Statsutskottets Utlåtande JS:o 15 (Utlåtande 1897:Su15 su)

Statsutskottets Utlåtande JS:o 15.

N:o 15.

Ank. till Riksd. kansli den 12 febr. 1897, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

disposition af förra militieb o stället 1\ mantal Asmundqärden
n:o 1 i Jemtlands län.

(I. A.)

Enligt hvad af en till Riksdagen aflåten och till statsutskottets
förberedande behandling remitterad proposition (n:o 3) af den 9 december
1896 inhemtas, hade domänstyrelsen i skrifvelse den 31 mars samma
år hos Kongl. Majd gjort framställning i fråga om dispositionen från
den 14 mars 1898 af förra kornettsbostället l£ mantal Asmundgården
n:o 1 i Lits socken af Jemtlands län.

Ifrågavarande egendom hade utarrenderats genom boställsdirektionens
vid Jemtlands hästjägarecorp kontrakt den 18 mars 1863 för
en tid af trettio år från den 14 mars 1865 mot årligt arrende af 15
tunnor korn och kontant 100 kronor, hvartill sedermera på grund af
särskildt aftal kommit ett skogsarrende af 360 kronor. Sedan för domänstyrelsen
anmälts, att arrendatorn underlåtit att inom föreskrifven tid
förnya borgen för arrendeskyldigheternas fullgörande, hade arrendatorn
uppsagts till atlyttning från egendomen den 14 mars 1892 och arrenderätten
till egendomen under de då återstående tre åren af arrendeperioden
utbjudits i vanlig ordning.

Då emellertid vid tre auktioner, som efter hvarandra för sådant
ändamål förrättats, icke något af säkerhet åtföljdt arrendeanbud erhållits,
hade egendomen upplåtits under hand genom Kongl. Majds befallningsBih.
till Riksd. Brok 1807. 4 Samt. 1 Afd. 12 Höft. (N:is 15-19.) 1

Statsutskottets ■ Utlåtande N:o 15.

hafvandes i länet försorg till den 14 mars 1895, dock utan rätt till fri
disposition öfver den husbehofvet öfverstigande skogsaf kastningen. Dervid
hade för egendomen, som då delats i tolf lotter, bestående, en af hufvudgården
med två torp och de andra af öfriga egendomen underlydande
torp, betingats ett sammanlagdt arrende af 560 kronor.

I oktober 1893 hade arrendeuppskattning å egendomen förrättats,
och inhemtades af instrumentet öfver denna förrättning,

att egendomen vore belägen 5 å 6 kilometer från Lits kyrka, omkring
22 kilometer från staden Östersund och omkring 14 kilometer
från Tängs jernvägsstation;

• att egendomen med derunder lydande 14 torp innehölle en areal
af tillsammans omkring 47 hektar odlad jord, omkring 64 hektar ängs-,
odlings- och hagmark samt omkring 558 hektar skogsmark;

att torpen blifvit under föregående boställsinnehafvares besittningstid
anlagda samt af torparne sjelfva upparbetade och försedda med
byggnader, hvartill virke tagits å boställets skog;

att egendomens taxeringsvärde utgjorde 23,000 kronor;
att egendomens onera och besvär upptagits till 476 kronor 46
öre, deribland landsvägsunderhåll till 250 kronor;

att årliga virkesbehofvet för egendomen beräknats till 400 kubikmeter,
deraf 270 kubikmeter till bränsle för 45 eldstäder, 60 kubikmeter
till hägnads- och hässjevirke och 100 timmerträd å 0,7 kubikmeter
hvartdera till byggnadsvirke; samt

att, under förutsättning att den egentliga skogsmarken om 522
hektar med derå belägna 5 torp blefve såsom kronopark från arrendet
undantagen, dock med rätt för arrendatorn att för gårdens och de återstående
9 torpens behof erhålla virke och vedbrand samt använda derstädes
befintligt bete, arrendevärdet för egendomen föreslagits till 325
kronor.

Vid granskning af detta arrendeförslag hade emellertid domänstyrelsen
kommit till den uppfattning, att, äfven om någon jemkning
skulle kunna ske i förslaget, så att virkesutsyningen för den till utarrendering
afsedda delen af egendomen något minskades, under det
arrendevärdet blefve i någon mån ökadt, denna jemkning likväl ej kunde
ega rum i sådan grad, att derigenom arrendevärdet komme att med
något afsevärdt belopp öfverstiga värdet af virkesutsyningen, men att,
derest, med bibehållande af den hufvudsakliga delen af den vidlyftiga
skogsmarken såsom kronopark, hufvudgården med dertill hörande inegor
och närmast liggande hagmark samt hvart och ett af de å skogsmarken
icke belägna torpen särskildt för sig försåldes, skulle på en gång be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

fordras det ändamål, som afsåges i Riksdagens skrifvelse den 9 maj
1894 angående vissa åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade
bereda tillfälle att bilda egna jordbruk, och för statsverket
betingas den största vinst af ifrågavarande egendom.

I följd häraf hade domänstyrelsen uppdragit åt Kongl. Maj:ts befallningshafvande
dels att låta genom landtmätare upprätta karta med
beskrifning öfver det område af egendomen, som enligt styrelsens mening
skulle ifrågakomma till försäljning, omfattande den mark, som å
en handlingarna i ärendet bilagd kartecroijuis begränsades i norr och
vester af en röd linie, i söder åt det sa kallade kronodiket och i öster
.af rågången mot Hölje by, dels att, sedan kartan med tillhörande handlingar
af landtmätaren aflemnats, från vederbörande uppskattningsmän
infordra yttrande i ärendet, särskildt i fråga om det saluvärde, hufvudgården
och hvarje torp ansåges ega, dels ock att, då dessa åtgärder
ej kunde före den löpande arrendeperiodens slut medhinnas och jemväl
derefter någon tid komme att förflyta, innan beslut angående egendomens
framtida disposition kunde förväntas, föranstalta om egendomens
utarrendering under tre år från den 14 mars 1895.

På grund af nämnda uppdrag hade nu egendomen utarrenderats
till den 14 mars 1898 mot arrende af 200 kronor; och. både af förste
landtmätaren John Tjerneld upprättats karta med beskrifning öfver de
till försäljning afsedda delar af egendomen, hvarjemte å dessa delar
förrättats saluvärdering af vederbörande uppskattningsmän, hvilka dervid
beträffande gränserna för de särskilda lotterna enats om följande
grunder, nemligen:

att egorna till hufvudgården skulle styckas i två delar, så att
en genom desamma ledande väg blefve gräns emellan de olika delarne
och husen komme att tillhöra den vestra delen, hvarjemte åt skogsmarken
söder om kronodiket borde tilläggas hvardera delen omkring
15 hektar, på det att någon tillgång på husbehofsvirke skulle finnas,
allt i syfte att vid försäljning kunna, efter mantalsfördelning, utbjuda
dessa delar antingen hvar för sig eller tillsammans;

att den skogsmark, som vore belägen mellan torpen nås 3, 4,
5, 6, 7 och 11, på lämpligaste siitt skulle fördelas mellan dem, men
att någon skogsmark icke skulle förläggas till torpen nås 1 och 2;

att för beredande af någon skogstillgång åt torpet n:o 12 gränsen
mellan torpen och den ifrågasatta kronoparken utdroges i rät linie
till gränsen mot Hölje by, hvarigenom en triangulär figur skogsmark
om något öfver 5 hektar blefve förlagd till nämnda torp; samt

att deri mark, som derefter återstode, med derinom belägna torpen

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

n:is 8, 9, 10, 13 och 14 afsattes till kronopark, med en sammanlagd
areal af omkring 465 hektar.

Sedan i öfverensstämmelse med dessa grunder å den af Tjerneld
upprättade karta utmärkts gränserna för de båda lotterna af hufvudgården
samt torpen n:is 1—7, 11 och 12, hade värderingsmännen i
enlighet med en af domänintendenten uppgjord arealbeskrifning öfver
berörda lotter och torp samt under hemställan, att såsom gemensam
för lotterna af hufvudgården skulle afsättas en väg om 39 ar, å kartan
betecknad med n:is 281 och 300, och såsom gemensamma för nyssnämnda
torp dels väg, upptagande å kartan n:is 44, 63, 89 och" del
af 112 med en sammanlagd areal af 31,5 ar, och dels ett af samtliga
torpen förut begagnadt myrtag med tillagd! utmål af någon odlingsoch
betesmark, omfattande med en areal af 31,8 ar n:is 49, 50 och
del af 52, uppgjort en tablå öfver de torpen och hufvudgården tilldelade
egor samt för dem föreslagit följande saluvärden, nemligen:

för vestra delen af hufvudgården, lit.t. A, omfattande 15,1140
hektar åker och tomter och 34,3 890 hektar annan mark, med åbyurrnader
6,000 kronor;

för östra delen af hufvudgården, litt. B, omfattande 6,5 6 20 hektar
åker och tomter och 55,1320 hektar annan mark, utan åbyggnader 4,500
kronor;

för torpet n:o 1, omfattande 1,058 5 hektar åker och tomter och
0,15 50 hektar annan mark, hvilket innehades af Olof Norrman, 350
kronor;

för torpet n:o 2, omfattande 1,2 94 5 hektar åker och tomter och
1,2 9 00 hektar annan mark, hvilket innehades af Nils Olsson, 500 kronor;

för torpet n:o 3, omfattande 2,5 04 0 hektar åker och tomter och
4,3580 hektar annan mark, hvilket innehades af Frans Andersson, 1,000
kronor;

för torpet n:o 4, omfattande 1,8320 hektar åker och tomter och
5,17 90 hektar annan mark, hvilket innehades af Anders Andersson, 850
kronor;

för torpet n:o 5, omfattande 2,3500 hektar åker och tomter och
6,0430 hektar annan mark, hvilket innehades af Per Olof Nyberg, 1,100
kronor;

för torpet n:o 6, omfattande 2,78 60 hektar åker och tomter och
6,1220 hektar annan mark, hvilket innehades af Mårten Blom, 1,250
kronor;

för torpet n:o 7, omfattande 2,4 830 hektar åker och tomter och

Statsutskottets Utlåtande N:o 15. 5

4,9 08 0 hektar annan mark, hvilket innehades af Jonas Ersson, 1,050
kronor;

för torpet n:o 11, omfattande 3,9630 hektar åker och tomter och
10,7 08 0 hektar annan mark, hvilket, innehades af Per Persson, 1,800
kronor;

samt för torpet n:o 12, omfattande 2,4 120 hektar åker och tomter
och 8,9 08 0 hektar annan mark, hvilket innehades af Olof Ersson, 1,250
kronor.

Slutligen hade förrättningsmännen i afseende å försäljningen hemstält,
bland annat,

att ofvannämnda två lotter af hufvudgården, efter mantalsfördelning
så val sinsemellan som med den till kronopark föreslagna delen,
skulle försäljas antingen hvar för sig eller tillsammans, allt efter som
genom ena eller andra försäljningssättet högre anbud kunde betingas;

att ofvan nämnda torplägenheter, sådana de blifvit å kartan utlagda
och torpinnehafvarne förevisade, skulle hembjudas åt dem såsom
afsöndringar med full eganderätt; samt

att, i händelse någon torpinnehafvare icke vore villig lösa sitt
torp, detsamma skulle till den högstbjudande försäljas.

Hvad uppskattningsmännen sålunda föreslagit rörande vilkoren
och sättet för försäljningen hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
afgifvet yttrande förklarat sig biträda, hvarjemte Kongl. Majits befallningshafvande
meddelat, att, enligt hvad domänintendenten inhemtat,
nuvarande innehafvare af torpen, om hembud af torpen till dem konime
att ske, vore villige tillösa sig desamma mot i förslaget uppgifna salubelopp.

För egen del hade domänstyrelsen anfört, att det resultat, hvartill
värderingsmännen vid den hållna saluvärderingen kommit, syntes bekräfta
styrelsens förut uttalade uppfattning rörande lämpligaste sättet
för disponerandet af ifrågavarande egendom, då, enligt värderingsmännens
beräkningar, för den del af egendomen, hvarför arrendevärdet
år 1893 föreslagits till 325 kronor med rätt för arrendatorn till en i
förhållande till arrendevärdet högst betydlig virkesutsyning från den
angränsande skogsmarken, nu skulle med tillägg af 49 hektar 50 ar
skogsmark, deraf omkring 44 hektar i det mesta saknade timmerskog,
erhållas en köpesumma af 19,650 kronor, på samma gång i kronans
ego konime att förblifva en skogsareal af omkring 465 hektar med ett
för dess disponerande såsom kronopark fördelaktigt läge invid Litelfven
i närheten af andra allmänna skogar; och hade derföre styrelsen, som
ej haft något att erinra mot de af värderingsmännen förslagna områden

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

för hufvndgården och de till föryttring ifrågasatta torpen ansett att
nämnda delar af egendomen borde försäljas.

1 afseende å sättet för hufvudgårdens försäljning hade domänstyrelsen,
då den ena af de föreslagna lotterna komme att helt och
hållet sakna åbyggnader och den i området för hufvudgården ingående
skogen visserligen kunde vara tillräcklig för virkesbehofvet vid en gård,
men icke vid två, ansett sannolikheten för att genom hufvudgårdens
utbjudande i två lotter skulle kunna betingas högre köpeskilling, än
om gården utropades odelad, vara så ringa, att det ej syntes vara skäl
att föranstalta om den styckning, som, derest värderingsmännens förslag
blefve godkändt, skulle föregå försäljningen.

Beträffande värderingsmännens förslag, att hvarje torplägenhet
skulle hembjudas innehafvaren deraf till inlösen, hade domänstyrelsen
erinrat, att i afseende å ifrågavarande lägenheter, som i äldre tider
blifvit af dåvarande torpare genom eget arbete uppbrutna och bebyggda,
det vore i handlingarna upplyst, att af nuvarande innehafvarne en fått
betala en kontant penningsumma till sin företrädare för lägenhetens
öfvert,agande och tre i sådant afseende utfäst sig till födoråds utgifvande,
samt att ganska antagligt vore, att äfven öfriga innehafvare måst förbinda
sig till ersättning i en eller annan form åt sin företrädare; och
hade styrelsen derför ansett sig böra understödja berörda förslag,
såsom med billighet öfverensstämmande.

Då af de lemnade arealuppgifterna framginge, att samtliga ofvan
upptagna torplägenheters sammanlagda areal uppginge till mer än hälften
af hufvudgårdens totalareal, samt att, hvad särskildt åker och tomter
anginge, lägenheterna deraf innehölle en areal, som högst obetydligt
understege hufvudgårdens areal af så beskaffade egor, hade domänstyrelsen
deremot förklarat sig icke kunna biträda värderingsmännens
förslag, att samtliga dessa torplägenheter skulle såsom afsöndringar
frånsäljas stamhemmanet, utan såsom sin åsigt framhållit, att torpen
n:is 3, 4, 5, 6, 7, 11 och 12 borde före försäljningen hvart för sig
åsättas andel i hemmanets mantal och endast torpen n:is 1 och 2, som
fått särdeles små arealer sig tilldelade, upplåtas såsom afsöndringar
under hufvudgården; och hade domänstyrelsen ansett den omständigheten,
att sistberörda två torp i sådant fall ej syntes kunna för framtiden
tillerkännas delaktighet med de i mantal satta torpen uti de
vägar och det myrtag, som af värderingsmännen föreslagits att afsättas
såsom gemensamma för alla torpen, ej höra inverka på de föreslagna
saluvärdena för torpen n:is 1 och 2, hvilkas innehafvare, då torpen
vore belägna vid landsväg, ej hade behof af ofvannämnda vägar såsom

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

utfartsvägar och antagligen utan nämnvärd kostnad kunde från annans
mark förskaffa sig den myrjord, som möjligen erfordrades vid brukningen
af deras åkertäppor.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit har Kongl. Maj:t, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad domänstyrelsen hemstält, nu
föreslagit Riksdagen ätt medgifva:

att af ifrågavarande egendom hufvudgården samt'' torpen n:is 1
—7, 11 och 12 med de områden, som för dem blifvit vid den år 1895
å egendomen hållna värdering utmärkta å den af förste landtmätaren
Tjerneld upprättade karta, finge försäljas;

att återstående delen af egendomen skulle bibehållas i kronans
ego för att såsom kronopark förvaltas;

att för verkställighet häraf egendomen, innan någon försäljningsåtgärd
vidtoges, styckades i erforderligt antal lotter i enlighet med de
om egostyckning gällande bestämmelser och med iakttagande dervid,
att det myrtag med utmål, som i ofvanberörda af domänintendenten
upprättade arealbeskrifning upptagits efter Tjernelds karta med n:is
49, 50 och del af 52 om sammanlagdt 31,8 ar samt blifvit å berörda
karta utmärkt, afsattes såsom gemensamt för samtliga lotterna;

att hufvudgården utbjödes i en lott till försäljning å offentlig
auktion på de i kongl. brefvet den 29 maj 1874 stadgade vilkor;

att hvart och ett af torpen utbjödes till försäljning under de i
kongl. brefvet den 25 sistlidne september stadgade vilkor, dock med
iakttagande dervid, att torpet först Kembjödes innehafvaren till inlösen;

att tiden för tillträdet af de delar af egendomen, som försåldes,
bestämdes till den 14 mars 1898; samt

att de medel, som genom nu ifrågasatta försäljningar kunde
komma att inflyta, måtte på samma sätt som köpeskillingarne för försålda
mindre kronoegendomar användas till inköp för kronans räkning
af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Utskottet, som ej haft något att erinra vid hvad i förevarande
proposition blifvit föreslaget, hemställer alltså,

att Kongl. Majits ofv anberörda framställning må
vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 12 februari 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.