Statsutskottets Utlåtande N:o 10 b - (Utlåtande 1890:Su10b su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 10 b -

N:o 10 b.

Ånk. till Riksd. kansli den 1 maj 1890. kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, angående
pension för äjlidne lektorn vid allmänna läroverket i
Hernösand Carl Johan Blombergs enka och barn.

(l:a U. A.)

Uti en till Riksdagen den 18 april 1890 aflåten proposition (N:o
42) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, att aflidne lektorn
vid allmänna läroverket i Hernösand Carl Johan Blombergs enka
Maria Karolina Amalia Blomberg, född Hallström, samt makarna Blombergs
barn, döttrarna Maria Matbilda och Anna Helena Margreta, måtte,
mot afstående af anspråk på nådår efter lektorn Blomberg, från allmänna
indragningsstaten uppbära årlig pension till belopp af 400 kronor
för enkan och 150 kronor för b vartdera af de båda barnen, tillhopa
700 kronor, att utgå från och med den 1 maj innevarande år till
enkan, så länge bon i sitt nuvarande enkestånd förblefve, och till döttrarna,
hvar för sig, till dess de uppnått 21 år eller dessförinnan inträdt
i äktenskap.

Af det vid den kongl. propositionen fogade statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden inhemtas, att enkan Blomberg hos
Kongl. Maj:t anhållit, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition,
om pension för benne, under hennes återstående lifstid,
samt för hennes barn, till dess de hunnit myndig ålder, och derBih.
Ull Itiksd. Vrål. 1800. 4 /Smil/. 1 Afl. 8 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10 i.

jemte förklarat sig villig att, derest hennes anhållan om pension bifölles,
afstå från sin rätt till nådår efter mannen, till stöd för hvilken
ansökning hon hufvudsakligen anfört, att hon genom mannens död
lemnats ensam med två minderåriga döttrar och eu åttiotreårig svärmoder;
att hon i anseende till boets gäldbundna ställning måst afträda
detsamma till borgenärernas förnöjande; att lektorn Blomberg, som vid
bildandet af lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa
var ogift, då ej ingått såsom delegare i densamma, och att, då han år
1880 sökt Kongl. Maj:ts tillåtelse att mot erläggande af retroaktiva
afgifter vinna inträde i kassan, han dertill icke erhållit tillstånd; att
sökanden fördenskull för sitt och sina barns försörjande icke hade
annan inkomst att påräkna än hvad, efter aflönande af vikarie vid hennes
aflidne mans läraretjenst, blefve öfrigt af lektorslönen under nådåret,
hvarigenom visserligen familjens existens vore tryggad för innevarande
och nästkommande år, men svårligen längre; samt att någon
utsigt för sökanden att sedermera genom eget arbete bereda sitt och
de sinas uppehälle så mycket mindre syntes kunna yppa sig, som hennes
helsotillstånd derför både hinder.

Vid ansökningen voro fogade dels ett prestbet.yg, enligt hvilket
lektorn Blomberg, som aflidit den 15 mars innevarande år, efterlemnat
enkan, född den 18 februari 1853, samt döttrarna Maria Mathilda, född
den 13 juli 1881, och Anna Helena Margreta, född den 14 augusti
1883, i mycket fattiga omständigheter, dels ett den 23 mars detta år
utfärdadt läkareintyg derom, att sökanden under de senare åren varit
svag till helsan och alldeles oförmögen till mera ansträngande arbete,
hvarigenom hon skulle kunna uppehålla sig och sin familj, dels ock
styrkt transsumt af instrumentet öfver bouppteckning efter lektorn
Blomberg, utvisande detsamma en brist i boet af 8,048 kronor 52 öre.

Domkapitlet i Hernösand, som till Kongl. Magt insändt ansökningen,
hade dervid, bland annat, anfört, att, då lektorn Blomberg icke
ingått i lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa, egde
enkan och barnen att åtnjuta det nådår, som enligt presterskapets privilegier
den 16 oktober 1723 tillkomme enkor och barn efter lärare
vid allmänna läroverk och pedagogier; att, om pension icke erhölles,
skulle familjens nödstälda belägenhet sannolikt föranleda beviljande af
ett extra nådår; men att ett nådår, och ännu mera tvenne sådana,
skulle vålla läroverket icke blott olägenhet utan äfven skada, enär utsigterna
att få dugliga sökande till en plats, som först efter tvenne år
finge tillträdas, ej vore stora; och hade domkapitlet hemstält, att pensionen
helst måtte bestämmas till det belopp, som skolat utgå, derest

Statsutskottets Utlåtande N:o 10 b.

Blomberg varit delaktig i ofvannämnda enke- och pupillkassa, nemligen
1,013 kronor.

Statskontoret, som, öfver anmärkningen hördt, ansett skäl icke
förefinnas att göra ändring i den sterbhnset lagligen tillkommande nådårsrätt,
hade, med afseende å hvad i frågan förekommit, föreslagit, att
pensionen måtte bestämmas till 600 kronor årligen att utgå från slutet
af nådåret den 1 maj 1891, och så länge sökanden i sitt nuvarande
enkestånd förblefve.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet anfört, att hvad i ärendet förekommit
syntes honom innefatta giltig grund att söka åt Blombergs
efterlemnade familj bereda rätt till pension å allmänna indragningsstaten.
Han kunde emellertid icke biträda statskontorets åsigt derom,
att sterbhuset äfven i det fall, att pension tillerkändes detsamma, ändock
borde bibehållas vid det i presterskapets privilegier bestämda
nådår. Oafsedt den olägenhet, som af ett årslångt, genom nådåret
föranledt vikariat skulle uppstå för läroverket funne departementschefen
det vara i och för sig oegentligt, att understödet till familjen
skulle utgå dels såsom nådår, dels såsom pension. Dessa båda former
af understöd uteslöte hvarandra, och ansåge han fördenskull, att med
rätt till pension borde, på sätt jemväl sökanden förutsatt, förbindas
skyldighet att afstå från nådåret.

Den årsinkomst, som skulle tillkomma sterbhuset under nådår,
kunde, då Blomberg vid sin död åtnjöt lön i tredje lönegraden såsom
lektor jemte extra lönetillägg, tillhopa 4,000 kronor, efter frånräknande
af arfvode för vikarie skattas till 2,500 kronor. I betraktande af ej
mindre de förmåner, som Blombergs efterlefvande genom afstående
från nådår skulle afsåga sig, än äfven den särdeles nödstälda belägenhet,
hvari dessa efterlefvande befunne sig, ansåg departementschefen
pensionens belopp skäligen böra sättas till 700 kronor, deraf i sådant
fall 400 kronor borde tillkomma enkan, och 150 kronor hvartdera af
de båda barnen, till dess de nått myndig ålder.

Med hänsyn till angelägenheten af att snarast få den lektorstjenst,
Blomberg bestrida med ordinarie innehafvare besatt och med afseende
å de ömmande omständigheter, som i förevarande fall föreligga, har
utskottet ansett sig böra tillstyrka beviljande af pension åt enkan
Blomberg och hennes döttrar. Men då döttrarna endast uppnått,
den ena 8 och den andra 6 år, har utskottet, i enlighet med hvad
förut i liknande fall egt rum, funnit de för dem föreslagna pensionerna
skäligen icke böra bestämmas till högre belopp än 10.0 kronor för dem

Statsutskottets Utlåtande N:o 10 b.

hvardera samt ansett, att de, hvar för sig, icke böra åtnjuta den pension,
som dem beviljas, längre än till dess de uppnått 18 år eller dessförinnan
inträdt i äktenskap.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj ds förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att aflidne
lektorn vid allmänna läroverket i Hernösand
Carl Johan Blombergs enka Maria Karolina Amalia
Blomberg, född Hallström, samt makarna Blombergs
barn, döttrarna Maria Mathilda och Anna Helena Margreta,
må, mot afstående af anspråk på nådår efter
lektorn Blomberg, från allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension till belopp af 400 kronor för
enkan och 100 kronor för hvardera af de båda barnen,
tillhopa 600 kronor, att utgå från och med den
1 maj innevarande år till enkan, så länge hon i sitt
nuvarande enkestånd förblifver, och till döttrarna,
hvar för sig, till dess de uppnått 18 år eller dessförinnan
inträdt i äktenskap.

Stockholm deri 1 maj 1890.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation:

af herrar L. Jönsson, P. Pelirsson och J. Anderson.

Stockholm, K. L. Beckman, 1890.