag om inrättande af en personlig
professur för docenten A. Berger):

af herrar grefve G. Sparre och F. A. Boström mot en del af motiveringen
;

vid punkten 21:o mom. b (angående utsträckt tid för kompaniofficerares
och underofficerares m. fl. afskedstagande med pension):

1 '' • •

af herrar grefve G. Sparre, F. A. Boström och friherre F. W. von

Otter;

af herrar V. N. Ekenman, R. G. von Iledenberg, friherre A. R. von
Krcemer, K. Bohnstedt, E. Fränckel. friherre J. T. Gripenstedt, I. Wijk,
I. Kerfstedt och F. A. Almgren, som yrkat, att utskottet skulle hemställa
om afsteg å den i ämnet väckta motionen.

Herrar C. Lundéberg och FL. P. P. Tamm hafva begärt få antecknadt,
att de icke inom utskottet deltagit uti ifrågavarande hufvudtitels behandling.

Likaledes skulle här antecknas, att herrar A. G. Svedelius och P.
Persson icke varit närvarande, herr Svedelius vid handläggningen af punkterna
6:o—21:o och herr Persson vid behandlingen af punkterna 16:o—21:o af
förestående utlåtande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. Litt. A.

Allmänna indragningsstateii.

	Kronor.	ö.
Ny anvisning. Förrådsvaktmästaren vid Jönköpings regemente Adolf Bragd, pension	200
Befälhafvare!) å kronans vid Karlsborgs fästningsbyggnad använda ångfartyg, pumpmästaren Frans Björling, pension........................	500	.
Aflidne underofficerskorporalen vid l:a eldare- och handtverkskompa-niet vid flottan n:o 102 Sven Olof Anderssons enka Mathilda Andersson, pension ...........................................................................	100
Undervisaren i fiskodling friherre Gustaf Carl Ulrik Cederström, pension...............................................................................................	800
Beridaren vid Ottenby stuteri Magnus Robert Ericsson, pension ...... Stuteriveterinären vid Flyinge hingstdepot Carl Axel Johan von Zweigbergks enka, Maria Malin von Zweigbergk född Hyllén, pension................................................................................................	1,000	—
300
Förre inspektören vid Ultuna landtbruksinstitut Sven Svensson, pension Länsmannen i Vesterås fögderis tredje distrikt af Vestmanlands län Nils Erik Palma3r, pension...............................................................	500	—
400
Länsmannen i Solleröns distrikt af Kopparbergs län Johan Edvard Berg, pension ..............................................................................	400
För inrättande vid universitetet i Upsaia af en personlig extra ordi-narie professur i egyptologi för docenteniKarl Piehl ..................	4,000
Understöd åt f. d. folkskolelärare, som erhållit afsked före år 186?	10,000
Summa	18,200	—

Utlåtande N:o 10.

Tabell öfver ordinarie anslagen unde

1893 års riksstat anslår:
Anvisning i kontant	Ersättning för indragen in-delning m. m på förslag.	Summa.
Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.
112,286			''	112,286
100,428	—		—	100,428	—
243,640 219,470			—	243,640 219,470	—
675,824		—	—	675,824	—

Pensions A.

Pensio

Civilstatens pensionskassa:

Pensionsstaten för civile embete- och tjensteman .............

Dito för deras enkor och omyndiga barn ...................

Ersättning för mistade löneinnehållningar .........................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ..........

För pensionering af kommissionslandtmätare jemte de
För dito af tjensteman och betjente vid skogsstaten
För dito af föreståndare, lärare och betjente vid teknis
För dito af emhets- och tjensteman vid väg- och vätte

narie stat, äfvensom deras enkor och barn ...................

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar .........................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ..........

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl

Vadstena krigsmanshuskassa...................................................

Amiralitetskrigsmanskassan. Kubriken ändras till
Flottans pensionskassa:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden .......................................................

» gratialfonden ..........................................................

» pensionering af flottans befäl och underbefäl m
» d:o af flottans och lotsverkets gemenskap (de
f. d. timmermans- och handtverksstaterna inrättad

Statsutskottets Utlåtande N:o 10

-.an

rot yiit(fUijv»3.

,.i u, - f>,.i juiiwiviiA

T ...

Utttm ftm ,\^\Wkb\ jj(|

" f.H ■/ ''TvilUlH Ö loLr iy]

riksstatens Nionde hufvudtitel.

indragningsstaterna.

staten.

enkor och barn ......................................................

skogsskolorna........................................................

högskolan ...............................................................

byggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön på ordi -

underbefål med vederlikar

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i kontant.	Ersättning för indragen in-delning m. m. på. förslag.	Samma.
Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.

37,500: —
45,000: —
2,246: —
6,540: —
7,200: —
9,000: —
3,500: -

1,300: —

112,286

4,640: —
28,080: -67,708: -

100,428 -243,640 -

100,428 —
243,640 -

............................................................ 36,320: -

............................................................ 16,650: —

vederlikar, förslagsanslag ....................................

högst 9,030 kronor till den för daglönare å
invalidstat), förslagsanslag....................................

52,970: —

100,000: —

66,500: —
Transport

219,470

675,824

219,470

675,824[

Statsutskottets Utlåtande Ko 10.

	1893 års riksstat anslår:
	Anvisning i kontant.	Ersättning för indragen in-delning m. m. på förslag.	Summa.
	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.
T:pt	675,824	—	—	—	675,824	—	jojffftmqyri • a jpi n fl ?
	4.000 78,000 69,851 357,373 63,500 6.000	—	—	—	4.000 78,000 69,851 357,373 ■63,500 6.000	—	För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsans Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, att af tullmedlen Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid Bidrag till folkskolelärares pensionering ................................. Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa ............... Bidrag till kong!, teaterns pensionskassor ...............................
S:gr	1,314,898	—		—	1,314,898	—
							B. Allmänna
	1,600,052	—	600	—	1,600,652	—	Till. diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande anvisning i Ökas med.................................................................................
B:a	2,914,950	—	600	—	2,915,550 —

Statsutskottets tf (låtande ff:o 16.

	Förslag till blifvande riksstat:
	Anvisning i kontant.	Ersättning för indragen in-delning m. m. på förslag.	Summa.
	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.
Transport	675,824 60,350 4.000 78,000 69,851 35^,373 63,500 6.000	—	—	—	675,824 60,350 4.000 78,000 69,851 357,373 63,500 6.000	—

direkt utgå, för slag sanslaq............................................
allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m......
		1 H> ‘i’-''''

	_
Säger	1,314,898	—		—	1,314,898	_
indragningsstaten. kontant.................................................................. 1)000,052:	1,784,266	bo	: ■ ! lin i;>; • 600		1,784,866
Summa	3,099,164	—	600	—	3,099,764	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil, Litt. C,

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Nionde hufvudtitel.

	Kronor ö.
Pensionsstaten.
För upprätthållandet af arméns pensionskassas egen pensionering samt till fyllnadspensioner, förslagsanslag ....................................	1,540,000 —

Stockholm, Assoeiations-Boktryckeriet, 1893.

Rättelser

i statsutskottets utlåtande n:o 6.

Sid. 33 S:gr står: 1,193,293: 48 --- 1,193,293: 48

läs: 1,186,893: 48 ---- 1,186,893: 48

Sid. 33 S:ma står: 7,878,747: 48 --- 7,878,747: 48

läs: 8,878,747: 48 ------- 8,878,747: 48

Bih. till Itiksd. Vrot ISOS. 4 Sami 1 Afl 4 Häft.

Rättelse

i statsutskottets utlåtande n:o 10.

Sid. 26, rad. 3 och 4 nedifrån står: P. Persson.

läs: A. Persson.

Bih. till Rilcsd. Vrot. 1893. 4 Samt. 1 Afd. 8 Häft.