Statsutskottets Utlåtande N:o 10 (Utlåtande 1892:Su10 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

N:o 10.

Auk. till Eiksd. kansli den 20 februari 1892, kl. 5 e. m.

Utlutande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensionsoch
indraqninqsstaterna.

(l:a U. A.)

Pensionsstaten.

l:o. I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager
1,314,898 kronor, har Kongl. Maj:t icke föreslagit någon förändring;
och får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1893 uppföra
anslagen under pensionsstaten med oförändrade
belopp.

Allmänna indragningsstaten.

2:o. Uppå derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att
åt förre fanjunkaren vid nu mera upplösta kronoarbetskompaniet å Vaxholm
Carl Gustaf Pettersson måtte å allmänna indragningsstaten uppföras
bill. till Kits/. Vrot. 1802. 4 Sant/. 1 Afl. 8 lläft. (N:o 10.) 1

Angående
pension för
förre fanjunkaren
C. G.
Pettersson.

[1-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

en årlig pension af 400 kronor, att under hans återstående lifstid utgå
från och med månaden näst efter den, då Pettersson frånträdde sin befattning
såsom slottsvaktmästare å Vaxholms fästning.

Af det statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver
justitiedepartementsärenden den 31 december 1891 (sid. 9—13) inhemta^
att förre fanjunkaren Pettersson den 9 mars 1891 hos Kongl. Maj:t
gjort ansökning om erhållande af pension, dervid upplysts:

att Pettersson vore född den 5 februari 1839 samt hade familj,
bestående af hustru och fyra ännu icke till myndig ålder komna barn;

att han den 10 december 1857 antagits till underkanonier vid kongl.
flottan, derifrån han erhållit afsked den 8 september 1863;

att han den 7 september 1863 fått anställning såsom sergeant vid
kronoarbetscorpsen samt den 27 juli 1880 befordrats till fanjunkare vid
samma corps;

att han, hvilken tidtals tjenstgjort dels såsom extra underkonduktör
vid fästningsbyggnadsarbetet å Vaxholm, dels i egenskap af uppsyningsman
vid karantänsinrättningen derstädes, den 11 januari 1876 antagits
till tillförordnad slottsvaktmästare å Vaxholms fästning, hvilken befattning
han fortfarande innehar;

att han, enligt intyg från sina förmän, med nit, ordning och duglighet
skött de honom anförtrodda tjenstebefattningar;

samt att han nu mera, jemlikt intyg af läkaren vid kronoarbetskompaniet
å Vaxholm, på grund af kronisk bronehit och framskriden
ålder vore oförmögen att fortfarande bestrida tjenstgöring inom fångvården.

Öfver berörda ansökning hörd, hade fångvårdsstyrelsen anfört, bland
annat, att den vid kronoarbetscorpsen anstälda bevakningspersonal icke
vore uppförd å den vid 1882 års riksdag faststälda lönestat för en del
betjente vid fångvårdsanstalterna; att Petterssons vederlikar, som å ordinarie
stat uppbure sin aflöning, vore vid uppnådda 65 lefnads- och 35
tjensteår, deraf minst 20 i fångvårdens tjenst, berättigade att från allmänna
indragningsstaten uppbära pension till ett lönen med innehafvande
ålderstillägg motsvarande belopp; samt att Petterssons löneförmåner
utginge af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll med
lön 700 kronor och beklädnadsersättning 80 kronor, hvartill komme en
årlig gratifikation, som för de senare åren utgjort 150 kronor;

och hemstälde fångvårdsstyrelsen, att, då Pettersson, ehuru han
endast uppnått en ålder af 52 år och tjensteålder af allenast omkring
33 år, vore, såsom läkarebetyget utmärkte, på grund af sjukdom och
framskriden ålder oförmögen att bestrida någon tjenst inom fångvården,

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Kong!. Maj:t täcktes till Riksdagen gorå framställning derom, att Pettersson
måtte berättigas att från och med månaden näst efter den, då afsked
ur fångvårdens tjenst honom beviljades, å allmänna indragningsstaten
för sin återstående lifstid uppbära en årlig pension af 400 kronor.

Statskontoret, jemväl öfver ansökningen hördt, hade jemte upplysning
att Pettersson i egenskap af slottsvaktmästare å Vaxholms fästning
åtnjöte ett årligt arfvode å 600 kronor, utgående från fortifikationsdepartementets
andel i det å fjerde hufvudtiteln uppförda anslaget:
»Försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement»,
i sitt utlåtande yttrat, att, fastän Pettersson hvarken i fråga
om lefnadsår eller den tid, han tillbragt i statens tjenst, uppfylt de för
hans vederlikar vid centralfängelserna bestämda vilkor för pensions erhållande,
statskontoret likväl, i betraktande af hans genom behörigt
läkarebetyg styrkta oförmögenhet till utöfvande af tjenstebefattning
inom fångvården och då fångvårdsstyrelsen icke ifrågasatt ett. högre
pensionsbelopp än 400 kronor, ansåge sig böra biträda fångvårdsstyrelsens
hemställan; dock i afseende å tiden, från hvilken pensionen
skulle komma att utgå, med den förändring, att pensionsförmånen icke
finge beräknas inträda förr än med månaden näst efter den, då Pettersson
jemväl frånträdt sin befattning såsom slottsvaktmästare å Vaxholms
fästning.

Kongl. Maj:t hade emellertid den 2 sistlidne april vid föredragning
af Petterssons omförmälda den 9 mars gjorda framställning funnit
densamma ej till någon åtgärd föranleda.

Derefter hade Pettersson hos fångvårdsstyrelsen begärt att, på
grund af läkarebetygets innehåll, undfå tjenstledighet under ett år från
den 1 sistlidne juni, men genom beslut den 22 maj förklarade styrelsen,
att, då den anställning vid kronoarbetscorpsen, Pettersson af vederbörande
chef för kronoarbetskompaniet å Vaxholm tillsvidare undfått,
upphörde i och med kompaniets upplösning och kronoarbetskarlarnes
förflyttning till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, samt med dylik anställning
förenad aflöning i allt fall varit att såsom tjenstgöringspenningar
anse, styrelsen icke kunde bifalla Petterssons anhållan om tjenstledighet.

Med anledning deraf hade Pettersson hos Kongl. Magt gjort förnyad
ansökning om erhållande af pension. Jemväl öfver denna ansökning
hörda, hade fångvårdsstyrelsen och statskontoret vidhållit hvad de
öfver den första ansökningen yttrat, fångvårdsstyrelsen derjemte anförande,
att styrelsen icke egt befogenhet att vid den nya anstalten å
Svartsjö anställa en person, hvilken enligt läkares intyg vore till tjenst -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Angående
pension för
förrådsvaktmästaren

P. R. Bodin.
[2.]

göring oförmögen, men att då Pettersson under nära 34 år varit i statens
samt mera än 28 år i fångvårdens tjenst, det icke kunde vara
med billighet och rättvisa förenligt, att han, oförmögen till tjenstgöring,
nu vid en ålder af nära 53 år lemnades af staten utan allt understöd.

Genom hvad i ärendet förekommit hade departementschefen funnit
vara ådagalagdt, att Pettersson gjort sig förtjent af något understöd från
det allmännas sida, likasom han icke hade något att erinra mot beloppet
af den pension, de i ärendet hörda myndigheter för Pettersson ifrågasatt.
Beträtfande tiden, från hvilken pensionen skulle börja att utgå,
ansåge departementschefen sig böra instämma uti hvad statskontoret
derutinnan tillstyrkt. Visserligen hade departementschefen vid föredragning
den 2 sistlidne april af Petterssons då ifrågavarande pensionsansökan
hemstält, att Kongl. Maj:t måtte finna samma ansökning
ej till någon åtgärd föranleda; och hade äfven Kongl. Maj:t fattat sitt
beslut i enlighet med berörda, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan. Men denna hemställan hade uteslutande varit föranledd
deraf, att med afseende å den korta tid, som återstod för den dåvarande
Riksdagens sammanvaro, det icke syntes lämpligt att proposition
i ämnet till nämnda Riksdag afläts.

Enär förre fanjunkaren Pettersson, om än på grund af sin sjukdom
oförmögen att vidare bestrida någon tjenst inom fångvården, fortfarande
tjenstgör såsom slottsvaktmästare å Vaxholms fästning, med
hvilken befattning är förenadt årligt arfvode af 600 kronor, har utskottet,
som ansett någon pension skäligen böra Pettersson för hans tjenstgöxdng
inom fångvården beviljas, velat tillstyrka att det för honom
föreslagna pensionsbeloppet nedsättes till 200 kronor, att utgå från och
med år 1892.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att åt förre fanjunkaren vid nu mera
upplösta kronoarbetskompaniet å Vaxholm Carl Gustaf
Pettersson må å allmänna indragningsstaten uppföras
en årlig pension af 200 kronor, att under hans återstående
lifstid utgå från och med år 1892.

3:o. På derom af arméförvaltningens intendentsdepartement gjord
framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att för förrådsvaktmästaren vid
lifregementets grenadiercorps Per Reinhold Bodin måtte å allmänna in -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

dragningsstaten uppföras en pension af 200 kronor, att af honom under
hans återstående lifstid årligen åtnjutas, med beräkning från och med
månaden näst efter den, då han erhölle afsked från vaktmästarebefattningen.

Af bilagda statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 20 november
1891 (bil. 2, sid. 14) inhemtas att sekundchefsembetet vid corpsen
anhållit, att Bodin, hvilken vore född den 18 maj 1824 och tjenat vid
corpsen såsom förrådsvaktmästare i 31 år och derförut såsom trumslagare
i nära 9 år samt städse ådagalagt stort nit och duglighet och i
öfrigt sig utmärkt väl skickat, måtte, i enlighet med derom af Bodin
gjord framställning, vid blifvande afskedstagande beredas pension från
allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande hans nu innehafvande
arfvode eller 200 kronor per år, i hvilket fall Bodin vore sinnad
att från vaktmästarebefattningen afgå före 1892 års vapenöfningar;

Och enär af ett utaf arméförvaltningen från ordföranden i vederbörande
kommunalnämnd infordradt intyg framginge, att Bodin, som
hufvudsakligen haft sin utkomst af skrädderiyrket, vore i följd af försvagad
syn och orkeslöshet i behof af understöd, samt billigheten syntes
fordra, att Bodin efter mångårigt och väl vitsordadt arbete i kronans
tjenst samt i anseende till hans bristande arbetsförmåga erhölle från
allmänna medel något bidrag till sitt uppehälle, hade armé förvaltningen
ansett sig böra hemställa, att Kongl. Maj:t måtte, i likhet med hvad
vid jemförliga fall tillförne egt rum, till Riksdagen aflåta proposition
om pension för Bodin från allmänna indragningsstaten till belopp af 200
kronor, motsvarande hans vaktmästarearfvode.

Efter derå erhållen remiss hade statskontoret afgifvit utlåtande i
ärendet samt dervid, under åberopande af ett rörande Bodin infordradt
läkarebetyg, hvaraf inhemtades, att Bodin lede af kronisk lungutvidgning
och luftrörskatarrh samt i följd deraf vore oförmögen att sig försörja,
tillstyrkt bifall till arméförvaltningens ifrågavarande framställning.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj ds förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

4:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att
regementsläkaren vid flottans station i Karlskrona C. I. Th. Lundberghs
enka Augusta Lovisa Dorothea Lund bergig född Mossberg, måtte från
allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp af 500

Angående
pension för
regementsläkaren
O. I,
Th. Lundberghs
enka.

[3-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

kronor ätt utgå från och med februari månad 1891 och så länge hon
i sitt nuvarande enkestånd förblefve.

Af bilagda statsrådsprotokoll öfver sjöförsvarsärenden den 13
januari 1892 (bil. 3, sid. 17) inhemtas: att regementsläkaren Lundbergh,
som vid sin den 8 januari 1891 i eu ålder af nära 66 år inträffade
död varit anstäld i flottans tjenst i mer än 32 år eller allt sedan den
10 augusti 1858, då han erhöll förordnande att tills vidare bestrida en
förste bataljonsläkare tjenst vid förenämnda station, aflidit i följd af rossvullnad
å högra armen med blodförgiftning, hvilka sjukdomar han,
såsom med visshet kunde antagas, ådragit sig genom en infektion af
en sårig nagelrot å högra handens långfinger vid en af honom kort
förut å flottaus sjukhus företagen obduktion med demonstration för
sjukvårdselever; att den döde, utom en son, som nyss slutat sina medicinska
studier och icke i någon man kunde bidraga till sin moders och
sina systrars underhåll, efterlemna! ofvannämnda enka, född den 16
augusti 1833, och två ogifta döttrar, af hvilka den ena ännu icke
hunnit myndig ålder; att behållningen i boet uppginge till 15,739 kronor
65 öre, hvaraf dock en stor del utgjordes af lösöreboet, derå ingen
ränta kunde beräknas; att enkan derförutom endast hade att påräkna
ett gratial från amiralitetskrigsmanskassan af 360 kronor årligen; samt
att enligt intyg af två embetsman vid stationen enkan med sina två
döttrar befunne sig i små och brydsamma ekonomiska omständigheter.

Såväl stationsbefälhafvaren som medicinalstyrelsen hade förordat
den gjorda ansökningen, hvarjemte statskontoret — med afseende å hvad
i frågan förekommit och under åberopande af 1886 års Riksdags beslut
angående årlig pension till enkan efter provinsialläkaren Comstedt, som
under tjensteresa vådligen omkommit — tillstyrkt, att sökanden måtte,
från och med den 1 februari 1891 och så länge hon förblefve enka,
undfå pension, att utgå med ett årligt belopp af 500 kronor eller samma
belopp, som blifvit enkan Comstedt tillagd!.

Med afseende derå att regementsläkaren Lundbergh, såsom med
visshet kunde antagas, aflidit till följd af sjukdom, ådragen under tjensteutöfning,
samt med hänsyn jemväl till öfriga i ärendet förekomna omständigheter
har föredragande departementschefen tillstyrkt bifall till
ansökningen, på sätt statskontoret hemstält.

Enär regementsläkaren Lundberghs efterlemnade döttrar, hvilka,
enligt hvad utskottet af handlingarna i ärendet inhemta!, äro födda den
ena den 18 april 1861 och den andra den 4 september 1870, således
båda uppnått myndig ålder och förty måste anses kunna sjelfva bidraga
till sin försörjning samt behållningen i boet efter Lundbergh uppgått

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

till 15,739 kronor 65 öre, har utskottet ansett, att det för enkan föreslagna
pensionsbeloppet skäligen bör nedsättas till 240 kronor, hvarigenom
bon, som från amiralitetskrigsmanskassan har att påräkna årligt
gratial af 360 kronor, skulle komma att i pension åtnjuta sammanlagdt
600 kronor om året.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att regementsläkaren vid flottans
station i Karlskrona C. I. Th. Lundberghs enka Augusta
Lovisa Dorotliea Lundbergh, född Mossberg, må från
allmänna indragnings staten åtnjuta årlig pension till
belopp af 240 kronor, att utgå från och med februari
månad 1891 och så länge bon i sitt nuvarande enkestånd
förblifver.

5:o. Med anledning af derom gjord framställning har Kongl. Maj:t
föreslagit att åt vaktmästaren vid sjökrigsskolan Gustaf Petersson måtte
å allmänna indragningsstaten beviljas en pension af 500 kronor om året,
att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han efter uppnådda
70 lefnadsår erhölle entledigande från befattningen.

Af det vid statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver
sjöförsvarsäreliden den 13 januari 1892 (bil. 4, sid. 21) framgår:

att Petersson, som vore född den 22 juli 1822 och den 1 februari
1869 antagits till vaktmästare vid sjökrigsskolan, således tjenstgjort i
sådan egenskap i nära 23 år;

att han från antagandet såsom vaktmästare och till den 1 oktober
1879 åtnjutit, jemte fri bostad, en aflöning af endast 600 kronor, hvilken
aflöning visserligen från och med nämnda dag utgått med 800 kronor,
men att han deremot icke åtnjöte ålderstillägg, hvilken förmån i regeln
tillkomme vaktmästare i andra statens embetsverk;

att han, som i tjensten ådragit sig ett svårare ryggbrott och tidtals
lede af reumatisk värk, ansåge sig af ålder och sjukdom oförmögen
att vidare nöjaktigt fullgöra sina åligganden; samt

att han, hvilken icke förvärfvat delegareskap i någon pensionskassa,
vore medellös och utan förmåga att anskaffa ens så mycket, som
erfordrades till de nödvändigaste lefnadsbehofvens fyllande.

Chefen för sjökrigsskolan, hos hvilken Petersson anhållit att framställning
måtte göras om pension för honom till lönens hela belopp,

Angående
pension för
vaktmästaren
G. Petersson.

[4-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

hade, med vitsordande af Peterssons under tjenstetiden ådagalagda pligttrohet,
redbarhet, omtänksamhet och nit samt att han gjort sig väl förtjent
af den utaf honom begärda förmånen, på det högsta tillstyrkt den
gjorda ansökningen.

Uti häröfver infordradt utlåtande hade statskontoret anfört, att den
vid sjökrigsskolan anstälde vaktmästaren icke författningsenligt vore berättigad
till pension å allmänna indragningsstaten samt att sökanden i
allt fall endast hade att åberopa en tjenstetid af tjugutre år eller vida
mindre, än som erfordrades för rätt till pension å nämnda stat, men
att, då Petersson vid sin framskridna ålder icke billigtvis torde kunna
vid afgång från befattningen lemnas utan understöd af staten, statskontoret
ansåge honom böra komma i åtnjutande af pension å förenämnda
stat, hvilken pension dock med hänsyn till den jemförelsevis
korta tjenstetiden icke borde utgå med mer än 500 kronor om året
eller enahanda belopp, som vid 1884 års riksdag beviljades vaktmästaren
vid karolinska medico-kirurgiska institutet C. P. Berggren.

Som vaktmästaren Petersson endast 23 år varit i statens tjenst
och derunder icke bidragit något till sin framtida pensionering, bär utskottet
ansett, att det för honom begärda pensionsbeloppet skäligen
bör nedsättas till 400 kronor, hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att åt vaktmästaren vid sjökrigsskolan
Gustaf Petersson må å allmänna indragningsstaten
beviljas en pension af 400 kronor om året, att
utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken
lian efter uppnådda 70 lefnadsår erhåller entledigande
från befattningen.

Angående
pension för
länsmannen
P. J. Lundqvist.

[5.]

6:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att
länsmannen i Jösse härads vestra distrikt af Vermlands län Per Johan
Lundqvist måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han
erhölle afsked från länsmanstjensten, under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till så stort belopp, att detta
tillsammans med den pension från civilstatens pensionsinrättning, 600
kronor, hvartill han vore berättigad, utgjorde 1,000 kronor, eller 400
kronor årligen.

Af de vid statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

civilärenden den 31 december 1891 (bil. 5 sid. 23), till hvilket utskottet
i öfrigt får hänvisa, inhemtas:

att Lundqvist, som vore född den 3 november 1836, år 1859 antagits
i statens tjenst och den 29 juni 1867 konstituerats till sin nuvarande
länsmansbefattning;

att, enligt ett af extra provinsialläkaren A. Z. Lindholm den 21
december 1891 utfärdadt betyg, Lundqvist, som lede af stort högersidigt
ljumskbråck, åderbråck å underbenen samt allmän svaghet med
nedsatta kroppskrafter och derigenom bristande arbetsförmåga, vore till
följd häraf för all framtid oförmögen såväl att sköta sin tjenst som ock
att sig med annat arbete försörja;

att Lundqvist, enligt hvad vederbörande kronofogde och kyrkoherde
vitsordat, vore fullkomligt medellös; samt

att såväl Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands län som
statskontoret tillstyrkt årlig pension från allmänna indragningsstaten för
Lundqvist till belopp af 400 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

7:o. Med anledning af derom utaf styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut
gjord framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att åt läraren
i veterinärkunskap, anatomi och fysiologi vid Ultuna landtbruksinstitut
Carl Jonas A.rel Segerström måtte å allmänna indragningsstaten uppföras
en årlig pension af 1,500 kronor, att utgå från och med månaden näst
efter den, hvarunder han från sin befattning erhölle entledigande.

Af sist omförmälda statsrådsprotokoll (bil. 5 sid. 25) inhemtas:
att Segerström, som vore född den 6 mars 1835, alltsedan år 1868
innehaft sin lärarebefattning och derunder meddelat undervisning åt såväl
institutets och mejeriskolans elever som ock lärlingarne vid institutet,
äfvensom haft tillsyn öfver helso- och sjukvården med afseende
å egendomens husdjur;

att han, enligt ett af styrelsen för institutet den 16 december 1889
utfärdadt intyg, skött dessa sina åligganden med duglighet, nit och intresse
samt till styrelsens synnerliga belåtenhet;

att, enligt handlingarna bifogade läkarebetyg, Segerström sedan
flere år lidit och fortfarande lede af fallandesot (epilepsia), och att denna
sjukdom inverkat så störande på hans psykiska förmögenheter och så
Bill. till Riksd. Prat. 1802. 4 Sami. I Afd. 8 Iläft. 2

Angående
pension för
läraren vid
Ultima landtbruksinstitut C.

J. A.
Segerström.
[6.]

Statsutskottets Utlåtande N-.o 10.

försvagat hans minne och tankekraft, att han vore urståndsatt att fullgöra
sina lärareskyldigheter, hvarjemte Segerström, till följd af ett honom
enligt egen uppgift under en obduktion af tuberkulösa djurkroppar å
institutets obduktionssal ådraget lidande i venstra långfingrets ledgångar,
ej med samma säkerhet som förr kunde använda sin hand vid operationer.

Uti sin framställning i ämnet hade styrelsen för institutet, med anmälan
att Segerström åtnjöte, förutom fri bostad för sig och sin familj,
lön af 2,500 kronor, samt med erinran att efter den nyss beslutade
omorganisationen af institutet adjunktsbefattning vid detsamma vore förenad
med en lön af allenast 2,000 kronor, anfört, att för Segerström
skulle, äfven om han ansåge sig kunna söka och erhölle en dylik adjunktsbefattning,
uppstå synnerliga svårigheter ej mindre genom den
förminskade löneinkomsten än ock derigenom, att med sådan befattning
ej följde familjebostad, hvarjemte styrelsen vitsordat, att Segerström
städse på oförvitligt sätt skött sin lärarebefattning vid institutet.

Landtbruksstyrelsen hade i afgifvet utlåtande tillstyrkt bifall till
institutsstyrelsens framställning samt till stöd derför anfört, att, då vid
den förestående omorganisationen af institutet Segerström på grund af
sin iråkade sjuklighet icke syntes kunna vinna fortsatt anställning vid
institutet, samt lian af samma orsak efter sitt entledigande från institutet
ej heller syntes kunna genom eget arbete försörja sig och sin
familj, billigheten syntes, med afseende å Segerströms väl vitsordade
långvariga tjenstgöring vid institutet och numera framskridna ålder,
fordra, att han, som icke med sina jemförelsevis obetydliga inkomster
kunnat förvärfva eller eljest egde någon enskild förmögenhet, bereddes
tillfälle till åtnjutande af statspension.

Statskontoret hade jemväl förordat institutsstyrelsens framställning.

Föredragande departementschefen, som väl ansåge pension af statsmedel
böra Segerström beredas, då han, efter uppnådda 55 lefnadsår,
i följd af sjuklighet icke kunde efter institutets förändrade organisation
derstädes finna användning, men som med afseende derå, att Segerström
allenast i några och tjugu år innehaft, sin tjenst, funnit pensionens belopp
kunna skäligen sättas något lägre, än myndigheterna föreslagit,
tillstyrkte, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att åt läraren i
veterinärkunskap, anatomi och fysiologi vid Ultima landtbruksinstitut
Carl Jonas Axel Segerström finge å allmänna indragningsstaten uppföras
en årlig pension af 1,500 kronor, att utgå från och med månaden
näst efter den, hvarunder han från sin befattning erhölle entledigande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Lika med departementschefen bär utskottet ansett något understöd
af allmänna medel skäligen böra Segerström vid entledigandet beviljas,
men enär, enligt den år 1891 faststälda nya lönestaten för landtbruksinstitutet
vid Ultuna en adjunkt derstädes, med hvilkens befattning
Segerströms torde kunna likställas, i fast lön och således jemväl i pension
åtnjuter 1,400 kronor, har utskottet, vid det förhållande att Segerström
icke varit å stat anstäld och icke bidragit till sin framtida pensionering
samt med hänsyn till såväl lefnads- som tjenstår på långt
när icke uppfylt för erhållande af pension från nämnda stat gifna bestämmelser,
funnit den för honom äskade pensionen böra bestämmas
till 80 procent af berörda 1,400 kronor, eller, i uppåt jemnadt tal, 1,200
kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att åt läraren i veterinärkunskap,
anatomi och fysiologi vid Ultuna landtbruksinstitut
Carl Jonas Axel Segerström må å allmänna indragningsstaten
uppföras en årlig pension af 1,200 kronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder
lian från sin befattning erhåller entledigande.

8:o. Med tillstyrkande af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet, jemte upplysning att under år 1891 åt 48 äldre behöfvande
folkskolelärare beviljats understöd med tillsammans 10,000 kronor, hemställa,

att Riksdagen må, i likhet med hvad under en
följd af år egt rum, å allmänna indragningsstaten
för år 1893 anvisa ett anslag af 10,000 kronor, att,
enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan
finna godt meddela, användas till understöd af högst
250 kronor åt sådana äldre behöfvande folkskolelärare,
hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit
afsked före år 1867.

9:o. På derom af styrelsen för tekniska högskolan gjord framställning
har Kongl. Maj:t föreslagit, att förste vaktmästaren vid tekniska
högskolan Fredrik Wilhelm Dahlman måtte från och med månaden
näst efter den, i hvilken han efter ingången af april månad 1892 erhölle
afsked från befattningen såsom förste vaktmästare vid nämnda

Angående understöd
åt
äldre behöfvande
folkskolelärare.

[7-]

Angående
pension för
förste vaktmästaren
F.

W. Dahlman
[8.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

högskola, för sin återstående lifstid å allmänna indragnings staten uppbära
pension till belopp af 800 kronor årligen.

Af det vid statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden den 31 december 1891 (bil. 6, sid. 29) upplyses:

att Dahlman vore född den 22 oktober 1823;

att han, hvilken sedan den 1 april 1859 varit anstäld såsom vaktmästare
vid högskolan och dessförinnan under två år innehaft dylik
befattning vid svenska slöjdföreningens söndags- och aftonskola, numera
tekniska skolan, för närvarande åtnjöte eu lön af 900 kronor
jemte fri bostad och ved;

att statskontoret i afgifvet utlåtande anfört, att, ehuru på tekniska
högskolans vid 1876 års riksdag faststälda lönestat icke funnes uppförda
några särskilda vaktmästarelöner, utan i stället ett anslag af 3,500
kronor till betjenings aflönande, denna omständighet dock icke syntes
böra betaga Dahlman, som den 1 april 1892 vid en ålder af mer än
68 år tillbragt 35 år i det allmännas tjenst, förmånen att i likhet med
sådane vaktbetjente vid statens embetsverk och institutioner, för
Indika aflöningen vid de från och med 1876 års riksdag vidtagna löneregleringar
fördelats i lön och tjenstgöringspenningar, vid uppnådda
65 lefnads- och minst 35 tjenstår komma i åtnjutande af en mot lönen
svarande pension å allmänna indragningsstaten, och detta så mycket
mindre som vårdandet af tekniska högskolans många och dyrbara inventarier
otvifvelaktigt stälde ganska stora anspråk på tjensteinnehafvarens
arbetsförmåga och ordentlighet; till följd hvaraf och då beträdande
det föreslagna pensionsbeloppet Dahlman syntes, på sätt styrelsen
för högskolan förmenat, kunna likställas med förste vaktmästaren
hos statskontoret, hvilken, med en lön af 800 kronor och tjenstgöringspenningar
till belopp af 300 kronor, åtnjöte 800 kronor i pension,
statskontoret tillstyrkt, det framställning måtte göras till Riksdagen
derom, att åt Dahlman blefve å allmänna indragningsstaten beviljad en
pension af 800 kronor om året att utgå från och med månaden näst
efter den, i hvilken han efter ingången af april månad 1892 erhölle
afsked från sin befattning.

Med hänsyn dertill, att vaktmästaren Dahlman icke varit å stat
anstäld och icke bidragit till sin framtida pensionering, har utskottet
ansett sig böra tillstyrka, att det för honom föreslagna pensionsbeloppet
nedsättes till 600 kronor, hvarför utskottet får hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att förste vaktmästaren vid tek -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

niska högskolan Fredrik Wilhelm Dahlman må från
och med månaden näst efter den, i hvilken han efter
ingången af april månad 1892 erhåller afsked från
befattningen såsom förste vaktmästare vid nämnda
högskola, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära pension till belopp af 600
kronor årligen.

10:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att
förste vaktmästaren i riksarkivet Carl Erik Eriksson måtte beviljas en
mot hans lön svarande årlig pension å allmänna indragningsstaten af
800 kronor, att utgå under hans återstående lifstid från och med månaden
näst efter den, i hvilken afsked från tjensten varder honom beviljadt.

Af stadsrådsprotokollet (bil. 6, sid. 30) inhemtas:

att Eriksson, som vore född den 28 januari 1815 och sålunda uppnått
en ålder af mer än 76 år samt tjenstgjort i riksarkivet såsom extra
vaktmästare från den 17 november 1858 och såsom ordinarie sedan
den 7 april 1859, hvarförutom han varit anstäld såsom vaktmästare hos
svenska akademien under åren 1844—1885, nu på grund af hög ålder,
sjuklighet och försvagade krafter önskade afgå från tjensten.

Öfver ansökningen, hvarvid vore fogade två intyg om synnerligen
väl vitsordad tjenstgöring, utfärdade det ena af sekreteraren i svenska
akademien och det andra af riksarkivarien, som på det varmaste förordat,
att den sökta pensionen måtte beviljas, hade statskontoret afgifvit
infordradt utlåtande och deruti anfört, bland annat, att enligt gällande
stat för riksarkivet af den 1 juni 1877 aflöningen för förste vaktmästaren
derstädes utgjordes af lön 800 kronor och tjenstgöringspenningar
300 kronor, och att enligt kongl. bref af nyssnämnda dag civile embetsed!
tjenstemän samt betjente, hvilkas aflöning vid senast skedda löneregleringar
fördelats i lön och tjenstgöringspenningar, egde rätt att efter
uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjenstår vid afskedstagandet undfå
pension från allmänna indragningsstaten till lönens hela belopp.

Då Eriksson såsom vaktmästare i riksarkivet tjenstgjort endast
något mer än 33 år, samt å det till svenska akademien anvisade ordinarie
anslag icke funnes uppfördt något belopp till aflöning åt vaktmästare,
ansåge departementschefen förevarande fråga höra underställas
Riksdagens pröfning; och hemstälde han, det Kongl. Maj:t täcktes, med
afseende på Erikssons höga ålder samt långvariga och väl vitsordade
tjenstgöring, föreslå Riksdagen att bevilja Eriksson en mot hans lön

Angående
pension för
förste vaktmästaren
O.
E. Eriksson.

[9.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Angående
pension för
förre kamreraren
vid
de kongl.
teatrarne
G. F. Törner.

[10.]

svarande årlig pension å allmänna indragningsstaten af 800 kronor, att
utgå under hans återstående lifstid från och med månaden näst efter
den, i hvilken afsked från tjensten blefve honom beviljadt.

Med afseende derå, att Eriksson endast 33 år varit i statens tjenst
och icke i någon mån bidragit till sin framtida pensionering, har utskottet,
i likhet med hvad utskottet i näst föregående punkt hemstält,
ansett sig böra tillstyrka, att det för Eriksson föreslagna pensionsbeloppet
jemväl nedsättes till 600 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att förste vaktmästaren i riksarkivet
Carl Erik Eriksson må beviljas eu årlig pension
å allmänna indragningsstaten af 600 kronor, att utgå
under hans återstående lifstid från och med månaden
näst efter den, i hvilken afsked från tjensten varder
honom beviljadt.

11 ro. På derom gjord ansökning bär Kongl. Maj:t föreslagit, att
förre kamreraren vid de kongl. teatrarne Gustaf Fredrik Törner måtte
från och med månaden näst efter den, hvarunder han frånträder anställning
vid kongl. operan, under sin återstående lifstid uppbära en
årlig pension från allmänna indragningsstaten af 2,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13 januari 1892,
till hvilket utskottet i öfrigt tillåter sig hänvisa, inhemtas, att Törner,
som vore född den 26 maj 1821, inträdt i tjenstgöring å kongl. teaterns
kansli den 1 februari 1842 samt befordrats den 13 juli 1852 till kamrerare
och kassör derstädes, hvilken befattning han derefter oafbrutet
innehaft, till dess densamma med utgången af spelåret 1887—1888 i
sammanhang dermed, att de kongl. teatrarne upplätos åt enskilde, indragits,
att Törn er, som icke åtnjutit förmånen af fri bostad i något
af de kongl. teatrarnes hus, i förenämnda egenskap uppburit i årlig
lön till utgången af år 1873 2,000 kronor och derefter 3,000 kronor;

att Törner förutom berörda tjenst alltsedan år 1852 jemväl innehaft
befattningen såsom kamrerare vid de kongl. teatrarnes pensionsinrättning,
i hvilken egenskap han uppburit årligt arfvode med 375
kronor samt från år 1883 med 1,000 kronor;

att Törner, såsom förutvarande revisor i kammarrätten, från civilstatens
pension sinrättning uppbure en årlig pension af 800 kronor;

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 15

samt att liknande framställning gjorts till 1889 års Riksdag, hvilken
framställning emellertid, då ett bifall till större eller mindre del af densamma
lätt kunde föranleda till framställande af en mängd liknande
anspråk, samt frågan om kongl. operans ordnande för framtiden då
ännu var oafgjord, ej vunnit Riksdagens bifall.

Då de af 1889 års^ Riksdag för afslag å liknande framställning
anförda skäl ännu måste anses gällande, och dertill kommer, att Törner
redan, såsom förutvarande revisor i kammarrätten, uppbär årlig pension
af 800 kronor, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må vinna Riksdagens bifall.

12:o. I nuvarande ordinarie anslaget till allmänna indragningsstaten,
som utgår i kontant anvisning med 1,600,052 kronor och i ersättning
för indragen indelning m. m. med 600 kronor eller med tillsammans
1,600,652 kronor, har Kongl. Maj:t icke föreslagit någon förändring;
och får utskottet hemställa,

att utskottet vid uppgörande af riksstaten för år
1893 må ega att i kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten
vidtaga den jemkning, som för jemnande
af riksstatens slutsumma kan blifva erforderlig.

Extra anslag.

13:o. Kongl. Maj:t har slutligen föreslagit Riksdagen att å extra
stat för år 1893 anvisa ett kreditiv af 1,520,000 kronor, att användas
dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering
med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan
att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för de
till statsverket indragna rusthållsafgiftema, och dels till fyllnadspensioner
i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners
utgående;

äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen under år
1892 anslagna medel kunde blifva oanvändt måtte för det kommande
årets pensionering användas.

Angående anslaget
till allmänna
indragningsstaten.

Angående
kreditiv för
upprätthållande
af arméns
pensionskassas

egen pensionering
samt
till fyllnadspensioner.

[il.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Såsom af det bilagda statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
den 13 november 1891 (bil. 7. sid. 32) inhemtas, har föredragande
departementschefen vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t yttrat,
att i afseende å beloppet af det kreditiv, som för år 1893 kunde blifva
erforderligt dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering
och dels till fyllnadspensioner för arméns befäl och underbefäl
med vederlikar, direktionen öfver nämnda kassa afgifvit utlåtande
och dervid hufvudsakligen anfört, att direktionen, på grund af verkstäld
undersökning rörande pensionstagarnes medellifslängd, funne antagligt,
att vid den tidpunkt, då 20 år förflutit, sedan 1877 års pensioner
ingsgrunder började tillämpas, tillkomst och afgång å pensionsstaten
skulle komma att ungefärligen motsvara hvarandra, samt att, då med
nästkommande års utgång 15 år af nyssnämnda tidrymd tilländagått,
det belopp, hvarmed ifrågavarande kreditiv förut årligen beliöft höjas,
utgörande för hvardera af åren 1890, 1891 och 1892 en summa af
50,000 kronor, syntes kunna från och med år 1893 småningom minskas;
hemställande direktionen med anledning häraf och då direktionen
ansåge kreditivbeloppet för sistnämnda år erfordra en förhöjning af
endast 45,000 kronor utöfver de för år 1892 beviljade 1,475,000 kronor,
att Kongl. Maj:t täcktes under vanliga vilkor af Riksdagen för ändamålet
äska ett belopp af 1,520,000 kronor.

Utskottet, som i öfrigt icke haft något att emot Kongl. Maj:ts
förevarande förslag erinra, liar ansett, att, då det äskade beloppet
utgår i form af kreditiv och pensioneringen inom armén numera torde
hafva vunnit den regelbundenhet, densamma i början af tillämpningen
af de nya pensionsgrunderna saknade, något vidare medgifvande i fråga
om användandet af det ena årets besparingar till det följande årets pensionering,
hvarigenom anslaget antager naturen af ett reservationsanslag,
icke är af nöden.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj ds förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen å extra stat för år
1893 anvisar ett kreditiv af 1,520,000 kronor, att användas
dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp,
mot skyldighet för pensionskassan att afstå
det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag
för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna,

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af
Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners
utgående. \

'' \ it ^ \ if'' i

Stockholm den 20 februari 1892.

. * Uv.ii.trtj.,nj/!■■/ Htr-fot ko nohno.j •oiKmrvtic *y.Vv\ i »i v

:* noaydrrä

På statsutskottets vägnar:

\ liv; t. :v.,v. vL ,''J o.A\ >1 t. ,K<eO": V'' V 7

GUSTAF SPARRE.

7\ A ii'').:

''■-Vi i:J t''''i'' .y l/f i

.*•1 A.) •, vi it''! noll J-gn o;i

O 7 1 dill *! lullull ill

.y.vAlA.v) .''il )t ,''Kh\\‘\
vAmusA 7 :..V,V(A m,-.
It»; .tUxfia /tf

Reservationer:

no. •: nt .m dm;d -7-. dl 7 mb e

af herr C. E. Casparsson:

»Då de af utskottet under punkterna 2:o, 4:o, 5:o, 7:o, 9:o och 10:o
föreslagna nedsättningar i de pensionsbelopp, Kongl. Maj:t töreslagit,
synas mig ur statsfinansiel synpunkt sakna betydelse och ur billighetssynpunkt
sakna berättigande, får jag mot utskottets i nämnda punkter
gjorda framställningar anmäla reservation»;

. 7; i j j‘j ■ *'' \ f''{•)! j < ■ J v| (*: - i p rjj-j Jt\ \| i .• fjiji r. k »

vid punkten 2:o (angående pension åt förre fanjunkaren C. G.
Pettersson):

af herrar grefve G. Sparre, grefve E. C■ A. Piper, O. W. Odelberg,
F. Boström, R. G. von Hedenberg, C. Lundeberg, K. Bolmstedt och A. G.
Svedelius, Indika ansett utskottet hafva bort föreslå, att Kongl. Maj:ts
framställning i denna fråga måtte oförändrad af Riksdagen bifallas;

vid punkten 4:o (angående pension för regementsläkaren C. I. Th.
Lundberghs enka):

af herrar A. Persson, P. Andersson, G. Eriksson, P. Er sson, Ij. Jönsson,
P. Pehrsson, C. Persson, N. Petersson, A. P. Danielson, S. G. von Frusen,
A. Johansson och P. G■ Petersson, Indika yrkat, att utskottet måtte hemställa
om afslag å Kongl. Maj:ts framställning i ämnet;

Bill. till Riksd. Prat. 1892. 4 Sami. / Afd, 8 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vid punkten 9:o (angående pension för förste vaktmästaren F. W.
Dahlman):

af herrar A. Persson, G. Eriksson, P. Er sson, L. Jönsson, P. Pehr sson,
C. Persson, JK. Petersson, A. P. Danielson, A. Johansson och P. G. Petersson;

vid punkten 10:o (angående pension för förste vaktmästaren C. E.
Eriksson):

af herrar A. Persson, G. Eriksson, P. Ersson, P. Pehrsson, C. Persson,
N. Petersson, A. P. Danielson, C. Andersson, A. Johansson och P. G.
Petersson;

vid punkten ll:o (angående pension åt förre kamrerare n vid de
kongl. teatrarne G. F. Törner):

af herrar grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, grefve E. C. A.
Piper, O■ W. Odelberg, F. Boström, R. G. von Hedenherg, friherre A. R.
von Krcemer, C. Lundeberg, K. Bohnstedt, A. G. Svedelius och I. Kerfstedt,
hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt af Riksdagen bifallas, att förre kamreraren
vid de kong], teatrarne Gustaf Fredrik Törner må
beviljas en årlig pension från allmänna indragningsstaten
af 1,200 kronor, att utgå under hans återstående
lifstid från och med månaden näst efter den, hvarunder
han frånträder anställning vid kongl. operan.

vid punkten 13:o (angående kreditiv för upprätthållande af arméns
pensionskassas pensionering m. m.):

af herrar grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, O. W. Odelberg, F.
Boström, R. G. von Hedenberg, friherre A. R. von Krcemer, C. Lundeberg,
K. Bohnstedt, A. G. Svedelius, G. D. R. Tornerhjehn, /. Kerfstedt och E.
Fränekel, hvilka ansett, att Kongl. Maj:ts förslag i ämnet bort till alla
delar af utskottet tillstyrkas.

Herrar H. P. P. Tamrå, V. JK. Ekenman och O. Jonsson hafva
begärt få antecknadt, att de icke deltagit i förestående hufvudtitels behandling
inom utskottet.

Likaledes skulle här antecknas, att herr grefve E. C. A. Piper icke
närvarit vid handläggningen inom utskottet af punkten 13:o af denna
hufvudtitel, samt att herr L. Jönsson varit frånvarande vid behandlingen
af punkterna 10:o—13:o.

Statsutskottets Utlåtande N-.o 10.

Bil. Lita. A.

Allmänna indragningsstaten.

Ny anvisning.

Förre fanjunkaren vid numera upplösta kronoarbetskompapiet å Vax bolm

Carl Gustaf Pettersson, pension ....................................

! Förrådsvaktmästaren vid lifregementets grenadiercorps Per Reinhold

Bodin, pension...............................................................................

Regementsläkaren vid flottans station i Karlskrona C. I. Th. Lupdberghs
enka Augusta Lovisa Dorothea Lundbergh, född Mossberg,
pension-... .......j,,,: ..............................................................

i Vaktmästaren vid sjökrigsskojan Gustaf Petersson, pension ............

i Ränsmannen i Jösse härads vestra distrikt af Yermlands län Per

[ Johan Rpndqvist, pension....................................................

i Läraren i veterinärkunskap, anatomi och fysiologi vid Ultima landtbruksinstitut
Carl Jonas Axel Segerström, pension ................

! Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före år 1867 .

| Förste vaktmästare vid tekniska högskolan Fredrik Wilhelm Dahl ;

man, pension.................................................................................

i Förste vaktmästaren i riksarkivet Carl Erik Eriksson, pension........

Krpnor.

200

240

400

1,200

10,000

600

Summa j 13,840

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

.tfa

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1892

års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Ersättning för
indragen
indelning m. m.

Summa.

spri itfti ''till; ''> Y,

•\''u

på förslag.

Pensions- och

Trp:t

Kronor.

112,286

- (.''Öl1

002; i

100,428

243,640

219,470

Kronor.

Kronor. o.
112,286 —

100,428 —

243,640

219,470

A. Pensions Civilstatens

pensionskassa:

Pensiönsstaten för civile embets- och tjensteman

Dito för deras enkor och omyndiga barn.......

Ersättning för mistade löneinnehållningar............

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbeFör
pensionering af kommissionslandtmätare jemte
För dito af tjensteman och betjente vid

För dito af föreståndare,lärare ochbetjente

För dito af embets- och tjensteman samt

relsen, hvilka uppbära lön på ordinarie stat,

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar...........

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbeBidrag
till pensionering af enkor och barn efter

Vadstena krigsmanshuskassa ....................................

Amiralitetskrigsmanskassan:

Ersättning för minskade inkomster:

Till pensionsfonden...........................................

» gratialfonden ..............................................

» pensionering af flottans befäl och under»
d:o af flottans och lotsverkets

den för daglönare å f. d. timmermans- och
förslagsanslag .................................................

675,8241—i--

675,824-

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Litt. B.

riksstatens Nionde hnfvudtitel.

t i i

indragningsstaterna.

staten.

no:., dhHotnl
• : ij-H £*•*>.! tf

ibt:rA Ws-

. ; iU .... - :

: ■! - ■ ... • •. : I

Förslag till blifvande riksstat:

... -S. ..... W

■ U<>V0 b

Anvisning i

. .; ''II. " 7 • -

kontant.

Ersättning för
indragen
indelning m. m.
på förslag.

- • ■

Summa.

-it ■ : .■•■''•''i

h.- dciold

Kronor. ö.

sparmgar..................................................

deras enkor och barn .............. ......

skogsstaten och skogsskolorna ...............

vid tekniska högskolan...........................

betjente vid väg- och vattenbyggnadsstyäfvensom
af deras enkor och barn .......

37,500

45,000

2,246

6,540

7,200

9,000

3,500

1,300:

sparingar............................................

befäl och underbefäl med vederlikar.

4,640

28,080

67,708

36,320: —
16,650: —

52,970: —

befäl med vederlikar, förslagsanslag ...... 100,000: —

femenskap (deraf högst 9,030 kronor till
andtverksstaterna inrättade invalidstat)
.............................................................. 66,500: —

112,286

100,428

243,640

219,470,-

Trp:t

675,824

112,286

100,428

243,640

219,470

675,824

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1892 års riksstat anslår:

Anvisning i
kontant.

Ersättning för
indragen
indelning m. in.
på förslag.

Summa.

	Kronor.	.. O.	Kronor.	Ö. • ''	Kronor.	Ö.
Tr:pt	675,824	—	—.		675,824	—
	60,350 4,000 78,000 69,851	—	--:	=	60,350 4,000 78,000 69,851	—
	357,373 63,500 6,000	•	.. .T~ .	—	357,373 63,500 6,000	—
	—	r*‘	—
S:gr	1,314,898	—		—	1,314,898 —
	1,600,052		600		1,600,652
Sm:a	2,914,950		600	—	2,915,550	—

,a a

Invalidhusfonden.......................................................

För blesserade öfver- och underofficerare, reservaBidrag
till handelsflottans pensionsanstalt, att af
Bidrag till pensionering af enkop och barn efter

m. m......»-A;........bi........-..b.!

Bidrag till folkskolelärares pensionering ...............

Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkasss*
Bidrag till kongl. teaterns pensionskassor ............

B. Allmänna

Till diverse föremål, förslagsanslag........................,.

A ) ''i t

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Förslag till blifvande riksstat:

■ o .vjjiij. .no

Anvisning i
kontant.

	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
Trp:t	675,824 60,350 4.000 78,000 69,851 357,373 63,500 6.000		—		675,824 60,350 4.000 78,000 69,851 357,373 63,500 6.000
tionscinslag ................................................................
tullmedlen direkt utgå, förslagsanslaq ....................... lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier
	L —'': i


S:gr ind ragu in gssta ten.
1,314,898	—	—	—	1,314,898	—
- 1,600,052		600		1,600,652
Summa	2,914,950	-\| 600]—	2,915,550

Ersättning för
indragen
indelning m. m.
på förslag.

Summa.

läHffjT

Statsutskottets Utlåtande Is'':o 10.

Bil. Litt. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Nionde hufvudtitel.

_ n.;;, nii	Kronor.	Ö. ;
\| '' ''•: . \;\ . • ,r. Pensionsstaten.
För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering		1
samt till fyllnadspensioner, kreditiv ............................................	1,520,000

Stockholm, K. I. Beckman, 189*2.