Statsutskottets Utlåtande N:o 104 Utlåtande 1898:Su104Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Statsutskottets Utlåtande N:o 104

Utlåtande 1898:Su104

Statsutskottets Utlåtande N:o 104.

1

N:o 104.

Ank. till Riksd. kansli den 10 maj 1898, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtande
åt aktiebolaget Gellivare Malmfält af kronan
tillhörig mark i Norrbottens län m. m.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af protokoll öfver finansärenden
för den 24 nästlidne mars bar Kongl. Maj:t i en samma dag
aflåten, till statsutskottet remitterad proposition (n:o 83) föreslagit Riksdagen
medgifva

dels att af den kronan vid afvittringen i Gellivare socken tillfallna
öfverloppsmark måtte till aktiebolaget Gellivare Malmfält på arrende
under en tid af femtio år upplåtas det område, som innefattades inom
de i bolagets ansökning den 6 mars 1895 omförmälda gränser, med
den inskränkning i samma område, som i bolagets skrift af den 29
maj 1897 angifvits, dock med undantag af dels de inom området befintliga
utmål, så länge dessa funnes vara i vederbörlig ordning försvarade,
dels de till Gellivare skolbord börande, inom området belägna
ängar, dels sådana delar af området, hvilka till äfventyra redan blifvit
af kronan i vederbörlig ordning upplåtna till andra, dels ock den del
af området, som i jernvägsstyrelsens utlåtande den 17 sistlidne mars
uppgifvits vara för jernvägens behof erforderlig och som å den vid
sagda utlåtande fogade ritning innefattades inom de med bokstäfverna
d, e, f, g, h, i, s, d betecknade linier, samt under följande vilkor:

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 56 Höft i (.Ko 104). 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o lOi.

att bolaget skulle för ifrågavarande mark årligen senast den 14
mars erlägga arrende till belopp, som Kongl. Maj:t på gemensamt förslag
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, öfverjägmästaren i Norrbottens
distrikt och bergmästaren i norra bergmästaredistriktet bestämde för
en tid af tio år i sänder;

att, derest Gellivare kommun för uppförande af allmänna hus hade
behof att använda någon del af det under bolagets arrende inbegripna
område, bolaget skulle till kommunen upplåta för ändamålet erforderlig
mark mot afgäld till bolaget, motsvarande den del af den bolaget
åliggande arrendeskilling, som å tomten belöpte efter förhållandet mellan
dennas areal samt hela det till bolaget upplåtna områdets ytinnehåll;
och skulle det ankomma på Kongl. Maj:ts befallningshafvande att, derest
öfverenskommelse om plats för sådan upplåtelse icke kunde träffas,
derom bestämma;

att bolaget, derest kommunen för annat ändamål än uppförande
af allmänna hus hade behof af någon del af området, skulle vara skyldigt
att, derest Kongl. Maj:ts befallningshafvande pröfvade dylik upplåtelse
böra till kommunen ske, medgifva upplåtelsen under enahanda
vilkor, som nyss angifvits;

att, derest för idkande af annan rörelse eller yrke än gruvbrytning
upplåtelse inom området af tomtplats för bebyggande önskades af annan
än bolaget, bolaget skulle, i den mån dylik upplåtelse icke funnes vara
hinderlig vare sig för bolagets rörelse eller för ett ordnadt bebyggande
af området och upplåtelsen icke heller från helsovårdssynpunkt eller med
afseende eljest å allmän ordning kunde anses innefatta fara eller olägenhet,
medgifva sådan upplåtelse, mot afgäld till bolaget enligt förut angifven
grund äfvensom under de närmare vilkor i öfrigt, hvarom bolaget
kunde öfverenskomma med den, till hvilken upplåtelsen skedde;
och skulle dessa vilkor särskildt innefatta så vidt möjligt betryggande
bestämmelser, att ej å lägenhet, hvarom nu vore fråga, personer blefve
inrymda, som genom oloflig utskänkning af rusdrycker eller annorledes
störde allmän ordning och sedlighet, samt, i händelse af bristande
öfverenskommelse, bestämmas af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, på
hvilken myndighet det jemväl måtte ankomma att, derest tvist uppstode,
antingen huruvida sådan upplåtelse, som nu vore nämnd, måtte
medgilvas eller hvarest lägenhet skulle upplåtas, derom bestämma;

att hus och byggnader, som vid den tid, då bolagets arrenderätt
inträdde, funnes vara utan särskild från kronans sida gjord upplåtelse
på området uppförda af andra än bolaget, framgent måtte af egarne
innehafvas tillika med nödigt tomtutrymme, hvilket senare, i händelse

Statsutskottets Utlåtande N:o 104.

3

af tvist, skulle bestämmas af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, mot
det att egarne till bolaget erlade årlig afgäld, bestämd enligt förut
angifna grund, dock med skyldighet för innehafvare af dylik lägenhet
att afträda densamma, derest sådant kunde finnas erforderligt vare sig
med hänsyn till bolagets behof af utrymme för sin rörelse, af helsovårdshänsyn
eller för åstadkommande af ordnad byggnadsverksamhet; och
skulle egare af sådan lägenhet jemväl vara skyldig att afträda densamma
i det fall, att å lägenheten inhystes personer, hvilka föra ett
sådant lefnadssätt, att fara deraf uppstode för allmän ordning och sedlighet; att

i sistberörda fall, äfvensom då lägenhet, som skulle afträdas,
blifvit bebyggd efter den 4 augusti 1895, lägenhetens egare skulle vara
skyldig afträda densamma utan lösen, hvaremot i öfriga fall lösen för
byggnadernas värde skulle af bolaget erläggas samt vid brist af åsämjande
bestämmas af gode män; och skulle det tillkomma Kongl. Maj:ts
befallningshafvande att i händelse af tvist afgöra fråga om skyldighet
att afträda lägenhet i fall, som i denna och nästföregående punkt omförmäldes; att

hvad i § 3 mom. 1 af gällande grufvestadga funnes föreskrifvet
icke måtte ega tillämpning å hus, tomtplats eller trädgård, som befunnes
å det till bolaget upplåtna område, derest icke Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i särskilt fall funne sådana omständigheter föreligga,
att inmutning icke måtte ske närmare någon viss på området
befintlig byggnad, tomtplats eller trädgård, än hvad omförmälda § i
grufvestadgan angåfve;

att, om bolaget nedlade grufrörelsen eller bedrefve densamma i
väsentligen minskad omfattning, det skulle ankomma på Kongl. Maj:t
att förklara bolagets arrenderätt upphäfd antingen helt och hållet eller
till någon del af området, hvarjemte, för den händelse grufdrift af annan
än bolaget komme att idkas inom området och för sådan af annan
idkad grufdrift utrymme utöfver sedvanliga utmål visade sig behöflig!,
Kongl. Maj:t måtte ega bestämma, att bolaget skulle afstå hvad som
för ändamålet kunde anses erforderligt och skäligt; och skulle i fall,
som i denna punkt afsåges, proportionerlig minskning af bolagets
arrendeafgift ega rum;

att bolaget skulle vara skyldigt att utan särskild ersättning af
området afstå hvad som enligt Kongl. Maj:ts bepröfvande kunde finnas
erforderligt för anläggning af allmän väg eller till utrymme för jernväg
eller för dess drift erforderliga anläggningar och anordningar;

att, om af anledning, som förut icke blifvit nämnd, det nu eller

4

Statsutslcottets Utlåtande N:o 10é.

framdeles skulle visa sig angeläget, att någon sådan del af området,
som för bolaget icke vore oundgängligen behöflig, från bolagets arrenderätt
undantoges, bolaget skulle vara skyldigt underkasta sig Kongl. Maj:ts
bestämmande härutinnan;

att bolaget skulle öfvervaka, att åverkan icke skedde å den
växande skogen inom området, samt i sin mån söka att till laga ansvar
befordra dem, som till dylik åverkan gjorde sig skyldiga;

att bolaget på grund af nu ifrågavarande arrende icke skulle ega
annan rätt till skogen å området, än att bolaget måtte dels, efter anvisning
af vederbörande skogstjensteman och derest från skogsvårdens
synpunkt hinder icke mötte, erhålla nödigt byggnadstimmer till pris,
som af domänstyrelsen bestämdes, dels ock afrödja skog, som funnes
å tomtplats, mot ersättning, som domänstyrelsen likaledes bestämde;

att bolaget skulle öfvervaka och i första hand ansvara för, att
helsovårdsstadgans föreskrifter samt andra till den allmänna sundhetens
befrämjande gifna bestämmelser iakttoges inom det område, som till
bolaget upplätes;

att bolaget skulle aflöna den polisstyrka, som till ordningens vidmagthållande
å Malmberget och närmaste derintill belägna område af
Kongl. Majrts befallningshafvande förordnades;

att den enligt gällande grufvestadga jordegare tillhörande rätt
beträffande fyndigheters tillgodogörande icke på grund af nu ifrågavarande
arrende måtte tillkomma bolaget; samt

att bolagets arrenderätt icke finge af bolaget å annan öfverlåtas,
med mindre Kongl. Maj:t sådant medgåfve;

dels att det i bolagets skrift den 29 maj 1897 omförmälda, å den
vid skriften fogade karta med litt. x betecknade, af ingeniören H. Weunerström
den 15 januari innevarande år å karta planlagda område om
145,192 hektar måtte — med undantag af den del af området, som jernvägsstyrelsen
enligt dess utlåtande den 17 sistlidne mars af anförda
skäl ansett böra för kronans räkning bibehållas och som å den vid
samma utlåtande fogade ritning innefattades inom de med bokstäfverna
v, s, k, o, 1, r, q, v betecknade linier — från kronans mark afskiljas
samt i hufvudsaklig enlighet med omförmälda, af Wennerström uppgjorda
regleringsplan, fördeladt i tomter, för bebyggande åt enskilde
med eganderätt upplåtas under iakttagande,

att förslag till köpeskilling för de särskilda tomterna skulle samtidigt
för alla tomterna uppgöras af vederbörande revirförvaltare och
en af Kong!, Maj:ts befallningshafvande utsedd person, hvarvid sär -

Statsutskottets Utlåtande N:o 104. 5

skildt värde borde åsättas å tomt befintlig skog och särskilt värde
sjefva jorden;

att tomt derefter måtte af Kongl Maj:ts befallningshafvande, till
pris motsvarande minst den på nämnda sätt föreslagna köpeskillingen,
upplåtas till den, som hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmälde
sig till erhållande af sådan tomt och dervid erlade värdet för å tomten
befintlig skog jemte minst en femtedel af köpeskillingen för jorden;

att den, åt hvilken tomt upplätes, skulle vara skyldig att, under
iakttagande af do särskilda föreskrifter, som med afseende å områdets
ordnande och bebyggande kunde varda honom af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
vid upplåtelsen meddelade, inom ett år från upplåtelsen
hafva å tomten påbörjat samt inom ytterligare två år fullbordat boningshus,
salubod eller annan dermed jemförlig byggnad, vid äfventyr, om
det försummades, att tomtinnehafvaren skulle vara sin rätt till tomten
och den derför erlagda andel af köpeskillingen förlustig;

att tomtinnehafvare skulle vid enahanda äfventyr, så snart han inom
den förelagda tiden af tre år fullgjort hvad honom i fråga om tomtens
bebyggande ålegat, vara skyldig erlägga återstoden af köpeskillingen,
vid enahanda påföljd för uraktlåtenhet, som för försummad byggnadsskyldighet
vore stadgad; samt

att, sedan byggnadsskyldigheten blifvit behörigen fullgjord och
köpeskillingen till fullo guldits, köpebref å tomt måtte af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande för tomtinnehafvaren utfärdas;

dels ock att köpeskillingarna för tomterna å sistberörda område
måtte, efter afdrag af kostnaden för den af ingeniören Wennerström
den 15 januari innevarande år uppgjorda regleringsplan jemte beskrifning
öfver området, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre
kronoegendomar användas till inköp för kronans räkning af skogbärande
eller till skogsbörd tjenlig mark.

Af ofvan omförmälda statsrådsprotokoll inhemtas, hurusom i en till
Kongl. Maj:t den 6 mars 1895 ingifven skrift aktiebolaget Gellivare
Malmfält, med förmälan, att jernmalmbrytningen inom de bolaget tillhöriga
utmål å Gellivare Malmberg inom Gellivare socken af Norrbottens län
dåmera kommit i full gång, samt att för grufdriften derstädes samlats en
talrik, i bolagets tjenst anstäld arbetarepersonal, anhållit, att, enär ur
synpunkten af så väl malmbrytningens som arbetarepersonalens och
den allmänna ordningens intresse det vore af vigt, att förhållandena å
Malmberget blefve ordnade på ett mera tillfredsställande sätt än för närvarande,
men derför erfordrades större jordområden, än bolagets utmål erbjöde,
det måtte tillåtas bolaget dels att af kronans mark å Malmberget få

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 104.

under en tid af femtio år mot den årliga afgäld, Kongl. Maj:t kunde
finna godt bestämma, arrendera ett område af 1,370 hektar, hvilket
område jemte utmålen, de senare upptagande tillhopa 483,04 hektar,
äfvensom Gellivare skolbord tilldelade ströängar om tillsammans 19,16
hektar på en vid ansökningen fogad, af kommissionslandtmätaren O.
Wennberg den 14 februari 1895 verkstäld kopia af kartan öfver utmålen
å Malmberget vore betecknadt med röda linier, dels ock att
under vissa vilkor och förbehåll disponera öfver ifrågavarande område
af 1,370 hektar samt derå uppföra sådana byggnader och inrättningar,
som för bolagets ändamål och arbetarepersonalens nytta eller trefnad
behöfdes.

Sedan Kongl. Maj:t genom remiss den 6 mars 1895 anbefalt
kammarkollegium att, efter domänstyrelsens hörande, inkomma med
utlåtande, hade kollegium infordrat bemälda styrelses yttrande; och
hade styrelsen den 20 januari 1896 afgifvit utlåtande, dervid styrelsen
öfverlemnat inhemtade yttranden från vederbörande jägmästare och
öfverjägmästare äfvensom Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet,
hvilken sistnämnda myndighet vid sitt yttrande fogat, såsom egande
samhörighet med nu ifrågavarande ärende, dels en af Gellivare skolråd
hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande gjord framställning om upplåtelse
åt Gellivare församling för skolhusbyggnad af en tomtplats, belägen å
det i bolagets ansökning afsedda område, tillika med af bergmästaren
i norra distriktet öfver skolrådets framställning afgifvet yttrande, dels
en af förste provinsialläkaren i länet till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
afgifven rapport angående de i samband med byggnadsverksamheten
å Malmberget stående sanitära förhållanden, dels en af
ingeniören H. Wennerström enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
förordnande år 1895 upprättad regleringsplan i och för framtida bebyggande
af en del af det under bolagets ansökning innefattade område
med den till denna plan hörande beskrifning, dels ett från afvittringsstyresmannen
H. W. Boström i ärendet infordradt utlåtande, dels
ett af bolaget till Kongl. Maj:ts befallningshafvande ingifvet yttrande
i ämnet, dels ock slutligen en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
den 22 juli 1895 utfärdad och, enligt bifogadt bevis, första gången den
4 derpåföljde augusti i Gellivare församlings kyrka uppläst allmän
kungörelse, hvari, bland annat, med anledning deraf, att en mängd
personer utan behörigt tillstånd slagit sig ned samt åt sig uppfört
boningshus och andra byggnader å Malmberget på kronomark, hvars
upplåtande åt bolaget vore ifrågasatt, meddelats varning mot ett fortsatt
dylikt bebyggande, under erinran, att de sålunda uppförda husens

Statsutskottets Utlåtande N:o 104.

7

egare och i främsta rummet egarne af de hus, hvilka hindrade platsens
ifrågasatta reglering för en ordnad byggnadsverksamhet, äfventyrade
att varda från området afhyste, så fort detsamma för annat ändamål
behöfde tagas i anspråk.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade, jemte meddelande, att
den af ingeniören Wennerström planlagda areal, hvilken voro belägen
söder om den vid Malmberget befintliga jernvägslinie och sträckte sig
in emot gränsen för hemmanen Kaptensgårdens, Robsahms och Puoitaks
områden, blifvit inlagd äfven å den vid bolagets ansökning fogade karta,
vidare anfört, att, enär bolagets ansökning visade sig omfatta äfven det
af Wennerström planlagda område och i öfrigt afsåge ett så stort område,
att det för Kong!. Maj:ts befallningshafvande syntes tvifvelaktigt,
huruvida bolaget verkligen kunde anses vara i behof af en så betydande
markupplåtelse, Kongl. Maj:ts befallningshafvande lemnat bolaget tillfälle
att i sådant hänseende förebringa närmare utredning, hvilken utredning
förelåge i förutnämnda af bolaget till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ingifna yttrande. Kongl. Maj:ts befallningshafvande medgåfve
villigt, att en affär af sådan omfattning som bolagets hade
behof af ett utrymme, sträckande sig ganska betydligt utöfver de områden,
som innehölles i de bolaget tillhöriga utmål. Äfven från allmän
synpunkt vore det af vigt, att bolaget erhölle en ganska omfattande
arrenderätt å trakten i fråga, ty i och med den dispositionsrätt, bolaget
undfinge, kunde vinnas en god garanti för, att behöflig ordning i
så väl sanitärt som annat afseende blefve vidmagthållen å platsen.
Efter hvad erfarenheten visat och sakens egen natur gåfve vid handen,
kunde en sådan ordning å Malmberget icke med lika lätthet
låta sig genomföra, så länge tillsynen deröfver väsentligen skulle
tillkomma ensamt offentliga myndigheter, der dessa icke hade att
vid sina strätvanden i förevarande afseende påräkna någon, medverkan
eller ens god vilja hos platsens bebyggare. Hvad beträffade det i
bolagets ansökning afsedda område, vore detta visserligen alltför
stort, för att bolaget skulle behöfva eller kunna för sin rörelse tillgodogöra
sig hvarje del deraf, men å andra sidan funne Kongl.
Maj:ts befallningshafvande ytterlig svårighet möta att föreslå någon
viss areal, som borde från bolagets arrenderätt undantagas, alldenstund
dels bolagets behof syntes sträcka sig i mer eller mindre mån till alla
hufvudsakliga delar af området, om än samma delar icke behöfde annorledes
än partiel af bolaget tagas i anspråk, dels den omfattning och den
retning, hvari bolagets verksamhet kunde komma att å platsen utvecklas,
icke nu kunde beräknas, dels ock hänsynen till ordningens upprätt -

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 104.

hållande å stället påkallade en viss utsträckning af upplåtelsen. Kongl.
Maj:ts befallningshafvande funne sig för den skull icke böra vidhålla
den mening, Kongl. Maj:ts befallningshafvande förut hyst, nemligen
att från arrendet borde särskildt undantagas den söder om jernvägsspåret
belägna mark. Men om Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke
nu föresloge någon lokal begränsning af den ifrågasatta upplåtelsen,
ansåge sig Kongl. Maj:ts befallningshafvande i stället böra tillstyrka
vissa andra, på annat sätt bestämda inskränkningar, hvilka afsåge, att
det högst betydliga området icke finge blifva afstängdt och tillslutet
för sådana, som utom bolaget kunde hafva skäligt och, från allmän
synpunkt sedt, beaktansvärdt intresse af att vinna fast fot å Malmberget
och hvilka alltför väl kunde der inrymmas utan skada eller men
för bolaget. De bestämmelser, Kongl. Maj:ts befallningshafvande från
sådan synpunkt komme att föreslå, syntes Kongl. Maj:ts befallningshafvande
stå i öfverensstämmelse med bolagets egen afsigt, som
icke kunde antagas hafva varit att från området utestänga andra, som
kunde vilja der nedsätta sig, utan otvifvelaktigt i hufvudsak gått ut
på att ernå en sådan ställning å platsen i fråga, som, jemte det den
gåfve bolaget trygghet att få tillgodogöra sig alla sådana delar af området,
som för bolaget vore verkligen behöfliga, innebure garanti för,
att å området komme att utbilda sig en bättre och för alla gynsammare
allmän ordning än den, som under nuvarande obestämda förhållandeu
visat sig vilja uppkomma. I sådan syftning ville Kongl.
Maj:ts befallningshafvande föreslå stadganden om upplåtelse af lägenheter
för dem, som önskade nedsätta sig inom området, om nu befintliga
lägenheters bibehållande, om skyldighet för bolaget att underkasta
sig minskning i arrendeupplåtelsen vid möjlig framtida minskning
af dess rörelse eller med hänsyn till annan å platsen uppkommande
grufbrytnings intresse eller af annan särskild anledning, hvilken
af Kongl. Maj:t kunde pröfvas vara af natur att böra föranleda till
inskränkning i bolagets rätt, samt om skyldighet för bolaget att underkasta
sig eventuel byggnadsplan m. m. De bestämmelser i öfrig!,
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig böra föreslå, öfverensstämde
med bolagets egen ansökning eller vore, i den mån så ej vore
förhållandet, af det innehåll, att någon särskild och närmare motivering
för dem icke syntes vara af nöden.

Kongl. Majrts befallningshafvande hade för den skull tillstyrkt,
att bolaget måtte .erhålla åt sig upplåtet på arrende under en tid af
50 år det område, som innefattades inom de i bolagets ansökning augifna
gränser, dock med undantag af dels de inom samma område

Statsutskottets Utlåtande N:o 104.

9

befintliga utmål, så länge dessa vore i vederbörlig ordning försvarade,
dels de till Gellivare skolbord börande, inom området belägna ängar,
dels sådana delar af området, till hvilka till äfventyra någon upplåtelse
till annan eller andra kunde hafva från kronans sida i laga ordning
tidigare egt rum samt under vilkor i öfrigt:

att för ifrågavarande nyttjanderätt skulle årligen senast den 14
mars erläggas arrendeskilling, hvars belopp Kongl. Maj:t täcktes bestämma
efter förslag, som länsstyrelsen, öfverjägmästaren i Norrbottens
distrikt och bergmästaren i norra bergmästaredistriktet hade att gemensamt
afgifva;

att, derest Gellivare kommun för uppförande af allmänna hus
hade behof att använda någon del af det under bolagets arrende inbegripna
område, bolaget skulle, på sätt bolaget jemväl förklarat sig
villigt, till kommunen upplåta för ändamålet erforderligt utrymme mot
afgäld till bolaget, motsvarande den del af den bolaget åliggande
arrendeskilling, hvilken å tomten belöpte efter förhållandet mellan
dennas areal samt hela det till bolaget upplåtna områdets ytinnehåll;
och skulle det ankomma på Kongl. Maj:ts befallningshafvande att, derest
öfverenskommelse om plats för sådan upplåtelse icke kunde träffas,
derutinnan bestämma;

att bolaget jemväl, derest kommunen för annat ändamål än uppförande
af allmänna hus hade behof af någon del af området, skulle
vara skyldigt att, derest Kongl. Maj:ts befallningshafvande pröfvade
dylik upplåtelse höra till kommunen ske, verkställa sådan under de
vilkor, som här förut blifvit föreslagna;

att, derest för idkande af annan rörelse eller yrke än grufbrytning
upplåtelse inom området af tomtplatser för bebyggande önskades
af andra än bolaget, bolaget skulle medgifva dylik upplåtelse, i den
mån densamma icke vore hinderlig vare sig för bolagets rörelse eller
för ett ordnadt bebyggande af området, ej heller från helsovårdssynpunkt
eller med afseende eljest å allmän ordning kunde innefatta fara
eller olägenhet, mot afgäld till bolaget enligt förut angifven grund
äfvensom under de närmare vilkor i öfrigt, hvarom bolaget kunde
öfverenskomma med den, till hvilken upplåtelse skedde, och hvilka
vilkor särskildt borde innefatta så vidt möjligt betryggande bestämmelser,
att ej å lägenheterna i fråga personer blefve inrymda, som genom
oloflig utskänkning af rusdrycker eller annorledes störde allmän ordning
och sedlighet, samt, i händelse af bristande öfverenskommelse,
bestämmas af Kong!. Maj:ts befallningshafvande, på hvilken myndighet
Bill. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 56 Höft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 104.

det jemväl borde ankomma att, derest i särskilda fall tvist uppstode,
antingen huruvida sådan upplåtelse, som nu vore nämnd, finge medgifvas
eller hvarest lägenheten skulle upplåtas, derom bestämma;

att sådana hus och byggnader, som vid den tid, då bolagets
arrenderätt inträdde, funnes vara utan särskild från kronans sida gjord
upplåtelse uppförda på området af andra än bolaget, framgent finge af
sina egare innehafvas tillika med nödigt tomtutrymme, hvilket senare,
i händelse af tvist, bestämdes af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, mot
det egarne till bolaget erlade årlig afgäld, bestämd enligt förut angifven
grund, men skulle innehafvare af dylik lägenhet vara skyldig att afträda
densamma, derest sådant kunde visa sig erforderligt vare sig med
hänsyn till bolagets behof af utrymme för sin rörelse, af helsovårdshänsyn
eller för åstadkommande af en ordnad byggnadsverksamhet,
likasom ock skyldighet att afträda sådan lägenhet ålåge dess egare i
det fall, att å densamma inhystes personer, hvilka förde ett sådant
lefnadssätt, att fara deraf uppstode för allmän ordning och sedlighet;

att i sistberörda fall lägenhetens egare skulle vara skyldig afträda
densamma utan lösen, och skulle ej heller lösen af bolaget erläggas i
det fall, att den lägenhet, som skulle afträdas, blifvit bebyggd efter den
4 augusti 1895, men skulle i öfriga fall lösen för byggnadernas värde
erläggas samt vid brist af åsämjande bestämmas af gode män; och
tillkomme det Kongl. Maj:ts befallningshafvande att afgöra frågan om
skyldighet att afträda lägenhet i fall, som uti detta moment omförmäldes,
i händelse tvist derutinnan uppstode;

att hvad i 3 § 1 mom. grufvestadgan funnes föreskrifvet icke
finge eg a tillämpning å hus eller tomtplats, som befunnes å det till
bolaget upplåtna område, derest icke Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i särskildt fall funne sådana omständigheter föreligga, att inmutning
icke finge ske närmare någon viss på området befintlig byggnad eller
tomtplats, än hvad omförmälda § i grufvestadgan angåfve;

att, om bolaget skulle nedlägga grufrörelsen eller bedrifva densamma
i väsentligt minskadt omfång, det skulle ankomma på Kongl.
Maj:t att förklara bolagets arrenderätt upphäfd antingen helt och hållet
eller till någon del af området, likasom ock Kong], Maj:t, för den
händelse grufdrift af andra än bolaget komme att idkas inom området
och för sådan af annan idkad grufdrift utrymme utöfver sedvanliga
utmål visade sig behöfligt, finge bestämma, att bolaget skulle afstå
hvad som för ändamålet kunde anses erforderligt och skäligt; och
skulle i fall, som i detta moment afsåges, proportionerlig minskning af
bolagets arrendeafgift ega rum;

Statsutskottets Utlåtande N:o 104.

11

att bolaget skulle vara skyldigt att utan särskild ersättning afstå
hvad som kunde blifva erforderligt till utrymme för jernväg eller allmän
väg;

att, om af andra anledningar, än i det föregående blifvit sagdt,
skulle visa sig angeläget, att någon del af området, hvilken icke för
bolaget vore oundgängligen behöflig, från bolagets arrenderätt undantoges,
bolaget skulle vara skyldigt underkasta sig Kongl. Maj:t,s bestämmande
härutinnan, likasom ock enahanda skyldighet ålåge bolaget
i det fall, att Kongl. Maj:t framdeles skulle finna någon del af området
icke böra bebyggas utan efter förut faststäld plan;

att bolaget skulle öfvervaka, att åverkan icke skedde å den växande
skogen inom området, samt i sin mån söka att till laga näpst befordra
dem, som dertill gjorde sig skyldiga;

att bolaget på grund af nu ifrågavarande arrende icke egde annan
rätt till skogen å området, än att bolaget finge dels, efter anvisning
af vederbörande skogstjensteman och derest från skogsvårdens synpunkt
sådant kunde ske, erhålla nödigt byggnadstimmer till pris, som af skogstjenstemannen
bestämdes, dels ock undanrödja skog, som befunnes å
tomtplats, mot ersättning efter af bemälde tjensteman uppskattadt värde;

att bolaget skulle öfvervaka och vara i första hand ansvarigt för,
att helsovårdsstadgans föreskrifter samt andra till den allmänna sundhetens
befrämjande gifna bestämmelser iakttoges inom det område, som
till bolaget upplätes;

att bolaget skulle aflöna den polisstyrka, som till ordningens vidmagthållande
å Malmberget och närmaste område derintill af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande förordnades;

att jordegareandel enligt de i grufvestadgan derom gifna bestämmelser
icke på grund af nu ifrågavarande arrenderätt tillkomme
bolaget; samt

att bolagets arrenderätt icke finge af bolaget å annan öfverlåtas,
med mindre Kongl. Maj:t sådant medgåfve.

Domänstyrelsen hade i sitt utlåtande förklarat sig från skogsväsendets
sida icke hafva något att erinra mot, att det i bolagets ansökning
afsedda område, hvilket utgjorde en del af den vid afvittringen
i Gulli vare socken kronan tillfallna öfverloppsmark och, med undantag
af vissa delar, vore beväxt med skog, upplätes för det ifrågasatta
ändamålet. Beträffande upplåtelsevilkoren hade styrelsen i hufvudsak
instämt med Kongl. Maj:ts befallningshafvande, dock hade styrelsen
ansett sig böra erinra, dels att arrendeskillingen för nyttjanderätten
till området syntes i anseende till den långa upplåtelsetiden icke böra

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 104.

fastställas för denna tid i dess helhet, utan bestämmas för tio år i sänder,
dels ock att priset eller ersättningen för skog, som användes till
byggnadstimmer eller undanröjdes å tomtplats, borde underställas
styrelsens pröfning och icke, såsom afKongl. Maj:ts befallningshafvande
föreslagits, bestämmas af vederbörande skogstjensteman.

Under det ärendet varit beroende på handläggning af kammarkollegium,
hade emellertid C. L. Hammarström, O. G, Nilsson med
flere arbetare å Malmberget i en till Kong]. Maj:t stäld, den 7 mars
1896 ingifven skrift dels förmält, att den till antalet högst betydliga
befolkning, malmbrytningen vid Gellivare numera sammanfört, egde
anspråk på att sättas i tillfälle att bilda ett ordnadt samhälle, hvartill
i främsta rummet erfordrades, att lämpligt område af det allmänna
upplätes, hvarest möjlighet bereddes enskilde att med tryggad besittningseller
eganderätt förvärfva byggaadsplatser, men att i den mark, bolaget
nu sökte få åt sig upplåten, inginge det af iDgeniören Wennerström
år 1895 för bebyggande af enskilde indelade och reglerade område
vid Malmberget, hvilket område med hänsyn till läge och andra omständigheter
vore det enda, som lämpade sig för omförmälda ändamål,
dels ock på dessa och i öfrigt anförda skäl hemstält, att Kongl. Maj:t
vid pröfning af bolagets ansökning måtte, derest denna blefve i hufvudsak
bifallen, från bolagets arrenderätt undantaga den enligt Wennerströms
förslag till regleringsplan för bebyggande afsedda del af Malmberget,
samt att Kongl. Maj:t, vare sig berörda område vid den sökta
upplåtelsens beviljande undantoges eller i följd af afslag å bolagets
ansökning icke åt detsamma upplätes, måtte för områdets bebyggande
fastställa nämnda förslag samt förordna, ej mindre att den enligt detta
förslag till byggnadstomter afsedda areal finge af dem, som der ville
bygga och bo, förvärfvas under tryggad besittningsrätt eller helst med
eganderätt på de vilkor, som kunde af Kongl. Maj:t bestämmas, än
äfven att de för rikets städer gällande byggnads-, brand-, ordningsoch
helsovårdsstadgar skulle der tillämpas.

Sedan nyssberörda ansökning äfvensom en den 22 april 1896 till
Kongl. Maj:t. inkommen skrift, deri bolaget hemstält, att Kongl. Maj:t,
utan afseende å den af Hammarström och hans medsökande gjorda
framställningen, måtte bifalla bolagets ansökning, blifvit genom särskilda
remisser öfverlemnade till kammarkollegium för att tagas i
öfvervägande vid afgifvande af det infordrade utlåtandet, hade kammarkollegium
den 19 maj 1896 afgifvit utlåtande och dervid, enär enligt
kollega mening göda skäl förebragts för den ifrågasatta upplåtelsen
samt de olägenheter, som eljest dermed kunde vara förenade, syntes

Statsutskottets Utlåtande N:o 104.

13

blifva nöjaktigt undanröjda, derest vid upplåtelsen fästes de af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande föreslagna inskränkande vilkor med deri af
domänstyrelsen tillstyrkta ändringar, liemstält, att Kongl. Maj:t täcktes,
utan afseende å hvad i förenämnda af åtskilliga arbetare å Malmberget
till Kongl. Maj:t ingifna skrift blifvit yrkadt, bifalla den af bolaget
gjorda ansökning på de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna
vilkor med deri af domänstyrelsen tillstyrkta ändringar.

öfver den af Hammarström och Nilsson med flere gjorda ansökningen
äfvensom bolagets den 22 april 1896 ingifna skrift hade Kong].
Maj:ts befallningshafvande den 11 derpå följde november afgifvit infordradt
utlåtande, deri Kongl. Maj:ts befallningshafvande, med förmälan,
att Kongl. Maj:t,s befallningshafvande förestälde sig, att hvad i
handlingarna uppgåfves derom, att den af Hammarström och Nilsson
med flere omförmälda trakt vore den enda plats vid Malmberget, som
lämpade sig för bebyggande i mera vidsträckt omfattning, skulle komma
att jäfvas vid en närmare undersökning, afstyrkt det af Hammarström
och Nilsson med flere angifna områdets upplåtande för det i deras
framställning afsedda ändamål, men tillika med hänsyn till det oafvisliga
behofvet af att tillfälle bereddes befolkningen vid Malmberget
till bosättning å egen mark, hemstält om uppdrag att efter verkstäld
undersökning till Kongl. Maj:t afgifva förslag å annat för ändamålet
lämpligt område å kronomark.

Derefter hade jernvägsstyrelsen på befallning afgifvit yttrande
den 15 december 1896; och hade styrelsen, enär ett å yttrandet bilagd
karta såsom för jeruvägen erforderligt, med särskild färg betecknadt
område antingen redan tagits i anspråk för jernvägens behof eller i
allt fall för de i Kongl. Maj:ts bref till styrelsen den 30 mars 1895
och den 20 november 1896 omförmälda spåranläggningar erfordrades,
hemstält, att från upplåtelsen till bolaget måtte undantagas omförmälda
med särskild färg betecknade område, så vidt detsamma med bolagets
ansökning afsåges; hvarjemte styrelsen tillstyrkt, att vid upplåtelsen
af mark åt bolaget måtte fogas det af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
föreslagna vilkor om skyldighet för bolaget att utan särskild
ersättning afstå hvad af det upplåtna området kunde blifva erforderligt
till utrymme för jernväg, hvilket vilkor styrelsen dock, för undvikande
af tvetydighet, ansett böra erhålla i så måtto förändrad lydelse, att
berörda skyldighet skulle afse hvad till utrymme för jeruvägen eller
för dess drift erforderliga anläggningar och anordningar kunde enligt
Kongl. Maj:ts bepröfvande anses nödigt. Vidkommande den af Ham -

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 104.

marström och Nilsson med flere gjorda ansökningen hade styrelsen af
anförda skäl förklarat sig icke kunna förorda bifall till densamma.

Enligt beslut den 5 februari 1897 hade Kong]. Maj:t uppdragit
åt Kongl. Maj:ts befallningshafvande att inkomma med utredning,
huruvida inom Kongl. Maj:t och kronan tillhörigt område å eller i närheten
af Malmberget funnes annat område än det i Hammarströms
och Nilssons med fleres ansökning omförmälda, som egnade sig att för
det i berörda ansökning afsedda ändamål upplåtas, äfvensom att afgifva
förslag å sättet och vilkoren för en dylik upplåtelse.

På grund häraf hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande den 6
juli 1897 afgifvit utlåtande, hvarmed öfverlemnats en af bolaget till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande stäld skrift af den 29 nästförutgångne
maj, deri bolaget återkallat sin förutberörda ansökning, såvidt densamma
afsåge de å en skriften bilagd karta med orangefärgade gränslinier
utmärkta, med litt. x och y betecknade områden, innehållande
en areal, det förra af 145,19 2 hektar och det senare af 1,7 o hektar,
det med litt. x betecknade innefattande, jemte annan mark, det af
Hammarström och Nilsson med flere omförmälda område, å kartan utmärkt
med gröna gränslinier, dock med undantag af två egolotter, å
kartan betecknade med n:is 14 och 15 samt i areal innehållande, den
förra 28,2280 hektar och den senare 20,0500 hektar, hvilka sistnämnda
båda områden bolaget förmält vara för bolaget behöfliga, det ena till
upplag för ett i närheten beläget skrädhus och det andra till plats för
en sjukhusanläggning, som bolaget vore betänkt på att anordna.

För egen del hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande anfört, att
söder, öster och sydost om det i Hammarströms och Nilssons med
fleres ansökning afsedda område en ganska vidsträckt trakt, belägen
inom den odisponerade kronomarken på Malmbergets södra sluttning ej
långt från jernvägsstationen, funnes, hvilken med afseende på så väl
markens lutningsförhållanden som grundens beskaffenhet och tillgång på
vatten väl lämpade sig att för bebyggande upplåtas; att på grund af
den begränsning, bolaget numera gifvit åt sin ursprungligen gjorda ansökning
om markupplåtelse, hinder af hänsyn till bergverksdriftens behof
af utrymme ej heller mötte att för bebyggande upplåta jemväl en
betydande del af det område, som i Hammarströms och Nilssons med
fleres ansökning afsåges; att den mark, som sålunda kunde för nämnda
ändamål upplåtas, å sist omförmälda karta utmärkt med orangefärgade
gränslinier och betecknad med litt. x, omfattade en ansenlig vidd, öfver
145 hektar, under det att ytinnehållet af den mark, som i Hammarströms
och Nilssons med fleres ansökning afsåges, endast utgjorde icke

Statsutskottets Utlåtande N:o lOd.

15

fullt 110 hektar; samt att, beträffande det å kartan med litt. y betecknade
område, detta syntes icke lämpligen böra upplåtas till byggnadstomter,
enär detsamma vore beläget i en kil mellan jernvägsspåren och
framdeles till äfventyrs kunde blifva erforderligt för utvidgning af stationsområdet;
och både Kong]. Maj:ts befallningshafvande bemstält, att
från bolagets ifrågasatta arrenderätt måtte undantagas omförmälda, å
den senast ingifna kartan med litt. x och y betecknade områden, samt
att af dessa båda områden det med litt. x betecknade måtte blifva till
byggnadstomter upplåtet, med afseende å sättet för hvilken upplåtelse
Kongl. Maj:ts befallningshafvande afgifvit förslag.

Vid ärendets föredragning den 23 juli 1897 både Kongl. Maj:t
funnit godt dels uppdraga åt Kongl. Majts befallningshafvande att
låta upprätta plan för ordnandet och bebyggandet af omförmälda,
å den senast ingifna kartan med litt. x betecknade område, hvilken
plan borde omfatta så väl byggnadstomter som gator, torg och
andra allmänna platser samt underställas Kongl. Maj:ts pröfning,
äfvensom bemyndigade Kongl. Maj:ts befallningshafvande att af under
bänder varande medel förskjuta för ändamålet erforderliga medel
samt sedermera anmäla förskottet till ersättande, dels ock förklara, att
med afseende på den för omförmälda område sålunda ifrågasatta användning
samma område tills vidare och intill dess annorlunda kunde
varda förordnadt komme att anses såsom tomtplats; och hade Kongl.
Maj:t tillika förklarat sig vilja framdeles meddela beslut i anledning
af öfriga delar af de gjorda framställningarna.

Aktiebolaget Gellivare Malmfält hade derefter den 30 augusti 1897
till Kongl. Maj:t ingifvit ytterligare en skrift, deri bolaget förmält,
bland annat, att, medan antalet af de i bolagets tjenst å Malmberget
sysselsatte arbetare vid den tid, då bolaget inkommit med sin första
framställning i ämnet, beräknats till omkring 700 samt, om desse arbetares
familjer medräknades, hela antalet af de utaf bolaget af hängiga
personer, som vistades å Malmberget, utgjort omkring 2,000, antalet
af de för närvarande i bolagets tjenst vid Malmberget anstälda personer
uppginge till icke mindre än omkring 2,000 samt att hela antalet af
de utaf bolaget beroende personer, som uppebölle sig å Malmberget,
icke kunde beräknas understiga 5,000.

Genom remiss både Kongl. Maj:t anbefalt jemväl kommerskollegium
att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande; och både kommerskollegium
i utlåtande af den 25 januari innevarande år anfört, bland
annat, följande:

På sätt förberörda af kommissionslandtmätaren Wennberg den 14

IG

Statutslcottets Utlåtande N:o 104.

februari 1895 verkstälda kopia af kartan öfver utmålen å Gellivare
Malmberg utvisade, vore de bolaget tillhöriga utmål, uppgående till ett
antal af 133, som folie inom det område, hvilket skulle blifva föremål
för bolagets ifrågasatta arrenderätt, delvis belägna på ganska betydliga
afstånd från hvarandra och åtskilda af mark, öfver hvilken bolaget för
närvarande icke disponerade. För ett ändamålsenligt ordnande af bolagets
grufdrift vore det emellertid otvifvelaktigt af vigt för bolaget
att blifva innehafvare af sistnämnda mark. Med den omfattning, hvari
grufdriften egde rum å Malmberget — myckenheten af derstädes under
år 1896 brutet berg och malm utgjorde 1,263,877 lön — måste nemligen
ett ansenligt utrymme erfordras för verkstäder, arbetarebostäder,
upplagsplatser, transportvägar och kraftledningar med flera anläggningar,
hvartill komme, att, då utmålen hufvudsakligen läge å Malmbergets
högre belägna delar, det kunde ifrågakomma, att man från någon eller
några lägre belägna punkter kunde behöfva ingå med stollarbeten för
malmens uttagande på lägre nivå.

Enligt hvad i ärendet blifvit upplyst, borde vidare, på grund af
de klimatiska och lokala förhållandena vid Malmberget, en del anläggningar,
såsom bostäder, sjukhus m. m., lämpligen förläggas å bergets
nedre, mot söder vända, mindre sluttande delar, som vore skyddade mot
nordanvinden och der tillgång på vatten funnes.

I betraktande häraf och med hänsyn jemväl till hvad för öfrigt i
ärendet förekommit och särskilt till hvad Kong!. Maj:ts befallningshafvande
anfört derom, att det ur synpunkten af att ordning, så väl
i sanitärt som annat afseende, blefve vidmagthållen å platsen, vore af
vigt, att bolaget erhölle eu ganska omfattande arrenderätt å trakten i
fråga, ansåge kollegium, att det af bolaget i förevarande hänseende
senast föreslagna område borde på arrende till bolaget upplåtas.

Beträffande de för en dylik arrendeupplåtelse föreslagna vilkor
hade nu Kongl. Maj:ts befallningshafvande, på sätt förut nämnts, föreslagit,
att hvad i 3 § 1 mom. af grufvestadgan funnes föreskrifvet icke
finge ega tillämpning å hus eller tomtplats, som befunnes å det till
bolaget upplåtna område, derest icke Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i särskild! fall funne sådana omständigheter föreligga, att inmutning
icke finge ske närmare någon viss på området befintlig byggnad eller
tomtplats, än hvad omförmälda § i grufvestadgan angåfve. På grund
åt innehållet i åberopade författningsrummet borde emellertid förevarande
vilkor utsträckas att afse, förutom hus och tomtplats, jemväl
trädgård. Vidkommande det likaledes af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
föreslagna vilkoret, att jordegareandel enligt de i grufve -

Statsutskottets Utlåtande N:o 104.

17

stadgan derom gift)a bestämmelser icke på grund af nu ifrågavarande
arrenderätt skulle tillkomma bolaget, så och då förutom jordegareandel,
hvarom i 3 kap. grufvestadgan bestämmelser meddelades, ej heller den
enligt 8 § i nämnda stadga jordegaren tillkommande rätt i fråga om
icke inmutningsbara mineral inom inmutadt område eller utmål, hvilken
rätt å kronojord utöfvades af jordens innehafvare, borde genom ifrågavarande
arrendeaftal öfverlåtas på bolaget, syntes vilkoret böra erhålla
det förändrade innehåll, att den enligt gällande grufvestadga jordegare
tillhörande rätt beträffande fyndigheters tillgodogörande icke på grund
af nu ifrågavarande arrende tillkomme bolaget.

Kommerskollegium hade alltså tillstyrkt, att Kongl. Maj:t måtte
bifalla bolagets förevarande den 6 mars 1895 gjorda ansökning med
den begränsning, bolaget gifvit densamma i sin skrift af den 29 maj
1897, och på de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna vilkor
med deri af domänstyrelsen, kammarkollegium, jernvägsstyrelsen och
kommerskollegium tillstyrkta ändringar och tillägg.

I skrifvelse den 24 januari innevarande år hade Kongl. Maj:ts
befallningshafvande meddelat, att, sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande
uppdragit åt ingeniören Wennerström att upprätta plan för ordnande
och bebyggande af det i bolagets skrift den 29 maj 1897 omförmälda,
å den skriften bifogade karta med litt. x betecknade område,
Wennerström efter fullgjordt uppdrag inkommit med upprättad regleringsplan
jemte beskrifning; och hade Kongl. Majrts befallningshafvande,
med öfverlemnande af samma plan och beskrifning, understält
planen Kongl. Maj:ts pröfning, hvarjemte Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anhållit, det täcktes Kongl. Maj:t dels bereda länets ränteri
ersättning för ett af ränteriet till bestridande af kostnad för handtlangning
vid den af Wennerström verkstälda förrättningen med mera
förskjutet belopp af 977 kronor, dels ock bemyndiga Kongl. Maj:ts
befallningshafvande att till Wennerström utbetala af honom för förrättningens
verkställande enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes skrifvelse
bilagd räkning fordrade 2,031 kronor 50 öre.

Slutligen hade jernvägsstyrelsen, efter särskilda remisser, den
17 sistlidne mars afgifvit förnyadt utlåtande i ärendet samt dervid
jemväl yttrat sig öfver sistberörda af Wennerström uppgjorda regleringsplan.
Med tillkännagifvande, att styrelsen låtit upprätta en
ritning till åskådliggörande af de olika områden, om hvilka här vore
fråga, såvidt dessa områden berörde jernvägens intressen, hade styrelsen,
med öfverlemnande af samma ritning, vidare anfört, att å denna ritning
med brun färg betecknats det område, som i styrelsens utlåtande
Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 56 Häft. 3

18

Statsutskottets Utlåtande N;o 104.

den 15 december 1896 angifvits såsom för jernvägen erforderligt. Härvid
borde emellertid anmärkas, att, då styrelsen i skrifvelse den 29
november 1897 anhållit, att för jernvägen erforderligt område å kronomark
måtte till jernvägens disposition formligen upplåtas, sagda område
så till vida erhållit delvis annan begränsning än den i utlåtandet den
15 december 1896 angifna, att lastplatsen Hermelin utmärkts påsätta
nu upprättade ritning med linien h, i, k, 1 angåfves; att med den
skuggade linien a, b, c, d, e, f, g, h, a utmärktes de områden, bolaget
vid inskränkande af sin ansökning förklarat sig icke kunna undvara;
att bokstafven y betecknade det på enahanda sätt af bolaget angifna
område, som bolaget förklarat sig kunna afstå; samt att linien v, q, p
utmärkte gränsen för den af Wennerström upprättade byggnadsplan,
hvilken alltså med figurerna v, q, p, r, k, s, v insköte på det område,
styrelsen, enligt skrifveleerna den 15 december 1896 och den 29 november
1897 ansett vara för jernvägens behof erforderligt.

Med afseende å de förändrade anspråk i fråga om gränserna för
lastplatsen Hermelin, styrelsen nu ansett sig böra framställa, och då
den del af det med bruu färg betecknade område, som inom den
skuggade linien vore belägen vester om linien i, h, icke syntes vara
för jernvägens behof oafvisligen erforderlig, funne styrelseu sig böra
eftergifva sina anspråk på att området h, t, u, h för jernvägen undantoges
från upplåtelse till enskilde, hvaremot styrelsen nödgades hemställa,
att eu del af det af bolaget begärda område och den del af
byggnadsplanen, som skulle falla inom liuien h, i, k, 1, för jernvägens
behof bibehölles; hvarförutom styrelsen med hänsyn till den mindre
lämpliga form och det i förhållande till jernvägens område mindre
lämpliga läge, byggnadsplats skulle efter nyss föreslagna begränsning
erhålla, ansåge sig böra hemställa, att jemväl området norr om liniens
i, k förlängning åt öster, eller figuren k, 1, o, k måtte från upplåtelse
till enskilde undantagas, helst möjlighet förefunnes, att området framdeles
kunde erfordras för utvidgning af lastplatsen och nya spåranläggningar.

På de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande anförda skäl ansåge
jemväl jernvägsstyrelsen området y icke böra till bebyggande upplåtas.

Af hvad styrelsen redan förut i ärendet andragit framginge, att
styrelsen icke hade något att erinra mot, att till bolaget på förut angifna
vilkor upplätes det af bolaget i öfrigt begärda område; och som
efter upprättande af nyssnämnda byggnadsplan och under förutsättning,
att densamma blefve, med iakttagande af de utaf styrelsen nu antydda
ändringar, faststäld samt att byggnads- och brandstadgan för rikets

Statsutskottets Utlåtande N-.o 104.

19

städer komme att i tillämpliga delar blifva inom det ifrågasatta samhället
gällande, den af styrelsen förut yttrade betänklighet mot upplåtande
af mark till Hammarström och Nilsson med flere syntes kunna
falla, ansåge sig styrelsen icke böra mot bifall till desses ansökning
och fastställande af den uppgjorda byggnadsplanen erinra annat, än
hvad styrelsen nu anfört, dervid styrelsen dock antagit, att i beskrifningen
till byggnadsplanen vid angifvande af gränserna till densamma
af misskrifning insmugit sig, att planen i norr begränsades af bland
annat långlinien IV, hvilket uppenbarligen borde vara långlinien V.

För egen del hade föredragande departementschefen anfört följande
:

Så väl aktiebolaget Gellivare Malmfält som Hammarström och hans
medsökande hafva hvar för sig framhållit såsom af behofvet påkalladt,
att mark måtte af kronan upplåtas för beredande af lämpliga bostadsplatser
åt den talrika befolkning, som vore samlad på och invid Malmberget.
Detta behof, som med hänsyn till hvad handhngarne i ärendet
innehölle framstode såsom oafvisligt, syntes departementschefen till en
del kunna afbjelpas på det sätt, att det af ingenjören Wennerström
senast planlagda området med undantag af den del deraf, sou) jernvägsstyrelsen
ansett böra för kronans räkning bibehållas, från kronans
mark afskildt och fördeladt i tomter i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den af Wennerström uppgjorda regleringsplan upplates under
eganderätt åt enskilde för bebyggande mot viss köpeskilling. Då
emellertid af den högst betydande personal, enligt bolagets senaste
uppgift utgörande icke mindre än 5,000 personer, som för sin utkomst
vore väsentligen beroende af bolaget, ett ganska stort antal personer
af ekonomiska eller andra skal icke vore i tillfälle att begagna sig af
en dylik upplåtelse, qvarstode alltså nödvändigheten att äfven för dessa
personer söka åstadkomma behufliga bostadsplatser, hvartill det område,
hvaröfver bolaget för närvarande förfogade, ansetts vara otillräckligt
och icke i alla afseenden lämpligt. I den af bolaget gjorda ansökningen
om upplåtande af kronan tillhörig mark inginge äfven såsom ett
väsentligt moment att åt denna befolkning söka bereda lämpligt belägna
bostadsplatser, och ur denna synpunkt ansåge departementschefen
bolagets ansökning hafva goda skäl för sig, men äfven i öfrigt eller
med hänsyn till bolagets egen verksamhet förtjenade ansökningen allt
afseende. Det kuude nemligen icke bestridas, att för en affärsrörelse,
som bedrefves i sådan omfattning som bolagets och som visat sig vara
mägtig af en sådan utveckling, som kännetecknat bolagets hittills -

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 104.

varande verksamhet, erfordrades ett högst betydligt område. Att fullt
exakt angifva storleken af det område, som i nu antydda afseenden
kunde vara behöfligt för bolaget, tilltrodde sig departementschefen visserligen
icke, men med afseende å hvad de i ärendet hörda myndigheterna
anfört, funnes ej heller anledning ifrågasätta några andra inskränkningar
i det af bolaget senast begärda området, än som föreslagits
af dessa myndigheter sjelfva. Klart vore emellertid, att vid upplåtande
af mark åt bolaget sådana vilkor och bestämmelser borde meddelas,
att det allmännas intresse gent emot bolagets behörigen tillgodosåges.
Hvad myndigheterna i detta afseende föreslagit syntes också
vara i allt väsentligt tillfredsställande.

På grund af hvad sålunda anförts hade departementschefen föreslagit,
att ifrågavarande proposition måtte till Riksdagen aflåtas.

I sammanhang med denna kongl. proposition har utskottet till
behandling förehaft en af herr Å. Hedin i Andra Kammaren väckt,
till utskottet remitterad motion (n:o 237), deri yrkats, att ifrågavarande
proposition måtte af Riksdagen afslås. Beträffande de skäl, som för
detta yrkande anförts, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning har i några afseenden
gifvit anledning till erinringar från utskottets sida. I främsta rummet
har det förefallit utskottet betänkligt, att inom det i tomter fördelade,
för försäljning till byggnadsplatser afsedda jordområdet, enligt hvad
å ingeniören H. Wennerströms ofvan åberopade den 22 januari 1898
dagtecknade karta finnes utmärkt, inmutningsrätt förvärfvats till icke
mindre än 16 olika områden, af hvilka de flesta äro belägna å den,
för så vidt af kartan framgår, för bebyggande mest fördelaktiga
plats inom ifrågavarande jordareal; och har det ådragit sig utskottets
uppmärksamhet, att icke före beslut om detta områdes planläggning
blifvit utrönt, huruvida derinom förefunnits inmutningar, i hvilket fall
planläggningen möjligen blifvit så jemkad och anordnad, att dylika
inmutningar icke blifvit af densamma berörda, hvilket man bort hafva
så mycket mera skäl att emotse, som, enligt hvad i ofvan anförda
statsrådsprotokoll meddelas, Kongl. Maj:t den 23 juli 1897 vid bepröfvande
af hithörande frågor förklarat, att med afseende å den för detta
område ifrågasatta användning detsamma skulle, tills vidare och intill
dess annorlunda kunde varda förordnadt, komma att anses såsom
tomtplats, d. v. s. vara undantaget från rätt till inmutning.

Förenämnda förhållande anser utskottet emellertid icke böra för -

Statsutskottets Utlåtande N:o 104.

21

anleda till förkastande af hela den ifrågavarande regleringsplanen, enär
dels äfven med frånräknande af de inmutade områdena planen i öfrigt
omfattar så stor areal, att den måste anses kunna för en lång följd af
år tillgodose beliofvet af tomtplatser, dels ock möjlighet förefinnes, att
dessa grufauläggningar varda sönade eller inmutningsrätten annorledes
kan komma att upphöra. De delar af ifrågavarande mark, som
blifvit inmutade, synas visserligen böra från försäljningen undantagas,
på det att kronans jordegareandel må kunna göras gällande och i öfrigt
bebyggare icke må förledas att uppföra bostäder å plats, der de
ej kunna tillförsäkras att få orubbade qvarsitta. Tomtindelningen torde
dock böra utsträckas äfven öfver dessa delar till förebyggande af de
förvecklingar, som skulle kunna uppstå derigenom, att inom ifrågavarande
områdes gränser framdeles skulle finnas platser, som vore undantagna
från de rörande området i öfrigt gällande bestämmelser och
ordningsföreskrifter.

I sammanhang härmed har utskottet velat meddela, att, enligt
hvad till utskottets kännedom kommit, aktiebolaget Gellivare Malmfält,
som innehar en del af förenämnda inmutningar, lärer vara villigt
att afstå några af desamma, hvarigenom ofvan antydda olägenheter
skulle komma att i viss mån minskas.

Bland de för det i propositionen omförmälda jordområdets upplåtelse
på arrende till aktiebolaget Gellivare Malmfält föreslagna vilkor
och bestämmelser, förekommer föreskrift om att, derest hus och byggnader
vid den tid, då bolagets arrenderätt inträder, finnas vara utan
särskild från kronans sida gjord upplåtelse på området uppförda af
annan än bolaget, egare af sådan lägenhet skall, i det fall att å lägenheten
inhysas personer, hvilka föra ett sådant lefnadssätt, att fara
deraf uppstår för allmän ordning och säkerhet, vara skyldig att afträda
densamma utan lösen. Denna föreskrift, som förefaller utskottet väl
sträng, synes böra ändras derhän, att lägenhetens egare vid afträdandet
må ega rätt att bortföra af honom uppförda byggnader.

Äfven sådan lägenhet å nämnda område, som blifvit bebyggd efter
den 4 augusti 1895, skall enligt Kongl. Maj:ts förslag afträdas utan
lösen. Nämnda dag blef visserligen, enligt hvad i statsrådsprotokollet
meddelas, i Gellivare församlings kyrka uppläst en af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande utfärdad kungörelse, hvari meddelats varning mot
att utan behörigt tillstånd uppföra boningshus och andra byggnader
å Malmberget på kronomark, hvars upplåtande åt bolaget vore ifrågasatt,
och deri erinrats, att de sålunda uppförda husens egare och i
främsta rummet egarne af de hus, hvilka hindrade platsens ifrågasatta

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 104.

reglering för en ordnad byggnadsverksamhet, äfventyrade att varda
från området afhyste, så fort detsamma för annat ändamål behöfde
tagas i anspråk. Men denna kungörelse torde hafva varit utfärdad
under förutsättning, att anordningar omedelbart blefve vidtagna för
beredande af tillfälle till lämpliga byggnadsplatsers erhållande. Då
emellertid lång tid sedan dess förflutit och vid anställande af ökadt
antal arbetare å denna ort omständigheterna oemotståndligt framkallat
behofvet af nya bostäder, synes nämnda kungörelse icke nu böra
föranleda sådana lägenhetsegares afhysande under så stränga vilkor,
som Kongl. Majtts förslag innefattar; utan synas de, liksom öfriga
lägenhetsinnehafvare med undantag af de här förut omförmälda, böra
eg a rätt att vid lägenhets afträdande erhålla lösen för derå uppförda
byggnaders värde.

Bland förenämnda vilkor förekommer vidare, att bolaget skall
aflöna den polisstyrka, som till ordningens vidmagthållande å Malmberget
och närmaste derintill belägna område af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förordnas. Då sålunda denna polisstyrka helt och hållet är
beroende af länsstyrelsen, synes ej böra befaras, att densamma skall
komma att stå i något underordnadt förhållande till bolaget; men på
det att hvarje sken deraf må undanrödjas, har urskottet ansett, att i stället
för bestämmelsen om, att polisstyrkan skall aflönas af bolaget, bör föreskrifvas,
att erforderliga medel för dess aflönande skola af bolaget tillhandahållas
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, så att polismännens
aflöning icke kommer att utbetalas å bolagets kontor utan genom länsstyrelsen.

Beträffande Kongl. Maj:ts förslag i fråga om hvad som skall
iakttagas vid upplåtande af tomter å förenämnda planlagda område till
enskilde för bebyggande, har utskottet, i enlighet med hvad utskottet
här ofvan anfört, rörande de å denna mark befintliga inmutningar,
ansett, att särskild föreskrift bör meddelas om att tomt å inmutadt
område eller utmål ej må försäljas, förr än inmutningen upphört
att gälla*

I afseende å försäljningen af dessa tomter skall enligt Kongl.
Majtts förslag föreskrifvas, att den, åt hvilken tomt upplätes, skall
vara skyldig att inom ett år från upplåtelsen hafva å tomten påbörjat
samt inom ytterligare två år fullbordat boningshus, salubod eller annan
dermed jemförlig byggnad. Om än denna bestämmelse må kunna anses
vara betingad af den raska utveckling, som försiggår inom ifrågavarande
trakter, har utskottet dock icke ansett, att i detta fall undantag bör göras
i afseende å de tidsbestämmelser rörande byggnads uppförande, som

Statsutskottets Utlåtande N:o 104.

23

förut plägat föreskrifvas vid kronomärke upplåtelse till bobyggande
af enskilde, och har derför funnit tiden, inom hvilken byggnad å dessa
tomter skall vara påbörjad och fullbordad, böra bestämmas till resp.
2 och 3 år. I följd häraf bör också tiden, inom hvilken återstående
köpeskilling för tomt bör erläggas, bestämmas till fem år i stället för
af Kongl. Maj:t föreslagna tre år.

Då utskottet, på grund af hvad nu blifvit anfördt, ansett sig böra
förorda Kongl. Maj:ts föreliggande förslag med de ändringar, hvilka
ofvan framstälda erinringar synas böra föranleda, har utskottet velat
framhålla, att det torde vara af den största vigt, att ifrågavarande
angelägenhet varder med det snaraste ordnad. Enligt hvad af handlingarna
i ärendet framgår och utskottet i öfrigt inhemtat, måste nemligen
förhållandena vid Gellivare, särskildt ur sedlig synpunkt, anses vara af
beskaffenhet, att ett uppskof med införande af ordning och skick å
denna ort, der en arbetarebefolkning af omkring 5,000 personer är
sammanförd, skulle medföra beklagansvärda olägenheter. Det verksammaste
medlet för denna befolknings tillgodoseende i socialt och
moraliskt afseende torde utan tvifvel vara, att densamma sättes i tillfälle
att bereda sig egna hem. Och i sådant hänseende innebär Kongl.
Maj:ts förevarande förslag alla de utvägar, som för ett dylikt måls
vinnande i främsta rummet synas böra ifrågakomma; ty genom ofvannämnda
områdes upplåtande på arrende till aktiebolaget Gellivare
Malmfält lemnas möjlighet för bolaget dels att uppföra bostadslägenheter
för arbetarefamiljer och dels att till enskilde upplåta dispositionsrätt
till platser för bebyggande; och å det för afyttring afsedda, planlagda
området erbjuder sig för de personer, hvilka kunna finna utväg
att bygga egna bostäder, tillfälle att på så fördelaktiga vilkor som
möjligt förvärfva sig eganderätt till tomtplats. Utskottet finner också
dessa särskilda delar af Kongl. Maj:ts förslag stå till hvarandra i så
nära samband, att bifall till den ena måste förutsätta godkännande af
den andra.

Hvad beträffar de i herr Hedins ofvannämnda motion gjorda uttalanden
får utskottet, i hvad desamma ej må anses hafva af hvad
utskottet redan anfört blifvit besvarade, fästa uppmärksamheten på att
befolkningen ä ifrågavarande ort, vid hufvudsakligt bifall till Kongl. Maj:ts
förslag, skulle i enlighet med den å dess vägnar uttalade önskan komma
att beredas tillfälle att förvärfva egna bostäder, att vilkoren för upplåtelse
af tomtplats till enskilde för bebyggande å det område, bolaget
skulle arrendera, skulle i hvarje fall kuuna underkastas pröfning af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, samt att, ehuruväl bolagets arrende

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 104.

skulle omfatta en tid af femtio år, arrendet i sjelfva verket skulle
blifva endast tioårigt, eftersom arrendebeloppet skall hvart tionde år af
Kongl. Maj:t bestämmas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att, med afslag å herr Hedins ofvannämnda
motion, Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver,

dels att af den kronan vid afvittringen i Gellivare
socken tillfallna öfverloppsmark må till aktiebolaget
Gellivare Malmfält på arrende under en tid af femtio
år upplåtas det område, som innefattas inom de i
bolagets ansökning den 6 mars 1895 omförmälda
gränser, med den inskränkning i samma område, som
i bolagets skrift af den 29 maj 1897 angifvits, dock
med undantag af dels de inom området befintliga utmål,
så länge dessa finnas vara i vederbörlig ordning
försvarade, dels de till Gellivare skolbord hörande,
inom området belägna ängar, dels sådana delar af
området, hvilka tilläfventyrs redan blifvit af kronan
i vederbörlig ordning upplåtna till andra, dels ock
den del af området, som i jernvägsstyrelsens utlåtande
den 17 mars innevarande år uppgifvits vara för jernvägens
behof erforderlig och som å den vid sagda
utlåtande fogade ritning innefattas inom de med bokstäfverna
d, e, f, g, h, i, s, d betecknade linier, samt
under följande vilkor:

att bolaget skall för ifrågavarande mark årligen
senast den 14 mars erlägga arrende till belopp, som
Kongl. Maj:t på gemensamt förslag af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, öfverjägmästaren i Norrbottens
distrikt och bergmästaren i norra bergmästaredistriktet
bestämmer för en tid af tio år i sänder;

att, derest Gellivare kommun för uppförande af
allmänna hus har behof att använda någon del af det
under bolagets arrende inbegripna område, bolaget
skall till kommunen upplåta för ändamålet erforderlig
mark mot afgäld till bolaget, motsvarande den
del af den bolaget åliggande arrendeskilling, som å
tomten belöper efter förhållandet mellan dennas areal

Statsutskottets Utlåtande N:o 104.

ar.

Ut)

samt hela det till bolaget upplåtna områdets ytinnehåll;
skolande det ankomma på Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att, derest öfverenskommelse om plats
för sådan upplåtelse icke kan träffas, derom bestämma;

att bolaget, derest kommunen för annat ändamål
än uppförande af allmänna hus har behof af någon
del af området, skall vara skyldigt att, derest Kong].
Majtts befallningshafvande pröfvar dylik upplåtelse
böra till kommunen ske, medgifva upplåtelsen under
enahanda vilkor, som nyss angifvits;

att, derest för idkande af annan rörelse eller
yrke än grufbrytning upplåtelse inom området af tomtplats
för bebyggande önskas af annan än bolaget,
bolaget skall, i den mån dylik upplåtelse icke finnes
vara hinderlig vare sig för bolagets rörelse eller för
ett ordnadt bebyggande af området och upplåtelsen
icke heller från helsovårdssynpunkt eller med afseende
eljest å allmän ordning kan anses innefatta fara eller
olägenhet, medgifva sådan upplåtelse, mot afgäld till
bolaget enligt förut angifven grund äfvensom under
de närmare vilkor i öfrigt, hvarom bolaget kan öfverenskomma
med den, till hvilken upplåtelsen sker;
skolande dessa vilkor särskildt innefatta så vidt möjligt
betryggande bestämmelser, att ej å lägenhet,
hvarom nu är fråga, personer varda inrymda, som
genom oloflig utskänkning af rusdrycker eller annorledes
störa allmän ordning och sedlighet, samt, i händelse
af bristande öfverenskommelse, bestämmas af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, på hvilken myndighet
det jemväl må ankomma att, derest tvist uppstår,
antingen huruvida sådan upplåtelse, som nu är
nämnd, må medgifvas eller hvarest lägenhet skall upplåtas,
derom bestämma;

att hus och byggnader, som vid den tid, då
bolagets arrenderätt inträder, finnas vara utan särskild
från kronans sida gjord upplåtelse på området
uppförda af andra än bolaget, framgent må af egarne
innehafvas tillika med nödigt tomtutrymme, hvilket
senare, i händelse af tvist, skall bestämmas af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, mot det att egarne till
Bill. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 56 Häft. 4

26

StatsutsJcottets Utlåtande N:o 104-

bolaget erlägga årlig afgäld, bestämd enligt förut angifna
grund, dock med skyldighet för innehafvare af
dylik lägenhet att afträda densamma, derest sådant
kan finnas erforderligt vare sig med hänsyn till bolagets
behof af utrymme för sin rörelse, af helsovårdshänsyn
eller för åstadkommande af ordnad byggnadsverksamhet;
skolande egare af sådan lägenhet jemväl
vara skyldig att afträda densamma i det fall, att å
lägenheten inhysas personer, hvilka föra ett sådant
lefnadssätt, att fara deraf uppstår för allmän ordning
och sedlighet;

att i sistberörda fall lägenhetens egare skall
vara skyldig afträda densamma utan lösen men med
rättighet att bortföra der befintliga, honom tillhöriga
byggnader, hvaremot i öfriga fall lösen för byggnadernas
värde skall af bolaget erläggas samt vid brist
af åsämjande bestämmas af gode män; skolande det
tillkomma Kongl. Ma:jts befallningshafvande att i händelse
af tvist afgöra fråga om skyldighet att afträda
lägenhet i fall, som i denna och nästföregående punkt
omförmälas;

att hvad i § 3 mom. 1 af gällande grufvestadga
finnes föreskrifvet icke må ega tillämpning å hus,
tomtplats eller trädgård, som befinnes å det till bolaget
upplåtna område, derest icke Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i särskildt fall finner sådana omständigheter
föreligga, att inmutning icke må ske
närmare någon viss på området befintlig byggnad,
tomtplats eller trädgård, än hvad omförmälda § i
grufvestadgan angifver;

att, om bolaget nedlägger grufrörelsen eller bedrifver
densamma i väsentligen minskad omfattning,
det skall ankomma på Kongl. Maj:t att förklara bolagets
arrenderätt upphäfd antingen helt och hållet
eller till någon del af området, hvarjemte, för den
händelse grufdrift af annan än bolaget kommer att
idkas inom området, och för sådan af annan idkad
grufdrift utrymme utöfver sedvanliga utmål visar sig
behöfligt, Kongl. Maj:t må eg a bestämma, att bolaget

Statsutskottets Utlåtande N:o 104

27

skall afstå hvad som för ändamålet kan anses erforderligt
och skäligt; skolande i fall, som i denna punkt
afses, proportionerlig minskning af bolagets arrendcafgift
eg a rum;

att bolaget skall vara skyldigt att utan särskild
ersättning af området afstå hvad som enligt Kong!.
Maj:ts bepröfvande kan finnas erforderligt för anläggning
af allmän väg eller till utrymme för jernväg
eller för dess drift erforderliga anläggningar och anordningar
;

att, om af anledning, som förut icke blifvit
nämnd, det nu eller framdeles skulle visa sig angeläget,
att någon sådan del af området, som för bolaget
icke är oundgängligen behöflig, från bolagets arrenderätt-
undantages, bolaget skall vara skyldigt underkasta
sig Kongl. Maj:ts bestämmande härutinnan;

att bolaget skall öfvervaka, att åverkan icke
sker å den växande skogen inom området, samt i sin
mån söka att till laga ansvar befordra dem, som till
dylik åverkan göra sig skyldiga;

att bolaget på grund af nu ifrågavarande arrende
icke skall ega annan rätt till skogen å området,
än att bolaget må dels, efter anvisning af vederbörande
skogstjensteman och derest från skogsvårdens synpunkt
hinder icke möter, erhålla nödigt byggnadstimmer
till pris, som af domänstyrelsen bestämmes, dels
ock afrödja skog, som finnes å tomtplats, mot ersättning,
som domänstyrelsen likaledes bestämmer;

att bolaget skall öfvervaka och i första hand
ansvara för att helsovårdsstadgans föreskrifter samt
andra till den allmänna sundhetens befrämjande gifna
bestämmelser iakttagas inom det område, som till
bolaget upplåtes;

att bolaget skall tillhandahålla Kongl. Maj:ts
befallningshafvande erforderliga medel för aflönande
af den polisstyrka, som till ordningens vidmagthållande
å Malmberget och närmaste derintill belägna område
af Kong]. Maj:ts befallningshafvande förordnas;

att den enligt gällande grufvestadga jordegare
tillhörande rätt beträffande fyndigheters tillgodogörande

28

Statsutskottets Utlåtande Ko 104.

icke på grund af nu ifrågavarande arrende må tillkomma
bolaget; samt

att bolagets arrenderätt icke får af bolaget å
annan öfverlåtas, med mindre Kongl. Maj:t sådant
medgifver;

dels att det i bolagets skrift den 29 maj 1897
omförmälda, å den vid skriften fogade karta med litt. x
betecknade, af ingeniören H. Wennerström den 22
januari innevarande år å karta planlagda område om
145,19 2 hektar må — med undantag af den del af
området, som jern vägsstyrelsen enligt dess utlåtande
den 17 mars 1898 af anförda skäl ansett böra för
kronans räkning bibehållas och som å den vid samma
utlåtande fogade ritning innefattas inom de med bokstäfverna
v, s, k, o, 1, r, q, v betecknade linier —
från kronans mark afskiljas samt i hufvudsaklig enlighet
med omförmälda, af Wennerström uppgjorda
regleringsplan, fördeladt i tomter, för bebyggande åt
enskilde med eganderätt upplåtas under iakttagande:

att tomt å inmutadt område eller utmål ej må
försäljas förr än rätten till grufdrift upphört;

att förslag till köpeskilling för de särskilda tomterna
skall, samtidigt för alla tomterna, uppgöras af
vederbörande revirförvaltare och en af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande utsedd person, hvarvid särskildt
värde bör åsättas å tomt befintlig skog och särskildt
värde sjelfva jorden;

att tomt derefter må af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
till pris motsvarande minst den på nämnda
sätt föreslagna köpeskillingen, upplåtas till den, som
hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmäler sig till
erhållande af sådan tomt och dervid erlägger värdet
för å tomten befintlig skog jemte minst en femtedel
af köpeskillingen för jorden;

att den, åt hvilken tomt upplåtes, skall vara
skyldig att, under iakttagande af de särskilda föreskrifter,
som med afseende å områdets ordnande och
bebyggande kunna varda honom af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande vid upplåtelsen meddelade, inom
två år från upplåtelsen hafva å tomten påbörjat samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 104. ov

inom ytterligare tre år fullbordat boningshus, salubod
eller annan dermed jemförlig byggnad, vid äfventyr,
om det försummas, att tomtinnehafvaren skall vara
sin rätt till tomten och den derför erlagda andel af
köpeskillingen förlustig;

att tomtinnehafvare skall vid enahanda äfventyr,
så snart han inom den förelagda tiden af fem år fullgjort
hvad honom i fråga om tomtens bebyggande
ålegat, vara skyldig erlägga återstoden af köpeskillingen;
samt > .......

att, sedan byggnadsskyldigheten blifvit behörigen
fullgjord och köpeskillingen till fullo guldits, köpebref
å tomt må af Kongl. Maj:ts befallningshafvande för
tomtinnehafvaren utfärdas;

dels ock att köpeskillingarna för tomterna å sistberörda
område må, efter afdrag å kostnaden för den
af ingeniören Wennerström den 22 januari innevarande
år uppgjorda regleringsplan jemte beskrifning öfver
området, dagtecknad den 15 i samma månad, på samma
sätt som köpeskillingarna för försålda mindre kronoegendomar
användas till inköp för kronans räkning
af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Stockholm den 10 maj 1898.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LITNDEBERG.

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afä. 56 Höft.

h

30

Statsutskottets Utlåtande 2V:o 104.

Reservation

af herrar E. Fränekel, J. G. Björlin, P. Pehrson, S. G. von Frusen,
C. Persson, O. Erickson, K. A. Kritberg, I. Månsson, J. A. Sjö, D. Persson,
S. Arnoldsson och O. A. Eriksson:

»Då den utredning, som i föreliggande ärende åstadkommits, i
flere hänseenden, såsom med afseende på storleken af den areal, som
är för bolaget behöflig, på tiden, för hvilken området skulle arrenderas,
på beskaffenheten af och dispositionsrätten till den mark, som skulle
indelas i tomter och till enskilda försäljas, icke synes oss vara så
fullständig, som ärendets vigt klöfver, hafva vi, ehuru vi anse det
vara högst angeläget, att ifrågavarande förhållanden, så fort möjligt
är, ordnas på ett för så väl bolaget som arbetarebefolkningen tillfredsställande
sätt, dock icke kunnat biträda det framlagda förslaget, särskildt
jemväl med hänsyn till den betydelse, som det samma utan tvifvel
kommer att få för likartade fall i framtiden. Härvid hafva vi ansett
oss med skäl kunna hysa den förhoppning, att om förslaget för denna
gång förfaller, ett nytt förslag redan till nästa Riksdag är att förvänta.

På grund häraf hafva vi ansett utskottet böra hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition icke
må af Riksdagen bifallas».

Herr O. Larsson har begärt fa antecknadt, att han icke närvarit
vid förestående ärendes behandling i utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1898.

Tillbaka till dokumentetTill toppen