Statsutskottets Utlåtande N:o 10
Utlåtande 1891:Su10
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
1
N:o 10.
Ank. till Riksd. kansli den 5 mars 1891, kl. 5 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitél, omfattande anslagen till pensions- och
indragning sstaterna.
(1 :a U. A.)
Pensionsstaten.
Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna
läroverk, pedagogier, seminarier m. m.
l:o. Såsom i det vid kongl. propositionen angående statsverkets till- Angående
stånd och behof fogade statsrådsprotokoll öfver finansärenden af den 12 sist - f^iälarne
lidne januari erinrats, har Kongl. Maj:t i särskild, till Riksdagen afbiten
proposition (n:o 17) af den 19 december 1890 föreslagit Riksdagen Zntral
dels
att medgifva, att öfverlärare och lärare vid gymnastiska central- institutet i
institutet måtte ega delaktighet i lärarnes vid elementarläroverken enke- ochl%Zimtard
pupillkassa, hvars reglementes föreskrifter skulle i tillämpliga delar gälla till läroverken
efterrättelse med afseende å dem; hvarvid borde iakttagas, att öfverlärare
skulle anses lika med lektor och lärare lika med annan ämneslärare vid^''^[ij
allmänt läroverk, att rättighet att vara delegare i kassan skulle tillkomma en
hvar af nuvarande tjensteinnehafvare, derest behörig anmälan om delaktighet
gjordes hos direktionen öfver kassan inom tid, som af Kongl. Maj:t bestämdes
— dock med vilkor i fråga om de tjensteinnehafvare, som i egenskap
af f. d. gymnastiklärare redan tillhörde kassan, att de frånträdde denna
Bih. till Riksd. Prat. 1891. 4 Samt. 1 Afd. 9 Höft. (N:o 10.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Angående
förhöjning
af pensionerna
till
indelta
arméns
manskap.
sin delaktighet — samt att skyldighet att vara delegare i kassan ålåge en
hvar, som framdeles blefve till öfverlärare eller lärare vid gymnastiska
centralinstitutet utnämnd;
dels och att, för beredande åt öfverlärare och lärare vid gymnastiska
centralinstitutet af delaktighet i kassan, bevilja ett belopp af 1,100 kronor
till ökning af det såsom bidrag till pensionering af enkor och barn efter
lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m. för närvarande
utgående belopp, 68,751 kronor, hvilket bidrag derigenom koinme att uppgå
till 69,851 kronor.
Statsutskottet, som i sammanhang med behandlingen af de under
nionde hufvudtiteln upptagna anslagsfrågor, förehaft till handläggning sistnämnda
jemväl till utskottet remitterade proposition, tillåter sig hänvisa till
den närmare utredningen af detta ärende, som finnes intagen i det vid samma
proposition fogade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 19 december
1890; och får utskottet, som icke haft något att erinra mot Kong!.
Maj:ts omförmälda förslag, hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen
bifallas.
Yadstena krigsmanshuskassa.
2:o. Uti en inom Andra kammaren väckt motion (n:o 37) har herr P.
G. Petersson i Brystorp på anförda skäl föreslagit, att Riksdagen matte
medgifva,
att den af manskapet vid armén, som i krig, vapenöfning eller i annan
kronans tjenst ådroge sig sjukdom eller lyten, så att han icke vidare kunde
i tjensten nyttjas, skulle vid sitt afskeds erhållande bekomma en årlig
pension med 50 kronor utan afseende på ålder;
att den af bemälda manskap, som varit i kronans tjenst minst 25 år
och uppnått 50 lefnadsår, skulle vid sitt afskedande erhålla en årlig pension
med 50 kronor;
att den af samma manskap, som förut erhållit eller varit berättigad
till pension och uppnått 60 lefnadsår, skulle tillkomma i årlig pension 75
kronor; samt
att den af samma manskap, som uppnått 70 lefnadsår, skulle under
vilkor, som här ofvan blifvit föreslagna, i årlig pension erhålla 100 kronor;
allt med de vilkor å lefnadsförhållanden, som nu för gratialets erhållande
vore bestämda.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
o
Enligt arméförvaltningens kungörelse angående förändring i bestämmelserna
om underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa den 14 juni 1881
äro gratialisterna i nämnda lAssa uppförda i fyra klasser med årligt gratial
af: i första klassen 72 kronor, i andra klassen 48 kronor, i tredje klassen
24 kronor och i fjerde klassen 15 kronor.''
I saknad af utredning rörande de kostnader, som den af motionären
föreslagna åtgärd skulle föranleda, anser utskottet betänkligt att fatta beslut
om större eller mindre förhöjning af de från omformälda kassa utgående
gratial, helst erfarenheten angående andra pensionskassors svårigheter att
under nuvarande förhållande fullgöra sin pensioneringsskyldighet torde mana
till varsamhet vid frågor om pensioners förhöjande. Och då utskottet i allt
fall föreställer sig, att föreliggande fråga möjligen kan komma att i viss
mån ega samband med det arméorganisationsförslag, som är under utarbetande
och inom kort torde komma att Riksdagen föreläggas, hemställer utskottet,
att herr Peterssons ifrågavarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.
Anslaget för blesserade öfver- och underofficerare.
3:o. Beträffande detta reservationsanslag, nu 4,000 kronor, hafva Angående
Riksdagens år 1890 församlade revisorer uti sin berättelse angående verk- ^resenmstäld
granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel beståendetiker å detta
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1889, hvilken berättelse anslanjemte
de i anledning deraf från vederbörande embetsverk och myndigheter
till Kongl. Maj:t afgifna utlåtanden blifvit hänvisad till statsutskottets behandling,
ifrågasatt, huruvida icke, med afseende derå, att reservationerna
å anslaget sedan år 1871 nästan utan undantag alltjemt ökats samt utgifterna
å anslaget år 1889 uppgingo till allenast 3,466 kronor 67 öre och någon
tillökning i dessa utgifter icke borde kunna förväntas, reservationerna å anslaget
lämpligen borde öfverföras till fonden för reserverade medel att för
kommande statsregleringar kunna disponeras.
Med föranledande af denna framställning har Kongl. Maj:t i en till
Riksdagen den 31 sistlidne januari aflåten proposition (n:o 26) äskat Riksdagens
medgifvande dertill, att så väl de vid 1889 års slut å »anslaget till
blesserade öfver- och underofficerare» befintliga besparingar som ock de enahanda
besparingar, Indika derefter uppkommit eller framdeles kunde uppkomma,
måtte få i vederbörande rikshufvudböcker till invalidhusfonden omföras.
! sin berörda berättelse hafva revisorerna erinrat, att detta anslag,
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
som vid 1810 års riksdag beviljades och på allmänna indragningsstaten uppfördes
med 5,500 r:dr banko, utgått med oförändradt belopp till och med år
1823, då anslaget af Rikets Ständer nedsattes till 5,000 r:dr banko; att i
anledning af Rikets Ständers derom framstälda begäran, jemlikt kongl. brefvet
den 24 september 1845, stadgats, att de å nämnda anslag då befintliga och
sedermera uppkommande besparingar skulle af statskontoret göras räntebärande
och räntan uppdebiteras att dermed öka det reserverade beloppet ;
att på grund af den stora reservation, 41,000 r:dr, som å anslaget uppkommit,
detsamma vid 1870 års riksdag nedsattes till 5,000 riksdaler; att
vid 1884 års riksdag ifrågavarande anslag ytterligare nedsattes till ofvan
förstnämnda belopp 4,000 kronor; samt att efter det Kongl. Maj:t med anledning
af Riksdagens anhållan genom kongl. bref den 29 december 1870
förordnat, att den dä befintliga reservationen å anslaget skulle till riksgäldskontoret
öfverlemnas, de derefter uppkommande reservationerna för anslagets
ändamål bevarats; och hade dessa, på sätt i revisionsberättelsen meddelas,
under åren 1871—1889 vuxit från 5,601 kronor 46 öre vid 1871 års slut
till 22,826 kronor 4 öre vid slutet af år 1889.
Uti öfver revisorernas framställning afgifvet utlåtande har statskontoret,
anfört, att för innevarande år vore till utgående från ifrågavarande, å
riksstaten med 4,000 kronor uppförda anslag anvisade pensioner åt tre personer
till ett, sammanlagdt belopp af 2,800 kronor, samt att, då anslaget således
för närvarande, likasom, enligt hvad af revisorernas framställning äfven
framginge, förhållandet varit under flera föregående år, vore fullt tillräckligt
för derå anvisade utgifters bestridande, statskontoret ansåge något hinder
icke möta för vidtagande af den utaf revisorerna ifrågasatta åtgärden; hvarför
statskontoret liemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes förordna, att de enligt
1889 års rikshufvudbok befintliga besparingar å anslaget »för blesserade
öfver- och underofficerare», 22,826 kronor 4 öre, skulle i rikshufvudboken
för år 1890 omföras till den under benämning af »fonden för reserverade
medel» i rikshufvudboken upplagda särskilda räkning å öfverskott och brister
i statsregleringen.
I det vid Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition fogade statsrådsprotokoll
öfver landtförsvarsärenden den 31 januari innevarande år har föredragande
departementschefen till en början omförmält hvad revisorerna sålunda
i ärendet anfört och ifrågasatt äfvensom hvad statskontoret med anledning
deraf yttrat.
Departementschefen vore så till vida ense med revisorerna och statskontoret,
som han funne ifrågavarande besparingar icke vidare böra under
anslaget bibehållas. På sätt statskontoret anmärkt, vore detsamma i och för
sig fullt tillräckligt att bestrida de derå för närvarande anvisade utgifter,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
5
och det vore under sådana förhållanden icke i sin ordning, att å anslagef
qvarhölles reservationer, som uppginge till flera gånger det belopp, hvarmed
detsamma vore i riksstaten uppfördt. Deremot ansåge departementschefen
det af revisorerna och statskontoret framstälda förslag att öfverföra meranämnda
reservationer till fonden för reserverade medel ej rätt lämpligt. För
denna fond, hvilken, enligt 1889 års rikshufvudbok uppgick till 12,358,057
kronor 17 öre eller efter afdrag af det belopp stort 5,887,000 kronor, som deraf
beräknats skola användas till regleringen af 1892 års stat/ till 6,471,057
kronor 17 öre, vore det i utsigt stälda tillskottet af i rundt tal 23,000 kronor
af endast ringa betydelse, och det kunde under sådana förhållanden med skäl
ifrågasättas, att de samlade reservationerna bevarades åt landt- och sjöförsvaret
för att, om än i något förändrad form, komma det med anslaget ursprungligen
afsedda ändamål till godo.
Detta, fortsätter departementschefen, skulle blifva fallet, om reservationerna
lades till den s. k. invalidhusfonden. Denna fond, som, i likhet
med anslaget till blesserade öfver- och underofficerare, vore gemensam för
armén och flottan, hade blifvit bildad af de till den forna invalidinrättningen
å Ulriksdal anslagna hemmansräntor; och skulle, enligt de vid riksdagen
1847—1848 lemnade bestämmelser, fonden på det sätt stå till Kongl.
Maj:ts disposition, att dess årliga inkomster finge efter behof användas till
pensioner och gratifikationer åt sådana afskedade krigsmän af armén och
flottan, som, enligt de vid tiden för nämnda Riksdags beslut i ämnet gällande
föreskrifter, skulle varit berättigade att å den förra invalidinrättningen intagas,
och att möjligen uppstående öfverskott skulle läggas till fondens kapital.
Sedan Kongl. Maj:t den 18 december 1849 ytterligare förordnat, att endast
en del af fonden skulle under fredstid till understöd användas, och densamma
i öfrigt afses att efter krigsutbrott lemna tillgång till då erforderliga pensioner
och understöd, hade den alltså numera i ej oväsentlig grad antagit
karakteren af ett slags under fredstid samlad reservfond med uppgift att
under och efter ett krig bereda utvägar till bestridandet af de då till betydande
summor växande utgifterna af just det slag, som jemväl nu förevarande
anslag vore afsedt att tillgodose; och öfverförandet till nämnda fond af ifrågavarande
reservationer borde vid sådant förhållande stå i närmaste öfverensstämmelse
med de för desammas användande redan gällande föreskrifter.
Blifvande reservationer å anslaget syntes departementschefen lämpligen böra
erhålla samma användande som de redan å detsamma befintliga.
I likhet med riksdagens revisorer, statskontoret och departementschefen
anser utskottet ifrågavarande reservationer icke vidare böra under anslaget
bibehållas. Deremot och då invalidhusfonden, hvars behållning enligt revisorernas
berättelse sedan år 1845, då den utgjorde 230,562 kronor 49 öre,
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
så stigit, att den vid 1889 års slut uppgick till 2,369,781 kronor 29 öre,
icke synes vara i behof af den tillökning, som skulle beredas densamma
genom att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, omförmälda besparingar skulle
dertill omföras, anser utskottet sig icke böra biträda hvad Kongl. Maj:t i
sådant afseende föreslagit, utan föreställer sig att, i enlighet med hvad revisorerna
ifrågasatt och jemväl statskontoret tillstyrkt, dessa besparingar lämpligast
böra öfverföras till fonden för reserverade medel att för kommande
statsregleringar kunna disponeras; och vid sådant förhållande synes något
beslut i fråga om användandet af de efter 1889 års slut och framdeles uppkommande
besparingar å detta anslag nu icke erfordras.
På grund häraf hemställer utskottet,
att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, må besluta, att de enligt 1889 års rikshufvudbok
befintliga besparingar å anslaget »för blesserade
öfver- och underofficerare», 22,826 kronor 4 öre, skola
öfverföras till fonden för reserverade medel att för kommande
statsregleringar disponeras.
Öfriga anslag.
Angående 4:0. 1 afseende å öfriga anslag å denna stat har Kong!. Maj:t icke
öfrig,, "»s^föreslagit någon ändring; och får utskottet hemställa,
a pensions- 00 °7
staten.
att Riksdagen må i riksstaten för år 1892 med oförändrade
belopp uppföra de anslag under pensionsstaten, i
hvilka förändring här ofvan icke blifvit ifrågasatt.
Allmänna indragningsstaten.
Angående 5:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t i statsverksproposi
underofice-
ti°nen föreslagit, att underofficeren vid kronoarbetsstationen å Tjurkö Jonas
ren j. Meién.McJén måtte berättigas att från och med månaden näst efter den, un
i2-l der hvilken afsked ur fångvårdens tjenst honom beviljades, under sin återstående
lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära fyllnadspension till
så stort belopp, att detta tillsammans med honom tillkommande pension från
arméns pensionskassa utgjorde 700 kronor, eller 190 kronor årligen.
Af det vid statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver
justitiedepartementsärenden den 5 december 1890 (bil. 1 sid. 8) inhemtas:
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
7
att Melén, född den 6 april 1834, innehaft sedan den 9 september
1855 anställning såsom underofficer vid kronoarbetscorpsen, i hvilken egenskap
han, enligt vederbörandes vitsord, tjenstgjort med särdeles utmärkelse;
att han, som deri 27 april 1857 antagits till regementsväbel vid
Vestgöta-Dals regemente, den 4 juli 1879 blifvit fanjunkare i regementet,
hvarefter han den 26 juli 1884 undfått afsked från regementsväbelsbefattningen;
att
han från arméns pensionskassa uppbure en årlig pension af 510
kronor;
att hans aflöningsförmåner utginge af förslagsanslaget till fångars vård
och underhåll med lön 700 kronor, beklädnadsbidrag 80 kronor jemte två
ålderstillägg 100 kronor, tillsammans 880 kronor, hvartill komme en årlig
gratifikation, som under senare åren utgjort 150 kronor, äfvensom bostad
och ved; samt
att, enligt intyg af vederbörande läkare, Melén till följd af flerårig
rosartad inflammation i benen vore urståndsatt att sköta sin tjenst, hvilken
sjuklighet läkaren förklarat vara af den beskaffenhet, att icke någon förhoppning
förefunnes, det Melén skulle kunna åter inträda i tjenstens utöfning.
Fångvårdsstyrelsen, som till Kongl. Maj:t insändt Meléns ansökning i
ämnet, hade dervid, under erinran att bevakningspersonalen vid kronoarbetscorpsen
icke vore uppförd å ordinarie lönestat, anfört, att Meléns vid centralfängelserna
anställa vederlikar, Indika å ordinarie stat uppbure sin aflöning,
vore vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjenstår, deraf minst 20 år såsom
ordinarie i fångvårdens tjenst, berättigade att från allmänna indragningsstaten
uppbära pension till ett lönen med innehafvande ålderstillägg motsvarande
belopp, samt att enligt den vid senaste riksdag för en del betjente
vid fångvårdsanstalterna faststälda nya lönestat, hvilken med 1891 års
ingång trädde i tillämpning, aflöningen för underofficer å ordinarie stat vore
bestämd att utgöra, förutom tjenstgöringspenningar, lön 500 kronor och två
ålderstillägg, hvardera å 100 kronor, så att pensionen kunde för sådan
underofficer uppgå till 700 kronor, i anseende hvartill och då Melén redan
tillbragt den tid i statens tjenst, som vore bestämd för hans ofvanbemälda
vederlikar såsom vilkor för erhållande af pension, samt han enligt företedda
läkarebetyget vore nu och för framtiden oförmögen att sköta sin tjenst,
fångvårdsstyrelsen — med hänsyn jemväl dertill, att 1889 och 1890 årens
riksdagar beviljat två vid kronoarbetscorpsen anstälda underofficerare pensioner
till enahanda belopp, som skulle dem tillkommit, om de innehaft motsvarande
befattningar å ordinarie stat — hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes
till denna riksdag göra framställning om beviljande åt Melén af en fyllnadspension
å allmänna indragningsstaten till belopp af 190 kronor årligen.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 16.
Statskontoret, hvars utlåtande i frågan infordrats, hade tillstyrkt fångvårdsstyrelsens
framställning.
På grund af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,
att Kongl. Maj:t förevarande framställning må af Riksdagen
bifallas.
Angående 6:o. På derom af chefen för generalstaben gjord hemställan har
gravören °G -K-°ngl. Maj:t föreslagit, att gravören vid generalstabens topografiska afdelning
M. Wirsing.Georg Michael Wirsing måtte från och med månaden näst efter den, då han
[■*•] blefve från sin ifrågavarande anställning entledigad, å allmänna indragningsstaten
tilläggas en årlig pension af 1,500 kronor.
Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden den 28 november 1890 (bil. 2 sid. 10), till hvilket
utskottet i öfrigt får hänvisa, inhemtas, att Wirsing, som vore född den 8
mars 1822, år 1858, sedan dåvarande topografiska corpsen nästföregående
år erhållit uppdrag att till allmänhetens tjenst utgifva den karta, som
kallades »Generalstabens karta öfver Sverige i skalan 1 : 100,000», inkallats
från utlandet och fått anställning såsom kopparstickare vid topografiska
corpsen;
att Wirsing under den tid af 32 år, han sålunda varit anstäld i landet,
icke allenast med utmärkt skicklighet stuckit i koppar talrika kartor och,
i anseende till sin duglighet i öfrigt, erhållit uppdrag att öfvervaka allt
gravyrarbete vid kartverket, utan äfven — sedan chefen för topografiska
corpsen, för att göra kartverket oberoende af utländska kopparstickare,
beslutat att bilda en gravörskola för inhemska gravörer — fått sig anförtrodd
ledningen af berörda skola och der utbildat flera skickliga kopparstickare,
af hvilka tre fortfarande vore i verksamhet vid kartverket;
att den ersättning, Wirsing för sitt berörda arbete åtnjutit, högst
uppgått till 3,480 kronor årligen, vid hvilket förhållande och då hans arbete
vid kartverket icke medgifvit honom att på annat sätt skaffa sig någon
tillökning i inkomster Wirsing icke kunnat göra några besparingar;
att, såsom af ett handlingarna bifogadt läkarebetyg framginge, Wirsing
nu vid en ålder af nära 69 år lede af kraftnedsättning och rheumatism,
hvarigenom han vore urståndsatt att såsom förr fullgöra sina åligganden och
med arbete sig försörja;
samt att Wirsing, som enligt kontrakt varit förbunden att dagligen å
tjenstelokalen uppehålla sig under den vanliga arbetstiden från klockan 8
f. m. till klockan 4 e. in., redan år 1872 af dåvarande befälhafvaren för
topografiska corpsen skriftligen tillförsäkrats, att, derest han af ålderdom
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
9
eller sjukdom skulle blifva urståndsatt att vidare med gravyrarbete sig sysselsätta,
framställning om pension åt honom skulle hos Kong], Maj:t göras.
Statskontoret, i ärendet hördt, hade på anförda skäl tillstyrkt bifall
till chefens för generalstaben hemställan.
År 1886 beviljade Riksdagen, på utskottets tillstyrkan, pension åt
gravören vid generalstabens topografiska afdelning C. S. Wennersten till
belopp af 1,200 kronor. Vid jemförelse mellan de förhållanden, som lågo
till grund för Wennerstens pensionering, och dem, som nu åberopats såsom skäl
för Wirsings, har utskottet funnit den senares såväl högre lefnadsålder som
längre tid af verksamhet för nämnda afdelning äfvensom det mera omfattande
gagnet af denna verksamhet böra föranleda till att, på sätt Kongl.
Maj:t föreslagit, honom beredes något större pension än den Wennersten
beviljade, hvarför utskottet ansett sig böra hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
7:o. Med anledning af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t före- Angående
slagit, att regementsläkaren vid Vermlands fältjägarecorps in. in.'' Gr. E. pension för
Westergrens enka Ottonie Leontine Westergfen, född Geijer, måtte från läkaren G.
allmänna indragningsstaten tilläggas en årlig pension af 400'' kronor, att från EWestehr''
och med 1891 års ingång af henne åtnjutas, så länge hon förblefve enka. 9''in*™ a
Såsom
af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden den 28 november 1890 (bil. 3, sid. 14) framgår,
hade bemälda enka till stöd för sin ansökan åberopat, bland annat,
att, dä hennes man den 28 januari 1890 aflidit, tillgångarna i boet, hvilka
uppskattats till 523 kronor 81 öre, måst i anseende till befintlig skuld,
uppgående till 57,593 kronor 23 öre, afträdas till fordringsegarne; att
sökanden sålunda för eget uppehälle och fullbordande af sina fyra barns
uppfostran^ vore uteslutande hänvisad till den pension af 500 kronor, hon
åtnjöte från arméns enke- och pupillkassa; att mannen i lifstiden, jemte sin
tjenstgöring såsom militärläkare, omfattande en tid af mer än 28 år, deri
inberäknad hans anställning vid fältläkarecorpsen, jemväl innehaft läkarebefattning
vid statens jernvägar, verkat såsom fattigläkare dels i köpingen
Arvika under 14 år och dels inom (Hafva socken, tjenstgjort såsom uppbördsläkare
å korvetten Gefle under dess expedition till Stilla Hafvet åren
1865 1866 samt dessutom trenne gånger som militärläkarestipendiat och en
gång på egen bekostnad längre tider uppehållit sig i utlandet för idkande
af medicinska studier.
Medicinalstyrelsen, som i frågan afgifvit utlåtande, hade, med afseende dels
Bih. till Riksd. Prat. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
å den förtjenstfulla verksamhet, regementsläkaren Westergren utvecklat under
en lång följd af år såsom författare i militärhygieniska ämnen, och dels den
ekonomiska belägenhet, hvari hans enka och fyra minderåriga barn befunne
sig, hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes aflåta proposition till Riksdagen om
beviljande åt sökanden af en årlig pension å allmänna indragningsstaten af
400 kronor, hvarigenom, med tillägg af pensionen från arméns enke- och
pupillkassa, hon skulle komma i åtnjutande af pension till samma belopp,
900 kronor, som enka och barn efter provinsialläkare egde uppbära från
civilstatens pensionsinrättning.
På de af medicinalstyrelsen anförda skäl hade statskontoret, som i
ärendet jemväl hörts, ansett sig höra biträda styrelsens ifrågavarande framställning,
dervid tillika hemställande, att den föreslagna pensionen måtte
beräknas från början af innevarande år, att till sökanden utgå så länge hon
i sitt enkestånd förblefve.
Af de till utskottet öfverlemnade handlingarna i ärendet har vunnits
upplysning, att enkefru Westergren är född år 1852 samt att af makarnes
4 barn en son är född år 1873, en son år 1876, en dotter år 1878 och
en dotter år 1880.
I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet skäligt,
att någon pension beredes enkefru Westergren, men då hon redan från
arméns enke- och pupillkassa uppbär pension till belopp af 500 kronor, har
utskottet ansett det föreslagna pensionsbeloppet lämpligen böra bestämmas till
200 kronor. Utskottet hemställer derför,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att regementsläkaren vid Vermlands fältjägarecorps
in. m. Gr. E. Westergrens enka Ottonie Leontine
Westergren, född Gteijer, må från allmänna indragningsstaten
tilläggas en årlig pension af 200 kronor, att från
och med 1891 års ingång af henne åtnjutas så länge hon
förblifver enka.
Angående g;0 Kongl. Maj:t har föreslagit dels att tillförordnade presidenten i
dels för t. /.kommerskollegium Carl Fredrik Weern måtte förklaras berättigad att, då han
presidenten^ gtatens tjenst afginge, varda å allmänna indragningsstaten uppförd till
och dels för åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension af 5,000 kronor,
kanrtisten tt utg£ fv|n och med månaden näst efter den, i hvilken entledigande blefve
sand honom beviljadt, dels och att kanslisten hos kommerskollegium Otto Fredrik
skrifZirne samt kammarskrifvarne hos kollegium, tillförordnade kamreraren Gustaf
& a''''Lind-Änders Lindberg och tillförordnade kammarförvandten Magnus Lund, hvilkas
berg och
M. Lund.
[5 och 6.]
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
11
befattningar icke inginge i den nya organisation af embetsverket, som af
Kongi. Maj:t i statsverkspropositionen under sjette hufvudtiteln föreslagits,
måtte förklaras berättigade att från och med år 1892 å allmänna indragningsstaten
åtnjuta, Ulff pension af 1,300 kronor årligen samt Lindberg och Lund,
jemte de pensioner de efter afskedstagande! kunde ega från civilstatens
pensionsinrättning uppbära, fyllnadspensioner till belopp för Lindberg af 2,200
kronor och för Lund af 1,600 kronor om året, dock att, derest någon af
dem framdeles skulle erhålla anställning å rikets stat, pensionsbeloppet för
honom skulle minskas med ett belopp, svarande mot den nya aflöningen, eller,
om denna uppginge till samma eller högre belopp, upphöra att utgå.
Kongi. Maj:ts förevarande framställningar har utskottet ansett icke
böra till behandling företagas förr, än Riksdagen fattat beslut angående den
af Kongi. Maj:t ifrågasatta nya organisationen af kommerskollegium; och
kommer utskottet derför att framdeles under Riksdagens lopp, sedan sådant
beslut blifvit fattadt, att öfver dem afgifva utlåtande; hvilket härmed för
Riksdagen
anmäles.
9:o. Med anledning af en af koramissionslandtmätaren i Malmöhus län Angående
Herman Julius Kull gjord, af landtmäteristyrelsen till Kongi. Maj:t öfver-fiommissionslemnad
ansökning har Kongi. Maj:t föreslagit, att Kull måtte frän och meålandtmätaren
månaden näst efter den, hvarunder han erhölle afsked från tjensten, under77 J Kull.
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension 1 ''
af 1,600 kronor.
Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver
civilärenden den 31 december 1890 (bil. 4, sid. 16) inhemtas, att Kull, som
vore född den 10 juli 1828, blifvit konstituerad till landtmäteriauskultant
den 15 juni 1853 och till vice kommissionslandtmätare i förenämnda län den
25 oktober 1858 samt utnämnd till kommissionslandtmätare den 18 maj 1866;
att han den 8 oktober 1858 förordnats till justerare af mått och vigter i
nämnda läns tredje justeraredistrikt, men den 18 januari 1879 på egen begäran
derifrån entledigats; att Kull vid åtskilliga tillfällen på grund af förordnande
bestridt förste landtmätaretjenst under sammanräknadt omkring ett
års tid; att enligt utfärdade läkareintyg Kull lede af obotlig hemiopisk synfältsinskränkning
och förminskning af synförmågan samt till följd deraf vore
oförmögen att sköta sin tjenst; att det i afseende å Kulls ekonomiska ställning
vore intygadt, att Kull icke egde andra tillgångar än ett enkelt lösörebo
och en till 11,900 kronor bevillningstaxerad fastighet i Lund, som dock
häftade för intecknad gäld till belopp af 3,300 kronor; att vederbörande
presterskap lemnat det besked, att Kull och hans hustru, hvilka hade sex
12
Statsutskottets Utlåtande Ko 10.
barn, af hvilka tre vore hos föräldrarne kyrkoskrifna, lefde i ekonomiskt
betryckta omständigheter; samt att, enligt af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Malmöhus län meddeladt, tjenstebetyg, Kull under sin långvariga
tjenstgöring inom länet ådagalagt nit och skicklighet samt stor noggranhet
i förening med eu hedrande vandel.
Landtmäteristyrelsen, som jemväl vitsordat Kulls nit och skicklighet,
hade, med tillägg att han under sin långvariga tjenstetid städse varit mycket
verksam, erinrat, att för närvarande väl omkring 2V2 år för Kull fattades i
den ålder af 65 år, som Riksdagen enligt sin skrifvelse af den 20 maj 1885
bestämt såsom vilkor för kommissionslandtmätares rätt att erhålla pension
från allmänna indragningsstaten till belopp af 1,600 kronor, men att Kull
deremot tjenat vid landtmäteristaten omkring 371/2 år och såsom vice kommissions-
och kommissionslandtmätare varit verksam under 32 år, eller vida
utöfver den tid af respektive 30 och 25 år, som Riksdagen uti förenämnda
skrifvelse bestämt såsom vilkor i detta hänseende för rätt till nyssnämnda
pension, hvarför och då Kull till följd af betydligt nedsatt synförmåga ansåges
för all framtid oförmögen att bestrida sina tjenstegöromål, landtmäteristyrelsen
hemstält, att Kull, ehuru han icke uppnått den i Riksdagens ofvanberörda
skrifvelse bestämda pensionsålder af 65 år, likväl måtte medgifvas
rätt till erhållande af pension å 1,600 kronor enligt samma skrifvelses bestämmelser
i öfrigt.
Uti infordradt utlåtande hade statskontoret — med anmälan att af de
utaf Riksdagen för kommissionslandtmätare, som uppfylt ofvan antydda, af
Riksdagen stadgade vilkor, uppförda 48 pensioner å 1,600 kronor för närvarande
endast 26 pensioner vore upptagna — anfört, att, då Kull i afseende
å tjenstgöringstiden redan för 7 år sedan uppfylt de genom kongl. brefvet
den 12 juni 1885 bestämda vilkoren för kommissionslandtmätares berättigande
till pension å 1,600 kronor, statskontoret ansåge sig, med hänsyn till Kulls
behörigen intygade oförmåga att sitt kall bestrida och den korta tid, som
återstode, till dess han jemväl uppnått den i nyssnämnda kongl. bref bestämda
lefnadsälder, kunna biträda landtmäteristyrelsens hemställan.
På grund af hvad sålunda blifvit upplyst hemställer utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
♦
Angående 10:o. Kong!. Maj:t har med anledning af i ämnet gjord ansökning
aTvittrings- föreslagit, att afvittringslandtmätaren i Norrbottens län, kommissionslandtlandtmätare.
nwMaven Karl Mauritz Ulf hjelm måtte, dock med vilkor att rätt till pension
K''hjelmlf såsom kommissionslandtmätare ej måtte honom tillkomma, från och med
[8.]
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
13
månaden näst efter den, hvarunder han erhölle afsked från afvittringsverket,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en ärlig
pension af 1,600 kronor.
Såsom af sist åberopade statsrådsprotokoll (bil. 4, sid. 19) inhemtas,
hade Ulfhjelm i en till landtmäteristyrelsen stäld, af Kong! Maj:ts befallningshafvande
i nämnda län till styrelsen insänd samt af styrelsen med skrifvelse
den 23 nästlidne oktober till Kong!. Maj:t öfverlemnad skrift, på anförda
skäl anhållit, att pension måtte honom beredas från allmänna indragningsstaten
till belopp af 2,000 kronor, att utgå från den 1 juni 1891.
Ulfhjelm, som vore född den 27 januari 1827, hade, enligt hvad i
statsrådsprotokollet vidare meddelas, den 18 maj 1849 blifvit antagen till
landtmäteriauskultant, den 22 maj 1854 konstituerad till vice kommissionslandtmätare,
den 16 januari 1863 utnämnd till kommissionslandtmätare och
den 19 januari 1852 konstituerad till afvittringslandtmätare i Yesterbottens
län, från hvilken befattning han dock den 28 april 1853 erhållit afsked.
Han hade den 14 juni 1854 af landtmäteristyrelsen förordnats att uppehålla
en afvittringslandtmätarebefattning i samma län, hvarmed han fortfarit
till den 1 mars 1855 och sedermera den 17 december 1873 förordnats till
afvittringslandtmätare i nämnda län, hvarefter han den 5 mars 1884 transporterats
till enahanda tjenstebefattning i Norrbottens län. Enligt läkarebetyg
lede Ulfhjelm af presbyopi och betydligt nedsatt synförmåga å högra ögat
samt af minskad rörelseförmåga till följd af andfåddhet, sannolikt härrörande
af fettbildning å hjertat, i följd hvaraf han endast med största svårighet
kunde förrätta de i lappmarkerna förekommande göromålen. Enligt intyg af
afvittringsstyresmannen H. W. Boström, hade Ulfhjelm med nit, skicklighet,
ordentlighet och noggrannhet, i förening med en hedrande vandel, fullgjort
sina tjensteåligganden.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade framhållit, att, i betraktande
af Ulfhjelms högst betydligt nedsatta krafter, endast en jemförelsevis ringa
arbetsprodukt kunde vara att af honom förvänta, hvarför det jemväl från
ekonomisk synpunkt blefve för afvittringsarbetet i länet fördelaktigt, att Ulfhjelm
bereddes tillfälle att afgå från det allmännas tjenst. Landtmäteristyrelsen
hade jemväl förordat ansökningen och såsom stöd för sin hemställan
om bifall dertill dels åberopat den omständighet, att Ulfhjelm den 1 juni
1891, om han dä lefde, uppnått en ålder af 647s år och tjenat vid landtmäteristaten
42 år, deraf såsom vice kommissions- och afvittringslandtmätare
37 år och i sistnämnda egenskap nära 19\/2 år, dels ock anfört, att, ehuru
något öfver 5V2 år bruste j den tjenstetid af 25 år vid afvittringsverket.
som Riksdagen i skrifvelse den 19 maj 1875 bestämt såsom vilkor för
afvittringslandtmätares pension till ärligt belopp af 2,000 kronor, Ulfhjelm
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
likväl, förutom sin omförmälda tjenstgöring vid afvittringsverket, under 17
års tid utöfvat eu nitisk och gagnelig verksamhet såsom skifteslandtmätare
på eget ansvar samt att han till följd af sjukdom och framskriden ålder
icke längre än till början af juni månad 1891 med fördel kunde användas
vid afvittringsverket och icke heller på annat sätt förmådde i afsevärd mån
bidraga till sin egen och sin familjs bergning.
På grund af hvad i ärendet blifvit upplyst, har föredragande departementschefen
ansett, att åt sökanden borde beredas pension, men att dess belopp,
med hänsyn till de pensionsbelopp, hvilka Riksdagen åren 1889 och 1890
beviljat vissa andra vid storskiftes- eller afvittringsverken anstälda landtmätare,
hvilka ej i allo uppfylt de stadgade pensionsvilkoren, borde bestämmas
till 1,600 kronor, eller samma belopp, som Ulfhjelm syntes vara såsom kommissionslandtmätare
berättigad att i pension erhålla, derest han i sistnämnda
befattning qvarstode till den 27 januari 1892.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen
bifallas.
Angående ll:o. Uppå derom af länsveterinären i Gefleborgs län Axel Johan
Plänsveter°i- August Brolins enka Maria Charlotta Brolin, född Jansson, gjord, af Kongl.
w«renA.,7.A.Maj:ts befallningshafvande i nämnda län till Kongl. Mapt insänd ansökan,
Brolins enka.jjar K;ong] Maj:t föreslagit, att enkan Brolin måtte, så länge hon förblefve
enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 300
kronor, att utgå från och med 1891 års ingång.
Af statsrådsprotokollet inhemtas (bil. 4, sid. 21) att länsveterinären
Brolin, blifvit, efter aflagd djurläkareexamen, år 1854 befordrad till sqvadronshästläkare
vid Skånska dragonregementet samt år 1865 till länsveterinär
i Gefleborgs län, hvilken senare befattning han innehaft till sin den 29
november 1887 timade död; att Brolin, enligt betyg af provinsialläkaren
J. P. Öhrn, sedan är 1871 lidit af fallandesot, hvilken sjukdom under årens
lopp tilltagit i häftighet, samt att de tätt och ofta återkommande, långvariga
och ansträngande tjensteresor, hvilka Brolin dels för sin tjenstebefattning i
allmänhet, dels ock på grund af länsstyrelsens förordnanden från och med år
1866 i och för sjukdomen springormen inom provinsen Helsingland nödgats
vid anfordran såväl natt som dag verkställa vid hvilket väglag och under
hvilken väderlek som helst, haft ett bestämdt och ofördelaktigt inflytande på
sjukdomens gång; att Brolin vid sin död efterlemnat, förutom enkan, som
vore född den 29 maj 1837, samt fem barn, hvilka uppnått myndig ålder,
tillika två döttrar, födda den ena år 1873 och den andra år 1875, samt en
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
15
son, född år 1878; att, enligt bouppteckningen efter Brolin, behållningen i
boet uppgått till 4,999 kronor 17 öre; samt att, enligt vederbörande presterskaps
bevis samt ett af ordförandena i Jerfsö sockens kommunalstämma och
kommunalnämnd med flera personer utfärdadt intyg, enkan Brolin befunne
sig med sex oförsörjda barn i torftiga omständigheter samt vore i största
behof af statens hjelp.
Såväl Kongl. Maj:ts befallningshafvande som medicinalstyrelsen och
statskontoret hade med afseende å Brolins långvariga tjenstetid och den
efterlemnade familjens behjertansvärda belägenhet tillstyrkt en årlig pension
åt enkan Brolin af 300 kronor, hvilken pension föredragande departementschefen
ansett sig böra förorda med hänsyn särskildt dertill, att Brolins
sjukdom förvärrats af de långa och ansträngande resor, han nödgats i tjensten
företaga.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen
bifallas.
12:o. Med anledning af en af läraren i musik vid allmänna läroverket Angående
i Karlskrona, musikdirektören Johan August Askling gjord ansökning har^ilmraren
Kongl. Maj:t, efter det infordrade utlåtanden öfver ansökningen afgifvits afj.A.Askling.
eforus öfver Lunds stifts allmänna läroverk samt af statskontoret, föreslagit, t10*!
att Askling måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked
blefve honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,250 kronor.
Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden den 19 december 1890 (bil. 5, sid. 23) inhemtas att sökanden,
som vore född den 12 maj 1822 och således vore 68 år gammal,
alltsedan den 22 oktober 1850 eller under 40 år varit anstäld såsom musiklärare
vid ofvannämnda läroverk, till en början eller intill den 16 april 1851
såsom vikarierande och sedermera såsom ordinarie; samt att han, enligt ett
den 17 maj 1890 utfärdadt läkarebetyg, till följd af ålder och aftagande
hörselförmåga vore i behof af tjenstledighet; varande af eforus vitsordadt,
att sökanden, som under de två senaste åren varit och fortfarande vore oförmögen
att bestrida sin lärarebefattning, så länge han varit tjenstbar, städse
med oaflåtligt nit, trohet och skicklighet fullgjort sina tjensteåligganden.
I sitt ofvan omförmälda utlåtande både statskontoret anfört: att genom
kongl. brefvet den 16 mars 1858 blifvit stadgadt, att lärarne vid rikets
elementarläroverk skulle dädanefter komma i åtnjutande af enahanda pensionsrätt
å allmänna indragningsstaten, som enligt då gällande författningar
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 10;
tillkomme civila embets- och tjensteman; att detta stadgande likväl hittills
ansetts icke skola tillämpas å lärare i musik och säng samt i teckning vid
sagda läroverk, utan att i de fall, då dylika lärare af Kong!. Maj:t beviljats
pension å nämnda stat vid afskedstagande!, sådant skett efter framställning
i ämnet till Riksdagen; och då de vilkor, som genom kong! brefvet den ]2
november 1823 vore stadgade för civila embets- och tjenstemäns pensionsrätt,
blifvit af sökanden fullgjorda, hade statskontoret, med tillkännagifvande att
sökanden såsom musiklärare uppbure lön å stat till belopp af 750 kronor
samt ålderstillägg å lönen med 500 kronor eller tillhopa 1,250 kronor, hemstält,
att Kong!. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta framställning om dess
medgifvande dertill, att sökanden måtte efter afskedstagande! för sin återstående
lifstid uppbära pension å allmänna indragningsstaten till ett hans
aflöning motsvarande belopp af 1,250 kronor årligen.
Mot det föreslagna pensionsbeloppet hade föredragande departementschefen
icke något att erinra.
Då, enligt hvad utskottet inhemtat, Askling jemte sin befattning såsom
lärare i musik vid allmänna läroverket i Karlskrona innehar klockareoch
organistbeställning, hvarå han åtnjuter årlig löneinkomst af 1,500 kronor,
hemställer utskottet,
att Kong!. Maj:ts förevarande framställning icke må af
Riksdagen bifallas.
Angående i3;o. Med anledning af en utaf extra lärarinnan vid den med högre
^extra^iira- lärarinneseminariet i Stockholm förenade normalskolan för flickor Olivia ChririnnanO.
C.slitna Elisabeth Wasmuth gjord, af direktionen för nämnda seminarium till
E. Wwmuth.gong] Maj:t öfverlemnad ansökning, har Kongl. Maj:t föreslagit, att Was■
''J mutli måtte från och med månaden näst efter den, då hon erhölle entledigande
från innehafvande anställning vid berörda skola, för sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 500 kronor.
Af sistberörda statsrådsprotokoll (bil. 5, sid. 24) inhemtas, att Wasmuth
sedan höstterminen 1864 varit anstäld såsom lärarinna vid ofvannämnda normalskola;
att hon från och med vårterminen 1865 till och med vårterminen
1874 jemte sin tjenst vid normalskolan bestridt undervisningen i matematik
i högre lärarinneseminariets första afdelning samt under större delen af nämnda
tid äfven i seminariets andra afdelning; att hon såsom lärarinna i matematik
vid normalskolan under flera år ledt och bedömt seminarieelevers öfningslektioner
i detta ämne; att hon, som på grund af styrkt sjukdom tillförene
haft tjenstledighet under kortare del af läsåren 1880—1881 och 1886—1887,
hela läsåret 1885—1886 samt partiel tjenstledighet under de två senaste
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
17
läsåren, åtnjöte fullständig'' ledighet under innevarande läsår; samt att hon
vid alla dessa tillfällen sjelf aflönat sin vikarie; att sökanden, som vore född
den 26 augusti 1839, enligt utfärdadt läkareintyg sedan flera år tillbaka
lede af en oerhörd förstoring af mjelten, föranledd af upprepade frossfeber,
samt att hon i följd af detta enligt all erfarenhet obotliga lidande i förening
med blodbrist och allmän nervsvaghet vore urståndsatt att förrätta sitt arbete
och försörja sig.
Direktionen för högre lärarinneseminariet hade, ehuru Wasmuth icke
hörde till de å läroverkets stat upptagna ordinarie lärarinnornas antal, ansett
sig böra varmt förorda hennes ansökning, dervid framhållande, att hon med
största nit och på ett utmärkt sätt skött sina tjensteåligganden, att hon i
afseende å tjenstgöringsskyldighet vant fullkomligt likstäld med de ordinarie
lärarinnorna samt att billigheten kräfde, att hon, efter att i 26 år hafva
skött en hufvudlärarinnas åliggande och i läroverkets tjenst förbrukat sina
krafter samt nu genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare tjenstgöra,
erhölle någon pension; och hade direktionen ansett pensionens belopp
lämpligen böra bestämmas till 1,000 kronor.
Statskontoret, hvars yttrande i ämnet infordrats, hade — med tillkännagifvande
att sökanden i egenskap af extra lärarinna under åren 1865
—1870, utöfver det arfvode af 800 kronor, som då tillagts henne och hvilken
likasom arfvoden för öfrige extra lärare och lärarinnor vid läroverket,
bestredes af de afgifter, som erlades af eleverna derstädes, fått såsom ersättning''
för ökad undervisning till följd af läraren i matematik beviljad tjenstledighet
genom afdrag å dennes aflöning uppbära ett belopp af 350 kronor
för år, samt att förstberörda arfvode år 1871 förhöjts till 1,000 kronor,
hvartill år 1874 kommit ett af direktionen beviljadt dyrtidstillägg af 500
kronor och år 1879 en ytterligare förhöjning, så att dess nuvarande belopp
utgjorde 2,000 kronor — anfört, att, ehuru sökanden visserligen icke haft
sådan anställning i statens tjenst, att derpå kunde grundas anspråk å pension
vid afgången derifrån, samt hon ej heller uppnått den lefnadsalder och tjenstgjort,
den tid, som i allmänhet funnes föreskrifven för statens lärare och
lärarinnor för vinnande af pensionsförmån, statskontoret likväl, med afseende
dels å sökandens långvariga, väl vitsordade tjenstgöring och å beskaffenheten
af denna tjenstgöring, dels ock å hennes iråkade obotliga sjukdomstillstånd
samt hvad i öfrigt direktionen i frågan andragit, ansäge sig böra hemställa,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att sökanden måtte efter afskedstagandet
för sin återstående lifstid uppbära en årlig pension till belopp af
1,000 kronor, motsvarande hälften af den aflöning, som för närvarande vore
henne tillagd.
Af hvad i detta ärende förekommit, hade föredragande departementsBih■
till Biksd. Prof. 1891. 4 Sami. I Afd. 9 Häft. 3
Angående
understöd
åt äldre behöfvande
folkskolelärare.
[12.]
Angående
f. d. öfverbi
bliotekarien
(x. E. Klemmings
pension.
[13-]
18 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
chefen visserligen funnit billigheten af, att någon pension bereddes sökanden,
men ansett densammas belopp skäligen kunna sättas till 500 kronor.
Ehuru extra lärarinnan Wasmuth icke innehaft ordinarie beställning i
statens tjenst och icke heller i någon mån bidragit till egen pensionering,
har utskottet dock af de synnerligen behjertansvärda omständigheter, hvari
hon efter en långvarig och väl vitsordad tjenstgöring vid en af statens läroanstalter
nu befinner sig, ansett sig föranlåtet att hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning'' må vinna
Riksdagens bifall.
14:o. Med tillstyrkande af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under erinran, att Riksdagen under eu följd af år för ändamålet beviljat
lika stort belopp, hemställer utskottet,
att å allmänna indragningsstaten må för år 1892 anvisas
ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de närmare
bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt meddela,
användas till understöd af högst 250 kronor åt sådana
äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött
sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.
15:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj: t vidare föreslagit,
att f. d. öfverbibliotekarien vid Kongl. biblioteket Gustaf Edvard Klämtning
.måtte, utöfver den pension, som eljest tillkomme honom, årligen under sin
återstående lifstid, räknadt från och med år 1891, uppbära från allmänna
indragningsstaten ett belopp af 2,000 kronor.
Såsom af statsrådsprotokollet (bil. 5, sid. 27) inhemtas har chefen för
ecklesiastikdepartementet vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t till
en början erinrat att, när dåvarande öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket
Gr. E. Klemming i skrifvelse den 30 november 1889 begärde att,
efter fylda 66 lefnads- och 43 tjenstår, erhålla afsked med pension i vanlig
ordning, hade han tillika anhållit, att, som han ingalunda önskade och
knappast borde upphöra att arbeta för och i kongl. biblioteket, han måtte
få förblifva qvarstående såsom öfvertalig tjensteman med tjenstgöringsskyldighet
och såsom arfvode derför uppbära det belopp, hvarmed hans dåvarande
aflöning vid pensionens beviljande komme att minskas.
Sedan statskontoret häröfver afgifvit utlåtande, hade Kongl. Maj:t den
10 oktober 1890 beviljat Klemming afsked från befattningen såsom öfver
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
19
bibliotekarie samt förklarat honom berättigad att under sill återstående
lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp af femtusen
kronor årligen, att utgå från och med påföljande november månad,
äfvensom medgifvit, att Klemming finge fortfarande, efter öfverenskommelse
med blifvande öfverbibliotekarie vid kongl. biblioteket, i den mån hans
helsa och krafter medgåfve, arbeta på ordnande och beskrifvande af de i
kongl. biblioteket förvarade samlingar; hvarjemte Kong], Maj:t förklarade,
att ansökningen, i hvad den afsåge beredande åt Klemming af särskild
aflöningsförmån, skulle få ånyo inför Kongl. Maj:t anmälas vid behandling
af frågan om aflåtande till nästkommande Riksdag af proposition angående
statsverkets tillstånd och behof.
Hvad anginge denna del af Klemmings förenämnda ansökning, hade
departementschefen fäst uppmärksamhet derpå, att Klemming icke blott genom
en långvarig, nitisk och pligttrogen tjensteutöfning, utan äfven på annat
sätt gagnat den inrättning, vid hvilken han så länge varit fästad. Efter
hvad departementschefen inhemtat, hade han år 1856 skänkt till kongl.
biblioteket en af honom redan i unga år grundlagd och sedermera oaflåtlig!
ökad, högst dyrbar samling af omkring 10,000 band, dels svenskt tryck, dels
handlande om Sverige; hvarefter han till kongl. bibliotekets samlingar efter
hand öfverlemnat alla de tryckalster, med hvilka in- och utländska författare,
till betygande af aktning och tacksamhet, uppvaktat honom och hvilka
gåfvor under årens lopp uppgått till flera hundra. Det vore äfven nogsamt
bekant och erkändt, att Klemming i väsentlig mån höjt kongl. bibliotekets
hela institution såsom en allmän kultur- och bildningsanstalt genom det
ändamålsenliga sätt, hvarpå den blifvit anordnad i dess nya byggnad i
Humlegården.
På grund af sådana förtjenster och då kongl. biblioteket fortfarande
genom det arbete, Klemming i mån af helsa och krafter derstädes komme
att utföra, finge tillgodogöra sig hans insigt och erfarenhet, har departementschefen
tillstyrkt bifall till Klemmings ifrågavarande ansökning.
Då f. d. öfverbibliotekarien Klemming redan af staten uppbär pension
till belopp af 5,000 kronor och utskottet föreställer sig, att, derest för kongl.
biblioteket finnes lämpligt att Klemming, sedan han lemnat chefskapet vid
institutionen, fortfarande derstädes utöfvar verksamhet, godtgörelse derför
torde kunna honom beredas af för extra tjenstgöring tillgängliga medel,
hemställer utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må
af Riksdagen bifallas.
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Angående 16:o. Uppå derom af förre sysslomannen vid Upsala centralhospital
förrc.°ho{pi-^ ■ Kallermans enka Elisabeth Maria Emilia Kuller man. född Voss, gjord,
tahsyssio- af direktionen för Upsala centralhospital till Kong! Maj:t insänd ansökning,
”Kaihrmans^ar Kongl. Maj:t föreslagit, att enkan Kallerman måtte få åtnjuta en årlig
enka. pension af 350 kronor, att utgå från allmänna indragningsstaten från och
med 1891 års början och så länge hon i sitt nuvarande enkestånd förblefve.
Af statsrådsprotokollet (bil 5, sid. 28) inhemtas, att förre sysslomannen
vid nämnda hospital Kallerman aflidit den 9 november 1889 efter
att hafva varit i statens tjenst en tid af 36 år och innehaft sysslomansbefattningen
34 år, att han, som haft en lön af 1,200 kronor jemte fri
bostad och några mindre löneförmåner och som, från år 1871, uppburit pension
till samma belopp som lönen, haft att uppfostra fyra barn, att enligt styrkt
transsumt af bouppteckningen i boet funnes eu skuld af 2,305 kronor 4 öre,
men tillgångar till belopp af endast 332 kronor 23 öre, att sökanden, som
vore född den 16 april 1836 och således 54 år gammal, enligt företedt
läkarebetyg sedan många år varit sjuk och efter mannens frånfälle sängliggande,
samt att äfven med det gynsammaste förlopp af sjukdomen hennes
arbetsförmåga vore för lång tid fullt bruten.
Såväl hospitalsdirektionen, som vitsordat Kallermans långvariga och
för hospitalet gagnande tjenstgöring samt enkans behof af understöd, som
medicinalstyrelsen, hvilken funnit särskilt ömmande omständigheter här
föreligga, hade förordat ansökningen; och hade medicinalstyrelsen dervid hemstält
om pensionsbeloppets bestämmande till 350 kronor.
Statskontoret, hvars utlåtande jemväl infordrats, hade tillstyrkt bifall
till ansökningen, på sätt medicinalstyrelsen föreslagit.
Med anledning af hvad sålunda blifvit upplyst och anfördt, anser sig
utskottet böra hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen
bifallas.
Angående l7:o. Med anledning af i ämnet gjord ansökan har Kongl. Maj.t
penSl°ice föreslagit, att läraren vid akademiens för de fria konsterna läroverk, vice
cTvPazLP1’0^8801’11 Gustaf Wilhelms Palms enka Eva Sofia Johanna Palm, född Sandel0
wsberg, måtte åtnjuta en årlig pension ä allmänna indragningsstaten till belopp
[15.] af 500 kronor, afl utgå från och med 1891 års början under hennes återstående
lifstid, så länge hon förblefve enka.
Såsom det af statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden den 31 december 1890 (bil. 6, sid. 30) inhemtas, hade till
stöd för ansökningen, deri enkan Palm begärt årlig pension af 1,000 kronor,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
21
anförts, att vice professorn Palm, hvilken efter en uppnådd ålder af 80 år
aflidit den 20 september 1890, under nära 20 år varit anstäld såsom lärare
vid akademiens läroverk och såsom konstnär intagit ett framstående rum;
att han i anseende till sin höga ålder och aftagande synförmåga under de
senare åren af sin lefnad icke kunnat utföra några arbeten, som medfört
någon nämnvärd inkomst, hvarjemte han en längre tid före sin bortgång
varit sjuk, hvilka förenade omständigheter vållat, att han icke, oaktadt sparsamhet,
kunnat förvärfva något till betryggande af sökandens framtida utkomst;
samt att, enligt vid handlingarna bilagdt transsumt af bouppteckningen
efter Palm, boets behållning allenast utgjorde 28 kronor 35 öre; och inhemtades
af ansökningshandlingarna, att, sökanden, hvilken vore dotter till
direktören vid akademiens läroverk, historiemålaren J. G. Handberg, vore
född den 3 januari 1825.
Akademien för de fria konsterna hade i afgifvet utlåtande vitsordat,
att Palm, hvilken alltsedan år 1852 i egenskap af akademiens ledamot med
sällspord! intresse deltagit i dess arbeten, från den 1 april 1860 intill slutet
af år 1878 i sin befattning såsom lärare vid akademiens dåvarande elementar
teckningsskola med utmärkt nit och skicklighet fullgjort sina åligganden,
hvadan sökandens anhållan redan ur sådan synpunkt syntes förtjena afseende;
men dertill komme, att Palm, hvars enda säkra inkomst under de senare
åren varit den pension å 1,600 kronor, hvilken han från allmänna indragningsstaten
åtnjutit, i följd af tilltagande ålderdom samt allt ovissare och
knappare inkomst af sitt arbete icke kunnat efterlemna några besparingar
samt att det mindre understöd, som kunde beredas Palms enka från den inom
akademiens lärarecorps bildade enskilda pensionsförening, endast kunde vara
att betrakta såsom någon lindring i hennes vid redan framskriden ålder
iråkade ekonomiska svårigheter; på grund hvaraf akademien förordat pension
åt sökanden till det belopp, Kongl. Maj: t kunde bestämma; och hade statskontoret,
som öfver ifrågavarande ansökning jemväl afgifvit utlåtande, till
styrkt pension för sökanden till belopp af 500 kronor.
E>å, såsom i ärendet blifvit upplyst, enkefru Palm, som icke har minderåriga
barn att försörja, redan åtnjuter understöd från en inom akademiens
för de fria konsterna lärarecorps bildad enskild pensionsförening, hvilket understöd
lärer utgå med 400 kronor årligen, har utskottet ansett det föreslagna
pensionsbeloppet skäligen böra nedsättas till 300 kronor; hvarför utskottet
får hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att läraren vid akademiens för de fria konsterna
läroverk, vice professorn Gustaf Wilhelm Palms enka
Eva Sofia Johanna Palm, född Sandberg, må åtnjuta en
22
Statsutskottets Utlutande, N:o 10.
, årlig pension ä allmänna indragningsstaten till belopp af
300 kronor, att utgå från och med 1891 års början under
hennes återstående lifstid, så länge hon förblifver enka.
Angående 18:o. Med anledning af en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Pprovinsmi- Stockholms län med skrifvelse den 29 september 1890 till Kongl. Maj: t inläkaren
J. F.sänd och dervid till bifall förordad, af provinsialläkaren i Stockholms distrikt,
Svedberg. mef[icine doktorn Johan Fredrik Svedberg gjord ansökning, har Kongl. Maj:t
föreslagit, att Svedberg måtte få åtnjuta en årlig pension å allmänna indragningsstaten
af 1,800 kronor, att utgå under hans återstående lifstid frän
och med månaden näst efter den, då afsked från tjensten blefve honom
beviljadt.
Af sistnämnda statsrådsprotokoll (bil. 6, sid. 32) inhemtas, att Svedberg,
som är född den 8 oktober 1828, och således uppnått en lefnadsålder
af 62 år, under 21 års tid varit i statens tjenst anstäld dels såsom extra
ordinarie tjensteman i sundhetskollegium och medicinalstyrelsen, der han
sedan 1870 hatt det tidsödande och magtpåliggande arbetet att granska
apoteksräkningar, dels ock sedan den 13 april 1883 såsom provinsialläkare i
ofvannämnda distrikt, att han under de senare åren ofta varit af sjukdom
urståndsatt, att sköta sin provinsialläkaretjenst och, enligt handlingarna Inlagd!
läkarebetyg, i följd af kronisk sjukdom icke vidare kunde bestrida de till
tjensten hörande förrättningar.
Medicinalstyrelsen, som öfver denna ansökning afgifvit infordradt utlåtande,
hade deruti på det varmaste tillstyrkt bifall till densamma, dels på
grund deraf, att Svedberg med särdeles nit och pligttrohet under en lång
följd af år bestridt de befattningar och uppdrag, som honom lemnats, dels
emedan han begärt ett mycket måttligt pensionsbelopp, utvisande både oegennytta
och grannlagenhet, enär han, om han endast begärt tjenstledighet,
skulle komma att uppbära vida större belopp, i synnerhet som han om två
år skulle blifva berättigad till 500 kronors ålderstillägg och genom nya staten
för provinsialläkare till 750 kronors hushyresersättning; hvartill äfven komme,
att det för distriktet måste vara förmånligt att erhålla en yngre och kraftigare
läkare; och hade jemväl statskontoret i afgifvet utlåtande lika med medicinalstyrelsen
den gjorda ansökningen till bifall förordat,
I likhet med medicinalstyrelsen har utskottet ansett det vara förmånligt,
om genom beredande af någon pension åt Svedberg hans innehafvande provinsialläkaretjenst
blefve med yngre och kraftigare läkare besatt, hvarför
utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen
bifallas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
23
19:o. Uti en till Riksdagen den 23 januari innevarande år aflåten Angående
proposition (n:o 27) har Kongl. Maj:t på derom gjord ansökning föreslagit^®“^0£
Riksdagen medgifva, att aflidne f. d. landshöfdingen i Vermlands län m. in. G. GyilenH.
G. W. Gyllenrams ogifta dotter Beata Lovisa Gustafva Gyllenram mätte, ram"
så länge hon förblefve ogift, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af sexhundra kronor att utgå från och med år 1891.
Af det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver civilärenden
den 23 sistlidne januari inhemtas, att fröken Gyllenram, som vore född den
28 april 1847, sedan många år lidit af nervsjukdom, att hennes arbetsförmåga
och kraft att arbeta vore i hög grad nedsatta, samt att enligt bestyrkt
transsumt af bouppteckningen efter landshöfdingen Gyllenram, denne,
som aflidit den 17 november 1890, såsom sterbhusdelegare efterlemna! ifrågavarande
dotter jemte en son och tre barn af en afliden dotter samt att i
boet förefunnes en brist af 1,112 kronor 59 öre.
Uti öfver ansökningen afgifvet utlåtande hade statskontoret anfört,
att f. d. landshöfdingen Gyllenram, som, född den 5 maj 1814, varit anstäld
i statens tjenst från år 1833 till den 1 maj 1885, då han erhållit begärdt
afsked med pension, under en längre tid skött befattningarna såsom landshöfding
och generalbefälhafvare på Gotland och såsom landshöfding i Vermlands
län. hvarjemte han deltagit i många riksdagar såsom ledamot af ridderskapet
och adeln och af Riksdagens Första Kammare, samt att genom den
framstående verksamhet, f. d. landshöfdingen Gyllenram sålunda utöfvat, han
utan tvifvel gjort sig väl förtjent af fäderneslandet; och då styrkt blifvit,
att ställningen i boet efter f. d. landshöfdingen Gyllenram utvisat brist och
att hans dotter vid snart uppnådd ålder af 44 år vore till helsan försvagad,
så att hennes arbetsförmåga och kraft till arbete vore i hög grad nedsatta,
ansåge sig statskontoret kunna den gjorda ansökningen till bifall förorda.
Dä, enligt utskottets åsigt, beviljande af pension till myndiga barn
efter statens embetsman icke bör förekomma, hemställer utskottet,
nr»-;, »i,-!-.eu''" ; ■ < • j in; -til'' UyV .(mii isr ,: ; : -; -t, ,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må
af Riksdagen bifallas.
20:o. Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 5) har herr J. P. Angående
F. 0. von StrokirrJi föreslagit, att Riksdagen måtte åt föreståndaren och läraren
vid Jönköpings läns landtbruksskola I. lancier under hans återstående lits- Plandtbrukl
tid bevilja en årlig pension af 2,000 kronor att utgå från och med börjans^*0j^)ej
af år 1893. Nunder. ''
Beträffande de omständigheter och skäl, motionären till stöd för sin
24 Statsutskottets Utlåtande N:o 10
framställning åberopat, får utskottet hänvisa till de vid motionen fogade
handlingar.
Då emellertid Nauclér icke innehaft anställning i statens tjenst, skulle
beviljande af den ifrågasatta pensionen vara att beträda en väg, å hvilken
Riksdagen hittills icke velat och enligt utskottets åsigt icke heller bör inslå.
Utskottet hemställer derför,
att herr von Strokirchs förevarande motion må lemnas
utan afseende.
Angående 21:0. I nuvarande ordinarie anslaget till allmänna indragningsstaten,
™allmänna1 som utgår i kontant anvisning med 1,599,902 kronor och i ersättning för
widrflf/m^s-indragen indelning m. m. med 600 kronor, eller med tillsammans 1,600,502
sluten. kronor) har Kong!. Maj:t i statsverkspropositionen icke föreslagit annan
l7'' förändring, än att, för afrundande af samtliga hufvudtitlarnes slutsumma,
samma anslag måtte höjas med 150 kronor till 1,600,652 kronor; och far
utskottet hemställa,
att utskottet vid uppgörande af riksstaten för år 1892
må ega att i kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten
vidtaga den jemkning, som för jemnande af riksstatens
slutsumma kan blifva erforderlig.
Extra anslag.
Angående 22:o. Kong! Maj:t har slutligen i statsverkspropositionen föreslagit,
uredMl£de&tt a extra stat för år 1892 mätte anvisas ett kreditiv af 1,475,000 kronor,
upa}earméns6&tt användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen penkataasTensionering
med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan
pensionering att. afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för de till
[18.] Statsverket indragna rusthållsafgifterna och dels till fyllnadspensioner i enlighet
med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners, utgående,
äfvensom att hvad af de till pensioneringen under år 1891 anslagna
medel kunde blifva oanvändt måtte för det kommande årets pensioneringanvändas.
I afseende å beloppet af det kreditiv, som för 1892 kunde blifva erforderligt
dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering
och dels till fyllnadspensioner för arméns befäl och underbefäl med vederlikar,
hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet öfver landsförsvarsärenden den
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
25
12 december 1890 (bil. 7, sid. 34—86) meddelas, direktionen öfver nämnda
kassa uti underdånig skrifvelse den 24 sistlidne september erinrat, att direktionen
förlidet år, då fråga förevarit om anslagsbehofvet för år 1891, tillkännagifvit,
att den allmänna räntans fortgående fallande förorsakat sådan
minskning i pensionskassans inkomster, att de för åren 1889 och 1890 beviljade
kreditivbeloppen efter all sannolikhet skulle komina att visa sig otillräckliga,
samt att direktionen af sådan anledning hemstält, att 1891 års kreditivbelopp
måtte, för att lemna tillgång så väl till bestridande af pensioneringen
för sistnämnda år som till fyllande af den brist, hvilken antoges komma
att uppstå å de två föregående årens anslag, bestämmas till 1,450,000 kronor
eller 75,000 kronor mera, än som i enahanda afseende utgått för år 1890.
Då emellertid 1891 års kreditiv, på Kong!. Maj:ts proposition, af
Riksdagen bestämdes till endast 1,425,000 kronor samt, enligt hvad direktionen
anmält, bristen å anslaget för år 1889, under livilket år verkningarne
af räntefotens fallande ännu icke hunnit göra sig fullt gällande, utgjort 765
kronor 66 öre, och dertill komme, att dylik brist inäste antagas skola uppstå
med ännu högre belopp för innevarande och nästkommande år, hade direktionen
förklarat sig anse förhöjningen i anslaget för år 1892 icke böra beräknas
lägre än till 50,000 kronor; och anhölle direktionen alltså, att Kongl.
Maj:t täcktes under vanliga vilkor af Riksdagen för ifrågakomna ändamål
äska ett belopp af 1,475,000 kronor.
Sedan direktionens skrifvelse atläts, hade, fortsätter föredragande departementschefen,
väl i viss män ändrade förhållanden å allmänna penningemarknaden
inträdt, och det kunde måhända ifrågasättas, huru vida räntefotens
sjunkande skulle under åren 1891 och 1892 komma att öfva så stort inflytande
å kassans egna inkomster, som direktionen förutsatt. Då emellertid
nämnda inflytande under större delen af innevarande år måste i hög grad
hafva gjort sig gällande och sålunda bristen i kassans tillgångar för detta år
antagligen skulle visa sig uppgå till högre belopp än för år 1889, och dertill
komme, att enligt de tid efter annan under året från kassan inkomna uppgifter
fyllnadspensionsstaten varit i ständigt stigande och vid årets slut sannolikt
komme att i rundt tal kräfva 50,000 kronor mera än närmast föregående
år, vid hvilket förhållande föga sannolikhet förefunnes, att den ännu
fortgående så att säga normala stegringen i nämnda stat skulle för år 1892,
om hvilket nu vore fråga, visa sig afsevärdt mindre, hade departementschefen
icke tilltrott sig att frångå den beräkning i fråga om kreditivbeloppet
för nämnda år, som direktionen uppgjort.
Då den af Kongl. Maj:t nu föreslagna förhöjning i kreditivet med
50,000 kronor icke öfverskrider de beräkningar angående kostnaderna för
Bih. till Biksd. Prof. 1891. 4 Sand. 1 Ajd. 9 Häft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
ifrågavarande pensionering, som af Kongl. Maj:t, för 1877 års Riksdag framlades,
hemställer utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 5 mars 1891.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Reservationer:
vid punkten 3:o (ang. reservationer å anslaget till blesserade öfveroch
underofficerare):
af herrar R. G. von Hedenberg, K. Bohnstedt och C. W. von
Schidzenheim:
vid punkten 5:o (ang. pension för underofficeren J. Melén):
af herrar P. Andersson och C. Persson;
vid punkten 7:o (ang. pension för regementsläkaren G. E. Westergrens
enka):
af herrar V. N. Ekenman, H. P. P. Tamm, K. Bohnstedt och C. W.
von Schulzenheim, hvilka ansett att Kongl. Maj:ts framställning bort oförändrad
af utskottet förordas;
af herrar S. Nilsson, O. Jonsson, P. Pehr sson, A. Persson, N. Petersson,
P. Andersson, G. Eriksson, P. Ersson och C. Persson, hvilka yrkat,
att utskottet skulle hemställa om afslag å Kongl. Maj:ts framställning i
ämnet;
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
27
vid punkten 9:o (ang. pension för kommissionslandtmätaren H. J. Kull):
af herrar S. Nilsson, O. Jonsson, L. Jönsson, P. Pehr sson, A. Persson,
N. Petersson, P. Andersson, G. Eriksson, P. Ersson, J. Lyttkens, C.
Persson och A. G. Andersson:
»Då Kulls ekonomiska omständigheter icke synas oss vara så ömmande,
att de böra påkalla ett undantag från gällande bestämmelser i afseende å
hans rätt till pension, hvilken rätt inträder redan om 2 ’/2 år, anse vi
utskottet bort hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må
vinna Riksdagens bifall.»
vid punkten 10:o (ang. pension för afvittringslandtmätaren K. M.
Ulfhjelm):
af herrar P. Pehr sson, P. Andersson och C. Persson;
vid punkten ll:o (ang. pension för länsveterinären A. J. A. Brolins
enka):
af herrar P. Pehr sson, P. Andersson och C. Persson;
vid punkten 12:o (ang. pension för musikläraren J. A. Askling):
af herrar It. G. von Hedenberg och K. Bohnstedt, hvilka ansett, att
utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:
»Det för Askling föreslagna pensionsbeloppet har utskottet ansett skäligen
böra nedsättas till samma belopp, som Riksdagen nästlidne år i pension
beviljade läraren i musik och sång vid folkskolelärareseminariet i Vexiö J.
Fogelberg, eller 750 kronor, hvilket, belopp desto hellre må anses för Askling
tillräckligt, som denne, enligt hvad utskottet inhemtat, innehar klockarebeställning,
hvarå han lärer åtnjuta årlig löneinkomst af 1,500 kronor.
Utskottet hemställer derför,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det sätt
bifallas, att läraren i musik vid allmänna läroverket i
Karlskrona, musikdirektören Johan August Askling må
från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked
varder honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 750
kronor.»
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
vid punkten 13:o (ang. pension för extra lärarinnan O. C. E. Wismuth)
:
af herrar L. Jönsson, P. Pehr sson, P. Andersson och C. Persson;
vid punkten 15:o (ang. f. d. öfverbibliotekarien G. E. Klemmings
pension) emot utskottets motivering:
af herrar P. Pehrsson, P. Andersson och C. Persson;
vid punkten 16:o (ang. pension för f. d. hospitalssysslomannen F. L.
Kallermans enka):
af herrar P. Pehrsson, P. Andersson och C. Persson;
vid punkten 17:o (ang. pension för vice professorn G. W''. Palms enka):
af herrar P. Pehrsson, P. Andersson och C. Persson;
vid punkten 19:o (ang. pension för fröken B. L. G. Gyllenram):
af herrar B. G. von Hedenberg, E. V. R. L. Königsfeldt, K. Bohnstedt
och A. G. Svedelius.
Herr friherre B. A. Leijonhufvud, har begärt få antecknadt, att han
icke deltagit i förestående hufvudtitels slutbehandling inom utskottet.
Likaledes har här skolat antecknas, att herrar C. E. Casparsson och
P. J. von Ehrenheim icke deltagit i utskottets behandling af denna hufvudtitel.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
29
Bil. Lift. A.
Allmänna indragengsstaten.
1 L ’ ,fr '' rjyio i loff ■"T | Kronor. | 1 Ö. 1 |
Ny anvisning. |
|
|
Underofficeren vid kronoarbetsstationen å Tjurkö Jonas Melén, fyllnads-pension ................................................................................................... | 190 |
|
Gravören vid generalstabens topografiska afdelning Georg Michael | 1,500 200 |
|
Regementsläkaren vid Vermlands fältjägarecorps G. E. Westergrens enka Ottonie Leontine Westergren, född Gei jer, pension ........................ Kommissionslandtmätaren i Malmöhus län Herman Julius Kull, pension |
| |
1,600 | — | |
1,600 | _ | |
Länsveterinären i Gefleborgs län Axel Johan August Brolins enka | 300 |
|
Extra lärarinnan vid den med högre lärarinneseminariet i Stockholm | 500 |
|
Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före år 1867......... | 10,000 | — |
Förre sysslomannen vid Upsala centralhospital F. L. Kallermans enka | 350 |
|
Läraren vid akademiens för de fria konsterna läroverk, vice professoren | 300 |
|
Provinsialläkaren i Stockholms distrikt, medicine doktorn Johan Fredrik | 1,800 |
|
Summa | 18,340 | — |
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen under
1891 års riksstat anslår:
Anvisning | Ersättning för | Summa. | |||
Kronor. | ö. | Kronor. | ö. | Kronor. | Ö. |
Pensions- och
A. Pensions -
112,286
100,428
243,640
219,470
675,824
112,286
100,428
243,640
219,470
675,824
Civilstatens pensionskassa:
Pensionsstaten för civile erabets- och tjensteman..................
Dito för deras enkor och omyndiga barn..............................
Ersättning för mistade löneinnehållningar..............................
Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar...............
För pensionering af kommissionslandtmätare jemte deras
För dito af tjensteman och betjente vid skogsstaten och
För dito af föreståndare, lärare och betjente vid tekniska
För dito af embets- och tjensteman samt betjente vid väg
på
ordinarie stat äfvensom af deras enkor och barn ......
Arméns pensionskassa:
Ersättning för mistade löneinnehållningar..............................
Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar...............
Bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl och
Vadstena krigsmanshuskassa ......................................................
Amiralitetskrigsmanskassan:
Ersättning för mistade inkomster:
Till pensionsfonden...............................................................
» gratialfonden..................................................................
Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederTill
dito af flottans och lotsverkets gemenskap (deraf högst
mans- och handtverksstaterna inrättade invalidstat), för
-
låt
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
31
Litt. B.
iksstatens Nionde hufvudtitel.
Förslag till blifvande riksstat:
indragningsstaterna.
staten.
.................................................................................... 37,500
..................................................................................... 45,000
.................................................................................... 2,246
.................................................................................... 6,540
enkor och barn ......................................................... 7,200
skogsskolorna............................................................ 9,000
högskolan .................................................................. 3,500:
och vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön
.................................................................................... 1,300:
................................................................................... 4,640
.................................................................................... 28,080
underbefäl med vederlikar....................................... 67,708
36,320: -16,650: —
52,970:
likar, förslagsanslag ................................................ 100,000:
9,030 kronor till den för daglönare å f. d. timmerslagsanslag.
................................................................. 66,500:
Transport
Anvisning
i kontant.
Kronor. ö.
112,286
100,428
243,640
219,470
675,824
Ersättning för
indragen indelning
m. m.
på förslag.
Kronor.
Summa.
Kronor. I ö.
112,286
100,428
243,640
219,470
675,824
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
1891 års riksstat anslår:
Anvisning i kontant. | Ersättning för | Summa. | |
Kronor. ö. | Kronor. ö. | Kronor. | ö. ,\\ .''vViuV |
675,824 — | - — | 675,824 60,350 4,000 78,000 | — Invalidkusfonden.......................................................................... — För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag.. — Bidrag till handelsflottans usionsanstalt, att af tullmedle |
)
357,373 63,500 6,000 1,313,798 | — | —— — | 357,373 1,313,798 | — | |
1,599,902 | — | 600 |
| 1,600,502 |
|
2,913,700 | — | 600 | — | 2,914,300 | — |
belopp .....................................................................
Ökas med ...............................................................
Bidrag till folkskolelärares pensionering..................
Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa
Bidrag till kongl. teaterns pensionskassor...............
B. Allmän»
Till diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande anvisning i
Ökas för jemnande af riksstatens slutsumma med ...............
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
33
Förslag till blifvande | riksstat: |
| |||
Anvisning i kontant. | Ersättning för | Summa | |||
Kronor. | ö. | Kronor. | Ö. | Kronor. | ö. |
675,824 60,350 4,000 78,000 | — |
| — | 675,824 60,350 4,000 78,000 | — |
69,851 357,373 63,500 6,000 | — | — | — | 69,851 357,373 63,500 6,000 | — |
1,314,898 | — |
| — | 1,314,898 | — |
1,600,052 |
| 600 |
| 1,600,652 |
|
2,914,950 |
| 600 | — | 2,915,550 | — |
Transport
direkt utgå, förslagsanslag...........................................................
allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m. Nuvarande
.................................................................................... 68,751: -
.......................................................................................1,1 Öb: —
S:gr
indragningsstateu.
kontant..................................................................... 1,599,902: —
................................................................................. 150: —
Summa
Bih. till Biksd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft.
5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Bil. Litt. C.
Tabell öfver extra ordinarie anslag under riksstatens
Nionde hufvudtitel.
| Kronor. | ö. |
Pensionsstaten. |
|
|
För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt |
|
|
till fyllnadspensioner, kreditiv............................................................ | 1,475,000 | — |
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1891.