Statsutskottets Utlåtande Nio SO (Utlåtande 1897:Su80 su)

Statsutskottets Utlåtande Nio SO.

Änmnn/1 -j/if ifjt PieAnUinu-. i:t å cibunn :;M>

.''/Itisnt ! i i r •(:»!(•» ihiirouUo/b. In ••

i .igno/l Insy fl !t>fir> frinriM t in it.1;:: ‘<;i >i in I

.•ftflfitRiirjd f''>-till- •{i; 1 .7 fj f., »i r-! >■ f ■''-''ffril i f>! ih:

It- fiol U''»iti>,o<|u''(«[ ''V.fliU .li‘flo/1 Mi:

N:o 80

'' '' i rigl; / I s''l

Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1897, kl. 9 e. m.

i''i/ u ;ur>

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
godkännande af ett med Malmö stad ingånget aftal rn. m.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
land tförs var särenden för den 12 februari innevarande år har Kongl. Maj:t
i en samma dag aflåten, till statsutskottet remitterad proposition (n:o 52) föreslagit
Riksdagen att för dess del godkänna ett emellan arméförvaltningens
fortifikationsdepartement, å Kongl. Maj:ts och kronans, samt Malmö stads
drätselkammare, å stadens vägnar, ingånget, i statsrådsprotokollet närmare
omförmäldt aftal angående framdragande af en gata till det nya kasernetablissementet
för Kronprinsens husarregemente m. m., äfvensom medgifva,
det Kongl. Maj:t måtte vidtaga sådana smärre utbyten mellan den
till Engeströmska lyckan vid Malmö hörande mark och angränsande områden,
som af Kongl. Maj:t måtte finnas erforderliga.

1 åberopade statsrådsprotokollet meddelas, hurusom Kongl. Maj:t i
proposition den 9 mars 1894, om anslag till nya kasernetablissement m. in.,
föreslagit Riksdagen, bland annat, dels att medgifva, att Kronprinsens
husarregementes nuvarande kasern, stall och ridhus samt vakt- och sjukhusbyggnader
med tillhörande tomter äfvensom öfriga med grön färg å en
vid statsrådsprotokollet för den 1 februari 1889 bilagd karta utmärkta,

Statsutskottets Utlåtande N:o SO.

kronan tillhöriga områden i Malmö stad, med undantag endast af de med
bokstäfverna A och A 1 å kartan betecknade, invid citadellets inre vallgraf
belägna egofigurer, måtte få försäljas för 498,000 kronor och vissa
andra vilkor, äfvensom att i köpslutet om nämnda tomter måtte få anses
inbegripna jemväl sådana möjligen icke särskild! omnämnda delar af den
egentliga stadens fästningsverk å norra fronten, norra glacisen samt bastionerna
Nyköping och Norrköping, som enligt 1805 års raseringsplan
blifvit Kongl. Maj:t och kronan förbehållna och icke sedermera med full
eganderätt till staden Malmö afträdts, äfvensom samtliga de försålda områdena
tillhörande kanaler och grafvar, och dels att till landtförsvaret måtte
upplåtas den så kallade Engeströmska lyckan vid Malmö för att användas
till tomt för Kronprinsens husarregementes blifvande nya etablissement i
Malmö, med Kongl. Maj:t dervid förbehållen rättighet att vidtaga sådana
smärre utbyten af de denna lycka tillhöriga områden, som kunde erfordras
för att bringa etablisseinentet i omedelbar beröring med den invid detsamma
af Malmö stad anlagda väg.

I skrifvelse den 9 maj 1894 hade Riksdagen anmält sitt beslut i
denna jemte flere andra kasernbyggnadsfrågor, och framginge af denna
skrifvelse, att Kongl. Maj:ts omförmälda proposition blifvit, så vidt den
anginge försäljning af Malmö-tointerna och upplåtelse till landtförsvaret af
Engeströmska lyckan, af Riksdagen bifallen. Riksdagens skrifvelse hade
dock icke innehållit något yttrande i fråga om det af Kongl. Maj:t framstälda
förslaget om rätt att vidtaga smärre erforderliga utbyten af de
nämnda lycka tillhöriga områdena. Deremot hade Riksdagens skrifvelse
innehållit en anhållan, att Kongl. Maj:t måtte vid förläggande af hela
Kronprinsens husarregemente till Malmö fästa det vilkor, att staden skulle,
i aflösen för densamma åliggande inqvarteringsbörda, såsom bidrag till nytt
kasernetablissement för regementet erlägga ett visst angifvet belopp.

Med anledning häraf och sedan Malmö stadsfullmägtige i skrifvelse
till Kongl. Maj:t den 10 augusti 1894 förklarat sig villiga att erlägga det
af Riksdagen ifrågasatta beloppet, hade Kongl. Maj:t den 1 oktober 1894
förordnat, bland annat, att nytt kasernetablissement för regementet skulle,
så fort ske kunde, uppföras å den så kallade Engeströmska lyckan invid
Malmö, samt att regementet skulle, i den män det nya etablisseinentet blefve
färdigt, i sin helhet förläggas till nämnda stad, hvarjemte Kongl. Maj:t åt
arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet uppdragit, bland annat, att
vidtaga erforderliga åtgärder för bringande till verkställighet af de utaf
Malmö stad gjorda utfästelserna och den till staden beslutade försäljningen
af byggnader och tomter i Malmö.

Statsutskottets Utlåtande N:o 80.

Till fullgörande af detta uppdrag hade arméförvaltningen med
skrifvelse den 31 juli 1895 till Kongl. Maj:t öfverlemnat. ett, under förbehåll
af Kongl. Maj:ts godkännande, af förvaltningen med drätselkammaren i
Malmö träffadt aftal, hvilket dock, enligt hvad förvaltningen dervid anmält,
icke innefattade andra förpligtelser å stadens sida än dem, hvartill staden
i sina till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse!'' den 7 mars 1887, den 29 mars
1888 och den 10 augusti 1890 förbundit sig. Underhandlingar hade
visserligen, tillkännagåfve förvaltningen, inledts om vissa andra medgifvanden
från stadens sida, som förvaltningen funnit önskvärda, men
dessa underhandlingar hade då ännu icke kunnat bringas till slut; och
hade förvaltningen förklarat sig ämna framdeles inkomma med den framställning,
hvartill berörda underhandlingar kunde föranleda.

Sedan Kongl. Maj:t, efter fångvårdsstyrelsens hörande, den 7 november
1895 funnit godt godkänna det mellan arméförvaltningen och drätselkammaren
sålunda träffade aftalet, hade arméförvaltningen med skrifvelse
den 8 april nästlidet år till Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemnat ett emellan
förvaltningen samt Malmö stads drätselkammare under förbehåll af Kongl.
Maj:ts godkännande ingånget ytterligare aftal, hvilket aftal vore af följande
lydelse:

»Såsom tillägg till det emellan kongl. arméförvaltningens fortifika»tionsdeparteinent,
å Kongl. Maj:ts och kronans, samt Malmö stads drätsel»kammare,
å stadens vägnar, ingångna, och af Kongl. Maj:t den 7 november
1895 godkända kontrakt rörande försäljande till samma stad af
»vissa kronans fastigheter och byggnader in. in., samt om uppförande
»å den så kallade Engeströmska lyckan af ett nytt kasernetablissement
»för Kronprinsens husarregemente, har mellan bemälda departement och
»Malmö stads drätselkammare, under förbehåll af Kongl. Maj:ts nådiga
»fastställelse, ingåtts följande öfverenskommelse rörande åtskilliga frågor
»och förhållanden, hvilka stå i beröring med nämnda kontrakt, men sär»skildt
behöfva ordnas.

»l:o. Malmö stad förbinder sig:

»a) att vid tiden för fullbordandet af nämnda kasernetablissement
»hafva fullbordat Regementsgatan ända fram till den s. k. Mariedalsvägen,
»som i vester angränsar Engeströmska lyckan;

»b) att till det nya kasernetablissementet utsträcka stadens gas- och
»vattenledningar samt derstädes tillhandahålla kronan gas och vatten efter
»samma taxa, som för innevånarne inom staden är eller kan blifva allmänt
gällande;

Statsutskottets Utlåtande N:o 80.

»c) att för Kronprinsens husarregementes utryckning till eller från
»kronans exercisfält å vestra betesmarken, i fullt trafikabelt skick underhålla
den del af så kallade Mariedalsvägen, som är belägen mellan platsen
»för det nya husaretablissementet och Rönneholmsvägen, intill dess att
»annan lämplig väg för sådant ändamål upplåtes;

»Härförutom medgifver staden:

»d) att kronan får afgiftsfritt framdraga det nya kasernetablissemen»tets
afloppsledningar å staden tillhörig eller af staden disponerad jord, der
»sådant lämpligast kan ske, efter drätselkammarens anvisning;

»e) att Kronprinsens husarregemente äfven efter fullbordande af det
»nya kasernetablissementet å Engeströmska lyckau får afgiftsfritt begagna
»den nuvarande skjutbanan å östra hamnområdet till ett år efter skedd
»uppsägning, som från stadens sida verkställes hos kongl. arméförvaltnin»gens
fortifikationsdepartement;

»f) att de till Kronprinsens husarregemente hörande sjuka, hvilka
»icke kunna vårdas inom det nya kasernetablissementets sjuklokaler, få, så
»vidt utrymmet tillåter, å stadens allmänna sjukhus intagas och vårdas
»mot enahanda afgifter, som för stadens egna innevånare äro bestämda;

»g) att kongl. fångvårdsstyrelsen får, äfven efter afträdandet af den
»till staden försålda citadellsmarken, till sex månader efter hos kongl. fång»vårdsstyrelsen
verkstäld uppsägning, afgiftsfritt förfoga öfver den, å förste
»landtmätaren G. Gustafssons år 1878 upprättade karta, med n:o 15 be»tecknade
egofiguren å citadell et, å hvilken en del Malmö straffängelse till»hörande
byggnader äro uppförda, med skyldighet dock för kongl. fång»vårdsstyrelsen
att sex månader efter uppsägningstidens utgång hafva bort»fört
byggnaderna;

»h) att genom egoutbyte af lika stor areal reglera gränsen mellan
»de försålda och de kronan bibehållna delarne af citadellsmarken, på sätt
»en å bifogade planritning öfver citadellet och marken deromkring med
»grönt uppdragen linie utvisar.

»2:o. Kongl. Maj:t och kronan öfverlåter till Malmö stad:

»a) all den rätt kronan eger såväl till de områden af Malmö citadell,
»hvilka genom Kongl. Maj:ts nådiga bref den 20 april 1876 och den 13
»juli 1883 blifvit upplåtna åt Malmö—Ystads jernvägsaktiebolag och å
»ofvan åberopade 1878 års karta öfver samma citadell äro utmärkta med
»n:is 51, 52, 58 och 60, som till stranden, vattnet eller uti vattnet verk»stälda
utfyllningar, hvilka angränsa nämnda områden, äfvensom till den
»väg, som längs yttre kanten af citadellets hufvudgraf framgår innanför
Bill. till Riksd. Prot. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 57 lläft. 3

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 80.

»ofvannämnda åt Malmö—Ystads jernvägsbolag upplåtna tomter; dock med
»kronan förbehållen rätt till fri utfartsväg mot vester från de kronan be»hållna
delarne af citadellet, antingen till sistnämnda väg eller annan all»män
väg, som kan komma att aflösa denna; och

»b) all kronans möjligen ännu egande rätt till citadellets grafvar
»utanför den röda linie, som är utmärkt å den vid stadsfullmägtiges under»dåniga
skrifvelse af den 29 mars 1888 bilagda plan III.

»Denna öfverenskommelse träder i kraft, så snart Kongl. Maj:ts
»nådiga godkännande deraf vunnits.

»Malmö den 22 april 1896.

A drätselkammarens vägnar:»

(N amnunderskrifter).

I fråga om de särskilda bestämmelserna i detta aftal hade, enligt
hvad i åberopade statsrådsprotokollet vidare upplyses, arméförvaltningen
anfört följande.

Staden hade icke, enligt dess af Riksdagen godkända anbud, åtagit
sig att iordningställa den nya s. k. Regementsgatan längre än till den
intill Malmö—Ystads jernväg gränsande Engeströmska lyckan, och om
staden, som icke egde den mark, hvaröfver gatans återstående del skulle
framdragas, icke velat ordna densamma framför kasernetablissementet, hade
kronan utan tvifvel nödgats bekosta iordningställandet af södra hälften af
denna breda gata utanför kaserntomten, hvadan det uppenbarligen vore en
stor fördel för kronan, att staden nu åtagit sig detta.

Då staden icke i sina af Riksdagen pröfvade anbud åtagit sig att
kostnadsfritt intill kaserntomtens gräns framdraga gas- och vattenledningar,
hade staden i det föregående aftalet icke kunnat dertill förbindas; men då
staden nu frivilligt åtagit sig detta och derjemte att tillhandahålla regementet
gas och vatten efter samma taxa, som för invånarne i staden vore
eller kunde blifva allmänt gällande, innebure detta en väsentlig fördel för
kronan, hvilket ock gälde om stadens medgifvande att afloppsledningarne
från etablissernentet finge afgiftsfritt framdragas å staden tillhörig eller af

Statsutskottets Utlåtande N:o 80.

staden disponerad jord, der sådant lämpligast kunde ske, samt om dess
åtagande att i fullt trafikabelt skick underhålla den utmed kaserntomtens
vestra sida löpande Mariedalsvägen.

Enligt det förut ingångna aftalet komme stadens skyldighet att upplåta
skjutplats åt regementet att upphöra, när det gamla kasernetablissementet
blefve till staden öfverlemnadt, hvadan en ny, ändamålsenlig skjutbana
borde åt regementet anskaffas, helst på andra sidan Limhamn; men
då en sådan antagligen icke kunde komma till stånd, innan regementet
inflyttade i sitt nya etablissement, hade staden nu medgifva, att regementet
Ange tills vidare begagna den nuvarande skjutbanan å östra hamnområdet
till ett år efter skedd uppsägning. Då vidare den för det nya
etablissementet anslagna byggnadssumman icke medgåfve uppförandet af
någon särskild sjukhusbyggnad, samt garnisonens gamla sjukhus inginge i
försäljningen till staden, hade det varit af vigt att utverka tillstånd dertill,
att sådana regementets sjuke, hvilka icke kunde vårdas inom etablissementets
sjuklokaler, finge emottagas till vård å stadens allmänna sjukhus,
hvartill staden nu lemnat medgifvande; och som staden icke velat tillösa
sig vissa, inom citadellet belägna, centralfängelset tillhöriga byggnader,
hade dessa från försäljningen till staden undantag^, i följd hvaraf staden
kunde, sedan densamma tillträdt tomten, hvarå byggnaderna voro belägna,
fordra dessas borttagande. Men då, enligt hvad upplyst blifvit, dessa
byggnader kunde under någon tid blifva för centralfängelset behöfliga,
hade enligt nu föreliggande aftal öfverenskommits, att fångvårdsstyrelsen
finge, efter markens afträdande, till sex månader efter skedd uppsägning
afgiftsfritt förfoga öfver tomten i fråga.

Vidare hade förvaltningen erinrat, att då kronan komme att af marken
mellan citadellets yttre och inre grafvar bibehålla ofvan omförmälda
med A och A 1 betecknade områden, innehållande i areal omkring 1 samt
lVs tunnland, men det visat sig önskligt, att erhålla förbindelseväg mellan
dessa båda områden, så hade staden nu förklarat sig villig att genom egoutbyte
reglera gränsen mellan å ena sidan nämnda båda områden och å den
andra de till staden försålda delarna af marken mellan citadellgrafvarna,
på sätt en med grön färg uppdragen linie å en af förvaltningen öfverlemnad
planritning närmare utvisade. Då härigenom den önskade förbindelsen
mellan de båda kronan förbehållna områdena skulle erhållas och en
mera rätlinig gräns för citadellets återstående område äfven vinnas, samt
fångvårdsstyrelsen, enligt hvad arméförvaltningen anmält, förklarat sig
anse den nya gränslinien fördelaktigare än den ursprungliga, hade bestämmelser
derom intagits i det nu föreliggande aftalet med staden.

Statsutskottets Utlåtande N:o 80.

Att staden icke velat ingå på så vigtiga medgifvanden utan Vederlag,
vore ej förvånande; men de å stadens sida framstälda fordringarna vore
dock mycket billiga. I fråga om dessa fordringar, hvilka i aftalet funnes
angifna under 2 a) och b), både förvaltningen anfört följande:

Orsaken till att egotigurerna n:is 51, 52, 58 och 60 icke inbegripits
uti försäljningen till staden af kronans öfriga tomtplatser i Malmö eller
ens dervid till försäljning ifrågasatts vore den* att staden ansett att
desamma genom att upplåtas till Malmö—-Ystads jernvägsaktiebolag blifvit
dettas egendom. Så kunde dock, enligt arméförvaltningens förmenande,
icke vara förhållandet, emedan genom de i aftalet åberopade kongl. brefven
endast dispositionsrätten, men ej sjelfva eganderätten till marken öfverlåtits
till bolaget, hvadan, i händelse jernvägslinien befve flyttad eller bolaget
upplöstes, den upplåtna marken. borde, enligt hvad förvaltningen antoge,
återgå till kronans fria disposition. Och då den lagliga eganderätten
således fortfarande måste anses vara kronan förbehållen, följde dermed
äfven strandrätt eller rätt till vattnet omedelbart derutanför och till deri
verkstälda utfyllningar. Af det strandområde, som ursprungligen tillhört
citadellet, hade emellertid en del genom kongl. bref den 30 maj 1890
upplåtits för framdragande af Malmö—Limhamns jernväg, hvilken del
funnes utmärkt å en af arméförvaltningen öfverlemnad blå-kopia, som tilllika
utvisade, att en stor del af vattenområdet söder om sistnämnda område
vore afsedt att utfyllas, hvilket äfven sedermera blifvit verkstäldt. Genom
inköp af tig. n:is 53, 54 och 55 å 1878 års karta hade staden val erhållit
eganderätt till eu del af citadellets forna strandområde, men ej till
det hela. Men då det vore i hög grad önskvärdt, att hvarje anledning
till framtida tvister med staden om rätt till vissa delar af stranden med
derutanför belägna vattenområde undanröjdes, och detta bäst borde kunna
ske derigenom, att kronans rätt till de åt Malmö—-Ystads jernvägsaktiebolag
upplåtna områdena öfverlätes på staden, ansåge sig förvaltningen
böra tillstyrka bifall till stadens i sådant afseende framstälda anspråk, dock
med vilkor att staden skulle vidkännas den inskränkning i dispositionsrätten,
som blefve en följd af de genom de omnämnda kongl. brefven såväl
åt jernvägsbolaget som för Malmö—Limhamns jernväg meddelade upplåtelsen.
Väl kunde, ansåge förvaltningen, eganderätten till de för Malmö—
Ystads jernväg upplåtna områdena icke sägas vara af något stort värde, då
det icke funnes ringaste sannolikhet för att denna jernväg komme att vare sig
nedläggas eller flyttas, men den vore dock dock så till vida ej utan betydelse
för staden, som denna skulle genom en sådan rätts förvärfvande erhålla
möjlighet att genom öfverenskommelse med jernvägsbolaget kunna reglera
de till detta upplåtna egofigurernas gränser, hvilket vid blifvande nya

Statsutskottets Utlåtande N:o 80.

väganläggningar och tomt,indelningar utan tvifvel blefve behöfligt, och det
uppenbarligen måste vara af vigt för staden att utan fruktan för att behöfva
göra intrång på andras egor kunna utvidga sitt hamnområde så långt
åt vester, som fetaden önskade, samt att kunna reglera dit ledande vägar
och der belägna upplagstomter. För kronan åter hade den med eganderättert
följande strandrätten icke det minsta värde.

Vidkommande punkt 2 b) i aftalet hade arméförvaltningen anfört,
att i enlighet med kongl. bref den 25 februari 1848 afträddes till Malmö
stad med Rikets Ständers samtycke citadellets norra glacis, hvarvid bestämdes,
att gränsen i vester skulle gå rätt på spetsen af bastionen Banér;
men härvid blef det icke bestämdt, huruvida någon del af citadellets hufvudgraf
skulle vara innefattad i öfverlåtelsen, hvarför det närmast måste
antagas, att hela fästningsgrafven på citadellets norra sida stannade i kronans
ego; och äfven om man antoge, att afträdandet af glacisen kunnat
medföra någon rätt för Malmö stad till en del af fästningsgrafven, torde
stadens rätt till denna graf tydligen icke hafva sträckt sig utöfver grafvens
norra hälft sådan den då befann sig, emedan fästningsverken söder om
grafven fortfarande stannade i kronans ego. Ej heller syntes denna gräns
hafva undergått någon förändring genom det med Malmö stad afslutade
kontraktet om försäljning till staden af de uti kongl. propositionen den 9
mars 1894 och Riksdagens skrifvelse den 9 maj samma år omförmälda områden
in. m., med deri intagna bestämmelse, att i köpet skulle anses inbegripna
jemväl sådana möjligen icke särskildt omnämnda delar af den egentliga
stadens fästningsverk å norra fronten, norra glacisen samt bastionerna
Nyköping och Norrköping — begge tillhörande den egentliga stadens fästningsverk
— som enligt 1805 års raseringsplan blifvit kronan förbehållna
och icke sedermera med full eganderätt till staden afträdts, äfvensom samtliga
de försålda områdena tillhörande kanaler och grafvar, emedan å det
utanför den egentliga stadens fästningsverk belägna citadellets norra sida
intet område blifvit försåldt, så att den norra citadellgrafven icke kunde
sägas tillhöra något af de försålda områdena. Visserligen hade stadsfullmägtige
beslutat, att eu med rödt uppdragen linie å en med plan III
utmärkt karta, som åtföljde deras skrifvelse till Kong]. Maj:t den 29 mars
1888 och af hvilken förvaltningen bifogade en blå-kopia, skulle utgöra
gränsen emellan kronans och stadens områden; men denna linies betydelse
såsom gränslinie åt alla sidor syntes icke hafva blifvit af staden tillräckligt
framhållen, hvarför samma linie, ehuru den funnes upptagen å den
karta, som åtföljde den kongl. propositionen i ämnet, icke blef deri särskild
omnämnd. Tvifvelaktigt syntes det förvaltningen derför vara, hvilken
giltighet såsom gränslinie skulle kunna tillerkännas nämnda röda linie, der

Statsutskottets Utlåtande N:o 80.

densamma följde kanterna af citadellets grafvar på norra och delvis på
östra sidan. Hvad som anförts rörande norra citadellgrafven gälde nemligen
äfven om större delen af den östra norr om bron i Vestergatans
förlängning, emedan halfbastionen Nyköping, som vore den vestligaste af
den egentliga stadens bastioner på norra sidan, redan förut öfvergått i stadens
ego och således ej tillhörde de nu (1895) försålda områdena. Gränslinien
borde derför få anses gå så, som en å nyssnämnda karta utmärkt
■prickad röd linie utvisade.

Staden ansåge sig visserligen redan vara egare af all den citadellets
mark, som folie utom den å kartan fulldragna röda linien, och om 1894
års riksdagsbeslut finge så tolkas, kunde eganderätten till ofvan omförmälda,
till jernvägsbolaget upplåtna områden när som helst öfverlåtas till staden.
Men då Kongl. Maj:ts proposition i ämnet uttryckligen angåfve, hvilka
egofigurer som afsågos att till staden försäljas, syntes ett förnyadt hänvändande
till Riksdagen blifva nödvändigt i afseende å de för Malmö—
Ystads jernväg upplåtna områdena samt äfven måhända rörande de inre
hälfterna af norra och nordvestra citadellgrafven.

Förvaltningen, som på sålunda anförda skäl hemstält om Kongl.
Maj:ts godkännande af det ingångna, nu föreliggande aftalet, hade derjemte
anmält, att det funnes ännu en fråga rörande det ifrågavarande nya etablissementet,
som ej kunnat lösas uti det nu öfverlemnade aftalet, nemligen
den om reglering af kaserntomtens norra gräns. Den s. k. Engeströmska
lyckan vore, sade förvaltningen, skild från Regementsgatan genom en, å
en bifogad blå-kopia närmare utmärkt, smal jordremsa, som icke tillhörde
kronan, utan den s. k. Trolleska donationsfonden. Denna jordremsa måste
på ett eller annat sätt förvärfvas af kronan, och meningen vore att erhålla
densamma genom egoutbyte med staden mot en annan remsa iängs kaserntomtens
vestra gräns, afsedd till utvidgning af Mariedalsvägen. Ordnandet
af denna angelägenhet hade dock hittills hindrats deraf, att staden väl
disponerade, men icke egde den Trolleska donationsjorden. Emellertid hade
staden, som för att kunna iordningställa Regementsgatan fram till Mariedalsvägen
måste förvärfva den del af Trolleska donationsjorden, som upptoges
af nämnda gata, redan vidtagit åtgärder för expropriation deraf och
hade äfven för afsigt att i sammanhang dermed expropriera jordremsan
mellan gatan och Engeströmska lyckan. Så snart detta hunnit verkställas,
ämnade förvaltningen till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till lämplig
reglering af norra gränsen för kasernområdet mot utbyte af mark vester
om detsamma, hvarpå staden äfven vore villig ingå.

Statsutskottets Utlåtande N:o 80.

Ifrågavarande aftal syntes, enligt hvad föredragande departementschefen
till statsrådsprotokollet yttrat, vara sådant, att detsamma borde
vinna Kongl. Maj:ts godkännande. De fördelar, som kronan genom detsamma
betingat sig, vore nemligen ingalunda obetydliga, utan tvärtom i
vissa afseenden af ganska stor vigt. Deremot syntes hvad staten skulle
till staden enligt aftalet afstå icke vara af någon afsevärd betydelse för
det allmänna. Den rätt kronan möjligen kunde ega beträffande de områden
af Malmö citadell, som i aftalets punkt 2 a) afsåges, med der utanför
befintligt vatten eller uti vattnet verkstälda utfyllningar, hvilka angränsade
nämnda områden, eller till den i samma punkt omförmälda väg,
syntes icke vara sådan, att densamma någonsin kunde blifva af någon afsevärd
betydelse för kronan att behålla; och enahanda vore förhållandet med
den rätt, kronan ännu syntes eg a till åtminstone viss del af de i punkt
2 b) afsedda citadellgrafvarna.

Emellertid syntes, såsom arméförvaltningen erinrat, Riksdagens samtycke
erfordras i fråga om vissa af de i aftalet ingående bestämmelserna.
Att sådant samtycke erfordrades beträffande det ifrågasatta egoutbytet,
hvarigenom gränsen mellan de kronan förbehållna egoområdena A och A 1,
å ena sidan, och stadens område mellan citadellgrafvarna, å den andra,
skulle på visst sätt förändras, vore otvifvelaktigt. Och äfven i fråga om
de i aftalets punkt 2 a) och b) upptagna bestämmelserna syntes Riksdagens
godkännande böra inhemtas.

Såsom ofvan erinrats, innehölle Kongl. Maj:ts till Riksdagen den 9
mars aflåtna proposition, bland annat, hemställan derom, att Kongl. Maj:t
skulle ega rättighet att vidtaga sådana smärre utbyten af de Engeströmska
lyckan tillhöriga områden, som kunde erfordras för att bringa husarregementets
nya etablissement i omedelbar beröring med den invid detsamma
af Malmö stad anlagda väg. Visserligen syntes det antagligt, att Riksdagen,
som i sin till svar å nämnda proposition den 9 påföljande maj aflåtna
skrifvelse icke yttrat något i anledning af omförmälda hemställan,
icke afsett annat än att berörda rätt skulle Kong]. Maj:t tillkomma; men
då något uttryckligt medgifvande i detta hänseende icke blifvit af Riksdagen
lemnadt, och enligt hvad arméförvaltningen nu anmält utbyte
af mark mellan Engeströmska lyckan och den lyckan angränsande Trolleska
donationsjorden erfordrades, syntes ett förnyadt hänvändande till Riksdagen
i omförmälda hänseende jemväl böra eg a rum.

På grund af hvad sålunda anförts, hemstälde departementschefen,
att Kongl. Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga det förslag förevarande
] »reposition i 11 nefattar.

Statsutskottets Utlåtande N:o 80.

Då utskottet funnit ifrågavarande aftal mellan Kongl. Maj:t ocli
kronan samt Malmö stad vara för statsverket fördelaktigt, och hvad Kongl.
Maj:t i omförmälda proposition vidare föreslagit synts vara af förhållandena
påkalladt, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 8 maj 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Stockholm 1897. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner