Statsutskottets Utlåtande K:o 78 (Utlåtande 1906:Su78 su)

Statsutskottets Utlåtande K:o 78.

Sfi o 18.

Ank. till Riksd. kansli den SO mana 1906, kl. 4 e, in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om uppförande af förf äder
vid vissa af statens järnvägsstationer.

(R. A.)

I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 3) kar herr P. E.
Lithander hemställt, att Riksdagen behagade, under erinran till kungl.
järnvägsstyrelsen att åtlyda Riksdagens tidigare föreskrift om användande
af torf bränsle å godståg samt i järnvägens lokaler, besluta:

att under åren 1906, 1907 och 1908, till en början vid de viktigaste
kolstationerna vid statens järnvägar i Göta land, exempelvis Eslöf, Hessleholm,
Elmhult, Alfvesta, Nässjö, Falköping, Almedal och Jönköping, efter
anvisning för ladornas konstruktion af statens torfingeniör, i och för verkställande
af regelbundna torfinköp, uppföras på lämpliga platser vid de
respektive stationerna torflador, hvardera rymmande c:a 1,500 ton maskintorf
för en kostnad per lada af c:a 6,000 kronor;

att kostnaden skall bestridas med medel, som af Riksdagen anvisas.
Af motiveringen till detta förslag inhämtas, att motionären närmast
i syfte att göra vårt land mera oberoende af utländskt bränsle förordat
uppbyggande af torflador, förlagda vid järnvägsstationer i de delar af
landet, där torfbränsle kunde erhållas, således för närvarande vid statens
järnvägars kolstationer i Götaland. Hvarje lada, som lämpligen kunde
rymma 1,500 ton lufttorkad torf, skulle, enligt hvad motionären uppgifvit,
Bili, till Bikscl. Prof. 1906. 4 Sand. 1 Afd. 47 Höft. (Kris 78, 79) 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

kosta 5,000 å 6,000 kronor; dessa lador skulle hållas fyllda med torfbränsle
af god kvalitet, upphandlad för statens räkning från närmast
liggande torffabriker till gångbart pris. Genom denna enkla, föga dyrbara
och alldeles oriskabla anordning skulle — yttrar motionären vidare —
vinnas den fördelen, att staten alltid hade något lager af färdigt godt
torf bränsle och att denna regelbundna afsättning till staten skulle framkalla
eu torfindustri af sådan omfattning, att den blefve i tillfälle att
äfven förse industrien och de enskilda järnvägarne med torf bränsle samt
att hålla reservlager för den enskilda förbrukningen under vintertiden.
På en naturlig väg skulle då stenkolsimporten förminskas med flerdubbelt
det belopp, som kräfves såsom förskott af statsmedel. Slutligen har motionären,
som bland annat framhållit, att i eu stor del af landet godstågen i
allmänhet kunde drifvas med torfeldning, sökt med vissa sifferuppgifter
visa, att ett tillräckligt antal, enligt motionärens beräkning 50 stycken,
torflador skulle utan någon större höjning i statens järnvägars utgiftssumma
kunna successivt uppföras blott medelst en motsvarande minskning
i stenkolsimporten.

Utskottet, som i anledning af denna motion inhämtat upplysningar
från järnvägsstyrelsen, får med afseende å kostnaden för uppförande af
de föreslagna torfladorna meddela, att järnvägsstyrelsen, på grund af verkställda
beräkningar, funnit den af motionären angifna kostnaden vara alldeles
för låg, om nämligen ändamålsenliga lador af den uppgifna storleken
skola uppföras vid de i motionen nämnda statsbanestationerna.
Vid vissa stationer måste behöflig mark anskaffas och i allmänhet måste
terrasseringsarbeten utföras, hvarjämte spår måste framdragas till och in
i ladorna för att möjliggöra snabb in- och utlossning af torf ven. För att
i möjligaste mån nedbringa kostnaderna för torfvens utlämning, hvilka i
alla fall blefve större än motsvarande kostnader för stenkolen, erfordrades
äfven särskilda anordningar, hvilka i förening med förutnämnda kostnader
medförde en utgift för hvarje torflada af i medeltal 25,000 kronor och
sålunda för samtliga de föreslagna ladorna omkring 200,000 kronor i
stället för 48,000 kronor, som i motionen beräknats.

Hvad angår användningen af torf såsom bränsle för järnvägsdrift
har järnvägsstyrelsen meddelat, att enligt vunnen erfarenhet äfven med
god torf i blandning med lika viktsats engelska stenkol endast godståg
med statens lättare godstågslokomotiv kunna framföras. Skulle enbart
torf användas å dessa lokomotiv eller skulle man vara tvungen att bränna

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

torf i blandning med engelska kol å de större och mera tidsenliga lokomotiv,
som nu alltmer kommit till användning, så måste en kjälpeldare
tillsättas på hvarje lokomotiv. Den ekonomiska förlust, som däraf skulle
uppstå för järnvägsdriften, torde ligga i öppen dag. Dör snabbgående tåg,
som kräfva stor bränsleförbrukning, är, enligt hvad järnvägsstyrelsen bestämdt
förklarat, eldning med torf praktiskt outförbar. Med afseende å
förhållandena i främmande länder har järnvägsstyrelsen meddelat, att man
längesedan upphört att använda torf som bränsle å järnvägarna i de länder,
där man förut af nationalekonomiska skäl gjort det, och att de undantag,
som förekomme, gällde sekundärlinjer med svag trafik.

Då utskottet icke tilltror sig, att, i strid mot hvad järnvägsstyrelsen
sålunda anfört, förorda bifall till motionen, som hvilar på den förutsättningen
att redan nu torf i större utsträckning skulle kunna med fördel
ersätta stenkol såsom bränsle för järnvägsdrift, hemställer utskottet,

att herr Lithanders förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 mars 1906.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.