Statsutskottets Utlåtande N:o 0 (Utlåtande 1892:Su9 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1892, kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riks statens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.
(2:a U. A.)

Ordinarie anslagen.

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

l:o) Kongl. Maj:t har i den till Riksdagen den 16 januari 1892 aflåtna ^
statsverkspropositionen föreslagit, att, för beredande af särskildt årligt arfvode åt chefen för
såsom godtgörelse åt den kanslisekreterare inom ecklesiastikdepartementet, f°jf>teonsom
förordnades att å folkskolebyrån till föredragning bereda besvärsmål r^''
jemte öfriga rent administrativa mål och ärenden, hvilka icke af byråchefen
sjelf handlades, äfvensom att, i den mån sådant erfordrades, under byråchefens
inspektionsresor bestrida dennes öfriga göromål å byrån, anslaget
till departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli måtte höjas från sitt
nuvarande belopp, 78,800 kronor, till 79,800 kronor, eller med 1,000
kronor.

Till det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden den 13 januari 1892 har departementschefen erinrat,

It it,, till Itihsd. Prat. 1892. 4 Samt. I Afd. 7 Haft. (N:o 9.) 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att det redan länge visat sig, att mängden och beskaffenheten af de
rent administrativa mål och ärenden, som numera skulle af ecklesiastikdepartementets
folkskolebyrå handläggas, gjorde det omöjligt för byråns
chef att vederbörligen ombesörja den honom tillkommande beredningen
af alla dessa mål och ärenden och att på samma gång tillfredsställande
fullgöra sina åligganden i afseende på frågor af pedagogisk art.

Sedan nämnda byrå inom departementet upprättades, hade mer än
ett fjerdedels sekel förflutit. Under denna tid hade de folkundervisningsanstalter,
med hvilka byrån ursprungligen haft att befatta sig, ökats från
5,473 till 10,571. Statsanslagen till dessa anstalter, som vid periodens
början uppgått till 215,000 kronor, utgjorde nu öfver 3,800,000 kronor.
Seminarierna, som då egde en ytterst ringa utveckling med afseende å
både klasser och lärareantal, voro nu fullt organiserade och försedda med
en talrik lärarepersonal. Redan af denna utveckling och den dermed
följande ytterst rörliga och vexlande lagstiftningen hade förorsakats betydlig
ökning i byråns administrativa verksamhet, men dessutom hade
efter byråns inrättande nya skolformer, hvar och en med sina särskilda
lagar och författningar, vuxit upp och stälts under byråns administration.
Folkskolorna hade förbundits med fortsättnings- och slöjdskolor. Nya
lärarebildningsanstalter hade uppstått i de af landsting eller enskilda personer
upprättade småskolelärareseminarierna. Öfver de egentliga folkundervisningsanstalterna
hade folkhögskolorna utbildats. 1 rikets nordligaste
trakter hade undervisningen för den finska och lappska befolkningen
ordnats enligt särskilda bestämmelser. En pensionsinrättning för
så väl folkskolelärare som deras enkor och barn hade tillkommit, hvarigenom
en betydande mängd mål tillfördes byrån. Det i många hänseenden
invecklade s. k. abnormskoleväsendet tillhörde också numera, i
olikhet mot förr, byråns verksamhet. Särskildt komme utan tvifvel
ordnandet af döfstumundervisningen, som under den senaste tiden inträdt
i ett alldeles nytt skede, att i den närmaste framtiden medföra svårlösta
och invecklade frågor. Och äfven frånsedt sistberörda förhållande, komme
säkerligen antalet af de rent administrativa ärendena och besvärsmålen å
byrån att ej obetydligt ökas, sedan frågan om beredande af ålderdomsunderstöd
åt lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor och småskolor
in. fl. äfvensom andra byrån tillhörande, nu sväfvande frågor vunnit sin
lösning.

I olikhet med förhållandet å en annan byrå inom departementet, den
s. k. läroverksby rån, hvilkens chef äfven vore en fackman, vore de å folkskolebyrån
förekommande rent administrativa målen och ärendena dels till
antalet öfvervägande de pedagogiska, dels ofta af ganska invecklad och

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tidsödande art, livilket i icke ringa mån berodde derpå att, under det
läroverksbyrån både att syssla med fast organiserade statsanstalter, folkskolebyrån
handlade ärenden, beträffande hvilka det öfverlemnats åt kommunala
myndigheter att utöfva en ganska vidsträckt beslutanderätt och
hvilka derför företedde mycket vexlande former samt påkallade efter de
olika förhållandena lämpade åtgärder.

Tydligen kunde det icke rimligtvis fordras af byråchefen, att lian
skulle kunna fullständigt sätta sig in i och ombesörja beredningen af alla
dessa administrativa mål och ärenden, särskildt betungande för en person,
som saknade egentlig embetsmannautbildning, och på samma gång ega tid
och krafter öfver att på tillfredsställande sätt besörja sina öfriga åligganden,
såsom bland annat att väckande och ledande följa arbetet inom landet
på folkskolans område, att iakttaga de vigtigaste företeelserna inom samma
område i utlandet, att utöfva erforderlig tillsyn öfver folkskoleinspektionen
och söka få densamma på lämpligaste sätt ordnad och utvecklad samt att
sjelf inspektera de särskilda folkskolelärareseminarierna, för hvilket ändamål
han tidtals måste lemna byrån och företaga resor. Synnerligen önskvärdt
vore, att tiden för dessa resor icke behöfde blifva allt för knapp,
utan att byråchefen kunde få tillfälle att derunder sammanträffa med
inspektörerna inom ett eller flera distrikt för att med dem samråda om
folkskolans angelägenheter inom deras inspektionsområden, samt att hans
inspektionsverksamhet utsträcktes äfven till de för folkskolans utveckling
så vigtiga småskolelärareseminarierna.

De med den nuvarande anordningen af folkskolebyrån förenade olägenheter
och behofvet af en förbättrad folkskoleinspektion hade föranledt
Kong! Maj:t att i den till 1891 års Riksdag aflåtna statsverksproposition
bland annat föreslå, att Riksdagen måtte medgifva, att af anslaget till
arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskoleinspektörer finge utgå arfvode,
ej öfverstigande 6,000 kronor för år, åt en för viss tid förordnad
person, hvilken, förutom öfvervakande af folkskoleinspektionen, tillika
skulle utöfva tillsyn öfver seminarierna för bildande af lärare så väl vid
folkskolor som vid småskolor samt biträda departementschefen vid beredning
af ärenden rörande folkundervisningen af uteslutande eller öfvervägande
pedagogisk art. Förslaget hade derjemte åsyftat, att chefen för
folkskolebyrån skulle befrias från all inspektion af folkundervisningsanstalterna
och till chef för nämnda byrå kunna utses en person med egentlig
embetsmannautbildning.

Den sålunda väckta frågan om anställande af en öfverinspektor öfver
folkundervisningsanstalterna hade emellertid i följd af kamrarnes skiljaktiga
beslut förfallit, hvarefter Kongl. Maj:t den 9 oktober nästlidna år till chef

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för folkskolebyrån utnämnt en skolman. Det återstöt^ nu att taga i öfvervägande,
huru den af behofvet påkallade förändrade anordningen och fördelningen
af arhetet inom nämnda byrå måtte kunna lämpligast och med
minsta kostnad åstadkommas.

Af hvad ofvan blifvit omförmäldt framginge, att, derest chefen för
folkskolebyrån skulle kunna egna erforderlig tid och krafter åt den pedagogiska
sidan af sin verksamhet, han så mycket som möjligt borde befrias
från den förberedande handläggningen af de rent administrativa ärendena
å byrån. För att detta skulle kunna ske, måste beredningen af dessa mål,
särskild! af besvärsmålen, hvilkas handläggning de senaste åren måst till
hufvudsaklig del ombesörjas af departementets redan förut i hög grad betungade
expeditionschef, uppdragas åt någon annan derför passande person.
Att för detta ändamål anställa en särskild tjensteman vore emellertid icke
behöflig!, då säkerligen alltid någon kanslisekreterare inom departementet
funnes lämplig och villig att utöfver de med hans tjenst förenade göromål
åtaga sig ifrågavarande uppdrag mot särskildt arfvode, hvilket syntes departementschefen
kunna bestämmas till 1,000 kronor årligen, eller enahanda
belopp, som enligt faststäld stat för sjöförsvarsdepartementet utginge
i arfvode till eu kanslisekreterare för handläggande af en del sådana göromål,
som tillhörde byråchef.

Efter hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ämnet meddeladt, anser
utskottet någon tvekan icke kunna råda derom, att chefen för folkskolebyrån
bör befrias från beredningen af en del administrativa mål och
ärenden, samt att för vinnande af detta ändamål en förhöjning af anslaget
till ecklesiastikdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli bör till nu
ifrågasatt belopp af Riksdagen beviljas. Utskottet har emellertid trott sig
böra ifrågasätta, om ej nämnda belopp skulle kunna disponeras på annat
sätt, än Kongl. Maj:t föreslagit. Det bär nemligen synts utskottet, som
om vederbörande kanslisekreterare skulle kunna tillförbindas att, emot
befrielse från en del af sina åligganden såsom kanslisekreterare, utan särskild
ersättning öfvertaga byråchefens ifrågavarande beredningsskyldighet,
samt att åt en extra ordinarie tjensteman kunde uppdragas att, emot åtnjutande
af amanuensarfvode till det ifrågasatta beloppet, 1,000 kronor,
förrätta den del af kanslisekreterarens göromål, hvarifrån denne skulle
erhålla befrielse.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, och då Kongl. Maj:t lär böra
ega att pröfva, huru det ifrågavarande anslaget lämpligast må användas,
hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen, på det att chefen för

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

ecklesiastikdepartementets folkskolebyrå må kunna erhålla
befrielse från beredningen af en del till byrån
hörande mål och ärenden, höjer anslaget till ecklesiastikdepartementets
afdelning af Kongl. Majrts kansli från
dess nuvarande belopp, 78,800 kronor, till 79,800 kronor,
eller med 1,000 kronor.

Kleresistaten.

2:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och under Al!a- prost*-hänvisning till den redogörelse i ämnet, som meddelats på sid. 5—6 i‘/"”s förmmstatsrådsprotokollet,
får utskottet hemställa, lino att

Riksdagen må såsom årlig ersättning för prostetunna,
tillkommande kontraktsprosten i Vesterbottens
tredje kontrakt för Edefors församling, bevilja 13 kronor
73 öre och för sådant ändamål öka den under kleresistaten
uppförda anvisning i kontant, 20,646 kronor, till
20,660 kronor, eller med ett jemnadt belopp af 14 kronor.

Universiteten.

3:o) Kongl. Maj:t bar föreslagit Riksdagen, att årsanslaget till ana- Ä”3- töjning
tomiska institutionen vid universitetet i Upsala, 5,000 kronor, måtte höjas„tomtita
med ett belopp af 1,000 kronor till 6,000 kronor. »tiiuiionen i

Kongl. Maj:ts förevarande framställning har, enligt hvad statsrådsprotokollet
gifver vid handen, föranledts af en af större akademiska konsistoriet
gjord och af universitetskansleren förordad anhållan, till stöd hvarför
konsistoriet åberopat den utredning i ämnet, som medicinska fakulteten
afgifvit. Fakulteten hade nemligen, efter erinran hurusom fakulteten tillförene
begärt en förhöjning i nämnda anslag af 2,000 kronor samt att
Kongl. Maj:t i anledning häraf hos 1889 års Riksdag äskat ett årligt belopp
af 1,500 kronor, som af Riksdagen beviljats, yttrat, att ifrågavarande institution
icke med det sålunda anslagna beloppet kunnat bestrida de för
dess verksamhet nödiga utgifter. Fakulteten hade derför nödgats hos
kanslern anhålla om ett tillskott af 500 kronor för det följande läsåret
från universitetets reservfond, hvilket äfven beviljats; och dylikt tillskott
hade sedermera årligen utgått. Ett årligt bidrag från reservfonden till

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

8. k. löpande utgifter vid eu institution kunde emellertid för längre tid
icke skäligen förväntas.

Att fakulteten icke genast begärt ytterligare förhöjning af statsanslaget
hade haft sin grund deri, att densamma ansett sig böra afvakta någon tids
erfarenhet, för den händelse möjligen inkomsten af lärjungarnes afgifter,
de s. k. dissektionsafgifterna, komme att ökas, eller utgifterna på ett eller
annat sätt kunde nedbringas. Intetdera hade dock inträffat. Dissektionsafgifterna
hade tvärtom genom ett aftagande antal medicine studerande
betydligt minskats och syntes, enligt tillgängliga uppgifter, komma att
under den närmaste framtiden ännu mera nedgå. Dessa afgifter hade under
läsåren 1887—1889 utgjort i medeltal 1,523 kronor årligen, för läsåret
1889—1890 1,258 kronor och under läsåret 1890—1891 endast 1,042
kronor, hvarigenom nu uppstått en minskning i årsinkomst af nära 500
kronor. Då afgiften för hvarje lärjunge nyligen höjts och en jemförelse
med storleken af samma afgift vid öfriga medicinska läroverk visade, att
eu ytterligare förhöjning vore obillig, kunde en förökad inkomst icke på
detta sätt beredas. De största utgifterna, nemligen de för värme, ljus och
vatten samt för anskaffande och konservering af dissektionsmaterialet, påverkades
deremot endast i ringa grad af dissekanternas antal och vore
derför nästan oförändrade.

Den vetenskapliga verksamheten vid institutionen hade på grund af
nu anförda förhållanden kunnat föga tillgodoses; nyare för densamma
behöfliga instrument samt preparat af vax och gips hade endast i ringa
antal och med användande af medel, som hufvudsakligen från enskildt
håll bekommits, kunnat anskaffas, och förrådet af glaskärl, nödvändiga
för bevarandet af de vid institutionen förfärdigade och för museet afsedda
preparat, vore uttömd!.

Härtill komme, att institutionen för att få behålla en vid densamma
till ovanlig duglighet för sin tjenst uppfostrad biträdande vaktmästare,
som man påräknat till efterträdare åt den nu 66 år gamle ordinarie vaktmästaren
och hvilkens nuvarande aflöning, 500 kronor, bestredes med de
af reservfonden lemnade medlen, icke kunnat undgå att från början af
läsåret 1891—1892 höja den biträdande vaktmästarens aflöning med 300
kronor årligen. Den nytta, som denne gjorde institutionen genom sin
färdighet i allehanda yrken, vore dock så stor, att lönetillökningen redan
derigenom kunde anses ersatt.

Då det nuvarande tilläggsanslaget från reservfonden utgjorde 500
kronor, inkomsten af dissektionsafgifterna minskats med ungefär lika stor
summa och en ökad utgift af 300 kronor icke utan verklig skada för
institutionen kunde undvikas, behöfde institutionen egentligen en tillökning

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af sitt anslag med 1,800 kronor. Med hänsyn till en, om också icke under
den närmaste framtiden, möjlig ökning af dissektionsafgifterna ansåge sig
fakulteten dock böra föreslå ett belopp af endast 1,000 kronor. Hela årsanslaget
till institutionen skulle, om detta beviljades, komma att utgöra

6.000 kronor.

Fakulteten hade vidare med afseende å lönen åt den biträdande vaktmästaren
anfört, dels att institutionen, ehuru den bestode af två afdelningar,
den anatomiska och den histologi ska, blott egde en ordinarie vaktmästare,
dels att den nuvarande biträdande vaktmästaren genom sin verksamhet i
flera hänseenden kunde anses motsvara det biträde, som under namn af
maskinist, preparatör eller konservator ofta vid jemförliga institutioner
funnes jemte den ordinarie vaktmästaren anstäldt med en fast lön, uppgående
till högre belopp än 800 kronor.

Kong! Maj:ts förevarande framställning har icke gifvit anledning till
någon utskottets erinran, hvarför utskottet hemställer,

att Riksdagen må höja årsanslaget till anatomiska
institutionen vid universitet i Upsala, 5,000 kronor, till

6,000 kronor, eller med ett belopp af 1,000 kronor.

4:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 133) har herr Ang. <yv%aS.
J. Boethius föreslagit, att Riksdagen ville bevilja ett årligt anslag aftuYLråttande

20.000 kronor att ställas till Kongl. Maj:ts disposition i ändamål att [af personliga
män af behof användas för att medelst inrättande af personliga professurer Yuupslia
vid Upsala universitet fästa personer, Indika genom vetenskaplig författare- universitet.
eller lärareverksamhet på ett synnerligt framstående sätt utmärkt sig, hvilka
professurers innehafvare borde åtnjuta en årlig lön af 4,000 kronor med

rätt tillika för dem att af statsmedel bekomma ålderstillägg i likhet med
extraordinarie professorer och med skyldighet att deltaga i den offentliga
undervisningen samt — då förhållandena så kräfde — examinationen vid
universitetet samt med förpligtelse för innehafvare af dylik professur att
mottaga kallelse till ledig icke personlig ordinarie eller extraordinarie
professur vid univei’sitetet, hvars ämne väsentligen sammanfölle med eller
inginge i det ämne, i hvilket han vore anstäld såsom professor, hvarjemte
besättandet af ifrågavarande personliga professurer borde ske enligt grunder,
som af Kongl. Maj:t efter vederbörande akademiska myndigheters
hörande faststäldes, samt i hvarje fall bestämmelser om den undervisningsoch
examinationsskyldighet, som skulle åligga innehafvare af personlig
professur, i sammanhang med utnämningen gifvas.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, tillåter
sig utskottet hänvisa till motionen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till aflöning
åt en labora
tor vid botaniska
institutionen
i Lund.

[4-]

Utskottet vill icke förneka, att i särskilda fall, då någon vetenskapsman
egnat sig åt ett ämne, som icke liar någon representant vid universiteten
och tillika är af den beskaffenhet, att den, som sig dermed sysselsätter,
saknar hvarje utsigt att erhålla ordinarie befattning och svårligen
kan genom sin sysselsättning med ämnet förtjena sitt uppehälle, skäl
må kunna finnas att åt viss person med framstående ställning inom
vetenskapen bereda en personlig professur eller eljest en tryggad framtid
genom statens mellankomst. Men att, såsom motionären föreslagit,
för personliga professurer på universitetens stat anslå en bestämd summa
synes utskottet så mycket mindre böra ega rum, som deraf skulle
kunna föranledas inrättandet af professurer, hvilka icke påkallades af sådana
särskilda omständigheter, som ofvan angifvits. Och då två fria högskolor
nu åro i tillfälle att lemna anställning åt ett icke obetydligt antal
lärare samt således utsigterna för vetenskapsmän att få egna sig åt vetenskaplig
verksamhet blifvit större än de tillförene varit, kan utskottet icke
heller finna det för närvarande vara särskildt angeläget att befordra inrättandet
af personliga professurer vid statsuniversiteten. Utskottet hemställer
fördenskull,

att herr Boethius’ förevarande motion icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till aflöning åt
.en laborator i växtfysiologi vid botaniska institutionen i Lund bevilja ett
årligt anslag af 3,000 kronor, hvaraf 750 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Rörande denna anslagsbegäran har föredragande departementschefen
till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom, då vid 1888 års riksdag framställning
af Kongl. Maj:t gjordes om anslag till uppförande för botaniska
institutionen i Lund af en ny byggnad, hvilken i väsentlig mån afsetts
för upprättande af ett växtfysiologiskt laboratorium, omförmälts, att vid
ett sådant laboratorium måste förr eller senare anställas en laborator,
hvilken skulle leda öfningarna derstädes.

Nu hade på hemställan af föreståndaren vid botaniska institutionen
akademiska konsistoriet anhållit, att till lön åt en laborator vid nämnda
anstalt måtte beredas ett årligt anslag af 3,000 kronor, hvilken anhållan
universitetets kansler ansett sig böra särskildt förorda. De af institutionsföreståndaren
till stöd för dennes hemställan åberopade skäl voro hufvudsakligen
följande.

Med begäran om ifrågavarande anslag hade man ansett hittills kunna
anstå, så länge en af universitetets docenter, hvilken vore fullt skicklig att

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

leda växtfysiologiska öfningar, innehade ett af den matematisk-naturvetenskapliga
sektionens docentstipendier och till följd deraf vore pligtig att
biträda vid de praktiska öfningar, som kunde ifrågakomma vid den botaniska
institutionen. Denna utväg att använda tillfälliga understöd för tillgodoseende
af universitetets ordinarie behof af lärare kunde dock endast
för en kortare tid anlitas. En docent kunde nemligen ej länge finna sig
tillfredsstäld med ett dylikt stipendium, som utgjorde en allt för ringa
ersättning för den uppoffring af tid och arbete, som skötandet af en laboratorsbefattning
kräfde. Med år 1892 kunde det nya laboratoriet tagas i
bruk, och i början af år 1893 tilländaginge den tid af sex år, under
hvilken den ofvan omförmälde docenten finge innehafva sitt docentstipendium.

Som redan två fast aflönade lärare i botanik funnes vid universitetet,
kunde man måhända föreställa sig, att ytterligare en lärare i detta ämne
vore obehöflig. Den undervisning och de öfriga göromål vid den botaniska
institutionen, som dessa båda lärare hade att bestrida, toge dock
deras tid fullt i anspråk; och det vore ej för att bereda någon lindring i
det dem hittills åliggande arbete, som ifrågavarande laboratorslön begärdes,
utan det gälde att i universitetsundervisningen införa en ny gren
af vetenskapen, som hittills ej kunnat studeras vid de svenska högskolorna.

Då under öfverläggningarna om behofvet af detta anslag blifvit ifrågasatt,
huruvida icke vid inträffande ledighet sådan förändring af redan befintliga
lärarebefattningar vore möjlig, som kunde göra en särskild laboratorstjenst
öfverflödig, hade institutionsföreståndaren uttalat den mening,
att eu förändring i detta syfte icke kunde genomföras utan skada för de
vetenskapliga studierna. Hela undervisningen inom den filosofiska fakulteten
syntes för närvarande stadd i en utveckling, som snarare gjorde ett
ökadt lärareantal nödvändigt, och särskildt gälde detta om läroämnena
botanik och zoologi. Också funnes numera vid många utländska universitet,
bland andra det i Köpenhamn, två ordinarie professorer i botanik,
nemligen en i växtfysiologi och eu i systematisk botanik, samt dessutom
flere lägre aflönade lärare med skyldighet att biträda vid undervisningen
eller tjenstgöra vid vederbörande institution. I hvilket fall som helst utgjorde
det under nuvarande förhållanden för den ostörda verksamheten
vid den nya läroanstalten ett nödvändigt vilkor, att en särskild lärare med
skyldighet att leda de växtfysiologiska laborationerna blefve anstäld. Fullt
kompetent sökande till en laboratorsbefattning skulle ej komma att saknas,
om en sådan tjenst snart kunde tillsättas.

juli. till Riksd. Prot. 18.92. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I punkten 47:o) här nedan redogöres för ett af Kong].. Maj:t för Riksdagen
framlagdt förslag rörande lokalförändringar och nybyggnad för botaniska
institutionen i Upsala, åsyftande bland annat inredande af ett större
botaniskt laboratorium uti institutionens nuvarande bus i botaniska trädgården.
I sammanhang med detta förslag har emellertid icke framstälts
anspråk på inrättande af särskild laboratorsbefattning och, enligt hvad utskottet
inhemta!, lärer yrkande i sådant syfte icke heller vara att från
universitetsmyndigheternas sida förvänta. Vid sådant förhållande och då
flere ordinarie lärare uti ifrågavarande disciplin icke finnas i Upsala än i
Lund, men antalet studerande deremot vid det förra universitetet är
ojemförligt större än vid det senare, anser utskottet anställandet af den föreslagne
laboratorn icke vara af behofvet påkalladt, hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må
af Riksdagen bifallas.

fande"”/*n &o) Kongl. Maj:t bär föreslagit, att Riksdagen måtte till förhöjning

assistent vid af årsanslaget till den kemiska institutionen vid universitetet i Lund, med
uiTonen iLHn<Aen fördelning af anslaget, som i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikm.
m. ärenden för den 13 januari 1892 angåfves, bevilja 1,500 kronor.

[5.] Af åberopade statsrådsprotokoll inhemtas, att förenämnda belopp, 1,500

kronor, skulle sålunda fördelas:

till arfvode åt en assistent ......................... kr. 1,200: —

såsom förhöjning i anslaget till materiel » 300: —

Under hänvisning till den redogörelse för ifrågavarande anslags behof,
som meddelas på sid. 9—11 i samma statsrådsprotokoll, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

Ang. anslag 7:o) Med anledning af Kongl. Mai:ts derom gjorda framställning och

till en assistent o o eu

vid fysiska under åberopande af de skäl, som till stöd för samma framställning finnas
institutionen anförda i statsrådsprotokollet (sid. 11 —12) får utskottet hemställa,

Tf f

L att Riksdagen må bevilja ett årligt anslag af 1,500

kronor till arfvode åt en assistent vid fysiska institutionen
vid universitetet i Lund.

Stalsw skottets Utlåtande N:o 9.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

8:o) Kong!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till höjande af aflöningen
för laboratorn i fysiologi vid karolinska mediko-kirurgiska insti- laboratorn i
tutet till 4,500 kronor, hvaraf 1,500 kronor skulle utgöra tjenstgörings- /
penningar, bevilja på ordinarie stat 1,500 kronor, under vilkor att den mediko-Hrurtjenstgöringsskyldighet,
som hittills ålegat befattningens innehafvare, måtte?”*0 ''»''«««*•
kunna ökas, på sätt Kongl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma. [7-]

Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag har föranledts af en utaf lärarekollegiet
vid karolinska institutet hos universitetskansleren gjord och af
denne förordad framställning, till stöd hvarför anförts följande.

Om en lärare i fysiologi skulle kunna följa med sin vetenskaps utveckling
och sjelf arbeta inom densamma, vore det för honom icke möjligt
att sysselsätta sig med läkarepraktik; men en för nu ifrågavarande befattning
kompetent person kunde svårligen åtnöja sig med en aflöning, så
liten som den nuvarande, och det vore fara värdt, att, om en sådan person
erhållits, han icke ville eller kunde qvarstanna vid befattningen. Dessutom
vore laboratorns tjenståligganden ganska omfattande. Enligt senast
utfärdade instruktion skulle han icke allenast leda de studerandes praktiska
öfningar i fysiologi, utan han vore derjemte skyldig att under hela läsåret
två timmar i veckan föreläsa fysiologi eller medicinsk fysik, och hvad af
hans tid blefve öfrig nödgades han nästan uteslutande egna åt specielt
vetenskapliga arbeten. För laboratorn i experimentel fysiologi och medicinsk
fysik vid universitetet i Upsala hade också vid 1885 års riksdag
lönen höjts från 3,000 kronor till 4,500 kronor. Dennes undervisningsskyldighet
vore dock ingalunda större, snarare mindre än laboratorns vid
karolinska institutet.

För egen del har departementschefen anmärkt, att samma skäl, som
föranledt höjning till nu ifrågasatt belopp af löneförmånerna för två
laboratorer inom medicinska fakulteten i Upsala, syntes honom tala för
bifall till den nu gjorda framställningen.

Med afseende derå att den ifrågavarande laboratorsbefattningens
innehafvare icke är i tillfälle att utöfva enskild läkarepraktik, synes den
föreslagna löneförhöjningen utskottet vara af billighet påkallad, hvarför
utskottet hemställer,

att Riksdagen till höjande af aflöningen för laboratorn
i fysiologi vid karolinska institutet till 4,500 kronor,
hvaraf 1,500 kronor skola utgöra tjenstgöringspenningar,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

må på ordinarie stat bevilja 1,500 kronor, under vilkor
att den tjenstgöringsskyldighet, som hittills ålegat befattningens
innehafvare, må kunna ökas, på sätt Kongl.
Maj:t kan finna skäligt bestämma.

Ang. höjning 9:o) Kongl. Maj:t har föreslagit att det till den medicinska kliniken
medicinlha1^''1^- karolinska institutet utgående årsanslag måtte ökas från 500 kronor
kliniken, till 2,000 kronor, eller med ett belopp af 1,500 kronor.

[8.] Af statsrådsprotokollet inhemtas, att lärarekollegiet vid karolinska

institutet gjort framställning om anslag till inredning af ett laboratorium
för institutets medicinska klinik och detsammas förseende med nödig utrustning
af instrument äfvensom om förhöjning i anslaget till denna klinik.
Angående behofvet häraf hade, anför departementschefen, lärarekollegiet
meddelat följande motivering och utredning.

Den storartade utveckling, som under senaste tiden försiggått på invärtes-medicinens
område, vore i främsta rummet betingad af införandet
af nya undersöknings- och behandlingsmetoder. Härigenom hade en mängd
nya fakta uppdagats och nya forskningsfält öppnats. Den moderna kliniska
medicinen hade såsom en tillämpad, men på samma gång fullt sjelfständig
vetenskap icke blott att hemta undersökningsmetoder från sina närmaste
hjelp vetenskaper — histologi, fysiologi, kemi och bakteriologi •—• och omdana
dessa metoder för sina speciella syften, utan äfven att skapa nya
metoder och sjelfständigt framgå på sitt forskningsområde. Den direkta
kliniska iakttagelsen, understödd af den s. k. fysikaliska undersökningen
— perkussion, auskultation, termometri m. m. — vore ej längre tillräcklig
för en forskning och en undervisning, som skulle tillfredsställande fylla
den moderna tidens kraf. Den kliniske läraren och vetenskapsmannen
måste numera vara utrustad med fysikaliska, fysiologiska, histologiska,
kemiska och bakteriologiska hjelpmedel för att enligt nutidens fordringar
uppdaga och undersöka sjukdomsföreteelserna, framställa dem för sina lärjungar
och draga vetenskapligt giltiga slutledningar för den terapevtiska
behandlingen. Till ytterligare belysning, huru det kliniska forskningsområdet
på den sista tiden utvidgats, vore tillräckligt att erinra om den
grafiska metodens tillämpning på den kliniska medicinen, utbildningen af
de elektriska undersöknings- och behandlingsmetoderna, de nya kemiska,
fysikaliska och bakteriologiska undersökningsmetoderna för vissa sjukdomar
äfvensom för blodet, sekreterna och exkreterna in. m.

Tydligt vore, att dessa nya och vidgade kraf på klinisk forskning och
klinisk undervisning icke kunde på ett tillfredsställande sätt fyllas utan
en materiel utrustning, hvarom man för helt kort tid sedan ej hade någon

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

föreställning. Också hade man utomlands på många håll behjerta! dessa
kraf och skyndat att med de medicinska klinikerna förena kliniska laboratorier,
försedda med en rikhaltig instrumentel utrustning. Äfven i vårt
land hade ett sådant steg redan blifvit taget. Sedan år 1883 hade den
medicinska kliniken i Upsala varit försedd med ett kliniskt laboratorium,
som då omfattade fem rum, afsedda dels för de tjenstgörande medicine
kandidaternas öfningar, dels för medicinsk klinisk forskning. Att äfven
karolinska institutets medicinska klinik, vid hvilken vårt lands hela läkarecorps
Unge en stor del af sin praktiska utbildning, blefve försedd med ett
kliniskt laboratorium vore sålunda alldeles nödvändigt, om den kliniska
undervisningen och forskningen skulle kunna på ett tillfredsställande sätt
bedrifvas. Genom serafimerlasarettets ombyggnad hade lämpliga lokaler
för upprättandet af ett sådant laboratorium blifvit stälda till klinikens förfogande.
För dessa lokalers inredning till sitt ändamål och deras förseende
med den nödiga instrumentela utrustningen skulle enligt lärarekollegiets
beräkning erfordras en summa af minst 10,000 kronor.

Men för att det kliniska laboratoriet skulle fortfarande kunna verka
i undervisningens och forskningens tjenst och utveckla sig i jembredd
med de framsteg, som det aldrig hyllande vetenskapliga arbetet gjorde,
vore det nödvändigt, att det till den medicinska kliniken nu utgående årliga
anslaget, 500 kronor, icke så litet höjdes. I betraktande af den betydliga
materiel, som erfordrades och som måste nöjaktigt underhållas,
samt den rätt stora förbrukning, som otvifvelaktigt komme att uppstå
företrädesvis på den del, som af klinikanterna dagligen handhades, äfvensom
med hänsyn till den ständigt fortgående utvecklingen af metoder och
instrumentela hjelpmedel, ansåge lärarekollegiet ett årligt anslag af 2,000
kronor vara erforderligt.

Lärarekollegiets sålunda uttalade åsigt hade äfven universitetskansleren
för sin del biträda

Utskottet, som under punkten 59:o) här nedan meddelar yttrande öfver
eu af Kongl. Maj:t gjord framställning om anvisande för år 1893 af ett extra
anslag å 10,000 kronor för det ifrågasatta laboratoriets inredning och förseende
med nödiga instrument, kommer att på ofvan omförmälda, i statsrådsprotokollet
angifna grunder förorda bifall till denna senare framställning.
Vid sådant förhållande lärer en förhöjning af årsanslaget till den
medicinska kliniken jemväl böra af utskottet tillstyrkas; men tillräckliga
skäl synas utskottet icke vara anförda för vidtagande af en så stor förhöjning,
som af Kongl. Maj:t ifrågasatts, eller från 500 till 2,000 kronor,
utan föreställer sig utskottet, att för närvarande och intill dess en på någon

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tids erfarenhet grundad utredning af verkliga anslagsbehofvet kan framläggas
förhöjningen lämpligen bör begränsas till 1,000 kronor och anslaget
följaktligen fastställas till 1,500 kronor. Utskottet hemställer alltså,

att Kong! Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen ökar det till den medicinska
kliniken vid karolinska institutet utgående årsanslag
från 500 till 1,500 kronor, eller med 1,000 kronor.

Allmänna läroverken.

Ang. töne/ör- 10:o) I fråga om de allmänna läroverken har Kong!. Maj:t i nionde
baiärarneat punkten föreslagit:

i), c). ] a) med afseende på lärarnes vid de högre och femklassiga allmänna

läroverken aflöning:

att — under förutsättning att lästiden så utsträckes, att lärarnes
tjenstgöringstid kommer att uppgå till 39 veckor om året — för lärarne
vid berörda läroverk må bestämmas följande lönevilkor, att gälla från
och med år 1893:

för rektorer: vid högre läroverk två lönegrader å 1) 3,500 kronor
och 2) 4,000 kronor, jemte tjenstgöringspenningar 1,500 kronor, med
rätt till uppflyttning i andra lönegraden efter tio års väl vitsordad
tjentgöring såsom rektor vid sådant läroverk; vid de femklassiga läroverken
i Stockholm lön 3,200 kronor, tjenstgöringspenningar 1,300 kronor;
vid öfriga femklassiga läroverk två lönegrader å 1) 2,700 kronor och

2) 3,200 kronor, jemte tjenstgöringspenningar 1,300 kronor, med rätt
till uppflyttning i andra lönegraden efter tio års väl vitsordad tjenstgöring
såsom rektor vid femklassigt läroverk; hvarförutom rektorerne
vid alla dessa läroverk må af vederbörande kommuner såsom hittills
åtnjuta fri bostad eller hyresersättning;

för lektorer: fyra lönegrader å 1) 2,100 kronor, 2) 2,600 kronor,

3) 3,100 kronor och 4) 3,600 kronor, jemte tjenstgöringspenningar
1,400 kronor, med rätt till uppflyttning från lägre till högre lönegrad
efter fem års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring;

för adjunkter vid högre och femklassiga läroverk: fyra lönegrader å
1) 1,500 kronor, 2) 2,000 kronor, 3) 2,500 kronor och 4) 3,000 kronor,
jemte tjenstgöringspenningar 1,000 kronor, med uppflyttningsrätt lika
som lektorer;

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för musiklärare: vid högre läroverk tre lönegrader å 1) 1,000 kronor,
2) 1,200 kronor, 3) 1,400 kronor, med rätt till uppflyttning från lägre
till närmast högre lönegrad enligt samma grunder, som gälla för lektorer
och adjunkter; vid femklassiga läroverk lön 500 kronor;

för gymnastiklärare: vid högre läroverk tre lönegrader å 1) 1,200
kronor, 2) 1,400 kronor, 3) 1,600 kronor, med uppflyttningsrätt lika
som musiklärare; vid femklassiga läroverk lön 600 kronor;

för teckningslärare: vid högre läroverk med befattning af l:sta klassen
tre lönegrader ål) 2,000 kronor, 2) 2,250 kronor och 3) 2,500 kronor;
med befattning af 2:dra klassen tre lönegrader å 1) 1,500 kronor, 2) 1,750
kronor, 3) 2,000 kronor; med befattning af 3:Jje klassen tre lönegrader
å 1) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor och 3) 1,600 kronor, alla med uppflyttningsrätt
lika som musiklärare; vid femklassiga läroverk lön 600
kronor;

att gymnastiklärare skall vara skyldig tjenstgöra för den faststälda
lönen vid högre läroverk 16 timmar i veckan; vid femklassiga läroverk
8 timmar i veckan; samt teckningslärare vid högre läroverk med befattning
af lista klassen 25, med befattning af 2:dra klassen 20, med
befattning af 3:dje klassen 16 timmar i veckan; vid femklassiga läroverk
8 timmar i veckan; men att ytterligare tjenstgöringsskyldighet må
kunna åläggas gymnastik- och teckningslärare mot ersättning af 75
kronor för hvarje timme i veckan under helt läsår åt lärare vid femklassigt
läroverk eller i första och andra lönegraden vid högre läroverk
samt af 100 kronor åt lärare i tredje lönegraden;

att gymnastiklärare vid högre läroverk, som icke sjelf eger erforderlig
skicklighet att meddela undervisning i exercis och militäröfningar,
skall på egen bekostnad aflöna det biträde, som i sådant
hänseende pröfvas beliöfligt och af vederbörande godkännes;

att tjenstgöringspenningarne skola för alla lärare, rektorerne undantagne,
beräknas utgå för läsår med 39 läsveckor; att de i rektorernas
aflöning ingående tjenstgöringspenningar skola beräknas utgå för
kalenderår, men till olika belopp för läsåret och för ferierna, efter särskilda
bestämmelser, som af Kongl. Maj:t fastställas; samt att tjenstgöringspenningarne
icke få af tjenstens innehafvare uppbäras under
tjenstledighet, dock att, om rektor eller lektor, som är domkapitelsledamot,
endast åtnjuter ledighet från domkapitelsgöromålen, afdrag å
tjenstgöringspenningarne icke må ske;

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ersättning för indelt lön, skall frånträda sin rätt till nämnda ersättning;
2) att nuvarande innehafvare af lön, i hvilken ingår afkomst af prebendehemman
och lägenheter eller andra särskilda förmåner utom kontanta
penningar, skall vara pligtig att, sedan en undersökning af dessa förmåners
beskaffenhet samt uppskattning af deras ekonomiska värde egt
rum, vidkännas antingen förmånernas indragning till statsverket mot
ersättning i penningar till det belopp, hvartill de äro i stat beräknade,
eller den minskning i statsverkets löneanslag till tjensten, som kan i
vederbörlig ordning varda beslutad, dock icke till större belopp än
som motsvarar den löneförbättring, som löntagaren vid nu föreslagen
lönereglering kan komma att vinna; 3) att den genom nådiga cirkulären
den 20 mars 1858 och den 29 december 1860 stadgade skyldighet för
visse lärare att, i händelse de genom inträffade förändringar skulle
finnas umbärlige vid det läroverk, der de äro anstälde, inträda i tjenstgöring
vid annat läroverk helst inom stiftet, skall åligga äfven öfriga
vid de högre och femklassiga allmänna läroverken anstälde lärare, intill
dess de uppnått. 45 års ålder; samt 4) att lärare skall vara skyldig
att från tjensten afgå med pension enligt de bestämmelser, som i
sammanhang med denna lönereglering fastställas; äfvensom

att hvarje lärare, som varder utnämnd till tjenst, med hvilken rätt
till särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad den minskning
i aflöning från statsverket, som Kong]. Maj:t framdeles kan finna
lämpligt besluta, till ett belopp, icke öfverstigande det, hvartill de i
lönen ingående särskilda förmåner efter skälig uppskattning sig belöpa;

b) med afseende på de de extra ordinarie ämneslärarnes aflöning:

att, derest icke Kongl. Maj:t i särskilda fall annorlunda bestämmer,
dels vikarierande lektor, som icke innehar ordinarie läraretjenst, må, om
han fullgjort stadgade vilkor för att kunna till lektor utnämnas, uppbära
arfvode efter 2,000 kronor, men eljest efter 1,800 kronor för år
räknadt, dels vikarierande adjunkt eller kollega äfvensom extra lärare
må, om han efter aflagd akademisk examen, som enligt gällande bestämmelser
medför eller af Kongl. Maj:t genom särskildt beslut förklarats
medföra behörighet till lärarebefattning, vederbörligen genomgått
stadgad profårskurs, uppbära arfvode efter 1,800 kronor, men eljest
efter 1,500 kronor för år räknadt;

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

c) med afseende på terminsafgiftemas förhöjning:

att — under förutsättning att den föreslagna löneregleringen för
lärarne vinner fastställelse — lärjunge, som är vid allmänt läroverk inskrifven,
skall, förutom nu utgående avgifter, från och med vårterminen
1893 för hvarje termin erlägga till statsverket:

inom lista, 2:dra och 3:e klasserna ........... 10 kronor,

» 4:de och 5:te klasserna ....................... 20 »

» 6:te och 7:de » .................. 30 »

att befrielse från nämnda afgift må kunna beviljas medellöse lärjungar,
så vida de genom fallenhet för studier, flit och godt uppförande
anses böra till erhållande af denna förmån komma i åtanke;

att befrielse från afgiftens halfva belopp må kunna beviljas mindre
bemedlade lärjungar, som uppfylla det för hel befrielse stadgade vilkor;

att å hvarje skolstadium (klasserna 1—3, 4—5 samt 6—7) icke mer
än 15 fo af stadiets hela lärjungeantal må erhålla hd befrielse och icke
mer än 20 % half sådan, hvarvid dock, om så pröfvas nödigt, två halfva
befrielser må kunna sättas i stället för en hel sådan eller omvändt,
blott att hela det för hvarje termin inom stadiet debiterade afgiftsbelopp
ej understiger 75 % af hvad det skulle utgöra, om alla lärjungarne erlade
full afgift;

att förslag å de lärjungar, som skola komma i åtnjutande af befrielse,
upprättas af en nämnd, bestående af läroverkets rektor såsom
ordförande, klassföreståndaren för den klass eller afdelning, som frågan
i hvarje särskildt fall gäller, samt en af läroverksstadens kommunalstyrelse
och två af vederbörande landsting valda ledamöter, hvilket
förslag derpå underställes eforus till pröfning och stadfästelse;

att uppbörden af samtliga terminsafgifter verkställes på utsatt tid,
minst 14 dagar efter det tillkännagifvande skett angående de beviljade
befrielserna, och senast 8 veckor efter terminens början;

att uppbörden af de till statsverket ingående afgifterna redovisas
af rektor, i länen till landtränterierna och i Stockholm till statskontoret,
för vårterminen före juni månads och för höstterminen före december
månads slut;

att lärjunge, som ej före lästerminens utgång erlagt stadgade afgifter,
skall från läroverket uteslutas, intill dess den resterande afgiften
blifvit gulden; samt

att, om lärjunge, som enligt näst föregående punkt blifvit från

tSih. till Riksd. Prat. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

läroverket utesluten, önskar erhålla afgångsbetyg, sådant må för honom
utfärdas; dock att å detsamma skall antecknas den skuld, i hvilken han
häftar på grund af uraktlåtenheten att erlägga de stadgade afgifterna.

A) Lärarnes vid de högre och femklassiga läroverken aflöning.

Sedan Kongl. Maj:t, med anledning af åtskilliga ansökningar af
lärarne vid rikets allmänna läroverk, folkskolelärareseminarier och högre
lärarinneseminariet angående beredande af förbättring i lönevilkoren,
den 3 maj 1878 åt särskilda komiterade uppdragit att verkställa en
fullständig utredning af detta ärende i hela dess vidd och afgifva förslag
i ämnet, samt komiterade den 17 maj 1879 afgifvit sitt betänkande
i frågan, gjorde Kongl. Maj:t till 1882 drs Riksdag framställning om
löne- och pensionsreglering för lärarne vid de högre och femklassiga
allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskolelärareseminarierna
äfvensom angående beredande af tillfällig löneförbättring åt
lärarne vid såväl de treklassiga allmänna läroverken som de två- och
enklassiga pedagogierna.

Denna framställning blef emellertid icke af Riksdagen bifallen i
hvad densamma rörde lönereglering för lärarne vid de allmänna läroverken.
Deremot bestämdes genom gemensam omröstning, att för beredande
af löneförbättring för nämnde lärare, med tillämpning af de i
statsrådsprotokollet angifna ''grunder, med hälften af de belopp, som
blifvit af Kongl. Maj:t föreslagna, skulle på extra stat för år 1883 anvisas
såsom förhöjning i anslaget till de allmänna läroverken 336,975
kronor.

De följande riksdagarne hafva år efter år för detta ändamål beviljat
samma belopp och dertill äfven för beredande af löneförbättring
för lärarne vid pedagogierna enligt samma grunder ett belopp af 8,750
kronor.

Den 14 februari 1887 aflät Kongl. Maj:t till då församlade Riksdag
en proposition angående ändrade bestämmelser med afseende på de allallmänna
läroverken och pedagogierna, i hvilken proposition, med några
mindre väsentliga förändringar beträffande tecknings- och gymnastiklärarnes
löneförmåner och undervisningsskyldighet, 1882 års förslag till
lönereglering för lärarne upprepades.

Då emellertid sist berörda proposition, i följd af Riksdagens upplösning,
icke kom under dess behandling, aflät Kongl. Maj:t ny proposition
angående ändrade bestämmelser med afseende på de allmänna läro -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

verken och pedadogierna till 1890 års Riksdag, och i denna upptogos
oförändrade de förslag, som i 1887 års proposition framstäldes med afseende
på lärarnes löne- och pensionsreglering.

Med afseende på den föreslagna förhöjningen i lärarnes aflöning
yttrade särskilda utskottet vid 1890 års riksdag hufvudsakligen följande.

»Hvad angår behofvet af löneförbättring för lärarne, så är det obestridligt,
att desse tjenstemän äro väsentligen sämre aflönade än öfrige,
hvilka äro med dem likstälde i afseende på utbildning och tjenstgöring,
till och med sämre än flere, hvilkas studiekurs icke kan med deras
jemföras, hvartill kommer, att utsigterna till befordran till förmånligare
befattningar, såsom af 1878 års löneregleringskomité visats, äro synnerligen
små för lärarne i jemförelse med andra tjenstemän. Nämnda
komité har uträknat, att de talrikaste gruppernas af elementarlärare,
lektorernas och adjunkternas eller kollegernas, dåvarande löner, om
de i stället för att vara bestämda till fem lönegrader, utginge, såsom
för de fleste andra tjenstemän, i en lön med två ålderstillägg
å 500 kronor efter 5 och 10 års tjenstgöring, skulle motsvara, lektorernas
ej fullt 2,800 och adjunkternas och kollegernas ej fullt 1,800
kronor jemte för båda klasserna två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera.
Én lektors ordinarie lön vore följaktligen 200 kronor mindre än
en första gradens tjenstemans i en styrelse eller ett centralt embetsverk,
700 till 1,200 kronor mindre än eu kronofogdes, omkring 750
kronor mindre än en medelmåttigt aflönad tullkontrollörs, 1,200 kronor
mindre än en kanslisekreterares, omkring 1,450 kronor mindre än en
tullförvaltares öfver hufvud, 1,700 kronor mindre än en andra gradens
tjenstemans och 2,000 till 2,500 kronor mindre än lönen för en hofrättsassessor,
hvilken efter medeltals beräkning blott tre år senare tillträder sin
befattning med ganska säker utsigt till vidare befordran. Och eu adjunkts
eller kollegas ordinarie lön understiger eu lektors med 1,000 kronor. Eu
rektors vid högre läroverk löneförmåner, de högsta eu skolman kan hoppas
uppnå och som uppnås blott af ''/7 af lektorerna, vore, då afseende ej
fästes vid att samtlige rektorer hafva fri bostad eller hyresersättning, närmast
lika med löneförmånerna för eu lägsta gradens tjensteman i en departementsexpedition
eller med en medelmåttigt aflönad tullförvaltares, men
mindre än för de bättre aflönade tullkontrollörerna; och rektorer vid de
femklassiga läroverken kunde i afseende på löneförmåner närmast likställas
med lägsta gradens tjenstemän i ett centralt embetsverk eller en styrelse.»

»Under sådana förhållanden synes 1882 års statsutskott icke hafva
saknat skäl för den farhåga, det uttalade, att, derest löneregleringen för

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lärarne längre uppskötes, deraf skulle blifva eu följd, att, om än sökande
till lärarebeställningar fortfarande skulle stå att finna, åt detta kall dock
icke skulle vilja egna sig personer med den duglighet och förmåga, som
de allt mer ökade anspråken på undervisningen nu mer än förr med nödvändighet
ställa på läraren, om han skall kunna rätt fullgöra sitt särdeles
vigtiga och ansvarsfulla värf.»

»Genom den af 1882 och följande års Riksdagar beviljade löneförbättringen
å extra stat har visserligen värdet af lektorernas, adjunkternas och
kollegernas löner ökats med omkring 450 kronor årligen och af rektorernas
med 250. Förhållandet mellan deras och andra tjenstemäns löner är,
såsom af det ofvan anförda framgår, det oaktadt ofördelaktigt.»

»Enligt Kongl. Maj:ts nu föreliggande förslag skulle, såsom ofvannämnda
komité utredt, lektorernas aflöning komma att motsvara 2,271
kronor i lön, 1,400 kronor i tjenstgöringspenningar och två ålderstillägg å
500 kronor hvartdera, således högsta lön 4,671 kronor, och adjunkternas
skulle motsvara en lön af 1,668 kronor, 1,000 kronor i tjenstgöringspenningar
och två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera, således högsta
lön 3,668 kronor, hvadan en lektor skulle komma att uppbära en löneinkomst
671 kronor större än en lägsta gradens tjensteman i eu styrelse
eller ett centralt embetsverk, men 829 kronor mindre än en andra gradens
tjensteman, och en adjunkt skulle under de fem första åren af sin tjenstgöring
få mindre än en lägsta gradens tjensteman och först, då han kommit
i andra lönegraden, blifva i afseende på aflöning likstäld med en sådan
tjensteman, oaktadt de större kompetensvilkor han måste uppfylla för erhållande
af sin befattning. De lönebelopp, som af Kongl. Maj:t föreslagits
för de ordinarie ämneslärarne vid de högre och femklassiga allmänna
läroverken, kunna således, enligt utskottets mening, icke anses för höga i
förhållande till nutida lefnadskostnader, den långa och dyrbara studiekurs,
desse tjensteman måste genomgå, och deras mödosamma och för samhället
vigtiga arbete, i synnerhet som genom läsårets utsträckning deras
arbetstid skulle icke obetydligt förlängas.»

Utskottet hemstälde, att Riksdagen måtte på det sätt bifalla Kongl.
Maj:ts förslag, att — under förutsättning att lästiden så utsträcktes, att
lärarnes tjenstgöringstid komme att uppgå till 39 veckor om året — för
lärarne vid de högre och femklassiga läroverken måtte bestämmas de i
den kongl. propositionen föreslagna löneförmåner, att utgå från och med
år 1891.

Denna utskottets hemställan bifölls af Första Kammaren oförändrad,
hvaremot Andra Kammaren biföll den under vilkor att det nuvarande
latinska öfversättningsprofvet borttoges samt att latinets inträde i skolan

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

uppskötes till nuvarande sjette klassen, utan att de för detta språk i de
fyra öfre klasserna nu anslagna lärotimmar ökades.

I anledning af hvad sålunda förekommit, ansåg utskottet sig böra söka
sammanjemka de olika meningar, som sålunda gjort sig gällande, och liemstälde
i detta syfte, att kamrarne, med frånträdande af sina förut i ärendet
fattade beslut, måtte — under uttalande af den vissa tillförsigt, att
Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse med chefens för ecklesiastikdepartementet
i yttrande till statsrådsprotokollet den 7 februari 1890 framstälda åsigt
måtte borttaga det nuvarande latinska öfversättningsprofvet, samt med
anhållan, att Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida icke vare
sig det åt latinets studium i läroverken nu anslagna antal timmar skulle
kunna minskas eller ock antalet af de läroverk, der undervisning i latin
meddelades, i väsentlig mån inskränkas — besluta, att, under förutsättning
att lästiden så utsträcktes, att lärarnes tjenstgöringstid komrne att uppgå
till 39 veckor om året, för lärarne vid de högre och femklassiga läroverken
skulle bestämmas de löneförmåner, som föreslagits i den kongl. propositionen,
att utgå från och med år 1891.

Detta utskottets sammanjemkningsförslag antogs af Första Kammaren,
men förkastades af Andra Kammaren, hvilken förklarade sig vidblifva sitt
förra beslut i frågan.

Det förslag till lönereglering för lärarne vid de högre och femklassiga
allmänna läroverken, som nu blifvit för Riksdagen Irainlagdt, är lika med
det förslag i samma afseende, som innehölls i propositionen till 1890 års
Riksdag och mot hvars bestämmelser icke gjordes några anmärkningar al
vare sig särskilda utskottet eller kamrarne.

Emot de sålunda föreslagna löneförmånerna har icke heller utskottet
något att erinra. Utskottet vill dock anmärka, att, om gymnastiklärarnes
aflöning, såsom vid framläggandet åt 1890 års proposition dåvarande departementschefen
i sitt yttrande till statsrådsprotokollet antydt kunna komma
att ske, och direktionen öfver gymnastiska centralinstitutet i utlåtande den
5 juni 1891 förordat, bestämdes att utgå efter samma grunder som de,
Indika blifvit föreslagna att gälla för teckningslärarne, ett sådant aflöningssätt,
som icke koinme att medföra större utgift än det nu valda, i flera
afseenden skulle vara att föredraga.

Då emellertid den föreslagna löneregleringen icke torde kunna genomföras
utan förhöjning af terminsafgifterna, har utskottet ansett, att, liksom
löneregleringens fastställande gjorts till förutsättning för terminsafgifternas
höjande, antagandet af den föreslagna förhöjningen åt dessa afgifter bör
göras till förutsättning för bifall till löneregleringen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Såsom förutsättning för den föreslagna löneregleringen har Kongl. Maj:t
uppstält en sådan förlängning af lästiden, att lärarnes tjenstgöringstid kommer
att uppgå till 39 veckor om året.

Med afseende härpå vill utskottet i minnet återkalla, hurusom i såväl
1887 som 1890 års kongl. proposition såsom förutsättning för löneregleringen
upptogs, att lästiden skulle så utsträckas, att lärarnes tjenstgöringstid
komme att uppgå till 40 veckor om året.

I statsrådsprotokollet lemnas å sid. 34 —37 en redogörelse för särskilda
utskottets vid 1890 års riksdag yttrande i förevarande fråga. Ur
detta yttrande har utskottet ansett sig böra här intaga följande.

»Utskottet hyser likväl betänkligheter mot en så stark ^knäppning
på sommarlofvet, som föreslagits, i synnerhet hvad angår försommaren, och
utskottet föreställer sig, att åtskilligt skulle kunna vinnas utan en sådan.
Enligt nuvarande bestämmelser skall läsåret börja inom augusti och sluta
inom juni månad. Af ferierna skola minst tre veckor vara förlagda till
tiden under och omkring julhelgen och den återstående delen till sommaren.
Enligt den officiella statistiken har under läsåren 1876—1877
till och med 1884—1885, det sista för hvilket samlade uppgifter äro offentliggjorda,
der icke särskilda omständigheter föranledt undantag, den tidigaste
dagen för höstterminens början vexlat mellan den 19 och 23, den
senaste mellan den 30 och 31 augusti, den tidigaste dagen för samma
termins slut mellan den 11 och 14, den senaste mellan den 17 och 22
december, den tidigaste dagen för vårterminens början mellan den 10 och
14, den senaste mellan den 26 och 29 januari, den tidigaste dagen för
denna termins slut varit den 1 och den senaste vexlat mellan den 12 och
14 juni.

Om nu, såsom chefen för ecklesiastikdepartementet ansett lämpligast,
höstterminen komme att taga sin början den 26 augusti och sluta den 20
december, och om, såsom redan nu är medgifvet, julferierna begränsades
till tre veckor, så att vårterminen började den 12 januari, skulle läsåret
kunna få en ganska afsevärd förlängning till 38 veckor, utan att dess utslutning
behöfde förläggas ens så sent som till den tidpunkt, hvilken nu
plägar vara den sista derför. Det skulle nemligen sluta den 9 juni.
Lärarnes tjenstgöringstid skulle vid eu sådan förlängning, om, såsom föreslagits
och synes böra ske, inträdes- och flyttningspröfningarna förlädes
utom läseterminerna, komma att uppgå till 39 veckor.»

Med instämmande i detta uttalande, tillstyrker utskottet antagandet
af ofvan omförmälda, af Kongl. Maj:t uppstälda förutsättning för löneregleringens
genomförande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 123) har herr
T. Månsson yrkat:

l:o att Riksdagen måtte för sin del besluta, att första klassen vid
samtliga allmänna läroverken indrages, att inträdesåldern till den blifvande
första klassen bestämmes till fylda 10 år, och att fordringarna för inträde
deri förhållandevis ökas, dock så att för intagning i densamma ej fordras
insigt i något ämne, hvari folkskolan icke meddelar undervisning; och

2:o det Riksdagen jemväl beslutar att, i öfverensstämmelse med chefens
för ecklesiastikdepartementet i yttrande till statsrådsprotokollet den 7
februari 1890 framstälda åsigt, det nuvarande öfversättningsprofvet från
svenska till latin utbytes mot en öfversättning från latin till svenska, samt
att, utan att de åt detta språk i de fyra öfre klasserna nu anslagna lärotimmar
ökas, latinets inträde i skolan uppskjutes till nuvarande sjette
klass; samt

att ett genomförande af hvad i dessa båda punkter föreslagits göres
till vilkor för Riksdagens bifall till Kongl. Maj:ts proposition angående
elementarlärarnes löneförhöjning.

Herr J. Nydalil har i motion (n:o 128) inom Andra Kammaren föreslagit:

att Riksdagen måtte vid beviljandet af den af Kongl. Maj:t förelagna
löneregleringen för lärarne vid de allmänna läroverken fästa såsom vilkor,
att latinets inträde i skolan uppskjutes till nuvarande sjette klassen, utan
att de för detta språk i de fyra öfre klasserna nu anslagna lärotimmarne
ökas, och att, såsom eu följd häraf grekiskan utgår från de allmänna läroverkens
studieplan.

I detta sammanhang torde utskottet böra till behandling företaga dels
ett af herrar Fr. Berg och Hammarlund i en af dem inom Andra Kammaren
gemensamt afgifven, till statsutskottet remitterad motion (n:o 96) framstäldt
yrkande, att Riksdagen måtte aflåta skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran att till en början första klassen vid de nuvarande allmänna läroverken
skulle indragas, dels och en af herr I. Lyttlcens inom Andra Kammaren
väckt, till statsutskottet öfverlemnad motion (n:o 73), i hvilken
hemställes:

A) att Riksdagen måtte för sin del godkänna följande allmänna grunder
för ordnandet af undervisningen vid allmänna läroverken och gymnasier: 1.

De nuvarande allmänna högre och lägre femklassiga läroverken
anordnas samtliga till allmänna läroverk med en enda linie och sex
klasser.

2. Nuvarande första klassen indrages, likaså båda afdelningarna af
7:de klassen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

3. Inträdesfordringarna till den blifvande lista klassen ställas lika
med kurserna efter genomgåendet af 2:dra klassen i folkskolan enligt
normalplanen litt. A.

4. Latin läses i samtliga klasserna 1—6 med fyra timmar i veckan.

5. Af främmande lefvande språk läses endast tyska och engelska, af
livilka det tyska börjas i 2:dra klassen, det engelska i fide.

Franska öfverlemnas åt privatundervisning.

6. Hufvudämnen blifva modersmålet, historia och matematik, hvilka
jemte tyska (eller, om lärjunge så önskar, engelska) förekomma i skriftlig
a fgån gspröfning.

7. I universitetsstäderna Upsala och Lund samt i Stockholm och
Göteborg upprättas gymnasier, hvilka skola motsvara icke allenast nuvarande
7:de klassens båda afdelningar i allmänna läroverken, utan äfven
preliminär- och kandidat-examina vid universiteten.

8. I dessa gymnasier tillkommer undervisning i grekiska, hebreiska
och franska samt i filosofi och psykologi.

9. Läroämnena i gymnasierna fördelas efter flera olika limer med
hänsyn till olika lefnadsanställningar, t, ex. för prester, läkare, lärare, tekniker,
militärer o. s. v.

10. Gymnasialstudiet skall skilja sig ifrån undervisningen i de allmänna
läroverken genom ökadt utrymme för sjelfstudium på samma gång
som fortfarande under ett mindre antal timmar dagligen (t. ex. tre å fyra)
lämpliga delar af lärokurserna meddelas genom omedelbar undervisning.

11. Afgångsexamen från allmänna läroverken hör berättiga till anställning
vid sådana emheten och tjenster, som icke fordra någon vetenskaplig
utbildning, t, ex. vid post, telegraf, jernväg, till länsman, kronofogde
m. fl. samt till inträde i lägre yrkesskolor, såsom lägre tekniska
skolor, skogsinstitut, folkskolelärareseminarier, landtbruksskolor, krigsskolan
och dermed jemförliga.

12. Afgångsexamen från gymnasium bör motsvara kandidat- och
preliminär-examina och berättiga till inträde vid universiteten, tekniska
högskolan, högre krigsskolan och dermed jemförliga.

B) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kong]. Majit begära, att ett,
fullständigt förslag till organisation af allmänna läroverk och gymnasier i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med förestående grunder måtte af sakkunnige
personer utarbetas.

C) att, enär dessa förslag fordrade en omfattande utredning, Riksdagen
måtte bevilja ett förslagsanslag af tiotusen kronor till bestridande af kostnaderna
för nämnda utredning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Hvad nu först beträffar första klassens indragning, har motionären
herr I. Månsson yttrat, att ingen lärer kunna med fog förneka, att folkskolan
numera nått den utveckling, att, om man undantager tyska språket,
den kan bibringa lärjungarne de kunskaper — ja mycket derutöfver —
som inhemtas i elementarläroverkens första klass; att det är i ekonomiskt
afseende origtigt att hålla lärare med så höga examina och så högt aflönade
för undervisning i den kurs, som nu meddelas barn i första klassen;
och slutligen att det ur social synpunkt vore klokare, att barn från alla
samhällsklasser så länge som möjligt erhölle undervisning i samma skola
— folkskolan.

Vid 1890 års riksdag godkände Andra Kammaren ett framstäldt
förslag,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att nu varande första
klassen vid samtliga allmänna läroverk indrages, att inträdesåldern till
den blifvande första klassen bestämmes till fylda 10 år, och att fordringarna
för inträde deri förhållandevis ökas, dock så att för intagning i
densamma ej fordras insigt i något ämne, hvari folkskolan icke meddelar
undervisning.

Detta Andra Kammarens beslut önskar herr I. Månsson i sin ofvan
omförmälda motion nu göra till Riksdagens, hvarjemte han påyrkar, att,
bland annat, genomförandet af den sålunda föreslagna åtgärden måtte
göras . till vilkor för Riksdagens bifall till Kongl. Maj:ts proposition angående
elementarlärarnes löneförhöjning. Herrar F. Berg och Hammarlund
åter åsyfta i sin likaledes här ofvan berörda motion för framtiden
visserligen en större förändring af de allmänna läroverken, i det de såsom
mål sätta indragning af dessa läroverks tre, möjligen sedermera till och
med fem lägsta klasser, men inskränka sig för närvarande till att påyrka,
att till en början första klassen må indragas. Ännu mera genomgripande
är i flera hänseenden den skolreform herr Lyttkens förordar, men beträffande
nu förevarande fråga kommer han till det resultat, att han fordrar
indragning af nuvarande första klassen samt påyrkar, att i sammanhang
härmed minimalåldern för inträde i de allmänna läroverken skall för framtiden
bestämmas till 10 år. Med anledning af de sålunda gjorda yrkandena
anser utskottet sig nu ej böra uttala sig annat än om möjligheten
och önskvärdheten af att indraga läroverkens nuvarande första klass.
Frågan härom har flera gånger tillförene varit föremål för Riksdagens
pröfning, senast — såsom redan blifvit nämndt — år 1890, och i det särskilda
utskottets betänkande vid 1890 års riksdag, den till detta betänkande
fogade reservation samt den särskildt inom Andra Kammaren

Bih. till Riksd. Prut. 1892. 4 Samt. 1 Afd. 7 Raft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

då härom förda öfverläggning finnes denna fråga fullständigt utredd och
belyst. De skäl, som hittills föranledt Andra Kammaren att biträda de
väckta förslagen om första klassens indragning och hvilka äfven nu, mer
eller mindre fullständigt utförda, återfinnas i de i ämnet väckta motionerna,
äro hufvudsakligen följande:

genom första klassens indragning skulle en afsevärd besparing göras
i statens utgifter för de allmänna läroverken;

denna besparing medför ingen olägenhet, enär folkskolan till den
ålder, som under nuvarande förhållanden i regeln är den faktiska inträdesåldern
för andra klassen, kan meddela lärjungarne ett så stort mått af
kunskaper, att de sedermera kunna under åtta år, tillbragta i det allmänna
läroverket, utan öfveransträngning förvärfva sig en bildning, fullt
jemförlig med den, som de nu derstädes erhålla;

den sålunda vunna bespai-ingen skulle kunna användas till folkskolans
stärkande;

om de bättre lottade personernas barn under en något längre tid
komme att åtnjuta undervisning i folkskolan, skulle intresset för denna på
inflytelserikt håll blifva mera personligt och mera verksamt;

i socialt hänseende skulle en synnerligen fördelaktig verkan uppstå
deraf, att alla barn så länge som möjligt gemensamt undervisades i folkskolan.

Utskottet, som delar den uppfattning af förevarande fråga, som i de
sålunda anförda skälen hemtar sitt stöd, får beträffande den besparing
för statsverket, som genom indragning af första klassen vid de allmänna
läroverken skulle beredas, anföra följande beräkning, grundande sig på dels
»Berättelse om statens allmänna läroverk för gossar läsåret 1887—88»,
den senaste i »Bidrag till Sveriges officiella statistik» utgifna, dels »Tabeller
angående de allmänna läroverken, bifogade det till statsverkspropositionen
hörande statsrådsprotokollet för åttonde hufvutiteln». Enligt den
åberopade berättelsen funnos läsåret 1887—88 ett antal af 71 afdelningar
i första klassen vid rikets högre och femklassiga allmänna läroverk. Af
dessa förekommo 38 vid sådana läroverk, der desammas indragning skulle
medföra en motsvarande minskning af antalet extra lärare; der skulle således,
om extra lärarens aflöning antages vara 1,800 kronor, en besparing
uppstå af 68,400 kronor. De öfriga 33 åter tillhöra läroverk, der extra
lärare ej finnas, hvadan dessa afdelningars indragning skulle medföra en
besparing af lika många adjunktslöner. Enligt de ofvannämnda tabellerna,
tabell B. 6 och B. 8, kan lönen för en adjunkt vid högre och femklassiga
läroverk efter den nu föreslagna staten i medeltal sättas till 3,579 kronor,
nemligen i lön och tjenstgöringspenningar 2,500 kronor samt i ålderstillägg

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

i medeltal 1,079 kronor. Lönen för 33 adjunkter skulle alltså uppgå till
118,107 kronor. Om till detta belopp lägges det bär ofvan för minskningen
i antalet extra lärare beräknade, eller 68,400 kronor, erhålles en
besparing af 186,507 kronor. Härvid är dock ännu en omständighet att
taga i betraktande. Om det nu gjorda förslaget om till statsverket ingående
terminsafgifter vinner stadfästelse, antages lärjungeantalet komma
att minskas med 10 procent (se tabell B. 5 till statsrådsprotokollet), och
detta skulle möjligen hafva till följd en minskning i antalet afdelningar
af nuvarande första klassen. Med stöd af de siffror, som i den ofvannäinnda
berättelsen för läsåret 1887—88 finnas upptagna för lärjungeantalet
i första klassen vid de särskilda läroverken, kan denna minskning
beräknas till 4, och skulle således redan på grund af denna åtgärd och
oberoende af första klassens indragning en besparing göras af, såsom det
visar sig, 3 extralärarelöner och 1 adjunktslön, eller tillsammans 8,979
kronor. Med detta belopp måste man således först och främst minska
den ofvan upptagna summan 186,507 kronor, om man vill hafva den
besparing, som första klassens indragning kommer att medföra efter terminsafgifternas
införande. Men dessutom måste man, för att erhålla den verkliga
besparingen, fråndraga det belopp, till hvilket de nya terminsafgifterna
i den nuvarande första klassen skulle uppgå, och efter enahanda beräkningsgrund,
som i tabell B. 5 till statsrådsprotokollet är tillämpad, samt
med användande af det lärjungeantal i första klassen, som i berättelsen
för läsåret 1887—88 finnes upptaget, eller 1,694, finner man detta belopp
vara 22,900 kronor. Med nu nämnda summor, 8,979 kronor och
22,900 kronor, eller tillsammans 31,879 kronor, bör alltså den först nämnda
summan, 186,507 • kronor, minskas, och man finner då, att den besparing,
som efter den nya lönestatens genomförande och de nya terminsafgifternas
påläggande skulle tillskyndas statsverket genom indragning af den nuvarande
första klassen vid de högre och femklassiga allmänna läroverken,
skulle uppgå till 154,628 kronor för år. Emellertid kunna ordinarie
adjunktsplatser först i mån af ledighet indragas, hvadan besparingen
för den närmaste tiden endast kommer att ske genom minskning i extra
lärarnes antal, och således till en början blifva 71 extralärarelöner eller
127,800 kronor. Men då indragningen ej lämpligen bör ske förr än med
början af höstterminen 1893, blir besparingen för nämnda år endast hösthöstterminens
aflöning för nämnda antal extra lärare, eller vid pass 55,000
kronor.

Då det, för den händelse ett flertal inom Riksdagen hyllar den uppfattningen,
att första klassen vid de allmänna läroverken bör indragas,
icke torde vara nödvändigt för målets vinnande, att genomförandet af

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

nämnda åtgärd sättes såsom vilkor för Riksdagens bifall till den nu föreslagna
löneregleringen för lärarne vid de allmänna läroverken, får utskottet
afstyrka det af herr I. Månsson i sådant syfte gjorda yrkande. Deremot
anser utskottet, att Riksdagen bör gå längre än till en skrifvelse i ämnet
till Kongl. Maj:t i enlighet med herrar Fr. Bergs och Hammarlunds förslag.
Det är Andra Kammarens beslut i ämnet vid 1890 års riksdag, som utskottet
vill förorda.

Hvad härefter angår latinets ställning vid de allmänna läroverken, erinrar
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet i sitt anförande
till statsrådsprotokollet den 13 sistlidne januari till en början, att närmaste
grunden dertill, att ingen lönereglering för de allmänna läroverkens lärare
blef af 1890 års Riksdag beslutad, vore att söka i det förhållandet, att Andra
Kammaren biföll den föreslagna löneregleringen endast under vilkor att
det nuvarande latinska öfversättningsprofvet borttoges samt att latinets
inträde i skolan uppskötes till nuvarande sjette klassen, utan att de för
detta språk i de fyra öfre klasserna nu anslagna lärotimmarne ökades.

De skäl, som anförts härför, vore i hufvudsak följande. Med afseende
å utbytandet af den skriftliga öfversättningen från svenska till latin
i afgångsexamen mot en öfversättning från latin till svenska hade hänvisats
till hvad dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet med hänsyn härtill
anfört i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 7 februari 1890, och
erinrats derom, att Riksdagen i skrifvelse den 24 maj 1873 anhållit, det
Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke fordringarna i afgångsexamen
vid rikets elementarläroverk kunde ändras på det sätt, att
öfversättningsprofvet från svenska till latin utbyttes mot en öfversättning
från latin till svenska, samt påpekats, att redan för längre tid tillbaka i
Norge och Danmark i motsvarande examen den skriftliga öfversättningen
till latin utbytts mot öfversättning från latin till modersmålet, äfvensom
att framstående filologer så väl i vårt land som i Finland och Tyskland
påyrkat en sådan reform.

Beträffande åter uppskjutandet af latinets inträde i undervisningen till
nuvarande sjette klassen hade man framhållit:

att Riksdagens Andra Kammare åren 1880 och 1881 begärt en sådan
förändring;

att, om en väsentligare inskränkning i fordringarna på insigter i klassiska
språk i de akademiska examina, såsom önskvärd! vore, komme till stånd,
latinets inträde i skolan kunde framflyttas till sjette klassen, utan att det
antal undervisningstimmar, som för närvarande vore anslaget till de döda
språkens inlärande i skolans fyra sista årsafdelningar, derför behöfde ökas;

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att endast ett fåtal studerande för sina universitetsexamina vore i
behof af större latinkunskaper, än som under en fyraårig kurs i skolan
kunde inhemtas, nemligen de, som egnade sig åt filologiska studiei’, men
att man för detta fåtals skull ej finge tvinga det stora flertalet att börja
latinstudiet redan i fjerde klassen;

att, om latinet uppskötes till sjette klassen, undervisningen i de fem
lägre klasserna kunde ordnas på ett för de lärjungar, som, efter att hafva
genomgått dessa klasser, ville träda ut i det praktiska lifvets mer ändamålsenligt
sätt än nu, då hänsyn till latinet hade föranledt, att undervisningen
på real bni en ordnats på ett mindre tillfredsställande sätt, ett förhållande,
som af ekonomiska skäl vid de flesta läroverk icke utan latinets uppskjutande
kunde ändras; samt

att för de lärjungar, som lemnade skolan efter att hafva erhållit undervisning
i latinliniens femte eller sjette klass, den tid de egnat åt latinet
vore fruktlöst bortkastad.

Departementschefen omförmäler vidare, hurusom det förslag till stadga
för rikets allmänna läroverk, som af den för ändamålet af Kongl. Maj:t tillsatta
komité afgifvits den 13 januari 1891, blifvit utarbetadt i enlighet med,
bland andra, följande af dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
angifna grunder, nemligen:

att i mogenhetspröfningen i stället för skriftlig öfversättning till latin
skulle införas sådan öfversättning från nämnda språk;

att å latinlinien A den åt matematik och naturvetenskap anslagna
tiden skulle inskränkas, samt att å latinlinien B matematikens och naturvetenskapens
ställning skulle stärkas och i sammanhang dermed matematisk
skrifning återinföras i mogenhetspröfningen å sistnämnda linie;

att antalet af skolans undervisningsämnen minskades genom uteslutande
från undervisningsplanen af filosofisk propedevtik och hebreiska;
att tyskan å båda linierna fortsattes till skolkursens slut; samt
att, såsom hittills, på den klassiska linien latinet skulle inträda i 4:de,
franskan i 5:te och grekiskan i 6:te klassen, på den reala linien engelskan
i 4:de och franskan i öde klassen, samt att på den helklassiska linien
engelskan utgjorde valfritt ämne.

Med ledning af dessa och öfriga angifna grunder hade bemälda komité
vid läroplanens uppgörande sökt göra de särskilda bildningslinierna så
oberoende som möjligt af hvarandra och hade derför icke dragit i betänkande
att föreslå särskild undervisning för en linie i ett eljest gemensamt
ämne, derest denna linie ansetts hafva behof af annan undervisning deruti
än den eller de öfriga. Att detta kunnat ske, utan att lärarekrafterna
behöft ökas, hade berott derpå, att hela antalet undervisningstimmar för

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vecka i de flesta klasser något minskats, samt att undervisningen i välskrifning
i allmänhet öfverlemnats åt lärarne i teckning. Och då komitén syntes
departementschefen i det hela hafva på ett tillfredsställande sätt löst sin
uppgift, hade dermed vunnits:

att undervisningen å den reala linien, särskild! inom de fem lägre
klasserna, ordnats på det under nuvarande förhållanden bästa möjliga sätt
och så, att den ej gerna kunnat ordnas bättre, äfven om ingen latinlinie
i dessa klasser förekomme;

att A-linien erhållit en starkt markerad historisk-språklig karakter och
derigenom blifvit särskild! lämplig för blifvande teologer, filologer, filosofer,
historieforskare och lärde jurister, för livilka vidsträcktare kunskaper i språk
och historia äro af synnerlig vigt; samt

att B-linien, som utvecklats i en matematisk-naturvetenskaplig rigtning,
derigenom blifvit mer lämplig än hittills såsom förberedelse för medicinska
samt sådana matematiska och naturvetenskapliga universitetsstudier, som
förutsätta någon insigt i latin.

Att detta resultat kunnat vinnas hade tydligen till hufvudsaklig del
berott derpå, att å ena sidan den årliga lästiden ökats med tre veckor,
samt att å andra sidan latinet fått inträda i -fide klassen. Hade åter latinet
enligt Andra Kammarens yrkande skolat inträda i 6:te klassen, så skulle
för det första det hafva blifvit omöjligt att så inskränka latintimmarnes
antal inom de fyra högsta årsafdelningarna, som i komiténs förslag skett,
nemligen från 32 i veckan enligt nuvarande läsplan till 27 å B-linien och
28 å A-linien, hvarigenom ej så litet tid i dessa klasser vunnits för andra
ämnen; vidare hade grekiskan måst uppskjutas till nuvarande 7:de klassen
eller kanske helt och hållet uteslutas. Nu vore emellertid de kurser i
klassiska språk, som af komitén föreslagits, icke större, än att akademiska
studier i dessa ämnen eller i ämnen, som för sitt studium förutsatte insigt
deri, icke med framgång kunde drifvas, utan att åtminstone hvad som
föreslagits blifvit inhemtadt, något som äfven torde framgå deraf, att intet
land hittills hade stadgat mindre eller ens så små fordringar i de klassiska
språken för inträde vid universitetet. En nödvändig följd af latinets uppskjutande
till 6:te klassen måste således blifva, att de, som vid universitetet
ville egna sig åt studier, för hvilka insigter i båda de klassiska språken
vore erforderliga, måste offra en icke obetylig del af sin tid vid universitetet
åt skolstudier i dessa, ehuru de genomgått skolans A-linie. Särskildt
blefve de, som skulle förbereda sig för den presterliga banan, illa lottade,
ty de skulle komma till universitetet icke blott utan kunskaper i hebreiska
utan äfven med mycket ofullständiga skolkunskaper i klassiska språk, och
de större kunskaper, som de i andra ämnen, t. ex. matematik, naturveten -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skap, franska m. m., i stället inhemtat, skulle för dem vara till lika liten
hjelp eller direkt nytta som insigter i klassiska språk för dem, som egnade
sig åt matematiska och naturvetenskapliga studier för tekniskt ändamål.

Då nu de, som egnat sig åt teologiska studier, både för närvarande
vore och alltid måste komma att blifva ganska många och dertill i allmänhet
hörde till de minst bemedlade, skulle det tydligen vara mindre
välbetänkt att väsentligen förlänga och fördyra deras akademiska kurs.
Och lade man till dessa alla dem, som för grundligare studier i filologi,
filosofi och historia vore i behof af goda kunskaper i båda de klassiska
språken, så blefve utan gensägelse dessas sammanlagda antal så stort, att
hänsyn måste tagas till dem vid skolans organisation, eller med andra ord
att en väl anordnad A-linie för dem måste åvägabringas.

Då A-linien vid latinets uppskjutande till 6:te klassen genom grekiskans
deraf föranledda uppskjutande till 7:de klassen skulle få flera timmar
icke blott i 4:de och 5:te klasserna utan äfven i båda afdelningarna
af 6:te klassen för andra ämnen än enligt komiténs förslag, så blefve detta
deremot icke förhållandet för B-linien. Denna linie skulle nemligen visserligen
få 14 timmar mer för andra ämnen i 4:de och 5:te klasserna men
5 timmar mindre i de fyra högsta. Följden häraf måste åter blifva, att
mycket i de andra ämnena, hvilket i sjelfva verket förutsatte en större
förståndsutveckling, för att i skolan kunna medhinnas, måste förläggas till
de fem lägre klasserna, under det att enkla minnessaker i latin måste inläras
i de högre, der minnet för dylika saker vore mindre mottagligt. Fn
dylik, psykologiskt origtig fördelning af undervisningsstoffet vore ett af de
betänkligaste fel vid uppgörande af en läsplan, och resultatet skulle utan
tvifvel blifva, att icke blott kunskaperna i latin blefve mindre utan äfven
insigterna i öfriga ämnen ojemnare och osäkrare.

Några hade visserligen förmenat, att man genom att afsluta något
eller några ämnen redan i 5:te eller åtminstone i 6:te klassen skulle kunna
undvika detta resultat. Derigenom skulle emellertid tillståndet snarare
försämras än förbättras, ty å ena sidan lärde den erfarenhet, vi hade af
tyskans och naturalhistoriens afslutande med sjette klassen, att, ehuru detta
blott skett två år före skolkursens slut, likväl insigterna i dessa ämnen
visat sig för svaga i förhållande till de fordringar, universitetsstudierna
derpå stält, hvarför det från många håll ifrigt yrkats på skolstudiernas
fortsättande i dessa ämnen till afgångsexamen; och å andra sidan vore
tydligt, att då skolstudierna i ett ämne skulle afslutas, måste allt det väsentligare
deri, som hörde till skolstadiet, tagas med, och ju tidigare derför
ett ämne, som vore afsedt att komma till användning vid universitetsstu -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dierna, skulle afslutas, desto mera måste deri meddelas, som ginge utöfver
flertalets ståndpunkt.

Den moderna principen om arbetets fördelning, som äfven blifvit
strängt tillämpad inom vetenskapens område och föranledt vetenskapernas
specialisering, hade i första band gifvit upphof åt de skilda bildningslinierna
inom skolan. Och i samma man som de särskilda vetenskaperna allt mer
utvecklats samt konkurrensen äfven på detta område stegrats, i samma
mån hade det ock visat sig behöfligt att noga afpassa den förberedande
undervisningen efter de vetenskapers fordringar, åt livilka alumnen hade
för afsigt att för framtiden egna sig, hvarför ock skolans särskilda bildningslinier
allt mer skilt sig från hvarandra och hvardera fått sin särskilda
uppgift. Den föreslagna åtgärden att uppflytta latinet till sjette
klassen ginge emellertid i motsatt rigtning och sträfvade att mer närma
linierna till hvarandra, och en och annan af de ifrigare förfäktare för
denna åtgärd sade äfven rent ut, att rörelsens yttersta mål vore att genom
ett fullständigt uteslutande af de klassiska språken från skolan åstadkomma
enhet i skolbildningen. Men derigenom vore tydligen arbetsfördelningen
inom skolan upphäfd.

Sant vore visserligen, att de särskilda bildningslinierna i skolan förde
den olägenheten med sig, och det i desto högre grad ju mer skilda de vore,
att den, som ej visste, åt hvilket håll han ville, tvingades att bestämma
sig, och att den, som ej vore belåten med den linie han valt, icke utan
särskild ansträngning eller tidsförlust kunde komma in på en annan. Men
denna olägenhet läge i sakens natur och vore icke egendomlig för skolan,
utan återfunnes öfver allt i det praktiska lifvet. Så kunde den, som ville
blifva handtverkare, icke i början egna sig åt handtverk i allmänhet, utan
sedan han erhållit de skolkunskaper, som för dem alla vore nödvändiga,
måste han välja ett visst yrke och deri göra sina läroår; ledsnade han
dervid eller funne han sig ej passa derför och gåfve sig in i ett annat,
så hade han i viss mån förlorat sin tid och måste göra om sina läroår.
Alldeles utan gagn hade hans förra verksamhet, om den utöfvats med omsorg
och allvar, dock icke varit, ehuru den direkta nyttan deraf understundom
vore svår att påvisa och tidsförlusten vore klar.

Enahanda vore förhållandet med dem, som valt orätt bildningslinie
och derför gjorde ombyte eller slutade. Emellertid vore dessas antal ingalunda
så stort, som man i allmänhet trodde, och i samma mån allmänheten
komme till insigt om, att hvarje linie hade sin särskilda uppgift samt
hvilken denna vore, i samma mån torde ock berörda misstag blifva allt
färre.

Redan nu tillhörde de, som i 4:de, öde eller nedre 6:te klassen eller

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

efter genomgången af någon af dessa klasser lemnade läroverket, företrädesvis
den reala linien, hvilket tydligast framginge, om man toge i betraktande
de siffror, som i den officiella statistiken för statens allmänna läroverk
upptoges under rubriken »öfversigt öfver förändringen i skolgenerationernas
storlek». Så utgjorde enligt uppgift i berättelsen för läsåret
1887—1888 totalantalet lärjungar

höstterminen	1882	i	4:de	realklassen	961	och i	4:de latinklassen 1,288
»	1883	i	öde		616		öde		1,219
»	1884	i	6: 1	»	298	»	6: 1	»	1,072
»	188ö	i	6:2	»	214	»	6: 2		888
»	1886	i	7: 1	>	170	»	7: 1	»	763
»	1887	i	7: 2	»	144	»	7: 2	»	646.

Häraf visar sig, att lärjungeantalet å reallinien minskas
vid öfvergången från 4:de till öde klassen med 36 proc. af antalet i föreg. klass

»	»	» öde	» 6:1	»	» 52 »	»	»	»
»		» 6: 1	» 6:2	»	» 28 »			»
»	»	» 6: 2	» 7: 1	»	» 21 »	»	»	»
»	»	» 7: 1	» 7:2	»	* lö >	»	»

under det att lärjungeantalet å latinlinien minskas

vid öfvergången från 4:de till öde klassen med ö proc. af antalet i föreg. klass

öde

6: 1

6: 2

6:2

7: 1

7:2

)

lö

Dessa förhållanden återfunne man med mindre variationer, hvilken
lärjungegeneration man ville följa. Till samma resultat skulle man äfven
komma genom att taga i betraktande uppgifterna angående de från hvarje
klass afgående lärjungarne; men då uppgift saknades för ett stort antal
lärjungar angående deras tillämnade lefnadsbanor efter afgången, och då
en stor del af dem, som afginge från latinlinien, sökte sig in vid annat
allmänt läroverk, gåfve dessa uppgifter ett osäkrare resultat.

Med afseende på den jemförelsevis stora afgången från nedre sjette
latinklassen torde böra anmärkas, att ganska många lärjungar, efter att
hafva genomgått denna klass, sökte inträde å apotek.

Af den officiella statistiken framginge äfven, att öfvergången från
latin- till reallinien eller tvärt om icke vore af någon betydelse, då den
knappast uppginge till 1 procent af lärjungeantalet å de båda linierna
tillsammans.

Bill. till lliksd. Prot. 18 H 2. 4 Sami. 7 Af it. 7 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Det torde derför icke med fog kunna påstås, att en afsevärd olägenhet
uppstode derigenom att lärjungar, som i 4:de och öde klasserna läst
latin, öfverginge till praktiska yrken eller till den reala linien, helst den
undervisning de mottagit i latin säkerligen i någon mån varit af gagn
för deras utveckling.

Med de ändringar i universitetsstatuterna och vissa exainensstadgar
för universiteten, som Kong!. Maj:t den 17 april nästlidna år beslutit,
hade å ena sidan åsyftats att göra den akademiska undervisningen mer
öfverensstämmande med tidens fordringar och närmare afpassad efter de
särskilda studerandenas behof samt att vinna en ändamålsenligare användning
af tillgängliga lärarekrafter och en fastare ledning af den studerande
ungdomens arbeten, så att det vore att hoppas, att, i den mån
de vidtagna förändringarna hunnit göra sin verkan, studietiden i regeln
skulle förkortas, på samma gång kunskaperna vinna i omfattning och
djup. Å andra sidan hade derigenom borttagits alla tvångsämnen från
filosofie kandidat- och licentiatexamina, och särskilt hade latinets ställning
till dessa examina blifvit en helt annan än förut; hvarjemte fordringarna
i latin minskats i teologisk-filosofisk examen genom uteslutandet
derur af den skriftliga öfversättningen till latin.

Enligt förut gällande stadgar vore latinet obligatoriskt ämne i
filosofie kandidat-examen, så väl i den, hvilken medförde rätt till afläggande
af licentiatexamen inför humanistiska sektionen, som i den, hvilken
medförde rätt till sådan examens afläggande inför matematisk-naturvetenskapliga
sektionen. För afläggande af filosofie kandidat- eller licentiatexamen
förutsattes således alltid icke blott skolstudier, utan äfven akademiska
studier i latin.

Enligt nådiga stadgan af den 17 april 1891 vore deremot akademiska
studier i latin icke erforderliga vare sig för humanistisk eller
matematisk-naturvetenskaplig kandidat- eller licentiatexamen; och filosofie
kandidat- och licentiatexamina kunde bådadera afiäggas äfven utan några
som helst skolstudier i latin, derest det öfvervägande antalet ämnen för
dessa examina valdes bland dem, som hörde till matematisk-naturvetenskapliga
sektionen, under det att blott godkänd mogenhetsexamen på
latinlinien fordrades af dem, hvilka ville undergå filosofie kandidat- eller
licentiatexamen i ämnen, hvilka till öfvervägande antal hörde till humanistiska
sektionen.

Genom dessa bestämmelser hade för det första tillträde till universitetet
beredts den reala bildningsliniens lärjungar och ett vidsträckt område
för dem öppnats till studier derstädes. Härigenom skulle utan
tvifvel lärjungeantalet å denna linie komma att ej obetydligt växa.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Också torde derigenom öfvergången mellan de båda linierim och afgången
från latinliniens lägre klasser komma att i någon mån ytterligare
minskas, då mången målsman hittills satt sin myndling å latinlinien eller
låtit honom öfverflytta till denna’ för att hålla tillgången till en akademisk
studiebana honom öppen, ehuru han egentligen för honom afsett
en lefnadsbana, för hvilken klassiska språk icke erfordrades. En ytterligare
anledning till ökad freqvens å reallinien torde det äfven blifva,
om, såsom departementschefen hade för afsigt att föreslå, de mindre
läroverk med fem klassers kurs, till hvilka de nuvarande treklassiga
läroverken samt några pedagogier skulle ombildas, i hufvudsak inrättades
enligt den reala liniens undervisningsplan.

För det andra hade genom nämnda bestämmelser fordringarna å
insigter i latin i berörda akademiska examina blifvit sänkta till det
minsta tillrådliga och hänförde sig tydligen till de nu gällande eller af
skollagskomitén föreslagna kurserna för mogenhetsexamen. Skulle derför
genom latinets uppskjutande till 6:te klassen dessa kurser komma att
minskas, måste således latinet återinföras såsom obligatoriskt ämne för
åtskilliga former af filosofie kandidat- och licentiatexamina, hvarigenom
tydligen studietiden vid universitetet skulle förlängas och åtskilliga andra
olägenheter komma att uppstå.

Efter anförande häraf gör departementschefen följande slutsats med
afseende å förslaget om latinets uppskjutande.

»Vare sig man betraktar saken från skolans eller universitetets synpunkt,
medför sålunda uppskjutandet af latinets inträde i undervisningen
till 6:te klassen betydande hinder och svårigheter för den högre undervisningen,
hvilken dock ett land, som vill bevara sin sjelfständighet på
vetenskapens fält, icke får försumma eller tillbakasätta. De olägenheter,
som föranledas af latinets inträde i 4:de klassen, hafva deremot visat sig
vara af ringa eller ingen betydelse. Härtill kommer, att hittills intet
land försökt att inskränka skolkursen i latin till blott fyraårig, så att
man saknar all erfarenhet angående sättet att anordna den högre undervisningen
under sådan förutsättning, hvarför det land, som vill göra
början dermed, måste utsätta sig för alla de misstag och missräkningar,
hvilka synas vara oundvikliga, då ett vanskligt, blott på abstrakta teorier
bygdt experiment skall genomföras.

Tydligt är, att jag under sådana omständigheter icke kan föreslå
någon förändring beträffande latinets inträde i skolans undervisningsplan,
utan att jag i detta afseende ställer mig på samma ståndpunkt, som
förre departementschefen intog så väl i sitt yttrande till statsrådsproto -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kollet den 7 februari 1890 som i fråga om de grunder, hvilka föreskrefvos
skollagskomitén för dess arbete. Och då, såsom jag ofvan haft
tillfälle att framhålla, antagandet af bemälda komités förslag till stadga
för rikets allmänna läroverk skulle i flera afseenden medföra väsentliga
fördelar för vårt undervisningsväsende, är jag beredd att för Kongl.
Maj:t framlägga nämnda förslag till fastställelse med de mindre väsentliga
ändringar, som af vederbörande myndigheters anmärkningar deremot
kunna föranledas, men anser dock billigheten kräfva, med hänsyn
till den ökade tjenstgöringst.id, som, derest ett sådant förslag varder
faststäldt, skulle komma att åläggas lärarne, att samtidigt den så länge
uppskjutna löneförbättringen må komma dem till godo.

Då emellertid dels genom de af Kongl. Maj:t vidtagna åtgärder,
hvarom jag i det föregående erinrat, dels förmedelst genomförandet af
nyss berörda förslag till skolstadga de önskningar med afseende på latinets
ställning i undervisningsplanen, som af särskilda utskottet och
kamrarne vid 1890 års riksdag uttalats, blifvit eller skulle blifva fylda,
med undantag af yrkandet angående latinets uppskjutande till 6:te klassen,
och då det, genom hvad ofvan yttrats, torde kunna anses till fullo
ådagalagdt, att genomdrifvandet af detta yrkande skulle medföra störa
hinder och svårigheter för en väsentlig del af den högre undervisningen,
så anser jag mig hafva grundad anledning till den förhoppning, att
Riksdagen icke längre skall vägra lärarne vid de allmänna läroverken
den löneförbättring, hvars behöflighet den redan erkänt, och som allt
mer visar sig vara af en trängande nödvändighet.»

Det förslag till stadga för rikets allmänna läroverk, som af den för
ändamålet tillsatta komitén afgafs den 1,3 januari 1891, skulle enligt departementschefens
åsigt bland annat komma att medföra, att undervisningen
å den reala linien, särskildt inom de fem lägre klasserna, blefve ordnad
på det under nuvarande förhållanden bästa möjliga sätt och så, att den
ej gerna kunnat ordnas bättre, äfven om ingen latinlinie i dessa klasser
förekommit. Af de till berörda förslag hörande tim- och undervisningsplaner
har utskottet emellertid inhemtat:

dels att olikheterna mellan den föreslagna timplanen för realliniens
5 lägsta klasser och den nu gällande, förutom i hvad beror derpå, att
hela undervisningstiden för vecka i 3:e klassen är minskad med 1 timme
samt i hvardera af 4:e och 5:e klasserna med 2 timmar, endast bestå dei''-uti, att välskrifning erhållit 1 timme från modersmålet i 2:a klassen och
1 timme från tyska i 3:e klassen samt naturlära 1 timme från engelska i
hvardera af 4:e och 5:e klasserna;

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

dels att de föreslagna lärokurserna för realliniens 5 lägsta klasser i
de ämnen, som för båda linierna äro gemensamma, skilja sig från latin -liniens motsvarande kurser endast beträffande läroämnet historia i 4:e och
5:e klasserna, i det de historiska kurserna i dessa klasser för reallinien
bibehållits i det hela oförändrade sådana de nu äro, men för latinlinien,
hvad angår allmänna historien, inskränkts till gamla tiden;

dels slutligen att, om man frånser införandet af talöfningar i de främmande
lefvande språken, hvilken åtgärd emellertid ingalunda kan komma
att erhålla stor betydelse, då den grammatiska metoden fortfarande skulle
komma att användas vid inlärandet af dessa språk, lärokurserna inom
realliniens 5 lägsta klasser i det hela skulle blifva desamma, som de för
närvarande äro.

Med anledning häraf kan utskottet icke finna, att frågan om eu ändamålsenlig
undervisningsplan för de fem lägsta klasserna i nämnvärd mån
förts framåt genom det afgifna förslaget, utan måste påstå, att om krafvel!
derpå att undervisningen inom läroverkens fem lägsta klasser måtte erhålla
en praktisk rigtning samt afse meddelandet af ett afslutadt helt af
kunskaper, lämpadt för deras behof, som vid konfirmationsåldern utträda
i det praktiska lifvet, förut icke varit tillfredsstälda, de lika litet skulle
blifva det genom det ifrågavarande förslaget. Enligt utskottets förmenande
lemnas häraf ett ytterligare bevis derför, att latinets (kvarstående
inom 4:e och 5:e klasserna utgör ett oöfverstigligt hinder för en
lämplig anordning af undervisningen på skolans lägre stadium, och således
äfven för utbildandet af för detta stadium lämpade lärometoder och för
utarbetandet af för detsamma rätt afpassade lärokurser. Men då så är
förhållandet, måste utskottet anse den uppfattningen fortfarande vara läglig,
att latinstudiet bör framflyttas till 6:e klassen af de allmänna läroverken.
Utskottet tager härvid icke allenast hänsyn till de tre fjerdedelar af de i
läroverken inskrift^ lärjungar, som på skolans mellanstadium afbryta sina
studier — under det att 2,487 lärjungar höstterminen 1884 tillhörde 2:a
klassen vid de allmänna läroverken och pedagogi erna, funnos i öfre 7:e
klassen höstterminen 1891 endast 625 — utan förmenar det vara af vigt
för en hvar lärjunge, som i skolans lägre klasser inskrifves, att vid konfirmationsåldern
kunna påräkna en bildning, som, jemte det att den för
utträde i det praktiska lifvet är den bästa möjliga, på samma gång utgör
ett afslutadt helt och sålunda ett ej allt för långt i fjerran hägrande mål,
hvars uppnående skänker känsla af sjelfständighet och trygghet och hvilket
i följd häraf tillika blir den bästa utgångspunkten för fortsatta studier.

Men nu äro, heter det i statsrådsprotokollet, »de kurser i klassiska
språk, som af komitén (1890 års) föreslagits, icke större, än att akade -

Statsutskottets Utlåtande N:o t>.

miska studier i dessa ämnen eller i ämnen, som för sitt studium förutsätta
insigt deri, icke med framgång kunna drifvas, utan att åtminstone
hvad som föreslagits blifvit inhemtadt». Till en början vill utskottet
här erinra, att den minskning af latinläsningen, som komitén föreslagit,
är mycket obetydlig, nemligen en minskning, enligt komiténs egen beräkning,
på A-linien från 1,368 lärotimmar under hela skoltiden till
1,357, och på B-linien, der grekiska icke läses, från 1,368 till 1,328,
under det att för grekiskan enligt komiténs förslag en ökning af timantalet
skulle inträda från 704 till 759 timmar. Då härtill lägges, att
genom den förändrade undervisningsmetod särskildt för latinska språket,
som komitén vill införa och som får sitt klaraste uttryck i utbytet af
öfversättningen från svenska till latin mot en sådan från latin till svenska
i mogenhetsexamen, måttet af praktiska insigter i detta språk utan
tvifvel skulle komma att genom komiténs förslag betydligt ökas, så
måste man anse, att de klassiska språkens — om också ej grammatikens
— ställning i det hela sålunda blifvit icke oväsentiigen stärkt.
Men har detta varit nödvändigt? Icke är det nödvändigt för deras
skull, som vid universiteten skola studera klassiska språk — de skulle,
äfven om latinet i skolan framflyttades till 6:te klassen med bibehållande
af den för detsamma föreslagna undervisningstiden i 6:te och 7:de klasserna,
komma till sina akademiska studier bättre rustade i sina hufvudämnen,
än flertalet deras kamrater, som valt andra hufvudämnen, i sina.
För öfrigt får icke skolans undei’visningsplan rätta sig efter behofvet
för ett relativt fåtal, som kommer att studera klassisk filologi, i synnerhet
om detta vetenskapsområde, genom inskränkning af de klassiska
språkens studium vid läroverken, kommer att förlora i betydelse för
dessa. Men för dem, som komma att idka akademiska studier »i ämnen,
som för sitt studium förutsätta insigt» i klassiska språk, vore måhända
ett stärkande af dessa språks ställning vid läroverken nödvändigt.
Utskottet vet icke, på hvilka ämnen i öfrigt departementschefen här
syftat, och kan derför icke heller jfftra sig om qvantiteten och qvaliteten
af de kunskaper i klassiska språk, som för dessa ämnens studium
skulle förutsättas. Men departementschefen nämner särskildt dem, som
skulle förbereda sig för den presterliga banan, och menar, att dessas
kurs skulle väsentligen förlängas och fördyras, om latinets studium
framflyttades till 6:te klassen i de allmänna läroverken. Häremot vill
utskottet i främsta rummet erinra, hvad latinet beträffar, att den praktiska
insigten — och vid någon annan behöfver här ej afseende fästas —
i detta språk kunde, äfven om latinet framflyttades till 6:te klassen,
med förändrad undervisningsmetod blifva lika god som den nu är,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kanske bättre. I grekiska åter skulle de teologie studerande under två
års sysselsättning med detta språk vid läroverken hafva hunnit öfvervinna
de värsta svårigheterna för läsningen af nya testamentet på grundspråket,
under hvilket förhållande det för dem vore af mindre betydelse,
att läsningen af de profana grekiska författarneomåst, äfven med förändrad
undervisningsmetod, något inskränkas. Å andra sidan vill utskottet
framhålla, att de kunskaper i andra ämnen, som presten, vid
inskränkning af de klassiska språkens läsning, i skolan kunde förvärfva,
vore för honom, med afseende på hans praktiska verksamhet inom församlingen,
af vida större nytta än hans i nämnda hänseende så godt
som ofruktbara kunskaper i latin och grekiska.

Med afseende på den förändrade ställning, öfriga undervisningsämnen
genom latinets framflyttande till 6:te klassen skulle komma att
intaga inom läroverken, yttrar departementschefen, att då A-linien vid
latinets uppskjutande till 6:te klassen genom grekiskans deraf föranledda
uppskjutande till 7:de klassen skulle få flera timmar icke blott i 4:de
och 5:te klasserna utan äfven i båda afdelningarna af 6:te klassen förandra
ämnen än enligt komiténs förslag, så blefve detta deremot icke
förhållandet för B-linien, enär nemligen denna visserligen skulle få 14
timmar mer för andra ämnen i 4:de och 5:te klasserna, men 5 timmar
mindre i de fyra högsta. Härvid synes departementschefen hafva tänkt
sig, att, om latinet framflyttades till 6:te klassen, detsamma ovilkorligen
skulle i G:te och 7:de klasserna bibehålla det antal timmar, som det för
närvarande har, eller sammanlagdt 32 timmar — oberoende af läsårets förlängning
och de till höjande af den årliga lästidens effektivitet föreslagna
åtgärderna — under det att detsamma enligt komiterades förslag
skulle i nämnda klasser erhålla 27 timmar. Departementschefen
har antagligen härvid tänkt på ordalydelsen af Andra Kammarens beslut
vid 1890 års riksdag, att latinets inträde i skolan skulle uppskjutas
till nuvarande sjette klass, utan att de åt detta språk i de fyra öfre
klasserna nu anslagna lärotimmar ökades. Men gent emot en sådan
uppfattning vill utskottet i främsta rummet andraga, att latinets uppskjutande
till 6:te klassen ingalunda förringar betydelsen af den tillökning
i lärotimmar, som skulle vinnas genom läsårets förlängning och
de öfriga här ofvan antydda åtgärderna, utan att lika väl de af komiterade
med deras timplan beräknade 845 latintimmarne i B-liniens 6:te
och 7:de klasser skulle stå qvar emot nuvarande 864, och att således
med komiterades veckotimmar för latinet den i det hela åt ämnet i
nämnda klasser anslagna undervisningstiden icke skulle i afsevärd mån
minskas. Dessutom får utskottet erinra, att Andra Kammarens nyss an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

förda beslut ingalunda innebär, att icke, om så skulle befinnas ändamålsenligt,
antalet af de nu åt latinet i 6:te och 7:de klasserna anslagna
lärotimmar skulle kunna minskas. Härmed förfaller ock hvad departementschefen
i detta sammanhang yttrat derom, att följden skulle blifva
den, att mycket i de andra ämnena, hvilket i sjelfva verket förutsätter
en större förståndsutveckling, för att i skolan kunna medhinnas måste
förläggas till de fem lägre klasserna. För öfrigt skulle det ju i alla
händelser genom latinets uppskjutande endast blifva 14 timmar lediga
i de fem lägsta klasserna, och att dessa kunna blifva utfylda utan någon
psykologiskt origtig fördelning af undervisningsstoffet, visar exemplet
från reallinien, der de i sjelfva verket äro det. Att, såsom departementschefen
här äfven framhåller, minnet skulle i de högre klasserna vara
mindre mottagligt för enkla minnessaker i latinet, synes minst sagdt
vara obevisadt. Den slutsats, som departementschefen drager, att resultatet
af latinets framflyttning till 6:te klassen skulle blifva, att icke
blott kunskaperna i latin blefve mindre, utan äfven insigterna i öfriga
ämnen ojemnare och osäkrare, vågar utskottet således, hvad latinet beträffar,
såsom ofvan blifvit nämndt, i visst afseende betvifla och, hvad
de öfriga ämnena angår, bestämdt förneka.

I den öfverblick öfver den nuvarande läroverksorganisationen, som
i statsrådsprotokollet förefinnes, anföres, att »den moderna principen
om arbetets fördelning, som äfven blifvit strängt tillämpad inom vetenskapens
område och föranledt vetenskapernas specialisering, har i första
hand gifvit upphof åt de skilda bildningslinierna inom skolan». Detta
påstående är ej rigtigt, om dermed skall förstås, att äfven i forna tider eu
arbetets fördelning inom skolan var nödvändig, men att nyttan deraf
då ej insågs, något som skulle vara en nyare tid förbehållet. Förhållandet
är, att sedan naturvetenskaperna, tack vare sin egen utveckling,
och de främmande språken, tack vare en i sammanhang härmed vunnen,
förut icke anad stegring af samfärdseln länderna emellan, vunnit en
betydelse för lifvet, om hvilken man tillförene icke kunnat göra sig eu
föreställning, man icke kunde undgå att på allvar införa dessa ämnen
i skolorna; deremot ville man icke samtidigt erkänna, att å andra sidan
de klassiska språken allt mer och mer förlorat sin betydelse för lifvet,
och i följd deraf gifva dem en mot deras förändrade betydelse svarande
plats i undervisningen, hvadan det blifvit nödvändigt att, då lärjungarnes
mottaglighet dock har vissa gränser, låta den ene läsa ett, den andre
ett annat, d. v. s. inrätta latin- och reallinier. Att man, såsom departementschefen
synes antaga, genom ett fullständigt uteslutande af de klassiska
språken från skolan skulle upphäfva arbetsfördelningen inom skolan, är

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ingalunda rigtigt — tvärt om vill utskottet erinra, att särskilt från deras
sida, som anse uteslutandet af dessa språk önskvärdt, äfven påyrkas en
vida större valfrihet för lärjungarne i fråga om läroämnena, än som nu
medgifves.

Vid hvad departementschefen yttrar i syfte att betona nödvändigheten
att underkasta sig den olägenhet, som ett val mellan olika
bildningslinier medför, har utskottet sålunda i hufvudsak intet att erinra.
Men utskottet vill framhålla, att det skäl, som i detta hänseende plägar
anföras för latinets framflyttning till 6:te klassen, naturligtvis icke kan
vara, att man öfver hufvud bör undvika nödvändigheten af ett val
mellan olika bildningslinier, utan att detta val icke bör ifrågakomma
så tidigt som i 4:de klassen. Uppskötes latinstudiet till 6:te klassen,
skulle icke allenast valet mellan latin- och reallinierna framflyttas två
år, utan åt dem, som valt latinlinien, skulle sedermera samma fördel
beredas i fråga om valet mellan A- och B-linierna.

Emellertid söker departementschefen visa, att det nu förefintliga
åtskil jandet af den reala och den klassiska linien redan i 4:de klassen icke
medför någon afsevärd olägenhet, enär antalet af dem, »som valt orätt
bildningslinie och derför göra ombyte eller sluta», ingalunda är »så
stort, som man i allmänhet tror», hvarjemte han ställer i utsigt, att
detta antal i framtiden skall komma att minskas.

Hvad då först beträffar dem, som valt orätt bildningslinie och
derför göra ombyte, så meddelas i statsrådsprotokollet, att enligt den
officiella statistiken öfvergången från latin- till reallinien knappast uppgår
till 1 procent af lärjungeantalet å de båda linierna tillsammans. I
sjelfva verket upplyser den officiella statistiken för läsåret 1887—88,
den senast utgifna, att under nämnda läsår endast 46 af 6,411 ifrågakommande
gjorde ett sådant ombyte. Siffran är onekligen försvinnande
liten, och man nästan tvingas häraf att använda den till bevis för ett
helt annat påstående, nemligen det att svårigheterna vid öfvergången
från en linie till en annan äro så afskräckande, att i regeln ingen
lärjunge inlåter sig på försöket. Men om så är förhållandet, bevisar
den obetydliga siffran ingalunda, att valet af bildningslinie blifvit i
allmänhet rätt gjordt.

Hvad åter departementschefen yttrat angående dem, som valt orätt
bildningslinie och derför sluta och om hvilka likaledes säges, att deras
antal ingalunda är så stort, som man i allmänhet tror, får antagligen
så förstås, att departementschefens mening är, att om en lärjunge, som
slutar i förtid, tillhört reallinien, han valt rätt bildningslinie, men om
han tillhört latinlinien, orätt. Departementschefen anför nemligen ur

Bill. till Rilcsd. Prut. 1892. i Samt. 1 Af cl. 7 Höft. 6

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

den officiella statistiken siffror, som visa, att den förtidiga afgången på
reallinien är ganska stark — höstterminen 1882 funnos i 4:de realklassen
961 lärjungar, i real 6: l höstterminen 1884 298, men höstterminen 1887
i öfre 7:de realklassen endast 144 — under det att densamma på latinlinien
är jemförelsevis svag — motsvarande siffror mot de nyssnämnda
voro för latinlinien 1,288, 1,072 och 646. Och såsom resultat af sin
framställning finner departementschefen, att det icke torde med fog
kunna påstås, att en afsevärd olägenhet uppstår derigenom att lärjungar,
som i 4:de och öde klasserna läst latin, öfvergå till praktiska yrken.
Detta påstående finner äfven utskottet vara i viss mån befogadt, om än
siffran 216, skilnaden mellan 1,288 och 1,072, icke är så obetydlig i
jemförelse med siffran 1,288, att ej något afseende vid densamma bör
fästas, samt dessutom den relativt stora afgång, som på latinlinien synes
förekomma vid öfvergången från nedre till öfre sjette klassen — höstterminen
1884 funnos i L. 6: l 1,072 lärjungar och höstterminen 1885
i L. 6: 2 888 — helt visst till en icke obetydlig del skulle flyttas till
den härför vida lämpligare tiden för öfvergången från öde till nedre
öde klassen, om de 5 lägsta klassernas kurs vore ett afslutadt helt.
Beträffande den stora afgången från L. 6: l anmärker visserligen
departementschefen, att ganska många lärjungar, efter att hafva genomgått
denna klass, söka inträde å apotek, men den senaste officiella statistiken,
den för läsåret 1887—88, omnämner ej flera än 19 sådana lärjungar af
173 från L. 6: l afgångna. Men hvad som i ingen händelse kan genom
de anförda siffrorna bevisas är, att alla de, som gå qvar på latinlinien i
nedre 6de klassen, valt rätt linie. Utan tvifvel skulle det med afseende
på ett icke obetydligt antal af dessa qvarvarande varit önskvärdt, att
de vid afslutandet af femte klassen afbrutit sina skolstudier genom
öfvergång till det praktiska lifvet. Detta önskemål åter skulle, om efter
latinets framflyttning till 6de klassen en verkligt afslutad, praktisk kurs
meddelades i de fem lägsta klasserna, enligt utskottets förmenande i
väsentlig mån främjas. Utskottet kan för öfrigt, såsom redan blifvit
framhållet, icke medgifva, att realliniens kurser i de 5 lägsta klasserna
äro ändamålsenligt anordnade med afseende på deras behof, som från
öde klassen utgå i det praktiska lifvet — dessas stora antal borde derför
äfven utgöra en maning till en förändring af undervisningsplanen i här
ofta förordadt syfte, långt ifrån att, såsom departementschefen synes
antaga, utgöra ett skäl för latinets bibehållande i 4:de och öde klasserna.

Efter en redogörelse för de förändringar, som inträdt i filosofie
kandidat- och licentiatexamina samt den teologisk-filosofiska examen
genom Kongl. Majds beslut den 17 april 1891, och livilka beträffande

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

de två förstnämnda examina bestå särskilt deruti, att från dem sjelfva
borttagits alla tvångsämnen och att desamma kunna afläggas äfven utan
några som helst skolstudier i latin, derest det öfvervägande antalet
ämnen för dessa examina väljes bland dem, som höra till matematisknaturvetenskapliga
sektionen, anför departementschefen, att härigenom
för det första tillträde till universitetet beredts den reala bildningsliniens
lärjungar och för det andra fordringarna å insigter i latin i berörda
akademiska examina blifvit sänkta till det minsta tillrådliga och tydligen
hänföra sig till de nu gällande eller af skollagskomitén föreslagna
kurserna för mogenhetsexamen. Såsom en följd af sistnämnda påstående
åter finner departementschefen, att, om genom latinets uppskjutande till 6:te
klassen dessa kurser komme att minskas, latinet måste återinföras såsom
obligatoriskt ämne för åtskilliga former af filosfie kandidat- och licentiatexamina.
Hvilka dessa former skulle vara, nämnes icke, och de torde
icke heller så lätt kunna uppgifvas. För det första måste naturligtvis
undantagas alla sådana former, i hvilka latinet sjelft ingår, och alla de,
för hvilka inga som helst fordringar i latin äro bestämda. Att det för
återstående former skulle blifva nödvändigt att införa latinet såsom
obligatoriskt examensämne, om skolkursen i latin minskades, kan utskottet
så mycket mindre förställa sig, som redan nu hvilket som helst
af öfriga ämnen kan ingå i dessa examina, utan att i en examen uppvisade
insigter i latin fordras.

I detta sammanhang kan utskottet icke undgå att vidröra den svaga
ställning, som B-linien, hvilken dock nått en sådan utveckling, att den år
1887 innehöll 66,8 procent af samtliga lärjungar i 6:te och 7:de latinklasserna
mot 48,2 procent år 1878, enligt departementschefens framställning
skulle komma att intaga med afseende på universitetsstudierna. Denna
linie skulle nemligen, att döma af departementschefens yttrande (jemför sid.
29 här ofvan), om man undantager de universitetsstudier, för hvilka Alinien
är särskildt lämplig, vara särskild! afpassad för medicinska samt sådana
matematiska och naturvetenskapliga universitetsstudier, som förutsätta
någon insigt i latin. Hvad först beträffar de matematisk-naturvetenskapliga
studierna, så kunna dessa redan idkas af realstudenter, och de latinkunskaper,
som för dessa studier någon gång kunna vara af nöden, äro
ingalunda af samma art och omfattning som de, hvilka inhemtas på B-linien,
hvadan i alla händelser reallinien synes till dem lemna den bästa förberedelsen.
Beträffande åter B-liniens särskilda lämplighet för dem, som
ämna egna sig åt medicinska studier, synes frågan härom för det närvarande
vara svår att afgöra, då man väl har att vänta nya bestämmelser
angående fordringarna i latin för inträde icke allenast i den medicinska,
utan ock i den juridiska fakulteten. Redan den 9 oktober 1882 hemstålde

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

nemligen kanslersembetet för rikets universitet beträffande så väl den förberedande
examen för examen till rättegångsverken som den medicinskfilosofiska
examen, i bvilka examina latin icke borde ingå, att af realstudent
skulle för rättighet till afläggande af dessa examina fordras att
hafva aflagt ett särskilt prof på kunskap i latin. Detta prof skulle
hufvudsakligen afse grundreglerna i grammatiken och förmågan att öfversätta
lättare latinska prosaiska författare; fordringarna angifvas ej närmare,
men de sägas skola vara mindre än i afgångsexamen på latinlinien. Läroverkskomitén
af år 1882, som upptog detta kanslersembetets förslag, ansåg,
att de sålunda fordrade kunskaperna i latin borde kunna inhemtas under
4 år i 6:te och 7:de klasserna, med 3 timmar i veckan i 6:te klassen och 2 i den
7:de. Om, såsom utskottet anser vara skäligt, fordringarna i latin för de
ifrågavarande examina ändrades i öfverensstämmelse med dessa förslag,
blefve B-linien således icke heller för medicinska universitetsstudier rätt
afpassad, och dess bibehållande i dess nuvarande eller af 1890 års komité
föreslagna form synes ej vara af hänsyn till universitetsstudierna betingadt.
Särskildt för denna linie, den mest besökta af de båda latinlinierna, vore
latinstudiets framflyttning till 6:te klassen högligen önskvärdt.

På två ställen i statsrådsprotokollet förekomma jemförelser med främmande
länder i förevarande hänseende. På det första heter det, »att intet
land hittills har stadgat mindre eller ens så små fordringar i de klassiska
språken för inträde vid universitetet», som de kurser i klassiska språk,
som af 1890 års komité föreslagits. Meningen i detta uttalande är ej fullt
klar. Så mycket är visst, att detsamma ej är rigtigt, om det skulle innebära
vare sig att icke i andra länder universitetsexamina skulle kunna
tagas utan någon som helst insigt i klassiska språk, eller att för sådana
universitetsexamina, för hvilka kunskaper i klassiska språk i andra länder
fordras, måttet af dessa kunskaper icke i något fall och i något land är
mindre än de af komitén föreslagna kurserna. På det andra af de åsyftade
ställena åter säges, »att hittills intet land försökt att inskränka skolkursen
i latin till blott fyraårig». Med afseende härpå vill utskottet dels
erinra, att åtminstone i Danmark på den halfklassiska linien latinkursen
ej kan betraktas såsom mera än fyraårig, dels framhålla, att det torde
vara naturligt, att början med inskränkning af de klassiska språken gjorts
och fortsättningen härmed kommer att göras i mindre länder, hvilka på
grund deraf att deras egna språk ej höra till dem, som äro gångbara i
verldssamfärdseln, tvingas att i sina undervisningsplaner upptaga ett främmande
lefvande språk mera än de stora kulturländerna.

Hvad departementschefen slutligen yttrat derom, att »dels genom de
af Kong!. Maj:t vidtagna åtgärder, hvai*om han i det föregående erinrat,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dels förmedelst genomförandet af nyss berörda förslag till skolstadga — det
af 1890 års komité afgifna — de önskningar med afseende på latinets
ställning i undervisningsplanen, som af särskilda utskottet och kamrarne
vid 1890 års riksdag uttalats, blifvit eller skulle blifva fylda, med undantag
af yrkandet angående latinets uppskjutande till 6:te klassen», torde
icke böra tillmätas särdeles stor betydelse. Det särskilda utskottet vid
1890 års riksdag uttryckte nemligen i fråga om latinet den önskan, att
Kongl. Maj:t skulle i sammanhang med en blifvande väsentlig reduktion
i fordringarna på insigter i klassiska språk i de akademiska examina se
till, huru vida icke latinets inträde i skolan måtte kunna uppskjutas till
den 6:te klassen, och sålunda de fem lägre klassernas kurser komma att
tillsammans utgöra ett bättre afrundadt helt. Den ifrågasatta reduktionen
i fordringarna på insigter i klassiska språk i de akademiska examina har
hittills endast egt rum beträffande filosofie kandidat- och licentiatexamina,
men utan tvifvel var det något vida mera, som det särskilda utskottet
åsyftade. Samma utskotts andra önskemål, latinets framflyttande till 6:te
klassen, har icke alls vunnit afseende. Första Kammaren åter uttryckte
vid 1890 års riksdag ingen särskild önskan med afseende på latinet, enär
man såsom en sådan önskan knappast kan betrakta dess bifall till det
saminanjemkningsförslag, som genom Andra Kammarens afslag förföll.
Den i detta saminanjemkningsförslag uttalade önskan om vare sig minskning
af det åt latinets studium i läroverken nu anslagna antal timmar
eller ock inskränkning i väsentlig mån af antalet af de läroverk, der undervisning
i latin meddelas, kan för öfrigt ej sägas hafva blifvit i någon mån
uppfyld. Hvad åter beträffar Andra Kammarens önskan i fråga om
latinets ställning, nemligen om dess uppskjutande till 6:te klassen, så är
det just denna, hvilken departementschefen icke ansett sig kunna tillmötesgå.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet förorda, att
latinstudiet vid de allmänna läroverken framflyttas till 6:te klassen. Deremot
anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till det af herr Nydahl
väckta förslaget om grekiskans uteslutande från de allmänna läroverkens
undervisningsplan, enär detta förslag icke ännu torde vara af behofvet påkalladt
och för närvarande skulle medföra allt för stora rubbningar.

Att den af utskottet förordade förenklingen af undervisningsplanen
äfven skulle medföra förenklingar af de allmänna läroverkens organisation
och i sammanhang dermed besparingar, är påtagligt. Så bar utskottet
öfverslagsvis beräknat, att vid hvart och ett af de högre, på båda linierna
fullständiga läroverken en lektors- och eu adjunktsplats i följd af latinets
uppskjutande till 6:te klassen och grekiskans till den 7:de skulle kunna
indragas. Det är emellertid omöjligt att, innan de i sammanhang med

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

den föreslagna åtgärden erforderliga nya undervisningsplanerna blifvit
fastställa, tillförlitligt beräkna minskningen i kostnaderna, och i följd häraf
kan utskottet icke heller derom nu göra någon hemställan.

Då slutligen Riksdagen i fråga om undervisningsplanen vid de allmänna
läroverken icke har annat tillfälle att för sina önskningar vinna
afseende, än vid anslagsfordringars beviljande, och då den reform, som
här åsyftas, är lika vigtig som, enligt utskottets förmenande, nödvändig,
anser sig utskottet, i enlighet med Andra Kammarens vid 1890 års riksdag
fattade beslut samt herrar I. Månssons och Nydahls i ämnet väckta
motioner, böra hemställa, att latinstudiets framflyttande till 6:te klassen
fästes såsom vilkor vid ett bifall till den af Kongl. Maj:t föreslagna
löneregleringen för lärarne vid de allmänna läroverken. Emellertid torde
löneregleringen icke behöfva uppskjutas, tills den ifrågasatta åtgärden
blifvit genomförd, utan synes det med afseende på uppnåendet af berörda
önskemål i förevarande hänseende vara tillräckligt betryggande,
att en ändring i läroverksstadgan i nämnda syfte kommer till stånd.
Tidpunkten för denna ändrings införande i stadgan torde, då latinets
uppskjutande till 6:te klassen bör förbindas med en omarbetning af
undervisningsplanerna i deras helhet, icke med säkerhet kunna sättas
förr än slutet af år 1893, efter hvilken tid tillämpningen af de ändrade
bestämmelserna böra taga sin början och successivt genomföras.

Innan utskottet härefter öfvergår till behandlingen af frågan om de
extra ämneslärarnes aflöning, vill utskottet uttala sig angående den
förut omförmälda, af herr Lyttkens väckta motion om förändrade
grunder för ordnandet af undervisningen vid de allmänna läroverken
m. m.

I detta afseende får utskottet anmärka, att de grunder, motionären
förordar för ordnandet af undervisningen vid nämnda läroverk, endast
obetydligt ansluta sig till det sätt, hvarpå denna undervisning för närvarande
är ordnad. Men motionärens förslag omfattar icke blott de allmänna
läroverken, det upptager äfven en genomgripande förändring af
de förberedande studierna vid universiteten. Motionären anser nemligen,
att dessa förberedande studier borde idkas vid gymnasier, der undervisningen
skulle börja med de kurser, som nu genomgås i de högre
allmänna läroverkens två öfverstå klasser. Samtliga högre och femklassiga
läroverk skulle ombildas till allmänna läroverk med en enda
linie och sex klasser, i hvilka alla skulle läsas latin med fyra timmar
i veckan.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Utskottet, som icke kan föreställa sig, att Riksdagen är beredd att
antaga grunder för undervisningens ordnande, hvilka i så hög grad
skilja sig från dem, som gjort sig gällande i den bestående organisationen
af de allmänna läroverken, torde icke behöfva yttra sig särdeles
vidlyftigt om förevarande motion. Utskottet anser sig emellertid icke
böra underlåta att påpeka, dels att i fråga om kostnaderna för undervisningsväsendet,
så ordnadt, som motionären föreslagit, icke ens ett
försök till utredning i motionen blifvit gjordt, dels ock att undervisningsväsendets
anordnande på tillfredsställande sätt under den långa
öfvergångstiden skulle komma att erbjuda högst betydande praktiska
svårigheter.

B) Extra ordinarie ämneslärarnes aflöning.

I 1890 års kongl. proposition angående ändrade bestämmelser med
afseende på de allmänna läroverken och pedagogierna hade rörande
extra lärarnes aflöning föreslagits, att vikarierande lektor, som icke innehar
ordinarie läraretjenst, må, om han fullgjort stadgade vilkor för att
kunna till lektor utnämnas, uppbära arfvode efter 2,000 kronor, men
eljest efter 1,800 kronor för år räknadt; samt att vikarierande adjunkt
eller kollega äfvensom extra lärare må, om han efter aflagd akademisk
examen, som medför behörighet till lärarebefattning, vederbörligen
genomgått stadgad profårskurs, uppbära arfvode efter 1,800 kronor, men
eljest efter 1,500 kronor för år räknadt.

Detta förslag vann icke Riksdagens bifall, men uppå framställning
af enskild motionär beslöt 1891 års Riksdag att, för att vikarierande
ämneslärare och extra lärare vid de allmänna läroverken, hvilka genom
aflagd akademisk examen och genomgången profårskurs förvärfvat kompetens
att söka ordinarie lektors-, adjunkts- eller kollegabefattning vid
allmänt läroverk, skulle kunna från och med år 1892 erhålla arfvode efter
1,800 kronor för år räknadt, å extra stat för år 1892 bevilja 60,000
kronor till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna
läroverken.

Med anledning af ofvannämnda förslag i 1890 års kongl. proposition
har departementschefen i sitt anförande till statsrådsprotokollet
erinrat, att det inträffat, att Kongl. Maj:t, då en lärarebefattning under
en längre tid bort hållas ledig eller af annan anledning måst uppehållas
af vikarie, på det att läroverket måtte kunna erhålla en fullt qvalificerad
lärare till platsens skötande och icke löpa fara att allt för snart förlora
honom, medgifvit, att ett högre vikariearfvode än det vanliga, och under -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

stundom uppgående till den med befattningen förenade lönens belopp i
lägsta lönegraden, fått utgå. Sådana fall skulle säkerligen äfven i framtiden
förekomma och torde derför böra med några ord afses i den
ifrågavarande punkten. Vidare skulle en sträng tolkning af berörda
punkt kunna medföra, att det högre arfvodet måste vägras åtskilliga
extra ordinarie lärare, som synas böra komma i åtnjutande deraf.
Departementschefen tänkte här närmast på dem, som aflagt både filosofie
kandidat- och dimissionsexamen, men hvilka, ehuru de idkat långt vidsträcktare
akademiska studier, än som i regeln erfordrades för behörighet
till adjunktsbefattning, dock kunde sakna dylik behörighet, emedan
deras kandidatexamen icke omfattade alla derför erforderliga ämnen.
Då sådana kandidater genom nådigt beslut vunnit kompetens till ordinarie
lärarebefattning, syntes de äfven böra komma i åtnjutande af det högre
arfvodesbeloppet. Denna förmån torde äfven billigtvis böra tillkomma
andra extra ordinarie ämneslärare, hvilkas akademiska examen icke
omedelbart medförde kompetens till ordinarie lärarebefattning, men som
på grund af annan vetenskaplig eller pedagogisk förtjenst genom nådigt
beslut erhölle sådan kompetens.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hade i föreliggande
kongl. proposition insatts efter orden »examen, som medför» orden »eller
af Kongl. Maj:t genom särskildt beslut förklarats medföra» (behörighet
till lärarebefattning).

Men enär en så sträng tolkning som den af departementschefen
omförmälda otvifvelaktigt icke är af nöden, har utskottet ansett de
ofvan anförda tillagda orden obehöfliga. Och då dispens i fråga om
genomgående af profår icke i propositionen angifvits såsom af lika
verkan med vederbörligen genomgången profårskurs, samt denna omständighet,
vid det förhållande att dispens med afseende å examen särskildt
omnämnts, torde kunna vålla tvifvel, huruvida extra lärare, som
erhållit dispens från profårskurs, är berättigad till det högre arfvodet,
anser utskottet de sålunda inskjutna orden böra utgå. Utskottet finner
detta så mycket hellre kunna ske, som genom de i början af stycket
förekommande orden »derest icke Kongl. Magt i särskilda fall annorlunda
bestämmer», Kongl. Maj:t lärer vara oförhindrad att, såsom hittills
skett, tillerkänna det högre arfvodet åt extra lärare, som, oberoende
utaf aflagda prof, i enlighet med §§ 53 och 55 i Kongl. Maj:ts stadga
för rikets allmänna läroverk, förklarats kompetent att söka ordinarie
lärarebefattning.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft eu af herr
S. J. Kardell väckt, till statsutskottet remitterad motion (n:o 110 inom

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

Andra Kammaren), hvaruti motionären — med förmälan att, till följd af
ett strängt tillämpande af ordalydelsen i sistlidna års Riksdags beslut
om arfvodesförhöjning åt extra lärare, sådana extra lärare, hvilka icke
vore på grund af sina aflagda prof berättigade att söka ordinarie lärarebefattning,
men genom ett långvarigt och gagnande arbete i skolans
tjenst förvärfvat kompetens dertill, blefve uteslutna från den beviljade
förhöjningen — yrkat, att Riksdagen måtte förklara, att sådana extra
ordinarie lärare, som till följd af långvarig och väl vitsordad tjenstgöring
af Kongl. Maj:t förklarats berättigade att söka ordinarie lektors-, adjunktseller
kollegabefattning vid allmänt läroverk, må för innevarande år 1892
erhålla samma arfvode som de extra ordinarie lärare, hvilka genom
aflagd akademisk examen och genomgången profårskurs förvärfvat sådan
kompetens.

Då den af motionären omförmälda tolkning af sistlidna års Riksdags
beslut angående förhöjning af extra lärarnes arfvoden synes utskottet opåkallad!
sträng, enär det uppenbarligen varit Riksdagens afsigt, att äfven
de extra lärare, hvilka enligt motionärens uppgift icke skulle komma i åtnjutande
af det högre arfvodet, skulle vara berättigade dertill, samt för
rättelse af det anmärkta missförhållandet icke torde erfordras annat än
det af utskottet nu gjorda uttalandet, har utskottet ansett motionen icke
böra till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

C) Förhöjning af terminsafgifterna.

I detta ämne har statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
erinrat, att i samband med frågan om ny lönereglering för lärarne allt
sedan komiterades den 17 maj 1879 afgifna. förslag stälts frågan om förhöjda
terminsafgifter.

Det förslag till lönereglering för lärarne, som framlades för 1882 års
Riksdag, innehöll, att lärjungarne vid de allmänna läroverken och de tvåklassiga
pedagogierna skulle utom förut bestämda afgifter erlägga en terminlig,
till statsverket ingående afgift till belopp af 30 kronor för lärjunge
i sjette och sjunde klasserna samt 20 kronor för lärjunge i Övriga
klasser, dock att medellöse lärjungar till högst 15 procent och mindre
bemedlade till högst 20 procent af hela närvarande lärjungeantalet i
hvardera gruppen af klasser skulle kunna befrias, de medellöse från hela
och de mindre bemedlade från halfva den nya afgiften.

Bill. till Rikta. Blot. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 7 Hiift.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I 1887 års kongl. proposition i läroverksfrågan föreslogs:
att lärjunge, som vore vid allmänt läroverk inskrifven, skulle, förutom
nu utgående afgifter, från och med vårterminen 1888 för hvarje termin
erlägga till statsverket:

inom lista, 2:dra och 3:dje klasserna 10 kronor,

» 4:de och 5:te klasserna............... 20 » ,

» 6:te och 7:de » ............. 30 » ;

att befrielse från nämnda afgift skulle kunna beviljas medellöse lärjungar,
så vida de genom fallenhet för studier, flit och godt uppförande
ansåges böra till erhållande af denna förmån komma i åtanke;

att befrielse från afgiftens halfva belopp skulle kunna beviljas mindre
bemedlade lärjungar, som uppfylde det för hel befrielse stadgade vilkor;

att å hvarje skolstadium (klasserna 1—3, 4—5 samt 6—7) icke
mer än 15 procent af stadiets hela lärjungeantal finge erhålla hel befrielse
och icke mer än 20 procent half sådan, hvarvid dock, om så pröfvades
nödigt, två halfva befrielser skulle kunna ersätta en hel sådan eller
omvändt, blott att hela det för hvarje termin inom stadiet debiterade afgiftsbeloppet
ej understege 75 procent af hvad det skulle utgöra, om alla
lärjungarne erlade full afgift;

att förslag å de lärjungar, som skulle komma i åtnjutande af befrielse,
upprättades af en nämnd, bestående af läroverkets rektor såsom ordförande,
klassföreståndaren för den klass eller afdelning, som frågan i hvarje fall
gälde, samt två af lärarekollegiet, en af läroverksstadens kommunalstyrelse
och två af vederbörande landsting valde ledamöter, hvilket förslag derpå
skulle underställas eforus till pröfning och stadfästelse;

att uppbörden af samtliga terminsafgifter skulle verkställas på utsatt
tid, minst 14 dagar efter det tillkännagifvandet skett angående de beviljade
befrielserna, och senast 8 veckor efter terminens början;

att uppbörden af de till statsverket ingående afgifterna skulle redovisas
af rektor, i länen till landtränterierna och i Stockholm till statskontoret,
för vårterminen före juni månads och för höstterminen före december
månads slut;

att lärjunge, som ej före lästerminens utgång erlagt stadgade afgifter,
skulle från läroverket uteslutas och ej finge vare sig i detta eller annat
statens läroverk intagas, förr än den resterande afgiften blifvit gulden;
samt

att om lärjunge, som enligt näst föregående punkt blifvit från läroverket
utesluten, önskade erhålla afgångsbetyg, sådant finge för honom
utfärdas; dock att å detsamma skulle antecknas den skuld, i hvilken han
häftade på grund af uraktlåtenheten att de stadgade afgifterna erlägga.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Då emellertid nyss berörda proposition, i följd af riksdagens upplösning,
icke kom under dess behandling, aflat Kongl. Maj:t ny proposition
angående ändrade bestämmelser med afseende på de allmänna läroverken
och pedagogierna till 1890 års Riksdag. I denna upptogos oförändrade
de förslag, som i 1887 års proposition framstäldes med afseende
på lärarnes löne- och pensionsreglering, men vidtogs den ändring i de förut
föreslagna bestämmelserna angående förhöjning af lärjungarnes terminsafgifter,
att dylik förhöjning icke skulle ifrågakomma i de tre lägsta klasserna,
utan endast i de högre, från och med den fjerde, nemligen inom
4:de och 5:te klasserna med 20 kronor och inom 6:te och 7:de klasserna
med 30 kronor; hvarförutom föreslogs, att lärjunge, som intagits i den afdelning
af Jakobs läroverk i Stockholm, der olika årsklasser skulle undervisas
tillsammans, måtte befrias från all terminsafgift.

Såsom skäl för denna ändring anförde dåvarande föredraganden, att
han likasom 1882 års läroverkskomité lade synnerlig vigt dervid, att de
tre nedersta klasserna hade till eu af sina uppgifter att meddela den grundläggande
bildning, hvaraf ett stort antal yrkesidkare vore i behof utöfver
hvad som i folkskolan kunde erhållas, äfvensom dervid, att det just vore
i dessa klasser, som erfarenhet skulle vinnas, huruvida gossen hade den
håg och den begåfning för studier, att verkligt skäl för honom förefunnes
att fortsätta på studiebanan. Det skulle derför vara föga välbetänkt att
genom förhöjning af redan för handen varande terminsafgifter, af hvilka
den del, som utginge till ljus- och vedkassan, måste af alla gäldas, försvåra
tillträdet till dessa klasser, i synnerhet som genom lästidens förlängning
underhållskostnaden för ett flertal lärjungar måste blifva i någon
mån större än förut. Den kontanta utgift, som förhöjningen af terminsafgiften
komme att medföra, skulle säkerligen hindra mången väl begåfvad
men fattig gosse från inträde i skolan och sålunda betaga honom tillfället
att der visa hvad han dugde till. Mången skulle äfven deraf tvingas att
utgå i det praktiska lifvet utan de kunskaper, han i allmänna läroverkets
lägre klasser lätt kunnat vinna och som han i sin följande verksamhet
utan tvifvel mer än en gång komme att sakna. Den uppoffring, statsverket
skulle göra genom att afstå från all till detsamma ingående afgift af lärjungarne
i de tre lägsta klasserna, skulle derför fullt uppvägas deraf, att
undervisningen i dessa klasser fortfarande blefve i det närmaste afgiftsfri,
hvarigenom ej blott en väl behöflig lättnad bereddes mindre bemedlade
föräldrar vid deras barns uppfostran, utan ock för staten öppnades eu
större möjlighet att med fullt dugande förmågor tillgodose sina mångfaldiga
behof.

Hvad slutligen anginge förslaget att befria de lärjungar, som vunnit

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

inträde i den afdelning af Jakobs läroverk, der olika årsklasser skalle
undervisas tillsammans, från all terminsafgift, hade detta förslag framstälts,
emedan det ansetts nödvändigt eller åtminstone lämpligt att bereda dessa
lärjungar någon liten förmån, då i hufvudstaden erbjödes rikt tillfälle till
erhållande af särskild undervisning i hvarje årsklass.

Det särskilda utskottet vid 1890 års riksdag yttrade med afseende å
terminsafgifterna hufvudsakligen följande.

Hvad anginge frågan, huru vida de nuvarande terminsafgifterna, hvilka
enligt läroverkskomiténs utredning i medeltal uppginge för de minst betalande
till 11 kronor, för de halfbetalande till 20 kronor 50 öre och för
de fullt betalande till 30 kronor för helt år, borde höjas förmedelst påläggande
af till statsverket ingående afgifter, hyste visserligen flere af
särskilda utskottets ledamöter stora betänkligheter mot vidtagandet af eu
sådan åtgärd, men utskottet ansåge sig dock kunna ansluta sig till den af
1882 års statsutskott uttalade åsigten, då de föreslagna befrielserna syntes
vara af det omfång, att svårare olägenheter borde kunna undvikas, och
då den lönereglering för de allmänna läroverkens lärare, hvilken utskottet ansåge
nödig, endast i sammanhang med nämnda höjning syntes kunna genomföras.
Utskottet tillstyrkte alltså de nuvarande terminsafgifternas höjning.

Med afseende åter på de klasser, af hvilkas lärjungar förhöjda afgifter
skulle utkräfvas, kunde utskottet ej finna annat, än att sådana afgifter
borde, såsom Kongl. Maj:t åren 1882 och 1887 föreslagit, utgå jemväl
af de tre lägsta klassernas lärjungar, då ju dessa klasser undervisades af
samma slags lärare och enligt samma läroplan som de öfriga. Om afgiften
till statsverket för dessa klasser, i enlighet med läroverkskomiténs
förslag och Kongl. Maj:ts framställning till Riksdagen år 1887, sattes så lågt
som till 10 kronor i terminen, och om möjlighet till befrielse från hela
eller halfva afgiften medgåfves i den utsträckning, hvarom Kongl. Maj:t
hemstält, samt om dessutom sådan befrielse, såsom Kongl. Majd, i olikhet
med läroverkskomitén, föreslagit, kunde vinnas redan första terminen af
vistelsen i skolan, kunde inga väsentliga olägenheter anses följa af förhöjningen
i terminsafgiften äfven i de tre lägsta klasserna. Genom en sådan
förhöjning skulle ock den ökning af det nuvarande anslaget till de allmänna
läroverken och pedagogierna, hvilken lärarnes lönereglering skulle
medföra, kunna ske utan statsverkets ytterligare betungande.

Utskottet ansåg således, att till statsverket ingående afgifter borde påläggas
icke blott lärjungarne i de allmänna läroverkens fide och högre
klasser till de af Kongl. Majd föreslagna beloppen, utan äfven till ett belopp
af 10 kronor terminligen lärjungarne i samma läroverks tre nedersta klasser.

Den af Kongl. Majd föreslagna inskränkningen med afseende på ter -

Statsutskottets Utlåtande X:o 9.

minsafgifter vid Jakobs läroverk syntes utskottet, på de i propositionen
anförda skäl, böra godkännas.

Vid de i statsrådsprotokollet föreslagna närmare bestämmelserna angående
terminsafgiftcrna både utskottet intet att anmärka utom i fråga
om sammansättningen af den nämnd, som både att upprätta förslag å de
lärjungar, som skulle komma i åtnjutande af befrielse från de till statsverket
ingående afgifterna. Utskottet ansåg nemligen, att denna nämnd
vore väl talrik och att icke flere än två representanter för läroverket vore
erforderliga, samt att derför de två af lärarekollegiet valde medlemmarne
borde utgå.

1 öfverensstämmelse med utskottets sålunda uttalade åsigter formulerades
ock dess hemställan till Riksdagen. Denna hemställan blef af
Andra Kammaren bifallen. Första Kammaren åter beslöt att bifalla hvad
utskottet hemstält i denna punkt, dels med den inskränkningen, att någon
förhöjning af terminsafgifterna icke skulle ega rum i de tre lägsta klasserna,
och dels under det vilkor, att den af utskottet föreslagna aflöningen
för lärarne vid de allmänna läroverken faststäldes.

Vid denna utgång af saken förklarade utskottet, att, derest på grund
af kamrarnes skiljaktiga beslut den föreslagna löneregleringen för lärarne
icke faststäldes, jemväl frågan om införande af till statsverket ingående
terminsafgifter måste anses hafva förfallit. Då emellertid utskottet frarnstält
förslag till sammanjemkning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
lärarnes aflöning, ansåg utskottet sig äfven böra framställa förslag till sammanjemkning
af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om terminsafgifterna,
och hemstälde utskottet i detta syfte — med erinran derom att, då enligt
utskottets åsigt frågan om förändring af Jakobs läroverk i följd af kamrarnes
skiljaktiga beslut derom förfallit, vid nämnda läroverk icke komme
att finnas någon afdelning, der olika årsklasser undervisades tillsammans —
att kamrarne, med frånträdande af sina förut i ärendet fattade beslut, måtte
medgifva, att, under vilkor att den af utskottet föreslagna aflöning för
lärarne vid de allmänna läroverken faststäldes, läijungarne vi de allmänna
läroverken måtte från och med vårterminen 1891, utom förut bestämda afgifter,
åläggas eu terminlig, till statsverket ingående afgift till belopp af
10 kronor för lärjunge i första, andra och tredje klasserna, af 20 kronor
för lärjunge i fjerde och femte klasserna samt af 30 kronor för lärjunge i
sjette och sjunde klasserna, dock med den inskränkning, att, eldigt de närmare
bestämmelser, som af Kongl. Maj:t i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet angifna grunder kunde komma att fastställas,
medellöse lärjungar till högst tjugu procent och mindre bemedlade till
högst trettio procent af hela närvarande lärjungeantalet skulle kunna be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

fnas, de medellöse från afgiftens hela och de mindre bemedlade från dess
halfva belopp; dock att den nämnd, som hade att upprätta förslag å de
lärjungar, som i de högre och femklassiga läroverken skulle komma i åtnjutande
af befrielse, borde bestå af läroverkets rektor såsom ordförande,
klassföreståndaren för den klass eller afdelning, som frågan i hvarje särslcildt
fall gälde, samt en af läroverksstadens kommunalstyrelse och två
af vederbörande landsting valde ledamöter.

Första Kammaren biföll denna hemställan, men Andra Kammaren afsteg
densamma och förklarade sig vidblifva sitt förra beslut.

På de skäl, som anfördes af särskilda utskottet vid 1890 års riksdag,
har nuvarande chefen för ecklesiastikdepartementet förklarat sig anse särskilda
till statsverket ingående terminsafgifter böra utgå af lärjungarne så
väl i de tre lägsta som i de öfriga klasserna, äfvensom till de belopp och med
de närmare bestämmelser, som utskottet godkänt eller föreslagit.

I sin ofta nämnda motion (n:o 96 inom Andra Kammaren) hafva
herrar Fr. Berg och Hammarlund hemstält, att Riksdagen måtte besluta
den ändring i Kongl. Maj:ts nu framlagda proposition rörande allmänna
läroverken, att terminsafgifterna i de tre lägsta klasserna sättas till 50
kronor i terminen, men i de följande alldeles bortfalla.

Till stöd för detta sitt förslag hafva motionärerna, som anse, att
undervisningen äfven fortfarande bör vara kostnadsfri, andragit, att avgifter
borde upptagas i de klasser af allmänna läroverken, Indika i det
hela taget blott vore ett slags »dubletter» till motsvarande klasser af den
för alla kostnadsfritt tillgängliga folkskolan.

Förutom det att en sådan åtgärd, som den af motionärerna förordade,
utan tvifvel komme att göra de allmänna läroverken nästan uteslutande
tillgängliga för de mera bemedlades söner, synes det ur principiel synpunkt
origtigt att icke fordra några afgifter i de högre klasserna, i hvilka undervisningen
ställer sig betydligt dyrare än i de tre lägsta.

Herr J. Eklund har i fråga om terminsafgifterna i en inom Andra
Kammaren väckt motion (n:o 101) föreslagit, att, under förutsättning det
Kongl. Maj:ts framställning rörande lärarnes vid rikets högre allmänna
läroverk aflöning vunne Riksdagens bifall, Riksdagen ville bestämma angående''
de dervid fogade vilkor om höjda terminsafgifter för lärjungarne,
det denna förhöjning måtte komma att grunda sig, icke på bestämda belopp,
utan på lärjunges föräldrars, målsmans eller hans egen bevillning
till staten, att utgå med lika belopp eller del deraf, fördelad på läsårets
båda terminer.

Med afseende å detta förslag vill utskottet anmärka, att, om detsamma

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

också vid första påseendet skulle kunna synas i viss man tilltalande, det
dock säkerligen skulle i tillämpningen visa sig i det närmaste outförbart.
I motionen har med skärpa framhållits, att det skulle vara staten ovärdigt
att, såsom i den kong!, propositionen föreslagits, låta å afgångsbetyg
för lärjunge, för hvilken terminsafgift icke blifvit erlagd, anteckna den
skuld, hvari han häftade på grund af uraktlåtenhet att erlägga stadgade
afgifter. Utskottet anser sig böra i denna fråga fästa uppmärksamheten
derpå, att dylik anteckning torde vara nödvändig för att förekomma,
att en på grund af nyssnämnda uraktlåtenhet från ett läroverk utesluten
läi''junge vinner inträde vid annat läroverk.

Utskottet har för sin del icke funnit skäl till någon erinran emot de
af Kong! Maj:t föreslagna terminsafgifterna.

Då utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts
förslag angående ombildning af de treklassiga allmänna läroverken och
pedagogierna, samt till följd deraf någon reglering af lönerna för lärarne
vid dessa skolor icke kan för närvarande ifrågakomma, har utskottet ansett,
att beslut icke nu bör fattas om införandet af terminsafgifter vid
nyssnämnda skolor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet:

a) att Riksdagen, med anledning af Kongl. Maj:ts
proposition samt herrar I. Månssons och J. Nydahls i ämnet
väckta motioner, må — under förutsättning ej mindre
att lästiden vid de högre och femklassiga allmänna läroverken
så utsträckes, att lärarnes tjenstgöringstid kommer
att uppgå till 39 veckor om året, än äfven att Riksdagen
beslutar införandet af särskilda terminsafgifter, på sätt
i denna punkt under mom. c) föreslås, samt med
vilkor att sådana ändringar i stadgan för rikets allmänna
läroverk före utgången af år 1893 vidtagas, att
dels, i öfverensstämmelse med chefens för ecklesiastikdepartementet
i yttrande till statsrådsprotokollet den 7
februari 1890 framstälda åsigt, det nuvarande latinska
öfversättningsprofvet i mogenhetsexamen borttages, dels
latinets inträde i läroverken uppskjutes till nuvarande
sjette klass, utan att de åt detta språk i de fyra öfre
klasserna nu anslagna lärotimmar ökas — för lärarne
vid de högre och femklassiga allmänna läroverken be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

stämma följande löneförmåner, att milla från och med
år 1893:

för rektorer: vid högre läroverk två lönegrader å 1)
3,500 kronor och 2) 4,000 kronor, jemte tjenstgöringspenningar
1,500 kronor, med rätt till uppflyttning i
andra lönegi’aden efter tio års väl vitsordad tjenstgöring
såsom rektor vid sådant läroverk; vid de femklassiga
läroverken i Stockholm lön 3,200 kronor, tjenstgöringspenningar
1,300 kronor; vid Övriga femklassiga läroverk
två lönegrader å 1) 2,700 kronor och 2) 3,200 kronor,
jemte tjenstgöringspenningar 1,300 kronor, med rätt till
uppflyttning i andra lönegraden efter tio års väl vitsordad
tjenstgöring såsom rektor vid femklassigt läroverk;
hvarförutom rektorerna vid alla dessa läroverk
må af vederbörande kommuner såsom hittills åtnjuta
fri hostad eller hyresersättning;

för lektorer: fyra lönegrader å l) 2,100 kronor,

2) 2,600 kronor, 3) 3,100 kronor och 4) 3,600 kronor,
jemte tjenstgöringspenningar 1,400 kronor, med rätt till
uppflyttning från lägre till närmast högre lönegrad efter
fem års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring;

för adjunkter vid högre och femklassiga läroverk:
fyra lönegrader å l) 1,500 kronor, 2) 2,000 kronor,

3) 2,500 kronor och 4) 3,000 kronor, jemte tjenstgöringspenningar
1,000 kronor, med uppflyttningsrätt lika som
lektorer;

för musiklärare: vid högre läroverk tre lönegrader
å l) 1,000 kronor, 2) 1,200 kronor, 3) 1,400 kronor,
med rätt till uppflyttning från lägre till närmast högre
lönegrad enligt samma grunder, som gälla för lektorer
och adjunkter; vid femklassiga läroverk lön 500 kronor;

för gymnastiklärare: vid högre läroverk tre lönegrader
å l) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor, 3) 1,600
kronor, med uppflyttningsrätt lika som musiklärare; vid
femklasssiga läroverk lön 600 kronor;

för teckning slär are: vid högre läroverk med befattning
af l:sta klassen tre lönegrader å 1) 2,000 kronor,
2) 2,250 kronor och 3) 2,500 kronor; med befattning
af 2:dra klassen tre lönegrader å 1) 1,500 kronor,
2) 1,750 kronor, 3) 2,000 kronor; med befattning af

Statsutskottets Utlåtande N:o 9

3:dje klassen tre lönegrader ål) 1,200 kronor, 2) 1,400
kronor och 3) 1,600 kronor, alla med uppflyttningsrätt
lika som musiklärare; vid femklassiga läroverk lön 600
kronor;

att gymnastiklärare skall vara skyldig tjenstgöra för
den faststälda lönen vid högre läroverk 16 timmar i
veckan; vid femklassiga läroverk 8 timmar i veckan;
samt teckningslärare vid högre läroverk med befattning
af lista klassen 25, med befattning af 2:dra klassen 20,
med befattning af 3:dje klassen 16 timmar i veckan;
vid femklassiga läroverk 8 timmar i veckan; men att
ytterligare tjenstgöringsskyldighet må kunna åläggas
gymnastik- och teckningslärare mot ersättning af 75
kronor för hvarje timme i veckan under helt läsår åt
lärare vid femklassigt. läroverk eller i första och andra
lönegraden vid högre läroverk samt af 100 kronor åt
lärare i tredje lönegraden;

att gymnastiklärare vid högre läroverk, som icke
sjelf eger erforderlig skicklighet att meddela undervisning
i exercis och militäröfningar, skall på egen bekostnad
aflöna det biträde, som i sådant hänseende
pröfvas behöfligt och af vederbörande godkännes;

att tjenstgöringspenningarna skola för alla lärare,
rektorerna undan tagne, beräknas utgå för läsår med 39
läsveckor; att de i rektorernas aflöning ingående tjenstgöringspenningar
skola beräknas utgå för kalenderår,
men till olika belopp för läsåret och för ferierna, efter
särskilda bestämmelser, som af Kongl. Maj:t fastställas;
samt att tjenstgöringspenningarna icke få af tjenstens
innehafvare uppbäras under tjenstledighet, dock att, om
rektor eller lektor, som är domkapitelsledamot, endast
åtnjuter ledighet från domkapitelsgöromålen, afdrag å
tjenstgöringspenningarna icke må ske;

att för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade
aflöning, som enligt denna lönereglering kommer lärare
till del, skola gälla såsom vilkor: 1) att lärare, som
enligt hittills gällande stat är berättigad till ersättning
för indelt lön, skall frånträda sin rätt till nämnda ersättning;
2) att nuvarande innehafvare af lön, i hvilken
ingår afkomst af prebendehemman och lägenheter eller
Bih. till 1 tik sd. Prof. 18.92. 4 Samt. / Af,i. 7 lliift. 8

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

andra särskilda förmåner utom kontanta penningar, skall
vara pligtig att, sedan en undersökning af dessa förmåners
beskaffenhet samt uppskattning af deras ekonomiska
värde egt rum, vidkännas antingen förmånernas
indragning till statsverket mot ersättning i penningar
till det belopp, hvartill de äro i stat beräknade, eller
den minskning i statsverkets löneanslag till tjensten,
som kan i vederbörlig ordning varda beslutad, dock
icke till större belopp än som motsvarar den löneförbättring,
som löntagaren vid nu föreslagen lönereglering
kan komma att vinna; 3) att den genom cirkulären
den 20 mars 1858 och den 29 december
1860 stadgade skyldighet för visse lärare att, i händelse
de genom inträffade förändringar skulle finnas umbärlige
vid det läroverk, der de äro anstälde, inträda i
tjenstgöring vid annat läroverk helst inom stiftet, skall
åligga äfven öfriga vid de högre och femklassiga allmänna
läroverken anstälde lärare, intill dess de uppnått
45 års ålder; samt 4) att lärare skall vara skyldig att
från tjensten afgå med pension enligt de bestämmelser,
som i sammanhang med denna lönereglering fastställas;
äfvensom

att hvarje lärare, som varder utnämnd till tjenst,
med hvilken rätt till särskilda förmåner är förenad,
skall vara underkastad den minskning i aflöning från
statsverket, som Kongl. Maj:t framdeles kan finna lämpligt
besluta, till ett belopp, icke öfverstigande det, hvartill
de i lönen ingående särskilda förmåner efter skälig
uppskattning sig belöpa;

b) att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts
framställning, må, med afseende på de extra ordinarie
ämneslärarnes aflöning, besluta:

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 59

examen, som enligt gällande bestämmelser medför behörighet
till lärarebefattning, vederbörligen genomgått
stadgad profårskurs, uppbära arfvode efter 1,800 kronor,
men eljest efter 1,500 kronor för år räknadt;

c) att Riksdagen, med afslag å såväl herrar Fr. Bergs
och Hammarlunds förslag angående förhöjda terminsafgifter
i de allmänna läroverkens tre nedersta klasser
som herr J. Eklunds ofvan berörda motion, må besluta:

att — under förutsättning att den föreslagna löneregleringen
för lärarne vinner fastställelse — lärjunge,
som är vid högre eller femklassigt allmänt läroverk inskrifven,
skall, förutom nu utgående afgifter, från och
med vårterminen 1893 för hvarje termin erlägga till
statsverket:

inom lista, 2:dra och 3:e klasserna 10 kronor,

> 4:de och 5:te klasserna........... 20 »

» 6:te och 7:de » ...........30 »

att befrielse från nämnda afgift må kunna beviljas
medellöse lärjungar, så vida de genom fallenhet för studier,
flit och godt uppförande anses böra till erhållande
af denna förmån komma i åtanke;

att befrielse från afgiftens halfva belopp må kunna
beviljas mindre bemedlade lärjungar, som uppfylla det
för hel befrielse stadgade vilkor;

att å hvarje skolstadium (klasserna 1—3, 4—5 samt
6—7) icke mer än 15 procent af stadiets hela lärjungeantal
må erhålla hel befrielse och icke mer än 20 procent
half sådan, hvarvid dock, om så pröfvas nödigt, tvä
halfva befrielser må kunna sättas i stället för en hel
sådan eller omvändt, blott att hela det för hvarje termin
inom stadiet debiterade afgiftsbelopp ej understiger
75 procent af hvad det skulle utgöra, om alla lärjungarne
erlade full afgift;

att förslag å de lärjungar, som skola komma i åtnjutande
af befrielse, upprättas af en nämnd, bestående
af läroverkets rektor såsom ordförande, klassföreståndaren
för den klass eller afdelning, som frågan i hvarje
särskild! fall gäller, samt en af läroverksstadens kommunalstyrelse
och två af vederbörande landsting valda

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ledamöter, hvilket förslag derpå underställes eforus till
pröfning och stadfästelse;

att uppbörden af samtliga terminsafgifter verkställes
på utsatt tid, minst 14 dagar efter det tillkännagifvande
skett angående de beviljade befrielserna, och senast 8
veckor efter terminens början;

att uppbörden af de till statsverket ingående afgifterna
redovisas af rektor, i länen till landtränteri erna
och i Stockholm till statskontoret, för vårterminen före
juni månads och för höstterminen före december månads
slut;

att lärjunge, som ej före läseterminens utgång erlagt
stadgade avgifter, skall från läroverket uteslutas, intill
dess den resterande afgiften blifvit gulden; samt

att, om lärjunge, som enligt näst föregående punkt
blifvit från läroverket utesluten, önskar erhålla afgångsbetyg,
sådant må för honom utfärdas; dock att å detsamma
skall antecknas den skuld, i hvilken han häftar
på grund af uraktlåtenheten att erlägga de stadgade
afgif terna;

d) att Riksdagen, med anledning af herrar I. Månssons,
Fr. Bergs och Hammarlunds samt T. Lyttkens’
motioner, måtte för sin del besluta, att nuvarande första
klassen vid samtliga högre och femklassiga läroverk
indrages, att inträdesåldern till den blifvande första
klassen bestämmes till fylda 10 år och att fordringarna
för inträde deri förhållandevis ökas, dock så att för intagning
i densamma ej fordras insigt i något ämne,
hvari folkskolan icke meddelar undervisning, samt att
med anledning häraf det i reservationsanslaget till allmänna
läroverken under åttonde hufvudtiteln på ordinarie
stat ingående anslaget till arfvoden åt extra och
vikarierande lärare samt till oförutsedda behof minskas
med 55,000 kronor, eller från 135,000 kronor till 80,000
kronor; samt

e) att herrar I. Lyttkens’, I. Månssons och J. Nydahls
motioner i öfrigt äfvensom herr S. J. Kardells
ofvan berörda motion icke må till någon Riksdagens
vidare åtgärd föranleda.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ll:o) I nionde punkten har Kongl. Maj:t vidare föreslagit: Ang.

d) med afseende på mindre läroverks ombildning m. , , , "''liga

att treklassiga allmänna läroverken i Söderköping, \ irpmerby, Askev-iäroi-erk
sund, Sala, Sölvesborg, Trelleborg, Marstrand, Strömstad, Åmål, Filipstad,!- 9
Skellefteå och Örnsköldsvik, tvåklassiga pedagogierna i Södertelge, KöpingL''ö.
och Nora samt enklassiga pedagogien i Simrishamn må ombildas till mindre,
allmänna läroverk med tre ämneslärare, under vilkor att vederbörande
kommun åtager sig att tillhandahålla erforderliga och lämpliga undervisningslokaler
och bostad eller hyresersättning åt rektor;

att under samma vilkor, som i föregående punkt nämnts, ett nytt
mindre, allmänt läroverk med tre ämneslärare må upprättas i Motala;

att treklassiga allmänna läroverken i Alingsås, Falköping, Engelholin,

Var berg och Arvika må ombildas till mindre, allmänna läroverk med fyra
ämneslärare, under vilkor att vederbörande kommun åtager sig samma
skyldigheter med afseende på undervisningslokaler och rektorsbostad, som
föreslagits beträffande dylikt läroverk med tre ämneslärare;

att förslag å de lärjungar, som skola komma i åtnjutande af befrielse
från den till statsverket ingående terminsafgiftens hela eller halfva belopp,
må upprättas af en nämnd, bestående af läroverkets rektor såsom ordförande,
en af vederbörande landsting och en af läro verk sstadens kommunalstyrelse
vald medlem, hvilket förslag derpå underställes eforus till pröfning och
stadfästelse;

att lärarepersonalen vid ett mindre läroverk med tre ämneslärare må
utgöras af: en rektor med en aflöning af 3,500 kronor, deraf 1,000 kronor
tjenstgöringspenningar, och ett ålderstillägg å 500 kronor efter 10 års väl
vitsordad tjenstgöring såsom rektor, jemte fri bostad; en adjunkt med
väldig adjunktsaflöning; en kollega med lön af 2,000 kronor jemte 2 ålderstillägg,
hvartdera å 250 kronor, efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring; en musiklärare med arfvode af 300 kronor; en gymnastiklärare
med arfvode af 300 kronor och tjenstgöringsskyldighet af 4 timmar
i veckan; samt en teckningslärare med arfvode af 500 kronor och undervisningsskyldighet
af 7 timmar i veckan;

att angående lärarepersonalen vid mindre läroverk med 4 ämneslärare
må gälla samma bestämmelser, som vid läroverk med 3 ämneslärare med
undantag deraf, att lärarepersonalen ökas med en adjunkt;

att rektorerna vid de i föregående punkter afsedda läroverken må tillsättas
på förordnande under viss tid, och att samtlige lärare vid dylikt
läroverk må vara förbundne att, derest läroverket upphör eller förändras,
öfvertaga den tjenstgöring vid läroverk, som Kongl. Maj:t kan finna skäl
dem anvisa;

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att lärarne vid de treklassiga allmänna läroverk och de pedagogier,
som föreslagits till ombildning, må, intill dess ombildningen hunnit verkställas
eller annorlunda varder bestämdt, åtnjuta de löneförmåner, som
hittills till dem utgått;

att de mindre läroverken må inrättas enligt realliniens undervisningsplan
med de ändringar deri, som på framställning af vederbörande kommunalstyrelse
eller läroverkskollegium kunna af Kongl. Maj:t medgifvas;
samt

att mindre läroverk må på framställning af vederbörande kommunalstyrelse
kunna inrättas såsom samskola för gossar och flickor, och att i
sådant fall Kongl. Maj:t må ega att — med undantag af rektorsbefattningen
— utbyta de å läroverkets stats upptagne manlige lärare mot fast
anstälda ämneslärarinnor med en aflöning af 1,500 kronor, deraf 600
kronor tjenstgöringspenningar, och två ålderstillägg, hvartdera å 250 kronor,
efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, äfvensom att för
undervisningens anordnande använda de å läroverkets stat härigenom besparade
beloppen; allt under vilkor att vederbörande kommun åtager sig
att gälda de kostnader, som för undervisningens uppehållande blifva
erforderliga utöfver hvad läroverkets stat upptager och det särskilda statsbidrag,
hvarom i nästa punkt förmäles;

e) med afseende å behofvet af särskildt statsbidrag till vissa mindre
läroverk:

att bevilja ett förslagsanslag å 8,000 kronor, hvaraf bidrag må kunna
lemnas till undervisningens uppehållande vid mindre, såsom samskola inrättadt
allmänt läroverk, då det i läroverkets stat upptagna anslag visat
sig icke vara tillräckligt för ändamålet; dock att berörda bidrag icke må
öfverstiga det belopp, hvartill de till statsverket inflytande terminsafgifterna
från läroverket under kalenderåret uppgått;

f) med afseende å förändrade anordningar vid Jakobs femklassiga
läroverk i Stockholm:

att profårskurs för blifvande lärare vid mindre läroverk med tre eller
fyra ämneslärare må anordnas vid Jakobs läroverk, och att vid detta läroverk
må för sådant ändamål inrättas en särskild afdelning, samt att till
bestridande af kostnaderna härför må af reservationerna å anslagen till de
allmänna läroverken användas ett belopp af högst 14,200 kronor årligen;

att lärjunge, som intagits vid den afdelning af Jakobs läroverk, der
olika årsklasser undervisas tillsammans, må befrias från all terminsafgift;
samt

att gymnastiklärarebefattningen vid Jakobs läroverk må indragas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft dels ett
af herrar Fr. Berg och Hammarlund i tredje punkten af deras förut omnämnda
motion (n:o 96 i Andra Kammaren) framstäldt förslag att Riksdagen
måtte, med förkastande af den nu framlagda regeringspropositionen
rörande sm ålär o verk ens ombildning, hos Kongl. Maj:t anhålla om framläggande
för Riksdagen af förslag angående upprättande af »mellan skolor»
(»realskolor», »borgareskolon) enligt följande grunder:

1. »Mellanskolans» syfte bör vara att tillgodose de lärjungars bildningsbehof,
hvilka kunna fortsätta sina studier utöfver den egentliga folkskoleåldern
(6—12 eller 7—13 år), men vid den s. k. konfirmationsåldeni
(15, 16 år) måste lemna skolan för att öfvergå till de olika praktiska
lefnadskallen.

2. »Mellanskolan» bör vara tillgänglig för så väl gossar som flickor
samt förses med så väl manliga som qvinliga lärarekrafter.

3. Den undervisning, soin »mellanskolan» skall meddela, bör afse
»allmänt medborgerlig bildning»: icke någon speciel grundläggning för
lärda studier, utan endast bibringandet af ett kunskapsmått, som kan anses
motsvara det praktiska lifvets behof för de många, som icke fortsätta
studierna utöfver 15 till 16 års ålder.

4. För de lärjungar, hvilka fullständigt inhemtat »mellanskolans» kurs,
bör vara anordnad en särskild afgångspröfning, hvars genomgående medför
vissa rättigheter.

5. Fordringarna för inträde i »mellanskolans» första årsklass böra
vara fylda 12 år samt fullständig kännedom af det kunskapsmått, som en
väl ordnad folkskola kan bibringa.

6. Undervisningen i »mellanskolan» bör, liksom nu i folkskolan och
i den »högre folkskolan», vara alldeles afgiftsfri.

7. Folkskolelärare eller folkskolelärarinnor, som, på sätt Kongl. Mnj:t
genom särskilda bestämmelser kan finna lämpligt föreskrifva, styrkt sig
ega de för undervisning i »mellanskolan» erforderliga kunskaper och färdigheter,
böra vid densamma kunna vinna anställning.

8. Kostnaderna för »mellanskolan» böra bestridas dels af staten, dels
af kommunen, detta enligt väsentligen samma grunder, som nu gälla för
folkskolan och som af 1882 års läroverkskomité föreslogos beträffande de
då ifrågasatta »kommunalskolorna».

9. »Mellanskola» bör kunna upprättas på alla sådana orter, der behofvet
af en dylik bildningsanstalt gör sig så känbart, att vederbörande
kommun vill åtaga sig de dermed förbundna utgifterna;

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dels ock två likaledes inom Andra Kammaren väckta motioner, nemligen
n:o 79 af herr vice talmannen A. P. Danielson och n:o 157 af herr
V. Vahlin, i hvilka motioner yrkas,

af herr Danielson: att Riksdagen ville besluta, att i Kongl. Maj:ts
proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof af den
16 dennes, under åttonde hufvudtiteln 9 punkten mom. d) förekommande
förslag i afseende på de mindre läroverkens ombildning, må tilläggas: att
i staden Borgholm äfven måtte upprättas ett allmänt läroverk med tre
ämneslärare, att till dessa lärares aflöning må uppföras lika anslag, som
är beräknadt för afsedda läroverken i Söderköping, Vimmerby och Askersund
med flere, och under enahanda vilkor som i statsrådsprotokollet af
den 13 dennes under förenämnda punkt och mom. och i öfrigt i sagda
protokoll äro närmare derför utförda, samt att läroverket i Borgholm må,
på framställning af vederbörande kommunalstyrelse, kunna inrättas såsom
Barnskola för gossar och flickor på sätt och vilkor som i omförmälda
statsrådsprotokoll äro angifna eller Riksdagen kan finna lämpligt bestämma; och

af herr Vahlin, med hvilken herr B. P. Ersson instämt: att
Riksdagen behagade besluta, att Hedemora tvåklassiga pedagogi skall ombildas
till mindre, allmänt läroverk med trenne ämneslärare, under de vilkor
i öfrigt, som i Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen af den 16 januari
innevarande år om statsverkets tillstånd och behof under 8:de hufvudtiteln,
punkt 9 mom. d) för dylika läroverk finnas angifna; samt att härför
erforderligt anslag skall i de allmänna läroverkens stat upptagas.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet den 13 sistlidne januari har
chefen för ecklesiastikdepartementet till en början lemna! en öfversigt af
de olika förslag till ombildning af de mindre, allmänna läroverken, hvilka
framstälts under de senare åren. Till undvikande af allt för stor vidlyftighet
tillåter sig utskottet att hänvisa till denna öfversigt, som återfinnes
å sid. 57—73 i berörda protokoll. Utskottet har dock ansett sig böra
bär erinra om hufvuddragen i omförmälda förslag.

1 sammanhang med sitt förslag, att de pedagogier och treklassiga allmänna
läroverk, hvilkas lärjungeantal i medeltal under åren 1873—1882
ej uppgått till 30, skulle indragas, föreslog 1882 års läroverkskomité, att
öfriga till dessa grupper hörande läroverk skulle ombildas till s. k. kommunalskolor.

Dessa skolor, som skulle bekostas af staten och vederbörande kommuner
gemensamt, skulle hafva till uppgift att inom mindre kommuner,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

der upprättandet af vanliga allmänna läroverk ej kunde sättas i fråga,
med större kraft och till större omfång, än i folkskolan vore möjligt, efter
bästa förmåga utveckla ungdomens själs- och kroppskrafter, ett mål, som
utan tvifvel kunde nås på många olika vägar. Derför skulle ock hvarje
kommunalskolas styrelse, som borde bestå af en utaf Kongl. Maj:t förordnad
ordförande, skolans föreståndare samt tre af kommunen valde medlemmar,
ega rätt att uppgöra stadga för undervisningen och ordningen
vid skolan. Ty berörda skolstyrelse kände bäst så väl ortens behof och
önskningar som de lärarekrafter, öfver hvilka skolan hade att förfoga för
dessa behofs fyllande. Emellertid borde staten äfven i dessa hänseenden
ega att öfver nämnda skolor utöfva den kontroll, hvartill dess bidrag till
kostnaderna berättigade och som äfven för hvarje skolas eget bästa vore
af största vigt. Såsom allmänna regler skulle dessutom gälla:

att skolan skulle vara i verksamhet minst lika många veckor af året,
som för de allmänna läroverken vore stadgadt;

att lärarnes tjenstgöring för vecka skulle hafva samma omfattning
som adjunkternas vid de allmänna läroverken, dock med skäligt afdrag
för rektor;

att inträdesåldern ej finge understiga fylda 9 år; samt
att minst ett främmande lefvande språk skulle på läroplanen upptagas.

För öfrigt skulle en kommunalskolas styrelse ega den befogenhet och
myndighet öfver skolan, som hittills tillkommit eforus och domkapitel,
blott med någon inskränkning beträffande tillsättning af lärare.

Antalet lärare skulle bero af det normala antalet lärjungar vid skolan,
så att,

då dessa vore 30—44, borde anställas 2 ämneslärare,

» » j 45—54, » » 3 »

» » » 55—64, » » 4 »

» » » 65—74, » » 5 »

Först då lärjungeantalet uppginge till 75, borde upprättandet af ett
vanligt femklassigt allmänt läroverk ifrågasättas.

Då sålunda antalet lärare vore beroende af lärjungeantalet, finge vid
kommunalskola ledig lärarebefattning ej till ansökning kungöras, förr än
Kongl. Maj:ts tillstånd dertill erhållits.

Af ämneslärarne skulle en vara rektor och de öfrige vare sig adjunkter
eller s. k. »andre-lärare».

Af rektorer och adjunkter skulle fordras vanlig adjunktskompetens.
För »andre-lärare» skulle det vara nog med vanlig folkskolelärarekompetens.
Rektorer vid kommunalskolor med 4 eller 5 ämneslärare skulle åtnjuta
Bill. till lliksd. Prat. 1892. 4 Sand. 1 Afd. 7 Höft. 9

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

samma löneförmåner som rektorer vid femklassiga allmänna läroverk, men
för rektorer vid skolor med två eller tre ämneslärare skulle lönen bestämmas
till 3,000 kronor, med två ålderstillägg å 500 kronor efter respektive
5 och 15 års tjenstgöring, utom fri bostad. Adjunkter vid ifrågavarande
skolor skulle hafva samma löneförmåner som vid allmänna läroverk,
och »andre-lärarne» skulle i lön uppbära 2,000 kronor med 2 ålderstillägg
å 250 kronor efter respektive 5 och 10 års tjenstgöring. Vid skolor
med 2 eller 3 ämneslärare skulle utom rektor anställas 1 eller 2 »andrelärare»
och vid skolor med 4 eller 5 lärare utom rektor och 2 »andrelärare»
1 eller 2 adjunkter.

Kostnaderna för kommunalskolorna skulle sålunda fördelas, att staten
bekostade 2/3 af lärarnes minimilöner jemte ifrågakommande ålderstillägg,
under det att kommunerna bekostade af lärarnes minimilöner och öfriga
för skolorna erforderliga utgifter samt sörjde för skollokal och fri bostad
åt skolails föreståndare. Kommunernas kontanta bidrag skulle sålunda
komma att uppgå

för en kommunalskola med 2 lärare till 1,867 kronor,

» » » » 3 >'' » 2,633 »

■n » » » 4 * !> 4,100 »

» » » » 5 » » 4,933 »

Terminsafgifterna, der sådana funnes, skulle ingå till kommunerna.
Beträffande dessa afgifters belopp synes komiténs mening hafva varit, att
kommunerna inom vissa gränser borde ega rätt att, om så ansåges lämpligt,
uttaga högre afgifter af lärjungar, som bodde utom kommunerna, så
vida ej genom öfverenskommelse mellan den kommun, der skolan vore
belägen, och grannkommuner eller landstinget andra bestämmelser kunde
träffas; dock att terminsafgifter vid dessa läroverk icke finge åläggas
lärjungarne till högre belopp än vid de allmänna läroverken.

Ehuru komitén ansåg, att kommunalskolornas hufvudändamål borde
vara att förbereda för direkt utträde i det praktiska lifvet, fann den dock
icke obilligt, särskildt med hänsyn till förutvarande förhållanden i många
af de här ifrågakommande städerna, att möjligheten af en öfvergång från
dessa skolor till de allmänna läroverken åtminstone icke allt för mycket försvårades.
Komitén föreslog derför, att kommunalskola skulle kunna erhålla
så kallad dimissionsrätt till allmänt läroverk på derom gjord ansökning
och efter pröfning af ifrågavarande skolas särskilda förhållanden.

Kongl. Maj:ts proposition till 1887 års den 15 januari sammanträdande
Riksdag angående ändrade bestämmelser med afseende på de allmänna
läroverken och pedagogierna innehöll i föreliggande ämne:

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att vissa uppgifna. treklassiga allmänna läroverk och pedagogier skulle
ombildas till lägre allmänna läroverk med tre ämneslärare, under vilkor
att vederbörande kommun åtoge sig ej blott att tillhandahålla erforderliga
och lämpliga undervisningslokaler och bostad eller hyresersättning åt
rektor, utan äfven att garantera inbetalningen till statsverket af ett såsom
terminsafgifter af lärjungarne betraktadt belopp, uppgående till 1,560 kronor,
derest läroverket inrättades i enlighet med den klassiska eller reala
liniens undervisningsplan, men till 780 kronor, om dervid den praktiska
liniens läroplan följdes;

att två angifna treklassiga läroverk skulle ombildas till lägre allmänna
läroverk med 4 ämneslärare, under vilkor att vederbörande kommun åtoge
sig samma skyldigheter med afseende på undervisningslokaler och rektorsbostad,
som stadgats beträffande dylikt läroverk med tre ämneslärare, äfvensom
att garantera inbetalningen till statsverket af ett såsom terminsafgifter
af lärjungarne betraktadt belopp, uppgående till 2,080 kronor, derest läroverket
inrättades i enlighet med den klassiska eller reala liniens undervisningsplan,
men till 1,040 kronor, om dervid den praktiska liniens undervisningsplan
följdes;

att vederbörande kommunalstyrelse egde i sammanhang med beslutet
om förbemälda vilkors uppfyllande afgöra, dels enligt hvilkendera bildningslinies
undervisningsplan läroverket borde inrättas, dels huruvida qvinliga
lärjungar skulle, i mån af utrymme, vid läroverket mottagas, samt
dels äfven angående beloppet af de för statsverket afsedda terminsafgifterna
jemte vilkoren för och antalet af befrielser derifrån, dock att nämnda
terminsafgifters belopp icke finge sättas högre än vid öfriga allmänna
läroverk;

att, derest kommunen önskade frikallas från de förpligtelser med afseende
å läroverket, hvilka den iklädt sig, anmälan derom borde ske hos
Kongl. Maj:t fem år förut;

att läroverkets lokalstyrelse skulle bestå af läroverkets inspektor och
rektor samt tre af vederbörande kommunalstyrelse för viss tid valda medlemmar,
dock att, derest landsting eller grannkommuner deltoge i kostnaderna
för läroverkets underhåll, en eller tvenne af sistnämnda ledamöter
skulle af dessa utses;

att lärarepersonalen vid ett lägre allmänt läroverk med tre ämneslärare
skulle utgöras af: en rektor med en aflöning af 3,500 kronor, deraf
1,000 kronor tjenstgöringspenningar, och ett ålderstillägg å 500 kronor
efter 10 års val vitsordad tjenstgöring såsom rektor, jemte fri bostad; eu
adjunkt med vanlig adjunktsaflöning; en kollega med lön af 2,000 kronor
jemte 2 ålderstillägg å 250 kronor hvartdera efter respektive 5 och 10

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

års väl vitsordad tjenstgöring; en musiklärare med arfvode af 300 kronor;
en gymnastiklärare med arfvode af 300 kronor och tjenstgöringsskyldighet
af 4 timmar i veckan, samt en teckningslärare med ett arfvode af 500
kronor och undervisningsskyldighet af 5 timmar i veckan; äfvensom att
vid hvarje läroverk af detta slag skulle anställas en skolläkare med arfvode
af 50 kronor jemte samma afgift af lärjungarne, som tillkomme skolläkarne
vid öfriga allmänna läroverk;

att angående lärarepersonalen och skolläkaren vid lägre allmänna
läroverk med 4 ämneslärare skulle gälla samma bestämmelser som vid
läroverk med 3 ämneslärare med undantag deraf, att lärarepersonalen
ökades med en adjunkt;

att rektorerna vid de i föregående punkter afsedda läroverken skulle
tillsättas på förordnande under viss tid samt att samtlige lärare vid dylikt
läroverk skulle vara förbundne att, derest läroverket upphörde eller förändrades,
öfvertaga den tjenstgöring, som Ivongl. Maj:t kunde finna skäl
dem anvisa;

att lärarne vid de treklassiga allmänna läroverk och de pedagogier,
som föreslagits till ombildning, skulle, intill dess ombildningen hunnit
verkställas eller annorlunda blefve bestämdt, åtnjuta de löneförmåner, som
hittills till dem utgått; samt

att profårskurs för blifvande lärare å den praktiska luden samt vid
allmänna läroverk med 3 eller 4 ämneslärare skulle anordnas vid Jakobs
femklassiga läroverk i Stockholm, samt att nämnda läroverk skulle på för ändamålet
erforderligt sätt ombildas, och dervid följande ändringar med afseende
på lärarepersonalen och dess aflöning vidtagas, nemligen: att rektor
erhölle samma löneförmåner som rektorerna vid högre läroverk, att ämneslärarnes
antal ökades med 3 adjunkter, att teckningsläraren tillädes samma
aflöning, som åtföljde teckningslärarebefattning af 3:e klassen vid allmänt
läroverk, samt att gymnastiklärarebefattningen indroges; äfvensom att eu
skolläkare der skulle anställas med ett årligt arfvode af 100 kronor utom
den afgift af lärjungarne, som tillkomme skolläkare vid öfriga allmänna
läroverk.

Det förslag till ombildning af de mindre läroverken, hvilket af
Kongl. Maj:t framlades för 1890 ars Riksdag, öfverensstämde i hufvudsak
med 1887 års kongl. proposition. De väsentligaste skiljaktigheterna voro:

att, under det undervisningen vid de ombildade läroverken enligt
sistnämnda proposition vore bestämd att omfatta en femårig kurs, skulle
enligt 1890 års proposition, på förslag af kommunalstyrelse och läroverkskollegium,
för hvarje särskild! läroverk bestämmas, huruvida undervisningen
vid detsamma skulle utsträckas öfver tredje klassens kurser;

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att, enär Ivongl. Maj:t år 1890 i fråga om terminsafgifter af lärjungarne
vid de allmänna läroverken föreslagit, att inga till statsverket ingående
terminsafgifter skulle upptagas i de tre lägsta klasserna, samt
undervisningen vid de ombildade läroverken skulle kunna inskränkas
till tredje klassens kurser, den i 1887 års proposition af kommunerna
fordrade garanti för terminsafgifters erläggande af ett visst antal lärjungar
icke förekom i 1890 års proposition, enligt hvilken för de ombildade
läroverken borde gälla samma bestämmelser med afseende å lärjungarnes
terminsafgifter som för öfriga allmänna läroverk;

samt att en särskild lokalstyrelse för hvarje läroverk icke föreslogs
i 1890 års proposition.

I fråga om saviundervisning af gossar och flickor anförde dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet till statsrådsprotokollet den 14
februari 1887: att det skulle vara en lättnad för många kommuner, om
tillträde till de ombildade läroverken lemnades qvinliga lärjungar, för
hvilka det i små städer ofta vore svårt att bereda tillfälle till högre
undervisning; att det just i dylika mindre samhällen, med deras enklare
och lättare öfverskådade förhållanden, syntes vara särdeles lämpligt att
anställa försök med den af många högt prisade Barnuppfostran af gossar
och flickor, i synnerhet som åtskilliga kornmunalstyrelser redan uttalat
sig för en sådan anordning; samt att, om flickor, till det antal utrymme
och lärarekrafter utan skada medgåfve, finge tillträde till läroverket,
borde emellertid en lärarebefattning, i allmänhet den, för hvilken lägre
kunskapsfordringar ansåges tillräckliga, beklädas af en qvinna, som utom
sin undervisning skulle hafva i uppdrag att vara föreståndarinna för
flickorna.

Ur den i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 sistlidne
januari å sid. 73—77 intagna redogörelse för hvad den s. k. flickskolekoinitén
i sitt den 19 januari 1888 afgifna betänkande anfört angående
Barnundervisning har utskottet ansett sig böra här återgifva följande
af komiténs yttrande.

»Sarnundervisningen är, såsom bekant, ingalunda opröfvad i vårt
eget land. För att nu icke tala om ett par högre undervisningsanstalter,
der den gjorda erfarenheten visserligen tyckes gifva goda löften för
framtiden, men ännu icke torde vara omfattande nog för att tillåta säkra
slutsatser, så har ju vid landets folkskolor Barnundervisning praktiserats
mer än fyrtio år. Utan att blifva underkastad någon pröfning ur principiel
synpunkt, förr än nu på sista tiden, har sarnundervisningen utvecklat
sig i den rigtningen, att den allmänt öfvas på landsbygden och

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

väl äfven i åtskilliga mindre städer, medan deremot de större städerna
infört skild undervisning för begge könen. Orsakerna till denna olikhet
äro lätt insedda. Der lärjungeantalet är stort, rekryteradt från eu mängd
temligen olikartade hem, samt lärarekrafter och penningtillgångar tillräckliga,
har man skilt könen i olika skolor, dervid instinktmessigt påverkad
af den betraktelsen, att ju större lärjungeantalet är, som skall
undervisas af samma lärare, desto nödvändigare måste det blifva, derest
skolan skall kunna i undervisning och disciplin taga vederbörlig hänsyn till
lärjungarnes individualitet, att undvika den svårighet för lösningen af
denna uppgift, som måste uppstå genom sammanförandet af de båda
könen i samma skola. — — — Men å andra sidan: der lärjungeantalet
icke är synnerligen stort, der man måste hushålla med lärarekrafterna,
der lärjungarne komma från temligen likartade familjer och äro syskon,
grannar, bekanta till hvarandra, växande upp under jemförelsevis enkla
lifsförhållanden, — der är samundervisningen fullt naturlig, och det
skulle vara fåfängt att försöka der afskaffa densamma. Också torde
allmänna meningen vara, att samundervisningen, der den är införd, företett
öfvervägande fördelar. — — — Någon tillämpning af samundervisningen
utöfver folkskolestadiet har endast i tre främmande länder,
nemligen Förenta Staterna, Holland och Norge, blifvit i vidsträcktare
mån försökt, och under eu längre tid egentligen endast i det förstnämnda
landet.»

»Med stöd alltså af erfarenheter, dels från vårt eget land, dels från
främmande länder, vilja komiterade såsom sin mening uttala, att man
synes kunna utan fara begagna sig af de obestridliga ekonomiska fördelar,
som samundervisningen erbjuder, på alla orter, 1) der invånareantalet
icke är stort, och följaktligen lefnadsvanorna kunna antagas vara
jemförelsevis enkla och okonstlade, på samma gång som ett allt för stort
lärjungeantal icke kan vara att befara, samt 2) der man icke behöfver
kräfva af skolan, hvad gossarne beträffar, någon grundläggning för lärda
studier, utan endast bibringandet af ett kunskapsmått, som kan anses
motsvara det praktiska lifvets behof för de många, som icke fortsätta
studierna utöfver 15- till 16-års åldern.»

Enligt hvad departementschefen omförmäler, hade komitén ansett
dessa betingelser vara för handen i alla de städer, hvilkas läroverk för
gossar blifvit i 1887 års proposition föreslagna till ombildning, samt i
åtskilliga städer, der för närvarande funnes femklassiga allmänna läroverk,
äfvensom i några, hvilkas läroverk enligt Kongl. Maj:ts af 1890
års Riksdag antagna förslag blifvit bestämda till indragning; och hade

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

komitén sagt sig hafva blifvit föranledd att uppställa såsom ett önskemål,
att de allmänna läroverken i berörda städer förändrades till
samskolor, dels af omöjligheten att på så många ställen utan allt för
känbara kostnader upprätthålla fullt tillfredsställande separata flickskolor
och dels af den omständigheten, att de ifrågavarande läroverken samtliga
vore lägre, hvilkas läroplan syntes kunna utan större svårigheter
jemkas derhän, att den afsåge, icke grundläggandet af lärd bildning,
utan bibringandet af en allmänt medborgerlig bildning af förut antydd
art, tillräcklig* för det stora flertal af både gossar och flickor, som icke
fortsatte studierna utöfver 15- till 16-års åldern.

Komitén hade vidare yttrat:

»De ekonomiska fördelarne af den föreslagna anordningen äro påtagliga.
Visserligen blefve det nödvändigt för åtskilliga kommuner att ombygga
sina läroverkshus för att bereda utrymme åt det ökade lärjungeantalet,
men dels torde denna åtgärd icke öfver allt vara nödvändig, och
dels blefve kostnaderna derför rikligt ersatta genom en temligen betydlig
minskning i de nuvarande utgifterna för flickornas undervisning. Besparing
i statens utgifter skulle vinnas icke blott så till vida, att det nuvarande
missförhållandet vid flera af ifrågavarande läroverk mellan lärarnes
antal och lärjungarnes antal komme att försvinna genom det sistnämndas
ökning, utan ock derigenom att qvinliga lärarekrafter kunde eller,
rättare sagd!, måste användas i större mån än nu är förhållandet. Koiniterade
anse visserligen icke, att en lärarinnas arbete skulle vara mindre
värdt än en lärares och af detta skäl förtjena eu ringare betalning. Men
klart är att, då de manlige lärarne i allmänhet genomgått en betydligt
längre och kostsammare bildningskurs, då vidare läraren kan åläggas något
större tjenstgöringsskyldighet än lärarinnan, samt då dessutom lärarens
lön bör vara tillräcklig för underhållet af eu familj, men denna sistnämnda
synpunkt icke kan göras gällande vid bestämmandet af lärarinnans lön,
så kan och bör den sistnämnda vara belåten med vida mindre aflöning
än den förre.»

»Någon viss proportion mellan lärarnes och lärarinnornas antal vid
hithörande skolor syntes icke böra stadgas, utan kan denna vexla allt efter
tillgången på dugande krafter af det ena eller andra slaget, men brist vore
utan tvifvel, om denna tillgång medgåfve, att lärarne och lärarinnorna
kunde blifva ungefär lika många, liksom skilnaden mellan gossarnes och
flickornas antal torde komma att blifva temligen obetydlig. Så mycket
förefaller i alla händelser afgjordt, att undervisningspersonalen vid en
Barnskola bör vara sammansatt af både män och qvinno!'', alldenstund

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

gossarne behöfva män och flickorna behöfva qvinnor att blicka upp till
såsom sina förebilder.»

Efter meddelande häraf åberopar departementschefen till förmån för
Barnundervisningen dels erfarenheten från de lägre realskolorna i Nassau,
vid hvilka dylik undervisning förekommit sedan mer än tjugu år tillbaka,
dels yttranden afgifna af de norska samskolorna.

Departementschefen har i detta sammanhang anfört, att kommunalrepresentationerna
i fyra städer hos Kongl. Maj:t anhållit, att de treklassiga
läroverken i dessa städer måtte ombildas till samskolor för gossar och
flickor med 5-årig kurs, för hvilka ansökningar i allmänhet såsom skäl
anförts: att enligt de erfarenheter, som vunnits dels i andra länder, dels
vid folkskolan i vårt eget land, icke några afsevärda olägenheter eller
faror syntes uppstå af samundervisningen af gossar och flickor till 14 eller
15 års ålder, åtminstone icke i kommuner med så litet omfång och så
enkla förhållanden som de ifrågavarande; att det af ekonomiska skäl visat sig
omöjligt att i dessa kommuner upprätta särskilda flickskolor med tillfredsställande
organisation eller, der sådana för tillfället förefunnes, att för
framtiden bibehålla dem; att en blott treårig undervisningskurs efter det
9:de lefnadsåret i vår tid vore otillräcklig för så väl gossar som flickor,
under det att en femårig kunde anses medföra tillfredsställande resultat
för bådadera; att ett treklassigt läroverk genom sjelfva sin organisation
vore dömdt till att blifva fåtaligt besökt; men att utan tvifvel ett mot
det erforderliga lärareantalet fullt svarande antal lärjungar skulle å ifrågavarande
orter kunna påräknas, om samskolor med femårig kurs der upprättades.

Sedan departementschefen för egen del förklarat sig finna den till
1890 års Riksdag afgifna kongl. propositionen i förevarande ämne i hufvudsakliga
delar fullt tillfredsställande, yttrar han följande:

»På skäl, som anförts dels i statsrådsprotokollet den 7 februari 1890,
dels i särskilda utskottets utlåtande, anser jag sålunda lämpligt: att ifrågavarande
läroverk — hvilka till skilnad från de högre och femklassiga här
torde kunna benämnas mindre läroverk — förses med tre eller fyra ämneslärare
och tre öfningslärare med den aflöning och tjenstgöringsskyldighet,
som i propositionen till 1890 års Riksdag blifvit föreslagna; att rektorerna
vid berörda läroverk tillsättas på förordnande under viss tid och att
samtliga lärare och lärarinnor vid dylikt läroverk skola vara förbundna
att, derest läroverket upphör eller förändras, öfvertaga den tjenstgöring,
som Kongl. Maj:t kan finna skäl dem anvisa; att de nuvarande lärarne
vid de till ombildning föreslagna läroverken skola, intill dess ombildningen

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hunnit verkställas eller annorlunda varder bestämdt, åtnjuta de löneförmåner,
som hittills till dem utgått; att med afseende å terminsafgifterna
af dessa läroverks lärjungar må gälla samma bestämmelser som beträffande
öfriga allmänna läroverk; samt att den nämnd, som skall afgifva förslag
å de lärjungar, Indika skola komma i åtnjutande af befrielse från den
till statsverket ingående terminsafgiften, må bestå af läroverkets rektor
såsom ordförande samt två medlemmar, en vald af läroverksstadens kommunalstyrelse
och en af vederbörande landsting.

Liksom förre departementschefen finner äfven jag ändamålsenligt, att,
der lärjungeantalet sådant medgifver, två årsklasser undervisas af samme
lärare, så att undervisningen med tre eller fyra ämneslärare må kunna
utsträckas till femte klassens kurser, ehuru det ej torde vara nödigt att
föreskrifva, det undervisningen vid alla de ifrågavarande läroverken skall
drifvas till detta omfång, utan det må kunna med hänsyn till de lokala
förhållandena för hvarje särskildt läroverk afgöras, huruvida undervisningen
skall vid detsamma utsträckas utöfver tredje klassens kurser. Men jag
anser icke, att berörda läroverk må kunna ordnas efter den klassiska eller
den reala liniens undervisningsplan enligt vederbörande kommunalstyrelses
val; utan tror jag mig böra föreslå, att de alla i hufvudsak inrättas
enligt realliniens undervisningsplan, ehuru med de modifikationer och
ändringar, som af lokala önskningar och behof kunna föranledas. Då
nemligen dessa läroverk icke blifva i tillfälle att meddela undervisning
mer än på en bildningslinie, och då flertalet af de lärjungar, som komma
att besöka dem, måste antagas blifva sådana, som icke ämna fortsätta sina
studier, utan som hafva för afsigt att, sedan de genomgått flera eller färre
klasser vid desamma, träda ut i det praktiska lifvet, så skulle det utan
tvifvel vara till förfång för detta flertal, om berörda skolor ordnades enligt
latinliniens undervisningsplan. Också synes den omständigheten, att, det i
1890 års förslag medgifvits kommunalstyrelsen att, om den så funne
lämpligt, välja latinlinien för nämnda läroverk, hafva varit anledningen
till att hela förslaget rörande ombildningen afslogs af Andra Kammaren.

Så väl i 1887 års som i 1890 års proposition föreslogs, att det skulle
medgifvas vederbörande kommunalstyrelse att afgöra, huruvida qvinliga
lärjungar finge, i mån af utrymme, vid de ombildade läroverken mottagas.
Af de ordalag, i hvilka detta förslag affattats, synes framgå, att det icke
varit meningen, att qvinliga lärjungar skulle vara lika berättigade till inträde
vid dessa läroverk som gossar, utan att de endast till begränsadt antal
skulle, då utrymme och tillgängliga lärarekrafter sådant medgåfve, få mottagas.
Då emellertid flera af de ombildade läroverken antagligen komma
afl få ett ganska stort antal manliga lärjungar, så skulle, derest icke vid

Bill. till Rikad. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 10

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

upptagandet af qvinliga lärjungar äfven sörjdes för större utrymme i läroverkslokalen
och nödig ökning af lärarekrafterna, vid dessa endast ett
fåtal flickor kunna mottagas, och behofvet af en särskild flickskola för de
återstående skulle qvarstå oförändradt. Skall berörda medgifvande blifva
af verkligt värde för kommunen, måste derför det nuvarande läroverket
ombildas till en verklig samskola, med samma rätt till inträde för flickor
som för gossar. Vill man upptaga frågan i denna större omfattning, kräfvas
otvifvelaktigt åtskilliga anordningar, som kunde anses mindre behöfliga,
då det endast gälde att mer tillfälligtvis mottaga några flickor såsom
lärjungar i goss-skolan.

Af de erfarenheter, som på senaste tider vunnits i våra grannland,
särskildt i Norge, synes framgå, att samskolan är synnerligen väl egnad
att inom kommuner af den beskaffenhet som de här ifrågavarande fylla
för handen varande kraf på högre bildning för den uppväxande ungdomen.
Äfven hos oss har samskolan tillvunnit sig ett icke ringa förtroende,
hvilket visar sig dels af flickskolekomiténs uttalanden och förslag i detta
hänseende, hvarom förut erinrats, dels deraf att redan, såsom ofvan nämnts,
kommunalstyrelserna i fyra städer med till ombildning ifrågasatta läroverk
anhållit, att dessa måtte organiseras såsom samskolor. Härtill kan läggas,
att ansökningar ingått från fyra städer, hvilkas läroverk blifvit i följd
af Riksdagens beslut år 1890 bestämda till indragning, att statsunderstöd
till angifna belopp måtte dem beviljas för upprättande af samskolor, hvilka
ansökningar dock Kong! Maj:t genom beslut den 31 december nästlidna
år förklarat för närvarande icke till någon sin åtgärd föranleda.

Med anledning häraf finner jag mig böra föreslå åtskilliga tillägg till
de bestämmelser med afseende på de mindre läroverkens ombildning, som
upptagits i propositionen år 1890, för att i möjligaste mån betrygga åt
dessa läroverk, derest de inrättas såsom samskolor, en framgångsrik verksamhet.

Såsom af flickskolekomitén rigtigt framhållits, är det lämpligt, att
lärarepersonalen vid en samskola består af både män och qvinnor, helst till
ungefär samma antal. Jemte fast anstälde lärare fordras sålunda vid en
samskola äfven fast anstälda ämneslärarinnor, ty skulle dessa blott erhålla
anställning såsom extra-ordinarier, blefve deras ställning allt för ogynsam
och skulle de icke kunna göra sig vederbörligen gällande vare sig i kollegiet
eller vid undervisningen. Emellertid är jag fullt ense med flickskolekomitén
deruti, att ämneslärarinnornas aflöning kan och bör sättas
vida Lägre än lärarnes, ty utom det, att de förras bildningskurs är mindre
kostsam -— då afgångsexamen från högre lärarinneseminariet jemte någon
profårstjenstgöring lämpligen synes böra medföra behörighet till ifråga -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

varande ämneslärarinnebefattningar — torde ej blott tjenstgöringsskyldiglieten
i hvarje vecka, utan äfven pensionsåldern böra sättas icke så litet
lägre för lärarinnan än för läraren. Ämneslärarinnas tjenstgöringsskyldighet
bör nemligen icke öfverstiga 24 timmar i veckan jemte det
arbete i hemmet, som rättandet af lärjungarnes skriftliga arbeten medför;
och pensionsåldern synes icke böra sättas högre än 55 år, då erfarenheten
visar, att högst få lärarinnor efter uppnående af denna ålder ega
den styrka samt den sinnets spänstighet och energi, som erfordras för
eu framgångsrik undervisning, särskildt i en skola, der tjenstgöringen
är så ansträngande, som den måste blifva vid dessa samskolor. Dessutom
bör vid bestämmandet af lärarens lön hänsyn tagas dertill, att han
må blifva i tillfälle att bilda familj, hvilket icke gäller med afseende å
lärarinnan.

Jag vill derför föreslå, att ordinarie ämneslärarinnas aflöning må bestämmas
till 1,500 kronor, jemte två ålderstillägg, hvardera å 250 kronor,
efter fem och tio års tjenstgöring, samt att af denna aflöning 600 kronor
må utgöra tjenstgöringspenningar, äfvensom att dylik ämneslärariuna må
efter uppnådda 55 lefnadsår och minst 25 tjenstår erhålla i årlig pension
1,200 kronor.

Såsom ofvan blifvit antydt, skulle utan tvifvel flertalet af de mindre
läroverken, derest de inrättades såsom samskolor, erhålla ett så stort lärjungeantal
i hvarje klass, att en sammanslagning af olika årsklasser till
gemensam undervisning af samma lärare der endast i ganska ringa utsträckning
skulle kunna ega rum. Vid ett sådant läroverk måste derför
komma att erfordras flera lärarekrafter, än läroverkets stat upptager. Men
äfven vid de minsta af dessa samskolor, der dylik sammanslagning af olika
årsklasser till gemensam undervisning i alla klasser kan ega rum, behöfves
ökad lärarekraft, då flickorna icke gerna kunna gymnastisera tillsammans
med gossarne, utan måste hafva särskild undervisning i gymnastik, då
derjemte erfordras särskild undervisning för flickorna i handarbete, och då
slutligen den eller de qvinliga lärare, som finnas vid skolan anstälda, icke
torde kunna åläggas en så stor tjenstgöringsskyldighet, som beräknats för
de manlige lärarne.

Medgåfves det emellertid Kongl. Maj:t att efter sig å hvarje ställe
företeende omständigheter utbyta en eller två manlige lärare mot qvinliga
med den aflöning, som ofvan föreslagits, hvarvid dock rektorsbefattningen
alltid skulle bestridas af manlig lärare, sa skulle eu besparing a
staten uppstå, och finge denna besparing användas till lärarekrafternas förstärkande,
skulle vid de minsta skolorna behofvet af lärare härigenom
kunna fyllas, under det att i alla händelser vid de talrikare besökta eu ej

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

så obetydlig ökning af lärarepersonalen komme att erfordras. Tillsattes en
lärarinna i kollegans ställe, skulle nemligen 500 kronor årligen besparas,
hvilket tydligen ej kunde räcka att bekosta ökningen i gymnastiklärarens
arfvode samt arfvoden åt lärarinnan i qvinlig» bandarbeten och åt erforderlig
timlärare eller timlärarinna. Tillsattes åter en lärarinna å adjunktens plats,
besparades 1,000 kronor årligen; och i sådant fall skulle vid skolor, der
sammanslagningen till gemensam undervisning, i följd af lärjungarnes fåtalighet,
kunde fullt genomföras, undervisningen kunna anordnas utan
ytterligare kostnader. Men i skolor med en så talrik lärjungeskara, att
särskild undervisning i hvarje årsklass blefve erforderlig, komme att behöfvas
ej mindre än tre nya lärarekrafter jemte arfvoden för undervisning
i qvinlig» handarbeten och ökad undervisning i gymnastik. De kostnader,
som sålunda erfordras, utöfver hvad läroverkets stat upptager, anser jag
böra gäldas af vederbörande kommun. Ty staten kan ej gerna åtaga sig
att uti ifrågavarande mindre kommuner ensam bekosta högre undervisningåt
flickorna, då detta är något, som eljest åligger kommunerna och de
enskilde med det större eller mindre bidrag af statsmedel, som i vissa fall
beviljas. Men just derför att staten lemnar dylika bidrag till uppehållande
af den högre flickundervisningen i åtskilliga af de större kommunerna,
synes mig skäl förefinnas, att staten i någon mån gör detsamma äfven i
dessa mindre kommuner, och torde detta lämpligast kunna ske på det sätt,
att, der ytterligare kostnader för lärarekrafternas ökande visa sig erforderliga,
utöfver skolans egentliga stat lemnas åt kommunen af allmänna medel
ett bidrag, ej öfverstigande det belopp, hvartill de till statsverket ingående
terminsafgifterna från skolan under året uppgått.

Jag anser mig derför böra föreslå, att, då på framställning af vederbörande
kommun Kongl. Maj:t tillåtit, att ett mindre läroverk inrättas
såsom samskola, det må vara af Kongl. Maj:t medgifvet dels att — med
undantag af rektorsbefattningen — utbyta de i staten upptagna manliga
lärarne mot qvinlig» med den kompetens och aflöning, som nyss angifvits,
och att för undervisningens anordnande använda de å staten sålunda
besparade beloppen, dels att, der ytterligare medel för undervisningens
uppehållande visa sig behöflig», årligen härtill anslå ett belopp, ej öfverstigande
det, hvartill de till statsverket ingående terminsafgifterna från
skolan under året uppgått, samt att ett förslagsanslag för detta ändamål
måtte åt Riksdagen äskas; allt under förutsättning att kommunen åtager
sig att gälda de kostnader, som härutöfver för undervisningens uppehållande
kunna erfordras. Storleken af nyss berörda förslagsanslag anser
jag böra bestämmas till 8,000 kronor, då säkerligen inom kort hälften af
de till ombildning föreslagna läroverken komma att organiseras såsom

Statsutskottets Utlåtande N:o t).

samskolor och hela beloppet af de till statsverket ingående terminsafgifterna
från dessa skolor beräknats till 16,000 kronor.

I öfverensstämmelse med förre departementschefen anser jag, att kommunerna
i allmänhet böra intaga samma ställning till de mindre som till
de öfriga allmänna läroverken och att samma bestämmelser i afseende
å styrelse och förvaltning, som äro föreskrifna för de sistnämnda, äfven
må i regeln gälla för de förra. Men om ett mindre läroverk inrättas
såsom samskola, tror jag det vara ändamålsenligt, att en särskild lokalstyrelse
tillsättes. Denna styrelse skulle bestå af den nämnd, som har i
uppdi’ag att föreslå befrielse från den till statsverket ingående terminsafgiften,
förstärkt med tre medlemmar, nemligen den af eforus för läroverket
förordnade inspektor, hvilken skulle vara styrelsens ordförande,
samt eu af landstinget och en af läroverksstadens kommunalstyrelse vald
medlem. Till de båda sistnämnda platserna skulle äfven qvinnor kunna
väljas. Styrelsens uppgift skulle vara; att noga följa och öfvervaka skolans
verksamhet, att föreslå timplan, kursfördelning och arbetsordning för
skolan, att meddela vederbörande myndigheter erforderliga upplysningar
angående skolans verksamhet och dess resultat, att afgifva utlåtande angående
erforderliga lärarekrafter, samt att föreslå extraordinarie lärare och
lärarinnor.»

För hvad departementschefen härefter yttrat beträffande de städer,
i hvilka mindre läroverk skulle upprättas eller redan der befintliga läroverk
till sådana ombildas, samt angående Jakobs läroverks ombildning
till ett profårsläroverk, anser sig utskottet icke behöfva särskildt redogöra,
utan tillåter sig att i detta afseende hänvisa till sid. 86 — 88 i
statsrådsprotokollet.

Deremot torde utskottet böra erinra, att departementschefen slutligen
anfört, att gymnastiklärarebefattningen vid Jakobs läroverk numera
kunde indragas, då i följd af 1890 års Riksdags beslut särskild
gymnastiklärarebefattning upprättats vid högre latinläroverket å Norrmalm.
Gymnastiska centralinstitutet, som dittills haft skyldighet att
kostnadsfritt meddela gymnastikundervisning åt lärjungarne vid berörda
latinläroverk, kunde nemligen, enligt departementschefens åsigt, åläggas
att i stället lemna lärjungarne vid Jakobs läroverk sådan undervisning.

Ehuru utskottet till fullo uppskattar vigten af de skäl, som anförts
för de mindre läroverkens indragning och ombildning, samt ej heller förbisett
angelägenheten deraf att det sedan flera år tillbaka rådande, för
undervisningsväsendet i hög grad menliga tillståndet af ovisshet med

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

afseende å dessa läroverks öde snart blifver uudanröjdt, bär utskottet
likväl ansett sig icke böra biträda Kongl. Maj:ts förslag om
ifrågavarande läroverks ombildning till mindre, allmänna läroverk med
den organisation, som angifves i den kongl. propositionen och det densamma
åtföljande statsrådsprotokollet.

Utskottet hyser nemligen i likhet med läroverkskomitén af år 1882
den åsigt, att de skolor, hvarom här är fråga, äro af öfvervägande lokal
betydelse och till sin ställning till statens intressen närmast jemförliga
med folkskolorna, ehuru de naturligen böra kunna lemna sina lärjungar
ett ej obetydligt högre bildningsmått. Af denna utskottets uppfattning af
dessa skolors betydelse följer, att utskottet måste på samma sätt som
komitén uppställa den fordran, att dylika skolors upprätthållande göres
beroende af ett skäligt bidrag från den kommun, inom hvilken hvarje
skola är belägen.

Såsom läroverkskomitén framhållit, skulle genom vederbörande kommunalstyrelses
omedelbara och utsträckta inverkan på omförmälda skolor
vinnas en dubbel fördel, nemligen dels den att det intresse från
kommunens sida, utan hvilket en sådan mindre skola ej kan utöfva någon
lifskraft^ verksamhet, säkrare kunde påräknas, dels den att det ej
längre skulle, såsom nu så ofta är fallet, komma i fråga att upprätthålla
en skola, som endast förde ett tynande lif.

Hvad beträffar organisationen af ifrågavarande skolor, har utskottet
i hufvudsakliga delar stält sig på samma ståndpunkt, som intogs af
förenämnda läroverkskomité, för hvilkens förslag om inrättande af dylika
skolor i det föregående finnes temligen utförligt redogjordt. Utskottet
har emellertid ansett, att komiténs organisationsplan bör utvidgas
derhän, att Barnundervisning af gossar och flickor må, efter
vederbörandes önskan, kunna ega rum i dessa skolor. Om Barnundervisning
hade komitén icke anledning att uttala sig, men den allmänna
meningen synes allt mer både hos skolans och ungdomens målsmän med
förtroende omfatta idén om Barnundervisning äfven på ett högre stadium
än folkskolans. Och obestridligt torde vara, att, om samundervisning
kommer till stånd i dessa skolor, de skola i ojemförligt mycket högre
grad än eljest blifva af gagn för de kommuner, för hvilka de närmast
äro afsedda, hvilket i sin ordning torde hafva till följd, att största delen
af de anmärkningar, som från de mindre kommunernas sida framstäldes
mot komiténs förslag om de treklassiga allmänna läroverkens samt
pedagogiernas indragning och ombildning skulle förfalla.

Enligt den kongl. propositionen till innevarande Riksdag skulle de
föreslagna mindre, allmänna läroverken inrättas enligt den nuvarande

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

realliniens undervisningsplan med de ändringar deri, som på framställning
af vederbörande kommunalstyrelse eller läroverkskollegium kunde af
Kongl. Maj:t medgifvas. Denna uppfattning kan utskottet icke dela.
Då ifrågavarande skolors mål bör vara att åt sina lärjungar meddela
en vid konfirmationsåldern någorlunda afslutad, i främsta rummet för
det praktiska lifvet gagnelig undervisning, synes undervisningsplanen
för dessa skolor böra göras oberoende af planerna för undervisningen
i de högre läroverken.

Herrar Fr. Berg och Hammarlund påyrka i sin ofvan nämnda
motion, att undervisningen i »mellanskolan» skall vara afgiftsfri. Häremot
får utskottet anmärka, att det torde vara underkastadt tvifvel, huruvida
de små kommunerna skulle kunna åtaga sig de med en dylik
skolas upprätthållande förbundna uppoffringar, derest icke kommunen
berättigades att pålägga lärjungarne terminsafgifter, som inflöte till
kommunen. Terminsafgifter torde derför böra få af kommunerna upptagas;
dock synes böra stadgas, att dessa terminsafgifter icke må öfverstiga
beloppet af motsvarande utgifter vid de allmänna läroverken.

Såsom vilkor för att staten skulle bidraga till en »kommunalskola»,
såsom läroverkskomitén benämnde de af densamma föreslagna skolor,
ansåg komitén böra uppställas, att lärjungarnes antal skulle uppgå till
trettio. Med afseende derpå att i dessa skolor skulle kunna emottagas
såväl gossar som flickor, lärer emellertid nämnda siffra icke vara för
alla fall tillfyllestgörande. Likaså torde af samma anledning kommunens
bidrag, som af komitén ansetts böra utgöra i/3 af lärarnes minimilöner
och öfriga för skolorna erforderliga utgifter, böra höjas, i händelse skolan
inrättas såsom samskola. Kommunens skyldighet att sörja för skollokal
och fri bostad åt skolans föreståndare skulle dock blifva densamma
som enligt komiténs förslag.

Hvad inträdesåldern beträffar, hade läroverkskomitén föreslagit, att
den ej skulle få understiga fylda 9 år. Herrar Berg och Hammarlund
deremot anse, att inträdesåldern bör vara fylda 12 år. Om också den
ålder, som bör fordras för inträde i skolan, lämpligen synes kunna
sättas högre än 9 år, finner utskottet det likväl icke tillrådligt, att
berörda ålder bestämmes till 12 år. Afgörande i detta hänseende
äro språkundervisningens fordringar. Motionärernas åsigt, att med denna
undervisnings inträde utan olägenhet kan anstå till uppnådda 12 år,
torde icke vara i någon allmännare grad delad; och hvad särskildt angår
ifrågavarande slag af skolor, från hvilka lärjungen bör afgå vid
15—10 års ålder, förefaller det minst sagd! ovisst, om de, i händelse
inträdestiden och dermed äfven språkundervisningens början bestämmes

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till 12 års ålder, skola vara i stånd att meddela en sådan insigt i ett
främmande språk, att densamma blifver af verkligt och varaktigt gagn
i det praktiska lifvet. Enligt utskottets åsigt kunna fylda 10 år anses
såsom en passande ålder för inträde i skolan.

I fråga om det eller de främmande språk, som skulle läsas, finner
utskottet vederbörande skolas styrelse i detta hänseende böra ega valfrihet.
Utskottet kan likväl icke underlåta att såsom sin mening uttala,
att i skolan helst bör läsas blott ett främmande språk. Utskottet är
nemligen öfvertygadt derom att för dem, hvilka efter afslutad kurs
skola träda ut i lifvet att söka sin utkomst, ett kraftigt studium af ett
språk skall visa sig vida fördelaktigare än kännedom af två, då denna
kännedom icke torde kunna förvärfvas annat än på bekostnad af den
större och till följd deraf nyttigare kunskapen i ett språk.

Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit, att samtliga
nu varande sjutton treklassiga allmänna läroverk och fyra pedagogier
skulle ombildas till mindre, allmänna läroverk. Af de treklassiga läroverken
hafva de i Askersund, Trelleborg och Marstrand endast resp.
21, 19 och 11 lärjungar. Med anledning häraf synas dessa läroverk
böra helt och hållet indragas.

I sammanhang härmed vill utskottet fästa uppmärksamheten derpå,
att vid åtskilliga af de femklassiga läroverken lärjungeantalet, särskildt
i de två öfverstå klasserna, är så obetydligt, att dessa läroverks indragning
och ombildning till mindre skolor med skäl torde kunna ifrågasättas.
För att ett femldassigt läroverk skall upprätthållas, synes
lärjungarnes i de två öfverstå klasserna antal böra uppgå till mer än
tjugu.

Af hvad utskottet sålunda anfört, angående den rigtning, i hvilken
eu omdaning af de mindre läroverken efter utskottets uppfattning bör
gå, framgår, att utskottet icke kan tillstyrka herrar Bergs och Hammarlunds
förut berörda förslag om skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande inrättande
af »mellanskolor» af i motionen närmare angifven beskaffenhet. Och
såsom en följd af utskottets afstyrkande af Kongl. Maj:ts förslag kommer
utskottet att jemväl afstyrka herrar Danielsons och Vahlins på samma
förslag hvilande motioner.

Hvad Kongl. Maj:t föreslagit i fråga om gymnastiklärarebefattningen
vid Jakobs läroverk har icke gifvit anledning till någon erinran från
utskottets sida.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

a) att, i enlighet med Kongl. Maj:ts framställning,
gymnastiklärarebefattningen vid Jakobs läroverk i
Stockholm må indragas;

b) att hvad Kongl. Maj:t i öfrigt i nionde punkten
af ifrågavarande hufvudtitel föreslagit med afseende
dels på mindre läroverks ombildning m. m., dels å
behofvet af särskild! statsbidrag till vissa mindre
läroverk och dels å förändrade anordningar vid Jakobs
läroverk icke må vinna Riksdagens bifall;

c) att herrar Danielsons och Vahlins omförmälda
motioner icke må bifallas; samt

d) att herrar Fr. Bergs och Hammarlunds förslag
om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående upprättandet
af »mellanskolor» af viss angifven beskaffenhet icke
må vinna Riksdagens bifall.

12:o) I nionde punkten har Kongl. Maj:t föreslagit Ang. arfvoden

g) med afseende på beliofvet af skollärare: at ‘hoUak"re att

vid hvarje allmänt läroverk må anställas en läkare för att utöfva
tillsyn öfver lärjungarnes helsotillstånd och biträda rektor vid öfvervakandet
af de hygieniska anordningarna''vid läroverket; samt

att skolläkaren må såsom arfvode uppbära dels af läroverkets ljusoch
vedkassa 1 krona om året för hvarje under höstterminen närvarande
lärjunge, dels af statsmedel årligen: vid de högre läroverken 150 kronor,
vid de femklassiga 100 kronor och vid de mindre 50 kronor.

Enligt gällande läroverksstadga skall vid hvarje läroverk, der erforderliga
medel för sådana ändamål finnas, genom rektors försorg antagas
en läkare, hvilken det åligger att vårda medellösa lärjungar vid inträffande
sjukdomsfall, att undersöka de omständigheter, som kunna menligt
inverka på lärjungarnes helsotillstånd, att tillhandagå rektor med råd
och upplysningar om undanrödjande af för handen varande olägenheter,
samt att vid hvarje lästermins början och mot dess slut anställa besigtning
å läroverkets samtlige lärjungar och på grund af deröfver gjorda
anteckningar icke allenast afgifva utlåtande, hvilka bland dem böra från
samtliga gymnastik- och vapenöfningar eller från vissa af dem afhållas,
utan äfven senast en månad efter hvarje termins slut till rektor aflemna
redogörelse för helsotillståndet bland lärjungarne under terminen enligt
formulär, som af medicinalstyrelsen meddelas.

I sitt den 25 augusti 1884 afgifna betänkande hade läroverkskomitén
juli. till Riksd. Prat. 1892. 4 Samt. 1 Afd. 7 Haft. 11

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

på grund af sina hygieniska undersökningar framhållit, bland annat, att
större uppmärksamhet än dittills borde egnas åt de hygieniska förhållandena
vid läroverken, samt med afseende på anordnandet af den erforderliga
hygieniska tillsynen föreslagit, att vid de fullständiga och femklassiga
läroverken skulle anställas dels en skolläkare, dels ett hygieniskt biträde.

Skolläkaren, för hvilken instruktion skulle fastställas af eforalstyrelsen
eller, om denna upphörde, af lokalstyrelsen, skulle hufvudsakligen hafva
till åligganden:

att hvarje läsår å bestämda tider anställa noggrann undersökning
rörande samtliga lärjungars kroppsbeskaffenhet och helsotillstånd, hörseloch
synförmåga, längd och vigt;

att kostnadsfritt vårda medellösa lärjungar;

att, då smittosam sjukdom yppades bland lärjungarne eller inom
deras närmaste omgifning, lemna nödiga föreskrifter och vidtaga på honom
ankommande åtgärder;

att minst en gång i månaden verkställa hygienisk inspektion i läroverket
och afgifva rapport öfver resultatet;

att vid hvarje läsårs slut lemna redogörelse för de hygieniska och
sanitära förhållandena vid läroverket; äfvensom

att vid uppförande af nya skolbyggnader meddela utlåtande samt
tillhandagå med råd och upplysningar.

Skolläkaren skulle äfven hafva säte och stämma i skolstyrelsen vid
behandling af frågor, som rörde lärjungarnes fysiska vård samt skolans
hygien.

Det hygieniska biträdet åter skulle, efter tillsägelse hos rektor och
på hans anmodan, biträda läkaren vid dennes förrättningar i skolan och
särskildt gå honom till hända vid undersökningarna i början och slutet
af läsåret. Vidare skulle till biträdets åliggande höra att förrätta mätning
och vågning af lärjungarne samt att verkställa undersökning af luften i
skolrummen.

Skolläkarens lön skulle utgöras dels af en årlig afgift af 1 krona för
hvarje lärjunge, dels af ett af statsmedel utgående belopp, som föreslagits
vid fullständigt läroverk till 150 kronor och vid fernklassigt läroverk
till 100 kronor. Det hygieniska biträdet skulle af statsmedel uppbära
i årligt arfvode vid fullständigt läroverk 200 kronor, vid fernklassigt
150 kronor.

Vid de af komitén föreslagna kommunalskolorna skulle deremot
den hygieniska tillsynen utöfvas af skolläkaren ensam »mot föreslaget
arfvode».

Med afseende på dessa läroverkskomiténs förslag yttrade dåvarande

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

departementschefen i sitt anförande till statsrådsprotokollet den 14 februari
1887, att behofvet af läkares biträde vid öfvervakandet af läroverkens
hygieniska förhållanden hos oss länge varit erkändt, hvarom skolstadgans
bestämmelser i detta hänseende vittnade. Då emellertid medel för ifrågavarande
ändamål vid åtskilliga läroverk helt och hållet saknats, vid andra
varit otillräckliga till ersättning för fullgörandet af läkarens alla åligganden,
så hade skolläkareinstitutionen icke kunnat vinna nödig fasthet.
Departementschefen ansåg sig derför böra instämma i hvad komitén i
afseende å skolläkare föreslagit, hvilket ock blifvit af de medicinska
myndigheterna tillstyrkt. Blott i en punkt afveke hans uppfattning från
komiténs. Han kunde nemligen icke finna, hvarför olika instruktioner
skulle behöfva utfärdas för de särskilda skolornas läkare, ej heller syntes
honom läroverkens vare sig eforal- eller lokalstyrelser fullt lämpliga att
uppgöra och utfärda dessa instruktioner, utan borde detta tillkomma
medicinalstyrelsen, som dervid, om så funnes nödigt, kunde inhemta
skolmyndigheternas yttrande i ämnet.

Då den aflöning, som af komitén föreslagits för skolläkarne, vore
skäligen knapp och bemälde departementschef sjelf icke för tillfället
funne sig kunna deri föreslå någon höjning, blefve nödvändigt att något
inskränka de fordringar, som af komitén stäldes på skolläkaren. Särskilt
kunde denne befrias från att inäta och väga lärjungarne.
Genom dessa hvarje termin återkommande mätningar och vägningar
skulle nemligen samlas ett material, som i sitt obearbetade skick vore
utan värde och hvars bearbetning skulle kosta betydliga summor, såsom
man lätt kunde finna, om man kastade en blick på kostnaderna för läroverkskomiténs
arbete i detta afseende. Men kunde berörda mätningar
och vägningar, åtminstone för den närmaste framtiden, lemnas å sido,
så blefve det hygieniska biträdet i det närmaste obehöflig^ Ty sedan
dessa undantag^, syntes biträdets göromål antingen vara af tillfällig
art, såsom undersökningen af luften i skolrummen, eller något, som
egentligen redan ålåge rektor, såsom tillsynen öfver renhållning, ventilation,
belysning, uppvärmning m. in. Skulle det visa sig, att rektor ej kunde
medhinna att sjelf utföra alla de magtpåliggande göromål, som blifvit
honom ålagda, syntes det vara ändainålsenligare att höja anslaget till
rektorernas skrifbiträden, så att dessa kunde af rektorerna användas
äfven till uppdrag af nu ifrågavarande art, än att skapa en ny tjensteman,
hvars verksamhetssfer blefve så obestämd som den hygieniske assistentens.

Komitén hade visserligen ansett, att skolläkare borde anställas äfven
vid de s. k. kommunalskolorna samt förses med arfvode, men i den för
berörda skolor föreslagna stat hade intet dylikt arfvode upptagits. Det

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

måste derför antagas, det komiténs mening varit, att den afgift af 1
krona för hvarje lärjunge, som från någon af skolans kassor skulle
utbetalas till skolläkaren, skulle utgöra lämpligt arfvode för läkare vid
dessa skolor. Detta syntes emellertid blifva väl litet, helst lärjungeantalet
vid skolor med tre eller fyra ämneslärare icke kunde blifva synnerligen
stort och läkarne vid dessa skolor tydligen borde hafva ungefär samma
åligganden i afseende å besigtningar, rapporter m. m. som läkarne vid
öfriga skolor, hvarför ett arfvode å 50 kronor för dem icke kunde anses
för högt.

I här anförda åsigter instämde till alla delar den departementschef,
som år 1890 å nyo föredrog detta ärende för Kongl. Maj:t, och på hans
tillstyrkan beslöt Kong]. Maj:t att föreslå 1890 års Riksdag:

att vid hvarje högre eller femklassigt allmänt läroverk måtte anställas
en läkare för att utöfva tillsyn öfver lärjungarnes helsotillstånd
och biträda rektor vid öfvervakandet af de hygieniska anordningarna vid
läroverket;

att skolläkaren måtte såsom arfvode uppbära dels af läroverkets ljusoch
vedkassa 1 krona om året för hvarje under höstterminen närvarande
lärjunge, dels af statsmedel årligen: vid de högre läroverken 150 kronor,
vid de femklassiga 100 kronor; äfvensom

att vid hvarje lägre allmänt läroverk med tre eller fyra ämneslärare
måtte anställas en skolläkare med arfvode af 50 kronor jemte samma
afgift af lärjungarne, som tillkomme skolläkarne vid öfriga allmänna
läroverk.

Med åberopande af de skäl, som anförts i statsrådsprotokollet den
14 februari 1887, förklarade särskilda utskottet sig anse det vara af vigt,
att åtgärder vidtoges, för att skolläkare måtte kunna anställas vid samtliga
läroverk och dessa läkare erhålla tillräckliga arfvoden, hvarför utskottet,
som icke hade något att anmärka vare sig vid de föreslagna arfvodesbeloppen
eller vid det sätt, hvarpå dessa skulle utgå, hemstälde, att
Riksdagen måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t i detta afseende föreslagit.

Denna hemställan bifölls af Första Kammaren, men afslogs af Andra
Kammaren; och då någon sainmanjemkning af kamrarnes beslut angående
denna punkt icke syntes utskottet kunna ega rum, och densamma ej heller
kunde afgöras genom gemensam omröstning, hade frågan följaktligen för
denna gång förfallit.

Efter meddelande af hvad sålunda förut i denna fråga förekommit,
anför statsrådet ocli chefen för ecklesiastikdepartementet för egen del följande.

Behofvet af särskild hygienisk tillsyn vid läroverken började allt mer

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

inses såsom oafvisligt. Departementschefen ville härvid först erinra derom,
att gymnastikundervisningen vore obligatorisk för hvarje lärjunge, derest
han icke på grund af läkares intyg eller annat giltigt skäl derifrån befriats.
Hade således skolan icke egen läkare, måste hvarje lärjunge, som
för sin helsas skull borde afhållas från deltagande i gymnastiköfningarna,
anskaffa intyg af läkare derom, hvilket tydligen vore förenadt med både
besvär och kostnad. Och dock vore saken dermed ingalunda hjelp!, ty
mången lärjunge vore behäftad med sådant organiskt fel, att han borde
uteslutas från gymnastiköfningar, utan att han hade kännedom om felet
eller lade den vigt dervid, att dylik befrielse begärdes. För mången uppstode
äfven sjuklighet af ifrågavarande art under terminens lopp. Kongl.
Maj:t hade derför ock i nådigt cirkulär den 9 januari 1863 föreskrifvit,
att hvarje termin, innan gymnastiköfningarna begynte, mönstring borde af
läkare anställas med lärjungarne i ändamål att utröna, huruvida flere eller
färre bland dem skulle antingen helt och hållet eller till någon del från
dessa öfningar befrias; och att, derest under terminens lopp anledning
förekomme, att gymnastikens begagnande kunde för någon lärjunge vara
otjenligt, rektor skulle i samråd med läkaren och gymnastikläraren besluta,
huruvida lärjungen under den återstående delen af terminen finge i de
gymnastiska öfningarna deltaga. Denna föreskrift, hvilkens ändamålsenlighet
ingen torde vilja bestrida, förutsatte tydligen, att skolan hade tillgång
till biträde af läkare ej blott vid terminens början utan under hela
terminen.

Men äfven i många andra fall vore rektor i behof af upplysningar
och råd af läkare, såsom då smittosam sjukdom utbrutit i läroverksstaden
eller dess närhet, då lärjunge vore behäftad med sjukdom eller
lyte, som gjorde honom besvärlig eller rent af farlig för medlärjungarne,
då anordningar skulle vidtagas, som hade inflytande på de hygieniska
förhållandena vid skolan, med flera tillfällen. Af vigt måste äfven vara
för styrelsen att af sakkunniga personer erhålla meddelanden om helsotillståndet
vid skolorna.

Att, såsom det blifvit föreslaget, ålägga provinsialläkarne att tjenstgöra
såsom skolläkare, skulle utan tvifvel i många fall visa sig olämpligt
och understundom rent af blifva ett hinder för utöfvandet af deras
öfriga embetspligter, hvilka ofta nödgade dem att under längre tid
vistas utom läroverksstäderna, derest de eljest der hade sin bostad.

Också vore den.utgift, som de ifrågasatta arfvodena åt skolläkarne
skulle förorsaka statsverket, ej synnerligen stor. För ändamålet skulle
nemligen erfordras:

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

arfvoden åt 35 skolläkare vid högre läroverk å kr. 150 = kr. 5,250,

® » 23 » » femklassiga läroverk » » 100 = » 2,300,

» »22 » » mindre läroverk » » 50= » 1,100,

eller tillsammans kronor 8,650.

Utskottet, som lika med departementschefen anser det vara af vigt
att skolläkare anställas vid de allmänna läroverken, har dock funnit
tillsättandet af dylika läkare vid de mindre läroverken lämpligen böra
anstå till dess en ombildning af dessa företages. Om, i enlighet med
denna utskottets uppfattning, för närvarande beslutes anställande af
skolläkare endast vid de högre och femklassiga läroverken, kommer
statsverkets här ofvan beräknade utgift för arfvoden åt skolläkare, mot
hvilka arfvodens föreslagna belopp utskottet icke haft något att erinra,
att minskas med 1,100 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kong!. Maj:ts
ifrågavarande framställning, att Riksdagen beslutar:

att vid hvarje högre eller femklassigt allmänt
läroverk skall anställas en läkare för att utöfva tillsyn
öfver lärjungarnes helsotillstånd och biträda rektor vid
öfvervakandet af de hygieniska anordningarna vid
läroverket; samt

att skolläkaren må såsom arfvode uppbära dels
af läroverkets ljus- och vedkassa 1 krona om året för
hvarje under höstterminen närvarande lärjunge, dels
af statsmedel årligen: vid de högre läroverken 150
kronor och vid de femklassiga 100 kronor.

''reglering''/"^ 13:o) I nionde punkten har Kongl. Maj:t ytterligare föreslagit:

lärår ne.

[9 h.] h) med afseende å pensionsreglering för lärarne vid de allmänna läroverken:

att, med undantag af gymnastiklärare och af ämneslärarinnor vid
mindre läroverk, öfriga ordinarie lärare och lärarinnor vid rikets allmänna
läroverk skola hafva rättighet och, hvad angår de lärare och lärarinnor,
som ingå på den nya lönestaten eller som utnämnas efter det kungörelse
i ämnet utkommit, äfven skyldighet att vid uppnådda 65 lefnadsår och
minst 35 tjenstår med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten
från tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet
anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjen -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sten kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan
finnas villig att i densamma qvarstå;

att ordinarie gymnastiklärare vid förenämnda läroverk, då de uppnått
60 lefnadsår och minst 30 tjenstår, skola under i öfrigt enahanda vilkor
och förutsättningar, som för öfrige lärare blifvit föreslagna, hafva samma
rätt och skyldighet att från tjensten afgå med pension, som nästföregående
moment innehåller beträffande öfrige lärare; samt

att ämneslärarinnor vid mindre, allmänna läroverk skola hafva så väl
rättighet som skyldighet att vid uppnådda 55 lefnadsår och minst 25
tjenstår från tjensten afgå med pension å allmänna indragningsstaten till
belopp af 1,200 kronor, Kong! Maj:t dock obetaget att låta med afskedet
anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjensten kunna
på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att
i densamma qvarstå.

I statsrådsprotokollet omförmäles, hurusom Riksdagen i skrifvelse
den 19 maj 1890 anmält, bland annat, att Riksdagen på det sätt bifallit
hvad Kongl. Maj:t i samma års läroverksproposition föreslagit med afseende
å pensionsreglering för lärare vid de allmänna läroverken, att Riksdagen
godkänt ifrågavarande förslags två första moment, så lydande:

»att, med undantag för gymnastiklärarne, öfriga ordinarie lärare och
lärarinnor vid rikets allmänna läroverk skola hafva rättighet och, hvad
angår de lärare och lärarinnor, som ingå på den nya lönestaten eller som
utnämnas efter det kungörelse i ämnet utkommit, äfven skyldighet att vid
uppnådda 65 lefnadsår och minst 35 tjenstår med oafkortad lön såsom
pension å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå; Kongl. Maj:t dock
obetaget att låta med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas i tjensten kunna på ett tillfredsställande sätt gagna
det allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå;

att ordinarie gymnastiklärare vid förenämnda läroverk, då de uppnått
60 lefnadsår och minst 30 tjenstår, skola under i öfrigt enahanda vilkor
och förutsättningar, som för öfrige lärare blifvit föreslagna, hafva samma
rätt och samma skyldighet, att från tjensten afgå med pension, som näst
föregående moment innehåller beträffande öfrige lärare.»

Då emellertid den lönestat för lärarne, till hvilken denna pensionsreglering
anslöt sig och som utgjorde en förutsättning för densamma, icke
blifvit af Riksdagen godkänd, hade det icke ansetts lämpligt att förelägga
Kongl. Maj:t denna pensionsreglering till fastställelse. Med anledning häraf
och då departementschefen dels tillstyrkt, att lönestaten nu åter skulle föreläggas
Riksdagen, dels i sammanhang med frågan om de mindre läroverkens
organisation föreslagit, att pension å allmänna indragningsstaten

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

måtte beredas fast anstälda ämneslärarinnor vid nyss berörda läroverk till
belopp af 1,200 kronor, då de uppnått 55 lefnadsår och minst 25 tjenstår,
ansåge departementschefen Kong!. Maj:t böra å ny o för Riksdagen framlägga
jemte lönestaten den i samband dermed stående pensionsregleringen
för lärarne med nämnda tillägg.

För närvarande är lärarnes vid de allmänna läroverken pensionering
så ordnad, att ämneslärare ega samma rättighet till pension å allmänna
indragningsstaten, som enligt kongl. brefvet den 16 mars 1858 i samband
med de vid 1856—58 årens riksdag beviljade löneförhöjningar faststälts
för civile embets- och tjensteman, samt att gymnastiklärare, hvilka oförvitligen
tjenstgöra i 30 år och uppnått 60 års ålder, uppföras å samma stat
med sin fulla lön såsom pension. Hvad angår musik- och teckningslärarne
vid allmänna läroverken och såväl ämnes- som öfningslärare vid
pedagogierna, åtnjuta de samtlige för egen räkning inga pensionsförmåner.

Till följd af nämnda bestämmelser äro ämneslärarne vid fylda 70 år
och efter minst 30 års oatbruten tjenstetid eller vid 65 års ålder, då,
efter vid pass 40 års tjenstgöring, deras sjuklighet eller försvagade helsotillstånd
genom laglig läkareattest bestyrkes, berättigade att komma i åtnjutande
af följande pensionsförmåner: Lärare, hvilka uppbära i lön

3,000 kronor eller derunder, undfå hela beloppet i årlig pension. För
dem, som åtnjuta mera än 3,000 kronor, utgår pensionen med 80 procent,
eller fyra femtedelar af totalsumman, dock så att de, hvilkas aflöning
utgör mera än 3,000, men mindre än 3,750 kronor, icke må erhålla lägre
pension än 3,000 kronor.

Af Kongl. Maj:ts nu föreliggande förslag framgår, att äfven för lärare
eller lärarinna, som icke ingår på den nya lönestaten, den ålder, som
berättigar till afsked med pension, skulle sättas något lägre, än för närvarande
är bestämdt. Då en dylik ändring af gällande föreskrifter skulle
blifva af gagn för läroverken, utan att medföra någon nämnvärd utgift
för statsverket, har utskottet icke funnit något att deremot erinra. Men
enligt förslagets lydelse skulle sådan lärare, som nyss är nämnd, äfven om
lönen öfverskrede 3,000 kronor, dessutom blifva berättigad att såsom pension
erhålla hela lönen oafkortad i stället för 80 procent deraf. Då otvifvelaktigt
torde vara, att afsigten icke varit att bereda ifrågavarande lärare
denna ytterligare förmån med afseende å pensioneringen, har utskottet
funnit sig böra föreslå en efter denna sin uppfattning lämpad ändring af
ordalydelsen i de föreslagna bestämmelserna.

Då utskottet i det föregående i punkt ll:o) mom. b) hemstält om utslag
å Kongl. Maj:ts förslag angående ombildning af åtskilliga mindre läroverk,
samt utskottet följaktligen icke varit i tillfälle att föreslå någon re -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

glering af lönerna för lärarne vid de treklassiga allmänna läroverken och
pedagogierna, kan den pensionsreglering, hvarom nu är fråga, endast komma
att hafva afseende på lärarne vid de högre och femklassiga allmänna läroverken,
hvilka lärares löner nu föreslås till reglering.

Af utskottets hemställan i punkt ll:o) mom. b) här ofvan följer, att
Kongl. Maj:ts framställning om pension åt ämneslärarinnor vid mindre,
allmänna läroverk jemväl måste af utskottet afstyrkas.

På grund af hvach sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet^

a) att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må — under förutsättning af bifall
till utskottets hemställan i punkt 10:o) mom. a) af
detta utlåtande — i fråga om lärarnes vid de högre
samt femklassiga allmänna läroverken pensionsförmåner
besluta:

att, med undantag af gymnastiklärare, dels öfriga
ordinarie lärare och lärarinnor, söm ingå på déii nya
lönestaten eller som utnämnas, efter det kungörelse i
ämnet utkommit, skola hafva rättighet och äfven skyldighet
att vid uppnådda 65 lefnadsår och minst 35 tjenstår
med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten
från tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att
låta med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas i tjensten kunna på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kan finnas villig
att i densamma qvarstå, dels de lärare och lärarinnor,
som icke ingå på den nya lönestaten, skola hafva rättighet
att vid uppnådda 65 lefnadsår och minst 35 tjenstår
afgå från tjensten med pension till belopp efter nu
gällande bestämmelser;

samt att ordinarie gymnastiklärare, då de uppnått
60 lefnadsår och minst 30 tjenstår, skola under i öfrigt
enahanda vilkor och förutsättningar, som för öfrige
lärare blifvit föreslagna, hafva samma rätt och skyldighet
att från tjensten afgå med pension, som här ofvan
föreslagits beträffande öfrige lärare; och

b) att Kongl. Maj:ts förslag om pensionering af
ämneslärarinnor vid mindre, allmänna läroverk icke må
af Riksdagen bifallas.

Bill. till ltiksd. 1 ‘rot. 1892. 4 Samt. I Afd.. 7 Käft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

14:o) Slutligen har Kongl. Maj:t i nionde punkten föreslagit:

i) med afseende på behof vet af förhöjning i ordinarie anslaget till allmänna
läroverken:

att förutom det under mom. e) omnämnda förslagsanslag må beviljas
en förhöjning af reservationsanslaget till de allmänna läroverken från nuvarande
beloppet, 2,902,453 kronor 36 öre, till 3,609,002 kronor, eller
med 706,548 kronor 64 Ore.

Till utredning härom anföres i statsrådsprotokollet följande.

Enligt riksstaten för år 1892 vore anvisade såsom anslag i kontant till
de allmänna läroverken å ordinarie stat 2,902,453 kronor 36 öre och å
extra stat 445,725 kronor, hvarförutom till pedagogier med högre undervisning
utginge af anslaget å ordinarie stat till pedagogier och folkskolor
19,381 kronor 44 öre, således tillsammans för nämnda ändamål 3,367,559
kronor 80 öre. I ordinarie anslaget till de allmänna läroverken inginge
särskilda anslag till ett sammanlagdt belopp af 253,451 kronor 43 öre,
nemligen:

till arfvoden åt bibliotekarier in. in........................................ kr.

» skrifbiträden åt rektorer............... »

» djeknepenningeersättning, ej inräknad i kontanta lönebeloppen
till lärarne .......................................................... »

» ersättning för förlorad helgonskyld................................. »

> arfvoden åt extra och vikarierande lärare samt för oförutsedda
behof.......................................................................... »

» extra arfvoden åt gymnastiklärare, anskaffande af

ammunition för målskjutning m. m............................... »

» praktisk utbildning af blifvande lärare vid de allmänna

läroverken........................................................................... kr.

» extra arfvoden åt teckningslärare...................................... »

» resestipendier åt lärare i främmande lefvande språk ... »

» reseunderstöd åt lärare vid de allmänna läroverken, särskilt
vid de läroverk, der profårskurs är inrättad »

Med afseende å dessa anslag föresloges ingen förändring.

I det extra ordinarie anslaget inginge åter till extra ordinarie ämneslärare
ett belopp af 100,000 kronor, nemligen

till arfvoden åt extra lärare........................................................... kr. 40,000: —

och till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare. » 60,000: —

7,000: —
12,000: —

4,307: 10
2,644: 33

135,000: —

34,000: —

20,500: —
28,000: —
6,000: —

4,000: —

Statsutskottets Utlåtande X:o 9.

I detta anslag föresloges eu nedsättning med 30,000 kronor, då å ena
sidan med införandet af förhöjda terminsafgifter lärjungeantalet vid de
högre och femklassiga läroverken, och dermed äfven behofvet af extra lärare
vid dessa läroverk, kunde antagas blifva något mindre än hittills, och då
å andra sidan med genomförandet af den nya löneregleringen för de
ordinarie lärarne de belopp, dessa hade att afstå vid tjenstledighet, ej så
litet ökades och hvad som af statsmedel skulle till vikarierna utgå i samma
mån minskades. I stället för de 100,000 kronor, som för närvarande å
extra stat utginge till extra ordinarie ämneslärare, hade departementschefen
således för afsigt att vid redogörelsen för de extra ordinarie anslagsbehofven
föreslå Kongl. Maj:t att till arfvoden åt extra lärare af Riksdagen
äska ett belopp af 70,000 kronor.

Vid beräkningen af det belopp, hvartill inkomsten af de till statsverket
ingående terminsafgifterna borde upptagas, hade man år 1887 utgått från
medeltalet lärjungar vid början af höstterminerna 1881—85 samt afdragit
25 procent för medellöses och mindre bemedlades befrielse äfvensom 10
procent för möjlig minskning i lärjungeantalet. Med en terminsafgift af
10 kronor i de tre nedersta klasserna, 20 kronor i 4:de och öde klasserna
samt 30 kronor i 6:te och 7:de klasserna skulle enligt denna beräkning
inkomsten af terminsafgifterna vid de högre och femklassiga läroverken
uppgått till 347,409 kronor, från hvilken summa dock afdragits något
öfver 10,000 kronor för den nedsättning af terminsafgifterna till hälften,
som föreslagits för lärjungarne å den praktiska linien, så att alltså den
behållna inkomsten upptagits till 337,000 kronor. Härtill skulle komma
28,000 kronor i bidrag från de kommuner, der lägre allmänna läroverk
med 3 eller 4 ämneslärare skulle upprättas, såsom ersättning för terminsafgifterna
vid dessa skolor.

Vid de beräkningar, som för berörda ändamål utfördes år 1890, hade
man utgått från medelantalet lärjungar vid höstterminernas början åren
1884—88 och tillämpat i öfrigt samma grunder, som följts år 1887, men
icke upptagit någon terminsafgift för de tre nedersta klasserna och icke
gjort något afdrag för nedsättning af terminsafgiften å den praktiska linien.
Enligt dessa beräkningar skulle inkomsten af terminsafgifterna hafva uppgått
vid de högre och femklassiga läroverken till 255,500 kronor och vid
de lägre till 7,500 kronor.

Vid den beräkning, som nu för sagda ändamål utförts, hade man utgått
från medelantalet lärjungar vid början af höstterminerna 1887—91
och beträffande de högre och femklassiga läroverken tillämpat alldeles
samma grunder, som år 1887 följts, dock att intet afdrag gjorts för nedsättning
af terminsafgiften å den praktiska linien, då någon sådan linie

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

icke föreslagits. Med afseende åter å de mindre läroverken hade i föreliggande
beräkningar följts alldeles samma grunder, som tillämpats vid de
högre och femklassiga läroverken, blott med det undantag, att intet afdrag
gjorts för möjlig minskning i lärjungeantalet, då sannolikt vore, att lärjungeantalet
vid dessa läroverk, långt ifrån att minskas, komme att i icke
obetydlig mån ökas.

Beräkningarnas resultat visade, att inkomsten af de till statsverket
ingående terminsafgifterna kunde upptagas vid de högre och femklassiga
läroverken till 324,000 kronor och vid de mindre läroverken till 16,000
kronor, eller sammanlagdt till 340,000 kronor.

Enligt verkstäld utredning skulle normalstaten för samtliga allmänna
läroverk, vid genomförande af den» föreslagna löneregleringen och organisationen
vid dessa läroverk, komma att uppgå till 2,600,900 kronor, under
det att ålderstilläggen för redan anstälde lärare efter de nya bestämmelserna
kunde för år 1893 beräknas till 786,000 kronor. Lades härtill så väl beloppet
af öfriga enligt gällande stat till de allmänna läroverken utgående särskilda
anslag, 253,451 kronor 43 öre, som ock det till arfvoden åt skolläkare
erforderliga belopp, 8,650 kronor, samt slutligen det förslagsanslag å 8,000
kronor, hvaraf bidrag skulle kunna lemnas till uppehållande af undervisningen
vid samskolor, så uppginge den på ordinarie stat erforderliga
summan till 3,657,001 kronor 43 öre. Och afdroges från denna summa den
afkomst af donationer eller andra såsom särskilda fonder förvaltade tillgångar,
som i statsliggaren antecknades under rubrik »inom kolumn specificerade
inkomster», och som beräknats till 40,000 kronor, så utgjorde det kontanta
anslag, som af statsverket erfordrades, 3,617,001 kronor 43 öre, hvilket
förutsatte en förökning af det nuvarande ordinarie anslaget med 714,548
kronor 7 öre eller, för att vinna en jemnad slutsumma, 714,548 kronor
64 öre.

Deremot kunde, under förutsättning deraf att pedagogierna i Södertelge,
Köping, Nora och Simrishamn ombildades till mindre, allmänna läroverk,
å anslaget till pedagogier och folkskolor indragas ett belopp af 19,381
kronor, hvarjemte utgifterna å extra stat för de allmänna läroverken komme
att minskas med 375,725 kronor. Lades härtill den beräknade inkomsten
af terminsafgifterna, 340,000 kronor, uppstode en summa af 735,106 kronor,
hvilken med 20,557 kronor 36 öre öfversköte det belopp, hvarmed det
kontanta anslaget å ordinarie stat behöfde ökas.

, . Emellertid kunde icke sist berörda summa i sill helhet betecknas såsom
besparing, då, såsom förut blifvit föreslaget, af reservationerna å anslagen
till de allmänna läroverken skulle utgå ett belopp af högst 14,200 kronor
till anordnande af profårstjenstgöring vid Jakobs läroverk.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Till följd deraf att utskottet föreslagit Riksdagen att besluta indragning
af första klassen vid de allmänna läroverken samt funnit sig icke
böra tillstyrka Kongl. Maj:ts förslag med afseende på de mindre läroverken,
kommer ofvannämnda kostnadsberäkning, då till grund för densamma
läggas utskottets här ofvan under punkterna 10:o) mom. a), b), c) och
d), ll:o) mom. a) och b) samt 12:o) gjorda hemställanden, att ställa sig
något annorlunda.

Till en början skall det belopp af 253,451 kronor 43 öre, hvarom i
statsrådsprotokollet fönnäles och hvari ingår ett med 135,000 kronor
beviljadt anslag till arfvoden åt extra och vikarierande lärare samt för
oförutsedda behof, minskas med 55,000 kronor (jfr punkt 10:o) mom. d)),
hvadan ofvanberörda belopp 253,451 kronor 43 öre i stället blifver 198,451
kronor 43 öre.

Det af Kongl. Maj:t föreslagna extra anslag af 70,000 kronor till
arfvoden åt extra lärare, emot hvilket anslag utskottet icke har något att
erinra, kommer icke att undergå någon förändring.

Deremot kan inkomsten af terminsafgifterna icke, såsom i statsrådsprotokollet
skett, upptagas till 340,000 kronor, enär, enligt utskottets förslag,
terminsafgifter icke komme att nu införas i de mindre läroverken.
Det beräknade beloppet terminsafgifter i de mindre läroverken, 16,000
kronor, bör alltså afräknas från nyssnämnda summa, då inkomsten genom
terminsafgifter blifver 324,000 kronor.

Enligt statsrådsprotokollet skulle normalstaten för samtliga allmänna
läroverk komma att uppgå till 2,600,900 kronor, nemligen:

vid de högre allmänna läroverken ..................................... kr. 1,956,200: —

» » femklassiga » » ....................................... » 432,000:. —

» » föreslagna mindre, allmänna läroverken............... » 212,700: —

, '' '' kr. 2,600,900: —

Utskottets förslag verkar ingen ändring i de två första posterna, hvilka

alltså fortfarande blifva:

vid de högre allmänna läroverken.......... ............................. kr. 1,956,200: —

» » femklassiga » » ........................;................. » 432,000: —•

men, i stället för sista posten skall upptagas den nu -

kommande alltså, enligt utskottets förslag, staten att uppgå
till .......................................................................... kr. 2,505,500: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I statsrådsprotokollet hafva ålderstilläggen för redan anstälde lärare

beräknats för år 1893 sålunda:

vid de högre allmänna läroverken...................................... kr. 616,500: —

» » femklassiga » » » 132,500: —

» » till ombildning föreslagna treklassiga allmänna

läroverken .................................................................. » 33,000: —

» » till ombildning föreslagna tvåklassiga pedagogierna » 4,000: —

eller in alles till ...................................................................... kr. 786,000: —

I de två första posterna medför utskottets förslag ingen ändring,
hvarför de uppföras med:

vid de högre allmänna läroverken .......,.............................. kr. 616,500: —

» » femklassiga » » » 132,500: —

i stället för de två sista posterna inträder deremot eu

post: vid de treklassiga allmänna läroverken .......... » 37,500: —

då ålderstilläggen för år 1893 alltså enligt utskottets förslag
komma att uppgå till......................................... kr. 786,500: —

. Läggas till ofvan omförmälda .................................... kr. 2,505,500: —

och nyssnämnda .......................... » 786,500: —

dels ofvan nämnda belopp.................................................... » 198,451: 43

dels det efter utskottets förslag till arfvoden åt skol läkare

erfordérliga belopp................................................... » 7,550: —

så uppgår den på ordinarie stat, enligt utskottets förslag,

erforderliga summan till...................................................... kr. 3,498,001: 43

Från detta belopp skall emellertid afgå den i statsrådsprotokollet
omförmälda afkomst af donationer m. m. » 40,000: —

hvilket såsom resultat gifver ett från statsverket erforderligt
kontant anslag af .......................................... kr. 3,458,001: 43

Då det nuvarande kontanta anslaget utgör.............. » 2,902,453: 36

förutsättes alltså en förökning deri af .............................. kr. 555,548: 07

Deremot komma enligt utskottets förslag utgifterna å extra stat för
de allmänna läroverken att — under förutsättning att nämnda förslag af
Riksdagen antages och att Riksdagen, uppå derefter gjord särskild framställning,
å extra stat beviljar 13,250 kronor till löneförbättring åt lärarne
vid de treklassiga allmänna läroverken och pedagogierna — minskas

med ............................................................................................ kr. 362,475: —

Om härtill lägges den beräknade inkomsten af terminsafgifterna.
....................................................................................... » 324,000: —

uppkommer ett belopp af ................................................. kr. 686,475: —

Statsutskott ds Utlåtande N:o 9.

hvilket med 130,926 kronor !J3 öre öfverskjuter det belopp, hvarmed det
kontanta anslaget å ordinarie stat skulle ökas.

Utskottet har emellertid ansett, att det till ålderstillägg erforderliga
beloppet borde utbrytas ur det öfriga anslaget och, på sätt numera i regel
eger rum, i riksstaten uppföras särskildt såsom förslagsanslag.

Då det ordinarie anslaget enligt föregående beräkning skulle i jemnad

slutsumma utgöra tillsammans ............................................ kr. 3,458,002: —

skulle, om derifrån afdrages alderstilläggsbeloppet......... » 786,500: —

det ordinarie reservationsanslaget komma att utgöra ..... kr. 2,671,502: —

Till upplysning angående de närmare grunderna för några af ofvan
berörda beräkningar får utskottet hänvisa till de vid detta utlåtande fogade
tabeller. *

Med anledning af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

a) att, vid bifall till hvad utskottet här ofvan hemstält
i punkterna 10:o) mom. a), b), c) och d), lI:o)mom. a)
och b) samt 12:o), Riksdagen — under förutsättning att
beslut fattas derom att i riksstaten skall efter rubriken
»Allmänna läroverken» införas en ny rubrik »Ålderstillägg
åt lärarne vid de allmänna läroverken» och att
under denna rubrik uppföres ett förslagsanslag af 786,500
kronor — må nedsätta reservationsanslaget till de allmänna
läroverken från nuvarande beloppet, 2,902,453
kronor 36 öre, till 2,671,502 kronor; samt

b) att Riksdagen må ej mindre besluta, att i riksstaten
skall efter rubriken »Allmänna läroverken» införas
en ny rubrik »Ålderstillägg åt lärarne vid de allmänna
läroverken», än äfven under denna rubrik uppföra
ett förslagsanslag af 786,500 kronor.

Pedagogier och folkskolor.

15:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts framställning angående om- Ang. ifrågabildning
af pedagogierna i Södertelge, Köping, Nora och Simrishamn till
mindre, allmänna läroverk har Kongl. Maj:t föreslagit, »lag.

att — under förutsättning deraf att Riksdagen medgifver, att pedagogi- [10.]
erna i Södertelge, Köping, Nora och Simrishamn på föreslaget sätt ombildas
— ordinarie anslaget i kontant till pedagogier och folkskolor må
nedsättas med 19,381 kronor eller från 24,417 kronor till 5,036 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Då utskottet i det föregående hemstält, att den Kong!. Maj:ts framställning,
som utgör förutsättningen för ifrågavarande förslag, icke måtte
vinna Riksdagens bifall, hemställer utskottet nu, såsom en följd deraf,

att ordinarie anslaget i kontant till pedagogik'' och
folkskolor må i riksstaten för år 1893 uppföras med
samma belopp som i riksstaten för innevarande år, eller
med 24,417 kronor.

Folkundervisningen.

Ar''lärares0'' 16:o) Enär för beredande af den uppflyttning i högre lönegrad, som
uppflyttning t efter gällande bestämmelser tillkomme lärare och lärarinnor vid folkAcijrreföneyrad.
gkcdelärareseminarierna, erfordrades, enligt en inom ecklesiastikdeparte[11
-] mentet uppgjord approximativ beräkning, från och med år 1893 ett belopp
af 5,000 kronor utöfver hvad förut vore för detta ändamål anslaget, har
Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att anslaget till seminarierna för folkskolelärares
bildande måtte för berörda ändamål ökas med 5,000 kronor.
Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

Ang. anslag 17:o) Kong! Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, för anord‘nLg^Tisjd
nande af undervisning i slöjd vid folkskolelärareseminariet i Vexiö, anvid
folkskola- slaget till seminarierna för folkskolelärares bildande måtte höjas med

läraresemi- ],500 kl’OnOr.

nariel i Vexiö

[12.]

Domkapitlet i Vexiö hade,— meddelar departementschefen — på anhållan
af rektor vid folkskolelärareseminariet derstädes inkommit med
framställning derom, att undervisning i slöjd måtte blifva införd vid
nämnda seminarium. Såsom skäl derför hade åberopats, att, då slöjdundervisning
i folkskolorna för hvarje år blefve mera allmän och förmåga
att meddela sådan allt oftare fordrades af folkskolelärare, h vilket
haft till följd att många folkskolelärare, som icke under sin utbildning
vid folkskolelärareseminarierna fått åtnjuta undervisning i slöjd, nödgats
genomgå särskilda af landsting, hushållningssällskap eller enskilde anordnade
slöjdkurser för att erhålla ökad behörighet, det utan tvifvel vore
fördelaktigare, om undervisning i slöjd liksom i andra folkskolans läroämnen
meddelades redan vid seminariet, i synnerhet som både folkskolelärarne
och kommunerna, åtminstone i Smålands fattiga bygder, hade
svårt att skaffa medel till de omkostnader, som eljest fordrades för att de
förre skulle förvärfva skicklighet att meddela ifrågavarande undervisning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Dertill komme, att undervisning i slöjd redan blifvit införd vid några
seminarier, hvadan allt skäl förefunnes för anordnande af dylik undervisning
äfven vid seminariet i Yexiö, hvilket vore beläget i en landsort,
der ett allmännare införande af slöjdundervisning i folkskolan icke blott
skulle hafva pedagogisk betydelse utan äfven möjligen skulle kunna bidraga
till främjandet af befolkningens välstånd.

Med hänvisning till den utredning af frågan om undervisning i slöjd
vid seminarierna, som i bilagor till 1887 års statsverkspropositioner. lemnades
af departementets dåvarande chef, ville departementschefen erinra
derom, att undervisning i slöjd redan vore införd vid folkskolelärareseminarierna
i Karlstad, Hernösand och Lund samt att anslag vore beviljadt
för anordnande af dylik undervisning vid seminariet i Linköping.

Kostnaderna för införande af slöjdundervisning vid folkskolelärareseminariet
i Yexiö vore beräknade till en utgift för en gång af 1,500
kronor, hvilket belopp afsåges för ordnande af lokal och inköp af verktyg,
samt till en årlig utgift af 1,500 kronor till arfvode åt lärare, hyra för
lokal, inköp af virke m. m.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke gifvit anledning till
någon utskottets erinran, får utskottet, som i punkten 66:o) här nedan
förordar bifall till ett af Kongl. Maj:t framlagdt förslag om anvisande på
extra stat för år 1893 af anslag till lokal och verktyg för den ifrågasatta
slöjdundervisningen, hemställa,

att Riksdagen må för anordnande af undervisning
i slöjd vid folkskolelärareseminariet i Vexiö höja anslaget
till seminarierna för folkskolelärares bildande med
1,500 kronor.

18:o) På grund af derom af Kongl. Maj:t gjord framställning och Ang. anslag
under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 122) till stöd för ning i slöjd
framställningen anförts, hemställer utskottet, vid f°lksko‘e t\

• -i -i r -i -i p . .lärannnesemi att

Riksdagen för anordnande åt undervisning i nariema ;
slöjd vid folkskolelärarinneseminarierna i Falun och Fa^uneioch
Umeå må öka anslaget till seminarierna för folkskole- r.„j
lärares bildande med 1,G00 kronor.

19:o) I en till Riksdagen den 10 mars 1892 afbiten proposition (n:o 43)
har Kongl. Maj:t, med hänvisning till ett propositionen bilagdt utdrag A''Jana/e,lcna/''
statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit Riks-un<L""
dagen medgifva, att det till anskaffande af undervisningsmateriel m. m.
för folkskolor anvisade anslag finge användas äfven till anskaffande af ,kotorna.

Bill. till Riksd. Prof. 1892. 4 Sami. 1 Afd 7 Haft. 13

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tjenlig materiel för döfstumundervisningen, samt att såväl denna sistnämnda
materiel som ock den, hvilken blifvit anskaffad för de allmänna folkskolorna,
finge på reqvisition af vederbörande skolstyrelser hållas döfstumskoloma
till hända på samma vilkor, som den tlllhandahölles åt de allmänna
folkskolorna.

Departementschefen har till åberopade statsrådsprotokollet meddelat,
att, sedan undervisningen för döfstumma blifvit ordnad genom lagen angående
döfstumundervisningen den 31 maj 1889 och skolor i de särskilda
döfstumskoldistrikten i öfverensstämmelse dermed inrättade, till ecklesiastikdepartementet
inkommit ansökningar att för nämnda skolors räkning
erhålla, på samma vilkor som de allmänna folkskolorna, af den undervisningsmateriel,
som genom anslag af allmänna medel blifvit för sistnämnda
skolors behof anskaffad. Dylika ansökningar hade, till följd af
de bestämmelser, som voro fästade vid berörda anslag, ej kunnat beviljas.
Men då ifrågavarande döfstumskolor egentligen ej vore annat än folkskolor
och likasom dessa bekostades af skoldistrikten med bidrag af statsmedel,
ansåge departementschefen döfstumskolan böra i berörda hänseende
komma i åtnjutande af samma fördelar som de allmänna folkskolorna.

Då Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning ej gifvit anledning till
någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att det till anskaffande
af undervisningsmateriel m. m. för folkskolor anvisade
anslag må användas äfven till anskaffande af tjenlig
materiel för döfstumundervisningen, samt att så väl
denna sistnämnda materiel som ock den, hvilken blifvit
anskaffad för de allmänna folkskolorna, må på reqvisition
af vederbörande skolstyrelser få hållas döfstumskolorna
till hända på samma vilkor, som den tillhandahålles
åt de allmänna folkskolorna.

Ang. höjning 20:o) Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit, att förslags"ai/iågtiliU
anslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, nu 3,525,000
lönetuiskoit å^kronor, måtte ökas till 3,725,000 kronor, eller med 200,000 kronor.
folk skot or1 och I en till Riksdagen den 10 nästlidne mars aflåten särskild proposition

småskolor (n:o 42) har Kong]. Maj:t vidare föreslagit Riksdagen att medgifva den
m m ändring i gällande bestämmelser om aflöning och lönetillskott åt folkskoleL14,
J lärare, att tjenstgöring efter behörigt förordnande såsom lärare eller lärarinna
vid någon med folkskolelärare- eller folkskolelärarinneseminarium
förenad öfningsskola skulle anses lika med tjenstgöring såsom ordinarie
lärare eller lärarinna vid folkskola såväl i afseende å rätt för ordinarie

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lärare eller lärarinna vid folkskola att efter viss tids tjenstgöring erhålla
i årlig lön minst 700 kronor som i afseende å rätt för skoldistrikt att för
sådan lärare eller lärarinna erhålla högsta medgifna lönetillskott.

Till behandling i sammanhang med Kongl. Maj:ts förenämnda framställningar
har utskottet förehaft följande inom Andra Kammaren väckta
motioner, hvilka afse förändringar i folkskolelärarepersonalens aflöningsförhållanden,
nemligen:

motionen n:o 114 af herr K. E. Holmgren, deruti föreslagits:
l:o) att Riksdagen ville besluta, att, då till ordinarie lärare eller lärarinna
vid folkskola eller till annan examinerad, vid folkskola antagen
lärare eller lärarinna utginge kontant ersättning för kofoder med minst
100 kronor eller ock, på grund af ordinarie lärares eller lärarinnas derom
gjorda yrkande, kofodret till sådan lärare eller lärarinna utginge in natura,
skoldistriktet skulle ega att af statsmedel bekomma ett årligt bidrag af 66
kronor 67 öre till denna del af lärarens eller lärarinnans aflöning; samt
2:o) att Riksdagen, under förutsättning af bifall till föregående punkt,
ville öka förslagsanslaget till »lönetillskott åt lärare vid folkskolor och
småskolor» med 360,000 kronor;

motionen n:o 136 af herr A. Lilienberg, hvilken hemstält:
att Riksdagen ville medgifva, att, derest ordinarie lärare eller lärarinna
vid folkskola i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort under minst tio år,
och lönen till honom eller henne utginge för åtta månaders undervisning
med minst 800 kronor jemte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning
derför, skoldistriktet skulle ega att erhålla statsbidrag till lönen
med 533 kronor 33 öre; och

motionen n:o 141 af herr A. Göransson, som föreslagit:
l:o) att Riksdagen i de föreskrifter, som nu gälla beträffande folkskolelärarepersonalens
löneförhållanden, måtte besluta följande förändrade
bestämmelser:

att stadgandet derom, att åt ordinarie lärare eller lärarinna boi’de
anskaffas sommarbete och vinterfoder för eu ko, eller ock, der hinder
eller svårighet af lokala eller andra förhållanden derför mötte, minst värdet
af 8 hektoliter 25 liter spanmål af visst slag i ersättning lemnas, måtte
upphöra att vara gällande, samt att i stället godtgörelse för ifrågavarande
naturaprestation skulle under benämning »ersättning för kofoder» utgå
med 100 kronor för år, med rätt för skoldistriktet att af statsmedel såsom
bidrag härtill erhålla två tredjedelar af beloppet, eller 66 kronor 67 öre;
dock att sådan lärare eller lärarinna, hvilken vid den tidpunkt, då stadgandet
härom trädde i kraft, erhölle kofoder in natura eller ersättning
derför till högre belopp än 100 kronor för år, måtte vara berättigad att

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vid sådan förmån bibehållas, dock ej längre än hvartill beslutet eller
öfverenskommelsen derom föranledde, men att skoldistriktet äfven i dessa
fall skulle ega rättighet att åtnjuta nyssnämnda statsbidrag 66 kronor
67 öre för år; samt

2:o) att för bestridande af statens andel i ofvannämnda ersättning
Riksdagen måtte bevilja ett anslag af 350,000 kronor.

Innan utskottet går att redogöra för motiven till ofvan omförmälda
särskilda förslag samt att öfver samma förslag afgifva yttrande, anser sig
utskottet här böra meddela en öfversigt af de vigtigaste gällande stadganden
rörande folkskolelärarepersonalens aflöningsvilkor.

Rörande sjelfva aflöningen finnes genom kongl. kungörelsen den 20
januari 1882 med deri senast genom kongl. kungörelsen den 5 oktober
1891 vidtagna ändringar stadgadt, bland annat:

(§1) att ordinarie lärare eller lärarinna, som efter undergången godkänd
afgångsexainen från seminarium blifvit vid folkskola anstäld i föreskrifven
ordning, skall åtnjuta i årlig lön minst 600 kronor; att, om ordinarie
lärare eller lärarinna vid folkskola i denna egenskap oförvitligt
tjenstgjort under 5 år, han eller hon skall för 8 månaders undervisning
af i skolåldern varande barn i lön erhålla minst 700 kronor; att ordinarie
lärare eller lärarinna vid folkskola ock skall af skoldistriktet förses med
tjenlig bostad och nödigt bränsle, hvarjemte äfvenledes bör åt honom eller
henne anskaffas sommarbete och vinterfoder för en ko, eller ock, der hinder
eller svårighet af lokala eller andra förhållanden derför möter, minst
värdet af 8 hektoliter 25 liter spanmål, hälften råg och hälften af det
eller de andra sädesslag, i hvilka kronotionden inom orten utgår, i ersättning
lemnas; att dessutom, så vidt sig göra låter, bör åt läraren eller
lärarinnan, till brukning för eget behof af jordfrukter upplåtas ett lämpligt
jordland, hvilket skall noga afskiljas från skolträdgård;

(§ 2) att för öfriga lärare eller lärarinnor, som äro anstälda vid
skolor, upprättade af hela skoldistriktet, kyrkostämma, der icke annorlunda
är eller kan varda föreskrifvet, eger att besluta om erforderliga
löneförmåner; samt

(§ 3) att för lärare eller lärarinna vid folkskola äfvensom för biträdande
lärare eller lärarinna vid folkskola, till hvilkens aflöning statsbidrag
utgår och hvilkens tjenstgöring, så vidt den afser i skolåldern varande
barn, fortgår utöfver 8 månader af året, lönen skall för hvarje Överskjutande
månad ökas med en åttondedel af det belopp, hvartill lärarens
eller lärarinnnans årliga minimilön beräknas, husrum, bränsle och kofoder
deri icke inberäknade.

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

101

Beträffande åter lönetillshott af allmänna medel är genom kongl. kungörelsen
den 5 juni 1885, med deri senast genom kongl. kungörelsen den
5 oktober 1891 vidtagna ändringar föreskrifvet, bland annat:

(§1) att till aflönande af hvarje ordinarie lärare eller lärarinna vid
folkskola, som i årlig lön åtnjuter, utom husrum, vedbrand och kofoder
eller ersättning derför, minst 600 kronor, samt hvarje annan examinerad,
vid folkskola antagen lärare eller lärarinna, som i årlig lön erhåller, förutom
nämnda naturaförmåner eller ersättning derför, minst 500 kronor,
skoldistrikt eger, derest läraren eller lärarinnan meddelar undervisning i
skolan minst 8 månader af året, att af statsmedel bekomma ett årligt
bidrag, motsvarande två tredjedelar af den lön, läraren eller lärarinnan,
förutom husrum, vedbrand och kofoder eller ersättning derför, åtnjuter,
hvilket bidrag dock ej, utom i det i § 2 angifna fall må öfverstiga 400
kronor; samt

(§ 2) att, derest ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola i denna
egenskap oförvitligt tjenstgjort under 5 år och lönen till honom eller
henne således utgår för 8 månaders undervisning med minst 700 kronor
jemte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning derför, skoldistriktet
eger att erhålla statsbidrag med 466 kronor 67 öre.

Hvad angår Kongl. Maj:ts förslag om höjning af förslagsanslaget
till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, så inhemtas af statsrådsprotokollet
för den 13 januari innevarande år, att departementschefen vid
ärendets föredragning anfört, att sedan betydande brister å ifrågavarande
förslagsanslag under en följd af år uppstått, 1888 års Riksdag höjt nämnda
anslag från 3,193,000 kronor till 3,500,000 kronor, eller med 307,000
kronor; att oaktadt den vidtagna förhöjningen redan år 1889 en brist af
250,275 kronor 60 öre uppstått och att det följande året bristen uppgått
till icke mindre än 322,491 kronor 23 öre; att Riksdagen visserligen år
1891 höjt anslaget med 25,000 kronor eller till 3,525,000 kronor, men
att denna förhöjning uteslutande tillkommit för tillämpning af Riksdagens
beslut om löneförbättring för sådana lärare och läi’arinnor vid folkskoloi-,
som oförvitligt tjenstgjort såsom ordinarie under fem år; samt att då med
hänsyn till det stora missförhållande, som i fråga om detta anslag under
de senare åren förefunnits mellan det beräknade och det verkliga bchofvet,
vore uppenbart, att anslagets nuvarande belopp komine att i högst
väsentlig grad öfverskridas, en successiv höjning af nämnda förslagsanslag
syntes departementschefen böra ega rum.

Beträffande det i den särskilda kongl. propositionen framstälda förslaget
om ändring för visst fall af gällande bestämmelser om aflöning och

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lönetillskott åt folkskolelärare, har departementschefen till statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden för den 10 nästlidne mars erinrat, att
enligt kongl. brefvet den 31 december 1877 examinerad folkskolelärare,
som, efter vederbörligt förordnande, bestrede läraretjenst vid folkskolelärareseminariernas
öfningsskolor, egde att för åtnjutande af pension från
folkskolelärarnes pensionsinrättning räkna hela den tid, han i nämnda
egenskap tjenstgjort, såsom ordinarie tjenstår. Deremot hade sådan lärare
icke rätt att räkna sig samma tid till godo äfven för uppflyttning i högre
lönegrad såsom folkskolelärare. Det vore vid sådant förhållande att befara,
att mera framstående lärare icke skulle söka anställning vid ifrågavarande
öfningsskolor och att, om någon det gjorde, han skulle qvarstanna
der endast en kortare tid. Då det emellertid vore af vigt, att seminariernas
elever under sin utbildningstid för lärarekallet finge höra
dugande och erfarne lärares undervisning, och då det jemväl i öfrigt syntes
i hög grad billigt, att bemälde lärare finge räkna sin tjenstgöringstid vid
seminariernas öfningsskolor som ordinarie tjenstår äfven i omförmälda
hänseende, syntes en sådan förmån böra dem beredas, och borde i sammanhang
dermed en motsvarande jemkning ske i gällande bestämmelser
om lönetillskott af allmänna medel för lärare vid folkskolor.

Herr Holmgren har i sin ofvannämnda motion lemnat ett referat
af statistiska centralbyråns i sjunde häftet af aflönings- och pensionsstatistiken
intagna redogörelse för det sätt, hvarpå gällande stadgande
om folkskolelärares rätt till kofoder eller ersättning derför blifvit tilllämpadt,
äfvensom infört af motionären uppgjorda tabeller öfver antalet
lärare, som på det ena eller andra sättet utbekomma aflöningsförmånen
kofoder; och tillåter sig utskottet att i fråga härom hänvisa till‘motionen.
Motionären har vidare anfört, att af berörda redogörelse otvetydigt framginge,
att gällande bestämmelse angående den folkskolelärare tillkommande
löneförmånen af kofoder vore synnerligen olämplig. Då bestämmelsens
mening äfven i sådana hänseenden, i hvilka den vore ämnad att vara
klar, vore tvetydig, och i andra hänseenden åter syntes vara afsedd att
vara sväfvande, vore det ej underligt, att densamma upprepade gånger
gifvit anledning till ledsamma tvistigheter mellan löngifvare och löntagare.
Otvetydigt syntes ock den praxis, som utbildat sig i enlighet med eller
vid sidan af denna bestämmelse, gifva vid handen, i hvilken rigtning en
rättelse af densamma borde göras. I det ojemförligt största antalet fall,
4,854 af 5,432, utginge nemligen denna löneförmån i penningar, och der
den detta gjorde, utginge åter ersättningen oftast till ett fast belopp, i
3,062 fall af 4,854, och minst ofta efter den grund, som i lagen syntes
vara afsedd, nemligen efter årets markegångspris — endast i 654 fall af

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

103

4,854. I enlighet härmed borde alltså i stället för kofoder lemnas en
penningeersättning, och denna borde bestämmas till ett rundt belopp.

Redan nu, då denna löneförmån i verkligheten allmännast utginge i
penningar, och ännu mer om detta sätt för dess utbekommande blefve i
lag föreskrifvet, syntes skäl ej förefinnas, hvarför icke skoldistriktet äfven
till denna del af folkskolelärarens lön skulle erhålla bidrag af statsmedel,
och ej heller vore anledning att för statsbidragets proportion i
fråga om denna del af lönen bestämma annan grund, än den, som eljest
i fråga om den kontanta lönen vore gällande. Endast det borde iakttagas,
att statsbidraget till kofodersersättningen öfverallt skulle utgå med
samma belopp.

Otvifvelaktigt skulle det således vara ändamålsenligt att åvägabringa
en sådan ändring i författningen, att kofodret uteslötes från folkskolelärarnes
löneförmåner, och i stället en bestämd penningeersättning, till
hvilken staten skulle bidraga med två tredjedelar, bland dem uppfördes.
Men då svårigheter antagligen mötte att på en gång uppnå detta mål,
syntes man för det närvarande böra åtnöja sig med en annan utväg,
hvilken kunde till det väsentligaste hafva olägenheterna af nu gällande
bestämmelse, oaktadt denna qvarstode oförändrad, och hvilken tillika beredde
kommunerna den lindring beträffande äfven den ifrågavarande delen
af folkskolelärarnes lön, som de eljest för den kontanta lönen åtnjöte. En
sådan utväg vore den att bevilja de skoldistrikt, i hvilka kofodersersättningen
minst uppginge till ett kontant belopp, i någon mån öfverstigande
det nuvarande medelbeloppet, förslagsvis 100 kronor, ett bidrag af statsmedel
med två tredjedelar af beloppet, förslagsvis 66,G7 kronor. Men i
sådan händelse skulle rättvisan kräfva, att äfven i det fall, då på grund
af lärarens derom lagenligt gjorda yrkande kofodret fortfarande utginge
in natura, skoldistriktet blefve berättigadt till enahanda förmån af statsbidrag.
Om Riksdagen fattade beslut i nu angifna syfte, skulle, på samma
gång som skoldistriktens utgifter något minskades, de anledningar till
tvister mellan församlingarna och folkskolelärarne, som gällande bestämmelser
i förevarande hänseende för det närvarande i rikt mått medförde,
på grund af omständigheternas magt af sig sjelfva så godt som helt och
hållet försvinna. Kostnaden för statsverket, som ett bifall till förslaget
skulle medföra, ansåge motionären kunna beräknas till 360,000 kronor.

Till stöd för sitt i ofvan omförmälda motion framlagda förslag har
herr Lilienberg anfört, att den lön, som tillkomme ordinarie folkskolelärare
enligt gällande bestämmelser, med afseende på de stegrade lefnadskostnaderna
syntes vara väl knappt tilltagen. I all synnerhet gälde detta,
om läraren, hvilket väl i allmänhet vore händelsen, vore gift och hade

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

barn, bvilka skulle uppfostras. Behofvet af en ökning i inkomsterna
framträdde derför allt bestämdare, i samma mån som läraren längre tid
innehaft sin tjenst, och ett erkännande häraf vore äfven gifvet derigenom,
att Riksdagen beviljat ordinarie lärare ett ålderstillägg af 100 kronor efter
5 års väl vitsordad tjenstgöring. Man finge tacksamt erkänna den förbättring
i lärarens lönevilkor, som härigenom inträdt, men äfven efter de
5 första åren stegrades väl i vanliga fall lefnadsbehofven, och det måste
kännas tungt för läraren att efter nämnda tids förlopp icke hafva några
utsigter till förbättring i sin anspråkslösa ställning, i synnerhet då han
jemförde sig med andra tjensteman, bvilka i allmänhet hade minst två
ålderstillägg. Det vore derför, enligt motionärens förmenande, högeligen
önskvärd!, att ett andra ålderstillägg å 100 kronor bereddes läraren efter
10 års väl vitsordad tjenstgöring. Men det kunde sättas i fråga, huru
vida det vore lämpligt, att äfven detta ålderstillägg föreskrefves såsom
obligatoriskt, åtminstone till en början, innan erfarenheten visat, till hvilken
utsträckning skoldistrikten, på bvilka i motsatt fall dess beviljande
skulle komma att bero, ansett detsamma böra förekomma. Om det ej
gjordes obligatoriskt, vunnes äfven den fördelen, att det, åtminstone till
en början, obetydligt, om ens något, skulle inverka på lärarens pensionsrätt.
Att staten borde bidraga till detta ålderstillägg i samma proportion
som till den öfriga kontanta lönen, syntes motionären under nuvarande
förhållanden vara ändamålsenligt.

Herr Göransson har i sin motion erinrat, att Riksdagen sistlidet år,
i enlighet med det sammansatta stats- och lagutskottets hemställan, beslutat
en sådan förenkling i aflöningssättet för ordinarie lärare eller lärarinna
vid folkskola, att stadgandet derom, att en del af den lön, som, beräknad
till värde af minst 600 kronor, tillkomme sådan lärare eller lärarinna,
skulle utgå i visst belopp spanmål in natura, skulle upphöra att
vai‘a gällande, och att den årliga lönen skulle utgå i kontant belopp,
minst 600 kronor. Detta beslut hade äfven genom kongl. kungörelsen
den 5 oktober 1891 trädt i kraft med innevarande års början. Men en
af sammansatta stats- och lagutskottet föreslagen, lika vigtig och säkerligen
för landsbygden ännu vigtigare förändring af bestämmelserna angående
folkskolelärares rätt till kofoder eller ersättning derför hade genom
Första Kammarens afslag blifvit omintetgjord. Dessa bestämmelser måste
emellertid vid tillämpningen gifva anledning till tvister och stridigheter,
ja, äfven rättegångar mellan församlingen och skollärarne, och det vore
allmänt kändt, att så hade skett på många ställen. Att under sådana
tvister ett godt och förtroendefullt förhållande icke kunde bibehållas mellan
skollärarne och församlingen vore alldeles visst, äfvensom att dessa

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 105

missförhållanden komme att menligt återverka på folkskolan. Det måste
derför enligt motionärens förmenande vara både i skollärarnes, församlingarnas
och folkskolans välförstådda intresse, att ofvannämnda föråldrade,
otidsenliga och ännu mer otydliga bestämmelser rörande kofodret komme
att upphöra, och att ersättning derför blefve bestämd att utgå med ett
kontant penningebelopp. För att utröna huru stort detta ersättningsbelopp
borde vara, hade motionären efter samtliga länens markegångstaxa’ för
år 1891 uträknat medelvärdet af en deciton hö och halm och med ledning
äf dels träffade öfverenkommelser, dels Kongl. Maj:ts utslag, funnit
det qvantum foder samt ersättning för sommarbete, som blifvit skollärare
tillerkänd. Efter denna beräkning hade det visat sig, att dettas värde
uppginge till 99 kronor 64 öre, hvadan således beloppet syntes böra bestämmas
till jemnt 100 kronor. Men då på åtskilliga orter inom landet
nu utgående ersättning för kofoder, icke uppginge till nämnda belopp,
torde man icke böra ålägga församlingarna derstädes en ökad utgift härför,
och detta så mycket mindre, då församlingarna i allmänhet förut vore
ganska mycket betungade af utgifter för sitt skolväsende. Det vore derför
billigt och rättvist, att staten här trädde emellan, och för att det
måtte blifva reda och likformighet i aflöningssättet, ansåge motionären att
staten äfven till denna ersättning borde bidraga med 2/3 och skoldistriktet
med Y3. Hvad åter anginge de orter, der ersättning för kofoder utginge
med högre belopp än 100 kronor, borde lärare eller lärarinna vara berättigad
att en sådan förmån bibehålla, så länge derom träffad öfverenskommelse
varade; men äfven dessa skoldistrikt borde åtnjuta lika statsbidrag
som de öfriga.

Att, oberoende af det beslut, Riksdagen kan komma att fatta i anledning
af de i ämnet väckta motionerna, eu förhöjning af förslagsanslaget
till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor bör af det i statsrådsprotokollet
för den 13 sistlidne januari angifna skäl vidtagas till af
Kongl. Maj:t ifrågasatt belopp, anser utskottet uppenbart; och hvad Kongl.
Maj:t föreslagit derom, att tjenstgöring vid en med seminarium förenad
öfningsskola i angifna afseenden skall anses lika med ordinarie tjenstgöring
vid folkskola, synes utskottet likaledes böra af Riksdagen bifallas.

Vidkommande derefter de föreliggande motionerna, så afse herrar
Holmgrens och Göranssons förslag förändring i gällande bestämmelser angående
folkskolelärares rätt till kofoder eller ersättning derför äfvensom
införande af förpligtelse för staten att bidraga till utgörandet af denna
aflöningsförmån, medan åter herr Lilienbergs förslag åsyftar att genom
mellankomst från statens sida bereda folkskolaärarne möjlighet att erhålla

tidt. till Itiks,l. Vrål. ISH‘2. 4 Samt. / .1/,/. 7 Höft. 14

106 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ett andra ålderstillägg å den egentliga kontanta aflöningen. Herrar Holmgrens
och Göranssons motioner skilja sig åter dels derutinnan, att, medan
i den senare föreslås sådan ändring i vederbörande författning, att kofodret
skulle såsom aflöningsförmån upphöra och viss ersättning i penningar
träda i dess ställe, i den förra allenast ifrågasattes, att, för den
händelse vederbörande distrikt i stället för kofoder lemnade lärare vederlag
i penningar till visst belopp, eller ock kofodrets utgående in natura
egde rum på grund af yrkande från vedei-börande lärares sida, staten
skulle träda emellan och lätta distriktets börda, dels och. derutinnan att,
medan herr Holmgren önskar, att den af honom förordade förändringen
skall ega tillämpning äfven med afseende å examinerade extra ordinarie
lärare, herr Göransson med sitt förslag afsett allenast den ordinarie lärarepersonalen.

Sistnämnde motionärs förslag är, med undantag af en mindre afvikelse
i redaktionshänseende, i allo öfverensstämmande med det förslag i ämnet,
som sammansatta stats- och lagutskottet vid senaste riksdag i anledning
af väckta motioner framlade, och hvilket då af Andra Kammaren godkändes.
Till stöd för detta förslag, i hvad detsamma afsåg ändring i
gällande bestämmelser angående kofoderförmånens utgående, anförde nämnda
utskott, bland annat, att omförmälda bestämmelser föranledt talrika tvister
mellan skollärarne och kommunerna, hvilka tvister naturligen måst störande
inverka på de båda parternas förhållande inbördes och derigenom
äfven på folkskolans utveckling i det hela. 1 följd häraf finge en ändring
i samma bestämmelser anses högeligen önskvärd, och att denna ändring
herde verkställas så, att den ifrågavarande naturaförmånen utbyttes mot
ett visst belopp i penningar, ansåge utskottet äfven uppenbart. Huru stort
detta belopp borde blifva, berodde åter tydligen af det värde, ifrågavarande
naturaförmån kunde anses ega, och att detta inom vårt vidsträckta
land med dess olika naturförhållanden måste i icke obetydligmån
vexla, hade jemväl framhållits. Då emellertid ett för hela riket gällande
ersättningsbelopp lämpligen syntes böra fastställas, ansåge utskottet
det vara af vigt, att detta belopp icke sattes lägre, än att detsamma
kunde anses ega stöd af förhållandena å flertalet orter, och ehuru naturaförmånen
i fråga på åtskilliga ställen antagligen i värde understege det
af eu motionär ifrågasatta beloppet af 100 kronor, funne utskottet likväl
af nyss antydda hänsyn rigtigast, att sistberörda belopp faststäldes såsom
det, hvarmed ersättningen för förmånen horde utgöras. Dock ansåge utskottet
uttrycklig bestämmelse böra meddelas derom, att lärare eller
lärarinna, hvilken vid den tidpunkt, då den af utskottet förordade förändringen
trädde i kraft, erhölle kofoder in natura eller uppbure ersätt -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

107

ning derför till högre belopp än det nu föreslagna, fortfarande skulle af
sådan förmån vara i åtnjutande, hvad ersättningen vidkomme dock ej
längre än under den tid, meddeladt beslut eller träffad öfverenskommelse
dertill föranledde. Om det belopp af 100 kronor, hvarmed utskottet ansåge
att den nuvarande naturaförmånen af kofoder borde ersättas, skulle,
på sätt nyssnämnde motionär föreslagit, inberäknas i den kontanta minimiaflöningen,
blefve emellertid på grund af gällande bestämmelser rörande
folkskolelärarepersonalens pensionsväsende häraf, en följd, att samma belopp
äfven skulle inberäknas dels i den aflöningssumma, efter hvilken vederbörande
skoldistrikt vore förpligtadt ingå såsom delegare i folkskolelärarnes
pensionsinrättning, dels ock i den aflöningssumma, för hvilken delaktighet
i pensionsinrättningen kunde distriktet beviljas utöfver det minsta
tillåtna delaktighetsbeloppet, hvadan alltså härigenom en ökad pensioneringsskyldighet
och ett deremot svarande ökadt behof af statsbidrag skulle
för pensionsinrättningen uppkomma. Och då delaktighet för ett visst belopp
i folkskolelärarnes pensionsinrättning medförde eu motsvarande delaktighet
i deras enke- och pupillkassa, skulle ökadt statsbidrag jemväl till
sistnämnda kassa erfordras. Den ifrågavarande ökningen syntes emellertid
utskottet lämpligen böra undvikas derigenom, att det ifrågavarande ersättningsbeloppet
icke inberäknades i den kontanta minimilönen, utan bibehölles
såsom en särskild aflöningsförmån under namn af »ersättning
för kofoder», i hvilken händelse detsamma på grund af ordalydelsen i
gällande bestämmelser rörande pensionsväsendet icke komme att på detta
utöfva någon inverkan. En dylik anordning ansåge utskottet så mycket
hellre böra vidtagas, som någon särskild anledning att förbättra folkskolelärarepersonalens
pensionsvilkor icke syntes utskottet för närvarande
förefinnas.

Beträffande den del af förslaget, som afsåg att ålägga staten förpligtelse
att bidraga till kofodersersättningens utgörande, anförde åter det
sammansatta utskottet, bland annat, att det ej syntes utskottet obilligt,
att staten i något större män, än hittills varit förhållandet, deltoge i kostnaderna
för folkundervisningens ordnande. Och då staten, eldigt hvad
utskottet ofvan föreslagit, skulle ålägga kommunerna att i stället för kofoder
lemna skollärarne ersättning i penningar till visst af staten bestämdt
belopp, syntes statens ökade bidrag lämpligast kunna fastställas att utgå
på det sätt, att staten, i enlighet med hvad en motionär ifrågasatt, med
två tredjedelar bidroge till kofodersersättningens utgörande ej blott till de
ordinarie, utan äfven till de examinerade extra ordinarie lärarne. Äfven
i de fall, då ordinarie skollärare bibehölles vid nuvarande aflöningsförhållanden
i fråga om kofoder, borde i öfrigt statsbidrag skäligen utgå

108 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

med två tredjedelar af prestationens uppskattade värde, eller med 66
kronor 67 öre.

I öfverensstämmelse med den uppfattning, som af det sammansatta
utskottet gjorts gällande, och med afseende jemväl å hvad motionärerna,
herrar Holmgren och Göransson, nu i sådant hänseende anfört, anser utskottet,
att eu förändring i gällande bestämmelser angående kofodersförmånen
bör vidtagas, i syfte att få denna förmån ersatt med penningar.
Utskottet tvekar icke heller att härvid taga steget fullt ut och, på grund
af herr Göranssons motion, i likhet med det sammansatta utskottet förorda
eu sådan förändring, att föreskrift meddelas derom, att i stället för
naturaförmånen ersättning i penningar ovilkorligen skall utgå, med iakttagande
allenast af nuvarande skollärares rätt att, om de så önska, vid
naturaförmånen bibehållas. I fråga om storleken af det ersättningsbelopp,
som bör fastställas, anser sig utskottet, särskildt efter den af motionärerna
lemnade utredningen i ämnet, ega anledning fasthålla vid det ursprungligen
af sammansatta utskottet föreslagna belopp, 100 kronor, med iakttagande
jemväl härvid af nuvarande skollärares rätt att på grund af ingångna
överenskommelser åtnjuta högre ersättning. Beträffande statens
skyldighet att bidraga till ersättningens utgörande ansluter sig utskottet
likaledes helt och hållet till den af sammansatta utskottet uttalade uppfattningen.

Hvad utskottet ofvan yttrat, afser endast den ordinarie folkskolelärarepersonalen.
Utskottet anser visserligen, i likhet med hvad det sammansatta
utskottet förlidet år sökte göra gällande, att det förbehåll derom,
att läraren skall af distriktet åtnjuta kofoder, hvilket nu finnes upptaget
bland vilkoren för statsbidrags utgående till aflönande af examinerade
extra ordinarie folkskolelärare, bör borttagas och ett högre kontant aflöningsbelopp
än det nuvarande i stället föreskrifvas såsom vilkor för statsbidrags
erhållande, likasom att å andra sidan staten bör träda emellan
äfven i fråga om utgörandet af denna kontanta aflöningsförhöjning, men
då något förslag uti ifrågavarande hänseende nu icke föreligger, anser sig
utskottet förhindradt att göra någon hemställan i denna rigtning. Och
då framställning i sådant syfte, i händelse af bifall till hvad utskottet ofvan
förordat rörande de ordinarie lärarnes kofodersförmån, lärer kunna till nästa
riksdag förväntas, anser sig utskottet icke heller böra nu hemställa om
bifall till herr Holmgrens mindre omfattande förslag i ämnet.

Hvad derefter beträffar herr Lilienbergs förevarande motion, så uttalade
det sammansatta stats- och lagutskottet vid senaste riksdag, i anledning
af ett då framstäldt förslag i enahanda syfte, den mening, att ett
andra ålderstillägg för folkskolelärarne icke vore af verkligt behof påkalladt;
och utskottet är för sin del af samma åsigt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

109

Kongl. Maj:t liar, såsom ofvan nämnts, med hänsyn till det störa
missförhållande, som för närvarande förefinnes mellan det beräknade och
det verkliga behofvet å förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor
och småskolor, ifrågasatt eu förhöjning af detta anslag med 200,000
kronor. För genomförande af det af utskottet ofvan förordade förslaget
om ändring i bestämmelserna angående ordinarie lärares rätt till kofodersförmån,
har åter af det sammansatta utskottet och herr Göransson sammanstämmande
beräknats vara erforderlig en anslagsförhöjning af 350,000
kronor. Då utskottet, som uttalat sig för bifall till Kongl. Maj:ts omförmälda
framställning, icke funnit anledning till någon erinran mot beräkningarna i
sistnämnda hänseende, anser utskottet alltså, att för berörda tvenne ändamål
en anslagsförhöjning i det hela af 550,000 kronor bör vidtagas.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt får utskottet hemställa:

a) att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t
i sådant hänseende föreslagit, må medgifva, att tjenstgöring
efter behörigt förordnande såsom lärare eller
lärarinna vid någon med folkskolelärare- eller folkskolelärarinneseminarium
förenad öfningsskola skall anses
lika med tjenstgöring såsom ordinarie lärare eller lärarinna
vid folkskola så väl i afseende å rätt för ordinarie
lärare eller lärarinna vid folkskola att efter viss tids
tjenstgöring erhålla i årlig lön minst 700 kronor, som
i afseende å rätt för skoldistrikt att för sådan lärare
eller lärarinna erhålla högsta medgifna lönetillskott;

b) att Riksdagen, med afslag å herr Holmgrens förenärrmda
motion, må i anledning af herr Göranssons
motion besluta att bestämmelsen derom, att åt ordinarie
lärare eller lärarinna bör anskaffas sommarbete och
vinterföda för en ko, eller ock, der hinder eller svårighet
af lokala eller andra förhållanden derför möter, minst
värdet af 8 hektoliter 25 liter spannmål af visst slag i
ersättning lemnas, likaledes må upphöra att gälla, samt
att i stället godtgörelse för ifrågavarande naturaprestation
skall under benämning »ersättning för kofoder»
utgå med 100 kronor för år, med rätt för skoldistriktet
att af statsmedel såsom bidrag härtill erhålla två tredjedelar
af beloppet, eller GG kronor G7 öre; dock att sådan
lärare eller lärarinna, hvilken vid den tidpunkt, då
stadgandet härom träder i kraft, erhåller kofoder* in

110 Statsutskottets Utlåtande N:o !).

natura eller ersättning derför till högre belopp än 100
kronor för år, må vara berättigad att vid sådan förmån
bibehållas, hvad ersättningen vidkommer dock ej längre
än hvartill beslutet eller öfverenskommelsen om sådan
ersättning föranleder, men att skoldistriktet äfven i dessa
fall må ega rättighet att åtnjuta nyssnämnda statsbidrag
66 .kronor 67 öre för år;

c) att herr Lilienbergs motion icke må af Riksdagen
bifallas; och

d) att Riksdagen, med godkännande af hvad Kongl.
Maj:t föreslagit angående höjning af förslagsanslaget till
lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor samt
under förutsättning af bifall till hvad utskottet under
mom. b) här ofvan hemstält, må höja nämnda förslagsanslag,
nu 3,525,000 kronor, till 4,075,000 kronor, eller
med 550,000 kronor.

Ang. i/råga- 21 :o) I motion (n:o 119) inom Andra Kammaren har herr G. Elowson

tii^befräm- anförda skäl hemstält:

jande af peda- att Riksdagen måtte bevilja och till Kongl. Maj:ts disposition anvisa
stil''''vidRiketseR förslagsanslag å 25,000 kronor till befrämjande af pedagogisk gymnafoikhegskoior.
slik vid landets folkhögskolor;

att Riksdagen vid anmälan af sitt beslut härom ville anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes lemna närmare föreskrifter angående omfånget af den
gymnastiska undervisningen och inspektionen af densamma samt angående
sättet för statsbidragets lyftande;

att Riksdagen ville till 1,000 kronor fastställa det bidrag, som hvarje
folkhögskola, der undervisning i gymnastik till föreskrifvet omfång på ett
nöjaktigt sätt meddelades, egde att uppbära; samt

att det skulle åligga folkhögskola, som önskade komma i åtnjutande
af detta bidrag, att ej mindre vidkännas alla öfriga kostnader för cle gymnastiska
öfningarnas ordentliga upprätthållande än äfven underkasta sig
den inspektion, som Kongl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma.

Då utskottet vid sistlidet års riksdag afgaf yttrande öfver en med
den nu gjorda lika lydande framställning af samme motionär, anförde
utskottet, att utskottet visserligen fann det vara önskvärdt, att intresset
för gymnastiska öfningar vunne utbredning på landsbygden, likasom utskottet
icke heller ville förneka, att införandet af pedagogisk gymnastik
vid folkhögskolorna skulle blifva till omedelbart gagn för eleverna, men att å
andra sidan sådan utredning af saken icke syntes föreligga, att man på

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

grund deraf kunde bilda sig en uppfattning om, huruvida sannolikhet förefunnes,
att det med motionen åsyftade målet skulle genom ett bifall till
densamma kunna vinnas; och för sin del befarade ntskottet, att anordnandet
af eu så utvecklad undervisning i gymnastik, som den motionären
afsett, skulle för vederbörande folkhögskolor medföra så stora kostnader,
särskilt för anskaffande och inredning af lokaler, att högst få dylika
skolor skulle befinnas villiga att underkasta sig de för det föreslagna statsbidragets
erhållande ifrågasatta vilkor. Utskottets afstyrkande hemställan
bifölls af båda kamrarne.

Till stöd för sin förnyade framställning i ämnet har motionären huff
vudsakligen åberopat ett uttalande i motionens syfte från det allmänna
gymnastikläraremöte, som hållits i Helsingborg i januari månad innevarande
år. Beträffande den ekonomiska sidan af saken har emellertid motionären
icke förebragt någon som helst ytterligare utredning, och samma farhåga
att det med förslaget åsyftade målet icke skulle kunna vinnas, som utskottet
förlidet år uttalade, synes alltså fortfarande ovederlagd qvarstå.

Vid sådant förhållande och då Riksdagen i allt fall enligt utskottets förmenande
bör afvakta ännu någon tids erfarenhet rörande folkhögskoleinstitutionens
förmåga att fylla sin uppgift, innan Riksdagen till institutionen
lemnar förnöjdt understöd, allra helst till så stort belopp, som
motionären ifrågasatt, hemställer utskottet,

att herr Elowsons förevarande motion icke må vinna
Riksdagens bifall.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

22:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 84) har herr
Olsson i Kyrkebol hemstält, att Riksdagen måtte bevilja anslag till ena-'' inrättande af
banda belopp i lön och tjenstgöringspenningar, som finnas angifna i kong!.^
kungörelsen angående ny reglering af provinsialläkarestaten den 31 oktober distrikt inom
1890, för ett nytt provinsialläkaredistrikt inom Vermlands län, omfattande1
Gunnarskogs, Gräsmarks, Bogens, Lekvattnets och Magneskogs församlingar
derstädes.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, tillåter
sig utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

Vid 1890 års riksdag väcktes af motionären jemte en annan representant
i Andra Kammaren från Vermlands län ett med det nu framstälda
nära öfverensstämmande förslag, nemligen om anvisande af medel
för inrättande af ett nytt provinsialläkaredistrikt inom förenämnda län,
omfattande Bogens kapell samt norra delen åt Gunnarskogs och nordvestra
delen af Gräsmarks församling med Lekvattnets kapell.

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Samma års statsutskott, som i sammanhang med Kongl. Maj:ts proposition
angående ordnande af den allmänna och enskilda helsovården i riket
till förberedande behandling förehade sistnämnda och andra motioner angående
inrättande af nya provinsialläkaredistrikt, uttalade i afgifvet utlåtande
den åsigt, att, utom det af Kongl. Maj:t då föreslagna i NederLulea
socken, ingå nya distrikt, utom i särskilda undantagsfall, borde bildas,
samt att behöfligheten af dylika undantag borde af Kongl. Maj:t i första
hand pröfvas; och blef denna utskottets mening godkänd af båda kamrarne.
Da nu förslaget om inrättande af det utaf motionären ifrågasatta
distriktet icke varit föremål för Kongl. Maj:ts pröfning, anser sig utskottet
med anslutning till den uppfattning, som af Riksdagen sålunda gjorts gällande,
icke kunna förorda förslaget. Utskottet hemställer alltså,

att herr Olssons förevarande motion icke må vinna
Riksdagens bifall.

Veterinärundervisningen.

a g”tui un-. . 23:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att i staten för veterinär derhuii

af institutet i Stockholm bevilja en förhöjning af 1,500 kronor till byggnaders
fängsel ''vitoc^1 stängsels underhåll, hvarigenom anslaget till nämnda institut, nu 49,100
veterinärinsti- kronor, skulle komma att uppgå till 50,600 kronor.

MelLmOCk'' . Rörande, denna _ anslagsbegäran inhemtas af statsrådsprotokollet, att
n 5 i direktionen för veterinärinstitutet i skrifvelse den 28 september 1891 anfört,
L ''''J bland annat, att enligt institutets den 30 maj 1879 faststälda stat anslagits
till underhåll af byggnader och stängsel vid institutet ett belopp af 1,000
kronor, hvilket, på Kongl. Maj:ts derom till 1888 års Riksdag aflåtna
proposition, förhöjts med ett lika belopp, så att från 1889 års ingång
funnits för ändamålet att tillgå 2,000 kronor årligen. Under de sista tio
aren, eller alltsedan institutet inflyttat i de för detsamma nu upplåtna
byggnader, hade kostnaden för underhållet af dem och det omkring tomten
befintliga stängsel, som vore mera än 900 meter långt, varit i ständigt
stigande och under de senaste fem åren uppgått:

1886 till ..................................................... kronor 1,649: 70

1887 » » 1,510: 67

1888 » ............................................................ » 2,426: 19

1889 » » 2,219: 30

1890 » .......................... » 2,815: 02

eller sammanlagdt kronor 10,620: 88,
under det att härtill för samma fem år, enligt hvad nyss förmälts, funnits
anvisade allenats 7,000 kronor, hvadan under tiden till fyllande af bristen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

113

3,620 kronor 88 öre, måst anlitas de för undervisningsmateriel och andra
diverse omkostnader afsedda medel. Då emellertid ifrågavarande byggnader,
enligt officiella uppgifter, funnes värderade till 452,096 kronor 13 öre,
vore naturligt att desamma, hvilka nu varit begagnade i elfva år, måste,
för att ej i väsentlig mån förfalla, kräfva ett betydligt större belopp i
årlig underhållskostnad än derför nu anvisade 2,000 kronor, helst dessa
byggnader, som innehölle laboratorium, anatomi- och obduktionssalar,
smedjor samt stall för sjuka hästar, hundar och andra djur, i följd deraf
icke kunde i afseende på underhållet jemföras med vanliga boningshus,
utan vore i högre grad än sådana utsatta för skador och förstörelse. Vid
flera föregående tillfällen och senast nästlidna år hade direktionen i följd
af de knappa tillgångarna måst afslå framstälda fordringar å vissa reparationsarbeten,
som, ehuru nödiga, dock kunnat uppskjutas; men ett sådant förfaringssätt
kunde icke i längden fortgå, utan att stora skador å byggnaderna
uppstode.

Till förekommande häraf, och då inom kort ganska omfattande underhållsarbeten
å institutets byggnader måste utföras, samt de till undervisningens
bedrifvande anvisade, i och för sig knappt tillmätta medel icke
utan densammas åsidosättande kunde vidare användas till underhåll af
byggnader och stängsel samt gårdar och vägar, hade direktionen, som icke
tilltrott sig att kunna under närmaste åren i behörigt skick vidmagthålla
dessa byggnader m. m. för mindre belopp än 4,500 kronor om året, hemstält,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att det i staten för
veterinärinstitutet uppförda anslagsbelopp 2,000 kronor till byggnaders
och stängsels underhåll måtte höjas med 2,500 kronor.

Departementschefen har för egen del yttrat, att behofvet af en förhöjning
i nämnda anslagspost, efter hvad sålunda blifvit af direktionen
anfördt, icke kunde bestridas, men att då efter berörda anslags höjande
från och med år 1889 bristen deri uppgått för sistnämnda år endast
till 219 kronor 30 öre och för år 1890 till 815 kronor 2 öre, anslagsökningen
för närvarande syntes honom kunna bestämmas något lägre än
direktionen föreslagit; och har departementschefen hemstält, att ökningen
måtte fastställas till det af Kongl. Maj:t nu äskade belopp, eller 1,500
kronor.

Att en förhöjning af ifrågavarande anslag är af behofvet påkallad,
finner utskottet lika med departementschefen vara ådagalagdt, men utskottet
hyser den mening, att förhöjningen utan olägenhet kan begränsas i större
mån än departementschefen ifrågasatt. Såsom skäl för förhöjningen har
nemligen bland annat anförts, att ganska omfattande underhållsarbeten å
institutets byggnader inom kort måste utföras; men dylika större repara Bih.

till Rikta. Prut. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 15

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tioner böra, enligt utskottets förmenande, der de befinnas af behofvet påkallade,
verkställas med medel, som på extra stat för en gång anvisas för
ändamålet, och med denna uppfattning kan utskottet icke nu tillstyrka
en så jemförelsevis betydlig ökning af det ordinarie underhållsanslaget,
som den Kongl. Maj:t föreslagit, eller med 75 procent. Härtill kommer, att
enligt utskottets åsigt det omkring institutets tomt löpande staket af trä,
hvars underhåll betingar en icke obetydlig kostnad, på vissa sträckor torde
kunna utbytas mot någon annan, billig och varaktig hägnad, hvarigenom
utgifterna för stängsels underhåll skulle kunna för framtiden nedbringas.
Med afseende å dessa särskilda omständigheter har utskottet trott sig
böra förorda, att anslagsförhöjningen bestämmes till allenast 1,000 kronor,
och att följaktligen anslaget till institutet i dess helhet fastställes till 50,100
kronor. Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen i staten
för veterinärinstitutet i Stockholm beviljar en förhöjning
af 1,000 kronor till byggnaders och stängsels underhåll,
hvarigenom anslaget till nämnda institut, nu 49,100
kronor, kommer att uppgå till 50,100 kronor, samt hela
anslagstiteln för veterinärundervisningen, nu 50,500 konor,
höjes till 51,500 kronor.

Vetenskapsakademien.

dradt (au för ^4:°) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att under i statsrådsnpp/oZL
iP™toCollet_ öfver ecklesiastikärenden för den 13 januari 1892 omförmäldt
riksstaten af vilkor ordinarie anslaget till vetenskapsakademien, nu 44,980 kronor,
”''”r“ “|s'' måtte, minskadt med dels de vid 1862—1863 och 1876 årens riksdagar
Llb-J till expenser vid naturhistoriska riksmuseum beviljade medel, tillhopa
7,470 kronor, dels det för meteorologiska centralanstalten anvisade anslag,
25,050 kronor (deraf 16,000 kronor reservationsanslag), i riksstaten upptagas
med återstående 12,460 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen omförmält,
hurusom vetenskapsakademien i skrifvelse den 10 juni 1891 fäst Kongl.
Maj:ts uppmärksamhet å det missledande sätt, hvarpå anslagen till de
under akademiens inseende stälda statsinstitutionerna, naturhistoriska riksmuseum
och meteorologiska centralanstalten, i riksstaten uppförts, och i
sadant hänseende meddelat, att af anslaget till naturhistoriska riksmuseets
expenser, 10,370 kronor, endast 2,900 kronor, eller det belopp, hvarmed
ifrågavarande expensanslag vid 1878 års riksdag förhöjts, upptagits under

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

115

museets anslag och återstoden påförts vetenskapsakademien, samt att, oaktadt
en särskild räkenskap vore för meteorologiska centralanstalten upplagd
och granskades så väl af kammarrätten som af Riksdagens revisorer,
anstalten med sina anslag icke uppförts i riksstaten särskildt såsom en
fristående institution, utan inordnats under vetenskapsakademien. Detta
förhållande vore i hög grad oegentlig!, då anstalten, lika väl som riksmuseum,
vore en särskild statsinstitution, stäld under akademiens inseende
och vård, och hade derjemte ej sällan ledt till ofördelaktiga misstydningar
för akademien, hvilken derigenom i ekonomiskt hänseende förblandats
med de henne underlydande statsinstitutionerna. I anledning häraf och
då det så väl för statsverket vore angeläget, att ordning och klarhet blefve
iakttagna i riksstaten, som det ock vore af vigt för akademien, att hennes
förhållande till de under hennes inseende stälda statsinstitutioner blefve
så klart faststäldt, att någon missuppfattning i detta hänseende icke rimligtvis
kunde uppkomma, hade akademien anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes
så bereda, att de antydda origtigheterna måtte varda rättade på af akademien
närmare angifvet sätt (statsrådsprotokollet sid. 125).

Statskontoret, som genom remiss fått sig anbefaldt att häröfver afgifva
utlåtande, hade anfört, att vid granskning af hvad akademien meddelat
beträffande det sätt, hvarpå naturhistoriska riksmuseets expensanslag och
anslaget till meteorologiska centralanstalten förekomme i riksstaten, icke
något varit att erinra, samt att statskontoret funnit akademiens förslag
vara lämpligt och ledande till reda och lättare öfversigt vid redovisningen,
hvarför statskontoret hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen,

att åttonde hufvudtitelns anslag till vetenskapsakademien,

nu uppfördt med.................................................................. kr. 44,980: —

(deraf 16,000 kronor reservationsanslag) måtte, minskadt
med dels de vid 1862—1863 och 1876 årens riksdagar
till expenser vid naturhistoriska riksmuseum beviljade

medel, tillhopa............................................ kr. 7,470: —

och dels anslaget till meteorologiska centralanstalten
................................................... » 25,050: —

(deraf 16,000 kronor reservationsanslag)...__» 32,520: —

i riksstaten upptagas med återstående ............................... kr. 12,460: —

att det å samma hufvudtitel uppförda anslaget till naturhistoriska
riksmuseum, eller ........................................... » 67,550: —

måtte, ökadt med nyssberörda .............................. 8 7,470: —

upptagas i riksstaten med....................................................... kr. 75,020: —

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

samt att i riksstaten, näst efter anslagsrubriken »Naturhistoriska
riksmuseum», måtte införas en ny rubrik,

»Meteorologiska centralanstalten", och under denna
rubrik uppföras det för anstalten nu under rubriken

»Vetenskapsakademien» anvisade anslag ......................... » 25,050: —

(deraf 16,000 kronor reservationsanslag).

Departementschefen, som ansett detta förslag välbetänkt, har tillstyrkt
Kongl. Maj:t att till Riksdagen göra förevarande framställning angående
ordinarie anslagets till vetenskapsakademien upptagande i riksstaten med
allenast 12,460 kronor under vilkor af bifall till under punkterna 27:o)
och 28:o) här nedan omhandlade förslag om öfverflyttande till naturhistoriska
riksmuseets anslag af förenämnda belopp, 7,470 kronor, samt om införande
i riksstaten af rubriken »Meteorologiska centralanstalten» och uppförande
under denna rubrik af ofvan omförmälda anslag, 25,050 kronor (deraf
16,000 kronor reservationsanslag).

Då hvad Kongl. Maj:t uti ifrågavarande hänseende föreslagit icke
gifvit anledning till någon utskottets erinran, hemställer utskottet,

att — under vilkor af bifall till under punkterna
27:o) och 28:o) här nedan framstälda förslag dels om
öfverförande till naturhistoriska riksmuseets anslag af
7,470 kronor från nuvarande anslaget till vetenskapsakademien
och dels om införande i riksstaten af en ny
rubrik, »Meteorologiska centralanstalten», och uppförande
under denna rubrik af det för anstalten nu under rubriken
»Vetenskapsakademien» anvisade anslag, 25,050
kronor (deraf 16,000 kronor reservationsanslag) — ordinarie
anslaget till vetenskapsakademien, nu 44,980
kronor, må, minskadt med nämnda belopp, 7,470 kronor
och 25,050 kronor eller tillsammans 32,520 kronor, i
riksstaten upptagas med återstående 12,460 kronor.

Vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademien.

Ang. förnöjdt 25:o) Med anledning af Kongl. Majrts derom gjorda framställning och
redning^stå-11 nder åberopande af de skäl, som till stöd för samma framställning finnas
tens historiska^nförda till statsrådsprotokollet (sid. 127 — 128), hemställer utskottet,

myntkabinett. att i det å vitterhets-, historie- och antiqvitets [17.

] akademiens stat uppförda anslag, 300 kronor, för under -

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

117

håll och fortsättning af inredningen i statens historiska
museum och myntkabinettet må beviljas eu förhöjning
af 700 kronor, hvarigenom akademiens ordinarie anslag,
nu 28,750 kronor, kommer att ökas till 20,450 kronor.

Musikaliska akademien.

26:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till understöd
åt inhemska tonsättare uppföra under musikaliska akademiens stat etta* tonsättare.
årligt anslag af 6,000 kronor, att af Kongl. Maj:t, efter akademiens hörande, [18.]
fördelas.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår, har Kongl. Maj:ts förevarande
förslag föranledts af en utaf musikaliska akademien i skrifvelse
den 17 september 1891 gjord framställning, deruti akademien anfört, att
de musikaliska kompositörernas ställning hos oss ingalunda vore sådan,
att de kunde påräkna att genom sin verksamhet såsom tonsättare bereda
sig en inkomst, som ens tillnärmelsevis motsvarade lefnadsbehofven. Det
kunde till och med sägas, att, ju mera omfattande och ju konstfullare
utarbeta^ ett musikverk vore, desto mindre utsigt hade tonsättaren att
få sitt derpå nedlagda arbete i någon män ersatt. I lyckligaste fall kunde
han måhända hoppas att få verket utfördt — utan arfvode, eller tryckt --utan författarehonorar. Omsorgen om lifsuppehället tvingade honom sålunda
att vända sig till andra grenar af musikalisk verksamhet, såsom
utöfning af eller undervisning i tonkonst, och endast undantagsvis kunde
lian bereda sig tillfälle att genom skapande verksamhet tillfredsställa sitt
eget musikaliska behof, dervid han i de flesta fall af praktiska hänsyn
hölle ^sig till visans eller pianostyckets mera tillgängliga former.

Å andra sidan vore otvifvelaktigt den musikaliska konstens lif och
utveckling i väsentlig man beroende derpå, att de skapande förmågorna,
der de uppstode, äfven funne tillfälle till utbildning och verksamhet. Då
som allmänt erkändt finge antagas, att musiken, såväl som hvarje annan
konst, icke blott för sin egen skull utan ock för sin i stor mening uppfösande
inverkan vore af största betydelse för ett lands odling, borde
hon ock kunna anses ega berättigade anspråk på att, just i hvad som
rörde hennes vigtigaste och ömtåligaste grenar, från statens sida njuta det
skydd och den uppmuntran, som i allmänhet komme kulturintressen till
del, helst staten icke undandragit sig liknande förpligtelser, när det galt
litteratur eller bildande konst. Så vore ett årligt anslag af 6,000 kronor
beviljadt till understöd åt framstående vitterhetsidkare, att utdelas efter

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

förslag af svenska akademien, och till de bildande konsternas befordran
funnes anvisadt ett årligt belopp af 9,000 kronor till resestipendier, de
der ofta för längre tid åt sina innehafvare betryggade ett ostördt arbete i
konstens tjenst. Genom det för inköp af lefvande svenska konstnärers
arbeten å nationalmusei stat uppförda anslag af 6,000 kronor årligen bildades
och vidmagthölles en samling, representei-ande den inhemska konsten,
hvarförutom dennas idkare i hoppet att se sin talang uppskattad och sitt
arbete ersatt egde en sporre till fortsatt verksamhet. På musikens område
deremot vore de skapande konstnärerna uteslutande hänvisade till den
sparsamma uppmuntran, som enskilde förläggare och allmänheten kunde
förunna dem.-

I våra grannländer, Norge och Danmark, ansåges deremot rättvist att
låta den musikaliska konstens representanter varda delaktiga af statsunderstöd,
lika val som författare och bildande konstnärer. Så hade de
norske tonsättarne Edv. Grieg och Joll. Selmer hvardera ett årligt understöd
af 1,600 kronor, och samma summa vore äfven beviljad åt Johan
Svendsen. År 1889 anslogs åt norske kompositören Chr. Sinding ett belopp
af 1,500 kronor årligen i två år samt åt numera aflidne Joll. D. Behrens
ett lika stort belopp. Till »Kunstneres Reiser i Ed landet" utginge 9,000
kronor årligen, hvaraf 4,000 kronor till musici, skådespelare och författare.
Ännu betydligare vore det understöd danska staten lemnade inhemska
kompositörer. 1 budgeten 1890—1891 vore uppförda fasta »livsvarige
Haedersgaver» till J. P. E. Hartmann och den nyligen aflidne N. W. Gade
å 3,000 kronor årligen till hvardera, »fäste Understöttelser» åt Emil
Horneman, August Winding, Glaeser och Emil Hartmann å 1,000 kronor
årligen åt hvardera, äfvensom understöd för två eller tre år åt organisten
G. Mathison-Hansen, kompositörerna Bohlmann, I. A. Krygell och O. Mailing
800 kronor årligen åt hvardera, eller tillsammans för nämnda budgetår
13,200 kronor.

Den uppfattning af statens intresse att understödja den inhemska tonsättningen,
som sålunda blifvit genomförd både i Norge och i Danmark,
hade äfven blifvit erkänd och åtminstone vid ett tillfälle tillämpad hos oss,
i det att Riksdagen år 1883 beviljat förre hofkapellmästaren L. Norman
ett årligt understöd af 2,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts hemstälde akademien, att Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om beviljande af ett belopp
åt 6,000 kronor årligen till understöd åt musikaliska kompositörer.

För egen del har departementschefen yttrat, att de skäl, akademien
för sin framställning anfört, syntes honom fullt giltiga. Det gälde
här den gren af tonkonsten, som ej blott vore den högsta och för den

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

119

fosterländska odlingen af mest ingripande betydelse, utan äfven, såsom
erfarenheten visat, mest i behof af en verksam omvårdnad. Det lede ej
något tvifvel, att det understöd, som i Norge och Danmark från statens
sida lemnats dessa länders kompositörer, kraftigt bidragit till den norska
och danska tonkonstens utveckling och nationella pregel, liksom att äfven
hos oss goda frukter vore att vänta af en liknande uppmuntran från det
allmännas sida.

Enligt utskottets uppfattning kan det anses vara en statens uppgift
att bidraga till den musikaliska konstens uppodling. Att i det
afseendet beviljandet af anslag till understöd åt inhemska tonsättare
skulle visa sig som ett verksamt medel, om det lemnades i rätt form
och så, att konstnärernas och konstens utveckling derigenom fullt tillgodosåges,
torde vara obestridligt, och staten lärer vid sådant förhållande
icke böra undandraga sig att främja den i så hög grad allmänbildande
och för vida kretsars uppfattning tillgängliga tonkonstens utveckling
inom landet, lika litet som den gjort det i fråga om vitterheten
och de bildande konsterna. För ett rätt främjande af det erkännansvärda
ändamålet måste det emellertid vara af vigt att finna det bästa sättet för
statens medverkan. Af hvad akademien meddelat om förhållandena i
Norge och Danmark i detta afseende synes framgå, att bidrag åt tonsättare
lemnats under olika former, nemligen dels såsom fast eller tillfälligt understöd,
dels såsom reseanslag, dels ock såsom hedersgåfvor på lifstid. Hvad
nu först beträffar det sista sättet för statsanslags meddelande, synes det
utskottet, som om ett beslut härom borde, för att få sin rätta betydelse,
blifva beroende på pröfning af Konung och Riksdag och icke sättas i
sammanhang med dispositionen på angifvet sätt af ett så beskaffadt årsanslag,
som nu blifvit ifrågasatt. I hvad mån åter genom det nu äskade
anslaget för öfrigt, uppmuntran skulle anses kunna och böra lemnas åt
tonsättare, som deraf må hafva gjort sig fullt förtjenta, eller åt yngre
krafter med hänsyn till förhoppningar om en lifskraftig musikalisk utveckling
eller ock komma båda dessa grupper till godo, derom lemnar
akademiens framställning icke tillräcklig upplysning. Med afseende härå
och då utskottet saknar ledning för att rätt kunna bedöma, i hvad mån
anslaget skulle blifva verkligt fruktbringande för den inhemska tonsättarkonsten,
i det att de hufvudsakliga vilkoren för tillgodonjutande af andel
deri, om de ock varit föremål för öfvervägande, dock ej blifvit närmare
angifna, finner sig utskottet, ehuru det till fullo behjertar angelägenheten
af det främjande från statens sida af tonsättarkonsten, hvarom nu är fråga,
dock i sakens nuvarande skick böra hemställa,

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må
af Riksdagen bifallas.

Naturhistoriska riksmuseum.

Ang. förän- 27:o) Under åberopande af hvad utskottet i punkten 24:o) bär ofvan
dMshgsttupp-meddelat och anfört, hemställer utskottet,

^Öra”taten.tkS att, i enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda fram ställning,

det ordinarie anslaget till naturhistoriska riksmuseum,
nu 67,550 kronor, må, ökadt med de vid
1862—1863 och 1876 årens riksdagar till expenser vid
museet beviljade, för närvarande under rubriken »Vetenskapsakademien»
uppförda medel, tillhopa 7,470 kronor,
upptagas i riksstaten med 75,020 kronor.

[19.]

Meteorologiska centralanstalten.

Ang. förän- 28:o) Med hänvisning till livad utskottet i punkten 24:o) här ofvan
dradt sätt /»»meddelat och anfört, hemställer utskottet,

anslags upp förande

i riks- att, i enlighet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit,

r„„ -j bland de ordinarie anslagen i riksstaten, näst efter an ■''

slagsrubriken »Naturhistoriska riksmuseum», må införas

en ny rubrik, »Meteorologiska centralanstalten», och
under denna rubrik uppföras det för anstalten nu under
rubriken »Vetenskapsakademien» anvisade anslag, 25,050
kronor (deraf 16,000 kronor reservationsanslag).

Undervisningsanstalter för sinnesslöa barn.

Ang. ifråga- 29:o) I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 10) har herr
Satförsiagmn-fC. Ehrenborg hemstält, att nuvarande förslagsanslaget till uppfostringsshget
till anstalter för sinnesslöa barn måtte höjas till 70,000 kronor, att utgå med
“anstalter ”för ^00 kronor till hvarje bildbart, å anstalt intaget halm efter de närmare
sinnesslöa bestämmelser, som derför redan vore gällande.
i>«rn. Med bifall till hvad Kongl. Maj:t i ämnet föreslagit uppförde 1885

års Riksdag från och med år 1886 å ordinarie stat ett förslagsanslag af

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

121

25,000 kronor, att under särskilda vilkor utgå till understöd åt inhemska
uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, hvarefter genom kongl. kungörelsen
den 5 juni 1885 såsom vilkor för åtnjutande af omförmälda understöd
meddelades följande bestämmelser:

att i anstalt af förevarande beskaffenhet endast sådana barn finge till
skolelever antagas, hvilka kunde anses mottagliga för uppfostran eller
undervisning, och bland dessa intet, som vore under 6 eller öfver
15 år;

att barn, som lede af konvulsion er, fallandesot, sinnessjukdom eller •
smittosam sjukdom, icke finge i skolan intagas;

att skolelev, som under vistelsen i skolan visat sig icke vara mottaglig
för uppfostran, borde derifrån skiljas, äfvensom att skolelev, hvilken
i skolan icke kunde göra vidare framsteg, ej heller borde der längre få
qvarstanna;

att understödet för hvarje år skulle utgå med 100 kronor för hvarje
vid årets början i skolan intaget barn, som vore mottagligt för undervisning,
och att vid idiotanstalt, hvarest jemte skolelever mottogos elever
endast till vård, dessa senares antal icke finge i beräkningen ingå; samt
att skolan skulle vara underkastad den inspektion, som chefen för
ecklesiastikdepartementet bestämde, hvarjemte der borde vara anstäld eu
läkare, hvilken kunde lemna redogörelse för elevernas helsotillstånd.

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört hufvudsakligen
följande.

Oaktadt det myckna arbete, som under de senaste decennierna nedlagts
i riket för vården af sinnesslöa barn både från statens, landstings,
kommunernas och enskildes sida, återstode mycket att göra från det allmännas
sida på detta område. Af den officiella statistiken inhemtades, att
den 31 december 1885 i riket funnes sinnesslöa barn i skolåldern till ett
antal af 1,472, men med all sannolikhet kunde man antaga, att detta
uppgifna antal vore mycket mindre än det verkliga. Enligt beräkning
öfver de icke uppgifna fallen kunde med all säkerhet antagas, att detta
senare uppgått till 2,200 eller i det närmaste till 1 barn på 2,000.

Då invånarnes antal i Sverige nu närmade sig 5,000,000 menniskor,
kunde man antaga, att antalet sinnesslöa barn i skolåldern för närvarande
uppginge till 2,500. Om ibland dessa 3/5 antoges vara mottagliga för
undervisning i skolorna, skulle alltså 1,500 skolplatser vara behöfliga för
hela landet.

Vid 1890 års början funnes vid alla skolorna 374 platser, och närmade
sig antalet platser nu antagligen 400. Det framginge häraf, att
omkring 1,100 bildbara sinnesslöa barn i skolåldern ännu saknade underBih.
till Jiiksd. IVot. 1892. 4 Sami. 1 Åfd. 7 Haft. 10

122

StatsutskotteU Utlåtande N:o 9.

visning. Orsaken härtill vore till hufvudsaklig del ekonomisk; det nu utgående
statsanslaget med 100 kronor till hvarje barn hade visserligen bidragit
att förhjelpa många barn in i skolorna, men ett ännu vida större
antal skulle tvifvelsutan inkomma, om anslaget höjdes till 200 kronor för
hvarje bildbart barn, som i dessa anstalter åtnjöte fullständig vård och
undervisning.

Af hvad man kunde inhemta af senaste berättelser från rikets idiotskolor
hade kostnaden vid flertalet af dem uppgått för hvarje å anstalt
intaget barn till 400 kronor, vid några något öfver, vid några något under
denna summa. Till dessa barns underhåll bidroge nu staten med 100
kronor med den bestämmelsen, att barnet skulle vara bildbart, d. v. s.
mottagligt för undervisning, och ej vara öfver 15 år vid inträdet. Nu
gåfves många idiotiska barn, som af en eller annan anledning ej blefve
intagna å anstalt förr än de vore öfver denna ålder, många, som ej vore
bildbara, många epileptiska; och för alla dessa bidroge ej staten med något.
En väsentlig förbättring skulle enligt motionärens förmenande uppstå, om
anslaget till hvarje bildbart idiotiskt barn kunde höjas till 200 kronor, då
fördelar i vården för sinnesslöa barn skulle uppstå på mer än ett sätt.
Det blefve lättare att nedsätta föräldrars och kommuners bidrag till underhållet,
som nu i regeln utginge för obemedlade med 100 kronor, en afgift,
som för den ytlige betraktaren syntes låg nog. Men i sjelfva verket vore
det just i denna punkt, som den största svårigheten uppstode, då föräldrarne
i de allra flesta fall vore medellösa. Vore det återigen kommunen, som
skulle betala för barnet, så funnes äfven här hinder att bekämpa, i det
att den vanliga utackorderingskostnaden för ett sådant barn understege
100 kronor, och det till följd häraf funnes kommuner, som ej vore benägna
■ att höja sina utgifter för en i deras ögon så tröstlös sträfvan som
att bereda plats, vård och undervisning för det sinnesslöa barnet. Rättvisa
syntes väl också ligga deri, att statsbidraget ökades till idiotskolorna, när
staten understödde döfstumundervisningen med 250 kronor för hvarje
å döfstumanstalt intaget barn. Följden af ett ökadt statsanslag blefve
naturligtvis den, att en stor del af de nu utanför skolorna varande sinnesslöa
lättare kunde få inträde å anstalterna, när den ekonomiska frågan
blefve lättare öfvervunnen. Nu kunde möjligen invändas, att under sådana
förhållanden blefve nuvarande anstalter öfverbefolkade, så att platser ej
stode att erhålla för inträdessökanden. Detta kunde vara sant nog, men
det blefve då landstingens omsorg att undanrödja detta hinder genom utvidgning
af redan befintliga anstalter och skolor eller genom nybyggnad,
der ingenting förut blifvit för saken åtgjordt.

Genom förmånen att få ökadt statsbidrag skulle landstingen troligen

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

123

blifva villigare att göra mera för denna sak i stort sedt än hittills blifvit
medhunnet. Från alla håll höjdes röster för att arbetshem, dels sjelfständiga,
dels i sammanhang med redan befintliga skolor, skulle inrättas.
Idiotvårdens vänner kände djupt, att skolor endast fylde en del af de behof,
som förefunnes. De vände sina förhoppningar till den tid, då arbetshem
och asyler skulle fylla den känbara brist, som nu så ofta gjorde sig
gällande, då skolan måste lemna ifrån sig antingen i skolan relativt utbildade
eller ock obildbara idioter med det medvetande, att de ej skulle
erhålla den ledning och vård, som de behöfde.

Som det nuvarande förslagsanslaget, 25,000 kronor, visat sig alldeles
otillräckligt för det närvarande antalet i skolorna intagna barn, i det att
till rikets idiotskolor utdelats 34,100 kronor under året 1891, eller i rundt
tal 35,000 kronor, kunde man med skäl antaga, att vid bifall till motionärens
förslag förhöjning till det dubbla af denna summa skulle för den
närmaste framtiden komma att behöfvas.

Mycket af hvad motionären sålunda anfört har utskottet funnit förtjent
af uppmärksamhet, och särskilt har det af motionären framhållna
missförhållandet mellan statens bidrag till döfstumskolorna och dess bidrag
till idiotskolorna synts utskottet beaktansvärdt. För att ett bifall till
motionärens förslag, att staten med ett förhöjdt belopp af 200 kronor
skulle bidraga till hvarje bildbart barns undervisning, skall i önskvärd
mån kunna verka till ökning af antalet i skolorna intagna barn, synes
emellertid tillika böra meddelas föreskrift derom, att vederbörande skolstyrelse
icke får af mindre bemedlade föräldrar fordra högre årsafgift än
visst skäligt belopp, ty i annat fall kan den samhällsklass, för hvilken
tillträdet till de ifrågavarande undervisningsanstalterna företrädesvis bör
underlättas, eller sådane obemedlade, som icke för sina barn erhålla fattigvård,
till äfventyrs icke blifva af den afsedda förmånen delaktig. Utskottet
saknar emellertid tillförlitlig utredning för att kunna bedöma, hvithet belopp
i ofvan angifna hänseende må kunna anses skäligt, och utskottet anser
sig icke heller kunna afgöra, huruvida det af motionären för statsunderstödet
föreslagna beloppet, 200 kronor för hvarje barn, är väl afvägdt.
Med afseende härå och då å andra sidan den af motionären väckta
frågan om ökadt statsbidrag åt idiotskolorna synes utskottet allt för betydelsefull
för att icke ett steg i rigtning mot dess lösning nu bör tagas,
föreställer sig utskottet, att Riksdagen lämpligen borde fästa Kongl. Maj:ts
uppmärksamhet på denna angelägenhet och på samma gång anhålla, att
Kongl. Maj:t efter vederbörlig utredning, i hvad mån och under hvilka vilkor
ökadt statsunderstöd åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn kunde
böra anvisas, ville för Riksdagen framlägga förslag i ämnet. Och utskottet

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

anser eu ytterligare anledning till eu sådan framställning förefinnas i den
omständighet, att det med skal synes kunna ifrågasättas, huruvida icke för
statsunderstödets utgående borde såsom uttryckligt vilkor föreskrifvas''medverkan
af landsting eller, för städer, som icke i landsting deltaga, af
stad sfullmägtige.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må på grund af herr Ehrenborgs
motion i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes låta verkställa utredning, i hvad mån och
under hvilka vilkor ökadt statsunderstöd åt uppfostringsanstalter
för sinnesslöa barn må böra anvisas, och dei’-efter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill förhållandena
må föranleda.

Kyrkors underhåll.

an3iJ6mäVis 30:°) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen:

"by domkyrka. att, under vilkor att det anslag af 82,4461 hektoliter spanmål, hälften
[21.] råg och hälften korn, som för närvarande med lösen efter medelmarkegångspris
tillkomme Visby domkyrka, med slutet af år 1892 upphörde att
utgå, till domkyrkans istån dsättande och framtida bestånd måtte från och
med år 1893 anvisas ett årligt belopp af 1,000 kronor;

att för sådant ändamål den vid anslagsrubriken »Kyrkors underhåll»
förekommande anvisning i kontant, nu 6,528 kronor, måtte höjas till 7,528
kronor; och

att den vid samma rubrik i kolumnen »Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag: ersättningar» uppförda summa, 170,000 kronor,
måtte nedsättas med ett jemnadt belopp af 600 kronor;

i följd hvaraf anslaget till kyrkors underhåll skulle ökas med 400
kronor, eller från 369,828 kronor till 370,228 kronor.

Beträffande de omständigheter och skäl, hvilka legat till grund för
Kongl. Maj:ts förevarande framställning, tillåter sig utskottet i allmänhet
hänvisa till statsrådsprotokollet (sid. 131—133) och vill här endast anmärka,
att statskontoret, hvars yttrande i ämnet inhemtats, anfört, bland annat,
att en förhöjning i clet nu utgående anslaget syntes vara af behofvet påkallad
och så mycket .hellre borde ega rum, som, på sätt en af embetsverket
uppgjord och vid dess utlåtande fogad förteckning närmare utvisade,
till hvar och en af rikets öfriga domkyrkor utom den i Lund utginge
anslag af statsmedel, vida öfverstigande det åt Visby domkyrka beviljade.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

125

Med afseende å sistnämnda, af statskontoret framhållna omständighet
och då Visby domkyrka endast har obetydliga egna tillgångar, får utskottet,
som icke funnit anledning till någon erinran mot beloppet af den föreslagna
anslagsförhöjningen, hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna
Riksdagens bifall.

Ofriga ordinarie anslag.

31:o) Beträffande öfriga, här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie A"^{^aea
anslag under åttonde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t icke föreslagit annan anslag.
ändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget [22.]
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för närvarande upptaget till
23,078 kronor 64 öre, måtte höjas med 19 kronor 36 öre, eller till 23,098
kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga under åttonde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag, hvilka här ofvan icke blifvit särskildt
omförmälda, må för år 1892 fastställas till samma belopp
som i innevarande års riksstat; dock att i anslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. må få göras
den jemkning, som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma
kan erfordras.

# Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,
hafva följande framställningar blifvit gjorda.

Riksarkivet.

32:o) Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar, anslao

7 . „ * , t 7 j • * i tr -i -»r • i n o nr,Ml utgifvande

som vore af vigt för fäderneslandets historia, har Kongl. Maj:t tör ar 18 v o af historiska
äskat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående år hnndiin9arför
berörda ändamål årligen beviljats; och hemställer utskottet, [23.]

126

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

att Riksdagen, till fortsatt utgifvande i tryck genom
riksarkivet af sådana skrifter och handlingar, som
äro af vigt för fäderneslandets historia, må bevilja för
år 1893 ett extra anslag af 3,000 kronor.

Ang. anslag till
utgifvande af
»Svenska rt£f-Stcill6r

33:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemutskottet
vidare,

dagsakter».

[24.]

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare
åren egt rum, må, till fortsatt utgifvande af »Svenska
riksdagsakter» in. in., på extra stat för år 1893 bevilja
ett anslag af 1,500 kronor.

Kongl. biblioteket.

34:o)

Ang. anslag
för att hålla
kongl. biblio- Utskottet,

teket tillgängligt
viss tid af
efter middaqarne.

[25.]

På grund af Kongl. Majds derom gjorda framställning hemställer

att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, må på extra stat för år 1893 bevilja:

a) till bestridande af den med elektrisk belysning i
kongl. bibliotekets förstuga, kapprum, låneexpedition och
läsesal förenade driftkostnad 500 kronor; samt

h) till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman och
vaktbetjening för särskild eftermiddagstjenstgöring, då
kongl. biblioteket å sådan tid hålles Öppet, 1,000 kronor.

Nationalmuseum.

Ang. anslag till
statens konstindustriella

samlingar.

[26.]

35:o) Utskottet får hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må för år 1893, i likhet med hvad
för flera föregående år egt rum, bevilja ett extra anslag
af 4,000 kronor för vård, underhåll och tillökning af
statens konstindustriella samlingar.

förändrad 1» 36:o) Kongl. Maj:t bär vidare föreslagit, att Riksdagen måtte på extra

redning af stat för år 1893 anvisa ett belopp af 7,500 kronor till förändrad inredning
museibygg- ar ge srf kallade alkovrumrnen m. m. i nationalmuseibyqqnadens öfre våninq
r.)7 i ’ och till fullständigande af brandbottnarne i samma våning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

127

Departementschefen har till statsrådsprotokollet omförmält, hurusom
intendenten vid nationalmuseum i skrifvelse den 29 september 1891 förnyat
en under år 1890 likasom äfven under åren 1888 och 1889 gjord framställning
om anslag för anordnande af fullständiga brandbottnar i museibyggnadens
öfre våning äfvensom till beredande af nödiga utställnings-,
arbets- och förrådsrum genom en förändrad inredning af de båda så kallade
alkovrummen i samma våning, hvilka anslöte sig det ena till den sydöstra
salen, som för närvarande innehölle taflor, tillhörande italienska afdelningen,
och den andra till den nordöstra salen, i hvilken hufvud samlingen af
svenska afdelningens taflor förvarades.

Beträffande denna fråga har departementschefen erinrat, att nämnda
alkovrum ursprungligen, vid byggnadens uppförande, haft så väl sidobelysning
genom fönster som äfven takbelysning genom anbragta lanterniner,
hvilka dock sedermera såsom för byggnaden vanprydliga borttagits,
innan konstsamlingarna i museet inflyttats. Begge alkovrummen
vore på ungefär lika sätt anordnade. Hvart och ett af dem vore förenadt
med angränsande säl eller hufvudrum genom en på två kolonner hvilande
öppen arkad. Sidofönstren hade, till undvikande af korsbelysning i den
stora salen, blifvit förbyggda med en plankvägg, som bildade rummets bakgrund.
Alkovrummen hade således nu endast låndager, hvart från den
bredvidliggande salen, samt sidoljus, det till italienska afdelningen upplåtna
från ett och det med svenska afdelningens sal förenade från två angränsande
mindre rum. Hvart dera alkovrummets öfre del, som hage ofvan
takgesimsen, vore nästan alldeles mörk och sköte som en fristående, delvis
af tegel, delvis af plankvirke bildad byggnad utan någon brandbotten upp
å vinden. Till följd af den dåliga belysningen kunde dessa alkovrum ej
med fördel användas till utställning af konstverk, oafsedt att den nuvarande
anordningen i händelse af eldsolycka skulle medföra stor fara.

Begge alkovrummen skulle emellertid kunna bättre tillgodogöras, på
samma gång eldfaran skulle förminskas, genom en förändrad anordning
i sjelfva inredningen; och har departementschefen på sid. 137—138 i
statsrådsprotokollet redogjort för intendentens i sådant hänseende framstälda
förslag, hvarefter departementschefen omförmält, att intendenten
tillagt, att jemväl i de fyra stora tafvelsalarne i öfre våningen brandbotten
saknades öfver de plafondpartier, som slöte sig till de stora glasbelagda
dagöppningarne under de fyra nu betintliga lanterninerna, samt att brandbottnen
således äfven bär behöfde kompletteras.

Hvad angingc beräkningen af kostnaden för de föreslagna arbetena,
både, yttrar departementschefen, öfverintendentscmbctct. redan i sitt general -

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

förslag för är 1888 ä reparationer af kronans hus i hufvudstaden, efter
hemställan af museiintendenten och på grund af verkstäld besigtning, upptagit
arbetena till förändring af italienska afdelningens alkovrum och bred -

vid liggande kabinett till en kostnad af................................... kr. 4,100: —

Kostnaden för ändring af svenska afdelningens alkovrum hade

beräknats till ............................... » 2,500: —

Härtill skulle komma kostnaden för anordnande af brandbottnar
öfver de fyra tafvelsalarne, 250 kr. för hvar,
eller tillsammans...................................................................... » 1,000: —

Summa kr. 7,600: —

Öfverintendentsembetet hade emellertid i sitt utlåtande i detta ämne

anfört, att till de ifrågasatta förändringsåtgärderna medel icke utan berättigade
klagomål från andra håll öfver uppskjutna arbeten kunde beredas
från det under riksstatens sjunde hufvudtitel uppförda anslag till byggnader
och reparationer.

Nationalmusei nämnd, som flere gånger yttrat sig i ämnet, hade senast
i utlåtande af den 6 november 1891, med lifligt vitsordande af behofvet
af de föreslagna arbetena, förordat intendentens framställning om utverkande
hos Riksdagen af anslag för de ömförmälda förändringsåtgärderna till
belopp af 7,500 kronor.

De sålunda föreslagna ändrings- och k o in plotter! n gsar b eten a vore,
enligt departementschefens förmenande, högst nödiga och ändamålsenliga.
Att de så länge blifvit uppskjutna hade sin förklaring till en del deri,
att intendenten vid nationalmuseum, då han först gjort framställning i
ämnet, tillika begärt anslag för en icke mindre vigtig förändring i
museibyggnaden, nemligen af värmeledningen och materielen i gravyrsalen,
för hvilket ändamål sedermera ett extra anslag för år 1891 anvisats.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke gifvit anledning till
någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1893 anvisa
ett belopp af 7,500 kronor till förändrad inredning af
de så kallade alkovrummen m. m. i nationalmuseibyggnadens
öfre våning och till fullständigande af brandbottnarne
i samma våning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

129

Lifrustkammaren.

37:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning och i likhet med hvad förut egt
rum, må på extra stat för år 1893 anvisa ett anslag af
5,800 kronor för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens
samlingar m. m.

Ang. anslag
till lifrustkammaren.

[28.]

Domkapitlens expeditioner.

38:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa, bättring åt

att Riksdagen, i likhet med hvad för

n n.. tjenstemån liera

XÖTQ~nen vid dom -

gående år egt rum, må anvisa på extra stat för år 1893 kaP''tlens

ett anslag af 3,716 kronor för tillfällig löneförbättring
åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner.

expeditioner.

[29.]

39:o) I två särskilda motioner, väckta den ena (n:o 13) inom Första
Kammaren af herr C. A. Sjöcrona och den andra (n:o 71) inom Andra fullbordande
Kammaren af herr A. Rydinq, har föreslagits, att Riksdagen måtte för full- a( restnp
bördande af restaurationsarbetet å Skara domkyrka bevilja ett extra anslagå skara domtill
belopp af 75,000 kronor. kyrka.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionerna.

Då Riksdagen år 1885, på derom af Kongl. Maj:t gjord framställning,
till restaurering af Skara domkyrka beviljade ett anslag af 250,000 kronor,
fäste Riksdagen dervid det vilkor, att restaureringsarbetet skulle varda fullbordadt
utan vidare anslag af statsmedel. Vid detta förhållande och då
utskottet finner det vara af vigt, att ett dylikt vid anslags beviljande af
Riksdagen uppstäldt vilkor icke eftergifves, helst ett sådant eftergifvande
sedermera skulle kunna åberopas till stöd för anspråk af Jiknande art, som
det nu framstälda, hemställer utskottet,

att herrar Sjöcronas och Rydings förevarande motioner
icke må af Riksdagen bifallas.

Bill. till Kilcsd., Prot. 1 S9‘J. 4 Samt. 1 Afd. 7 Höft.

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Universiteten.

Ang. anslag
till seminarier
för språkvetenskap
och
matematik.

[30.]

40:o) Med anledning af Ivongl. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må till de vid universiteten befintliga
seminarier för språkvetenskap och matematik för år 1893
bevilja extra anslag till samma belopp som förut, nem -

ligen :

till det språkvetenskapliga seminariet i

Upsala ...................................................... kronor 3,000: —

till det språkvetenskapliga seminariet i

Lund ........................................................ > 2,950: —

till det matematiska seminariet i Upsala » 1,500: —

till det matematiska seminariet i Lund » 1,500: —

Ang. i/råga- 41 :o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 132) har herr

‘anslag1 tm J• Boethius föreslagit, att Riksdagen ville till det historiska seminariet

historiska vid Upsala universitet bevilja ett anslag på extra stat af 1,000 kronor, att
viTupsaL användas till anskaffandet af vetenskapliga hjelpmedel.
universitet. I fråga om hvad motionären anfört till stöd för sitt förslag, tillåter
sig utskottet hänvisa till motionen.

Ett förslag i motionens syfte har varit upptaget bland det akademiska
konsistoriets i Upsala för innevarande års Riksdag afsedda s. k. riksdagspetita,
utan att emellertid Kongl. Maj:t i anledning deraf funnit sig böra
hos Riksdagen framställa någon anslagsbegäran. Vid sådant förhållande
och då hvad herr Boethius nu andragit icke synes utskottet innebära tillräckliga
skäl för Riksdagen att på enskild motionärs förslag anslå medel
till understöd åt en jemförelsevis ny och opröfvad institution, hemställer
utskottet,

att herr Boethius’ förevarande motion icke må vinna
Riksdagens bifall.

Ang. anslag_ 42:o) Sedan 1889 års Riksdag, på det att laboratorstjensten i experi “en

aiaboZgtor‘mentel fysi^ samt observator ställsten i astronomi vid universitetet i Upsala
och en obser- måtte kunna med ordinarie innehafvare förses, för hvardera af nämnda
valor t ^“''"•^fattningar beviljat 3,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktsL
löner blefve härför tillgängliga, samt i berörda afseende för hv.artdera af
åren 1890 —1892 anvisats 6,000 kronor, har Kongl. Maj:t, då medel å uni -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

131

versitetets stat ännu ej blifvit för ifrågavarande ändamål disponibla, föreslagit
Riksdagen att för år 1893 till aflöning åt laboratorn i experimentel
fysik och observatorn i astronomi vid universitetet i Upsala anvisa 3,000
kronor för hvardera befattningen, eller tillhopa 6,000 kronor.

I en den 4 februari innevarande år till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 30) har Kong! Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att adjunkten vid
universitetet i Upsala, filosofie doktorn Lars Edman måtte förklaras berättigad
att från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från
adjunktsbefattningen kunde varda honom beviljadt, under sin återstående
lifstid uppbära utöfver den honom enligt kongl. brefvet den 6 juni 1873
tillkommande pension å allmänna indragningsstaten af 2,500 kronor en
pensionsförhöjning af 500 kronor, eller tillsammans 3,000 kronor. Då
denna Kongl. Maj:ts framställning af båda kamrarne bifallits, lärer adjunkten
Edmans afskedstagande vara förestående, och derefter blir hans nu innehafvande
adjunktslön disponibel såsom tillgång vid bestridandet af aflöningen
åt förenämnde laborator och observator. Det för sistnämnda ändamål
nu äskade anslagsbelopp, 6,000 kronor, torde alltså till en del icke
behöfva utgå, men vid det förhållande, att Edman ännu icke erhållit afsked,
lärer anslaget böra till oförändradt belopp i riksstaten uppföras,
hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

43:o) Sedan Riksdagen dels år 1888 beviljat 36,000 kronor för an- Ang. afställande
vid Upsala universitet under sex år af lärare i tyska, franska l^dt “Inslag
och engelska språken enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde till anstäifinna
godt meddela, dels ock anvisat af nämnda belopp 6,000 kronor för
ett hvart af åren 1889, 1890, 1891 och 1892, har Kongl. Maj:t nu före- lektorer i
slagit, att af omförmälda anslag måtte för år 1893 anvisas 6,000 kronor. 1TP,ala Utskottet

hemställer, I-32.J

att Riksdagen må till lärare i tyska, franska och
engelska språken vid universitetet i Upsala på extra stat
för år 1893 anvisa 6,000 kronor.

44:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och under4"^. ic"flina
hänvisning till den redogörelse i ämnet, som meddelats på sid. 140—146" nalen ’f9
i statsrådsprotokollet, hemställer utskottet, uPsaia.

T 3 3 1

att Riksdagen må medgifva att, utan hinder af de L'' ‘-1
vilkor, som fästats vid beviljadt statsunderstöd till

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till arfvoden
åt e. o. amanuenser
vid
universitetsbiblioteket
i
Upsala.

[34.]

Carolina rediviv a-byggnad ens omändring i enlighet med
faststäld plan, i byggnadens bottenvåning må anbringas
längs väggarne löpande gallerier af trä i stället för transversal
gallerier af jern samt mezzaninfönstren förblifva
vid sin nuvarande storlek.

45:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att Riksdagen måtte på extra
stat för år 1893 anvisa ett belopp af 2,500 kronor till arfvoden åt extra
ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsala.

Kongl. Maj:ts förevarande anslagsfordran har, enligt hvad af statsrådsprotokollet
inhemtas, föranledts af en utaf det större konsistoriet vid
nämnda universitet gjord och af universitetskansleren förordad framställning,
hvilken åter grundat sig på en af tjenstförrättande bibliotekarien till
konsistoriet ingifven skrifvelse, i hvilken behöfligheten af ifrågavarande
anslag motiverats hufvudsakligen sålunda.

Redan länge hade behofvet af förstärkning i de vid universitetsbiblioteket
anställa tjenstemännens antal visat sig känbart i följd af den oafbruten
tillväxt, hvari nämnda institution varit stadd. Alltsedan år 1854,
då Riksdagen beviljade anslag åt en andre amanuens, hade de ordinarie
tjenstemännen varit fem till antalet, nemligen 1 bibliotekarie, 1 vice bibliotekarie,
1 förste amanuens, 1 andre amanuens och 1 tredje (Lidénsk) amanuens.
Dessutom vore vid institutionen anstälde två aflönade vaktmästare,
af Indika den ene tillika tjenstgjorde såsom maskinist.

Att denna personal förr kunnat vara tillräcklig för bibliotekets vederbörliga
verksamhet, hade till väsentlig del berott på den omständigheten,
att biblioteket kunnat såsom extra biträden förvärfva åtskilliga personer,
hvilka på grund af den förmån, sådana extra tjensteman åtnjutit, nemligen
rätt till dubbel presterlig tjenstårsberäkning, inträdt i bibliotekets tjenst.
Numera vore förhållandena helt annorlunda; ty sedan nämnda förmån
borttagits, utan att någon annan satts i dess ställe, vore utsigten att få
behålla extra ordinarie amanuenser i tjenst en längre tid långt mindre än
förr, och den extra förstärkning af bibliotekets arbetskrafter, som stode att
vinna, vore allenast beroende af det litterära eller bokliga intresse, som
kunde hysas af en eller annan yngre vetenskapsidkare vid universitetet,
hvilken kunde offra något år af sin studietid i bibliotekets tjenst utan tanke
på ersättning och med ringa förhoppning om befordran. Härtill komme
att, enär dessa extra ordinarie amanuenser vanligen ej fullbordat sin studiekurs,
deras biträde aldrig stode att påräkna i den omfattning eller med den
regelbundenhet, som institutionens arbete påfordrade. Att derför i högre
mån och med full tillit under närvarande förhållanden bygga på dessa

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

133

frivilliga olönade krafter, vore icke för institutionens trygga förvaltning
rådligt, knappast en offentlig institution värdigt. Emellertid vore dessa
extra ordinarie bibliotekstjenstemän för närvarande rent af nödvändiga för
uppehållandet af institutionens verksamhet.

Efter att hafva redogjort för de funktioner, som tillkomme bibliotekarien
och vice bibliotekarien, samt för ökningen under de senare åren
af den vice bibliotekarien åliggande utlåningen (statsrådsprotokollet sid.
147—148) har tjenstförrättande bibliotekarien vidare framhållit, att den
ökade utlåningen naturligen kräfde ett långt mer ansträngande arbete af
amuenserna i och för framtagande och uppsättande af böcker. Biblioteket
hade också sett sig nödsakadt att, så vidt dess knäppa medel det medgifvit,
såsom biträde jemte e. o. amanuenserna anlita andra utom biblioteket
stående personer, hvilka mot betalning, som måst tagas af bibliotekets
årsanslag, förrättat vissa mindre magtpåliggande arbeten, men detta
hade å andra sidan bidragit att ytterligare minska bibliotekets redan förut
allt för låga inköpsmedel.

Ett annat förhållande, som i ännu högre grad gjorde det nödvändigt
att använda förökad arbetsstyrka i bibliotekets tjenst, vore att bibliotekslokalernas
område vunnit högst betydlig utvidgning genom den ombyggnad,
som biblioteket de sista åren undergått. Det område, som skulle
skötas, hade blifvit nästan dubbelt större, och i följd deraf behöfdes
arbetskrafter på långt flere punkter än förr inom den vidsträckta byggnaden,
så vida den låntagande allmänheten skulle kunna utan allt för stor
tidsutdrägt betjenas. Minst tre tjensteman erfordrades för besörjandet af
utlåningen i de särskilda våningarna, och, då vice bibliotekarien måste
tagas i anspråk för expeditionen i utlåningsrummet och till läsesalen, vore
alltså fyra af de ordinarie tjenstemännen sysselsatta ensamt för utlåningens
behöriga handhafvande. '' Som emellertid denna sträckte sig öfver största
delen af förmiddagen, måste allt öfrigt arbete återfalla på den femte ordinarie
tjenstemännen eller bibliotekarien. Till hjelp i hans arbete och till
biträde vid utlåningen återstode då de e. o. amanuenserna, hvilkas understöd
dock aldrig med full visshet eller i behöflig omfattning kunde påräknas.
Dessutom borde anmärkas, att vice bibliotekarien allt mera behöfde
vid expeditionen påräkna ett ständigt biträde, särskildt för att tillhandagå
i läsesalen; att den stora, 11,000 nummer starka och mycket rådfrågade
handskriftsamlingen väl behöfde sin särskilde dermed förtrogne
vårdare; och att åtskilliga af de talrika funktioner, som bibliotekarien nu
ensam bestrede, tarfvade att på flera händer fördelas.

Ännu ogynsammare ställe sig förhållandena under sommarmånaderna,
då de ordinarie tjenstemännen hade rätt till sex veckors semester och de

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

extra ordinarie icke gerna kunde åläggas någon tjenstgöring. Det inträffade
derför regelbundet hvarje år, att två till tre tjensteman finge sköta hela
biblioteket under en tid, då detsamma vanligen plägade besökas af utländske
vetenskapsmän, som fordrade särskild uppmärksamhet och ledning
i sina forskningar.

Beträffande sättet, på hvilket förstärkningen af arbetskrafterna inom
biblioteket lämpligast skulle kunna anordnas, vore det naturligt, att ändamålet
bäst vunnes genom förökande af de ordinarie tjenstemännens antal;
men då, såsom visadt vore, inrättandet af allenast en ordinarie tjenst icke
vore till fyllest, syntes frågan för närvarande lättast lösas genom att söka
bereda skäliga arfvo’den åt de exti’a ordinarie biblioteksamanuenserna för
att derigenom kunna bättre tillgodogöra sig dessa krafter och binda dem
vid institutionen någon längre tid än hittills. På samma gång kunde man
då äfven påräkna deras biträde under en del af ferierna. Skulle detta
förslag vinna bifall, borde bibliotekarien ega att allt efter hvars och ens
arbete föreslå lämpligt arfvode för e. o. amanuenserna, hvaremot åt universitetskansleren
borde öfverlemnas beslutanderätt i frågan. För ändamålet
vore ett anslag af 2,500 kronor erforderligt.

Det större akademiska konsistoriet hade, upplyser departementschefen,
för sin del tillagt, att enligt dess åsigt 2,500 kronor vore det minsta belopp,
som i det uppgifna hänseendet kunde anses tillräckligt.

I enlighet med departementschefens jemväl uttalade uppfattning
anser utskottet förevarande framställning behjertansvärd och hemställer
derför,

att Riksdagen må på extra stat för år 1893 anvisa
ett belopp af 2,500 kronor till arfvoden åt extra ordinarie
amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsala.

[35.]

''mineralogisk- 46:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år
geologiska 1893 bevilja följande anslag till den mineralogisk-geologiska institutionen
institutionen v[(j universitetet i Upsala, nemligen:

för inköp af kristallmodeller och preparat............................. kr. 2,200: —

» » » kartor och litteratur............................................. » 3,000: —

» fullbordandet af institutionens inredning med mikroskopbord,
montrer, skåp m. m................................................. » 5,000: —

eller ett sammanlagdt belopp af 10,200 kronor.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen
anfört, att de akademiska myndigheterna redan år 1890 begärt flerahanda
anslag till den mineralogisk-geologiska institutionen vid universitetet i

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

135

Upsala. Af de då ifrågasatta anslagen hade åtskilliga, som begärts å
ordinarie stat och varit beräknade att hålla institutionen vid magt, sedan
densamma blifvit satt i fullgodt skick och försedd med eu fullständig utrustning,
blifvit af Kongl. Maj:t äskade i statsverkspropositionen till 1891
års Riksdag, och äfven blifvit, med ett undantag, af Riksdagen beviljade.
Af de anslag åter, som begärts å extra stat och afsett att genom inköp
af instrument, kartverk in. in. höja institutionen till en ståndpunkt, som
den sedermera genom de ordinarie anslagen borde bevara, hade endast ett,
det som gälde inköp af instrument, blifvit af Kongl. Maj:t till en del upptaget
i statsverkspropositionen och sedermera af Riksdagen i enlighet med
Kongl. Maj:ts förslag beviljadt. På sätt af protokollet öfver ecklesiastikärenden
den 12 januari 1891 inhemtades, hade det emellertid icke varit
beskaffenheten af och ändamålet med de sålunda tillbakavisade anslagsfordringarna,
som föranledt dåvarande departementschefen att icke tillstyrka
framställning till Riksdagen äfven om dem.

På begäran af omförmälda institutions föreståndare hade nu det större
akademiska konsistoriet och kanslern gjort förnyade framställningar rörande
de på extra stat begärda anslag, som icke upptagits i förra årets
statsverksproposition; och då departementschefen funne vissa af dom, nemligen
anslagen till inköp af kristallmodeller och preparat samt af kartor
och litteratur äfvensom till fullbordande af institutionens inredning med
mikroskopbord, montrer, skåp m. in., särskildt behjertansvärda, hade departementschefen
fäst Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å hvad institutionens
föreståndare i fråga härom anfört.

Enligt hvad föreståndaren yttrat, vore det af nöden att, i stället för
naturliga kristaller, hvilka vore dels dyrbara och svåra att anskaffa, dels
mindre lämpliga för demonstration och undervisning, i stor utsträckning
använda kristallmodeller af trä och glas. Äfvenledes behöfdes för demonstration
af kristallernas fysiska egenskaper preparat af kristallplattor i
olika snitt och tjocklek. Enligt tillgängliga prisuppgifter från vederbörande
fabrikanter kräfdes för detta ändamål ett belopp af 2,200 kronor.

Vid senaste riksdag hade ett årligt anslag af 600 kronor beviljats till
inköp bland annat af kartor. För att lägga grunden till ett för de studerande
vid institutionen tillgängligt specialbibliotek, innehållande geologiska
kartor samt hand- och uppslagsböcker i ämnet, särskildt sådana, hvilka
hittills saknades vid universitetsbiblioteket, erfordrades emellertid ett anslag
för en gång af 3,000 kronor. Behofvet af mindre specialbibliotek hade
redan visat sig, i ty att åtminstone två af universitetets naturvetenskapliga
institutioner anlagt sådana. Vid Stockholms högskola hade man ansett
nödigt att för en kostnad, som åtminstone uppgått till 12,000 kronor, an -

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skaffa ett mineralogiskt-geologiskt bibliotek, ehuru man i samma stad egde
två andra offentliga bibliotek, vetenskapsakademiens och geologiska byråns,
der ifrågavarande vetenskaper vore synnerligen väl representerade.

Redan år 1885 hade mineralogisk-geologiska institutionen genom upplåtelse
af större delen utaf det forna konsistoriehuset kommit i besittning
af lokaler, som med jemförelsevis obetydliga ändringar kunde blifva synnerligen
lämpliga och användbara för institutionens behof. I dessa lokaler
funnes utrymme så väl för samlingarna som för öfningsinstitutionen.
Hittills hade dessa lokaler dock endast delvis kommit till användning
såsom provisoriska upplagsrum för samlingar, men största delen af dem
hade stått obegagnad och oinredd i brist på anslag. De för de kristallografiska
arbetena afsedda rummen kräfde nemligen en särskild inredning,
likaså laboratoriet; förutom mikroskopbord måste nya montrer och skåp
förfärdigas för hysandet af de allt jemt växande samlingarna. En öfverslagsberäkning
visade, att ett anslag af 5,000 kronor vore nödvändigt för
ifrågavarande ändamål.

Så väl det större akademiska konsistoriet som kanslern hade lifligt
förordat de för den mineralogisk-geologiska institutionen begärda anslagen,
hvilka filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion funnit
högst måttliga i förhållande till det afsedda ändamålet.

O Ö t

Kongl. Maj:ts förevarande framställning har icke gifvit anledning till
någon utskottets erinran, hvarför utskottet hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1893 bevilja
följande anslag till den mineralogisk-geologiska institutionen
vid universitetet i Upsala, nemligen:
för inköp af kristallmodeller och preparat kr. 2,200: —

» » » kartor och litteratur.................. » 3,000: —

» fullbordandet af institutionens inredning
med mikroskop, montrer, skåp m. m. » 5,000: —

eller ett sammanlagdt belopp af 10,200 kronor.

Ang. anslag un 47:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till nya byggnader och
by9Ztaniska förändringar vid universitetets i Upsala botaniska institution bevilja ett
institutionen ‘extra anslag af 62,000 kronor samt deraf anvisa 31,000 kronor att utgå

TTnsnln 7

Upsala.

[36.]

under år 1893.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom ett
af kanslern för universitet i Upsala år 1890 till Kongl. Maj:t framburet
förslag rörande lokalförändringar och nybyggnad för botaniska institutionen
vid nämnda universitet då icke hos Kongl. Maj:t vunnit afseende.
I förändrad form hade frågan emellertid åter väckts vid universitetet; och

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

137

sedan särskilde af matematisk-naturvetenskapliga sektionen utsedde komiterade,
nemligen botaniska institutionens föreståndare, professorn T. M.
Fries, extra ordinarie professorn F. R. Kjellman samt professorn S. A. H.
Sjögren, framlagt ett af ritningar och kostnadsberäkningar åtfölj dt förslag,
både detta ärende, som innefattade begäran om ett statsanslag af 60,651
kronor 20 öre för ifrågavarande ändamål, blifvit med tillstyrkan af så väl
nämnda sektion Som det större akademiska konsistoriet genom kanslern
å nyo bragt under Kong!. Maj:ts pröfning, hvarvid kanslern framhållit
det begärda anslaget såsom synnerligen vigtigt och önskvärd!.

Beträffande de behof, som med hänsyn till museum, laboratorium,
bostäder m. m. förefunnes för botaniska institutionen, hade institutionens
föreståndare, då frågan förut var å bane, yttrat ungefär följande.

Eu omändring af det botaniska institutionshuset i förening med nybyggnad
af bostäder åt föreståndaren, trädgårdsmästaren samt öfrige vid
trädgården fast anstälde personer vore i följd af åtskilliga förhållanden
särdeles trängande. Bland de skäl, som talade derför, borde följande framhållas:
behofvet af ökadt utrymme för botaniska museet; nödvändigheten
af botaniska laboratoriets förflyttning till botaniska trädgården; behofvet
af plats för institutionens bibliotek samt af större och bättre rum för trädgårdens
frösamling, verktyg m. m.; krafvet på större trygghet mot eldfara
samt på sundare bostäder än de nuvarande. I fråga härom förtjenade
följande förhållanden att märkas.

Botaniska museet hade för närvarande sig upplåtna en större och en
mindre sal samt två små arbetsrum, hvarjemte nödvändigheten tvingat att
i föreläsningssalen inrymma flera museiskåp. Enär de botaniska samlingarna
under det senaste decenniet vunnit en betydande tillväxt, vore utrymmet
numera otillräckligt, så att en stor del af samlingarna, särskild!
alla de dyrbara, för undervisningen mycket vigtiga organografiska (torra
eller i sprit förvarade växtdelar) och praktiskt-botaniska (produkter m. m.
från växtriket), befunne sig i ett så hoppackadt, svårtillgängligt tillstånd,
att de för de studerande vore till största delen oanvändbara. Det hade
till och med varit nödvändigt att på institutionshusets vindar tills vidare
magasinera mycket betydande, delvis särdeles värdefulla samlingar, då plats
på museet ej åt dem kunnat beredas.

För närvarande vore det botaniska laboratoriet inhyst i f. d. konsistoriehuset.
Laboratoriets från de öfriga till botaniska institutionen
hörande lokalerna afskrida läge medförde uppenbarligen många och stora
olägenheter och mycken tidspillan, då material för arbetet å laboratoriet
till stor del måste hemtas från botaniska trädgården och museet. Att
undervisningen i väsentlig mån lede häraf vore naturligt. Det nuvarande

Bih. till lliksd. Prof. 1892. 4 Samt. 1 Afd. 7 Häft. 18

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

botaniska laboratoriet bestode dessutom, oberäknadt ett mycket litet rum,
som måste reserveras åt föreståndaren, af endast två något större rum.
Utrymmet vore sålunda mycket knappt, och endast fyra fönster funnes,
vid hvilka de studerande lämpligen kunde verkställa mikroskopiska undersökningar.
De åt laboratoriet upplåtna lokaler vore tillika af flera anledningar
ur sanitär synpunkt otjenliga såsom arbetsrum. Institutionsföreståndaren
vore fullt förvissad, att i hela Europa näppeligen ett universitet
skulle kunna uppgifvas, som i detta hänseende vore så vanlottadt som det
i Upsala. Vid universitetet i Lund funnes särskildt, efter nyligen af
Riksdagen beviljadt anslag, ett botaniskt laboratorium, som förfogade öfver
fem arbetssalar med tillsammans trettio fönster, två rum för föreståndaren
samt två rum för fysiologiska undersökningar i mörker och i konstant
temperatur. A botaniska laboratoriet i Upsala vore det icke möjligt att
mottaga alla dem, som der borde erhålla undervisning; äfven de allra
enklaste fysiologiska eller biologiska undersökningar, hvilka kräfde ett
något större utrymme samt isolering från störande inflytanden, vore det
alldeles omöjligt att derstädes företaga. Men icke ens den nuvarande
trånga och bristfälliga lokalen kunde laboratoriet få länge behålla, enär
det mineralogisk-geologiska museet snart torde behöfva densamma för att
vinna plats för sina ständigt växande samlingar. Då de talande skäl, som
från Lunds universitet framlagts beträffande vigten af ett tidsenligt botaniskt
laboratorium, blifvit behjertade, ansåge institutionsföreståndaren
sig icke behöfva ytterligare framhålla ifrågavarande för det botaniska studiet
vid Linnés gamla lärosäte bjudande behof.

Hvad anginge institutionens bibliotek, hade sådant först på senaste
tiden funnits. Bokförrådet vore numera icke obetydligt, men plats saknades
för dess fullständiga uppställande och ordnande, så att samlingen i
sin helhet kunde blifva för de studerande tillgänglig och gagnelig.

Botaniska trädgårdens frösamling, som borde vara att tillgå för de
studerande, vore nu inhyst i ett litet trångt rum, till hvilket man hade
tillträde antingen genom trädgårdsmästarens kök och kökskammare eller
genom två af hans boningsrum och kökskammaren. Detta vore högst
obeqvämt; och att trädgårdens redskap, verktyg m. m. nu hade sin plats
i källarne medförde äfvenledes ej ringa olägenhet.

Det kunde icke förnekas, att det vore i högsta grad olämpligt, att
icke säga oförsvarligt, att förvara botaniska museets dyrbara, delvis oersättliga
samlingar, hvilka vore af den brännbaraste beskaffenhet, i ett hus,
hvari sex familjer bodde och hvarest dessutom tvätt- och bagarstuga vore
inredda. Äfven om största försigtighet iakttoges, kunde någon i boningsrum
inträffande tillfällighet, en lampas kullslagning eller dylikt, lätt gifva

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

139

upphof till olyckor af känbaraste slag. Olyckstillbud hade icke heller
saknats under de senaste åren.

Beträffande slutligen nödvändigheten att anskaffa sundare bostäder än
de nuvarande, fäste institutionsföreståndaren sig mindre vid beskaffenheten
af sin egen och trädgårdsmästarens boställsvåning, ehuru äfven dessa visat
sig icke vara i sanitärt hänseende tillfredsställande. Deremot kunde föreståndaren
icke finna ord nog kraftiga för att framhålla den tvingande
nödvändigheten af nya bostäder åt de vid trädgården fast anstälde två
underträdgårdsmästarne och två trädgårdsmedhjelparne, till hvilkas knappa
löneförmåner äfven hörde fri bostad. Enligt en af föreståndaren särskildt
lemnad redogörelse för de båda trädgårdsmedhjelparnes bostäder, vore
dessa synnerligen låga och trånga, mörka och fuktiga, samt af läkare
förklarade i hög grad osunda och olämpliga att, utom i största nödfall,
användas till menniskoboningar. Underträdgårdsmästarnes lägenheter vore
visserligen i någon mån bättre, men måste äfvenledes betraktas såsom för
låga och trånga, helst om de skulle inrymma familjer med flera barn.

Föreståndarens framställning af nu omförmälda förhållanden återgåfves,
anför departementschefen, i komiterades yttrande. Till olägenheternas afhjelpande
förordade desse, bland ifrågasatta olika alternativ, att hus uppfördes
till nya bostäder för de vid botaniska trädgården anstälda personer,
i hvilkas löneförmåner fri bostad inginge och Indika ej utan att vara i
trädgården boende kunde behörigen fullgöra sina åligganden, samt att
hela det nuvarande institutionshuset uteslutande användes till lokaler för
de botaniska institutionernas behof. Detta alternativ vore det lämpligaste,
ej allenast derför att det medförde mindre utgifter, utan äfven derför att
det kunde tillfredsställa billiga fordringar med hänsyn till den botaniska
undervisningens ändamålsenliga ordnande.

De vid botaniska trädgården anstälda personer, för hvilka bostäder
sålunda skulle beredas, vore ordinarie professorn i botanik, akademiträdgårdsmästaren,
två underträdgårdsmästare samt två ti’ädgårdsmedhjelpare. Det
af komiterade framlagda förslaget afsåge, att ett mindre i s. k. villastil
bygdt stenhus skulle i enlighet med stadsarkitekten C. A. Ekholms
ritningar uppföras åt professorn och ett dylikt åt akademiträdgårdsmästaren.
För underträdgårdsmästarne och trädgårdsmedhjelparne åter
skulle ett hus af trä uppföras. Kostnaden för hvardera af de båda stenhusen
skulle enligt uppgjord beräkning komma att utgöra 15,500 kronor,
tillsammans 31,000 kronor, hvartill borde läggas utgifterna för vattenledning,
uppgående enligt kostnadsförslag till (173 kronor 70 öre; det för
underträdgårdsmästarne och trädgårdsmedhjelparne afsedda huset, som
skulle uppföras enligt ritningar af arkitekten É. V. Langlet, kunde jemte

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dertill hörande vedbodar in. m., enligt kostnadsförslag, byggas för ett
belopp af 20,460 kronor.

Komiterade hänvisade i fråga om dessa byggnaders inredning, rummens
storlek m. m. till ritningarna, hvilka bifogats den till Kongl. Maj:t afgifna
framställningen i ärendet. Den för professorn afsedda byggnaden skulle
innehålla fem rum och kök jemte kökskammare, hvartill ytterligare skulle
komma två vindsrum. Beträffande behöfligheten af boställsvåning för
professorn inom institutionens område, hvaremot invändning försports,
åberopade komiterade hvad som af G. Retzius i en skrift »Om några
reformer i vår medicinska undervisning» yttrats om fördelarne för undervisning
och vetenskap deraf, att sådane lärare, som hade laboratorier eller
museer att öfvervaka och som undervisade i dem och sjelfva der arbetade,
alltså i allmänhet lärare i naturvetenskapliga ämnen, bodde i eller invid
sjelfva den läroanstalt, der de skulle verka. Komiterade framhölle derjemte,
att för professorn i botanik vid universitetet i Upsala vore en dylik
boställslägenhet alldeles särskild! önskvärd eller rent af nödvändig i anseende
till botaniska trädgårdens läge i en utkant af staden, hvarest säkerligen
ofta vore omöjligt att i närheten finna passande bostad. Af den
lön professorn bekomme afdroges för öfrigt såsom ersättning för fri bostad
ett belopp af 600 kronor, hvilket vore ränta efter 4 procent å ett kapital
af 15,000 kronor, det vill säga ungefärliga kostnaden för det tillämnade
boställshuset.

Den för trädgårdsmästaren afsedda byggnaden skulle i allo likna den
nyss omförmälda; trädgårdsmästaren skulle dock ega att disponera endast
de på nedre bottnen belägna fem rummen jemte kök och kökskammare,
under det att de två vindsrummen vore afsedda att öfverlemnas till botaniska
trädgårdens amanuens. Billigheten fordrade nemligen, att denne,
som enligt nu gällande stat endast åtnjöte penningarfvode, lika väl som
amanuenser vid andra naturvetenskapliga institutioner derjemte erhölle fria
husrum, så mycket mer som han i olikhet med dessa amanuenser måste
tjenstgöra äfven under sommarferierna. För de vetenskapliga arbetena i
botaniska trädgården vore det ock synnerligen förmånligt, om amanuensen
vore der bosatt.

I samband med uppförandet af dessa båda byggnader stode en annan
utgift. Då på den lämpligaste platsen för deras uppförande för närvarande
befunne sig dels en gammal, i dåligt skick varande och numera
alldeles öfverflödig ladugårdsbyggnad, dels några vedbodar m. m., blefve
det nödvändigt, att dessa byggnader refves och att, med begagnande af i
dem befintligt virke, andra vedbodar m. m. uppfördes. Ritning härför vore
uppgjord och kostnaden hade af byggmästare A. Ankarstrand och T.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

141

Hallström uppgifvits till 825 kronor, för hvilket belopp desse förklarat sig
villiga att verkställa arbetet. För trädgården skulle denna förändring vara
till stor fördel ur så väl nyttans som prydlighetens synpunkt.

Den tredje af omförmälda byggnader, den för underträd går dsmästarne
och trädgårdsmedhjelparne afsedda, syntes mycket väl kunna uppföras af
trä, hvarigenom den blefve relativt billig. Lämplig plats för denna byggnad
funnes likaledes inom det af botaniska trädgården disponerade området.
I byggnaden skulle hvardera trädgårdsmedhjelparen erhålla ett rum
och kök samt en hvar af de båda underträdgårdsmästarne två rum och
kök. Tvättstuga och bagarstuga, som för närvarande funnes förlagda i
botaniska institutionsbyggnaden, skulle inrymmas i nu omförmälda tillämnade
byggnad. Sådana lokaler kunde i anseende till botaniska trädgårdens
läge icke utan stora olägenheter undvaras. För frösamlingen vore
lämplig plats beredd i samma hus, hvarigenom en känbar brist afhjelptes.
A ritningen funnes upptagen en femte bostadslägenhet, bestående af ett
rum och kök. Då anställandet af en vaktmästare för botaniska museet och
laboratoriet, hvilka nu vore de enda vetenskapliga institutioner vid universitetet,
som saknade sådan, framdeles, när institutionen vunnit den utveckling,
som afsåges, blefve oundgänglig, bjöde klokheten att vid nybyggnaden
försäkra sig om plats för honom. Äfven om särskildt anslag till
hans aflöning ej beviljades, utan denna måste på annat sätt beredas, vore
det dock af flerahanda skäl nödigt att förskaffa honom bostad i trädgården
eller i dess omdelbara närhet.

För de förändringar, som komiterade ansett nödiga i den nuvarande
institutionsbyggnaden, redogör departementschefen på sid. 156—158 i statsrådsprotokollet,
hvartill utskottet i denna del tillåter sig hänvisa, under
framhållande att kostnaden för denna del af förslaget beräknats till sammanlagdt
7,692 kronor 50 öre, deraf 2,791 kronor för sjelfva förändringen af
huset, 1,054 kronor 50 öre för vatten-och gasledningars framdragande och
3,847 för nödig inredning af rummen.

Då ifrågavarande förslag behandlades i det större akademiska konsistoriet,
hade professor Fries, meddelar departementschefen vidare, afgifvit
ett skriftligt yttrande i frågan; och har departementschefen på sid. 158—
159 i protokollet redogjort för innehållet i detta yttrande.

Sedan nu ifrågavarande framställning inkommit till Kongl. Maj:t, hade,
fortsätter departementschefen härefter, öfverintendentsembetets utlåtande
öfver densamma infordrats. Bemälda myndighet hade i anledning häraf
anfört att, hvad först anginge de för professorn i botanik samt akademiträdgårdsmästaren
jemte en amanuens afsedda boställshusen, hvilka vore
ämnade att uppföras enligt samma ritning, einbetet funnit, att åtskilliga af

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

embetet uppgifna olägenheter skulle komma att vidlåda desamma; hvarför
embetet till afhjelpande häraf äfvensom för erhållande å ifrågavarande båda
hus af en med den botaniska institutionens gamla byggnad mer öfverensstämmande
stil samt en fördelaktigare fönsterindelning i rummen låtit omarbeta
ritningen, på sätt vid densamma fästade blad närmare angåfve.
Beträffande vidare den till bostad för underträdgårdsmästare med flere
afsedda byggnad hade öfverintendentsembetet, i betraktande bland annat
deraf att rum i densamma förlagts öfver den i huset inrymda tvätt- och
bagarstuga och att till samtliga lägenheter ej funnes andra ingångar än
genom köken, låtit till denna byggnad uppgöra ny ritning. Vidkommande
slutligen den föreslagna förändringen af botaniska institutionens nuvarande
byggnad samt den för de tillämnade arbetena beräknade kostnad, både
öfverintendentsembetet ej funnit skäl till anmärkning mot berörda förändringsåtgärder.
Rörande kostnad sförslaget i dess helhet, slutande å ett
belopp af 60,651 kronor 20 öre, i hvilket belopp jemväl inginge kostnaden
för uppförande af två utbusbyggnader samt anläggande af gas- och
vattenledningar jemte inredande af botaniska museet och laboratoriet, hade
öfverintendentsembetet endast velat erinra, dels att vid uppgörande af
kostnadsförslaget till uppförande af de båda stenhusen någon post för utarbetande
af nödiga detaljritningar samt för tillsyn under arbetstiden icke
upptagits, dels att i kostnadsberäkningarna för ändring af den botaniska
institutionens gamla byggnad någon utgift för den i sammanhang med de
föreslagna ändringsåtgärderna nödiga oljemålning icke beräknats och snickeriarbetet
upptagits för lågt, dels ock att genom de af embetet föreslagna
förändringarna någon ökad kostnad icke föranleddes; och borde i följd af
de utaf öfverintendentsembetet gjorda erinringar förslagets slutsumma, 60,651
kronor 20 öre, ökas med 1,500 kronor.

För egen del har departementschefen yttrat, att hvad i ärendet förekommit
enligt hans mening ådagalade, att de hittills varande institutionslokalerna,
särskild! med hänsyn till nutidens kraf på den vetenskapliga
undervisningen i ämnet, icke kunde på tillfredsställande sätt tjena sitt ändamål.
Åtskilliga af boställslägenheterna syntes derjemte vara alldeles olämpliga
till bostäder. På grund häraf och då det nu af vederbörande uppgjorda
förslaget erbjöde stora fördelar för en måttlig kostnad, ansåge sig
departementschefen böra förorda den gjorda framställningen, dock att det
begärda beloppet, med anledning af hvad öfverintendentsembetet anfört,
måtte höjas till i jemnadt tal 62,000 kronor, hvarjemte anslaget syntes
kunna utan olägenhet fördelas på två år.

Genom den till statsrådsprotokollet lemnade utredningen i ämnet har
utskottet ansett behöfligheten af det ifrågasatta byggnadsföretaget vara till

Statsutskottets Utlåtande N:o it.

143

fullo styrkt, och den i sanitärt hänseende ogynsamma beskaffenheten
af särskildt de bostadslägenheter, som nu äro anvisade un d erträdgård smästarne
och trädgårdsmedhjelparne, har äfven synts utskottet tala för
ifrågavarande företags snara åvägabringande. Utskottet har emellertid
trott sig böra ifrågasätta, att genom de för institutionens föreståndare
och akademiträdgårdsmästaren afsedda bostadslägenheternas sammanförande
i en gemensam byggnad, utgiften för ifrågavarande lägenheters
anskaffande må begränsas till lägre belopp, än som i den kongl. propositionen
beräknats, och har utskottet i sådant hänseende ansett sig kunna föreslå,
att det af Kongl. Maj:t för byggnadsföretaget äskade anslaget nedsättes
med 6,000 kronor. Äfven kostnaden för den för underträdgårdsmästarne
och trädgårdsmedhjelparne afsedda träbyggnaden har förefallit utskottet
väl högt upptagen, men då utskottet för sin del håller före, att tvättstugan
och bagarstugan, hvilka enligt förslaget skulle inrymmas i omförmälda byggnad,
i stället böra förläggas till en fristående mindre byggnad, har utskottet
icke tilltrott sig kunna föreslå någon nedsättning å ifrågavarande utgiftspost,

I betraktande af det trängande behofvet af att vissa utaf de föreslagna
nya bostadslägenheterna anskaffas och med afseende jemväl å
önskvärdheten af att företaget i dess helhet så snart som möjligt bringas
till fullbordan, har utskottet ansett sig böra förorda, att af anslaget ett
belopp af 30,000 kronor anvisas för år 1893. Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen till nya byggnader och
förändringar vid universitetets i Upsala botaniska institution
beviljar ett extra anslag af 56,000 kronor samt
deraf anvisar 30,000 kronor att utgå under år 1893.

48:o) Vid 1889 års riksdag beviljades, i enlighet med Kongl. Maj:ts
förslag och på det att en extra ordinarie professur inom juridiska fakulteten
vid universitetet i Lund måtte kunna tillsättas, ett anslag af 4,000 kronor
årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefve härför tillgängliga; och
har sagda belopp anvisats för hvartdera af åren 1890, 1891 och 1892. Då
medel å universitetets stat ännu icke vore att för ändamålet tillgå, har
Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att för år 1893 anvisa 4,000 kronor
till aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska fakulteten i
Lund.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna
Riksdagens bifall.

Ang. anslag
till ajlöning
åt en e. o.
professor i
Lund.

[37.]

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

midt Tf‘be 49:o) Sedan Riksdagen dels år 1889 beviljat 36,000 kronor för anvujadt
anslag ställande vid Lunds universitet under sex år af lärare i tyska, franska och
itilldans‘äi''n. engelska språken enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna
anvtlsitets-m godt meddela, dels ock anvisat af nämnda belopp 6,000 kronor för hvartlektorer
i c|era af åren 1890, 1891 och 1892, bär Kongl. Maj:t nu föreslagit, att af
omförmälda anslag måtte för år 1893 anvisas 6,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till lärare i tyska, franska och
engelska språken vid universitetet i Lund på extra stat
för år 1893 anvisa 6,000 kronor.

Ang. arfvode 50:o) Med anledning af Kongl. Majits derom gjoi''da framställning

s! Söderberg, hemställd’ Utskottet,

|-gg j att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1890,

1891 och 1892 egt rum, må till särskildt arfvode åt
docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg för år
1893 anvisa ett extra anslag af 2,000 kronor, med vilkor
att Söderberg under ifrågavarande år egnar sin
tjenst åt universitetets historiska museum samt myntoch
medalj kabinett .

Ang. lönetillägg
åt vice
bibliotekarien
i Lund A. J. T.
Palm.

[40.]

51:o) I anledning af Kongl. Maj:ts likaledes derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må såsom personligt lönetillägg för
år 1893 åt vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i
Lund August Jakob Theodor Palm på extra stat för
samma år anvisa enahanda belopp, som för ett hvart
af åren 1890, 1891 och 1892 beviljats, eller 500 kronor.

Ang. anslag 52:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem‘i".
“ ställer utskottet,

o. g. Regneii. att Riksdagen må, i likhet med hvad för inneva [41-]

rande år egt rum, såsom personligt lönetillägg för år

1893 åt akademikamrer ar en i Lund Oscar Gerhard Regneii,
på extra stat för sist nämnda år bevilja 750 kronor,
deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Ang. anslag
till universitetsbiblioteket

i Lund.

[42.]

53:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må, i likhet med hvad för flera

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

145

föregående år egt rum, jemväl för år 1893 på extra
stat anvisa 1,500 kronor till arfvoden åt extra biträden
vid universitetsbiblioteket i Lund.

54:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får ut- Ang. anslag
skottet hemställa, Ifen fZtl

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, till arfvode åt en instrumentmakare gMa tnstivid
fysiologiska institutionen i Lund för år 1893 anvisa 1

ett extra anslag af 500 kronor. [43 j

55:o) I anledning af Kongl. Maj:ts likaledes derom gjorda framställ- Ang. anslag
ning får utskottet hemställa, J‘“t

att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, må för arbetets uppehållande vid pätolo- Lund.
giska institutet vid universitetet i Lund på extra stat [44.]
för år 1893 anvisa ett anslag af 500 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

56:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag får Ang at)llog
utskottet hemställa, “it arfvoden

• åt amanuenser.

att Riksdagen må jemväl för år 1893 på extra [45]
stat anvisa:

a) till arfvode åt en amanuens vid karolinska medikokirurgiska
institutets gynekologiska klinik 900 kronor; och

b) till arfvode åt en amanuens vid

institutets kemiska laboratorium ............ 900 kronor.

57:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får Ang. anslag
Utskottet hemställa, till kliniker

7 för barnsjuk att

Riksdagen, i likhet med hvad för de senare domar.
åren egt rum, må på extra stat för år 1893 anvisa: [40-]

a) till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn ett belopp af 1,800
kronor; och

Bill. till llilcsd. Prof. 1892. 4 Samt. 1 Afd. 7 Häft.

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

b) till eu poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm,
2,800 kronor, att utgå under vilkor att Stockholms stad
för polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1893.

Ang. anslag
för utförande
af teckningar
i vetenskapliga
ändamål.

[47.]

58:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare
åren egt rum, må till utförande af teckningar i vetenskapliga
ändamål vid karolinska institutet bevilja ett
extra anslag för år 1893 af 1,500 kronor.

Ang. anslag 59:o) Under hänvisning till hvad utskottet i punkten 9:o) här ofvan
U“Wntken!ka‘‘i»fört, får utskottet hemställa,

[48.] att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t. i

sådant hänseende föreslagit, må på extra stat för år
1893 anvisa ett belopp af 10,000 kronor till inredning
af ett för medicinska kliniken vid karolinska institutet
afsedt laboratorium och anskaffande för detsamma af
erforderliga instrument och apparater.

Ang. anslag 60:o) Kongl. Maj:t tiar föreslagit Riksdagen att för om- och tillbyggnad
“‘[fde^för9^ deri ät karolinska mediko-kirurgiska institutets patologiskt-anatomiska
patologiskt- och kemiska institutioner m. m. för närvarande upplåtna byggnad, till de
an°tiutioneln nya lägenheternas inredning och förseende med uppvärmnings- och luftm.
m. o/wdavexlingsinrättningar samt gas- och vattenledningar äfvensom till uppsättkaroiinska’lin
nin" a deri bakteriologiska afdelningen af erforderliga instrument m. m.
stitutet. bevilja ett extra anslag af 120,800 kronor, deraf för år 1893 ett belopp af
[49.] 60,400 kronor.

Enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar, har Kongl. Maj:ts förevarande
förslag föranledts af en framställning i ämnet från lärarekolleeiet vid institutet,
som deruti anfört, bland annat, följande.

Den snabba utveckling, som bakteriologien på senaste tider undergått,
och den genomgripande betydelse, som densamma erhållit för medicinens
alla grenar, så väl i teoretiskt som ännu mer i praktiskt hänseende, gjorde
det till en oafvislig nödvändighet, att ett medicinskt läroverk, framför allt
ett sådant som karolinska institutet, der alla landets läkare skulle erhålla
sin hufvudsakliga praktiska utbildning, sattes i tillfälle att meddela nödig
undervisning i ämnet. En sådan undervisning kunde för närvarande ej
vid institutet lemnas. Den bakteriologiska forskningen och undervisningen
vore af den art, att de kräfde alldeles särskilt för ändamålet inrättade

Statsutskottets Utlåtande N;o P.

147

lägenheter med nödig utrustning af instrument och apparater. Vid institutets
patologiskt-anatomiska anstalt hade väl för ett par år sedan inrättats
ett litet bakteriologiskt laboratorium i två för andra ändamål afsedda rum,
men dessa lemnade ej plats till arbete för mer än två, högst tre personer
jemte läraren, och detta endast med afbrott, då ett af rummen ofta måste
tagas i anspråk för andra kraf. Det lilla laboratoriet vore dessutom mer
än väl behöfligt för de bakteriologiska arbeten, som stode i direkt samband
med de mera rent patologiskt-anatomiska undersökningarna, hvilka ständigt
borde kunna föras öfver på det bakteriologiska fältet. Det måste således
stå till förfogande för lärarne i patologisk anatomi, och ett särskildt laboratorium
borde inrättas uteslutande för undervisningen i bakteriologi.
Härtill vore det nuvarande laboratoriet äfven alldeles för litet.

Att upprätta en särskild bakteriologisk institution efter mönstret af
dem, som under sista tiden utförts i andra länder, såsom t. ex. Institut
Pasteur i Paris, skulle medföra så betydliga kostnader, så väl för byggnaden
som för institutionens utrustning och förseende med lärare och tjenstepersonal,
att något dylikt hos oss ej kunde eller borde ifrågasättas. Lämpligast
syntes ändamålet kunna vinnas, om det bakteriologiska laboratoriet
inrättades i samband med den nuvarande patologiskt-anatomiska institutionen
såsom en tillbyggnad och en afdelning af denna. Nämnda institution
vore under alla förhållanden i behof af eu sådan tillökning och den
skulle ej för framtiden kunna undvara den, äfven om ett sjelfständigt bakteriologiskt
institut upprättades.

Sambandet emellan den patologiskt-anatomiska och den bakteriologiska
forskningen och undervisningen vore i grunden oupplösligt. Af den allmänna
patologien och patologiska anatomien utgjorde bakteriologien en
högst väsentlig del och toge äfven i den allmänna delen af alla nyare
patologiskt-anatomiska läroböcker ett mycket stort utymme. Den speciella
patologiska anatomien åter hade ej blott för de egentliga infektionssjukdomarne
utan i öfrigt för hvarje organ att göra med en mängd förändringar,
som föranleddes af olika slags bakterier, och komme sålunda
ständigt in på bakteriologiens område. Häraf följde, att vid hvarje patologiskt-anatomisk
institution måste finnas eu särskild för ändamålet inrättad
bakteriologisk afdelning, der ett flertal personer, allt efter behofvet, kunde
arbeta och der äfven kurser i ämnet kunde gifvas samt genomförda, omfattande
undersökningar utan störande afbrott utföras. Vid alla nyare
dylika institutioner tillgodosåges detta behof och vid de äldre gjordes omoch
tillbyggnader.

Då karolinska institutets patologiskt-anatomiska institution för närmare
trettio år sedan planlades och byggnaden uppfördes, fans bakterio -

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

logien ännu icke till, och institutionen vore nu äfven för de ursprungligen
med densamma afsedda ändamålen alldeles för trång och i behof af utvidgning
till följd af det flerdubbla antalet lärjungar, som numera der
skulle erhålla undervisning. Hvad särskild! för bakteriologien nu behöfdes
vore: 1) ett större laboratorium, der åtminstone tjugu arbetsplatser funnes
för dem, som deltoge i öfningskurser — mer än två personer kunde ej för
dylika arbeten få plats vid hvarje fönster —; 2) två mindre arbetsrum för
lärarne; 3) ett tvätt- och rengöringsrum; 4) två rum för experiments utförande,
det ena afsedt för experiment med de farligaste smittämnena,
hvilkas handhafvande fordrade den största försigtighet; 5) ett litet rum
för högre konstant temperatur; 6) nödigt källareutrymme för djurstallar,
aqvarier in. m.

Allt detta kunde på lämpligaste sätt vinnas genom ett vid kollegiets
framställning fogadt förslag till om- och tillbyggnad af patologiskt-anatomiska
institutionen, hvilket öfverintendentsembetet låtit uppgöra och enligt
hvilket förslag, såsom planritningarna utvisade, nuvarande likboden
med svepningsrum och begrafningskapell skulle utrymmas och förläggas
emellan de båda flyglarne, hvilka skulle utdragas. I de sålunda bekomna
lokalerna skulle inredas de ofvan under 2), 3) och 5) angifna lägenheterna.
Utanför dessa lägenheter, åt sjösidan, skulle tillbyggas det under 1) angifna
allmänna bakteriologiska laboratoriet. Under gårdsplanen, som skulle
höjas och cementeras, vunnes i samband med källarevåningen plats för
experimentrummen med takdager. Under likbodarne och laboratoriet erhölles
i källarevåningen plats för djurstallar och nödiga förråd. Då härtill
komme de båda små, redan nu för bakteriologiska undersökningar
inredda rummen i våningen en trappa upp, afsedda för lärarnes mera tillfälliga
undersökningar, skulle en, hvad lägenheterna beträffade, för våra
behof lämpad bakteriologisk afdelning åstadkommas.

Men det vore ej nog att erhålla nödiga lokaler. Ett laboratorium af
detta slag behöfde en alldeles egendomlig och till vissa delar dyrbar inredning
och utrustning. Det dyrbaraste i denna vore mikroskopen, hvilka
samtliga måste vara försedda med skarpt förstorande oljeimmersionslinser.
Ett tiotal sådana vore behöfligt, och hvart och ett af dem kostade omkring
400 kronor. Derjemte behöfdes ett särskild! mikroskop med linser af den
mest fulländade konstruktion för en kostnad, uppgående till omkring 800
kronor.

I sammanhang med ofvan nämnda tillbyggnad måste emellertid en
del andra tillbyggnader och förändringar företagas, hvilka dels af den förra
direkt påkallades, dels vore i sig sjelfva alldeles nödvändiga till följd af

Statmtskottets Utlåtande N:o 9. 149

husets otillräcklighet sedan de studerandes antalet så ökats, som under
sista decenniet varit förhållandet.

För hvad lärarekollegiet rörande dessa tillbyggnader och förändringar
anfört har departementschefen redogjort på sid. 1(15 —166 i stadsrådsprotokollet.
Utskottet, som i fråga härom hänvisar till sagda protokoll, vill
endast anmärka, att de ifrågavarande åtgärderna afse att bereda ökadt
utrymme i vissa afseenden åt de patologiskt-anatomiska och kemiska institutionerna.

Kostnaderna för så väl sjelfva byggnadsarbetet som öfriga i sammanhang
dermed stående arbeten hafva, enligt hvad departementschefen meddelat,
beräknats sålunda:

om- och tillbyggnaden, enligt specificeradt, på uppdrag af

öfverintendentsembetet utaf arkitekten L. Peterson

uppgiordt förslag............................................................... kr. 78,000: —

uppvärmnings- och ventilationsinrättningar, enligt förslag

af E. A. Wiman .................................................................. » 13,000: —

gas- och vattenledningar, enligt beräkning af J. W. Bergström » 8,000: —

hissapparater in. m., enligt förslag från Bolinders mekaniska

verkstad ......................................................................... » 2,400: —

inredningsarbeten på den patologiskt-anatomiska
och bakteriologiska afdelningen, enligt förslag
af Ekmans snickerifabrik ...................... 6,856: —

på den kemiska afdelningen, enligt förslag af

professorn grefve K. A. H. Mörner............... 3,464: — » 10,320: —

uppsättning å bakteriologiska afdelningen af instrument

och apparater, enligt specificeradt förslag...................... » 9,100: —

Summa kr. 120,820: —

Yigten af de skäl lärarekollegiet anfört för nödvändigheten deraf, att
vid karolinska institutet måtte kunna meddelas undervisning i bakteriologi,
har synts departementschefen ej kunna underkännas. Då för ändamålets
vinnande erfordrades nya, särskildt inrättade lokaler och dessutom de
patologiskt-anatomiska och kemiska institutionerna behöfde ökadt utrymme,
syntes den föreslagna om- och tillbyggnaden vara en både nödig och
lämplig åtgärd. Kostnadsberäkningarna syntes icke gifva anledning till
anmärkningar och slutsumman, ehuru uppgående till ett i och för sig betydligt
belopp, kunde, i betraktande af hvad dermed skulle vinnas, ej anses
öfverdrifven. Hela denna summa syntes dock ej behöfva utgå under nästa

150 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

år, då med en del inredningsarbeten samt anskaffandet af instrument och
apparater borde kunna anstå ännu ett år.

Utskottet finner behofvet af den nu ifrågasatta om- och tillbyggnaden
vara till fullo ådagalagdt och har icke heller funnit anledning till någon
erinran mot de för byggnadsföretaget uppgjorda ritningar och kostnadsförslag,
hvarför utskottet också anser, att det äskade anslaget, 120,800
kronor, bör af Riksdagen beviljas. Men med afseende derå, att enligt
Kongl. Maj:ts af utskottet till bifall förordade framställningar så många
andra för behof, hänförliga under åttonde hufvudtiteln, afsedda betydande
byggnadsföretag skulle under år 1893 pågå, har utskottet ansett sig böra
föreslå, att af anslaget endast ett för grundläggnings- och dylika arbeten
afsedt belopp af 25,000 kronor må för nästkommande år anvisas.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen för om- och tillbyggnad
af den åt karolinska mediko-kirurgiska institutets patologiskt-anatomiska
och kemiska institutioner in. m. för
närvarande upplåtna byggnad, till de nya lägenheternas
inredning och förseende med uppvärmnings- och luftvexlingsinrättningar
samt gas- och vattenledningar äfvensom
till uppsättning å den bakteriologiska afdelningen
af erforderliga instrument m. m. beviljar ett extra anslag
af 120,800 kronor, deraf för år 1893 ett belopp af
25,000 kronor.

Allmänna läroverken.

Ang. anslag
till arfvoden
åt extra
lärare.

[50.]

61:o) Med åberopande af hvad utskottet under punkten 14:o) i detta
utlåtande andragit med afseende å behofvet af extra anslag till arfvoden
åt extra lärare, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må för år 1893 anvisa på extra
stat ett belopp af 70,000 kronor till arfvoden åt extra
lärare vid de allmänna läroverken.

Ang. ifrågasatt
anslag till
ny byggnad för
allmänna läroverket
i
Östersund.

62:o) I eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 11) hafva herrar
S. J. Kardell, J. Bromée och J. Nordin föreslagit, att Riksdagen måtte
bevilja ett anslag, stort 50,000 kronor, såsom bidrag till uppförande af ny
byggnad för allmänna läroverket i Östersund, under vilkor att Östersunds

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

151

stad tillhandahölle lämplig tomt för byggnaden, samt att hvad utöfver
nämnda belopp för ändamålet erfordrades blefve utan statsverkets betungande
anskaffadt, äfvensom af berörda belopp på extra stat för år
1893 anvisa 17,000 kronor.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får
utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

Vid senaste riksdag förehade utskottet till behandling ett af Kongl.
Maj:t framstäldt förslag, att Riksdagen skulle såsom bidrag till uppförande
af ny byggnad för allmänna läroverket i Östersund, i hufvudsaklig enlighet
med derför faststälda ritningar samt under vissa i statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 12 januari 1891 angifna vilkor, bevilja 100,000
kronor. I häröfver afgifvet utlåtande anförde utskottet, att vid de senaste
ståndsriksdagarne väl beviljats åtskilliga anslag till uppförande af nya
läroverkshus och ombyggnad eller förändring af äldre sådana, men att
efter representationsförändringens genomförande Riksdagen städse afvisat
de förslag, som i sådant syfte blifvit hos Riksdagen gjorda, vare sig de
framstälts af Kongl. Maj:t eller af enskilde motionärer; och utskottet ansåge
sig desto mindre ega anledning att frångå den uppfattning, som
under de senaste årtiondena sålunda gjort sig hos Riksdagen gällande,
som staten måst vidkännas så betydliga kostnader i och för den högre
undervisningen, att det icke syntes böra ifrågasättas att ytterligare öka
dessa genom öfvertagande af skyldigheten att bestrida utgifter för lärovei*kshusen.
Utskottets afstyrkande hemställan bifölls af Andra Kammaren
och blef efter gemensam omröstning jemväl Riksdagens beslut.

Då utskottet för sin del vidhåller sin förlidet år uttalade, af Riksdagen
godkända uppfattning i detta ämne, hemställer utskottet,

att herr Kardells m. fl. förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.

Högre lärarinneseminariet.

63:o) För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinnesemi-An9-a”>tagtui
nariet af löneförbättring jemväl för år 1893, att utgå efter samma grunderri-^j^.r^,“''re
som den för innevarande år beviljade, har Kongl. Maj:t föreslagit Riks-ocA lärarinnor
dagen att för år 1893 på extra stat anvisa enahanda belopp som hittills,
eller 4,000 kronor; och hemställer utskottet, ritt.

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af [51J
Riksdagen bifallas.

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

anordnande a/ 64:o) Kongl. Miij:t. har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra stat
en valfri iör år 1893 bevilja för högre lärarinneseminariet dels för fortsatt uppefjerde
^“"hållande af den valfria fjerde årskursen 3,000 kronor, och dels för bere1rinneeemina-
dande af undervisning i huslig ekonomi enligt de närmare bestämmelser,
rut m. m. KongP Maj:t kan komma att meddela, ett anslag af 5,000 kronor, med
[52.] rätt för Kongl. Maj:t att till ersättande från detta anslag låta af tillgängliga
medel förskjuta det belopp, som för ifrågavarande undervisnings anordnande
under höstterminen detta år kan vara erforderligt.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, att Kongl.
Maj:t efter anhållan af direktionen öfver högre lärarinneseminariet af senaste
Riksdag begärt ett anslag å extra stat för innevarande år af 3,000
kronor för anordnande vid seminariet af en valfri fjerde årskurs enligt de
närmare bestämmelser, som Kongl. Maj:t kunde finna skäligt föreskrifva.
Riksdagen hade anvisat de begärda medlen, hvarefter Kongl. Maj:t genom
skrifvelse den 5 juni 1891 anbefalt direktionen att afgifva förslag till ordnande
af berörda årskurs, i afseende hvarå borde ej mindre iakttagas de
grunder för dess anordnande, hvilka funnes angifna i den framställning
af direktionen, som föranledt den kongl. propositionen till fjolårets Riksdag,
än äfven särskild hänsyn tagas till angelägenheten deraf, att handledning
i sådana färdigheter och kunskapsämnen, som för qvinlig praktisk verksamhet
vore af särskild betydelse, i årskursen meddelades.

Att direktionen an befäl t s i sitt förslag taga hänsyn till frågan om
elevernas utbildning i qvinlig praktisk verksamhet, hade närmast föranledts
deraf, att under början af förlidet år ett erbjudande blifvit af enskild
person, professorskan Anna Retzius, född Hierta, framstäldt att till lärarinneseminariet
samt den dermed förenade normalskolan såsom gåfva öfverlemna
en med understöd af stiftelsen »Lars Hiertas minne» i hufvudstad en
upprättad matlagningsskola jemte inventarier samt ett belopp af 1,500
kronor i kontanta penningar. Detta anbud hade naturligen påkallat ett
öfvervägande, huruvida icke i den föreslagna nya årskursen, och på samma
gång jemväl för normalskolans lärjungar, tillfälle borde beredas att vinna
utbildning i praktisk qvinlig verksamhet, så väl matlagning som andra
färdigheter, och härmed en början göras att gifva åt den qvinliga uppfostran
en mera praktisk rigtning än hittills.

I särskilda skrivelser den 9 september och den 12 oktober näst-lidna
år hade direktionen för lärarinneseminariet afgifvit yttranden i ämnet och
med sistnämnda skrifvelse bifogat förslag till närmare bestämmelser för den
föreslagna årskursens anordnande, dervid direktionen, enär de färdigheter,
som för qvinlig praktisk verksamhet vore af särskild betydelse, syntes
innefattas i hvad man numera plägade benämna huslig ekonomi, såsom eu

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

153

särskild uppgift för kursen — utöfver hvad som från början afsetts för
densamma — angaf att bereda dem, som önskade utbilda sig till lärarinnor
i huslig ekonomi, tillfälle att vinna erforderlig skicklighet dertill. I
hufvudsaklig öfverensstämmelse med direktionens förslag hade derefter
Kongl. Maj:t den 13 november 1891 faststält bestämmelser angående anordningen
af den nya årskursen, hvarvid såsom särskild uppgift för denna
jemväl upptagits utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi, dock med uttryckligen
angifvet förbehåll, att sistberörda uppgift allenast under den
förutsättning komme att genomföras, att de för ändamålet nödiga anordningar
kunde träffas.

Det anslag af 3,000 kronor, som af Riksdagen anvisats, hade nemligen
i sin helhet erfordrats för tillgodoseendet af de syften, som ursprungligen
uppstads för den ifrågavarande årskursen, medan för beredande af undervisning
i huslig ekonomi särskilda anstalter och kostnader visat sig erforderliga.

I afseende härå hade direktionen i sin ofvannämnda skrifvelse den 9
september 1891 anfört, hurusom den erbjudna matlagningsskolan, om den
införlifvades med de läroverk, som stode under direktionens ledning — i
hvilket fall den borde utbildas till en skola för huslig ekonomi — icke
kunde af direktionen för detta ändamål mottagas, med mindre ett särskildt
årligt anslag af statsmedel härför erhölles. Yerkstäld undersökning af
matlagningsskolans ekonomi under åren 1886 — 1890 hade nemligen visat,
att skolan under två af dessa fem år gått med förlust, som år 1888 varit
störst och uppgått till 760 kronor 32 öre, men under de öfriga tre
åren gått med vinst, som år 1889 varit störst och uppgått till 1,138 kronor
15 öre. Om emellertid elevernas afgifter, hvilka utgjort för de högst
betalande 40 kronor i månaden och för ^le lägst betalande 20 kronor i
månaden, frånräknades — och några elevafgifter till afsevärdt belopp
borde icke kräfvas af seminariets eller normalskolans elever — skulle skolan
för hvarje år hafva gifvit förlust, störst under år 1890, då den utan elevafgifter
skulle utgjort 3,762 kronor 94 öre. Med hänsyn härtill hade
direktionen funnit sig behöfva för inrättningens ändamålsenliga anordning
ett anslag af statsmedel, hvilket direktionen ansett sig icke kunna beräkna
lägre än till 5,000 kronor årligen. I skrifvelsen den 12 oktober 1891
hade ock direktionen anhållit, det täcktes Kongl. Maj:t till Riksdagen göra
framställning om anvisande för ändamålet af ett dylikt anslag; hvarförutom
direktionen i särskild skrifvelse hemstält om proposition angående anvisande
jemväl för år 1893 af 3,000 kronor för fortsatt uppehållande i öfrigt
af den valfria fjerde årskursen.

I fråga om sistnämnda anslagsyrkande syntes departementschefen

Bill. till Biksd. Prat. 1892. 4 Sami. 1 Afd, 7 Käft. 20

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ingen erinran vara att göra. Den erfarenhet om gagnet af den ifrågavarande
årskursen, som vunnits läsåret 1890—1891, under hvilken tid
seminariet med egna medel gjort ett försök att anordna en dylik kurs,
syntes, att döma af den i årsprogrammet intagna redogörelsen, lofva godt
för framtiden, och funne departementschefen sig höra, under hänvisning
till de skäl, som bestämt förra Riksdagens beslut i ämnet, förorda direktionens
hemställan. Beträffande direktionens begäran om anslag för anordnande
af undervisning i huslig ekonomi ville departementschefen anföra
följande.

I en till departementschefen afgifven promemoria hade rektor vid
högre lärarinneseminariet, rörande vigten af att undervisning i huslig
ekonomi lemnades vid de högre flickskolorna, framhållit, att detta läroämnes
införande derstädes vore af flera skäl önskvärdt. Derigenom skulle
åt den uppväxande qvinliga ungdomen gifvas bättre förutsättningar för
utöfning af det husmoderliga kallet, än den hos oss vanliga qvinliga uppfostran
vore egnad att gifva. Genom utbildningen i huslig ekonomi blefve
den ensidiga teoretiska och estetiska bildning, som våra högre flickskolor
meddelade, kompletterad med ett verkligt praktiskt bildningsmedel, som
-— motsvarande snickerislöjden i goss-skolorna — direkt kunde främja
utvecklingen af den praktiska förmågan i allmänhet. Genom ifrågavarande
läroämne bereddes ock nödig omvexling i arbetet under den tid mellan
det fjortonde och sextonde lefnadsåret, då flickorna vanligen visade sig
mindre hågade för'' studier, särskildt sådana, som fordrade eu kraftigare
tankeverksamhet. Om af dessa skäl det ifrågavarande ämnets upptagande
i de högre flickskolornas läroplan vore önskligt, så borde enligt rektors
åsigt högre lärarinneseminariet sättas i stånd att utbilda dugliga lärarinnor
för denna nya gren af den qvinliga undervisningen; och bland skolorna
borde statens normalskola gå i spetsen för reformen. Fullt inordnas
i normalskolans arbetsplan kunde visserligen ämnet ännu icke. Men den
uppgift i förevarande hänseende, som tillkomme seminarium, kunde och
borde snarligen lösas. Intresset för det nya bildningsmedlet hade på
många ställen i landet vaknat, men ett hinder för dess användning vore
bristen på kompetenta lärarekrafter. Det vore emellertid för sakens framgång
af största vigt, att fullt skickliga lärarinnor från början finge den
om hand.

I samma promemoria hade rektor angifvit, huruledes enligt hans
åsigt den nya institutionen vid seminariet och undervisningen derstädes borde
ordnas, förutsatt att seminariet finge emottaga den omförmälda gåfvan,
hvarigenom enligt rektors uppfattning möjlighet skulle beredas att erhålla
en för utbildning af lärarinnor i huslig ekonomi fullt användbar och med

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

155

inventarier väl försedd anstalt. Undervisningen skulle meddelas under
successiva tre-månaderskurser. De elever i seminariets fjerde afdelning, som
valt ämnet huslig ekonomi, skulle dels som elever genomgå en dylik kurs,
dels under en följande tjenstgöra såsom biträdande lärarinnor under föreståndarinnans
ledning. Af lärjungar, som genomgått normalskolan, borde
bildas en fortsättningsklass, i hvilken teoretisk och praktisk utbildning i
huslig ekonomi skulle meddelas.

Det uppslag till en mera praktisk anordning af den qvinliga uppfostran,
hvilket innefattades i det framstälda förslaget, syntes departementschefen
vara väl värdt att taga vara uppå. I första rummet syntes det
departementschefen böra tillkomma staten att låta utbilda dugliga lärarinnor
för här ifrågavarande ändamål, men derjemte ock att erbjuda de
lärjungar vid den staten tillhöriga normalskolan, som befunne sig i de
högsta klasserna eller ock nyss afslutat sin kurs vid densamma, tillfälle
att under lämplig ledning förbereda sig för en mycket vigtig sida af det
husmoderliga kallet. Emellertid droge departementschefen i betänkande
att nu tillstyrka mottagandet af den till seminariet frikostigt erbjudna
gåfvan. Skolans nuvarande lokal läge nemligen rätt långt från seminariet,
och de ekonomiska betingelserna för en anstalt sådan som den ifrågavarande
matlagningsskolan vore derjemte af så pass oviss beskaffenhet,
att lärarinneseminariet, åtminstone tills någon erfarenhet hunnit vinnas,
icke borde utsättas för de svårigheter, som lätt kunde uppstå vid skötandet
af en dylik affär. Vida fördelaktigare vore efter departementschefens
förmenande, om matlagningsskolan fortfarande blefve den nuvarande
egarinnans enskilda tillhörighet, men seminariet der, mot vissa
bestämda skyldigheter, komme i åtnjutande af vissa bestämda rättigheter.
Departementschefen hade ock gjort sig föi’vissad, att det stode seminariet
öppet att härom till 1893 års slut träffa aftal på de hufvudsakliga vilkor,
att seminariets direktion skulle ega att utse föreståndarinna vid skolan
och hafva företrädesrätt att dit hänvisa elever, så långt utrymmet medgåfve,
men å andra sidan vara förpligtad att aflöna föreståndarinnan och
ansvara för de afgifter, som i närmaste öfverensstämmelse med hittills
vid skolan gällande ordning borde af eleverna erläggas. Departementschefen
tilläte sig härvid erinra, att Kongl. Maj:t på framställning af
direktionen för seminariet genom beslut den 25 september nästlidna år åt
en för uppgiften särskildt lämplig lärarinna anvisat reseunderstöd för att
i utlandet taga kännedom om undervisningsanstalter för huslig ekonomi
samt att vid dessa genomgå dithörande lärokurser, hvadan, om en anordning,
sådan som den nu angifna, komme till stånd, en fullt kompetent
föreståndarinna kunde påräknas.

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I enlighet med det nu sagda ansåge departementschefen, att det af
direktionen för högre lärarinneseminariet ifrågasatta anslag lämpligast
borde användas dels till lön åt omförmälda föreståndarinna, i hvilket afseende
ett belopp af 1,200 kronor för år syntes vara skäligt, dels ock till
bestridande af afgifter för eleverna till belopp af högst 40 kronor i
månaden för hvarje elev. Att förevarande anslag nu skulle begäras å
ordinarie stat, borde icke ifrågasättas, helst enligt sakens natur en noggrann
beräkning af anslagets erforderliga belopp icke läte sig åstadkomma.
I afseende å beloppets storlek ville det dock synas departementschefen,
som borde ett belopp af 5,000 kronor vara tillräckligt att bestrida omförmälda
aflöning och elevafgifter icke allenast för båda terminerna år
1893, utan jemväl för höstterminen innevarande år. Önskligt vore nemligen,
att den föreslagna anordningen toge sin början nästa hösttermin
med ingången af nytt läsår.

Kong! Maj:ts förslag om anvisande af medel för fortsatt uppehållande
af den valfria fjerde årskursen har icke gifvit anledning till någon
utskottets erinran.

Beträffande Kongl. Maj:ts förslag om beredande af anslag för undervisning
i huslig ekonomi får utskottet erinra, att Riksdagen förlidet år,
vid anmälan af sitt beslut om bifall till en af Kongl. Maj:t då gjord
framställning om förhöjning af anslaget till högre skolor för qvinlig ungdom,
uttalade den mening, att undervisning i teoretisk och praktisk huslig
ekonomi borde vid flickskolorna införas; och då Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande
förslag torde kunna betraktas såsom ett steg i den af Riksdagen
sålunda angifna rigtningen samt utskottet icke heller haft något att erinra
mot förslagets detaljer, anser sig utskottet böra förorda bifall till
detsamma. Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må på extra stat för år 1893 bevilja
för högre lärarinneseminariet:

a) för fortsatt uppehållande af den valfria fjerde årskursen
3,000 kronor; och

b) för beredande af undervisning i huslig ekonomi,
enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan komma
att meddela, ett anslag af 5,000 kronor, med rätt för
Kongl. Maj:t att till ersättande från detta anslag låta
af tillgängliga medel förskjuta det belopp, som för
ifrågavarande undervisnings anordnande under höstterminen
detta år kan vara erforderligt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

157

Folkundervisningen.

65:o) På g
ställer utskottet,

rund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem- f.”frandj3

bättring in. m.

att Riksdagen, till löneförbättring åt lärare ochåt lärare vid
lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt till arf- larcsémmavoden
åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra riema.
arf voden åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma [53.]
grunder som för innevarande år, må bevilja ett extra
anslag för år 1893 af 33,300 kronor.

66:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och Ant>• an>la?
under åberopande af hvad i punkten 17:o) här ofvan anförts, får utskottet
hemställa, vid foituioU att

Riksdagen må för anordnande af undervisning låkruuvexiö.
vid folkskolelärarinneseminariet i Vexiö

slöjd
stat för

folkskolelärarinneseminariet i
år 1893 bevilja ett belopp af 1,500

pa extra
kronor.

[54.]

67:o) Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folk
högskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel, har Kongl. Maj:t föreslagit åt lärjungar
Riksdagen att jemväl för år 1893 på extra stat anvisa ett belopp af vids{°lff3''
15,000 kronor; och får utskottet hemställa, [öV]

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

68:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 97, har före- A«g- ifrågaslagits
af herr E. Hammarlund, med hvilken 28 ledamöter af kammaren understöd för
instämt, att Riksdagen måtte besluta: undervisning

dels att för år 1893 anvisa ett förslagsanslag af 50,000 kronor att'' imnl,9 ,löidanvändas
till understöd åt skoldistrikt, som på lämpligt sätt beredde i skolåldern
varande flickor undervisning i qvinlig slöjd;

dels att öfverlemna åt Kongl. Maj:t att fördela detta understöd samt
att bestämma de närmare vilkoren för understödets åtnjutande.

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sitt förslag får
utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet, som visserligen icke förbisett vigten deraf, att undervisning
i qvinlig slöjd må vid folkskolorna meddelas, har dock ansett denna
angelägenhet, för hvars ordnande torde i hvarje särskildt fall erfordras

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

jemförelsevis obetydliga kostnader, lämpligen böra omhändertagas af vederbörande
kommuner eller landsting, hvadan utskottet hemställer,

att herr Hammarlunds ifrågavarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Tekniska läroverken.

Ang. anslag 69:o) Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit, att Riksdagen
lärår *ieprak-m&tte för tekniska högskolan på extra stat för år 1893 bevilja: till arftisk
eiektro- vode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik 2,000 kronor, och till
''tl^elektrotekniska apparater och laborationer 1,200 kronor.
skolan m. m. Departementschefen har till statsrådsprotokollet meddelat, att styrelsen
[56.] för tekniska högskolan i skrifvelse den 28 september 1891 gjort framställning
om anslag till beredande af utvidgad undervisning i elektroteknik
vid högskolan och dervid hufvudsakligen anfört, att, såsom allmänt bekant
vore, elektrotekniken de senare åren vunnit en hög grad af utveckling
samt stor och ständigt växande industriel betydelse. Vid sådant förhållande
och då densamma hos sina idkare kräfde ett icke ringa mått af
teoretiska förkunskaper, kunde icke något tvifvel förefinnas om behofvet
af en omfattande teoretisk undervisning i ämnet. Vid de flesta af utlandets
tekniska högskolor hade man i flerahanda måtto tillgodosett detta
behof, och jemväl vid tekniska högskolan i Stockholm hade i samband
med undervisningen i tillämpad fysik anordnats föreläsningskurser i elektroteknik
och elektrotekniska laborationer. Af denna utvidgade undervisning
vid högskolan hade ock många begagnat sig, och antalet af dem, som
ville deltaga i laborationerna, ökades år efter år samt utgjorde under höstterminen
1891 ej mindre än 55, hvaraf 12 voro elever, som ämnade utbilda
sig till elektrotekniker. Ett icke ringa antal af högskolans elever
hade för öfrigt redan, efter att hafva åtnjutit undervisning i elektroteknik,
vunnit anställning vid eller grundat elektriska industriella företag af olika
slag eller dels vid elektriska centralstationer, dels vid mariningeniörstaten,
dels ock vid rikstelefonen fatt tillfälle att använda sina kunskaper, hvarjemte
flera vid det fasta minförsvaret anstälde sjöofficerare dragit nytta
af ifrågavarande undervisning.

Då emellertid till följd af teknikens framsteg ständigt nya och
växande anspråk stäldes på högskolan i alla rigtningar, och detta mest i
fråga om elektrotekniken, hade det blifvit omöjligt att med de tillgångar,
öfver hvilka högskolan kunde förfoga, bereda medel till anordnande af en
någorlunda tidsenlig undervisning i elektroteknik. Vid ett teknikermöte i

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

159

Göteborg sistlidna år hade den åsigt af fackmän uttalats, att vid tekniska
högskolan borde upprättas en fackskola för elektroteknik. För sin del
vore ock styrelsen af den mening, att den elektrotekniska undervisningens
utsträckning icke längre kunde uppskjutas; men styrelsen ansåge sig af
flera skäl icke för närvarande kunna ifrågasätta anordnandet af en dylik
fackskola, utan hölle före, att man för den närmaste framtiden kunde inskränka
sig till anställande af en extra lärare för undervisning i elektroteknik
till förstärkning i praktisk rigtning af den hufvudsakligen teoretiska
undervisning, som vid högskolan redan lemnades i denna kunskapsgren af
professorn i allmän och tillämpad fysik samt af den honom biträdande
assistenten. Det blefve på sådant sätt möjligt att vidsträcktare än hittills
kunnat ske anordna praktiska öfningar i elektricitetens mätning och i
undersökning af elektriska anläggningar med afseende på effekt och isolering
samt i konstruktionen af anstalter för elektrisk belysning och i kraftöfverföring
m. in. äfvensom i praktisk undervisning i galvanoplastik och
telefoni. Styrelsen ansåge, att 2,000 kronor om året borde anslås såsom
arfvode åt denne extra lärare. Dessutom vore ett belopp af 1,200 kronor
årligen erforderligt för anskaffande af elektrotekniska apparater och för
elektrotekniska laborationer. Af det anslag å 5,000 kronor, som i högskolans
utgiftsstat vore upptaget för samlingar och fysiska laborationer,
kunde nemligen nödiga medel icke anvisas för att tillfredsställa den elektrotekniska
undervisningens behof i nämnda hänseende, då detta anslag måste
fördelas på flera institutioner, såsom den geodetiska, den mekaniska och
mekaniskt-tekniska, den fysiska, den mineralogiska och den arkitektoniska.
För att emellertid icke de anordningar, som för ifrågavarande ändamål
nu borde vidtagas, skulle lägga hinder i vägen för ett fullständigare ordnande
af den elektrotekniska undervisningen i framtiden, vore det lämpligast,
att de nu behöfliga anslagen endast uppfördes å extra stat. Hvad
styrelsen anfört, har synts departementschefen innebära giltiga skäl för
bifall till denna framställning.

Då Kongl. Maj:ts förevarande förslag icke gifvit anledning till någon
utskottets erinran, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för tekniska högskolan på extra
stat för år 1893 bevilja:

a) till arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik
2,000 kronor; samt

b) till elektrotekniska apparater och laborationer
1,200 kronor.

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tui utvidgning 70:o) I en till Riksdagen den 10 mars 1892 aflåten proposition
af undervis-(n:o 41) har Kong! Maj:t, med hänvisning till ett propositionen bilagdt
"''nfiTalfy-kutdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag,
skolan, föreslagit Riksdagen att, till utvidgning af undervieningen vid tekniska
högskolan under innevarande och nästkommande år, på extra stat för år
1893 bevilja:

till åtskilliga förändringar och inredningsarbete inom högskolans
lokaler ..................................................................... kr. 17,250: —

till diverse vid undervisningen erforderlig materiel ............... » 9,850: —

till förstärkning af undervisningen vid högskolan under

läroåret 1892—1893 samt höstterminen 1893............. » 15,800: —

till diverse utgifter.......................................................................... » 4,500: —

till hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi för tiden

från den 1 april 1893 till årets slut .............................. » 600: —

eller tillsammans 48,000 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen meddelat,
hurusom styrelsen för tekniska högskolan i skrifvelse den 22 sistlidne
januari hemstält, att Kongl. Maj:t måtte till nu församlade Riksdag aflåta
proposition om beredande af nödigt anslag för utvidgning af undervisningen
vid högskolan, i syfte att högskolan redan innevarande års hösttermin
måtte kunna mottaga ökadt antal elever. Till stöd för denna sin
framställning hade bemälda styrelse anfört i hufvudsak följande.

Sedan några år tillbaka hade högskolan måst vidkännas betydande
svårigheter för undervisningen af det år för år stigande antalet elever;
och styrelsen hade i följd häraf varit nödsakad att upprepade gånger hos
Kongl. Maj:t anhålla om extra anslag för undervisningens behöriga uppehållande
och att dessutom söka få antalet af elever, som mottoges i
högskolans första årskurs, begränsadt. Detta antal hade för de senaste
läsåren blifvit bestämdt till 80, men under åren 1889 och 1891 hade antalet
af kompetente inträdessökande betydligt stigit derutöfver, och sistnämnda
år hade styrelsen måst afvisa icke mindre än 24 sådana. Af den
utredning, som den af Kongl. Maj:t tillsatta komitén för tekniska högskolans
utvidgning och omorganisation i sitt nyligen afgifna betänkande
lemnat rörande elevantalets ökning, framginge, att den stora tillströmningen
icke vore tillfällig, utan hade sin grund i ett ökadt behof af
högre teknisk bildning hos de industriidkande klasserna. Styrelsen, som
måst afvakta nämnda komités utredning, innan åtgärder vidtoges i ändamål
att sätta högskolan i stånd att mottaga ett ökadt antal elever, ansåge
sig icke kunna bära ansvaret för ett längre dröjsmål härmed, utan
funne tiden nu vara inne att söka erhålla för ändamålet nödiga medel.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

161

Redan i slutet åt ar 1889 hade högskolans lärarekollegium gjort eu framställning
i detta syfte, men styrelsen hade då, dels i följd af bristen på
tillräckliga lokaler inom skolan, dels emedan frågan om läroverkets utvidgning
då ännu ej blifvit tillräckligt utredd, ansett sig icke kunna tillstyrka
annat än förberedande åtgärder i detta hänseende. Sedan dess hade genom
nyssnämnda komité frågan vunnit vederbörlig utredning, och då derjemte
flere lokaler inom skolans hus blifvit tillgängliga eller utan stora uppoffringar
kunde göras tillgängliga för skolans utvidgning, funnes icke längre
något hinder för frågans återupptagande. Styrelsen kunde icke hoppas, att
det omfattande förslag till högskolans tidsenliga utvidgning och omorganisation,
som komitén afgifvit, skulle kunna framläggas för nu församlade
Riksdag, och i allt fall måste, förutsatt att detta förslag af Kongl. Maj:t
och Riksdagen bifölles, i följd af de många och stora förändringar, som
detsamma afsåge, en tid af flera år förflyta, innan förslaget vunne full
tillämpning. Men att under ett eller flera år från högskolan utestänga en
stor del af den ungdom, som önskade egna sig åt de för vårt lands välstånd
så ytterst vigtiga tekniska värf, till hvilka högskolan förberedde,
syntes styrelsen vara en betänklig åtgärd. Det vore nemligen å ena sidan
för landets utveckling i ekonomiskt hänseende afgjordt fördelaktigt, att
tillfälle lemnades dem, som egnade sig åt teknisk verksamhet, att inhemta
de för sådan verksamhet erforderliga kunskaper, och å andra sidan föga
välbetänkt att genom högskolans inskränkning till en allt för trång verksamhetskrets
föranleda ytterligare öfverbefolkning på de redan öfverfylda
medicinska, juridiska och lärarebanorna. Det hade visserligen anmärkts, att
många af de ingeniörer, som vunnit sin utbildning vid högskolan, sedermera
vändt sig till utlandet, men dels vore detta i flera fall ett nödvändigt
vilkor för inhemtande af vidsträcktare erfarenhet och för införande i
landet af nya arbetsprocesser och nya industrigrenar, dels återkomme ett
stort antal af dem, som utvandrat, för att med förökade insigter gagna sitt
fädernesland. För öfrigt inflyttade icke få utländska ingeniörer till Sverige,
och deras antal skulle otvifvelaktigt tillväxa, om högskolans verksamhet
hämmades. Härtill komme, att den art kunskaper, som vid högskolan bibringades,
vore af stort värde äfven för personer, som egnade sig åt andra
praktiska sysselsättningar än ingeniörens eller fabrikantens, och att sålunda
en öfverproduktion icke vore att befara, äfvensom att det allvarliga arbete
och den stränga pligtuppfyllelse, som vid högskolan fordrades, vore ett
uppfostringsmedel af gagn på hvarje lefnadsbana, som den från högskolan
utgående eleven kunde komma att välja.

De åtgärder, som för den nu af styrelsen ifrågasatta utvidgningen af
högskolans verksamhet erfordrades, vore dels anskaffande af flera lämpliga

Bill. till ltiksd. Prat. 1S92. 4 Samt. I Afcl. 7 Haft. 21

162

Statsutskottets Utlåtande N:o i).

lokaler för undervisningen, dels förstärkning af denna genom ökade lärarekrafter,
dels anskaffande af nödig materiel för undervisningen och dels
slutligen beredande af ökade tillgångar till bestridande af vissa omkostnader
af andra slag, som med utvidgningen vore förenade. För vinnande
af det med utvidgningen afsedda syftemål, eller möjlighet för högskolan
att mottaga ett ökadt antal elever, hade styrelsen ansett sig endast böra
föreslå sådana åtgärder, som, jemte det de så vidt möjligt bidroge till förbättrande
af undervisningen vid högskolan, icke strede mot den plan för
läroverkets tidsenliga utveckling, som af komitén framlagts, och som slutligen
icke innebure, att några större kostnader nedlades på tillfälliga anordningar.

Hvad först anginge lokalerna, så vore de, som nu i högskolan användes
för undervisningen, icke fullt tillräckliga ens för det nuvarande
hehofvet, och de skulle blifva alldeles otillräckliga, om elevantalet ökades.
För lahorationer och öfningar i allmän kemi, fysik och mineralogi saknades
tillräckliga arbetsrum. I afseende på undervisningen i ritning hade visserligen
en betydlig förbättring vunnits derigenom, att, på samma gång som
biblioteket förflyttats till den våning, som blifvit ledig genom förre föreståndarens
afgång, de salar, der detsamma förut inrymts, förvandlats till
ritsalar, men likväl erfordrades nya eller utvidgade lokaler för att flere
elever i de tre första årskurserna skulle kunna deltaga i denna undervisning.
Styrelsen ansåge, i likhet med hvad af komitén föreslagits, att härför borde
tagas i anspråk den boställsvåning, som nu innehades af professorn i
kemisk teknologi, hvilken vore förbunden att efter Ivongl. Maj:ts beslut
och mot ersättning, som af Kongl. Maj:t bestämdes, afstå från densamma.
Beträffande storleken af denna ersättning vore visserligen i nämnde professors
lön boställsvåningen uppskattad till endast GOD kronor årligen,
men dess verkliga värde kunde ej anses understiga 1,200 kronor årligen,
och en ersättning af sistnämnda belopp syntes vara så mycket mera berättigad,
som det för högskolan vore af nytta, om ifrågavarande lärare
vore bosatt i dess närhet. Under förutsättning, att hyresersättningen för
boställsvåningen beräknades efter 1,200 kronor för år, erfordrades sålunda,
om våningen från den 1 april 1893 stäldes till högskolans förfogande,
för nästkommande år ett belopp af 900 kronor. I våningen skulle lämpligen
kunna inrymmas den mineralogiska samlingen och dertill hörande
arbetsrum, ritlokaler och samlingar för arkitektoniska fackskolan, samt
derjemte af densamma ett rum med kök användas till bostadslägenhet för
vaktmästaren vid kemiska laboratoriet. Härigenom skulle de rum, som
nu användes för mineralogiska samlingen och till bostad för nämnde
vaktmästare, och Indika läge omedelbart intill kemiska laboratoriet kunna

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 163

anordnas för laborationsöfningar i allmän kemi under andra årskursen
för de elever, som sedermera skulle öfvergå till bergsskolan. Dessutom
blefve genom den föreslagna förflyttningen de båda salar, som nu begagnades
af fackskolan i arkitektur, men härför vore mindre lämpliga,
såsom ej belägna intill hvarandra, lediga och kunde användas dels till
utvidgning af de lokaler, som vore afsedda för andra årskursens konstruktionsöfningar,
dels till modelleringsrum. Om den materiel, som erfordrades
för mineralogiska samlingen och för det nya laboratoriet, gjordes flyttbar
och tillika af den beskaffenhet, som i komiténs förslag afsåges för högskolans
nya byggnad, derest en sådan i framtiden komme till stånd, skulle
genom de af styrelsen föreslagna tillfälliga förändringarna af skolans
lokaler inga nämnvärda belopp förspillas på anordningar, som icke blefve
af värde äfven för framtiden, i synnerhet som de gas-, vatten- och afloppsledningar,
hvilka nu vore nödvändiga, äfven framdeles blefve af nytta,
om ifrågavarande lokaler, på sätt kornitén föreslagit, toges i anspråk för
ett fysiskt laboratorium. Kostnaden för de förändringar, som närmast
vore af nöden, kunde hufvudsakligen, med ledning af tre vid styrelsens
skrifvelse fogade kostnadsförslag, beräknas sålunda:

Förändring af professorns i kemisk teknologi boställsvåning

till rum för samlingar och lektionssalar........................

Förändring af södra flygelns bottenvåning till laboratorium
för allmän kemi jemte gas-, vatten- och afloppsledningar
Förändringar och deraf föranledda reparationer i bottenvåningen
för beredande af ökadt utrymme för första

a [''delningens ritöfningar ..................................................

Förändring af den för mekaniska samlingen nu använda
salen till ritsal för tredje afdelningens maskinkonstruktioner
....................................................................................

Anbringande af central uppvärmning med ånga i de förändrade
lokalerna samt förbättring af ventilationen
Utsträckning af elektriska belysningen samt af vatten- och

afloppsledningar, förutom laboratorium..........................

Derjemte erfordrades några smärre förändringar i lokalerna,
dels för fast inredning af en ny sal för lysiskt-tekniska
öfningar, dels för ett nytt modelleringsrum och dels
för anordnande af rum till pappersspänning m. m......

Ifrågavarande förändringar skulle således medföra en kostnad

af............................................................................................. kr. 17,250: —

kr. 1,707: 35
» 2,9 30: —

» 1,183: 90

» 1,250: 04

» 7,675: —

» 1,500: —

» 970: 71

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

_ Af de 60,000 kronor, hvartill komitén beräknat kostnaderna för bchöfliga
förändringar i hufvudbyggnaden, skulle sålunda blott eu mindre
del för närvarande tagas i anspråk. Utan tvifvel vore åtskilliga andra
af komitén föreslagna arbeten önskvärda, men styrelsen hade icke ansett
sig böra ifrågasätta andra åtgärder än som påkallades af det mest tvingande
behof.

Hvad beträffade undervisningens anordning, så skulle, äfven om, såsom
nu vore fallet, endast 80 elever mottoges i första årskursen, den af komitén
föreslagna utsträckningen af den obligatoriska lärokursen från tre till fyra
ar ej kunna sättas i verket och ej heller nya fullständiga afdelningar
för elektroteknik och skeppsbyggeri upprättas, utan att en ny byggnad
uppfördes, på sätt komitén äfven föreslagit; men deremot läte det sig
göra att med de förändringar af skolans lokaler, som ofvan omförmälts,
och med bibehållande i det väsentligaste af nu gällande läroplan anordna
undervisningen för ett större antal elever än det nuvarande. Hvad anginge
föreläsningarna vid högskolan, blefve kostnaden väsentligen densamma, vare
sig de bevistades af flere eller färre åhörare, men för de mångsidiga och
vidsträckta öfningar och repetitioner, hvilka utgjorde eu så ytterst vigtig
del af högskolans undervisning, vore det, om elevantalet ökades, nödvändigt,
att högskolan komme i besittning af ökade medel till aflöning af extra
lärare och assistenter. Ty uppenbart vore, att öfningarna måste, likasom
de repetitioner, som företoges för att undersöka huru eleverna gjort sig
till godo det, som i föredragen afhandlats, vid förökadt elevantal kräfva
förstärkning af lärarekrafterna, i synnerhet om, såsom vid skolan nu vore
händelsen, yttersta gränsen i detta afseende vore uppnådd, så att, om ännu
flere elever der vunne inträde, en indelning i grupper vid undervisningen
i åtskilliga ämnen måste verkställas. Enligt komiténs beräkning skulle de
för extra lärares och assistenters aflöning erforderliga beloppen vara respektive
21,500 och 18,450 kronor, under det att de nu utgjorde blott respektive
5,850 och 7,000 kronor. För den utvidgning, som nu borde ifrågakomma,
vore följande belopp, för år räknadt, erforderliga:

För förstärkning af undervisningen i ren matematik ............ kr. 1,500: _

i teoretisk mekanik .................................................................. » 90O: _

» maskinlära och maskinkonstruktioner för tredje årskursen » 2,000: —

» konstruktioner af enkla maskindelar in. m. för andra » » 1,800: —

» allmän fysik................................................................................ » ypp. _

» tillämpad fysik (konstruktionsöfningar beträffande värme och

ventilationsapparater) .................................................... » 500: —

Transport kr. 7,600: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

165

Transport kr.

i mineralogi och geologi............................................................ »

» allmän kemi och kemiska laborationer dels å högskolans,

dels å bergskolans laboratorier........................................ »

» beskrifvande geometri och linearritning ............................... »

» geodesi och topografi jemte dertill hörande öfningar på fältet »

» väg- och vattenbyggnadskonst .................................................. »

» allmän byggnadskonst (byggnadskonstruktionslära), bygg nadsstatik

samt husbyggnadskonst .......

» frihandsteckning ............................................

» verkstadsarbete ................................................

7,600:

400:

2,000

1,000

1,400

))	1,600: —
»	400: —
	400: —
Summa kr.	15,800: —

Genom denna förstärkning af undervisningen skulle tillika åtskilliga
förbättringar, som af komitén i dess utlåtande angifvits såsom behöfliga,
kunna delvis genomföras; och redogöres i statsrådsprotokollet närmare för
arten af dessa förbättringar.

För att den ifrågasatta utvidgningen af undervisningen skulle kunna
sättas i verket redan från början af innevarande års hösttermin, tillkomma
anförde styrelsen härefter, enligt hvad departementschefen meddelar, kostnaden
för nämnda termin, men då å andra sidan icke hela utvidgningen
behöfde utföras under år 1893, ansåge styrelsen beloppet 15,800 kronor
likväl vara tillräckligt.

A id beräkningen af beloppet hade styrelsen icke ansett sig böra skilja
på anslag för extra lärare å ena och assistenter å andra sidan, af det skäl,
att den ena eller andra klassen af dessa lärare kunde komma att tagas i
anspråk allt efter elevernas fördelning i de särskilda fackskolorna; och
styrelsen ansåge det af samma skäl lämpligt, att de för de särskilda läroämnena
föreslagna beloppen kunde efter behof jemkas, dock så att slutsumman
ej öfverskredes.

Vidare erfordrades anslag för den materiel, som måste anskaffas för
de nya lokalerna:

Enligt beräkning af professorn i allmän kemi skulle utaf den
i komiténs förslag upptagna utgiftsposten för nya flyttbara
arbetsbord, kapeller, reagensskåp, glasvaror m. m.
för närvarande blott erfordras en mindre del eller.......... kr. 5,400: —

Transport kr. 5,400: —

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport kr. 5,400: —

För (len mineralogiska samlingens inrymmande erfordrades,
enligt beräkning af lektorn i mineralogi och geologi, för
nya flyttbara skap, arbetsbord m. m. af det i komiténs

förslag upptagna belopp nu endast...................................... » 2,500: —

Derjemte behöfdes nya ritbord, stolar, taflor, skrufstycke^

diverse apparater in. m. till ett värde af ........................ » 1,050: -

Således behöfdes för ny materiel sammanlagdt ..................... kr. 9,850: —

Den sålunda anskaffade materielen skulle vara användbar äfven sedan
ny byggnad uppförts för de kemiska, kemiskt-tekniska och mineralogiska
institutionerna.

Slutligen påkallades medel för bestridande af de kostnader, som omedelbart
åtföljde de nya lokalernas användande och ökningen af elevernas
antal. De kunde beräknas sålunda:

Förökade omkostnader för kemiska, kemiskt-tekniska, metallurgiska
och fysiska laborationer, för verkstadsarbetet

och mekaniska laborationer samt andra öfningar............ kr. 2,500: —

Förökade omkostnader för belysning, uppvärmning, vattenförbrukning,
renhållning, städning, underhåll af inventarier
samt för andra diverse utgifter .............................. ” 2,000: -

Summa kr. 4.500: —

Till detta belopp komme ökningen i omkostnaderna under höstterminen
1892, men då å andra sidan icke hela utvidgningen försigginge
under år 1893, vore nämnda belopp af 4,500 kronor tillräckligt för läsåret
1892—1893 samt höstterminen 1893.

Styrelsen ansåge sig böra framhålla, att samtliga anförda kostnadsberäkningar
vore alldeles oberoende af det förslag till utsträckning af
undervisningen i elektroteknik, som styrelsen nyligen till Kongl. Maj:t afgifvit,
och som vore föremål för proposition till nu församlade Riksdag.

Beträffande det antal elever, som efter den nu ifrågasatta utvidgningen
skulle kunna i första årskursen mottagas, ansåge styrelsen det vara
lämpligast, att äfven hädanefter såsom hittills detsamma hvarje år af Kongl.
Maj:t bestämdes. Komitén för högskolans utvidgning hade ansett, att
äfven efter genomförandet af dess förslag till nybyggnad ej flere elever
än “120 skulle kunna i första årskursen årligen vinna inträde. Ett så stort
antal kunde med den nu föreslagna utvidgningen naturligtvis icke ifrågakomma,
utan skulle antalet elever, som hvarje år kunde mottagas i första

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

167

kursen, efter de nu föreslagna förändringarne sannolikt ej kunna- öfverstiga
100, motsvarande eu tillökning af 50—60 i högskolans hela elevantal.

I en styrelsens skrifvelse bilagd promemoria hade, upplyser departementschefen
vidare, högskolans tillförordnade föreståndare, för att. bemöta
den invändningen mot högskolans utvidgning, som man ofta hört framställas,
att en stor del af de ingeniörer, som der utbildats, lemnade fäderneslandet
för att taga anställning utrikes, framhållit, dels att de fleste af
dem, som sålunda lemna landet, efter några års vistelse utrikes, hvarunder
de varit i tillfälle att vidga sina insigter, återvända till Sverige, dels
ock att visserligen många af de utvandrade qvarstanna i utlandet, men
att äfven dessa gagna sitt hemland icke blott genom att göra det svenska
namnet kändt och aktadt, utan äfven genom de handelsförbindelser, som
af dem inledas; och hade föreståndaren vid sin framställning fogat en
förteckning på nittioen svenska ingeniörer, hvilka, sedan de efter genomgången
kurs vid högskolan lemnat landet, efter någon tid hit återvändt
och här vunnit anställning, eller börjat sjelfständig industriel verksamhet.

Med skrifvelse af den 19 februari innevarande år hade högskolans
styrelse härefter öfverlemnat utdrag af protokoll, hållet vid sammanträde
af högskolans lärarekollegium och utvisande, att kollegiet enhälligt och
på det lifligaste biträdt styrelsens hemställan.

Liksom tekniska högskolans styrelse och lärarekollegium funne äfven
departementschefen det vara högst angeläget, att tillgång till högre teknisk
bildning bereddes ett så stort antal som möjligt af de ynglingar,
som önskade förvärfva sig sådan, och d e p ar t e m en t s c h cfc 11 trodde, att en
icke ringa skada skulle vållas vårt lands ekonomiska utveckling, derest
tillträdet till den högre tekniska undervisningen äfven under kortare tid
hindrades eller försvårades. Mången yngling, som helst velat egna sig åt
något tekniskt yrke, men som förgäfves sökt inträde vid högskolan, skulle
utan tvifvel i stället begifva sig till universitetet och sålunda öka trängseln
på de s. k. lärda banorna. Genom att redan nu i den lägsta afdelningen
vid högskolan mottaga ett större antal elever än hittills skulle ock
antalet i de högre afdelningarna under de följande åren komma att växa,
så att, derest den af förenämnda komité föreslagna utvidgningen af högskolan
kornme till stånd, en lämplig öfvergång till sistberörda utvidgning
vore beredd.

Mot de föreslagna särskilda kostnadsbeloppens storlek hade departementschefen
intet_att invända, utom hvad anginge det till hyresersättning
åt professorn i kemisk teknologi från den 1 april 1893 till årets slut beräknade
beloppet 900 kronor. I den nuvarande staten vore nemligen aflöningen
för denne professor upptagen till 5,400 kronor jemte fri bostad,

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hvilken således vore uppskattad till <>00 kronor, och i sitt den 15 december
1891 afgifna betänkande angående utvidgning och omorganisation af
högskolan både koiniterade föreslagit bemälde professors aflöning till G,000
kronor utan fri bostad eller särskild hyresersättning. Fullt tillräcklig grund
syntes departementschefen ej heller iöreflnnas dertill, att bemälde professors
aflöningsförmåner skulle, sedan han afflyttat från högskolans byggnad,
utgå med högre belopp än de öfrige vid högskolan anstälde professorernas
löner. För de särskilda olägenheter och omkostnader, som vore
förenade med utrymmandet af den nuvarande boställsvåningen och flyttning
till annan lägenhet, syntes dock någon godtgörelse böra honom
lernnas, i hvilket hänseende ett belopp af 150 kronor kunde finnas skäligt,
hör tiden från april månads ingång 1893 till årets slut blefve alltså
bostad sersättningen 450 kronor och godtgörelsen i dess helhet, med inräkning
af nyssnämnda 150 kronor, 600 kronor.

De ifragastälda anslagsbeloppen afsåge delvis innevarande år. Derest
Kongl. Maj:t funne skäligt att till Riksdagen göra framställning om deras
beviljande, borde de emellertid i sin helhet äskas å extra stat för 1893.
Blefve Kongl. Majds^framställning af Riksdagen bifallen, kunde den del,
som för innevarande ar erfordrades, af Kong], Maj:t anvisas af tillgängliga
medel för att efter anslagsårets ingång ersättas.

Nödvändigheten af att den föreslagna utvidgningen af undervisningen
vid tekniska högskolan kommer till stånd synes utskottet vara till fullo
styrkt genom den till statsrådsprotokollet leinnade utredningen i ämnet,
och utskottet har icke heller något att erinra mot beräkningen af do
särskilda, för ändamålet erforderliga kostnadsbeloppen.

Deremot har utskottet ansett någon nedsättning kunna ske i de äskade
anslagen sa till vida, att åtminstone det till diverse utgifter begärda beloppet
4,500 kronor skulle kunna täckas genom de afgifter för laborationer
och öfningar, hvilka lämpligen kunna af Kongl. Maj:t i administrativ väg
föreskrifvas. Med hänsyn dertill, att elevantalet för närvarande utgör omkring
270 samt vid bifall till Kongl. Maj:ts proposition säkerligen skulle
komma att ökas, anser sig utskottet nemligen kunna antaga, att ifrågavarande
afgifter skola uppgå till motsvarande belopp, eller 4,500 kronor.
En ytterligare nedsättning af de äskade anslagen skulle enligt utskottets
förmenande kunna åstadkommas genom införande af bestämda terminsafgifter
till lämpliga belopp. Till införande af sådana synes så mycket
mera skäl förefinnas som, utom de nu ifrågasatta ökade utgifterna, jemväl
större sadana inom en nära framtid äro att emotse, hvilka genom en så
beskaffad åtgärd skulle i någon mån kunna betäckas. Enligt gällande
bestämmelser äro visserligen special- och extra elever skyldige att för

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

169

undervisningen betala afgifter, hvilka för närvarande utgå med 5 kronor
för hvarje föreläsningsämne, 10 kronor för hvarje konstruktions- eller ritöfningsämne
eller föreläsningsämne, hvarmed äro förenade konstruktioner
eller ritöfningar, äfvensom för praktiska öfningar, modellering
och verkstadsarbete, samt med 25 kronor för kemiska eller metallurgiska
laborationsöfningar, allt för läsetermin räknadt, och hvilka afgifter i
medeltal för åren 1878—1890 utgjort 2,015 kronor, men de ordinarie
eleverna äro fria från alla afgifter, då till sådana ej kunna räknas
vissa böter för försummade lektioner. Det synes utskottet i öfrigt
angeläget, att Riksdagen, om den delar utskottets uppfattning i detta
hänseende, nu vidtager någon åtgärd för införande af dylika afgifter
för de ordinarie eleverna, enär den i statsrådsprotokollet om förmälda
komitén i sitt betänkande angående utvidgning och omorganisation af
tekniska högskolan uttalat den mening, att visserligen förbrukade
materialier vid de mekaniska, fysiska, kemiska m. fl. laborationsöfningar
borde af eleverna ersättas, men att undervisningen för ordinarie elever
borde likasom hittills vara kostnadsfri. Till stöd för åsigten att afgifter
böra af eleverna erläggas kan emellertid åberopas förhållandena vid
flere utländska högskolor. Enligt hvad inhemtas af omförmälda betänkande,
betalas sålunda vid tekniska högskolan i Berlin inträdesafgifter
med 30 mark af studerande och 20 mark af hospitanter (— extra
elever). Dessutom erlägges för hvarje termin en afgift för den ordinarie
undervisningen, hvilken afgift bestämmes efter antalet undervisningstimmar
i veckan. Studerande erlägga 3 mark för hvarje föreläsningstimme
och 2 mark för hvarje öfningstimme i veckan samt hospitanter
resp. 4 och 3 mark. Särskilda terminsafgifter, vexlande emellan 75
och 15 mark, erläggas vidare för en del laboratoriearbeten. Afgifterna
kunna efterskänkas medellösa studerande, som utmärka sig för godt
uppförande och framsteg; men antalet sådana friplatser får ej öfverstiga
en viss af vederbörande minister faststäld procent af de för läroåret
antagna studerande. Vid tekniska högskolan i Hannover variera inskrifningsafgifterna
mellan 1 och 3 mark, beroende på tiden, inom
hvilken inskrifningen sker. Derjemte erläggas årsafgifter med 5 mark
för hvarje föreläsningstimme och 3 mark för hvarje öfningstimme i
veckan, men för läroämnen, i hvilka undervisningen endast pågår under
vinterterminen, betalas resp. 3 och 2 mark samt för sådana, som blott
förekomma under sommarterminen, resp. 2 och 1 mark. Särskilda afgifter
erläggas för en del öfningsämnen. Vid högskolan i Wien erlägges
af ordinarie elever dels en inskrifningsafgift af 5 floriner, dels
en terminsafgift af 25 floriner, oberoende af fackafdelning samt antal

Bill. till RUcsd. Prot. 189‘J. 4 Sami. 1 Rand. 7 lläft. 22

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

undervisningstimmar, samt dels för begagnande af kemiska laboratoriet
en terminsafgift af 10 floriner. Medellösa lärjungar, som med framgång
följa undervisningen, kunna befrias från hela eller halfva terminsafgifterna,
men ej från inskrifningsafgiften. Extra elever betala en terminsafgift,
beräknad efter 1,50 floriner för hvarje undervisningstimme i
veckan, dervid två öfnings- eller rittimmar räknas för en undervisningstimme.
Vidare betalas vid tekniska högskolan i Darmstadt inträdesafgift
med 10 mark, hvarjemte studerande erlägga en terminsafgift af
70 mark för vinterterminen och 60 mark för sommarterminen. Hospitanter
betala i allmänhet för hvarje föreläsningstimme i veckan 4 mark
och för hvarje öfningstimme i veckan 3 mark. Dessutom erlägga såväl
studerande som hospitanter särskilda öfningsafgifter (såsom ersättning
för förbrukade materialier etc.) enligt faststäld taxa. Och slutligen
betalar vid polytekniska skolan i Ziirich hvarje lärjunge för undervisningen
i de till hans fackafdelning hörande obligatoriska och valfria
ämnena eu afgift af 100 francs för hela skolåret förutom en del
särskilda terminsafgifter m. m.

Då emellertid beloppet af de terminsafgifter, hvilka, med iakttagande
af lämpliga inskränkningar för mindre bemedlade och medellösa lärjungar,
enligt utskottets förmenande böra åläggas eleverna vid den tekniska
högskolan, bör fastställas af Riksdagen, men utskottet icke nu
eger att framställa något bestämdt förslag i afseende härå, finner sig
utskottet endast böra ifrågasätta, att Riksdagen hos Kongl. Maj:t gör
framställning i ämnet.

På grund af hvad nu blifvit anfördt hemställer utskottet,

a) att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen, till utvidgning af
undervisningen vid tekniska högskolan under innevarande
och nästkommande år, på extra stat för år
1893 beviljar:

till åtskilliga förändringar och inredningsarbete inom

högskolans lokaler................................ kr. 17,250: —

till diverse vid undervisningen erforderlig
materiel............................................ » 9,850: —

till förstärkning af undervisningen vid
högskolan under läroåret 1892—

1893 samt höstterminen 1893 ......... » 15,800: —

till hyresersättning åt professorn i kemisk
teknologi för tiden från den

1 april 1893 till årets slut............... » 600: —

eller tillsammans 43,500 kronor; samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

171

b) att Riksdagen vid anmälan af detta sitt beslut
ville anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
huruvida icke terminsafgifter lämpligen böra
åläggas eleverna vid tekniska högskolan, samt derefter
för Riksdagen framlägga det förslag i ämnet,
hvartill omständigheterna kunna föranleda.

[57.]

71:o) Till understöd åt läqre tekniska yrkesskolor och till bestridande f"?-al kostnader lör deras inspektion har under de senaste aren anvisats åt lägre tekett
belopp af 35,000 kronor årligen, under vilkor, att det bidrag, som
af dessa medel komme att utbetalas till understöd åt sådan skola, icke
finge öfverstiga hvad vederbörande kommun i kontant tillsköte för
skolan. Då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, omförmälda
belopp fortfarande är för ifrågavarande ändamål erforderligt, hemställer
utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må till understöd åt lägre
tekniska yrkesskolor och till bestridande af kostnader
för deras inspektion på extra stat för år 1893 anvisa
ett anslag af 35,000 kronor, med vilkor, att det bidrag,
som af dessa medel kommer att utbetalas till understöd
åt lägre teknisk yrkesskola, icke får öfverstiga
hvad vederbörande kommun i kontant tillskjuter för
skolan.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

72:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts der
om gjorda framställning och i likhet med hvad förJ1/hospitalens
flera föregående år egt rum, må bevilja ett extra an- räkenskaper.
slag för år 1893 af 1,200 kronor till arfvode för gransk- [58.]
ning af hospitalens räkenskaper.

73:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning Ang. anslag

_ .ii i till poli/clmiicen

hemställer utskottet, _ för tandsjuk att

Riksdagen må äfven för år 1893 anvisa ett domar.
extra anslag af 4,000 kronor för uppehållande under [59.]
samma år af en poliklinik för tandsjukdomar.

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

V etenskapsakademien.

för9vidtagande ^4:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till vido/
åtgärder tagande af åtgärder mot eldfara i statens andel af vetenskapsakadevt0Llk{psakl-m*ens
1 hufvudsaklig öfverensstämmelse med i sådant afseende

demtens hus. upprättadt förslag och tillhörande ritningar, på extra stat för år 1893
[60.] bevilja ett belopp af 10,300 kronor, under vilkor att akademien samtidigt
med ifrågavarande arbetens utförande läte vidtaga erforderliga
likartade åtgärder inom akademiens egen andel af huset.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, har Kongl. Maj:ts
förevarande förslag föranledts af en utaf vetenskapsakademien i skrifvelse
den 9 september 1891 gjord framställning, deri akademien anfört, bland
annat, hurusom vid eldsvådor i senare tid inom hufvudstaden det mer
än en gång visat sig, att de antända husen icke varit anordnade på ett
sätt, som varit egnadt att i möjligaste mån hindi-a eldens spridning,
och att derför ödeläggelsen genom branden blifvit mycket vidsträcktare,
än med bättre anordning kunnat blifva förhållandet. Med anledning af
denna erfarenhet hade akademien funnit sig af sin pligt manad att tillse,
hurudant förhållandet i detta hänseende vore med det hus, n:r 94, 96
vid Drottninggatan i hufvudstaden, hvilket till eu del tillhörde svenska
staten och till en del akademien enskildt och som bland annat inneslöte
det naturhistoriska riksmuseets samlingar. Akademien hade fördenskull
låtit genom sin arkitekt, professorn F. G. A. Dahl, jemte Stockholms
stads brandchef, kommendörkaptenen E. B. Hollstén, och byggmästaren
A. G. Sällström, besigtiga sagda hus i berörda hänseende, och hade
dessa besigtningsmän afgifvit förslag till de anordningar, som enligt
brandchefens uttalade åsigt vore oundgängligen påkallade för vinnande
af trygghet mot eldfara. Nämnda förslag, hvilka uppgjorts särskildt
för statens och särskildt för akademiens andel i huset, slutade å en
kostnadssumma för den förra delen af 10,300 kronor och för den senare
af 8,000 kronor.

I betraktande af det ansvar, för hvilket, i händelse af eu brandolycka
i detta hus, akademien skulle vara blottstäld, derest hon icke
hade gjort allt hvad på henne ankommit till skydd för de dyrbara och
delvis oersättliga skatter, som detta hus inneslöte, kunde akademien
icke underlåta att taga Kongl. Maj:ts uppmärksamhet i anspråk för
denna angelägenhet. Akademien ville derför, med öfverlemnande af
besigtningsmännens af ritningar åtföljda förslag till de åtgärder, hvilka

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

173

ansetts nödiga inom statens andel i huset, anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes till Riksdagen aflåta proposition om anvisande af den för ändamålet
erforderliga summan, 10,300 kronor. Derest, såsom akademien
hoppades, den sålunda begärda summan, 10,300 kronor, blefve för det
magtpåliggande ändamålet af Riksdagen anvisad, ville akademien låta
sig angeläget vara, att de anordningar, som blifvit föreslagna för hennes
andel i huset, blefve samtidigt utförda, fastän den derför erforderliga
kostnaden, 8,000 kronor, vore för hennes ekonomiska förhållanden ganska
betungande.

Ofverintendentsembetet, hvars utlåtande häröfver blifvit infordradt,
hade, upplyser departementschefen, förmält sig icke hafva funnit anledning
till anmärkning mot förevarande förslag, vare sig i fråga om de
tillämnade åtgärderna eller den för desamma beräknade kostnad.

Med afseende å hvad till statsrådsprotokollet blifvit meddeladt
rörande den eldfarliga beskaffenheten af nuvarande anordningar inom
ifrågavarande byggnad, anser sig utskottet böra förorda bifall till hvad
Kongl. Maj:t föreslagit och hemställer alltså,

att Riksdagen må till vidtagande af åtgärder mot
eldfara i statens andel af vetenskapsakademiens hus,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i sådant afseende
upprättadt förslag och tillhörande ritningar, bevilja på
extra stat för år 1893 ett belopp af 10,300 kronor,
under vilkor att vetenskapsakademien samtidigt med
ifrågavarande arbetens utförande låter vidtaga erforderliga
likartade åtgärder inom akademiens egen andel
af huset.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

75:o). Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning “"j
och då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, de extra anslag å historie- och’
tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål, tillhörande akademiens verksamhet,
blifvit för innevarande liksom för flera föregående år beviljade, samlingar.
äro för samma ändamål fortfarande behöfliga, hemställer utskottet, [61.]

att Riksdagen må på extra stat för år 1893 anvisa
följande anslag till vitterhets-, historie- och
antiqvitetsakademien:

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anvisande
af beviljadt
anslag
till nybyggnad
af akademiens
för
de fria konsterna
hus.

[62.]

Ang. anslag
till riksmuseets
afdelning
för
arkegoniater
m. m.

[63.]

Ang. anslag
till museets
etnografiska
samling.

[64.]

a) till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden
vid ordnandet och vården af de under akademiens
inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening
4,000 kronor;

b) till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar m. m. 3,200 kronor; och

c) till utgifvande af planschverk öfver fornsaker
och andra märkvärdiga föremål i statens historiska
museum m. m. 2,000 kronor.

Akademien för de fria konsterna.

76:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
under hänvisning till hvad på sid. 177—178 i statsrådsprotokollet blifvit
i ämnet erinradt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen af det vid 1890 års riksdag till
om- och nybyggnad af akademiens för de fria konsterna
hus beviljade anslag, 385,000 kronor, må på
extra stat för år 1893 anvisa det återstående beloppet
eller 175,000 kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

77:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till inköp och insamling af naturalier
vid naturhistoriska riksmuseets af delning för arkegoniater
och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes
och till bestridande af andra med arbetena vid afdelningen
förenade utgifter, jemväl för år 1893 på extra
stat anvisa enahanda belopp som för innevarande år,
eller 2,000 kronor.

78:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må för vård, underhåll och förkofran
af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling anvisa
på extra stat jemväl för år 1893 enahanda belopp som
för innevarande år, eller 2,800 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

175

Meteorologiska centralanstalten.

79:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte åt meteorologiska

centralanstalten på extra stat för år 1893 bevilja:
till anordnande af väderleksmeddelanden om eftermidda garne

under månaderna juli—september.................. kronor 2,500: —

samt såsom bidrag till bestridande af vissa utgifter för

väderlekstelegram m. m............................................. J> 2,200: —

med rätt för Kongl. Maj:t att till ersättande från dessa anslag låta af
tillgängliga medel förskjuta hvad som för ifrågavarande ändamål under
innevarande år erfordras.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 131) hafva åter herrar
Chr. Loven och Aug. Wijkander hemstält, att Riksdagen ville för utvidgning
af den meteorologiska centralanstaltens verksamhet, särskildt med afseende
på utgifvandet af väderleksmeddelanden, bevilja för år 1893 ett
extra anslag af 10,200 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t, att till ersättande
från detta anslag låta af tillgängliga medel förskjuta hvad som för ifrågavarande
ändamål under innevarande år erfordras.

1 fråga om Kongl. Maj:ts förevarande framställning inhemtas af statsrådsprotokollet,
att föreståndaren för statens meteorologiska centralanstalt,
professorn M. Rubenson i en till vetenskapsakademien ingifven skrifvelse
omförmält, hurusom anstalten, jemte sitt främsta åliggande att genom anordnande
af meteorologiska iakttagelser inom riket och genom dessas bearbetning
åstadkomma en möjligast fullständig kännedom af landets klimatförhållanden,
äfven hade till uppgift att dagligen söka utröna den närmast
förestående väderleken och att till allmänhetens och särskildt landtbrukets
nytta sprida dessa väderleksförutsägelser ej blott genom de dagliga tidningarna
utan äfven och i synnerhet genom de medel, som den elektriska
telegrafen och telefonen erbjöde. Dylika dagliga väderleksmeddelanden,
grundade på telegrafiskt erhållna meteorologiska uppgifter från en mängd
orter ej blott inom landet utan äfven i utlandet, hade redan sedan en lång
följd af år tillbaka från anstalten utgått, ehuru de, med hänsyn till de
dermed förenade kostnader, ända till år 1890 måst inskränkas till en gång
om dagen och varit grundade på iakttagelser, anstälda omkring klockan 8
förmiddagen. Efter erhållen uppmaning från de flesta hushållningssällskap
i riket hade emellertid, med användande af några tillgängliga mindre besparingar,
först under 1890 års sommarmånader anordnats telegrafiska
väderleksmeddelanden äfven på aftnarne, hvilka meddelanden jemväl fort -

Ang. anslag
''ör väderleksmeddelanden

m. m.

[65.]

176

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

satts under augusti och september månader nästlidna år, sedan Ivongl.
Maj:t anvisat för en gång det erforderliga beloppet till bestridande af dermed
förenade kostnader. Att än vidare fortsätta samt ytterligare utbreda
och fullkomna dessa meddelanden, så ock i önskvärd mån utvidga anstaltens
verksamhet i öfrigt, såge sig likväl föreståndaren urståndsatt, derest
icke särskilda medel blefve för ändamålet anvisade, i hvilket afseende han,
med hänsyn till det intresse, hvarmed nämnda meddelanden varit omfattade,
och det stora gagn, de erkänts hafva medfört särskildt för landtbruket,
hemstälde, att akademien måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om framställning
till Riksdagen om anvisande af derför nödiga anslag.

Förutom lönestaten innefattade meteorologiska centralanstaltens stat
för närvarande följande ordinarie anslag:

l:o) till arfvoden åt observatörerna vid statens meteorologiska stationer,
för räknebiträden, aflöning åt en vaktmästare, anskaffande och underhåll
af instrument, underhåll af anstaltens telegraf och materiel äfvensom
för andra behof, jemlikt kongl. brefven den 12 maj 1876 och den 1 2 juni
1882, reservationsanslag 16,000 kronor;

2:o) såsom bidrag till ersättning åt telegrafverket för väderlekstelegram
m. m., enligt kongl. bref den 31 maj 1889, 1,050 kronor.

På grund af kongl. bref den 21 september 1877 hade anstalten
dessutom att bestrida följande utgiftsposter å tillsammans 2,150 kronor,
nemligen 300 kronor för utvexling af meteorologiska telegram med
Deutsche Seewarte i Hamburg samt 1,850 kronor dels till ersättning
åt de observatörer i landsorten, som insände väderlekstelegrammen,
dels till arfvode åt den tjensteman vid centraltelegrafstationen i Stockholm,
som öfvervakade och sammanfattade de dit inkommande väderlekstelegrammen,
dels till ersättning för observationer och telegrafering
vid Stockholms observatorium och underhåll af telegraflinien mellan
detta observatorium och centraltelegrafstationen. Härvid hade anstalten
dock, i händelse dess årliga anslag befunnits för ändamålet otillräckligt,
egt att hos Kongl. Maj:t anhålla om erforderligt tillskott för sagda
ändamål. Anstalten hade ock under en följd af år nödgats hos Kongl.
Maj:t begära och äfven erhållit nämnda tillskott af 2,150 kronor, intill
dess genom 1889 års Riksdags, på Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
fattade beslut förenämnda ordinarie anslagsbelopp 1,050 kronor,
som förut för annat ändamål utgått till vetenskapsakademiens förfogande,
blef lemnadt såsom årligt bidrag till bestridande af dessa utgifter,
hvarefter endast återstoden, 1,100 kronor, af Kongl. Maj:t årligen
anvisats.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

177

Föreståndaren för meteorologiska centralanstalten, som med sin
framställning nu afsett att för väderlekstjensten vid anstalten vinna ett
fullständigt och väl ordnadt system af in- och utländska stationer,
hvilka till anstalten insände väderlekstelegram, två gånger dagligen
under månaderna juli—september och en gång dagligen under den
Övriga delen af året, samt att erhålla arbetskraft till fullständig bearbetning
af dessa telegrams innehåll och, så vidt möjligt, till ett fortgående
vetenskapligt studium af den synoptiska metoden att förutsäga väderleken,
hade, upplyser departementschefen, beräknat de härför erforderliga
kostnaderna och i enlighet dermed begärt följande tillökning i anstaltens
ordinarie anslag:

arfvoden till observatörer vid statens meteorologiska stationer
............,.....................................................................t.......... kr. 2,111: —

arfvoden till biträden vid det ökade arbetet vid anstalten

för den dagliga väderlekstjensten.................................... » 3,600: —

diverse omkostnader.......................................................................... » 364: —

ersättning till utländska telegraflinier för befordran af de

nya väderlekstelegrammen till anstalten.......................... » 1,000: —

ersättning till svenska telegrafverket......................................... » 2,175: —

summa kr. 9,250: —

hvarifrån dock borde afdragas det genom kongl. brefvet

den 31 maj 1889 anvisade beloppet ................................. kr. 1,050: —

utgörande således den behöfliga tillökningen i anstaltens

årliga anslag............................................................................... kr. 8,200: —

I denna summa vore — meddelar departementschefen — äfven inberäknadt
det belopp af 1,100 kronor, som under de senaste åren beviljats
utöfver staten, men hvilket, såsom af permanent natur, föreståndaren
ansett numera böra i densamma ingå.

Då emellertid ifrågavarande anslagsförhöjning, om den beviljades,
icke skulle komma att utgå förr än med år 1893, hade föreståndaren
hemstält, att derjemte måtte för en gång anvisas ett anslag af 2,000
kronor för fortsättande under år 1892 af den provisoriska eftermiddagstjenstgöring,
som under 1890 och 1891 årens somrar varit till landtbrukets
gagn anordnad; varande detta anslag beräknadt enligt följande
fördelning:

Bill. till Kiksd. Prot. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 7 lläft.

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

arfvoden till observatörer vid statens meteorologiska stationer för uppsättande
af extra väderlekstelegram och utförande af extra observationer
...................................................................................... kr. 910: —

arfvoden till bestridande af ökadt arbete vid anstalten samt

kostnader för ökad förbrukning af material m. m....... » 900: —

ersättning till utländska telegraflinier för nya telegram .. » 190: —

Summa kr. 2,000: —

Hvad föreståndaren sålunda föreslagit hade äfven blifvit tillstyrkt
af de utaf vetenskapsakademien för anstalten förordnade inspectores,
kanslirådet friherre A. H. Fock och professorn G. R. Dahlander; och
akademien, som med skrifvelse den 30 oktober 1891 till Kongl. Maj:t
öfverlemnat ifrågavarande framställning, hade, med hänsyn till sakens
erkända vigt för landets modernäring, förordat samma framställning
till bifall.

Ehuru departementschefen ansåge önskvärdt, att meteorologiska
centralanstaltens verksamhet blefve efter ett bestämdt system utvidgad
och så fullständig som möjligt, kunde han likväl af hänsyn till
de många andra behof, hvilka borde tillgodoses med statsanslag, icke
för närvarande tillstyrka bifall till den gjorda framställningen i den utsträckning,
som nu blifvit föreslagen. Nödigt syntes departementschefen
emellertid, att väderleksmeddelanden om eftermiddagarna måtte fortfarande
kunna anordnas under de tre sommarmånaderna juli —september,
i hvilket afseende närmast erfordrades för hvart af åren 1892 och 1893
ett anslag, som kunde bestämmas till 1,250 kronor eller det belopp,
som för enahanda ändamål under sistlidna års sommar af anstaltens
föreståndare ansetts behöfligt. Vidare och då det varit förenadt med
svårigheter att af särskilda medel årligen anvisa 1,100 kronor till ersättning
för väderlekstelegram m. in., torde de i sådant afseende för åren
1892 och 1893 erforderliga belopp nu jemväl af Riksdagen begäras, och
syntes desamma i likhet med nyssnämnda anslag lämpligen böra äskas
å extra stat.

Inträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, hänvisar
utskottet till motionen och vill här endast framhålla, att motionärerna
åsyftat genomförandet af det i statsrådsprotokollet omförmälda, af
anstaltens föreståndare framstälda förslag, ehuru motionärerna förordat hela
det erforderliga beloppets beviljande allenast på extra stat.

Ehuru hvad af bemälde föreståndare ifrågasatts angående utvidgningen
af anstaltens verksamhet synts utskottet beaktansvärdt, har utskottet likväl,
med hänsyn till det af departementschefen mot ett genomförande af

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

179

förslaget i dess helhet anförda skäl, icke funnit sig kunna biträda motionärernas
framställning i annan man, än att utskottet trött sig böra förorda,
att det för anordnande af väderleksmeddelanden om eftermiddagarne
under sommarmånaderna afsedda anslag fastställes till något högre belopp
än Kongl. Maj:t föreslagit. Af statsrådsprotokollet inhemtas, att för fortsättning
under år 1892 af den provisoriska eftermiddagstjenstgöring, som
under 1890 och 1891 årens somrar varit anordnad, af föreståndaren beräknats
åtgå en summa af 2,000 kronor. Departementschefen har trott
sig kunna nedsätta detta belopp till 1,250 kronor och ansett, att ett lika
stort belopp borde beräknas för 1893 års sommar. Då det nu synts
utskottet lämpligt, att ifrågavarande väderleksmeddelanden må anordnas
på det något förbättrade sätt, föreståndaren synes hafva åsyftat, har utskottet
trott sig böra ifrågasätta, att medel till belopp af 2,000 kronor
för hvardera året, eller tillhopa 4,000 kronor, lemnas till föreståndarens
förfogande för ändamålet. Som utskottet likväl förestält sig, att en tillgång
af 500 kronor skulle kunna beredas genom minskning i nu från
anstaltens anslag utgående arfvoden, har förenämnda belopp, 4,000 kronor,
synts utskottet kunna i nytt anslag begränsas till allenast 3,500 kronor.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts förslag om
anvisande af 2,200 kronor till bestridande af vissa utgifter för väderlekstelegram
in. m., får alltså hemställa,

att Riksdagen, med anledning af förevarande förslag,
må åt meteorologiska centralanstalten på extra stat för
år 1893 bevilja, till anordnande af väderleksmeddelanden
om eftermiddagarna under månaderna juli—september
3,500 kronor, samt såsom bidrag till bestridande af vissa
utgifter för väderlekstelegram in. in. 2,200 kronor; med
rätt för Kong!. Maj:t att till ersättande från dessa anslag
låta af tillgängliga medel förskjuta hvad som för
ifrågavarande ändamål under innevarande år erfordras.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

80:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 182) finnes i ämnet
anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad förut egt rum,
må till uppehållande af undervisningen vid tre lära -

Ang. anslag
till läroanstalter
för
öfverårig a
döfstumma.

[66.]

180

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

anstalter för öfveråriga döfstumma, nemligen i Vadstena,
Skara och Bollnäs, anvisa ett extra anslag för år 1893
af 49,200 kronor.

uimiindskoian 81:o) På grund af derom af Kongl. Maj:t gjord framställning liem<
Fe»*/ “tiller utskottet,

[67.]

att Riksdagen må till blindskolan i Vexiö för år
1893 anvisa ett extra anslag till enahanda belopp, som
flera föregående år beviljats, eller 11,000 kronor.

Ang. anslag
till handtverksskolan
i Kristinehamn

för blinda.

[68.]

82:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till uppehållande af handtverksskolan
i Kristinehamn för blinda, på extra stat för år
1893 bevilja ett anslag till enahanda belopp, som för
innevarande år för detta ändamål anvisats, eller 10,000
kronor.

Ang. anslag 83:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får utaflunt9
sköttel hemställa, W *

skrifter m. m. att Riksdagen må, i likhet med hvad för flera före [69.

] gående år egt rum, anvisa för år 1893 följande extra

anslag:

a) till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; och

b) till understöd åt blindlär ar eden er 1,200 kronor.

Hospitalsvården.

m Piteå9 84:0) Sedan Riksdagen till uppförande af ett nytt hospital å Pitholmen
hospital, i närheten af Piteå beviljat ett anslag af 965,200 kronor samt deraf an[70.
] visat på extra stat för år 1890 ett belopp af 120,000 kronor, för år 1891
en summa af 300,000 kronor och för år 1892 ett belopp af 275,000 kronor,
har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att Riksdagen måtte till fullbordande af
arbetena å berörda hospital anvisa på extra stat för år 1893 återstoden
af det beviljade anslaget, eller 270,200 kronor; och hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

181

85:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte för uppförande
vid Lunds asyl af en nybyggnad för vård af obotliga sinnessjuka j0ng vid
qvinnor, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsprotokollet Luvds asstofter
ecklesiastikärenden för den 13 januari 1891 omförmälda ritningar, [71.]
å extra stat bevilja ett anslag af 237,400 kronor samt deraf för år 1893
anvisa ett belopp af 150,000 kronor.

Under hänvisning till den redogörelse, som i åberopade statsrådsprotokollet
(sid. 183—187) lemnats rörande ifrågavarande anslagsbehof,
får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

framställning Anf: ansla?

till J6VJSO

sjukhus för
spetelsk.

86:o) På grund af derom af Kongl. Maj:t gjord
får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i öfverensstämmelse med hvad
för åren 1891 och 1892 egt rum, må för år 1893 på
extra stat bevilja ett anslag af 14,000 kronor till
understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske, under vilkor
att Gefleborgs läns landsting dertill för samma år anvisar
4,000 kronor och medgifver, att spetelske äfven
från andra län må vid sjukhuset erhålla vård, i den
mån utrymmet sådant medgifver.

[72.]

Kyrkorestaurering.

87:o) Sedan Riksdagen sistlidet år till restaurering af Vadstena Ang. anslag,
klosterkyrka, i hufvudsaklig enlighet med derför uppgjord plan samt)"’])1™]''
under den tillsyn och kontroll, Kongl. Maj:t bestämde, beviljat ett an -stena kiosterslag
af 100,000 kronor, deraf för innevarande år 20,000 kronor, med k’Jrkavilkor
att Vadstena och S:t Pei-s församlingar tillsköte det belopp, som
utöfver sagda anslag för ifrågavarande restaureringsarbete erfordrades,
hafva församlingarna, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, förbundit
sig fullgöra detta vilkor, hvarefter Kongl. Maj:t den 31 december
1891 faststält ritningar för det ifrågavarande restaureringsarbetet äfvensom
meddelat erforderliga bestämmelser rörande tillsynen och kontrollen
vid arbetets utförande; och har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen
att till fortsättande af restaureringsarbetet anvisa af det beviljade
anslaget på extra stat för år 1893 ett belopp af 40,000 kronor.

182

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

Diverse anslag.

Ang. anslag
till svenska
fornskriftsällskapei.

[74.]

88:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för flera föregående
år egt rum, må jemväl får år 1893 på extra
stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska fornskriftsällskapet.

till beredande 89:o) Likaledes på grund af derom af Kongl. Maj:t gjord framaf
religions- ställning hemställer utskottet,

vård åt

svenske sjö- att Riksdagen, på sätt för flera föregående år

t*1 utländska egt ram, må till beredande af religionsvärd åt svenske

hamnar■ sjömän m. fl. i utländska hamnar bevilja ett extra an [75.

] slag för år 1893 af 10,000 kronor.

Ang. anvisande
af
beviljadt anslag
till åtgärder
för
förbättrad
religionsvård
inom Hemösands
stifts
jinsktalande
församlingar.

[76.]

90:o) Sedan Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning, på extra stat beviljat dels till anställande af två kontraktsadjunkter
inom Vesterbottens fjerde kontrakt, enligt de närmare
bestämmelser, som af Kongl. Maj:t kunde komma att meddelas, 12,000
kronor, hvaraf 4,000 kronor anvisats för hvardera af åren 1891 och
1892, dels ock till inrättande, för det i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 11 januari 1890 angifna ändamål, af två stipendier
för teologie studerande, enligt de närmare bestämmelser, dem Kongl. Maj:t
kunde komma att meddela, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor bestämts
att utgå under hvardera af åren 1891 och 1892, har Kongl. Majd nu
föreslagit Riksdagen att af de sålunda beviljade beloppen anvisa för år
1893 af anslaget till kontraktsadjunkterna återstående 4,000 kronor och
af det till stipendiers inrättande beviljade anslag återstående 1,500
kronor; och hemställer utskottet,

att Kongl. Maj ds förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

183

91:o) Med anledning af Kongl. Majrts nu derom gjorda framställ- fflnoa"dfsa/a
ning hemställer utskottet, : museet.

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1891 [77.]

och 1892 egt rum, må på extra stat för år 1893 anvisa
ett belopp af 25,000 kronor, att ställas till styrelsens
för nordiska museet förfogande för att enligt dess
bestämmande användas för museet tillhörande ändamål.

92:o) Utskottet hemställer, Am en tu att

Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom skj‘f{ får
gjorda framställning och i likhet med hvad iör liera r^-i
föregående år egt rum, må för år 1893 anvisa ett extra L
anslag af 3,150 kronor, att, på de vilkor, Kongl. Maj:t
kan finna godt bestämma, användas till understöd för
utgifvande äfven under år 1893 af tidskriften »Nyare
bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt
folklif».

93:o) Vidare och med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda fram-t^ådS*iften
ställning hemställer utskottet, »Acta mathe att

Riksdagen ma för ar 1893 anvisa ett extra an- r„q -i
slag af 4,000 kronor, eller samma belopp som för flera L
föregående år beviljats, till understöd för utgifvande
under samma år af tidskriften »Acta mathematica».

94:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning och i likhet med hvad för de se- nmgekuner
nare åren skett, må anvisa på extra stat för år 1893 för arbetaett
anslag af 20,000 kronor att användas till understöd ronY
åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna före- ‘

läsning skur ser för arbetsklassen, dock under följande
vilkor:

att understödsbelopp, som u
stalt eller förening, icke får öfverstiga 3,000 kronor för
år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika
mycket som staten;

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse,
som antager föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal
timmar i veckan under fem till åtta månader och i väl
afpassade kurser;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga,
för denna undervisning lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig
och passande undervisningsmateriel;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar
vid föreläsningarna eller undervisningen blifva
förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att
underkasta sig de vilkor och kontroller, som i öfrigt af
Kong! Maj:t pröfvas nödiga och lämpliga.

Ang. anslag 95:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
''!l=;runder hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 190) finnes i ämnet
arbeten m. m. anfördt, hemställer utskottet,

^ ^ att Riksdagen må, till fortsättande af precisions nivelleringsarbetena

i norra Sverige, underhåll och tillsyn
af vattenhöjdmätningsstationer m. in., på extra stat
för år 1893 anvisa ett anslag af 11,500 kronor, deraf
9,000 kronor till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena
i norra Sverige samt 2,500 kronor till underhåll
och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna m. m.

Ang. anslag 96:o) Enligt hvad statskontoret hos Kongl. Maj:t anmält, har embetsfölZf1stats-
verket förskottsvis bestridt, följande till åttonde hufvudtiteln hänförliga
kontoret sjor-utgifter af beskaffenhet att böra hos Riksdagen anmälas till ersättning,

da förskott. neml|

[82.] 6

till den af Kongl. Maj:t tillsatta komité för undersökning af undervisningens
beskaffenhet vid högre flickskolor:

arfvoden samt resekostnads- och traktamentsersättning till

komiténs ledamöter ............................................................ kr. 21,216: 45

till diverse utgifter för komitén ................................................. » 1,062: 65

arfvoden åt vikarier för en af komitéledamöterna .............. » 1,394: 85

Transport kr. 23,673: 95

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

185

Transport 23,678: 95

ersättning till ordföranden för mistade tjenstgöringspen ningar

......................................................................... » 817: 71

gratifikationer till två ledamöter............................................. » 3,015: —

för tryckning och häftning dels af komiténs betänkande,
dels af utlåtanden deröfver samt för korrekturläsning
m. m.......................................................................................... » 4,078: 02

för verkställande, dels genom e. o. biblioteksamanuensen
G. Eneström och dels genom särskilda komiterade, af
utredning in. m. i fråga om beredande af ålderdomsunderstöd
åt småskolelärare med flere.......................... » 8,365: 87

tillsammans kr. 39,950: 55.

Med anledning häraf och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till ersättning för ofvan omförmälda,
af statskontoret gjorda förskott, på extra stat
för år 1893 anvisa ett belopp, i jemnt krontal, af
39,951 kronor.

97:o) T en till Riksdagen den 10 mars 1892 aflåten proposition (n:o 48.)
har Kongl. Maj:t, med hänvisning till ett propositionen bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen att till bestridande af kostnader för Sveriges deltagande i den
historiskt-amerikanska utställning, som till firande af Amerikas upptäckt
för fyrahundra år sedan komrae att innevarande år hållas i Madrid, anvisa
på extra stat för år 1893 ett anslag af 7,500 kronor.

Rörande denna anslagsfordran inhemtas af åberopade statsrådsprotokollet,
hurusom ministern för utrikes ärendena i skrifvelse den 25 februari
1891 till chefen för ecklesiastikdepartementet tillkännagifvit, att härvarande
spanske ministern i officiel skrifvelse af den 19 i samma månad meddelat,
hurusom spanska regeringen hade för afsigt att innevarande år fira fyrahundrade
årsdagen af Amerikas upptäckt med en historiskt-amerikansk
utställning i Madrid, omfattande föremål, hvilka utmärkte den grad af
kultur, som nya verldens invånare uppnått före senare delen af det sextonde
århundradet, och inbjöde, bland andra främmande magter, de förenade
rikena att deltaga i utställningen genom att ur sina antropologiska,
arkeologiska och historiska samlingar ditsända föremålen från den förColumbiska
tiden eller samtida med Amerikas upptäckande af Columbus.

Uih. till Kikad. Krut. 18142. 4 Sand. t Afd. 7 Iluft. 24

Ang. anslag
för Sveriges
deltagande i
utställningen
i Madrid.

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Med anledning häraf hade, yttrar departementschefen, vetenskapsakademien
anmodats att i ärendet inkomma med utlåtande. Sådant hade
den 11 mars 1891 afgifvits, och hade akademien dervid lifligt förordat
Sveriges deltagande i den fest, som skulle firas, samt i den med samma
fest förenade utställningen.

Vid anmälan af ärendet den 20 mars 1891 hade Kongl. Maj:t förklarat,
att Sverige vid ifrågavarande Goluinbusfest skulle representeras
genom ett eller två ombud, som framdeles komme att utses, samt uppdragit
åt vetenskapsakademien att till Kongl. Maj:t inkomma med förslag
och kostnadsberäkning angående Sveriges deltagande i utställningen. Akademien,
som för detta ändamål tillsatt en komité, bestående af hennes ledamöter
professorerna friherre A. E. Nordensköld, F. A. Smitt, G. Retzius
och O. G. Nordenström samt riksartiqvarien H. Hildebrand, hade med skrifvelse
den 9 september 1891 öfverlemnat det af dessa komiterade afgifna
betänkande, hvilket akademien för sin del gillat.

I sagda betänkande hade komiterade anfört, att vid Columbusfesten
följande föremål från Sverige borde i första hand komma i fråga att utställas
:

l:o) En i enskild ego befintlig samling kopior, merendels i ljustryck,
af prae-Columbiska kartor, omfattande den skandinaviska halfön och eu
del af Amerika (Grönland), hvilken samling lemnade ett betydelsefullt,
men utom Skandinavien föga kändt bidrag till Amerikas första upptäckts
historik.

2:o) Afbildningar i så noggrant facsimile som möjligt af några i offentliga
samlingar här i landet befintliga vigtiga originalkartor och glober,
belysande historiken om Amerikas upptäckt.

3:o) En samling af den äldsta litteraturen om den svenska kolonisationen
i norra Amerika under 16:de seklet.

4:o) En samling af verldskartor och af kartor öfver Amerika, tryckta
under 15:de och 16:de seklen; i hvilket afseende kunde genom en enskild
persons biträde åstadkommas en synnerligen vacker och rikhaltig
utställning.

Till utställningen af nu nämnda föremål, hvilken syntes kunna så
anordnas, att den tålde jemförelse med motsvarande afdelningar i expositionen
från hvilket annat land som helst, borde enligt komiterades åsigt
fogas:

5:o) Eu mer eller mindre omfattande samling af etnografiska föremål
från den prai-europeiska tiden i Amerika. Visserligen kunde vårt land på
detta område endast undantagsvis med framgång täfla med andra nationer,
men äfven här funnes tillgång till ej obetydliga samlingar, i synnerhet

Statsutskottets Utlåtande N:o t).

187

från nordligaste delen af den nya verlden, hvilka, efter nödigt urval,
kunde till gagn för vetenskapen utställas vid ett tillfälle som det ifrågavarande.

Hvad anginge beräkningen af kostnaderna för Sveriges deltagande i
utställningen, så vore en tillförlitlig sådan mycket svår att verkställa, men
komiterade hade på grund af kännedom om kostnaden för föregående med
denna jemförliga utställningar och med ledning af inhemtade upplysningar
upprättat ett kostnadsförslag, hvilket, upptagande poster för facsimilering
af äldre urkunder, hvilka ej lämpligen borde utställas i original, för
montrer, transport och assurans samt katalog öfver de utstälda föremålen,
för resekostnad och traktamente till kommissarier samt för bevakning, arbetsbiträde
vid uppsättning, emballage in. m., slutade å en summa af
15,000 kronor. Vid föredragning häraf den 31 december 1891 hade
emellertid Kongl. Maj:t, med hänsyn till de jemförelsevis stora kostnader,
som skulle blifva förenade med Sveriges deltagande i omförmälda utställning,
funnit frågan derom icke böra till någon Kongl. Maj:ts vidare åtgärd
föranleda.

Sedan dess hade ministern för utrikes ärendena i en till departementschefen
den 26 sistlidne januari aflåten skrifvelse anmält, att han från härvarande
spanske minister fått emottaga en ny skrifvelse i ämnet, redogörande
närmare för afsigten med utställningen och för det numera i viss mån något
vidgade programmet för densamma, samt medelst hvilka föremål Sverige skulle
kunna lemna ett värdefullt bidrag till utställningen, äfvensom meddelande,
att Spanien, på sätt medgifvits för hvarje land, som inbjndits att deltaga
i utställningen, åtoge sig alla kostnaderna för utställningsföremålens inpackande
och transport fram och åter samt för uppställandet och vården af
de utstälda föremålen, hvarjemte kostnaderna för två delegerades från Sverige
resa till Madrid och återresa till hemlandet likaledes blefve gäldade.
Jemväl med anledning af denna framställning hade vetenskapsakademien
blifvit hörd och i skrifvelse den 10 nästlidne februari öfverlemnat ett inhemtadt
förnyadt yttrande af trenne bland förut nämnda komiterade, hvilka
med iakttagande af den minskning i kostnaden, som det från spanska
regeringen gjorda anbudet medförde, och af någon inskränkning i den
svenska utställningens omfattning, men med behörigt afseende derpå, att
utom den egentlige deputerade en amanuens borde medsändas för vården
af de utstälda föremålen, i synnerhet om föremål från svenska statens
samlingar komma att vid nu ifrågavarande tillfälle utställas, upprättat
följande kostnadsföx-slag:

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

facsimilering af äldre urkunder, hvilka icke lämpligen kunde

i original utställas................................................................ kr. 1,000: —

dagtraktamente under fyra till sex månader för en delegerad

och ett biträde ...................................................................... » 3,500: —

diverse utgifter............................................................................... » 1,000: —

katalog öfver de utstälda föremålen ........................................ » 2,000: —

Summa kr. 7,500: —

För egen del hade vetenskapsakademien icke haft något att emot detta
kostnadsförslag erinra, utan hemstält, att ett anslag af 7,500 kronor måtte
varda af allmänna medel anvisadt till bestridande af de kostnader, som
sålunda beräknats blifva för ändamålet erforderliga utöfver dem, hvilka
betäcktes af spanska regeringen.

Genom hvad sålunda i detta ärende senast förekommit hade ett nytt
uppslag gifvits, i det att genom spanska regeringens tillmötesgående kostnaden
för Sveriges deltagande nedbragts till hälften af förut beräknadt
belopp. Vid sådant förhållande och då ifrågavarande Columbusfest jemte
utställning utan tvifvel koinme att med intresse omfattas af alla nationer,
samt Sverige, som å den vetenskapliga geografiska forskningens område
intoge ett synnerligen framstående ruin, syntes ega särskild anledning att
icke undandraga sig att deltaga i utställningen, hvars stora betydelse i
vetenskapligt afseende vore otvifvelaktig, ansåge sig departementschefen
böra tillstyrka, det Ivongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för ifrågavarande
ändamål anvisa medel. Det erforderliga beloppet, ehuru behöfligt
under innevarande år, borde emellertid äskas å extra stat för år 1893, då
Kongl. Maj:t, derest anslag blefve beviljadt, kunde förskottsvis af tillgängliga
medel under innevarande år anordna beloppet.

Sedan genom spanska regeringens mellankomst den beräknade kostnaden
för Sveriges deltagande uti ifrågavarande utställning så väsentligen
förminskats, anser utskottet, att Riksdagen bör anvisa det för deltagandet
erforderliga anslagsbeloppet. Utskottet anser sig emellertid dervid böra
framhålla angelägenheten af att icke, utan Kongl. Maj:ts medgifvande i
hvarje fall, föremål, tillhörande statens samlingar, för utställningen utlemnas.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, till bestridande af kostnader för
Sveriges deltagande i den historiskt-amerikanska utställning,
som till firande af Amerikas upptäckt för fyra -

Stutsutskuttets Utlåtande N:o !).

189

hundra år sedan kominer att innevarande år hållas i
Madrid, må anvisa på extra stat för år 1893 ett anslag
af 7,500 kronor.

Stockholm den 28 april 1892.

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.

. Reservationer:

vid punkten l:o) (angående administrativt biträde åt chefen för folkskolebyrån): af

herrar O. Jonsson, P. Pehrsson, C. Persson och S. G. von Friesen,
som ansett, att utskottets motivering bort hafva följande lydelse:

»Efter hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ämnet meddeladt, anser
utskottet någon tvekan icke kunna råda derom, att chefen för folkskolebyrån
bör befrias från beredningen af en del administrativa mål och
ärenden, samt att för vinnande af detta ändamål en förhöjning af anslaget
till ecklesiastikdepartementets afdelning af Kong! Maj:ts kansli bör till nu
ifrågasatt belopp af Riksdagen beviljas. Utskottet har emellertid trött sig
böra för nämnda belopp förorda en något annan disposition än den Kongl.
Maj:t föreslagit. Det har nemligen synts utskottet mindre rigtigt, att beloppet
användes till förbättring af en ordinarie tjensteman i stat faststälda
aflöning, utan har utskottet förestält sig, att vederbörande kanslisekreterare
lämpligen kunde tillförbindas att, emot befrielse från eu del
af sina åligganden såsom kanslisekreterare, utan särskild ersättning öfvertaga
byråchefens ifrågavarande beredningsskyldighet, samt att åt eu extra
ordinarie tjensteman kunde uppdragas att, emot åtnjutande af amanuens -

190

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

arfvode till det ifrågasatta beloppet, 1,000 kronor, förrätta den del af
kanslisekreterarens göromål, hvarifrån denne skulle erhålla befrielse.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, och då under folkskolebyråcliefens
inspektionsresor lärer utan vidare olägenhet kunna med uppehållandet
af hans egentliga byrå åligganden ordnas såsom hitintills, hemställer
utskottet,

att--— — — 1,000 kronor.»

vid punkten Wto) inom. a (angående löneförbättring åt lärarne vid de
högre och femklassiga allmänna läroverken):

af herrar F. Boström, H. R. Törnebladh och L Korf ste dt, h vilka ansett,
att utskottet, under afstyrkande af herrar I. Månssons och J. Nydahls
motioner i ämnet, bort i fråga om latinets ställning vid de allmänna läroverken
afgifva följande yttrande:

»Hvad departementschefen sålunda yttrat har synts utskottet i det
hela grundadt. I fråga om en särskild sak föreställer sig dock utskottet,
att besparingar skulle kunna göras, genom hvilka tillika de framstälda
fordringarna om de reala bildningsbehofvens tillgodoseende i vidsträcktare
mån än nu skulle kunna vinna afseende utan att för dem, som vilja
genomgå den klassiska linien, deraf skulle vållas någon olägenhet med afseende
å anordningarna för undervisningens meddelande och det deraf i
så hög grad beroende bildningsresultatet.

Det visar sig redan nu, att antalet lärjungar å reallinien ökas, medan
deremot ett motsatt förhållande eger rum med latinliniens lärjungar.

Upplysande i detta hänseende är följande jemförelse emellan förhållandena
år 1881 och år 1891.

År 1881 utgjorde vid de femklassiga läroverken lärjungarne: i 4:de
klassen å reallinien 365 mot 213 å latinlinien och i 5:e klassen å reallinien
210 mot 182 å latinlinien; vid de högre läroverken begagnade sig: i 4:e
klassen 623 lärjungar af realliniens undervisning och 1,025 af latinliniens
samt i 5:e klassen 362 af realliniens och 991 af latinliniens; vid de högre
läroverken var hela antalet lärjungar å reallinien 1,879 och å latinlinien
5,076.

År 1891 deremot utgjorde vid de femklassiga läroverken lärjungarne:
i 4:e klassen å reallinien 436 mot 128 å latinlinien och i 5:e klassen å
reallinien 224 mot 108 å latinlinien; vid de högre läroverken utgjorde
lärjungarne: i 4:e klassen å reallinien 987 mot 703 å latinlinien och i 5:e
klassen å reallinien 589 mot 716 å latinlinien; hela antalet lärjungar å real -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

191

linien vid de högre läroverken var 2,520 mot 3,663 å samma läroverks
latinlinie.

På grund af den högst betydande tillväxt i lärjungeantalet, rcallinien
sålunda vunnit, samt den stora minskningen i antalet lärjungar å latinlinien,
borde, i synnerhet sedan realstudenterna nu fått området för sina
studier vid universitetet väsentligen utvidgadt, flera af de högre läroverk,
i hvilkas undervisningsplan för närvarande ingår latin, med fördel kunna
ombildas till realläroverk, särskild! sådana läroverk, der de reala bildningsbehofven
företrädesvis synas komma att göra sig gällande. I sammanhang
härmed torde äfven vid de flesta femklassiga läroverk latinlinien kunna
indragas.

Då emellertid något bestämdt förslag härutinnan icke föreligger, saknar
utskottet anledning att härom göra någon som helst framställning.»

af herrar grefve G. Sparre, V. N. Ekenman och C. G. S. Ehrenborg;

af herr friherre A. R. von Er center mot vissa delar af motiveringen;

vid punkten Wto) mom. c (ang. förhöjning af terminsafgifterna):

af herr C. Persson;

vid punkten Wto) mom. cl (angående indragning af första klassen vid
de högre och femklassiga läroverken):

af herrar grefve G. Sparre, grefve E. C. A. Piper, V. N. Ekenman,
F. Boström, R. G. von Hedenberg, friherre A. R. von Kr ce mer, K. Bohnstedt,
C. G. S. Ehrenborg, friherre C. G. A. Klingspor, H. R. Törnebladh,
I. Kerfstedt och E. Fränekel, hvilka hufvudsakligen af de skäl,-som af
1890 års Riksdags särskilda utskott anförts emot första klassens indragning,
yrkat, att såväl herr T. Månssons som herrar Fr. Bergs och Flammarlunds
samt Lyttkens’ framställningar med afseende å nämnda klass måtte
af utskottet afstyrkas;

vid punkten llto) (angående ombildning af åtskilliga mindre läroverk
in. m.):

af herr L. Jönsson i fråga om vissa delar af motiveringen;

vid punkten 14:o) mom. a (angående beloppet af reservationsanslaget
till de allmänna läroverken):

af herrar grefve G. Sparre, grefve E. C. A. Piper, V. N. Ekenman,
F. Boström, R. G. von Hedenberg, friherre A. It. von Krcemer, K. Bolin -

192

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

stedt, C. G.- S. Ehrenborg, friherre C. G. A. Kling spor, H. B. Törnebladh,
I. Nerf stedt och E. Fränekel, hvilka i öfverensstämmelse med sitt under
punkten 10:o) mom. d framstälda yrkande ansett, att reservationsanslaget
till de allmänna läroverken bort bestämmas till 2,726,502 kronor;

vid punkten 20:o) mom. b och d (angående kofodersersättning åt folkskolelärare):
*

af herrar grefve G. Sparre, V. Ef. Ekenman, B. G. von Hedenberg,
A. G. Svedelius och friherre C. G. A. Klingspor;

af herr C. E. Casparsson:

»I en vid 1891 års riksdag till sammansatta stats- och lagutskottets
utlåtande n:o 4 fogad reservation har jag framstält mina betänkligheter
mot utskottets då gjorda hemställan att på framställning af enskild motionär
belasta statsbudgeten med en ökad årlig utgift af 350,000 kronor för att
befria kommunerna från deras åliggande att åt folkskolelärarne anskaffa
nödigt kofoder. Då jag fortfarande hyser samma betänkligheter beträffande
det välbetänkta i vidtagandet af en dylik åtgärd, helst under en tidpunkt
då statens finansiella krafter antagligen inom kort måste tagas i ökadt
anspråk för lösandet af ojemförligt vigtigare skatte- och samhällsfrågor,
får jag, med åberopande af i ofvan nämnda reservation anförda skäl, reservera
mig mot statsutskottets tillstyrkande att på statsverket öfverflytta
den för kommunerna jemförelsevis föga betungande anskaffningen af folkskolelärarnes
''kofoder’»;

af herr H. P. P. Tamm.:

»Då jag anser, att de tvistigheter, som af kofodrets utgående in natura
sägas vara föranledda, kunna undanrödjas, utan att staten för sådant ändamål
åtager sig^ att bidraga med två tredjedelar af kofodrets värde, och jag
icke kan gilla, att en skattereglering företages i den rigtning, att skatter,
som inom kommunerna utgå efter direkt beskattningsgrund, öfverflyttas
på staten, hvars inkomster hufvudsakligen hemtas från en efter andra
grunder bestämd beskattning, har jag icke kunnat biträda utskottets i mom.
b och d af punkten 20:o) framstälda förslag»;

vid punkten 20:o) mom. c (angående väckt förslag om statsbidrag till
ett andra ålderstillägg åt lärare och lärarinnor vid folkskolor):

af herr S. G. von Frie sen;

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

193

vid punkten 21:o) (angående ifrågasatt anslag till befrämjande af
pedagogisk gymnastik vid rikets folkhögskolor):

af herrar A. Persson och S. G. von Frusen, hvilka yrkat, att utskottet
måtte hemställa,

att Riksdagen, med anledning af herr Elowsons
förevarande motion, må i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes dels låta undersöka,
huru gymnastik lämpligast må kunna i folkhögskolorna
införas, hvilka kostnader härmed skulle blifva förbundna,
samt huruvida folkhögskolorna sjelfva skulle vara villiga
att bestrida den del af kostnaden, som på dem lämpligen
borde ankomma, dels, om den förberedande undersökningen
dertill gåfve skälig anledning, för Riksdagen
framlägga förslag angående statsbidrags beviljande för
införande af gymnastiska öfningar vid folkhögskolorna;

vid punkten 39:o) (angående ifrågasatt anslag till fullbordande af
restaurationsarbetet å Skara domkyrka):

af herr C. Persson:

»Då det ursprungligen begärda anslagets öfverskridande delvis föranledts
deraf, att de för domkyrkans karakteristik egendomliga s. k. triforierna,
hvilka först sedan arbetet en längre tid fortskridit kommit i
dagen, ansetts böra för det helas värdiga fullbordande återställas i sitt ursprungliga
skick, synes mig den häraf föranledda ungefärliga kostnaden
kunna af Riksdagen betäckas, utan att det vid anslagets beviljande fästade
vilkor kan anses hafva blifvit i sak för nära trädt. Att vidare för arbetets
fullbordande lån af statsmedel skulle lemnas, synes icke vara obilligt
begärdt. Då detta låns återbetalning bör till fullo betryggas, lär det icke
böra sättas högre än till 40,000 kronor, hvilken summa lärer kunna förräntas
och amorteras af domkyrkans inkomster. På grund häraf har jag
ansett, att utskottet bort hemställa,

att herrar Sjöcronas och Rydings motioner må på
det sätt bifallas, att Riksdagen för fullbordande af restaurationsarbetet
å Skara domkyrka anvisar:

dels å extra stat för år 1893 ett anslag till belopp
af 35,000 kronor;

dels på riksgäldskontor 40,000 kronor såsom lån,
att af domkyrkan återgäldas medelst en årlig annuitet
af fem procent å den ursprungliga lånesuinman, af

Bih. till Rikad. Vrot. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 7 iläft. 25

194

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hvilken annuitet skall beräknas fyra procent ränta å
det vid hvarje liqvid återstående oguldna kapitalbeloppet,
och återstoden anses såsom kapitalafbetalning, allt under
vilkor att någon utbetalning icke må ega rum förr än
styrkt blifvit, att domkyrkans byggnadskassa eger tillräckliga
medel för arbetets fullständiga fullbordande.»

Häri hafva herrar grefve G. Sparre, It. G. von Hedenberg, K. Bolinstedt,
friherre C. G. A. Klingspor, I. Wijk och A. P. Sjögreen instämt.

vid punkten 68:o) (angående ifrågasatt statsunderstöd för undervisning
i qvinlig slöjd):

af herrar H. P. P. Tamm, F. Boström, A. G. Svedelius, 0. Jonsson,
N. Petersson och S. G. von Frusen, som ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hafva följande lydelse:

»Motionären har enligt utskottets förmenande anfört så öfvertygande
skäl för sitt förslag om den qvinliga slöjdundervisningens befrämjande genom
statsanslag, att utskottet icke skulle tvekat att förorda bifall till förslaget,
om icke utskottet dels saknat nödig utredning för att kunna bedöma
lämpliga beloppet af det anslag, som för ändamålet skulle erfordras, dels
ock ansett, att Riksdagen icke bör bevilja ett dylikt anslag annat än i sammanhang
med godkännande af de vilkor, hvilka böra blifva gällande för
understöds åtnjutande. Med afseende å anslagets belopp har nemligen synts
utskottet kunna ifrågasättas, huruvida icke den af motionären förordade
summan, 50,000 kronor, är väl hög, då det nuvarande för gossundervisning
afsedda anslaget till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna icke är
faststäldt till högre belopp än 75,000 kronor, samt den qvinliga slöjden,
som icke förekommer vid det stora flertalet skolor, icke annat än
successivt lärer kunna införas såsom undervisningsämne vid desamma.
Och att nu för Riksdagen framlägga ett på giltiga grunder hvilande förslag
till särskilda bestämmelser för understödets åtnjutande anser sig utskottet
i frågans nuvarande outredda skick icke kunna, helst undervisningskostnaden
för qvinlig slöjd vid en skola icke torde få bedömas efter måttstocken af
den för undervisning i goss-slöjd erforderliga utgift. Utskottet finner sig
derför böra inskränka sig till att föreslå Riksdagen att hos Kongl. Maj:t
begära framläggande af vederbörligt förslag i ämnet, och hemställer alltså,

att Riksdagen, med anledning af förevarande motion,
må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes för Riksdagen framlägga förslag angående bere -

Stalmtskottets Utlåtande N:o 9.

195

elände af statsunderstöd för undervisning i qvinlig slöjd
vid folkskolorna äfvensom angående de vilkor, som för
understödets åtnjutande kunna böra fastställas.»

vid punkten 70:o) mom. b (angående framställning till Kongl. Maj:t
i fråga om terminsafgifters införande vid tekniska högskolan):

af herr grefve G. Sparre.

Herr O. W. Odelberg'' har begärt få antecknadt, att han icke inom utskottet
deltagit i förestående hufvudtitels behandling.

Likaledes skulle här antecknas, att vid behandlingen af följande
punkter af förestående utlåtande nedannämnda af utskottets herrar ledamöter
icke närvarit, nemligen: vid behandlingen af punkterna l:o)—9:o)
och 16:o)—97:o) herrar grefve E. C. A. Piper och friherre A. R. von
Krepiner, af punkterna 10:o)—15:o) och 38:o)—97:o) herr C. E. Casparsson,
af punkterna 10:o)—15:o) herr A. G. Svedelius samt af punkten 39:o) herr
V. N. Ekenman.

196

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen

		1892 års	riksstat anslår:
Anvisning i kontant	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag	Summa
Friheter och kyrkotionde	Ersättningar
Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.
17,000	—		_		_	17,000	_
78,800	—		—		—	78,800	—
39,300	_		_		_	39,300
62,700	—		—	—	—	62,700
46,350	—		—		—	46,350
20,646	—	18,000	—	337,087	—	375,733
19,159	_		_	5,841	_	25,000
55,000	—		—		—	55,000
686,681		35,820				722,501
163,100	—		—		—	163,100
2,902,453	36		—		—	2,902,453	36
100,000	_		_			100,000	—
4,191,189	36	53,820		342,928	—	4,587,937	36

Tpt

Ecklesiastik -

Departementschefen............................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli. NuÖkas
med .............................

Ökas med .................

Domkapitlens expeditioner

----- \----- --— ) ■

Tillkommer: Höjning af anslaget till den anatomiska

Upsala ............................................

Höjning af anslaget till den kemiska instituArfvode
åt en assistent vid fysiska
olinska mediko-kirurgiska institutet. Nuvarande belopp
Tillkommer: Höjning af aflöningen för laboratorn i
Ökning i anslaget till den medicinska

nänna läroverken, reservationsanslag. Nuvarande beMinskas
med ...............................

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

197

Litt. A.

under riksstatens Åttonde hufvudtitel.

departementet.

varande belopp

å tillhopa 14,300 kronor)

Nuvarande anvisning i kontant .........

institutionen vid universitetet i

................................................ 1,000:

tionen vid univeritetet i Lund 1,500:

institutionen vid d:o.................. 1,500:

fysiologi.................................... 1,500:

kliniken ................................... 1,000:

lopp.....................

slagsanslag (nytt)

		Förslag till	blifvande riksstat:
	Anvisning		Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag	Summa
	kontant		Friheter och kyrkotionde	Ersättningar
	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.
.....78,800: —	17,000	—	—	—		—	17,000	—
1,000: -	79,800	_		_	__		79,800 39,300 62,700 46,350
	39,300 62,700 46,350	—		—		—	—

20,646: -
14: —	20,660	_	18,000	__	337,087	_	375,747 25.000 55.000
	19,159 55,000			5,841

686,681: -
4,000: -	690,681		35,820				726,501
163,100: -
2,500: —	165,600						165,600
2,902,453: 36 230,951: 36	2,671,502						2,671,502 786,500 100,000
	786,500 100,000	—	_	—		_	—
Transport	4,754,252	—	53,820	—	342,928	—	5,151,000	—

198

Statsutskottets Utlåtande''''N:o 9.

1892 års riksstat anslår:

Anvisning i kontant	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag Friheter och 1 Ersättni kyrkotionde	Summa
Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.
4,191,189	36	53,820	_	342,928	_	4,587,937	36
43,500	—		—		—	43,500	—
24,417	—	1,010	—	1,100	—	26,527	—
4,204,925						4.204,925
392,475						392,475
37,150	—		—		—	37,150	—
494,975	—		—		—	494,975	—
103.500	—		—		—	103,500	—
12.000	—		—		—	12,000	—
32,741	—	700	—		—	33,441	—
8,250	—		—		—	8,250	—
50,500	—		—		—	50,500	—■
7,700	_		_		_	7,700	__
145.000	—		—	—	—	145,000	—
3,000	—		—		—	3,000	—
8,250	—		—		—	8,250	—
9,759,572	36	55,530	—	344,028	—	10,159,130	36

Högre lärarinneseminariet...................................................

Pedagogier och folkskolor.................................................

Folkundervisningen:

Seminarier för folkskolelärares bildande. Nuvarande
Tillkommer: För lärares och lärarinnors uppflyttning
» anordnande af undervisning i slöjd

seminariet i Vexiö.....................

» anordnande af undervisning i slöjd
rinneseminarierna i Falun och

Stipendier för seminarieelever .i...........

Arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskoleinspek Undervisningsmateriel

m. m. för folkskolor ..................

Understöd åt högre folkskolor ......................................

eller ett gemensamt reservationsanslag ......................

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i rikets

anslag ........................................................................

Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, /aflopp
..........................................................................

Okas med.................................................................

Understöd åt folkhögskolor, förslagsanslag.....................

Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsskolan,
Bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna,

De tekniska läroverken......................................................

Gymnastiska centralinstitutet..........................................

Medicinalstyrelsen med dithörande stater...........................

Hyresersättning åt provinsialläkare, förslagsanslag högst...
Bidrag till extra provinsialläkares aflönande, förslagsanslag

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen.................

Ortopediska institutet.........................................................

Veterinärundervisningen. Nuvarande belopp.....................

Okas för byggnaders och stängsels underhåll med ...

Vaccinationéns befrämjande...............................................

Till bestridande af kostnader för allmän helso- och sjuk Svenska

läkaresällskapet ...................................................

Svenska akademien............................................................

Tpt

Statsutskottets Utlåtande N:o Q.

199

belopp ................................. 304,925: *—

i högre lönegrad... 5,000: —
vid folkskolelärare .

.......... ............. 1,500: —

vid folkskolelära Umeå.

................. 1,600: — 8,100: —

törel’

nordligare trakter bosatta finnar, förslags -

slagsanslag. Nuvarande be .

......................................... 3,525,000: —

......................................... 550,000: —

förslagsanslag............................................

förslagsanslag ...........................................

vård, förslagsanslag

			Förslag till	lefvande riksstat:
Anvisuing i kontant	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag	Summa
Friheter och kyrkotionde	Ersättningar

		Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.
Transport	4,754,252	_	53,820	_	342,928	_	5,151,000	_
		43,500	—		—		—	43,500	—
		24,417		1,010		1,100		26,527
313,025
75,000	—
95,000	—
15,000	—
20.000	—
518,025	—
25,000	—
4,075,000
40,000	—
30,000	—
75,000	—	4,763,025	_		—		—	4,763,025	—
		392,475	—	—	—		—	392,475	—
		37,150	—		—		—	37,150	—
		494,975	—		—		—	494,975	—
		103,500	—		—		—	103,500	—
		12,000	—		—		—	12,000	—
		32,741	—	700	—	—	—	33,441	—
		8,250	—		—		—	8,250	—
50.500	—
1,000:	—	51,500	_		—		—	51,500	—
		7,700	—		—	—	—	7,700	—
		145,000	—		—		—	145,000	—
		3,000	—		—		—	3,000	—
		8,250	—		—		—	8,250	—
Transport	10,881,735	—	55,530	—	344,028	—	11,281,293	—

200

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1892 års riksstat anslår:

Anvisning i kontant	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag	Summa
Friheter och kyrkotionde	Ersättningar
Kronor	Ö	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.
9,759,572	36	55,530		344,028		10,159,130	36
44,980						44,980
28,750	—	—	—	—	—	28,750	—
61,300						61,300
44,900	—		—		—	44,900	—
67,550 1						67,550
250,150				—	—	250,150	—-
9,564						9,564
75,000	—		—	—	—	75,000
42,061	—	4,360	—		—	46,421	—
900,000	—	—	—	—	—	- 900,000	—
78,000	—		—	—	—	78,000	—
2,750	—	—	—	—	—	2,750
28,380	—	—	—	—	—	28,380
25,000	—		—	—	—	25,000
6,528	—	193,300	—	170,000	—	369,828
24,000						24,000
80,000	—	—				80,000
1,500			—		—	1,500	_
23,078	64				—	23,078	64
15,000			_			15,000	—
a 11,568,064		253,190	\|—	\| 514,028	\|—	12,335,282

Vetenskapsakademien (deraf 16,000 kronor reservationsMinskas
dels med de till expenser vid naturhistoriska
dels med anslaget till meteorologiska centralreservalionsanslag)
........................................

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien (deraf 450

Nuvarande belopp .........................................................

Ökas å anslaget för underhåll och fortsättning af inred kabinett

med ...........................................................

Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne reservations Musikaliska

akademien .....................................................

Naturhistoriska riksmuseum. Nuvarande belopp ............

Ökas med de förut under anslaget till vetenskaps beviljade

medel ......................................................

Meteorologiska centralanstalten (deraf 16,000 kronor reserva(Förut
under anslaget till Vetenskapsakademien.)
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Till befrämjande af döfstummeundervisningen, förslags Institutet

för blinda .....................................................

Fattigvården i Stockholm och landsorten...........................

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag...........................

Lasaretts underhåll...........................................................

Hospitals underhåll, förslagsanslag....................................

Stora barnhuset i Stockholm...........................................

Frimurarebarnhuset...........................................................

Barnhusen i landsorterna ..................................................

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, förslagsanslag ...

Kyrkors underhåll. Nuvarande anvisning i kontant.........

Ökas med ..................................................................

hvaremot anslaget till »Ersättningar» minskas med
Resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande,

Alderstillägg, förslagsanslag .............................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ...............

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in., förslagsanslag.

Ökas för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med
Extra utgifter, reservationsanslag......................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

201

anslag). Nuvarande belopp ......................

riksmuseum beviljade medel ......... 7,470:

anstalten (deraf 16,000 kronor
................................................... 25,050: -

kronor reservationsanslag).

ningen i statens historiska museum och mynt -

anslag å tillhopa 21,400 kronor).

akademien uppförda, till expenser vid museet

tionsanslag) [nytt]
anslag ................

600 kronor.

reservationsanslag...

Nuvarande belopp .............

Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i kontant	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag	Summa
Friheter och kyrkotionde	Ersättningar
Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.
10,881,735	—	55,530	—	344,0 28	—	11,281,293	—
12,460	—		—		—	12,460	—
29,450						29,450
61,300	—		—	—	—	61,300	—
44,900	—		—	—	—	44,900	—
75,020						75,020
25,050	—					25,050
250,150						250,150
9,564	—	—	—		—	9,564	—
75,000	—	—	—		—	75,000	—
42,061	—	4,360	—		—	46,421	—
900,000	—		—		—	900,000	—
78,000	—		—		—	78,000	—
2,750	—		—		—	2,750	—
28,380	—		—		—	28,380	—
25,000	—	—	—		—	25,000	—
7,528	—	193,300	—	169,400	—	370,228	—
24,000			_		_	24,000	—
80,000	—		—		—	80,000	—
1,500			—			1,500	—
23,098					_	23,098
15,000			—			15,000	_
12,691,946	-	\| 253,190		513,428	!-	\| 13,458,564

Transport
44,980: •

32,520: —

28,750:

700:

67,550:

7,470:

200,000:

50,150:

6,528:

1,000:

Summa

Bill. till Riksd. Prat. 189''2. 4 Sand. 1 Afd. 7 Raft.

202

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Åttonde hufvudtitel.

	Ecklesiastikdepartementet.		Kronor	Ö.

	Riksarkivet:
Till	fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet af sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia ..........................................................................	3,000: —
2>	fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter» m. m. ...	1,500: —	4,500	—
	Kongl. biblioteket:
Till	bestridande af den med elektrisk belysning i dess för-stuga, kapprum, låneexpedition och läsesal förenade drift-kostnad ...........................................................................	500: —
»	arfvoden åt extra ordinarie tjensteman och vaktbetjening för särskild eftermiddagstjenstgöring, då kongl. biblioteket
	å sådan tid hålles öppet ...............................................	1,000: —	1,500	—
	Nationalmuseum:
Till	vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar ...............................................................	4,000: —
»	förändrad inredning af de s. k. alkovrummen m. m. i nationalmuseibyggnadens öfre våning och till fullstän-digande af brandbottnarne i samma våning.....................	7,500: —	11,500
	Lifrustkanunaren:
För	tillsyn, underhåll och vård af samlingarna m. in...............		5,800	—
		Transport	23,300	—

Stat utskottets Utlåtande N:o 9,

203

			Kronor	Ö.
		Transport	23,300	—
	Domkapitlens expeditioner:
För	tillfällig löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa expeditioner .........	3,716	—
	Universiteten:
Till	det språkvetenskapliga seminariet i Upsala .....................	3,000: —
	» » »i Lund ......................	2,950: —
	» matematiska » i Upsala ....................	1,500: —
»	» » »i Lund ..................	1,500: —
»	aflöning åt laboratorn i experimentel fysik och obser-
	vatom i astronomi vid universitetet i Upsala, 8,000 kronor
	för hvardera befattningen...........................................	6,000: —
	lärare i tyska, franska och engelska språken vid univer-
	sitetet i Upsala ......................................................	6,000: —
	arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universitets-
	biblioteket i Upsala ............................................	2,500: —
»	mineralogisk-geologiska institutionen i Upsala:
	för inköp af kristallmodeller och preparat...... 2,200: —
	» » » kartor och litteratur.................. 3,000: —
	» fullbordandet af institutionens inredning
	med mikroskopbord, montrer, skåp m. m. 5,000: —	10,200: —
	nya byggnader vid botaniska institutionen i Upsala .	30,000: —
»	aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska
	fakulteten vid universitetet i Lund............	4,000: —
»	lärare i tyska, franska och engelska språken vid univer-
	sitetet i Lund............................................	6,000: —
»	särskildt arfvode åt docenten vid universitetet i Lund
	Sven Söderberg ....................................................	2,000: —
»	personligt lönetillägg åt vice bibliotekarien vid univer-
	sitetsbiblioteket i Lund August Jakob Theodor Palm ..	500: —
»	personligt lönetillägg åt akademikamreraren i Lund Oscar
	Gerhard Regnell.............................	750: —
	arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i
	Lund ..................................................	1,500: —
»	arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska institu-
	tionen i Lund......................	500: —
För	arbetets uppehållande vid patologiska institutionen i Lund	500: —	79,400
		Transport	106,416 \|	-1

204

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

			Kronor	Ö.
		Transport	106,416	—
	Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
Till	arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologiska klinik ..............................................................................	900: —
	arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska labora-torium ..............................................................................	900: —
	en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn..................................................................	1,800: —
»	en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm ..................	2,800: —
	utförande af teckningar i vetenskapliga ändamål vid institutet..........................................................................	1,500: —
»	inredning af ett laboratorium för institutets medicinska klinik och anskaffande för detsamma af erforderliga in-
	strument och apparater ...................................................	10,000: —
För	om- och tillbyggnad af den åt institutets patologiskt-anatomiska och kemiska institutioner in. m. upplåtna byggnad samt till de nya lägenheternas inredning m. m.	25,000: —	42,900
	Allmänna läroverken:
Till	arfvoden åt extra lärare..................................................		70,000	—
	Högre lärarinneseminarium:
Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid seminariet ...	4,000: -
För	fortsatt uppehållande af den valfria fjerde årskursen vid seminariet ........................................................................	3,000: —
»	beredande af undervisning i huslig ekonomi ..................	5,000: —	12,000	—
	Folkun dervisnin gen:
Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärare-
	seminarierna samt till arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier..............................................................	33,300: —
För	anordnande af undervisning i slöjd vid folkskolelärare-seminariet i Yexiö...........................................................	1,500: —
Till	understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folk-högskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel ..................	15,000: —	49,800	_
		Transport	281,116 \|—

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

205

			Kronor	Ö.
		Transport	281,116	—
	De tekniska läroverken:
Till	arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik vid tekniska högskolan .....................................................	2,000: —
»	elektrotekniska apparater och laborationer vid samma hög-skola.................................................................................	1,200: —
»	utvidgning af undervisningen vid tekniska högskolan:
»	åtskilliga förändringar och inredningsarbete inom högskolans lokaler................................. 17,250: —
»	diverse vid undervisningen erforderlig materiel 9,850: —
»	förstärkning af undervisningen vid högskolan under läroåret 1892—1893 samt höstterminen
	1893 ............................................................ 15,800: —
»	hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi för tiden från den 1 april 1893 till årets slut 600: —	43,500: —
»	understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till be-stridande af kostnader för deras inspektion ....................	35,000: —	81,700
	Medicinalstyrelsen med dithörande stater:
Till	arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper .........	1,200: —
»	uppehållande af en poliklinik för tandsjukdomar ............	4,000: —	5,200	—
	Vetenskapsakademien:
Till	vidtagande af åtgärder mot eldfara i statens andel af akademiens hus .................................................................		10,300	—
	Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:
Till	arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och vården af de under akademiens inseende stälda sam-
	lingar samt till aflöning åt vaktbetjening........................	4,000: —
»	undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn-lemningar m. m.............................................................	3,200: —
5>	utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m.	2,000: —	9,200
	Akademien för de fria konsterna:
Till	om- och nybyggnad af akademiens hus.............................		175,000	—
		Transport	\| 562,516	—

20G

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Naturhistoriska riksmuseum:

Till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning
för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden
derstädes och till bestridande af andra med arbetena vid

afdelningen förenade utgifter ..........................................

» vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska
samling ............................................

Transport

2,000:

2,800:

Meteorologiska centralanstalten:

Till anordnande af väderleksmeddelanden om eftermiddagarne

under månaderna juli—september....................................

Bidrag till bestridande af vissa utgifter för väderlekstelegram

in. m.

3,500:

2.200:

Undervisningen för döfstumma och blinda:

Till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter för

öfveråriga döfstumma...................................................... 49,200

» blindskolan i Vexiö ........................................................ 11,000

» handtverksskolan i Kristinehamn för blinda..................... 10,000

» tryckning af blindskrifter ................................................ 2,500

» understöd åt blindlärareelever......................................... 1,200

Kronor

Hospitalsvården :

Till fullbordande af arbetena å hospitalet i Piteå.................. 270,000:

» uppförande vid Lunds asyl af en nybyggnad för vård af

obotligt sinnessjuka qvinnor............................................. 150,000: _

» understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske........................ 14,000: —

Kyrkorestaurering:

Till fortsättande af restaureringsarbetet å Vadstena klosterkyrka
...............................................................................

Diverse anslag:

Till svenska fornskriftssällskapet.............................................

» beredande af religionsvård åt svenske sjömän in. fl. i utländska
hamnar................................

2,000:

10,000:

562,516

4,800

5,700

73,900

434,200

40,000

Transport 12,000: — 1,121,116

Statsutskottets Utlåtande N;o 9.

207

			Kronor	Ö.
	Transport	12,000: —	1,121,116
Iill två kontrakt sadjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt	4,000: —
»	stipendier för teologie studerande............................	1,500: —
»	nordiska museet.........................	25,000: —
	understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt

	folklif» .................................	3,150: —
»	understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Acta mathematica» ..........................
4,000: —
»	understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som an-anordna föreläsningskurser för arbetsklassen..............
20,000: —
»	fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i norra Sverige samt underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationer

	m. ra..........................................................	11,500: —
»	ersättning för belopp, som af statskontoret förskottsvis utbetalts....................................
39,951: —
»	bestridande af kostnader för Sveriges deltagande i den historiskt-amerikanska utställning, som till firande af

	Amerikas upptäckt för fyra hundra år sedan kommer att innevarande år hållas i Madrid.......................................	7,500: —	128,601
		Summa	1,249,717	—

I ''V A '' ''.''.fr

UjiJJ - 0‘^/,

iföl» :»

■ Hi 1 1- > •

■Oi •

v,l-0 ’ ■ . ) •. V, , '' •.. -

/.• r- - •

• 1 - ■ . .1,- / i

!-b''/ii-:n...-'' ij.-v ''t

rt :h:''t •*

. j,r ''T; :

yj> p-.yUt:

/Sill .

MO?

fv ■

i.:. iri

•; f ■! ).J(TV!

• • ’ » ‘»i i i''

• 7 . ■; : ■ ''

• tt. I njs-:.!*-''

i i L'' i -

TABELLER

ANGÅENDE

ALLMÄNNA LÄROVERKEN.

Bill. till Rikta. Prot. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft.

‘27

4 \ ; r ■*'' '' f • ''* . •; £ : .* < K''1

*'' $ *

J ?

i *

Ä. -i* -*-

/’ T V

i -

Statsutskottets Utlåtande N:o t).

211

Tab. I.

Fördelning af kontanta anslaget till de allmänna läroverken enligt

staten för år 1892.

A. Ordinarie anslag.

Till löner och ålderstillägg.......................

» arfvoden åt bibliotekarier m. m.......

» skrifbiträden åt rektorer ..................

» djeknepenningeersättning, ej inräknad
i kontanta lönebeloppen till lärarne
» ersättning för förlorad helgonskyld...
» arfvoden åt extra och vikarierande
lärare samt för oförutsedda behof ...
» extra arfvoden åt gymnastiklärare,
anskaffande af ammunition för målskjutning
m.-m..................................

» praktisk utbildning af blifvande lärare

vid de allmänna läroverken...............

» extra arfvoden åt teckningslärare.....

» resestipendier åt lärare i främmande

lefvande språk....................................

» reseunderstöd åt lärare vid de allmänna
läroverken, särskildt vid de
läroverk, der profårskurs är inrättad

....................kr. 2,649,001:93

kr. 7,000: —

» 12,000: —

» 4,307:10

» 2,644:33

» 135,000:-

» 34,000: —

» 20,500: —
» 28,000: —

» 6,000: —

4,000:— > 253,451:43 kr. 2,902,453:36

B. Extra ordinarie anslag:

Till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna

läroverken och pedagogierna ............................. kr. 345,725: —

» arfvoden åt extra lärare vid de allmänna läroverken » 40,000: —

» arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare

vid de allmänna läroverken...................................... » 60,000: — » 445,725:—

Sungna kr. 3,348,178:36

212

Statsutskottets Utlåtande N:o t).

Tab. II.

Fördelning af kontanta anslaget till de allmänna läroverken enligt
den af utskottet föreslagna staten för år 1898.

A. Ordinarie anslag.

Till löner ..................................................

» ålderstillägg ......................................

s> arfvoden åt skolläkare ............... kr.

» arfvoden åt bibliotekarier in. m. »

» skrifbiträden åt rektorer............ »

» djeknepenningeersättning, ej inräknad
i kontanta lönebeloppen

till lärarne ................................. »

» ersättning för förlorad helgonskyld
.......................................... »

» arfvoden åt extra och vikarierande
lärare samt för oförutsedda behof »

» extra arfvoden åt gymnastiklärare,
anskaffande af ammunition

för målskjutning m. m............. »

» praktisk utbildning af blifvande
lärare vid de allmänna läroverken »

» extra arfvoden åt teckningslärare »

» resestipendier åt lärare i främmande
lefvande språk ...........:... s»

» reseunderstöd åt lärare vid de
allmänna läroverken, särskild! vid
de läroverk, der profårskurs är
inrättad ..................................... »

............... kr. 2,505,500: —

............ > 786,500: —

7,550: —

7,000: —

12,000: —

4,307:10
2,644: 33
80,000: —

34,000: —

20,500: —
28,000: -

6,000: —

4,000:— » 206,001:43 kr. 3,498,001:43

B. Extra ordinarie anslag.

Till arfvoden åt extra lärare..................................................................... » 70,000: —

Summa kr. 3,568,001:43

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

213

Föreslagen normalstat:

A. Vid de högre allmänna läroverken:

35	Rektorer............	a	kr. 5,000	— kr.	175,000
207	Lektorer............	å	»	3,500	- »	724,500
372	Adjunkter.........	ä	»	2,500	- »	930,000
35	Musiklärare......	å	»	1,000	- »	35,000
35	Gymnastiklärare	a		1,200	- »	42,000
7	Teckningslärare	ä	»	2,000	- »	14,000
7	D:o	å	»	1,500	- »	10,500
21	D:o	å	»	1,200	- »	25,200

B. Vid de femklassiga allmänna läroverken
:

3 Rektor er (i Stockholm)
............... å kr. 4,500: — kr. 13,500: —

20 Rektorer............ å » 4,000: — » 80,000: —

120 Adjunkter......... å » 2,500: —- » 300,000: —

23 Musiklärare ...... ä » 500: — » 11,500: —

22 Gymnastiklärare ä » 600: —- » 13,200: —

23 Teckningslärare ä » 600: — » 13,800: — » 432,000:

Nuvarande stat:

C. Vid de treklassiga allmänna läroverken
:

17 Rektorer............ ä kr. 3,000: — kr. 51,000: —

34 Kolleger............ ä » 1,500: — » 51,000: —

17 Musiklärare...... ä » 300: — » 5,100: —

17 Gymnastiklärare å » 300: — » 5,100: —

17 Teckningslärare å » 300: — » 5,100: — » 117,300:

Tab. III.

kr. 2,505,500: —

214

Stats utskottets Utlåtande N:o !).

Tab. IV.

De nuvarande lärarnes ålderstillägg för år 1898 enligt den af

utskottet föreslagna staten:

A. Vid de högre allmänna	läroverken:
17 Rektorer.............	. cl	kr.	500	_	kr.	8,500
37 Lektorer.............	. å	»	500	—	»	18,500
44 D:o .............	. å	»	1,000	—	»	44,000
93 D:o ..............	. å	»	1,500	—	»	139,500
65 Adjunkter...........	. å	»	500	—	»	32,500
78 I):o ..........	. a	»	1,000	—	»	78,000
178 D:o ..........	. å	»	1,500	—	»	267,000
5 Musiklärare.......	. å	»	200	—	»	1,000
22 D:o ........	. å	»	400	—	»	8,800
5 Gymnastiklärare.	. å	»	200	—	»	1,000
19 D:o	. å	»	400	—	»	7,600
4 Teckningslärare .	. å	»	200	—	»	800
2 D:o	. å	»	250	—	»	500
12 D:o	. å	»	400	—	»	4,800
8 D:o	. å	»	500	—	»	4,000

B. Vid de femklassiga allmänna
läroverken:

8 Rektorer.........	..... a	kr.	500: — kr.	4,000: —
18 Adjunkter......	..... ä	»	500: — »	9,000: —
31 D:o ......	..... å	»	1,000: — »	31,000: —
59 D:o .....	..... å	»	1,500: — »	88,500: — »

C. Vid de treklassiga allmänna
läroverken:

7 Rektorer.

4 Kolleger.

5 » .

6 »

9 »

å	kr. 500:	— kr.	3,500
å	» 500:	- »	2,000
å	» 1,000:	- »	5,000
å	j> 1,500:	- »	9,000
å	» 2,000:	- »	18,000

37,500: — kr. 786,500: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

215

Tab. V.

Beräkning af till statsverket ingående afgifter för lärjungar vid

A. de högre allmänna läroverken:

i klasserna 1, 2 och 3 af 4,372 lär -

jungar ä 20 kr.............................. kr. 87,440: —

. efter afdrag af 25 % ....................... » 21,860: —

i klasserna 4 och 5 af 2,906 lärjungar
a 40 kr............................;....... » 116,240: —

efter afdrag af 25 0j0........................ » 29,060: —

i klasserna 6 och 7 af 3,461 lärjungar
ä 60 kr............................. » 207,660: —

efter afdrag af 25 %........................ » 51,915: —

kr.

65,580: —

87,180: —

155,745: —

B. de femklassiga läroverken:

i klasserna 1, 2 och 3 af 1,846 lärjungar
ä 20 kr.............................

efter afdrag af 25 %........................

i klasserna 4 och 5 af 809 lärjungar

ä 40 kr.........................................

efter afdrag af 25 °J0.......................

36,920: —

9.230: — > 27,690: —

32,360: —

8,090: — » 24,270: —

Summa kr. 360,465: —

Afdrag för möjlig minskning af lärjungeantalet

10 % ............................................................................. > 36,046: 50

Beräknad inkomst af terminsafgifter vid de högre

och femklassiga läroverken....................................... kr. 324,418: 50

eller i rundt tal........................................ » 324,000: —

Anm. Antalet lärjungar, beräknadt i medeltal för höstterminerna 1887—1891.