Statsutskottets Utlåtande N'-o 52 (Utlåtande 1894:Su52 su)

Statsutskottets Utlåtande N''-o 52.

N:o 52.

Ant. till Kiksd. kansli den 24 april 1894, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
förändring af vilkoren för erhållande af understöd utaf
allmänna medel till undervisning i slöjd för gossar.

(2:a U. A.)

I en till Riksdagen den 26 sistlidne januari aflåten proposition ,
(u:o 36) har Kongl. Maj:t, med hänvisning till ett propositionen bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma
dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att skoldistrikt, som genom intyg
af vederbörande folkskoleinspektör visade sig hafva på ändamålsenligt
sätt i folkskola eller särskild slöjdskola anordnat undervisning i slöjd
för gossar, utan att undervisningen i folkskolans läsämnen derigenom
eftersattes, måtte af statsmedel för hvarje skola, hvari antalet slöjdande
gossar uppginge till minst 10, erhålla ett årligt understöd af 75
kronor, derest undervisningen uti ifrågavarande ämne påginge minst
fyra timmar i veckan under hela den för folkskolan bestämda årliga
lästiden, samt att skoldistrikt, om i en dylik skola antalet af dem, som
deltoge i slöjdundervisningen, vore så stort, att de för denna undervisning
vore delade i två eller flere afdelningar, måtte på här ofvan
angifna vilkor för hvarje sådan afdelning, hvari antalet uppginge till
minst 15, erhålla likaledes ett årligt understöd af 75 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen till en
början erinrat, att, sedan Kongl. Maj:t föreslagit 1877 års Riksdag att
anvisa ett anslag af 15,000 kronor till befrämjande af undervisning i
slöjd för gossar vid folkskolorna, och Riksdagen, som ansett det ifrågavarande
statsunderstödet icke böra uteslutande komma folkskolorna till
del, utan äfven kunna tilläggas församlingar, hvilka på annat sätt beredde
i skolåldern varande barn slöjdundervisning, på det sättet bifallit
Kongl. Maj:ts framställning, att ett ordinarie anslag anvisats till belopp
af 15,000 kronor att användas till understöd åt de församlingar, som
på lämpligt sätt beredde i skolåldern varande barn undervisning i slöjd,
Kongl. Maj:t genom kungörelse den 11 september 1877 förordnat, att
skoldistrikt, som genom intyg af vederbörande folkskoleinspektör visat
sig hafva på ändamålsenligt sätt anordnat undervisning i slöjd för
gossar under minst fyra timmar i veckan, utan att undervisningen i
folkskolans läsämnen derigenom eftersattes, kunde af statsmedel, för
så vidt det beviljade anslaget dertill lemnade tillgång, för hvarje skola
erhålla ett årligt understöd af 75 kronor.

Då slöjdundervisningen omfattats med stort intresse och införts i
allt flere skolor, hade det till dess främjande anvisade statsanslaget
snart visat sig otillräckligt. På Kongl. Maj:ts förslag hade derför Riksdagen
år 1891 höjt detsamma till 25,000 kronor och uppfört det såsom
förslagsanslag. Sedan den tiden hade Riksdagen, likaledes på
Kongl. Maj:ts förslag, höjt ifrågavarande anslag år 1889 till 75,000
kronor och år 1893 till 110,000 kronor.

Under hela den tid ifrågavarande anslag varit stäldt till Kongl.
Maj:ts förfogande — yttrar departementschefen vidare — hade stadgandena
rörande vilkoren för erhållande af statsunderstöd till slöjdundervisningen
varit oförändrade, ehuru dessa stadganden vid tillämpningen
ej sällan blifvit olika tolkade. Föreskriften, att skoldistrikt,
som anordnat undervisning i slöjd för gossar, kunde af statsmedel
erhålla ett årligt understöd af 75 kronor för hvarje skola, hade t. ex.
af några myndigheter tolkats så, att dylikt understöd kunde erhållas
så väl för skola i egentlig mening som för grupp af slöjdande gossar
eller afdelning af skola, under det andra hållit före, att det ifrågavarande
understödet finge utgå endast för skola i vanlig mening;- Föreskriften
att slöjdundervisningen skulle vara anordnad under minst fyra
timmar i veckan hade af några uppfattats så, att undervisning i detta
ämne skulle meddelas fyra timmar i hvarje vecka under hela den årliga
Jästiden, under det andra ansett, att man endast behöfde tillse, att undervisning
i slöjd meddelades fyra gånger så många timmar, som skolan

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

påginge i veckor räknadt. De olika tolkningarna af meranämnda bestämmelser
hade, bland annat, kunnat medföra, att ett skoldistrikt kommit
att till bestridande af kostnaderna för slöjdundervisningen af statsmedel
erhålla ett jemförelsevis mycket större bidrag än ett annat.

Departementschefen, som härefter erinrat, hurusom två särskilda
för afhjelpande af detta missförhållande väckta motioner icke vunnit
Riksdagens bifall, yttrar vidare, att ovedersägligen en förändring af
vilkoren för erhållande af bidrag utaf allmänna medel till bestridande
af kostnaderna för undervisning i slöjd borde vidtagas.

Vid utredning af frågan, hvilka förändringar i förenämnda hänseende
vore af behofvet påkallade, syntes först och främst böra tillses,
huruvida ifrågavarande statsbidrag borde fortfarande utgå för skola
eller om det hellre borde utanordnas för slöjdgrupp.

I en stor mängd skolor på landet vore antalet af dem, som deltoge
i slöjdundervisningen, ej större, än att de kunde undervisas tillsammans.
Enligt uppgifter, som infordrats från de särskilda skoldistrikten, hade
år 1892 funnits på landsbygden:

omkring 170 skolor med 4—9 slöjdande gossar

»	446	3	»	10-	-14	»	»
»	300	»		15-	-19		»
»	240	))	0	20-	-24	»	»

I dessa skolor vore det ej behöfligt att för antalets skull indela
dem, som anmält sig till deltagande i slöjdöfningarna, i särskilda grupper,
enär erfarenheten gåfve vid handen, att en lärare kunde tillfredsställande
undervisa omkring 25 gossar tillsammans. Mångenstädes på
landet skulle det dessutom vara förenadt med stora svårigheter att
kunna anordna slöjdundervisning åt mer än en grupp gossar.

Af detta syntes framgå, att föreskriften, att statsbidrag till främjande
af slöjdundervisningen skulle utgå för skola, utan olägenhet kunde
i ett stort antal fall tillämpas, och att den sålunda kunde och borde
qvarstå.

I åtskilliga folkskolor på landet äfvensom i de flesta folkskolor
i städerna vore åter antalet af dem, som begagnade sig af den för dem
anordnade slöjdundervisningen, så stort, att det vore nödvändigt att för
denna undervisning dela lärjungarna i grupper, som hvar för sig undervisades.
Skulle ett skoldistrikt af allmänna medel i årligt understöd
till slöjdundervisningen erhålla endast 75 kronor för hvarje dylik skola,
finge det uppbära för sådan skola ett jemförelsevis mycket mindre

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

statsbidrag till denna undervisning än för skola, i hvilken de slöjdandes
antal vore så litet, att en indelning i olika slöjdgrupper vore obehöflig.
I de medelstora och större städerna med deras många parallela, till
antal och storlek vexlande skolklasser kunde för öfrigt något visst antal
å der befintliga folkskolor ej uppgifvas, enär någon bestämd norm
för beräkningen i detta afseende ej funnes. I reqvisitionen af statsunderstöd
till undervisningen i slöjd hade derför några skolråd angifvit
de olika slöjdgrupperna som särskilda afdelningar af folkskola och anhållit
att i dylikt understöd erhålla ett belopp af 75 kronor för hvarje
afdelning, men de hade vanligen bekommit endast 75 kronor för alla
afdelningarna tillsammans, enär det understöd, hvarom här vore fråga,
utginge för skola, ej för skolafdelning. Andra skolråd deremot hade
i reqvisitionen af statsbidrag till ifrågavarande undervisning uppgifvit,
att de för de olika slöjdgruppernas undervisning anordnat särskilda
skolor, och dymedelst för hvarje af dessa erhållit i understöd af allmänna
medel ett belopp af 75 kronor. Oegentligt syntes det dock
vara att kalla hvarje grupp folkskolegossar, som undervisades i slöjd
fyra timmar i veckan, ofta af folkskolans lärare och i folkskolans lokal
samt på tid, som vore bestämd för arbetet i denna, för en särskild
skola. Rättare skulle det vara att kalla en dylik grupp, hvad den i
sjelfva verket vore, nemligen afdelning af en skola.

Af det sagda kunde emellertid den slutsats dragas, att det för en
någorlunda jemn och rättvis fördelning af anslaget till främjande af
slöjdundervisningen vore nödvändigt, att understöd till denna undervisning
finge utgå äfven för afdelning af skola, och att sålunda föreskriften
i kungörelsen den 11 september 1877, att understöd af allmänna
medel till slöjdundervisningen skulle utgå för hvarje skola, förändrades
derhän, att sådant understöd förklarades utgå för hvarje skola
eller afdelning af skola.

Dernäst har departementschefen tagit i skärskådande frågan, om
ett bestämdt antal af i slöjdundervisningen deltagande gossar borde
föreskrifvas som vilkor, för att understöd af allmänna medel till nämnda
undervisning skulle få utgå till skola eller afdelning af skola.

Med afseende härå anför departementschefen, att, då under år 1892
funnits på landsbygden ej mindre än 170 skolor, i hvilka de slöjdandes antal
understigit 10, det syntes kunna med skäl ifrågasättas, huruvida, om i en
skola ett så litet antal ville begagna sig af slöjdundervisningen, nyttan af
denna motsvarade de kostnader, som derpå nedlades, och om staten borde
understödja den, då i ett skoldistrikt ett så ringa intresse funnes för densamma,
att endast så få ville göra sig den till godo. Att vidare i åtskilliga städer

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

slöjdundervisningen vore anordnad på ett sätt, som gjorde statsverkets
utgifter derför onödigtvis stora, syntes kunna slutas deraf, att under
samma år i städerna funnits 74 slöjdgrupper eller skolor, i hvilka elevantalet
understigit 16, nemligen

5 med 6— 8 ...................................................... elever

11 „ 9—10 ...................................................... »

58 „ 11—15 ............... » samt att

i en stad, der de slöjdandes antal nämnda år uppgått till 216,

dessa indelats i ej mindre än 19 grupper och i en annan stad, der de
slöjdande varit 147, dessa fördelats i 12 grupper.

För att statsbidrag till främjande af undervisning i slöjd skulle
medföra ett så omfattande gagn som möjligt, och statsverket ej onödigtvis
betungas med utgifter derför, vore det således enligt departementschefens
åsigt nödvändigt att bestämma det minsta antal slöjdande
gossar, som skulle finnas i skola eller skolafdelning, för hvilken skoldistrikt
hade rätt att af allmänna medel uppbära understöd till bekostande
af undervisningen i slöjd.

I fråga om det antal, som i sådant afseende borde bestämmas,
anför departementschefen, att enligt de ofvan omtalade uppgifterna från
de särskilda skoldistrikten år 1892 funnits på landet

6	skolor med	4 slöjdande gossar och derunder,
8		»	5	slöjdande	gossar
28	»	»	6	»	33
19	»		7	3)	»
53	»	»	8	33	33
56		3)	9	3)	33
81	»	3)	10	33	3>
365	y>	3)	11-	-14 33	33
Summa 616.

Hade det nu varit föreskrifvet, att minst 15 gossar, som deltoge
i slöjdundervisningen, skulle finnas i en skola, för hvilken skoldistrikt
finge uppbära understöd af statsmedel till sagda undervisning, hade ej
mindre än 616 skolor måst undantagas från dem, för hvilka dylikt
understöd kunde erhållas. Derigenom skulle dock ifrågavarande undervisning
lidit allt för stort afbräck, då många skoldistrikt, i hvilka behofvet
af undervisning i slöjd vore känbart, vore för fattiga att utan
statsunderstöd bekosta sådan undervisning, och då barnantalet i åtskilliga
skolor i dessa distrikt voro så litet, att det, så länge deltagan -

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

det i slöjdundervisningen ej vore obligatoriskt, kunde vara svårt, ja,
omöjligt att uppbringa de slöjdande gossarnes antal till 15. Deremot
borde det ej vara förenadt med allt för stora svårigheter att i skoldistrikt,
der det funnes ett verkligt behof af -och lefvande intresse för slöjdundervisning,
uppnå antalet 10.

Om det stadgades som vilkor för erhållande af statsunderstöd till
slöjdundervisningen för en skola, att minst 10 af lärjungarne skulle
deri deltaga, komme visserligen åtskilliga skoldistrikt att förlora det
understöd, de hittills uppburit, men dels syntes det ej vara skäl, att
både stat och kommun underkastade sig stora uppoffringar för undervisning
i ett ämne, om endast ett ringa fåtal ville begagna sig deraf, dels
kunde det ej anses som menligt för slöjdundervisningen öfver hufvud
taget, om understöd till nämnda undervisning ej finge uppbäras för sådana
skolor, i hvilka de slöjdande ej uppginge till 10.

Om det åter blefve fråga om skolafdelning, syntes antalet 10 vara
för litet. Blefve det föreskrifvet, att minst så många slöjdande skulle
finnas i den skolafdelning, för hvilken skoldistrikt hade rätt att uppbära
sådant understöd, hvarom här vore fråga, skulle skolråden frestas
att indela de slöjdande i grupper med omkring 10 i hvardera, helst
som de kunde stödja sig på den af många hyllade åsigten, att slöjdgrupperna
måste vara små, om undervisningen skulle medföra goda
resultat. Men då erfarenheten lärt, att ett större antal slöjdande med
framgång kunde undervisas tillsammans af en lärare, vore en sådan
anordning af slöjdundervisningen mer än behöflig!, betungande för
statsverket. I många skoldistrikt hade ock år 1892 förekommit skolor
eller grupper, hvari antalet slöjdande, som undervisades tillsammans,
öfverstigit 10. Så hade nämnda år i städerna funnits

58 grupper eller skolor med 11—15 elever

32 » » » » 16—20 »

27 » » » » 21—25 »

18 » » » » 26—29 »

Under sådana förhållanden syntes det, som om elevantalet i en
skolafdelning, för hvilken understöd af allmänna medel till slöjdundervisningen
skulle få uppbäras, utan fara skulle kunna bestämmas till 15.

Med afseende å de följder för statsverket, som de sålunda föreslagna
bestämmelserna skulle komma att medföra, yttrar departementschefen,
att enligt de från de särskilda skoldistrikten inhemtade uppgifterna
på landsbygden 24,753 gossar under år 1892 undervisats i slöjd.
Dessa hade varit fördelade på 1,404 skolor, af hvilka

Statsutskottets Utlåtande N:o 52

170	haft.	1— 9 .............
446		10—14 ......
300	»	15—19 .......
240	»	20—24 .....
124	»	25—29 ...........
96	»	30—44 ........
24	»	45—59 .......
3	»	60-74 .......
1	»	75—89 ..........
Summa 1,404.
I städerna	hade samma år 9
undervisningen.	Dessa hade varit
nemligen:
9	med

elever

))

1—9

56 »

36 »

29 »

21 »
82 »
43 »

9 »

4 »

7 »

1 »

............................................... 10—14

.............................................. 15—19

................................................ 20—24

............................................... 25—29

............................................. 30—44

................................................ 45—59

............................................... 60—74

................................................ 75—89

............................................. 90—104

............................................... 180.

Summa 297.

De större af dessa grupper och skolor hade såväl på landsbygden
som i städerna varit indelade i mindre arbetslag.

Enligt de meddelanden, som af landshöfdingeembetena lemnats till
ecklesiastikdepartementet, hade under år 1892 till vederbörande skoldistrikt
utanordnats 121,266 kronor 62 öre för 1,624 skolor. Omkring 80 skolor
och grupper syntes sålunda under år 1892 af en eller annan anledning
ej hafva erhållit understöd af statsmedel till undervisning i slöjd.

Tillämpade man de ofvan föreslagna vilkoren för erhållande af
understöd utaf allmänna medel till slöjdundervisningen på förhållandena,
sådana de varit år 1892, eller på samma antal slöjdande och med den
fördelning åt dem i skolor och grupper, som här ofvan angifvits, skulle
på landsbygden 1,391 och i städerna 545 skolor och skolafdelningar
kunnat komma i åtnjutande af ifrågavarande understöd. Den dertill beBih.
till Riksd. Prat. 1824. 4 Sami. 1 A/d. 35 Haft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

liöfliga anslagssumman skulle hafva uppgått till 145,200 kronor eller
omkring 23,930 kronor mer, än som under nämnda år verkligen utanordnats
för ändamålet.

Häraf finge dock ingalunda den slutsats dragas, att den föreslagna
ordningen skulle medföra större proportionerlig kostnad än den gamla.
Att den faktiska kostnaden för 1892 stannat vid ett belopp, som understege
den summa, hvartill man skulle hafva kommit med tillämpning af
den föreslagna ordningen, eller 145,200 kr., berodde dels derpå, att af
någon anledning icke alla de 1,624 skolor, för hvilka statsbidrag utanordnades
under nämnda år, erhållit 7 5 kronor hvar, dels ock hufvudsakligen
derpå, att de särskilda skoldistrikten ej uti vidsträcktare mån,
än som egt rum, begagnat sig af utvägen att för de gossar, som ville
deltaga i slöjdundervisningen, anordna särskilda så kallade slöjdskolor
med ett ringa antal elever, dels slutligen derpå, att för åtskilliga skolor
eller skolafdelningar ej erhållits beräknadt statsbidrag, enär de föreskrifna
vilkoren derför ej blifvit uppfylda.

I samma män som skolråden indelade de slöjdande gossarne i
grupper och för dessa anordnade särskilda skolor, hvilka utan hinder
af gällande bestämmelser kunde göras så små som helst, borde och
måste den nuvarande ordningen medföra för staten proportionsvis större^
utgifter i och för ifrågavarande undervisning. Och dessa utgifter kunde
blifva onödigtvis stora just derigenom, att elevantalet i de särskilda
skolorna kunde sättas lägre, än som för en tillfredsställande undervisning
vore behöflig!.

Redan under år 1893, under hvilket år antalet af de. för de särskilda
gruppernas undervisning anordnade skolorna säkerligen ej obetydligt
stigit, komme det att med all sannolikhet visa sig, att statens
utgifter i och för undervisningen i slöjd blifvit jemförelsevis större än
under föregående år, helst som det syntes råda hos en stor del skolråd
en viss benägenhet att för de särskilda slöjdgrupperna bestämma ett
ringa antal elever.

Med allt skäl syntes sålunda kunna antagas, att, om vilkoren för
erhållande af statsunderstöd till bestridande af kostnaderna för undervisning
i slöjd förändrades på sätt, som här ofvan blifvit föreslaget,
statsverkets utgifter för nämnda undervisning ej komme att ökas. Sannolikt
vore snarare, att de komme att blitva jemförelsevis mindre, än som
kunde blifva fallet enligt i detta hänseende nu gällande bestämmelser.

Beträffande slöjdundervisningens anordning i öfrigt syntes fortfarande
böra iakttagas, att läsning och slöjd på lämpligt sätt omvexlade
med hvarandra, hvadan föreskriften, att undervisning i slöjd skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

meddelas minst fyra timmar i veckan under hela den årliga lästiden,
borde bibehållas.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke gifvit anledning
till annan erinran från utskottets sida, än att utskottet ansett, att tydligen
bör angifvas, att ifrågavarande understöd bör utgå från förslagsanslaget
till bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna, får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att skoldistrikt, som
genom intyg af vederbörande folkskoleinspektör visar
sig hafva på ändamålsenligt sätt i folkskola eller särskild
slöjdskola anordnat undervisning i slöjd för
gossar, utan att undervisningen i folkskolans läsämnen
derigenom eftersättes, må af statsmedel för hvarje
skola, hvari antalet slöjdande gossar uppgår till minst
10, erhålla ett årligt understöd af 75 kronor, derest
undervisningen uti ifrågavarande ämne pågår minst
fyra timmar i veckan under hela den för folkskolan
bestämda årliga lästiden, samt att skoldistrikt, om i
en dylik skola antalet af dem, som deltaga i slöjdundervisningen,
är så stort, att de för denna undervisning
äro delade i två eller flera afdelningar, må
på här ofvan angifna vilkor för hvarje sådan afdelning,
hvari antalet uppgår till minst 15, erhålla likaledes
ett årligt understöd af 75 kronor; skolande förenämnda
understöd utgå från förslagsanslaget till bidrag
till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna.

Stockholm den 24 april 1894.

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.