Statsutskottets Utlåtande N:o 10 a (Utlåtande 1895:Su10a su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 10 a.

N:o 10 a.

Ank. till Riksd. kansli den 23 april 1895, kl. 8 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående pension å allmänna indragning sstaten åt kartografen
Carl Edvard Dahlman.

(l:a U. A.)

Uti en den 22 nästlidne mars till Riksdagen aflåten proposition (n:o 46)
har Kongl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af protokollet öfver
civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att kartografen
Carl Edvard Dahlman måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder
han afginge från sin befattning såsom kartograf, under sin återstående
lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten eu årlig pension af 2,800
kronor.

Såsom af ofvanberörda statsrådsprotokoll inhemtas, hade afdelningschefen
vid generalstabens topografiska afdelning uti skrifvelse till Kongl.
Maj:t den 13 nästlidne februari, hvarmed öfverlemnats en af kartografen
vid rikets allmänna kartverk vice kommissionslandtmätaren Carl Edvard
Dahlman hos afdelningschefen gjord framställning om pension åt Dahlman
å allmänna indragningsstaten, anfört, att den tjenstgöring, som tillkomme
Bih. till Riksd, Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 10 a Höft, (N:o 10 a.)

Statsutskottets Utlåtande N:o 10 a.

vid rikets allmänna kartverk anstälde kartografer, vore, ej blott hvad
beträffade fältarbetena utan äfven delvis ritarbetena, af den ansträngande
beskaffenhet, att endast män i sin kraftfulla ålder kunde med framgång
utföra densamma; att Kongl. Maj:t äfven upprepade gånger äskat pension
för kartografer vid uppnådda 60 lefnadsår, något som också blifvit af Riksdagen
beviljadt, senast år 1888 för kartografen Jonas Patrik Ljungström
och 1890 för kartografen Sigismund Septimus Stanislaus Leczinsky; att,
enligt hvad bifogade handlingar utvisade, Dahlman, hvilken vore född den
3 november 1828, blifvit den 20 maj 1848 antagen till landtmäteriauskultant,
den 14 april 1856 konstituerad till vice kommissionslandtmätare, år 1863
förordnad till extra kartograf och år 1868 till ordinarie kartograf, hvarförutom
Dahlman förordnats dels redan 1867 till biträde vid öfvervakandet
och kontrollen af ekonomiska kartverkets arbeten, hvilken senare befattning
han i 28 år jemte sin kartografbefattning utöfvat, dels ock en kortare tid
att under ordinarie styresmannens sjukdom bestrida styresmansbefattningen
vid kartverket; att Dahlman således i snart 47 år tillhört landtmäteristaten
och deraf i 32 år tjenstgjort vid ekonomiska kartverket samt uppnått en
ålder af nära 67 år, hvilken ålder vida öfverstege den, då kartografer i
allmänhet, såsom ofvan nämnts, blifvit tillerkända pension; att Dahlman vid
sidan af sin kartograftjenst, hvilken han skött med så framstående skicklighet
och nit, att han under nästan hela sin tjenstetid vid kartverket fått sig
anförtrodt att jemväl biträda vid öfvervakandet af dess arbeten, tillika utöfvat
en omfattande och förtjenstfull enskild verksamhet såsom utgifvare af
kartor m. m., hvilket förskaffat honom allmänt erkännande; att Dahlman
sålunda med synnerlig kraft och framgång arbetat i sitt yrke och derför
vunnit utmärkelse både inom och utom landet; att, ehuru Dahlman ända in
i sin ålderdom varit verksam och kraftfull, dock nu den tidpunkt torde vara
kommen, då det både för hans egen skull vore billigt och för det ekonomiska
kartverket af vigt att tillfälle bereddes honom att afgå med pension, då
naturligt vore, att en person vid 67 års ålder ej kunde bibehålla den rörlighet
och uthållighet, som erfordrades för att hela somrarne utföra fältmätning
och derjemte öfvervaka öfriga fältmätare, hvaribland äfven nybörjare funnes,
hvarjemte det vore för kartverkets arbeten i sin helhet högst nödvändigt, att
någon omsättning tid efter annan kunde ega rum bland personalen, i det de
äldste ersattes af yngre och kraftfullare, livilka dessutom under de första
tjenståren vore betydligt billigare än de äldre; att för närvarande medellefnadsåldern
för de tolf vid det ekonomiska kartverket anstälde kartograferna
uppginge till 52,r. år och, om de tre yngste kartograferna, livilka
ensamt icke uppnått 50 lefnadsår, frånräknades, för de öfrige till 57 år; att

Statsutskottets Utlåtande N:o 10 a.

tre fjerdedelar bland dessa kartografer således inom kort uppnått 60 år
eller den högsta lefnadsåldern, vid hvilken man kunde vänta sig att de
vore i stånd att utföra dem åliggande tjenstgöring; att det torde vara
uppenbart, att under sådant förhållande kartverkets årliga arbetsprodukt ej
kunde hållas uppe vid normal storlek, äfvensom att, såvida ej omsättning
bland personalen kunde i behörig tid efter hand försiggå, man snart komme
till en tidpunkt, då större delen af kartograferna nästan samtidigt måste
ersättas med nya arbetskrafter, hvilket naturligtvis vore för kontinuiteten i
kartverkets arbeten i hög grad ofördelaktigt; att äfven ur denna allmänna
synpunkt det således vore synnerligen önskvärdt, att pension vid afgången
snart kunde beredas Dahlman, hvilken vore den äldste bland kartograferna;
samt att Dahlman af sitt arfvode såsom kartograf och biträde vid arbetenas
öfvervakande, livilket från och med år 1876 utgått med 3,500 kronor
årligen, icke, enligt hvad ett Dahlmans ansökning bifogadt intyg utvisade,
varit i tillfälle att göra några besparingar för sin ålderdom, utan vore efter
afskedet hänvisad till den pension, som kunde varda honom tillerkänd; och
hade afdelningschefen, hvilken på grund af Dahlmans långa och framstående
tjenstgöring jemte hvad i öfrigt blifvit anfördt ansåge billigt att Dahlman
vid afskedet måtte, i likhet med öfrige statens tjensteman i motsvarande
lönegrader, komma i åtnjutande af en pension, motsvarande 80 procent af
det årsarfvode, Dahlman nu innehade, hemstält, att Kong!. Maj:t täcktes
till Riksdagen göra framställning om, att Dahlman måtte på allmänna
indragningsstaten tillerkännas en årlig pension af 2,800 kronor att utgå
från och med månaden efter den, då han erhölle afsked från sin befattning
såsom kartograf.

Statskontoret hade till följd af remiss den 2 innevarande mars afgifvit
utlåtande i detta ärende och dervid anfört, att statskontoret, med afseende å
Dahlmans framskridna lefnadsålder samt ovanligt långa och särdeles väl
vitsordade verksamhet såsom landtmätare och kartograf äfvensom den öfvervakande
och kontrollerande ställning, han i sin senare egenskap intagit,
ansåge sig böra instämma i afdelningschefens ofvan omförmälda framställning.

Enär handlingarna i ärendet icke utvisa, att kartografen Dahlman är
af sjukdom eller ålderdomssvaghet förhindrad att vidare bestrida sin befattning,
utan i sådant afseende endast anförts, att den tidpunkt torde vara
kommen, då det både för hans egen skull vore billigt och för det ekonomiska
kartverket af vigt att tillfälle bereddes honom att afgå med pension, och
det således får antagas, att han fortfarande är i besittning af erforderliga

Statsutskottets Utlåtande N:o 10 a.

krafter för uppehållande af tjensten, har utskottet icke ansett sig kunna
tillstyrka förslaget om pensions beviljande till kartografen Dahlman, hvadan
utskottet, som vid sådant förhållande saknat anledning ingå i pröfning af
pensionsbeloppet, hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 23 april 1895.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Stockholm, Assoeiations-Boktryckeriet, 1895.