Statsutskottets Utlåtande N.-o 9 (Utlåtande 1896:Su9 su)

Statsutskottets Utlåtande N.-o 9.

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 10 april 1896, kl. 10 e. ra.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastik \ departementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Domkapitlens expeditioner.

l:o) I den till Riksdagen den 16 januari innevarande år aflåtna Ang. delning
proposition angående statsverkets tillstånd och behof tiar Kongl. Maj:t Se^t8ands
under åttonde hufvudtiteln föreslagit, dels i punkt 1: [1 o. 30.]

att Riksdagen måtte medgifva, det Vesterbottens och Norrbottens
län från den 1 januari 1897 frånskildes Hernösands stift för att bilda
ett särskildt stift samt att för aflönande af biskop i det nya stiftet af
biskopslöneregleringsfonden användes högst 13,500 kronor årligen;

att för bestridande af kostnaden för aflönande af konsistorienotarie,
amanuens och vaktmästare vid det nya domkapitlet måtte beviljas ett
ordinarie anslag af 5,100 kronor, deraf till notarien 3,000 kronor, till
amanuensen 1,600 kronor samt till vaktmästaren 500 kronor;

att för hyra af lokal och vaktmästarebostad måtte anslås ett årligt
belopp af 1,500 kronor;

samt att såsom ersättning för minskning i inkomst, som genom
den ifrågasatta stiftsdelningen skulle drabba notarien vid Hernösands
domkapitel till följd af förlusten af sportelinkomsterna från Vesterbottens
och Norrbottens län och amanuensen vid samma domkapitel
genom upphörande af från Lappmarks ecklesiastikverk nu utgående anslag
å 600 kronor, måtte beviljas ett årligt anslag af 2,100 kronor;

Bih. till liilcsd. Urot. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. (N:o 9.) 1

Ang. anslag
till förstärkning
af domkapitlens
expeditionskassor
m. m.

[2-]

Ang. anslag
till materiel
vid obste friska
kliniken i
Upsala.

[3.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
dels ock i punkt 30:

att Riksdagen måtte på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp
af 3,500 kronör för anskaffande af möbler, inventarier m. m. för
expeditionslokalen vid det nya domkapitlet, som, enligt Kongl. Maj:ts
förslag om Hernösands stifts delning, skulle komma att upprättas i
Luleå.

För behandling af Kongl. Maj:ts omförmälda framställningar
komma deputerade från statsutskottet och lagutskottet att sammanträda
till sammansatt utskott, hvadan yttrande häröfver först längre fram
under riksdagens lopp kommer att af det sammansatta stats- och lagutskottet
afgifvas; hvilket statsutskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

2:o) Vidare har Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen föreslagit
Riksdagen att på ordinarie stat från och med år 1897 bevilja

dels till förstärkande af domkapitlens expeditionskassor ett anslag
af 6,000 kronor, att efter Kongl. Muj:ts bestämmande för sagda ändamål
användas;

dels ock till extra biträden vid domkapitlens expeditioner ett belopp
af 3,000 kronor, att af Kongl. Maj:t för ändamålet disponeras.

Af statsrådsprotokollet i detta ärende framgår, att beloppet af det
anslag, Kongl. Maj:t äskat till förstärkande af domkapitlens expeditionskassor,
blifvit bestämdt med hänsyn jemväl till de ökade utgifter, som
i berörda afseende skulle föranledas genom inrättande af ett nytt domkapitel,
på sätt Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda framställning om Hernösands
stifts delning innebär. Då vid sådant förhållande behofvet af
förenämnda anslagsbelopp lärer böra till pröfning upptagas först efter
det Riksdagen i nyssnämnda fråga fattat beslut, kommer utskottet att
framdeles under riksdagens lopp, sedan denna fråga blifvit afgjord,
afgifva yttrande öfver de i förevarande punkt framstälda förslag; hvilket
utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

Universiteten.

3:o) Under förevarande hufvud ti tel har Kongl. Maj:t föreslagit, dels
i punkt 3, att för anskaffande och underhåll af instrument och under -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

visningsmateriel vid den obstetriska kliniken i Upsala måtte beviljas
ett årligt anslag af 300 kronor, och dels i punkt 34, att för samma
ändamål måtte å extra stat anvisas ett belopp af 1,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas i afseende å förevarande förslag,
att medicinska fakulteten i Upsala framhållit, hurusom inrättandet af
den nya professuren i obstetrik och gynekologi medfört behofvet af
ett årligt anslag för anskaffande och underhåll af instrument och undervisningsmateriel
vid den obstetriska kliniken. Huru nödvändigt ett
dylikt anslag vore, framginge klart af det faktum, att, sedan obstetriken
och gynekologien skilts från den kirurgiska ämnesgruppen, de stode
utan något som helst anslag till undervisningsmateriel. Och likväl
måste instrument anskaffas och underhållas samt planschverk, fantom,
skelettdelar och annan materiel för undervisningen förvärfvas och vidmagthållas.
Skulle derför undervisningen vid kliniken kunna framgångsrikt
bedrifvas och motsvara de fordringar, som lärjungarne med
rätta kunde ställa på densamma, kunde institutionen ej längre undvara
ett dylikt anslag. Med hänsyn till den ifrågavarande materielens dyrhet
hade fakulteten ansett, att detta anslag ej kunde ställas lägre än 500
kronor.

I afseende på beloppet hade likväl konsistorium, på derom väckt
förslag och sedan upplyst blifvit, att institutionens föreståndare äfven
förklarat sig kunna dermed åtnöjas, hemstält, att för ifrågavarande
ändamål måtte utverkas ett årligt anslag å 300 kronor och derjemte
ett anslag för en gång till belopp af 1,000 kronor.

Departementschefen har tillstyrkt framläggande för Riksdagen af
Kongl. Majrts ofvan omförmälda förslag, under anförande: att det vore
uppenbart, att den nya obstetriska kliniken behöfde ett särskildt anslag
för instrument och undervisningsmateriel; att lämpligt syntes vara, att
för ändamålet beviljades dels ett, anslag för den första uppsättningen
och dels ett mindre, årligt anslag; samt att de ifrågasatta beloppen
icke kunde anses större, än nödigt vore.

Utskottet, som delar departementschefens åsigt om behöfligheten
af anslag till instrument och undervisningsmateriel för den obstetriska
kliniken i Upsala, anser likväl, att, om för detta ändamål ett årligt
anslag af 300 kronor varder af Riksdagen beviljadt, det för en gång
begärda anslaget kan nedsättas till 500 kronor.

Med afseende härå får utskottet, som här nedan under punkt 39
gör hemställan beträffande det extra anslaget för ifrågavarande ändamål,
föreslå,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Riksdagen må för anskaffande och underhåll
af instrument och undervisningsmateriel vid den obstetriska
kliniken i Upsala bevilja ett årligt anslag
af 300 kronor.

Ang. andag
till en assistent
i kirurgi.

[4.]

4:o) Vidare har Kongl. Maj:t i afseende å universitetet i Upsala
föreslagit, att Riksdagen måtte till aflöning åt en assistent i kirurgi
vid nämnda universitet bevilja ett årligt anslag af 3,500 kronor.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, har detta förslag
föranledts af en utaf medicinska fakulteten i Upsala gjord framställning
af följande innehåll.

Sedan de ämnen, som från gammalt hört, till den kirurgiska professuren
vid Upsala universitet, nemligen icke blott den egentliga kirurgien,
utan äfven obstetrik och gynekologi samt oftalmiatrik, numera, i
öfverensstämmelse med dessa vetenskapers utveckling, blifvit såsom
specialämnen fördelade på tre lärare, nemligen en professor i kirurgi,
en professor i obstetrik och gynekologi samt en e. o. professor i oftalmiatrik,
ålåge det professorn i kirurgi dels att meddela undervisning i
detta ämne, dels att vara prefekt och öfverkirurg å akademiska sjukhusets
kirurgiska afdelning samt tillika undervisa å den kirurgiska
polikliniken. Före nämnda fördelning af läroämnena hade i händelse
af förfall för professorn i kirurgi, vare sig i följd af sjukdom eller af
annan orsak, adjunkten i kirurgi och obstetrik, hvilken tillika egnade
sig åt oftalmiatrik, ständigt varit att påräkna såsom vikarie; men sedan
adjunkturen blifvit ombildad till en extra ordinarie professur, omfattande
endast ämnet oftalmiatrik, kunde fakulteten ej vidare påräkna, att inom
densamma funnes någon lärare, som egde den speciella utbildning och
praktiska erfarenhet, att han kunde vid ordinarie professors tjenstledighet
inträda såsom vikarie och tillika sköta öfverkirurgens vid siukhuset
magtpåliggande dagliga göromål.

Genom den utvidgning af sjukvården vid kirurgiska afdelningen,
som under den nuvarande professorns tjenstetid inträda toge densamma
numera hans tid så i anspråk, att han icke längre kunde bestrida någon
undervisning vid den nere i staden belägna kirurgiska polikliniken,
utan hade det blifvit af nöden att öfverlemna denna undervisning åt
eu yngre lärare, för närvarande en inom fakulteten anstäld docent.
Denne lärare hade ock hvarje termin gifvit en preparatorisk, kostnadsfri
kurs i allmän kirurgi, utan hvilken de studerande icke kunde fullt tillgodogöra
sig den kliniska undervisningen i detta ämne, samt tillika
vikarierat för professorn under de tider, då denne haft tjenstledighet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Då emellertid universitetet ej egde till sitt förfogande något anslag *
till aflönande af eu dylik lärare, hvilken hittills erhållit aflöning ur en
af fakultetens enskilda fonder, då föreskrifterna för denna fond icke
tilläte utdelandet af permanenta anslag, och då kirurgien vore ett af
fakultetens större och vigtigare ämnen, hvari undervisningen ej ens för
kortare tid kunde ligga nere, såge sig fakulteten nödsakad att anhålla
om ett ordinarie årligt anslag af 3,500 kronor för aflönande af en biträdande
lärare i ämnet. Denne lärare, för hvilken fakulteten föreslagit
benämningen assistent, skulle vara skyldig dels att vid behof vikariera
för professorn i kirurgi, dels att bestrida undervisningen vid den kirurgiska
polikliniken samt hvarje termin efter de närmare bestämmelser,
som kunde blifva faststälda, lemna en kostnadsfri preparatorisk kurs i
den allmänna kirurgien. Ifrågavarande lågt aflönade befattning borde
enligt fakultetens mening lämpligast besättas endast genom förordnande
på tre år för hvarje gång.

Till denna af konsistorium och universitetskanslern förordade framställning
har departementschefen ansett sig böra tillstyrka bifall och
alltså hemstält om framläggande för Riksdagen af det förslag, som
ofvan nämnts.

Hvad af medicinska fakulteten i Upsala blifvit i ärendet anfördt
har visserligen synts utskottet ådagalägga, att, med hänsyn till mångfalden
af de åligganden, som tillkomma professorn i kirurgi, behofvet
af eu ställföreträdare för denne lärare måste vid åtskilliga tillfällen
göra sig gällande. Men då undervisningen inom den kirurgiska ämnesgruppen
blifvit för ej lång tid sedan ordnad i öfverensstämmelse med
ifrågavarande vetenskapers utveckling, torde, enligt utskottets åsigt,
inrättandet af en befattning med så hög aflöning som den nu föreslagna
knappast vara af behofvet påkalladt. Deremot håller utskottet före, att
genom beviljande af ett arfvode å 2,000 kronor, att användas till förstärkande
af'' lärarekrafterna i kirurgi, undervisningen i detta ämne bör
under närvarande förhållanden blifva behörigen tillgodosedd.

I enlighet härmed hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen till förstärkande af
lärarekrafterna i kirurgi vid universitetet i Upsala
beviljar ett ordinarie anslag af 2,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag 5:0 ) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att till arfvode åt en

TsZTpZ- a.maDue.ns vid den bakteriologiska afdelningen af patologiska institulogiskainstitu-
tionen i Lund måtte anvisas ett årligt anslag af 500 kronor.
tioncniLund. . Departementschefen har till statsrådsprotokollet meddelat, att akademiska
konsistoriet i Lund å nyo gjort framställning om behofvet af
ökade arbetskrafter vid patologiska institutionen derstädes. Konsistoriet
hade dervid erinrat, hurusom för detta ändamål förut begärts 2,000
kronor, deraf 1,500 kronor till arfvode åt en assistent och 500 kronor
till amanuensarfvode; att Riksdagen för hvardera afåren 1892 och 1893
beviljat det sistnämnda beloppet under form af anslag till arbetets
uppehållande vid institutionen; samt att, efter förnyad proposition i
ämnet, 1893 års Riksdag beviljat å ordinarie stat 1,500 kronor till
assistentarfvode, men dervid indragit det på extra stat anvisade beloppet.
Genom, det beviljade anslaget hade visserligen ett stort behof för
institutionen blifvit afhjelpt, men anslaget till amanuensarfvode vore
icke. desto mindre erforderligt. Vigten af detta behof, som jemväl af
medicinska fakulteten vitsordats, hade också af institutionens föreståndare
ytterligare framhållits i en till konsistorium ingifven skrift af följande
innehåll.

Af den utredning, som förut lemnats rörande fördelningen af det
omfattande arbetet vid institutionen, framginge, att särskildt verksamheten
på det bakteriologiska området i följd af bristen på fast och
ansvarigt biträde mer eller mindre måste stå tillbaka och i alla händelser
drifvas under förhållanden, hvilka med afseende såväl på arbetets
jemna gång som på vården af den dyrbara redskapen vore långt ifrån
tillfredsställande. Institutionens enda fasta amanuens toges så fullständigt
i anspråk dels af biträde vid obduktionerna, dels och framför
allt af ständigt fortgående preparationer af samlingarna, att för honom
ingen tid återstode för arbete och tillsyn på det bakteriologiska laboratoriet,
en verksamhet, som för öfrigt fordrade sin särskilda utbildning.
Det behof af .amanuensbiträde, som nödvändigt kräfdes vid det omständliga
och tidsödande arbetet med bakterieodling och öfver hufvud vid
skötseln af den bakteriologiska apparaten, måste nu, så godt sig göra
läte, fyllas medelst mer eller mindre tillfällig hjelp af extra amanuenser,
hvilka såsom lönlösa icke kunde åläggas den ständiga tillsyn, som här
vore af nöden, än mindre göras verkligt ansvarige för vården af den
vidlyftiga utrustningen, en brist, som vid mer än ett tillfälle gjort sig
känbar.

Såsom allmänt bekant vore, hade bakteriologien redan länge haft
stor vetenskaplig och praktisk betydelse och intagit en deremot svarande

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vigtig ställning inom både patologien och hygienen, ett förhållande,
som äfven hos oss blifvit officiel erkändt genom beviljadt anslag till
en laboratorstjenst i bakteriologi vid Karolinska institutet. Jemväl vid
patologiska institutionen i Lund, hvilken äfven på detta mera speciella
område allvarligt önskade och sträfvade att häfda sin plats och fylla
sin uppgift, stäldes anspråk på bakteriologien, och anlitades det bakteriologiska
laboratoriet icke blott för den egentliga undervisningen i ämnet
och i samband med förefallande patologiska undersökningar eller sjelfständiga
arbeten, utan äfven från klinikens och den kliniska undervisningens
sida äfvensom af utanför universitetet stående läkare och
vetenskapsidkare. Det syntes då icke vara någon obillig begäran, att
denna institution, för att kunna vederbörligen fullgöra en i flera afseenden
vigtig uppgift, hugnades med det jemförelsevis anspråkslösa
beloppet af 500 kronor till ytterligare en fäst amanuensplats. Knappast
torde heller några medel, som direkt eller indirekt utgåfves för främjande
af naturvetenskaplig utbildning, vara så väl använda och i förhållande
till det ringa beloppet så säkert medföra gagn för framtiden
som de, hvilka beviljades till amanuensarfvoden.

Såväl den patologiska institutionen i Upsala som de begge
institutioner i Lund, hvilka närmast kunde jern föras med den patologiska,
nemligen den anatomiska och den kemiska, åtnjöte förmånen
af två fasta amanuensplatser.

För egen del har departementschefen i förevarande fråga meddelat,
att det syntes angeläget, ej blott att undervisning i det numera
så vigtiga ämnet bakteriologi på tillfredsställande sätt meddelades vid
universitetet i Lund, utan äfven att för praktiska ändamål funnes eu
väl ordnad bakteriologisk antalt i rikets sydliga de], samt att af hvad
här ofvan anförts framginge, att sådant icke kunde vinnas utan någon
tillökning i arbetskrafterna, hvilken tillökning dock kunde åstadkommas
för eu jemförelsevis obetydlig summa.

Utskottet, som funnit hvad i förevarande ärende blifvit anfördt
ådagalägga, att ifrågavarande amanuensplats är för den patologiska
institutionen vid universitetet i Lund behöflig, hemställer på grund
häraf,

att Riksdagen må till arfvode åt en amanuens
vid den bakteriologiska afdelningen af patologiska
institutionen i Lund anvisa ett årligt anslag af 500
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till ett docentstipendium
för
juridiska fakulteten
i
Lund.

[6.]

6:o) Med afseende å universitetet i Lund har Kong]. Maj:t vidare
föreslagit Riksdagen, att till inrättande af ett nytt fast docentstipendium,
afsedt för juridiska fakulteten vid nämnda universitet, måtte på ordinarie
stat beviljas ett anslag af 1,500 kronor.

Departementschefen erinrar till en början, hurusom juridiska fakulteten
i Lund under flera år upprepat sin anhållan om förstärkning af
lärarekrafterna inom fakulteten medelst inrättande af eu ny ordinarie
professorsbeställning. 1 sin år 1894 ingifna framställning i detta ämne
hade fakulteten, med afseende derå att behofvet af den begärda förstärkningen
vore synnerligen trängande, hemstält, att, derest anslagtill
en professorslön ej kunde då erhållas, ett tillfälligt anslag å 1,500
kronor måtte beredas att, intill dess anslag till en ordinarie professorsbefattning
blefve beviljadt, årligen utgå till uppehållande af undervisning
och examination i speciel privaträtt. Med anledning häraf hade Kong!.
Maj:t till 1895 års Riksdag gjort framställning om beviljande af ett sådant
tillfälligt anslag. Denna framställning både dock ej bifallits. Såsom
skäl för afslaget hade Riksdagen anfört, att, då den af juridiska fakulteten
förebragta utredning, som lagts till grund för framställningen,
vore uppgjord fem år förut och förhållandena vid universitetet derefter
möjligen i åtskilliga afseenden undergått förändringar, Riksdagen
saknat stöd för att kunna med full säkerhet pröfva lämpligheten af
det föreslagna sättet för förstärkning af lärarekrafterna inom fakulteten,
samt att, så vidt Riksdagen kunnat finna, större svårigheter hittills
icke mött för det behöriga uppehållandet af undervisningen och examinationen
i de till den speciella privaträtten hörande ämnen.

Sant vore visserligen, yttrar departementschefen härefter, att ofvanberörda
af juridiska fakulteten lemnade utredning vore uppgjord år
1890, och någon annan hade ej heller nu förebragts; men förhållandena
inom fakulteten hade ingalunda undergått några sådana förändringar,
att den ifrågasatta förstärkningen blifvit mindre behöflig, och svårigheterna
vid undervisningen och examinationen hade fortfarande af vederbörande
framhållits. Då emellertid inom fakulteten icke kunnat vinnas
full enighet beträffande läroämnenas fördelning, hade det synts departementschefen
lämpligt, att behofvet af lärarekrafternas ökande blefve på
det sättet tillgodosedt, att för fakulteten beviljades ett nytt fast docentstipendium,
hvarom jemväl under en följd af år anhållan gjorts, och
hvithet finge anses så mycket billigare, som juridiska fakulteten i Upsala
till sitt förfogande hade två sådana stipendier, men den i Lund
endast ett.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Då behofvet af en förstärkning af lärarekrafterna inom den juridiska
fakulteten i Lund synes vara ådagalagdt och då detta behof lämpligen
torde kunna tillgodoses medelst inrättande af det föreslagna docentstipendiet,
hvarigenom biträde vid undervisningen och examinationen
bör beredas fakultetens ordinarie lärare, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till inrättande af ett nytt fast
docentstipendium, afsedt för juridiska fakulteten vid
universitetet i Lund, på ordinarie stat bevilja ett anslag
af 1,500 kronor.

7:o) I en inom Andra Kammaren väckt, till utskottet remitterad
motion (n:o 185) har herr J. Bengtsson i Gfullåkra m. fl. föreslagit, det
Riksdagen måtte på ordinarie stat uppföra en summa af 4,500 kronor,
deraf 3,500 kronor lön och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
för inrättande och upprätthållande af en e. o. professur i oftalmiatrik
vid Lunds universitet.

Till stöd för detta förslag anföres i motionen, bland annat, att
lärarekrafterna inom de kirurgiska vetenskapsområdena, innefattande
förutom kirurgi i modern bemärkelse oftalmiatrik, gynekologi och obstetrik,
vid universitetet i Lund för närvarande bestode allenast af en
ordinarie professor och en adjunkt. Vid inträffande ledighet skulle
adjunktsbefattningen förändras till en extra ordinarie professorsbefattning
i gynekologi och obstetrik, hvarjemte den ordinarie professorsbefattningen
skulle komma att omfatta kirurgi och oftalmiatrik.

Den nuvarande innehafvaren af ofvannämnda adjunktur, medicine
doktor M. *K. Löwegren, hvilken på fakultetens hemställan hade af
Kongl. Maj:t utnämts till extra ordinarie professor i oftalmiatrik, hade
visserligen kunnat hufvudsakligen egna sig åt detta ämne. Men detta
förhållande blefve rubbadt, när ordinarie professorn i kirurgi och obstetrik
G. J. Ask, hvilken redan vore pensionsmessig, lemnade sin plats;
och med extra ordinarie professor Löwegrens afgång skulle universitetet
definitivt förlora sin specielle målsman för ämnet oftalmiatrik. Då nu
genom e. o. professor Löwegrens framstående såväl vetenskapliga som praktiska
verksamhet den oftalmologiska kliniken vid Lunds sjukhus vunnit
ryktbarhet icke blott i Skåne, utan äfven i angränsande provinser, från
livilka trakter ett stort antal patienter der funnit hjelp, vore det för
visso till stor skada för både universitetet och de närmaste landskapens
befolkning, om de nämnda lyckliga förhållandena, som efter hand skapats
och rotfästats, skulle rubbas och tillintetgöras; och det vore icke obilligt,
Bill. till Riksd. Vrål. 1890. 4 Sami. / A/d. 9 Iläft. 2

Ang. vackt
motion om anslag
till en c. o.
''professor i
oftalmiatrik
vid universitetet
i Lund..

Ang. anslag
till en assistent
vid botaniska
institutionen
vid universitetet
i Lund.

10 Statsutskottets Utlåtande N.-o 9.

om e. o. professor Löwegren komme i åtnjutande icke blott af e. o. professors
namn, utan äfven lön.

Ehuru skäl synas tala för att, i likhet med hvad i Upsala redan
egt rum, äfven vid Lunds Universitet inrättas en extra ordinarie professorsbefattning
i oftalmiatrik, anser dock utskottet, att, då anordnandet
af undervisningen inom detta och öfriga till kirurgien hörande
ämnen icke synes böra inträda förr, än nuvarande innehafvaren af
ordinarie professuren i kirurgi afgått, Riksdagen icke nu och på enskilda
motionärers framställning bör besluta upprättande af en extra
ordinarie professur uti ifrågavarande ämne.

Utskottet hemställer följaktligen,

att förevarande af herr J. Bengtsson in. fl. väckta
motion icke må af Riksdagen bifallas.

8:o) I en inom Andra Kammaren väckt, till utskottet remitterad
motion (n:o 41) har herr R. Eklundh, med hvilken herr J. Bengtsson i
Gullåkra m. fl. instämt, hemstält, att Riksdagen ville till aflöning åt
en assistent uti växtfysiologiska laboratoriet i botaniska institutionen
vid universitetet i Lund på ordinarie stat anvisa ett årligt anslag af
1,500 kronor.

Till stöd för sitt ifrågavarande förslag anför motionären, bland
annat, följande:

»Den vid Lunds universitet uppförda nya botaniska institutionen,
som sedan vintern 1892 varit i bruk, har, såsom ock ändamålet med
dess uppförande var, öppnat nya områden för den botaniska undervisningen
vid universitetet, hvilka emellertid kräfva ökade lärarekrafter.
Den nuvarande institutionsföreståndaren har också, på samma gång anslag
begärdes till en ny botanisk institutionsbyggnad, uttryckligen framhållit
nödvändigheten deraf, att lön anvisades till en laborator i växtfysiologi,
derest anslag beviljades till institutionsbyggnaden. Det större
akademiska konsistoriet i Lund begärde äfven, sedan ifrågavarande
byggnad blifvit färdig, ett dylikt anslag och har upprepade gånger
förnyat denna begäran. Kongl. Maj:t har likaledes tvenne gånger,
nemligen åren 1892 och 1893, af Riksdagen för detta ändamål äskat
anslag, som emellertid af Riksdagen icke bifallits, ehuru statsutskottet
sistnämnda år tillstyrkt detsamma.»

»För att ändamålet med den nya institutionen under sådana förhållanden
icke skulle förfelas, fann institutionsföreståndaren sig föranlåten
att väcka förslag om en sådan fördelning af den botaniska undervis -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ningen mellan ordinarie och extra ordinarie professorn, att endera af
dessa lärare vid inträffande ledighet skulle öfvertaga den fysiologiska
och den andre den systematiska botaniken, genom hvilken fördelning
en laborator möjligen kunde undvaras.»

»Förslaget, som tillstyrkts af de akademiska myndigheterna, har
äfven blifvit af Kongl. Maj:t i nåder faststäldt. Men äfven sedan denna
förändring blifvit genomförd, är det, på sätt institutionsföreståndaren,
då han framlade ifrågavarande förslag, uttryckligen betonade, oundgängligen
nödvändigt, att läraren i fysiologisk botanik får en assistent till
biträde vid öfningarna. För läraren i systematisk botanik finnes redan
en konservator, som tillika är amanuens och har att biträda professorn
uti de honom i botaniska trädgården och den systematiska avdelningen
af botaniska museum åliggande göromål. Men professorn i fysiologisk
botanik kommer, sådana förhållandena nu äro, att fullständigt sakna
allt biträde. Och dock kommer den drygaste delen af undervisningen
att hvila på honom. Ty förutom de fyra offentliga föreläsningarna i
veckan, som åligga en professor, och den propedeutiska undervisning,
som han kan finna sig föranlåten att öfvertaga, får han tvenne förmiddagar
i veckan leda de fytotomiska och tvenne andra förmiddagar
de fysiologiska öfningarna. Tillika skall han hafva vården af den
biologiskt-morfologiska afdelningen af museum. År han då tillika ordinarie
professor, kommer han äfven att hafva uppsigten öfver hela den
stora botaniska institutionen samt alla de åligganden i öfrigt, hvilka
tillkomma en ordinarie universitetsprofessor i egenskap af konsistorieledamot
m. m.»

»Hvar och en bör lätt nog kunna inse, att alla dessa göromål
öfverstiga en persons krafter, desto mera som den universitetslärare,
som vill sköta sitt lärarekall på ett för universitetet och honom sjelf
tillfredsställande sätt, derjemte måste följa med sin vetenskaps utveckling
och äfven om möjligt sjelf bidraga till densamma.»

Vidare framhåller motionären, hurusom Riksdagen insett och behjerta
den stora betydelsen af undervisningen i växtfysiologi, då medel
blifvit af Riksdagen anvisade till uppförande af ett växtfysiologiskt
laboratorium vid universitetet i Lund. Att denna inrättning hittills
kunnat fylla sin bestämmelse, hade uteslutande berott derpå, att en af
universitetets i undervisningens tjenst mest verksamme docenter åtagit
sig att utan ersättning och alldeles ensam leda de växtfysiologiska öfningarna,
i hvilka ej blott många af universitetets egna lärjungar deltagit,
utan äfven elever från Alnarps landtbruksinstitut, för hvilka senare
varit anordnad eu särskild lärokurs.

Universitetet hade äfven, enligt hvad motionären vidare meddelat,

Ang. anslag
till ytterligare
en amanuens
vid patologiskanatomiska

institutionen.

[7-]

12 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för framläggande vid denna riksdag hos Kongl. Maj:t gjort framställning
om anslag för ifrågavarande ändamål.

På. sätt äfven i motionen erinras, har Riksdagen förut vid särskilda
tillfällen afslagit af Kongl. Maj:t gjord framställning om ett
ordinarie anslag till aflönande af en laborator i växtfysiologi vid botaniska
institutionen i Lund; hvadan Riksdagen torde få anses hafva uttalat
sig emot ett ökande af de ordinarie lärarekrafterna inom den botaniska
disciplinen vid- Lunds universitet. Af hvad i förevarande motion anförts
har det emellertid synts utskottet framgå, att det under förhandenvarande
förhållanden vore högeligen önskvärd!, om medel kunde beredas
till .aflönande af ett vetenskapligt bildadt biträde åt professorn
i botanik vid de växtfysiologiska öfningarna; och föreställer sig utskottet,
att genom ett extra anslag å det belopp, som af motionären föreslagits
såsom, aflöning åt. en assistent, behofvet af ett dylikt biträde skulle
lämpligen kunna tillgodoses, utan att derigenom emot Riksdagens uttalade,
mening någon tillökning eger rum i de ordinarie lärarekrafterna
inom ifrågavarande ämne.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till arfvode åt en assistent
vid växtfysiologiska laboratoriet vid botaniska institutionen
i Lund, på extra stat för år 1897 anvisa ett
belopp af 1,500 kronor.

Vid. bifall till hvad utskottet här ofvan under punkterna 3—8
hemstält i fråga om väckta förslag om ordinarie anslag till universiteten
kommer slutsumman af anslaget till universiteten, nu 758,051 kronor,
att höjas med 4,300 kronor och således i riksstaten uppföras med
762,351 kronor, deraf 162,700 kronor förslagsanslag.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

9:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att i det till Karolinska
mediko-kirurgiska institutet utgående årsanslag måtte beviljas en förhöjning
med 900 kronor för anställande af en andre amanuens vid
institutets patologisk-anatomiska institution.

Af det i ärendet förda statsrådsprotokollet inhemtas, att lärarekollegiet
vid institutet i skrifvelse till kanslern för rikets universitet

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

anfört, hurusom vid institutets patologisk-anatomiska institution allt
sedan dess tillkomst funnes blott en enda af staten aflönad amanuens.
Om detta länge kunnat vara tillräckligt, så hade dock sedan många
år tillbaka behofvet att erhålla förstärkning i det biträde, som måste
lemnas ''af amanuensen vid allt det olikartade arbete, bvilket på en
dylik institution måste utföras vid liköppningarna, vid de ytterst tidsödande
undersökningarna af materialet såväl från dessa som från
klinikerna och ej minst vid förfärdigandet af mikroskopiska preparat
för föreläsningarna och de mikroskopiska kurserna, blifvit allt större
och större. Det hade ökats i den mån institutionen utvecklats och
lärjungarnes antal högst betydligt stegrats, men kanske allra mest derigenom,
att arbetsmetoderna blifvit långt mera invecklade och särskildt
förfärdigandet af de mikroskopiska preparaten blifvit mera kompliceradt
och i ojemförlig grad mera tidsödande än förr. Svårligen funnes
numera någonstädes en dylik institution af tillnärmelsevis samma omfattning,
der man ej hade mer än en amanuens till hjelp vid arbetena.
Ej ens i vårt eget land egde ett sådant förhållande rum. I Lund funnes
sålunda vid dervarande patologisk-anatomiska institution anstälda, af
staten aflönade en assistent och en amanuens, och dessutom hade man
der funnit nödigt att ytterligare anställa lönlösa extra ordinarie amanuenser
för att vinna väl behöfligt, biträde. Vid institutionen i Upsala
vore två af staten aflönade amanuenser anstälda till biträde, den ene
åt professorn och den andre åt laboratorn; men dessutom funnes der,
med aflöning från Regnellska gåfvomedlen, anstäld en assistent, som
toge en väsentlig del i arbetena.

Det skulle, enligt hvad lärarekollegiet vidare anfört, varit omöjligt
att vid institutionen i Stockholm, der lärjungarnes antal vore långt
större än vid universiteten och der undervisningen för medicine kandidater
fortginge utan afbrott hela året om, vexelvis ledd af ordinarie
professorn och laboratorn, uppehålla arbetena, om det icke sedan flera
år tillbaka lyckats, liksom i Lund, att finna unge män, som frivilligt
och utan afl lön ingått såsom extra ordinarie amanuenser och såsom
sådana lemnat den mest nödvändiga arbetshjelpen. Ända till tre å fyra
sådana extra ordinarie amanuenser hade sålunda på de senare åren
varit samtidigt anstälda, och så länge behofvet på detta sätt kunnat
någorlunda fyllas, hade lärarekollegiet ansett sig kunna och böra uppskjuta
sin anhållan om anslag för ytterligare en amanuens. Men det
vore gifvet, att man ej kunde af en på nämnda sätt anstäld amanuens
fordra samma arbete och samma användande af tid för platsens skötande

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

som af enkönad amanuens, och det vore helt och hållet en tillfällighet,
om man vid en viss tidpunkt kunde finna lämpliga personer, som ville
göra ett så stort offer åt sitt vetenskapliga intresse, som man af dem
kräfde och som vore af behofvet påkalladt. Det hade hittills lyckats,
men läte sig ej vidare göra. Visserligen funnes för närvarande fyra
lönlösa extra ordinarie amanuenser anstälda, hvilka med all flit deltoge
i _ de arbeten och undersökningar, som stode i samband med undervisningen
för medicine kandidater och i bakteriologi, men de vore
dervid ej så strängt bundna, de kunde disponera mycken tid för andra
studier, och ingen af dem, ej heller någon annan, ville nu längre åtaga
sig; alt lönlöst fullgöra de åligganden, som tillkomme den amanuens,
hvilken extra ordinarie professorn nödvändigt behöfde till biträde för
sin undervisning med till denna hörande särskilda kurser. Dertill
skulle de nemligen behöfva använda, snart sagdt, hela sin arbetstid.
Den ordinarie amanuensen, tjenstgörande utan afbrott året om, vore,
såsom af det nu anförda framginge, så öfverhopad med göromål såsom
biträde åt ordinarie professorn och laboratorn vid deras undervisning
i speciel patologisk anatomi, att det vore honom omöjligt att på samma
gång vara amanuens åt extra ordinarie professorn för dennes kurser
och undervisning i allmän patologisk anatomi. Behofvet för extra
ordinarie professorn att ega biträde af en amanuens vore dock oafvisligt.

Under sådana förhållanden såge sig lärarekollegiet nödsakadt att
göra hemställan om beviljande af lön för ytterligare en amanuens vid
patologisk-anatomiska institutionen; och kunde lärarekollegiet, med
hänsyn till de fordringar, som måste ställas på den nye amanuensen,
icke föreslå, att lönen sattes lägre än den, som utginge till förutvarande
amanuensen vid institutionen och som i allmänhet åtnjötes af institutets
amanuenser, eller 900 kronor.

Under uttalande af den åsigt, att lärarekollegiet, beträffande det
ifrågavarande anslaget för inrättande af en andra amanuensbefattning
vid förutnämnda institution, andragit skäl, som till fullo ådagalagt
anslagets synnerliga vigt och betydelse för upprätthållandet och utvecklingen
af berörda institutions verksamhet i öfverensstämmelse med
vetenskapens nuvarande anspråk, hade, enligt hvad departementschefen
vidare meddelar, universitetskanslern i skrifvelse till Kong!. Maj:t den
30 september 1895 hemstält om proposition om anslagets beviljande
på ordinarie stat; och har departementschefen för egen del, på grund
af hvad sålunda anförts, tillstyrkt aflåtande till Riksdagen af ofvannämnda
framställning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Utskottet har visserligen funnit hvad af institutets lärarekollegium
i ärendet anförts ådagalägga behofvet af en andre amanuens vid den
patologisk-anatomiska institutionen, men då redan förut en amanuens
med fast aflöning af 900 kronor är vid denna institution anstäld, håller
utskottet före, att arfvodet för den nye amanuensen icke bör sättas
högre än till 500 kronor.

Utskottet hemställer fördenskull,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.
Maj:ts förevarande framställning, att för anställande
af en andre amanuens vid karolinska institutets patologisk-anatomiska
institution beviljas ett årligt anslag
af 500 kronor.

10:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att det till patologisk-anatomiska
institutionen vid Karolinska institutet utgående anslag,
2,500 kronor, måtte höjas med 1,500 kronor, eller till 4,000 kronor.

Enligt hvad till statsrådsprotokollet meddelas, hade lärarekollegiet
vid institutet gjort framställning om utverkande af ifrågavarande anslagshöjning;
och i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30 september 1895 hade
universitetskanslern, med öfverlemnande af denna framställning, tillstyrkt
proposition om förhöjningen.

Till stöd för sin framställning hade lärarekollegiet anfört följande.
Allt sedan ett årligt anslag af 2,500 kronor vid 1872 års riksdag beviljades
till den patologisk-anatomiska institutionen vid institutet, hade
nämnda anslag utgått med oförändradt belopp, alltså under en tid af
några och tjugu år. Med den betydliga utveckling, som institutionen
på senare tider erhållit, och alldeles särskild! genom inrättandet vid
densamma af en bakteriologisk afdelning med nya laboratorer och nytt
arbetsfält, hade denna summa numera blifvit alldeles otillräcklig. De
årliga oundvikliga kostnader, som ensamt nämnda afdelning medförde,
vore jemförelsevis betydliga. Såsom en lärarekollegiets framställning
bifogad kostnadsberäkning närmare angåfve, uppginge dessa kostnader
till 1,500 kronor. Pin af de drygaste posterna vore den för inköp och
underhåll af djur. Då hela den så utomordentligt vigtiga bakteriologiska
forskningen och undervisningen vore baserad på försök med
djur, måste sådana alltid finnas till hands af olika slag i ett efter beliofvet
afpassadt antal. Beräkningen öfver kostnaden härför vore gjord
med stöd af den erfarenhet, som förelåge från den tid af snart ett år,
som afdolningen varit i verksamhet. En annan rätt dryg post vore

Ang. höjning
af anslaget
till patologiskanatomiska

institutionen.

[»•]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

den för instrument och apparater. Redan reparationer och underhåll
af de i bruk varande kräfde årligen en ej liten summa, och nya apparater
med väsentligen förbättrade konstruktioner eller konstruerade för
alldeles särskilda ändamål måste dessutom allt emellanåt anskaffas.
Priset för dem vore i regeln högt och uppginge ofta till 600 å 800
kronor eller ännu högre. Den drygaste posten i den bilagda beräkningen
vore emellertid den för uppassning, rengöring, diskning in. m.
å laboratoriet, alltså för vaktmästarebiträde, skurning o. s. v. Arten
af arbetena vid en bakteriologisk afdelning vore sådan, att en person
måste vara så godt som ständigt till hands för dylika göromål. Rengöringen
måste försiggå med den allra största noggrannhet, och glasvaror,
instrument, apparater in. m., som användts vid odlingen af och
alla försöken med de farliga infektionsämnena, måste omedelbart efter
användningen väl tvättas och desinficieras. Dessutom kräfdes vaktmästarebiträde
för den tidsödande beredningen af näringsvätskor och
gelatiner till odlingen af bakterier. Sådant biträde toges äfven och i
ej ringa grad i anspråk för djurens utfodring och skötsel, och för alla
dessa göromål fordrades en till deras utförande väl inöfvad person.
Vid patologisk-anatomiska institutionen funnes, allt sedan dess upprättande,
en vaktmästare och en eldare. Den förre, som hade att förrätta
vaktmästaregöromålen vid institutionens öfriga afdelningar tillika
med sin på hufvudafdelningen hela året om pågående verksamhet, vore
med dessa göromål så upptagen eller rättare öfverhopad, att man på
senare tider måst för dem skaffa honom tillfälligt eller mera permanent
biträde. Sålunda hade man måst ålägga eldaren att jemte fullgörandet
af sina egna åligganden förrätta vaktmästaretjenst vid den i patologisk-anatomiska
institutionen inrymda rättsmedicinska afdelningen.
Eldaren hade derjemte på sista tiden fått sina göromål högst betydligt
ökade, då till följd af institutionens om- och tillbyggnad eu alldeles
ny apparat för centraluppvärmning tillkommit, hvilken kräfde långt
mera trägen tillsyn än den gamla, i oförändradt, skick qvarvarande
och fortfarande i verksamhet .varande apparaten. Under sådana förhållanden
vore det gifvet, att ofvan nämnda vaktmästaregöromål på
bakteriologiska afdelningen måste skötas af en särskildt derför anst.äld
person. Det syntes i en ej allt för aflägsen tid blifva en nödvändighet
att härför upprätta en ny vaktmästareplats, men tills vidare ville
lärarekollegiet icke föreslå detta, då ändamålet för närvarande kunde
vinnas och under det gångna året äfven vunnits på ett mycket billigare
sätt, nemligen genom anställande tills vidare af en son till en af
institutets vaktmästare, hvilken nu vore väl inöfvad för de grannlaga

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 1<

göromålens utförande. För en lägre summa än den å förenämnda beräkning
upptagna, i hvilken summa jemväl omkostnaderna för skurning,
tvätt och dylikt vore inbegripna, kunde under inga förhållanden
det angifna, alldeles nödvändiga arbetsbiträdet erhållas.

På grund af hvad lärarekollegiet sålunda anfört, har departementschefen
hemstält om aflåtande till Riksdagen af den framställning,
som ofvan nämnts.

Behofvet af ökadt anslag till patologisk-anatomiska institutionen
vid Karolinska institutet synes visserligen vara ådagalagdt genom livad
institutets lärarekollegium i ärendet anfört; men utskottet har icke
funnit sig öfvertygadt derom, att hela det belopp, som af Kongl. Maj.t
i sådant afseende äskats, är för ändamalet erforderligt, utan anser,
att ifrågavarande anslagsförhöjning kan begränsas till 1,200 kronor.

Utskottet hemställer fördenskull,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen höjer det till patologisk-anatomiska
institutionen vid Karolinska institutet
utgående anslag, 2,500 kronor, med 1,200 kronor,
eller till 3,700 kronor;

ll:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, dels under 9:de punkten af förevarande
hufvudtitel, att Riksdagen måtte till materiel för den farmakologiska
institutionen vid Karolinska institutet bevilja ett årligt anslag
af 500 kronor, samt dels under 46:te punkten, att till anskaffande af
instrument för samma institution måtte på extra stat för år 1897 anvisas
ett belopp af 500 kronor. . ...

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att lärarekollegiet vid institutet
till stöd för sin framställning om utverkande af särskildt anslag för
ofvannämnda institution anfört, att denna för närvarande icke hade
något eget anslag, utan hade dess behof tillgodosetts från det så kallade
allmänna materialanslaget, hvaraf högst 150 kronor om året afsetts för
ifrågavarande ändamål. Denna summa hade förr varit tillräcklig och
mången gång icke fullt förbrukats. Men sedan professuren i materia
medica, för tillgodoseendet af nutidens fordringar, förändrats till en
sådan i farmakodynatnik och farmakognosi, stäldes med nödvändighet
helt andra kraf såväl på undervisningen som på institutionens utrustning
i öfrigt, livilka kraf redan visat sig medföra betydligt ökade utBih.
till Riksd. Prot. 1896. 4 Samt. 1 Afd. 9 Höft. 3

Ang. anslag
till farmakologiska
institutionen,

[9.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

gifter, som i framtiden komme att ytterligare stegras. De utgiftsposter,
som härvid särskildt spelade en mera betydande roll, vore de för kemiska
preparat, instrument och experimentdjur.

Såväl för undervisningen som för vetenskapliga arbeten måste
kemiska preparat — utgörande de verksamma beståndsdelarne i allahanda
droger och läkemedel — anskaffas, dels för att vid föreläsningarna
förevisas, dels för att användas vid experiment. Då sådana preparat
ofta vore ganska dyrbara, hade de bragt apoteksräkningarna att stiga
till betydligt högre belopp än förr. Vidare måste instrument anskaffas
dels för demonstrationsexperiment vid undervisningen, dels för vetenskapliga
specialarbeten. Hittills hade den fysiologiska institutionens
apparater, då de varit lediga, stälts till förfogande härför, och utan
detta medgifvande hade en någorlunda tidsenlig undervisning i experimentel
farmakodynamik eller forskningsarbete på detta område icke
varit möjliga. Men utom det att af ett sådant lånesystem ofta den
olägenheten uppstode, att en viss apparat samtidigt behöfdes å båda
institutionerna, kräfdes för specielt farmakodynamiska undersökningar
särskilda apparater och anordningar, hvilka ej funnes å den fysiologiska
anstalten, hvadan det vore oundgängligen af behofvet påkalladt att för
den farmakologiska institutionen snarast möjligt anskaffa de nödvändigaste
apparater och instrument. Slutligen måste experimentdjur för
undersökningar angående läkemedels och gifters verkningar tillhandahållas.

Huru institutionens utgifter numera ökats framginge deraf, att
desamma under år 1893 uppgått till 21 kronor 60 öre, under vårterminen
1894 till 9 kronor 47 öre, under höstterminen 1894, från hvilken
tid den nuvarande professorn uppehållit undervisningen, till 314 kronor
53 öre och under vårterminen 1895 till 252 kronor 60 öre. Utgifterna
hade sålunda under läsåret 1894—1895 stigit till 567 kronor 13 öre
mot 21 kronor 60 öre under år 1893, utan att likväl några apparater
eller instrument kunnat inköpas. De anskaffade instrumenten vore
nemligen afsedda för specialundersökningar och motsvarade ej det dagliga
behofvet af dylika utredningsartiklar. Då det under inga omständigheter
längre läte 6ig göra att af »allmänna materialanslaget» tillgodose
den farmakologiska institutionens så betydligt ökade behof,
syntes ett årligt anslag åt densamma vara erforderligt.

I afseende på beloppet af detta anslag behöfde det, då ännu intet
särskildt farmakologiskt laboratorium funnes och praktiska laborationskurser
ej förekomme, icke vara så stort, som eljest skulle erfordras.
Men å andra sidan skulle en summa, som nätt och jemt betäckte de

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

utgifter, k vilka under läsåret 1894-—1895 förekommit, under de kommande
åren med säkerhet visa sig otillräcklig. Under sagda läsår hade
nemligen endast institutionsföreståndaren tagit medel i anspråk för
vetenskapligt arbete, och detta blott i ringa utsträckning, enär en stor
del af tiden upptagits af förberedelser till undervisningen. Om alltså
icke både undervisningen och det vetenskapliga arbetet vid institutionen
skulle hämmas och hindras att utveckla sig »på tidsenligt sätt, erfordrades
enligt lärarekollegiets åsigt ett årligt anslag af 1,000 kronor.

Denna af universitetskanslern förordade framställning ansåge departementschefen
förtjena afseende. Dock borde ett så stort anslag
som det af lärarekollegiet begärda icke ifrågasättas. Visserligen kunde
för närvarande bristen på instrument vara känbar och inköp af sådana
medföra ej obetydliga utgifter; men om till en första uppsättning af
instrument beviljades för en gång ett belopp af 500 kronor, syntes
med iakttagande af nödig sparsamhet det årliga anslaget kunna begränsas
till 500 kronor.

På grund af hvad i ärendet anförts, far utskottet, som under
punkten 51 här nedan gör hemställan beträffande förenämnda af Kong!.
Maj:t äskade anslag å extra stat, nu hemställa,

att Riksdagen må till materiel för den farmakologiska
institutionen vid Karolinska institutet bevilja
ett årligt anslag af 500 kronor.

Vid bifall till hvad utskottet under punkterna 9—11 här ofvan
föreslagit, kommer anslaget till Karolinska medico-kirurgiska institutet
att höjas med 2,200 kronor, eller från 169,900 kronor till 172,100
kronor.

Allmänna läroverken.

12:o) I eu den 7 sistlidne februari till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 31), som blifvit till utskottet remitterad, har Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att medgifva, att presterskapets enke- och pupillkassa
samt lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa måtte
förklaras berättigade att aflösa de från kassorna nu med tillhopa 75
kronor 83 öre utgående bidrag till musiklärarens vid Linköpings högre

Ang. aflÖ8cn
af ett ärligt
lönebidrag till
musikläraren
vid allm. läroverket
i
Linköping.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

allmänna läroverk aflönande med belopp motsvarande bidragen, kapitaliserade
efter fyra för hundrade, att erläggas af presterskapets enke- och
pupillkassa med 1,421 kronor 75 öre och af lärarnes vid elementarläroverken
enke- och pupillkassa med 474 kronor, samt att till beredande
af aflöningsfyllnad för nämnda musiklärare anslaget, till allmänna
läroverken måtte höjas med en nyssnämnda bidrag motsvarande
summa eller 75 kronor *83 öre.

Af det i ärendet förda statsrådsprotokoll inhemtas, att ifrågavarande
förslag föranledts deraf, att direktionen för presterskapets enkeoch
pupillkassa — hvilken kassa vid sitt bildande fått emottaga f-delar
af stiftens emeritikassors behållning, med skyldighet för kassan att
ansvara för motsvarande andel af de förbindelser, hvari kassorna häftade,
och i följd häraf hade skyldighet att af ett från Linköpings stifts
emeritikassa förut utbetaldt bidrag af 50 riksdalar 26 skillingar 8 runstycken
banko, eller 75 kronor 83 öre i gällande mynt, till aflöning
åt musikläraren vid allmänna läroverket i Linköping utgifva f-delar
med 56 kronor 87 öre — i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 10 sistlidne
oktober anhållit, att, som skyldigheten att för all framtid utbetala
ifrågavarande lönebidrag vore den enda förbindelse, hvari kassan numera
häftade på grund af den mottagna andelen af stiftens emeritikassors
behållning, och det under sådana förhållanden syntes lämpligt,
att kassan frikallades från denna förbindelse medelst erläggande på en
gång afl visst penningbelopp, det täcktes Kongl. Maj:t antingen förordna
eller ock i proposition till Riksdagen begära dess medgifvande,
att, mot det att enke- och pupillkassan på en gång till statsverket inbetalade
ett belopp, som motsvarade det årliga lönebidraget, kapitaliseradt
efter fyra procent eller den räntefot, som kunde finnas skälig, sagda
lönebidrag icke vidare skulle af kassan utgöras.

Öfver denna framställning hade direktionen öfver lärarnes vid
elementarläroverken enke- och pupillkassa afgifvit infordradt yttrande
och dervid hufvudsakligen anfört, att, ehuru kassan, å hvilken belöpte
i-del eller 18 kronor 96 öre af ifrågavarande lönebidrag, icke för sin
del haft någon olägenhet af det hittills följda sättet för detsammas
utgörande, direktionen dock icke hade något att erinra mot att ifrågavarande
förbindelse finge på en gång gäldas på det sätt, som föreslagits
i fråga om presterskapets enke- och pupillkassas skuld, hvarvid dock
den räntefot, efter hvilken kapitaliseringen skulle ske, enligt direktionens
mening icke borde sättas lägre än till 3| procent.

Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet härefter infordrats, hade

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

i skrifvelse den 30 sistlidne december anfört, bland annat, att då den
hos Kongl. Maj:t gjorda framställningen otvifvelaktigt afsåge en förenkling
i förvaltningen, emot hvilken direktionen öfver lärarnes vid
elementarläroverken enke- och pupillkassa icke heller hade något att
erinra, ansåge sig statskontoret böra förorda, att ifrågavarande båda
kassor måtte befrias från utgifvande för all framtid af berörda aflöningsbidrag
mot det att kassorna hvar för sig för en gång till statskontoret
erlade ett belopp, motsvarande de från en hvar af kassorna årligen utgående
bidrag, kapitaliserade efter en räntefot, som lämpligen syntes
böra bestämmas till fyra procent. Efter denna beräkningsgrund skulle
de ersättningsbelopp, kassorna finge utgifva, belöpa sig:

för presterskapets enke- och pupillkassa till ............... kronor 1,421: 75

och för elementarlärarnes enke- och pupillkassa till „__474:

eller tillhopa till................................................................ kronor 1,895: 7 5.

En sådan uppgörelse innefattade emellertid en ändring i de förpligtelse^
som i enlighet med Riksdagens beslut medföljt dessa enkeoch
pupillkassors öfvertagande af emeritikassorna, och borde derför
underställas Riksdagens pröfning.

Hvad af Kongl. Maj:t i ofvannämnda proposition föreslagits har
icke gifvit anledning till annan erinran från utskottets sida, än att, i
enlighet med hvad statskontoret hemstält, det synes böra uttryckligen
angifvas, att ifrågavarande aflösningsbelopp skall af omförmälda kassor
erläggas till statskontoret. På grund häraf och då det belopp, hvarmed
i anledning af ifrågavarande uppgörelse anslaget till allmänna läroverken
må höjas, lärer böra, till undvikande af öretal i riksstaten, bestämmas
till 76 kronor, hemställer utskottet,

att Riksdagen må dels medgifva, att presterskapets
enke- och pupillkassa samt lärarnes vid elementarläroverken
enke- och pupillkassa må förklaras
berättigade att aflösa de från kassorna nu med tillhopa
75 kronor 83 öre utgående bidrag till musiklärarens
vid Linköpings högre allmänna läroverk aflönande
med belopp motsvarande bidragen, kapitaliserade
efter fyra för hundrade, att till statskontoret
erläggas af presterskapets enke- och pupillkassa med
1,421 kronor 75 öre och af lärarnes vid elementar -

tatsutskottets Utlåtande N:o 9.

läroverken enke- och pupillkassa med 474 kronor, dels
ock, till beredande af aflöningsfyllnad för nämnda
musiklärare, höja anslaget till allmänna läroverken
med 76 kronor, eller från 2,910,304 kronor till 2,910,380
kronor.

motion omsätt . . 13:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (u:o 157), som

för lektor att blifvit till utskottet remitterad, har herr R. Eklundh hemstält, det Riksning
iPhr,gre dagen måtte besluta, att ordinarie adjunkt eller kollega, hvilken före
lönegrad tal- Kongl. Maj:ts kungörelse angående ändrade bestämmelser beträffande
viss föregående lönetursberäkning för lärare vid allmänna läroverk den 12 september
tjenstgöring. 1890 fullgjort öfriga stadgade föreskrifter för att kunna till lektor utnämnas,
men icke aflagt lektorsundervisningsprof, måtte, oberoende
häraf, ega rätt att efter sin befordran till lektor för uppflyttning i
högre lönegrad räkna sig till godo den tid, han från och med året,
hvarunder berörda föreskrifter fullgjorts, med nit och skicklighet vid
allmänt läroverk tjenstgjort såsom tillförordnad rektor, såsom vikarierande
lektor eller med en tjenstgöring väsentligen lika med den, som
åligger lektor.

1 ofvannämnda kungörelse stadgas, bland annat, att ordinarie
adjunkt eller kollega, hvilken aflagt sådan akademisk examen, som utgör
vilkor för behörighet att söka lektorsbefattning vid högre allmänt
läroverk, äfvensom i öfrigt fullgjort stadgade föreskrifter för att kunna
till lektor utnämnas, må ega rätt att vid årsberäkning för uppflyttning
i högre lektorslönegrad räkna sig till godo den tid, han från och med
året näst efter det, hvarunder berörda vilkor blifvit fullgjorda, med nit
och skicklighet vid allmänt läroverk tjenstgjort såsom tillförordnad
rektor, såsom vikarierande lektor eller med en tjenstgöring väsentligen
lika med den, som åligger lektor.

Enligt hvad motionären anfört, hade det inträffat, att adjunkter
med fullständig lektorskompetens, som under flera år bestridt lektorstjenstgöring,
icke efter sin befordran till lektorer fått räkna sig till
godo denna tjenstgöring i och för uppflyttning i högre lönegrad; detta
af den anledning, att de icke före öfvertagande af nämnda tjenstgöring
aflagt lektorsundervisningsprof.

Om detta drabbade någon, hvilkens lönetursberäkning daterade
sig till tiden efter nämnda kungörelses tillkomst, kunde häremot från
rättvisans synpunkt ej något invändas. Tydligt vore, att frågan deremot
stälde sig helt annorlunda beträffande de f. d. adjunkter, hvilkas
lönetursberäkning grundade sig på lektorstjenstgöring före kungörelsens

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

utfärdande. För dem hade anledning till förutgående afläggande af
undervisningsprof icke förefunnits, kanske ej heller tillfälle. Det kunde
således hvarken vara rättvist eller billigt att låta dem af nämnda anledning
gå miste om förmånen att få beräkna ett eller annat år af
sin föregående tjenstgöring för uppflyttning i högre lönegrad, allra
helst deras antal, enligt motionärens mening, vore ytterst ringa.

I en vid sistlidet års riksdag väckt motion hemstälde samme
motionär, det Riksdagen måtte besluta, att bestämmelsen beträffande
godkändt undervisningsprof såsom vilkor för lönetursberäkning såsom
lektor vid allmänt läroverk skulle upphöra att gälla.

I häröfver afgifvet. utlåtande afstyrkte statsutskottet bifall till
motionen, under anförande att utskottet icke ansåge sig böra, på enskild
motionärs förslag och utan att någon utredning förelåge om verkningarna
af förändringens genomförande, tillstyrka en sådan förändring
af de i gällande lönestater faststälda bestämmelser, som med framställningen
afsåges.

Den mera begränsade omfattning, som motionären i nu förevarande
motion gifvit åt sitt förslag, har icke kunnat bäfva utskottets betänkligheter
mot att, utan fullständig utredning om samtliga på frågan
inverkande omständigheter, tillstyrka förändring i de bestämmelser
rörande lönetursberäkning, hvilka blefvo af 1890 års Riksdag på Kongl.
Maj:ts framställning faststälda. Utskottet hemställer fördenskull,

att herr Eklundhs ifrågavarande motion icke
må af Riksdagen bifallas.

Högre skolor för qvinlig ungdom.

14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att anslaget till högre skolor Anagnsl£“l,}$[dt
för qvinlig ungdom måtte varda förhöjdt med ett belopp af 150,000 högre skolor
kronor eller från 100,000 kronor till 250,000 kronor, att utgå, enligt Jdrd(^n^9m
hvad i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1896 un9 T
vidare förmäldes, dels såsom understöd åt skolor, dels såsom bidrag
till pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för
qvinlig ungdom.

Uti en inom Andra Kammaren af herr C. Wallis m. fl. väckt
motion (n:o 191) har föreslagits, att nämnda anslag måtte varda förhöjdt
med ett belopp af 200,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande X:o 9.

I sammanhang med dessa framställningar har utskottet till behandling
förehaft en i Andra Kammaren väckt motion (n:o 183), deruti
herr O. V. Vahlin föreslagit, att Riksdagen behagade ställa till
Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag af 15,000 kronor, att användas till
understöd af samskolor med minst 5 klasser å orter, der allmänt läroverk
för gossar ej finnes, och på samma vilkor i öfrig!, som gälla för
flickskolor.

Af det i Kongl. Maj:ts förevarande framställning åberopade statsrådsprotokollet
inhemtas, att Eugöne Schwartz, Julius Centervall m. fl. i
enlighet med uppdrag, som lemnats dem vid möte mellan föreståndare
och föreståndarinnor för Sveriges högre flickskolor den 5 augusti sistlidet
år, hos Kongl. Maj:t anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen
äska en förhöjning af anslaget till de högre skolorna för qvinlig ungdom
med åtminstone 200,000 kronor, så att nämnda årliga anslag i sin helhet
komme att uppgå till 300,000 kronor; och hade petitionärerna till stöd
för denna framställning i hufvudsak anfört följande.

Frågan om den högre qvinliga bildningens främjande hade varit
föremål för Kongl. Maj:ts och Riksdagens uppmärksamhet nära nog lika
länge som frågan om den allmänna folkbildningens höjande, om det ock
tillhört en senare tid att enas om de åtgärder, som bort för förstnämnda
ändamål af staten vidtagas. Redan 1847 års Riksdag hade åt
Kongl. Maj:t mottagit eu proposition, hvari anslag äskades till inrättande
af en normalskola till bildande af lärarinnor för fruntimmersundervisningen.
Men först sedan Rikets Ständer i skrifvelse den 25 februari
1858 förklarat sig anse, »att undervisningen för den qvinliga delen af
nationen bör blifva på ett ändamålsenligt sätt ordnad», och anhållit, att
»Kongl. Maj:t täcktes låta uppgöra och till Rikets näst sammanträdande
Ständer öfverlemna förslag till undervisningens ordnande för den qvinliga
ungdomen, med hufvud sakligt afseende fastadt på bildandet af
lärarinnor», samt den begärda utredningen af frågan om inrättandet åt
ett institut för lärarinnor och dermed förenade kostnader blifvit 1859—
1860 års Riksdag af Kongl. Maj: t meddelad, beviljade Riksdagen medel
för upprättande af ett högre lärarinneseminarium.

Sedan staten sålunda genom åtgärder för lärarinnebildningen tillgodosett
behofvet af för kallet utbildade lärarinnor, hade det emellertid
dröjt flera år, innan den på ett mera direkt sätt åtagit sig omsorgen

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

om den q vinliga ungdomens ändamålsenliga undervisning. Visserligen
hade Rikets Ständer vid 1865 års riksdag till Kongl. Maj:t aflåtit en
skrifvelse med anhållan, att Kongl. Maj:t behagade låta utreda och
undersöka, »i hvad mån offentliga läroanstalter för qvinlig ungdom må
anses ytterligare böra på det allmännas bekostnad upprättas, hvarigenom
Riksdagen sålunda visat sig icke vara främmande för den tanken, att
staten egde skyldighet att vidkännas uppoffringar för den högre qvinliga
undervisningen i vidsträcktare mån, än hvad som skett genom upprättande
af högre lärarinneseminariet. Men först vid 1874 års riksdag
kunde man enas om det sätt, hvarpå staten borde tillgodose krafven på
en högre skolbildning för flickor. Näirmda Riksdag stälde nemligen till
Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag af 30,000 kronor att användas till
understöd, '' med högst 3,000 kronor för hvar och en, åt sådana högre
skolor för qvinlig ungdom, som pröfvades deraf vara i behof, under
vilkor, bland annat, att lärjungarnes årsafgifter vid dessa skolor icke
bestämdes till högre belopp än 50 kronor samt att frielever till af
Kongl. Maj:t bestämdt antal vid skolorna i fråga antoges. Sedan detta
Riksdagens beslut vunnit Kongl. Maj:ts godkännande, hade påföljande
år understöd af nämnda anslag utdelats åt två skolor med 3,000 kronor
åt hvardera och åt en skola med 2,400 kronor. Dermed syntes den väg
vara funnen, på hvilken regering och Riksdag fortfarande velat främja
nämnda undervisning. Endast beträffande de vid statsunderstödets åtnjutande
fästa vilkoren hade sedermera en annan grundsats följts än
den, som till en början varit bestämmande. Det hade nemligen snart
visat sig, att den låga årsafgift, som utgjorde ett af vilkoren för åtnjutande
af statsunderstöd, hindrat de bättre flickskolorna från att begagna
sig af det erbjudna tillfället att erhålla statsbidrag. Också föreslog
Kongl. Maj:t genom proposition till 1876 års Riksdag, icke blott
att anslaget till flickskolorna måtte höjas till 40,000 kronor, utan ock
att, med upphäfvande af nämnda bestämmelse angående lärjungeafgiften,
statsunderstöd skulle af sådana skolor åtnjutas på de vilkor, som för
närvarande vore gällande, nemligen att vid dessa läroanstalter skulle åt
det antal elever, som Kongl. Maj:t täcktes för hvarje skola bestämma,
meddelas undervisning dels kostnadsfritt dels mot en årsafgift, som icke
öfverstege 50 kronor. År 187 7 hade understöd sökts af 34 skolor, af
hvilka 28 erhållit sådant, nemligen fyra med 2,200 kronor hvardera, två
med 2,000 ocli elfva med 1,500 kronor hvardera samt de öfriga —utom
eu, som erhållit blott 700 kronor — med 1,000 kronor hvardera. Anslaget
hade sedermera efter hand höjts till 50,000 kronor vid 1878 års
Bill. till Iiiksd. Vrot. 1896. i Sami. 1 Afd. 9 Iluft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

riksdag, då det äfven öfverflyttades till ordinarie stat, vid 1882 års
riksdag till 70,000 kronor och vid 1891 års riksdag till 100,000 kronor,
med hvilket belopp det derefter utgått.

Af detta anslag erhölle för närvarande 76 skolor understöd, bland
dem 18 med det högsta belopp, som numera till någon skola utginge,
eller 2,000 kronor, och 14 med ett belopp, som icke uppginge till 1,000
kronor (800, 750, 600 eller 500 kronor). Då anslaget enligt kongl.
brefvet den 26 januari 1894 på detta sätt fördelades skolorna emellan,
hade icke allenast några högre flickskolor nekats allt understöd, deribland
två, som af vederbörande eforalstyrelser förordats till erhållande, den
ena af 1,500 kronor, den andra* af 1,000 kronor, utan äfven 23 skolor
erhållit vida lägre belopp, än de begärt och vederbörande eforalstyrelser
tillstyrkt. Kongl. Maj:t hade icke heller, oaktadt vederbörliga förord,
bifallit ansökningar om understöd till 3,000 kronors belopp, hvilket
dock 1874 års Riksdag ansett böra kunna tilldeles särskild skola, och
hvilket belopp 1875 af Kongl. Maj:t tilldelats tvenne skolor. Det högsta
belopp, som 1894 kommit någon skola till del, hade icke ens uppgått
till det belopp, som 1877 utdelats åt fyra skolor, eller 2,200 kronor.
Således hade statsbidragets maximisiffra efter hand nedgått, och ingen
flickskola hade 1894 kommit i åtnjutande af så stort understödsbelopp,
som 1875 och 1877 kommit en och annan skola till del, och detta oaktadt
under senare tid skolornas utveckling och i öfrigt förändrade ekonomiska
förhållanden, långt ifrån att minska, tvärtom i ganska betydlig mån
ökat den enskilda skolans behof af understöd. Sammanlagda summan
af de belopp, som 1893 af flickskolor med vederbörliga förord begärts
utöfver det af Kongl. Maj:t den 26 januari 1894 beviljade understödet,
hade uppgått till öfver 16,000 kronor. Sistnämnda belopp kunde dock
icke anses vare ett fullständigt uttryck för skolornas ytterligare behof
af understöd. Det lede nemligen intet tvifvel, att såväl eforalstyrelserna
vid förords afgifvande som skolorna vid sina ansökningar med kännedom
om de ytterst begränsade medel, som af Riksdagen för ändamålet
beviljats, ansett sig icke böra begära högre belopp än som med någon
grad af sannolikhet kunde erhållas.

Af det anförda framginge otvetydigt, att statsunderstödet vid den
senaste fördelningen af detsamma visat sig otillräckligt. Detta förhållande
bestyrktes ytterligare af åtskilliga omständigheter, om hvilka de
vid flickskolornas ansökningar fogade handlingar lemnade upplysning
och för hvilka redogörelse lemnats, sedan erinran gjorts om den utredning
af de ekonomiska förhållandena vid våra högre flickskolor, som
verkstälts af de komiterade, åt hvilka Kongl. Maj:t den 6 november

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1885 uppdragit att, bland annat, undersöka, huru undervisningen i de
enskilda högre skolorna för qvinlig ungdom bedrefves. Enligt do för
komitorade vid nämnda tidpunkt tillgängliga upplysningar lemnade blott
ett fåtal skolor, 11 af 59, från Indika uppgifter meddelats, någon afsevärd
behållning, 18 syntes nätt och jemt bära sig, 30 kämpade med
större eller mindre ekonomiskt betryck. Och dock framginge det al
samma utlåtande, att utgifterna för aflöningar åt vid skolorna tjenstgörande
såväl föreståndare eller föreståndarinnor som lärarinnor oftast
varit oskäligt små, ja i många fall så små, att det måste väcka förvåning,
att arbetskrafter på detta område kunnat erhållas till uppgifna
''pris. " Den sorgliga bild, som i berörda utlåtande anförda fakta gåfve af
flickskolornas ekonomi, tedde sig emellertid än sämre, om man betänkte,
att den vid de enskilda skolorna tjenstgörande personalen jemväl saknade
den trygga ställning, som innehades af deras, hvad lönevilkor beträffar
öfver hufvud vida bättre lottade medsystrar och medbroder vid
folkskolan och allmänna läroverken; och dock kunde sistnämnda lärarinnors
och lärares ställning i och för sig icke anses synnerligen förmånlig
i ekonomiskt afseende.

Ställningen år 1888, då nyssnämnda betänkande afgifvits, hade,
såsom af det anförda framginge, tydligen varit sådan, att den icke kunnat
i någon väsentligare män förbättras genom den tillökning, som det till
understöd åt flickskolorna beviljade anslaget sedermera erhållit, eller

30.000 kronor. Det gälde nemligen icke blott att täcka en årlig brist
i skolornas budget, för hvilket ändamål statsanslagets ökade belopp
möjligen skulle kunnat vara i det närmaste tillräckligt, utan ock att i
någon mån afhjelpa andra på skolornas ekonomiska ställning beroende
missförhållanden, för hvilkas aflägsnande de beviljade medlen ingalunda
varit tillräckliga. Också hade nämnda komité föreslagit, dels att flickor
i 32 städer skulle erhålla undervisning i af staten med vissa bidrag från
kommunerna underhållna samskolor, dels att särskilda skolor för qvinlig
ungdom, upprättade af kommuner eller af bolag, som finge understöd
af kommuner, skulle till ett antal af 45 i 41 andra städer understödjas
af staten med ett årligt anslag å 4,000 kronor hvardera, hvarjemte

20.000 kronor skulle anslås till understöd åt skolor, som hade minst
tvåårig fortsättningskurs, med 1,000 kronor för hvardera, och 20,000
kronor till understöd åt framstående flickskolor, upprättade af enskilda
personer, samt 15,000 kronor till central inspektion af flickskoleväsendct.
Enligt komiténs förslag skulle således, utom kostnaden för samskolorna,
erfordras ett årligt belopp af 235,000 kronor för ordnandet af den qvinliga
ungdomens undervisning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Att de af komitén påpekade ekonomiska missförhållandena ännu qvarstå
vid våra flickskolor i oförminskadt omfång, framginge tydligt af de räkenskaper,
som vidfogats de 1893 från flickskolorna inkomna ansökningarna
om statsunderstöd. De skolor, hvilkas räkenskaper uppvisade brist, uppginge
nu till 68 af 78 sökande, som erhållit eforalstyrelses förord, de som
visade något öfverskott för året, utgjorde åter blott 10, och till och med
denna siffra uppnåddes endast, om man till öfverskott äfven hänförde föreståndarearfvode
åt enskilda skolors egare, uppgående till några hundra
kronor. Den brist, som af 68 bland de sökande skolorna upptagits i
berörda räkenskaper, uppginge sammanlagdt till 107,554 kronor 11 öre,
således en icke obetydligt högre summa än det sammanlagda understöds-''
belopp, som fördelades mellan 76 skolor. Om sålunda genom det beviljade
anslaget i skolornas budgeter uppkomna brister icke ens kunnat täckas,
vore så mycket mindre att förvänta, att dermed några sådana missförhållanden,
som de förut antydda beträffande lärarepersonalens lönevilkor,
öfverhufvud skulle hafva kunnat i någon nämnvärd mån afhjelpas. Visserligen
kunde i några fall bristen härflyta deraf, att skolorna sökt tillmötesgå
de stegrade anspråken från såväl lärarepersonalens sida på en deras arbete
motsvarande lön som från allmänhetens sida på en undervisning, som
hölle sig i jemnbredd med skolväsendets snabba framsteg. Men om också
åtskilliga egare af flickskolor sålunda med berömvärd offervillighet underkastat
sig betydande ekonomiska uppoffringar för att tillgodose dessa fordringar,
så hade detta skett endast i enstaka fall, och äfven i dessa fall
skulle skolans ekonomiska ställning utan tvifvel förr eller senare omöjliggöra
en fortsättning på den inslagna vägen. Flertalet skolor nödgades
i alla händelser att på grund af bristande tillgångar tillgripa åtgärder,
som för framgången af deras arbete vore högst betänkliga. Bland dessa
borde nämnas, dels att lärarinnor användes, som icke genom examen
eller på annat sätt styrkt sig ega nödig utbildning för den plats, de
innehade, dels att lärarepersonalen betungades med en strängare tjenstgöring,
än den till fromma för undervisningen kunde sköta, dels att sammanslagning
af klasser egde rum i eu utsträckning, som för undervisningens
resultat måste blifva menlig. Under sådana i ekonomiskt hänseende
tryckta förhållanden kunde man icke heller vänta, att behofvet af i hygieniskt
hänseende lämpliga lokaler kunnat tillgodoses i den utsträckning,
som omsorgen om det uppväxande slägtets helsa kräfde.

Flickskolorna vore, med undantag af ytterst få, som hade större
donationer, i allmänhet hänvisade till lärjungarnes årsafgifter såsom sina
förnämsta inkomster. Och huru otillräcldiga dessa än vore för att betäcka
de kostnader, som vore eller åtminstone borde vara förenade med

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

driften af nöjaktigt organiserade skolor, vore de dock för elevernas målsmän
.ganska betungande, i synnerhet för familjer, som egde flera döttrar,
och särskildt om dessa tillhörde högre klasser, i hvilka årsafgifterna ofta
vore rätt höga, t. ex. 250 kronor vid åttaklassiga läroverk och 300
kronor vid läroverk med gymnasialafdelning.

Visserligen åtnjöte vid de af staten understödda skolorna ett visst
antal elever friplats eller nedsättning af årsafgiften till 50 kronor, men
dessa förmåner komine endast ett ringa antal af flickskolornas elever till
del. I enlighet med de vilkor, som blifvit fästa vid de statsunderstöd, som
flickskolorna för närvarande uppbure, erhölle knappt 4| procent af dessa
skolors elevantal (289 af 6,563) friplats och omkring 8£- procent nedsättning
i årsafgiften till 50 kronor. Men toge man äfven hänsyn till
eleverna vid sådana högre flickskolor, som icke understöddes af statsverket,
skulle friplatserna icke uppgå till mer än omkring 3 procent af elevantalet.

Många familjer med begränsade inkomster måste derför för sina
döttrars undervisning betala afgifter, som måste kännas synnerligen betungande.
Och dock eftersträfvade dessa för sina döttrar icke mera, än
hvad som i vårt land beskärdes gossar nära nog kostnadsfritt, nemligen
en allmänbildning utöfver det kunskapsmått, folkskolan bibringade. Den
alltför ojemna fördelningen af bildningens förmåner måste också för den
qvinliga ungdomen och dess målsmän blifva känbarare i samma mån,
som, icke minst genom åtgärder från statens sida, områden öppnats för
qvinlig verksamhet och qvinnor erhållit tillfällen till försörjning, hvilka
förut varit förbehållna män. Hvilken ställning man än intoge till frågan
om en mera vidsträckt användning af qvinnor på alla dessa områden,
borde man dock medgifva, att det allmänna borde i någon mån lätta
deras sträfvan, som sökte begagna sig af rättigheter, hvilka ssmhället
redan erbjöde dem. Men något annat medel för sagda ändamål gåfves
väl knappast, än att det allmänna beredde tillfälle åt ett något större
antal flickor att kostnadsfritt eller åtminstone mot lindrig afgift förvärfva
sig erforderlig utbildning för de afsedda banorna. Men då de för närvarande
vid statsbidragets åtnjutande fästa bestämmelserna om kostnadsfri
undervisning eller nedsättning af terminsafgiften icke, med bibehållande
af eller ens med eu mindre tillökning i anslagets belopp, kunde
gifvas större omfattning, enär understödet redan nu i följd åt nämnda
bestämmelser för en del skolor hade förlorat sin karakter af understöd,
så kunde en förbättring af de mindre bemedlade elevernas ställning icke
ega rum utan eu rätt betydlig förhöjning af nämnda statsanslag.

Staten understödde för närvarande do enskilda skolorna med 100,000
kronor årligen, och dess utgifter för högre lärarinneseminariet och den

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dermed förenade öfningsskolan hade 1894 uppgått till 54,250 kronor.
Således belöpte sig statens utgifter för den qvinliga undervisningen nämnda
år till 154,250 kronor. Jemförde man denna summa med de årliga utgifterna
för den manliga skolungdomens undervisning, hvilka uppginge
till omkring tre millioner kronor årligen, måste man medgifva, att den
stora olikheten emellan nämnda belopp icke stode i öfverensstämmelse med
det qvinliga slägtets berättigade kraf på högre bildning och icke heller
med den betydelse, som en högre qvinnobildning egde för häfdandet af
nationens plats bland kulturfolken.

En helt annan ställning intoge de högre flickskolorna i Finland, ett
land, som dock i öfrigt med afseende på kulturförhållanden stode oss
närmare än något annat, och der äfven de ekonomiska förhållandena vore
med vårt lands jemförliga. Under det att i Sverige staten med en utgift af
54,250 kronor underhölle en högre flickskola, med 16 friplatser, jemte ett
dermed förenadt högre lärarinneseminarium, underhölle det finska statsverket
läsåret 1893—94 elfva fruntimmersskolor, med i allt 255 frielever,
för en kostnad af tillsammans 384,284 mark. Svenska staten understödde
76 högre flickskolor med i medeltal omkring 1,300 kronor åt hvardera,
det finska statsverket lemnade nyss nämnda år understöd åt 37 privata
fruntimmers- och förberedande skolor med i medeltal omkring 4,350 mark,
eller tillsammans 160,850 mark. Det högsta belopp, som utdelades åt
en privat flickskola, utgjorde 1893—94 i Finland 10,000 mark, i Sverige

2.000 kronor. Då i vårt land 18 skolor erliölle statsbidrag till sistnämnda
belopp, erhölle i Finland 18 skolor i medeltal 6,750 mark, eller
högst 10,000, lägst 5,000 mark. Med en folkmängd den 31 december
1892 af 2,431,953 personer offrade således Finland årligen i statsanslag
åt flickskolorna 545,134 mark, under det att vårt land med en folkmängd
af 4,806,865 personer för samma ändamål utbetalade 154,250
kronor, således det förra landet i förhållande till folkmängden mer än
fem gånger så mycket som vårt land. Och dock lemnade finska statsverket
1893—94 dessutom understöd åt samskolor till ett belopp af

74.000 mark, under det att i Sverige en Barnskola åtnjöte statsunderstöd
med 8,000 kronor årligen.

Utom sistnämnda Barnskola understöddes i vårt land åt statsmedel
två enskilda skolor för manlig ungdom, hvilka erhölle 6,000 kronor
årligen hvardera. Ehuru intet giltigt skäl förefunnes, hvarför icke skolor,
afsedda hufvudsakligen för qvinlig ungdom, borde understödjas med åtminstone
tillnärmelsevis samma belopp som nämnda skolor, kunde emellertid
den summa, som 1885 års flickskolekomité föreslagit, eller 4,000
kronor, anses vara det belopp, med hvilket flertalet skolor af ifråga -

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

varande slag borde understödjas. De flickskolor, som år 1893 med förord
af eforalstyrelser sökt statsunderstöd, hade uppgått till 78, bland
hvilka 76 af Kongl. Maj:t tilldelats sådant understöd. De skolor, som
komme att behöfva och anses vara förtjenta af statsbidrag, kunde således
beräknas till minst 75. Skulle hvar och en af dessa understödjas med
i medeltal 4,000 kronor, erfordrades en anslagssumma af 300,000 kronor.
Under förutsättning att omständigheterna medgåfve, att en del skolor
tilldelades understöd till lägre belopp än 4,000 kronor, skulle möjlighet
förefinnas dels att, om förhållandena det kräfde, tilldela anslag åt ett
något större antal skolor, dels att tilldela en eller annan skola, som
deraf pröfvades vara förtjent och i behof, ett understöd till högre belopp
än 4,000 kronor, utan att den ifrågasatta anslagssumman behöfde
öfverskridas.

Derest sagda belopp beviljades, skulle antalet friplatser och platser
mot nedsatt afgift vid högre flickskolor kunna fördubblas, så att omkring
600 elever vid privata flickskolor komme att erhålla kostnadsfri undervisning
och vid pass 1,100 att erlägga en årsafgift af högst 50 kronor
(utgörande resp. omkring 6 och 12 procent af hela elevantalet). Nu
gällande vilkor för statsbidragets åtnjutande borde nemligen bibehållas
men på ofvan angifna grunder i berörda hänseende göras något mera
förmånliga för flickskolornas ekonomi.

Öfver denna petitionärernas framställning hade, enligt hvad departementschefen
meddelar, direktionen öfver högre lärarinneseminarium
afgifvit infordradt utlåtande och dervid på det lifligaste instämt i petitionens
syfte samt funnit de anförda skälen öfvertygande. Att med de
fordringar, som numera måste ställas på undervisning, skollokaler och
skolmateriel, det blefve svårt eller snarare omöjligt att uppehålla nöjaktigt
organiserade högre skolor, om lärjungarnes terminsafgifter skulle
vara den enda eller hufvudsaldiga inkomstkällan, det kunde direktionen
på grund af sin erfarenhet om de ekonomiska förhållandena vid den
med högre lärarinneseminariet förenade normalskolan uttryckligen bekräfta.
Ty ehuru denna skola åtnjöte ett ej obetydligt statsunderstöd,
och ehuru elevafgiftcrna vore högre än vid det stora flertalet flickskolor
i landsorten, hade det dock under de senare åren varit förenadt med
rätt stora svårigheter att begränsa utgifterna till inkomsternas belopp,
och direktionen hade derför nyligen sett sig nödsakad att ytterligare
höja elevernas årsafgifter.

Hvad i petitionen andragits beträffande lärarinnornas vid de högre
flickskolorna dåliga aflöningsförhållanden funne direktionen vara i främsta

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

rummet värdt att beakta. Bland dessa skolors fasta lärarekrafter vore
de från högre lärarinneseminariet utexaminerade de jemförelsevis bäst
aflönade, och dock öfverstege deras årslön endast undantagsvis 1,000
kronor i ett för allt. Om man frånsåge föreståndarinnornas särskilda
arfvoden, förekomme undantagen endast i de större städerna, der i några
skolor lärarinnorna efter en tids tjenstgöring komme i åtnjutande af
löner å 1,100 å 1,200 kronor. Men minst lika vanligt vore, att examinerad
lärarinna måste åtnöja sig med en årslön af 900 eller 800 kronor.
Att dylika löner ej på långt när utgjorde skälig ersättning för ett högst
ansträngande och magtpåliggande arbete af personer, som efter lång och
kostsam förberedande kurs egna t 3 eller 4 år åt sin speciella fackbildning
— hvartill för språklärarinnorna komme dyrbara utländska resor —
läge i öppen dag; och skulle de ock förslå till bestridande af de allra
oundgängligaste lefnadskostnader, så kunde de ej utan en allt för långt
drifven försakelse räcka till skulders afbetalande eller pensionsafgifters
erläggande. Men huru knappa och otillräckliga ifrågavarande lärarinnors
lönevilkor än vore, utgjorde de dock det mesta, de högre flickskolorna
här i landet kunde åstadkomma, ja, mången dylik skola funnes, der man
ej kunde tänka på att bestå sig med en sådan lyx som en examinerad
lärarinna. Och der man skaffat sig en så dyr lärarekraft, der måste
man vara angelägen om att bereda sig nödig valuta genom att pålägga
den kostsamma lärarinnan en så stor tjenstgöring som möjligt. Följden
häraf hade också i många fall blifvit fysisk och psykisk öfveransträngning,
och der skadan blifvit af annan art, hade den ofta röjt sig i hämmad
utveckling och försvagadt intresse.

Liksom petitionärerna ville äfven direktionen för sin del betona, att
den tid nu syntes vara inne, då den stora olikheten i kostnad för gossens
och flickans högre elementarbildning borde så vidt möjligt utjemnas.
Den nästan kostnadsfria undervisningen vid de allmänna läroverken finge
numera ej sitt berättigande deraf, att dessa läroverk skulle hafva till
hufvudsaklig uppgift att utbilda de nödiga organen för statens egen verksamhet.
Dessa läroverk hade fått en ny och vidsträcktare uppgift, nemligen
att direkt och indirekt främja hela folkets andliga odling och bibringa
en del af den växande ungdomen det mått af högre allmänbildning,
som de ledande krafterna i en kulturstat i våra dagar behöfde.

När man, trots den väsentliga förändring, som uppfattningen af de
allmänna läroverkens mål undergått, dock fortfarande fasthållit principen
om kostnadsfri undervisning, syntes detta framför allt hafva berott på
en önskan att för alla samhällsklassers barn öppna tillträde till den
högre bildningen för att sålunda lemna tillfälle åt den rikare begåfnin -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

gen, hvarhelst inom folket den röjde sig, att till det helas båtnad göra
sig gällande och på samma gång främja en för samhällskroppens sundhet
och de sociala förhållandenas lugna utveckling gagnelig ståndscirkulation.
Men vore motiven för ett principielt upprätthållande af en kostnadsfri
undervisning vid de allmänna läroverken af denna art, så funnes
ej längre några skäl, hvarför endast den manliga ungdomen skulle komma
i åtnjutande af ifrågavarande förmån. Den betydelse för hela folkets
odling och uppfostran, qvinnan hade genom sin verksamhet inom familjen,
kunde ej nog högt uppskattas. På grund af sociala förhållanden,
som ej stode att ändra, vidgades ock i våra dagar området för qvinnans
verksamhet utom familjen allt mer och mer, och hon hade hos oss redan
länge haft tillträde jemväl till åtskilliga befattningar i statens tjenst.
När så vore, syntes det både vara rättvist och ligga i det allmännas
intresse, att tillgången till en högre allmänbildning för den qvinliga
ungdomen från statens sida verksamt främjades.

Huru betungande flickornas skolafgifter vore för många familjer
framginge bäst af ett förhållande, som utan tvifvel vore mycket allmänt
och hvarom direktionen hade riklig erfarenhet, nemligen att äfven af
familjer, som ansåges burgna, anhållan om uppskof med terminsafgifternas
inbetalande mycket ofta gjordes, att ett stort antal restantier hvarje
termin uppkomme och att afskrifningar af äldre resterande afgifter så
godt som årligen måste göras. För öfrigt blefve genom de dryga skolafgifterna
ett stort antal döttrar äfven af bildade familjer helt och hållet
utestängdt från den högre undervisningens förmåner.

Departementschefen har härefter erinrat, hurusom i statsrådsprotokollet
den 12 januari 1891, då Kongl. Maj:t beslöt framställning till
Riksdagen angående denna fråga, meddelats en öfversigt af flickskolefrågans
utveckling, sedan enligt beslut af 1862 års Riksdag normalskolan
för flickor upprättades. I detta protokoll omförmäldes ock, att
1885 års Riksdag hos Kongl. Maj:t anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes
»låta undersöka, huru undervisningen i de enskilda högre skolorna för
qvinlig ungdom för närvarande bedrifves, och hvilka resultat af densamma
hittills vunnits, samt af de upplysningar, som genom undersökningen
erhållits, gifva ''Riksdagen del», äfvensom att Kongl. Maj:t med
anledning häraf den 6 november 1885 tillsatt en komité, hvilken den
19 januari 1888 afgifvit sitt betänkande. Efter att hafva hänvisat till
den redogörelse, som i sagda protokoll lemnats rörande hufvudpunkterna
af komiténs betänkande samt de utlåtanden, hvilka deröfver infordrats
från vederbörande myndigheter, yttrar departementschefen följande:

Bill. till Rilcsd. Prot. 189G. d Samt. 1 Afd. 9 Höft. ö

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

»Komitén har meddelat en omfattande och grundlig utredning al
de. högre flickskolornas tillstånd såväl med afseende på deras organisation
och undervisning som beträffande deras hygieniska och ekonomiska
förhållanden, anmärkt de förefinna bristerna och framstält förslagtill
bristernas afhjelpande samt flickskoleväsendets utveckling. De upplysningar,
råd och anvisningar, som flickskolornas målsmän sålunda erhållit,
hafva utan tvifvel redan burit god frukt, i det att mycket af hvad
komitén föreslagit beträffande tidsfördelning, de särskilda läroämnenas
utsträckning och behandling* helsovård m. m. vunnit tillämpning inom
flickskolan. De brister åter, som direkt eller indirekt hafva sin hufvudsakliga
grund i flickskolornas dåliga ekonomiska ställning qvarstå deremot
i det hela oförminskade. De förslag, som komitén framstält till
den ekonomiska ställningens förbättring och nämnda bristers undanrödjande,
hafva icke heller vunnit allmännare tillslutning. Hufvudsakliga
orsaken härtill har utan tvifvel varit, att dessa förslag i sjelfva verket
gingo ut på att upphäfva de nu befintliga privata flickskolorna och ersätta.
dem dels med samskolor, som underhölles af staten under förutsättning
af vissa bidrag från kommunerna, dels med högre flickskolor,
som upprättades af kommun eller af ett utaf kommun understödt och
derför i beroende af denna stående bolag samt erhölle bidrag af staten.
Den omstörtning af hittills bestående förhållanden, som på många ställen
måste blifva följden af genomförandet af ett dylikt förslag, har synts
mången lika obillig som farlig. De nuvarande högre flickskolorna hafva
i hög grad vunnit allmänhetens förtroende och sträfva kraftigt till högre
utveckling såväl i afseende å lärjungarnes sedliga och hygieniska vård
som beträffande valet och anordningen af lärostoffet samt dettas metodiska
behandling vid undervisningen. Det skulle, menar man, å ena
sidan vara högst obilligt att neka så lifskraftiga anstalter rätten att existera
samt a andra sidan innebära en icke ringa fara att inskränka den
fria sjelfbestämningsrätteu för en så ung och i så liflig utveckling stadd
anstalt som den högre flickskolan, hvilken ännu måste söka sin rätta
form. Dessutom måste det anses högst tvifvelaktigt, huruvida flertalet
kommuner skulle befinnas villiga och i stånd att underkasta sig
de ganska stora offer, som genomförandet af komiténs förslag skulle af
dem kräfva. Föreståndare och föreståndarinnor vid våra högre flickskolor
hafva derför ock i den ingifna petitionen fasthållit vid den form
af statsunderstöd, som regering och Riksdag hittills funnit vara den
lämpligaste, och blott yrkat, att såväl anslaget i dess helhet som det
belopp, som kunde till hvarje särskild skola utdelas, skulle betydligt ökas.

Under sådana förhållanden anser icke heller jag, att någon mera

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

genomgripande förändring i den högre flickskolans organisation för närvarande
bör ifrågasättas, men finner, på skäl, som i det föregående andragits,
det högeligen angeläget, att densamma kraftigare än hittills
understödjes af staten, på det att å ena sidan de pedagogiska och hygieniska
hänsynen vid densamma må komma till sin rätt och å andra
sidan såväl lärarepersonalens ställning må blifva drägligare, som lättare
tillgång till bildning må öppnas för mindre bemedlade lärjungar. Också
anser jag det af petitionärerna ifrågasatta beloppet för tillökningen i
flickskoleanslaget, eller 200,000 kronor, ingalunda vara större än behöfligt,
men då jag måste göra framställning om betydande summor för
andra vigtiga ändamål, nödgas jag något inskränka detta belopp och
hemställa om en tillökning af 150,000 kronor, så att flickskoleanslaget
således komme att höjas från 100,000 kronor till 250,000 kronor.

I sammanhang med höjningen af anslagets totalbelopp torde äfven
det belopp, som må kunna tilldelas särskild skola böra ökas från 3,000
till 4,000 kronor, då eljest vid fördelningen af det ökade anslaget icke
tillbörlig hänsyn skulle kunna tagas till de särskilda skolornas behof
och utvecklingsgrad. För detta ändamåls vinnande torde emellertid dessutom
vara erforderligt, att ytterligare 1,000 kronor må kunna tilläggas
skolor med minst tvåårig fortsättningskurs. Dylika fortsättningskurser
finnas vid flera skolor för att utbilda elever, som genomgått de egentliga
flickskoleklasserna, antingen för en husmoders kall eller till lärarinnor
i familjer och mindre skolor eller för idkande af rent vetenskapliga
studier. Dessa fortsättningskurser äro i allmänhet fåtaligt besökta,
men kräfva särdeles dugliga och derför dyrbara lärarekrafter, hvarför
de i regeln endast genom betydliga offer från vederbörande skolas sida
kunnat uppehållas. Vigten af dylika fortsättningskurser, hvarigenom de
i flickskolan inhemtade kunskaperna göras mera direkt fruktbringande
och användbara för det praktiska lifvet, börjar emellertid allt mer erkännas;
och det torde derför icke vara olämpligt, att ett särskildt understöd
må kunna lemnas dem bland dessa, som anses deraf förtjenta och
i behof.

Någon annan förändring i de hittills gällande vilkoren för understöds
erhållande från det ifrågavarande anslaget anser jag för närvarande
icke vara erforderlig eller tillrådlig. Då det emellertid varit tvifvelaktigt,
huruvida den omständigheten, att gossar mottagits till undervisning i
de egentliga flickskoleklasserna, och skolan således i sjelfva verket öfvergått
till en samskola, må anses utgöra hinder för en dylik skola att
komma i åtnjutande af understöd från flickskoleanslaget, vill jag fästa
uppmärksamheten på, att detta förhållande i synnerhet förekommer i

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

mindre städer eller orter, der allmänt läroverk för gossar icke tinnes
och särskild! i ett par städer, hvilkas gossläroverk under de sista åren
blifvit indragna, I följd af folkmängdens ringhet kan på dylika platser
lika litet en skola endast för flickor som en skola ensamt för gossar på
längden upprätthållas, men för en samskola kan elevantalet blifva tillräckligt.
Utan statsunderstöd kan dock en sådan skola ingalunda reda
sig bättre än en flickskola med motsvarande lärjungeantal, och det synes
derför vara hårdt och obilligt att neka en dylik skola hvarje bidrag.
Då den .nu begärda tillökningen i fliekskoleanslaget är ganska stor i
förhållande till detta anslags nuvarande belopp och då samskolor af
ifrågavarande slag torde komma att blifva helt få, tvekar jag icke att
föreslå, att af berörda anslag bidrag må på samma vilkor, som gälla
för flickskolor, kunna meddelas äfven åt samskolor med minst fem klasser
å orter, der allmänt läroverk för gossar ej finnes.»

Slutligen har departementschefen anmält en af styrelsen för pensionsinrättningen
för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för qvinlig ungdom
i. skrifvelse den 28 september 1895 gjord framställning om statsbidrag
till pensionsinrättningen. Enligt hvad departementschefen meddelar, har
styrelsen i berörda skrifvelse förmält, att, sedan Hennes Maj:t Drottningen
år 1883 af intresse för den svenska flickskolans utveckling och för
att bereda dess lärorinnor medel till uppehälle, då de i följd af tilltagande
ålder icke längre kunde sköta sitt magtpåliggande kall, utfärdat inbjudning
till teckning af bidrag för åstadkommande af en pensionsinrättning
för sagda ändamål, hvilken inbjudning äfven undertecknats af flera härför
intresserade damer, till grundfond för ifrågavarande pensionsinrättning
tecknats ett belopp af 51,257 kronor 89 öre. Sedan Kongl. Maj:t fyra
år derefter faststält stadgar för »pensionsinrättningen för lärarinnor vid
Sveriges högre skolor för qvinlig ungdom», hade densamma trädt i verksamhet;
men nu hade, enligt beräkning af de revisorer, som granskat
1894 års räkenskaper, visat sig, att en brist för inrättningen uppstått
af 14,812 kronor 7 öre, samt att denna brist framdeles komme att ökas,
i män nu befintliga värdepapper måste utbytas mot andra med lägre
ränta. Då de högre flickskolorna, som för bedrifvande af sin verksamhet,
utom det jemförelsevis obetydliga statsbidraget, i allmänhet icke
hade andra tillgångar än lärjungarnes terminsafgifter, i regeln gåfve de
vid dem anstälda lärarinnorna endast ringa aflöning, hade det synts
styrelsen lika betänkligt att höja afgifterna till pensionsinrättningen som
att sänka det i stadgarna faststälda pensionsbeloppet, hvilket redan nu
vore väl litet. Styrelsen, till hvars kännedom det kommit, att förestån -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dåre och föreståndarinnor vid Sveriges högre flickskolor besluta att hos
Kongl. Maj:t begära framläggande af proposition till Riksdagen opi höjning
af det till dessa skolor utgående anslag, och som icke tviflade på
att Kongl. Maj:t skulle behjerta denna framställning, hade derför ansett
sig böra anhålla, att Kongl. Maj:t vid aflåtande af proposition om höjning
af berörda anslag tillika täcktes föreslå Riksdagen, att deraf äfven måtte
kunna anvisas det belopp, som Kongl. Maj:t kunde finna tillräckligt för
att trygga pensionsinrättningens förbindelser.

Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet infordrats, hade — fortsätter
departementschefen ----- till en början erinrat derom, att, enligt af
Kongl. Maj:t den 26 maj 1887 faststälda stadgar för nämnda pensionsinrättning,
dess inkomster utgjordes af räntemedel, delegarnes årsafgifter
och tillfälliga inkomster; att årsafgift för lärarinna, som i inrättningen
vunnit inträde, erlades med 25 kronor af den skola, vid hvilken hon
vore anstäld, och med 30 kronor af henne sjelf; att lärarinna, som vid
sitt inträde i inrättningen vore äldre än 25 år, dessutom hade att erlägga
retroaktiva afgifter; samt att pensionen utginge med 400 kronor
om året från och med qvartalet näst efter det, hvarunder pensionären
uppnått 55 års ålder.

Då den verksamhet, som utöfvades af ifrågavarande lärarinnor, med
rätta ansetts vara af den betydelse för bildningsarbetet inom landet, att
icke blott en särskild undervisningsanstalt, högre lärarinneseminariet,
blifvit inrättad med af statsmedel aflönad lärarepersonal, utan äfven årligt
{Inslag af Riksdagen anvisats för understödjande af de skolor för qvinlig
ungdom, der den i seminariet inhemtade undervisningen gjordes fruktbärande,
syntes det statskontoret, som borde staten icke undandraga sig
att jemväl i någon mån stödja dessa lärarinnor i deras sträfvan att genom
afsättande af någon del af den helt visst i allmänhet ringa årslönen bereda
sig ett torftigt underhåll, då helsa och krafter icke längre medgåfve
fortsatt arbete i skolornas tjenst. Och då, såsom i ansökningen blifvit
antydt, hvarken nedsättning af pensionsbeloppen eller höjning af delegarnes
årsafgifter kunde företagas, utan att det ändamål, pensionsinrättningen
ville tjena, derigenom skulle komma att blifva lidande, funne
statskontoret den nu föreliggande ansökningen om statens mellankomst
till pensionsinrättningens betryggande vara förtjent af afseende.

Beträffande den form, under hvilken dylikt statsbidrag borde lemnas,
förestälde sig statskontoret, att den lämpligen skulle kunna utgå såsom
fyllnad i de delegande lärarinnornas årsafgifter, så att staten för hvarje
betalande delegarinna tillsköte ett visst belopp. Storleken af det belopp,

38 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

som erfordrades för att pensionsinrättningen skulle kunna fullgöra sina
förbindelser, kunde endast bestämmas genom. beräkningar, Indika statskontoret
icke såge sig i stånd att åstadkomma; men då enligt lifförsäkringsbolagens
tabeller en 25-årig qvinna hade att erlägga en årspremie af 85
kronor 71 öre för att vid 55 års ålder erhålla lifränta af 400 kronor,
så borde en fyllnadsafgift af 10 kronor icke kunna anses för högt tilltagen.
Då de delegande lärarinnornas antal vid 1894 års slut utgjorde
152, skulle således statens bidrag enligt denna beräkningsgrund för
nämnda år hafva uppgått till 1,520 kronor. Såsom vilkor för statsbidraget
borde dock, enligt statskontorets mening, bestämmas, att minskning
i de nu utgående årsafgifterna eller höjning af de nu faststälda
pensionerna icke finge vidtagas.

Liksom statskontoret har departementschefen funnit det vara af
synnerlig vigt, att berörda pensionsinrättning upprätthölles samt att åt
densamma bereddes en tryggad ställning. Antalet lärarinnor vid de
högre flickskolorna vore redan stort och ökades med flickskoleväsendets
utveckling oupphörligt. De arbetade med en samvetsgrannhet och
en sjelfuppoffring, som af en hvar måste erkännas. Men något att betrygga
gin framtid med kunde de icke samla. Den lott, som väntade
dem, då de vore uttjenta och i allmänhet stode utan alla existensmedel,
måste derför blifva mycket tung, derest intet i tid gjordes för att tillförsäkra
dem någon inkomst på ålderdomens dagar. Detta hade de
behjerta!, genom hvilkas försorg ifrågavarande pensionsanstalt kommit
till stånd. Men äfven för staten måste det vara angeläget, att icke en
hel klass af qvinnor, som uppoffrat all sin kraft för dess ändamål, om
än icke i dess omedelbara tjenst, lemnades utan alla medel till uppehälle
på ålderdomen. Den utgift, som för närvarande kräfdes för att
rädda flickskolelärarinnornas pensionsanstalt från eu hotande undergång
— ty något mindre gälde det i sjelfva verket icke — syntes derför
departementschefen obetydlig, äfven om den behöfde göras något större,
än statskontoret beräknat. Sedan anstaltens ställning, som hittills ansetts
något osäker, blifvit tryggad, vore nemligen att hoppas, att, om
än icke alla, dock flertalet af de högre flickskolornas lärarinnor skulle
inträda i densamma. Såsom antydt, ansåge departementschefen icke
säkert, att det af statskontoret föreslagna statsbidraget vore för ändamålet
tillräckligt, men då skilnaden ej gerna kunde vara stor och då
någon annan beräkning ej för närvarande vore att tillgå, ansåge sig
departementschefen böra hemställa, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,
att af flickskoleanslaget finge till berörda pensionsinrättning tills

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vidare årligen utgå ett belopp, motsvarande högst 10 kronor för hvar
och en af de delegare, som erlade årsafgift. De af statskontoret föreslagna
vilkoren ansåge departementschefen icke behöfliga, då det å ena
sidan med ett så litet statsbidrag icke gerna kunde blifva fråga om att
sänka årsafgifterna eller höja pensionerna och då å andra sidan nämnda
förändringar icke kunde utan Kongl. Maj:ts bifall företagas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har departementschefen
hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att anslaget till
högre skolor för qvinlig ungdom måtte varda förhöjdt med ett belopp
af 150,000 kronor, eller från 100,000 kronor till 250,000 kronor, att
understöd af detsamma på hittills gällande vilkor måtte kunna tilldelas
sådana skolor med högst 4,000 kronor åt hvar och en, dock att skola
med minst tvåårig fortsättningskurs kunde erhålla 5,000 kronor, samt
att af samma anslag måtte kunna anvisas dels understöd, på de för
högre flickskolor stadgade vilkor, åt samskolor med minst fem klasser
å orter, der allmänt läroverk för gossar ej funnes, dels ett årligt bidrag
till pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för
qvinlig ungdom, motsvarande högst 10 kronor för hvar och en af do
delegare, som erlade årsafgift.

Med afseende å de tryckta ekonomiska förhållanden, under hvilka
de högre flickskolorna i vårt land utöfva sin för det allmänna betydelsefulla
verksamhet, har utskottet funnit väl behöflig!, att dessa skolor
beredes ett kraftigare understöd än det som hittills kommit dem till
del. Enligt utskottets mening bör emellertid kostnaden härför icke uteslutande
åläggas staten. Genom landsting, stadskommuner, sparbanker,
bolag eller enskilda personer hafva visserligen redan nu åtskilliga af
de högre flickskolorna erhållit förmån af dels fri lokal, dels årliga eller
tillfälliga anslag; men i allmänhet torde de bidrag, som på denna väg
vunnits, icke kunna anses motsvara berättigade anspråk. Då befolkningen
i den ort, der dylik skola är förlagd, i främsta rummet har
gagn af dess verksamhet, synes det utskottet kunna med skäl ifrågasättas,
huruvida icke kommun eller enskilde borde till skolans uppehållande
i en eller annan form lemna så stort bidrag, att dess värde,
för år räknadt, motsvarar minst det belopp, som staten för ändamålet
tillskjuter; och har utskottet ansett lämpligt, att vilkor härom blefvo

Statsutskottets Utlåtande N:o 9

för skolas delaktighet i statsanslaget stadgadt. Som det emellertid
synes obilligt, om på grund af sådant vilkor skola, som redan är i
åtnjutande af statsbidrag, icke skulle för framtiden kunna erhålla sådant,
torde berörda vilkor böra gälla endast med afseende å statsbidrag till
skola, som nu ej är i åtnjutande deraf, äfvensom, hvad angår en för
närvarande af staten understödd skola, för tilldelande åt densamma af
statsbidrag till högre belopp, än den nu uppbär. Med hänsyn till de
ökade bidrag från kommuner och enskilda, som genom ofvan angifna
vilkor böra kunna vinnas, synes de högre flickskolornas behof af understöd
kunna tillgodoses med ett statsanslag, som till beloppet understiger
ej mindre hvad i omförmälda af herr Wallis m. fl. väckta motion
föreslagits, än äfven hvad Kongl. Ma:jt för ändamålet äskat; och har
utskottet på grund häraf funnit sig böra förorda, att förhöjningen af
ifrågavarande anslag begränsas till 100,000 kronor.

De vilkor, som enligt Riksdagens beslut nu gälla för utdelande af
understöd från anslaget till högre skolor för qvinlig ungdom, äro, förutom
bestämmelse om det högsta statsbidrag, som må till en skola
utgå, följande: att elever till det antal, som af Kongl. Maj:t bestämmes,
i skolan erhålla undervisning dels kostnadsfritt och dels mot en årsafgift,
som icke får öfverstiga 50 kronor; att årlig berättelse afgifves
om skolans verksamhet; samt att skolan skall vara underkastad den
kontroll och de bestämmelser i öfrigt, som Kongl. Ma:jt kan finna för
godt meddela. Dessa vilkor anser utskottet böra fortfarande bibehållas.
Men derjemte böra enligt utskottets mening grunderna för tilldelande
af understöd från anslaget närmare bestämmas och förutom ofvan förordade
bestämmelse om ett statsbidraget i hvarje fall motsvarande tillskott
från kommun eller enskilda, jemväl ytterligare vilkor för delaktighet
i statsanslaget uppställas. Utskottet, som i vissa fall hyst tvekan,
huru dessa vilkor och grunder borde på lämpligaste sätt afväga^,
har emellertid, då, för den händelse att erfarenheten framdeles skulle
gifva vid handen, att ändring af hithörande stadganden bör i ett eller
annat hänseende vidtagas, framställning till Riksdagen i sådant syfte
icke lärer uteblifva, funnit sig böra tillstyrka följande nya bestämmelser.

Med hänsyn dertill att ifrågavarande anslag afser att understödja
högre skolor för qvinlig ungdom, anser utskottet, att endast de flickskolor,
hvilka, oberäknadt s. k. förberedande klasser, meddela undervisning
i minst fem årsklasser, böra komma i fråga vid utdelande af
bidrag från anslaget. Då det vidare icke synes kunna påfordras, att
staten skall lemna understöd till andra skolor än dem, som utöfva en

Statsutskottets Utlåtande A :o 9.

mera omfattande verksamhet, bör enligt utskottets mening såsom vilkor
för skolas delaktighet i statsanslaget bestämmas, att lärjungeantalet
vid densamma, oberäknudt förberedande klasser, under senaste tre år,
eller den kortare tid, hvarunder skolan varit i verksamhet, då ansökning
om statsbidrag göres, i medeltal icke understigit en viss siffra.

I sådant afseende kunde det väl ifrågasättas, huruvida icke ett lärjungeantal
af 50 borde fastslås såsom minimum; men då detta måhända
skulle innebära ett allt för tvärt afbrott i de grunder, som hittills tilllämpats,
har utskottet funnit sig hafva anledning tillstyrka, att minimiantalet
i fråga må för närvarande bestämmas till 30. Enligt utskottets
mening hör emellertid vid statsanslagets fördelning väsentligt afseende
fästas vid elevantalet, så att till skolor, som hafva ett mindre antal
lärjungar, statsbidraget kommer att utgå med proportionsvis lägre belopp
än till sådana skolor, hvilka hafva ett större antal lärjungar; och
anser utskottet på grund häraf, att skola må kunna tilldelas.statsunderstöd
till visst belopp för hvar och eu af dess lärjungar, hvithet belopp
utskottet ansett böra bestämmas till högst 30 kronor för lärjunge. För
närvarande är stadgadt, att understöd till en skola må utgå med högst,
3,000 kronor. I förevarande proposition har Kongl. Maj:t föreslagit,
att 4,000 kronor måtte bestämmas såsom det högsta statsunderstöd,
som i allmänhet får till eu skola utgå, dock att skola med minst tvåårig
fortsättningskurs må kunna erhålla 5,000 kronor. Da emellertid,
vid antagande af det utaf utskottet förordade vilkoret om ett statsbidraget
i hvarje fall motsvarande bidrag från kommun eller enskilde,
statsbidraget till en skola i sjelfva verket med sitt dubbla belopp tillför
densamma understöd, anser utskottet, att äfven efter anslagets förhöjning
statens bidrag till en skola icke i allmänhet må utgå med
mer än 3,000 kronor. För Kong], Maj:ts omförmälda förslag om högre
understöd till skolor med fortsättningskurser förefinnas enligt utskottets
mening ej fullt giltiga skäl. Men deremot anser utskottet, med anslutning
till hvad af 1891 års Riksdag i anledning af den då beslutade
förhöjningen af ifrågavarande anslag blifvit uttaladt om önskvärdheten
af undervisning i huslig ekonomi vid de högre flickskolorna,
att skolor, hvilka i sin undervisningsplan upptagit detta ämne, hvari en
praktiskt anordnad undervisning icke lärer kunna meddelas utan jemförelsevis
stora kostnader, bör kunna tilldelas ett särskild! statsunderstöd
med högst 500 kronor utöfver det enligt ofvan föreslagna grunder till
skolan utgående statsbidrag.

Det såväl i Kongl. Maj:ts proposition som i ofvan omförmälda,
af herr Vahlin väckta motion framhållna behofvot af understöd till
Bih. till Ililcsd. Blot. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 9 llåft. G

StatsutsJcottets Utlåtande N:o 9.

samskolor med minst fem klasser a orter, der allmänt läroverk för
gossar ej finnes, synes ^utskottet på de till stöd härför anförda grunder
höra tillgodoses; och då för utdelande af understöd i dessa fall samma
vilkor torde böra gälla som för de högre flickskolorna, anser utskottet
lämpligare, att nu ifrågavarande anslag varder härför anlitadt, än att,
såsom, herr Vahlin hemstält, särskild!, anslagsbelopp för ändamålet uppföres
i riksstaten. 1 r

Med .afseende a den stora betydelsen af de hygieniska anordningarna
vid. ifrågavarande skolor, har utskottet slutligen ansett nödigt,
att såsom vilkor för delaktighet i statsanslaget stadgas, att genom
vederbörande eforalstyrelse blifvit. styrkt, dels att anordningarna
vid skolan äro i hygieniskt hänseende tillfredsställande och undervisningen
så ordnad, att öfveransträngning af lärjungarne derigenom
icke föranledes, dels ock att legitimerad läkare är vid skolan anstäld.

Af skäl, som. här. ofvan vid fråga om vilkoret om bidrag från
kommun eller enskilda till ifrågavarande skolor angifvits, synas öfriga
fötenämnda nya vilkor icke heller böra tillämpas i afseende å de skolor,
som redan åtnjuta statsbidrag. Beträffande de bidrag, som hittills till
dessa skolor utgått, har utskottet velat .uttala den mening, att ett eller
annat af flickläroverken med mycket få lärjungar synes hafva erhållit
ett högre statsbidrag än som för framtiden torde böra till detsamma utdelas.

Hvad angår framställningen om bidrag från omförmälda anslag
till. pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för
qvinlig ungdom, anser utskottet på de i statsrådsprotokollet anförda
skäl, att hvad Kong]. Maj:t i fråga härom föreslagit bör vinna Riksdagens
bifall.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning samt omförmälda dels af herr
Wallis .m. fl. och dels af herr Vahlin väckta motioner,
må höja anslaget till högre skolor för qvinlig ungdom
med ett belopp af 100,000 kronor, eller från 100,000
kronor till 200,000 kronor, äfvensom bestämma, att
af detta anslag må utgå

dels understöd till högre flickskolor och till sådana
samskolor med minst fem klasser, som äro upprättade
å orter, der allmänt läroverk för gossar cj
finnes, under iakttagande af följande vilkor:

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

a) att;, skolan, oberäknadt s. k. förberedande
klasser, meddelar undervisning i minst fem årsklasser
och under sen,aste tre år eller den kortare tid, hvarunder
skolan varit i verksamhet, då ansökning om
statsbidrag göres, haft i medeltal minst 30 lärjungar,
tillhörande sistnämnda, årsklasser;

b) att kommun eller enskilda donatorer till skolans
uppehållande lemna bidrag, hvars värde för år
räknadt uppgår till minst samma belopp som statsunderstödet
;

c) att åt skola, som i a) nämnts, må kunna tilldelas
statsunderstöd af högst 30 kronor för hvar och
en af dess lärjungar, med iakttagande härvid, dels att
detta understöd må utgå med högst 3,000 kronor till
hvarje skola, dels att hvarje i a) nämnd skola, som
meddelar undervisning i huslig ekonomi, må för detta
ändamål kunna tilläggas ett särskildt understöd intill
belopp af 500 kronor;

d) att genom intyg af vederbörande eforalstyrelse
blifvit styrkt, ej mindre att anordningarna vid skolan
äro i hygieniskt hänseende tillfredsställande och undervisningen
så ordnad, att öfveransträngning af lärjungarne
derigenom icke föranledes, än äfven att legitimerad
läkare är vid skolan anstäld;

e) att lärjungar till det antal, som af Kongl.
Maj:t bestämmes, i skolan erhålla undervisning dels
kostnadsfritt och dels mot en årsafgift, som icke öfverstiger
50 kronor;

f) att årlig berättelse afgifves om skolans verksamhet;
samt

g) att skolan skall vara underkastad den kontroll
och de bestämmelser i öfrigt, som Kongl., Maj:t kan
finna för godt meddela;

skolande emellertid de under a), b), c) och d)
upptagna vilkor tillämpas endast med afseende å statsbidrag
till skola, som nu ej är i åtnjutande deraf,
äfvensom, livad angår en för närvarande af staten
understödd skola, för tilldelande åt densamma af statsbidrag
till högre belopp, än den nu uppbär;

dels och ett årligt bidrag till pensionsinrättningen

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. höjning
af förslagsanslaget
till
lönetillskott åt
lärare vid
folkskolor och
småskolor.

[H-]

för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för qvinlig
ungdom, motsvarande högst 10 kronor för hvar och
en af de delegare, som erlägga årsafgift.

Folkundervisningen.

15:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att anslaget till lönetillskott
åt lärare vid folkskolor och småskolor måtte höjas med 250,000
kronor, eller till 4,175,000 kronor.

I särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner, hvilka blifvit
till utskottet remitterade, hafva följande förslag framstälts, afseende att
ytterligare höja statens omkostnader för folkskolelärarnes aflöning.

Herr E. Hammarlund har nti motionen n:o 98, i hvars syfte herr
F. Berg m. fl. instämt, föreslagit:

l:o) att Riksdagen — på det att ordinarie lärare eller lärarinna
vid folkskola, som i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort under tio år,
måtte utöfver hittills faststälda löneförmåner erhålla ett andra ålderstillägg
å 100 kronor, så att lönen för åtta månaders undervisning komme
att utgöra minst 800 kronor jemte stadgade naturaförmåner eller ersättning
derför, och på det att ifrågavarande andra ålderstillägg måtte utgå
helt och hållet af statsmedel — måtte bevilja en höjning af förslagsanslaget
till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor med
355,000 kronor; samt

2:o) att Riksdagen — på det att äfven det genom kongl. kungörelsen
den 5 oktober 1891 faststälda ålderstillägget å 100 kronor för
sådan ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola, som oförvitligt tjenstgjort
fem år, måtte kunna utgå helt och hållet af statsmedel, och skoldistrikten
sålunda befrias från den dem för närvarande åliggande skyldigheten
att härtill bidraga med en tredjedel — måtte besluta en ytterligare
höjning af förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och
småskolor med 155,000 kronor.

Vidare hemställer i motionen n:o 65 herr G. Högstedt, med hvilken
herr C. J. Hammarström, m. fl. instämt, att Riksdagen ville
besluta. tillerkänna ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola, hvilka
förete intyg om 10 års oförvitlig tjenstgöring, ett andra ålderstillägg
af 100 kronor, och att derför erforderligt belopp måtte ur statsmedel
utgå och på ordinarie stat från och med år 1897 uppföras.

Slutligen hafva i motionen n:o 31 herrar C. Persson i Stallerhult
och L. J. Jansson i Djursätra föreslagit:

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

l:o) att Riksdagen måtte besluta, att bestämmelsen derom, att åt
ordinarie lärare och lärarinna borde anskaffas sommarbete och vinterföda
för en ko, eller ock, der hinder eller svårighet af lokala eller andra
förhållanden derför mötte, minst värdet af 8 hektoliter 25 liter spanmål
af visst slag i ersättning lemnas, måtte upphöra att gälla, samt att i
stället godtgörelse för ifrågavarande naturaprestation skulle under benämning
»ersättning för kofoder» utgå med 100 kronor för år, med rätt för
skoldistriktet att af statsmedel såsom bidrag härtill erhålla två tredjedelar
af beloppet eller 66 kronor 67 öre; dock att sådan lärare eller
lärarinna, hvilken vid den tidpunkt, då stadgandet härom trädde i kraft,
erhölle kofoder in natura eller ersättning derför till högre belopp än
100 kronor för år, måtte vara berättigad att vid sådan förman bibehållas,
hvad ersättningen vidkomme dock ej längre än hvartill beslutet föranledde,
men att skoldistriktet äfven i dessa fall måtte ega rättighet att
åtnjuta nyssnämnda statsbidrag 66 kronor 67 öre för år; samt

2:o) att för bestridande af statens andel i ofvannämnda ersättning
Riksdagen måtte bevilja ett anslag af 350,000 kronor.

Samtliga dessa motioner hafva af utskottet öfverlemnats till sammansatt
stats- och lagutskott; och då de beslut, hvartill motionerna må
föranleda, kunna inverka på bestämmandet af ifrågavarande förslagsanslag,
samt Kongl. Maj:ts förevarande framställning fördenskull icke
synes böra upptagas till behandling, förr än Riksdagen, sedan det sammansatta
utskottet afgifvit utlåtande i ämnet, fattat beslut i anledning af
berörda motioner, kommer statsutskottet att framdeles beträffande Kongl.
Maj:ts framställning meddela det yttrande, hvartill förhållandena må
föranleda; livilket utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

16:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att för anordnande
af qvinlig slöjd i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola
måtte från och med år 1897 på ordinarie stat beviljas ett årligt förslagsanslag
af 90,000 kronor, att utgå under de i statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för den 13 sistlidne januari närmare angifna vilkor
och, bestämmelser.

Vid detta ärendes föredragning inför Kongl. Maj:t bär departementschefen
till en början erinrat om den vid 1877 års riksdag framlagda
proposition om beviljande af anslag till understöd af undervisning i slöjd
för gossar. Till statsrådsprotokollet, då framläggandet af berörda proposition
beslöts, hade dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastik -

Ang. anslag
till undervisning
i
qvinlig slöjd.
[12-]

46 Statsutskottets Utlåtande N;o 9.

departementet, yttrat, bland annat, att* frågan om det uppväxande slägtets
undervisning i slöjd på senare tider gjort sig allt mer och mer gällande
och omfattats på många orter med varmt intresse. Landsting, hushållningssällskap
och kommuner äfvensom enskilda personer hade i åtskilliga
delar af landet gjort större eller mindre uppoffringar för främjande
af denna undervisning, hvilken äfven, i anledning af väckt motion
om åtgärder för densamma från statens sida, utgjort föremål för öfverläggning
vid Riksdagen.

Vid frågans praktiska lösning syntes man gå två väsentligen olika
vägar, i det man å ena sidan sökte införa den ifrågavarande undervisningsgrenen
vid folkskolan och der sätta den i nära samband med
den öfriga undervisningen, medan man å den andra sökte nå målet
genom upprättande af sjelfständiga, från folkskolan skilda slöjdskolor.
Det- .senare kunde anses lämpligast, om man ville utbilda särskild skicklighet
i ett eller annat yrke och sålunda hade sjelfva yrkesbildningen till
mål. Ville man deremot bibringa ungdomen en allmän handfärdighet,
så borde slöjdundervisningen meddelas i folkskolan och såsom en nödvändig
del af det hela ingå bland öfriga undervisningsämnen. Undervisningen
i slöjd kunde nemligen, om den rätt meddelades, blifva ett
allmänt bildningsmedel af stor betydelse, i det att genom väl ordnade
öfningar deri både iakttagelseförmågan skärptes och smaken odlades.
Derigenom bereddes ock en, icke minst för allmogens barn, nyttig omvexling
mellan själs- och kroppsarbete och förekommes en ensidig utveckling
på grund af.sysselsättning endast med bokliga studier, på samma
gång som hågen lifvades för en nyttig och ädel verksamhet, hvilken
kunde afhålla från mången onyttig eller skadlig förströelse.

Att folkskolans lärjungar finge i skolan lära sig att medelst de
vanligast förekommande verktygen förfärdiga smärre arbeten af hvarjehanda
slag, syntes vara af behof påkalladt äfven derför, att det ofta
och icke utan skäl klagades deröfver, att förmågan att tillverka eller
laga till och med enklare redskap och verktyg allt mer började att bland
allmogen aftaga och do bort.

Då undervisning i slöjd sålunda för folkskolans rätta ställning och
verksamhet hade en stor betydelse, och då, såsom förut vore antydt,
intresset för denna angelägenhet nu syntes vara väckt, torde tiden vara
inne att öfverväga, huru den ifrågavarande undervisningen lämpligast
skulle kunna i ofvan angifna rigtning ordnas och främjas.

Beträffande. särskilt anordnandet af undervisning i slöjd för flickor
hade vidare till sistnämnda statsrådsprotokoll af dåvarande departementschefen
anförts, att, tillfälle till undervisning deruti på många orter

Statsutskottets Utlutande N:o 9.

redan länge varit beredd, och att föremål för denna undervisning
i allmänhet varit enkel linne- och klädsömnad samt stickning. I anseende
till nödvändigheten af öfning härutinnan, och då ändamålet att
bibringa allmän handfärdighet dervid äfven kunde vinnas, syntes nämnda
öfningar företrädesvis böra förekomma. Dock vore det önskvärdt, att
tillfälle kunde beredas till undervisning äfven i spånad, väfnad samt
flätningsarbeten. Slöjdundervisning för flickor borde som obligatorisk
taga sin början vid öfvergången från småskolan till folkskolan och sedan
fortgå jemte den öfriga undervisningen under hela lärotiden, så väl i
den egentliga folkskolan som i fortsättningsskolan.

De kostnader, som en sådan undervisnings anordnande vid flickskolan
komme att medföra, kunde ej blifva betydliga, och understöd
dertill af staten syntes derför ej behöfvas på annat sätt, än att tillfälle
till undervisning i qvinlig slöjd bereddes vid statens seminarier för bildande
af folkskolelärarinnor.

Efter meddelande häraf och efter att ytterligare hafva erinrat,
hurusom vid samma riksdag framlagd proposition derom, att anslaget
till folkskolelärare- och lärarinneseminarierna måtte höjas för införande
vid dessa anstalter af undervisning i slöjd, blifvit af Riksdagen afslagen,
yttrar föredragande departementschefen följande.

»Sedan den tiden har emellertid undervisning i slöjd småningom
blifvit införd vid alla landets folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarier.
Dessutom meddelas undervisning i slöjd i allmänhet vid de
läroanstalter, som af landsting eller enskilda personer blifvit upprättade
för bildande af lärarinnor vid småskolan. Slutligen hafva åtskilliga så
kallade slöjdkurser för bildande af slöjdlärarinnor under den senare tiden
varit anordnade.»

»Den lifliga verksamhet för bildande af slöjdlärarinnor, som under
de senare åren egt rum, synes vittna om stort intresse för den qvinliga
slöjden och om öfvertygelse om vigten, att det uppväxande qvinliga
slägtet deri undervisas. Denna öfvertygelse har ock haft till följd, att
såväl skoldistrikt och landsting som äfven föreningar och enskilda personer
varit beredvilliga till uppoffringar för ifrågavarande undervisning.
Antalet folkskolor, i hvilka dylik undervisning meddelas, har också under
den senaste tiden varit i ständigt stigande.»

»Visserligen klagades till en början deröfver, att undervisningen
i den qvinliga slöjden ej medförde tillfredsställande resultat, eniir man
vore oviss både om målet och om medlen, genom hvilka detta på lämpligaste
sätt kunde nås. Nu har man emellertid kommit derhän, att man
vet hvart man vill, och att göda arbetsmetoder blifvit utarbetade.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

»Den åsigten har dock alltmer gjort sig gällande, att skoldistrikten
böra få understöd af allmänna medel äfven till främjande af undervisning
i qvinlig slöjd. Genom sådant understöd vunnes nemligen icke
endast det målet, att undervisningen i slöjd blefve på kortare tid införd
i landets alla folkskolor, utan äfven att man finge större säkerhet för
att undervisningen ginge i rätt rigtning.»

Vid 1892 års riksdag hade, fortsätter föredraganden, väckts motion,
att Riksdagen måtte besluta:

dels att för 1893 anvisa ett förslagsanslag af 50,000 kronor att
användas till understöd åt skoldistrikt, som på lämpligt sätt beredde i
skolåldern varande flickor undervisning i qvinlig slöjd;

dels att öfverlemna åt Kongl. Maj:t att fördela detta understöd
samt att bestämma de närmare vilkoren för understöds åtnjutande.

Statsutskottet hade med anledning af motionen yttrat, att utskottet,
som visserligen icke förbisett vigten deraf, att undervisning i qvinlig
slöjd vid folkskolorna meddelades, dock ansett denna angelägenhet, för
hvars ordnande i hvarje särskildt fall syntes erfordras jemförelsevis obetydliga
kostnader, lämpligen böra omhändertagas af vederbörande kommuner
eller landsting. Med anledning deraf hade ritskottet hemstält,
att den ifrågavarande motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda. Detta hade ock blifvit Riksdagens beslut.

Vid följande årets riksdag hade åter väckts samma förslag. Såsom
skäl för detta hade anförts:

att intresset för slöjdundervisningen utvecklats väsentligen genom
de statsbidrag, som lemnats för befrämjande af undervisning i slöjd för
gossar;

att rättvisan kräfde, det statsbidrag lemnades för flickornas slöjdundervisning
lika väl som för gossarnes;

att lika vigtigt som det vore, att läsning och slöjd omvexlade för
gossen, minst lika vigtig finge väl en dylik omvexling för flickan anses
vara;

att särskildt för de fattigare klasserna vore af vigt, att flickan
finge i skolan lära sig så mycken händighet, att hon kunde, då hon
utginge i lifvet vare sig som maka, tjenarinna eller arbeterska i något
särskildt fack, utan hjelp reda sig med afseende på de allra vanligaste
qvinliga handarbeten;

att den qvinliga slöjdundervisningen här och hvar slagit in i eu
osund rigtning, men att genom ett statsbidrag detta förhållande snart
nog skulle ändras, enär naturligtvis statsunderstöd endast skulle komma
de skolor till godo, i hvilka slöjden vore ordnad på ett fullt ändamålsenligt

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sätt, och församlingarna förty, för att ej gå miste om statsanslaget,
blefve nödsakade att reformera denna undervisning i eu sund rigtning;

att utan ett mindre statsbidrag det ej vore tänkbart, att de fattigare
landtkommunerna skulle mera allmänt kunna tillgodogöra sig den välsignelse,
som läge i att hafva en väl ordnad slöjdundervisning för det
uppväxande qvinliga slägtet;

att slöjdundervisning redan vore införd vid tre af rikets folkskolelärarinneseminarier
och från nästa höst blefve införd äfven vid de två
återstående, samt att under senare åren en mängd kurser hållits för
utbildande af lärarinnor i metodisk slöjdundervisning för flickor, hvadan
fullt dugliga lärarinnor i ämnet nu kunde erhållas; samt

att lämpliga personer för öfvervakande af denna undervisning icke
heller numera borde saknas, sedan qvinna gjorts valbar till skolrådsledaraot.

Med anledning af berörda motion hade Riksdagen i skrifvelse till
Kongl. Maj:t yttrat, att Riksdagen ansåge så öfvertygande skäl vara
anförda för förslaget om den qvinliga slöjdundervisningens befrämjande
genom statsanslag, att Riksdagen icke skulle tvekat att bifalla
‘ motionen, om icke Riksdagen dels saknat nödig utredning för att kunna
bedöma lämpliga beloppet af det anslag, som för ändamålet skulle
erfordras, dels ock ansett, att Riksdagen icke borde bevilja ett dylikt
anslag annat än i sammanhang med godkännande af de vilkor, hvilka
borde blifva gällande för understöds åtnjutande. Med afseende å anslagets
belopp hade nemligen synts Riksdagen kunna ifrågasättas,
huruvida icke den af motionären förordade summan, 50,000 kronor,
vore väl hög, då den qvinliga slöjden, som icke förekomme vid det
stora flertalet skolor, icke annat än successivt kunde införas såsom
undervisningsämne vid desamma. Att uppställa på giltiga grunder
hvilande bestämmelser för understödets åtnjutande hade Riksdagen i
frågans dåvarande outredda skick icke ansett möjligt, helst undervisningskostnaden
för qvinlig slöjd vid en skola icke finge bedömas efter
måttstocken af den för undervisning i goss-slöjd erforderliga utgift.
Riksdagen funne sig derför böra inskränka sig till att hos Kongl. Maj:t
begära framläggandet af vederbörligt förslag i ämnet och ville fördenskull
med anledning af ifrågavarande motion hos Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga förslag angående
beredande af statsunderstöd för undervisning i qvinlig slöjd vid folkskolorna
äfvensom, angående de vilkor, som för understödets åtnjutande
kunde böra fastställas.

Till följd af denna Riksdagens skrifvelse hade, enligt hvad de JJih.

till Riksd. Vrot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 7

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

partementschefen derefter meddelat, folkskoleinspektörerna anmodats
att från de särskilda skoldistrikten inhemta åtskilliga uppgifter angående
undervisningen i slöjd för flickor. Enligt dessa uppgifter hade under
ar 1892 ett antal af 65,373 flickor undervisats i qvinlig slöjd. Af
dessa hade 37,481 tillhört landsbygden och 27,892 städerna.

Beträffande antalet barn, som en lärarinna hade att samtidigt
undervisa, hade uppgifter inkommit från 1,533 skolor på landsbygden;
och hade barnantalet utgjort i

181 skolor ...................................................... 1_jo*

573 x> ...................................................... 11—20;’

393 » ..................................................... 21—30;

386 x> .................................................... 30 och derutöfver.

I landsbygdens skolor hade 1,576 lärarinnor undervisat. Af dessa
hade 673 genomgått särskild slöjdkurs, hvaremot 903 icke hade genom
gått någon sådan.

Aflöningen	hade utgjort för
349	lärarinnor .................
186	X) ..................
191	X) ..............	........ 21—30	X)
115	x> ...............	........ 31—40	X)
475	X) .............	........ 41—50	x>
86	x» ...............	........ 51—60	X)
9	X) ...........	........ 61—70	X)
45	T) ...........	........ 71—80	X)
3	X) ...........	........ 81—90	X)
39	X)	........ 91—100	X)
78	» ..........
I städerna	hade meddelats undervisning af
1 lärarinna ...............		barn;

2 lärarinnor ................................. »

800

9—10

11—15

16—20

21—25

26—30

(omkring) ............ x> 30 och derutöfver.

hvardera;

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Öl

Arfvodena hade uppgått för hvardera af

65 lärarinnor ................................. till 10 kronor och derunder;

9 x> ................................. x> 10—20 kronor;

3 x> ................................. x> 21—30 x>

5 x> .............. x> 31—40 x>

33 x> ....................... x> 41—50 x>

2 » x> 51—60 x»

3 5) x> 61—70 x>

8 X) ................................. X) 71—80 x>

3 x> ................................. )) 81—90 x>

18 )> x> 91—100 X)

150 x> ................................. X) 100 kronor och derutöfver.

En stor mängd lärarinnor hade icke haft särskilt arfvode för
undervisning i slöjd, utan hade de varit skyldiga att undervisa äfven
i detta ämne mot åtnjutande af den ordinarie lönen. Högst® arfvodesbeloppet
för slöjdlärarinna hade uppgått till omkring 1,000 kronor.

Det i juni månad år 1894 till Stockholm sammankallade folkskoleinspektörsmötet
hade, fortsätter departementschefen, fått sig ålagdt att
behandla äfven följande fråga: »Till hvilket belopp och under hvilka
vilkor bör statsbidrag lemnas till bestridande af kostnaderna för undervisning
i qvinlig slöjd?»

Den afdelning af mötet, som förberedande behandlade denna fråga,
hade inkommit med ett så lydande förslag till svar derå:

x>l. Undervisningen skall vara ändamålsenligt anordnad, utan att
undervisningen i skolans Jäsämnen derigenom eftersättes; och skall
undervisning meddelas i följande slöjdarter: stickning, stoppning, lappning,
linne- och klädsömnad samt, der omständigheterna sådant medgifva,
spånad, väfning och flätningsarbeten.

2. Undervisningen skall ledas af dertill lämplig lärarinna.

3. Undervisningen skall fortgå minst 3 timmar i veckan hela
den för ifrågavarande skola enligt reglementet stadgade lärotiden.

4. Antalet flickor i slöjdskola skall utgöra minst 10, men der
antalet är så stort, att fördelning i afdelningar måste ske, kan statsbidrag
erhållas för hvarje afdelning, så vida antalet slöjdande i afdelningen
uppgår till minst 20.

5. Distriktet skall årligen bidraga till kostnadernas bestridande
med minst hälften af det belopp, staten för ändamålet lemnar, och bör
det från skoldistriktet utgående bidraget i främsta rummet användas till
inköp af materiel för slöjdundervisningen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

6. Allt detta skall styrkas genom intyg af vederbörande folkskoleinspektör.

7. Såsom bidrag till slöjdlärarinnans aflöning skall staten lemna
ett årligt belopp af 40 kronor för hvarje slöjdskola eller slöjdafdelning.»

För sin del hade inspektörsmötet beslutit att instämma i hvad
afdelningen föreslagit uti första, andra, fjerde och sjette punkterna,
Deremot hade mötets flertal ansett, att det i tredje punkten framstälda
vilkoret borde förändras derhän, att undervisningen borde fortgå minst
fyra timmar i veckan under minst sex månader af året, samt i fråga
om det i femte punkten angifna vilkoret, att detsamma borde helt och
hållet utgå, så att ingen föreskrift borde meddelas angående skyldighet
för skoldistriktet att bidraga till kostnaderna för ifrågavarande undervisning.

Beträffande det belopp, hvarmed statsbidraget borde utgå, hade
afdelningens förslag, dock med ringa majoritet, antagits. Minoriteten
hade röstat för ett anslag af 50 kronor till hvarje skola.

För egen del yttrar departementschefen härefter följande:

»Jag anser mig kunna instämma i hvad folkskoleinspektörsmötet
sålunda föreslagit med undantag deraf, att den årliga undervisningstiden
föreslagits till minst sex månader, samt att antalet flickor i slöjdafdelning,
för hvilken skoldistrikt skulle ega rätt att åtnjuta statsbidrag,
antagits böra vara minst 20.»

»Det synes mig nemligen ej vara skäl att, då det är fråga om
undervisning i qvinlig slöjd, bestämma eu kortare årlig undervisningstid,
än som är föreskrifven för undervisningen i goss-slöjd. Skall
undervisningen i qvinlig slöjd medföra verkligt gagn, behöfver man
väl deråt använda hela den tid af året, hvarunder skolan är i verksamhet,
helst som åtskilliga barn, och just sådana, för hvilka ifrågavarande
undervisning företrädesvis är af nöden, ofta lemna skolan,
innan de genomgått alla dess klasser. I vissa slag af skolor, t. ex.
den flyttande och den på afdelningar Jäsande, skulle dessutom för
många barn slöjdundervisningen blifva till väsentligt minskadt gagn,
om den meddelades endast under sex månader om året.»

»Då erfarenheten visat, att en lärarinna kan samtidigt undervisa
40 å 50 barn i qvinlig slöjd, och då det är nödvändigt att tillse, att
statens utgifter för berörda undervisning ej stiga till högre belopp, än
som är oundgängligt, synes det mig, som om antalet af de barn i slöjdafdelning,
för hvilken skoldistrikt får åtnjuta statsbidrag, bör bestämmas
till minst 25.»

»Med all sannolikhet torde kunna antagas, att år 1897 minst 75,000

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

flickor undervisas i qvinlig slöjd i landets folkskolor. Antager man
vidare, att i medeltal 25 barn förekomma i hvar och en af de skolor
och skolafdelningar, i hvilka meddelas undervisning i qvinlig slöjd,
uppgår antalet af sådana skolor och skolafdelningar till 3,000. Beträffande
beloppet af det hvarje sådan skola eller afdelning tillkommande
statsbidrag, skulle jag gerna vilja ansluta mig till det af inspektörsmötet
föreslagna. Men då förevarande anslagsbehof är sådant, att det
efter hand måste växa, och med hänsyn dertill, att Riksdagen i sin
ofvan omförmälda skrifvelse gifvit till känna, att den funnit redan den
af motionären förordade summan 50,000 kronor vara val hög, måste
jag stanna vid att föreslå ett belopp af 30 kronor, i följd hvaraf den
summa, som erfordras till understöd för undervisning i qvinlig slöjd,
skulle komma att uppgå till 90,000 kronor om året. Med berörda anslag
afses icke att bereda understöd för undervisning i slöjd uti småskola
eller sådan skola motsvarande klasser af folkskola.»

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har departementschefen
slutligen hemstält, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen:

att skoldistrikt, som genom intyg af vederbörande folkskoleinspektör
visar sig hafva på ändamålsenligt sätt i folkskola, mindre folkskola
eller särskild slöjdskola anordnat undervisning i qvinlig slöjd,
bestående i stickning, stoppning, lappning, linne- och klädsömnad samt,
der omständigheterna sådant medgifva, i spånad och väfning samt flätningsarbeten,
utan att undervisningen i folkskolans läroämnen derigenom
eftersättes, må af statsmedel för hvarje skola, hvari antalet
slöjdande flickor uppgår till minst tio, erhålla ett årligt understöd åt
30 kronor, derest undervisningen uti ifrågavarande ämne pågår minst
4 timmar i veckan under hela den för folkskolan bestämda årliga lästiden,
samt att skoldistrikt, om i en dylik skola antalet af dem, som
deltaga i slöjdundervisningen, är så stort, att de för denna undervisning
äro delade i två eller flera afdelningar, må på här förut angifva
vilkor för hvarje sådan afdelning, hvari antalet slöjdande uppgår till
minst tjugufem, erhålla likaledes ett årligt understöd af 30 kronor,

samt att för detta ändamål måtte från och med år 1897 på ordinarie
stat beviljas ett årligt förslagsanslag af 90,000 kronor.

I sammanhang med denna Kongl. Maj:ts framställning har utskottet
till behandling förehaft en inom Andra Kammaren af herr J.G.
Hazén väckt motion (n:r 64) om sådan förändring af Kongl. Maj:ts
förslag, att bland vilkoren för ifrågavarande statsbidrags åtnjutande
skulle stadgas, att slöjdundervisningen borde pågå antingen minst 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till profärskurser
vid
folkskolelärareseminarierna
m. m.

[13.]

timmar i veckan under hela den för folkskolan bestämda årliga lästiden
eller ock minst 35 dagar med 5 timmar dagligen.

Till stöd för detta sitt förslag _har motionären anfört, bland annat,
att i synnerhet på landsbygden funnes många orter, der det för
närvarande föga lämpade sig att så inorganisera den qvinliga slöjden
bland folkskolans läroämnen, att undervisningen deri komme att pågå
minst 4 timmar i veckan under hela den för folkskolan bestämda årliga
lästiden. Härtill komme, att landtbefolkningen med rätta begärde
att vinna verkliga resultat af ifrågavarande undervisning; och detta skulle
enligt motionärens mening onekligen bättre åstadkommas genom undervisning
under en mera samlad tid.

Der alltså en församling funne, att slöjdskicklighet lämpligast
kunde meddelas i sådan särskild slöjdskola, hvilken utöfvade sin verksamhet
under en mera koncentrerad tid — antingen under folkskolans
ferier eller ock i öfrigt under sådana omständigheter, att undervisningen
i folkskolans läroämnen ej derigenom eftersattes — syntes skäl ej
förefinnas att stänga vägen för en sådan handlingsfrihet, allra helst
underyisningen i öfrigt skulle vara sådan, att den vunne godkännande
inför vederbörande folkskoleinspektör.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning har icke gifvit anledning
till någon utskottets erinran. Hvad särskildt beträffar den tid, hvarunder
undervisningen i qvinlig slöjd bör pågå, för att rätt till statsunderstöd
skall kunna erhållas, har utskottet icke af hvad i ofvannämnda
motion anförts funnit sig öfvertygadt om lämpligheten att
stadga andra bestämmelser än dem, som Kongl. Maj:t föreslagit och
hvilka öfverensstämma med hvad i detta afseende gäller för statsbidrag
till undervisning i slöjd för gossar, hvadan utskottet icke anser sig
böra på"grund af ifrågavarande motion tillstyrka någon förändring i
Kongl. Maj:ts framställning.

Utskottet hemställer följaktligen,

att, med afslag å herr Hazéns ofvan omförmälda
motion, Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

17:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att för anordnande af
undervisningskurser vid folkskolelärareseminarierna enligt de i statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden för den 13 sistlidne januari omförmälda
vilkor och bestämmelser det å ordinarie stat uppförda anslaget

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till seminarier för folkskolelärares bildande måtte höjas från och med
nästkommande år med 1,500 kronor eller till 317,525 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen anfört,
hurusom i § 17 af stadgan för folkskolelärareseminarierna i riket den
29 januari 1886 föreskrefves, att för att kunna utnämnas till adjunkt vid
folkskolelärareseminarium fordras, bland annat, att hafva genomgått profårskurs
vid allmänt läroverk, eller vid seminarium, om profårskurs der
anordnas. Visserligen hade man redan vid den tid, då nämnda stadga
utgafs, insett vigten deraf, att den blifvande seminarieläraren finge, innan
han begynte sin lärareverksamhet å seminariet, genomgå en profårskurs
vid seminarium för att dels blifva förtrogen med de skyldigheter, honom
som seminarielärare ålåge, och med de arbetssätt, som vid seminarierna
förekomme, dels pröfva sig sjelf, om han hade kallelse och anlag just
för denna art af lärareverksamhet; men förhållandena hade icke varit
sådana, att de medgifvit anordnandet af en särskild profårskurs för sådana,
som ämnade söka anställning vid seminarium. De, som beslutat
egna sig åt lärarekallet, hade nemligen i allmänhet hellre velat genomgå
en profårskurs, som gjorde dem berättigade att söka lärarebefattning vid
allmänt läroverk, enär de derigenom hade ojemförligt större utsigt att inom
en ej allt för lång framtid vinna fast anställning, än om de skulle göra sig
behöriga att söka endast någon af de jemförelsevis få adjunktsbefattningarna
vid seminarierna. Då man icke heller billigtvis kunde uppställa
den fordran, att de, som ville göra sig behöriga att söka lärarebefattningar
vid vare sig allmänt läroverk eller seminarium, skulle genomgå
profårskurs vid båda dessa slag af läroverk, hade man ansett sig, åtminstone
med hänsyn till dåvarande förhållanden, mest tillgodose seminariernas
intressen, om man läte dem, som genomgått profårskurs vid
allmänt läroverk, blifva behöriga att söka lärarebefattning äfven vid seminarium.
Härigenom hade man vidgat kretsen, inom hvilken seminarilärare
kunde erhållas, och i samma mån hade utsigterna ökats att kunna
anställa dugande lärare vid seminarierna. Man hade ock lyckats att
sålunda förvärfva till nämnda läroanstalter många dugande lärare. Den
olägenheten förefunnes dock alltjemt, att seminarieläraren i början af
sin verksamhet vore temligen obekant med de lärometoder och det arbetssätt,
som vore säregna för seminarierna. Nämnda olägenhet skulle i
väsentlig grad kunna afhjelpas derigenom, att tillfälle bereddes den,
som genomgått profårskurs vid allmänt läroverk och som ämnade söka
adjunktsbefattning vid folkskolelärare- eller folkskolelärarinneseminarium,
äfvensom den, hvilken redan blifvit till dylik befattning utnämnd, att
under någon tid, t. ex. minst en månad, auskultera vid seminarier och

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

deras öfningsskolor samt vid folkskolor å samma ort, der de seminarier,
vid hvilka undervisningen afhördes, vore förlagda.

Hvad nu blifvit sagdt gälde de manliga seminarieadjunkterna. Beträffande
lärarinnor med adjunktstjenstgöring vid folkskolelärarinneseminarierna
vore förhållandet något olika. Kompetenta att söka qvinliga
adjunkturer vid nämnda läroanstalter vore dels qvinliga filosofie kandidater,
som aflagt sådan filosofie kandidatexamen, som berättigade till att söka
adjunktur vid allmänt läroverk, och som genomgått profår vid allmänt läroverk
eller seminarium, om profår der anordnades, dels lärarinna, som
genomgått fullständig afgångsexamen vid högre lärarinneseminariet i
Stockholm samt dervid erhållit vitsorden berömlig för undervisningsskicklighet
och minst med beröm godkänd i pedagogik och metodik,
såvida hon med goda vitsord under minst ett år tjenstgjort vid ett statens
seminarium.

Qvinliga filosofie kandidater finge visserligen genomgå profår vid
allmänt läroverk, men då de icke utan särskildt tillstånd finge söka
lärarebefattning vid sådant läroverk och då för öfrigt endast få af dem
syntes eftersträfva dylik läraretjenst samt då slutligen adjunktsbefattningarna
vid lärarinneseminarierna vore för dem synnerligen passande, talade
ju mycket för lämpligheten att bereda qvinlig filosofie kandidat,
som ville söka lärarinnebefattning vid ett folkskolelärarinneseminarium,
tillfälle att vid ett sådant genomgå profårskurs, anordnad i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med profårskursen för anställning vid allmänt läroverk.

Beträffande sådana lärarinnor, som, efter att hafva genomgått det
högre lärarinneseminariet i Stockholm, ville vinna anställning vid folkskolelärarinneseminarium,
vore, såsom förut nämnts, föreskrifvet, bland
annat, att de, för att blifva behöriga att söka dylik anställning, skulle
tjenstgöra minst ett år vid ett statens seminarium. Då endast undantagsvis
tillfälle till anställning som vikarie eller extra ordinarie lärarinna vid
seminarium funnes, hade följden blifvit, att, när sådan lärarinnebefattning
vid folkskolelärarinneseminarium, hvarom här vore fråga, varit ledig,
talrika dispenser måst gifvas, för att dugande sökande måtte kunna anmäla
sig till erhållande deraf. Detta visade, att den nu ifrågavarande
bestämmelsen icke vore tillfredsställande. Det hade blifvit satt i fråga
att ersätta den med föreskriften, att äfven sådana lärarinnor, som genomgått
högre lärarinneseminariet, borde, för att vinna anställning vid folkskolelärarinneseminarier,
liksom qvinliga filosofie kandidater, genomgå
en profårskurs vid seminarium. Men då dessa lärarinnor redan genomgått
en läroanstalt, som hade till uppgift att utbilda lärarinnor, syntes en
så lång och omfattande profårskurs ej vara för dem erforderlig. För

Statsutskottets Utlåtande N:o t).

behörighet till anställning vid folkskolelärarinneseminarier behöfde de
dock ytterligare lära känna de för dessa läroanstalter säregna lärometoder
och arbetssätt samt vinna bekantskap med seminarieundervisningens gång
och ordning i dess helhet. Med de insigter i pedagogik och metodik
samt den öfning i undervisning, som de redan egde, borde de kunna
inhemta detta dels genom att under en termin af höra undervisningen i
minst tre ämnen, som de sjelfva valde, såväl i seminariet som i den
dermed förenade öfningsskolan, äfvensom under seminarielärarnes anvisning
och handledning något deruti deltaga, dels ock genom att samtidigt
åhöra undervisningen i folkskolor, som läge i den ort, der seminariet,
vid hvilket den ifrågavarande lärokursen genomginges, vore förlagdt.

Då de qvinliga adjunkturerna vid folkskolelärarinneseminarierna
vore få, syntes det ej vara erforderligt att profårskurser, vare sig för
qvinliga filosofie kandidater eller för lärarinnor, som genomgått högre
lärarinneseminariet i Stockholm, årligen anordnades, utan ansåge departementschefen
det tillräckligt, om dylika profårskurser tid efter annan,
när förhållandena syntes påkalla det, sattes i gång.

Det vore enligt departementschefens åsigt icke heller lämpligt eller
behöflig! att binda dessa profårskurser vid ett visst folkskolelärarinneseminarium,
enär det ju icke vore gifvet, att vid detta alltid de för
ifrågavarande ändamål lämpligaste lärarekrafterna förefunnes. Åndamålsenligare
borde det derför vara att lemna åt Kongl. Maj:t att för hvarje
gång bestämma, till hvilket seminarium den ifrågasatta profårskursen borde
förläggas.

Kostnaderna såväl för beredande af tillfälle åt dem, som ämnade
söka adjunktsbefattning vid folkskolelärare- eller folkskolelärarinneseminarium,
äfvensom åt redan utnämnde manlige adjunkter vid dylik läroanstalt
att under någon tid följa med undervisningen vid seminarier äfvensom
vid i närheten deraf befintliga folkskolor, som ock för anordnande
af här ofvan omtalade profårskurser för de qvinnor, som ville förvärfva
behörighet att söka lärarinnebefattning vid folkskolelärarinneseminarium,
behöfde icke blifva stora. Det syntes departementschefen, som om ett
årligt belopp af 1,500 kronor skulle blifva tillräckligt så väl till betäckande
af kostnaderna för här ofvan omförmälda studieresor som ock till
ersättning åt de lärare, som för de ifrågasatta profårskurserna finge ökadt
arbete.

Slutligen har departementschefen fästat uppmärksamheten derpå,
att det extra anslag af 33,300 kronor, som under flera år utgått till
löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid seminarierna, kunde nedsättas

Dill. till Itilcsd. Vrot. 1S9G. 4 Sami. 1 Afd. 9 Iluft. 8

Statsutskottets Utlåtande JS:o 9.

med omkring 1,500 kronor, enär en adjunktur vid hvardera af folkskolelärareseminarierna
i Göteborg och Vexiö blifvit indragen, samt en
manlig adjunktur vid folkskolelärarinneseminariet i Kalmar blifvit förändrad
till qvinlig. Om således ofvan nämnda belopp, 1,500 kronor, blefve beviljadt
för anordnande af profårskurser m. in., blefve dock sammanlagda
summan af de anslag till folkskolelärareseminarierna, som under de senare
åren i staten upptagits, icke förhöjd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstälde slutligen departementschefen,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att,

för beredande af tillfälle åt lärare, som genomgått profårskurs vid
allmänt läroverk och som ämnade söka adjunktsbefattning vid folkskolelärare-
eller folkskolelärarinneseminarium, äfvensom åt vid dylika läroanstalter
redan anstälda manlige adjunkter, som icke genomgått profårskurs
vid folkskolelärareseminarium, att lära känna vid folkskolelärareseminarier
och folkskolor använda undervisningsmetoder och arbetssätt, samt
för anordnande vid något folkskolelärarinneseminarium af profårskurser
för qvinlig filosofie kandidat och från högre lärarinneseminariet
i Stockholm utexaminerad lärarinna, hvilka ville vinna behörighet att
söka adjunktsbefattning vid folkskolelärarinneseminarium,

det å ordinarie stat uppförda anslaget till seminarier för folkskolelärares
bildande måtte från och med nästkommande år höjas med 1,500
kronor eller till 317,525 kronor.

Utskottet har visserligen genom hvad af departementschefen i ärendet
anförts funnit sig öfvertygadt derom, att ifrågavarande undervisningskurser
böra kunna lända seminarieundervisningen till fördel, men vill
dock i sammanhang härmed framhålla, att sådan undervisningskurs enligt
utskottets mening bör kunna motsvaras af ett eller annat års väl vitsordad
tjenstgöring vid folkskolelärareseminarium eller folkskola. Under
uttalande häraf får utskottet, som tillika velat erinra, att betyg öfver
genomgående af förenämnda undervisningskurs bör i vederbörlig ordning
meddelas, hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

De tekniska läroverken.

Ang.

Chalmers tekniska
läroanstalt.

18:o) Kongl. Maj:t bär i punkten 14 under åttonde hufvudtiteln
föreslagit Riksdagen att dels till upprättande af en lektorsbefattning i

[14.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

elektroteknik vid Chalmers tekniska läroanstalt anvisa ett årligt belopp
af 3,500 kronor, och dels till förhöjning af det till läroanstaltens bibliotek,
samlingar och laboratorium utgående årliga anslag af 3,400 kronor
bevilja ett årligt anslagsbelopp af 1,500 kronor samt medgifva, att af
detta sistnämnda belopp 500 kronor finge användas till aflönande af ett
arbetsbiträde vid den elektrotekniska undervisningen.

Vidare har Kongl. Maj:t i punkten 59 föreslagit Riksdagen att på
extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af 5,000 kronor_ till anskaffande
af den första för undervisningen i elektroteknik vid Chalmers
tekniska läroanstalt erforderliga uppsättning af instrumenter och maskiner.

Af statsrådsprotokollet i ämnet inhemtas, att styrelsen för Chalmers
tekniska läroanstalt i skrifvelse till Kongl. Magt af den 27 september
1895 anfört, att någon specielt för blifvande elektrotekniker afsedd undervisning
icke ''kunde sägas hafva hittills varit upptagen i läroanstaltens
arbetsplan, då, enligt styrelsens mening, dit icke kunde räknas den undervisning
i tillämpad elektricitetslära, som under det sista årtiondet lemnats
under den ena af tredje årskursens lästerminer tre timmar i veckan,
och undervisningen i allmän och tillämpad elektricitetslära icke varit
vidlyftigare, än som nödtorftigt erfordrats för den blifvande maskinteknikem,
byggnadsingeniören, skeppsbyggmästaren och kemikenn Behofvet
af en väsentlig utvidgning af undervisningen i elektroteknik vid
läroanstalten hade derför ock varit känbart. Enligt hvad styrelsen vidare
framhållit, hade under det senaste årtiondet elektriciteten vunnit
en så stor praktisk användning och elektrotekniken både inom och utom
landet fått en så framskjuten ställning, att det vore hög tid, att de tekniska
läroverken blefve satta i stånd att motsvara de kraf, som stäldes
på dem i detta afseende. Utomlands hade — mångenstädes med betydande
penninguppoffringar — väsentliga utvidgningar införts i den elektrotekniska
undervisningen och, hvad Sverige beträffade, hade af Kongl. Maj:t
utsedde komiterade för utarbetande af förslag till tekniska högskolans
omorganisation föreslagit betydande förändringar i undervisningen på
detta område, Indika delvis redan blifvit genomförda. Genom sin rikedom
på ännu oanvänd vattenkraft hade Sverige så stora förutsättningar
för ett framgångsrikt arbete på elektroteknikens fält, att äfven detta
vore en särskild anledning lör vårt land att utbilda kunniga ingeniörer
uti ifrågavarande fack. Emellertid syntes det styrelsen, med hänsyn
till det nära sammanhanget mellan elektroteknikems och maskinteknikerns
arbetsfält, mindre lämpligt, åtminstone för närvarande, att föreslå upprättandet
af ett särskilt elektrotekniskt fack vid anstalten, likasom äfven
vid utlandets polytekniska anstalter, till livilkas förfogande dock stode

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vida rikare anslag och större lärarekrafter än som kunde sättas i fråga
vid Chalmerska läroanstalten, i allmänhet ej något särskildt elektrotekniskt
fack vore infördt utan endast läroplanerna för de blifvande maskinteknikerna
under de senare studieåren så anordnade, att de, som särskildt
ville egna sig åt den elektrotekniska rigtningen, kunde i rikare
mått välja dithörande föreläsningar och laborationer än de öfriga, utan
att dock förbise eller åsidosätta de för samtliga maskintekniker vigtiga
hufvudämnena. Styrelsens mening vore, att i tredje årskursen skulle
inom mekaniskt-tekniska facket införas för blifvande elektrotekniker en
ordnad undervisning i teoretisk och praktisk elektroteknik till en omfattning
af 3 timmars föreläsningar och 12 timmars praktiska arbeten
i veckan, under hela läsåret, och att deltagarne i denna undervisning
skulle vara befriade från den undervisning i husbyggnadskonst samt i
väg- och vattenbyggnadskonst, som eljest tillkomme de blifvande maskiningeniörerna.
Samtidigt med detta ordnande af den elektrotekniska
undervisningen i läroanstaltens högre afdelning kunde sådan undervisning
äfven lämpligen införas i dess lägre afdelning till den omfattning,
som kräfdes för montörer, arbetsförmän m. fl., och der förläggas till eu
tredje årskurs, likasom redan nu plats vore afsedd under ett tredje studieår
för undervisning i skeppsbyggeri för dem, som önskade begagna sig
deraf; och den mera elementära undervisningen i elektroteknik på detta
lägre stadium ansåges böra upptaga ett par timmars föreläsning jemte
omfattande praktiska arbeten. Emellertid kunde, derigenom att dessa
praktiska arbeten kunde utföras delvis samtidigt med den högre afdelningens,
undervisningstiden så inskränkas, att det blefve möjligt för en
lärare att bestrida hela undervisningen i den speciella elektrotekniken inom
läroanstaltens båda afdelningar med en tjenstgöringstid af 20—24 timmar
i veckan. Men då i allt fall denna tjenstgöring vore så omfattande,
att den toge en persons tid fullt i anspråk, och då ingen utsigt funnes
att i ett sådant ämne som elektroteknik vinna lämplig lärare, som hade
någon väsentlig verksamhet på annat håll, ansåge styrelsen nödvändigt,
att eh särskild lektor tillsattes i ämnet, så mycket mer som de fordringar,
hvilka måste ställas på lärarens teoretiska kunskaper och praktiska erfarenhet,
för att han med framgång skulle kunna sköta sin befattning,
vore ganska stora. Till jemförelse i detta hänseende hade styrelsen erinrat,
att enligt ofvannämnda komiterades förslag till ordnande af undervisningen
i elektroteknik vid tekniska högskolan der skulle anställas,
oaktadt vid högskolan ej funnes någon lägre afdelning, som toge i anspråk
en del af lärarnes tjenstgöring, såväl en professor i tillämpad
fysik som en extra lärare i praktisk elektroteknik jemte tre assistenter.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Plats för den ifrågasatta utvidgade undervisningen i elektroteknik ansåge
sig styrelsen kunna bereda genom ändrade anordningar i anstaltens
lokaler och trodde sig äfvenledes kunna bekosta desammas utförande
utan att hos Kongl. Maj:t begära anslag dertill. Deremot erfordrades
dels ett anslag för en gång å 5,000 kronor för anskaffande af några
större, omedelbart erforderliga apparater, enligt en af styrelsen afgifven
förteckning, dels en ökning i anstaltens årliga statsanslag till samlingarna
och laboratoriearbeten med 1,500 kronor, hvaraf 500 kronor skulle
användas till aflöning af det i elektriska montörsarbeten kunniga arbetsbiträde,
som under de praktiska arbetena erfordrades till hjelp åt lektorn,
för att undervisningen skulle kunna blifva fullt lämplig.

För egen del har departementschefen yttrat, att han vore fullt ense
med styrelsen beträffande elektroteknikens stora betydelse såsom, ett
bland de allra förnämsta af den nutida industriens hjelpmedel och icke
behöfde påpeka, hurusom allt tydde derpå, att elektricitetens användning
i industriens tjenst skulle, särskildt i vårt på vattenkraft synnerligen
rika land, allt mera ökas. Vid en läroanstalt af det. slag som
Chalmers tekniska läroanstalt borde på grund häraf undervisningen i
elektroteknik icke eftersättas. Såväl härutinnan som beträffande lämpligheten
af det sätt, på hvilket styrelsen för nämnda läroanstalt tänkt
sig denna undervisning anordnad, och behofvet af de anslag härför, som
styrelsen begärt., har departementschefen förklarat sig instämma med
styrelsen.

I likhet med departementschefen finner utskottet önskvärdt, att
vid Chalmers tekniska läroanstalt måtte meddelas en mera omfattande
undervisning i elektroteknik, än som under nuvarande förhållanden kunnat
der anordnas. Då dyrbara instrumenter och maskiner torde vara erforderliga,
för att denna undervisning skall kunna med framgång bedrifvas,
har utskottet ock ansett sig böra tillstyrka beviljandet af det extra anslag
å 5,000 kronor, som Kongl. Maj:t för sådant ändamål äskat. Med hänsyn
till det jemförelsevis betydande belopp, som sålunda enligt utskottets
mening bör anslås till anskaffande af en uppsättning elektrotekniska
apparater, torde emellertid de årliga utgifterna för dylika apparaters
inköp kunna något inskränkas; och håller utskottet på grund häraf före,
att den begärda förhöjningen i anslaget till läroanstaltens bibliotek, samlingar
och laboratorium kan utan olägenhet begränsas till 1,200 kronor
eller samma belopp, som för utvidgning af undervisningen i elektroteknik
vid tekniska högskolan under en följd af år på extra stat beviljats
till sådana apparater och laborationer. Emot Kongl. Maj:ts för -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

slag, att af förhöjningen i nyssnämnda anslag för Chalmerska läroanstalten
ett belopp af 500 kronor må användas till aflönande af ett
arbetsbiträde vid ifrågavarande undervisning, har utskottet icke haft
något att erinra. Hvad slutligen angår det begärda anslaget till aflönande
af en lärare i elektroteknik, har utskottet ansett, att undervisningen i
detta ämne bör kunna vid läroanstalten uppehållas med motsvarande
belopp, som till enahanda ändamål anvisats för tekniska högskolan, eller

2.000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, som i punkt
65 här nedan hemställer om anvisande å extra stat af ett anslag å

5.000 kronor till anskaffande af elektrotekniska apparater för Chalmers
tekniska läroanstalt, nu, med afseende å hvad för läroanstaltens behof
å ordinarie stat äskats, hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts framställning,
må,

a) till uppehållande af undervisning i elektroteknik
vid Chalmers tekniska läroanstalt anvisa ett
årligt anslag af 2,000 kronor; samt

b) till förhöjning af det till läroanstaltens bibliotek,
samlingar och laboratorium utgående årliga anslaget
af 3,400 kronor bevilja ett årligt anslagsbelopp
af 1,200 kronor äfvensom medgifva, att af sistnämnda
belopp 500 kronor må användas till aflönande af ett
arbetsbiträde vid den elektrotekniska undervisningen.

Ang. teknik-* 19:o) Kongl. Maj:t har i punkten 15 under förevarande hufvudtitel
stockZhn. föreslagit Riksdagen att för tekniska skolans i Stockholm behof anvisa
[15.] följande belopp att årligen utgå, nemligen ''

till förhöjning af anslaget till den extra ordinarie undervisningen,
för anställande af eu lärare i gymnastik 1,000 kronor;

till förhöjning i bibliotekariens arfvode 500 kronor;
till förhöjning i anslaget för maskinister och betjening, för anställande
af ytterligare en ordinarie vaktmästare 1,000 kronor;

till förhöjning af anslaget till inventariers inköp och underhåll 700
kronor;

för renhållning, uppvärmning, belysning m. m. af skolans nyförvärfvade
lokaler en ökning i anslaget till diverse utgifter med 1,320
♦ kronor;

Statsutskottets Utlåtande N:o f).

till arfvode åt en öfverlärare i frihandsteckning inom den högre
konstindustriella afdelningen 300 kronor;

till arfvode åt en öfverlärare i geometrisk konstruktionslära i samma
afdelning 150 kronor, och

till arfvode åt en öfverlärare i välskrifning 300 kronor;
äfvensom att medgifva viss i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 13 januari 1896 omförmäld friare användning af medel
under en del utgiftsposter.

Härjemte har Kongl. Maj:t i punkten 60 föreslagit Riksdagen att
på extra stat för år 1897 anvisa till inredning för nämnda skolas behof
af de lokaler, som af landtbruksakademien till skolan öfverlemnats 12,632
kronor, till anskaffande af inventarier och dylik utrustning för samma
lokaler 8,600 kronor samt till inköp af lös gymnastikmateriel för skolans
behof 500 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen till eu början erinrat,
att 1894 års Riksdag med anledning af framställning från Kongl.
Maj:t beviljat ett årligt anslag af 4,000 kronor till landtbruksakademien
för beredande af annan lämplig lokal för uppställning och förevisning
af akademiens samlingar, under förutsättning att för tekniska skolans i
Stockholm behof finge användas den lokal i skolans hus, som akademien
innehade, samt att Kongl. Maj:t den 20 januari 1895 stält berörda anslag
till akademiens förfogande för det dermed afsedda ändamålet. Af
statsrådsprotokollet inhemtas vidare att, sedan öfverintendentsembetet,
hvarest styrelsen för tekniska skolan anhållit, att embetet ville inom
den museilägenhet i skolans hus, som landtbruksakademien dittills disponerat
och som nu skulle till tekniska skolan öfverlemnts, vidtaga de
förändringsarbeten, som kunde betingas af dess anordnande till lokaler
för skolans behof, i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 19 mars 1895 förklarat
sig anse de ifrågasatta åtgärderna vara af den omfattning och
art, att de icke kunde hänföras till sådana reparations- eller underhållsarbeten,
för hvilkas utförande det till embetets förfogande stälda anslaget
till byggnader och reparationer vore hufvudsakligen afsedt, samt anhållit,
att Kongl. Maj:t ville af tillgängliga medel anvisa det för arbetenas utförande
erforderliga beloppet, nämnda styrelse med skrifvelse den 18
september 1895 till Kongl. Maj:t öfverlemnat kostnadsförslag öfver de
nya lokalernas anordnande för skolans ändamål, hvaraf framginge, att
lokalerna icke kunde för skolan fullt tillgodogöras för en ringare kostnad
än 12,632 kronor, hvaraf 10,000 kronor beräknats för sjelfva omändringen
af ifrågavarande lokal till föreläsningssal, lärarerum, kök för vaktmästare,
laboratorierum, mörkrum, lokal för de fysikaliska samlingarna, gymnastik -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sal, tambur, afklädnings- och vapenrum, samt återstoden 2,632 kronor
för andra i samband dermed stående arbeten, såsom inledning af elektrisk
belysning in. m.; och hade styrelsen, då det växande antalet lärjungar
vid skolan och de ökade anspråken på en tidsenlig undervisning gjorde
det i hög grad önskligt, att dessa förändringar, hvilka, om de fördelades
på flera år, måhända skulle kunna bestridas af de medel, hvaröfver öfverintendentsembetet
disponerade, blefve redan i den närmaste framtiden
utförda, påkallat Kongl. Maj:ts medverkan till detta måls vinnande.

Vidare hade styrelsen anfört: Hvad anginge anskaffandet af inventarier
m. m. samt bestridande af den oundgängliga ökning i utgifterna
för belysning och uppvärmning, betjening, renhållning m. m., som berörda
lokalers öfvertagande af skolan oundvikligen måste medföra och
som väsentligen betingades äfven af den nyinrättade maskinyrkesskolan,
såge sig styrelsen jemväl nödsakad att hos Kongl. Maj:t begära ökade
anslag. Öfver tagandet af de ifrågavarande lokalerna komme att tillföra
skolan nio för undervisningen afsedda rum, och enligt en af styrelsen
öfverlemnad förteckning med kostnadsförslag skulle anskaffandet af de
inventarier och den utrustning för öfrigt, som vore erforderlig för att
med. minsta möjliga kostnad försätta de nya lokalerna i ett för undervisningen
tillfredsställande skick, betinga ett belopp af 8,673 kronor 5 öre.
Härtill skulle ytterligare komma ett anslag för en gång af 500 kronor
till anskaffande af materiel för gymnastiköfningar. Inom skolan funnes
nu tre afdelningar, den högre konstindustriella afdelningen, byggnadsyrkesskolan
och maskinyrkesskolan, med obligatorisk, till öfvervägande
del stillasittande undervisning under ett större antal timmar af dagen.
För att åstadkomma en motvigt mot detta stillasittande och om möjligt
aflägsna de följder deraf, hvilka, efter hvad erfarenheten visat, på annat
sätt icke kunnat undgås, hade styrelsen under de senare åren på försök
för den högre konstindustriella afdelningens lärjungar anordnat gymnastiköfningar
från den 15 oktober till den 15 april en halftimme dagligen,
hvarannan dag för de manliga och hvarannan dag för de qvinliga
lärjungarna. Det härför till den anstälde gymnastikläraren utgående
arfvodet, 300 kronor, hade utanordnats från det i skolans stat upptagna
anslaget till den extra ordinarie undervisningen, och derjemte hade de
i dessa öfningar deltagande erlagt faststäld afgift, 2 kronor för läroår
af dem, som inträdt i tekniskt yrke, och 5 kronor af andra lärjungar.
Dessa öfningar, som omfattats med lifligt intresse, hade omisskänneligen
visat sig vara af gagn och motsvara hvad man af dem förväntat. Styrelsen
ansåge sig derför ej längre böra uppskjuta att söka få dessa öfningar
utsträckta äfven till lärjungarna inom byggnadsyrkesskolan och

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

maskinyrkesskolan, hvilka vore deraf ej mindre i behof, och tidpunkten
härför syntes vara kommen nu, då möjlighet funnes att bereda för öfningarna
lämplig lokal. Emellertid lemnade anslaget till den extra ordinarie
undervisningen, såvida öfriga, för hvarje år ökade och vexlande kraf,
som stäldes på denna anslagspost, skulle kunna tillgodoses och den af
erfarenheten såsom synnerligen praktisk och för undervisningens utveckling
i jembredd med industriens behof så nyttiga extra ordinarie undervisningen
ej skulle blifva lidande, icke tillgång till de ökade kostnader,
hvartill en dylik utsträckning af gymnastikundervisningen måste leda.
Styrelsen hade tänkt sig, att öfningarna i gymnastik skulle, såsom redan
nämnts, i främsta rummet utsträckas till lärjungarna i den högre konstindustriella
afdelningen samt byggnads- och maskinyrkesskolorna, men
att äfven, i den mån och i den utsträckning omständigheterna sådant
medgåfve, frivilliga gymnastiköfningar skulle beredas åt lärjungar inom
aftonskolan och qvinliga afdelningen. Öfningarna skulle fortgå från den
1 oktober till den 1 maj, 2 timmar dagligen, fördelade på de särskilda
skolorna, och för deras ledande skulle anställas en gymnastiklärare med
ett arfvode, som styrelsen ansåge ej kunna beräknas lägre än till 1,000
kronor för år, motsvarande ungefär en ersättning af 3 kronor per timme.
För att dessa gymnastiköfningar skulle kunna gå något utom ramen för
uteslutande s. k. fristående gymnastik, ansåge styrelsen, att nu, då möjlighet
att bereda lämplig lokal för öfningarna funnes, någon materiel
borde anskaffas, och till inköp af det nödvändigaste i detta afseende
vore ett anslag af 500 kronor tillräckligt.

Utvidgningen af skollokalen måste gifvetvis medföra ökade kostnader
för uppvärmning, belysning, vattenförbrukning, renhållning m. m.,
och styrelsen beräknade med stöd af den erfarenhet, som i detta hänseende
förelåge från skolans öfriga lokaler, att, äfven med iakttagande
af största sparsamhet, dessa ökade kostnader, till hvilkas bestridande
skolans nuvarande inkomster ej lemnade någon tillgång, icke kunde
sättas lägre än till 1,320 kronor årligen. I sammanhang med öfvertagandet
af ifrågavarande lokaler framträdde äfven starkare beliofvet af
ökad betjening, hvilket behof redan länge varit ganska känbart. Skolan
disponerade nu, utom förste maskinist och eldare samt portvakter, två
ordinarie och en extra vaktmästare, till hvilken sistnämnda befattning
för besparings skull antagits en i snickeriyrket kunnig person i den afsigt,
att på så sätt de ofta påkommande smärre reparationerna å skolans
inventarier skulle blifva billigast och snarast afhjelpta. Men till följd
häraf vore denna person icke uteslutande tillgänglig för den egentliga
Bill. till Riksd. Prat. 1896. 4 Sami. 1 Afd. .9 Häft. 9

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vaktmästaretjensten. Skolans nuvarande lokaler vore hufvudsakligen fördelade
på tre våningar, men derjemte vore det kemiska laboratoriet beläget
å nedra bottnen, gipsgjuteriet i källaren och målareateliern å vinden.
Redan af denna fördelning af lokalerna på (oafsedt gipsgjuteriet) 5 våningar
vore tydligt, att det biträde åt föreståndare, lärare och tjenstemän,
som kunde lemnas af knappt mer än två vaktmästare, måste blifva i
hög grad otillfredsställande, då dessa vaktmästare derjemte skulle hålla
tillsyn öfver lokalernas öppnande och stängande samt belysningen. Vissa
lektioner och förrättningar inom skolan, såsom lektionerna i fysik, kemi,
fotografi in. fl., bibliotekstimmarna, en del föreläsningar i extra läroämnen
och ej minst de flera gånger i veckan påkommande inskrifningarna
toge hvar och en för sig en vaktmästare i anspråk, hvadan det
också ej så sällan inträffade, då flera dylika lektioner eller förrättningar
påginge samtidigt, att tillgång på vaktmästare ej funnes ens för vakthållning
i hufvudtamburen, utan att denna måste ordnas på helt och
hållet tillfälligt sätt. Då sålunda redan nu behofvet af ökad betjening
vore trängande, blefve obestridligen, efter det skolan kommit i besittning
af de nya, på nedra bottnen belägna lokalerna, den betjening, hvaröfver
skolan nu förfogade, alldeles otillräcklig och måste ökas med åtminstone
en ordinarie vaktmästare, livilkens arfvode ej skäligen kunde sättas lägre
än till 1,000 kronor årligen, då fri bostad ej kunde beredas honom i
skolans hus. Härvid ville styrelsen framhålla, att den tjenstgöring, som
fordrades af skolans vaktmästare, af livilka de ordinarie nu åtnjöte, utom
förmånen af fri bostad, ett rum och kök, ett arfvode af 70 kronor i
månaden, vore ganska ansträngande och trägen, på samma gång af dem
måste fordras stor påpasslighet och noggrannhet samt för biträde vid
lektionerna i kemi, fysik, fotografi m. in. en viss praktisk duglighet. De
vore upptagna af sin tjenst hela dagen från klockan 8 på morgonen till
efter klockan 9 på aftonen med endast It- timmes middagsrast, som dock
ej sällan vore tagen i anspråk af budsändningar; och äfven under de tre
sommarmånaderna, då undervisningen ej påginge, vore de, om än ej så
strängt, tagna i anspråk för skolans räkning af hvarjehanda arbeten, så
att de i allmänhet endast turvis kunnat permitteras under 3 å 4 veckor.

Sedan styrelsen erinrat, att enligt skolans stat af den 11 juli 1879
till inventariers inköp och underhåll vore anvisadt ett belopp af 2,000
kronor årligen, och att genom kongl. brefvet den 5 juni 1891 för samma
ändamål af de årliga anslag å sammanlagdt 15,075 kronor, som af Riksdagen
och Stockholms stad från och med år 1891 beviljats skolan, anvisats
ytterligare 500 kronor, äfvensom att Kongl. Maj:t i sammanhang
med fastställande af stat för skolan medgifvit, att, derest inkomsten af

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lärjungarnes afgifter komme att öfverstiga det belopp, hvartill de för
skolans i staten upptagna utgifter tagits i beräkning, eller andra tillfälliga
inkomster tillflöte skolan, de sålunda uppkomna tillgångarna finge
användas till lärarekrafternas och skolmobiliernas förökande, hade styrelsen
anfört, att lärjungeafgifterna visserligen visat ett ej ringa öfverskott
öfver det belopp, hvartill de i skolans stat beräknats, men att
detta öfverskott väsentligen måst tagas i anspråk för lärarekrafternas
förstärkande och, enligt bemyndigande, lemnadt genom kongl. brefvet
den 20 mars 1891, till de ökade omkostnaderna för annonsering, tryckning
af program och läsordningar m. m., hvilka varit en gifven följd
af det ökade antalet lärjungar samt det jemnare och mera utsträckta
användandet af skolans undervisning, och att, då således till skolmobiliernas
förökande från detta håll endast ringa bidrag kunnat erhållas, skolan
knappast kunde sägas förfoga öfver mera än 2,500 kronor till inköp
och underhåll af inventarier. Denna summa kunde visserligen synas
vara i och för sig ganska ansenlig, men i betraktande af ej blott skolans
storlek och betydande lärjungeantal, utan äfven den mångfald olika undervisningsgrenar,
af hvilka flera måste hafva särskildt för dem afpassade
inventarier och många medförde en ganska snabb slitning af materiel,
vore det ganska förklarligt, att denna skolans utgiftspost måste blifva
stor, och att skolan gång på gång sett sig nödsakad att öfverskrida
det i staten faststälda beloppet, oaktadt den största omsorg och sparsamhet
iakttagits samt med inköp af i hög grad behöflig materiel måst
anstå. Den ökning af det i skolans stat till inköp och underhåll af
inventarier anvisade belopp, som vore af behofvet påkallad, ansåge styrelsen
icke kunna beräknas till mindre än 700 kronor.

Äfven i det till skolans bibliotekarie utgående arfvodet, hvilket
för närvarande utgjorde sammanlagdt 1,700 kronor, hade styrelsen anhållit
om en förhöjning och i detta afseende yttrat följande. Bibliotekets
bokförråd uppginge nu till omkring 10,000 band och planschsamlingen
till omkring 25,000 stycken. Skolans lärjungar och till en
ganska väsentlig omfattning äfven handtverkare, industriidkare och tecknare
hade också för hvarje år flitigare begagnat sig af det tillfälle till
studier, som biblioteket lenmade dem. Så hade biblioteket under det
senaste arbetsåret besökts af sammanlagdt 3,137 personer, till hvilka
utleinnats 2,900 arbeten till användning på stället och 374 till hemlån.
Också tvekade styrelsen icke att påstå, att biblioteket redan nu väsentligen
bidroge till utvecklingen och främjandet af det konstindustriella
handtverket och industrien, på samma gång som styrelsen dock vore
förvissad derom, att ännu mycket återstode, innan detsamma kunde sägas

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

fullständigt fylla sin plats så som motsvarande institutioner i utlandet.
Utan större kostnad skulle biblioteket, som för närvarande under läseterminerna
hölles öppet två aftnar och två gånger i veckan på middagen,
2 timmar hvarje gång, samt 1 t timme på söndagen, kunna göras
lättare tillgängligt genom ett ökadt antal bibliotekstimmar i veckan, och
i detta afseende ville styrelsen föreslå eu ökning med ytterligare två
aftnar i veckan, 2 timmar hvarje gång, eller till 13 \ timmar från nuvarande
9 1 timmar i veckan, ungefär 50 procent, samt på grund af
bibliotekariens sålunda ökade tjenstgöring en förhöjning i hans arfvode
af 500 kronor.

Till sist hade styrelsen erinrat derom, att styrelsen, som den 18
april 1895 anbefalts att till ecklesiastikdepartementet inkomma med förslag
till de närmare bestämmelser, som kunde anses erforderliga med
afseende å hvad som genomginges i de vid skolan anordnade kurser
för kompetens till teckningsläraretjenst vid rikets allmänna läroverk och
seminarier, i anledning häraf i skrifvelse den 10 maj 1895 afgifvit förslag
till förändringar af vissa paragrafer i skolans stadgar, och påpekade
styrelsen nu, att, om detta styrelsens förslag vunne Kongl. Maj:ts bifall,
inom den högre konstindustriella afdelningen behöfde inrättas tre nya
öfverlärarebefattningar, en i frihandsteckning med ett årligt arfvode af
300 kronor, en i geometrisk konstruktionslära med ett arfvode af 150
kronor och en i välskrifning med arfvode af 300 kronor.

Öfver styrelsens framställning, såvidt densamma afsåge inredningsoch
förändringsarbeten i skolans hus, hade, enligt hvad departementschefen
vidare meddelar, öfverintendentsembetet afgifvit infordradt utlåtande
och dervid dels hänvisat till hvad embetet beträffande frågan
om lämpligheten och möjligheten att för ifrågavarande arbetens utförande
taga i anspråk de till embetets förfogande stälda anslag till byggnader
och reparationer yttrat i sin förut omförmälda skrifvelse den 19 mars
1895, dels förklarat sig mot styrelsens förslag icke hafva något att i
hufvudsak anmärka samt rörande kostnaden för arbetenas verkställande
framhållit, att de i förslaget beräknade kostnadsbelopp väl torde blifva
för ändamålet tillräckliga, men att, med hänsjm särskildt dertill, att
arbetsprisen för närvarande vore i stigande, någon som helst nedsättning
af förslagets slutsumma icke syntes böra ifrågakomma.

I detta sammanhang har departementschefen anmält eu af tekniska
skolans styrelse gjord anhållan om rätt för styrelsen att beträffande de
utgiftsposter i skolans stat, hvilka icke innefattade afiöningar å en post,
göra någon minskning och å eu annan någon ökning och om utsträckning
af den styrelsen medgifna rättighet att, derest inkomsten aflärjun -

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

garnos afgifter korame att öfverstiga det i staten beräknade belopp eller
andra tillfälliga inkomster tillflöte skolan, använda de sålunda uppkomna
tillgångarna till lärarekrafternas och skolmobiliernas förökande derhän,
att styrelsen skulle ega att använda dylika tillgångar jemväl till andra
för skolan behöfliga utgifter. Styrelsen hade framhållit svårigheten att,
med tillbörligt tillgodoseende af de många olika kraf, som gjorde sig
gällande vid en så omfattande anstalt som tekniska skolan, inom de i
skolans stat bestämda summorna begränsa de påkommande utgifterna.
Några af dem vore i ej oväsentlig grad beroende på det antal lärjungar,
som toge del i undervisningen i skolans särskilda läroämnen, och kostnaden
för uppvärmning vore gifvetvis vexlande med temperaturförhållandena
under olika vintrar. Också kunde af skilda anledningar behofven
under vissa rubriker, i synnerhet vidkommande inventariers inköp och
underhåll samt extra utgifter, tillfälligtvis vara särskildt trängande, under
det att på andra poster utan nämnvärd svårighet eller olägenhet för
undervisningen utgifterna skulle kunna vid en viss tidpunkt något inskränkas
eller uppskjutas. Styrelsen hade erinrat om de medgifvanden
uti ifrågavarande rigtning, som Kongl. Maj:t redan lemnat styrelsen,
men framhållit, att de ofvan berörda svårigheterna, om ock genom dessa
medgifvanden något minskade, dock fortfore att göra sig gällande. Styrelsen
funne ingen utväg att med den nuvarande mycket specificerade
staten tillgodose alla skolans mångahanda kraf på det sätt, som styrelsen
ansåge vara för skolans verksamhet det förmånligaste. Endast om
en friare disposition kunde medgifvas styrelsen af de under vissa i skolans
stat uppförda summor, ansåge styrelsen det vara möjligt att ännu
med de tillgångar, hvaröfver skolan förfogade, på ett tillfredsställande
sätt bestrida skolans utgiftsbehof. I yttrande, infordradt med anledning
af styrelsens framställning, hade statskontoret förklarat sig icke hafva
något annat att erinra mot bifall till ansökningen, än att det ville synas
statskontoret, som borde den sökta friheten i fråga om öfverflyttning af
förenämnda anslagsbelopp ej medgifvas beträffande den i skolans stat
till stipendier, pris och belöningar upptagna post, hvilken borde i dess
helhet för dermed afsedda ändamål användas. Då emellertid hvar och
en af de ifrågavarande anslagsposterna blifvit till beloppet bestämd af
Kongl. Maj:t och Riksdagen gemensamt, så ansåge statskontoret en
rubbning i användandet af dessa poster icke böra medgifvas utan Riksdagens
hörande.

Efter de upplysningar, som numera af tekniska skolans styrelse
lemnats, synies det departementschefen vara nödvändigt, att på ett eller
annat sätt utväg bereddes till bestridande af de kostnader, som betin -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

gades af i frågakomna lokalers ändring och inredning för sitt nya ändamål.
Nu skulle f ör hända, såsom styrelsen påpekat, utgifterna för lokalernas
lindring, om de fördelades på flera år, kunna bestridas af det till
öfverintendentsembetets förfogande stälda årliga anslaget till byggnader
och reparationer, men dels kunde knappast, på sätt öfverintendentsembetet
anmärkt, dessa arbeten räknas till sådana, för hvilka berörda
anslag, som, i betraktande af talrikheten af de under embetets inseende
stälda hus och egendomar, icke vore särdeles betydligt och städse sjmnerligen
hardt anlitadt, vore afsedt, dels ansåge departementschefen det
vara af stor vigt, att skolan, hvars lärjungeantal hastigt ökades — enligt
af skolans föreståndare lemnade uppgifter öfverstege antalet lärjungar
inom tekniska afton- och söndagsskolan under innevarande arbetsår med
134 motsvarande antal under förra arbetsåret, och vore inom maskinyrkesskolan
antagna 50 lärjungar, hvilka måst inrymmas i lokaler, som
ej beqvämt rymde mer än 35 å 40, under det att i de öfriga afdelningarna
allt utrymme vore taget i anspråk — • och som äfven i andra afseenden
vore stadd i stark utveckling, så snart som möjligt finge dessa
nya lokaler salta i det för undervisningens rätta bedrifvande nödiga skick.
Detta syntes icke kunna vinnas på annat sätt än derigenom, att Riksdagen
anvisade de båda belopp, för ändring och inredning af de nya
lokalerna samt för anskaffande af inventarier och dylik utrustning till
dem, som styrelsen begärt, och mot hvilkas storlek anmärkning icke
förekommit. Enligt departementschefens mening hade styrelsen äfven
för sin framställning, i hvad den afsåge utvidgning af undervisningen i
gymnastik samt deraf följande behof af anslag till anskaffande af lös
gymnastikmateriel och till förhöjning af gymnastiklärarens arfvode, ökadt
anslag för bestridande af kostnaderna för renhållning och dylikt, arfvode
åt ytterligare en vaktmästare, förhöjning af bibliotekariens arfvode och
ytterligare anslag för inköp och underhåll af inventarier, anfört tungt
vägande skäl, till hvilka departementschefen intet hade att tillägga.
Hvad anginge de af styrelsen begärda anslagen för aflönande af tre nya
lärare inom den högre konstindustriella afdelningen, har departementschefen
erinrat derom, att Kongl. Maj:t den 19 augusti sistlidna år, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med styrelsens ofvan omförmälda förslag
och med anslutning till förut meddelade ändrade bestämmelser om kompetens
till teckningslärarebefattningar vid rikets allmänna läroverk, utfärdat
kungörelse angående ändrad lydelse af vissa paragrafer i de för
skolan gällande stadgar, hvarigenom ifrågavarande lärareplatser blifvit
erforderliga och det begärda anslaget behöfligt, derest icke elevernas
utgifter skulle betydligt ökas. Beträffande styrelsens anhållan om rätt

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att friare disponera öfver de anslagsbelopp, som icke innefatta aflöningar,
ansåge departementschefen styrelsen hafva anfört tillräckliga skäl, som
talade för bifall till denna begäran, utom beträffande den anslagspost,
som vore afsedd till stipendier, pris och belöningar.

Då af den i statsrådsprotokollet förebragta utredningen framgår,
att tekniska skolan i Stockholm icke kan fullt tillgodogöra sig de till
densamma af landtbruksakademien öfverlemnade lokaler, utan att vissa
ändrings- och inredningsarbeten derstädes verkställas, har utskottet, som
icke haft något att erinra mot den beräkning, enligt hvilken kostnaden
härför skulle uppgå till 12,632 kronor, ansett sig böra tillstyrka, att
detta belopp varder i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag å extra stat
anvisadt. Likaledes synes det af Kongl. Maj:t äskade beloppet af 8,600
kronor till anskaffande af inventarier och annan utredning för samma
lokaler vara behöflig! och böra af Riksdagen beviljas. Hvad åter angår
det i sammanhang med nyssnämnda förslag af styrelsen för tekniska
skolan framhållna behofvet af anslag dels till anskaffande af materiel
för gymnastiköfningar, hvartill en af de nyförvärfvade lokalerna skulle
användas, dels ock till arfvode åt en gymnastiklärare, har utskottet, som
väl funnit önskvärd!, att gymnastiköfningar för skolans lärjungar anordnas
i större utsträckning, än hittills egt rum, dock förestält sig, att
detta ändamål bör kunna tillgodoses utan de kostnader, som nu blifvit
ifrågasatta, och utan att det äfven eljest för tekniska skolan väl behöflig^
utrymmet derför upptages. Enligt utskottets tanke borde nemligen tillfälle
till gymnastiköfningar kunna beredas skolans lärjungar i gymnastiska
centralinstitutets närbelägna lokal; och har utskottet med afseende härå
ansett sig icke hafva skäl tillstyrka beviljandet af de för omförmälda
ändamål begärda beloppen.

För renhållning, uppvärmning, belysning m. m. af skolans nyförvärfvade
lokaler har äskats en ökning i anslaget till diverse utgifter
med 1,320 kronor, hvarjemte föreslagits, att anslaget till inventariers
inköp och underhåll måtte höjas med 700 kronor. Af de omständigheter,
som blifvit anförda till stöd för de sålunda begärda anslagsförhöjningarna,
synes utskottet framgå, att dessa två anslag äro för
dermed afsedda ändamål otillräckliga, men då behofven dock torde kunna
tillgodoses med något lägre belopp, än som af Kongl. Maj: t äskats, har
utskottet velat förorda, att anslaget till diverse utgifter ökas med 1,000
kronor och anslaget till inventariers inköp och underhåll med 500 kronor.

Hvad vidare beträffar framställningen, att anslaget för maskinister
och betjening måtte höjas med 1,000 kronor för anställande af ytter -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ligare en ordinarie vaktmästare, har utskottet funnit styrkt, att, efter det
skolan kommit i besittning af de nya lokalerna, den vaktbetjening, som
för närvarande är vid tekniska skolan anstäld, är otillräcklig. Då
emellertid behofvet af ökad betjening torde vara känbart endast under
den tid, <Iå undervisningen vid skolan pågår, har det synts utskottet,
som om ifrågavarande ändamål skulle kunna tillgodoses derigenom, att
till styrelsens förfogande ställes ett årligt belopp af 750 kronor för aflönande
af vaktmästarebiträde under läroterminerna; och anser utskottet
alltså, att förhöjningen af ifrågavarande anslag bör begränsas till detta
belopp.

Till stöd för framställningen om en förhöjning med 500 kronor i
arfvodet till bibliotekarien har anförts, att, då skolans bibliotek enligt
styrelsens förslag borde hållas öppet under större antal timmar, än hvad
hittills varit fallet, denne tjensteman arbete komme att i ej oväsentlig
mån ökas. Då utskottet emellertid anser, att äfven med den ökade
tjenstgöring för bibliotekarien, som sålunda ifrågasatts, dennes nuvarande
arfvode af 1,700 kronor bör vara tillräckligt, har utskottet icke kunnat
förorda bifall till detta Kongl. Maj:ts förslag.

Behofvet af de föreslagna tre nya öfverlärarebefattningarna har
utskottet funnit ådagalagdt och tillstyrker, att de härför begärda arfvodena
må af Riksdagen beviljas.

Hvad slutligen vidkommer det af Kongl. Maj:t äskade medgifvandet
i fråga om en friare användning af medel under vissa i skolans
stat uppförda utgiftsposter, har utskottet mot Kongl. Maj:ts framställning
i denna del ej haft något att erinra.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet, som under
punkt 66 här nedan gör hemställan i anledning af hvad Kongl. Maj:t
å extra stat äskat för tekniska skolans behof, nu, med afseende å
Kongl. Maj:ts framställning beträffande de ordinarie auslagen för samma
skola, föreslå:

a) att Kongl. Maj:ts förslag, att, för anställande af
en lärare i gymnastik vid tekniska skolan i Stockholm,
anslaget till den extra ordinarie undervisningen
vid skolan måtle höjas med 1,000 kronor, icke må
af Riksdagen bifallas;

b) att Riksdagen ej heller må bifalla Kongl.
Maj:ts förslag om förhöjning med 500 kronor i arfvodet
till skolans bibliotekarie;

c) att Kongl. Maj:ts förslag om förhöjning i det

Statsutskottets Utlåtande N.-o 9.

å tekniska skolans i Stockholm stat uppförda anslaget
för maskinister och betjening må på det sätt bifallas,
att Riksdagen till bestridande af kostnaden för vaktmästarebiträde
under läroterminerna höjer anslaget
med 750 kronor;

d) att Kongl. Maj:ts förslag om förhöjning i det
å tekniska skolans i Stockholm stat uppförda anslaget
till inventariers inköp och underhåll må på det sätt
bifallas, att Riksdagen för ändamålet anvisar ett årligt
belopp af 500 kronor;

e) att Kongl. Maj:ts förslag om förhöjning i
samma skolas anslag till diverse utgifter må på det
sätt bifallas, att Riksdagen för renhållning, uppvärmning,
belysning m. m. af tekniska skolans nyförvärfvade
lokaler höjer detta anslag med 1,000 kronor;

f) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, må till arfvode åt en
öfverlärare i frihandsteckning inom den högre konstindustriella
afdelningen vid tekniska skolan i Stockholm
anvisa ett årligt belopp af 300 kronor;

g) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
förslag, må till arfvode åt en öfverlärare i geometrisk
konstruktionslära inom samma skolas förenämnda afdelning
anvisa ett årligt belopp af 150 kronor;

h) att Riksdagen, med bifall till Kong]. Maj:ts
förslag, må till arfvode åt en öfverlärare i välskrifning
vid tekniska skolan i Stockholm anvisa ett årligt belopp
af 300 kronor; samt

i) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
i sådant afseende gjorda framställning, må medgifva,
att styrelsen för tekniska skolan i Stockholm må beträffande
de utgiftsposter i skolans stat, som icke
innefatta löner till föreståndare, öfverlärare och underlärare
samt tjenstemän och betjente eller medel till
stipendier, pris och belöningar, å en post göra minskning
och å en annan ökning, endast anslagsbeloppens
summa icke öfverskrides.

20:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att den med lektors- AneieJ"^ka
befattningen i byggnadskonst, beskrifvande och praktisk geometri jemte skluZTeJrät.

Bih. till Jliksd. Prof. 1896. 4 Sami 1 Afd. 9 Jläft. JO [16.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

linear- och croquisritning vid tekniska elementarskolan i Borås förenade
lönen måtte höjas från 2,500 kronor till 3,000 kronor och för detta
ändamål det ordinarie anslaget till de tekniska läroverken ökas med
500 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende
anmält, att styrelsen för tekniska elementarskolan i Borås i skrifvelse
af den 20 sistlidne november hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes för
Riksdagen framlägga proposition om ett årligt anslag på ordinarie stat
af 500 kronor för åstadkommande af utvidgad undervisning i byggnadskonst
vid nämnda skola i öfverensstämmelse med hvad förhållandet
vore vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping och Malmö samt
i öfverensstämmelse med föreskrifterna uti § 2, afdelning VIII, af Kongl.
Maj:ts förnyade stadgar för de tekniska elementarskolorna den 15 juni
1877 angående undervisningen i byggnadskonst.

Till stöd för denna framställning hade styrelsen till en början
anfört, hurusom skolan snart inginge i sitt tjugonde läseår, räknadt
från den tid, skolan erhöll sin nuvarande organisation, samt att styrelsen
under denna tid kommit till den bestämda öfvertygelsen, att det vore
för skolan af största vigt, att undervisningen i byggnadskonst utvidgades
till öfverensstämmelse med förhållandet vid de tekniska elementarskolorna
i Norrköping och Malmö, eller så, att undervisning komme
att meddelas i de allmänna grunderna för väg- och vattenbyggnadskonst,
samt att lektorn i byggnadskonst m. m., hvilkens årliga lön för
närvarande utgjorde 2,500 kronor jemte två ålderstillägg å 500 kronor
hvartdera efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring,
erhölle samma löneförmåner som lektorerna i samma ämnen vid förenämnda
skolor, eller en årlig lön af 3,000 kronor förutom ålderstilläggen.

Styrelsen hade särskild anledning att nu förnya den framställning,
som styrelsen den 19 oktober 1886 i detta ärende redan afgifvit, alldenstund
skolan stode inför förlusten af en utmärkt dugande kraft, i det
att förutvarande lektorn i byggnadskonst m. m. vid skolan numera
erhållit sökt lektorat vid tekniska elementarskolan i Norrköping, der
årliga löneförmånerna vore 500 kronor större.

Vidare hade styrelsen erinrat, hurusom komiterade för den lägre
tekniska undervisningens ordnande i sitt betänkande den 21 november
1874 yttrat: »De ekonomiska fördelar, som staten erbjuder framstående
praktiska förmågor, äro så ringa i jemförelse med dem, de af den enskilda
industrien kunna erhålla, att det väl erfordras, att i stället genom
en större trygghet göra dessa lärarebefattningar mera lockande, än de
eljest skulle vara». Om detta påstående varit giltigt för mer än tjugu

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

år sedan, så syntes detsamma för närvarande gälla i ännu högre grad;
och hade styrelsen derför grundad anledning till bekymmer att icke
erhålla fullt dugliga personer med teoretisk insigt och praktisk erfarenhet
såsom sökande till den lediga lektorsbefattningen i byggnadskonst
m. m. samt fruktade att, äfven om duglig person kunde till tjensten
erhållas, han dock, såsom hittills skett, så snart tillfälle yppade sig,
komme att lemna densamma. Att för öfrigt täta ombyten af hufvudlärare
vid en teknisk elementarskola medförde svåra olägenheter, insåges
lätt af en hvar, som vore med teknisk elementarundervisning
förtrogen.

Såsom ytterligare skäl för sin framställning hade styrelsen framhållit,
att stadsfullmägtige i Borås den 30 sistlidne oktober för omändring
och utvidgning af skolans lokaler i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med *det förslag, som blifvit af rektorn vid tekniska skolan i
Stockholm V. Adler Oarbetad!, beviljat det i förhållande till stadens
storlek och hårdt anlitade tillgångar betydliga beloppet af 56,500 kronor,
hvilket utvisade, att skolans betydelse för landets och ortens industri
af kommunen insåges och behjertades samt att läroverket förstått att
vinna allmänhetens förtroende; och vore i jemförelse med den uppoffring
för skolans utveckling, som samhället underkastade sig, det
statsunderstöd, som här ifrågasattes, en ren obetydlighet.

Något skäl syntes för öfrigt icke kunna angifvas, hvarför tekniska
elementarskolan i Borås skulle i förevarande afseende ställas efter de
tekniska elementarskolorna i Norrköping och Malmö; och hade styrelsen
till belysning häraf åberopat de uttalanden, som gjordes i Stockholm
den 12 juni 1889 vid möte med rektorerna vid de tekniska elementarskolorna
och andra den tekniska undervisningens målsmän. Derjemte
hade styrelsen erinrat om innehållet i förut omförmälda § 2, afdelning
Vill, af stadgarna för de tekniska elementarskolorna, der det föreskrifves,
att omförmälda utvidgade undervisning i byggnadskonst tillsvidare komme
att meddelas endast uti skolorna i Norrköping och Malmö, och hvaraf
således syntes framgå, att undervisningen, när så ske kunde, borde
erhålla samma utsträckning äfven vid de andra tekniska elementarskolorna.

En ansökningshandlingarna bilagd tabell utvisade slutligen, att
under tioårsperioden 1886—95 icke mindre än 234 personer sökt inträde
vid tekniska elementarskolan i Borås, samt att af dessa 93 tillhört
Elfsborgs län och 141 andra orter.

Departementschefen, som funnit de af styrelsen till stöd för ifrågavarande
framställning anförda skäl vara beaktansvärda, har vidare

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till aflöning
af en eldart
hos akademien.

[17-]

yttrat, att den stora betydelse, som den tekniska undervisningen egde
för vårt land, icke kunde skattas för högt, och att, då i det undervisningsämne,
nemligen byggnadskonst, hvarom nu vore fråga, jemväl
inginge väg- och vattenbyggnadskonst, det syntes önskligt, att de båda
tekniska elementarskolorna i Örebro och Borås, som ännu saknade sistnämnda
del af ämnet, snarast möjligt blefve i detta hänseende likstälda
med de tekniska elementarskolorna i Norrköping och Malmö.
Då emellertid i följd af vissa vid skolan i Örebro rådande förhållanden
en utvidgning af undervisningen i byggnadskonst derstädes för närvarande
läte sig mindre väl genomföra, och någon framställning om
dylik utvidgning ej heller inkommit från skolans styrelse, saknade
departementschefen anledning att i fråga om nämnda skola tillstyrka
någon Kongl. Maj:ts åtgärd.

Då, enligt hvad utskottet inhemta!, den tekniska elementarskolan
i Borås har ett jemförelsevis ringa antal lärjungar — under 1894 års
vårtermin undervisades vid skolan 31 och under höstterminen samma
år endast 26 lärjungar — har utskottet icke funnit skäl tillstyrka, att
ökadt anslag beviljas för utvidgning af undervisningen vid denna skola,
helst den landsdel, der den är förlagd, numera har lätta kommunikationer
till orter, hvarest en fullständigare undervisning i hithörande
ämnen meddelas. Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Vid bifall till hvad utskottet under punkterna 18, 19 och 20
hemstält, kommer anslaget till de tekniska läroverken, nu 394,975
kronor, att höjas med 6,200 kronor och således i riksstaten uppföras
med 401,175 kronor.

Akademien för de fria konsterna.

21:o) I punkt 17 under åttonde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att för beredande af aflöning åt en eldare hos
akademien för de fria konsterna höja akademiens fasta anslag med 900
kronor och besluta införande i staten för akademiens tjenstemän och
betjening af följande tillägg:

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1 eldare lön 600 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor, summa
900 kronor.

Anm. Erhåller af akademien bostad och bränsle eller i ersättning för dessa förmåner
400 kronor årligen.

Vidare har Kongl. Maj:t i punkt 67 föreslagit Riksdagen att, till
aflönande af en eldare hos akademien för tiden från början af oktober
1895 till utgången af år 1896, på extra stat för år 1897 anvisa ett
anslag af 1,125 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas att, sedan jemlikt af Kongl. Maj:t
godkända ritningar och kostnadsförslag för akademiens för de fria
konsterna nya byggnad en gemensam värmeapparat för största delen
af de i byggnaden varande lägenheter blifvit i densammas jordvåning
anbragt, akademien i skrifvelse den 29 sistlidne september anmält behofvet
af bidrag till aflöning åt en eldare för apparatens skötsel. Härför
skulle, enligt hvad akademien i nämnda skrifvelse anfört, på grund
af ett med ansvarige leverantören af sagda värmeapparat, aktiebolaget
Atlas, upprättadt aftal examinerad maskinist vara anstäld. Akademien
hade också tills vidare antagit en sådan. Till dennes åliggande hörde,
ntom eldning och tillsyn af värmeapparaten, att tillse och reglera samtliga
i byggnaden varande s. k. värmeelement äfvensom systemen för
skollokalernas och korridorernas deraf beroende ventilation. För detta
arbetes utförande hade akademien med ifrågavarande maskinist öfverenskommit
om ett årligt arfvode af 900 kronor, hvartill komme ersättning
för bostad med 300 kronor och för bränsle med 100 kronor, ungefärligen
motsvarande de aflöningsförmåner, som i allmänhet vore förenade
med dylika sysslor, exempelvis eldarebefattningen hos musikaliska
akademien.

Enligt en af ifrågavarande värmelednings konstruktör gjord, vid
akademiens skrifvelse fogad beräkning öfver kubikinnehållet af de lokaler
i byggnaden, hvilka skulle af sagda ledning uppvärmas, komme 67,18
procent af detsamma på akademiens skollokaler och embetsrum samt
32,82 procent på de af akademien disponerade lokalerna. Under förutsättning
att den till maskinistens aflöning erforderliga summa, 1,300
kronor, fördelades i motsvarande proportion mellan statsverket och
akademien, skulle på statsverkets andel komma ett belopp af 873
kronor 34 öre. Besinnade man emellertid, att en värme- och ventilationsapparat,
hvars skötsel skulle hafva betingat lika stor ersättning
som den i akademiens nya byggnad nu anbragta, blifvit nödvändig,
äfven om den inskränkts till blott de lokaler, som upptoges af statens
under akademiens inseende stälda läroverk, syntes det akademien icke

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vara obilligt, om vid fördelningen af kostnaden för apparatens skötsel
en något litet större andel än den, som jemnt svarade mot storleken
af de åt läroverket upplåtna lokalerna, lades på staten. Akademien,
som vore beredd att af egna medel lemna till maskinistens aflöning
400 kronor om året, men icke egde tillgång att i vidsträcktare mån
dertill bidraga, hade derför hemstält, att från och med hösten 1895,
då värme- och ventilationsapparaten börjat användas, måtte af Kongl.
Maj:t anvisas det belopp, som erfordrades till fyllande af den återstående
delen af maskinistens aflöning, eller 900 kronor årligen.

För egen del har departementschefen yttrat, att beredandet af
anslag för det ändamål, hvarom här vore fråga, vore en oundviklig
följd af de fattade besluten om uppförande af en ny byggnad åt akademien
för de fria konsterna och det under densammas inseende stälda
läroverk samt om värmelednings anordnande i nämnda byggnad. Riksdagen
hade äfven förut i liknande fall beviljat medel till aflönande af
den för sådan värmelednings skötsel erforderliga personal. Vid akademiens
förslag till aflöningsförmåner för den nu ifrågavarande eldaren
hade departementschefen ej något att erinra, och ansåge, att den kontanta
aflöningen för eldaren borde fördelas i lön och tjenstgöringspenningar
samt att bestämmelser härom borde meddelas genom ett
tillägg i akademiens stat. Då dessa bestämmelser emellertid syntes
böra tillämpas först från och med år 1897, men medel till eldarens aflöning
erfordrades redan från början af sistlidne oktober månad, ansåge
departementschefen, att det bidrag, staten borde lemna till eldarens
aflöning för tiden intill utgången af år 1896 och hvilket akademien
syntes kunna tills vidare förskottera, lämpligen kunna anvisas på extra
stat för år 1897.

Då, enligt hvad utskottet inhemtat, jemväl de lägenheter i akademiens
hus, som äro afsedda för uthyrning, uppvärmas genom omförmälda
apparat och ersättning för värmeledningen sålunda i ej oväsentlig
mån torde beredas akademien genom hyror för de uppvärmda lägenheterna,
synes det utskottet, som om akademien borde kunna till större
del, än nu blifvit ifrågasatt, bestrida aflöningen åt den för apparatens
skötsel erforderliga eldaren. Med afseende härå anser utskottet, att
statens bidrag till eldarens aflöning lämpligen kan begränsas till 600
kronor för år, i enlighet hvarmed jemväl det å extra stat äskade beloppet
af 1,125 kronor, afseende aflöning för ett och ett fjerdedels år,
torde böra nedsättas till 750 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 79

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet, som under punkt
73 här nedan gör hemställan i anledning af hvad Kongl. Maj:t å extra
stat äskat för akademiens behof, nu med afseende å Kongl. Maj:ts förevarande
framställning om anslag å ordinarie stat föreslå,

att, i anledning af Kong!. Maj:ts framställning,
må i akademiens för de fria konsterna stat, under
rubriken »diverse anslag» uppföras ett årligt belopp
af 600 kronor till bidrag för aflönande af en eldare;

kommande vid bifall härtill det under förenämnda rubrik utgående
gemensamma reservationsanslaget, nu 11,400 kronor, att höjas till
12,000 kronor samt anslaget till akademien för de fria konsterna att i
riksstaten upptagas med ett från 61,300 kronor till 61,900 kronor ökadt
belopp, deraf tvenne reservationsanslag å tillhopa 21,000 kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

22:o) Kong]. Maj:t har föreslagit, att det för museets entomologiska
afdelning bestämda anslag till materiel, till inköp af sällsynta
föremål och till vetenskapligt biträde vid samlingarnas ordnande måtte
från sitt nuvarande belopp, 1,400 kronor, höjas med 800 kronor till
2,200 kronor.

Vid detta ärendes föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen
till en början erinrat om det förslag af enahanda innehåll,
som, efter derom af vetenskapsakademien i skrifvelse den 12 september
1894 gjord framställning, blifvit af Kong], Maj:t framlagdt för 1895
års Riksdag. Denna vetenskapsakademiens framställning hade grundat
sig på en af intendenten för riksmuseets entomologiska afdelning, professor
C. Aurivillius, lemnad redogörelse rörande otillräckligheten af
det för närvarande till afdelningen utgående anslaget och behofvet af
dess ökande; hvarvid bland annat framhållits, att sedan öfriga nödvändiga
årliga utgifter blifvit betäckta, i allmänhet högst 400 kronor
kunnat användas till aflöning åt en preparator. Då emellertid en härtill
duglig person oj kunde erhållas för mindre än 1,000 kronor om
året, hade ett sådant biträde endast under en mindre del af året kunnat
anlitas. För preparering af den årliga tillökningen af föremål i
afdelningen erfordrades likväl ett biträde, som sysslade dermed hela

Ang. anslag
till museets
entomologiska
afdelning.

[18.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

året. Tillika kr.äfdes för upprättande, underhåll och förökande af en
utvecklingshistorisk samling af svenska insekter omkring 200 kronor
årligen.

Departementschefen erinrar vidare, hurusom 1895 års statsutskott
i sitt yttrande öfver Kongl. Maj:ts då gjorda förslag anmärkt, att de
medel, som utöfver det nu utgående anslaget till riksmuseets entomologiska.
afdelning kunde befinnas för afdelningens upprätthållande och
utveckling, erforderliga, borde kunna af vetenskapsakademien beredas
genom anlitande af de till dess förfogande stående tillgångar; och hade
på grund af hvad statsutskottet sålunda anfört Kongl. Mairts förslag
icke blifvit af Riksdagen bifallet.

.Enligt hvad derefter till statsrådsprotokollet meddelas, hade frågan
nu blifvit Kongl. Maj:t ånyo förelagd genom en af vetenskapsakademien
den 11 september nästlidna år aflåten skrifvelse, hvilken beledsagades
af en ny . framställning i ämnet af professor Aurivillius, som deruti
hufvudsakligen anfört följande. Ett naturhistoriskt museum vore för
naturforskaren hvad ett bibliotek eller snarare ett arkiv af urkunder
och .manuskript vore för historieforskaren. Dess värde berodde hufvudsakligen
på dess rikhaltighet och derpå att det vore ordnadt så, att
hvar och en kunde der finna hvad han för sina studier behöfde. Fördelarna
för den studerande att hafva så mycket som möjligt samladt
på ett håll vore, jemförda med olägenheterna af att söka derefter på
flera håll, så störa, att man numera i nästan alla länder koncentrerat
sina^ krafter på upprättandet af ett enda hufvudmuseum. Så vore äfven
förhållandet hos oss. Svenska staten egde ett riksmuseum, som just
hade denna uppgift.

Den entomologiska afdelningen af detta museum vore för sin tillökning
väsentligen beroende af de gåfvor, som kunde tillfalla densamma.
Hittills, hade också allmänheten och enskilda samlare på det frikostigaste
ihågkommit afdelningen, så att den under de senaste 10 åren
fått mottaga gåfvor till ett sammanlagdt värde af 15,000 till 20,000
kronor. Det vore naturligtvis af största vigt, att de till afdelningen
skänkta naturalierna så fort som möjligt blefve preparerade och inordnade
i museet, så att de kunde användas af de studerande. Så
hade likväl, i anseende till årsanslagets otillräcklighet, icke kunnat
ske. Sedan 15 år tillbaka hade sällan, och under de senaste 7—8
åren aldrig, de under året till afdelningen inkomna naturalierna fullständigt
kunnat prepareras och införlifvas med samlingarna. År från
år hade sålunda hopat sig en rest af ej preparerade djur, som måste

Statstitskoitets Utlåtande N:o 9.

magasineras och hvarken kunde utlånas eller på stället användas för
vetenskapliga studier. Finge detta ytterligare under en följd af år
fortgå, blefve denna del af samlingarna så stor, att det ej skulle blifva
möjligt att inom en rimlig tid godtgöra hvad som på detta sätt försummats.

Nu berörda missförhållande hade under de senaste åren ännu mer
skarpt framträdt, på grund deraf att afdelningens samlingar mer än
förr anlitats af forskare både inom och utom landet. Äfven hade antalet
af vetenskapliga afhandlingar, som utarbetats med tillhjelp af
material från afdelningen, ökats. Under sådana förhållanden måste det
anses i högsta grad beklagligt, att afdelningens föreståndare ej sällan
måste svara dem, som önskade få låna eller i museet studera vissa
grupper och samlingar, att dessa väl funnes, men vore opreparerade
och alltså obrukbara. Och detta gälde ej blott om den stora allmänna
samlingen, utom äfven om hela grupper och afdelningar af svenska
insekter, hvilka dock oupphörligen efterfrågades.

Professor Aurivillius ansåge fortfarande, att det vore alldeles nödvändigt,
att. afdelningens årsanslag för omförmälda ändamål höjdes med
minst 600 kronor, en summa, som i alla händelser vore så knappt tilltagen,
att de nu under årens lopp hopade resterna endast helt småningom
hunne prepareras.

Äfven i ett annat afseende kunde entomologiska afdelningen för
närvarande ej uppfylla de kraf, som stäldes på densamma. Dess samling
af utvecklingsstadier vore alldeles för obetydlig för att kunna motsvara
ens de mest anspråkslösa fordringar. Välbekant vore emellertid,
att studiet af insekternas utveckling hade synnerligt stor betydelse ej
blott i rent vetenskapligt hänseende, utan älven för den praktiske entomologen.
Det vore nästan alltid larvformerna och ej de utbildade insekterna,
som angrepe våra odlade växter och minskade eller förstörde
deras afkastning. Naturligt vore derför, att de, som sysslade med den
praktiska entomologien, djupt kände behofvet af en väl ordnad och
någorlunda fullständig samling af våra svenska insekters utvecklingsformer.
Äfven för forskningar på andra områden vore en dylik samling
af betydelse. Under de senaste åren hade geologerna vid studiet
af landets torfmossar i dem påträffat talrika lemningar af insekter och
insektlarver. Dessa lemningars noggranna bestämmande vore af stor
betydelse för frågan om torfmossarnes och vårt lands historia under
den qvartära tiden. Så länge museet ej egde en dylik samling af nu
i landets olika delar förefintliga larvformer, vore det vanligen omöjligt
Bill. till Rilcsd. Vrot. 789(1. 4 Sami. 7 Afd. 9 lläft. It

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att lemna de upplysningar, som geologerna önskade få. Saknaden af
en samling af våra svenska insekters utvecklingsformer vore således
en mycket stor brist, som med det första borde afhjelpas. För grundoch
vidmagthållandet af en dylik samling ansåge professor
Aurivillius afdelningens årsanslag böra höjas med 200 kronor, en
summa, som vore ganska obetydlig i jemförelse med de fördelar, som
genom en sådan samling skulle beredas.

Med åberopande af de utaf professor Aurivillius anförda skäl hade
vetenskapsakademien i sin senaste skrifvelse i ämnet på det varmaste
förordat hans framställning och tillstyrkt, att Kongl. Maj:t täcktes till
Riksdagen aflåta proposition om förhöjning med 800 kronor af entomologiska
afdelningens ordinarie anslag till materiel, till inköp af sällsynta
föremål och till vetenskapligt biträde vid dithörande samlingars
ordnande. Akademien hade i sin skrifvelse erinrat, att hon tillförene
vid upprepade tillfällen fäst uppmärksamheten vid den trängande nödvändigheten,
att det alltför måttliga årsanslaget af 1,400 kronor —
hvilket sedan år 1858 varit med oförändradt belopp anvisadt åt den
entomologiska afdelningen af riksmuseet — blefve förhöjdt, och hade
tillika framhållit, hurusom riksmuseet vore en statens institution, som
endast vore stäld under akademiens vård och förvaltning, och att detta
i och för sig betungande och ansvarsfulla samt redan dessförutan med
ej obetydliga uppoffringar förbundna uppdrag rimligtvis icke kunde
föranleda anspråk på akademien att af sina enskilda, för andra ändamål
afsedda medel lemna bidrag till denna statsinstitutions underhåll.

Efter att sålunda hafva redogjort för hvad i ärendet förekommit,
yttrar departementschefen för egen del, att, när Riksdagen afslog Kongl.
Maj:ts sistlidna år i förevarande ämne gjorda framställning, hade detta
skett under uttryckligt åberopande, att den erforderliga höjningen af
omförmälda anslagspost borde kunna af vetenskapsakademien beredas
genom anlitande af de till dess förfogande stälda tillgångar, och något
annat skäl för afslag hade icke anförts under frågans behandling inom
Riksdagen. Hvad af vetenskapsakademien andragits i afseende å den
af Riksdagen antydda utväg att tillgodose ifrågavarande anslagsbehof
måste likväl anses fullt befogadt. Fördenskull och då den jemförelsevis
obetydligt ökade utgift för staten, hvarom här vore fråga, helt visst
skulle i rikt mått återgäldas det allmänna, som komme att vinna gagnet
af entomologiens särskildt för jordbruket, trädgårdsskötseln och skogshushållningen
så vigtiga utveckling, tvekade departementschefen ej att
tillstyrka Kongl. Maj:t att ånyo hos Riksdagen äska anslagets ökande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Med hänsyn till angelägenheten af att preparerandet och ordnandet
af samlingarna vid riksmuseets entomologiska afdelning icke
må alltför mycket fördröjas, anser utskottet att, då vetenskapsakademiens
tillgångar, enligt hvad i statsrådsprotokollet anförts, icke synas
kunna för ändamålet disponeras, en förhöjning i afdelniDgens materielanslag
bör af Riksdagen beviljas med 600 kronor, hvilket belopp jemväl
och i mån af de nu hopade naturaliernas preparering synes kunna
lemna erforderlig tillgång till insamlande af svenska insekters utvecklingsformer.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen på det sätt bifallas, att det för naturhistoriska
riksmuseets entomologiska afdelning bestämda
anslag till materiel, till inköp af sällsynta
föremål och till vetenskapligt biträde vid samlingarnas
ordnande höjes från sitt nuvarande belopp, 1,400
kronor, med 600 kronor till 2,000 kronor,

kommande vid bifall härtill anslaget till naturhistoriska riksmuseum,
nu 75,650 kronor, att i riksstaten uppföras med 76,250 kronor.

Meteorologiska centralanstalten.

23:o) I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 45), som
blifvit till utskottet remitterad, har herr C. O. Bergman föreslagit, att
Riksdagen måtte anvisa ett anslag af 300 kronor att årligen utgå till
aflönande af den person, som af meteorologiska centralanstalten befunnes
lämplig att sköta de meteorologiska observationerna i Gellivara.

Af hvad motionären anfört till stöd för detta sitt förslag framgår,
att dermed afses att möjliggöra återupptagandet af observationer, som
en tid bortåt försiggått vid en under sommaren 1894 af statens
meteorologiska centralanstalt inrättad meteorologisk station vid Gellivara
kyrkoplats. På grund af platsens i detta afseende synnerligen gynsamma
läge vore ifrågavarande observationer enligt motionärens förmenande
af stor vetenskaplig betydelse, men hade af brist på för
ändamålet tillgängliga medel icke kunnat fortsättas.

Då utskottet föreställer sig att, om anställandet af ifrågavarande

Ang. vädd
motion om anslag
till meteorologiska
observationer
vid
Gellivara.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. uteslutande
ur rikssta
ten af ett
till Linköpings
lasarett anvisa
dt belopp.

[19.]

Ang. löneförhöjning
för
läkaren vid
Nyköpings
hospital.
[20.]

meteorologiska observationer verkligen är af större betydelse för vetenskapen
— hvilket utskottet icke tilltror sig att bedöma -— medel för
detta ändamål böra kunna beredas, utan att särskildt anslag härtill af
Riksdagen beviljas, får utskottet hemställa,

att herr Bergmans förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.

Lasaretts underhåll.

24:o) I anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under hänvisning till hvad å sid. 76 i statsrådsprotokollet blifvit
i frågan anfördt, hemställer utskottet,

att ett belopp af 225 kronor, som varit anvisadt
från allmänna hospitalsfonden såsom bidrag till aflöning
åt läkaren vid länslasarettet i Linköping, må ur riksstaten
afföras och anslaget till lasaretts underhåll
minskas från 99,421 kronor med ett mot aflöningsbidraget
svarande belopp af 225 kronor eller till
99,196 kronor.

Hospitals underhåll.

25:o) Kongl. Maj:t har under denna anslagstitel föreslagit,
att Riksdagen måtte godkänna följande aflöningsförmåner för
läkaren vid Nyköpings hospital, nemligen en kontant aflöning af 5,000
kronor jemte boställsvåning och ved, med förklarande: att två tredjedelar
af den kontanta aflöningen utgöra lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar;
att så länge boställsvåning inom hospitalets område
ej kan beredas läkaren, han eger såsom ersättning för boställsvåning
och ved uppbära 1,000 kronor om året mot skyldighet att vara boende
i hospitalets närhet; att läkaren må årligen under sex veckor njuta
semester, derest lämplig vikarie finnes att tillgå och göromålens behöriga
gång ej deraf hindras; samt att läkaren icke må utom hospitalet
utöfva enskild praktik mot betalning, med undantag af hvad som rörer
sinnessjukdomar; äfvensom

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Riksdagen måtte medgifva, att läkarens aflöningsförmåner och
hvad som erfordrades för att under hans semester bereda hans vikarie
enahanda aflöningsförmåner, som tillkomma biträdande hospitalsläkare,
finge utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen, under erinran
att genom kongl. bref af den 5 juni 1885, angående aflöning åt tjenstemän
vid åtskilliga hospital, bestämts bland annat, att hospitalsläkaren
i Nyköping skulle erhålla en årlig aflöning af 2,500 kronor, vidare anfört,
att aflöningen då kunde bestämmas så låg, dels derför att vid
denna tid å Nyköpings hospital funnos endast 70 sjukplatser, dels ock
derför att hospitalets läkare tillika var lasarettsläkare. Genom tid
efter annan vid sagda hospital utförda till- och nybyggnader hade
emellertid platser derstädes kunnat beredas för flere sjuke, så att antalet
sjukplatser från och med år 1896 kunde beräknas till 144. Härigenom
blefve det omöjligt för hospitalsläkaren att nöjaktigt sköta sin
magtpåliggande tjenst, derest han för sin utkomst skulle vara hänvisad
till enskild praktik eller annan aflönad befattning vid sidan af läkaretjensten.
Göromålen vid det betydligt utvidgade hospitalet blefve så
ökade, att läkaren måste odeladt egna sig åt sin tjenst, hvars behöriga
skötsel fordrade en man med stor arbetsförmåga och goda insigter.
Skulle en läkare, i besittning af de för tjensten nödiga förutsättningar,
kunna påräknas, finge hans aflöning ej vara så låg, att den försmåddes
af läkare, som hade utsigt att på grund af förmåga annorstädes och
med vida mindre möda och ansvar skaffa sig sin utkomst.

I betraktande häraf hade — meddelar departementschefen —
medicinalstyrelsen uti skrifvelse den 27 sistlidne september hos Kongl.
Maj:t gjort framställning om beredande af förbättrade aflöningsförmåner
för läkaren vid Nyköpings hospital. Detta kunde visserligen i afseende
på hospitalsläkarens göromål icke jemföras med rikets största hospital,
men väl med det vid Göteborg, hvarest patientantalet uppginge till
175. Beträffande läkarens arbete och ansvar förefunnes dock en högst
väsentlig olikhet mellan Nyköpings och rikets öfriga hospital, i ty att
läkaren vid det förra ensam skulle bestrida all sjukvård, under det att
sjukvården vid andra hospital vore fördelad på två läkare, en öfverläkare
och en biträdande läkare, samt vid några hospital på tre olika
läkare. Vid Göteborgs hospital voro två läkare anstälda, af hvilka
öfverläkaren åtnjöte 6,000 kronor i årlig lön jemte boställsvåning och
ved sam bi lidande läkaren, en medicine licentiat, hade 3,500 kronor
i årlig lön jemte bostad och fri kost eller deremot svarande förmåner.
Skulle en läkare vid Nyköpings hospital kunna påräknas så duglig,

Statsutskottets Utlåtande A :o 0.

att han ensam kunde nöjaktigt upprätthålla sjukvården med allt hvad
dertill hörde, borde han erhålla i årlig lön 6,000 krpnor, men med
skyldighet att bo i hospitalets närhet. Inom kort syntes det dock för
upprätthållande af eu tidsenlig sjukvård och god ordning inom anstalten
blifva nödvändigt, att läkaren finge boställsvåning inom hospitalets område,
då lönen borde kunna minskas till 5,000 kronor. Samme läkare
borde då, i likhet med öfriga hospitalsläkare, åtnjuta fri ved. I båda
fallen borde han ega vilkorlig rätt till sex veckors semester, en förmån,
som för honom såsom ensam läkare vore mera behöflig än för
flertalet andra hospitalsläkare. Då emellertid ingen biträdande läkare
funnes vid Nyköpings hospital, kunde någon semester ej beredas
honom, derest icke. medicinalstyrelsen erhölle bemyndigande att af förslagsanslaget
till hospitals underhåll under läkarens semester aflöna
hans vikarie med enahanda förmåner, som tillkomme biträdande hospitalsläkare.
På grund häraf hade medicinalstyrelsen hemstält, att till
läkaren vid Nyköpings hospital måtte anvisas en årlig lön af 6,000
kronor, med skyldighet för läkaren att bo i hospitalets närhet, eller
ock en årlig lön af 5,000 kronor jemte boställsvåning och ved, att af
förslagsanslaget till hospitals underhåll utgå under de bestämmelser
och vilkor, som föreskrifvits i kongl. brefvet den 5 juni 1885 för tilllämpningen
af der intagna aflöningsstat för läkare och sysslomän vid
vissa hospital.

Hvad sålunda blifvit anfördt syntes departementschefen innefatta
fullgoda skäl för att åt läkaren vid Nyköpings hospital, hvilken, på
samma gång han ensam bestrede läkarevården derstädes, innehade en
ställning motsvarande öfverläkares vid andra hospital, måtte beredas
ungefär enahanda löneförmåner, som tillkomme en sådan öfverläkare.
Då enligt kongl. stadgan angående sinnessjuke den 2 november 1883
öfverläkare vid hospital eger årligen under sex veckor njuta semester,
derest hospitalsdirektionen finner sådant kunna ske utan hinder för
göromålens behöriga gång, syntes en dylik rätt äfven böra tillerkännas
läkaren vid Nyköpings hospital.

Med anledning af det ökade antalet sjukplatser vid Nyköpings
hospital och hvad i öfrigt blifvit i detta ärende upplyst, finner utskottet
skäligt, att löneförmånerna för den vid hospitalet anstälde läkaren må
bestämmas i enlighet med hvad i sådant afseende af Kongl. Maj:t föreslagits,
dock endast under förutsättning att denne läkare fortfarande
ensam bestrider sjukvården vid hospitalet. Utskottet hemställer alltså,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Riksdagen i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning må, under vilkor att sjukvården
vid Nyköpings hospital upprätthålles af blott eu aflönad
läkare,

dels godkänna följande aflöningsförmåner för
läkaren vid nämnda hospital, nemligen en kontant
aflöning af 5,000 kronor jemte boställsvåning och
ved, med förklarande: att två tredjedelar af den kontanta
aflöningeu utgöra lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar;
att så länge boställsvåning inom
hospitalets område ej kan beredas läkaren, han eger
såsom ersättning för boställsvåning och ved uppbära

1,000 kronor om året mot skyldighet att vara boende
i hospitalets närhet; att läkaren må årligen under
sex veckor njuta semester, derest lämplig vikarie
finnes att tillgå och göromålens behöriga gång ej
deraf hindras; samt att läkaren icke må utom hospitalet
utöfva enskild praktik mot betalning, med undantag
af hvad som rörer sinnessjukdomar,

dels ock medgifva, att läkarens aflöningsförmåner
och hvad som erfordras för att under hans semester
bereda hans vikarie enahanda aflöningsförmåner, som
tillkomma biträdande hospitalsläkare, må utgå af förslagsanslaget
till hospitals underhåll.

Undervisningsanstalter för döfstumma ock blinda.

26:o) I statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t vidare under
åttonde hufvudtiteln föreslagit, dels i punkt 21:

att, under förutsättning att blindundervisningen blefve ordnad i
enlighet med af Kongl. Maj:t och Riksdagen godkända grunder, Riksdagen
måtte medgifva:

att, utom de redan befintliga undervisningsanstalterna förblinda:
blindinstitutet å Tomteboda, förskolan för blinda i Vexiö och handtverksskolan
i Kristinehamn, upprättades ännu en förskola för blinda å
Tomteboda;

att vid förskolan i Vexiö anstäldes 1 rektor, 3 lärarinnor samt
nödig tjenstepersonal och vid förskolan å Tomteboda, som skulle före -

Ang. ordnande
af blindundervisningen.

[210.7.».]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

stås af rektorn vid institutet för blinda, 1 första lärarinna, 3 lärarinnor
samt nödig tjenstepersonal;

att rektorn vid förskolan i Vexiö erhölle i årlig lön 2,000 kronor,
första lärarinnan vid förskolan å Tomteboda 1,200 kronor samt hvar
och en af öfriga lärarinnor vid båda 6kolorna 1,000 kronor;

att rektorn och samtliga lärarinnor Unge fri bostad och värme
vid läroanstalten;

att såväl rektorn som lärarinnorna skulle vara berättigade till
två ålderstillägg å 300 kronor hvartdera efter respektive 5 och 10 års
väl vitsordad tjenstgöring, hvilka ålderstillägg skulle utgå af det å
riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg,
med rätt för vederbörande att i fråga om åtnjutande af ålderstillägg
tillgodoräkna sig tid, hvarunder de före ny stats tillämpning innehaft
tjenst vid statens läroanstalter för blinda;

samt att för tillämpning af den i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 13 januari 1896 omförmälda, för förskolan i Vexiö
uppgjorda staten måtte på ordinarie stat beviljas ett årligt belopp af

13,500 kronor;

dels ock i punkt 75:

att till uppförande af en byggnad för en förskola för blinda vid
Tomteboda samt för bestridande af kostnader för uppgjorda ritningar
och kostnadsförslag till ifrågavarande byggnad måtte beviljas ett belopp
af 81,950 kronor och deraf på extra stat för år 1897 anvisas 50,750
kronor.

Dessa af Kongl. Maj:t gjorda framställningar hafva tillika med
Kongl. Maj:ts proposition (n:o 5) med förslag till förordning angående
blindundervisningen öfverlemnats till förberedande behandling af det
sammansatta stats- och lagutskottet, hvilket utskott alltså framdeles
under riksdagens lopp kommer att häröfver afgifva yttrande; hvilket
statsutskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

Diverse anslag.

Ang. vackt 27:o) 1 en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 68), som

inslag °tui blifvit till statsutskottet remitterad, har herr J. E. Schödén föreslagit,
understöd för att Riksdagen måtte besluta att bevilja ett årligt anslag af 5,000
UdifterUerum.f kronor, som skulle ställas till Kongl. Maj:ts förfogande att användas

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till understöd i och för tillverkning inom riket af så kalladt difteriserum,
under förutsättning att tillverkningen deraf bedrefves under den
kontroll, som Kongl. Maj:t kunde finna nödigt föreskrifva, och tillhandahölles
till det pris, som Kongl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma.

Beträffande hvad motionären till stöd för sitt ofvannämnda förslag
anfört, tillåter sig utskottet att hänvisa till sjelfva motionen.

Då utskottet föreställer sig, att, derest ifrågavarande botemedel,
sedan det blifvit tillräckligt pröfvadt, visar sig medföra de gynsamma
verkningar, som man nu velat tillskrifva detsamma, vederbörande icke
lära underlåta att, om svårigheter skulle uppstå att utan statens omedelbara
mellankomst anskaffa fullkomligt godt serum, vidtaga de-åtgärder,
som kunna häraf betingas, hemställer utskottet,

att herr Schödéns förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.

Öfriga ordinarie anslag.

28:o) Beträffande öfriga, här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie
anslag under åttonde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t. icke föreslagit annan
ändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för närvarande upptaget
till 23,027 kronor, måtte höjas med 12 kronor, eller till 23,039
kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga under åttonde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag, hvilka här ofvan icke blifvit särskildt
omförmälda, må för år 1897 fastställas till samma belopp
som i innevarande års riksstat; dock att i anslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
må få göras den jemkning, som till jemnande af hufvudtitelns
slutsumma kan erfordras.

Extra anslag.

Utskottet, som härofvan vid behandlingen af de ordinarie anslagen
under förevarande hufvudtitel yttrat sig beträffande vissa ifrågasatta
Bni. till It Utså. Vrot. 189G. 4 Samt. 1 Afd. 9 Väft. 12

Ang. öfriga
ordinarie
anslag.
[22.]

Ang. arfvoden
åt e. o. tjensteman
i riksarkivet.

[23.]

Ang. anslag
till utgifvande
af historiska
handlingar.

[24.]

Ang. anslag
till utgifvande
af »Svenska
riks dags akter»
m. m.

[25.]

Ang. anslag
till statens
konstindustriella

samlinqar.

[26.]

90 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

anslag å extra stat, får i öfrigt, med anledning af de för tillfälliga behof,
hänförliga under åttonde hufvudtiteln, gjorda framställningar, afgifva
följande yttranden och förslag.

Riksarkivet.

29:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må till arfvoden åt extra ordinarie
tjenstemän i riksarkivet på extra stat för år 1897 anvisa
ett belopp af 1,700 kronor.

3Oro) Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,
som äro af vigt för fäderneslandets historia, har Kongl. Majrt för
år 1897 äskat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående
år för berörda ändamål årligen beviljats; och hemställer utskottet,

att Riksdagen, till fortsatt utgifvande i tryck af
sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för
fäderneslandets historia, må bevilja för år 1897 ett
extra anslag af 3,000 kronor.

31:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet vidare,

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senaste
åren egt rum, må, till fortsatt utgifvande af »Svenska
riksdagsakter» m. m., på extra stat för år 1897 bevilja
ett anslag af 1,500 kronor.

. Nationalmuseum.

32:o) Utskottet får hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Majrts derom
gjorda framställning, må för år 1897, i likhet med hvad
för flera föregående år egt rum, bevilja ett extra an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

slag af 4,000 kronor för vård, underhåll och tillökning
af statens konstindustriella samlingar.

Lifrustkammaren.

33:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning och i likhet med hvad förut egt
rum, må på extra stat för år 1897 anvisa ett anslag
af 5,800 kronor för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens
samlingar m. m.

Domkapitlens expeditioner.

34:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad för flera föregående
år egt rum, må anvisa på extra stat för år
1897 ett anslag af 3,716 kronor för tillfällig löneförbättring
åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner.

35:o) Under hänvisning till hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet
(sid. 19) anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, och i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, må på extra stat för år 1897
anvisa ett belopp af 5,000 kronor, för betäckande af
brister, som före sistnämnda år uppkommit i domkapitlens
expeditionshassor, i den mån de anmälas och
blifvit till siffran i behörig ordning faststälda.

Universiteten.

36:o) Sedan Riksdagen år 1894 beviljat ett anslag af 36,000
kronor för anställande under sex år vid universitetet i Upsala af lektorer

Ang. anslag
till lifrustkammaren.

[27.]

Ang. anslag
för löneförbättring
åt tjenstemännen
vid
domkapitlens
expeditioner.

[28.]

Ang. anslag
Ull betäckande
af brister i
domkapitlens
expeditionskassor.

[29.]

Ang. anslag
till universitetslektorer

i Upsala.

[31.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
Jäv uppehållande
af
undervisningen
i geografi
vid
Vpsala
universitet.

[32.]

Ang. anslag
till arfvoden
åt e. o. amanuenser
vid
universitetsbiblioteket
i
Upsala.

[33.]

Ang. anslag
till obstetriska
kliniken i
Vpsala.

[34.]

Ang. anslag
till aflöning
åt en e. o.
professor i
Lund.

[35.]

i tyska, franska och engelska språken samt af detta anslag för hvardera
af åren 1895 och 1896 anvisat 6,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit,
att af omförmälda anslag måtte för år 1897 anvisas 6,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till lektorer i tyska, franska
och engelska språken vid universitetet i Upsala på
extra stat för år 1897 anvisa 6,000 kronor.

37:o) På gruud af Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må för uppehållande af under visningen
och examinationen i geografi vid universitetet i
Upsala på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp
af 1,000 kronor.

38:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
fur utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad för de fyra
senaste åren egt rum, må på extra stat för år 1897
anvisa ett belopp af 2,500 kronor till arfvoden åt
extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket i
Upsala.

39:o) Under hänvisning till hvad utskottet under punkt 3 härofvan
anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts
framställning, må på extra stat för år 1897 anvisa
ett belopp af 500 kronor till anskaffande af instrument
och undervisningsmateriel för den obstetriska
kliniken i Upsala.

40:o) Vid 1889 års riksdag beviljades, i enlighet med Kongl.
Maj:ts folkslag och på det att en extra ordinarie prof essur inom juridiska
fakulteten vid universitetet i Lund måtte kunna tillsättas, ett anslag af

4,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefve härför
tillgängliga; och har sagda belopp anvisats för hvart och ett af åren

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1890—1896. Då medel å universitetets stat ännu icke vore att för
ändamålet tillgå, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att för år
1897 anvisa 4,000 kronor till aflöning å eu extra ordinarie professor
inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

41:o) Sedan Riksdagen år 1895 för anställande under sex år vid
universitetet i Lund af lektorer i tyska, franska och engelska språken
beviljat ett anslag af 86,000 kronor och deraf för innevarande år anvisat
6,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att af
omförmälda anslag för år 1897 anvisa 6,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till lektorer i tyska, franska
och engelska språken vid universitetet i Lund på
extra stat för år 1897 anvisa 6,000 kronor.

42:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare
åren egt rum, må till särskildt arfvode åt docenten vid
universitetet i Lund Sven Söderberg för år 1897 anvisa
ett extra anslag af 2,000 kronor, med vilkor att
Söderberg under ifrågavarande år egnar sin tjenst åt
universitetets historiska museum samt mynt- och
medaljkabinett.

43:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvart
och ett af åren 1892 — 1896 egt rum, såsom personligt
lönetillägg för år 1897 åt akademiekamreraren i Lund
Oscar Gerhard Regnell, på extra stat för sistnämnda
år bevilja 750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Ang. anslag
till universitetslektorer
i
Lund.

[36.]

Ang. arfvode
åt docenten
S. Söderberg.

[37.]

Ang. lÖnctilllägg
till akademikamreraren
O. G.
Reqncll.

[38.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till universitetsbiblioteket

i Lund.

[39.]

Ang. anslag
till arfvode
åt en inströmentmakare

vid fysiologiska
institutionen
i
Lund.

[40.]

Ang. anslag
till ny byggnad
för anatomiska
institutionen
i
hund.

[41.]

Ang. anslag
till arfvoden åt
amanuenser.

[42.]

44:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må, i likhet med hvad för
flera föregående år egt rum, jemväl för år 1897 på
extra stat anvisa 1,500 kronor till arfvoden åt extra
biträden vid universitetsbiblioteket i Lund.

45:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för de
senare åren egt rum, till arfvode åt en instrumentmakare
vid fysiologiska institutionen i Lund för år 1897
anvisa ett extra anslag af 500 kronor.

46:o) Sedan 1894 års Riksdag för uppförande af en ny byggnad
åt anatomiska institutionen i Lund å extra stat beviljat ett anslag af

149.000 kronor och deraf för hvartdera af åren 1895 och 1896 anvisat

50.000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att för år 1897
anvisa det återstående beloppet 49,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

47:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må jemväl för år 1897 på extra
stat anvisa

a) till arfvode åt en amanuens vid karolinska
mediko-kirurgiska institutets gynekolo giska

klinik............................................... 900 kronor; och

b) till arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska
laboratorium............................... 900 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

48:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

får utskottet hemställa, för barnsjuk domar.

att Riksdagen i likhet med hvad för de senare [43.]
åren egt rum, må på extra stat för år 1897 anvisa:

a) till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ett belopp af 1,800
kronor; och

b) till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm
2,800 kronor, att utgå under vilkor att Stockholms
stad för polikliniken tillskjuter samma belopp
för år 1897.

49:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem- ^f9utf™Jj‘jc

ställer utskottet, af teckningar

i vetenskap T-.

.1 t . .... -i o , l''9a ändamål.

att Riksdagen, pa satt tor de senare aren egt \ii''\

rum, må till bekostande af teckningar i vetenskapliga

ändamål vid karolinska institutet bevilja ett extra

anslag för år 1897 af 1,500 kronor.

50:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må för anskaffande och underhåll
af materiel för oftalmiatriska kliniken vid karolinska
institutet på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp
af 500 kronor.

Ang. anslag
till materiel
för oftalmiatriska

kliniken.

[45.]

51 ro) Åberopande hvad utskottet här ofvan under punkten 11 i till far makaärendet
anfört, får utskottet, i anledning af Kong]. Maj:ts derom gjorda l°9lfjf0™f1''

[46J

framställning, hemställa,

att Riksdagen må, till anskaffande af instrument
för den farmakologiska institutionen vid karolinska institutet,
på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp
af 500 kronor.

52:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för om- och tillbyggnad
af karolinska mediko-kirurgiska institutets biblioteks- och boställshus af en byggnad

vid Karolin -

ska institutet.

[47.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett af lärarekollegiet vid institutet
afgifvet förslag och under den i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för den 13 januari 1896 omförmälda förutsättning för år
1897 å extra stat bevilja ett anslag af 20,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att öfverintendentsembetet till
Kongl. Maj:t ingifvit två alternativa förslag, betecknade med lutt. A
och B, till ändringar af biblioteks- och boställsbuset vid karolinska
institutet med anledning af den i sammanhang med Handtverkaregatans
utvidgning förestående rifningen af norra ändan af nämnda hus. Enligt
alternativ A, tillstyrkt af öfverintendentsembetet och i afgifvet yttrande
varmt förordadt af institutets lärarekollegium, skulle alla de lägenheter,
som genom rifningen ginge förlorade, ersättas genom tillbyggnad af
eu mindre flygel, hvarigenom äfven den största och ojemförligt bästa
af de båda professors våningar, hvilka enligt kongl. brefvet af den 11
juni 1887 i byggnaden skulle finnas och, mot afdrag af 600 kronor
från lönen, i tur efter fullmagtsålder innehafvas af professorerna i anatomi,
fysiologi, patologisk anatomi och kemi, skulle bibehållas med det
utrymme och den beskaffenhet, som den för närvarande hade. Enligt
det alternativa förslaget B återigen skulle nämnda professorsbostad helt
och hållet förstöras, och den qvarblifvande delen af byggnaden genom
nödvändigheten att dit förlägga nya förstugor, trappor och tamburer,
till nära nog sin ena hälft så skadas, att denna hälft blefve för läroverkets
ändamål af ytterst ringa värde, så mycket mera som för en del
qvarblifvande små rum ej någon af behof påkallad användning förefunnes.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 8 april 1895 hade lärarekollegiet
vid institutet, med erinran härom, vidare anfört, hurusom utförandet
af förslaget A skulle kosta 11,000 kronor mera än utförandet af förslaget
B. Lärarekollegiet, som förutsatt, att Kongl. Maj:t icke skulle
finna skäl att låta denna kostnad bestridas af statsmedel, hade varit
betänkt på att på annat sätt och utan allt betungande af statsverket
bereda möjlighet för utförande af alternativet A. Lärarekollegiet vore
nemligen fullt förvissadt om, att borttagandet af den ifrågavarande
bostaden för en af läroverkets professorer och institutionsföreståndare
och husets förstörande i öfrigt på det sätt, som blefve en nödvändighet,
om tillbyggnad ej gjordes, skulle lända till mycket stor skada för läroverket.

I detta afseende hade kollegiet, på sätt af statsrådsprotokollet
(sid. 116—117) närmare inhemtas, framhållit, af huru stor betydelse
det vore för ett intensivt bedrifvande af de arbeten, som tillhörde de
här ifrågavarande professurerna, att dessas innehafvare vore boende i

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

omedelbar närhet af de respektive institutionerna; och då denna förmån
för närvarande funnes för åtminstone två af de professurer, hvilkas
institutioner vore inrymda på institutets tomt, kunde lärarekollegium
ej annat än på det lifligaste beklaga, om den hädanefter skulle blifva
inskränkt till en enda. Skulle byggnadens delvisa rifning ej kunna
förekommas och beviljades ej statsmedel till utförande af öfverintendentsembetets
förslag A, blefve det en gifven sak, att staten under alla förhållanden
finge bekosta den nödiga iståndsättningen af huset efter
rifningen, och denna iståndsättning skulle, enligt öfverintendentsembetets
förslag B, uppgå till 9,000 kronor. Eu annan omedelbar följd blefve
den, att, då en boställsvåning, som innehades af en professor mot löneafdrag
af 600 kronor, borttoges, staten omedelbart finge utbetala 600
kronor årligen för att fylla lönen till det belopp, som professorn både
sig tillförsäkradt, om han ej innehade boställsvåning. Under dessa
förutsättningar hade lärarekollegium uti sin förutnämnda skrifvelse gjort
följande framställning:

Genomförandet af öfverintendentsembetets förslag A medförde
en kostnad af ............................................................ kronor 20,000

Staten deltoge i denna kostnad med den
summa, som under alla förhållanden
skulle behöfvas för husets iståndsättande
med uppoffring af boställsvåningen, nem -

ligen ........................................................... kronor 9,000

Återstående.................................................... „ 11,000 20,000

erbjöde sig lärarekollegium att genom lån på enskild väg för institutet
anskaffa och till öfverintendentsembetet öfverlemna på vilkor, att tillb37ggnaden
och dermed i sammanhang stående ändringar genom öfverintendentsembetets
försorg och på dess ansvar utfördes i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med alternativet A, men med iakttagande af vissa
i ett kollegiets skrifvelse bifogadt förslag gjorda ändringar.

Vidare hemstälde lärarekollegium, att, då boställsvåningen på detta
sätt bibehölles, icke på statens bekostnad utan genom på enskild väg
för ändamålet anskaffade medel, de 600 kronorna måtte utgå såsom
lönefyllnad för boställshafvaren, men årligen lemuas till institutet för
att användas till förräntning och amortering af förutnämnda lån, genom
hvars anskaffande boställsinnehafvare!! erhållit våning i stället för den
nämnda summan kontant. Tillbyggnaden blefve statens egendom. Räntan
å lånet beräknades till fyra procent och hvad som efter dess täckande
återstode af de årligen utgående 600 kronorna ginge till amortering,
hvarigenom lånet i dess helhet skulle vara amorteradt på 33$ år. Sedan
Bth. Ull liiksd. Vrot. 1899. å Sand. 1 Afd. 9 tläft. 13

Statsutskottets Utlåtande N:o tf.

lånet blifvit fullständigt amorteradt, kunde anslaget å 600 kronor indragas,
eller dermed förfaras, på sätt Kongl. Maj:t täcktes bestämma.

Mot öfverintendentsembetets förslag A, om hvars utförande här
vore fråga, kunde, anförde lärarekollegiet, vidare anmärkas, att alla
lägenheterna i den nya tillbyggnaden blefve enligt detsamma lika låga
som i den gamla byggnaden och att särskild! professorsvåningen härigenom
fortfarande blefve i detta hänseende mindre tidsenlig. Samme
arkitekt, som inom öfverintendentsembeiet uppgjort föregående förslag,
hade upprättat ett nytt, lärarekollegiets skrifvelse bifogadt förslag för
tillbyggnaden m. m., enligt hvilket hela inredningen väl bibehölles, sådan
den vore i alternativet A, men våningen en trappa upp samt vindsvåningen
erhölle en lämplig förhöjning ej blott i sjelfva tillbyggnaden,
utan jemväl i den bibehållna förutvarande salen till professorsvåningen,
och hela denna våning vunne härigenom högst betydligt. Den blefve,
om detta förslag utfördes, förträfflig och fullt motsvarande de anspråk,
som på en dylik våning med fog kunde ställas. På samma gång vunne
byggnadens fasader såväl åt Handtverkaregatan som åt Owengatan och
parken betydligt i utseende. Det vore emellertid gifvet, att dessa ändringar
i alternativet A skulle medföra något ökade kostnader, men
denna ökning vore dock obetydlig i förhållande till de i flera hänseenden
vunna fördelarne. Kostnadsberäkningen utvisade, att hela den
ökade kostnaden skulle belöpa sig till 1,900 kronor. Enligt denna beräkning
skulle hela tillbyggnaden med tillhörande ändringar af gamla
huset uppgå till 19,214 kronor 62 öre, en summa, som läge inom den,
hvilken af öfverintendentsembetet upptagits för utförandet af dess alternativ
A. Ty kostnadsberäkningen för detta senare alternativ uppgir.ge
i sjelfva verket blott till 17,314 kronor 57 öre, ehuru embetet förslagsvis
afrundat summan till 20,000 kronor, antagligen för att vara försäkradt
om att kunna möta tillkommande oförutsedda utgifter. Lärarekollegiet
toge för afgjordt, att öfverintendentsembetet måste fordra, att
äfven för utförandet af,det nu framlagda förslaget en lika stor summa
stäldes till dess disposition för oförutsedda utgifters bestridande. Hvad
som härför erfordrades vore naturligtvis ett tillskott utöfver förut beräknade
20,000 kronor af jemnt så mycket, som det nya förslaget blefve
dyrare, eller 1,900 kronor. Detta tillskott vore lärarekollegiet genom
en dess medlems offervillighet i tillfälle att erbjuda; och kunde lärarekollegiet
sålunda förbinda sig att till öfverintendentsembetet öfverlemna
nämnda summa för att i mån af behof användas utan något slags återbetalningsskyldighet
för hvad som till byggnaden åtgått.

Sedan Kongl. Maj:t anbefalt kanslern för rikets universitet att

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

öfver lärarekollegiets ifrågavarande framställning afgifva utlåtande, hade
lärarekollegium, som af universitetskanslern lemnats tillfälle att å nyo
yttra sig i ärendet, i skrifvelse till kanslern hemstält, att, då för ett
medgifvande från Kongl. Maj:ts sida att, på sätt lärarekollegiet föreslagit,
anskaffa medel för den ifrågasatta tillbyggnaden, först erfordrades,
att Riksdagen beviljade en lönefvllnad af 600 kronor till vederbörande
professor i stället för boställsvåningen, kanslern måtte hos
Kongl. Majt utverka proposition till Riksdagen om höjande af den ordinarie
staten för institutet med sistnämnda belopp, hvilket, på sätt förut
nämnts, skulle af lärarekollegiet disponeras för amortering af det lån,
som af lärarekollegiet skulle upptagas till bestridande af de ökade kostnaderna
för utförande af alternativet A. Dessutom hade lärarekollegiet
i sin sistnämnda skrifvelse meddelat, att kollegiet af stadens vederbörande
myndigheter utverkat, att ingen rifning af byggnaden behöfde
göras tidigare, än att den för gatuutvidgningen behöfliga tomtdelen,
der huset står, kunde i afröjdt skick öfverlemnas vid utgången af maj
månad 1896, i följd hvaraf byggnaden kunde qvarstå i alldeles orubbadt
skick ända till slutet af nämnda månad.

Uti eget utlåtande hade, enligt hvad departementschefen meddelar,
universitetskanslern på det lifligaste biträdt lärarekollegiets framställning;
och öfverintendentsembetet, som derefter hörts i ärendet, hade
såväl förordat till- och ombyggnadens verkställande i enlighet med det
af lärarekollegiet irigifna förslaget som efter moget öfvervägande förklarat
sig anse det af lärarekollegiet såsom nödigt pröfvade kostnadsbeloppet
21,900 kronor vara för ändamålet tillräckligt.

Hvad af lärarekollegiet anförts för om- och tillbyggnadens verkställande
i enlighet med det af kollegiet förordade förslaget har departementschefen
funnit förtjena afseende; men då det af lärarekollegiet
föreslagna sätt för anskaffande af de för ändamålet erforderliga medel
synts mindre tilltalaude, hemstälde departementschefen jemväl med
hänsyn till det jemförelsevis ringa belopp, som vore i fråga, det Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, under förutsättning att lärarekollegiet,
på sätt förut omnämnts, derest sådant befunnes erforderligt, för
ändamålet, på enskild väg anskaffade intill 1,900 kronor, på extra stat
för år 1897 anvisa ett belopp af 20,000 kronor för om- och tillbyggnad
af karolinska institutets biblioteks- och boställshus i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med lärarekollegiets förslag.

Då utskottet ej har något att erinra vid hvad Kongl. Maj:t i detta
ärende föreslagit, hemställer utskottet,

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till tillfällig
löneförbättring
åt lärame
vid allmänna
läroverken och
pedagogierna.

[48.]

Ang. anslag
till arfvoden
åt extra lärare
m. m.

[49.]

Ang. anslag
till aflöning
åt teckningslärare
under
sjukdom.

[50.]

Ang. tillbygg.
nåd af nya
elementarskolans
hus.

[51.]

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

53:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må till tillfällig löneförbättring åt
lärame vid allmänna läroverken och pedagogierna, efter
samma grunder som för innevarande år, på extra stat
för år 1897 bevilja 345,725 kronor.

54:o) Vidare får utskottet hemställa,

att Riksdagen till arfvoden åt extra lärare samt
till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare
vid de allmänna läroverken må på extra stat för år
1897 bevilja enahanda belopp, som under de senaste
åren härtill anvisats, eller tillsammans 100,000 kronor.

55:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att, till bestridande af förhöjd
aflöning åt ordinarie teckningslärare vid rikets allmänna läroverk under
tjenstledighet på grund af sjukdom, måtte på extra stat för år 1897 anvisas
ett förslagsanslag af 3,000 kronor.

Under erinran, att enahanda anslag blifvit vid de tre senaste
riksdagarne beviljadt, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Nya elementarskolan.

56:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels medgifva, att
för tillbyggnad af nya elementarskolans hus må upplåtas den statsverket
tillhöriga, förut af hofstallet disponerade delen af qvarteret Beridarebanan; dels

på extra stat för år 1897 bevilja ett anslag af 55,000 kronor

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

101

att utbetalas till stadsfullmägtige i Stockholm, då dessa visat, att de
till nämnda skolas direktion för om- och tillbyggnad af skolans hus
öfverlemnat. ett räntefritt lån af 220,000 kronor, att af direktionen
återbetalas under loppet af de närmast följande fyratio åren med 5,500
kronor årligen;

dels slutligen för sin del godkänna de vilkor, stadsfullmägtige
för utgifvande af berörda lån uppstält.

I statsrådsprotokollet har till en början erinrats, hurusom Kongl.
Maj:t redan år 1887 gjort framställning till Riksdagen om beviljande
af medel till uppförande för nämnda skola af en ny byggnad å den
kronan tillhöriga tomten i qvarteret Edelman mindre å Östermalm.
Då detta förslag icke vann Riksdagens bifall, hade Kong!. Maj:t på
ny framställning af skolans direktion aflåtit proposition till 1894 års
Riksdag, att Riksdagen, som i skrifvelse den 12 maj 1888 förklarat,
att vagnskjulet i qvarteret Beridarebanan finge försäljas och de inflytande
medlen ingå till statsverket, måtte medgifva, att för om- och
tillbyggnad af nya elementarskolans nuvarande hus måtte upplåtas den
statsverket tillhöriga, dittills af hofstallet disponerade delen af sistnämnda
qvarter, samt att åt nya elementarskolan måtte för utförande af
berörda byggnadsföretag beviljas ett räntefritt statslån å 220,000 kronor,
att återbetalas under loppet af fyratio år med 5,500 kronor årligen. I
sitt utlåtande öfver denna proposition hade statsutskottet yttrat, bland
annat, att Stockholms stad syntes utskottet hafva liknande förmåner
af nya elementarskolan, som andra städer hade af de allmänna läroverk,
som i dem vore förlagda, samt att man derför icke utan skäl
kunde begära af Stockholm med afseende å nya elementarskolan detsamma,
som kräfdes af andra samhällen i fråga om skyldighet att förse
sina läroverk med nödiga byggnader. Om ett erbjudande gjordes åt
staden att under vissa vilkor öfvertaga eganderätten till de fastigheter,
som för nya elementarskolan vore föreslagna att till- eller ombyggas,
förestälde sig utskottet, att förhoppning skulle kunna finnas derom,
att detta läroverks behof af lämpligt lärohus skulle genom Stockholms
stad varda tillgodosedt. Och funne sig utskottet, som icke ansåge sig
böra afgifva något närmare yttrande om de möjliga vilkoren för en
eventuel uppgörelse i antydda syfte, på grund af hvad utskottet anfört
och med hänsyn jemväl till den för ifrågavarande ändamål mera ovanliga
form för statens mellankomst, som här föreslagits och hvilken ej
synts utskottet tilltalande, icke kunna tillstyrka bifall till framställningen.
Denna blef äfven, sedan kamrarne med afseende å derjBamma
stannat i olika beslut, af Riksdagen afslagen.

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Med anledning häraf hade, enligt hvad departementschefen vidare
meddelat, nya elementarskolans direktion, som med största bekymmer
erfarit den utgång, skolans byggnadsfråga jemväl denna gång fått röna,
i skrifvelse den 28 september 1894 anhållit, att, då det vore af vigt
att få utredt, huruvida och i hvad mån Stockholms stad, med hänsyn
till de fördelar, som nya elementarskolans verksamhet onekligen beredde
hufvudstadens invånare, skulle vara villig att på ett eller annat
sätt bidraga till skolans förseende med utvidgade och förbättrade lokaler
i öfverensstämmelse med ett af intendenten G. Dahl år 1887 uppgjordt
förslag till det nuvarande skolhusets om- och tillbyggnad, för hvilket
förslags utförande kostnaden skulle, tomten oberäknad, uppgå till i
rundt tal 220,000 kronor, Kongl. Maj:t täcktes i angifvet syfte infordra
yttrande från Stockholms stadsfullmägtige och sedermera till Riksdagen
aflåta förnyad proposition i. ämnet.

Sedan Kongl Maj:t i följd häraf genom remiss till öfverståthållareernbetet
infordrat yttrande i förberörda hänseende från Stockholms
stadsfullmägtige, hade dessa i skrifvelse den 13 november 1895 —
med erinran att nya elementarskolan, som på grund af kongl. brefvet
den 20 juni 1827 inrättats för att vinna tillfälle till anställande af prof
med olika lärometoder, allt ifrån sin tillkomst ansetts såsom en statens
anstalt, för hvars behof af byggnader statsverket ständigt dragit försorg
och i sådant afseende bekostat det nuvarande lärovprkshuset, ursprungligen
afsedt för 200 lärjungar — vidare i hufvudsak anfört följande.

Stockholms stads åligganden i fråga om läroverken inom hufvudstaden
vore väsentligen bestämda genom kongl. brefvet den 12 mars
1875. Genom detta och några senare bestämmelser faststäldes det, att
i Stockholm skulle finnas sex allmänna läroverk, nemligen ett fullständigt
på klassiska linien och ett fullständigt på reallinien å Norrmalm,
ett fullständigt på båda linierna å Södermalm samt tre femklassiga:
Östermalms, Jakobs och Katarina, hvaremot nya elementarskolan i berörda
kongl. bref alls icke omnämndes. Först nyligen hade staden med
uppoffrande af betydande kostnader fullgjort sina förpligtelser i fråga
om anskaffande af byggnader för omförmälda sex läroverk, hvarigenom
stadens behof af läroverksbyggnader åtminstone för den närmaste tiden
kunde anses uppfyldt. Att stadens skyldighet att bekosta byggnader
för allmänna läroverk härstädes blifvit fullgjord i enlighet med derom
gifna föreskrifter, kunde så mycket mindre betviflas, som det stadsfullmägtiges
beslut, hvarpå kongl. brefvet den 12 mars 1875 grundade
sig, uttryckligen, enligt hvad kongl. brefvet den 24 maj 1867 gåfve vid
handen, afsett allenast att på* hela Stockholms kommun öfverflytta den

Statsutskott''ets Utlåtande N:o 0.

103

skyldighet att bekosta läroverkslokaler jemte rektorsboställen, som dittills
tillhört en hvar af de territoriella församlingarna. Förhållandet med
nya elementarskolan, hvars lokaler staten vid denna profskolas upprättande
och ställande under särskild styrelse redan från början anskaffat
och under den tidrymd af fyratio år, som förflutit, innan kommunen i
sin helhet öfvertag^ befattningen med de allmänna läroverkens byggnader,
bekostat, förutsattes derför också skola fortfara efter detta öfvertagande.

Stadsfullmägtige hade emellertid ej kunnat för sig dölja, att ett
allt för strängt vidhållande af denna ståndpunkt kunde, med hänsyn till
det som hittills tilldragit sig i nya elementarskolans byggnadsfråga,
medföra känbara olägenheter. Denna skolas lokaler hade under ett fjerdedels
århundrade erkänts vara mycket otillfredsställande, och ehuru skolans
målsmän under denna tid upprepade gånger vändt sig till statens myndigheter
för att än på ett, än på ett annat sätt få de anmärkta bristerna
afhjelpta, hade dessa bemödanden ännu icke krönts med någon framgång.
Den behandling, ärendet vid 1894 års riksdag erhållit, visade
alltför tydligt, att till och med det till en så begränsad kostnad som

220,000 kronor beräknade byggnadsföretag, som då förelåg, och för
hvilket kostnaden delvis- skulle bestridas af läroverket sjelft, icke hade
någon utsigt att vinna afseende hos Riksdagen, med mindre än att
Stockholms kommun under en eller annan form lemnade något bidrag.
Stadsfullmägtige hade under sådana omständigheter dragit i betänkande
att afvisa den till dem gjorda framställuingen och derför funnit sig
böra, oaktadt, enligt hvad ofvan visats, någon skyldighet för staden ej
funnes att taga befattning med anskaffande af förbättrade lokaler för
ifrågavarande läroverk, göra hvad på stadsfullmägtige berodde för att
emellan staten och kommunen åstadkomma en samverkan i syfte att det
senast ifrågasatta byggnadsföretaget skulle kunna utan betungande utgifter
för någondera bringa frågan till eu från alla synpunkter önskvärd
lösning samt leda derhän, att nya elementarskolan, med bibehållande
af sin nuvarande egenskap af profläroverk, blefve satt i tillfälle att meddela
undervisning i tjenliga lokaler. Till grundval för en sådan samverkan
hade 1894 års kongl. proposition i ämnet synts vara lämplig.

Ett räntefritt lån å 220,000 kronor, som under loppet af 40 år
inlöstes med en årlig kapitalbetalning af 5,500 kronor, motsvarade i
rundt tal efter en räntefot af 3 i- procent ett kontant anslag vid tiden
för lånets utgifvande af 103,000 kronor. Detta vore således den uppoffring,
Kongl. Maj:t ifrågasatte, att Riksdagen skulle ikläda staten för
tillbyggnaden af nya elementarskolans hus. Om nu kommunen erbjöde

104 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sig att dela denna uppoffring så, att staden betalade 55,000 kronor,
derest staten lemnade det omtalade lånet, förestälde sig stadsfullmägtige,
att Stockholm för ifrågavarande ändamål gjort allt, som rimligtvis kunde
begäras. Då emellertid betänkligheter mot den valda formen af ett
räntefritt lån till en statens institution inom Riksdagen yppats, ville
stadsfullmägtige alternativt föreslå, att kommunen till bekostande af nyoch
tillbyggnaden lemnade nya elementarskolans direktion ett räntefritt
lan af 220,000 kronor, att återgäldas med 5,500 kronor om året i 40
års tid, under vilkor att staten till betäckande af en del af den förlust,
som genom räntans efterskänkande uppstode för kommunen, lemnade
staden ett kontant belopp af 55,000 kronor. För båda fallen hade stadsfullmägtige
ansett sig böra i beslutet angifva den helt och hållet tillfälliga
egenskapen af stadens bidrag.

På grund af det nu anförda hade stadsfullmägtige med anledning
af den emottagna remissen besluta:

att, under förutsättning och vilkor att nya elementarskolan fortfarande
blefve en profskola, för hvilken staten bekostade lokal, samt att
Kongl. Maj:t före utgången af år 1896 fattade beslut om en ny- och
tillbyggnad för samma skola i enlighet med det för 1894 års Riksdag
framlagda förslag,

antingen Stockholms stad skulle till nämnda byggnadsföretag bidraga
med ett anslag för en gång af 55,000 kronor, att utbetalas, sedan Kongl.
Maj:t beslutit detsammas utförande,

eller ock Stockholms stad för ändamålet lemnade skolans direktion
mot en af densamma utfärdad förbindelse ett räntefritt lån å 220,000
kronör, att återbetalas under loppet af de efter lånets utgifvande närmast
följande fyratio åren med 5,500 kronor årligen, under vilkor att
statsverket, när lånet till nämnda direktion utgåfves, till staden utbetalade
ett belopp af 55,000 kronor; skolande lånet till nämnda direktion utlemnas
senast tre månader, efter det Kongl. Maj:ts beslut om byggnadsföretagets
utförande blefve staden delgifvet.

Statskontoret, hvars utlåtande öfver detta stadsfullmägliges alternativa
förslag infordrats, hade deri framhållit, att antagandet af det senare
alternativet skulle omedelbart innebära en kontant utgift för statsverket
af 55,000 kronor, under det att, om det första alternativet antoges och
staten således till ifrågavarande byggnadsföretag beviljade ett räntefritt
lån å 220,000 kronor att återbetalas med 5,500 kronor årligen under
fyratio år mot det att Stockholms stad till statsverket kontant inbetalade

55,000 kronor, det sålunda utgifna statslånet, efter afdrag såväl af Stock -

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

105

holms stads bidrag som af kapitalvärdet af den skolan åliggande återbetalningsskyldigheten,
motsvarade ett kontant statsanslag, hvars storlek
vore beroende af den räntefot, statsverket under lånetiden beräknade.
Enligt beräkning, som statskontoret låtit verkställa, uppginge detta statsanslag,

under förutsättning af en räntefot af 3,9 3 procent till 55,000 kronor,
eller samma belopp, som statsverket skulle få utgifva, om förslagets
andra alternativ antoges; och

‘under förutsättning af en räntefot högre än 3,9 3 procent till mera
än 55,000 kronor — t. ex. till 56,140 kronor efter en räntefot af 4
procent; men

under förutsättning af en räntefot lägre än 3,9 3 procent till mindre
än 55,000 kronor — t. ex. till 47,550 kronor efter en räntefot af 3 £
procent och till 37,870 kronor efter en räntefot af 3 procent.

Då räntefoten för svenska statspapper för närvarande vore lägre
än 3,9 3 procent och anledning saknades att densamma under den närmaste
framtiden komme att väsentligen stiga, syntes det statskontoret
visserligen, att det första af Stockholms stads alternativa anbud skulle,
om frågan uteslutande betraktades ur nyssberörda synpunkt, för statsverket
vara förmånligare än det andra. Men toges jemväl i öfvervägande
de vid frågans behandling hos Riksdagen uttalade betänkligheter mot
den form, hvarunder statens mellankomst i sådant fall skulle för sagda
ändamål beredas, samt beskaffenheten af den säkerhet, som för det räntefria
lånets återgäldande under en jemförelsevis lång tidsperiod erbjudits,
så ville det synas, som skulle det ifrågavarande bidraget från statens
sida för en gång af allenast 55,000 kronor vara att föredraga och frågans
slutliga lösning derigenom lättare vinnas. Med afseende härå funne
statskontoret således det af stadsfullmägtige framstälda andra alternativa
anbudet från statens synpunkt i sjelfva verket förtjena företrädet.

Beträffande behofvet af förbättrade och utvidgade lokaler för nya
elementarskolan samt det nu ifrågasatta sättet för fyllande af detta behof
har departementschefen i minnet återkallat hvad han med afseende
härå hufvudsakligen yttrat till statsrådsprotokollet den 13 januari 1894.

Enligt direktionens framställningar hade om lokalernas beskaffenhet
meddelats följande.

I anledning af det stora antalet inträdessökande höjdes år 1862
skolans lärjungeantal från 200 till 300, af livilka dock ungefär en tredjedel
måste inrymmas i en förhyrd, på andra sidan om skolgården belägen
lokal i huset n:o 1 vid Ostra Beridarebansgatan, numera Sergel -Bill. till lliksd. Vrot. ISOH. 4 Sand. 1 Afd. !) Väft. It

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

gatan. Det vore i första rummet denna, af skolans lägre klasser begagnade
lokal, som vållade de ofvannämnda olägenheterna. Förste
stadsläkaren i Stockholm och den vid skolan anstälde läkaren, Indika
på direktionens anmodan besigtigat denna lokal ur sanitär synpunkt,
hade derom afgifvit det yttrande, att rummen i allmänhet vore trånga
och öfverbefolkade, att de saknade den för skolungdom erforderliga luftvexling
och ljus, samt att de vore i hög grad osunda och alldeles icke
motsvarande de anspråk, man i vår tid stälde på en offentlig undervisningsanstalt.
Och efter en på uppdrag af Stockholms stads helsovårdsnämnd
verkstäld undersökning af luftvexlingsanordningarna i hufvudstadens
skolor hade förrättningsmännen, dåvarande sundhetsinspektören
doktor E. Almqvist och lektorn vid tekniska högskolan O. E. Westin,
uttalat det omdöme, att ifrågavarande skolrum vore i hygieniskt hänseende
de sämsta af de lokaler, som begagnades för Stockholms läroverk,
och borde ju förr desto hellre utbytas mot andra tidsenligare.
Ett par af dessa, alla å nedra bottnen belägna, rum beräknades lemna
hvarje lärjunge endast respektive 179 och 154 kubikfot luft, under morgonbönen
till och med endast 117 kubikfot. Luftvexlingen försigginge endast
genom s. k. dragrutor i fönstren, hvilka i allmänhet icke kunde hållas
öppna under lektionerna, i följd hvaraf luften i rummen vanligen kändes
mer eller mindre förskämd. Den naturliga belysningen i åtminstone två
af rummen vore sådan, att under de mörkare vinterdagarne lampor måste
nyttjas äfven under den ljusaste delen af dagen. Tre af rummen läge
omedelbart invid den starkt trafikerade gatan och fyra befunne sig under
generalstabens litografiska anstalts tryckeri. Från dessa två håll förorsakades
ett buller, hvaraf både lärare och lärjungar i hög grad lede,
och hvilket stundom vore så starkt, att undervisningen endast med största
svårighet kunde försiggå. Rummens inbördes läge vore ock synnerligen
olämpligt för en skollokal, enär ett af dem måste tjena såsom
genomgångsrum till tre af de öfriga. Samma rum hade en långsträckt
och oregelbunden form, som gjorde en öfverblick af de i rummet
församlade lärjungarne omöjlig. De ifrågavarande förhyrda lokalerna,
huru olämpliga de än befunnes, vore dock för närvarande alldeles oumbärliga,
ty det vore omöjligt att på ett icke alltför stort afstånd från
skolhuset anskaffa någon till skollokal för 100 lärjungar användbar
lägenhet, försedd med gård, tillräckligt stor till lekplats.

Delningen af skolans lärjungar på två från hvarandra skilda afdelningar
medförde naturligen icke ringa svårigheter, i synnerhet vid
disciplinens uppehållande och rektors öfvervakande af det hela, svårigheter,
som blifvit ännu större derigenom, att under de senare åren tredje

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

107

klassen icke kunnat i sin helhet förläggas till någondera afdelningen,
utan måst fördelas på begge.

Nja elementarskolans egentliga lärohus, n:o 2 vid Vestra Beridarebansgatan,
nu Slöjdgatan, hvilket hus på statens bekostnad uppförts,
vore ej heller fullt lämpligt och tillräckligt. Den i detta hus befintliga
gymnastiksalen vore för liten för sitt ändamål. Men ännu värre vore,
att den måste begagnas till dagligt samlingsrum och förvarande af ytterplagg
för alla de lärjungar, som undervisades i detta hus, emedan något
annat rum för dessa ändamål icke funnes. Följden häraf vore, att golfvet
i detta rum ständigt nedsmutsades och rummet fyldes med tjockt
dam, hvilket särskildt under de gymnastiska öfningarna måste inverka
skadligt på ungdomens andedrägtsorganer. Denna sal måste derför snarare
betraktas såsom en förstuga eller tambur än såsom en gymnastiksal.
Direktionen hade också, förnämligast af denna anledning, men äfven
emedan gymnastiksalens läge omedelbart invid fem läsrum, till hvilka,
äfvensom till ett sjette, den utgjorde den enda genomgången, omöjliggjorde
gymnastiköfnings hållande samtidigt med lektioner i dessa rum,
sedan år 1880 sett sig nödsakad att öfverflytta skolans hela gymnastikundervisning
till gymnastiska centralinstitutet, oaktadt de ganska stora
olägenheter, som följde af en sådan anordning.

Särskildt rum för teckningsundervisningen saknades. För denna
undervisning hade derför måst användas stora samlings- och öfverläsningssalen,
hvilken icke i ringaste mån vore inredd för sådant ändamål.
Härigenom vållades svårigheter af flera slag, och teckningslärarens.upprepade
klagomål öfver missförhållandena hade ock förmått direktionen
att söka någon utväg till deras afhjelpande. Genom tillmötesgående
af styrelsen för den i samma qvarter befintliga tekniska skolan stäldes
vårterminen 1881 en af dennas ritsalar till nya elementarskolans disposition
på vissa tider, och dit förlädes de högre klassernas undervisning
i teckning; men denna anordning upphörde redan med vårterminen 1883,
enär tekniska skolan för sin egen verksamhet behöfde den upplåtna
salen. Derefter hade man genom sammanslagning af två mindre rum i
läroverkshuset till ett större sökt bereda en åtminstone möjlig lokal för
den s. k. konstruktionsritningen, hvilken icke kunde utföras i stora arbetsrummet.

Bland öfriga brister och olägenheter, hvarmed lärohuset vore behäftad!,
kunde i korthet nämnas: att särskildt musikrum saknades; att
de för de naturhistoriska, fysikaliska och kemiska samlingarna och för
lektioner i dessa ämnen afsedda rummen dels vore för små och mörka,
i synnerhet efter uppbyggandet af tekniska skolans hus, dels måste, till

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

stort men för samlingarnas bevarande, dagligen användas till lektioner
äfven i andra ämnen; att läsrummens antal äfven för öfrigt vore för
litet, så att ganska ofta ett eller annat läslag måste hafva sin lektion i
stora öfverläsningssalen, hvilket aldrig borde ifrågakomma; att lärarnes
samlingsrum och rektors expeditionsrum — begge entresolerade — vore
för små, låga och mörka, det förra derför också omöjligt att begagna
vid kollegiets sammanträden, hvilka hölles i ett af läsrummen; samt att
skolans växande bokförråd vore i behof af ökadt utrymme.

Såsom skäl för sitt afslag å den af Kongl. Maj:t år 1887 aflåtna
propositionen hade, enligt hvad till statsrådsprotokollet erinrats, Riksdagen
anfört, förutom den betydliga kostnaden, dels att omsorgen att
anskaffa och underhålla lämpliga lokaler för läroverken enligt nu gällande
bestämmelser vore en angelägenhet för kommunerna samt läroverken
sjelfva, i den mån deras byggnadskassor dertill lemnade tillgång,
men att något bidrag från Stockholms kommun icke ifrågasatts och att
vid nya elementarskolan icke bildats någon byggnadskassa, dels ock
att skollokalernas otillräcklighet och olämplighet till ej ringa del kunde
anses bero derpå, att skolbyggnaden, ehuru endast beräknad för 200
elever, numera användes för ett till ungefär 300 ökadt antal lärjungar,
samt att den närmaste utvägen att afhjelpa de anmärkta bristerna vore
att inskränka elevantalet, då lokalerna utan tvifvel skulle bättre än nu
förslå och endast en ändamålsenligare inredning af åtskilliga lokaler erfordras,
hvilken kunde med jemförelsevis ringa kostnad åstadkommas
på sådant sätt, att läroverket kunde fylla den särskilda uppgift, som
voro detsamma anvisad. Detta sist anförda skäl hade skoldirektionen i
skrifvelse den 26 september 1887 upptagit till bemötande och dervid
genom en närmare utredning, med afseende hvarå utskottet tillåter sig
hänvisa till sid. 129—132 i statsrådsprotokollet, sökt visa, dels att, äfven
om antalet lärjungar nedsattes ända till 200, den nuvarande lokalen icke
på långt när skulle erbjuda nödigt utrymme för genomförande af anordningar,
som på behörigt sätt tillgodosåge undervisningens kraf, dels ock
att en sådan nedsättning af lärjungeantalet vid ifrågavarande skola vore
ur flera synpunkter mindre välbetänkt.

Med hänsyn till den utgång, frågan om en nybyggnad för skolan
fått inom Riksdagen, hade direktionen ansett sig böra öfvergifva tanken
på en sådan lösning af frågan och i stället återupptaga förslaget om
tillbyggnad å den tomt, som gränsade intill skolans hus och förut disponerats
för kongl. hofstallets räkning. Efter uppdrag af direktionen hade
intendenten F. G. A. Dahl uppgjort såväl ritningar som kostnadsförslag
för den ifrågasatta tillbyggnaden, hvilka med några mindre förändringar

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

109

förordats af lärarekollegiet och godkänts af direktionen samt öfverlemnats
till Kongl. Maj:t med skrifvelse af den 26 september 1887. Ehuru
öfverintendentsembetet i afgifvet utlåtande funnit sig böra — af skäl
att den välbelägna tomten borde reserveras för något större framtida
byggnadsföretag — afstyrka detta förslag och i stället förnya det år
1884 framstälda om nybyggnad åt skolan i qvarteret Edelman mindre,
hade direktionen i skrifvelse den 26 november 1890, med öfverlemnande
af yttranden från skolans rektor och lärarekollegium samt förste stadsläkaren
i Stockholm, hvilka deruti ytterligare framhållit de skolans lokaler
vidlådande många och stora brister, å nyo anhållit om aflåtande af
proposition till Riksdagen om beviljande af anslag för utförande af tillbyggnaden,
den enda lösning af frågan, för hvilken, enligt direktionens
tanke, någon gynsam utsigt förefunnes; och hade direktionen i skrifvelse
den 30 september 1892 vidare utvecklat nödvändigheten af den
föreslagna åtgärden. Mot ritningarna hade öfverintendentsembetet i
hufvudsak icke funnit anledning till anmärkning.

Slutligen hade direktionen i skrifvelser den 1 maj och den 26 september
1893 andragit, hurusom direktionen förestälde sig, att byggnadsfrågans
lösning lättare skulle kunna vinnas, om man ej önskade statens
medverkan till hela det erforderliga beloppet, utan inskränkte sig till
att begära ett räntefritt lån af staten för betäckande af större eller mindre
del af byggnadskostnaden, hvilket lån småningom skulle återgäldas af
skolans tillgångar. I sådant syfte hade direktionen framstält följande
förslag. Enligt det år 1887 af intendenten Dahl upprättade kostnadsförslaget
för skolhusets tillbyggnad, vid hvilket öfverintendentsembetet
icke haft något att erinra, belöpte sig hela den beräknade kostnaden
till 219,825 kronor eller i rundt tal 220,000 kronor. Erhölle skolan ett
räntefritt lån af statsmedel till hela detta belopp, skulle, enligt direktionens
åsigt, detta lån kunna återbetalas under en tid af fyratio år med
eu annuitet af 5,500 kronor Med det lärjungeantal, som skolan haft
allt sedan år 1862, eller omkring 300, hade läroverkskassan, åtminstone
under de fem senaste åren, i medeltal årligen haft ett öfverskott af
något mer än 2,500 kronor, ehuru skolan, utom andra utgifter, under
de senaste trettio åren måst erlägga en årlig hyra af 1,500 kronor för
den lokal, der skolans nedre afdelning vore inrymd — en utgift, som
efter tillbyggnadens uppförande naturligtvis komme att upphöra, hvarigenom
den årliga behållningen ökades till 4,000 kronor. Om härtill
lädes, att genom Kongl. Maj:ts beslut den 17 juni 1893 lärjungarnes
årsafgift blifvit höjd från 45 till 50 kronor, hvarigenom kassan vunnit
en tillökning i sina årsinkomster af omkring 1,500 kronor, så kunde
det mod säkerhet antagas, att någon svårighet icke borde förefinnas för

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till löneförbättring
för lärare
och lärarinnor
vid högre lärarinnesemina* -

skolan att erlägga det ärliga ämorteringsbeloppet, om detta faststäldes
till 5,500 kronor, då det ju icke borde betviflas, att skolan, som trots
sina underhaltiga lokaler hittills haft riklig tillgång på inträdessökande,
i en ny eller åtminstone väsentligen förbättrad och utvidgad lokal ständigt
skulle kunna påräkna lika stort antal lärjungar som för närvarande.

Af de kapitaltillgångar, öfver hvilka direktionen förfogade, hade
direktionen icke ansett sig kunna afstå någon del till byggnadsföretaget,
enär desamma väl behöfdes dels till anskaffande äf tidsenlig inredningsoch
undervisningsmateriel, dels till bestridande af de utgifter för byggnadens
vidmagthållande, hvilka under amorteringstiden blefve nödvändiga.

För egen del har departementschefen nu yttrat, att, då genom det
anförda syntes vara ådagalagdt, å ena sidan att nya elementarskolan i
hög grad vore i behof af förbättrade och utvidgade lokaler, samt å andra
sidan att detta behof näppeligen kunde på ett billigare och ändamålsenligare
sätt för närvarande fyllas, och då dertill stadsfullmägtige i Stockholm
visat sig i sin män vilja bidraga till ändamålets vinnande, departementschefen
ansåge sig på skäl, som af statskontoret andragits, böra
förorda antagandet af det senare af de alternativa förslag, stadsfullmägtige
framstäf.

Under hänvisning till hvad 1894 års statsutskott i utlåtande n:o 9
punkt 40 hufvudsakligen anfört till stöd för dess då gjorda hemställan
om afslag å Kongl. Maj:ts förslag om statsbidrag för tillbyggnad af
nya elementarskolan, har utskottet, då nöjaktig utredning saknas om
det fortfarande behofvet af ett försöksläroverk och dess vidmagthållande
under så lång tid härefter, som i den Kongl. propositionen förutsättes,
icke ansett sig böra tillstyrka det nu föreliggande förslaget.

På grund häraf och då betänkligheter med fog kunna framställas
mot den föreslagna formen för åstadkommande af medel för ifrågavarande
byggnadsföretag, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Högre lärarinneseminariet.

57:o) För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet
af tillfällig löneförbättring jemväl för år 1897, att utgå efter
samma grunder som den för innevarande år beviljade, har Kongl. Maj:t

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

föreslagit Riksdagen att för år 1897 på extra stat anvisa enahanda
belopp som hittills, eller 4,000 kronor; och hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
ii af Riksdagen bifallas.

58:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, hem- tflfgje“nj}“gIe

ställer utskottet, årskursen samt

undervisning i

n n i pii i n huslig ekonomi

a) att Riksdagen må för fortsatt uppehållande åt vid seminariet.
deri valfria fjerde årskursen vid seminariet på extra stat [53.]
för år 1897 anvisa ett belopp af 3,000 kronor, samt

b) att Riksdagen må för beredande af fortsatt
undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och normalskolan
på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af

5,000 kronor.

Folkundervisningen.

bättring m. m.
åt lärare vid
folkskoleläraresemina -

[54.]

59:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och ^meiör9-under hänvisning till hvad i afseende härå blifvit här ofvan under punkten
17:o meddeladt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, till löneförbättring åt lärare och
lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden
åt teckning slär are för extra tjenstgöring och extra
arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, efter
samma grunder som för innevarande år, må bevilja
ett extra anslag för år 1897 af 31,800 kronor.

60:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 141), som
blifvit till statsutskottet remitterad, hafva herrar S. J. Kardell och G • vid folkskoleBlom
sou föreslagit, dels att ordinarie öfningslärare vid rikets tolf folkskolelärare-
och lärarinneseminarier måtte vid inträffande tjenstledighet sjukdom upppå
grund af sjukdom få uppbära | af sin lön; och dels att Riksdagen bära «te m
måtte på extra stat för år 1897 ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett
förslagsanslag af 2,000 kronor i och för bestridande af här ifrågavarande
utgifter.

Till stöd för sitt förslag hafva motionärerna anfört bland annat, att,

Ang. anslag
till understöd
åt lärjungar
vid folkhögskolor.

[55.]

Avg. anslag
för tillbyggnad
till folkskolelärarinneseminariet.
i
Falun.

[56.]

H2 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

då staten i allmänhet medgifvit lärare rätt att vid sjukdom behålla ungefär
tre fjerdedelar af lönen, enahanda rätt icke borde förvägras öfningslärarne
vid seminarierna.

Då lärare i musik, teckning och gymnastik vid de allmänna läroverken
ega att vid tjenstledighet för sjukdom uppbära viss del af sin
aflöning, synes det utskottet kunna ifrågasättas, huruvida icke en dylik
förmån borde beredas äfven öfningslärare i åtminstone vissa ämnen vid
folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna. Då emellertid anslag
för sådant ändamål icke synes böra af Riksdagen beviljas, innan nödig
utredning af de på frågan inverkande omständigheter blifvit förebragt,
anser utskottet, att Riksdagen med anledning af förenämnda motion icke
bör vidtaga annan åtgärd, än att hos Kongl. Maj:t göra framställning
om en sådan utredning; hvadan utskottet hemställer,

att Riksdagen, med anledning af herrar Kardells
och Elowsons ifrågavarande motion, må i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga i
öfvervägande, om och på hvilka vilkor öfningslärare i
vissa ämnen vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarier
må tillerkännas rätt att vid tjenstledighet
på grund af sjukdom uppbära någon del af aflöningen,
samt. derefter för Riksdagen framlägga det förslag,
hvartill omständigheterna må föranleda.

61:o) Till understöd'' åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhögskolor^
som åtnjuta bidrag af statsmedel, har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att jemväl för år 1897 på extra stat anvisa étt belopp af

15,000 kronor; och får utskottet hemställa,

att Kong]. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

62 :o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för utförande af
förändrad inredning och tillbyggnad af hufvudbyggnaden vid folkskolelärarinneseminariet
i d alun pa extra stat för år 1897 anvisa ett belopp
af 4,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att rektor vid folkskolelärarinneseminariet
i |Falun den 2 oktober 1894 till domkapitlet i Vesterås in -

113

Statsutskottets"^ Utlåtande N:o 9.

kommit med ritningar och kostnadsförslag för reparation samt tillbyggnad
och förändring af seminariets hufvudbyggnad. Rektorn hade dervid
anfört, bland annat, att ifrågavarande hufvudbyggnad, som blifvit färdig
år 1882, ej hade sedan den tiden, om han undantoge omläggningen af
yttertaket, som skett för några år sedan, samt afhjelpandet af några
smärre, mera i ögonen fallande brister, som vid de årliga synerna påpekats,
undergått någon väsentlig reparation. Derför, och då vid de
nämnda synerna blott de mest oundgängliga reparationer, som af rektorn
påyrkats, brukat i syneinstrumenten upptagas, hade han ansett sig böra
vidtala en skicklig fackman, stadsarkitekten E. A. Hedin i Gefle, att
verkställa en noggrannare besigtning af byggnaden. Resultatet af denna
besigtning förelåge i det bifogade syneinstrumentet, som utvisade, att
bristerna å byggnaden vore rätt betydande samt att deras snara afhjelpande
vore af behofvet påkalladt.

I sammanhang härmed hade han ansett sig böra framställa förslag
till förändrad inredning af nedre våningen i seminariets hufvudbyggnad
i förening med en mindre tillbyggnad för en trappa upp till öfre våningen.

Den föreslagna förändringen af inredningen jemte tillbyggnaden
vore nödvändig, enär tamburerna till elevernas klassrum vore alldeles
för små. Till hvarje tambur hörde två klassrum. I den ena tamburen,
som hade en golfyta af omkring 13 qv.-meter, skulle omkring 40 elever
jemte lärarne hänga sina ytterplagg; den andra, som hade ll,io qv.-meters yta, vore kapprum för omkring 34 elever. Då för hvarje elev
sålunda kunde beräknas en golfyta af omkring 0,32 qv.-meter, insåges
lätt, hvilken trängsel och otrefnad måste uppstå, då eleverna skulle påoch
aftaga sina ytterplagg. Om nu dessa tamburer, som vore åtskilda
genom liufvudingångens förstuga, i hvilken äfven trappan upp till öfre
våningen vore förlagd, sammansloges med förstugan, och trappan förlädes
i en särskild utbyggnad, så erhölles ett tillräckligt stort kapprum
för eleverna, hvarjemte vunnes den fördelen, att rektorsbostaden finge
en egen ingång. Genom den föreslagna tillbyggnaden skulle två andra
fördelar vinnas. Trappuppgången från källaren, som nu mynnade ut i
den gemensamma förstugan, hvilken derför, då ytterporten vore stängd,
vore uppfyld af en unken källarluft, skulle komma att leda ut i det fria.
Trappan till vinden, hvilken användes äfven för seminariets räkning till
förvaring af iunanfönstar, skolmöbler och undervisningsmateriel, som för
tillfället icke begagnades, komme att mynna ut direkt i förstugan. Nu
måste man för att komma upp på vinden gå genom rektorsbostadens
kök och skänkrum.

Bill. till Riksd. Brott 1896. 1 Sami. 1 Aftl. 9 Haft.

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Mellanväggen mellan förstugan och det till denna stötande materielrummet
hade blifvit borttagen. Härigenom skulle man kunna erhålla ett
större klassrum än det nuvarande minsta, som rymde högst 16 elever,
och detta endast med svårighet, hvarjemte ökadt utrymme för materielen
erhölles.

Kostnaden för reparationerna uppginge till 3,069 kronor 90 öre
och för ändrad inredning jemte tillbyggnad af trapphus med verandor
till 7,550 kronor. Antoges båda förslagen, skulle kostnaderna för reparationerna
minskas med 171 kronor, och det hela sålunda uppgå till 10,448
kronor 90 öre.

På grund af hvad sålunda och i öfrigt blifvit anfördt hade rektorn
anhållit, att domkapitlet måtte till Kongl. Maj:t ingå med anhållan derom,
att till reparation, ändrad inredning och tillbyggnad af folkskolelärarinneseminariets
i Falun liufvudbyggnad måtte beviljas ett belopp af
10,448 kronor 90 öre.

Domkapitlet, som ansett den föreslagna förändringen af seminariebyggnaden
önskvärd och lämplig, men som, på grund af sakkunnig persons
yttrande, hållit före, att åtskilliga i kostnadsförslaget upptagna
poster vore för högt beräknade, hade återremitterat de insända ritningarna
och dithörande handlingar till seminariets rektor med anmodan
att låta uppgöra nytt kostnadsförslag och dervid söka nedbringa kostnaderna
för de ifrågasatta förändringarna af seminariebyggnaden.

Med anledning häraf hade rektorn låtit uppgöra och till domkapitlet
insändt ett nytt kostnadsförslag, enligt hvilket den förändrade
inredningen och tillbyggnaden beräknades kunna utföras för ett belopp
af 7,050 kronor.

Domkapitlet hade till Kongl. Maj:t insändt båda kostaadsförslagen
jemte tillhörande ritningar och dervid hemstält, att medel måtte anvisas
för ifrågavarande ändamål enligt det kostnadsförslag, som kunde anses
lämpligast.

Af statsrådsprotokollet inhemtas vidare bland annat, att öfverintendentsembetet,
hvars utlåtande infordrats, af anförda orsaker låtit en
af sina tjenstemän upprätta nya ritnings- och kostnadsförslag, det senare
slutande å ett belopp af 4,000 kronor, enligt hvilka förslag de å plankartorna
med n:is 8, 7 och 21 betecknade lägenheterna förändrats till
kapprum,_ ny trappa förlagts i en utbyggnad, som genom en förändrad
kombination af ingångarne i framsprång reducerats till allenast 3,3 5
meter, samt verandorna uteslutits; och hade embetet, under erinran, att
embetets ändringsförslag understege med 3,550 kronor det ena och med
3,050 kronor det andra af de för dessa arbeten i orten uppgjorda för -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

115

slagen, förordat, att medel måtte af Kongl. Maj:t anvisas för utförande
af ifrågavarande tillbyggnads- och inredningsåtgärder i enlighet med det
af embetet upprättade förslaget.

Beträffande de påsynade reparationsarbetena, som borde bekostas
af det till embetets disposition stälda och för arbeten af nämnda art
hufvudsakligen afsedda anslaget till byggnader och reparationer, men
lämpligast utfördes samtidigt med ofvan ifrågasatta arbeten, hemstälde
embetet, att med dess pröfning af ärendet i denna del måtte få anstå,
till dess Kongl. Maj:t fattat beslut i fråga om anvisande af medel för
genomförande, på sätt embetet ofvan föreslagit, af de begärda förändringsarbetena.

Departementschefen ansåge för egen del, att de af rektor äskade
och af vederbörande myndigheter tillstyrkta förändringar och tillbyggnader
af folkskolelärarinneseminariets i Falun hufvudbyggnad vore af
behofvet påkallade såväl för beredande af möjlighet att kunna tillbörligt
vårda undervisningsmaterielen som äfven och i synnerhet för åstadkommande
af goda sundhetsförhållanden inom läroanstalten samt slutligen
för främjande af god ordning bland eleverna.

Utskottet, som icke haft något att erinra vid Kongl. Maj:ts i denna
punkt framställa förslag, hemställer,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

63:o) Kongl. Maj:t har vidare i statsverkspropositionen föreslagit:

att Riksdagen, under godkännande af viss i statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1896 angifven förändrad användning
af förut beviljadt anslag för anordnandet af stcitsskolor i Gellivare
församling, måtte för uppförande af vissa i samma protokoll omförmälda
skolhus för år 1897 bevilja ett extra anslag af 17,800 kronor; samt

att vissa i samma protokoll angifna lokaler för statsskolor måtte
få förhyras och hyresbeloppen utgå från det under riksstatens åttonde
hufvudtitel uppförda anslag till folkundervisningens befrämjande bland
de i rikets nordligare trakter bosatta finnar.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen, med
afseende å hvad i denna fråga förekommit, till en. början erinrat om
bland annat följande förhållanden.

Sedan domkapitlet i ITernösand anmodat Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län att verkställa och till domkapitlet insända

Ang.folkskolebyggnader

inom Gellivare
skoldistrikt.

[57.1

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

utredning, huruvida och på hvilka orter inom länets finsktalande församlingar
af staten inrättade och underhållna folkskolor med svenska
såsom undervisningsspråk kunde ytterligare vara af behofvet påkallade,
hade domkapitlet med eget utlåtande till Kongl. Maj:t öfverlemna! den
af Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande, efter vissa församlingars
samt vederbörande skolråds, pastorsembetens och folkskoleinspektörers
hörande i berörda hänseende verkstälda utredning.

I denna utredning hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande på anförda
skäl, för hvilka redogöres å sid. 139 och 140 i statsrådsprotokollet,
föreslagit, att 24 skolor med svenska som undervisningsspråk måtte på
statens bekostnad inrättas, och att af dessa sex måtte förläggas i Gellivare,
nemligen fem flyttande: i Skröfven—Storberget, Mäntyvara—Yrtivara,
Palohurnas—Leipojärvi, Dokkas — Alavara, Sakavara—Liikavara, samt en
fast i Sammako, en i Jockmock och de öfriga i vissa skoldistrikt i
Torneådalen.

För 12 af de 24 skolor, hvilka enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
förslag borde på statens bekostnad inrättas, erfordrades särskilda
skolhusbyggnader, af hvilka fem af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ansetts böra innehålla skolsal med afklädningsrum jemte ett
rum för läraren, och fem, förutom skolsal m. m., två rum för läraren.
Byggnadskostnaden beräknades för hvart och ett af de förstnämnda
skolhusen till 1,200 kronor samt för hvart och ett af de sistnämnda till

1,500 kronor, hvarförutom behöfdes 300 kronor till skolmateriel för
hvarje skola. Härförutom erfordrades för uppförande af ett större skolhus
i Sammako, inberäknadt materiel, 5,000 kronor, samt för byggandet
af en skola i Jockmock 2,500 kronor, materiel inberäknad. För öfriga
skolor skulle lokaler kunna förhyras till belopp, i allmänhet vexlande
mellan 250 och 350 kronor, och beräknades det erforderliga hyresbeloppet
sammanlagdt till 4,500 kronor.

Lönerna till hvar och en af lärarne hade af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
beräknats till kontant belopp af 700 kronor att utgå af statsmedel,
under antagande att alla församlingarna såsom vilkor för erhållande
af dessa skolor tillförbundes att, i likhet med hvad Gellivare församling
frivilligt åtagit, sig, tillhandahålla läraren kofoder samt derutöfver
erlägga belöpande pensionsafgifter.

I ofvanberörda utlåtande hade domkapitlet i Hernösand förmält,
att domkapitlet beträffande behofvet af de föreslagna skolorna, nödvändigheten
af statens mellankomst för deras inrättande och de grundsatser,
som borde följas vid bestämmande af deras lägen, helt och hållet instämde
med Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Men då alla de före -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

117

slagna skolorna svårligen på en gång kunde komma till stånd, hade
domkapitlet ansett sig böra från förslaget utesluta några, med hvilkas
inrättande borde kunna någon tid anstå.

På grund af det anförda hade domkapitlet hemstält, att Kongl. Magt,
till inrättande i landets finsktalande bygder af 18 folkskolor, bland dessa
de ofvan uppräknade, som, enligt Kongl. Maj:ts befällningshafvandes
förslag, skulle förläggas i Gellivare församling, täcktes af allmänna medel
bereda anslag till följande belopp, nemligen till nybyggnader och skolmateriel
24,000 kronor, till hyror 3,450 kronor och till lärarelöner 12,600
kronor, eller för en gång 24,000 kronor och tills vidare årligen 16,050
kronor.

Då genom inrättandet af dessa folkskolor på statens bekostnad en
stor lättnad bereddes vederbörande församlingar med afseende på kostnaderna
för deras skolväsen, hade domkapitlet slutligen föreslagit, att
Kongl. Maj:t täcktes föreskrifva, att församlingarna för att komma i åtnjutande
af denna förmån skulle tillhandahålla lärarne kofoder och erlägga
pensionsafgifter, hvarjemte Gellivare församling i öfverensstämmelse
med sitt erbjudande borde kostnadsfritt tillhandahålla tomter för
skolhusen.

Efter det statskontoret i frågan afgifvit infordradt utlåtande, hade
departementschefen den 14 januari 1893 för Kongl. Maj:t anmält detta
ärende och dervid yttrat att, då det vore otvifvelaktigt, att genomförandet
af domkapitlets förevarande förslag skulle i hög grad gagna
folkundervisningen och särskild! den svenska odlingen inom rikets nordligare
trakter, och då de församlingar, för hvilka de nya anordningarna
ifrågasattes, icke syntes kunna i vidsträcktare mån, än som i förslaget
blifvit förutsatt, bidraga till de för ändamålet nödiga kostnaderna, om ej
möjligen med det för skolan och läraren erforderliga bränsle, ansåge
departementschefen statens mellankomst till den utsträckning, som föreslagits,
vara med fullt skäl påkallad. Då emellertid härigenom skulle
vållas ett väsentligt öfverskridande af det befintliga, redan förut otillräckliga
statsanslaget, och då i öfrigt kostnaden för de föreslagna skolhusbyggnaderna
icke lämpligen syntes böra utgå från det ordinarie anslaget,
utan, på sätt statskontoret hemstält, bestridas genom särskilt
för ändamålet anvisade medel, hade departementschefen hemstält, att
Kongl. Magt måtte föreslå Riksdagen dels att höja förslagsanslaget till
befrämjande af folkundervisningen bland de i rikets nordligare trakter
bosatta finnar från 25,000 kronor till 45,000 kronor, dels att, för uppförande
af åtskilliga folkskolebyggnader inom vissa finsktalande församlingar
af Norrbottens län samt deras förseende med erforderlig materiel,

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

anvisa på extra stat för år 1894 ett belopp af 24,000 kronor. Hvad
departementschefen sålunda föreslagit både Kongl. Maj:t gillat.

I . skrifvelse den 6 maj 1893 angående regleringen af utgifterna
under riksstatens åttonde hufvudtitel anmälde Riksdagen, att Riksdagen,
för anordnandet af de utaf Kongl. Maj:t föreslagna folkskolorna med
svenska. som undcrvisningsspråk i de finsktalande trakterna af landet,
dels höjt förslagsanslaget till befrämjande af folkundervisningen bland
de i rikets nordligare trakter bosatta finnar till 45,000 kronor, dels anvisat
på extra stat för år 1894 ett belopp af 24,000 kronor, hvarvid
dock Riksdagen endast velat för sin del ifrågasätta, huruvida icke åtminstone
af vissa kommuner skäligen borde fordras ett något större bidrag
till kostnaderna för ifrågavarande skolor, än Kongl. Maj:t i propositionen
afsett, och att Riksdagen i sådant hänseende förestält sig, att
man för statens mellankomst skulle kunna uppställa det vilkor, att vederbörande
kommuner tillhandahölle skollärarne planteringsland och till
äfventyrs äfven bekostade underhållet af skolhusen.

Sedan, enligt hvad departementschefen vidare meddelar, Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län anmält, att vederbörande
församlingar inginge på de af Kongl. Maj:t och Riksdagen ifrågasatta
vilkor för att komma i åtnjutande af de föreslagna anordningarna af
folkskoleväsendet, hade Kongl. Maj:t den 17 mars 1894 befalt, att de
för ifrågavarande församlingar afsedda skolor skulle inrättas, och dervid
anvisat

till bestridande af kostnaderna för uppförande af skolhus för nedannämnda
skolor följande belopp för en gång, nemligen:

Kuoka—Sarkavara—Murjektill ett skolhus ...... 2,200 kronor

Skröfven—Storberget » två

Mäntivara—Yrtivara j> »

Palohurnas—Leipojärvi » »

Dokkas—Alavara » »

Sakavara—Liikavara » »

Sammako » ett

2,700

2.700

4.700

c6 H

> ''r=\

a a

CD cS

O t

till skolmateriel för hvar och en af dessa skolhusbyggnader ett belopp
af 300 kronor,

till förhyrande af lokaler vid de skolor, som, enligt Kongl. Maj:ts
beslut, skulle inrättas i Jockmocks, Neder-Torneå, Öfver-Tomeå, Hieataniemi,
Korpilombolo, Karl Gustafs och Pajala skoldistrikt ett årligt belopp
af 3,450 kronor, samt

till aflöning åt hvar och en af lärarne vid alla dessa skolor ett
belopp äf 700 kronor årligen, eller tillhopa 12,600 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

119

Vidare föreskref Kongl. Maj:t bland annat:

att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län snille gå
i författning om uppförande af de beslutade skolhusbyggnaderna samt
om förhyrande af erforderliga lokaler för de skolor, för hvilka egna
skolhus på statens bekostnad icke komme att uppföras, hvarjemte Kongl.
Maj:ts befallningshafvande skulle för domkapitlet i Hernösand anmäla,
när de särskilda skolorna kunde taga de för dem afsedda lokaler, vare
sig egna eller förhyrda, i besittning;

att domkapitlet skulle för dessa skolor uppgöra reglemente;
att domkapitlet skulle tillsätta lärare vid skolorna; samt
att aflöningen till lärarne skulle utgå från den tid, då skolan enligt
folkskoleinspektörens vitsort trädt i en enligt för skolan gällande reglemente
ordnad verksamhet.

'' Sedan skolhuset i Sarkavara, till hvilkets uppförande timmer fått
tagas från närbelägna, enskildt bolag tillhörande skogar, blifvit uppfördt
för de medel, som dertill blifvit anvisade, och sedan lokaler blifvit
förhyrda för de skolor, för hvilka det ej ansetts nödvändigt att egna
skolhus uppfördes, hade alla dessa skolor trädt i verksamhet.

Annorlunda vore förhållandet med de skolor, som skulle förläggas
i Gellivare församling. De för dem afsedda skolhusen hade ej kunnat
uppföras för de medel, som blifvit för detta ändamål anvisade.

Skolrådet i Gellivare hade genom sakkunnig person, ingeniören
H. Wennerström, låtit uppgöra förslag till ritningar jemte beskrifningar
för de till statsskolorna i Gellivare nödiga skolhus och uthus, sådana
de beräknades kunna uppföras utan öfverskridande af de beviljade anslagssummorna.
Då af dessa förslag, för hvilka närmare redogöres å
sid. 144 och 145 i statsrådsprotokollet, framginge, att såväl sjelfva byggnaderna
som deras inredning skulle blifva ytterst ofullständiga, ehuru
hvarje post beräknats så lågt som möjligt, beslöt skolrådet vid sammanträde
den 25 juni 1894 att, under tacksamt erkännande af den uppoffring,
som genom de till ifrågavarande skolor beviljade anslag gjorts
från statens sida för utbredande af svenskt språk och svensk kultur
bland den finsktalande befolkningen inom Gellivare församling, dock afråda
Kongl. Maj:ts befallningshafvande från att gå i författning om sagda
byggnaders uppförande, intill dess förökadt anslag blifvit för ändamålet
utverkadt.

Vid sammanträde den 27 oktober år 1894 tog skolrådet i Gellivare
åter denna fråga i öfvervägande och beslöt då att, enär icke alla de
skolhusbyggnader, som enligt kongl. brefvet den 17 mars 1894 skulle uppföras
inom Gellivare församling, kunde åstadkommas för de till detta

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ändamål anslagna medlen, anhålla hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande måtte ingå till
Kongl. Maj:t med anhållan derom, att för hela det till skolhusbyggnader
inom Gellivare församling anslagna beloppet måtte få uppföras det
antal skolhus med tillhörande uthus, som för detta belopp kunde uppbyggas
i enlighet med de genom skolrådets försorg uppgjorda ritningar
och kostnadsförslag. Derjemte uppdrog skolrådet åt sin ordförande och
ingeniör Wennerström att i särskild skrifvelse till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
afgifva närmare motivering och utredning af det fattade
beslutet samt att föreslå de platser, på hvilka skolhus i första rummet
borde uppföras, samt att för öfrigt göra de ytterligare framställningar
om statsskoleplanens fullständiga genomförande, som de kunde finna af
omständigheterna påkallade.

I skrifvelse den 16 november 1894 till Kongl. Majrts befallningshafvande
i Norrbottens län hade, enligt hvad af statsrådsprotokollet
vidare inhemtas, ordföranden i Gellivare församlings skolråd och ingeniör
Wennerström anfört följande.

De belopp, som blifvit beviljade för uppförande af skolhus för de
statens skolor, som enligt Kongl. Maj:ts beslut skulle inrättas inom Gellivare
församling, stode ej i rimligt förhållande till de verkliga kostnader,
som uppbyggandet af ifrågavarande hus skulle medföra. Uppgjorda
ritningar och kostnadsförslag (Bil. A) visade, att husen, ehuru de tilltagits
i de minsta möjliga dimensioner och prisen beräknats lägre än de
på denna ort vanliga, dock på långt när icke kunde för de anvisade
medlen sättas i fullbordadt skick.

Enär församlingen svårligen vågade åtaga sig det framtida underhållet
af dylika ofullbordade hus, följde häraf, att den plan för ifrågavarande
skolor, som Kongl. Maj:t påbjudit, ej för närvarande kunde i
sin helhet genomföras, derest ej de beviljade anslagssummorna finge
öfverskridas, hvilket syntes vara temligen osannolikt. Under sådana
förhållanden syntes det blifva nödvändigt, att den anbefalda byggnadsplan
i någon mån modifierades. Skolrådet i Gellivare, som förestälde
sig att Kongl. Maj:t skulle finna sig oförhindrad att bevilja, att de
medel, som blifvit anslagna till uppförande af skolhus inom församlingen,
finge användas till uppförande af så många skolhus med tillhörande
uthus, som för dem kimde uppföras, äfven om de ej vore tillräckliga
för uppbyggande af alla de påbjudna skolhusen, hade derför låtit utarbeta
åtskilliga ritningar och kostnadsförslag, i syfte att utreda, huru
kostnaderna för de anbefalda statsskolehusen i verkligheten skulle ställa
sig. I första hand borde ett skolhus uppbyggas i Sammako rote, enär

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

121

barnantalet i denna rote vore ojemförligt större än i öfriga rotar, för
hvilka statsskolorna vore afsedda, och då det i nämnda rote för befolkningens
armod vore hardt när omöjligt att få hyra rum för skolan och
bostad för läraren. Skolrådet hade derför låtit upprätta och godkänt
en ritning för skolhus uti ifrågavarande rote (Bil. B).

Skolhuset, som inneliölle en lärosal för 56 barn, ett afklädningsrum
samt tre rum och kök för läraren, skulle jemte tillhörande uthus
kunna uppföras för en summa af 7,800 kronor, eller för ett belopp, som
med 3,100 kronor öfverskrede det ursprungliga anslaget till förevarande
skolhus.

För de flyttande statsskolorna hade skolrådet först låtit utarbeta
kostnadsförslag till skolhus af den beskaffenhet, som afsetts vid ärendets
förberedande handläggning. Man hade nemligen då tänkt sig, att vid
liufvudstationerna skulle uppföras skolhus, som innehölle lärorum, afklädningsrum
samt två rum för läraren; och vid bistationerna liknande
skolhus med den skilnaden, att lärarens bostad skulle utgöras af endast
ett rum (Bil. C). Ett dylikt skolhus skulle på en hufvudstation kunna
åstadkommas för 3,585 kronor och på en bistation för 2,742 kronor.

Blefve det föreskrifvet, att skolhus af nu omförmälda beskaffenhet
skulle uppföras, kunde man för den ursprungliga anslagssumman bygga,
utom skolhuset vid Sammako, tre skolhus, nemligen två, afsedda för
hufvudstation, och ett, afsedt för bistation. Af de för hufvudstation beräknade
skolhusen borde ett förläggas till Liikavara och ett till Dokkas;
det för bistation afsedda huset åter borde uppföras i Palohumas. I sammanhang
härmed framhölls, att byarna Liikavara och Sakajärvi (Sakavara)
utan olägenhet skulle kunna sammanslås till en enda station^ enär
dessa byar läge endast omkring 2,5 kilometer från hvarandra. Äfven
byarna Dokkas och Alavara vore belägna så nära hvarandra, att de
utan olägenhet skulle kunna sammanföras till en station.

Men skolhus af denna beskaffenhet syntes på intet vis motsvara
sitt ändamål, enär lärorummen vore beräknade för alldeles för få barn
och boställsrummen vore för små (8 ^ x lOfot); utexaminerade folkskolelärare
läte sig svårligen nöja med en bostad, som vid hufvudstationema
vore så beskaffad, att det vore nästan omöjligt för lärare med familj
att der bosätta sig, och vid bistationerna blefve trång och obeqväm
äfven för en ogift lärare, hvilken nödgades begagna samma rum till
kök, arbetsrum och sofrum. Under sådana förhållanden skulle det blifva
ytterst svårt att kunna anställa och bibehålla dugande lärare vid ifrågaBih.
till lliksd. Prof. 1896. 4 Samt. 1 Afd. 9 Häft. It)

122 Statsutskottets Utletande N:o 9.

varande skolor, hvilket dock vore ett oundgängligt vilkor för uppnående
af det med skolorna afsedda syftemålet.

Då skolrådet ansåge senast omtalade skolhus för olämpliga, hade det
låtit uppgöra andra ritningar och kostnadsförslag för de flyttande statsskolorna
inom Gellivare församlingar, och ville skolrådet för sin del förorda
dessa ritningar (Bil. D). Enligt detta senare förslag skulle skolhusen
vid hufvudstationerna förses med större lärosalar, hvilket, nödvändigt
för det redan nu befintliga barnantalet, blefve beträffande vissa
skolhus så mycket mera erforderligt, om den ofvan föreslagna sammanslagningen
af skolstationer godkändes. Lärarens bostad skulle komma
att bestå af två rum och kök. Kostnader för ett sådant skolhus jemte
tillhörande uthus skulle uppgå till kronor 5,930.

För bistationerna ville skolrådet förorda sådana skolhus, som ursprungligen
varit afsedda för hufvudstationerna. Ett sådant skolhus
jemte afträde och vedskjul skulle kunna byggas för kronor 3,585.

Skulle man i första hand bygga vid de stationer, som läge närmast
vid kyrkoplatsen, kunde på grund dels deraf, att dessa stationer ej läge
aflägset, dels deraf att kronoskog vid dem funnes på jemförelsevis nära
håll, kostnaderna nedbringas så mycket, att, utom skolhuset vid Sammako,
tvenne skolhus, hvart och ett af dem beräknadt för 24 barn, med
tillhörande uthus skulle kunna uppbyggas för de anslagna medlen, och
borde det ena af dessa uppföras i Liikavara, det andra i Dokkas.

Gerna medgåfves, att prisen, om de bedömdes efter i sydligare
delar af landet rådande förhållanden, vore beräknade allt för högt. Möjligt
torde ock vara, att vid blifvande entreprenadauktioner kostnaderna
kunde på de bäst belägna platserna något nedbringas, men en sådan
möjlighet finge ej tagas i beräkning vid uppgörandet af generella kostnadsförslag.
För ett rätt bedömande af prisen måste man taga hänsyn till
att samtliga byar, i hvilka statsskolehus skulle förläggas, vore belägna
jemförelsevis aflägset från jernvägen; att alla materialier förutom trävirket
först måste fraktas på jernväg till Gellivare och sedan flere, ja,
ända till åtta mil på landsväg; att tegel och duglig lera ej kunde erhållas
på närmare håll än i Boden; att disponibel skog i de flesta fall
ej _ funnes på närmare håll än omkring 12 kilometer, samt att yrkesskicklighet
saknades hos församlingens befolkning, hvadan blifvande
entreprenörer måste beräkna resekostnader både för sig sjelfva och sina
arbetare. På grund af de långa afstånden komme ock en verksam tillsyn
öfver arbetet att ställa sig jemförelsevis dyr.

Då sålunda endast få af de beräknade statsskolehusen kunde uppföras
för de anslagna medlen, skulle till följd deraf den faststälda planen

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

123

för anordnandet af statsskolor i Gellivare församling endast delvis kunna
genomföras, om ej någon annan utväg till dess utförande kunde beredas.
En sådan vore att i de byar, der skolhus ej för närvarande komme att
uppföras, förhyra lokaler. Enligt erhållna upplysningar torde å hvarje
af de ifrågasatta stationerna lokal, ehuru af anspråkslös beskaffenhet,
kunna förhyras för ett belopp af 200 kronor för år. Skulle den ofvan
omförmälda sammanslagningen af 4 byar till 2 stationer komma att ega
rum, indroges en lärare. Den härigenom insparade lärarelönen komme
att betäcka en stor del af de ifrågasatta hyreskostnaderna.

Skolrådets ordförande uttalade som sin öfvertygelse, att det skulle
lända undervisningsväsendet inom församlingen till stor båtnad, om de
omförmälda hyresbeloppen beviljades, och sålunda samtliga de ifrågakomna
statsskolorna kunde i närmaste framtiden träda i verksamhet,
samt om det medgåfves, att skolan Skröfven—Storberget med respektive
5 och 7 skolpligtiga barn i stället förlädes till byarna Soutojärvi och
Granhult (Kuusihuornas) med respektive 29 och 35 skolpligtiga barn.
Äfven för utbredande af svenska språket skulle denna förändring vara
af betydande vigt.

På grund af hvad sålunda anförts, hade de utsedde förtroendemännen
å skolrådets vägnar anhållit, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
måtte ingå till Kongl. Maj:t med begäran:

att de till statsskolebyggnader i Gellivare beviljade anslagsmedlen
måtte, med partiel ändring af de i kongl. brefvet den 17 mars 1894
gifna lokala bestämmelser, få disponeras till uppförande af det antal
skolhus, som för desamma kunna byggas;

att ett skolhus, beräknadt för 56 barn, måtte, i enlighet med bifogad
ritning (Bil. B), så fort ske kunde, uppföras i Sammako;

att Liikavara—Sakavara å ena sidan samt Dokkas—Alavara å den
andra måtte sammanslås till hvardera en station;

att ett skolhus, beräknadt för 24 barn, måtte i enlighet med bifogad
ritning (Bil. D) uppföras för hvar och en af dessa sistnämnda
stationer;

att slutligen ett reservationsanslag af 1,200 kronor årligen måtte
beviljas till förhyrande af skollokaler och lärarebostäder vid återstående
sex stationer.

Folkskoleinspektören, som i ärendet blifvit hörd, hade yttrat hufvudsakligen
följande.

I likhet med skolrådet i Gellivare församling ansåge han de belopp,
som anslagits till uppförande af skolhus för de föreslagna statsskolorna,
vara så låga, att man för desamma ej kunde uppföra skolhus, som mot -

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

svarade sitt ändamål. Gellivare skolråds första kostnadsberäkning syntes
hafva afsett mycket anspråkslösa skolhus för mindre folkskolor. Sådana
torde ock vid den tid, då beräkningarna gjordes, kunna hafva åstadkommits
för det anslagna beloppet, men sedan dess hade prisen både
på dagsverken och materialier stigit ganska mycket. Sedan det under
ärendets fortsatta behandling blifvit afgjordt, att de nya skolorna skulle
vara folkskolor, måste anspråken på skolhusens ändamålsenlighet och
tidsenlighet höjas.. Derför kunde han icke godkänna de vid bilagorna
A och C fogade ritningarna.

För en ordnad folkundervisning och med hänsyn till befolkningens
fattigdom vore det af nöden, att det föreslagna antalet nya statsskolor
bibehölles.

Han instämde med skolrådet i förslaget, att Liikavara och Sakavara
(Sakajärvi) å ena sidan samt Dokkas och Alavara å den andra
sammansloges till en station, dock med det tillägg, att skolan, som skulle
förläggas till Skröfven—Storberget, flyttades till Soutojärvi—G-ranhult,
hvilka byar till följd af sitt stora barnantal och sitt aflägsna läge vore
i. stort behof af en folkskola. I Skröfven—Storberget kunde man reda
sig med en småskola eller mindre folkskola.

Han ansåge nödvändigt, att de af skolrådet förordade ritningarna
följdes. Om Riksdagen ej beviljade ytterligare anslag för ifrågavarande
ändamål, syntes ingen annan utväg vara möjlig än att bygga så långt
anslagsbeloppet räckte och då i första hand skolhuset i Sammako samt
sedan i följande ordning Liikavara, Dokkas, Soutojärvi och Granhult,
samt att a station, der intet skolhus uppfördes, förhyra lokal.

Han förordade bifall till skolrådets framställning med det tillägg,
att stationerna Skröfven och Storberget utbyttes mot Soutojärvi och
Granhult.

Domkapitlet hade i utlåtande den 30 januari 1895 framhållit, att
det skulle vara i hög grad oklokt att af billighetsskäl uppföra skolhus,
som skulle vara helt och hållet olämpliga för sitt ändamål. Det vore
att befara, att det under sådana förhållanden skulle blifva alldeles omöjligt
att för dessa skolor erhålla kompetenta och dugliga lärare. Och,
äfven om lärare kunde erhållas, måste det inverka menligt på undervisningen,
om skollokalerna vore både otillräckliga i fråga om utrymme
och bristfälliga i afseende på ombonad och inredning.

Domkapitlet ansåge sig derför böra instämma i skolrådets framställning
saväl beträffande skolhusen som i fråga om sammanslagning af rotarna.
Beträffande utbytet af området Skröfven—Storberget mot området Soutojärvi
Granhult hade domkapitlet ingen anledning att betvifla ändamåls -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

125

enligheten deraf, men ansåge det tvifvelaktigt, huruvida en sådan anordning
stode i öfverensstämmelse med de grundsatser, som i Kongl. Maj:ts
proposition till Riksdagen angående inrättandet af ifrågavarande skolor
blifvit uttalade.

Med skrifvelse den 26 sistlidne februari hade landshöfdingeembetet
till Kongl. Maj:t öfverlemnat de till ärendet hörande handlingar och
dervid anfört att, då det, enligt landshöfdingeembetets förmenande, visat
sig, att de ifrågavarande skolhusen, derest de skulle kunna komma till
stånd och blifva af beskaffenhet att nu och för framtiden motsvara sitt
ändamål, icke kunna uppföras för de genom kongl. brefvet den 17 mars
1894 anvisade medel, utan att härför torde erfordras minst de af skolrådet
beräknade belopp, föranlätes landshöfdingeembetet att anmäla detta
förhållande, men ville på samma gång hemställa, att allt afseende måtte
fästas vid Gellivare skolråds till ordnande af frågan om inrättandet af
statsskolor med svenska såsom undervisninsspråk gjorda och af vederbörande
folkskoleinspektör samt af domkapitlet i Hernösand tillstyrkta
framställning.

Slutligen hade statskontoret uti infordradt utlåtande yttrat, att statskontoret,
som genom hvad i ärendet förekommit ansåge ådagalagdt, att
de för uppförande af de anbefalda skolhusen i Gellivare anslagna medel
ej på långt när dertill försloge, med afseende derå att skolrådets nu
gjorda framställning afsåge en väsentlig rubbning i den plan för inrättande
af skolor inom Gellivare församling, som af Kongl. Maj:t framlagts
för Riksdagen vid äskandet af det af Riksdagen sedermera beviljade
anslaget, hölle före, att, derest Kongl. Maj:t funne framställningen
förtjena afseende, densamma, åtminstone hvad anginge disponerandet af
de för skolhusbyggnaderna anslagna medel, borde underställas Riksdagens
pröfning, ehuru hinder från formel synpunkt för Kongl. Maj:t att utan
Riksdagens hörande bifalla framställningen ej torde förefinnas.

För egen del har departementschefen yttrat, att han funne de af
skolrådet i Gellivare församling föreslagna och af vederbörande myndigheter
tillstyrkta förändringar i den plan för folkundervisningens delvisa
ordnande inom nämnda församling, som af Kongl. Maj:t framlades för
Riksdagen vid äskandet af anslag till inrättande af statsskolor derstädes,
vara ändamålsenliga. Departementschefen hade derför intet att erinra
mot förslaget, att byarna Liikavara och Sakavara (Sakajärvi) sammansloges
till en rote, och att likaledes byarna Dokkas och Alavara förenades
till en rote, samt att dessa båda rotar bildade ett område, inom hvilket
en flyttande folkskola anordnades. Ej heller hade departementschefen

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

något att invända deremot, att den föreslagna flyttande folkskolan Skröfven—
Storberget i stället förlädes till Soutojärvi— Granhult. Domkapitlet hade
visserligen ansett tvifvelaktigt, huruvida en sådan anordning stodc i
öfverensstämmelse med de grundsatser, som i Kongl. Maj:ts proposition
till Riksdagen angående inrättandet af ifrågavarande skolor blifvit uttalade;
men då de sistnämnda byarna ej läge särdeles långt från språkgränsen,
och då ett mycket större antal barn finge gagn af skolan, om
den förlädes till dessa byar, än*om den anordnas i Skröfven—Storberget,
syntes det, som om det föreslagna utbytet vore egnadt att främja den
sak, som med ifrågavarande skolor afsåges. I likhet med folkskoleinspektören
ansåge departementschefen dessutom, att en mindre folkskola,
som borde kunna bekostas af församlingen sjelf, vore tillräcklig för området
Skröfven—Storberget.

Af de till Kongl. Maj:t öfverlemnade handlingar uti nu ifrågavarande
ärende framginge, enligt departementschefens uppfattning, fullt
tydligt, att för det af Riksdagen beviljade anslag till uppförande af
skolhus inom Gellivare församling, hvithet anslag blifvit till sin storlek
föreslaget af personer, förtrogna med förhållandena i orten, och som af
vederbörande lokala myndigheter ansetts tillräckligt, de anbefalda skolhusbyggnaderna
ej kunde uppföras, om dessa skulle göras erforderligt
stora, ändamålsenliga och för öfrigt sättas i tillfredsställande skick.
Under sådana förhållanden syntes det departementschefen bättre att,
enligt skolrådets af vederbörande myndigheter tillstyrkta förslag, för
den beviljade anslagssumman bygga endast tre ändamålsenliga skolhus,
nemligen vid Sammako, Dokkas och Liikavara, samt att på öfriga
stationer tills vidare förhyra undervisningslokaler och bostäder för
läraren. Genom detta förslag blefve det stora behofvet af skolhus, som
förefunnes i några andra rotar, ej tillgodosedt, helst som de lokaler,
hvilka möjligen der kunde förhyras, vore af synnerligen torftig beskaffenhet.
Vidare har departementschefen erinrat, att de för Gellivare
församling afsedda statsskolorna ej ännu kunnat träda i verksamhet
och sannolikt ej kunde börja sitt arbete förrän med början af år 1898,
samt att öfriga skolor, som enligt kong], brefvet den 17 mars 1894
blifvit anordnade i landets finsktalande bygder, ej hunnit komma i gång
från och med början af 1894, från hvilken tid det belopp, som afsetts
för aflönande af lärare vid ifrågavarande skolor, blifvit i riksstaten uppfördt,
En besparing, uppgående till öfver 17,000 kronor, hade sålunda,
åtminstone indirekt, blifvit gjord i utgifterna för folkskoleväsendet i de
finsktalande församlingarna; och det förekomme departementschefen,
som om det skulle lända till större båtnad för folkundervisningen uti

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

127

Gellivare vidsträckta och fattiga församling och dessutom vara med
billighet öfverensstämmande, om en summa, ungefärligen motsvarande
förenämnda belopp, finge användas till uppförande i Gellivare församling
af ännu tre skolhus i enlighet med de ritningar och kostnadsförslag,
som skolrådet förordat för skolhusen i Dokkas och Liikavara.
Dessa skolor syntes böra förläggas i Soutojärvi, Granhult och Artivara,
som enligt skolrådets åsigt borde betraktas såsom en hufvudstation.

Slutligen har departementschefen fäst uppmärksamheten derpå,
att, om den. ifrågasatta sammanslagningen af rotar godkändes, en af
de beslutade lärarebefattningarna komme att indragas. Den för denna
befattning afsedda lärarelönen syntes lämpligen kunna beräknas som
bidrag till betäckande af kostnaderna för hyrande af skollokaler i de
rotar, i hvilka för närvarande inga skolhus komme att uppföras.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har departementschefen
hemstält, att Kougl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels att godkänna en sådan förändrad användning af ifrågakomna
år 1893 för anordnande af statsskolor i Gellivare församling beviljade
anslag, att — jemte det Liikavara och Saltvara sammansloges till en
rote och Dokkas och Alavara till en annan samt en flyttande folkskola
auordnades för dessa båda rotar, äfvensom den flyttande folkskolan,
som afsetts för området Skröfven—Storberget, i stället förlädes till området
Soutojärvi—Granhult — skolhus uppfördes vid Sammako, Dokkas
och Liikavara, alla i enlighet med de af skolrådet förordade ritningar
och kostnadsförslag;

dels ock att medgifva, att i hvardera af rotarna Soutojärvi, Granhult
och Yrtivara måtte få uppföras skolhus af samma beskaffenhet
som de vid Dokkas och Liikavara, och att för detta ändamål måtte för
år 1897 beviljas ett extra anslag af 17,800 kronor, samt att i öfriga
rotar, för hvilka statsskolor vore afsedda, skollokaler tills vidare måtte
få förhyras, och att hyresbeloppen måtte få utgå från det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda anslag till folkundervisningens
befrämjande bland de i rikets nordliga trakter bosatta finnar.

Då af den i statsrådsprotokollet meddelade utredningen framgår,
att det anslagsbelopp, som 1893 års Riksdag, i enlighet med Kongl.
Maj:ts förslag och med stöd af deruti meddelade beräkningar, beviljade
för uppförande af elfva särskilda skolbyggnader i Gellivare församling,
befunnits vara för ändamålet så otillräckligt, att endast tre skolhus af
tillfredsställande beskaffenhet kuuna derför byggas, synes utskottet
uppenbart, att en förändrad användning af dessa medel måste af Riks -

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dagen medgifvas; dervid utskottet dock icke kunnat underlåta att framhålla
önskvärdheten af att de utredningar och beräkningar, som rörande
dessa rikets nordligaste trakter framdeles kunna komma att för Riksdagen
framläggas, måtte vara mera tillförlitliga än hvad i förevarande
ärende visat sig vara förhållandet. Det nu föreliggande och, som
utskottet vill antaga, på noggrannare beräkningar grundade förslaget
om uppförande för omförmälda anslag af skolhus vid Sammako, Dokkas
och Liikavara anser utskottet, som icke har något att erinra emot den
enligt statsrådsprotokollet ifrågasatta sammanslagningen .af vissa skolrotar,
kunna godkännas. Fullt giltiga skäl synas ock utskottet vara
anförda för förslaget att inom området Soutojärvi-Granhult förlägga
den flyttande folkskola, som afsetts för området Skröfven-Storberget;
och då behofvet af skolbyggnader ej mindre inom hvardera af de rotar,
af hvilka förstnämnda område består, än äfven inom Yrtivara rote synes
böra med det snaraste tillgodoses, har utskottet funnit sig böra förorda
det för sådant ändamål äskade anslaget. Då emellertid, enligt hvad
utskottet inhemtat, ganska afsevärda inkomster lära tillföras Gellivare
kommun genom försäljning från dess betydande skogar, har det synts
utskottet kunna med skäl ifrågasättas, huruvida icke kommunen borde
i någon mån bidraga till kostnaden för uppförande af byggnader för
skolundervisning på svenska språket. Med afseende härå anser utskottet,
att virke till dessa byggnader borde, för så vidt belägenheten sådant
medgifver, utan ersättning lemnas från kommunens skog; att, der det
befinnes lämpligare att taga virket från kronans skog, den härför
stadgade stubböresafgiften borde af kommunen bestridas; samt att alla
körslor af materialier för byggnaderna borde på kommunens bekostnad
verkställas. Utskottet föreställer sig, att genom dylika bidrag från
kommunens sida och måhända äfven genom vissa besparingar vid
kyggna(lsföretagens utförande kostnaden för ofvan omförmälda sex skolbyggnader
skulle kunna så mycket nedbringas under de för ändamålet
anvisade anslagsbeloppen, att ytterligare en eller annan af de föreslagna
skolbyggnaderna kunde komma till utförande, och sålunda församlingens
behof af lokaler för folkundervisning på svenska språket varda utan
vidare statsbidrag tillgodosedt. Under uttalande häraf, och då utskottet
icke haft något att erinra mot förslaget att tills vidare skollokaler
måtte få förhyras för vissa skolrotar och hyresbeloppen utgå från anslaget
till folkundervisningens befrämjande bland de i rikets nordligare
trakter bosatta finnar, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må

dels godkänna en sådan förändrad användning

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

129

af det för anordnande af statsskolor i Gellivare
församling år 1893 beviljade anslag, att — jemte
det Liikavara och Sakavara sammanslås till en rote
och Dokkas och Alavara till en annan samt en flyttande
folkskola anordnas för dessa båda rotar, äfvensom
den flyttande folkskolan, som afsetts för området
Skröfven-Storberget, i stället förlägges till området
Soutojärvi-Granhult — skolhus uppföras vid Sammako,
Dokkas och Liikavara, alla i enlighet med de af skolrådet
förordade ritningar och kostnadsförslag;

dels för uppförande i hvardera af rotarna Soutojärvi,
Granhult och Yrtivara af skolhus af samma beskaffenhet
som de vid Dokkas och Liikavara å extra
stat för år 1897 bevilja ett anslag af 17,800 kronor;

dels ock medgifva, att vissa i statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1896 angifna
lokaler för statsskolor tills vidare måfå förhyras, och
hyresbeloppen utgå från det under riksstatens åttonde
hufvudtitel uppförda anslag till folkundervisningens befrämjande
bland de i rikets nordligare trakter bosatta
finnar.

De tekniska läroverken.

64:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ny byggnad
för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar samt
densammas inredning och utrustning af förut beviljadt anslag på extra
stat för år 1897 anvisa ett belopp af 106,230 kronor samt att till
provisorisk utvidgning af högskolans undervisning under nyssnämnda
år bevilja ett extra anslag af 20,800 kronor

Beträffande hvad till statsrådsprotokollet anförts i afseende å
anslaget till ny byggnad vid högskolan, tillåter sig utskottet hänvisa
till sjelfva protokollet (sid. 153 och 154).

Hvad åter angår det anslag, som för år 1897 af Kongl. Maj:t
äskats till provisorisk utvidgning af högskolans undervisning, har
Bill. till Riksd. Prot. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 9 Raft. 17

Ang. anslag
till tekniska
högskolan.

[r,8.|

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

departementschefen erinrat, hurusom alltsedan år 1892 Riksdagen till
utvidgning af undervisningen vid högskolan hvarje år på extra stat
anvisat till arfvode åt eu extra lärare i praktisk elektroteknik 2,000
kronor, till elektrotekniska apparater och laborationer 1,200 kronor, till
förstärkning af undervisningen 15,800 kronor samt till hyresersättning
åt professorn i kemisk teknologi 600 kronor. Nu hade styrelsen för
tekniska högskolan i skrifvelse till Kong]. Maj:t den 14 sistlidne september
framhållit, att behofvet af denna provisoriska utvidgning gjort
sig ytterligare känbart under läsåret 1894—1895, emedan högskolan
då egt det största antal elever, som derstädes samtidigt åtnjutit undervisning,
eller 336. Då härtill komme, att äfven höstterminen sistlidet
år ett mycket stort antal inträdessökande anmält sig till första årskursen,
så att, oaktadt utvidgningen, icke alla kompetenta sökande
kunnat emottagas, utan man nödgats utesluta sex af dem, så ansåge
styrelsen behofvet af utvidgningen äfven för den närmaste framtiden
vara tydligt ådagalagdt. Med hänsyn dertill, att allt flera elever i
fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi (under
höstterminen 1895 tolf) anmält sig att deltaga uti undervisningen i
ångfartygskonstruktion, för hvilket läroämne endast 800 kronor vore
anvisade på ordinarie stat, och då det vore uppenbart, att med ett så
ringa anslag det hvarken vore möjligt att på ett någorlunda tillfredsställande
sätt anordna undervisningen i ett för vårt lands industri så
vigtigt läroämne, eller utsigt funnes att vid högskolan skulle kunna
fästas en duglig lärare i ämnet, ansåge sig styrelsen nödsakad att
anhålla, det Kong!. .Maj: t ville bereda eu förhöjning af 1,200 kronor
för år 1897 i det till undervisningens förstärkning afsedda anslaget.

För egen del har departementschefen i allo instämt i hvad
styrelsen anfört såväl beträffande behofvet deraf, att den sedan år
1892 bestående provisoriska utvidgningen af undervisningen vid tekniska
högskolan fortfarande måtte ega bestånd, och således de för denna
utvidgning af de senaste årens Riksdagar beviljade anslag äfven för
år 1897 af Riksdagen anvisas, som rörande angelägenheten af en
ytterligare ökning uti anslaget till undervisningens förstärkning med
1,200 kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra vid Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till hvad Kongl.

Maj:t föreslagit,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

131

l:o) till ny byggnad för tekniska högskolans
kemiska och mineralogiska afdelningar samt densammas
inredning och utrustning af förut beviljadt
anslag för år 1897 på extra stat anvisa ett belopp
af 106,230 kronor; samt

’2:o) på extra stat för år 1897 bevilja:

a) till arfvode åt en extra lärare i praktisk
elektroteknik 2,000 kronor;

b) till elektrotekniska apparater och laborationer
1,200 kronor;

c) till förstärkning af undervisningen vid högskolan
under år 1897 17,000 kronor; samt

d) till kyresersättning åt professorn i kemisk
teknologi för år 1897 600 kronor,

eller tillsammans 20,800 kronor.

65:o) Under hänvisning till hvad utskottet härofvan under punkten
18 anfört beträffande Kongl. Maj:ts förslag i fråga om anordnande af
undervisning i elektroteknik vid Chalmers tekniska läroanstalt, hemställer
utskottet.

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts i
ämnet gjorda framställning, må på extra stat för år
1897 anvisa ett belopp af 5,000 kronor till anskaffande
af den första för undervisningen i elektroteknik
vid Chalmers tekniska läroanstalt erforderliga uppsättning
af instrumenter och maskiner.

66:o) Under hänvisning till hvad utskottet förut under punkten 19
anfört rörande Kongl. Maj:ts framställning om extra anslag till tekniska
skolan i Stockholm, hemställer utskottet:

a) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
framställning, må till inredning för tekniska skolans
behof af de lokaler, som af landtbrukskademien till
skolan öfverlemnats, på extra stat för år 1897 anvisa
ett belopp af 12,632 kronor;

b) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

Ang. andag
till Chalmers
tekniska läroanstalt.

[59.]

Ang. anslag
till tekniska
skolan i Stockholm.

[60.]

Ang. anslag
till förstärkning
af lärarekrafterna
vid
tekniska
skolan i Eskilstuna.

[61-]

Ang. anslag
till lägre tekniska
yrkesskolor.

[62.]

Ang. anslag
för granskning
af hospitalens
räkenskaper.

[63]

132 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

derom gjorda framställning, må till anskaffande af
inventarier och dylik utrustning för ofvannämnda
lokaler bevilja ett extra anslag för år 1897 af 8,600
kronor; samt

c) att Kongl. Maj:ts framställning om ett extra
anslag å 500 kronor till inköp af lös gymnastikmateriel
för tekniska skolans behof icke må af Riksdagen
bifallas.

_ 67:o) Med anledning af Kong]. Maj:ts framställning och under
hänvisning till hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet (sid. 155)
anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till förstärkning af lärarekrafterna
vid tekniska skolan i Eskilstuna på extra
stat för år 1897 anvisa ett belopp af 750 kronor.

68:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utkottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, må till understöd åt lägre tekniska
yrkesskolor och till bestridande af kostnader för deras
inspektion på extra stat för år 1897 anvisa ett anslag
af 45,000 kronor, under vilkor att det bidrag,
som af dessa medel kommer att utbetalas till understöd
åt sådan skola, icke får öfverstiga hvad vederbörande
kommun i kontant tillskjuter för skolan.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

69:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning och i likhet med hvad
för flera föregående år egt rum, må bevilja ett extra
anslag för år 1897 af 1,200 kronor till arfvode för
granskning af hospitalens räkenskaper.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

133

70:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under hänvisning till hvad i afseende härå blifvit till statsråds- nikcnför tand■
protokollet (sid. 156) meddeladt, hemställer utskottet, * sjukdomar.

att Riksdagen må äfven för år 1897 anvisa ett
extra anslag af 4,000 kronor för uppehållande i Stockholm
af en poliklinik för tandsjukdomar.

Vitterhets-, historie och antiqvitetsakademien.

71:o) Med anledning af Kong], Maj:ts derom gjorda framställ- ^''idZrlcL,
ning och då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, de extra an- historie- och
slag å tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål, tillhörande akademiens “lalcmims
verksamhet, blifvit för innevarande liksom för flera föregående år be- samlingar
viljade, äro för samma ändamål fortfarande erforderliga, hemställer
utskottet, L

att Riksdagen må på extra stat för år 1897
anvisa följande anslag till vitterhets-, historie- och
antiqvitetsakademien:

a) till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden
vid ordnandet och vården af de under akademiens
inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening
4,000 kronor;

h) till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar m. m. 3,200 kronor; samt

c) till utgifvande af planschverk öfver forusaker
och andra märkvärdiga föremål i statens historiska
museum m. m. 2,000 kronor.

72:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för utförande
af vissa i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 sistlidne och inred- ‘
januari närmare. angifna ändrings- och inredningsarbeten i nationalmusei- ningsarbeten i
byggnaden på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af 5,800 kronor. byggnaden.

Till åberopade statsrådsprotokollet meddelar departementschefen, [66. |
att i en till Kongl. Maj:t ingifven skrifvelse af den 4 december 1894
vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien gjort framställning om
anslag till vissa ändrings- och inredningsarbeten i den till statens
historiska museum anvisade lokal i nationalmuseibyggnaden samt om

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lokalens utvidgande. Akademien, som vid framställningen fogat eu af
riksantiqvarien undertecknad promemoria öfver de i sådant afseende
ifrågasatta anordningar och arbeten jemte en planritning öfver en del
af nationalmuseibyggnadens jordvåning, hade i ämnet anfört följande.

Då bottenvåningen i nämnda byggnad uppläts åt statens historiska
museum, hade tre der befintliga rum tagits i anspråk för att förvara
sådana föremål, som, ehuru af vetenskapligt värde, likväl ej vore af
den beskaffenhet, att de borde i förevisningssalarne utställas. I ett af
dessa rum hade äfven inredts ett numera otillräckligt mörkrum för
fotografiskt ändamål.

År 1880 hade statens historiska museum fått åt sig upplåtet ett
å omförmälda planritning med i betecknadt rum, hvilket sedan användts
till förvaringsrum för en del åt de dyrbara Björkö-fynden, som på grund
af bristande utrymme i förevisningssalarne måst förvaras inpackad.
De ständigt inkommande nya fynden hade emellertid kräft ännu mer
ökadt utrymme; och statens historiska museum hade derför ock genom
Kongl. Maj:ts beslut den 21 april 1893 fått åt sig upplåten den lokal
i jordvåningen af nationalmuseibyggnaden, som å planritningen funnes
betecknad med «, å, c, e och f och förut inrymt de egyptiska samlingarna.
1 den skrifvelse af akademien, som ledt till nämnda beslut,
hade betonats nödvändigheten af att bereda plats för vissa föremål,
spm ej kunde i förevisningssalarne utställas. Sedan dess hade emellertid
på ett känbart sätt gjort sig gällande behofvet af ett konserveringsrum,
der de för en förbättrad konservering nödiga apparaterna kunde
uppställas, hvilket omöjligen läte sig göra i det nu för preparering
använda rummet. För detta ändamål vore det af nöden, att den redan
erhållna lokalen ökades med ännu ett rum, som å planen vore betecknadt
med d och för närvarande disponerades af nationalmusei konstafdelning.
Denna förändrade anordning hade ock inom öfverintendentsembetot
varit ifrågasatt till utförande år 1893; men planen hade, enligt
uppgift på grund af bristande medel, förfallit. Akademien anhölle nu,
att Kongl. Maj:t täcktes tillåta, att med den öfriga, åt akademien upplåtna
delen af jordvåningen finge förenas sagda med d betecknade rum.

Akademiens sålunda utvidgade lokal i jordvåningen måste, för
att blifva användbar för sitt ändamål, d. v. s. till förvarings- och konserveringsrum,
undergå vissa ändringar och förbättringar samt erhålla
en enkel inredning, hvilket allt närmare angåfves i omförmälda promemoria.
Då konserveringen af inkomna föremål vore en af museets
vigtigare uppgifter, ville akademien synnerligen betona nödvändigheten
åt, att eu bättre konstruerad kokapparat än den, hvaröfver museet nu

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

135

förfogade, och en torkugn för konserveringen af jernsaker anskaffades
och inmurades i rummet d. Akademien hade förskaffat sig och bilade
vid sin skrifvelse kostnadsförslag och ritningar å en kokapparat i förening
med torkugn. En dylik apparat funnes i Museum fur Völkerkunde
i Berlin och hade der visat sig vara särdeles lämplig.

Under åberopande att akademien ej disponerade medel, som kunde
användas för ifrågavarande ändamål, och med erinran hurusom Kongl.
Maj:t den 8 juli 1885 anbefalt öfverintendentsembetet att utföra vissa
ändringar i fråga om de åt akademiens tjenstemän upplåtna arbetsrummen,
hvarför kostnaden skulle af öfverintendentsembetet förskjutas
af under händer hafvande medel mot ersättning af påföljande års anslag
till byggnader och reparationer, hade akademien slutligen anhållit,
att Kongl. Maj:t täcktes antingen, i likhet med hvad som skett år
1885, anbefalla öfverintendentsembetet att på samma vilkor som då
utföra nu ifrågavarande arbeten, eller ock anbefalla öfverintendentsembetet
att upprätta kostnadsförslag samt derefter af tillgängliga medel
anvisa det för arbetenas utförande erforderliga beloppet.

I omförmälda promemoria hade framhållits, bland annat, att under
den del af museibyggnaden, der ifrågavarande lokal vore belägen, funnes
en med tegel- och stenaffall fyld sänka i berget, dit vattnet gerna
droge sig. Det nu i lokalen befintliga golfvet. af marmor hindrade ej
fukten derifrån att tränga upp, hvarigenom lokalen blefve oanvändbar
till arbetsrum. Det vore derför nödvändigt, att marmorplattorna upptoges
och ersattes med ett enkelt oljedränkt trägolf, isoleradt med asfalt
och beton, hvarigenom fukten helt och hållet utestängdes. Rummet rf,
i hvilket konserveringsapparaten skulle anbringas, borde förses med
asfalt- eller cementgolf.

Öfver den af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien gjorda
framställningen hade, enligt hvad vidare till statsrådspotokollet meddelats,
utlåtande infordrats från nationalmusei nämnd. Sedan nämnden
hört intendenten vid konstafdelningen, som upplyst, att ersättning för
ifrågakomna, hittills för upplag af en del af nationalmusei kolförråd använda
rum kunde beredas på annat håll i samma afdelning af källarevåningen,
hade nämnden, under förutsättning att konstafdelningen ej
behöfde vidkännas någon särskild kostnad för inredningen af ny kolkällare,
tillstyrkt bifall till ansökningen i hvad den anginge förenandet
af omförmälda rum med den nu åt statens historiska museum upplåtna
lokalen.

Härefter hade öfverintendentsembetet, till följd af erhållen remiss,
i ärendet afgifvit utlåtande. Embetet hade deruti yttrat: att embetot

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för sin del icke funnit något hinder i konstruktivt hänseende möta för
vidtagandet af de utaf vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
begärda förändringsarbetena; att den år 1893 ifrågasatta inredningen
af en del utaf de omnämnda lokalerna, hvarom akademien i sin framställning
förmält, och hvilken inredning beräknats kosta 4,000 kronor,
icke blifvit i sagda års generalförslag till utförande af embetet upptagen,
enär embetet ansett det till embetets diposition lemnade, enligt
embetets förmenande hufvudsakligast för reparations- och underhållsåtgärders
verkställande afsedda anslag till byggnader och reparationer
icke böra användas till arbeten af nu omhandlade art; samt att embetet
emellertid låtit upprätta ett kostnadsförslag för utförandet af inredningsarbetena
till den utsträckning, som numera af vederbörande äskats.

Under erinran att öfverintendentsembetet fortfarande hölle före,
att nyssnämnda till embetets förfogande stälda medel icke borde användas
till mera omfattande nyinredningsarbeten, hade embetet slutligen
i sitt utlåtande hemstält, att Kongl. Maj:t måtte uppdraga åt
embetet att, på sätt som vore för kronan förmånligast, låta utföra nu
f rågavarande arbeten äfvensom af tillgängliga medel anvisa det för
desammas verkställande erforderliga belopp, utgörande enligt nyssnämnda
kostnadsförslag, som jemte deri åberopade särskilda förslag
och ritningar bifogats öfverintendentsembetets utlåtande, 5,800 kronor.

Med omförmälande, att i kostnadsförslaget upptoges i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med nyssberörda promemoria uti särskilda poster
de arbeten, som af akademien ansetts behöfliga, äfvensom nödiga ändringar
för anordnande och inredning af ny kolkällare för nationalmuseum,
yttrar departementschefen för egen del, att behofvet och ändamålsenligheten
af omförmälda ändrings- och inredningsarbetens utförande
samt af den ifrågasatta lokaltillökningen finge anses ådagalagdt genom
hvad vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien i ärendet anfört.
Då departementschefen lika med öfverintendentsembetet ansåge, att det
starkt anlitade anslaget till byggnader och reparationer icke borde användas
till ifrågavarande nyinredningsarbeten, samt andra medel till
bestridande af nu omhandlade utgifter ej funnes att tillgå, hemstälde
departementschefen, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för
utförande af berörda arbeten på extra stat för år 1897 bevilja ett anslag
af 5,800 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

13?

Akademien för de fria konsterna.

73:o) Hänvisande till hvad utskottet vid fråga om förhöjning af
ordinarie anslaget till akademien för de fria konsterna under punkten
21 yttrat i afseende å Kongl. Maj:ts framställning beträffande anslag
till aflönande afl en eldare från början af oktober 1895 till utgången af
år 1896, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj;ts ifrågavarande framställning
må på det sätt bifallas, att Riksdagen till aflönande
af en eldare hos akademien för de fria konsterna för
ofvannämnda tid på extra stat för år 1897 anvisar ett
belopp af 750 kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

74:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till inköp och insamling af
naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för
arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes
och till bestridande af andra med arbetena vid
afdelningen förenade utgifter, jemväl för år 1897 på
extra stat anvisa 2,000 kronor.

75:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må för vård, underhåll och förkofran
af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling
anvisa på extra stat jemväl för år 1897 enahanda
belopp som för innevarande år, eller 2,800 kronor.

76:o) Vidare får utskottet med anledning af Kong!. Maj:ts derom
gjorda framställning och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet
(sid. 161) blifvit meddcladt, hemställa,

Bill. till Riksd. Prof. 1896. 4. Sami. 1 Afd. 9 Höft. 18

Ang. anslag
till aflöning
it en eldare.

[67.]

Ang. anslag
till riksmuseets
afdelning
för
arkegoniater
m. m.

[68.]

Ang. anslag
till museets
etnografiska
samling.

[69.]

Ang. anslag
för fyllande
af brist å
museets expensanslag.

[70.]

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till väderleks■
tj ens ten vid
anstalten.

[71.]

Ang. anslag
till läroanstalter
för
öfveråriga
döfstumma.

[72.]

Ang. anslag
till handtverksskolan
i Kristinehamn

för blinda.

[73.]

Ang. anslag
till tryckning
af blindskrifter
m. TO.

[74.]

att Riksdagen må till fyllande af återstående
brist d naturhistoriska riksmuseets expensmedelsanslag på
extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af 705 kronor.

Meteorologiska centralanstalten.

77:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 161 och 162)
blifvit i ämnet meddeladt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1897
bevilja ett anslag af 7,950 kronor för upprätthållande
af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid meteorologiska
centralanstalten.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

78:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 162) finnes i
ämnet anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad förut egt rum,
må till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter
för öfveråriga döfstumma, nemligen i Vadstena,
Skara och Bollnäs, anvisa ett extra anslag för år 1897
af 49,200 kronor.

79:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till uppehållande af handtverksskolan
i Kristinehamn för blinda, på extra stat
för år 1897 bevilja ett anslag till enahanda belopp,
som för detta ändamål under närmast föregående år
anvisats, eller 10,000 kronor.

80:o) På grund af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, får utskottet
hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

139

att Riksdagen må på extra stat för år 1897
anvisa:

a) till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; och

b) till understöd åt blindlärareelever samt reseunderstöd
åt blindlärare 1,200 kronor.

Hospitalsvården.

81:o) Sedan Riksdagen nästlidna år, i enlighet med Kongl. Maj:ts
proposition, beviljat ett anslag af 1,480,000 kronor till anordnande vid
Dpsala af en asyl för sinnessjuke och deraf på extra stat för innevarande
år anvisat ett belopp af 500,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit
Riksdagen att af förstnämnda anslag .anvisa på extra stat för år 1897
ett belopp af 450,000 kronor.

Under hänvisning till hvad i förevarande ärende blifvit till statsrådsprotokollet
(sid. 163 och 164) anfördt, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må af Riksdagen bifallas.

82:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa,

att Riksdagen, i öfverensstämmelse med hvad
för flera föregående år egt rum, må för år 1897 på
extra stat bevilja ett anslag af 14,000 kronor till
understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelsk, under vilkor
att Gréfleborgs län§ landsting dertill för samma år anvisar
4,000 kronor och medgifver, att spetelske äfven
från andra län må vid sjukhuset erhålla vård, i den
mån utrymmet sådant medgifver.

Diverse anslag.

83:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

Ang. anslag
till Upsala
asyl.

[76.]

Ang. anslag
till Jerfsö
sjukhus för
spetelske.

[77.]

Ang. anslag
till svenska
fornskriftsällskapet.

[78.]

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till beredande
af religionsvärd
åt
svenske sjömän
711. fl.
i utländska
hamnar.

[79.]

Ang. åtgärder
för en förbättrad

religionsvärd
mom Hemösands
stifts
finsktalandc
församlingar.

[80.]

att Riksdagen, i likhet med hvad för flera föregående
år egt rum, må jemväl för år 1897 på extra
stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska
fornskriftsällskapet.

84:o) Likaledes på grund af derom utaf Kongl. Maj:t gjord framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen, på sätt för flera föregående år
egt rum, må till beredande af religionsvård åt svenske
sjömän m. fl. i utländska hamnar bevilja ett extra anslag
för år 1897 af 10,000 kronor.

85:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat
bevilja:

till anställande af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde
kontrakt 12,000 kronor, deraf för år 1897 4,000 kronor;

till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter 1,500 kronor,
deraf för samma år 500 kronor; samt

till två stipendier för utbildande vid universitet af prester, förtrogna
med finska språket, 4,500 kronor, deraf för år 1897 1,500 kronor;
med rätt för Kongl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser,
som kunde erfordras rörande anslagens användande.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom
på Kongl. Maj:ts framställning 1890 års riksdag för beredande af en
förbättrad religionsvård inom Hernösands stifts finsktalande församlingar
på extra stat beviljat : dels till anställande af två kontraktsadjunkter inom
Vesterbottens fjerde kontrakt, enligt de närmare bestämmelser, som
Kongl. Maj:t kunde komma att meddela, 12,000 kronor, deraf 4,000
kronor att utgå under år 1891, dels ock, för utbildande af prestman,
förtrogna med finska språket, till två universitetsstipendier för teologie
studerande, enligt de närmare bestämmelser, som Kongl. Maj:t kunde
komma att meddela, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under
år 1891. Sedan Kongl. Maj:t den 26 september 1890 i ofvannämnda
afseenden meddelat erforderliga bestämmelser, hade Riksdagen åren
1891 och 1892 på Kongl. Majfis derom gjorda framställningar af de
beviljade beloppen anvisat för hvardera af åren 1892 och 1893 af anslaget
till kontraktsadjunkterna 4,000 kronor och af anslaget till stipendier
1,500 kronor. Under år 1892 hade derefter domkapitlet i Hernösand
hos Kong]. Maj:t gjort framställning om förnyelse af omförmälda

141

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

anslag samt dervid tillika framhållit behofvet af ytterligare anslag för
lindrande af kontraktsadjunkternas resekostnader. I enlighet härmed
hade Kongl. Maj:t föreslagit 1893 års Riksdag
dels att på extra stat bevilja:

till anställande af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde

kontrakt 12,000 kronor, deraf 4,000 kronor att utgå under år 1894;

till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter 1,500 kronor,
deraf 500 kronor att utgå under år 1894; samt

till två stipendier för utbildande vid universitetet af prester, förtrogna
med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå
under år 1894;

dels ock att åt Kongl. Maj:t öfverlemna att meddela de närmare
bestämmelser, som kunde erfordras rörande anslagens användande.

På sätt departementschefen vidare erinrar, blef denna Kongl.

Maj:ts framställning af Riksdagen bifallen; och hade af Kongl. Maj:t
i nämnda afseenden meddelats närmare bestämmelser den 2 juni 1893,
hvarefter Riksdagen åren 1894 och 1895 på Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställningar af de beviljade beloppen anvisat för hvardera af åren
1895 och 1896 af anslaget till kontraktsadjunkterna 4,000 kronor, af
anslaget till resekostnadsersättning åt desse 500 kronor samt af det
till stipendiers inrättande beviljade anslag 1,500 kronor. Den sista
tredjedelen af de vid 1893 års riksdag för omförmälda ändamål beviljade
anslag komme alltså att utgå under innevarande år.

Domkapitlet i Hernösand hade nu i skrifvelse till Kongl. Maj:t
den 28 augusti 1895, då de förhållanden, som förut föranledt anslagen,
ännu fortfore, gjort framställning om förnyande för åren 1897 1899

af sistomförmälda anslag.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

86:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till uppförande
af ny kapellbyggnad i Tärna församling i enlighet med uppgjorda rit- byggnad i
ningar och med den för församlingen förutsatta rätt till byggnadsvirke
på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af 18,500 kronor. rgi.]

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att domkapitlet i Hernösand
redan år 1890 i skrifvelse till Kongl. Maj:t framhållit dels behofvet af
ny kapellbyggnad i Tärna kapellförsamling af Stensele lappmarks pastorat,
dels ock församlingens oförmåga att sjelf bestrida kostnaderna derför

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

samt anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes uppgöra ritning och kostnadsförslag
till nytt kapell af trä. Statskontoret, som bland andra myndigheter
hörts öfver denna framställning, hade i afgifvet. utlåtande emellertid
erinrat, att syn å ifrågavarande kapell ej af behörig myndighet hållits,
hvadan behofvet af ny kapellbyggnad icke vore fullt utredt, till följd
hvaraf Kongl.. Maj:t genom beslut den 8 juli 1892 förklarat domkapitlets
framställning i ofvanberörda hänseende ej föranleda vidare åtgärd.

Vederbörlig laga syn å kapellbyggnaden hade emellertid sedermera
af domare med biträde af två nämndemän hållits den 20 september
1893. Synemännen hade dervid med afseende å hvad under förrättningen
utrönts, förklarat byggnaden ej vidare kunna genom reparation
försättas i brukbart skick. Med skrifvelse den 12 september 1894 hade
nu domkapitlet, med anhållan att Kongl. Maj:t täcktes bereda erforderliga
medel för uppförande af ny kapellbyggnad, till Kongl. Maj:t öfverlemuat
instrumentet öfver omförmälda syn äfvensom ritningar och kostnadsförslag
till det ifrågasatta nya kapellet, upprättade af öfverintendentsembetet,
kostnadsförslaget, under förutsättning att församlingen
erhölle tillstånd att efter utsyning af vederbörande jägmästare fritt på
närliggande kronoskog taga för kyrkobyggnaden erforderligt virke,
slutande å en summa af 20,000 kronor. I omnämnda syneinstrument
vore dels intaget ett af vederbörande häradsskrifvare utfärdadt intyg,
att enligt 1893 års mantals- och skattskrifningslängd kapellförsamlingens
hemmantal utgjordes af | mantal skatte och VV* mantal krono med eu
på 167 matlag fördelad folkmängd af 1,048 personer, deraf 672 bofasta,
202 utan stadigt hemvist och 174 nomad- och fiskarlappar, dels ock
antecknadt att, enligt hvad kapellpredikanten uppgifvit, kyrkan såsom
rymmande högst 150 personer vore allt för liten, i synnerhet vid de
större högtiderna, då tre å fyra hundra kyrkobesökande brukade infinna
sig.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län, som anbefalts
att, efter inhemtande af yttrande från kapellförsamlingen i hvad mån
församlingen funnes villig bidraga till kostnaderna för den ifrågasatta
kapellbyggnaden, hade i följd häraf inkommit med utdrag af protokollet
öfver en den 2 december 1894 hållen kyrkostämma med församlingen.
1 detta hade församlingen framhållit sina ytterst svaga ekonomiska
vilkor och de betydliga utgifter, som förestode församlingen dels för
det föreslagna barnhemmet vid den till församlingen hörande Skytteanska
skolan, hvartill församlingen förbundit sig bidraga med 3,500 kronor,
dels ock för nybyggnader och reparationer å kapellpredikantsbostället,
till hvilkct allt församlingen ej egde mera än 700 byggnadefyrk, samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

143

meddelat, att församlingen besluta anslå 1,500 kronor såsom det högsta
bidrag, församlingen för nu ifrågavarande ändamål vågade ikläda sig.
För egen del anförde Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att, då församlingen
helt säkert vore en af de fattigaste inom riket, den icke
torde mägta att med större belopp än som erbjudits deltaga i kostnaden
för uppförande åt en ny kapellbyggnad i stället för den nuvarande,
hvars ombyggande vore af behofvet oafvisligen påkalladt, hvarför
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i likhet med domkapitlet hemstälde,
att Kongl. Maj:t täcktes bereda erforderliga medel dertill.

Uti infordradt utlåtande hade statskontoret anfört, att, då behofvet
af en ny kyrka inom Tärna kapellförsamling numera blifvit behörigen
styrkt, och församlingens oförmåga att i vidsträcktare mån,
än den erbjudit, bidraga till kostnaden för kyrkans uppförande finge
anses ådagalagd ej mindre af hvad derom förekommit nu och dä frågan
om kapellets ombyggande förra gången förelåg, än äfven af hvad i
nämnda afseende anförts dels af statskontoret i dess utlåtande den 20
juli 1894 angående ombyggnad af Skytteanska skolan, dels ock af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande och öfriga myndigheter, som i sistnämnda
fråga sig yttrat, statskontoret, som ej ville ifrågasätta någon
minskning i de föreslagna dimensionerna för den nya kyrkan, då folkmängden
i kapellförsamlingen, enligt hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i sitt angående Skytteanska skolans ombyggande afgifna yttrande
meddelat, vore i hastigt tilltagande, och ej heller tilltrodde sig
kunna bedöma, huruvida genom vidtagande af andra ändringar i fråga
om kyrkans uppförande kostnaderna derför skulle kunna i någon mån
nedbringas, hemstälde, att, sedan domäustyrelsen lemuats tillfälle att
yttra sig rörande den ifrågasatta utsyningen från kronoskog af nödigt
virke till kyrkobyggnaden, Kongl. Maj:t täcktes aflåta proposition till
Riksdagen om beviljande af ett extra anslag för uppförande af den
ifrågasatta nya kapellbyggnaden att i mån af behof anvisas, sedan det
af församlingen för ändamålet utfästa belopp först utgått.

Domänstyrelsen, hvars utlåtande härefter infordrats, hade i ärendet
hört öfverjägmästaren i Vesterbottens distrikt, som anfört, att, då närmast
Tärna belägna kronopark Kyrkberget i Stensele socken läge på ett afstånd
af 9 å 10 mil, knappast kunde ifrågasättas att från denna kronopark
hemta byggnadsvirke till kapellbyggnaden, men att, då Tärna
församling blifvit tilldelad två provisionelt afsätta områden inom Stensele

— det ena om 5,815,17 hektar och det andra om vid pass 1,000 hektar

— från hvilka de mest skogsbehöfvande liemmansåboarne inom församlingen
enligt kongl. bref den 19 maj 1893 medgifvits rätt till ut -

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

syning, det syntes lämpligast, att det för kapellbyggnaden erforderliga
virket, eller åtminstone större delen deraf, finge utsynas från något af
dessa områden, dock att, då å dessa endast funnes gran, behöfligt furuvirke
finge uttagas från närmast angränsande kronomark å härför lämplig
trakt, så belägen likväl, att den icke folie inom något hemmans
utsyningsområde. För egen del tillstyrkte domänstyrelsen, att det för
ifrågavarande kapellbyggnad erforderliga virke finge af församlingen
afhemtas på sätt öfverjägmästaren hemstält, likväl endast efter af vederbörande
jägmästare afgiftsfritt verkstäld utsyning.

På grund af hvad sålunda förekommit hemstälde departementschefen,
att Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, under förutsättning att
Tärna församling finge efter af vederbörande jägmästare verkstäld
kostnadsfri utsyning hemta för ny kapellbyggnad inom församlingen
erforderligt virke af gran från ofvannämnda två åt församlingen provisionelt
afsätta områden samt virke af furu från närmast angränsande
kronopark å härför lämpligaste trakt, så belägen likväl, att den icke
folie inom något hemmans utsyningsområde, på extra stat för år 1897
bevilja 18,500 kronor såsom bidrag till uppförande af ny kapellbyggnad
i nämnda församling i enlighet med af öfverintendentsembetet uppgjorda,
i ärendet företedda ritningar.

Af handlingar, som blifvit till utskottet öfverlemnade från ecklesiastikdepartementet,
har utskottet inhemtat, att domkapitlet i Hernösand
hos Kong]. Maj:t hemstält, att den nya kyrkan i Tärna kapellförsamling,
sedan medel för dess uppförande beredts, måtte få uppföras å
annan af församlingen föreslagen plats, belägen på ett afstånd af något
mer än en kilometer från den nuvarande kyrkan. Detta förslag synes
emellertid icke inverka på frågan om statsbidrag för byggnadens uppförande
i annan mån, än att, då, enligt hvad af handlingarna i ärendet
framgår, den föreslagna nya platsen synes erbjuda bättre byggnadsgrund,
ifrågasättas kan, huruvida ej någon besparing i byggnadskostnaden
skulle kunna uppstå; men då frågan om den ändrade byggnadsplatsen
emellertid ännu icke blifvit afgjord, saknar utskottet anledning
att i detta afseende afgifva yttrande; och då utskottet icke haft något
att erinra mot hvad Kongl. Maj:t nu föreslagit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, såsom bidrag till uppförande
af ny kapellbyggnad i Tärna församling enligt uppgjorda
ritningar och med den i statsrådsprotokollet

Statsutskottets Utlåtande A'': o 9.

145

öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1896 för församlingen
förutsatta rätt till byggnadsvirke, på extra
stat för år 1897 anvisa ett belopp af 18,500 kronor.

87:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och
ett af åren 1891—1896 egt rum, må på extra stat
för år 1897 anvisa ett belopp af 25,000 kronor, att
ställas till styrelsens för nordiska museet förfogande
för att enligt dess bestämmande användas för museet
tillhörande ändamål.

88:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning och i likhet med hvad för flera
föregående år egt rum, må för år 1897 anvisa ett
extra anslag af 3,150 kronor, att på de vilkor, Kongl.
Maj:t kan finna godt bestämma, användas till understöd
för utgifvande äfven under år 1897 af tidskriften
»Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen
och svenskt folklif.»

89:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag hemställer
utskottet,

att Riksdagen må, till understöd för fortsatt utgifvande
af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv»,
jemväl för år 1897 på extra stat bevilja ett anslag
af 3,000 kronor.

90:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd för
fortsatt utgifvande af tidskriften »Acta mathematica» på extra stat för
år 1897 anvisa ett belopp af 4,000 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen
till en början erinrat, hurusom Kongl. Maj:t år 1882 tilldelat professorn
vid Stockholms högskola G. Mittag-Leffler såsom understöd för första
upprättandet af ofvannämnda tidskrift ett belopp af 1,000 kronor, att

Bill. till Biksd. Prof. 18%. 4 Samt. 1 Afd. II Uäft. 19

Ang. anslag
till nordiska
museet.

[82.]

Ang. anslag
till eu tidskrift
för
landsmål m. m.

[83.]

Ang. anslag
till tidskriften
»Nordiskt
medicinskt
arkiv.»

[84.]

Ang. anslag
till tidskriften
»Acta mathematica».

[85. |

146 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

utgå af anslaget till resestipendier samt läroböckers och lärda verks
utgifvande. Jemväl år 1884 hade professor Mittag-Leffler af nyssberörda
anslag undfått enahanda understöd till utgifvande af samma
tidskrift.

Med år 1885 hade härutinnan inträdt förändrade förhållanden.
Redan år 1883 hade nemligen professor Mittag-Leffler hos Kongl. Maj:t
anhållit, att åt honom måtte, så länge nämnda tidskrift af honom utgåfves,
anvisas ett årligt anslag af 4,000 kronor att användas till bestridande
af de kostnader, som med tidskriftens utgifvande vore förbundna.
Till stöd för berörda anhållan hade sökanden andragit, bland
annat, att tidskriften, som vore afsedd icke endast att uppfylla ett allmänt
vetenskapligt ändamål, utan lika mycket att till gemensamt arbete
samla de många framstående matematiska krafter, den skandinaviska
norden egde, redan lyckats att, oberoende af nationalitet och språk,
såsom medarbetare förvärfva de yppersta af samtidens matematiker.
Vidare hade lemnats en öfversigt af tidskriftens ekonomiska vilkor.
Sedan vetenskapsakademien tillstyrkt bifall till ansökningen, hade Kongl.
Maj:t aflatit framställning i ämnet till 1884 års Riksdag, hvilken, i enlighet
med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, till understöd för tidskriftens
titgifvande under år 1885 på extra stat för samma år anvisat ett anslag:
af 4,000 kronor.

Med bifall till Kongl. Maj:ts framställning hade Riksdagen sedermera
för hvardera af de närmast följande åren, 1886 och 1887, beviljat
enahanda anslagsbelopp till tidskriftens utgifvande. Vid beviljandet
af anslag för sistnämnda ar hade emellertid Riksdagen anknutit en
önskan, att en utredning måtte ega rum, huruvida och i hvilken mån,
med hänsyn äfven till från andra håll påräkneliga bidrag, ett ytterligare
fortsatt understöd af statsmedel för tidskriften kunde vara erforderligt.

Med anledning häraf hade professor Mittag-Leffler, vid hos Kongl.

gjord anhållan om beredande af anslag för tidskriftens utgifvande
jemväl under år 1888, lemnat en redogörelse för de med detta företag
förenade utgifter och inkomster, af hvilken redogörelse framgått, att
omkostnaderna för de fullständigt utkomna åtta första banden belöpt
sig till 64,453 kronor; att inkomsterna, med inberäknande af statsbidrag
från Sverige, Norge och Danmark äfvensom prenumerationsmedel, uppgått
till 38,993 kronor; att alltså utgifterna öfverstigit inkomsterna
med 25,460 kronor, hvilken brist blifvit godtgjord genom enskild teckning
vid företagets början; att bland prenumerationsmedlen inginge
statsbidrag äfven från Tyskland och Frankrike, enär dessa länder understödde
tidskriftens utgifvande genom att prenumerera på ett betydligt

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

147

antal exemplar; att, derest det begärda anslaget af 4,000 kronor äfven
framgent blefve beviljadt, de årliga inkomsterna för framtiden kunde,
förutsatt att 700 band årligen såldes, beräknas till 13,000 kronor och
de årliga utgifterna till 16,000 kronor; att sålunda en brist af 3,000
kronor årligen torde komma att uppstå, för hvilken brist sökanden
vore beredd att sjelf ansvara; samt att det ej vore att antaga, att denna
brist skulle kunna minskas derigenom, att mer än 700 band af tidskriften
årligen komme att försäljas. Vidare erinrade sökanden, att
en granskning af de kostnader, som åtgått för offentliggörandet i tidskriften
af svenske författares arbeten, gåfve vid handen, att dessa
kostnader bestigit sig till 9,668 kronor, eller ungefärligen samma belopp,
som till 1886 års slut erhållits i bidrag af svenska statsmedel. Då
härtill komme, att nästan hela utgiftssumman, 64,453 kronor, blifvit i
Sverige utbetald till svenska tryckerier, svenska redaktionsbiträden,
postporto m. m., vore det tydligt, att en stundom spord uppfattning,
att svenska statens bidrag kunde anses såsom en tryckningshjelp åt
utländske författare, alldeles saknade grund.

Den lemnade utredningen syntes Riksdagen hafva funnit nöjaktig,
i ty att Riksdagen, med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
för år 1888 anvisade 4,000 kronor till understöd för fortsatt
utgifvande af ifrågavarande tidskrift; och dylikt understöd till enahanda
belopp hade sedermera af Riksdagen beviljats för hvart och ett af åren
1889—1895.

Det hade fördenskull, fortsätter departementschefen, varit all anledning
hoppas, det Kongl. Maj:ts till senast församlade Riksdag gjorda
framställning angående omförmäkla anslags beviljande jemväl för innevarande
år skulle röna framgång. Så hade dock icke till alla delar
blifvit förhållandet. Statsutskottet hade, med hänsyn dertill, att de
vetenskapsmän, hvilkas arbeten intagits i >Acta mathematica», till största
delen varit utländingar, funnit det kunna ifrågasättas, huruvida från
vårt land fortfarande borde för ändamålet lemnas statsbidrag till så
högt belopp som dittills, och på grund häraf ansett, att anslaget lämpligen
kunde för år 1896 nedsättas till 3,000 kronor. Då frågan förekom
i kamrarne, hade dessa stannat i olika beslut, i det att Första
Kammaren, i enlighet med utskottets hemställan, beviljat ett anslag af

3,000 kronor på extra stat för år 1896, men Andra Kammaren bifallit
Kongl. Maj:ts förslag oförändradt. Vid sedermera anstäld gemensam
omröstning hade, med 193 röster mot 158, deras mening segrat, som
ansett, att anslaget borde nedsättas till 3,000 kronor, hvilket belopp
alltså för innevarande år utginge.

148

Statsutskottets Utlåtande N-.o 9.

Efter att sålunda hafva redogjort för hvad förut i fråga om understöd
åt tidskriften »Acta mathematica» förekommit, yttrar departementschefen,
att det ville synas som skulle nedsättningen i understödet, derest
den blefve stadig, hota att bringa tidskriftens bestånd i fara. I detta
afseende hänvisar departementschefen till innehållet af en utaf professor
Mittag-Leffler under nästlidna år till Kong], Maj:t ingifven ansökning
om understöd med 4,000 kronor för tidskriftens utgifvande under
år 1897.

I denna ansökning hade professor Mittag-Leffler, under åberopande,
bland annat, af förutnämnda, vid hans begäran om understöd för år
1888 lemnade utredning, anfört, att en af följderna af nyssberörda nedsättning
varit, att finska staten, som förut understödt tidskriften genom
årlig prenumeration till belopp af 1,400 finska mark, eller något mer
än 1,000 kronor, numera nedsatt denna prenumeration till 400 mark
(något mindre än 300 kronor). Stor fara förelåge jemväl, att Norge
och Danmark, som hvar för sig understödt tidskriften med 1,000 kronor
årligen för åren 1885—1895, komme att följa det af svenska Riksdagen
gifna föredöme, derest icke Riksdagen för år 1897 beviljade det högre
belopp, som förut plägat utgå. Men äfven om den antydda farhågan
icke besannades, skulle den minskning af den årliga inkomsten, som
redan vore för handen, omkring 1,700 kronor, för professor MittagLeffler
medföra en större uppoffring, än han Båge sig i stånd att bära.
Beviljades deremot för år 1897 samma anslag, som utgått före innevarande
år, eller 4,000 kronor, borde man kunna hoppas, att finska
staten åter höjde beloppet af sin prenumeration till det förutvarande.
Och i sådant fall vore professor Mittag-Leffler, som hittills åtagit sig
ansvaret för den årligen uppkomna bristen af mellan 2,000 och 3,000
kronor, villig att fortfarande svara för dylik brist.

Sedan vetenskapsakademien anbefalts att afgifva utlåtande i detta
ärende, hade akademien inhemtat yttrande af sina sakkunnige ledamöter,
professorerna R. Rubenson och B. Hasselberg, hvilket yttrande akademien
till Kongl. Maj:t öfverlemnat, med förklaring att akademien i allo
gillat och såsom uttryck af sina egna åsigter i ämnet antagit sina nämnde
komiterades betänkande i frågan. Detta betänkande hade, enligt hvad
departementschefen meddelar, varit af väsentligen följande innehåll.
Den stora betydelse icke blott för den matematiska vetenskapens utveckling
i allmänhet, utan äfven för upprätthållandet och förökandet af
svenska vetenskapsmäns deltagande i den matematiska forskningen, som
»Acta mathematica» under sin mångåriga tillvaro haft, vore så allmänt
känd, att komiterade ansåge sig ej behöfva mer än erinra derom såsom

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

149

ett faktum och hänvisa till föregående af komiterade under ep följd af
år afgifna yttranden rörande professor Mittag-LefFlers ansökningar om
bidrag till utgifvande af »Acta mathematica». Komiterade hade i dessa
yttranden framhållit, hurusom utgifvandet i vårt land af en internationel
tidskrift, upptagande samtidens förnämsta originalarbeten inom
matematikens område, vore för Sverige särdeles hedrande och måste
bidraga att i utlandet befästa den sedan förra århundradet rådande
åsigten om vårt lands höga kulturståndpunkt. Det kunde derför icke
annat än synas i högsta grad önskvärdt, att denna tidskrift finge under
sin skicklige redaktörs händer fortfara att till vetenskapens fromma
ega bestånd, utan att behöfva kämpa med större ekonomiska svårigheter,
i synnerhet om dessa vore så stora, att de lätt nog kunde åstadkomma,
att hela företaget måste uppgifvas. Med afseende å de af
professor Mittag-Leffler anförda förhållanden syntes det komiterade ej
vara förenligt vare sig med billighetens kraf eller med svenska statens
värdighet att fortfarande göra afdrag på den hittills under många år
beviljade anslagssumman, hvilken ej på långt när varit tillräcklig att
utan enskild uppoffring från redaktörens sida möjliggöra tidskriftens utgifvande.
Komiterade tillstyrkte derför på det kraftigaste, att akademien
måtte med sitt förord understödja professor Mittag-Lefflers ansökning.

För egen del har departementschefen, med afseende å hvad 1895
års statsutskott anfört derom, att en nedsättning i det åt denna tidskrift
utgående understöd vore lämplig med hänsyn dertill, att de vetenskapsmän,
hvilkas arbeten intagits i »Acta mathematica», till största delen
varit utländingar, erinrat, att tidskriftens syfte att uppfylla ett allmänt
vetenskapligt ändamål särskilt betonats, då anslag å extra stat till
belopp af 4,000 kronor första gången hos Riksdagen äskades såsom
understöd åt tidskriften. Någon afvikelse från de i början uppstälda
grundsatserna, under förutsättning af hvilkas tillämpning anslaget å

4,000 kronor finge anses år efter år till tidskriftens utgifvande beviljadt,
hade således icke skett, då utländske författare till den omfattning,
som verkligen egt ruin, fått framträda i tidskriftens spalter. Men härvid
vore ytterligare en omständighet att beakta. Enligt hvad vid frågans
behandling i riksdagen år 1895 af talare inom båda kamrarne anfördes,
hade de svenska matematiska bidragen i de första åtta banden utgjort
omkring 15 procent, men i de senaste banden — 19 band vore numera
fullständigt utkomna — stigit till omkring 37 procent. Det ville
då synas, som det af statsutskottet åberopade skälet för nedsättning af
anslaget nu, sedan förhållandet på nämnda sätt förändrat sig, måste
förlora sin betydelse.

150

Ang. anslag
till föreläsningskurser

för arbetsklassen.

[86.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Slutligen har departementschefen, med afseende å tidskriftens
vetenskapliga betydelse, som visserligen, såvidt departementschefen
kände, icke bhfvit af någon bestridd, fästat uppmärksamheten ej mindre
pa hvad redan af departementschefen derom nu anförts än äfven på
de vitsord, som från den matematiska vetenskapens främste stormän i
tyskland och Frankrike framburits till Första Kammarens protokoll vid

1895 års riksmöte. Att utgifvandet af »Acta mathematica» vore ett

stort företag, egnadt att åt Sverige, såsom dess närmaste vårdare,
skänka berömmelse och heder, vore af nyss omförmälda vitsord uppenbart.
Men deraf följde ock, att det ej kunde anses, lämpligt att undandraga
tidskriften en del af det årsunderstöd densamma hittills åtnjutit.
I y att sådant skulle på det allvarligaste hota tidskriftens bestånd, finge''
efter hvad professor Mittag-Leffler i detta hänseende omförmält, anses
ådagalagdt. 7

Då af den i statsrådsprotokollet förebragta utredning svnes framgå,
att tidskriftens utgifvande möjligen skulle komma att afbrytas, derest
icke statsanslaget höjes till det belopp, som af Kongl. Maj:t blifvit
för ändamålet äskadt, hemställer utskottet,

att Riksdagen ma, till understöd för fortsatt utgifvande
af tidskriften »Acta mathematica», på extra
stat för ar 1897 anvisa 4,000 kronor.

91 :o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd, på
de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 13 januari

1896 angifna vilkor, åt sadana anstalter eller föreningar, som anordna
föreläsningskurser för arbetsklassen, bevilja ett extra anslag af 30,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet erinrat, hurusom Riksdagen för
år 1885 stält till Kongl. Maj:ts förfogande under vissa vilkor ett extra
anslag åt 15,000 kronor att användas till understöd åt sådana anstalter
eller föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen. År
efter år hade sedermera anslag för nämnda ändamål af Kongl. Maj:t
äskats och af Riksdagen beviljats. För hvart och ett afåren 1895 och
1896 hade anslagsbeloppet bestämts till 25,000 kronor att utgå under
följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller förening,
icke finge öfverstiga 3,000 kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilde skulle tillskjuta minst lika mycket
som staten; J

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

151

att anstaltens angelägenheter skulle vårdas af en styrelse, som
antoge föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i
veckan, under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser; dock
att, hvad landsbygden beträffade, Kongl. Maj:t skulle ega att härutinnan
göra de eftergifter, som omständigheterna kunde påkalla;

att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna
undervisning lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel; att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blefve förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta
sig de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Kongl. Maj:t pröfvades nödiga
och lämpliga.

Oaktadt den ökning af beiorda anslag, som sålunda skett, vore
det, enligt hvad departementschefen meddelar, ej tillräckligt för att fullt
motsvara de berättigade kraf, som stäldes på detsamma. Det hade nemligen
visat sig, att antalet af de föreningar och anstalter, som sökte
varda delaktiga af understöd från berörda anslag, tilltoge, och önskvärdheten
att i någon mån tillmötesgå de nya sökande, som anmält
sig, hade medfört, att de understöd, som tillförene utgått till åtskilliga
af de äldre, måst nedsättas. Detta sistnämnda förhållande vore emellertid
så mycket mer att beklaga, som de af denna nedsättning drabbade
anstalter och föreningar varit väl förtjente af dem förut lemnade
bidrag, och den nödtvungna inskränkningen i de påräknade och sedan
en följd af år utgående statsunderstöden utan tvifvel verkat störande
för deras arbete.

För ett bättre tillgodoseende af de behof, om hvilka här vore
fråga, borde enligt departementschefens åsigt beredas något högre anslag
än det, som för omförmälda ändamål senast beviljats. Vidkommande
det belopp, hvarmed höjningen borde ske, syntes ledning kunna
hemtas af förhållandena vid fördelningen af 1896 års anslag. Understöd
till ett sammanlagdt belopp af 28,875 kronor hade sökts af 35
anstalter och föreningar. Af dessa hade endast 28 kunnat få hela det
af dem sökta understödet; bland de öfriga hade 5 större anstalter fått
75 procent af hvad för dem begärts. De två återstående anstalterna
hade fått, den ena 50 och den andra omkring 71 procent af de summor,
hvarom för dem gjorts framställningar. Någon anledning att för
framtiden vänta minskning i antalet sökande eller i summan af de sökta
understöden gåfves icke; snarare syntes ett motsatt förhållande sannolikt.

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Hvad anginge de vilkor, som borde stadgas för erhållande af
sådant understöd, hvarom här vore fråga, syntes enahanda bestämmelser
lämpligen kunna meddelas, som af Riksdagen beslutits, då anslag
för nämnda ändamål senast beviljades, dock med en mindre förändring
så till vida, att det syntes böra förbehållas Kongl. Maj:t att
från den allmänna bestämmelsen om föreläsningarnas ordnande regelbundet,
visst antal timmar i veckan under fem till åtta månader och i
väl afpassade kurser göra eftergifter icke blott hvad landsbygden beträffade
utan ock vidkommande sådana anstalter, som hade sin verksamhet
dels i stad, dels å landet.

På grund af hvad nu anförts hemställer departementschefen, att
Kongl. Majt täcktes föreslå Riksdagen att för år 1897 bevilja ett extra
anslag af 30,000 kronor att användas till understöd åt sådana anstalter
eller föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen, dock
under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening,
icke får öfverstiga 3,000 kronor, för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika mycket som staten;
att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager
föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser, dock att, hvad
beträffar anstalt, som har sin verksamhet å landsbygden eller dels i
stad dels å landet, Kongl. Maj:t må eg a att härutinnan göra de eftergifter,
som omständigheterna kunna påkalla;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel
;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid
föreläsningarna eller undervisningen blifva förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta
sig de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Kongl. Maj:t pröfvas nödiga
och lämpliga.

I anledning af denna Kongl. Maj:ts framställning har af herr
A. Aulin in. fl. uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 91),
föreslagits, att Riksdagen måtte för år 1897 till anordnande af föreläsningskurser
för arbetsklassen höja det af Kongl. Maj:t äskade anslaget
från 30,000 till 50,000 kronor med i öfrigt bibehållande af de utaf
Kong!. Maj:t föreslagna vilkor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 153

Beträffande de omständigheter motionärerna till stöd för detta sitt
förslag anfört, tillåter sig utskottet att hänvisa till sjelfva motionen.

Då behofvet af den utaf Kongl. Maj:t föreslagna höjningen i anslaget
till understöd åt föreläsningskurser för arbetsklassen, synes vara
ådagalagdt genom hvad till statsrådsprotokollet anförts, men deremot
enligt utskottets uppfattning motionärerna icke förebragt giltiga skäl
för att för närvarande besluta den af dem i frågasatta ytterligare ökningen
i anslaget, hemställer utskottet, som ej haft något att erinra
vid hvad Kongl. Maj:t i detta ärende föreslagit,

att Riksdagen, med afslag å den af herr Aulin
m. fl. i ämnet väckta motion, må bifalla Kongl. Maj ds
ifrågavarande framställning.

92:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för
år 1897 bevilja följande anslag, att utgå under vilkor, som Kongl. Maj:t
kunde finna lämpligt bestämma, nemligen:

till den med Upsala enskilda läroverk förenade fackskolan för
utbildning af lärarinnor i huslig ekonomi 3,200 kronor;

till lärarinnekurs i huslig ekonomi vid ateneum för flickor i Stockholm
1,500 kronor; samt

till Göteborgs allmänna folkskolestyrelse för utbildande af lärarinnor
i huslig ekonomi för folkskolan 1,300 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att styrelserna för Upsala enskilda
läroverk och aktiebolaget Ateneum för flickor i Stockholm samt Göteborgs
allmänna folkskolestyrelse i särskilda till Kongl. Maj:t stälda
skrivelser anhållit att Kongl. Magt. täcktes till innevarande Riksdag
aflåta proposition om anslag af statsmedel för utbildande af lärarinnor
i huslig ekonomi med följande belopp:

till den med Upsala enskilda läroverk förenade fackskolan med
ifrågavarande uppgift 3,200 kronor årligen, helst för tre eller fem år
i sänder;

till lärarinnekursen i huslig ekonomi vid Ateneum för flickor,
hvilken kurs hufvudsakligen afsåge utbildandet af dylika lärarinnor för
folkskolorna, 1,500 kronor årligen, helst för tre år i sänder; samt

till Göteborgs skolkök 1,300 kronor årligen att utgå under loppet
af tre år, räknadt från den 1 januari 1897, för anordnande af kurser
till utbildande af lärarinnor i ämnet vid folkskolorna.

Bill. till Riksd. 1‘rot. 1896. -i Sami. 1 Afd. 9 Häft. 20

Ang. anslag
till utbildning
af lärarinnor
i huslig ekonomi.

[87.]

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Till stöd för dessa framställningar hade hufvudsakligen anförts
följande:

Styrelsen för Upsala enskilda läroverk hade framhållit vigten deraf,
att landets qvinliga ungdom under skoltiden blefve förtrogen med de
praktiska _ sysslor, som vården af ett hem kräfde, och de teoretiska
förutsättningarna för denna vård. Staten egde visserligen i den med
högre lärarinneseminariet i Stockholm förenade hushållsskolan en anstalt,
der blifvande lärarinnor i huslig ekonomi kunde vinna för dem nödig
specialbildning, men denna anstalt syntes afsedd hufvudsakligen för
seminariet och den dermed jemväl förenade normalskolans lärjungar.

Tillfälle till utbildning af lärarinnor vid folkskolor funnes deremot
vid ett folkkök i Göteborg och en läroanstalt i Stockholm, men då
privata anstalter för sin verksamhet vore nästan uteslutande beroende
af elevernas afgifter, måste undervisningen, om de senare sattes låga,
blifva bristfällig eller, om de bestämdes till högre belopp, blifva tillgänglig
blott för ett fåtal elever. Då emellertid efter hand vid allt
flera såväl folkskolor som högre flickskolor undervisning i huslig
ekonomi blifvit införd, hade styrelsen, som redan under läsåret 1893—94
inrättat ett skolkök, beslutat att i samband med detta inrätta en fackskola
för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi. Till fackskolans
föreståndarinna hade antagits den person, som ledde skolkökets verksamhet
och som i utlandet inhemtat grundlig insigt på detta område,
hvarjemte framstående lärarekrafter vunnits för olika ämnen.

På grund af bristande utrymme hade dock inom fackskolan undervisning
sistförflutna vårtermin kunnat meddelas allenast åt åtta ordinarie
elever, som varit bördiga från skilda delar af vårt land, samt åt fyra
extra elever.

Undervisningen vore fördelad på två kurser, folkskolekursen och
den högre kursen, och försigginge i två kök. Densamma omfattade,
ehuru till olika omfång för de olika kurserna, följande ämnen:

matlagning (med kännedom om födoämnenas ursprung, förvaring
och sammansättning);

rengöring (städning, tvätt, strykning m. in.);

kemi och fysiologi med hufvudsakligt afseende på näringens fysiologi
och födoämnenas kemi;

helsolära och sjukvård i hemmet;

bokföring;

hushållslära (beräkning af inkomster och utgifter, kredit- och försäkringsväsen
m. m.);

Statsutskottets Utlåtande N.o 9.

155

pedagogik (allmän uppfostringslära) och metodik för undervisningen
i huslig ekonomi.

Undervisningen meddelas genom:
praktiska arbeten under lärarinnornas ledning;
föreläsningar och bokstudier med förhör; samt
öfnings- och proflektioner af lärjungarna.

Kursen vore beräknad för folkskolorna till två och för högre flickskolorna
till tre terminer. Afgiften vore faststäld, för folkskolekursen
till 50 kronor för termin och för den högre kursen till följande belopp:
l:a terminen 50 kronor, 2:a terminen 60 kronor och 3:e terminen 75
kronor. Derjemte finge eleverna ersätta produktionspriset för den
middagsmat,''som de tillagade och sjelfva jemväl plägade äta.

Årliga kostnaden för en fackskola med åtta elever uppginge till

3,500 kronor enligt följande förslag till stat:

hyra af lokal ........................................................

bränsle och lyse .....................................................

förnyelse af inventarier .....................................

förbrukningsartiklar ...............................................

lön åt föreståndarinnan ......................................

lön åt biträdande lärarinnan (med fri bostad)
arfvoden åt biträdande lärare .........................

............ kr.	800	—
............ X>	200	—
............ »	50	—
............ X)	50	—
.......... »	1,400	—
........... ))	600	—
........... D	400	—
Summa kr.	3,500	—

Utan egentlig ökning i omkostnaderna kunde dock vid anstalten
undervisas dubbla antalet lärjungar, under förutsättning att ytterligare
en biträdande lärarinna anstäldes med 700 kronors lön (utan fri bostad).
Utgifterna skulle då stiga till 4,200 kronor om året. Deraf borde, om
några frielever antoges, omkring 1,000 kronor kunna betäckas genom
terminsafgifter, i följd hvaraf behofvet af statsunderstöd blefve 3,200
kronor.

Domkapitlet i Upsala, hvars utlåtande i ärendet infordrats, hade
deri förklarat sig vara lifligt, öfvertygadt om berörda undervisningsämnes
stora vigt och betydelse för qvinnans uppfostran och utbildning
till hemmets och familjens vård samt intygat, att undervisningen vid
fackskolan vore i fråga om kurser och lärarekrafter inrättad på ett
både i teoretiskt och praktiskt hänseende väl uttänkt och efter tillgångarna
väl genomfördt system, hvarför domkapitlet tillstyrkt den
gjorda framställningen, dervid särskildt åberopande ett af skolans inspektor,
professorn O. Hammarsten afgifvet yttrande.

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Styrelsen för Ateneum för flickor hade till en början framhållit
den husliga ekonomiens stora vigt och betydelse såsom läroämne vid
qvinlig uppfostran. Såväl enskilda personer som kommuner hade derför
ock i flera trakter af vårt land redan infört detta ämne i flickskolorna,
men för att arbetet i denna rigtning ej måtte hämmas och
slutligen upphöra, vore det af nöden, att dugliga lärarinnor alltjemt
utbildades. Då dylik utbildning i allmänhet ej kunde ske utan ekonomisk
förlust för de läroverk, som åtoge sig den, borde staten, om den
ej sje^ ville öfvertaga utbildningen, lemna sitt ekonomiska understöd
för detta ändamål. Högre lärarinneseminariet i Stockholm åtnjöte redan
statsbidrag för sin kurs i huslig ekonomi, hvilken företrädesvis afsåge
att utbilda lärarinnor i detta ämne för de högre flickskolorna, men
folkskolorna behöfde dylika lärarinnor i långt högre grad. Förhållandet
inom den kroppsarbetande klassen, i synnerhet vid fabriker, sågverk
och gruffält, vore nemligen sådant, att behofvet af undervisning i huslig
ekonomi måste anses vara större i folkskolorna än i de högre flickskolorna.

Bäst vore möjligen, om huslig ekonomi infördes som läroämne
vid folkskolelärarinnesemiuarierna, så att de lärarinnor, som utginge
derifrån, kunde undervisa äfven i detta ämne. Men då, innan en dylik
anordning kunde vidtagas, läroplanen vid dessa seminarier måste undergå
väsentliga förändringar, hvilket kräfde tid och dryga omkostnader, och
då huslig ekonomi såsom läroämne ännu vore jemförelsevis litet pröfvad,
kunde dels det närvarande behofvet af lärarinnor i sagda ämne blifva
tillgoaosedt och dels värdefulla erfarenheter rörande undervisningen
deri vinnas, derest Kongl. Maj:t täcktes understödja några privata
läroanstalter, hvilka företagit sig att utbilda lärarinnor i huslig ekonomi,
hufvudsakligen för att tillgodose folkskolans behof.

Ett anslag för en gång, af 1,000 kronor, som styrelsen erhållit
genom kongl. bref den 14 september 1894, hade auvändts till inköp
af erforderliga hushålls- och kökssaker.

Kursen vid Ateneum för flickor hade pågått sedan höstterminen
1893 och hade till uppgift att i första hand utbilda lärarinnor i huslig
ekonomi vid folkskolorna. Densamma komme från och med höstterminen
1896 att omfatta helt läsår eller 8 månader med en afgift af
75 kronor för hvarje termin. Elevernas antal hade läsåret 1894 — 95
utgjort 12, deraf lika många hvardera terminen. Af dessa hade 4
varit från Stockholm och 8 från landsorten.

Inkomst- och utgiftsstaten för kursen under ett arbetsår vore
följande:

Statsutskottets Utlåtande N:o d.

157

Inkomster:

terminsafgift för 6 elever..........................

betalande middagsgäster ..........................

saldo förlust ..................................................

Utgifter:

hyra.................................................................

ved och gas.,.................................................

lön åt lärarinnan..........................................

matvaror.........................................................

diverse .................. ................ ..........................

............. kr.	900: —
.............. j>	900: —
............. »	1,500: —
Summa kr.	3,300: —

............. kronor 500	—
............... „ 125	—
............. „ 1,200	—
............... „ 1,200	—
............... „ 275	—
Summa kronor 3,300	—

Läroverkets inspektor, kanslirådet C. W. Kastman, hade på begäran
intygat, att, enligt hans förmenande, kursen vore ändamålsenligt
ordnad, att undervisningen bedrefves med mycken skicklighet och stort
allvar; att lokalen väl motsvarade sitt ändamål; samt att undervisningsmaterielen
vore tillräcklig och tidsenlig samt i godt stånd.

Direktionen för Stockholms städs undervisningsverk hade i iufordradt
utlåtande, med tillkännagifvande att direktionen funne det
särdeles önskvärdt, att folkskolornas lärjungar erhölle undervisning i
huslig ekonomi och att åtgärder vidtoges för utbildande af lärarinnor
i detta ämne, ansett sig icke kunna ingå i pröfning, huruvida det vore
lämpligt att för detta ändamål lemna understöd af statsmedel åt en
enskild högre flickskola eller om målet hellre borde vinnas genom beredande
af dylik undervisning i statens egna läroanstalter.

Göteborgs allmänna folkskolestyrelse hade slutligen till stöd för
sin framställning åberopat innehållet i en af inspektrisen för Göteborgs
folkskolors skolkök, Eva Rodhe, till folkskolestyrelsen aflåten skrift, deruti
hon meddelade, att vid det nya skolköket i Majorna kunde anordnas
kurser för skolkökslärarinnor vid folkskolorna, derest staten lemnade
understöd för desamma. En dylik kurs vore beräknad att pågå 20
veckor med högst 10 elever. Då de unga qvinnor, som genomgått
seminarierna, i allmänhet redan förut måst ådraga sig skulder, borde
kursafgiften icke sättas högre än till 25 kronor. En kurs för 6 å 10
elever skulle betinga följande kostnader:

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lön åt föreståndarinnan........

lön åt biträdande lärarinna

lektioner i några ämnen.....

hyra in. m............................

matvaror.................................

	500 150 250 500 50	—


................... M ..................	—•
Summa kronor	1,450	—

Efter afdrag af 150 kronor i kursafgifter skulle alltså återstå ett
anslagsbehof af 1,300 kronor årligen.

Af en handlingarna bilagd redogörelse framginge, att Göteborgs
skolkök (det äldre) öppnats i maj 1891, samt att en mindre kurs för
lärarinnor tagit sin början derstädes i januari 1893. Från och med 1895
hade denna kurs stälts under folkskolestyrelsens omedelbara ledning.

Göteborgs domkapitel hade i infordradt utlåtande tillstyrkt bifall
till framställningen, med vilkor att lärarinnekursen komrne att stå öppen
för qvinliga elever från alla delar af riket.

Efter meddelande häraf erinrar departementschefen ej mindre
om det anslag, som sedan år 1893 utgått till den vid högre lärarinneseminariet
i Stockholm anordnade kursen i huslig ekonomi, än äfven
derom att Riksdagen redan år 1891 uttalat, att införandet af undervisning
i allmän helsolära samt teoretisk och praktisk huslig ekonomi
vid flickskolorna vore önskvärd!. Och då departementchefen delade
de åsigter, som Riksdagen sålunda uttalat, och icke funne de äskade
anslagen för höga, hemstälde han nu om aflåtande till Riksdagen af
den framställning, som ofvan nämnts.

Förslaget att bevilja anslag till ofvannämnda undervisningskurser
för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi anser sig utskottet så
mycket hellre böra förorda, som, då statsutskottet vid sistlidet års
riksdag hade att yttra sig öfver eu inom Riksdagen väckt motion om
anslag till understöd åt läroanstalter, hvilka utbilda lärarinnor i hushållsgöromål
med särskilt afseende fäst vid folkskolans flickor, det
endast var bristen på nödig utredning, som föranledde statsutskottet
att afstyrka bifall till motionen. Dock har utskottet med afseende å
de af Kongl. Maj:t för de särskilda undervisningskurserna ifrågasatta
anslagsbeloppen velat erinra, att med hänsyn dertill, att Riksdagen
genom det för hvart och ett af de senare åren anvisade extra anslag
till undervisning i huslig ekonomi vid högre lärarinneseminarierna redan
till en viss grad sörjt för utbildande af lärarinnor i detta ämne vid de

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

159

högre flickskolorna och fördenskull de nu ifrågavarande anslagen närmast
torde böra afse att tillgodose folkskolornas behof af sådana lärarinnor,
utskottet håller före, att någon nedsättning bör ega rum i det jemförelsevis
ganska betydliga belopp, som ifrågasatts för den med Upsala
enskilda läroverk förenade fackskolan i huslig ekonomi, hvilken skola,
enligt hvad läroverkets styrelse anfört, är afsedd för blifvande lärarinnor
vid både högre flickskolor och folkskolor. Emellertid synes det ej vara
nödvändigt, att Riksdagen fastställer statsbidrag för hvarje särskild
undervisningskurs, utan anser utskottet lämpligast, att ett visst belopp
af Riksdagen ställes till Kongl. Maj:ts förfogande att under de vilkor,
Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, användas till understöd åt
lörenämnda tre undervisningskurser i huslig ekonomi; och föreställer sig
utskottet, att i detta afseende ett belopp af 5,000 kronor bör vara för
ändamålet tillräckligt.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen på extra stat för
år 1897 anvisar ett belopp af 5,000 kronor, att under
de vilkor, Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma,
användas till understöd åt de vid Upsala enskilda
läroverk och Ateneum för flickor i Stockholm samt
af Göteborgs allmänna folkskolestyreise anordnade
undervisningskurser för utbildande af lärarinnor i huslig
ekonomi.

93:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för
år 1897 bevilja till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i norra
Sverige 9,000 kronor, till anordnande af eu ny, med sjelfregistrerande
apparat försedd vattenhöjdmätningsstation vid Bottniska viken 3,500 kronor,
samt till underhåll och tillsyn af de nuvarande vattenhöjdmätningsstationerna
m. m. 2,500 kronor eller tillhopa 15,000 kronor.

På sid. 181—183 i statsrådsprotokollet har departementschefen
redogjort för hvad som i sammanhang med beviljande af anslag till
precisionsnivelleringsarbetena förut vid särskilda tillfällen förekommit;
och får utskottet, under hänvisning i öfrigt till ifrågavarande delar af
statsrådsprotokollet, ur berörda redogörelse erinra derom, att Riksdagen
med anledning af Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställningar för
hvartdera af åren 1892 —1896 beviljat till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena
i norra Sverige 9,000 kronor samt till underhåll

Ang. anslag
till precisionsnivelleringsarbeten
ra. ra.

[88.]

160 Statsutslcottets Utlåtande N:o 9.

och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna m. m. 2,500 kronor; hvarjemte
Riksdagen till sammanställning och bearbetande af anteckningarna
öfver de vid stationerna registrerade vattenhöjder beviljat för år 1890
ett belopp af 2,000 kronor samt för hvardera af åren 1892, 1894 och
1896 ett anslag af 1,000 kronor.

Hvad angår förslaget om inrättande af en ny vattenhöjdmätningsstation,
inhemtas af statsrådsprotokollet, att styrelsen för nautiskmeteorologiska
byrån, afdelningschefen för generalstabens topografiska
afdelning och professorn vid generalstaben i skrifvelse till Kong]. Maj:t
den 15 oktober 1895 gjort framställning rörande behofvet af en ny
vattenhöjdmätningsstation vid norrländska kusten; och anfördes i denna
skrifvelse bland annat, att vid de två senast anlagda stationerna, den
ena vid Björns fyrplats i Geflebugten och den andra i Ratans hamn,
från och med hösten år 1891 registrering af vattenhöjen oafbrutet egt
rum,, hvarjemte precisionsafvägningar af betydande utsträckning utförts
för sammanbindning af de båda stationerna med hvarandra samt med
stationerna i den öfriga delen af riket. Man hade dervid kommit till
insigt om åtskilliga förhållanden, som vore af vigt med afseende på
sjelfva hufvudfrågan och ådagalade behöfligheten af ännu en sjelfregistrerande
vattenhöjdmätningsstation vid Bottniska viken. Det syntes
vara obestridligt, att bestämningen af medelnivån och dess förändringar
hos en så stor hafsbassin, som Bottniska viken omfattade, borde kunna
vinna betydligt i säkerhet genom observationer vid ytterligare en sjelfregistrerande
vattenhöjdmätningsstation utom de två förutvarande vid
svenska kusten. Ty dels försvårade det stora afståndet, nära 60 mil,
emellan de båda stationerna Björn och Ratan, med delvis mycket bruten
terräng, den noggranna bestämningen af höjdskillnaden emellan registreringsapparaternas
nollpunkter, hvilken bestämning måste vara af
samma noggrannhet som den, hvarmed vattenhöjden vid registreringsapparaten
erhölles; dels vore hvarje station, till följd af sitt läge, vindarnes
rigtning m. m. behäftad med ett större eller mindre lokalt inflytande,
hvars menliga inverkan eliminerades i den mån ett större
antal stationer blefve anordnadt. Erfarenheten talade derför, att en
vattenhöjdmätningsstation med sjelfregistrerande apparat mellan Björn
och Ratan vore af behofvet påkallad. En dylik station vid svenska
kusten norr om Ratan uti Bottniska vikens nordligaste del vore visserligen
äfven mycket önskvärd, men en sådan kunde icke åstadkommas
utan betydande kostnader, hvarförutom personal saknades att under
hela året sköta en vattenhöjdregistreringsapparat derstädes. Förhoppning

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

161

funnes likväl, att en vattenhöjdmätningsstation komme att anordnas på
finska kusten.

Hvad den nu ifrågasatta vattenhöjdmätningsstationen å Sveriges
kust vidkomme, borde densamma förläggas på dertill lämpligt ställe
mellan Lörudden, söder om Sundsvallsfjärden, och Lungö, norr om
Hernösand. Kostnaden för denna stations anordnande kunde ställa sig
väsentligt lägre än för de förut varande stationernas upprättande, enär
för den nya stationen kunde åtminstone tillsvidare användas en del af
de apparater, instrument och annat tillbehör, som blifvit i reserv anskaffade
för de hittills befintliga vattenhöjdmätningsstationerna. För
den ifrågavarande stationen skulle då endast erfordras medel till bestridande
af kostnader för uppförande af grundmur, för anskaffning och
nedläggning af ledningsrör, för observationshuset samt för stationens
sammanbindning med den utefter kustvägen framgående precisionsafvägningslinien.
Härtill skulle åtgå ett sammanlagdt belopp af 3,500
kronor för en gång. På grund häraf hemstäldes, att Kongl. Maj:t
täcktes till innevarande Riksdag aflåta framställning om beviljande å
extra stat för år 1897 af det för ändamålet behöfliga anslaget.

Öfver denna framställning hade vetenskapsakademien den 13
sistlidne november afgifvit. infordrad t utlåtande, deruti akademien, med
öfverlemnande af ett utaf akademiens ledamöter f. d. kommendörkaptenen
friherre C. Skogman och professorn B. Hasselberg afgifvet
yttrande i ämnet, förklarat, att akademien för sin del gillat och såsom
uttryck af sina egna åsigter antagit samma yttrande, uti hvilket såsom
högeligen angeläget tillstyrkts vidtagande af nu föreslagna åtgärd,
hvarigenom endast det mest oafvisliga behofvet kunde anses fyldt.

Departementschefen har för egen del funnit hvad i detta ärende
anförts ådagalägga, att, för vinnande af ett tillförlitligt resultat af de
i förenämnda ämne redan påbörjade och under flera år fortsatta undersökningar,
en ny vattenhöjdmätningsstation bör inrättas på lämplig
plats å kuststräckan mellan de båda nuvarande norrländska stationerna;
och det ifrågasatta beloppet, 3,500 kronor, för den nya stationens anordnande
syntes icke vara för högt tilltaget.

Då inrättandet af en ny vattenhöjdmätningstation synes vara af
behof påkalladt samt hvad i öfrigt blifvit af Kongl. Maj:t i detta ärende
föreslaget icke gifvit anledning till någon utskottets erinran, hemställer
utskottet,

att Kongl. Majrts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Bill. till Uiksd. Vrot. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 9 Jläft.

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till utgifning
och spridning
af nykterhetsskrifter.

[89.]

Ang. understöd
åt
räddning 8-hemmet för
drinkare vid
Sans-sond
invid Upsala.

[90.]

Ang. anslag
jäv vetenskapliga
iakttagelser
vid en solförmörkelse.

[91-1

94:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag hemställer
utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvardera
af åren 1895 och 1896 egt rum, jemväl för år
1897 på extra stat anvisa ett anslag af 4,000 kronor,
att mot redovisningsskyldighet ställas till svenska
nykterhetssällskapets förfogande för utgifning och spridning
af nykterhetsskrifter.

95:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
under hänvisning till hvad å sid. 186 i statsrådsprotokollet blifvit i ämnet
anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat jemväl för år
1897 bevilja ett anslag af 2,000 kronor att utgå till
understöd åt räddningshemmet för drinkare vid Sanssouci
invid Upsala på vilkor, som af Kongl. Maj:t
pröfvas lämpliga.

96:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för utrustande
och företagande af en vetenskaplig expedition för anställande af iakttagelser
vid en solförmörkelse bevilja ett extra anslag för år 1897 af
9,800 kronor.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, har förevarande framställning
föranledts deraf, att vetenskapsakademien i skrifvelse till
Kongl. Maj:t den 11 september 1895 hemstält om ett extra anslag af
ofvannämnda belopp för ändamålsenlig utrustning och utförande af en
svensk expedition till Lappmarken för anställande af vetenskapliga
iakttagelser vid en total solförmörkelse, som den 9 augusti 1896 blifver
synlig inom den nordligaste delen af den skandinaviska halfön.

Med afseende å behofvet af ett sådant anslag hade akademiens
fysiker professor B. Hasselberg i en till akademien ingifven skrift bland
annat framhållit de värdefulla iakttagelser, som vid de totala solförmörkelserna
kunde anställas och på grund af hvilka astronomerna hittills
städse funnit sig föranlåtna att ej låta någon total solförmörkelse
opåaktad passera.

Sista gången ett dylikt fenomen inom vårt land kunnat iakttagas
hade varit år 1851. Det närmast följande komme att inträffa den 9
augusti 1896, och det funnes all anledning antaga att utlandets astro -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

163

nomer och fysici komme att här infinna sig, oaktadt totalitetszonen
denna gång passerade nordligaste Norge och således ej vore så gynsamt
belägen som förra gången. Att under sådana förhållanden vårt
lands representanter för denna forskningsgren ej borde uteblifva, finge
anses dess mer sjelfkärt, som ett dylikt tillfälle ej återkomme förr
än år 1914.

Professor Hasselberg önskade på grund häraf att vid 1896 års
förmörkelse komma i tillfälle att företaga en fotografisk undersökning
af coronans spektrum. Dylika försök hade redan vid föregående solförmörkelser
gjorts, men med så otillfredsställande instrumentella hjelpmedel,
att de vunna resultaten endast kunde anses såsom provisoriska.
För att vinna en tillräcklig noggrannhet måste spektroskopet ej såsom
förr anbringas till en rörlig redaktör, utan uppställas fast, och coronans
bild medelst en heliostat med urverk och ett objektiv projicieras
på dess springa. Till följd af den korta tid af endast omkring 100
sekunder totaliteten varade, måste denna heliostat ega högsta möjliga
fulländning i konstruktionen, emedan under observationen intet ögonblick
finge förloras med justering af instrumentets gång. Dess pris
blefve derför ganska högt och utgjorde hufvuddelen af de kostnader
en expedition till totalitetsområdet betingade.

Enligt de meddelanden professor Hasselberg i afseende härå erhållit
från den enda firma i Europa, till hvilken man, då det gälde
astronomiska instrument af högsta fulländning, med tillit kunde vända
8ig, uppginge kostnaden för eu dylik heliostat med urverk, föränderlig
polhöjd och afsedd för spegel af 24 centimeters diameter till 7,500
riksmark, i hvilket belopp dock ej inbegripits spegelns pris, hvilket
hos en firma i Miinchen utgjorde 1,200 mark. Ansloges kostnaden
för emballage och frakt till 100 mark samt beräknades införseltullen
till 10 procent af värdet, skulle instrumentets hela pris uppgå till sammanlagdt
9,680 mark eller i rundt tal 8,700 kronor. Till denna summa
komme vidare kostnaden för sjelfva expeditionen. Då på derom gjord
förfrågan chefen för sjöförsvarsdepartementet välvilligt lofvat söka så
bereda, att för transporten fram och tillbaka mellan Trondhjem och
Vadsö en kanonbåt stäldes till expeditionens förfogande, kunde dessa
kostnader enligt å sid. 189 i statsrådsprotokollet intagen specifikation
anslås till sammanlagdt 1,100 kronor, hvadan sålunda kostnaden för
expeditionen i sin helhet skulle belöpa sig till 9,800 kronor.

Det kunde väl tyckas, att denna summa vore nog stor att offra
på eu så speciel uppgift som den föreliggande. Vid närmare öfvervägande
borde likväl denna betänklighet försvinna. Det till inköp

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

föreslagna instrumentet hade nemligen, utom för det nu afsedda ändamålet,
en synnerligen vidsträckt användbarhet för en mängd andra både
astronomiska och fysiska undersökningar och blefve således ett högeligen
värdefullt förvärf för både den fysiska och astronomiska institutionen.
Skulle genom ogynsam väderlek vid observationstillfället eller
på. grund åt andra oförutsedda omständigheter expeditionens ändamål
icke alls eller endast ofullständigt uppnås, blefve den pekuniära förlusten
således inskränkt till endast de direkta resekostnaderna eller
till omkring 1,000 kronor, hvilken risk ej torde kunna anses stor i
jemförelse med den, som de expeditioner löpte, hvilka, enligt hvad
man med säkerhet kunde antaga, från skilda håll af utlandet vid detta
tillfälle kunde förväntas hit. Under sådana förhållanden och då först
efter nära 20 år ett dylikt fenomen hos oss å nyo förekomme, vore det
beklagligt, om af brist på en relativt så anspråkslös summa från
Sveriges sida intet åtgjordes för att draga fördel af ett för den kosmiska
fysiken så vigtigt fenomen, för hvars iakttagande andra nationer
helt säkert ej komme att sky vida betydligare uppoffringar.

På grund af det anförda hade professor Hasselberg anhållit, att
vetenskapsakademien ville ingå till Kongl. Maj:t med anhållan, att af
1896 års Riksdag måtte äskas ett extra anslag å 9,800 kronor till bestridande
af kostnaderna för ifrågavarande expedition.

I sin förenämnda skrifvelse hade, enligt hvad departementschefen
meddelar, vetenskapsakademien — under erinran, att, på dess tillstyrkan,
Kongl. Maj:t, jemlikt kong], bref af den 25 maj 1894, tillagt professor
Hasselberg ett reseunderstöd hufvudsakligen för att med utländska
astronomer och fysiker träffa aftal rörande gemensamma förberedelser
till iakttagandet af omförmälda totala solförmörkelse — på det varmaste
tillstyrkt, att till Riksdagen måtte aflåtas proposition i det af
professor Hasselberg nämnda syfte.

För egen del yttrar departementschefen, att emedan omförmälda
solförmörkelses totalitet, hvarunder den s. k. coronans natur skulle
vetenskapligt undersökas, såsom förut antydts, vore af ytterst kort
varaktighet, måste, för att resultat af verkligt värde dervid skulle kunna
vinnas, undersökningsarbetet noggrant fördelas mellan olika, längs
totalitetsbältet spridda observatörer. En samverkan mellan flera deltagare,
försedda med erforderliga instrument, vore således nödvändig.
Denna omständighet i förening med den särskilda ställning, Sverige,
som vunnit ett framstående rum icke blott å naturvetenskapens område
i allmänhet, utan särskildt å spektralanalysens, redan intagit till

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 165

föreliggande fråga, gjorde det, enligt departementschefens åsigt, till en
pligt för vårt land att ikläda sig de omnämnda kostnaderna, för att
svenske vetenskapsmän måtte kunna tillsammans med forskare från
andra kulturländer bidraga till lösningen af de vigtiga frågor, som
vid detta tillfälle skulle göras till föremål lör undersökning. Då, på
sätt departementschefen af chefen för sjöförsvarsdepartementet erfarit,
ett svenskt örlogsfart}^ skulle kunna utan särskildt anslag ombesörja
expeditionens transport fram och åter mellan Trondhjem och Vadsö,
samt icke något syntes vara att erinra mot det af vetenskapsakademien
förordade anslagets belopp, bemstälde departementschefen om
aflåtande till Riksdagen af den framställning, som ofvan nämnts; och
förefunnes ej hinder för att af tillgängliga medel redan under innevarande
år förskottera beloppet.

Då, enligt hvad till statsrådsprotokollet anförts, ifrågavarande
observationer höra kunna blifva af framstående vetenskaplig betydelse,
får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

97:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels för anställande
af historiska forskningar rörande Sverige i vatikanska arkivet i Rom på
extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af 3,000 kronor, dels ock
medgifva viss i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den
13 januari 1896 närmare angifven rätt för amanuensen vid kongl.
biblioteket, filosofie doktorn Karl Henrik Karlsson i fråga om erhållande
af ålderstillägg.

Enligt hvad af åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, hade riksarkivarien
i skrifvelse till Kong]. Maj:t den 30 oktober 1895 anfört,
hurusom det påfliga arkivet i Vatikanen i Rom, hvilket inneslöte så
rika och vigtiga samlingar, intill senare tider varit för nordiska forskare
nästan otillgängligt. Först under påfven Leo XIII:s pontifikat hade
vatikanska arkivet öppnats för den historiska forskningen och i sammanhang
dermed ordnats på ett mera tidsenligt sätt och så, att det blifvit
möjligt att öfverskåda och planmessigt begagna dess samlingar. Sedan
år 1880, då beslutet härom offentliggjordes, både också historieforskare
från nästan alla civiliserade länder infunnit sig i det vatikanska arkivet,
och äfven regeringarna både ansett det vara ett statsintresse af vigt,
att arkivets skatter begagnades, sedan de på ett så liberalt sätt gjorts

Ang. anslag
till historiska
forskningar i
vatikanska
arkivet i Rom.

[92.]

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tillgängliga för forskningen. Både Preussen och Österrike hade i Rom
upprättat särskilda institutioner, afsedda hufvudsakligen för nämnda
arkivs genomforskande; och den franska skolan i Rom hade med ifver
egnat 6ig åt samma uppgift.

Det exempel, som sålunda gifvits af de stora kulturländerna, hade
vunnit efterföljd äfven i den skandinaviska norden. Under vintern
1894 hade Danmark och under hösten samma år Sverige en representant
bland de utländska forskarne i Vatikanen. Sverige företräddes
af amanuensen vid kongl. biblioteket, filosofie doktor Karl Henrik
Karlsson. Dennes resa och vistelse i Rom hade möjliggjorts derigenom,
att han, som vid kongl. biblioteket åtnjöte i lön 1,800 kronor och i
tjenstgöringspenningar 1,200 kronor, hvilka sistnämnda han under
tjeustledigheten afstod till vikarie, erhållit särskildt understöd dels af
vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien med 1,200 kronor, dels
ock af Letterstedtska föreningen med 1,000 kronor. Han hade fortsatt
sina arbeten i Rom, till dess vatikauska arkivet stängdes den 1 juli
1895, och efter ett besök i hemmet återvändt till Rom, der arkivet
åter öppnats den 1 påföljande oktober. Äfven för det andra arbetsåret
hade han fått sig tillförsäkradt understöd från samma håll som
förut. Under nu fortlöpande arbetsår komme äfven Norge att vara
representeradt i vatikanska arkivet, i det på regeringens förslag stortinget
beviljat 2,000 kronor till bestridande af utgifterna för utsändande
af en historiker, som i nämnda arkiv hade att anställa forskningar
rörande Norges historia. Den person, som åtagit sig detta uppdrag,
professor G. Storm, uppbure sagda anslag vid sidan af sin professorslöu.

Om arten såväl af de i vatikanska arkivet förvarade urkunder
som af de forskningar, med hvilka doktor Karlsson der varit sysselsatt,
finge man en föreställning genom den berättelse, han afgifvit till vitterhetsakademien.

Ur denna berättelse, för hvilken på sid. 191 i statsrådsprotokollet
närmare redogöres, torde böra antecknas, att doktor Karlsson
under det första arbetsåret tagit afskrift af tillsammans ej mindre än
550 icke förut kända handlingar rörande Sveriges medeltidshistoria.

Doktor Karlsson hade, enligt hvad vidare af riksarkivariens ofvannämnda
skrifvelse inhemtas, förklarat sig anse, att det nu löpande
arbetsåret borde blifva ännu mer inbringande, enär han numera uteslutande
skulle sysselsätta sig med serier, som aldrig varit af nordiska
forskare begagnade. Ehuru doktor Karlsson ännu icke kunde fullt
öfverskåda det material, som vore att genomgå, eller beräkna den tid,
som dess genomforskande skulle taga i anspråk, ansåge han sig dock

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

167

kunna antaga, att en person icke torde hinna genomgå detsamma på
mindre än sex år från hösten 1895 räknadt. För det nu löpande arbetsåret
vore det, såsom förut nämnts, redan sörjdt genom förnyadt understöd
af vitterhetsakademien och Letterstedtska föreningen. Men sedan
dessa samfund under två år bekostat doktor Karlssons vistelse i Rom,
vore det ingen utsigt, att de skulle dermed fortsätta, och det med sådan
framgång inledda arbetet skulle alltså komma att med detta arbetsars
slut afbrytas. Under vanliga förhållanden skulle man lättare kunna
finna sig häri, under förhoppning att arbetet skulle längre fram och
möjligen af annan person återupptagas. Men särskilda omständigheter
gjorde det, enligt riksarkivariens åsigt, betänkligt att uppskjuta arbetets
fortsättande och i hvarje fall ytterst önskvärdt att omedelbarligen fullfölja
detsamma. Först'' och främst vore det en stor vinst för företaget,
om det fortsattes af samma person, som dermed gjort en så vacker
början. Doktor Karlsson vore nemligen i ovanlig grad kompetent för
en '' sådan uppgift dels på grund af sina tidigare mångåriga arbeten
inom medeltidsforskningens område, dels särskildt genom sina sedan
ett år fortgående forskningar i vatikanska arkivet. Han hade derigenom
förvärfvat en erfarenhet inom denna specialitet och en kännedom af
det vatikanska arkivet, som det för en annan skulle kräfva lång tid
att vinna. Han hade äfven gjort den personliga bekantskap med arkivets
ledare och tjenstemän samt med der arbetande utländske forskare,
som måste lända till stort gagn vid hans arbeten. Af högt värde vore
ock den samtidiga närvaron i vatikanen af en dansk och en norsk
historiker, ty de tre nordiska forskarne kunde i viss grad samverka
och derigenom underlätta hvarandras arbeten, i det hvar och eu af
dem vid volymernas genomgående tecknade sig till minnes hvad dessa
innehölle icke blott angående hans hemland, utan äfven beträffande de
båda öfriga nordiska länderna. Ehuru man borde hoppas, att det
vackra exempel, som Leo XIII gifvit genom vatikanska arkivets öppnande
för forskningen, komme att af hans efterträdare följas, finge
detta dock, enligt riksarkivariens mening, icke antagas såsom visst
och ovilkorligt.

Doktor Karlsson hade förklarat sig villig att fortsätta arbetet i
vatikanska arkivet under de närmast följande åren, derest honom förunnades
tjenstledighet från hans befattning vid kongl. biblioteket och
han utom'' sin lön, 1,800 kronor, finge åtnjuta ett årligt anslag af 3,000
kronor äfvensom för erhållande af ålderstillägg å lönen tillgodoräkna
sig den tid, under hvilken han vore för ifrågavarande ändamål tjenstledig.
Riksarkivarien, som ansett denna begäran skälig, hemstälde,

168 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen dels medgifva, att doktor
Karlsson finge räkna tjenstår under den tid, lian vore sysselsatt med
ifrågavarande forskningar, dels ock för en tid af tre år, räknadt från
och med 1897, anvisa ett årligt anslag af 3,000 kronor, att utgå till
doktor Karlsson eller den forskare, som Kong]. Maj:t komme att utse
i hans ställe, i fall han blefve urståndsatt att fullfölja sitt uppdrag.
Mot åtnjutande af dessa förmåner skulle doktor Karlsson eller den
som möjligen komme att träda i hans ställe, vara skyldig att arbeta i
vatikanska arkivet hela den del af året, hvarunder det hölles öppet,
och använda den återstående tiden till arbeten, som stode i samband
med hans hufvuduppdrag. De afskrifter och anteckningar, som blefve
frukten af hans arbeten, skulle till riksarkivet öfverlemnas, hvarjemte
han efter hvarje arbetsårs slut skulle afgifva redogörelse för det gångna
årets arbeten samt en kortfattad arbetsplan för nästföljande år.

Hörd öfver riksarkivariens berörda framställning, hade, enligt
hvad departementschefen vidare meddelar, öfverbibliotekarien vid kongl.
biblioteket i den 8 november 1895 afgifvet. utlåtande anfört, bland annat,
att det för den historiska vetenskapen vore en förlust, som svårligen
kunde ersättas, om doktor Karlsson alltför tidigt skulle nödgas afbryta
de forskningar, hvilka från första början gifvit en så rik skörd samt
att öfverbibliotekarien ansåge från kongl. bibliotekets sida intet hinder
möta för bifall till riksarkivariens framställning.

Uti skrifvelse den 12 november 1895 hade vitterhetsakademien,
under förmälan att akademien af den för historiska ändamål afsedda
delen af den Bergerska donationens räntemedel lemnat doktor Karlsson
för hvardera af arbetsåren 1894—1895 och 1895—1896 ett anslag af
1,200 kronor, men att nämnda räntemedel för framtiden behöfdes för
den af akademien började utgifningen af Axel Oxenstiernas skrifter,
hvilket vidlyftiga och kostsamma arbete vore af yttersta vigt för häfdaforskningen,
hemstält, att då det vore ytterst beklagligt, om doktor
Karlssons arbete skulle så snart afbrytas af brist på medel, Kongl.
Maj:t ville af Riksdagen begära för fortsatt afskrifning af urkunder
rörande Sverige i de romerska arkiven ett årligt anslag af 3,000 kronor
att tillsvidare utgå.

Af hvad sålunda och i öfrigt anförts har departementschefen funnit
sig öfvertygad om angelägenheten deraf, att ifrågavarande forskningar
rörande fäderneslandets historia finge ostördt fortgå och att den person,
som nu vore dermed sysselsatt och allmänt vitsordats vara för detta
värf synnerligen skickad, finge fullfölja dessa forskningar. Departe -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

169

mentschefen tvekade således icke att tillstyrka äskande af det anslag,
som erfordrades för ändamålet, helst enär, vid det förhållande att ifrågavararande
person uppbure lön på stat och hans tjenst under ledigheten
kunde, utan särskild kostnad för statsverket, uppehållas med de för
tjensten anslagna tjenstgöringspenningar, anslagets belopp kunde begränsas
till 3,000 kronor årligen. Då emellertid ovisst vore, huru länge
det vatikanska arkivets öppethållande för utländska forskare skulle fortfara,
äfvensom huruvida, derest doktor Karlsson skulle blifva förhindrad
att fortsätta sitt arbete i arkivet, annan för sådana forskningsarbeten
lämplig person kunde finnas att tillgå, ansåge departementschefen, att
anslag endast för år 1897 nu borde af Riksdagen begäras.

Hvad anginge doktor Karlssons anhållan att för bekommande af
ålderstillägg å sin lön få räkna den tid, han för berörda forskningar
åtnjöte tjenstledighet från sin amanuensbefattning vid kongl. bibloteket,
erinrade departementschefen, att enligt den för kongl. biblioteket gällande
stat af den 1 juni 1877 lönen för amanuens kunde efter 5 år höjas
med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor, samt att
i de af Riksdagen godkända vilkor för åtnjutande af aflöning å nämnda
stat tidpunkten för första förhöjningen bestämts att inträda efter 5 år,
under vilkor att innehafvaren mera än 4 år af denna tid sjelf bestrida
sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjenst, dock att
härvid icke finge föras honom till last den tid, han åtnjutit semester,
och för andra förhöjningen, efter ytterligare 5 år, under samma vilkor,
på det sätt likväl, att den högre aflöningen ej finge tillträdas förr än
vid början af kalenderåret näst efter det den stadgade tjenståldern
blifvit uppnådd. När doktor Karlsson år 1894 i sammanhang med
gjord ansökning om tjenstledighet från och med den 6 november samma
år begärde rätt att för erhållande af ålderstillägg å sin lön få räkna
sig till godo tiden för tjenstledigheten, hade departementschefen ansett
sig under dåvarande förhållanden icke kunna tillstyrka Kongl. Maj:t
att göra någon framställning till Riksdagen i ämnet, och hade Kong],
Maj:t funnit den af doktor Karlsson begärda rätten icke kunna medgifvas.
Sedan emellertid betydande resultat af doktor Karlssons forskningar
i vatikanska arkivet redan under första året vunnits, och hans
verksamhet i sådant hänseende måste anses fullt jemförlig med hans
tjenstgöring vid kongl. biblioteket, funne departementschefen sig nu
föranlåten tillstyrka Kongl. Maj:t att hos Riksdagen göra framställning
i syfte att bereda doktor Karlsson den önskade förmånen.

Departementschefen hemstälde derför, det Kongl. Maj: t täcktes
Bill. till Riksd. Prof. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 9 Raft. 22

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

föreslå Riksdagen dels att såsom understöd för anställande af historiska
forskningar rörande Sverige uti vatikanska arkivet i Rom anvisa på
extra stat för år 1897 ett anslag af 3,000 kronor, dels ock medgifva,
att doktor Karlsson finge för erhållande af ålderstillägg å honom såsom
amanuens i kongl. biblioteket tillkommande lön räkna sig till godo
den tid, han för anställande af sådana forskningar redan haft och vidare
kunde komma att hafva tjenstledighet från sin amanuensbefattning.

Med hänsyn till den betydelse för Sveriges historia, som torde
böra tillmätas ifrågavarande forskningsarbeten, har utskottet, som får
erinra, att riksarkivarien uti sin skrifvelse i detta ärende hemstält, att
anslag för ändamålet måtte anvisas för en tid af tre år, funnit sig böra
tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förevarande framställning, dock under
vilkor att, på sätt likaledes af riksarkivarien blifvit förutsatt, den person,
åt hvilken utförandet af berörda forskningar uppdrages, skall vara
skyldig att arbeta i vatikanska arkivet hela den tid af året, hvarunder
det“ hålles öppet, och använda den återstående tiden till arbeten, som
stå i sammanhang med detta hans hufvuduppdrag; att han efter hvarje
arbetsårs slut afgifver redogörelse för det gångna årets arbeten och
plan för det följande årets; samt att de afskrift^ och anteckningar,
som blifva frukten af hans arbeten, öfverlemnas till riksarkivet. Utskottet
hemställer alltså,

att Riksdagen må

a) såsom understöd för anställande af historiska
forskningar rörande Sverige uti vatikanska arkivet i
Rom på extra stat för år 1897 anvisa ett anslag af

3,000 kronor att utgå under vilkor, att den person,
åt hvilken utförandet af berörda forskningar uppdrages,
skall vara skyldig ej mindre att arbeta i
vatikanska arkivet hela den tid af året, hvarunder
det hålles öppet, och använda den återstående tiden
till arbeten, som stå i sammanhang med detta hans
hufvuduppdrag, än äfven att efter hvarje arbetsårs
slut afgifva redogörelse för det gångna årets arbeten
och plan för det följande årets äfvensom till riksarkivet
öfverlemna de afskrifter och anteckningar,
som blifva frukten af hans arbeten;

b) medgifva, att amanuensen vid kongl. biblioteket,
filosofie doktorn Karl Henrik Karlsson må

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

171

erhållande af ålderstillägg å honom såsom amanuens
vid kongl. biblioteket tillkommande lön räkna sig
till godo den tid, han för anställande af sådana forskningar,
som i mom a) omförmälas, redan haft och
vidare kan komma att hafva tjenstledighet från sin
amanuensbefattning.

98:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att statskontoret i särskilda
skrivelser till Kongl. Maj:t den 18 november 1895 till godtgörelse
anmält förskott till sammanlagdt belopp af 3,894 kronor 33 öre, hvilket
statskontoret på grund af kongl. bref utbetalat dels såsom ersättning
till åtskilliga tjenstemän och vaktbetjente för särskilt biträde,
som af dem, jemlikt kongl. brefvet den 6 juli 1894, lemnats medicinalstyrelsen
i ärenden och åtgärder rörande kolerafarsoten under sistnämnda
år, dels ock såsom arfvode åt ledamoten i den af Kongl. Maj:t den 19
april 1895 tillsatta kommission för ärenden rörande kolerafarsoten, t. f.
förste provinsialläkaren A. J. Larsson.

Likaledes hade statskontoret i skrifvelse den 18 november 1895
till ersättning anmält ett belopp af 9,887 kronor 70 öre, hvilket statskontoret
på grund af särskilda kongl. bref utbetalat till bestridande^!
kostnader för den särskilda undervisningskurs, som jemlikt Kongl. Maj:ts
den 26 april 1895 fattade beslut samma år anordnats vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet för lämpliga personers utbildande till att
kunna säkert anställa bakteriologisk koleradiagnos.

Vidare hade statskontoret i skrifvelse den 10 december 1895 till
ersättning anmält, bland annat, ett belopp af sammanlagdt 1,163 kronor,
som på grund af kongl. bref den 6 april 1894 och den 2 februari 1895
utbetalats till e. o. biblioteksamanuensen G. Eneström för verkställande
af utredning ro. ro. i anledning af förslag om barnmorskors pensionering.

Derjemte hade statskontoret i nyssnämnda skrifvelse den 10 december
1895 till ersättning anmält ett belopp af 299 kronor 50 öre,
som på grund af kongl. bref utbetalts för tryckning af det betänkande
och förslag, som afgifvits af den utaf Kongl. Maj:t. tillsatta komité för
utredning i fråga om statsbidrag till aflönande af vikarier vid sjukdomsfall
för ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola.

Härförutom hade statskontoret i sistberörda skrifvelse till ersättning
anmält ett belopp af 40 kronor, som jemlikt Kongl. Maj:ts beslut
utbetalts såsom arfvode till en vid behandlingen af frågor rörande blindas
undervisning särskildt tillkallad ledamot af den komité, som erhållit
uppdrag att verkställa utredning, i hvad mån och under hvilka vilkor

Ang. anslag
till ersättning
för förskott.

[93.]

172 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ökadt statsunderstöd åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn kunde
böra anvisas m. m.

I samma skrifvelse hade statskontoret jemväl till ersättning’ anmält.
medel, som på grund af Kongl. Maj:ts föreskrift utbetalts för den
komité, som blifvit af Kongl. Maj:t tillsatt för utarbetande af förslag
till folkskolestadga för rikets större städer, nemligen såsom resekostnadsersättningar
och traktamenten samt arfvoden till komiténs ordförande
och ledamöter 3,554 kronor 55 öre och till bestridande af kostnader
för lokal, betjening m. m. 1,000 kronor, eller tillsammans 4,554 kronor
55 öre.

Till sist hade statskontoret uti skrifvelse den 10 december 1895
till ersättning anmält 212 kronor 20 öre, som på grund af kongl. brefvet
den 20 november 1863 utbetalts till Göteborgs och Bohus läns
ränteri för derifrån förskjuten resekostnads- och traktamentsersättning
till vederbörande ordförande och ledamöter i den för uppgörande af
förslag till lönereglering för pr ester skåpet i Lundby pastorat tillsatta
nämnd.

Med anmälan härom hade statskontoret hemstält, att Kongl. Maj:t
täcktes förordna om ersättning till embetsverket för de sålunda förskjutna
medel.

För återgäldande af berörda förskott, uppgående till sammanlagdt
20,051 kronor 28 öre, har Kongl. Maj:t af Riksdagen äskat ett extra
anslag för år 1897, hvilket, till undvikande af öretal i riksstaten, upptagits
till 20,052 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 april 1896.

På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

173

Reservationer:

vid punkten 4:o (angående anslag till en assistent i kirurgi vid Upsala
universitet):

af herrar A. P. Danielson, L. Jönsson och C. Persson, hvilka ansett,
ätt utskottet bort hemställa,

»att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen till förstärkande af
lärarekrafterna i kirurgi vid universitetet i Upsala beviljar
ett ordinarie anslag af 1,500 kronor»;

vid punkten 7:o (angående väckt motion om anslag till en e. o. professor
i oftälmiatrik vid universitetet i Lund):

af herrar A. P. Danielson, L. Jönsson, P. Pelirson, C. Persson,

O. Erickson och P. Norberg, hvilka ansett, att motiveringen till utskottets
förslag bort hafva följande lydelse:

»Då utskottet hyser den uppfattning, att aflöning till nya tjenster på
ordinarie stat bör af Riksdagen beviljas endast på framställning af Kongl.
Maj:t efter det fullständig utredning derom egt rum, anser utskottet sig icke
kunna tillstyrka, att Riksdagen på motionärernas förslag besluter upprättande
af en extra ordinarie professur uti ifrågavarande ämne.»;

vid punkten 8:o (angående anslag till en assistent vid botaniska institutionen
vid universitetet i Lund):

af herrar A. P. Danielson, L. Jönsson, K. A. Kihlberg, P. Pehr son,
C. Persson, O. Erickson och P. Norberg, hvilka ansett, att ifrågavarande
motion bort af utskottet afstyrkas;

vid punkten 14:o (angående förhöjdt anslag till högre skolor för qvinlig
ungdom):

af herrar O. Jonsson, H. Andersson, L. Jönsson, K. A. Kihlberg,

P. Pelirson, C. Persson, O. Erickson, N. Petersson och P. Norberg;

af herr S. G. von Frusen, hvilken yrkat, att det under mom a) i
utskottets hemställan upptagna vilkor måtte erhålla följande lydelse:

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Datt skolan, oberäknad s. k. förberedande klasser,
meddelar undervisning i minst fem årsklasser och under
senaste tre år eller den kortare tid, hvarunder skolan
varit i verksamhet, då ansökning om statsbidrag göres,
haft i medeltal minst 50 lärjungar, tillhörande sistnämnda
årsklasser.»;

vid punkten 16:o (angående anslag till undervisning i qvinlig slöjd):

af herr O. Erickson;

vid punkten 20:o (angående tekniska elementarskolan i Borås):

af herrar I. Kerfstedt och A. G. L. B äling, hvilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Då med afseende å de skäl, som till statsrådsprotokollet blifvit anförda,
det måste anses önskvärdt, att undervisningen i byggnadskonst vid
ifrågavarande skola måtte utvidgas till den omfattning, hvari sådan undervisning
redan meddelas vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping och
Malmö, har utskottet, i betraktande jemväl deraf, att kostnaden för en sådan
anordning icke synes vara betydande, funnit sig böra förorda bifall till Kongl.
Maj:ts förevarande framställning. Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, för åstadkommande af utvidgad undervisning
i byggnadskonst vid tekniska elementarskolan i
Borås till likhet med förhållandet vid de tekniska elementarskolorna
i Norrköping och Malmö, må höja den
med lektorsbefattningen i byggnadskonst, beskrifvande och
praktisk geometri jemte linear- och croquis-ritning vid
förstnämnda skola förenade lönen från 2,500 kronor till

3,000 kronor.»;

vid punkten 22:o (angående anslag till naturhistoriska riksmuseets
entomologiska afdelning):

af herrar C hr. Lundeberg, H. P. P. Tamm, A. G. L. Billing,
K. Bohnstedt, N. Foster, friherre F. W. von Otter, G. D. R. Tornerhjelm,
E. Fränekel, F. E. Pettersson, friherre C. Klingspor, H. R. Törnebladh
och L. Grundberg, hvilka ansett, att Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
bort af utskottet tillstyrkas;

vid punkten 56:o (angående tillbyggnad af nya elementarskolans hus):

af herrar Chr. Lundeberg, O. Jonsson, I. Kerfstedt, H. P. P. Tamm,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

175

A. G. L. Billing, K. Bohnstedt, N. Fosser, grefve F. Wachtmeister och
S. G. von Friesen, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva
följande lydelse:

»Det synes vara till fullo ådagalagdt, att nya elementarskolans nuvarande
lokaler äro i hög grad bristfälliga samt för ändamålet otillräckliga,
och enligt utskottets mening torde behofvet i detta hänseende lämpligen
kunna tillgodoses genom en tillbyggnad af skolans hus, på sätt Kongl. Maj:ts
förevarande framställning innebär. Då det bidrag till bekostande af berörda
byggnadsföretag, som af stadsfullmägtige i Stockholm erbjudits och som utskottet,
i likhet med departementschefen, funnit lämpligast böra utgå enligt
det af stadsfullmägtige framstälda andra alternativa anbudet, synes motsvara
hvad som i detta afseende skäligen kan af kommunen fordras, och då godkännande
af det för samma bidrag uppstäda vilkoret, att nya elementarskolan
fortfarande skulle blifva en profskola, för hvilken staten bekostar lokal, icke
för staten lärer medföra ny eller ökad förpligtelse beträffande uppehållande
af denna skola, hvilken naturligtvis alltjemt förblifver statens tillhörighet,
anser utskottet det nu gifna tillfället att utan betungande kostnader få denna
byggnadsfråga löst icke böra af Riksdagen försummas. På grund häraf får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må

dels medgifva, att för tillbyggnad af nya elementarskolans
hus må upplåtas den statsverket tillhöriga,
förut af hofstallet disponerade delen af qvarteret Beridarebanan; dels

på extra stat för år 1897 bevilja ett anslag
af 55,000 kronor att utbetalas till stadsfullmägtige i Stockholm,
då dessa visat, att de till nämnda skolas direktion
för om- och tillbyggnad af skolans hus öfverlemnat ett
räntefritt lån af 220,000 kronor att af direktionen återbetalas
under loppet af de närmast följande fyratio åren
med 5,500 kronor årligen;

dels slutligen för sin del godkänna de vilkor, stadsfullmägtige,
enligt hvad i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 13 januari 1896 meddelas, för utgifvande
af berörda lån uppstält.»

176

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Herrar friherre F. W. von Otter och G. D. It. Torner hjelm hafva
begärt få antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen af punkterna 29:o
—98:o af förestående hufvudtitel.

Likaledes skulle här antecknas, att herr I. Kerfstedt icke öfvervarit
behandlingen af punkten 22:o af utlåtandet.

■ >:> : : gniiiflO! -.oitc isiv; t^ilue

-i •••■ ; /. •■1''i''iw. ■ ''ii, , .ni-avdini in Krono •: ;-i mi

,i 1 i * T» I# _ .■ > :4 * s<J |;|’| ,. | . i ''• !j • *,f* >H’f■ ti''i i ''tblTf'' (f’, i ''•» Ti j i

••nr oios ifäo : ro** ..**)«!>«Y«f

* 1 ~ ‘'' ; ’f'' ! • *'' P: 1'' i; s i i»: 3 : K * O \ . • l ''r» i\'')%} f *i\V V) *1; q Hl *. f*''? fr " - C- A i ’ ! ." • ■< ■ O ?

i/;U

it th

.v A>snv\\A\’\ .A''A\n,\,Av\''A\>V''J''

-laijno nagElaafi Bhfitfilno i»vtö lindro

l ii:i l!i'' j k • 8 An i“''1 /i O0:

)iit antadlttoä

................................................ itHtOifoa-tnomajTRqbU — !OOw.*l

...... iii>uis>i pjvtislV! .IgnoH ''tts yffiiihJuu KifttiiOiintiÄij^U1—• 008.T8

.................................. . l-nnlifn-Aiil 0>

.......................______ ! J .lT;iio/i - i )S.8 i

u.,V ..,,u ,-lX Vi v ,•,/ i-, 4.),!!;( ni; i v, . Uiii l JlOÄUIuUi''!OI.L;M >.K,£ Ot

...................... '' ........... lf»it;AiÄa-K)i/l HT.fT;.

•ily*-

Bil. Litt. A.

.r\iu\?s\''‘• \)\>W0-\ mohojrf jenfo) t j7i

-ui iz1. fljUhabuw iloo oh£j-/;tiorf8iiis in i

.................... .................Xitlifci] i i £P>rfiif

r jiil itbiUiJi.JifJÖl lli*

nen) In/ i-?a‘jiii{is(au fn
. .... .. .. .........biinÅ l n

~U r f-iv CduihnfHtfJ&iii0‘ ’• »*>

nits il t

, tj i j j i > i.. t. ■ .* . i

Cf lioh H1 i '' ''15

. .! f; u„

ti.i 1! •./ ?ör.

\ v.w> \\\ sX

tf X8fUov! f< ii

«y-, W<\

fuiidb -tf do ^ijiulabi
it q ^dUiarnv

, d*>0 i i: i

i ,9bflötio:iT{4''!

*f . • iorto''i/1

000 Öl

yninehriiA
JnaJiiv^ i

•folio’f A

■»oo.T r

•OM ''. f 8

ikio Va
ur,i; Öl■
tiiiö*OS

■ f o.*I

•)(•-> r.:

ioo.o.t r

),IUU:‘U
''I ''AV''''.O

II t" *■

II- !li V .> V

''DITO

>.''00, (''Öl

Mn,

Bih. till Riksd. Vrot. 189(1. 4 Sami. 1 Afd. 9 Raft.

178

Statsutskottets Utlåtande N:o i).

Tabell öfver ordinarie anslagen under

Tpt

1896 års riksstat anslår:
Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
Friheter och kyrkotionde.	Ersättningar.
Kronor	Ö.	Kronor	0.	Kronor	Ö.	Kronor	0.
17,000	_	_ _	_	_ _	_	17,000	_
81,800	—					81,800	—
89,300	—	- -	—	- -	—	39,300	—
73,200	—					73,200	—
46,350	—	---	—	- -	—	46,350	—
20,660	—	16,000	—	337,087	—	373,747	—
19,159	—	- -	—	5,841	—	25,000	—
55,000	—				—	55,000	—
722,231		35,820				758,051
169,900	—					169,900	—
2,910,304	—					2,9:0,304	—
5,000	—					5,000	--
100,000	—					100,000	—
43,500						43,500
24,406	—	1,010	—	760	—	26,176
4,751,025						4,751,025
9,078,835	—	52,830	—	343,688	-	9,475,353

Ecklesiastik Departementschefen

.......................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli........

Riksarkivet.......................................................................

Kongl. biblioteket ............................................................

Nationalmuseum (deraf fyra särskilda reservationsanslag

Kleresistaten ....................................................................

Domkapitlens expeditioner*)..........................................

Lappmarks ecklesiastikverk, förslagsanslag....................

Universiteten (deraf 162,700 kronor förslagsanslag).
Tillkommer: för anskaffande och underhåll af in niken

i Upsala........................................

till förstärkande af lärarekrafterna i
till arfvode åt en amanuens vid den

ska institutionen i Lund........................

till ett nytt fast docentstipendium vid juKarolinska
mediko-kirurgiska institutet. Nuvarande
Tillkommer: för anställande af en andre amanuens
böjning af anslaget till den patologisktill
materiel för den farmakologiska
Allmänna läroverken, reservationsanslag. Nuvarande
Ökas med ...................................................................

Understöd åt extra ordinarie lärare vid allmänna läro dom,

förslagsanslag ..................................................

Högre skolor för qvinlig ungdom. Nuvarande belopp

Ökas med ....................................................................

Högre lärarinneseminariet................................................

Pedagogier och folkskolor................................................

F olkundervisningen:

Seminarier för folkskolelärares bildande. Nuvarande
Ökas för anordnande af undervisningskurser med

*) Öfver detta anslag kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9,

179

riksstatens Åttonde hufvudtitel.

•		Förslag till blifvande riksstat:
		Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
(f-) .''-,1 fl {Tf-''>;* ’’U £ ''		Friheter och kyrkotionde.	Ersättningar.
departementet.		Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	ö.
		17,000 81,800 39,300 73,200 46,350 20,660 19,159						17,000
	_					81,800 39,300 73,200 46,350 373,747 25.000 55.000 762,351	—
	_	_ _.	_	___	_	_
'' .. t • ,		___	__	_ _	_	_
å tillhopa. 14,300 kronor) ...........................................						_
		16,000	_	337,087 5,841	_	_
	_	_	_	_
	55*000	_					_
Nuvarande anvisning i kontant ............ 722,231 strument m. m. vid den obstetriska kli- .................................................................... 300 kirurgi vid universitetet i Upsala............ 2,000 bakteriologiska afdelningen af patologi- ................................................................... 500 ridiska fakulteten vid universitetet i Lund 1,500	—	726,531		35,820
belopp....................................................... 169,900 vid patologisk-anatomiska institutionen 500 anatomiska institutionen ........................ 1,200 institutionen........................................... 500	—	172,100						172,100
belopp........................................................2,910,304 ................................................................... 76	—	2,910,380 5,000 200,000						2,910,380 5,000
verken under förfall på grund af sjuk-
................................................................... 100,000 .................................................................... 100,000	—						200,000	_
	43,500 24,406	_	- -	—	---	—	43,500 26,176	—
	_	1,010	—	760	—	—
belopp.................................... 316,025: —
Transport 317,525	-1	4,434,386	—	52,830	-\|	343,688		4,830,904	—

180

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1896 års riksstat anslår:
Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
Friheter och _ .. , . kyrkotionde.

Tpt

Kronor

9,078,835

394,975

ö. Kronor 6. Kronor ö.

37,150

496,250

103,500

12,000

32,750

Tpt jl0,155,460|-

52,830

343,688

700 -

53,530| —

343,688

Kronor

9,475,353!

JolilblJVliJf

noll

''-J)

- '' 1

394,975''

37,150

496,250

103,500

12,000

33,450

—110,552,678

Stipendier för seminarieelever ....................................

Arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskole Undervisningsmateriel

m. m. för folkskolor ............

Understöd åt högre folkskolor...................................

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i

förslagsanslag ................................. ..................

Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor*),

Understöd åt folkhögskolor, förslagsanslag. .............

Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsBidrag
till aflönande af lärare i slöjd vid folkFör
anordnande af qvinlig slöjd i folkskola, mindre

slagsanslag (nytt) .............................

Bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för

skola, förslagsanslag ................................................

De tekniska läroverken. Nuvarande belopp................

Tillkommer: till uppehållande af undervisning i

anstalt...............................................

höjning af anslaget till läroanstaltens
till bestridande af kostnaden för vakt tekniska

skolan i Stockholm............

höjning af anslaget till inventariers
för renhållning, uppvärmning, belysning
till arfvode åt en öfverlärare i fritill
arfvode åt en öfverlärare i geooch
till arfvode åt en öfverlärare i

Gymnastiska centralinstitutet .............

Medicinalstyrelsen med dithörande stater (deraf ljööo
Hyresersättning åt provinsialläkare, förslagsanslag, högst
Bidrag till extra provinsialläkares aflönande, förslagsBarnmorskeundervisningen
och barnbördshusen............

) Öfver detta anslag kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

181

Transport 317,525: —

............................... 75,000: —

inspektörer.............................. 95,000: -r .

................................................................... 20,000: —

........................................................,............ 20,000: —

eller ett gemensamt reservationsanslag 527,525: —
rikets nordligare trakter bosatta tinnar,

............................................................ 45,000: —

förslagsanslag ....................... 3,925,000: —

.................................................................... 55,000: —

skolan, förslagsanslag ...... 50,000: —

skolorna, förslagsanslag............................ 110,000: —

folkskola eller särskild slöjdskola, för .

.................................................................. 90,000: —

ordinarie lärare eller lärarinna vid folk.
............................................j,....................... 40,000: —

.................................................................... 394,975: —

elektroteknik vid Chalmers tekniska läro .

................................................................... 2,000: —

bibliotek, samlingar och laboratorium .... 1,200: —

mästarebiträde under läroterminerna vid

.......................... 750: —

inköp och underhåll vid samma skola.... 500: —

m. m. af skolans nya lokaler ................ 1,000: —

handsteckning............................................ 300: —

metrisk konstruktionslära...................... 150: —

välskrifning, allt vid samma skola ........ 300: —

kronor reservationsanslag) ...........................................

anslag ...............................................,...............................

Transport

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i
kontant.

Kronor

4,434,386:-

Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.

Friheter och
kyrkotionde.

4,842,525

401,175

37,150

496,250

103,500

12,000

32,750

10,359,736

Kronor

52,830

ö.

Ersättningar.

700

53,530

Kronor

343,688

Summa.

Kronor

4,830,904

4,842,525

— | 343,688

401,175

37,150

496,250

103,500

12,000

33,450

— 10,756,954]—

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

182

1896 års riksstat anslår:

Anvisning kontant.	i	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
Friheter och kyrkotionde.	Ersättningar.
Kronor	ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	ö
t 10,155,460	—	53,53(	)-	343,686	-	10,552,676	-
8,250	—	— —		—		8,25C	-
58,500		— —		---		58,500	—
7,700						7,700	—
145,000	—	— —		— —		145,000
3.000	—	— —	—	- -		3,000
8,250	—	— —	—	— —		8,250
14,460	—	— —	—	- -	—	14,460
29,450	—	— —	—	- -	—	29,450
4,000	—	— —	—	- -	—	4,000
61,300		_____				61,300
51,200						51,200
75,650	—	— —	—	—	—	75,650	—
25,050	...	_ _		__		25,050
250,150						250,150	—
9,564	_					9,564
75,000	—	— —	—		—	75,000	—
95,061	—	4,360	—	— —	—	99,421	—
900,000	—	- -	_	___	____	900,000	_
78,000						78,000?	—
2,750	_i	- -	—	- -	—	2,750	—
28,380						28,380	—
25,000		i				25,000	—
7,528	_1	193,300''	_:	169,400	—	370,228	—
24,000		- -		- -		24.000	—
80,000	—					80,000	—
1,500	—					1,500
23,027		- -		— —		23,027
15,000	1 —1	- -	1	- -		15,000
12,262,230]	—1	251,190	—\| 513,088\|-		13,026,508

Ortopediska institutet ....................................................

Veterinärundervisningen ...............................................

Vaccinationens befrämjande............................................

Till bestridande af kostnader för allmän helso- och

Svenska läkaresällskapet ................................................

Svenska akademien ........................................................

Vetenskapsakademien ........................................

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien (deraf

Landtbruksakademien ....................................................

Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne re I

belopp ............................................................................

Tillkommer å det ena reservationsanslaget till bihvarigenom
reservationsanslagen ökas till 21,000
Musikaliska akademien (deraf 6,000 kronor reserva Naturhistoriska

riksmuseum. Nuvarande belopp ........

Ökas å anslaget till materiel, till inköp af sällsynta föremål
Meteorologiska centralanstalten (deraf 16,000 kronor
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Till befrämjande af döfstummeundervisningen, för Institutet

för blinda ....................................................

Fattigvården i Stockholm och landsorten ....................

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag .............. ....

Lasaretts underhåll. Nuvarande anvisning i kontant

Minskas med ...............................................................

Hospitals underhåll, förslagsanslag.................................

Stora barnhuset i Stockholm ........................................

Frimurarebarnhuset .........................................................

Barnhusen i landsorten....................................................

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, förslags Kyrkors

underhåll ...........................................................

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks ut Ålderstillägg,

förslagsanslag...........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag............

Skrifmaterialer och expenser, ved m. m., förslagsanslag.

Ökas för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med
Extra utgifter, reservationsanslag ................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

183

>''AVl

Transport

sjukvård, förslagsanslag

450 kronor reservationsanslag)

servationsanslaq å tillhopa 20,400 kronor). Nuvarande

....................................................................... 61,300: —

drag för aflönande af en eldare ........... 600: —

kronor.

tionsanslag)......................................''•......

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i
kontant.

............................................. 75,650: —

m. m. vid dess entomologiska afdelning med 600: —
reservationsanslag)

slagsanslag

200,000:

50,150:

95,061:

225:

anslag....................................

gifvande, reservationsanslag.

Nuvarande belopp

23,027: —
12: —

Kronor

10,359,736
8,250
58,500
7,700
145,000
3,000
8,250
14,460
29,450
4 000

61,900

51,200

76,250

25,050

250,150

9,564

75.000

94,836

900,000

78.000
2,750

28.380

25.000
7,528

24.000

80.000
1,500

23,039

15,000

Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på f örslag.

Friheter och
kyrkotionde.

Kronor ö.

53,530

4,360

193,300

Ersättningar.

Kronor

343,688

169,400

Summa.

Kronor

10,756,954
8,250
58,500
7,700
145,000

3.000
8,250

14,460
29,450

4.000

61,900

51,200

76,250

25,050

250,150

9,564

75.000

99,196

900,000

78.000
2,750

28,380

25.000
370,228

24.000

80.000
1,500

23,039

15,000

Summa |12,467,493;—! 251,190|—| 513,088;—113,231,7711 —

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver Extra ordinarie anslagen under riksstatens
Åttonde hufvudtitel.

Ecklesiastikdepartementet.	Kronor.	Ö.

Riksarkivet:
Till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman ........................ 1,700: „ fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och hand-lingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia.... 3,000: — » fortsatt utgifvande af “Svenska riksdagsakter“ m. m. 1,500: —	0,200
Nationalmuseum:
För vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar	4,000
Lifrustkammaren:		V
För tillsyn, underhåll och vård af samlingarna m. m.. .	5,800
Domkapitlens expeditioner:
kör tillfällig löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa ! expeditioner .................... 3 7liv Till betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor 5,000: —	8,716
Universiteten:
Till lektorer i tyska, franska och engelska språken vid universitetet i fpsala................................................................................ 6,000: För uppehållande af undervisningen och examinationen i geografi vid universitetet i Upsala ................................ 1,000: — ; Till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universitets-biblioteket i Upsala ..................................... 2,500:	..... >-qo
‘ :______ Transport 9,500: —j	24,716]	—

iStatsutskottets Utlåtande n:o 9.

185

Kronor. | ö.

Transport 9,500: —

Till anskaffande af instrument och undervisningsmateriel

för den obstetriska kliniken i Upsala............................ 500: —

„ aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska

fakulteten vid universitetet i Lund................................ 4,000: —

„ lektorer i tyska, franska och engelska språken vid t

universitetet i Lund ........................................................ (1,000: —

„ särskild! arfvode åt docenten vid universitetet i Lund

Sven Söderberg ............................................................... 2.000: — ;

„ personligt lönetillägg åt akademikamreraren i Lund

Oscar Gerhard Regnell................................................... 750:—j

„ arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket

i Lund............................................................................... 1,500: — j

„ arfvode åt en assistent vid växtfysiologiska laboratoriet

vid botaniska institutionen i Lund................................ 1,500: - j

„ arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska institutionen
i Lund.................................................................. 500: —

För uppförande af eu ny byggnad åt anatomiska institutionen
i Lund.................................................................... 49,000: —

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Till arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologiska klinik 900: —
„ arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska laboratorium.
....................... 900: —

„ en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt
för sjuka barn .................................................. 1,800: —

„ en poliklinik för baimsjukdomar i Stockholm ............ 2,800: —

„ bekostande af teckningar i vetenskapliga ändamål vid

institutet........................................................................... 1,500: —

För anskaffande och underhåll af materiel för oftalmiatriska

kliniken vid institutet .................................................... 500: —

„ anskaffande af instrument för don farmakologiska

institutionen vid institutet ............................................ 500: —

„ om- och tillbyggnad af institutets biblioteks- och

boställsbus ........................................................................ 20,000: —

24,716

75,250!—

28,900

Allmänna läroverken och pedagogierna:

Till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid allmänna läroverken
och pedagogierna............................................... 345,725: —

„ arfvoden åt extra lärare samt till arfvodestörhöjning åt

extra ordinarie iimneslärare vid de allmänna läroverken 100,000: —

Transport 445,725: —

Bih. till lliksd. Frat. 1896. 4 Samt. 1 Afd. 9 Raft.

128,8661—
24

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport 445,725:

Till bestridande af förhöjd aflöning åt ordinarie teckningslärare
vid rikets allmänna läroverk under tjenstledighet
på grund af sjukdom, förslagsanslag........... 3,000:

Högre lärarinneseminariet:

Till tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid

seminariet ....................................................................... 4,000: ■

n fortsatt uppehållande af den valfria fjerde årskursen

vid seminariet..................................... 3,000:

„• beredande af fortsatt undervisning i huslig ekonomi

vid seminariet och normalskolan................................... 5,000:

Folkundervisningen:

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna
samt till arfvoden åt teckningslärare
för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare

vid dessa seminarier........................................... .......... 31,800:

„ understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana

folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel ........ 15,000:

För utförande af förändrad inredning och tillbyggnad af
hufvudbyggnaden vid folkskolelärarinneseminariet i

Falun ................................................................................ 4,000:

„ uppförande af skolhus i hvardera af rotarna Soutojärvi,

Granhult och Yrtivara i Gellivare församling ............ 17,800:

De tekniska läroverken:

Till ny byggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska
afdelningar samt densammas inredning

och utrustning....................... 106,230:

„ arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik

vid tekniska högskolan............................................... 2,000

„ elektrotekniska apparater och laborationer................ 1,200

„ förstärkning af undervisningen vid högskolan............ 17,000

„ hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi vid

högskolan.................................................................. 600:

„ anskaffande af den första för undervisningen i elektroteknik
vid Chalmers’ tekniska läroanstalt erforderliga
uppsättning af instrumenter och maskiner ................ 5,000

Transport 132,030: —

Kronor.

128,866

448,725

;

12.000

68,600

658,191;

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

187

Transport 132,030: —

Till inredning af vissa tekniska skolans i Stockholm lokaler 12,632: —
„ anskaffande af inventarier och dylik utrustning för

samma lokaler................................................................ 8,600: —

„ förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i

Eskilstuna........................................................................ 750: —

„ understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande
af kostnaden för deras inspektion ............ 45,000: —

Medicinalstyrelsen med dithömnde stater:

Till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper .... 1,200: —

„ uppehållande i Stockholm af en poliklinik för tandsjukdomar.
...................................................................... 4,000: —

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

Till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och vården
af de under akademiens inseende stälda samlingar samt till

aflöning åt vaktbetjening ............................ 4,000

„ undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn lemningar

m. in............................................................. 3,200

„ utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra

märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m. 2,000
För utförande af vissa ändrings- och inredningsarbeten

i nationalmuseibyggnaden............................................... 5,800

Akademien för de fria konsterna:

Till aflönande af en eldare från början af oktober år 1895 till utgången
af år 1896 .........................................................................................

Naturhistorisk riksmuseum:

Till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning för arke
goniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till
bestridande af andra med arbetena vid afdelningen förenade
utgifter ............................................................... 2,000

„ vård, underhåll och förkofran åt museets etnografiska

samling ............................................................................ 2,800

„ fyllande af återstående brist å museets expensmedels anslag.

.............................................................................. 705

Kronor.

658,191

199,012

5,200

15,000

750

,505

Transport] 883,658

188

Statsutskottets Utlåtande Ko 0.

Transport

Meteorologiska centralanstalten.

För upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid anstalten

Undervisningsanstalter för döfstamma och blinda:

Till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter lör öfveråriga

döfstumma ....................................................................... 49,200:_

, handtverksskolan i Kristinehamn för blinda ................ 10,000:_

„ tryckning af blindskrifter............................................... 2,500: —

„ understöd åt blindlärareelever samt reseunderstöd åt

blindlärare ...................................................................... 1,200:_

Hospitalsvården:

Till anordnande vid Upsala af en asyl för sinnessjuka .... 450,000:_

„ understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske ................ 14,000:_

Diverse anslag:

Till svenska fornskriftsällskapet ............................................ 2,000:_

„ beredande af religionsvård åt svenske sjömän m. fl. i

utländska hamnar ...................... 10,000:_

„ anställande af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens

fjerde kontrakt .............................................................., 4 000:_

„ resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter .... 500: —

„ två stipendier för utbildande vid universitetet af prester,

förtrogna med finska språket ....................................... 1 500:_

„ uppförande af ny kapellbyggnad i Tärna församling 18,500: —

„ nordiska museet................................................................ 25,000:_

„ understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Nyare
bidrag'' till kännedom om de svenska landsmålen och

svenskt folklif" ..............................................................3,150

„ understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Nordiskt
medicinskt arkiv"................................................... 3,000

„ understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Acta

mathematica".................................................................... 4 000

„ understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen................ 80,000

Transport 101,650

Krouor.

883,658

7,950

62,900

464,000

1,418,508

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

189

Transport 101,650: —

Till understöd åt de vid Upsala enskilda läroverk och
Ateneum för flickor i Stockholm samt af Göteborgs
allmänna folkskolestyrelse anordnade undervisningskurser
för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi • 5,000: —
„ fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i norra
Sverige, till anordnande af en ny med sjelfregistrerande
apparat försedd vattenhöjdmätningsstation vid Bottniska

viken samt till underhåll och tillsyn af de nuvarande

vattenhöjdmätningsstationerna m. m............................. 15,000: —

För utgifning och spridning af nykterhetsskrifter................ 4,000: —

Till understöd åt räddningshemmet för drinkare vid Sans

Souci invid Upsala ........................................................ 2,000: —

För utrustande och företagande af en expedition iör anställande
af iakttagelser vid en solförmörkelse............ 9,800: —

„ anställande af historiska forskningar rörande Sverige

i Vatikanska arkivet i Rom............................................ 3,000: —

Till ersättning för belopp, som af statskontoret förskottsvis

utbetalts........................................................................... 20,052: —

Summa

Kronor

1,418,508

160,502 -1,579,010 —

. Anm. Öfver anslagen till blindskolan i Vexiö och till uppförande af en byggnad för en för skola

för blinda vid Tomteboda kommer utlåtande framdeles att afgifvas.

Bill. till liiksd. Brot. 1896. 4 Sand. 1 Af it. 9 lläft.