Statsutskottets Utlåtande AT:o 9 (Utlåtande 1894:Su9 su)

Statsutskottets Utlåtande AT:o 9.

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 17 april 1894, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvud tit el, innefattande anslag en till ecklesiastikdepartementet.

(2. U. A.)

Ordinarie anslag.

Kleresistaten.

l:o) Med anledning af Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning
och under hänvisning till de vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollen
öfver finansärenden den 8 januari innevarande år (inkomstberäkningen
sid. 6) och öfver ecklesiastikärenden den 13 i samma
månad (sid. 2), får utskottet hemställa,

att det i kolumnen »friheter och kyrkotionde»
i gällande riksstat upptagna belopp, 18,000 kronor,
må nedsättas till 16,000 kronor eller med 2,000 kronor.

Universiteten.

2:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att årsanslaget till materiel för
astronomiska observatoriet vid universitetet i Upsala, hvilket anslag
nu uppgår till 1,800 kronor, måtte höjas med 1,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft. (N:o 9) 1

A ng.

nedsättning
i anslag.

[i-j

Ang. höjning
af årsanslaget
för astronomiska
observatoriet
i
Upsala.
[2-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Till det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1894 liar departementschefen
i förevarande ämne meddelat, att kanslern för rikets universitet med
skrifvelse den 30 september 1893 till Kongl. Maj:t öfverlemnat det
större akademiska konsistoriets vid universitetet i Upsala gjorda framställning
om utverkande vid innevarande års riksdag af åtskilliga anslag
lör universitetsbeliof, deri konsistoriet bland annat framhållit
behofvet deraf, att en förhöjning med 1,000 kronor kunde beredas i
årsanslaget för astronomiska observatoriet. De till stöd för denna anhållan
åberopade skäl hade af prefekten för observatoriet, professor
Dunér, anförts och vore hufvudsakligen följande.

Omedelbart innan professor Schultz nedlade sitt embete, hade
han till konsistoriet ingått med anhållan, att detsamma måtte hos Kongl,
Maj:t göra hemställan om beviljande af 700 kronor årligen till höjaude
af astronomiska observatoriets årsanslag. Matematisk-naturvetenskapliga
sektionen, till hvars utlåtande denna fråga remitterats, hade den
28 augusti 1888 yttrat följande: »Beträffande professor Schultz’förslag
om 700 kronor till höjande af astronomiska observatoriets årsanslag
ansåg sig sektionen böra framhålla nödvändigheten af att det astronomiska
observatoriet erhölle förhöjning i sitt anslag, men i likhet med
kommitterade fann sektionen ej lämpligt att nu väcka derom fråga, då
professor Schultz redan erhållit afsked och det närmast ålåge en
kommande prefekt att framställa sina önskningar rörande sin institution.
» Detta sektioneus tillvägagående hade tvifvels utan varit fullt
korrekt, men för det astronomiska observatoriet i så måtto mindre
g}msamt som, medan flera af universitetets institutioner fått sina trängande
behof af ökade årsanslag tillgodosedda vid 1889 års riksdag,
observatoriet ännu ej hade ett högre årsanslag än det, hvilket professor
Schultz ansett så otillräckligt, att, ehuru han för egen del ej
mera kunde hafva något personligt intresse i frågan, han likväl trott
sig böra, till observatoriets och sin efterträdares fromma, söka få det
höj dt.

Under större delen af den tid, hvarunder professor Dunér varit
prefekt för observatoriet, hade institutionen befunnit sig i ett utvecklingsskede,
som, ehuru af största vigt för densamma, likväl gjort, att
dess vetenskapliga verksamhet varit i någon mån. förlamad, och att såsom
en följd deraf behofvet af ökadt årsanslag ej så synnerligen framträda
Dock visade erfarenheten från år 1892, att årsinkomsterna ej
på långt när vore tillräckliga, enär observatoriet dels måst inreda rum
för framkallande af fotografiska plåtar, dels anskaffa sådana samt kemi -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kalier för desammas framkallande. Dessa sistnämnda utgifter måste
återkomma hvarje år, såvida observatoriets verksamhet skulle kunna
ostörd fortgå. Dertill komme ytterligare betydande kostnader för vården
af instrumenten. I synnerhet måste den nya refraktorn — i likhet
med hvad fallet varit med refraktorn i Lund — årligen öfverses och
rengöras af en skicklig mekaniker, så vida ej det dyrbara instrumeutet
skulle taga skada och till sist förfaras. Slutligen hade man äfven att
medräkna ansenligt ökade utgifter för gas till frambringande af den
elektricitet, som erfordrades för refraktorns elektriska glödljus, för vedbrand
m. m.

De testamenterade fonder, omkring 11,000 kronor, observatoriet
vid professor Schultz’ tillträde egde, hade under hans tjenstetid åtgått
dels till bekostande af nya instrument, dels till fyllande af det otillräckliga
i årsanslaget. Om detta nu ej höjdes, funnes för observatoriet
ej någon möjlighet att fylla bristen, utan måste, då instrumenten ej
finge förfaras, i stället besparingar göras så, att de för refraktorns användande
till fotografiskt bruk nödiga utgifterna indroges, och refraktorn
således komme att stå åtminstone delvis obegagnad.

Jemte meddelande, att universitetskanslern förordat nu ifrågavarande
anslagsförhöjning såsom S}mnerligen behöflig, har departementschefen
för egen del förklarat, att det af institutionens prefekt anförda
syntes honom äfven tillfyllestgörande visa behofvet deraf.

Jemväl utskottet finner det framgå af hvad institutionens föreståndare
anfört, att en förhöjning af ifrågavarande anslag är erforderlig;
men vid det förhållande, att den föregående prefekten för denna
institution ansett en höjning med endast 700 kronor vara för ändamålet
tillräcklig, synes det utskottet, att förhöjningen lämpligen kunde
begränsas till detta belopp.

Utskottet hemställer för den skull,

att Kongl. Maj:ts framställning må på det sätt
bifallas, att årsanslaget till materiel för astronomiska
observatoriet vid universitetet i Upsala höjes från
1,800 kronor till 2,500 kronor, eller med 700 kronor.

3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att till aflönande åt en vaktmästare
vid botaniska laboratoriet och museet vid universitetet i Upsala
måtte beviljas ett årligt anslag af 500 kronor.

Af statsrådsprotokollet framgår, att detta förslag närmast föranledts
af en utaf kanslern förordad anhållan af det större akademiska

Ang. anslag
till vaktmästare
vid botaniska
laboratoriet
och museet
vid universitetet
i
Upsala.

[3.]

Statsutskottets Utlåtande N.-o 9.

konsistoriet, och att till grund för denna anhållan legat en af institutionernas
prefekt, professor Fries, gjord framställning af hufvudsakligen
följande innehåll.

I den till 1891 års Riksdag gjorda framställning angående uppförande
af nya byggnader i botaniska trädgården samt det nuvarande
institutionshusets omändring till botaniskt laboratorium och museum hade
framhållits, att, då denna förändring blifvit verkstäld, det blefve nödvändigt,
att en vaktmästare vid laboratoriet och museet anstäldes. På
grund häraf hade ock för en sådan anordnats bostad i det nya, för
underträdgårdsmästarne och trädgårdsmedhjelparne för öfrigt afsedda
boningshuset.

Mot hvad sålunda anförts och föreslagits hade från intet håll någon
invändning eller anmärkning blifvit framstäld, hvadan väl med fog kunde
antagas, att billigheten af denna önskan blifvit erkänd ej mindre af de
akademiska myndigheterna än ock af Ivongl. Maj:t och Riksdagen. Förhållandet
vore ock, att botaniska laboratoriet och museet bland alla vetenskapliga
institutioner vid universitetet i Upsala vore de enda, vid hvilka
en vaktmästare ej vore anstäld. På grund af museets och framför allt
laboratoriets nuvarande relativt inskränkta utrymme hade det låtit sig
göra att, om ock med stora olägenheter, reda sig utan sådant biträde,
men alldeles omöjligt skulle detta blifva, då de nämnda institutionerna
snart blefve högst betydligt utvidgade. Grundad förhoppning förefunnes,
att inflyttning i de nya laboratorie- och museilokalerna skulle kunna ega
rum i slutet af år 1894 och början af år 1895, och derför vore det högeligen
önskligt, om en vaktmästare funnes att tillgå från och med 1895
års början, i synnerhet som mycket betydande omflyttningar och andra
arbeten då måste, särskild! å museet, verkställas.

Till aflöning åt omförmälde vaktmästare egde botaniska laboratoriet
ingå tillgångar. Då vid 1889 års riksdag till detsamma begärdes ett
årligt anslag af 1,000 kronor »till inköp af nödiga instrument och undervisningsmateriel»
samt »till städning, belysning och uppvärmning», hade
af Riksdagen beviljats endast 500 kronor »till materiel», och denna summa
vore den allra minsta, som för detta ändamål behöfdes, i synnerhet som
genom det, med anledning af kongl. stadgan angående filosofie kandidatoch
licentiatexamina den 17 april 1891, förändrade, af universitetskanslern
faststälda undervisningssättet laboratorieöfningarna måste ej
obetydligt utvidgas. Lika litet kunde af museets ringa årsanslag, 1,000
kronor, något bidrag påräknas till vaktmästarens aflöning, enär det hörde
nästan till det omöjliga att med sagda summa bestrida alla utgifter, som
för museets behöriga skötsel vore nödvändiga.

StatsutsJcoftcts Utlåtande N:o 9.

För egen del yttrar departementschefen efter anförande häraf, att
anställande af en vaktmästare vid botaniska laboratoriet och museet syntes
vara en lika så nödvändig som förutsedd följd af den utvidgning, dessa
institutioner nu erhölle, och af det anförda framginge, att några medel
härför ej kunde erhållas från vare sig laboratoriets eller museets årsanslag.
Derjemte har departementschefen med afseende å storleken af
det föreslagna lönebeloppet erinrat, att Riksdagen år 1878 till lön åt en
vaktmästare vid zoologisk-zootomiska institutionen anvisat samma belopp.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke gifvit anledning
till någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till aflöning åt en vaktmästare
vid botaniska laboratoriet och museet vid universitetet
i Upsala bevilja ett årligt anslag af 500 kronor.

4:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att för upprättande vid universitetet
i Lund af en extra ordinarie professur inom den historiska ämnes- professur inom
gruppen måtte beviljas på ordinarie stat ett anslag af 4,000 kronor, den historiska
deraf 3,000 kronor såsom lön och 1,000 kronor såsom tjenstgörings- ^Timh^rsipenningar.
t?tet *'' Lund

Jemte meddelande, att under en följd af år akademiska konsistoriet
i Lund gjort framställningar om beredande af anslag till förstärkande
af lärarekrafterna i de historiska vetenskaperna samt att äfven nu konsistoriet,
med åberopande af en utaf professor M. Weibull till konsistoriet
ingifven skrifvelse, förnyat berörda anhållan, har departementschefen till
en början ur professor Weibulls omförmälda skrifvelse anfört följande.

Vid den år 1877 beslutade ombildningen af de akademiska adjunkturerna
hade universitetet i Lund, likasom det i Upsala, erhållit en
extra ordinarie professur i historia, hvilket ämne, såsom ett af universitetens
hufvudämnen, sedan mer än ett århundrade haft två ordinarie
lärareplatser. Men till denna extra ordinarie professur hade jemväl lagts
det sjelfständiga läro- och examensämnet statskunskap; och såsom förhållandena
utvecklat sig, hade sedan år 1889 extra ordinarie professorns
tjenstgöring uteslutande tillhört sistnämnda ämne. När på grund af
kongl. stadgan angående filosofie kandidat- och licentiatexamina den 17
april 1891 undervisningen ordnades inom de olika läroämnena, hade extra
ordinarie professorn i historia och statskunskap måst helt och hållet tagas
i anspråk för undervisningen i statskunskap, och hade dermed ett redan
förut bestående förhållande fått sin officiella bekräftelse. En extra ordinarie
professur i historia funnes derför vid Lunds universitet endast till

Statsutskottets Utledande N:o 0.

namnet. Denna lärarebefattning vore helt och hållet tagen i anspråk för
ämnet statskunskap. Men universitetet i Lund behöfde ej mindre än
det i Upsala sin extra ordinarie professur i historia, om det skulle kunna
uppfylla sina skyldigheter. Lösningen af denna fråga, på hvilken under
mer än ett årtionde uppmärksamhet blifvit fäst genom upprepade andraganden,
vore mer än någonsin en nödvändighet nu, då ofvannämnda
examensstadga skulle fullständigt genomföras.

Efter anförande häraf meddelar departementschefen, att med anledning
af denna skrifvelse konsistoriet anhållit, att anslag måtte utverkas
för inrättande af en ny extra ordinarie professur inom humanistiska
sektionens historiska ämnesgrupp, hvarigenom en sådan reglering kunde
åstadkommas, att universitetet erhölle en extra ordinarie professor i
historia och en i statskunskap med geografi, och hade denna anhållan
blifvit af universitetskanslern till bifall förordad.

Det af universitetet länge kända och framhållna beliofvet af förstärkning
i lärarekrafterna för ifrågavarande ämnesgrupp — fortsätter
departementschefen — hade redan förutvunnit Kongl. Maj:ts erkännande;
och till afhjelpande deraf hade till 1889 års Riksdag aflåtits proposition
om inrättande af en ordinarie professur i geografi och statskunskap,
hvilken proposition dock ej af Riksdagen bifallits. De nämnda båda
vetenskaperna, särskildt geografien, hade på senare tider vunnit en storartad
utveckling. Geografien intoge ock numera vid elementarundervisningen
och komme allt mera att intaga en annan och bättre ställning
än den underordnade, som hittills varit detta ämne anvisad. För sådant
ändamål hade i kongl. kungörelsen den 10 mars 1892 stadgats, att akademiskt
betyg i statskunskap med geografi, men icke betyg i statskunskap
ensamt finge tagas i beräkning vid fråga om behörighet till
lärarebefattning vid allmänt läroverk. Under sådana förhållanden behöfde
utan tvifvel dessa vetenskaper vid universitetet sin egen målsman. Det
syntes derför billigt, att universitetet i Lund ej skulle i detta afseende
vara försatt i ogynsammare ställning än det i Upsala. På grund häraf
och då fördelningen af de till den historiska ämnesgruppen hörande vetenskapsgrenar
på de särskilda lärarebefattningarna under olika förhållanden
borde ske på olika sätt, tillstyrkte departementschefen äskande af anslag
till en extra ordinarie professur inom den historiska ämnesgruppen.

I sammanhang med Kongl. Maj:ts förevarande framställning har
utskottet till behandling förehaft en inom Andra Kammaren af herr A.
V. Ljungman väckt, till statsutskottet remitterad motion (n:o 9), uti hvilken
föreslagits, att Riksdagen måtte uppföra ett anslag af 18,000 kronor
å ordinarie stat för anställandet af en ordinarie professor i politisk geo -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. _ 7

grafi och statistik vid hvartdera universitetet samt af en ordinarie professor
i jemförande statsrätt och politik vid Lunds universitet.

Beträffande de skäl, som motionären till stöd för detta sitt förslag
anfört, tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Utskottet delar departementschefens åsigt derom, att vid universitetet
i Lund en förstärkning af lärarekrafterna inom den historiska ämnesgruppen
torde vara erforderlig. Och då utskottet, på grund af hvad i
statsrådsprotokollet anförts om behofvet af ökad undervisning i geografi,
håller före, att detta ämne särskildt bör tillgodoses, vill utskottet föreslå,
att geografi bör jemte historia uttryckligen nämnas såsom ämne för den
ifrågasatta nya extra ordinarie professorsbefattningen.

Då emellertid förhållandena kunna komma att kräfva en annan
fördelning af ämnena för lärarebefattningarna inom den ifrågavarande
ämnesgruppen, torde Kongl. Maj:t böra medgifvas rätt att vid tillsättande
af dessa lärarebefattningar göra den fördelning af ämnena, som af omständigheterna
påkallas, dock under vilkor att undervisningen och examinationen
i geografi varder på ett tillfredsställande sätt tillgodosedd.

• Hvad vidare angår förenämnda af herr Ljungman väckta motion,
får utskottet erinra, att samme motionär vid sistlidet års riksdag framstälde
förslag i enahanda syfte, hvilket förslag utskottet då icke fann
sig kunna tillstyrka. Utskottet ansåg nemligen, med afseende å hvad
motionen innehöll beträffande anställande af två nya professorer vid
Lunds universitet, att då Kongl. Maj:t, efter det ofvan omförmälda, af
Kongl. Maj:t vid 1889 års riksdag framstälda förslag ej af Riksdagen
bifallits, icke sedermera ansett sig böra göra någon förnyad framställning
i ämnet, Riksdagen icke borde på enskild motionärs förslag bevilja
medel till inrättande vid berörda universitet af två professurer uti ifrågavarande
ämnen; och hvad den af motionären föreslagna professuren vid
universitetet i Upsala beträffade, så kunde utskottet, då Kongl. Maj:t
äskat ett anslag af 1,000 kronor på extra stat för uppehållande af undervisningen
och examinationen i geografi vid sistnämnda universitet, och
utskottet ansåg sig böra förorda denna Kongl. Maj:ts framställning, icke
understödja motionärens vida längre gående förslag.

Med afseende å herr Ljungmans nu förevarande motion, förefinnes,
i hvad densamma rörer universitetet i Upsala, samma skäl för
afstyrkande, som vid förra årets riksdag anfördes, enär äfven nu förslag
föreligger om anvisande af 1,000 kronor på extra stat för uppehållande
af undervisningen och examinationen i geografi vid detta universitet,
hvilket förslag utskottet tillstyrker (se punkt 22 här nedan); och då vid

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

■8

Lunds universitet behofvet af lärarekrafter i den ifrågavarande ämnesgruppen
torde få anses blifva behörigen tillgodbsedt genom den extra
ordinarie professur, som utskottet i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
ansett sig böra förorda, så har utskottet ej heller anledning att i
denna del biträda motionen.

På grund af det sålunda anförda hemställer utskottet:

a) att Kongl. Maj:ts förevarande framställningmå
på det sätt bifallas, att Riksdagen för upprättande
vid universitetet i Lund af en extra ordinarie professorsbefattning
i geografi och historia på ordinarie stat
beviljar ett anslag af 4,000 kronor, deraf 3,000 kronor
såsom lön och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
med rätt för Kongl. Maj:t att vid tillsättande
af lärarebefattningarna inom den historiska ämnesgruppen
vid universitetet göra den fördelning af ämnena,
som af omständigheterna påkallas, dock att undervisningen
och examinationen i geografi derigenom varder
på ett tillfredsställande sätt tillgodosedd; samt

b) att herr Ljungmans ifrågavarande motion ej
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Ang. anslag
för anställande
af en laborator
vid fysiologiska
institutionen
i Lund.

[5-]

5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att till aflöning åt en laborator i
experimentel fysiologi vid universitetet i Lund måtte beviljas ett årligt
anslag af 4,000 kronor, hvaraf 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Af statsrådsprotokollet framgår, att denna framställning föranledts
af en utaf universitetskanslern förordad anhållan af akademiska konsistoriet
i Lund, hvilken grundade sig på en till konsistoriet ingifven framställning
af fysiologiska institutionens föreståndare, som anfört, att, då
institutionens nya byggnad antagligen under hösten 1893 blefve färdig
till begagnande för en tidsenlig undervisning, det vore på tiden att vidtaga
åtgärder för den komplettering af lärarekrafterna, som erfordrades
härtill och för att universitetet i Lund måtte i detta afseende vara likstäldt
med de två andra medicinska läroanstalterna. Klart vore nemligen,
att behofvet af lärarekrafter för undervisningen i fysiologi måste
vara detsamma för alla dessa läroanstalter, för så vidt man ville, att
fordringarna på lärjungarnes kunskaper skulle vid dem ställas lika högt.

Anställandet af en laborator vid fysiologiska institutionen i Lund,
i likhet med hvad redan skett vid motsvarande institutioner i Stockholm
och Upsala, ansåge departementschefen vara af behofvet påkalladt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Aflöningen för ifrågavarande laborator hade af de akademiska myndigheterna
föreslagits till 4,000 kronor, kvilket skulle motsvara det belopp,
som tillkomme laboratorn i samma ämne vid Karolinska institutet
i Stockholm. Denne tjenstemans aflöning hade visserligen vid 1892 års
riksdag höjts till samma belopp, som redan förut kommit laboratorn i Upsala
till del, eller 4,500 kronor; men med afseende derå, att antalet af medicine
studerande vid universitetet i Lund vore ej obetydligt mindre än vid de
två andra medicinska läroanstalterna, ansåge departementschefen aflöningen
för nu ifrågavarande lärarebefattning skäligen böra bestämmas till
det föreslagna beloppet.

Utskottet delar visserligen den i statsrådsprotokollet uttalade meningen,
att den ifrågavarande laboratorstjensten är behöflig, men anser
på grund af det mindre antalet medicine studerande vid universitetet i
Lund, att löneförmånerna för denna tjenst icke böra ställas högre än
den aflöning, som före den af 1892 års Riksdag beslutade förhöjningen
utgick för motsvarande befattning vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet,
eller 3,000 kronor, deraf 2,000 kronor synas böra utgå såsom
lön och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Utskottet hemställer sålunda,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att till aflöning åt en laborator i
experimentel fysiologi vid universitetet i Lund beviljas
ett årligt anslag af 3,000 kronor, hvaraf 1,000 kronor
såsom tjenstgöringspenningar.

G:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att dels till universitetsseminarier
inom den humanistiska sektionen på ordinarie stat måtte beviljas vid
universitetet i Upsala 7,700 kronor och vid universitetet i Lund 7,100
kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med i statsrådsprotokollet för ecklesiastikärenden den 13 januari 1894
angifna grunder bestämma fördelningen af dessa anslag, samt dels likaledes
på ordinarie stat måtte anvisas till det matematiska seminariet vid
universitetet i Upsala 1,500 kronor och till samma seminarium vid universitetet
i Lund 1,500 kronor.

Till seminarier inom den filosofiska fakulteten har under de senare
åren på extra stat beviljats årligen en summa af 8,950 kronor, nemligen
till språkvetenskapliga seminariet i Upsala 3,000 kronor och till samma
seminarium i Lund 2,950 kronor samt till de matematiska seminarierna
1,500 kronor för hvartdera universitetet.

Bih. till Itiksd. i‘rot. 1894. 4 Sand. 1 Afd. 7 Häft.

Ang. anslag
till universitetsseminarier.

[G.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Af dessa anslag tillkom först det för språkvetenskapliga seminariet
i Lund, livilket på Kongl. Maj:ts framställning beviljades af 1876 års
Riksdag. Vid aflåtandet af denna framställning meddelade, på sätt departementschefen
till statsrådsprotokollet erinrat, dåvarande föredraganden,
att sistnämnda seminarium redan med läsåret 1865—66 börjat sin
verksamhet enligt af universitetskanslern tills vidare faststälda stadgar
och med hjelp af medel, som beviljats ur universitetets reservfond.
Sedan dess hade seminariet oafbrutet fortsatt sin verksamhet. Denna,
hvilken under de tre första åren endast omfattat klassiska språk, hade
från och med vårterminen 1869 utsträckts jemväl till nordiska språk,
för hvilka en särskild afdelning då bildats; och vore af akademiska konsistoriet
föreslaget, att en ny särskild afdelning skulle bildas för nyeuropeisk
filologi. De för det sålunda utvidgade seminariet nödiga anslagsposter
hade konsistoriet beräknat sålunda: till afdelningen för klassisk
filologi: till premier 1,000 kronor, till bokinköp 200 kronor; till afdelningen
för nordiska språk: till premier 450 kronor, till bokinköp 100
kronor; till afdelningen för ny europeisk lingvistik: till premier 1,000
kronor, till bokinköp 200 kronor. De jemförelsevis stora belopp, som
afsetts för premier, motiverades dermed, att det vore af vigt, att man
kunde bereda något understöd för de merendels obemedlade deltagarne
i berörda öfningar, på det att de måtte kunna med odelade krafter egna
sig åt det trägna arbete, öfningarna kräfde. Ofta kunde man genom en
sådan uppmuntran med en ringa summa främja utvecklingen af ovanliga
och snart nog för bildningen fruktbärande anlag.

Med anledning af denna framställning yttrade Riksdagen i skrifvelse
den 11 maj 1876, att de skäl, som anförts för tilldelande af något
understöd åt språkvetenskapliga seminariet i Lund, synts Riksdagen giltiga;
men att anslaget syntes till en början böra på extra stat uppföras;
och att Riksdagen alltså på extra stat för år 1877 beviljat för sagda
ändamål 2,950 kronor.

Anslaget till språkvetenskapliga seminariet i Upsala beviljades första
gången redan af 1877 års Riksdag. På sätt departementschefen erinrat,
äskade Kongl, Maj:t af denna Riksdag, dels att, det redan beviljade
anslaget för språkvetenskapliga seminariet i Lund måtte uppföras å ordinarie
stat, dels ock att för inrättande vid universitetet i Upsala af seminarier
för juridik, språkvetenskap samt matematik och fysik måtte
anvisas ett årligt anslag af 11,000 kronor. Redan på hösten 1876 hade
nemligen kanslersembetet jemte eget memorial till Kongl. Maj:t öfverlemnat
en skrifvelse rörande denna fråga från större akademiska konsistoriet
i Upsala., Angående behofvet och nyttan af universitetsseminarier

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hade härvid anförts, hurusom redan det allmänna bruket af sådana inrättningar
i andra länder, hvarest undervisningsväsendet vore väl ordnadt,
och den erfarenhet man der hunnit förvärfva om dylika seminariers högst
fördelaktiga inverkan icke blott på språkstudierna utan ock på studiet
af de matematiska och mekaniska vetenskaperna, utgjorde en fullt tillräcklig
anledning att söka införa dem äfven hos oss. Särskildt i afseende
på de humanistiska studierna vid de svenska universiteten skulle
sådana inrättningar kunna blifva af stor betydelse, om den klagan egde
giltighet, som äfven i konsistoriets skrifvelse funnit ett uttryck, att
nemligen dessa studier genom sammanträffande af flera förhållanden
allt mera tagit gestalt af ett ensidigt receptivt inhemtande af ett visst
kunskapsmått, utan att den sålunda vunna teoretiska insigten genom
en motsvarande öfning och tillämpning erhölle någon praktisk betydelse
för den studerande eller genom öfvad sjelfverksamhet blefve
hans verkliga egendom.

Kostnaderna för de ifrågasatta vetenskapliga öfningarna hade af
konsistoriet beräknats sålunda:

ett seminarium för juridik .............................................

ett „ för klassiska språk:

till arfvoden åt biträdande lärare kr. 1,000

inköp af böcker.................... „ 300

premier åt studerande........ „ 1,700

ett seminarium för nyare språk:

samma belopp i lika fördelning........

ett „ för nordisk språk- och fornkunskap

till arfvode åt biträdande lärare kr. 500

„ inköp af böcker...................... „ 150

„ premier.................................. „ 900

ett matematiskt-fysiskt seminarium:

till arfvoden åt biträdande lärare kr

inköp af böcker..................... „

iordningställande af fysiska

instrument m. m.................. „

„ premier .................................... ^

till hyra för lokaler ..........................................

1,000:

..... kr.	1,200: —
77	3,000: —
...... 7?	3,000: —
- 77	1,550: —
. 77 ...... 77	2,500: — 1,000: —
kr.	12,250: —

Vid denna beräkning hade kanslersembetet bland annat anmärkt,
att de till arfvoden åt biträdande lärare begärda anslag icke borde på

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

förhand fördelas mellan de särskilda seminarierna, utan sammanlagda
ställas till konsistoriets disposition att efter behof användas till arfvoden
åt de lönlöse lärare, som förordnades att biträda vid öfningarna, samt
att likaledes anslaget till premier, hvilket för öfrigt syntes kunna minskas
till sammanlagdt 4,000 kronor, borde ställas till konsistoriets
disposition att vid hvarje termins slut efter förslag af seminariernas
föreståndare fördelas.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hade Kongl. Majit
till Riksdagen aflåtit ofvanberörda framställning om beviljande af ett
anslag å 11,000 kronor, hvaraf skulle utgå
till arfvoden åt de vid undervisningen biträdande

extra ordinarie lärare ...............................................

premier åt studerande, som deltaga i seminarie öfningarna

...............................................................

inköp af böcker äfvensom till materiel för den

fysiska undervisningen ..........................................

hyra af lokaler ..........................................................

kronor 4,500: —
„ 4,000: —

1,500

1,000

tillsammans kronor 11,000: —

I sin skrifvelse den 24 maj 1877 afgaf Riksdagen å denna framställning
det svar att, om än ej kunde bestridas, att de föreslagna åtgärderna
skulle kunna verka gagnande på studiet af de ämnen, för
hvilka de vore afsedda, hade det emellertid synts Riksdagen ej fullt
lämpligt att, då universiteten vore i ganska väsentliga delar föremål
för förändringar i organisationen, utveckla seminarieväsendet vid desamma
i så vidsträckt mån, som af Kongl. Maj:t föreslagits, utan
vore det rigtigare att först afvakta verkningarna af de förändringar
med afseende å lärarepersonalen, som af Riksdagen beslutits. Då likväl
ett språkligt seminarium redan funnes inrättadt vid universitetet i
Lund, till hvilket staten lemnat understöd, samt ifrågavarande praktiska
öfningar vore särskildt nyttiga för dem, som egnade sig åt språkvetenskapliga
studier, hade Riksdagen funnit sig böra i så måtto tillmötesgå
omförmälda framställning, att ett anslag till dylikt seminarium
vid Upsala universitet jemväl beviljats. Detta anslag hade Riksdagen
ansett kunna bestämmas till ungefärligen samma belopp, som det till
semihariet i Lund utgående, eller i jemnadt tal 3,000 kronor. Till dess
ytterligare erfarenhet i nu förevarande ämne blifvit vunnen, hade emellertid
så väl det nya anslaget för Upsala universitet som det redan till
seminariet i Lund beviljade synts böra å extra stat uppföras.

Hvad Kongl. Maj:t föreslagit hade alltså endast på det sätt bifallits,
att på extra stat för år 1878 anvisades för inrättande vid uni -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

versitetet, i Upsala af ett seminarium i språkvetenskap 3,000 kronor
och till understöd för det språkliga seminariet vid universitetet i Lund
2,950 kronor.

Rörande tillkomsten af anslagen för de båda matematiska seminarierna
i Upsala och Lund har departementschefen erinrat, att 1882 års
Riksdag i anledning af enskild motionärs förslag om ett anslag af
1,500 kronor till ett matematiskt seminarium vid Upsala universitet,
hvilket belopp ansetts erforderligt till inköp af de nödvändigaste matematiska
instrument, modeller och journaler, till hyra för rum, om ej
sådant kunde af universitetet upplåtas, samt till arfvode för den olönade
universitetslärare, hvilken såsom föreståndare skulle hafva att ansvara
för seminariets instrument-, modell- och boksamling samt i detsamma
lemna undervisning, på extra stat för år 1883 till ett matematiskt seminarium
i Upsala anvisat 1,500 kronor, samt att till ett matematiskt
seminarium vid Lunds universitet på Kongl. Majrts framställning af
1885 års Riksdag anvisats 1,000 kronor, hvilket anslag af 1891 års
Riksdag höjts till 1,500 kronor.

Hvad Kongl. Maj:t med afseende å universitetsseminarierna nu
föreslagit Riksdagen är, enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen,
närmast föranledt af inkomna framställningar från de större akademiska
konsistorierna i Upsala och Lund. Det förra konsistoriet hade
framstält behofvet af följande anslag för seminarier vid Upsala universitet: till

det språkvetenskapliga seminariet ........................ kronor 3,500: —

„ „ historiska „ ......................... it 1,000: —

■, filosofiska „ ••••''..-................... v 1,000: —-

, matematiska „ .......................... 1,500: —

tillsammans kronor 7,000: —
Filosofiska fakultetens humanistiska sektion hade förutom anslagen
till de 3 förstnämnda seminarierna äfven äskat ett anslag af
650 kronor till ett seminarium för slaviska språk.

För universitetsseminarierna i Lund hade af konsistoriet gjorts
framställning om följande anslag:

till det språkvetenskapliga seminariet ....................... kronor 3,250:

„ ett historiskt seminarium .......................

,, det filosofiska seminariet ......................

„ ,, litteraturhistoriska seminariet..........

,, ,, statsvetenskapliga „ ..........

, matematiska „ ..........

600
600
600
600
1,500

tillsammans kronor 7,150

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Rörande den erfarenhet, som af de särskilda till humanistiska
sektionen hörande seminariernas verksamhet hittills vunnits, äfvensom
angående dessa seminariers behof af anslag inhemtas af den redogörelse,
som i statsrådsprotokollet (sid. 7—13) lemtias, följande.

De anslag, som hittills utgått till de språkvetenskapliga seminarierna,
hade varit så fördelade, att i Upsala utgått till afdelningen för
klassisk filologi 1,000 kronor, till afdelningen för nordiska språk 1,000
kronor och till afdelningen för främmande lefvande språk 1,000 kronor,
hvaremot i Lund afdelningen för klassisk filologi erhållit 1,000 kronor,
afdelningen för nordiska språk 750 kronor och afdelningen för främmande
lefvande språk 1,200 kronor.

Så länge främmande lefvande språk utgjorde ett enda examensämne,
hade emellertid seminariet för dessa språk i sjelfva verket varit
ett seminarium blott för romanska språk; och detta förhållande hade
fortfarit äfven sedan berörda ämne delats i tvenne, romanska och
germanska språk. Behofvet af ett seminarium för germanska språk
hade dock snart gjort sig känbart; och i Upsala hade en af universitetets
docenter, utan understöd och utan ersättning för sitt arbete, inrättat
ett dylikt seminarium samt under någon tid upprätthållit det,
hvarunder flere studerande med berömvärd flit deltagit i dess öfningar.
Att detta seminarium sedermera upphört hade icke berott på svalnadt,
nit hos föreståndaren, ej heller på bristande intresse hos de studerande,
utan på andra förhållanden. Ett seminarium för germanska språk hade
man emellertid icke kunnat undvara utan skada för studierna i detta
ämne. Derför hade på våren 1888 inom humanistiska sektionen väckts
förslag om upprättandet af ett dylikt och dervid yrkats att för vinnande
af nödiga medel dertill 250 kronor skulle tagas af det ursprungligen
tör nyeuropeisk lingvistik afsedda anslaget å 1,000 kronor, som hittills
varit disponeradt uteslutande för de romanska språken, samt att sektionen
skulle ingå med begäran om ett årligt tillägg till eller förhöjning
af detta anslag med 500 kronor, så att hvardera af de båda seminarieafdelningarna
för romanska och germanska språk finge uppbära
ett anslag af 750 kronor årligen. Detta förslag hade af sektionen
gillats, och med anledning af dess anhållan hade det större konsistoriet
hos Kongl. Maj:t gjort framställning om sagda förhöjning, hvilken
framställning sedermera år efter år upprepats, utan att likväl hafva
ledt till åsyftadt resultat. Under tiden hade dock en seminarieafdelning
för germanska språk trädt i verket med hjelp af de medel, som dels
afdelningen för romanska språk kunnat afstå, dels från annat håll erhållits.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I Lund hade förhållandena i det ifrågavarande hänseendet varit
ungefär enahanda. Först under år 1891 hade emellertid der en sjelfständig
seminarieafdelning för germanska språk blifvit inrättad. Enligt
uppgift af denna afdelnings föreståndare hade den härvid vunna erfarenheten
visat, att ett årsanslag af 750 kronor vore erforderligt för
att å ena sidan anskaffa tillräcklig materiel och följa med den utkommande
vetenskapliga litteraturen i ett ämne, som omfattade flera i
ständig utveckling stadda lefvande språk, och å andra sidan med premium
belöna en och annan afhandling, som författats af någon seminariemedlem
och som vore så god, att den verkligen kunde pröfvas
förtjena en särskild uppmuntran i form af belöning. Med anledning
häraf hade humanistiska sektionen och större akademiska konsistoriet
i Lund upprepat sin redan 1892 gjorda framställning om höjande af
anslaget till det språkvetenskapliga seminariet med 300 kronor, på det
att till hvartdera af seminarierna för romanska och germanska språk
skulle kunna utgå 750 kronor, under det att seminarierna för klassiska
och nordiska språk finge behålla hittills dem tilldelade belopp.

Beträffande det historiska seminariet anförde detsammas målsman
i Upsala till humanistiska sektionens protokoll den 1 juni 1891, bland
annat, att, enär den då nyligen utfärdade undervisnings- och examensstadgau
för filosofiska fakulteten föreskrefve seminarieöfningar i de
särskilda examensämnena, tillkomme det de akademiska myndigheterna
att vidtaga de anordningar, som fordrades, för att sådana öfningar
skulle komma till stånd. Tydligt vore, att dessa anordningar icke
med ens kunde vinna full utbildning, men i den mån, de erhölle större
stadga, kunde ekonomiska utgifter kuappast undvikas. De vetenskapliga
öfningarna inom den humanistiska sektionen måste nemligen, sedan
de hunnit öfver sitt första utvecklingsskede, förr eller senare organiseras
i form af universitetsinstitutioner, likartade med de naturvetenskapliga
studiernas laboratorier och samlingar, ehuru i mindre skala.
Så hade redan skett i första rummet med de språkvetenskapliga seminarierna,
som också blifvit hugnade med nödiga anslag till böcker
och andra hjelpmedel. På sista tiden hade likaledes de historiska öfningarna,
som sedan några år tillbaka pågått, blifvit ordnade inom ett
fast seminarium med stadgar, stadfästa af kanslern den 18 november
1890. De historiska studierna vore utan tvifvel, i likhet med de språkliga,
af så stor vigt både för de akademiska examina och för utbildning
af lärare till de allmänna läroverkens tjenst, att kraftigare anordniugar
till deras befrämjande måste anses vara i hög grad påkallade.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Det historiska seminariet i Upsala hade likväl hittills icke haft andra
penningemedel att tillgå än ett mindre, tillfälligt statsanslag och för
öfrigt rent privata bidrag, som endast i ringa grad kunnat fylla behofvét.
Genom en frikostig donation af svenska akademien hade visserligen
seminariet erhållit en värdefull förstärkning af sin boksamlingför
studierna inom den svenska historien. Men då nu, i följd af de
nya föreskrifterna om den akademiska undervisningens ordnande, större
anspråk måste ställas på den med seminariet förbundna lärareverksamheten,
så vore det af så mycket större vigt, att hjelpmedel för öfningarna
äfven inom andra områden af de historiska studierna icke helt
och hållet saknades. Till dylika hjelpmedel vore i första rummet att,
räkna en mindre samling af vigtigare utländska urkundverk och vetenskapliga
handböcker, vidare historiska kartor och facsimiletryck, hvarjemte
äfven vore önskvärdt, att för seminariets behof, till material för
diskussioner och uppsatser, afskrifter af arkivakter då och då kunde
verkställas. För anskaffande af dylika hjelpmedel i ej allt för litet
omfång borde en bestämd årlig summa kunna påräknas.

I afseende å de filosofiska seminarierna hade af dessas målsmän
vid båda universiteten hufvudsakligen framhållits, att till åtlydnad af
föreskriften i examensstadgan af den 17 april 1891, § 2, att i hvarje
ämne årligen borde inrättas s. k. seminarie- eller öfningskurser, hade
vid båda universiteten i de filosofiska disciplinerna hållits sådana öfningar,
närmast auslutande sig till de fria öfningar, som redan förut
på lärarnes eget initiativ varit inrättade, med förbindelse för hvarje
deltagare att sjelf verksamt dervid biträda. För dessa öfningar, hvilkas
hufvudsakliga uppgift måste vara att förmedla, underlätta och handleda
ett metodiskt, kritiskt och sjelfständigt studium af filosofisk litteratur
samt att utveckla lärjungarnes sjelfständiga tankeverksamhet, skulle
fullt motsvara sin bestämmelse, vore dock ett seminariebibliotek oundgängligen
nödvändigt. Detta borde innehålla de förnämsta äldre och
nyare filosofiska verk i goda editioner. Sådana bibliotek funnes ock
i allmänhet vid de filosofiska seminarierna i andra länder, likasom vid
de seminarier, som hos oss blifvit inrättade för andra vetenskaper.
Vid öfningarna i teoretisk filosofi, hvarest behofvet af seminariebibliotek
i synnerhet gjort sig gällande, hade detta behof i Lund i någon
mån blifvit afhjelpt derigenom, att öfningarna med vederbörligt tillstånd
hållits i föreståndarens bostad och således hans enskilda bibliotek varit
tillgängligt vid förefallande behof. Men ofvan nämnda stadgas syfte
vore tydligen, att dessa så väl som andra vetenskapliga öfningar skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hållas på universitetets lokaler. Dessutom kunde den enskilde lärarens
boksamling icke så räcka till för alla förekommande fall som en allmän
institutions bibliotek, särskildt inrättadt för institutionens syfte. Universitetsbiblioteket
åter vore dels icke tillgängligt under seminarieöfningarna,
dels saknades der åtskilliga verk, som vore behöfliga för
seminariet.

Angående det litteraturhistoriska seminariet i Lund meddelades af
dess föreståndare, att seminarieöfningar under hans ledning de två sista
åren idkats af dem, som beredt sig på afläggande af filosofie licentiatexamen,
och att derjemte hållits ett proseminarium för blifvande filosofie
kandidater. Den erfarenhet, som vunnits med afseende på dessa
öfningars nytta, både varit den bästa. Först genom seminariet hade
det lyckats att förmå lärjungarne till ett sjelfständigt vetenskapligt
arbete, och genom proseminariet hade nödig kontroll vunnits beträffande
deras mer elementära studier. Lärjungarne både vidare genom
dessa regelbundet återkommande öfningar med all säkerhet förmåtts
att flitigare och regelbundnare besöka föreläsningar ^>ch kollegier, och
läraren finge derigenom tillfälle att undersöka, om* de rätt uppfattat
det, som meddelats dem. Emellertid både berörda öfningar, i följd af
bristande tillgångar, icke kunnat på afsedt sätt ordnas. En kurs för
nybegynnare i svensk eller allmän litteraturhistoria utan samtidig litteraturläsning
blefve tydligen jemförelsevis värdelös. Derför hade försök
gjorts att anordna en dylik litteraturläsning, men detta försök både
redan från början strandat af brist på nödiga böcker. AA exemplar af
det för tillfället behöfliga arbetet både visserligen funnits att tillgå på
universitetsbiblioteket, men detta vore hvad en lärjunge behöfde. Öfver
den litteratur, lian sålunda erhållit, kunde lian visserligen hålla ett
föredrag, men någon kritik från de öfrigas sida kunde ej ifrågakomma
eller fordras, då de icke haft tillgång till den erforderliga litteraturen.
När icke alla proseminariets medlemmar kunde deltaga i frågans behandling,
utan det öfvervägande flertalet nödgades inskränka sig till
att blifva åhörare, vore det knappt rätt att för en lärjunges skull upptaga
de öfrigas tid. Under den sista terminen hade öfningarna derför
måst hufvudsakligen inskränkas till förhör rörande det, som på föreläsningar
och kollegium geuomgåtts.

Denna brist på nödigt anslag hade äfven förlamat seminariets
verksamhet. Äfven för detta behöfdes en ganska stor litteratur. En
del af denna funnes icke på universitetsbiblioteket ens i ett exemplar,
Bih. till Tliksd. Prot. 1894. 4 Sand. 1 Afd. 7 Häft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

något, som dock icke kmide blifva föremål för klander, då biblioteksanslaget
vore litet och många berättigade behof förut måste tillgodoses.
Andra behöfliga böcker funnes visserligen, men blott i ett exemplar,
under det att bär kräfdes flera, så vida deltagandet i öfningarna
skulle blifva allmänt. Följden af denna brist på litteratur hade varit,
att visserligen den lär junge, som fått sig ålagdt att hålla föredrag och
fått begagna den litteratur, som kunnat anskaffas, genomträngt ämnet,
men de öfriga hade här liksom i proseminariet blott varit åhörare, utan
att vara i stånd till ett kritiskt samarbete med föredraganden. Det
litteraturhistoriska seminariet rörde sig vidare till en mycket väsentlig
grad med manuskriptforskning. Lösa handlingar, manuskriptkataloger
o. d. kunde emellertid af lätt insedda skäl ej lånas ned till universitetsbiblioteket,
och det vore derför nödvändigt att hafva en årlig
summa till afskrifter, ty det kunde ju icke fordras af föreståndaren,
att lian sjelf skulle verkställa eller bekosta dessa afskrifter.

De skäl, som anförts till stöd för ansökning om anslag till det
statsvetenskapliga seminariet i Lund hade varit:

att i planen för det statsvetenskapliga seminariet inginge, att lärjungarne
der skulle sättas i tillfälle att dels öfva sig i sjelfständigt
vetenskapligt arbete på statsrättens och statistikens områden, dels ock
författa större afhandlingar af statsvetenskapligt innehåll;

att genomförandet af denna plan förutsatte i första hand litterära
hjelpkällor, bestående af dels ett handbibliotek utaf vissa mera allmänt
använda betydande verk, dels hela det svenska statsvetenskapliga
trycket, dels en och annan af utlandets vigtigare årspublikationer på
såväl statsrättens som statistikens område;

att den af föreståndaren gjorda framställningen angående erhållande
af officiella publikationer från departementen och de centrala embefsverken
m. fl. endast till en mindre del, eller med afseende på den under
serien »Bidrag till Sveriges officiella statistik» utgående publikationen,
kunnat bifallas; samt

att universitetsbiblioteket icke kunde fylla seminariets nämnda
behof, dels derför att det svenska trycket med undantag af serien
»Bidrag till Sveriges officiella statistik» först långt efter utgifningen
komme biblioteket till banda, dels ock emedan det mesta af hvad seminariet,
behöfde utaf utlandets statsvetenskapliga litteratur, såsom vissa
statistiska årspublikationer, icke kunde ifrågasättas till inköp för nämnda
bibliotek.

Hvad slutligen anginge seminariet för slaviska språk i Upsala,
hade dess föreståndare bland annat meddelat, att i öfverensstämmelse

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

med föreskrifterna i 1891 års stadga rörande undervisning och examina
inom filosofiska fakulteten hade under sistlidne vårtermin ett seminarium
för slaviska språk börjat sin verksamhet. Det hade emellertid
visat sig, att något seminariearbete, som verkligen gjorde skäl för
namnet, svårligen kunde komma till stånd utan en liten för arbetet
afpassad boksamling. Utan en sådan vore man nödsakad att nästan
uteslutande välja mycket elementära uppgifter, och anspråken på seminariemedlemmarnes
sjelfständiga arbete måste ställas lågt. Behofvet
af något anslag för seminariet vore derför trängande.

Vid beräkningen af anslagsbehofven för ett slaviskt seminarium
vore att förutsätta:

att anslaget skulle, så vidt det ej till någon mycket ringa del
toges i anspråk för bokskåp, katalogpapper, protokollsböcker och dylikt,
uteslutande användas till inköp af litteratur;

att i ett seminariebibliotek borde till medlenlmarnes disposition
ställas a) sådana vetenskapliga tidskrifter, som ideligen behöfde rådfrågas,
b) sådana ordböcker och andra handböcker, som ständigt måste
vara till hands under arbetet, c) sådana böcker, hvilka behöfdes för
den särskilda uppgift, som för hvarje år eller termin förelädes seminariet,
och hvilka det ej kunde åläggas seminariemedlemmarue att hvar för
sig anskaffa — alltid med vederbörlig hänsyn till hvad universitetsbiblioteket
hade att i olika rigtniugar erbjuda; samt

att ett seminarium för slaviska språk måste på statskassan ställa
mindre anspråk än t. ex. seminarier för nordiska språk, klassiska,
romanska eller germanska språk eller för historia, dels derför att förstnämnda
ämne ej kunde för stat och folk hos oss anses ega samma
vigt och betydelse som de senare, dels derför att de studerande, som
åt slaviska språk egnade ett djupare studium, naturligtvis måste antagas
blifva betydligt färre än de, som egnade sig åt hvart och ett af
öfriga nyss angifna ämnen, och det slaviska seminariet sålunda oftare
komme att företaga sig relativt elementära uppgifter.

Under dessa förutsättningar kunde seminariets årliga behof beräknas
ungefär sålunda:

till tidskrifter, de två vigtigaste tidskrifterna för slavisk filologi samt

en rysk och en polsk litterär tidskrift .................... kronor 100: —

,, ordböcker och andra handböcker ................................ „ 75: —

„ litteratur för årets eller terminens ämne ................ „ 75: —

summa kronor 250: —

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

Dessutom behöfdes dock för första uppsättningen ott särskildt
anslag till inköp af tidigare årgångar af de båda biologiska tidskrifterna
.............................................................................. kronor 200:—

,, några större ordböcker och ett större grammatiskt

verk ................................................................................ „ 200: —

summa kronor 400: —

eller för första året tillsammans 650 kronor.

Med afseende å den nu föreliggande anslagsfrågan yttrar departementschefen,
att sedan sålunda försök med seminarieundervisning i
särskilda ämnen blifvit gjorda vid våra universitet under vid pass ett
fjerdedels sekel, och den erfarenhet, som dervid vunnits, till fullo bekräftat,
hvad man med afseende å seminarieinrättningen inhemtat. från
främmande länders högskolor, der den länge med stor fördel varit använd,
hade man icke längre kunnat undgå att erkänna, det seminarieöfningar
vore ett nödvändigt komplement till den universitetsundervisning,
som af ålder meddelats i form af föreläsningar. Först genom
seminarieöfningarna blefve det nemligen för universitetslärarne i åtskilliga
ämnen, deribland samtliga till den humanistiska sektionen
hörande, möjligt att fullt lära känna sina lärjungars ståndpunkt och
uppfattningssätt samt att gifva dem den väckelse till sjelfverksamhet
och den handledning vid deras begynnande vetenskapliga arbete, hvaraf
de vore i behof. Först derigenom kunde den lärdom, som inhemtades
genom föreläsningar och enskilda studier, vinna den användning och
inöfning, hvarigenom den fullt tillegnades och gjordes fruktbringande
för den vetenskapliga utbildningen. T sammanhang med stadgan för
filosofie kandidat- och licentiatexamina hade derför genom kong!, kungörelsen
den 17 april 1891 föreskrifvits, att filosofiska fakulteten skulle
jemte de sedvanliga föreläsningarna, såvidt möjligt, årligen anordna
dels propedevtiska kurser, dels seminariekurser i samtliga de ämnen,
i hvilka institutionsöfningar icke förekomme. På grund af denna föreskrift
hade seminarieöfningar egt rum i de flesta af de till humanistiska
sektionen hörande ämnen liksom i matematik och mekanik. I öfriga
till den matematisk-naturvetenskapliga sektionen hörande ämnen hade
institutionsöfningar redan länge varit vanliga. De anförda yttrandena
af seminarieföreståndarne gåfve äfven vid handen, att berörda seminarieöfningar
med mycken ifver omfattats af lärjungarne och burit god frukt,
så att de , icke gerna kunde umbäras; men enstämmigt hade derjemte
framhållits, att dylika öfniugar icke kunde i längden uppehållas eller
göras fullt fruktbringande, om icke något anslag vore att tillgå, hvarur
seminariernas behof kunde fyllas. Bland dessa anslagsbehof framhölles

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

i främsta rummet det till böcker och annan undervisningsmateriel samt
några mindre, mera tillfälliga utgifter, men derjemte äfven det till arfvoden
för seminarieöfningarnas ledning, då denna, i följd af bristande
tid eller annat förhinder för den ordinarie läraren, måste uppdragas åt
extra ordinarie lärare, samt till ersättning för seminarieboksamlingarnas
ordnande och vårdande. Deremot syntes man anse, att behofvet af anslag
till premier åt de lärjungar, som deltoge i seminarieöfningarna,
nästan helt och hållet upphört, något, som för öfrigt vore helt naturligt,
då det visat sig, att de, som med flit och allvar begagnat sig af
nämnda öfningar, icke blott grundligare utan äfven på kortare tid
genomgått de föreskrifna kurserna, än de, som icke deltagit i dylika
öfningar. Sjelfva den omständigheten, att seminarieöfningar erbjödes
de studerande, måste för dem vara en ej ringa förmån.

Hittills hade åt hvarje seminarium, som åtnjutit understöd, anslagits
ett visst belopp, hvarmed alla dess utgifter skulle bestridas. Detta belopp
hade derför af olika seminarier och understundom af samma seminarium
på olika tider användts på mycket olika sätt. Så hade det än
helt och hållet användts till iuköp af böcker, än hade största delen
deraf utgått till premier eller till arfvoden för seminariets ledning. För
att undanrödja denna ojemnhet hade kanslersembetet 1876 föreslagit,
att visserligen åt hvarje seminarium skulle anvisas ett särskildt belopp
till böcker och annan undervisningsmateriel, men att till arfvoden åt
vissa ledare af seminarieöfningarna likasom till premier skulle anslås
för alla seminarierna gemensamma belopp. Befunnes nu ock, såsom
departemeutschefens mening vore, anslaget till premier åt lärjungarne
öfverflödigt, så ansåge departementschefen dock lämpligt, att anslaget
till arfvoden blefve gemensamt för alla till humanistiska sektionen hörande
seminarier, under det att hvarje seminarium erhölle ett särskildt
anslag till böcker, undervisningsmateriel m. m. Om nemligen omständigheterna
förde det med sig, att under en följd af år ett seminarium
oafbrutet sköttes af den ordinäre läraren, under det att ett annat hela
tiden förestodes af en lönlös extra ordinäre, så skulle det förras hela
anslag kunna år efter år användas till bokinköp, men af det senares
blott eu ringa del. Undet det att det förra sålunda finge mera medel
till bokinköp än afsedt varit, finge det senare mindre och antagligen
alldeles otillräckliga medel för detta ändamål. Denna olägenhet undvekes
derigenom, att hvarje seminarium finge sitt särskilda anslag till
böcker och undervisningsmateriel, men alla ett gemensamt till arfvoden.
Vidare vore emellertid att märka, att enligt gällande bestämmelser
ordinarie lärare, som öfvertagit ledningen af seminarieöfningar i sitt

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ämne, kunde erhålla nedsättning i den eljest föreskrifna föreläsningsskyldigheten.
I detta fall blefve derför den öfriga undervisningen i
ämnet mindre, än om seminarieöfningarna deri leddes af en extra
ordinarie lärare. Om således ur arfvodesanslaget väl kunde utgå ersättning
till extra ordinarie lärare för ledning af seminarieöfningar, men
icke för annan undervisning inom sektionen, kunde lätt inträffa, att en
ordinarie lärare hellre afstode ledningen af seminariet åt en docent än
att minska tillfällena till undervisning i sitt ämne eller hindra docenten
från erhållandet af en tjenstgöring, som medförde rätt till ersättning
af berörda anslag, äfven om den ordinarie läraren i sjelfva verket
vore vida lämpligare att leda dessa svåra öfningar än den unge, ännu
föga öfvade docenten. Ifrågavarande anslag, som kunde kallas humanistiska
sektionens anslag till seminariearfvoden, syntes departementschefen
derför böra ställas till kanslerns förfogande för att efter humanistiska
sektionens förslag auvändas till arfvoden, dels åt extra ordinarie
lärare, som enligt sektionens förordnande antingen ledt seminarieöfningar
eller öfvertagit annan undervisning i ett ämne, hvars ordinarie
målsman såsom ledare af seminariet i ämnet erhållit nedsättning i sin
föreläsningsskyldighet, dels för ordnande och vårdande af seminariernas
boksamlingar och öfriga undervisningsmateriel.

Att härvid undantagits det matematiska seminariet, inom hvilket
äfven den rena mekaniken komme till behandling, berodde dels
derpå, att detta seminarium vore det enda inom matematisk-naturvetenskapliga
sektionen, dels derpå att bristen på lärarekrafter i detta ämne
gjort det nödvändigt att städse använda en stor del af dess anslag till
arfvoden åt yngre lärare, som biträdt vid dess ledning.

Vid bestämmandet af de årliga anslag, som kunde anses oundgängligen
erforderliga för de särskilda seminarierna till inköp af böcker
och annan undervisningsmateriel samt till tillfälliga utgifter, hade hänsyn
tagits å ena sidan till de särskilda ämnenas relativa behof af dylik
undervisningsmateriel och å andra sidan till antalet lärjungar, som
kunde antagas komma att begagna sig af de särskilda seminariernas
öfningar. Med ledning af de hittills med statsmedel understödda seminariernas
räkenskaper hade åter anslaget till seminariearfvoden upptagits
till samma belopp, som föreslagits till undervisningsmateriel för de särskilda
seminarierna tillsammans. För det matematiska seminariet hade
någon fördelning af anslaget icke föreslagits, men lämpligt syntes vara,
att, såsom förhållandet särskildt i Lund under de senare åren varit,
omkring två tredjedelar af anslaget användes till arfvoden åt de vid semi -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

nariets ledning biträdande lärarne samt det öfriga till böcker och annan
undervisningsmateriel.

Den fördelning af det äskade anslaget till universitetsseminarier,
som departementschefen derför ansåge sig böra förslå, framginge af
följande tabell:

Årligt anslag till inköp af böcker och annan un- Upsala Vid Lunds
dervisniugsmateriel samt tillfälliga utgifter åt universitet universitet

seminariet för klassiska språk .............................

nordiska
romanska

germanska

Ärligt

historia..

statskunskap ........................................

filosofi........................................................

estetik och litteraturhistoria...............

semitiska språk......................................

sanskrit och jemförande indoeuropeisk

språkforskning................................

slaviska språk ......................................

egyptologi.................................................

anslag till humanistiska sektionens seminarie -

500

250

150

500

250

150

150: —

arfvoden ...........................	................ 3,850:-	- 3,550: —
	Summa 7,700: -	- 7,100: —
anslag till matematiska seminariet.	............... 1,500:-	- 1,500: —

Då emellertid för den första uppsättningen mera medel erfordrades,
än som sedermera för hvarje år behöfdes, skulle det vara medgifvet.
kanslern att, på framställning af humanistiska sektionen, under
de två första åren ur anslaget till seminariearfvoden tilldela de seminarier,
som icke förut haft understöd af statsmedel, belopp ej öfverstigande
det årliga anslag, som blifvit hvarje särskildt seminarium tilldeladt.
Vidare skulle det vara vederbörande medgifvet att ett följande
år använda de besparingar, som under ett föregående år uppstått å
något af berörda anslag. Ett sådant medgifvande vore nödvändigt,
emedan endast sålunda dessa medel kunde på ett fullt ändamålsenligt
sätt användas. Ofta måste nemligen inträffa, att ett dyrbarare verk
eller en omfångsrikare kurs icke kunde, jemte öfriga oundgängliga utgifter,
med ett års anslag bekostas, utan att besparingar för detta ändamål
måste under föregående år göras. Tydligt vore slutligen, att, sedan
mör erfarenhet vunnits, någon jemkning i här föreslagen fördelning af

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

anslaget kunde befinnas erforderlig. Lämpligt syntes derför vara, att
det öfverlätes åt Kongl. Maj:t att efter sig företeende omständigheter
vidtaga sådan jemkning.

T skrifvelse den 7 juli 1887 (n:o 75) anhöll Riksdagen, att Kongl.
Maj:t täcktes låta undersöka och utreda, huruvida icke, med särskild
hänsyn till önskvärdheten af studiernas begränsning inom nödigt mått,
åtskilliga ändringar och tillägg i gällande bestämmelser med afseende
på undervisnings-, examens- och studieväsendet -kunde vara behöfliga
för Upsala och Lunds universitet samt för karolinska mediko-kirurgiska
institutet i Stockholm. Till stöd härför anfördes bland annat, att det
synts Riksdagen, att anledningar till tvifvelsmål förefunnes, huruvida
icke den tid, som af de studerande tillbragtes vid nämnda högskolor,
vore längre än som den akademiska utbildningen för deras blifvande
verksamhet lämpligen borde kräfva, äfvensom att en förståndig planläggning
af studierna alltifrån studentens inträde vid universitetet och
lämplig anordning af undervisningen, hvarigenom på en gång kunskapen
främjades och studietiden förkortades, syntes för frågans lösning
vara af framstående vigt; och hade Riksdagen funnit, bland annat, frågorna
om anordningarna för meddelandet af undervisningen, om föreläsningarnas
tidsenlighet, om behofvet af en rätt afpassad ledning af
studierna och om lämplig kontroll öfver den studerande ungdomens
arbeten vara värda att med afseende härå beaktas.

Efter att den 18 juni 1888 hafva uppdragit åt särskildt utsedde
komiterade att verkställa utredning angående undervisnings-, examensoch
studieväsendet inom de filosofiska fakulteterna vid universiteten i
Upsala och Lund, och sedan bemälde komiterade den 2 juli 1889 inkommit
med förslag och betänkanden samt vederbörande häröfver blifvit
hörde, har Kongl. Maj:t den 17 april 1891 utfärdat stadga angående
filosofie kandidat- och licentiatexamina äfvensom kungörelse angående
ändring i gällande bestämmelser rörande teologisk-filosofisk examen.

1 omförmälda stadga föreskrifves, att årligen böra i hvarje examensämne
icke blott hållas vetenskapliga föreläsningar, utan äfven inrättas
dels propedevtiska kurser, dels seminarie- eller öfningskurser.

Då Kongl. Maj:t nu såsom en följd af dessa bestämmelser funnir
sig böra äska anslag för utvidgande af seminarieundervisningen vid
universiteten samt föreslå anslagens till densamma öfverflyttande på
ordinarie stat, får utskottet till en början uttala, att seminariekurserna
synas utskottet vara af stor vigt för den akademiska undervisningen.
Dels bör nemligen genom dessa kurser behållningen af under -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

visningen i allmänhet blifva större för de studerande än genom föreläsningarna,
enär läraren genom den direkta samverkan med lärjungarne,
som af seihinariekurser möjliggöres, lättare kan lämpa sin undervisning
efter den olika vetenskapliga utbildning, som dessa förvärfvat; och dels
erhåller läraren derigenom tillfälle att lemna den studerande all den
handledning i afseende på studiernas planläggande, hvaraf denne kan
vara i behof. Utskottet anser sig derför hafva anledning att förorda
en Ökning af hittills utgående anslag för dylika kurser.

Hvad åter beträffar anslagen till de särskilda af Kongl. Maj:t
ifrågasatta seminariekurserna inom den humanistiska sektionen, så torde
de af Kongl. Maj:t äskade anslagen, 7,700 kronor för universitetet i
Upsala och 7,100 kronor för Lunds universitet, kunna något nedsättas.
Utskottet håller nemligen före, att, då antalet studerande i de båda
ämnena sanskrit och jemförande språkforskning samt egyptologi måste
vara jemförelsevis ganska obetydligt, något statsanslag för inrättande
af seminariekurser i dessa ämnen icke borde ifrågakomma, hvarjemte
utskottet anser, att de ifrågasatta anslagsbeloppen för de ofriga seminarierna
inom den humanistiska sektionen såväl till böcker m. m. som
i synnerhet till arfvoden äro väl höga. Anslaget för sistnämnda ändamål
anser utskottet kunna utan skada minskas, om en större utsträckning
gifves åt den redan nu ej sällan använda praxis, att, då ordinarie lärare
för ledande af seminariekurs befrias från en del af sin föreläsningsskyldighet,
icke någon extra ordinarie lärare förordnas att bestrida denna
del af föreläsningsskyldigheten. Semiuariekursen bör nemligen enligt
utskottets förmenande för de studerande i allmänhet utgöra full ersättning
för det minskade antalet föreläsningar; hvarför ock, der svårighet
uppstår att med befintliga lärarekrafter upprätthålla både seminariekurser
och föreläsningar, dessa senare snarare torde kunna inskränkas än de
förra. Då vidare särskilda arfvoden för ledning af seminariekurser synas
utskottet hufvudsakligen böra ifrågakomma vid de seminarier, i hvilka ett
större antal studerande deltaga, så finner utskottet häruti ett ytterligare
skäl för, att anslaget till seminariearfvoden inom humanistiska sektionen
lämpligen kan inskränkas till 1,900 kronor för universitetet i Upsala och
1,750 kronor för Lunds universitet. Dispositionen af detta anslag synes
lämpligen böra ske i den ordning, som i statsrådsprotokollet föreslagits.

Till, inköp af böcker och annan undervisningsmateriel samt tillfälliga
utgifter synes, med afseende å hvad ofvan blifvit anfördt, ett
anslag af 3,100 kronor för Upsala och 2,750 kronor för Lund böra
Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till en laborator
i bakteriologi.

[7-1

vara tillräckligt; och har utskottet förestält sig fördelningen af dessa
belopp kunna ungefär så uppgöras, att till seminarierna för klassiska,
nordiska, romanska och germanska språk anvisas 1,750 kronor för
Upsala och 1,625 kronor för Lund, samt att till seminarierna för historia,
statskunskap, filosofi, estetik och litteraturhistoria samt semitiska
och slaviska språk vid universitetet i Upsala anslås 1,350 kronor och
till seminarierna för samma ämnen utom slaviska språk vid Lunds
universitet 1,125 kronor.

Hvad Kongl. Maj:t med afseende å de matematiska seminarierna
föreslagit, har icke gifvit anledning till någon erinran från utskottets sida.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ls förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att dels till seminarier för klassiska,
nordiska, romanska och germanska språk, historia,
statskunskap, filosofi, estetik och litteraturhistoria samt
semitiska och slaviska språk vid universitetet i Upsala
på ordinarie stat beviljas 5,000 kronor, deraf till inköp
af böcker och annan undervisningsmateriel samt
tillfälliga utgifter 3,100 kronor och till arfvoden 1,900
kronor, samt till seminarier för samma ämnen med
undantag af slaviska språk vid universitetet i Lund
4,500 kronor, deraf till inköp af böcker och annan
undervisningsmateriel samt tillfälliga utgifter 2,750
kronor och till arfvoden 1,750 kronor med rätt för
Kongl. Maj:t att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
de af utskottet angifna grunder bestämma dessa anslags
fördelning emellan de olika seminarierna; dels
ock likaledes på ordinarie stat anvisas till det matematiska
seminariet vid universitetet i Upsala 1,500
kronor och till dylikt seminarium vid universitetet i
Lund 1,500 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

7:o) Kong]. Maj:t har föreslagit, att för anställande vid karolinska
mediko-kirurgiska institutets patologisk-anatomiska institution af en
på högst 4 år i sänder förordnad laborator i bakteriologi måtte beviljas
ett årligt anslag af 3,000 kronor.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning har, enligt hvad af stats -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

rådsprotokollet iubemtas, föranledts af en utaf universitetskanslern förordad
hemställan från lärarekollegiet vid omförmälda institut, deruti,
under erinran, att krafven på en god undervisning i bakteriologi vid
ett medicinskt läroverk år efter år stegrades, anförts, att genom den
nya tillbyggnaden vid institutets patologisk-anatomiska institution läroverket
komme att senast från och med början af år 1895 erhålla eu
lämplig lokal med nödig utrustning för meddelande af sådan undervisning,
men att det vore i hög grad önskligt att vid nämnda institution
jemväl hafva fäst en särskild kompetent lärare, som vore förbunden att
under läseterminerna lemna en fortgående undervisning i ämnet samt
utöfva närmaste tillsyn och vård om den nya bakteriologiska afdelningen.
För närvarande funnes väl vid institutionen en docent i bakteriologi,
hvilken innehade det ena af läroverkets två docentstipendier å 1,000
kronor hvartdera, men denne kunde ej åläggas annan undervisning än
den, som i allmänhet tillkomme innehafvare af docentstipendium, eller
att minst två gånger årligen på tider, som af lärarekollegiet bestämdes,
gifva undervisningskurser i sitt ämne. Att kunna anställa någon behörigen
qvalificerad docent, som mot sådan ersättning skulle vilja eller,
med afseende å sin utkomst, kunna under hela terminen så godt som
dagligen så egna sig åt undervisningen, som här vore af nöden, vore
ej möjligt. Eu sådan uppoffring kunde i sjelfva verket ej sättas i
fråga. Det gjordes här behof af en specialist, hvilken såsom laborator
ständigt öfver vakade och ledde de ytterst tidsödande bakteriologiska
arbetena och öfningarna för de studerande på olika utvecklingsskeden
samt med råd och dåd bistode de mera försigkomne, äfven äldre läkare,
som ville utföra specialarbeten, och hvilken derjemte lemnade fria
kurser, afpassade efter den allmänna undervisningsplanen inom institutionen
för dem, som förberedde sig till medicine kandidatexamen, hvarvid
de hade att göra sina grundläggande studier i bakteriologi. Hans
aflöning borde vara sådan, att han för öfrigt kunde utan allt för stor
uppoffring egna vederbörlig tid äfven åt egen bakteriologisk forskning,
och enligt lärarekollegiets åsigt borde han i detta afseende liksom i
öfrigt likställas med förutvarande laborator i patologisk anatomi, hvilken
uppbure en lön af 3,000 kronor.

Enligt hvad departementschefen vidare meddelar, hade lärarekollegiet
framhållit, att de nuvarande lärarne i patologisk anatomi,
en ordinarie professor, en extra ordinarie professor och en laborator,
vore så fullt upptagne af sina åligganden, att de omöjligen kunde i
detalj öfvertaga ledningen af arbetena på den bakteriologiska afdelningen
och lemna den särskilda undervisning, som der kräfdes, äfven om de

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vore dertill kompetente. Undervisningen i patologisk anatomi fortginge
nemligen vid karolinska institutet hela året utan afbrott, till följd hvaraf
en dubblering af lärarekrafter vore behöflig. Ordinarie professorn
undervisade under höstterminen dem, som förberedde sig till medicine
licentiatexamen, i speciel patologisk anatomi, och denna undervisning
kräfde för närvarande dubbelt så mycken tid, som det ålåge en professor
att undervisa. Laboratorn hade alldeles samma, d. v. s. fullständig
professorsundervisning sig ålagd under mellanterminerna, alltså
under fyra och en half månader, ehuru hau uppbure endast .half professorslön.
Någon ny tjenstgöring, allra minst sådan, som här vore i
fråga, kunde omöjligen, icke ens under de egentliga terminerna åläggas
honom, och i regeln skulle han väl icke heller kunna åtaga sig någon
sådan, enär dertill fordrades alldeles särskilda qvalifikationer. Extra
ordinarie professorn hade att undervisa dem, som förberedde sig till
medicine kandidatexamen, ej blott i obduktionsteknik samt allmän patologisK
anatomi och histologi, utan äfven i medicinens historia, hvarjemte
han handledde dessa vid de patologisk-histologiska öfningskurser, som
för dem vore obligatoriska. Till sitt biträde hade samtlige desse lärare
blott en enda amanuens, b vilket till följd af de hopade göromålen
länge visat sig så otillräckligt, att lärarekollegiet skulle nödgats begära
förstärkning härutinnan, om det ej under de senare åren lyckats att
vid institutionen fästa extra ordinarie amanuenser, för närvarande tre,
hvilka utan all ersättning deltoge i de trägna amanuensgöromålen. Det
hade under sådana förhållanden endast genom anställande af en docent
i ämnet och öfverlemnande åt honom af det ena docentstipendiet varit
möjligt att bringa någon särskild undervisning i bakteriologi till stånd,
men, såsom ofvan framhållits, förefunnes numera alldeles otvetydigt
ett stort behof att göra denna undervisning långt mera intensiv och
fruktbärande, än på detta sätt kunnat åstadkommas.

Departementschefen förklarar sig, i likhet med kanslern för rikets
universitet, finna hvad af lärarekollegiet sålunda anförts till fullo ådagalägga
ifrågavarande anslags vigt och betydelse för patologisk-anatomiska
institutionen, och ansåge departementschefen, att den nu ifrågavarande
laboratorn borde intaga samma ställning som den i patologisk anatomi,
till hvilkens anställande medel beviljades af 1884 års Riksdag.

Behofvet af utsträckt undervisning i bakteriologi vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet synes vara ådagalagdt genom hvad institutets
lärarekollegium anfört. Men då en del af denna undervisning
fortfarande bör kunna ombesörjas af innehafvare af docentstipendium,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

så torde arfvodet för den ifrågasatta laboratorstjensten kunna sättas
lägre än hvad Kongl. Maj:t föreslagit; och föreställer sig utskottet, att
ett belopp af 2,000 kronor skulle i sådant hänseende vara tillräckligt.

Utskottet hemställer för den skull,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen för anställande vid
karolinska mediko-kirurgiska institutets patologiskanatomiska
institution af en på högst 4 år i sänder
förordnad laborator i bakteriologi beviljar ett årligt
anslag af 2,000 kronor.

Pedagogier och folkskolor.

8:o) Med anledning af Kongl. Majts derom gjorda framställning
och under hänvisning till de skäl, som till stöd för samma framställning
finnas anförda i statsrådsprotokollet (sid. 23—24), får utskottet hemställa,

att anvisningen i kontant under åttonde hufvudtitelns
anslag till pedagogier och folkskolor må minskas
med ett jemnadt belopp af 11 kronor till 24,406
kronor samt den under samma anslagsrubrik förekommande
anvisning »indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag: ersättningar» minskas med, i
jemnadt tal, 340 kronor till 760 kronor.

Folkundervisningen.

9:o) Sedan Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen föreslagit, att
å åttonde hufvudtiteln måtte uppföras ett förslagsanslag å 40,000 kronor,
att i enlighet med de grunder, Kongl. Maj:t komme att i särskild proposition
för Riksdagen framlägga, användas såsom bidrag till aflönande i
vissa fall af vikarie för sådan ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola,
som af sjukdom urståndsättes att fullgöra sin tjenst, har Kongl. Maj:t
i en till Riksdagen den 17 mars 1894 aflåten proposition (n:o 58) föreslagit
Riksdagen dels att för sin del besluta

aft, derest vid folkskola anstäld ordinarie lärare eller lärarinna,
till hvilkens aflöning bidrag af statsmedel utgår, på grund af sjukdom

Ang. nedsättning
nf anslag
till pedagogier
och folkskolor.

[8.]

Ang. statsbidrag
till
vikaries aflönande
vid
sjukdomsfall
för ordinarie
lärare eller
lärarinna vid
folkskola.

[9.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

åtnjuter tjenstledighet och examinerad vikarie för honom eller henne
är förordnad under oafbrutet minst en månad af den faststälda undervisningstiden
af åtta månader om året, vikarien för den tid, hvarunder
hans förordnande varar, skall åtnjuta arfvode efter minst 600 kronor
för åtta månaders undervisningstid eller 75 kronor för läsmånad, hvarje
månad beräknad till 30 dagar, samt förses med tjenlig, skolan närbelägen
bostad, bestående af ett rum, med vedbrand, eller ock erhålla
ersättning, derför, beräknad efter minst 50 kronor för åtta månaders
undervisningstid, äfvensom efter öfverenskommelse undfå godtgörelse
för resekostnad, der Bådan ifrågakommer;

a«, om enligt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf ordinarie
lärare eller lärarinna erhåller ledighet och vikarie för honom eller henne
förordnas på sätt ofvan sägs^ är af sådan beskaffenhet, att densamma
gör läraren eller lärarinnan oförmögen att vederbörligen uppehålla sin
tjenst, utan att dock för all framtid hindra hans eller hennes återinträde
i tjenstgöring, samt läraren eller lärarinnan icke uppnått sextio års
ålder, och i vederbörlig ordning förklarats berättigad till hel pension,
vikariens aflöning skall utgöras sålunda, att den ordinarie läraren eller
lärarinnan af sin lön afstår ett belopp, motsvarande en fjerdedel af
vikariens kontanta minimiaflöning, eller 150 kronor för åtta månaders
undervisningstid, samt två tredjedelar af samma minimiaflöning, eller
400 kronor för åtta månaders undervisningstid, utgå af allmänna medel,
och återstoden erlägges af skoldistriktet, hvilket det jemväl skall åligga
att förse vikarien med bostad jemte vedbrand, eller ock lemna honom
ersättning derför, enligt hvad ofvan omförmälts, äfvensom att, der så
ifrågakommer, godtgöra honom hans resekostnad;

a/f, der läkarebetyg ej kan utan synnerlig kostnad eller svårighet
anskaffas, nyssnämnda bestämmelser i fråga om vikariens aflöning skola,
derest genom intyg af vederbörande skolråds ordförande vitsordas, att
läraren eller lärarinnan under ledighet varit af sjukdom urståndsatt att
vederbörligen uppehålla sin tjenst, gälla, ändock att sjukdomens beskaffenhet
icke blifvit genom läkarebetyg ådagalagd, likväl ej för längre
tid än högst tre månader;

a/f, då enligt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf ordinarie
lärare eller lärarinna erhållit tjenstledighet, är af sådan beskaffenhet,
att läraren eller lärarinnan till följd deraf är urståndsatt att vidare
återinträda i tjenstgöring, vikariens aflöning skall utgöras af läraren eller
lärarinnan utan tillskott af allmänna medel eller bidrag af skoldistriktet;

att ordinarie lärare eller lärarinna, som uppnått sextio åss ålder
och i vederbörlig ordning förklarais berättigad till hel pension, skall,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

då, på grund af sjukdomsfall, behof af vikarie för honom eller henne
inträder, ensam utgöra vikariens aflöningsförmåner; samt

att vikarie, hvars aflöning skall utgå efter ofvan angifna grunder,
skall ega, för hvarje hel månads tjenstgöring efter månadens slut och
för Överskjutande tjenstgöringstid så snart tjenstgöringen upphört, af
vederbörande skolråd eller skolstyrelse utbekomma den honom eller
henne tillkommande kontanta aflöning, äfvensom, der ersättning för
bostad med vedbrand utgår, sådan ersättning; att godtgörelse för resekostnad,
der sådan ifrågakommer, skall till vikarien erläggas, för resan
till tjenstgöringsorten efter ankomsten dit och för resan derifrån, så
snart förordnandet upphört; samt att skolrådet eller skolstyrelsen skall
ega att af den ordinarie lärarens eller lärarinnans lön innehålla det
belopp, hvarmed han eller hon skall till vikariens aflöning bidraga, samt
att utbekomma statsbidraget till samma aflöning efter reqvisition och
sedan folkskoleinspektören, eller i Stockholm stadens konsistorium, vitsordat
rigtigheten af de för statsbidragets erhållande lemnade uppgifter
i den ordning, som af Kongl. Maj:t kommer att närmare bestämmas;

dels ock att å ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag å 40,000 kronor att i enlighet med ofvan angifna grunder
användas såsom bidrag till aflönande i förenämnda fall af vikarie för
sådan lärare eller lärarinna vid folkskola, som af sjukdom urståndsättes
att fullgöra sin tjenst; med rätt för Kongl. Maj:t att i särskilda fall
medgifva den afvikelse från de för statsbidragets erhållande föreskrifna
vilkor, som kan vara af omständigheterna påkallad.

Under förutsättning, att ifrågavarande anslag blefve af Riksdagen
beviljadt att för dermed afsedt ändamål i enlighet med nu föreslagna
grunder användas, har Kongl. Maj:t förklarat sig vilja, jemte utfärdande
af närmare föreskrifter i fråga om den administrativa anordningen och
sättet för utbetalningen af statsbidrag i förevarande afseende, meddela
bestämmelser om rätt för skolråd eller skolstyrelse att, då folkskolelärare
eller lärarinna uppnått sextio års ålder, hos direktionen för
folkskolelärarnes pensionsinrättning, ändock att läraren eller lärarinnan
icke anmäler sig önska med pension från tjensten afgå, göra framställning
om pröfning af hans eller hennes pensionsrätt.

Med afseende å denna framställning har departementschefen i det
vid propositionen fogade statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden den
17 sistlidne mars till en början erinrat, hurusom, sedan vid 1890 års
riksdag enskilde motionärer framstält förslag, att Riksdagen måtte ställa
till Kongl. Majds förfogande ett förslagsanslag att användas såsom bidrag
till aflönande af vikarie för ordinarie lärare eller lärarinna vid rikets folk -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skolor, hvilken på grund af genom läkarebetyg styrkt, icke obotlig
sjukdom varit under minst eu månad oförmögen att sin tjenstgöring
sjelf bestrida, Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 20 maj 1890
bland annat anfört, att det af omförmälde motionärer väckta förslaget
visserligen syntes Riksdagen behjertansvärdt, men likväl icke vara af
beskaffenhet att i dess dåvarande form böra föranleda beviljandet af
något anslag för det afsedda ändamålet. Ehuru Riksdagen funne det
vara med billighet öfverensstämmande, att staten, då den lemnade bidrag
till folkskolelärarepersonalens aflöning, jemväl i någon mån trädde
hjelpande emellan i de fall, då lärare eller lärarinna genom sjukdom
urståndsattes att sjelf uppehålla sin tjenst, ansåge nemligen Riksdagen
böra såsom ett oeftergiflig^ vilkor för statsbidragets utgående uppställas
den fordran, att, förutom läraren eller lärarinnan sjelf, äfven vederbörande
kommun, som jemte staten bestrede kostnaden för tjenstens aflöning,
till någon del finge vidkännas kostnaderna för undervisningens uppehållande
under sjukdomstiden, helst endast genom en sådan anordning
verklig garanti kunde erhållas mot missbruk med afseende å statsbidragets
anlitande. I hvilken proportion staten, kommunen och läraren
sjelf borde bidraga till vikariens aflöning, ansåge Riksdagen emellertid,
i frågans dåvarande outredda skick, icke kunna afgöras, och då härtill
komme, att de närmare bestämmelser, hvilka borde fastställas för statsbidragets
utgående i hvarje särskildt fall, syntes böra blifva föremål för
omsorgsfull pröfning, funne Riksdagen det med omförmälda förslag afsedda
syftet bäst befordras derigenom, att Riksdagen fäste Kongl. Maj:ts
uppmärksamhet på ifrågavarande angelägenhet. Riksdagen anhöll derför,
att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om och på hvilka vilkor
statsbidrag måtte kunna lemnas till aflönande af vikarie för ordinarie
lärare eller lärarinna vid rikets folkskolor, som af sjukdom urståndsättes
att sin tjenst fullgöra.

Enligt hvad departementschefen härefter meddelar, hade i anledning
af denna skrifvelse yttranden infordrats ej mindre från samtliga
domkapitel, hvilka i ärendet hört vederbörande folkskoleinspektörer,
äfvensom från öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor, än äfven
från öfverståthållareembetet och Kongl. Maj-.ts befallningshafvande i
samtliga län; hvarefter, och sedan de sålunda infordrade yttrandena inkommit,
Kongl. Maj:t den 10 augusti 1892 uppdragit åt en komité att
utreda frågan. Komiténs betänkande, hvilkct afgafs den 20 februari
1893 hade sedermera ytterligare remitterats till Kongl. Maj:ts samtlige
befallningshafvande, öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor och
direktionen öfver folkskolelärarnes pensiousinrättning.

Statsutskottets Utlåtande N:o !). 33

1 statsrådsprotokollet har på sid. 6—28 lemnats en redogörelse
för åtskilliga delar af komiterades förslag, hvarefter på sid. 28—40
departementschefen upptagit dessa delar till närmare skärskådande.
Under hänvisning i öfrigt till sjelfva statsrådsprotokollet, tillåter sig
utskottet att derur anföra följande.

Rörande hvad som för närvarande gäller i fråga om aflöning af
vikarie för folkskolelärare0) hade kommitterade, under erinran att det
ålåge den ordinarie läraren att under honom beviljad tjenstledighet bekosta
vikariens aflöning, då bidrag dertill hittills icke utgått af statsmedel
och skoldistriktet icke hade laglig skyldighet att i något fall
dertill bidraga, utan endast i 31 § folkskolestadgan uttalats, att när
lärare på grund, af sjukdom måste för längre eller kortare tid erhålla
tjenstledighet, det finge bero af distriktet att bevilja honom det understöd,
hvaraf han kunde anses vara förtjent, anfört, hurusom för närvarande
endast i de större städerna skolrådsdistrikten bidroge till aflönande
af vikarier vid sjukdomsfall för ordinarie lärare och lärarinnor
vid folk- och småskolor i enlighet med en gång för alla i sådant afseende
gifna bestämmelser, men att deremot i de mindre städerna och
på landsbygden skoldistrikten i allmänhet för hvarje särskildt tillfälle
beslutade huruvida läraren vid sjukdomsfall skulle erhålla bidrag till
vikariens aflöning. Och hade kommitterade framhållit, att, om man än
finge antaga, att de skoldistrikt icke vore så få, i hvilka funnes både god
vilja och motsvarande förmåga att lemna understöd åt lärare, hvilka
af sjukdom försatts i overksamhet och i den ställning att nödgas anlita
vikarie för uppehållande af undervisningen i skolan, det ock funnes
ett stort antal skoldistrikt, der sådant bidrag aldrig eller endast i största
nödfall och ytterst knapphändigt beviljats.

Hvad angår storleken af den aflöning, som borde tillkomma vikarie
för folkskolelärare vid tjenstledighet på grund af sjukdom, hade
kommitterade ansett, att derest bidrag af statsmedel till denna aflöning
skulle ifrågakomma, så borde densamma fastställas till ett visst, vid
alla lärarebefattningar lika minimibelopp; och hade kommitterade i sådant
afseende föreslagit en summa af 600 kronor för läsår eller 75
kronor för läsmånad, motsvarande den ordinarie lärarens kontanta
minimilön, hvarjemte vikarien borde tillerkännas rätt att erhålla dels
tjenlig, skolan närbelägen bostad, bestående af ett rum, med eldning

*) Då utskottet, för korthetens skull, endast nämner lärare och icke derjemte äfven
lärarinna, afses, der icke annorlunda angifves, både lärare och lärarinna.

Bill. till Riksd. Prot. 1804. 4 Sand. 1 Afd. 7 Käft.

Statsutskottets Vilåtande N:o i).

och städning, eller ock ersättning derför, beräknad efter 50 kronor för
helt läsår, dels ock efter öfverenskommelse godtgörelse för resekostnad,
der sådan ifrågakomme, vederbörande obetaget att, der af särskilda
förhållanden sådant betingades, lemna vikarien högre aflöniugsförmåner
än de sålunda föreslagna.

Med afseende å fastställandet af ett visst minimum för vikarieatlöningen
har departementschefen påpekat, hurusom i fråga om den
ordinarie lärarens löneförmåner ett liknande förhållande egde rum, i
det att särskilda bestämmelser vore gifna såväl rörande dessa löneförmåners
storlek genom kongl. kungörelsen angående aflöning åt lärare
eller lärarinnor vid folkskolor och småskolor den 20 januari 1882 och
kongl. kungörelsen om förändrad lydelse af § 1 i samma kungörelse
den 5 oktober 1891, som äfven angående det tillskott, som af statsmedel
dertill borde utgå, genom kongl. kungörelsen afgående lönetillskott
af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och
småskolor den 5 juni 1885 och dit hörande författningar.

Under godkännande i hufvudsak af hvad kommitterade i nu ifrågavarande
afseende föreslagit, har departementschefen likväl dervid anmärkt,
att ehuru genom nyssnämnda kongl. kungörelser af den 20
januari 1882 och den 5 oktober 1891 en minimilön blifvit bestämd förv
hvarje ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola utan afseende derå,
huruvida lönetillskott af allmänna medel till honom eller henne utginge,
kunde departementschefen likväl icke instämma i kommitterades
förslag, att en minimiaflöning borde bestämmas för hvarje vikarie för
på grund af sjukdom tjenstledig ordinarie lärare vid folkskola, utan
syntes sådan minimiaflöning böra fastställas endast för det fall, att bidrag
af allmänna medel utginge till den ordinarie lärarens aflöning.
Visserligen kunde äfven ifrågasättas, att en minimiaflöning i nu ifrågavarande
fall borde bestämmas, endast för den händelse att statsbidrag
till vikariens aflöning blefve äskadt, men då de fall vore ytterst få, i
livilka, oaktadt lönetillskott af allmänna medel utginge till den ordinarie
läraren, statsbidrag till vikariens aflöning icke skulle begäras,
samt i alla händelser statens intresse af att icke vikariearfvodets ringa
belopp utgjorde hinder för undervisningens behöriga upprätthållande
vore lika stort i dessa undantagsfall som eljes, syntes bestämmelserna
angående viss minimiaflöning för vikarie äfven böra gälla för dessa
undantagsfall.

Vidare och enär den ordinarie läraren icke åtnjöte förmånen af
städning af sin bostad eller ersättning derför, syntes dylik förmån icke
heller böra tillerkännas vikarie. Och då 50 kronor för helt läsår så -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

som ersättning för förmånen af bostad med vedbrand för en stor del
af landet syntes vara ett för ringa belopp, ansåge departementschefen
detta belopp böra bestämdt angifvas såsom det minsta, som skulle
ifrågakomma, derest öfverenskommelse om högre ersättning ej blefve
träffad.

Med afseende derefter å bestämmandet af statens, skoldistriktets
och den ordinarie lärarens bidrag till vikariens aflöning erinrade kommitterade,
hurusom Riksdagen i sin skrifvelse i ämnet framhållit, att
förutom läraren sjelf äfven vederbörande kommun borde till någon del
vidkännas kostnaderna för undervisningens uppehållande i folkskolan
under den ordinarie lärarens sjukdom. Denna fordran ansåge också
kommitterade fullt befogad, men med kännedom om de dryga kostnader,
som många kommuner måste underkasta sig för folkskoleväsendet,
och det missnöje, som på flera orter förspordes öfver de alltmer växande
utgifterna till folkskolan, ett missnöje som för sjelfva folkskolans framtida
välfärd kunde blifva en verklig fara, borde man, enligt kommitterades
åsigt, i allt, som rörde dylika utgifter, förfara med största^ varsamhet
och söka, då, såsom här, nya utgifter för folkskolan ifrågasattes,
nedbringa dessa till det minsta möjliga belopp, som kunde finnas
förenligt med det mål, man ville med kommunens deltagande i samma
utgifter vinna.

Kommitterade hade derför, i öfverensstämmelse med hvad de
i ärendet hörda myndigheter föreslagit, ansett att staten skulle åtaga
sig två tredjedelar af det till vikariens aflöning erforderliga belopp och
den återstående tredjedelen lika fördelas mellan läraren och distriktet,
livilka således skulle bidraga till samma aflöning med en sjettedel hvardera,
och då kommitterade ansåge de vikarien förutom arfvodet tillkommande
öfriga förmåner lämpligen böra påläggas distriktet, så hade
kommitterade föreslagit, att vikariens aflöning skulle utgöras sålunda,
att den ordinarie läraren af sin lön afstode ett belopp, motsvarande en
fjerdedel af vikariens kontanta minimilön, eller 150 kronor för helt
läsår, samt att två tredjedelar af samma minimilön, eller 400 kronor för
läsår, utginge af allmänna medel och återstoden erlades af skoldistriktet,
hvilket jemväl ålåge att förse vikarien med bostad, jemte eldning och
städning, eller ock lemna honom ersättning derför, äfvensom att, der
så ifrågakomme, godtgöra honom hans resekostnad.

Hvad kommitterade sålunda föreslagit tvekade departementschefen
icke att förorda. De skäl, kommitterade till stöd derför anfört, syntes honom
vara fullt giltiga; och hade förslaget i dessa delar vunnit allmän

öb Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tillslutning af det störa flertalet af de myndigheter, som deröfver yttrat
sig. J

Såsom vilkor för statsbidrags åtnjutande hade kommitterade föreslagit
följande:

1) den ordinarie läraren eller lärarinnan skulle hafva åtnjutit oafbruten
tjenstledighet och vikarie för honom eller henne vant förorduad
minst en månad af folkskolans ordinarie undervisningstid af åtta månader
om året;

2) sjukdomen skulle vara sådan, att läraren eller lärarinnan derigenom
urståndsattes att vederbörligen sköta sin tjenst, men finge icke
vara obotlig eller uppenbarligen sjelfförvållad;

3) sjukdomen måste vara styrkt af läkarebetyg eller, der sådant
icke kunde utan alltför stor svårighet eller kostnad anskaffas, genom
intyg af vederbörande kommunalnämnds ordförande, dock att äfven i
detta fall läkarebetyg måste anskaffas, då sjukdomen varade längre tid
än tre månader;

4) den ordinarie läraren eller lärarinnan finge icke vara berättigad
till hel pension enligt 14 § i gällande pensionsreglemente;

5) vikarien borde, så vidt möjligt, vara behörig att erhålla tjensten
såsom ordinarie;

6) angående vikariens behörighet och aflöningsvilkor samt den
tid, hvarunder han tjenstgjort, skulle i viss form affattade uppgifter
lemnas af skolråden, och borde dessa uppgifter af vederbörande folkskoleinspektör
till rigtigheten styrkas.

Vid de sålunda föreslagna vilkoren har departementschefen aumärkt
hufvudsakligen följande. Bestämmelsen att sjukdomen ej finge
vara obotlig, hvilken bestämmelse kommitterade upptagit ur den motion
inom Riksdagen, som föranledt dennas skrifvelse i ämnet till Kongl.
Maj:t, syntes kräfva ett förtydligande, så att icke åtskilliga sjukdomar,
hvilka visserligen måste anses för obotliga, men likväl blott för vissa
tider eller i mindre afsevärd mån hindrade lärarens tjenstgöring, måtte
kunna upphäfva rätten till statsbidrag; och kunde denna bestämmelse
lämpligen utbytas mot den föreskrift, att sjukdomen ej finge vara af
sådan beskaffenhet, att densamma enligt läkares åsigt urståndsatte
läraren att vidare återinträda i tjenstgöring. Den af kommitterade föreslagna
bestämmelsen, att sjukdomen icke finge vara uppenbarligen
sjelfförvållad, borde utgå, enär denna bestämmelse syntes dels ofta
blifva svår att utan obillighet eller orättvisa tillämpa,. dels ock icke
vara af behofvet påkallad.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Vidare ansåge departementschefen, att utfärdandet af det intyg,
som i vissa fall skulle ersätta läkarebetyg, lämpligare borde anförtros
åt skolrådsordföranden än åt kommunalnämndens ordförande, hvilken
såsom sådan eljes icke hade någon befattning med skolväsendet och
lärarne.

Rörande pensionsberättigad lärares rätt till statsbidrag för vikariens
aflönande vid sjukdomsfall hade kommitterade dels, såsom redan blifvit
antydt, föreslagit, att ordinarie lärare, som vore berättigad till hel
pension enligt § 14 i gällande pensionsreglemente, skulle, då på grund
af sjukdomsfall behof af vikarie för honom inträdde, ensam utgöra
vikariens aflöningsförmåner, dels ock ansett, att derest den ordinarie
läraren vere berättigad till afkortad pension enligt § 16 i gällande
pensionsreglemente, vikariens aflöning skulle utgöras efter samma
grunder, som föreslagits för icke pensionsberättigade lärare, för högst
fyra månader af den föreskrifna undervisningstiden af åtta månader
af året, men, om vikarie erfordrades för längre tid af läsåret, för denna
tid bestridas af den ordinarie läraren utan tillskott af allmänna medel
eller bidrag af skoldistriktet, derest ej detta funne skäligt sådant lemna.

Emot hvad kommitterade sålunda yrkat har departementschefen
anmärkt, dels att med afseende å de ringa belopp, med hvilka de afkortade
pensionerna för närvarande utginge, syntes det vara billigt,
att jemväl till sådan pension berättigad lärare finge vid tjenstledighet
på grund af sjukdom åtnjuta bidrag till sin vikaries aflöning lika med
icke pensionsberättigad lärare, dels ock att då åldersgränsen för inträdet
af rätten till hel pension vore satt så låg som till 55 år samt vid
denna ålder, enligt hvad erfarenheten visat, läraren i många fall kunde
till distriktets fulla belåtenhet sköta sina åligganden, vid hvilket förhållande
skäl icke syntes förefinnas att, genom att betaga honom
rätten till bidrag till vikariens aflönande vid sjukdom, gifva honom
anledning att taga afsked från sin tjenst, äfven till hel pension berättigad
lärare borde ega rätt till bidrag till vikariens aflönande vid
sjukdomsfall viss tid efter sagda ålder, hvilken tid syntes skäligen
kunna bestämmas till 5 år. Upphörandet af rätten till statsbidrag i
nu ifrågavarande afseende skulle emellertid i hvarje fall göras beroende
deraf, att läraren antingen på egen ansökning eller också efter derom,
utan ansökning af läraren, af vederbörande skolråd (styrelse) gjord
anmälan i vederbörlig ordning förklarats berättigad till pension. Då
nu gällande bestämmelser icke medgåfve skolråd rätt att, utan ansökning
af läraren, hos direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning

Statsutskottets Utlutande A:o 0.

göra framställning om pröfning af lärarens pensiousrätt, skulle skolråden
medgifvas rätt att, så snart en lärare uppnått 60 års ålder, hos
direktionen göra framställning i sådant syfte. Härigenom skulle det
komma att bero på vederbörande skoldistrikt, huruvida läraren, ehuru
berättigad till pension, äfven efter uppnådda 60 år, fortfarande skulle
ega rätt till bidrag till sin vikaries aflöning vid sjukdomsfall. I
händelse skolrådet icke gjorde framställning om pröfning af lärarens
pensionsrätt, skulle sådant bidrag fortfarande utgå. Men så snart
läraren, på framställning af skolrådet, förklarats berättigad till hel
pension, skulle läraren, vid sedermera för sjukdom erhållen ledighet,
ensam bestrida vikariens aflöning.

Hvad angår det af kommitterade föreslagna vilkoret, «tt vikarien
så vidt möjligt borde vara behörig att erhålla tjensten såsom ordinarie,
hade kommitterade, då, såsom ock kommitterade framhållit, redan i
25 § af gällande folkskolestadga föreskrefves att, då ordinarie lärare
åtnjöte tjenstledighet, icke, så vidt möjligt vore, någon borde till vikarie
förordnas, som ej egde den i samma stadga föreskrifna behörighet till
tjensten, i sitt förslag till kungörelse i ämnet icke ansett nödigt uttryckligen
omnämna, att vikarien borde så vidt möjligt vara examinerad
för att statsbidrag till hans aflöning finge utgå, men — under erinran
derom, att i kongl. cirkulärbrefvet angående lönetillskott af allmänna
medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor den 5
juni 1885 föreskrefves, att hinder för utbekommande af dylikt lönetillskott
ej borde möta deraf, att folkskoleläraretjenst vid inträffad ledighet
eller förfall för ordinarie lärare måst under någon del af året uppehållas
af vikarie, som icke aflagt afgångsexamen vid seminarium, så vida folkskoleinspektören
vitsordade, att examinerad vikarie ej kunnat erhållas,
att vikarien befunnits duglig, samt att full aflöning såsom för examinerad
folkskolelärare till vikarien utgått — förklarat sig anse, att
liknande bestämmelser äfven i förevarande fall borde meddelas, och
äfven i sitt förslag närmare angifvit hvad kommitterade ansett böra i
sådant afseende stadgas.

Departementschefen har med afseende härå yttrat, att derest
ifrågavarande anslag blefve af Riksdagen beviljadt och de nu föreslagna
grunder för anslagets användande af Riksdagen godkändes,
Kongl. Maj:t borde framdeles förordna, att hinder för statsbidrags erhållande
i förevarande afseende ej skulle möta deraf, att vikarien icke
aflagt afgångsexamen vid seminarium, såvida folkskoleinspektören vitsordade,
att examinerad vikarie ej kunnat erhållas samt att vikarien

Statsutskottets Utlåtande K:o t).

åö

befunnits duglig. Tillika ansåge departementschefen, att i likhet med
hvad Riksdagen medgifvit i fråga om utbetalning af lönetillskott åt
ordinarie lärare vid folkskolor och småskolor, det borde åt Kongl.
Maj:t öfverlåtas, att, när omständigheterna dertill föranledde, i särskilda
fall medgifva någon afvikelse från de vilkor för statsbidragets åtnjutande,
som biefve bestämda, särskildt för att Kongl. Maj:t måtte
kunna utfärda en sådan föreskrift i fråga om statsbidrags utgående
till aflöning af icke examinerad vikarie, som nyss omförmälts.

Hvad slutligen beträffar kostnaderna för genomförande af ifrågavarande
förslag, hade kommitterade, för att ega någon ledning vid
frågans bedömande, under december månad 1892 anmodat samtliga
dåvarande folkskoleinspektörer att, en hvar för sitt distrikt, från skolråden
infordra och före den 1 februari 1893 till kommitterade insända
uppgifter för hvart och ett af åren 1887—1892 dels å antalet ordinarie
folkskolelärare och lärarinnor inom hvarje skoldistrikt, dels huru
många af dessa lärare och lärarinnor på grund af sjukdom åtnjutit
oafbruten tjenstledighet minst en månad, dels ock huru lång tid, beräknad
i månader, sådan tjenstledighet af sistnämnda lärare och lärarinnor
åtnjutits. Sedan de sålunda infordrade uppgifterna, med några
få undantag, hvilka ej kunde i nämnvärd mån inverka på resultatet
af den kostnadsberäkning, för hvilken ifrågavarande uppgifter skulle
tjena till ledning, inkommit, hade kommitterade låtit öfver dem utarbeta
en öfversigt, af hvilken framginge, att under den tidsperiod, uppgifterna
omfattade, antalet ordinarie folkskolelärare eller lärarinnor, som på
grund af sjukdom åtnjutit oafbruten tjenstledighet en månad eller
längre tid, uppgått till 977 eller i medeltal för hvarje år 16.3, och att
den sammanlagda tid, hvarunder sådan tjenstledighet af dem åtnjutits,
utgjort 4,465 eller i medeltal 744 månader. Då det uppgifna antalet
ordinarie folkskolelärare och lärarinnor under samma period uppgått
till 31,455 eller i medeltal för hvarje år 5,242, skulle, för hvarje fullt
tal af 100 lärare och lärarinnor årligen komma något mer än 3 sjukdomfall,
hvart och ett föranledande tjenstledighet under något mer än
4 månader, eller om man antoge tjenstledigheten för hvarje lärare
fortvara helt läsår, till ett procenttal af 1,7 8, hvilket dock på anförda
skäl ansetts böra nedsättas till 1,7 5.

På grund af åtskilliga omständigheter ansåge emellertid kommitterade,
att äfven detta procenttal vore för högt, ehuru icke med någou
grad af tillförlitlighet kunde beräknas, i hvilken mån ytterligare nedsättning
borde ega rum.

Statsutskottets Utlåtande N:o D.

Emellertid måste enligt kommitterades mening å andra sidan
tagas i betraktande den omständighet, att antalet ordinarie lärare
under de senaste åren varit i jemn ökning, och ehuru man visserligen
ej kunde antaga, att denna ökning skulle framgent fortgå i samma
proportion som hittills, eller med omkring 90 i medeltal för år, kundo
mau vid beräkningen af kostnaden för statsverket i nu ifrågavarande
fall icke lemna denna omständighet utan afseende. Då lärareantalet
för år 1892 antagits uppgå till 5,538, syntes man hafva skäl att antaga
detsamma vid 1893 års slut komma att uppgå till i rundt tal 5,600,
för hvilka, efter beräkning af 1,7 5 procent på grund af sjukdom minst
en månad tjenstlediga lärare, ledigheten beräknad för heit läsår, sammanlagda
ledighetstiden »kulle uppgå till omkring 784 månader för
år, motsvarande eu kostnad för statsverket af 39,200 kronor, eller i
jemnt tal 40,000 kronor om året.

Departementschefen har med afseende härå anfört, att enligt
uppgifter, som af honom infordrats från folkskolelärarnes pensionsinrättning,
antalet ordinarie folkskoleläraretjenster, för hvilka delaktighet
i pensionsinrättningen åtnjutits, för åren i.892 och 1893 utgjort respektive
5,559 och 5,664. Den af kommitterade beräknade tillökningen af
i medeltal omkring 90 för år, hvilken siffra framgått af uppgifterna
för åren 1887—1891, hade sålunda visat sig vara något knapp för
åren 1892 och 1893. Men å andra sidan hade kommitterade tagit i
beräkning alla ordinarie folkskoleläraretjenster, för hvilka delaktighet
i pensionsinrättningen åtnjutits, ehuru sådan delaktighet beviljats för
åtskilliga andra tjenster, än läraretjenster vid egentlig folkskola, nemligen
för tjenster vid folkskolelärareseminariernas öfningsskolor, småskoleläraresemiuarierna,
Lappmarks ecklesiastikverks skolor, svenska
missionssällskapets skolor och sällskapets för folkundervisningens befrämjande
undervisningsanstalt, så att antalet egentliga folkskoleläraretjenster,
för hvilka delaktighet i pensionsinrättningen åtnjutits, vore
något lägre, än kommitterade beräknat, och utgjorde för år 1892 5,516
och för år 1893 5,613.

Då härtill komme, dels att kommitterade icke tagit i beräkning
den minskade utgift i nu ifrågavarande afseende, som komme att föranledas
deraf, att alltid ett visst antal tjenster icke vore med ordinarie
innehafvare besatt, dels ock att den af kommitterade beräknade procent
på grund af sjukdom minst en månad tjenstledig lärare torde, på af
kommitterade angifna skäl, vara väl hög — hvarför ock kommitterade
sjelfva ansett, att, äfven om ökningen af de ordinarie lärarnes antal
visade sig vara större än hvad kommitterade antagit, ett förslagsanslag

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af 40,000 kronor skulle blifva för 1894 fullt tillräckligt — ansåge
departementschefen, att, ehuru något ökade kraf på detta anslag kunde
blifva en följd af de af honom föreslagna förändringar i de af kommitterade
angifna vilkoren för statsbidragets åtnjutande, nämnda belopp
skulle äfven för år 1895 visa sig vara tillräckligt.

Den fråga, Kongl. Maj:ts förevarande framställning afser att lösa,
har upprepade gånger på grund af enskilde motionärers förslag varit
föremål för Riksdagens pröfning, innan den föranledde 1890 års Riksdags
ofvan omförmälda skrifvelse till Kongl. Maj:t. Sålunda väcktes
både vid 1883 och 1885 årens riksdagar motioner i sj^fte att bereda
för sjukdom tjenstledig folkskolelärare något bidrag till vikariens aflöning.
Dessa motioner föranledde emellertid ingen åtgärd från Riksdagens
sida.

Det förslag till frågans lösning, som nu föreligger, anser utskottet
i allt väsentligt vara af beskaffenhet att böra vinna Riksdagens bifall.
Den fördelning af statens, skoldistriktets och den ordinarie lärarens
bidrag till vikariens aflöning, som här föreslagits, synes utskottet böra
på samma gång bereda den ordinarie läraren en betydlig hjelp, men
ej blifva vare sig för staten eller för distriktet allt för betungande.
De föreslagna vilkoren för statsbidrags erhållande torde också böra af
Riksdagen antagas. Med afseende å förslaget att Kongl. Maj:t skulle
eg a rätt att i särskilda fall medgifva undantag från de stadgade vilkoren,
anser utskottet, att, då detta förslag närmast synes afse, att rätt till
statsbidrag måtte beredas för aflönande äfven af sådan vikarie, som
ej aflagt afgångsexamen vid seminarium, stadgande härom lämpligen
bör upptagas bland de öfriga vilkor, som Riksdagen har att i detta
fall för sin del bestämma. Särskildt bemyndigande för Kong]. Maj: t
att kunna medgifva afvikelse från förenämnda vilkor synes derför icke
erforderligt.

Vidare har utskottet förestält sig, att till undvikande af svårigheter
vid en öfverenskommelse emellan skoldistriktet och vikarien angående
godtgörelse af den senares resekostnad, det må öfverlemnas åt
skoldistriktet att bestämma denna godtgörelse.

Kongl. Maj:ts förslag i öfrigt har ej gifvit anledning till någon
anmärkning från utskottets sida, och har utskottet ej heller något att
erinra emot den af Kongl. Maj:t i utsigt stälda bestämmelsen om rätt
för skolråd eller skolstyrelse att, då folkskolelärare eller lärarinna uppnått
sextio års ålder, hos direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning,
ändock att läraren eller lärarinnan icke anmäler sig önska
Bih. till Riksd. Frot. 1894. 4 Sami. 1 Afd 7 lläft. 0

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

med pension från tjenBten afgå, göra framställning om pröfning af hans
eller hennes pensionsrätt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen dels för sin del
beslutar,

att, derest vid folkskola anstäld ordinarie lärare
eller lärarinna, till hvilkens aflöning bidrag af statsmedel
utgår, på grund af sjukdom åtnjuter tjenstledighet
och examinerad vikarie för honom eller henne är
förordnad under oafbrutet minst en månad af den
faststälda undervisningstiden af åtta månader om året,
vikarien för den tid, hvarunder hans förordnande
varar, skall åtnjuta arfvode efter minst 600 kronor
för åtta månaders undervisningstid eller 75 kronor
för läsmånad, hvarje månad beräknad till 30 dagar,
samt förses med tjenlig, skolan närbelägen bostad,
bestående af ett rum, med vedbrand, eller ock erhålla
ersättning derför, beräknad efter minst 50 kronor
för åtta månaders undervisningstid, äfvensom med
belopp, som af skoldistriktet bestämmes, undfå godtgörelse
för resekostnad, der sådan ifrågakommer;

att, om enligt läkarebetyg sjukdom, på grund
hvaraf ordinarie lärare eller lärarinna erhåller ledighet
och vikarie för honom eller henne förordnas på
sätt ofvan sägs, är af sådan beskaffenhet, att densamma
gör läraren eller lärarinnan oförmögen att
vederbörligen uppehålla sin tjenst, utan att dock för
all framtid hindra hans eller hennes återinträde i tjenstgöring,
samt läraren eller lärarinnan icke uppnått
sextio års ålder och i vederbörlig ordning förklarats
berättigad till hel pension, vikariens aflöning skall
utgöras sålunda, att den ordinarie läraren eller lärarinnan
af sin lön afstår ett belopp, motsvarande en
fjerdedel af vikariens kontanta minimiaflöning, eller
150 kronor för åtta månaders undervisningstid, samt
två tredjedelar af samma minimiaflöning, eller 400
kronor för åtta månaders undervisningstid, utgå af
allmänna medel, och återstoden erlägges af skoldistrik -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9,

tet, hvilket det jemväl skall åligga att förse vikarien
med bostad, jemte vedbrand, eller ock lemna honom
ersättning derför, enligt hvad ofvan omförmälts, äfvensom
att, der så ifrågakommer, godtgöra honom resekostnad; att

hinder för statsbidrags erhållande i förevarande
fäll ej må möta deraf, att vikarie icke aflagt afgångsexamen
vid seminarium, såvida vederbörande folkskoleinspektör
vitsordar, att examinerad vikarie ej
kunnat erhållas samt att vikarien befunnits duglig;

att, der läkarebetyg ej kan utan synnerlig kostnad
eller svårighet anskaffas, nyssnämnda bestämmelser
i fråga om vikariens aflöning skola, derest genom intyg
af vederbörande skolråds ordförande vitsordas,
att läraren eller lärarinnan under ledighet varit af
sjukdom urståndsatt att vederbörligen uppehålla sin
tjenst, gälla, ändock att sjukdomens beskaffenhet icke
blifvit genom läkarebetyg ådagalagd, likväl ej för
längre tid än högst tre månader;

att, då enligt läkarebetyg sjukdom, på grund
hvaraf ordinarie lärare eller lärarinna erhållit tjenstledighet,
är af sådan beskaffenhet, att läraren eller
lärarinnan till följd deraf är urståndsatt att vidare
återinträda i tjenstgöring, vikariens aflöning skall utgöras
af läraren eller lärarinnan utan tillskott af allmänna
medel eller bidrag af skoldistriktet;

att ordinarie lärare eller lärarinna, som uppnått
sextio års ålder och i vederbörlig ordning förklarats
berättigad till hel pension, skall, då, på grund af sjukdomsfall,
behof af vikarie för honom eller henne inträder,
ensam utgöra vikariens aflöningsförmåner; samt
att vikarie, hvars aflöning skall utgå efter ofvan
angifna grunder, skall ega, för hvarje hel månads
tjenstgöring efter månadens slut och för Överskjutande
tjenstgöringstid så snart tjenstgöringen upphört, af
vederbörande skolråd eller skolstyrelse utbekomma
den honom eller henne tillkommande kontanta aflöning,
äfvensom, der ersättning för bostad med vedbrand
utgår, sådan ersättning; att godtgörelse för resekostnad,
der sådan ifrågakommer, skall till vikarien erläggas,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. höjdt
anslag till
blindskolan
i Vexiö.

[lo.l

för resan till tjenstgöringsorten efter ankomsten dit
och för resan derifrån, så snart förordnandet upphört;
samt att skolrådet eller skolstyrelsen skall ega att
af den ordinarie lärarens eller lärarinnans lön innehålla
det belopp, hvarmed han eller hon skall till
vikariens aflöning bidraga, samt att utbekomma statsbidraget
till samma aflöning efter reqvisition och sedan
folkskoleinspektören, eller i Stockholm stadens konsistorium,
vitsordat rigtigheten af de för statsbidragets
erhållande lemnade uppgifter i den ordning, som af
Kongl. Maj:t kommer att närmare bestämmas;

dels ock å ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag å 40,000 kronor att
i enlighet med ofvan angifna grunder användas såsom
bidrag till aflönande i förenämnda fall af vikarie
för sådan lärare eller lärarinna vid folkskola, som af
sjukdom urståndsättes att fullgöra sin tjenst.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

10:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, med godkännande
af aflöningsstat för blindskolan i Vexiö å tillhopa 5,300 kronor, besluta,
att, för 4 tillämpning Jaf samma stat och till bestridande af skolans utgifter
i öfrigt, det hittills å extra stat uppförda anslag till blindskolan
må från och med år 1895 uppföras å ordinarie stat med ett fråu 11,000
kronor {[till 13,500 kronor förhöjdt belopp, äfvensom medgifva, att de
för skolans föreståndare och lärarinnor afsedda två ålderstillägg, hvardera
å 500 kronor för den förre och å 300 kronor för en hvar af de
senare efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, måtte
utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag
till ålderstillägg, samt att två ålderstillägg måtte utgå för den nuvarande
föreståndaren från och med år 1895 med tillhopa 1,000 kronor.

Af det i ärendet förda statsrådsprotokollet inhemtas, att styrelsen
för blindskolan i Vexiö i särskilda till Kongl. Maj:t stälda skrivelser
af den 14 september 1892 och den 1 maj 1893 gjort framställning,
dels^derom att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition om
anvisande af anslag till inköpande af tomt och bestridande af kostnaderna
för uppförande af en byggnad för blindskolan, dels ock derom
att Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska ett anslag å ordinarie stat

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af 14,500 kronor till uppehållande af skolans verksamhet från och med
år 1895 i stället för det nu å extra stat för ändamålet hittills årligen
utgående anslag af 11,000 kronor.

I dessa framställningar hade styrelsen erinrat, hurusom, efter det
Kong], Maj:t den 29 juni 1883 beslutit, att en blindskola, afsedd för
trettio betalande elever om sju till elfva års ålder, skulle upprättas i
Vexiö, Kongl. Maj:t den 17 nästpåföljande juli förordnat styrelse för
skolan, med förständigande för denna att, med ledning af hvad komraitterade
för blindundervisningens ordnande i sitt den 17 december
1880 afgifna betänkande i ämnet föreslagit, vidtaga åtgärder för skolans
inrättande och uppgöra förslag till stat för anstalten samt till de
närmare bestämmelser, som för dess ordnande och förvaltning kunde
vara nödiga; hvarefter skolan den 16 augusti 1884 begyntesin verksamhet.

Under de nio år, hvilka sedan dess förflutit, hade, enligt hvad
styrelsen vidare anfört, skolan så noggrant som möjligt sökt tillämpa
och pröfva de i ofvannämnda betänkande och förslag framstälda grundsatser.
Dervid hade visat sig, att lärotiden och klassindelningen samt
det beräknade elevantalet icke stode i lämpligt förhållande till hvarandra.
Med anledning häraf hade styrelsen redan i skrifvelse den 17
juli 1889 anhållit att få vidtaga vissa förändringar i skolans anordning,
på det hon i öfverensstämmelse med den fyraåriga lärotiden och till
undervisningens väsentliga underlättande skulle kunna fördela eleverna
på fyra afdelningar, samt att samtidigt få öka elevantalet till fyrtio;
och hade Kongl. Maj: t den 26 juli samma år till denna anhållan lemnat
bifall. Att styrelsen sedermera ej inkommit med några andra förslagrörande
skolans ordnande och förvaltning, hade haft sin grund deri,
att styrelsen först velat dels vinna nödig erfarenhet, hvilken, då blindskolan
varit och ännu vore den enda anstalt för yngre blinda barn
inom riket, man icke kunnat förskaffa sig från annat håll, dels ock
afvakta närmare bestämmelser om organisationen vid blindinstitutet,
med hvilken anstalt blindskolan vore afsedd att stå i närmaste samband.

Som emellertid skolan numera fortgått tillräckligt lång tid, för
att man af hennes verksamhet kunnat vinna någon för hennes framtida
ordnande nyttig erfarenhet, och då stadga för blindinstitutet blifvit.
den 14 oktober 1892 af Kongl. Maj:t stadfäst, samt vissa åtgärder för
ordnandet af skolans ekonomi måste med det allra första vidtagas,
derest skolan skulle kunna, ostörd af ekonomiska svårigheter, fortsätta
sin gagnande verksamhet, ansåge styrelsen tiden vara inne att åt skolan
söka bereda eu mera tryggad ställning och en fastare organisation än
den, hvaraf hon hittills varit i åtnjutande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Då blindskolan vore eu af staten inrättad uppfostringsanstalt, ansåge
styrelsen, att kostnaden för densammas vidmagthållande borde
bestridas hufvudsakligen af statsmedel Så skedde dock icke för närvarande.
Under det att blindinstitutet med omkring 80 elever, förutom
förmånen af egen lokal, åtnjöte ett statsanslag af mer än 50,000 kronor,
visserligen med skyldighet att mottaga ett visst antal frielever, och
elevafgifterna derstädes uppginge till omkring 10,000 kronor årligen,
utginge statsanslaget till blindskolan med endast 11,000 kronor, deraf
nära 4,000 kronor måste användas till bestridande af hyreskostnad,
hvaremot elevafgifterna vore beräknade till 12,000 kronor. Af dessa
sistnämnda afgifter vore blindskolan sålunda i ekonomiskt afseende
ännu mera beroende än af statens bidrag, ett förhållande, som gjorde
skolans ställning ganska osäker. Ty så länge de blindas undervisning
ännu vore beroende på deras målsmäns godtfinnande, kunde skolan ej
för framtiden vara betryggad mot en känbar minskning af de i hennes
stat beräknade och för hennes existens behöfliga elevafgifterna, i synnerhet
som dessa afgifter med hänsyn till de knappa lefnadsvilkor, i
hvilka de blinda nästan utan undantag befunne sig, onekligen vore
rätt höga och derför lade väsentliga hinder i vägen för blindas intagning
i skolan.

Under de första åren af skolans verksamhet hade blindskolans
inkomster varit fullt tillräckliga och hade till och med lemnat ett
öfverskott af 5,000 kronor, som enligt föreskrift den 28 november
1887 af dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
blifvit till statsverket återburna. Men genom de af skolans utveckling
betingade ökade kostnaderna samt i synnerhet genom de hvarje år
återkommande epidemierna inom skolan, hvilka tillskyndat skolan ganska
stora utgifter — under år 1892 nära 800 kronor — hade deremot för
närvarande en icke obetydlig brist uppstått. Denna brist hade visserligen
icke framträdt i 1892 års bokslut, enär en del utgiftsposter, som
tillkommit under år 1892, först med 1897 års medel blifvit betäckta;
men såvida icke besparingar kunde göras under år 1893, hvilket dock
vore föga sannolikt, måste vid 1893 års bokslut brist visa sig. Med
anledning häraf och då styrelsen hade all anledning befara, att under
för handen varande förhållanden brist i skolans stat allt framgent
skulle komma att uppstå och att denna år från år skulle blifva allt
större, funne sig styrelsen nödsakad anhålla om ökadt statsanslag till
skolan i enlighet med följande förslag till inkomst- och utgiftsstat för
skolan för år 1895:

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Inkomster:

statsanslag............................................

årsafgifter af 40 barn, 300 kronor
genom försäljning af handarbeten
räntemedel......................................''.....

	kronor	14,500: —
hvarje............	11	12,000: —
	n	150: —
	11	50: —
tillsammans	kronor	20,700: —

U tgifter:

hyra för lokal.....................................................................

för lokalens underhåll.....................................................

lön till föreståndare ..........................................................

två ålderstillägg å 500 kronor åt nuvarande föreståndaren
G. A. Lyberg efter 21 års tjenstetid

lön till 3 lärarinnor, 1,000 kronor till hvarje............

arfvode för sekreterare- och räkenskapsgöromål m. m.

aflöning och städja till tjenstepersonalen.....................

kosthåll för 40 barn och 6 tjenare, efter 50 öre

för dag ...............................................

beklädnad af 40 barn, efter 50 krono

tvätt och renhållning ...........................

ved och lyshållning ..................................

läkare och sjukvård ..................................

undervisnings- och arbetsmateriel .......

inventarier ................................................

diverse utgifter...........................................

kronor 4,000

500
2,000

1,000

3,000

300

1,100

	11	8,395	—
för hvarje ...	J)	2,000	—
	1)	500	—.
	11	1,500	—
	11	600	—
	11	500	—
	)1	600	—
	11	705	—
tillsammans	kronor	26,700	—.

Beträffande de i detta förslag upptagna utgiftsposter hade styrelsen
anfört, att de för föreståndaren och lärarinnorna föreslagna lönebeloppen,
2,000 kronor för den förre och 1,000 kronor för en hvar af de senare,
hvilka belopp upptagits i enlighet med blindkommitténs förslag, syntes,
i betraktande af det trägna, mödosamma och ansvarsfulla arbetet i blindskolan,
vara de minsta möjliga, som borde nämnda personer erbjudas.

För elevernas undervisning, uppfostran och tillsyn vore minst
fyra lärarekrafter, eller samma antal som det nuvarande, erforderliga.

I afseende å rätten till ålderstillägg å de föreslagna lönebeloppen
ansåge styrelsen, att, då samma kompetensvilkor erfordrades för an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ställning såsom föreståndare och lärarinna vid blindskolan som för
lärarne vid blindinstitutet, de förstnämnde äfven borde komma i åtnjutande
af samma ålderstillägg som de senare, eller 500 kronor efter
5 och ytterligare 500 kronor efter 10 års tjenstgöring. Emellertid
både styrelsen inskränkt sig till att endast för föreståndaren, hvilkens
verksamhet vore vida mera ansvarsfull, ansträngande och omfattande
än lärarnes vid institutet, föreslå de högre ålderstilläggen. Åt den
nuvarande föreståndaren G. A. Lyberg, hvilken med ingången af år
1894 i tjugu år eller alltsedan början af år 1874 innehaft, befattningdels
som förste lärare, dels som lärare och föreståndare vid statens
undervisningsanstalter för blinda och skött dessa befattningar på ett,
i allo utmärkt och berömligt sätt samt sedan 1889 års början åtnjutit
två ålderstillägg om tillsammans 600 kronor, hade styrelsen känt
sig kraftigt manad att nu föreslå två ålderstillägg om tillsammans 1,000
kronor. Beträffande lärarinnorna åter ville styrelsen föreslå, att de
efter 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring måtte erhålla de af blindkomitén
föreslagna två lönetilläggen, hvartdera å 300 kronor.

Arfvodet till den person, som på anmodan af styrelsen åtagit sig
att verkställa det ganska besvärliga och tidsödande arbetet med uppgörande
af skolans räkenskaper äfvensom bestridande af sekreteraregöromålen,
hvartill hörde icke blott att föra protokoll vid styrelsens
sammanträden, utan äfven att uppsätta de skrivelser och förslag, som
rörde blindskolaus verksamhet och förvaltning, samt derjemte handhafva
en ganska vidlyftig korrespondens, hade hittills i öfverensstämmelse
med den af Kongl. Maj:t faststälda staten för skolan utgått till
en början med 150 och sedermera med 200 kronor; men då denna ersättning
icke kunde anses motsvara de med nämnda befattningar förenade
omfattande göromålen och styrelsen ej längre kunde för det nuvarande
arfvodet erhålla erforderligt biträde, hade styrelsen ansett sig
böra föreslå arfvodet för sekreterare- och räkeuskapsgöromålen m. in.
till 300 kronor.

Till aflöning och städja åt tjenstepersonalen, hvilken måste bestå af
allra minst 6 personer, nemligen en husförestånderska eller husmoder,
två vårdarinnor, som tillika vore sömmerskor, två pigor och en dräng,
hade styrelsen föreslagit 1,100 kronor. Hittills hade skolans tjenare
varit endast 5 med en aflöning af 825 kronor, men som denna personal
varit otillräcklig, hade personer för dagspenning ständigt måst anlitas.
Detta tillvägagående hade dock visat sig vara mycket olämpligt och
äfven dyrare än anställande af ytterligare en tjenare mot bestämd årslön,
hvarför styrelsen nu föresloge 6 tjenare vid skolan. Den för dessa
personer föreslagna aflöningen kunde icke anses vara högre, än nödigt

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vore. Vid en anstalt af sådan natur som blindskolan vore det af stor
vigt att erhålla dugliga och framför allt fullt pålitliga och lämpliga
personer, i hvilkas vård barnen under vissa tider af dygnet kunde
anförtros. Många af dessa barn hade i hemmen blifvit så försummade,
att åt dem under den första skoltiden måste egnas samma omsorg och
vård som åt barn vid spädare ålder, och de fordrade derför stor uthållighet
och outtröttligt tålamod hos sina vårdare. Vidare borde
hädanefter såsom hittills all sömnad af barnens kläder, åtminstone
flickornas, verkställas af tjenstepersonalen. Då sålunda i en uppfostringsanstalt
för blinda barn större anspråk måste ställas på tjenarne
än i en enskild familj, borde densamma, för att kunna erhålla en duglig
tjenstepersonal och till undvikande af allt för ofta återkommande
störande ombyten, sättas i tillfälle att kunna erbjuda en mot dessa
anspråk svarande aflöning.

Utgifterna för kosthållet, som af blindkomitén beräknats kunna
bestridas med 50 öre för dag för elev och 60 öre för tjenare, hade med
ledning af redan vunnen erfarenhet kunnat nedsättas så till vida, att
de äfven för tjenare kunde gäldas med endast 50 öre för dag. Visserligen
hade kostnaden för mathållningen vid skolan under de gångna
åren varit något mindre, men då priset på åtskilliga lifsmedel visat
benägenhet att stiga, så att ifrågavarande kostnad nu vore 5 öre högre
för dag och person än för några år tillbaka, och då den föreslagna
staten vore afsedd att gälla under en jemförelsevis längre tid, ansåge
sig styrelsen icke kunna upptaga i fråga varande kostnader till mindre
belopp än 50 öre. Samma post vore i staten för blindinstitutet upptagen
med 60 öre för elev och 70 öre för tjenare.

Beklädnaden hade af styrelsen föreslagits till 50 kronor årligen
för elev, hvilket belopp utgjort medelkostnaden för beklädnaden under
de senare åren.

Till tvätt och renhållning ansåge sig styrelsen böra föreslå samma
summa som blindkomitén, eller 500 kronor, helst af detta belopp, förutom
omkostnaderna för renhållning af elevernas kläder och af samtliga
lokaler m. m., äfven måste bestridas utgifterna, omkring 150 kronor,
för bad åt eleverna i stadens varmbadhus, så länge icke sådana
kunde anordnas inom skollokalen. Ifrågavarande utgifter hade, sedan
elevantalet ökats till 38, under 1891 utgjort 421 kronor 37 öre och
under 1892 515 kronor 98 öre.

Till ved och lyshållning hade under de tre sista åren i medeltal
åtgått 1,400 kronor. Till väsentlig fördel för undervisningen, som
fortginge från klockan 7,50 f. m. till klockan 7 e. m., och i snyggBih.
till Riksd. Prof. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 7

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hetens intresse samt till minskande af eldfara vore Önskvärdt, att skolan
korame i tillfälle att få använda stadens utmärkta elektriska belysning
i stället för det nu använda, mycket otillfredsställande belysningssättet
med oljelampor, men då nämnda belysning, åtminstone till en början,
torde komma att ställa sig något dyrare än den nu använda och priset
å ved och kol syntes komma att småningom stiga, hade styrelsen icke
ansett rådligt upptaga ifrågavarande omkostnader till mindre belopp,
än hvad blindkomitén föreslagit, eller 1,500 kronor.

Utgifterna för gäldande af lakarearfvode och bestridande af sjultvården,
som af blindkomitén blifvit föreslagna till 500 kronor, hade
styrelsen icke kunnat beräkna till lägre belopp än 600 kronor. Härvid
vore att märka, likasom vid blindkomiténs förslag i dess helhet, att
detta afsåge en skola för 30 elever, men styrelsens förslag en sådan
för 40 elever. Till följd af de hvarje år återkommande epidemierna
inom skolan hade sjukvården förorsakat skolan stora utgifter, år 1892
786 kronor 26 öre. Men äfven förutsatt att skolan, såsom det vore
att hoppas, erhölle en i hygieniskt afseende mera fördelaktig lokal, än
den, som för närvarande användes, hade dock erfarenheten visat, att
de i blindskolan intagna barnen, som till allra största delen tillhörde
den fattigaste klassen bland vårt folk, genom sjukdomar, hvilka ofta
haft blindheten till följd, genom umbäranden och bristande vård blifvit
så försvagade, att deras helsotillstånd under de första åren varit mycket
otillfredsställande, hvaraf följde, att en särskild omsorg alltid måste
egnas åt lielsovården inom blindskolan. Att för öfvervakandet af densamma
äfvensom för utförandet af de operationer af flera slag, som
utan tvifvel alltid blefve behöfliga, skolan måste hafva tillgång till
skicklig läkare, erforderlig medicin och vid särskilda fall nödigt biträde
vid sjukvården, vore nödvändigt, hvarför ock styrelsen, till förekommande
af brist i anslaget, till berörda ändamål ansåge sig böra föreslå
600 kronor.

Att den för undervisningen i blindskolan erforderliga materielen
måste blifva ganska dyrbar, vore naturligt. Skulle en klar föreställning
om ett föremål bibringas de blinda, kunde detta näppeligen ske,
utan att föremålet sjelft eller dess modell funnes att tillgå. En rikhaltig
s. k. åskådningsmateriel vore fördenskull behöflig. Den redan
i skolans ego befintliga materielen voro ännu mycket ofullständig och
hade på grund af bristande tillgångar under de sista åren alls icke
kunnat ökas. Äfven de böcker och skrifapparater, som användes.i
blindanstalt, betingade, likasom åskådningsmaterielen, ett jemförelsevis
högt pris. Det oaktadt ansåge styrelsen sig icke behöfva föreslå högre
belopp, än hvad blindkomitén ansett behöflig!, nemligen 300 kronor

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till undervisningsmateriel och. 200 kronor till inköp af arbetsmateriel,
eller tillsammans 500 kronor.

Något särskildt anslag till anskaffande af inventarier m. rn. vid
skolans inrättande hade ej erhållits och hade icke heller varit af behofvet.
påkalladt, enär skolan under den första tiden, medan eleverna
ännu varit få, haft tillräckliga medel att inköpa då erforderliga inventarier.
Bristande utrymme hade ej heller tillåtit att på en^gång förskaffa
den materiel, som den successiva utvidgningen af skolan påfordrat,
utan hade detta måst ske efter hand. Härtill hade styrelsen
trott sig få använda de å skolans stat uppkomna besparingar, men
sedan dessa blifvit till statsverket återburna, hade skolan saknat medel
att hålla inventarierna i behörigt stånd, till följd hvaraf dessa likasom
inredningen alltmera råkat i ett bristfälligt skick, som först medelst
ökade inkomster kunde afhjelpas. Det nu i styrelsens förslag till
stat upptagna belopp, 600 kronor, afsåge endast anskaffandet af de
allra nödvändigaste nya och underhåll af de i skolan redan befintliga
inventarierna.

Till diverse utgifter såsom postporto, räkenskapsböcker, skrifmaterialier,
brandförsäkringspremier, tryckningskostnad m. m., som
hittills i medeltal uppgått till 694 kronor, hade styrelsen för slutsummans
jemnande uppfört 705 kronor.

Angående alla dessa utgiftsposter, hvilkas slutsumma utgjorde
26,700 kronor, ville styrelsen framhålla, att de vore upptagna till minsta
möjliga belopp, hvarför de ej tålde någon nedsättning, derest blindskolan
skulle kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift,''Icke
blott såsom undervisningsanstalt, utan ock såsom ett hem för de barn,
som åt hennes vård anförtroddes.

I fråga om uppförande å ordinarie stat af det för skolan behöfliga
anslag både skolans styrelse särskildt framhållit, att styrelsen snart
nog torde, af skäl som styrelseu närmare angåfve, blifva nödsakad att
söka åt skolan anskaffa annan lokal än den nuvarande, helst en sådan,
i hvilken hela skolan kunde inrymmas, men att detta icke läte sig
göra, så länge skolan befunne sig i sin nuvarande osäkra ställning, då
det till henne utgående anslag af allmänna medel vore uppfördt å
extra stat.

Ingen husegare befunnes nemligen villig att helt och hållet utrymma
sin gård och verkställa de förändringar med afseende på dess
inredning, som erfordrades för dess användande till skollokal, med utsigt
att möjligen om ett år — ty för längre tid kunde styrelsen för
närvarande ej binda sig medelst kontrakt — få återtaga densamma och

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

åter vidkännas kostnaden för inredningens återställande i dess lorra
skick. Deremot skulle, om anslaget uppfördes å ordinarie stat, ett
hyreskontrakt, på längre tid kunna upprättas, och härigenom skulle
styrelsens bemödande att på ett eller annat sätt förskaffa skolan en
mera ändamålsenlig lokal, i hvilken hela anstalten kunde inrymmas,
lättare röna framgång. Detta vore ett af de skäl, hvarför öfverflyttning
a ordinarie stat å det till skolan utgående anslag vore synnerligen
önskligt.

Ett annat mycket talande skäl härför kunde hemtas från den
svårighet, som för närvarande mötte att vid uppkommen ledighet af
lärarinnebefattningar vid skolan kunna erhålla för de blindas uppfostran
och undervisning fullt lämpliga personer. Då hvarken föreståndare
eller lärarinnor för närvarande kunde anställas för längre tid än ett
år och. ej heller, såsom lärarne vid våra folkskolor, kunde tillförsäkras
vare sig ålderstillägg eller pension, måste det trägna och mödosamma
arbetet i blindskolan i förening med lärarepersonalens ovissa och osäkra
ställning derstädes helt naturligt förefalla föga lockande.

Slutligen skulle, derest skolans framtida bestånd genom ordinarie
anslag tryggades, äfven landstingens bidrag till barnens underhåll i
skolan blifva mera fasta och bestämda än de hittills varit, hvilket utan
tvifvel äfven korame att i icke ringa mån befrämja och förläna stadga
åt den för hela samhället betydelsefulla och i hög grad välgörande
verksamhet, som vore alsedd att utöfvas af vårt lands nuvarande och
blifvande anstalter för blinda barns undervisning och uppfostran.

Beträffande behofvet af nya lokaler för blindskolan hade styrelsen
vidare anfört, bland annat, att skolan allt sedan sin begynnelse varit
inrymd i en för henne förhyrd fastighet i norra delen af Vexiö stad,
hvilken fastighet, så länge antalet elever icke uppgått till mer än omkring
20, varit för skolan tillräcklig. Men då elevantalet efter hand
ökades, hade styrelsen, enär någon lokal, som ensam kunde inrymma
hela skolan, ej varit att tillgå, måst i en skolan närbelägen gård ytterligare
förhyra några lägenheter, hvilka för närvarande användes till
sotrum för samtliga eleverna med deras vårdarinnor, till bostad för
två lärarinnor samt till sjukrum. Genom denna åtgärd hade skolan
blifvit fördelad å två särskilda lokaler, en omständighet, hvilken måste
försvåra den oatbrutna och noggranna tillsyn, som vore nödvändig i
synnerhet vid en anstalt för blinda barn.

Den förstnämnda, eller den så kallade hufvudlokalen, hvilken användes
till läro-, arbets-, ekonomi- och dagrum, bostad för föreståndaren,
en lärarinna och tjenstepersonalen, hade befunnits mycket olämplig så

Statsutskottds Utlåtande N:o 9.

väl i pedagogiskt som hygieniskt afseende och motsvarade ej i någon
mån de fordringar, man hade rätt att ställa på en skollokal.

Redan i skrifvelser den 28 november 1890 och den 4 december
1891 hade styrelsen af ofvan och i öfrigt anförda skäl anhållit, att
Ivougl. Maj:t måtte af Riksdagen äska anslag för inköp af byggnadsplats
och uppförande derå af en ny byggnad för skolan, men enligt
beslut den 31 december 1891 hade Kongl. Maj:t förklarat denna framställning
icke till någon vidare åtgärd föranleda.

Under förmälan att stadsfullmägtige i Vexiö medgifvit, att tiden
för bestämmandet om inköp af den ifrågasatta byggnadsplatseu, som
förut varit bestämd till den 1 juli 1892, linge utsträckas till den 1 juli
1893, hade styrelsen, med öfverlemnande bland annat af ett af skolans
läkare afgifvet utlåtande rörande den nu använda lokalens olämplighet
i hygieniskt afseende, anmält, att skolans lärjungeantal sedan näst föregående
år utgjort omkring 40, hvilken omständighet gjorde behofvet
af en ny mera ändamålsenlig lokal ännu mera känbart.

Kostnaden för den ifrågasatta nya byggnaden hade beräknats
till 140,000 kronor, deraf 12,000 kronor till inköp af omförmälda byggnadsplats.

I anledning af de sålunda af styrelsen för blindskolan gjorda
framställningar hade direktionen öfver institutet för blinda, efter att
hafva i ärendet hört institutets direktor, afgifvit infordradt utlåtande
och dervid erinrat, att, enligt den af blindkomitén framlagda och att
döma af redan vidtagna anordningar i sina hufvuddrag gillade plan för
blindundervisningens ordnande i riket, denna skulle förläggas till tre
blindskolor och tills vidare ett blindinstitut samt att de förra skulle
vara förskolor till det senare och stå till detta i samma förhållande
som småskolan till folkskolan. Blindskolorna skulle derför förläggas,
en i norra, en i södra och en i mellersta Sverige, mottaga elever redan
vid sex års ålder och efter fyraårig kurs i regeln dimittera dem till
det centrala blindinstitutet, om de vore förmögna af vidare utbildning.
Här skulle de sedan erhålla den ytterligare utbildning i kunskaper och
arbetsskicklighet, som skulle göra dem dugliga för lifvet och sätta dem
i stånd att försörja sig sjelfva. Blindskolornas lärjungeantal beräknades
till 30 i hvarje och institutets till 100.

Nu syntes emellertid både af stat- och byggnadsförslagen som
om blindskolan i Vexiö vore på väg att antaga större dimensioner och
utbilda sig i annan rigtning än från början varit meningen. Ökningen
både i lärarepersonal och lärjungeantal, den deraf följande betydande
tillökningen i staten, den höga kostnaden för byggnaden samt äfven

StatutsTcottets Utlåtande N:o 9.

den omständigheten, att vid blindskolan i Vexiö barn qvarstannade vida
längre än efter den ursprungliga planen och att undervisningen syntes
utsträckas utöfver det för en blindskola lämpliga måttet — allt häntydde
derpå, att här hölle på att uppstå ett blindinstitut vid sidan af
det på Tomteboda, medan detta institut med dess dyrbara byggnad
och dryga kostnader ännu icke egde mera än tre fjerdedelar af det
för detsamma bestämda lärjungeantalet.

Då detta syntes direktionen leda till betydligt större ekonomisk
omfattning än som vore nyttigt eller nödigt, hade direktionen, med
hänvisande i öfrigt till hvad institutets direktor anfört, hemstält, att
blindskolan i Vexiö tills vidare icke måtte sättas på ordinarie stat, att
förslaget till byggnad, såsom mera omfattande och kostsamt än nödigt
vore, icke måtte godkännas, samt att vid begge dessa frågors afgörande
hänsyn måtte tagas till den ställning såsom förberedande småskola,
som ursprungligen afsetts för blindskolan i Vexiö.

Sedan ej mindre blindskolestyrelsens ofvan omförmälda framställningar
än äfven berörda i anledning af desamma afgifna yttranden
öfverlemnats till de af Kongl. Maj:t för afgifvande af förslag rörande
ordnandet af undervisningen af sinnesslöa med mera den 22 september
1893 utsedde kommitterade, hade bemälde kommitterade den 19 påföljande
december i ämnet afgifvit utlåtande.

I berörda utlåtande hade kommitterade till en början lemnat en
öfversigt af blindundervisningens utveckling och nuvarande anordning
i vårt land; och tillåter sig utskottet att till denna å sid. 36—41 i
statsrådsprotokollet intagna redogörelse hänvisa. Kommitterade, som
vidare uttalat sig angående det sätt, på hvilket blindundervisningen
lämpligast borde ordnas, hade härvid anfört hufvudsakligast följande.

Blindkommittén hade föreslagit inrättande af 3 blindskolor. l)å
af de uppgifter, kommitterade meddelat, framginge, att antalet blinda
barn öfver hufvud taget vore i nedgående och att antalet sådana barn,
som borde upptagas i blindskolorna, icke kunde, äfven om blinda barn
af sex års ålder medräknades, uppskattas till högre än 70 till 80,
syntes för blindundervisningen i vårt land erfordras endast två blindskolor
— hvilka kommitterade ansåge lämpligen kunna benämnas »förskolor
för blinda» — under förutsättning att hvardera skolan kunde
lemna vård och undervisning åt omkring 40 elever, hvilket utan större
men eller olägenhet borde kunna låta sig göra.

Enligt kommitterades mening skulle i sådaut fall lämpligast en
sådan skola upprättas för Svealand och Norrland och en för Götaland.
Den förstnämnda af dessa skolor borde förläggas till samma plats som

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

institutet för blinda, hvarest tomtplats för byggnad funnes att tillgå
och der åtskilliga förmåner för blindundervisningen, ej minst i ekonomiskt
afseende, kunde vinnas genom den- nära förbindelsen mellan
skolan och institutet, likasom äfven tillfälle bereddes dem, som ville
egna sig åt blindlärarekallet, att i ett sammanhang följa undervisningen
vid dess gång genom olika utvecklingsstadier.

Hvad beträffade den andra skolan, kunde den möjligen förläggas
till någon lämpligare plats än Vexjö.

Om utrymmet i den ena skolan någon gång vore upptaget, men
platser funnes lediga i den andra, borde barn från det ena distriktet
kunna hänvisas till det andra distriktets skola.

I öfverensstämmelse med hvad redan blifvit bestämdt i fråga om
döfstumma barn, skulle alla blinda barn i blindskoleåldern inställas till
undervisning i någondera af dessa bada skolor, såvidt icke föräldrar
eller målsmän, som sådant föredroge, enskildt sörjde för nöjaktig undervisning
af dem, hvilka stode under deras målsmanskap. Inträdesåldern
skulle räknas från och med det år, under hvilket barnet fylde sju år,
till och med det år, hvarunder det fylde nio år. Skolpligtigheten i
förskolan skulle vara under fyra år efter barnets intagning i skolan,
med rätt för skolorna att ytterligare högst två år behålla sådana lärjungar,
hvilka visat sig oförmögna till fortsatt intellektuel och praktisk
utbildning, hvarom i hvarje fall anteckning borde ske i dessa elevers
afgångsbetyg.

Närmare bestämmelser i afseende å skoltvångets tillämpning
syntes böra meddelas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad redan
skett beträffande döfstumma barn.

Med afseende derå, att lärjungeantalet i dessa förskolor kunde
beräknas komma att uppgå till omkring 40 i hvardera, syntes den
fyraåriga undervisningstiden böra, såsom redan skett i blindskolan i
Vexjö, lämpligast fördelas i 4 ettåriga afdelningar eller klasser.

Undervisningsämnena i förskolorna ansåge kommitterade böra vara
allenast kristendom, modersmålet, räkning, åskådning, modellering,
handarbete, sång och gymnastik.

De barn, som efter den genomgångna fyraåriga lärokursen i förskolan
visade sig förmögna till fortsatt utbildning, borde från skolan
öfverflyttas till blindinstitutet.

Utom dessa barn skulle äfven, såsom redan för närvarande vore
föreskrifvet i stadgan för institutet för blinda, få i institutet intagas
blinda barn under 14 år, hvilkas blindhet inträffat först efter utgången

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af det år, under hvilket de uppnått 9 års ålder, och hvilka följaktligen
ej kunde vinna inträde i förskolan.

Blindkommittén hade beräknat en sex-till sjuårig undervisningstid
vid institutet. För de elever, hvilka förut genomgått en förskola för
blinda, syntes emellertid en sexårig undervisningstid vid institutet vara
fullt tillräcklig.

Då undervisningstiden vid blindinstitutet således utan olägenhet
syntes kunna, såsom redan skett i stadgan för institutet för blinda,
bestämmas till 6 år för de lärjungar, som förut genomgått en förskola
för blinda, då icke blott sinnesslöa utan äfven andra mindre begåfvade
blinda torde komma att redan i förskolan vinna den utbildning, hvaraf
de vore mägtiga, då äfven alla de i blindinstitutet intagna möjligen
ej egde förmåga att fullständigt genomgå anstalten, och då slutligen
institutets nya lokaler medgåfve intagning af åtskilliga elever utöfver
100, syntes det — särskild t med hänsyn till den ofvan omförmälda,
under senare åren anmärkta nedgången i antalet blinda barn — som
skulle för ännu en ganska lång framtid ett blindinstitut blifva tillräckligt
för vårt land, äfven om skoltvång föreskrefves.

Plfter skoltvångets fullständiga införande borde de hittillsvarande
2G friplatserna vid institutet, som betingades af statsbidrag, indragas,
och i fråga om de Iriplatser, hvilka tillkommit på grund af donationer,
tagas i öfvervägande, huru donationsmedlen lämpligast kunde, i öfverensstämmelse
med donationsbrefvens innehåll, till blinduudervisningens
fromma användas och statens utgifter för denna undervisning sålunda
i någon mån minskas.

Någon ytterligare handtverksskola för blinda utom den redan i
Kristinehamn befintliga syntes förden närmaste framtiden ej vara behöflig.

Lika med blindkommittén ansåge ock kommitterade, att blindundervisningens
fullständiga ordnande måste vara en statsangelägenhet så
till vida, att staten måste fortgå på den redan inslagna vägen medelst
anskaffande af erforderliga byggnader för de blindundervisningsanstalter,
som vore nödiga, samt sjelf vidkännas hvad som för undervisningens
behöriga uppehållande funnes behöfligt, sedan, i närmaste öfverensstämmelse
med blindkommitténs förslag, landstingen och de städer, som
icke i landsting deltaga, i första hand gjorts ansvariga för en viss del
af kostnaderna härför, med rätt att efter omständigheterna söka ersättning
af föräldrar, målsmän eller fattigvårdsstyrelser.

Det bidrag till blindundervisningens uppehållande, som skulle af
landsting eller stad, som ej tillhör landsting, tillflyta statsverket, ansåge
kommitterade böra sättas till 300 kronor för hvarje elev i blind -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skolan, i enlighet med hvad blindkommittén föreslagit. Visserligen hade
denna afgift ansetts hög, men om man jemförde statens kostnad för
undervisningen af blinda med motsvarande kostnad för undervisningen
af döfstumma, stälde sig förstnämnda kostnad dock så väsentligt mycket
drygare, att någon nedsättning i den nu föreslagna afgiften från landsting,
kommun eller enskilde syntes kommitterade icke kunna ifrågasättas.
Blindkommittén hade beräknat den årliga kostnaden för hvarje lärjunge
i blindskolan till omkring 600 kronor och för hvarje lärjunge vid blindinstitutet
till omkring 700 kronor, hvilken beräkning syntes vara väl
grundad. Äfven om undervisningstiden vid institutet kunde utan olägenheter
bestämmas till endast sex år, skulle, under det att staten för
undervisningen af döfstumma betalade endast ett bidrag af 250 kronor
om året för hvarje elev under en tid af 8 år, statens bidrag till blindundervisningen
icke kunna beräknas lägre än till 300 kronor för hvarje
elev under de första 4 åren samt till 400 kronor för hvarje under de
seuare 6 åren, utom den dryga kostnaden för anskaffande af byggnader
för de särskilda blindanstalterna.

Vid sådant förhållande kunde med skäl ifrågasättas, huruvida icke
den årsafgift, som för lärjunge vid blindinstitutet skulle erläggas från
landsting, kommuner eller enskilda borde höjas från det för närvarande
bestämda beloppet, 300 kronor, till det af blindkommittén föreslagna,
350 kronor.

Den ersättning landsting eller stad, som icke deltoge i landsting,
skulle ega att af vederbörande (föräldrar, målsmän eller fattigvårdsstyrelse)
utkräfva, ansåge kommitterade böra begränsas till visst belopp
för mindre bemedlade eller medellösa, hvilket belopp syntes skäligen
kunna bestämmas till 50 kronor. Då blindfreqvensen vore ganska olika
i olika kommuner samt det ojemförligt största antalet blinda barn utginge
från fattiga eller mindre bemedlade hem, syntes bördan af dessa
barns undervisning böra såvidt möjligt fördelas på de större kommunerna,
länen, till den del, som icke utgjordes direkt af staten.

Det skoltvång, som enligt kommitterades mening borde i fråga
om blinda barn införas, kuude naturligtvis ej tillämpas genast, äfven
sedan en ny blindskola blifvit. inrättad och ordnad så, att den kunde
träda i verksamhet. Likasom i fråga om döfstumuudervisningen måste
äfven här skoltvånget inträda sucessivt under en viss öfvergårigsperiod.
Om den nya anstalten skulle kunna börja sin verksamhet till exempel
höstterminen 1896, skulle då af skoltvång drabbas allenast de barn,
som under samma år fylde 9 år. För dem, som under samma år fylde
7 eller 8 år, skulle rättighet att begagna undervisningen stå öppen i
Bih. till Riksd. Brot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Iläft. 8

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

mån af möjlighet att å undervisningsanstalterna bereda tillräckligt utrymme.
Beräknades lärokursen i blindskolan och blindinstitutet till
tioårig, skulle alltså först vid höstterminen 1905 institutets och skolans
alla klasser vara upptagna af lärjungar, på hvilka bestämmelsen om
skoltvånget egde tillämpning.

Hvad beträffade blinda döfstumma barn, syntes för deras vård
och möjliga utveckling få anses vara tillräckligt sörjdt från statens
sida genom det anslag till en enskild vårdanstalt för sådana barn,
som redan för närvarande utginge af anslaget till döfstumundervisningen,
till följd hvaraf dessa barn här kunde lemnas utom räkningen.

De ökade kostnaderna för blindundervisningens fullständiga ordnande
i öfverensstämmelse med de af kommitterade nu framstälda grunddrag
skulle blifva jemförelsevis föga afsevärda och egentligen närmast
inskränka sig till utgifterna för inrättande vid Tomteboda af en ny
blindskola.

Hvad särskildt beträffade lärarekrafterna vid de båda blindskolorna,
borde 4 vid hvardera skolan vara fullt tillräckliga.

Efter sålunda lemnad redogörelse för det sätt, hvarpå enligt
kommitterades åsigt blindundervisningen i vårt land lämpligen borde, så
snart ske kunde, ordnas, förklarade kommitterade, att de kunde yttra 6ig
mera kortfattadt angående de af styrelsen för blindskolan i Vexiö nu
gjorda framställningar, som öfverlemnats till kommitterades yttrande.

Under förutsättning att blindundervisningen komme att så ordnas
och utvecklas, som kommitterade föreslagit, ansåge kommitterade den af
blindinstitutets direktion uttalade farhåga, att blindskolan i Vexiö
syntes vilja utveckla sig till ett nytt blindinstitut vid sidan af det vid
Tomteboda, vara utan grund.

Då blindskolan i Vexiö för närvarande vore den enda förskolan
för blinda i vårt land, och, äfven om ytterligare en dylik skola i enlighet
med kommitterades förslag inrättades vid Tomteboda, en sådan
skola för södra delen af landet alltid komme att erfordras, ansåge
kommitterade, att det till blindskolan i Vexiö hittills å extra stat utgående
anslag borde, på de af skolans styrelse angifna skäl, öfverföras
å ordinarie stat.

Vid granskning af det af styrelsen ingifna förslag till stat för
skolan hade kommitterade icke funnit annan anledning till anmärkning
än beträffande de i staten upptagna två ålderstillägg för nuvarande
föreståndaren å tillhopa 1,000 kronor, hvilket belopp komiterade ansåge
böra ur staten utgå. Kommitterade ville visserligen förorda beviljandet
af dessa ålderstillägg åt den nuvarande föreståndaren, hvilken hade

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att åberopa en tjenstgöringstid af 21 år och synnerligen goda vitsord
öfver sin tjenstgöring, så mycket hellre som kommitterade, med afseende
å den väsentliga skilnaden mellan föreståndarens och lärarinnornas
åligganden och ansvar äfvensom deras löner, ansåge, att skolans föreståndare
i hvarje fall borde berättigas att komma i åtnjutande af 2
ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor efter 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring, under det att kommitterade, i likhet, med blindkommittén, ansåge,
att lärarinnornas motsvarande ålderstillägg borde bestämmas till
300 kronor efter 5 och enahanda belopp efter 10 års, likaledes väl
vitsordad tjenstgöring. Dessa ålderstillägg, såväl för föreståndaren
som för lärarinnorna, borde dock, i likhet med ålderstilläggen å lönerna
för direktorn och lärarne vid institutet för blinda, utgå af det å riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda anslag till ålderstillägg och således
icke upptagas i skolans stat. Kommitterade ville således tillstyrka, att
det till skolan utgående anslag måtte från och med 1895 utgå med
ett från 11,000 till 13,500 kronor förhöjdt belopp.

Hvad anginge den af styrelsen gjorda framställning om anslag
till nybyggnad för skolan, ville kommitterade framhålla, att, såsom redan
ant.ydts, det icke blifvit till fullo ådagalagdt, att Vexiö vore den lämpligaste
platsen för en förskola för blinda, vare sig för hela landet eller
ens för Götaland, derest, i enlighet med kommitterades förslag en särskild
sådan skola komme att inrättas för Svealand och Norrland.

För en blifvande nybyggnad för skolan kunde möjligen äfven å
annan ort tomtplats, ändamålsenligare än den nu föreslagna, stå att
erhålla till billigare pris eller till äfventyrs utan någon som helst kostnad
för statsverket. Då härtill komme, att, så vidt handlingarna utmärkte,
tillfälle att förvärfva den föreslagna tomtplatsen i Vexiö för
det uppgifna priset 12,000 kronor icke längre förefunnes, samt kommitterade,
efter granskning af de uppgjorda ritningarna med tillhörande
kostnadsförslag, funnit med skäl kunna ifrågasättas, huruvida ej kostnaderna
för en blifvande nybyggnad för skolan skulle kunna i någon
mån nedbringas, ansåge sig kommitterade böra afstyrka bifall till styrelsens
framställning i denna del.

För egen del har departementschefen förklarat sig i allt väsentligt
instämma i hvad kommitterade sålunda anfört, såväl beträffande blindundervisningens
fullständiga ordnande, så snart lämpligen ske kunde,
på sätt kommitterade föreslagit, som ock särskildt i afseende å de af
styrelsen för blindskolan i Vexiö nu gjorda framställningar. Departementschefen
hade dock ej kunnat finna kommitterade hafva haft tillräcklig
anledning att ifrågasätta flyttning af blindskolan i Vexiö från nämnda

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

stad, hvarest sagda skola syntes fortfarande lämpligast böra vara förlagd,
under förutsättning att kostnaderna för vare sig förhyrande eller
byggande af ändamålsenlig lokal icke visade sig större der än annorstädes.
Erforderlig utredning i ämnet för att kunna för Riksdagen
framlägga fullständigt utarbetadt förslag till blindundervisuingens ordnande
i öfverensstämmelse med de af kommitterade angifna grunder
syntes emellertid ej kunna, särskildt i afseende å de derför erforderliga
ritnings- och kostnadsförslag, under innevarande riksdag hinna åstadkommas.
På de af blindskolans styrelse anförda skäl, ansäge departementschefen
emellertid vara angeläget, att den redan nu af styrelsen
begärda anslagsförhöjningen beviljades äfvensom anslaget till skolan
öfverflyttades från extra till ordinarie stat.

Enligt förenämnda af styrelsen uppgjorda och af kommitterade förordade
förslag skulle för skolan å stat erfordras:

till aflöning åt föreståndaren................. kronor 2,000: —

» » »3 lärarinnor, 1,000 kr.

till hvarje .......................................... » 3,000: —

x> arfvode för sekreterare och räken skapsgöromål

m. m...................... » 300: — 5,300:

y> öfriga i förslaget upptagna utgiftsposter,
utom till ålderstillägg åt

nuvarande föreståndaren ............... » 20,400: —

summa kronor 25,700: —.

Härjemte skulle föreståndaren och lärarinnorna vara berättigade
till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor för den förre och å 300
kronor för en hvar af de senare, efter respektive 5 och 10 års väl
vitsordad tjenstgöring.

Till bestridande af dessa utgifter hade beräknats:

årsafgifter af 40 elever ..................................................... kronor 12,000: —

inkomst för försålda handarbeten ................................. j> 150: —

räntemedel ............................................................................... » 50:

summa kronor 12,200: —.

Till betäckande af återstoden hade styrelsen, som inberäknat två
ålderstillägg åt nuvarande föreståndaren å tillhopa 1,000 kronor, begärt
ett anslag å 14,500 kronor. Då emellertid nämnda ålderstillägg syntes
böra, såsom kommitterade föreslagit, utgå af det å åttonde hufvudtiteln
uppförda förslagsanslag till ålderstillägg och således icke uppföras å
skolans stat, skulle anslaget å denna stat bestämmas till endast 13,500
kronor.

På grund af det anförda har departementschefen hemstält, att

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Kongl. Maj:t måtte, med förklarande att Kong!. Maj:t ämnade för en
kommande Riksdag framlägga förslag till blindundervisningens fullständiga
ordnande i hufvudsaklig öfversstämmelse med omförmälda, af
kommitterade angifna grunder, nu hos Riksdagen göra den framställning,
som nu till behandling föreligger.

Då enligt departementschefens ofvan anförda uttalande frågan om
ett definitivt ordnande af blindundervisningen ännu icke fått den utredning,
att förslag i ämnet kunnat för Riksdagen framläggas, har utskottet
icke funnit anledning att nu ingå i närmare pröfning af den plan härför,
som blifvit af 1893 års kommitterade utarbetad. Med afseende härå
har utskottet endast velat uttala, att kommitterade synas hafva på ett
fullt öfvertygande sätt ådagalagt, att blindundervisningen i vårt land
bör kunna med en ändamålsenlig anordning varda behörigen tillgodosedd
genom de läroanstalter, som redan kommit till stånd, jemte ytterligare
en förberedande skola för blinda barn. Då emellertid, såsom af statsrådsprotokollet
framgår, Kongl. Maj:t har för afsigt att inom den närmaste
framtiden, till Riksdagen göra framställning om blindundervisningens
fullständiga ordnande, anser utskottet icke lämpligt att, på sätt Kongl.
Maj:t föreslagit, en fast organisation af blindskolan i Wexiö varder genom
fastställande af stat för densamma nu beslutad, hvarigenom utan
tvifvel genomförandet af de förändrade anordningar, som vid pröfningen
af förenämnda fråga i hela dess vidd kunna befinnas erforderliga, skulle
blifva försvåradt, och har utskottet följaktligen icke funnit sig böra tillstyrka
bifall till Kongl. Maj:ts förslag, att anslaget för denna må uppföras
å ordinarie stat.

En förhöjning af det nu till blindskolan å extra stat utgående anslag
finner utskottet deremot vara af behofvet påkallad, och har utskottet
vid Kongl. Maj:ts framställning i denna del icke annat att erinra, än
att ålderstilläggen åt den nuvarande föreståndaren synas böra fortfarande
utgå med samma belopp som hittills, eller sammanlagdt 600 kronor,
hvilket ock motsvarar hvad af 1880 års blindkommitté i detta afseende
föreslagits. Då vid bibehållande af anslaget till blindskolan å extra stat
ifrågavarande ålderstillägg böra derifrån bestridas, torde detta anslag,
med inberäknande af förberörda belopp 600 kronor till ålderstillägg åt
föreståndaren, böra uppföras med 14,100 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas,

att Riksdagen må till blindskolan i Wexiö för år
1895 anvisa ett extra anslag af 14,100 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. förhöjning
af anslaget
till seraJimerUt
sar ettet.

|1L]

Lasaretts underhåll.

ll:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att, under vilkor att tomten n:o 4
i qvarteret Glasbruket å Kungsholmen med derå befintliga byggnader
utan ersättning och med full eganderätt samt fri från inteckning öfverlätes
till staten för att införlifvas med den af karolinska mediko-kirurgiska
institutet disponerade tomten n:o 3 i samma qvarter, anslaget till
serafimerlasarettet måtte böjas från nuvarande belopp, 29,100 kronor,
med 53,000 kronor till 82,100 kronor.

Vid föredragningen af detta ärende inför Kongl. Maj:t bar departementschefen
till en början erinrat, hurusom 1888 års Riksdag med bifall
till Kongl. Majits derom gjorda framställning beviljat till serajivnerlasarettets
om- och tillbyggnad samt förseende med nödig utredning ett anslag
af 465,400 kronor, deraf på extra stat för år 1889 ett belopp af
65,000 kronor, samt att återstoden af det sålunda beviljade statsanslaget
utgått under de derpå följande tre åren.

För samma ändamål hade, fortsätter departementschefen, Stockholms
stadsfullmägtige anvisat ett belopp af högst 244,600 kronor, att utgå
under, bland andra, följande vilkor:

att kommunen tillförsäkrades att allt framgent få vid lasarettet
disponera 200 sängar, deraf hälften för medellösa sjuke från Stockholms
stad, dock att några af dessa sängar alltid borde hållas lediga för mottagande
af personer, bvilka träffats af olyckshändelser eller hastigt påkommande
sjukdomar, samt med den inskränkning i öfrigt i sängantalet,
som påkallades af nödvändigheten att årligen successive utrymma alla
sjukrummen för vädring och nödiga reparationer;

att kommunens dåvarande bidrag till sjukvården bibehölles oförändradt
vid beloppet 20,000 kronor, till dess byggnadsföretaget blifvit
utfördt och lasarettet i sitt utvidgade skick öppnadt till begagnande; samt
att under de tre första åren närmast efter denna tid bidraget skulle
utgå med T*T af kostnaden för de å frinummer vårdade sjuke från staden,
utgifterna för fastigheternas underhåll och onera, för begrafningskostnad
och för understöd till fattiga vid deras utskrifning deri icke inräknade;
att efter denna tid ersättningen skulle utgå enligt den beräkning, att staden
borde betala hvad som återstode, sedan från den på ofvannämnda
sätt bestämda sjukvårdskostnaden afräknats det belopp, som å de för stadens
räkning använda frisängar i förhållande till hela antalet sängar belöpte
af afkastningen af de donationer till lasarettet, vid hvilka icke så -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dana vilkor voro fastade, att de ej finge tagas i anspråk för detta ändamål,
dock att stadens ersättning för hvarje underhållsdag icke finge öfverstiga
hvad för sjuke i allmänt rum af andra lägst erlades 5 samt att stadens
efter dessa grunder beräknade bidrag bestämdes för fem år i sänder genom
öfverenskommelse mellan lasarettsdirektionen och stadsfullmägtige; och
skulle, derest vid något tillfälle sådan öfverenskommelse icke kunde träffas,
anhållan göras, att Kongl. Maj:t ville bestämma afgiftens belopp för de
närmaste fem åren.

Äfven Stockholms läns landsting hade lemnat bidrag till lasarettets
ombyggnad, i det att landstinget år 1881 beslutit att för ändamålet anslå
ett belopp af 50,000 kronor, att utgå under loppet af sex år med en
sjettedel årligen, med utbetalande hvaraf början skulle göras, då anmälan
hos landstinget skett, att företagets utförande blifvit betryggadt, men icke
före utgången af tiden tör då gällande kontrakt angående sjukvård vid
lasarettet för länets sjuke, omfattande åren 1881—1884. Vid detta bidrag
hade landstinget fäst följande vilkor: att från nämnda kontraktstids utgång
och för all framtid skulle finnas för länets sjukvård å lasarettet tillgängliga
34 sängar,'' förutom de å enskild stiftelse anslagna två frisängar, samt
att detta antal i mån af behof efter landstingets derom fattade beslut
finge ökas till 40 utan vidare tillskott i byggnadsbidraget, och att för den
tid, som förflöte efter 1884 års slut, intill dess lasarettets ombyggande
enligt faststäldt förslag blifvit betryggadt, kontraktsvilkoren fortfarande
skulle gälla, samt i öfrigt på de vilkor med afseende å vård och underhåll
af länet tillhörande sjuke, som kunde komma att träffas mellan lasarettsdirektionen
och landstinget, dock att ersättningen för de på det betingade
sängantalet belöpande underhållsdagar icke finge utgå till högre belopp
än i förhållande till kostnaden för hela antalet underhållsdagar å lasarettet,
då deri icke finge inräknas kostnaderna för fastigheternas underhåll, onera,
begrafningskostnader och understöd till fattige sjuke, samt att afdrag
från nämnda ersättning borde sko för det tillskott, statsverket lemnade
till länets sjukvård.

Närmare slutet af år 1891 hade, enligt hvad departementschefen
vidare meddelar, de nya byggnaderna för polikliniken, medicinska gynekologiska
och oftalmiatriska afdelningarna samt ekonomibyggnaden varit
fullbordade och för sitt ändamål till begagnande upplåtna, så att endast
ombyggnad af det för den kirurgiska afdelningen afsedda gamla lasarettshuset
d4 återstått, hvilket arbete nu vore afslutadt. Under den tid, de
redan i bruk tagna nybyggnaderna varit begagnade, hade erfarenheten
ådagalagt, att kostnaderna för sjukvården inom dessa storartade samt i
öfverensstämmelse med nutidens alla fordringar uppförda och inredda

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

byggnader högst väsentligt öfverstego motsvarande omkostnader i den
otidsenliga och otillräckliga gamla lasarettsbyggnaden. Enligt hvad
lasarettets direktion i skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 25 oktober 1893
anfört, bidroge härtill förnämligast de stora anspråk, som nu stäldes på
förbättrad ventilation och värmeledning med ombyte af all luft inom de
för sjukvården begagnade lokaler tre gånger i timmen o. s. v. samt den
ökade personal, som för sjukvårdens tillbörliga och mönstergilla upprätthållande
inom ett sådant sjukhus nödvändigt påkallades.

Men om den egentliga sjukvården inom dessa nya byggnader
ådragit lasarettet betydligt ökade utgifter, vore, såsom i berörda skrifvelse
närmare utvecklades, detta icke mindre händelsen med de omkostnader, som
drabbade lasarettet i dess egenskap af undervisningsanstalt.

Detta gälde först om poliklinikerna, som upptoge ett helt hus med
särskilda rum för de olika afdelningarna, der patienterna undersöktes och
föreläsningar hölles af klinikföreståndarne. Denna inrättning, centralt belägen
som den vore inom hufvud staden, hade onekligen en mycket stor
betydelse icke blott för hjelpsökande, livilka der erhölle kostnadsfri läkarevård,
förbandspersedlar m. m., utan äfven för utbildning af de studerande
läkarekandidaterna. De besökandes antal vid lasarettets polikliniker både
under år 1892 uppgått till minst 15,0(>0 särskilda personer, af livilka
många upprepade gånger återkommit. Underhåll, uppvärmning, renhållning
och upplysning, vattenåtgång, tjenstepersonal m. m. för detta hus
medförde uppenbart rätt betydliga kostnader. Lasarettsdirektionen hade
fram stält detta förhållande för Stockholms stadsfullmägtige och visat, att
de kostnader, som poliklinikerna förorsakade, icke kunde uppskattas till
mindre än 12,000 kronor årligen. Då polikliniken visserligen mest besöktes
af obemedlade från Stockholm, men på samma gång flitigt användes
för den vetenskapliga delen af lasarettets verksamhetssfer, d. v. s. för
den kliniska undervisningen, med hvilken staden ingenting hade att
skaffa, hade lasarettsdirektionen begärt halfva beloppet, eller 6,000 kronor,
af stadsfullmägtige, såsom bidrag till poliklinikernas underhållande, och
detta hade äfven beviljats, i det stadsfullmägtige ökat det anslag, som
tillförene för detta ändamål blifvit lasarettet tillförsäkradt, eller 2,000
kronor, till 6,000 kronor.

Vidare hade direktionen påpekat, att nybyggnaden af lasarettet,
för att detsamma skulle motsvara sitt ändamål att vara den förnämsta kliniska
undervisningsanstalten i vårt land, måst ske på ett helt annat sätt
än den af ett vanligt sjukhus, som alls icke hade ett sådant ändamål
att fylla. Utrymmet hade måst tagas till vida större än vid andra sjukhus.
I sjuksalarne, åtminstone de större, hade plats måst beredas för

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

minst 50 kandidater jemte de sjuka. De vetenskapliga institutionerna:
föreläsnings- och operationssalar, laboratorier af flerehanda slag o. s. v.
hade kostat stora summor och gjorde detsamma fortfarande genom den
särskilda betjening de kräfde, genom betydligt ökade kostnader för upplysning,
uppvärmning ventilering m. m. Det vore hardt när omöjligt
att beräkna dessa kostnader, men utan tvifvel uppginge de till ett ganska
högt belopp.

Samtliga utgifterna för sjukvården vid serafimerlasarettet, således
de oberäknade, som utgått för fastigheternas underhåll och onera, för
begrafningskostnader och understöd till fattiga vid deras utskrifning,
hade år 1892, det första hela år, under hvilket de nya lokalerna varit
begagnade, uppgått till 184,562 kronor. Jemfördes detta år med år 1890,
det sista då ännu ingen inflyttning egt rum i de nya byggnaderna, funne
man, att samma utgifter då uppgått till endast 122,358 kronor, eller
62,204 kronor mindre än år 1892. Dagliga medelantalet vårdade hade
visserligen varit något högre under det sistnämnda året, eller 210 mot
194 år 1890, men detta verkade ej i någon väsentlig mån till utjemnande
af den så mycket ökade kostnaden.

Till ledning vid bedömande af det förhållande, hvari utgifterna
för sjukvården stigit till följd af alltjemt ökade anspråk och stigande
pris, hade lasarettsdirektionen anfört följande.

Dagkostnaden i medeltal för hvarje sjuk utgjorde vid lasarettet:

år 1852 20 sk. 9 runst. banko, eller omkring ......... 62 öre

„ 1862 ................................................................................ 92,08 „

„ 1872 ............................................................................... 1 krona 20b „

„ 1882 ................................................................................ 1 „ 48,7a „

„ 1892 ..... 2 10 „

Det sistnämnda året hade likväl hela den för poliklinikerna beräknade
utgiften 12,000 kronor, och derutöfver 8,000 kronor, som ansetts
motsvara kostnaden för underhåll af och betjening i de till undervisningen
afsedda lokaler i det nya sjukhuset m. m., frånräknats utgifterna
för sjukvården och således ej medtagits i sagda fördelning.
Bokslutet för år 1892 utvisade, att utgifterna öfverstigit inkomsterna
med 46,539 kronor, allt i rundt tal, sedan å ena sidan afdragits 71,051
kronor, influtna för till Stockholms stad försålda tomtdelar, hvilket
belopp åter utgått till fyllnad i n}rbyggnadskostnaden, och, å den andra,
17,552 kronor, utbetalda såsom brandförsäkringsafgift för all framtid
för de nya byggnaderna samt för omkostnader vid tomtdelarnes försäljning.

Bih. till Biksd. Frot 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Huft.

Statsutskottets Utlåtande N:o t).

Häraf framginge uppenbart, att lasarettets ekonomiska ställning
vore i hög grad bekymmersam redan under nuvarande förhållanden,
då sängantalet der vore inskränkt till 250, och att tillgångar fullständigt
saknades för underhåll af de 150 sjuksängar derutöfver, som den för
kirurgiska afdelningen afsedda byggnaden vore påräknad att innehålla.

Hela det räntebärande kapital, öfver hvars afkastning lasarettsdirektionen
hade att förfoga för sjukvården och byggnadernas underhåll
m. m., bokfördt under namn af »allmänna lasarettsfonden», hade
vid slutet af år 1892 utgjort 835,310 kronor samt vore tillkommet
genom gåfvor eller testamenten, hvilka förr rikligen tillflutit lasarettet,
men som under senare åren, då så många andra välgörenhetsinrättningar
uppstått, uästan helt och hållet upphört. Lades härtill Sederholmska
fondens kapital, 56,402 kronor, hvaraf räntan hittills utgått
till nybyggnaden, men som efter dennas fullbordande blefve att tillgå
för lasarettets underhåll, samt lifräntefonden, som i mån af lifräntetagarnes
frånfälle blefve för samma ändamål tillgänglig, skulle summan
komma att uppgå till 995,281 kronor, allt i rundt tal, så framt ej de
i så väsentlig mån ökade utgifterna tvingade lasarettsdirektionen att
för dessas betäckande använda större eller mindre del af kapitalet.

Detta senare vore emellertid nu händelsen. På sätt redan blifvit
framhållet, hade år 1892 uppstått en brist af 46,539 kronor allenast å
lasarettets underhållskostnader. En i det närmaste lika stor brist vore
år 1893 att motse, och äfven år 1894 kunde ej undgå att medföra
betydlig förlust, så framt ej heller då något ökadt understöd af statsverket
kunde påräknas. Dertill komme fyllande af den ej ringa del
af byggnadskostnaden, hvarmed denna öfverstigit den beräknade, och
som ej blifvit. betäckt medelst de 71,051 kronor, hvilka från Stockholms
stad erhållits för sålda tomtdelar, afsedda för gaturegleringar. Huru
stor denna brist blefve, kunde ännu icke med noggrannhet uppgifvas,
innan byggnadsarbetet fulländats och nödiga inventarier anskatfats för
den kirurgiska afdelningen, men sannolikt komme den ej att understiga
50,000 kronor. Då inga andra medel funnes att tillgå, måste allt
detta gäldas af lasarettets kapital, som följaktligen vid slutet af år
1894 torde hafva minskats med 170,000 kronor eller derutöfver.

Anledningen, hvarför byggnadsanslaget blifvit på omförmälda sätt
öfverskridet, syntes i främsta rummet få tillskrifvas, att kostnadsberäkningarna
uppgjorts år 1886, då materialier och arbetslöner voro jemförelsevis
billiga, men att arbetet ej kunnat börjas tidigare än under
år 1889, från hvilket år statsanslaget började utgå, samt att de förnämsta
entrepronadkontrakten måst uppgöras det derpå följande året

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

under en mycket ogynsam tid, då byggnadsarbeten betingade ett betydligt
högre pris.

Något bestämdt hinder funnes visserligen ej för användande af
någon del af kapitalet till betäckande af lasarettets skulder, enär de
flesta bland gifvarne öfverlemnat sina gåfvor utan förbehåll, men uppenbart
vore, att i samma mån kapitalet med deraf påräknelig inkomst
minskats, blefve det omöjligt för lasarettsdirektionen att utan väsentligt
ökade inkomster från annat håll upprätthålla lasarettets verksamhet,
än mindre möjligt att vidare utveckla densamma. Ett sådant tillgripande
af kapitalet borde på sin höjd kunna ifrågasättas vid någon högst
nödvändig tillfällig utgift, men aldrig för bestridande af det ordinarie
underhållet. I motsatt fall och med den betydliga brist, som redan
derå yppat sig och som än mer vore att motse, så framt lasarettet
skulle kunna i sitt utvidgade skick, med 400 sängar, underhållas utan
andra än nu påräkneliga tillgångar, skulle det ej dröja många år, innan
hela kapitalet vore förbrukadt.

Visserligen borde ställningen hädanefter så till vida förbättras,
att så väl från Stockholms stad som från Stockholms län ökade sjukvårdsafgifter
vore att påräkna. Enligt den med Stockholms stad träffade
öfverenskommelse skulle nemligen, på sätt redan blifvit anfördt, stadens
bidrag för vård å lasarettet af medellöse sjuke, tillhörande Stockholms
kommun, under de tre närmaste åren, sedan byggnadsföretaget
blifvit utfördt och lasarettet i dess utvidgade skick öppnadt till begagnande,
utgå med sex tiondedelar af kostnaden för de å frinummer vårdade
sjuke från staden, utgifterna för fastigheternas underhåll och onera,
lör begrafningskostnad och för understöd af fattige vid deras utskrifvande
deri ej inräknade. Direktionen ansåge ej något tvifvel kunna
hysas, att denna höjda ersättning skulle utgå, sedan byggnadsarbetet
till alla delar fulländats, om än sängantalet tills vidare måste inskränkas,
allt under förutsättning att lasarettet ständigt tillhandahölle kommunens
sjuka de 200 sängar, som utlofvats.

Hittills hade enligt med staden år 1872 träffad öfverenskommelse,
hvars fortfarande, intill dess byggnadsarbetet blifvit fullbordadt, stadsfullmägtige
gjort till vilkor vid byggnadsauslagets beviljande, stadens
bidrag för samma ändamål utgjort 20,000 kronor årligen. Underhållsdagarnes
antal för 846 fattiga sjuka från staden, hvilka år 1892 vårdats
å lasarettet, hade uppgått till 32,715, för hvilka lasarettet i ersättning
uppburit af staden 20,000 kronor, eller omkring 61 öre för hvarje underhållsdag.
Lasarettets utgift för dessa 846 patienter från Stockholms
stad hade deremot uppgått till 68,707 kronor, eller 48,707 kronor mer

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

än den ersättning, som derför uppburits. Då under år 1892 dagkostnaden
i medeltal för hvarje sjuk uppgått till nära 2 kronor 10 öre
och under förutsättning af samma dagkostnad samt lika antal underhållsdagar
för fattige fripatienter från Stockholms stad, skulle enligt
förenämnda öfverenskommelse för hvart och ett af åren 1894—1896,
då ersättningen till lasarettet skulle utgå med sex tiondedelar af kostnaden,
lasarettet hafva att af staden utbekomma i rundt tal 41,220
kronor eller 21,220 kronor mer än år 1893. Äfven på de 13,186 underhållsdagarna
för fattiga sjuka från Stockholms län hade lasarettet gjort
betydlig förlust, men hädanefter komme länet att lemna i det närmaste
full godtgörelse för underhållet af dess fattiga sjuka.

Det vore helt naturligt, att lasarettets utgifter äfven för betalande
sjuka i allmänt rum efter hand betydligt ökats, sedan dagkostnaden i
så hög grad tillväxt. Lasarettsdirektionen hade dock ej ansett sig böra
föreslå afgiften för dessa till högre belopp, än som vid öfriga sjukhus
i staden erlades för samma klass af patienter tillhörande kommunen,
eller 75 öre för dag. Vid alla öfriga sjukhus ålades väl sådana patienter
från landsorten en högre afgift, eller 1 krona 50 öre för dag, men
då serafimerlasarettet ej utgjorde en sjukvårdsanstalt endast för hufvudstaden
och emottagit flere betydande donationer, afsedda uteslutande
eller företrädesvis till gagn för patienter från andra delar af landet,
hyste direktionen stor tvekan att affordra dessa någon högre afgift,
än som af stadens invånare erlades, hvilket för öfrigt i ingen händelse
borde kunna ifrågasättas för det stora antalet betalande patienter från
Stockholms län, hvars landsting icke allenast bidragit med anslag till
lasarettets ombyggnad, utan äfven för länets på friplatser intagna sjuka
erlade en långt mer tillfyllestgörande betalning än hittills varit fallet
med Stockholms stad.

Underhållsdagarne för betalande i allmänt rum hade 1892 utgjort
ett antal af 29,610, och, då hvarje underhållsdag i medeltal kostade
lasarettet 2 kronor 10 öre, kostnaden för byggnadernas underhåll, onera
m. m. ej inräknad, men i ersättning derför endast betalades 75 öre,
hade lasarettets förlust härå uppgått till icke mindre än 39,973 kronor
50 öre.

Mot afgiftens höjande för patienter af denna klass funnes tungt
vägande skäl icke blott i lasarettets egenskap af välgörenhetsanstalt
utan äfven med afseende derå att, i händelse afgiften ökades utöfver
hvad inom hufvudstadens öfriga sjukhus erlades, patienternas antal
sannolikt komme att väsentligt minskas och i samma mån det för
undervisningen nödvändiga sjukmaterialet att tryta.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Till följd af den förlägenhet, hvari lasarettet sålunda råkat, nödgades
direktionen anhålla om statens mellankomst för att sätta lasarettet
i tillfälle att nöjaktigt upprätthålla sin verksamhet särskildt såsom
undervisningsanstalt och förekomma detsammas fullständiga ekonomiska
obestånd.

För närvarande utginge af statsmedel som ordinarie anslag för
lasarettets underhåll ett årligt belopp af 29,100 kronor, hvarjemte lasarettet
af bötesmedel, kollektmedel, biljardafgifter samt burskapsafgifter
vore tillförsäkrad en inkomst, hvilken till beloppet årligen vexlade,
men som år 1892 uppgått till 1,291 kronor 45 öre. Dessa voro de
enda bidrag af offentliga medel, lasarettet åtnjöte, hvilka alla blifvit
detsamma anvisade för »lasarettets underhåll», till väsentlig del redan
under senare hälften af förra århundradet.

Något särskildt statsanslag till betäckande af lasarettets utgifter
i egenskap af undervisningsanstalt, som likväl under nuvarande förhållanden
ådroge detsamma ganska betydliga utgifter, hade deremot
icke ifrågakommit, hvartill anledningen syntes böra sökas deri, att
några kostbarare anordningar först nu vidtagits inom lasarettet till
befrämjande af detta ändamål.

Beträffande tillkomsten af förenämnda anslag å 29,100 kronor
tillåter sig utskottet att hänvisa till den från lasarettsdirektionens skrifvelse
å sid. 57 och 58 i statsrådsprotokollet intagna redogörelse och
vill derifrån endast meddela, att i berörda statsanslag ingår ett belopp
af 2,400 kronor, som ursprungligen till lasarettet utgått från allmänna
hospitalsfonden såsom bidrag till sjukvård för patienter från Stockholms
län å lasarettet men från och med år 1877 uppförts å riksstaten och
derstädes jemte det lasarettet förut tilldelade statsanslag samt anslag
till andra lasarett upptagits under rubriken »lasaretts underhåll». Detta
sistnämnda belopp tillgodokomme emellertid, enligt hvad direktionen
anfört, egentligen uteslutande Stockholms län sålunda, att beloppet afdroges
å hvad länet enligt kontrakt skulle betala för vård å lasarettet
af patienter från länet, en förmån, hvars bibehållande länets landsting,
enligt hvad förut blifvit förmäldt, äfven för framtiden påyrkade. Det
statsanslag, hvaröfver direktionen kunde förfoga, minskades följaktligen
med motsvarande belopp, eller till 26,700 kronor.

På sätt redan blifvit nämndt, vore lasarettet förpligtadt att fortfarande
tillhandahålla 200 sängar för Stockholms stads sjuke samt intill
40 för sjuke från Stockholms län. Lades härtill de frisängar, lasarettet
på grund af mottagna donationer åtagit sig att underhålla i
öfverensstämmelse med gifvarnes föreskrifter, uppginge hela antalet

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

sängar, som lasarettet vore förbundet upprätthålla, till omkring 2f>0.
Från öfriga delar af riket, utom Stockholms stad och län, hade år 1892
varit å lasarettet intagne 482 sjuke, hvaraf 34 å frinummer.

Ett ökadt sängantal vore således högeligen af behofvet påkalladt
äfven för tillgodoseende af landsortens berättigade anspråk.

För att i någon mån belysa, huru verkligen trängande krafven
på en förbättring af serafimerlasarettets ekonomiska ställning vore från
den kliniska undervisningens synpunkt, hade lasarettsdirektionen å ena
sidan i korthet påmint om planen för undervisningens anordnande vid
lasarettet i dess fullfärdiga, föryngrade skick, och å den andra sidan
lemnat en inblick i de betydliga inskränkningar i denna plan, hvilka
blefve en nödvändig följd af anstaltens bristande underhållsmedel.

De praktiskt medicinska vetenskapernas rastlösa utveckling hade
i vårt land liksom i alla kulturländer tvingat till en fortgående utbrytning
af eu mängd special-grenar, hvilka efter hand fått egna målsmän
vid undervisningsanstalterna och hvilkas studium möjliggjorts först
genom upprättandet af egna kliniker. Ett oafvisligt behof vid lasarettets
nybyggnad hade alltså varit att skaffa nödigt utrymme åt den
dittills vid lasarettet så styfmoderligt behandlade gynekologiska kliniken.
Lika oundgängliga vore särskilda tidsenliga institutioner för oftalmologiens
och nervpatologiens studium under ledning af dessa vetenskapers
nyförvärfvade målsmän vid karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Förutom dessa helt nya institutioner tarfvade äfven de medicinska
och kirurgiska klinikerna en ganska betydlig utvidgning, för
att det stigande antalet medicine studerande skulle kunna på ett tillfredsställande
sätt der erhålla sin utbildning. Ett synnerligen vigtigt
vilkor för detta måls uppnående läge i upprättandet af två parallelkliniker
af hvartdera slaget. Det stora lärjungeantalet kunde då fördelas
på båda de kirurgiska och båda de medicinska klinikerna, hvarigenom
dels de studerandes utbyte af tjenstgöringen ovilkorligen skulle
blifva större, dels ock det oaktadt ett större antal studerande skulle
kunna inom samma tid fullgöra sin tjenstgöring. Alla dessa önskemål
vore nödtorfteligen tillgodosedda inom det nya lasarettet. Dess 400
sängar skulle så fördelas, att omkring 180 komme på den medicinska,
omkring 140 på den kirurgiska, 20 på den nevrologiska och omkring
30 på hvardera af de gynekologiska och oftalmologiska klinikerna.
Men ej nog med att det nya sjukhuset kunde erbjuda plats åt ett för
den kliniska undervisningens behof tillräckligt antal sjuke, det vore
ock i besittning af fullt tidsenligt ordnade och inredda kliniska laboratorier,
föreläsnings- och undereökningsrum samt operationssalar. Der -

Statsutskottets Utlåtande N:o i).

till komme slutligen den för undervisningen så ytterst vigtiga polikliniken,
som i rymliga och ljusa lokaler erbjöde plats för ett högst betydligt
antal hjelpsökande och tillika hyste rikligt med undersökningsoch
föreläsningsrum för de studerande.

Af den föregående utredningen af lasarettets ekonomiska ställning
framginge, hurusom underhållet till och med af det nuvarande sängantalet
(omkring 250) under bestående förhållanden vore oförenligt
med lasarettets befintliga tillgångar. Dertill komme, att den under
byggnadstidens senaste skede vidtagna provisoriska fördelningen af
kliniklokalerna skulle, för längre tid tillämpad, innebära så allvarliga
olägenheter, att en ändring deri vore så godt som nödvändig, ehuru
stegrade kostnader såväl för utrustning af isynnerhet den nya operationsbyggnaden
som för sjukvårdspersonalens ökning derigenom måste blifva
en följd. För närvarande vore nemligen i den medicinska klinikens
byggnad inrymda såväl den medicinska som den kirurgiska kliniken
äfvensom ett sjukrum för gynekologiska patienter. I följd af denna
anordning hade ingen annan lokal kunnat erhållas för den kirurgiska
klinikens operationsafdelning än tre de bästa rummen tillhörande de
kliniska laboratorierna. Utan all särskild utrustning för nämnda ändamål,
med dertill otillräcklig dager och dåligt utrymme för klinikanterna,
kunde denna lokal icke utan verklig våda för de sjuke fortfarande
användas som operationsafdelning. Då dertill lades, dels att den medicinska
kliniken redan vore i besittning af ett tillräckligt stort statsanslag
för fullständig inredning af sitt välbehöfliga laboratorium, dels
att den kirurgiska kliniken fått en ny, fullt tidsenligt inrättad operatiousbyggnad,
hade lasarettsdirektionen ansett som sin pligt att, så snart
den nödvändigaste inredningen af sistnämnda byggnad hunnit anskaffas
låta såväl den som laboratorierna komma till deras rätta användning.
För att emellertid icke i samband med denna anordning mer, än hvad
oundgängligt vore, höja lasarettets underhållskostnader, såge sig direktionen
nödsakad att, intilldess ökadt anslag kunde erhållas, låta utrymma
hela den gynekologisk-oftalmologiska byggnaden samt belägga endast
halfva den gamla lasarettsbyggnaden, d. v. s. den kirurgiska och nevrologiska
klinikens hus. För den närmaste framtiden blefve alltså de
med den nya lasarettsbyggnaden för undervisningens främjande afsedda
ändamål högst bristfälligt uppfylda. De oftalmologiska och nevrologiska
klinikerna blefve, den förra med betydligt reduceradt sängantal (20
för hvardera), inskjutna inom hvar sin sjukafdelning, tillhörig den
medicinska kliniken. Den gynekologiska afdelningen blefve fortfarande
med sina fem sängar obrukbar för klinisk undervisning. De medicinska

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

och kirurgiska klinikernas patientantal blefve lägre än före lasarettets
ombyggnad, resp. 120 och 84 sängar. Någon tudelning af dessa kliniker
blefve allt jemt omöjlig, och för att den kliniska undervisningen
derstädes skulle kunna upprätthållas hela året om, enligt karolinska
institutets stadgar § 62, nödgades klinikföreståndarne fortfarande, såsom
nu provisoriskt tillämpats, vexelvis hvar femte månad helt och hållet
afstå från sin afdelning, en anordning, som redan visat sig högst
olämplig med hänsyn såväl till den konseqveuta och planmessiga ledningen
af sjukvården inom hvarje afdelning som ock till lärarnes egen
fortgående utveckling. Att genom denna anordning äfven de studerandes
behof blifvit högst ofullständigt tillgodosedda, framginge bäst
deraf, att hvarje svensk medicine kandidat måste efter afslutad propedeutisk
tjenstgöring vänta ett helt år på tillträde till serafimerlasarettets
kliniker.

Då, såsom redan blifvit framhållet, medel i sjelfva verket saknades
att underhålla till och med det nu belagda antalet sängar, syntes utan
vidare motivering framgå, huru ytterligt behöfligt, särskildt från den
kliniska undervisningens synpunkt, det vore, att serafimerlasarettet
snarast möjligt komme i åtnjutande af ökadt statsanslag.

Lasaret.tsdirektionen förlitade sig så mycket mer på att detta
skulle beviljas, då i betraktande toges, att lasarettet af egna medel
tillskjutit för ombyggnaden mer än 400,000 kronor, hvilkas afkastning,
om den fått användas för sjukvården, skulle i väsentlig mån hafva
undanröjt de nuvarande svårigheterna.

I hög grad beklagligt vore, i fall bristande tillgångar, sedan de
dyrbara och af läkarevetenskapens främste målsmän med längtan motsedda
tidsenliga byggnaderna blifvit fullbordade, skulle göra dessa till
stor del öfverflödiga genom att omöjliggöra deras utrustning och
underhåll i det fullständiga skick, som ursprungligen varit afsedt och
som för den kliniska undervisningens tillgodoseende betraktades som
nödvändigt.

Att noggrant beräkna det årsanslag, som kräfdes för beläggande
af hela det sängantal, för hvilket serafimerlasarettet i dess utvidgade
skick vore afsedt, måste naturligtvis vara förenadt med stora svårigheter.
Vid det öfverslag, direktionen i sådant afseende gjort, hade
direktionen låtit sig angeläget vara att komma till lägsta möjliga
utgiftssummor.

Den beräkningsgrund, som säkrast ledde till målet, syntes vara
att först undersöka, huru stort ökadt anslag erfordrades för att underhålla
det nuvarande antalet af 250 sängar, hvilken uträkning kunde

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

grundas på faktiska siffror, och derefter taga under pröfning den sannolika
kostnaden för sängäntalets tillökande med ytterligare 150.

Af senaste årsberättelse framginge, på sätt redan nämnts, att
utgifterna öfverstigit inkomsterna med 46,539 kronor. Till betäckande
af en dylik brist för framtiden hade lasarettet visserligen att motse
ökade sjukvårdsafgifter från Stockholms stad och län; men då denna
ökning ej kunde beräknas högre än till 21,000 kronor från staden och
omkring 10,000 kronor från länet, återstode en brist af 15,500 kronor.
Äfven om åtskilliga besparingar kunde under den närmaste framtiden
genomföras, på sätt direktionen hoppades, komme dessa säkert att uppvägas
af den stegring i utgifter, som blefve en följd af inflyttningen i
den ombyggda kirurgiska afdelningen samt den nya operationsbyggnadens
och hela det kliniska laboratoriets öppnande till begagnande.
Då derjemte måste tagas i beräkning, dels att lasarettets räntebärande
kapital, på sätt förut framhållits, torde, före ingången af år 1895, hafva
minskats ej obetydligt utöfver de belopp, som tillkomme genom dispositionsrätten
öfver Sederholmska och, efter hand, lifräutefonden, dels ock
den väsentligt ökade kostnaden för de stora byggnadernas underhåll,
hvilken syntes kunna uppskattas till minst 6,000 kronor årligen, ansåge
direktionen det nuvarande årliga statsanslagets ökande med 20,900
kronor eller till 50,000 kronor vara den minsta möjliga summa, som
erfordrades för betryggande af lasarettets ekonomiska ställning, med
bibehållande af det nuvarande för undervisningen högst otillräckliga
antalet sängar.

För att närmelsevis utröna, huru stort anslag härutöfver blefve
nödvändigt, om sängantalet ökades till det med lasarettets ombyggnad
afsedda antalet af 400, hade direktionen ansett följande beräkningsgrund
lämpligast kunna antagas.

Det antal nya sängar, som skulle uppsättas, blefve 150, hvaraf,
under vanliga förhållanden, | eller 120 kunde antagas blifva i medeltal
dagligen belagda. Dagkostnaden för dessa nytillkomna sängar borde
kunna beräknas något lägre än den verkliga kostnaden år 1892, enär
vissa utgiftsposter ej tillväxte i samma förhållande som sängantalet, i
främsta rummet aflöningar åt tjenstemän. Antoges dagkostnaden till
2 kronor, skulle detta för 120 sängar utgöra 87,600 kronor för år.

Vid beräkning af den ersättning härför, lasarettet kunde påräkna,
hade antagits ungefär samma fördelning de olika klasserna emellan
som år 1892, dock med någon inskränkning i det antal sängar, som
af Stockholms län bekostades, men med motsvarande tillökning för
betalande i allmänt rum och frisängar.

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Samt,''1 Afd. 7 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:ö !).

Inkomsten efter denna beräkningsgrund skulle då i runda tal
blifva följande:

Stockholms stad för 50 dagligen belagda frisängar, T6T af kostnaden

eller 1: 20 per säng................................................... kronor 21,900: —

Betalande sjuke i allmänt rum för 50 sängar å 75 öre „ 13,687: —

Stockholms län för 6 sängar å 2 kronor..................... „ 4,380:—

14 frisängar........................................................................ ,,--—

summa kronor 39,967:—.

En brist skulle sålunda uppstå af 47,633 kronor och med tillägg
af de 20,900 kronor, som erfordrades för underhåll af det nuvarande
sängantalet, skulle hela det ökade årliga statsanslag, som blefve nödvändigt
för lasarettets upprätthållande med det afsedda sängantalet af
400, uppgå till 68,533 kronor.

Skulle det emellertid finnas omöjligt att för det närvarande bereda
lasarettet ett så betydligt förhöjdt statsanslag, hoppades direktionen på
bifall till något af de lägre belopp, som erfordrades för tillökning af
det nuvarande sängantalet med exempelvis 100 eller åtminstone 50.

I det förra fallet påkallades en tillökning i det nuvarande anslaget
med i rundt tal 53,000 kronor och i det senare med ett belopp
af 37,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit aufördt hade direktionen anhållit,
att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om
en ökning af det nuvarande årliga statsanslaget till serafimerlasarettet
med’ belopp, som direktionen alternativt föreslagit till 68,000 kronor,
53,000 kronor, 37,000 kronor eller 20,900 kronor.

Efter remiss hade karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarekollegium
inkommit med yttrande i anledning af direktionens framställning
och dervid, bland annat, andragit följande.

Den uppoffring, som från statens sida enligt gjorda beräkningar
erfordrades för att omförmälda för läkareutbildningen i vårt
land så ytterst vigtiga undervisningsanstalt i sitt föryngrade och fullt
tidsenliga skick verkligen skulle kunna fylla sin bestämmelse, vore
visserligen i och för sig icke ringa, men en jemförelse med hvad i
andra länder staten ansett sig böra offra för likartade institutioner
visade tydligen, att den af lasarettsdirektionen begärda årliga anslagsökningen
af 68,000 kronor vore ganska måttlig för en anstalt med så
stor uppgift. I sådant afseende hade lärarekollegiet anfört exempel,
liemtade dels från de under likartade förhållanden arbetande kliniska

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sjukhusen i Kristiania och Köpenhamn, dels från några af de mindre
tyska universitetsstädernas kliniker; och tillåter sig utskottet att hänvisa
till denna å sid. 64 och 65 i statsrådsprotokollet intagna redogörelse.

Lärarekollegiet hade vidare erinrat, hurusom på 1850-talet patienternas
antal vid serafimerlasarettet uppgått till öfver 300, men att
detta antal måst betydligt nedsättas från början af 1860-talet i samband
med en ombyggnad af lasarettet. För afhjelpande af det trångmål,
som förorsakades genom denna nedsättning af patientantalet, hade
lärarne i medicin och kirurgi utan något bidrag från statens sida åtagit
sig äfven poliklinisk undervisning. Med det alltjemt stigande antalet
studerande och de alltmer öfverfylda och i allo otidsenliga lokalerna
växte emellertid svårigheterna för såväl sjukvården som undervisningens
behöriga utöfning. För afhjelpande häraf hade med noggrant beaktande
af den kliniska undervisningens behof uppgjorts det förslag,
som, efter att hafva blifvit vederbörligen granskadt samt af Kongl.
Maj:t och Riksdagen godkändt, tillämpats vid lasarettets om- och tillbyggnad,
så att detta numera hade plats för 400 sjuksängar.

Genom en reduktion af det i lasarettets byggnadsplan afsedda
sängantalet till 350 och än säkrare till 300 ansåge lärarekollegiet tudelningen
af de kirurgiska och medicinska klinikerna omöjliggjord och
dermed ett mycket vigtigt önskemål med lasarettets nybyggnad förfeladt,
ty med ett så litet sängantal, som då Lomme på hvarje kliniks
lott, kunde ej ett för klinisk undersökning tillräckligt omvexlande sjukmaterial
vinnas. Ännu sorgligare stälde sig utsigterna för den kliniska
undervisningen vid serafimerlasarettet, om af brist på medel sängantalet
ännu längre tid måste bibehållas vid det nuvarande, eller 250. Lasarottsdirektionen
hade visserligen redan i sin skrifvelse berört det från
undervisningens synpunkt bristfälliga i de nuvarande förhållandena
inom lasarettet: gynekologisk undervisning omöjlig på en afdelning
med 5 sängar, den oftalmologiska kliniken förkrympt till 20 sängar,
de medicinska och kirurgiska klinikerna betydligt mindre än före lasarettets
ombyggnad. Men lärarekollegiet ansåge sig skyldigt att ytterligare
beröra en bland de nu rådande kliniska anordningarna, enär en
ändring deri enligt kollegiets öfvertygelse vore enda sättet att afhjelpa
ett nu nödtvunget ettårigt afbrott i den sjukhustjenstgöring, som ålåge
hvarje svensk medicine kandidat. Den här afsedda anordningen af en
hela året om fortgående medicinsk och kirurgisk klinik, hvarvid undervisningen
bestredes å hvardera afdelningen 4 månader i sträck af
hvardera klinikföreståndaren, hade tillkommit på initiativ af de kliniske

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lärarne för att i möjligaste mån minska följderna af de särdeles ogynsamma
förhållanden, som vid lasarettet inträffade mot midten af 1880-talet. Just vid ett tidskede, då lasarettets patientantal var i ständigt
sjunkande på grund af det gamla sjukhusets alltmer förfallna och urmodiga
skick, inträdde nemligen en starkare stegring i de medicine
studerandes antal än någonsin förr. Den kliniska undervisningen hade
af ålder meddelats under 8 månader på året; de båda kliniske lärarno
inom hvartdera läroämnet alternerade med undervisningen olika dagar
i veckan på hvar sin afdelning; antalet samtidigt tjenstgörande klinikanter
var obegränsadt. Då på de flesta af de efterföljande specialklinikerna
en begränsning af antalet tjenstgörande varit på grund af
lokalernas beskaffenhet absolut nödvändig, hade för hvarje medicine kandidat
efter lasarettstjenstgöringens slut uppstått en allt längre väntetid, innan
han fått fortsätta vid de nyssnämnda klinikerna. Under sådana förhålllanden
hade det otvifvelaktigt varit till verklig fromma för de studerande
med afseende på utbytet af deras kliniska tjenstgöring, att ett maximiantal
af samtidigt tjenstgörande vid hvarje klinik blifvit af universitetskanslern
faststäldt och att i stället tiden för klinisk undervisning utsträckts till
hela året. I samband med inrättandet af en två månaders obligatorisk
tjenstgöring vid den nevrologiska och den oftalmologiska kliniken hade
det synts lärarekoliegiet nödvändigt att ännu ytterligare inskränka antalet
tjenstgörande vid de båda största klinikerna (från 50 till 40) för
att på sådant sätt i någon mån motväga olägenheterna af den samtidigt
vid dessa kliniker från 8 till 6 månader nedsatta tjenstgöringstiden.
Om det ock vore att hoppas, att undervisningens resultat härigenom
blifvit bättre, än det eljest skulle varit, så hade å andra sidan
genom denna anordning, såsom redan framhållits, uppstått för hvarje
kandidat en väntetid af omkring ett år mellan afslutandet af den propedeutiska
och börjandet af lasarettstjenstgöringcn. Detta afbrott vore
i sjelfva verket nästan liktydigt med en lika lång förlängning af den
redan förut så dryga och dyrbara studietiden, enär det infölle under ett
skede deraf, då den unge kandidatens praktiska utbildning ännu vore
för ofullständig för att göra honom kompetent till några läkarevikariater,
och licentiatexamen ännu för aflägsen, för att han skulle kunna
använda väntetiden till afläggande af tentamina. Att denna högst beklagliga
förlängning af den svenske läkarens studietid måtte snarast
möjligt afhjelpas, kunde alltså lärarekollegiet ej nog varmt anbefalla
till Kongl. Maj:ts och Riksdagens upplysta beaktande, och detta mål
ernåddes enligt lärarekollegiets förmenande genom en tudelning af de
medicinska och kirurgiska klinikerna.

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

Äfven från en annan synpunkt ville lärarekollegiet framhålla
vigten af att serafimerlasarettets sängantal höjdes till det i byggnadsplanen
afsedda. De kliniske lärarne, hvilka nu under åratal pröfvat
detta undervisningssystem med alternerande 4 månaders tjenstgöring
året om, hade redan länge med stegrad längtan motsett ett. slut på
detta öfvergångsstadium. Att hvar femte månad med ens afstå från
hela sin sjukafdelning utan tillfälle att få följa do fall, hvars behandling
man inledt, utan rätt att under 4 månaders tid för egen del lägga
in en enda patient, innebure för den intresserade klinikföreståndaren
och praktiske läkaren en verklig uppoffring och måste äfven ofelbart
såväl hämma hans egen fortgående vetenskapliga utbildning som ock
försvaga det inflytande, han borde utöfva såsom ansvarig chef för en
sjukhusafdelning. Endast genom ökandet af sängantalet till 400 kunde
enligt lärarekollegiets åsigt två kirurgiska och två medicinska parallelafdelningar
upprättas af den storlek, att de hvardera kunde skänka ett
tillräckligt sjukmaterial för en tillfredsställande klinisk undervisning.

Lärarekollegiet sammanfattade sitt uttalande i frågan sålunda, att
lärarekollegiet i likhet med direktionen för serafimerlasarettet hyllade
den åsigten, att det understöd, hvaraf lasarettet vore i oundgängligt
behof för att kunna fylla sin uppgift såsom den undervisningsanstalt,
vid hvilken alla svenska läkare författningsenligt måste erhålla den
väsentligaste delen af sin praktiska utveckling, borde, i likhet med hvad
förhållandet vore i andra länder med likartade institutioner, utgå af
statsmedel; att enligt lärarekollegiets åsigt det nämnda ändamålet ej
kunde vinnas med ett mindre statsanslag än det, som kräfdes för underhåll
af hela det sängantal, hvarför serafimerlasarettets nybyggnad vore
afsedd; att med ett sängantal af 350 eller 300 visserligen den fördelen
skulle vinnas, att det nuvarande allt för'' knappa sjukmaterialet på de
bestående klinikerna skulle kunna i någon mån höjas, men ej derhän,
att en tudelning af de medicinska och kirurgiska klinikerna skulle
kunna ske, och dymedelst den beklagliga stockningen på studiebanan
kunna häfvas, samt att, om det af lasarettsdirektionens alternativa förslag,
som slutade på det lägsta beloppet, skulle blifva antaget, en stor
del af det nybyggda och i alla afseenden efter tidens fordringar lämpade
serafimerlasarettet måste stå öde och obegagnadt, och klinisk undervisning
på fem särskilda kliniker fortfarande meddelas med ett sjukantal,
vida mindre än det, som i det gamla serafimerlasarettet redan
på 1850-talet stått undervisningen till buds på tvenne kliniker och med
ett mångdubbelt mindre antal studerande.

Slutligen hade universitetskanslern den 5 sistlidne december af -

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

gifvit infordradt utlåtande i ämnet och dervid under åberopande af de
skäl, hvilka blifvit anförda såväl af serafimerlasarettets direktion som
af karolinska institutets lärarekollegium, ansett sig böra på det lifligaste
tillstyrka, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning
om en ökning af det nuvarande årliga statsanslaget till serafimerlasarettet
med i rundt tal 68,000 kronor.

Departementschefen har vidare anmält, hurusom karolinska institutets
lärarekollegium enligt en till universitetskanslern deri 23 november
1893 aflåten skrifvelse ansett, att i sammanhang med berörda af
serafimerlasarettets direktion gjorda framställning borde behandlas en
af lärarekollegiet väckt fråga om återförvärfvande från serafimerlusarettet
till karolinska institutet af en till 11,796 qvadratfot uppgående
del af den tomt i qvarteret Glasbruket å Kungsholmen, som på grund
af kongl. brefvet den 16 juni 1816 inköpts för att upplåtas till institutet.
Härom hade lärarekollegiet i nyssnämnda skrifvelse anfört följande.

Efter det från serafimerlasarettet, som behöfde en sjötomt för anläggning
af en tvättanstalt, gjorts framställning derom, att ifrågavarande
tomtområde måtte få af lasarettet för evärdlig tid inlösas eller ock för
en tid af minst 50 år ställas till lasarettets disposition mot erläggande
af en årlig, en gång för alla bestämd hyressumma, hade genom kongl.
bref den 20 januari 1837 området blifvit på 50 år åt serafimerlasarettet
upplåtet mot en hyra af 200 riksdaler banko årligen. Sedan lasarettet
emellertid på platsen uppfört ett tvätthus, i brandförsäkringsvärde uppskattadt
till 6,666 rdr 32 sk. banko, hade Rikets Ständer, på derom gjord
framställning, år 1854 för sin del beslutit, att platsen finge utan afgift
åt serafimerlasarettet för alltid öfverlåtas, och i sammanhang dermed
lemnades åt karolinska institutet ett årsanslag af 200 rdr banko, motsvarande
det förut af lasarettet betalade arrendet och såsom ersättning
för dettas upphörande. Genom kongl. brefvet den 22 september 1854
stadfästes detta Ständernas beslut, och derigenom hade sålunda serafimerlasarettet
af staten erhållit full eganderätt för alltid till det ifrågavarande
tomtområdet, hvilket sedermera styckats från den öfriga tomten och förklarats
utgöra en särskild tomt under n:o 4 i qvarteret Glasbruket. Å
denna fastighet, innehållande 11,796 qvadratfot, hade Stockholms rådstufvurätt
den 11 oktober 1886 beviljat serafimerlasarettet lagfart.

Den enorma utveckling, som den medicinska vetenskapens specialdiscipliner
under de senare decennierna erhållit, hade emellertid gjort
det till en tvingande nödvändighet att för det ena läroämnet efter det
andra upprätta särskilda laboratorier eller skilda byggnader. Denna utveckling
fortginge ännu, och karolinska institutets tomt, som 1837 an -

Statsutskottets Utlåtande U:o !>.

setts vara öfverflödigt rymlig, vore nu så belamrad med byggnader, att,
i fall de kraf på utrymme, som säkerligen inom en nära framtid måste
på den ytterligare ställas, skidle kunna tillgodoses, det vore en angelägenhet
af allra största betydelse för läroverket, att det till serafimerlasarettet
öfverlåtna området återförvärfvades för att på nytt införlifvas
med institutets tomt. Det skulle vara oförlåtligt af läroverkets närmaste
målsmän, om de med full kännedom härom försummade något tillfälle,
som för ett sådant återförvärfvande kunde vara gynsamt, och det syntes
lärarekollegiet, som ett sådant tillfälle just nu vore inne, då det omhandlade
tomtområdet, den så kallade tvätthustomten, blifvit för serafimerlasarettet
genom dettas ombyggande obehöflig^ för det ändamål, för hvilket området
af staten till lasarettet öfverlemnades. Lasarettet hade nemligen
numera hela sin tvättinrättning förlagd till sjelfva lasarettsbyggnaderna,
och under sådana förhållanden syntes hela den aflägset från lasarettet
belägna plats, der den gamla tvättanstalten var inrättad, ej för lasarettet
ega annat värde än såsom en ekonomisk tillgång, hvilken det stode i
lasarettets skön att när som helst realisera.

En granskning af en vid lärarekollegiets nyssnämnda skrifvelse
fogad tomtkarta syntes vara tillräcklig att visa, huru nödvändigt det
vore, att tomten åt institutet återförvärfvades, och till hvilken ohjelplig
skada, äfven för användandet af närliggande delar af institutets nuvarande
tomt, det skulle lända, om ej detta blefve förverkligadt.

Genom den af stadsfullmägtige beslutade nya stadsplanen för Stockholm,
hvilken i de delar, som rörde karolinska institutets tomt, studfästades
genom kongl. brefvet af den 25 maj 1883, hade denna tomt,
såsom en deröfver upprättad, vid lärarekollegiets skrifvelse fogad designation
närmare upplyste, blifvit i ganska väsentlig mån omreglerad.
Ett bredt stycke hade från tomtens hela framsida längs Handtverkaregatan
frånskilts för att utläggas till gata. Äfven längs tomtens gamla
gräns mot sjön, d. v. s. numera mot den nya strandgatan, hade en, om
än smal, remsa blifvit frånskild. Till ersättning för dessa inskränkningar
hade lemnats ett, hufvudsakligen genom utfyllning i Mälaren tillkommet
område, beläget tätt bredvid den förut nämnda tvätthustomten, samt en
med detta område sammanhängande, smal jordremsa, som sträckte sig
nedanför tvätthustomten, mellan denna och den nya strandgatan ända
fram till Ovvengatan, hvilken jordremsa emellertid, jemlikt nyss åberopade
kongl. bref, tills vidare disponerades af serafimerlasarettet.

Det vore tydligt, att genom denna omreglering den främre, närmast
Handtverkaregatan belägna, fria delen af tomten, hvilken bildade en med
planteringar försedd förplats för institutets samtliga byggnader och in -

Statsutskottets Inlåtande N:o t).

stitutioner, blifvit så inskränkt, att några nya byggnaders förläggande
dit ej hädanefter syntes böra eller ens kunna sättas i fråga. Det å södra
delen af tomten, vid sidan af tvätthustomten, i utbyte erhållna området
vore väl af värde, men detta värde minskades i hög grad deraf, att den
närbelägna tvätthustomten vore i en annans ego; ja, värdet af hela platsen
mellan den nuvarande byggnaden för de patologisk-anatomiska samt kemiska
institutionerna och tvätthustomten inskränktes deraf högst väsentligt
med hänsyn till platsens användbarhet för vetenskapliga institutioner.
Sådana kräfde nemligen, lör belysningens skull, ett stort afstånd från
andra byggnader, och de kunde svårligen få en lämplig inredning, åtminstone
ej utan stor förlust i utrymmet, så vida de ej läge så fritt,
att de kunde erhålla fönster åt alla sidor. Beräknade man det utrymme,
som platsen kunde lemna för en nybyggnad med iakttagande af vederbörliga
afstånd å ena sidan från den nämnda institutionsbyggnaden och
å andra sidan från tvätthustomten, funne man, att detta utrymme blefve
högst obetydligt, om ens något. Platsen vore sålunda alldeles otillräcklig
för att ens i allra närmaste framtid kunna motsvara de behof, som
komme att göra sig gällande. Att nya kraf på utrymme allt framgent
såsom hittills tid efter annan skulle framträda, kunde med full visshet
förutses, och redan nu skymtade sådana. Ett läroverk, sådant som
karolinska institutet, kunde omöjligen stå stilla, det måste utvecklas i
samma mån som vetenskapen utvecklades och i samma mån som undervisningen
i vetenskapens skilda grenar stälde ökade kraf på dess verksamhet.
Hvar gränsen komme att ligga, kunde ingen säga, men man
finge ej blunda för den erfarenhet, som senare decennier gifvit oss.
Det kunde med trygghet uttalas, att institutets tomt i sitt nuvarande
skick vore alldeles otillräcklig för att motsvara de kraf, som i en ganska
nära liggande framtid komme att på den ställas, om don ens kunde fylla
något af dessa.

Kunde återigen lasarettets tvätthustomt återförvärfvas, vunnes dermed
ej blott den högst värdefulla tillökning i arealen, som detta område
lemnade, utan samtliga närliggande delar af den nuvaraude institutstomten
blefve på ett helt annat sätt användbara för byggnadsändamål,
då ingen hänsyn vidare behöfde tagas till den nu så olägligt inskjutande
granntomten. Hela det sydvestliga området mellan biblioteksbyggnaden
och strandgatan i ena rigtningen samt mellan den patologisk-anatomiska
och kemiska institutionsbyggnaden och Owengatan i den andra rigtningen
kunde då fullkomligt fritt användas utan alla andra hänsyn än till
ändamålsenligheten, och detta område blefve nog stort för att kunna fylla
krafven på ökadt utrymme för en mycket lång tid framåt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Lärarekollegiet hade trott, att rätta tidpunkten att väcka frågan om
tvätthustomtens återförvärfvande just nu vore inne, icke blott derför att
tomten ej längre vore för lasarettet behöflig till det ändamål, för hvilket
den af staten öfverlemnades till lasarettet, och det sålunda kunde vara
antagligt, att direktionen för serafimerlasarettet åt någon enskild person
eller korporation afyttrade tomten, utan lika mycket derför att direktionen
nu ingått till Kongl. Maj:t med hemställan om statens mellankomst
för afhjelpande af de stora ekonomiska svårigheter, med hvilka
lasarettet efter sin ombyggnad hade att kämpa, särskildt för fyllande af
sin uppgift såsom undervisningsanstalt.

På grund af de anförda skälen anhölle lärarekollegiet, att kanslern
måtte hos Kongl. Maj:t söka utverka nödiga åtgärders vidtagande för
återförvärfvande och införlifvande å nyo med den åt karolinska institutet
upplåtna tomten af det ifrågavarande området, hvilket å den insända
tomtkartan upptagits inom bokstäfverna f. g. h. i. k. 1. m. n. o. p. och f.

Universitetskanslern, som funnit det af lärarekollegiet väckta förslaget
vara väl betänkt och hvilande på grunder, hvilkas giltighet och
betydelse synts honom fullt berättigade, liade i skrifvelse den 11 nästförflutne
december hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga de för
omförmälda ändamål erforderliga åtgärder.

Sedan direktionen för serafimerlasarettet erhållit befallning att till
Kongl. Maj:t afgifva utlåtande, om och på hvad vilkor ifrågavarande
område skulle kunna åt karolinska institutet återförvärfvas, hade direktionen
i skrifvelse den 20 sistlidne december anfört, att direktionen gerna
medgåfve, att, på sätt i ärendet yttrats, den s. k. tvätthustomten för
närvarande icke egde annat värde för serafimerlasarettet än såsom en
ekonomisk tillgång; men detta värde vore stort och måste af direktionen
noga tillvaratagas. Såsom direktionen i sin skrifvelse den 25 oktober
1893 angående förhöjning i det årliga statsanslaget till serafimerlasarettets
underhåll anmält, hade kostnaden för lasarettets om- och tillbyggnad i
väsentlig mån öfverskridit den beräknade. Bristen i byggnadsanslagen
kunde icke med noggrannhet uppgifvas, men ansåges icke komma att
understiga 121,051 kronor, hvaraf dock en del betäckts, ehuru genom
anlitande af en tillgång, som eljest kunnat utgöra en tillökning i lasarettets
kapital, nemligen köpeskillingen för försålda tomtdelar, 71,051
kronor. Direktionen hade tänkt sig att få den återstående bristen ersatt
vid försäljning af nu ifrågavarande tomt och på samma gång kunna i
någon mån bereda tillgång till ersättande af det belopp af lasarettets
kapital, som, på sätt i nyssnämnda skrifvelse angifvits, måst användas
Bih. till Riksd. Prof. 1894.. 4 Samt. 1 Afd. 7 Raft. 11

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för uppehållande af sjukvården vid lasarettet. Berörda tomt, n:o 4 i
qvarteret Glasbruket, hade en den mest förträffliga belägenhet, helt nära
den nya och storartade strandvägen Norr Mälarstrand, hvilken redan
vore ordnad icke blott på sträckan utmed qvarteret Glasbruket utan
äfven längre vesterut. Denna tomtens belägenhet betingade redan nu
ett högt värde, och detta komme att stiga, när strandvägen blefve i sin
helhet ordnad och än mera, då såsom i stadsplanen vore förutsatt, en
ny. bro komme att läggas från Klara strand till förenämnda strandväg.
Dertill komme, att tomten hade en för bebyggande särdeles lämplig form.
Visserligen gränsade tomten n:o 4 icke omedelbart till strandvägen, utan
skildes derifrån af en jordremsa, som tillhörde karolinska institutets tomt,
men denna jordremsa vore alltför smal för att kunna bebyggas och blefve
således af värde, endast om den kunde sammanläggas med tomten n:o 4.
1 betraktande häraf syntes det icke vara med serafimerlasarettets intresse
förenligt att nu afhända lasarettet ifrågavarande tomt för en med afseende
å de nuvarande förhållandena beräknad köpeskilling.

Ett annat medel gåfves dock att åt kai’olinska institutet förvärfva
tomten mot nöjaktigt vederlag till lasarettet, derest frågan sattes i
samband med direktionens framställning om förhöjning i det nuvarande
årliga statsanslaget till lasarettets underhåll. Ett tillmötesgående, hvarigenom
karolinska institutets önskningar i detta fall blefve uppfylda,
syntes direktionen väl egnadt att främja beviljandet af det för lasarettet
nödvändiga anslag, då på sådant sätt Riksdagen lättast blefve i tillfälle
att tillgodose de båda nära förbundna institutionernas kraf. Under
åberopande af de skäl, hvilka i direktionens skrifvelse den 25 oktober
1893 framhållits för beviljande af det högsta utaf direktionen ifrågasatta
anslagsbeloppet, 68,000 kronor, eller åtminstone det dernäst lägre,

53,000 kronor, ville direktionen nu förklara att, derest Riksdagen beviljade
serafimerlasarettet förhöjning i det nuvarande årliga statsanslaget
till lasarettets underhåll med 68,000 kronor eller åtminstone 53,000
kronor, direktionen för sin del icke hade något att erinra mot att
tomten n:o 4 i qvarteret Glasbruket af lasarettet afträddes till statsverket.

För egen del har departementetschefen yttrat, att den utredning,
som i detta ärende lemnats, syntes hafva tydligt ådagalagt, att ett
mycket stort och trängande behof af ökadt anslag åt serafimerlasarettet
förefunnes, för att denna inrättning skulle kunna på ett tillfredsställande
sätt fylla sin uppgift. Då lasarettets byggnader nu fullbordats
enligt en med noggrant beaktande af den medicinska undervisningens
kraf uppgjord plan, som blifvit af Kong!. Maj:t och Riksdagen

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

godkänd, borde icke ifrågasättas annat, än att dessa byggnader skulle
komma till användning i hela den utsträckning, som vid upprättandet
af nämnda plan varit afsedt. Härför erfordrados emellertid betydligt
ökade underhållsmedel, hvilka till största delen syntes böra tillskjutas
af staten, då de genom lasarettets utvidgning stegrade årliga utgifterna
väsentligen varit en följd af anordningar, som vidtagits för att serafimerlaserettet
skulle kunna motsvara de. anspråk, som måste ställas
på denna inrättning såsom en undervisningsanstalt, vid hvilken vårt
lands alla läkare utbildades för sitt vigtiga kall. Emellertid syntes det
icke vara skäl, att staten nu åtoge sig att lemna hela det belopp, som
serafimerlasarettets direktion ansett för ändamalet behöfligt. Dels borde
man nemligen afvakta någon tids erfarenhet för att kunna bedöma i
hvad mån, såsom direktionen antydt, den nuvarande höga kostnaden
för hvarje patients dagliga underhåll a lasarettet skulle kunna föi fram
tiden nedbringas, hvilket borde kunna ske i högre grad, om patientantalet
derstädes vunne en mera betydlig tillökning, dels syntes man
äfven kunna med skäl förvänta, att Stockholms stad efter den utredning,
som numera åstadkommits angående otillräckligheten af det bidrag,

hvilket derifrån utginge till underhall å lasarettet af sjuke från staden,
skulle befinnas villig att öka detta bidrag. För närvarande borde enligt
departementschefens åsigt en höjning af statsanslaget med ett belopp,
motsvarande det af lasarettsdirektionen i andra rummet föreslagna, eller

53,000 kronor, kunna tillfredsställa berättigade fordringar på statens
mellankomst för upphjelpande af ifrågavarande anstalts ekonomi. Såsom
vilkor för ett så betydligt ökadt statsbidrag syntes dock, med anledning
af den i sammanhang med förslaget om höjande af lasarettets
underhållsmedel väckta frågan om återförvärfvande till Karolinska institutet
af förut omförmälda, från dess tomt afstyckade och till serafimerlasarettet
afträdda område, böra uppställas, att detta område med tillhörande
byggnader utan ersättning och med full eganderätt samt fritt
från inteckning öfverlätes till staten för att återförenas med Karolinska
instutets tomt.

På sätt lasarettsdirektionen anfört och af karolinska medikokiruro-iska
institutets lärarekollegium särskildt framhållits, anser utskottet,
att, sedan serafimerlasarettet genom om- och tillbyggnad försatts
i det skick, att det kan lemna plats för 400 sjuksängar, det är af vigt,
att sängantalet derstädes liöjes till det sålunda, i byggnadsplanen afsedda,
på det att den kliniska undervisningen vid lasarettet må genom
tillräcklig sjukmateriel kunna på ett fullt tillfredsställande sätt ordnas.

Statsutskottets Utlåtande N;o 9.

För vinnande af detta mål synes en höjning i det nu till lasarettet
utgående anslaget böra medgifvas; och då utskottet funnit sig böra
förorda Kong). Maj:ts förslag om detta anslags höjande med 53,000
kronor, har utskottet följaktligen dervid velat anknyta den förutsättning,
att antalet sjuksängar vid lasarettet ökas till 400.

Lasarettsdirektionen har visserligen uppgifvit, att berörda anslagshöjning
jemte lasarettets öfriga inkomster icke skulle bereda tillfälle
till anbringande af ett högre sängantal än 350; men dervid har utskottet
velat erinra, dels att något högre bidrag från Stockholms stad än
det nu utgående torde kunna beräknas, då staden, som, enligt hvad
ofvan meddelats, förbundit sig att för åren 1894—1896 lemna bidrag
af sex tiondedelar af kostnaden för de å frinummer vårdade sjuke från
staden, skäligen torde finna sig föranlåten att för framtiden till lasarettet
utgifva högre ersättning, dels ock att dagkostnaden, som, efter
hvad utskottet inhemtat, under år 1893 nedgått, torde kunna genom
iakttagande af sorgfällig sparsamhet ytterligare nedbringas, hvarjemte
utskottet föreställer sig, att i vissa fall någon afgift möjligen skulle
kunna affordras patienter å poliklinikerna.

Särskildt stöd för sin uppfattning om dagkostnadens minskning
och höjning af bidraget från Stockholms stad finner utskottet deri, att,
såsom ofvan meddelats, departementschefen vid detta ärendes föredragning
dels uttalat den mening, att den nuvarande höga kostnaden för hvarje
patients dagliga underhåll å lasarettet möjligen skulle kunna för framtiden
nedbringas, hvilket borde kunna ske i högre grad, om patientantalet
derstädes vunne en mera betydlig tillökning, dels förklarat, att
man syntes kunna med skäl förvänta, att Stockholms stad efter den
utredning, som numera åstadkommits angående otillräckligheten af det
bidrag, hvilket derifrån utgår till underhåll å lasarettet af sjuke från
staden, skulle befinnas villig att öka detta bidrag.

Hvad slutligen beträffar det vid ifrågavande anslagshöjning föreslagna
vilkor om öfverlemnande till karolinska mediko-kirurgiska institutet
af tomten n:o 4 i qvarteret Glasbruket, har utskottet, ehuruväl,
då så nyligen som år 1892 för institutets byggnadsbehof beviljats
120,800 kronor, deraf återstående 45,800 kronor ifrågasättas att för år
1895 utgå, ytterligare byggnader för institutet icke böra kunna på lång
tid ifrågakomma och följaktligen tomtens förvärfvande för institutet icke
för närvarande synes vara af byggnadsbehof påkalladt, dock funnit sig,
med hänsyn till den lämpliga reglering af institutets tomt, som derigenom
skulle vinnas, böra biträda Kongl, Maj:ts förslag i detta afseende.

Statsutskottets Utlåtande N:o .9, 85

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t
föreslagit må, under vilkor att tomten n:o 4 i qvarteret
Glasbruket å Kungsholmen med derå befintliga
byggnader utan ersättning och med full eganderätt
samt fri från inteckning öfverlåtes till staten för att
införlifvas med den af karolinska mediko-kirurgiska
institutet disponerade tomten n:o 3 i samma qvarter,
höja anslaget till serafimerlasarettet från sitt nuvarande
belopp, 29,100 kronor, med 53,000 kronor till
82,100 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslagstiteln »Lasaretts underhåll», nu
46,421 kronor, att ökas till 99,421 kronor.

Hospitalsvården.

12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att det i lönestaten
för Lunds asyl för andre underläkaren upptagna arfvode måtte höjas
från 1,500 kronor till 2,000 kronor eller med 500 kronor;

att, under förutsättning att sysslomansbefattningarna vid Lunds
hospital och asyl förblefve förenade, den i aflöningsstaten för hospitalet
för sysslomannen upptagna aflöning, 3,200 kronor, måtte höjas till
4,500 kronor, eller med 1,300 kronor;

att, på det Kongl. Maj:t måtte komma i tillfälle att lemna arfvode
åt en andre bokhållare vid dessa anstalter samt höjda arfvoden åt sekreteraren
och predikanten vid Lunds hospital för tjenstgöring i enahanda
egenskap äfven vid asylen, Riksdagen måtte med 1,800 kronor
öka det belopp af högst 18,300 kronor, som af Riksdagen åren 1885,
1886 och 1893 beviljats till arfvoden åt motsvarande tjenslemän vid de
hospital, för hvilka aflöningsstater då faststäldes; äfvensom

att Riksdagen måtte medgifva, att de sålunda begärda beloppen
jemte naturaförmåner för andre bokhållaren, i likhet med hvad som
vore bestämdt för förste bokhållaren, finge utgå af förslagsanslaget till
hospitals underhåll.

Sedan Riksdagen, med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning, beviljat nödiga medel för uppförande vid Lunds asyl af
en nybyggnad för vård af obotliga sinnesjuka qvinnor, har, enligt hvad

Ang. höjd
aflöning åt
vissa tjensteman
vid Lunds
hospital och
asyl.
[12-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af statsrådsprotokollet inhemtas, medicinalstyrelsen i skrifvelse den 18
september nästlidna år anmält, att ifrågavarande nybyggnad enligt kontrakt
skulle, så vidt byggnadsarbetet anginge, vara färdig den 1 december
1894 och att densamma sannolikt kunde tagas i bruk vid början
af år 1895. 1 sammanhang härmed hade medicinalstyrelsen anfört

följande.

Andre underläkaren vid asylen, som varit anstäld vid qvinnoafdelningen,
hade i enlighet med kongl. brefvet den 6 juni 1890 angående
lönestat vid Lunds asyl endast haft 1,500 kronor i kontant arfvode,
under det att förste underläkaren, anstäld vid mansafdelningen, erhållit

2,000 kronor. Denna olikhet i aflöningen för underläkaren hade varit
förauledd deraf, att förste underläkaren haft att tillse 418 manspersoner,
men andre underläkaren endast 266 qvinnor. Då efter den
nya paviljongens tagande i bruk de qvinliga patienterna blefve fullt
ut lika så många som de manliga, borde enligt medicinalstyrelsens förmenande
andre underläkaren erhålla samma löneförmåner som den förste.

När den nya paviljongen vid Lunds asyl blefve färdig, hade asylen
dermed blifvit ett afslutadt helt. Med anledning häraf syntes äfven de
tjenstemän, nemligen sysslomannen, predikanten och sekreteraren, hvilka,
ursprungligen anstälde endast vid hospitalet, sedermera tills vidare
förordnats att fullgöra motsvarande göromål äfven vid asylen, böra
erhålla bestämda aflöningar, lämpade efter det ökade arbetet. Genom
kongl. brefvet den 6 juni 1890 hade medicinalstyrelsen erhållit bemyndigande
att af anslaget till hospitals underhåll bestrida de utgifter, som
erfordrades för fullgörande af de göromål vid Lunds asyl, hvilka motsvarande
sekreterarens, predikantens och sysslomannens vid hospitalet,
samt att till biträde åt den sistnämnde anställa nödig personal. Med
anledning häraf hade medicinalstyrelsen genom skrifvelse till direktionen
öfver Lunds hospital och asyl den 6 augusti 1890 tilldelat sysslomannen
ett arfvode af 1,000 kronor såsom ersättning för det biträde,
han lemnat vid uppgörande af olika förslag till utredning för asylen
och vidare kunde komma att lemna, till dess förslag om löneförhöjning
med afseende på de genom asylens öppnande ökade göromålen för
sysslomannen blifvit pröfvadt och beslut derom trädt i verkställighet.
För åren 1891 och 1892 hade, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
direktionens förslag, sysslomannens arfvode vid asylen bestämts till
1,300 kronor utöfver hans förutvarande aflöning, utgörande 3,200 kronor;
predikantens och sekreterarens arfvoden för tjenstgöring vid asylen
hade för hvardera bestämts till 800 kronor utöfver förutvarande arfvode,
likaledes uppgående till 800 kronor. Derjemte hade befunnits nöd -

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

vändigt att anställa en andre bokhållare med lön af 600 kronor och
enahanda naturaförmåner som förste bokhållaren; och hade dessutom
anvisats 400 kronor att mot redovisning användas såsom arfvode till
extra skrifbiträde vid räkenskapsafslutningen. För år 1893 bibehölles
sysslomannen och predikanten samt bokhållaren vid samma aflöningsförmåner,
men sekreterarens arfvode nedsattes till 1,200 kronor, enär
den sistnämnde tjenstemannens göromål minskats, sedan arbetet med
asylens ordnande afslutats. Med afseende å det genom asylens tillkomst
från 350 till 1,200 ökade antalet patienter och deraf följande
väsentligen stegradt arbete för nyssnämnde tjenstemän, af hvilka sysslomannen
särskildt fått ökadt ansvar beträffande uppbörd och redovisning,
syntes den senast faststälda aflöningsstaten böra äfven för framtiden i
hufvudsak tillämpas.,

På grund häraf hade medicinalstyrelsen hemstält, att Kongl. Maj:t
täcktes till Riksdagen aflåta proposition dels om aflöningsförköjning för
andre underläkaren vid Lunds asyl med 500 kronor och för sysslomannen
vid Lunds hospital med 1,300 kronor, dels ock derom, att det
belopp af högst 18,300 kronor, som Riksdagen åren 1885, 1886 och
1893 beviljat till arfvoden åt vissa tjenstemän vid de hospital, för
hvilka aflöningsstater då blifvit faststälda, måtte ökas med 1,800 kronor''
och således till högst 20,100 kronor, på det Kongl. Maj:t måtte sättas
i tillfälle att med anledning af tillkommen tjenstgöring vid asylen tilldela
följande arfvoden: åt predikanten 1,600 kronor, åt sekreteraren
1,200 kronor samt åt andre bokhållaren 600 kronor, hvarjemte den
sistnämnde borde komma i åtnjutande af enahanda naturaförmåner, som
i nu gällande stat af den 5 juni 1885 bestämts för förste bokhållaren.

Utskottet, som icke har något att erinra emot den förhöjning i
andre underläkarens arfvode, som af Kongl. Maj:t äskats, finner deremot
den för sysslomannen föreslagna aflöningen vara beräknad något
högre än som af omständigheterna påkallas. Det synes nemligen utskottet,
som om sistnämnde tjenstemans göromål ej mindre vid hospitalet
än äfven med afseende å asylen skulle varda till fullo godtgjorda
genom en aflöning af 4,200 kronor; och har utskottet derför ansett, att
sysslomannens hittills å stat uppförda aflöning 3,200 kronor bör, under
den af Kongl. Maj:t angifna förutsättning att sysslomansbefattningarna
vid Lunds hospital och asyl fortfarande förblifva förenade, ökas med
allenast 1,000 kronor, eller till 4,200 kronor, hvilket belopp torde efter
samma grunder som den nuvarande aflöningen fördelas i lön 2,800
kronor och tjenstgöringspeuningar 1,400 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Hvad angår det af Kongl. Maj:t äskade beloppet 1,800 kronor
för beredande af arfvode åt en andre bokhållare med 600 kronor samt
förhöjning i sekreterarens och predikantens arfvoden med 400 kronor
åt den förre och 800 kronor åt den senare, har utskottet med afseende
å sistnämnda belopp velat anmärka att, då predikantens förutvarande
arfvode uppgår till 800 kronor, en förhöjning deraf med 600 kronor
synes utgöra tillräcklig ersättning för hans genom tjenstgöringen vid
asylen ökade göromål. I anledning häraf torde det af Kongl. Maj:t för
ifrågavarande tjenstemän begärda beloppet kunna nedsättas med 200
kronor eller till 1,600 kronor.

Då utskottet i öfrigt icke har något att erinra emot Kongl. Maj:ts
framställning, lår utskottet hemställa,

a) att det i lönestaten för Lunds asyl för andre
underläkaren upptagna arfvode må höjas från 1,500
kronor till 2,000 kronor, eller med 500 kronor;

b) att, under förutsättning att sysslomansbefattniugarna
vid Lunds hospital och asyl förblifva förenade,
den i aflöningsstaten för hospitalet för sysslomannen
upptagna aflöning, 3,200 kronor, må höjas
med 1,000 kronor till 4,200 kronor, deraf 2,800 kronor
skall beräknas såsom lön och 1,400 kronor såsom
tjenstgöringspenningar;

c) att, på det Kongl. Maj:t må komma i tillfälle
att lemna arfvode åt en andre bokhållare vid dessa
anstalter samt höjda arfvoden åt sekreteraren och
predikanten vid Lunds hospital för tjenstgöring i enahanda
egenskap äfven vid asylen, Riksdagen må med
1,600 kronor öka det belopp af högst 18,300 kronor,
som af Riksdagen åren 1885, 1886 och 1893 beviljats
till arfvoden åt motsvarande tjenstemän vid de hospital,
för hvilka aflöningsstater då faststäldes; äfvensom

d) att Riksdagen må medgifva, att de sålunda
begärda beloppen, jemte naturaförmåner för andre
bokhållaren i likhet med hvad som är bestämdt för
förste bokhållaren, må utgå af förslagsanslaget till
hospitals underhåll.

Aåten^iträ9 13:o) Under förestående anslagstitel har Kongl. Maj:t vidare före dande

läkart slagit, att Riksdagen måtte godkänna följande aflöningsförmåner för

vid Vadstena
asyl.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

biträdande läkaren vid Vadstena asyl, nemligen en kontant aflöning af
2,500 kronor jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt
och första klassens kost, äfvensom bifalla, att de i kongl. brefvet den
5 juni 1885 angående aflöning åt läkare och andra tjensteman vid åtskilliga
hospital meddelade bestämmelser måtte lända till efterrättelse
jemväl i afseende på biträdande läkaren vid Vadstena asyl; samt

att Riksdagen måtte medgifva, att ifrågavarande läkares aflöningsförmåner
finge utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, hurusom medicinalstyrelsen i
skrifvelse den 18 september 1893 anmält, att, under förutsättning det
Vadstena asyl kunde tagas i bruk under loppet af år 1895, erfordrades
en ny läkare, särskild t afsedd för tjenstgöring vid asylen. Då denna
asyl vore beräknad för omkring 400 patienter, och läkarevården derstädes
lämpligen kunde ombesörjas af öfverläkaren vid Vadstena hospital
med biträde af en vid asylen anstäld läkare, finge denne sistnämnde
i afseende på sin tjenstgörings beskaffenhet och omfattning samma
arbete som en biträdande läkare vid ett hospital. Hans aflöning syntes
derför böra bestämmas efter enahanda grunder, och hans benämning
blifva densamma.

Utom öfverläkare, syntes äfven syssloman och predikant vid
hospitalet böra användas i samma egenskap vid asylen. Härför borde
någon löneförhöjning i förhållande till det ökade arbetet tilldelas de
tre nämnda funktionärerna. Då likväl någon tids erfarenhet borde
vinnas angående den ökning i göromål, hvilken för dessa tjenstemän
komme att ega rum med anledning af tjenstgöring äfven å asylen,
syntes det lämpligast, att medicinalstyrelsen bemyndigades att, i likhet
med hvad vid Lunds hospital och asyl egt rum, för de första åren af
förslagsanslaget för hospitals underhåll tilldela ifrågavarande tjenstemän
en tillfällig ersättning, allt efter det ökade arbetet, och att medicinalstyrelsen
sedermera finge till Kongl. Maj:t inkomma med hemställan
om anslag å ordinarie stat för lämplig löneförbättring åt dem.

Då den ifrågasatta läkarebefattningen uppenbarligen är för asylen
erforderlig, samt de för densamma föreslagna aflöningsförmånerna öfverensstämma
med dem, som för motsvarande befattningar blifvit bestämda,
finner sig utskottet böra till Kongl. Maj:ts förevarande framställning
tillstyrka bifall.

Hvad vidare beträffar medicinalstyrelsens i sammanhang med
denna fråga gjorda framställning angående den ersättning, som borde
beredas öfverläkaren, sysslomannen och predikanten vid hospitalet för
Bih. till Biksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 lläft. 12

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

deras genom tjenstgöring jemväl vid asylen ökade arbete, anser utskottet,
att anledning till erinran icke förefinnes emot att, på sätt medicinalstyrelsen
föreslagit, berörda ersättning under de första åren efter
asylens öppnande utanordnas från förslagsanslaget för hospitals underhåll
utan att i särskilda fall underställas Riksdagens pröfning, då utskottet
är förvissadt, att nödig varsamhet kommer att iakttagas vid
bestämmandet af dessa ersättningsbelopp.

I enlighet med hvad ofvan blifvit anfördt, hemställer utskottet:

att Riksdagen må godkänna följande aflöningsförmåner
för biträdande läkaren vid Vadstena asyl,''
nemligen en kontant aflöning af 2,500 kronor jemte
bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt
och första klassens kost, äfvensom bifalla, att de i
kongl. brefvet den 5 juni 1885 angående aflöning åt
läkare och andra tjenstemäu vid åtskilliga hospital
meddelade bestämmelser må lända till efterrättelse
jemväl i afseende på biträdande läkaren vid Vadstena
asyl; samt

att Riksdagen må medgifva, att ifrågavarande
läkares aflöningsförmåner må utgå af förslagsanslaget
, till hospitals underhåll.

Öfriga ordinarie anslag.

Ang. ufriga 14:o) Beträffande öfriga, här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie

07* CLl/YLCLlUltt '' O 7 s)

anslag. anslag under åttonde hufvudtiteln har Kongl. Ma:jt icke föreslagit

114.] annan ändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, för slagsanslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för närvarande
upptaget till 23,093 kronor, måtte höjas med 27 kronor, eller till 23,120
kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga under åttonde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag, hvilka här ofvan icke blifvit särskildt
omförmälda, må för år 1895 fastställas till samma
belopp som i innevarande års riksstat; dock att i

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
må få göras den jemkning, som till jemnande af
hufvudtitelns slutsumma kan erfordras.

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,
hafva följande framställningar blifvit gjorda.

Riksarkivet.

15:o) På grund af Kongl. Majt:s framställning och med hänvisning
till hvad i afseende härå blifvit till statsrådsprotokollet (sid. 79—80)
anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till arfvoden ät e. o. tjenstemän
i riksarkivet på extra stat för år 1895 anvisa ett
belopp af 1,700 kronor.

16:o) Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,
som vore af vigt för fäderneslandets historia, har Kongl. Maj:t
för år 1895 äskat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera
föregående år för berörda ändamål årligen beviljats; och hemställer
utskottet,

att Riksdagen, till fortsatt utgifvande i tryck af
sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för
fäderneslandets historia, må bevilja för år 1895 ett
extra anslag af 3,000 kronor.

17:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet vidare,

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senaste
åren egt rum, må, till fortsatt utgifvande af»Svenska
riksdagsakter» m. m., på extra stat för år 1895 bevilja
ett anslag af 1,500 kronor.

Ang. arfvoden
åt e o. tjenstemän
i riksarkivet.

[15-]

Ang. anslag
till utgifvande
af historiska
handlingar.
[16.]

Ang. anslag
till utgifvande
af »Svenska
riksdagsakter>
m. m.

[17.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

Ang. anslag
till statens
konstindu -striella

samlingar.

[18.]

Ang anslag
till lifrustkammaren.

[19.]

Ang. anslag
för löneförbättring
åt
tjenstemännen
vid domkapitlens

expeditioner.

[20.]

Ang. anslag
till universitetslektorer
i
Up8ala.

[21.]

Nationalmuseum

18:o) Utskottet får hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, må för år 1895, i likhet
med hvad för flera föregående år egt rum, bevilja ett
extra auslag af 4,000 kronor för vård, underhåll och
tillökning af statens konstindustriella samlingar.

Lifrustkammaren.

19:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning och i likhet med hvad
förut egt rum, må på extra stat för år 1895 anvisa
ett anslag af 5,800 kronor för tillsyn, underhåll och
vård af lifrustkammarens samlingar m. m.

Domkapitlens expeditioner.

20:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad för flera föregående
år egt rum, må anvisa på extra stat för år
1895 ett anslag af 3,716 kronor för tillfällig löneförbättring
åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner.

Universiteten.

21:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
med hänvisning till hvad med afseende derå blifvit till statsrådsprotokollet
(sid. 81) anfördt, hemställer utskottet,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Riksdagen må för anställande under 6 år af
lektorer i tyska, franska och engelska språken vid
universitetet i Upsala på extra stat bevilja 36,000
kronor, deraf för år 1895 6,000 kronor.

22:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må för uppehållande af undervisningen
och examinationen i geografi vid universitetet
i Upsala på extra stat för år 1895 anvisa ett
belopp af 1,000 kronor.

23:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad för de två
senaste åren egt rum, må på extra stat för år 1895
anvisa ett belopp af 2,500 kronor till arfvoden åt
extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket i
Upsala.

24:o) Vid 1889 års riksdag beviljades, i enlighet med Kongl.
Maj:ts förslag och på det att en extra ordinarie professur inom juridiska
fakulteten vid universitetet i Lund måtte kunna tillsättas, ett anslag af
4,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefve härför
tillgängliga; och har sagda belopp anvisats för hvartdera af åren 1890
—1894. Då medel å universitetets stat ännu icke vore att för ändamålet
tillgå, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att för år 1895
anvisa 4,000 kronor till aflöning åt en extra ordinarie professor inom
juridiska fakulteten i Lund.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

25:o) Sedan Riksdagen dels år 1889 beviljat 36,000 kronor för
anställande vid Lunds universitet under sex år af lärare i tyska, franska
och engelska språken enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde
finna godt meddela, dels ock anvisat af nämnda belopp 6,000 kronor

Ang. anslag
för uppehållande
af
undervisningen
i geografi
vid
TJpsala
universitet.
[22.]

Ang. anslag
till arfvoden
åt e. o. amanuenser
vid
universitetsbiblioteket
i
Upsala.

[23.]

Ang. anslag
till aflöning
åt en c. o.
professor i
Lund.

[24.]

Ang. anvisande
af beviljadt
anslag
till anställande
af
universitetslektorer
i
Lund.

[25.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. arfvode
dt docenten
S. Säderberq.

[26.]

Ang. lönetillägg
ät vice
bibliotekarien
i Lund A. J.

T. Palm.

[27.]

Ang. anslag
till akademikamreraren

O. G. Regnell.
[28.]

för livartdera af åren 1890—1894, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att
af omförmälda anslag måtte för år 1895 anvisas 6,000 kronor.
Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till lärare i tyska, franska
och engelska språken vid universitetet i Lund på
extra stat för år 1895 anvisa 6,000 kronor.

26:o) Med anledning af Kongl. Maj:t.s derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare
åren egt rum, må till särskildt arfvode åt docenten vid
universitetet i Lund Sven Söderberg för år 1895 anvisa
ett extra anslag af 2,000 kronor, med vilkor att Söderberg
under ifrågavarande år egnar sin tjenst åt universitetets
historiska museum samt mynt- och medaljkabinett.

27:o) I anledning af Kongl. Maj:ts likaledes derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må såsom personligt lönetillägg för
år 1895 åt vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket
i Lund August Jakob Theodor Palm på extra stat för
samma år anvisa enahanda belopp, som för ett hvart
af åren 1890—1894 beviljats, eller 500 kronor.

28:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvardera
af åren 1892—1894 egt rum, såsom personligt
lönetillägg för år 1895 åt akademikamrer ar en i Lund
Oscar Gerhard Regnell, på extra stat för sistnämnda
år bevilja 750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjeustgöringspenningar.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

29:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, må, i likhet med hvad
för flera föregående år egt rum, jemväl för år 1895
på extra stat anvisa 1,500 kronor till arfvoden åt
extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund.

30:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa,

att Riksdagen» må, i likhet med hvad för de
senare åren egt rum, till arfvode åt en instrumentmakare
vid fysiologiska institutionen i Lund för år 1895
anvisa ett extra anslag af 500 kronor.

31:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till uppförande
åt anatomiska institutionen i Lund af en ny byggnad å extra stat bevilja
ett anslag af 162,500 kronor och deraf för år 1895 anvisa 62,500
kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen anfört, hurusom
universitetskanslern med skrifvelse den 6 december 1892 till Kongl.
Maj:t öfverlemnat en af akademiska konsistoriet vid universitetet i Lund
gjord framställning om anslag till uppförande af en ny byggnad för
anatomiska institutionen derstädes. I anledning af denna framställning
hade beträffande uppgjorda ritningar och kostnadsförslag utlåtande af
öfverintendentsembetet blifvit infordradt. Enär detta utlåtande inkommit
till ecklesiastikdepartementet först i januari 1893, och öfverintendentsembetet
dervid gjort åtskilliga anmärkningar mot omförmälda ritningar,
hvilka anmärkningar föranledde återremiss af ärendet till vederbörande
fakultet, kunde framställning i ämnet icke göras till 1893 års Riksdag.
Enligt hvad departementschefen vidare meddelat hade konsistorium nu
förnyat sin anhållan om anslag till nämnda byggnad, dervid åberopande
den utredning, som meddelats af institutionens föreståndare, hvilken i
ämnet anfört följande.

Den byggnad, som anatomiska institutionen sedan omkriug 40
år tillbaka haft till sitt förfogande, hade väl från början varit för ändamålet
tillräcklig och lämplig, men vore det icke numera i följd af så
väl den utomordentliga utveckling, den anatomiska vetenskapen under
tiden vunnit, som ock den betydliga tillökningen i medicine studerandenas
antal. Då ifrågavarande hus byggdes, hade det knappast

Ang. anslag
till universitetsbiblioteket

i Lund.

[29.1

Ang. anslag
till arfvode
åt en instrumentmakare

vid fysiologiska
institutionen
i
Lund.

130.]

Ang. ny bygg
nåd för anatomiska
institutionen
i
Lund.

[3L]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

varit fråga om annat än att tillgodose studiet af och undervisningen
i makroskopisk anatomi; men sedan dess hade tillkommit såsom lika
vigtiga vetenskapsgrenar den mikroskopiska anatomien, hvilken tarfvade
särskilda lokaler och hjelpmedel, samt embryologien, som väl till stor
del begagnade samma metoder som den mikroskopiska anatomien, men
dock i åtskilligt ginge sina egna vägar och delvis behöfde sin särskilda
utrustning. Anatomiska institutionen hade sålunda vuxit ut till två
eller, om man så ville, tre särskilda institutioner, hvilka ock mångenstädes
försetts med särskilda föreståndare och öfrig personal. Häraf
framginge, att hvardera disciplinen med nödvändighet fordrade sina
egna, för densamma tillräckliga samt lämpligt anordnade och utrustade
lokaler, hvilket icke kunde åstadkommas i det nuvarande institutionshuset.
Härtill komme, att med de nu så väsentligt ökade anspråken
på snygghet och iakttagande af helsovårdens fordringar svåra anmärkningar
måste göras mot anatomisalens läge i staden Lunds centrala
del midt emot Malmöhus läns stora sjukvårdsinrättningar och gränsande
å en sida till universitetets gymnastiksal och å en annan till stadens
största och prydligaste öppna plats. Förhållandena medgåfve icke att
undanrödja de obehag, som anatomisalen i sitt nuvarande skick medförde
för granskapet.

Genom ett sammanträffande af tillfälliga omständigheter komme
anskaffandet af en ny byggnad för anatomiska institutionen att medföra
äfven andra fördelar än tillgodoseende af institutionens egna behof.
Uen geologiska institutionen vore för närvarande inhyst i en del af
bottenvåningen i zoologiska institutionens hus, en lokal, som vore för
förstnämnda institution alldeles otillräcklig och genom samlingarnas
tillväxt med hvarje år blefve allt mera olämplig. Också hade geologiska
institutionens föreståndare gjort framställning om behofvet af ny lokal
för institutionen och dervid förklarat den bästa utvägen vara, om för
densamma kunde upplåtas anatomiska institutionens nuvarande byggnad,
hvilken vore dertill särdeles lämplig. Kostnaden för denna byggnads
anordnande för det nya ändamålet borde blifva obetydlig, i synnerhet
som huset vore i godt skick och väl underhållet. De rum, som geologiska
institutionen i sin ordning komme att afstå, skulle bereda en
särdeles välkommen tillökning i utrymme för zoologiska institutionen.
Genom den ifrågasatta nya byggnaden skulle således tre institutioner
erhålla goda och tillfredsställande lokaler.

Beträffande läget för denna byggnad, så egde universitetet en
tomt i nordöstra gränsen af staden, förvärfvad just för att användas
till institutionsbyggnader. Belägen högt och fritt mellan den nya fysio -

Statsutskottets Utlåtande AT:o 9.

logiska institutionen i vester och den botaniska i öster samt tillräckligt
rymlig, så att skyddande och döljande planteringar kunde göras omkring
byggnaden, lämpade sig denna tomt synnerligen väl för en anatomisk
institution, hvilken här kunde anordnas så, att den icke vållade
granskapet något obehag.

Det först uppgjorda och till konsistorium ingifna kostnadsförslaget
för en sådan byggnad visade en slutsumma af 182,332 kronor. Då
denna summa vore högre, än hvad förut begärts och beviljats för andra
institutionsbyggnader i Lund, hade institutionsföreståndaren såsom förklaring
deraf anfört: att byggnaden skulle inrymma lokaler för undervisning
och öfningar icke blott i makroskopisk och mikroskopisk anatomi
samt embryologi utan äfven i rättsmedicin; att undervisningsmaterialets
beskaffenhet påkallade vissa särskilda inrättningar; att de
flesta lokalerna måste beräknas för ett större antal samtidigt arbetande
elever än å öfriga institutioner på grund af lärjungarnes stora antal
och den långa tid, hvarunder hvar och af dem måste arbeta inom
institutionen; samt att bostäder för vaktmästare och gårdskarl icke
borde förläggas inom institutiousbyggnaden utan i ett särskildt mindre
hus. Utan tvifvel hade ock de i Stockholm och Upsala befintliga
lokaler för samma ändamål kräft proportionsvis fullt ut lika stora summor
som den nu ifrågavarande.

Emellertid hade inom konsistorium uttalats betänkligheter med
anledning af den uppgifna summans storlek och hade ärendet blifvit
remitteradt till medicinska fakulteten i afsigt att få kostnaden nedbragt
till den minsta möjliga. Hufvudsakligen genom att uppoffra den
föreslagna anordningen af sjelfständiga envåningsflyglar för anatomisalen
och stora museisalen och i stället förlägga den senare öfver den
förra i en midtelflygel samt för öfrigt genom noggrannt tillvaratagande
af utrymmet och vidtagande af alla inskränkningar, som kunde åstadkommas
utan att väsentligen rubba programmets oeftergifliga fördringar,
hade det lyckats fakulteten att nedbringa kostnaden för byggnaderna
till 149,000 kronor i enlighet med ritningar och förslag, upp„-gjorda af arkitekten Sörensen. Härtill komme kostnad för tomt, 13,500
kronor eller det belopp, hvarmed ofvan omformälda tomt inköpts af
universitetets reservfond och hvilket, såsom drätselnämnden framhållit,
måste betraktas såsom ett förskott.

Ofverintendentsembetet, som funnit de uppgjorda kostnadsberäkningarna
icke gifva anledning till erinran, hade mot ritningarna framstiilt
vissa anmärkningar. Sedan ritningarna blifvit, med iakttagande
Bill. till Rilcsd. Prof. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Iläft. 13

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af dessa anmärkningar, af arkitekten ändrade och tillökade, hade öfverintendentsembetet
vid förnyad granskning icke funnit något vidare
att erinra.

Riksdagens revisorer, som under rösten 1893 besökt Lund, hade
enligt hvad departementschefen erinrar, i afgifven berättelse anmält,
att anatomiska institutionens lokaler förefallit revisorerna trånga och
för sitt ändamål otjenliga.

Genom hvad sålunda blifvit anfördt och upplyst funne departementschefen
ådagalagdt, att ifrågavarande institutions nuvarande byggnad
vore ej allenast i hygieniskt afseende högst olämpligt belägen,
utan ock för sitt ändamål otillräcklig, samt att densamma icke kunde
genom förändringar anordnas efter vetenskapens nuvarande fordringar.
Då härtill komme, att genom anskaffandet åt denna institution af en
ny byggnad äfven åt andra institutioner kunde med ringa kostnad
beredas ett väl behöfligt utrymme, har departementschefen ansett goda
skäl vara för handen för den nu förevarande framställningens aflåtande
till Riksdagen.

Genom den i statsrådsprotokollet lemnade utredningen finner
utskottet behöfligheten af den föreslagna byggnaden vara till fullo
styrkt, och har utskottet icke haft anledning att emot de framlagda
ritningarna göra någon erinran. Utskottet håller dock före, att med
iakttagande af nödig sparsamhet den beräknade kostnaden skulle kunna
nedbringas så, att samtliga utgifterna för ändamålet, löseskillingen för
byggnadstomten deri jemväl inberäknad, icke komma att uppgå till
mer än 149,000 kronor. Om emellertid detta belopp skulle visa sig
otillräckligt att jemte kostnaderna för sjelfva byggnadsföretaget bereda
den begärda ersättningen för tomten, anser utskottet, att universitetet
bör vidkännas hvad i sistnämnda afseende kan komma att brista.
Under uttalande häraf och då utskottet, anser lämpligt, att för nästkommande
år ett belopp af 50,000 kronor varder för ändamålet anvisadt,
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för uppförande åt anatomiska
institutionen i Lund af en ny byggnad i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de af arkitekten Sörensen
uppgjorda, af öfverintendentsembetet godkända ritningar
å extra stat bevilja ett anslag af 149,000 kronor
och deraf för år 1895 anvisa 50,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N.o 9.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

32:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag Jiafvodlndt

får utskottet hemställa, amanuenser.

[32.J

att Riksdagen må jemväl för år 1895 på
extra stat anvisa till arfvode åt en amanuens vid
karolinska mediko-kirurgiska institutets gynekologiska

klinik .............................................. 900 kronor; och

till arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska
laboratorium .................................... 900 kronor.

33:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning ''tatkUniktr
får utskottet hemställa, för bamsjuk domar,

[33 1

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare 1 ,J
åren egt rum, må på extra stat för år 1895 anvisa:

a) till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ett belopp af 1,800
kronor; och

b) till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm
2,800 kronor, att utgå under vilkor att Stockholms
stad för polikliniken tillskjuter samma belopp
för år 1895.

34:o) På grund af Kongl.
ställer utskottet,

Mai:ts derom giorda framställning hem- AnrJ- anslag

J ° för utförande

af teckningar
i vetenskap -

att Riksdagen, på sätt för de senare åren egt %« ändamål.
rum, må till utförande af teckningar i vetenskapliga [34.]
ändamål vid karolinska institutet bevilja ett extra anslag
för år 1895 af 1,500 kronor.

35:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, hemst
aller utskottet, för o/iai.

miatriska

att Riksdagen må för anskaffande och underhåll
af materiel för oftalmiatriska kliniken vid karolinska Löo-J
institutet på extra stat för år 1895 anvisa ett belopp
af 500 kronor.

Ang. anslag
för utvidgning
af patologisktanatomiska

institutionens
byggnad m. m.

• [36.]

Ang. anslag
till tillfällig
löneförbättring
åtlärame.
vid allmänna
läroverken och
pedagogiema.

[37.]

Ang. anslag
till arfvodcn
år extra lärare
vi. m.

[38.J

A ng. anslag
till aflöning
åt teckningslärare
under
sjukdom.

[39.]

100 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

36:o) Sedan 1892 års Riksdag på Kong]. Maj:ts framställning
beviljat ett anslag af 120,800 kronor för om- och tillbyggnad af den
ät karolinska institutets patologiskt-anatomiska och kemiska institutioner
m. m. för närvarande upplåtna byggnad m. ni., samt af detta anslaganvisat
25,000 kronor för år 1893 och 50,000 kronor för 1894, har
Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att af ifrågavarande anslag anvisa
å extra stat för år 1895 återstående 45,800 kronor,.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Allmänna läroverken och pedagogiema.

37:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må till tillfällig löneförbättring åt
lärarne vid allmänna läroverken och pedagogiema, efter
samma grunder som för innevarande år, på extra
stat för år 1895 anvisa 345,725 kronor.

38:o) Vidare får utskottet hemställa,

att Riksdagen till arfvoden åt extra lärare samt
till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare
vid de allmänna läroverken må på extra stat för år
1895 bevilja enahanda belopp, som under de senaste
åren härtill anvisats, eller tillsammans 100,000 kronor.

39:o) Sedan 1893 års Riksdag till bestridande af förhöjd aflöning
åt ordinarie teckningslärare vid rikets allmänna läroverk under tjenstledighet
på grund af sjukdom för år 1894 beviljat ett förslagsanslag på
extra stat till belopp af 3,000 kronor, har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att jemväl för år 1895 på extra stat bevilja ett förslagsanslag
å 3,000 kronor för sagda ändamål.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må af Riksdagen bifallas.

Statsutskottets Utlåtande N:o ''J.

101

40:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att för tillbyggnad af nya elementarskolans
i Stockholm hus måtte upplåtas den statsverket tillhöriga, hittills
af hofstallet disponerade delen af qvarteret Beridarebanan; samt att
åt samma skola måtte för utförande af ifrågavarande byggnadsföretag
beviljas ett räntefritt statslån å 220,000 kronor att återbetalas under
loppet af fyratio år med 5,500 kronor årligen.

Enligt hvad vid föredragning af detta ärende blifvit till statsrådsprotokollet
erinradt, hade Kongl. Maj:t vid Riksdagens sammanträde i
maj 1887 aflåtit proposition om beviljande af medel till uppförande för
skolan af en ny byggnad å den kronan tillhöriga tomten i qvarteret
Edelman mindre å Östermalm, hvilket förslag dock icke vunnit Riksdagens
bifall. Enär bristerna och olägenheterna i skolans lokaler, ehuru
tid efter annan derstädes vidtagits sådana förbättringar, som varit möjliga
att verkställa, fortfarande vore väsentligen desamma som förut, har
chefen för ecklesiastikdepartementet, då frågan nu å nyo understäldes
Kongl. Maj:ts pröfning, med några tillägg återgifvit hvad till grund för
1887 års proposition i ämnet'' blifvit af dåvarande departementschefen
efter framställning af skolans direktion meddeladt angående lokalernas
beskaffenhet. Häraf inhemtas hufvudsakligen följande.

I anledning af det stora antalet inträdessökande höjdes år 1862
skolans lärjungeantal''från 200 till 300, af hvilka dock ungefär en tredjedel
måste inrymmas i en förhyrd, på andra sidan om skolgården belägen
lokal i huset n:o 1 vid Östra Beridarebansgatan, numera Sergelgatan.
Det vore i första rummet denna, af skolans lägre klasser begagnade
lokal, som vållade olägenheter. Förste stadsläkaren i Stockholm och
den vid skolan anstälde läkaren, livilka på direktionens anmodan besigtigat
denna lokal ur sanitär synpunkt, hade derom afgifvit, det yttrande,
att rummen i allmänhet vore trånga och öfverbefolkade, att de saknade
den för skolungdom i synnerhet erforderliga luftvexling och ljus, samt
att de vore i hög grad osunda och alldeles icke motsvarade de anspråk,
man i vår tid stälde på en offentlig undervisningsanstalt. Ett par af
dessa, alla å nedre botten belägna rum beräknades lemna hvarje lärjunge
endast respektive 179 och 154 kubikfot luft, under morgonbönen till och
med endast 117 kubikfot. Luftvexlingen försigginge endast genom s. k.
dragrutor i fönstren, livilka i allmänhet icke kunde hållas öppna under
lektionerna, i följd hvaraf, luften i rummen vanligen kändes mer eller
mindre förskämd. Den naturliga belysningen i åtminstone två af rummen
vore sådan, att under de mörkare vinterdagarne lampor måste nyttjas
äfven under den ljusaste delen af dagen. Tre af rummen läge omedelbart
invid den starkt trafikerade gatan och fyra befunne sig under generalstabens

Ang. tillbyggnad
af nya
elementarskolans
hus.

[40.]

102

Statsutskottets Utledande N:o !>.

litografiska anstalts tryckeri. Från dessa två håll förorsakades ett buller,
hvaraf både lärare och lärjungar i hög grad lede, och hvilket stundom vore
så starkt, att undervisningen endast med största svårighet kunde försiggå.
Rummens inbördes läge vore ock synnerligen olämpligt för en skollokal, enär
ett af dem måste tjena såsom genomgångsrum till tre af de öfriga. Samma
rum hade en långsträckt och oregelbunden form, som gjorde en öfverblick
af de i rummet församlade lärjungarne omöjlig. De ifrågavarande förhyrda
lokalerna, huru olämpliga de än befunnes, vore dock för närvarande
alldeles oumbärliga, ty det vore omöjligt att på ett icke alltför
stort afstånd från skolhuset anskaffa någon till skollokal för 100 lärjungar
användbar lägenhet, försedd med gård, tillräckligt stor till lekplats.

Delningen af skolans lärjungar på två från hvarandra skilda afdelningar
medförde naturligen icke ringa svårigheter, i synnerhet vid disciplinens
uppehållande och rektors öfvervakande af det hela, svårigheter, som
blifvit ännu större derigenom, att under de senare åren tredje klassen
icke kunnat i sin helhet förläggas till någondera afdelningen, utan måst
fördelas på begge.

Nya elementarskolans egentliga lärohus, n:o 2 vid Vestra Beridarebansgatan,
nu Slöjdgatan, hvilket hus på statens bekostnad uppförts,
vore ej heller fullt lämpligt och tillräckligt. Den i detta hus befintliga
gymnastiksalen vore för liten för sitt ändamål. Men ännu värre vore,
att den måste begagnas till dagligt samlingsrum och förvarande af ytterplagg
för alla de lärjungar, som undervisades i detta hus, emedan något
annat rum för dessa ändamål icke funnes. Följden häraf vore, att golfvet
i detta rum ständigt nedsmutsades och rummet fyldes med tjockt
dam, hvilket särskildt under de gymnastiska öfningarna måste inverka
skadligt på ungdomens andedrägtsorganer. Denna sal måste derför snarare
betraktas såsom en förstuga eller tambur än såsom en gymnastiksal.
Direktionen hade också, förnämligast af denna anledning, men äfven emedan
gymnastiksalens läge omedelbart invid fem läsrum, till hvilka, äfvensom
till ett sjette, den utgjorde den enda genomgången, omöjliggjorde
gymnastiköfnings hållande samtidigt med lektioner i dessa rum, sedan
år 1880 sett sig nödsakad att, öfverflytta skolans hela gymnastikundervisning
till gymnastiska centralinstitutet, oaktadt de ganska stora olägenheter,
som följde af en sådan anordning.

Särskildt rum för teckningsundervisningen saknades. För donna
undervisning hade derför måst användas stora samlings- och öfverläsningssalen,
hvilken icke i ringaste mån vore inredd för sådant ändamål.
Härigenom vållades svårigheter af flera slag, och teckningslärarens upprepade
klagomål öfver missförhållandena hade ock förmått direktionen

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

103

att söka någon utväg till deras afhjelpande. Under de senaste åren hade
man genom sammanslagning af två mindre rum i läroverkshuset till ett
större sökt bereda en åtminstone möjlig lokal för den s. k. konstruktionsritningen,
hvilken icke kunde utföras i stora arbetsrummet.

Bland öfriga brister och olägenheter, hvarmed lärohuset vore behäftadt,
kunde i korthet nämnas: att särskildt musikrum saknades; att
de för de naturhistoriska, fysikaliska och kemiska samlingarna och för
lektioner i dessa ämnen afsedda rummen dels vore för små och mörka,
i synnerhet efter uppbyggandet af tekniska skolans hus, dels måste, till
stort men för samlingarnas bevarande, dagligen användas till lektioner
äfven i andra ämnen; att läsrummens antal äfven för öfrigt vore för
litet, så att ganska ofta ett eller annat läslag måste hafva sin lektion i
stora öfverläsningssalen, hvilket aldrig borde ifrågakomma; att lärarnes
samlingsrum och rektors expeditionsrum — begge entresolerade — vore
för små, låga och mörka, det förra derför också omöjligt att begagna
vid kollegiets sammanträden, livilka hölles i ett af läsrummen; samt att
skolans växande bokförråd vore i behof af ökadt utrymme.

Såsom skäl för sitt alslag å den af Kongl. Maj:t år 1887 aflåtna
propositionen hade — yttrar departementschefen vidare — Riksdagen
anfört, förutom den betydliga kostnaden, dels att omsorgen att anskaffa
och underhålla lämpliga lokaler för läroverken enligt nu gällande bestämmelser
vore en angelägenhet för kommunerna samt läroverken sjelfva,
i den mån deras byggnadskassor dertill lemnade tillgång, men att något
bidrag från Stockholms kommun icke ifrågasatts och att vid nya elementarskolan
icke bildats någon byggnadskassa, dels ock att skollokalernas
otillräcklighet och olämplighet till ej ringa del torde bero derpå, att
skolbyggnaden, ehuru endast beräknad för 200 elever, numera användes
för ett till ungefär 300 ökadt antal lärjungar, samt att den närmaste
utvägen att afhjelpa de anmärkta bristerna vore att inskränka elevantalet,
då lokalerna utan tvifvel skulle bättre än nu förslå och endast
en ändamålsenligare inredning af åtskilliga lokaler erfordras, hvilken
syntes kunna med jemförelsevis ringa kostnad åstadkommas på sådant
sätt, att läroverket kunde fylla den särskilda uppgift, som vore detsamma
anvisad. Detta sist anförda skäl hade skoldirektionen i skrifvelse den
2G september 1887 upptagit till bemötande och dervid genom eu närmare
utredning, med afseende hvarå utskottet tillåter sig hänvisa till
sid. 91—93 i statsrådsprotokollet, sökt visa, att, äfven om antalet lärjungar
nedsattes ända till 200, den nuvarande lokalen icke på långt när
skulle erbjuda nödigt utrymme för genomförande af anordningar, som
på behörigt sätt tillgodosåge undervisningens kraf.

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Vidare hade direktionen tagit under ompröfning, huruvida den af Riksdagen
ifrågasatta nedsättningen af lärjungeantalet till 200 lämpligen kunde
ega rum. Härvid ville direktionen erinra derom, att om de resultat, till
hvilka en profskola kunde komma, skulle blifvit tillräckligt upplysande, fordrades
utan tvifvel bland annat, att hennes lärjungeantal hölles i jemnhöjd
med medeltalet hos de läroverk, hvilka skulle tillgodogöra sig hennes er farenhetsrön.

Nya elementarskolans egen historia gåfve särskild anledning
till en sådan erinran. Denna skola hade nemligen under loppet af åtskilliga
år med framgång fullföljt den s. k. nya skolans program, då 1843 års skolrevision
— den sista af detta slag — företog sig att öfver det nya skolsystemet
uttala sin dom. På samma gång revisionen erkände, att hon var
långt ifrån att misskänna det för vederbörande styrelse och lärare lika hedrande
sätt, hvarpå idén af en enda skola i nya elementarskolan blifvit

stäld i verket, eller förneka de vackra frukter, som den burit, afstyrkte hon
likväl de öfriga läroverkens ombildning efter skolans system, bland annat
af det skäl, att det pedagogiska experiment, som, anstäldt i mindre skala,
möjligen förde till önskade resultat, kunde, då det genomfördes i stort, lätteligen
misslyckas. Också framhölls kort derefter, i den kong], propositionen
till 1844 års Riksdag om anslag till egen lokal åt skolan, att det vore framför
allt vigtigt att få utrönt, om den begagnade lärometoden blefve användbar
äfven för ett större antal lärjungar. Skolans lärjungeantal hade då varit

blott 100, men skulle, om ny byggnad erhållits, hafva ökats till 200. Sam tidigt

härmed hade de s. k. katedralskolorna i Upsala och Lund, hvilka
närmast motsvarade nya elementarskolan, respektive 293 och 147 lärjungar.
Medeltalet lärjungar i de 10 öfriga stiftsstäderna utgjorde, om deras
gymnasier, lärdomsskolor och apologistskolor — eller hvad som nu hörde till
ett på båda linierna fullständigt läroverk — tillhoparäknades, 203. Att
under sådana förhållanden nya elementarskolans direktion ansett sig böra
höja skolans lärjungeantal till 200, syntes ganska naturligt. Femton år senare,
vid 1858 års riksdag, då den ännu i hufvudsak gällande staten för
elementarläroverken uppgjordes, hade fortfarande 200 ansetts vara normalsiffran
för lärjungeantalet vid ett å båda linierna fullständigt läroverk, och
bland de 12 största af dessa fans det blott 8, som egde mer än 200 lärjungar,
och icke något, som hade mer än ”omkring 350”. Sedan den tiden
hade medelsiffran för de fullständiga läroverken icke obetydligt ökats och
utgjorde höstterminen 1886 för de 35 högre läroverken 320 eller till och
med ännu något mera för de 18 på båda linierna fullständiga läroverken.
Häraf syntes framgå, att en nedsättning af lärjungeantalet vid nya elementarskolan
till 200 icke skulle vara en tidsenlig åtgärd, om man nemligen allt
fortfarande ville uppehålla hennes ställning såsom profskola.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

105

Men äfven ur andra synpunkter ansåge direktionen förenämnda nedsättning
vara mindre välbetänkt. En af dessa vore den ekonomiska. Som
bekant, hade en af orsakerna till lärjungeantalets höjande år 1862 varit, att
skolan, som ensam finge bestrida alla utgifter utom till lärarnes aflöning,
deribland för alla i lärohuset behöfliga reparationer, varit i behof af ökade
inkomster. En återgång till förhållandena före år 1862 skulle således blott
medföra ökade utgifter för statsverket vid mer än ett tillfälle. Men ej nog
härmed. Då det väl knappast kunde tänkas, att det nu, mera än år 1873,
da Riksdagen bestämdt uttalade sig i motsatt rigtning, kunde vara fråga om
att beröfva läroverket en af dess bada bildningslinier, vare sig den klassiska
eller den reala, skulle det onekligen blifva allt för dyrbart att bibehålla
härför erforderliga lärarekrafter för ett så ringa antal som 200 lärjungar.
Beräknades nemligen 30 lärjungar — d. v. s. normaltalet vid de allmänna
läroverk, der extra lärare vore anstälda — i hvar och en af skolans fem
nedre, enligt det hvilande reformförslaget ett-åriga klasser, eller 150 lärjungar
i dessa tillsammans, skulle blott 50 lärjungar återstå för gymnasialklassernas
båda linier, hvilket ju innebure en uppenbar orimlighet. För öfrigt
kunde det svårligen anses staten värdigt, att den, blott för att bespara en
jemförelsevis obetydlig utgift, skulle så väsentligt inskränka skolans verksamhet
som följden blefve, om dess lärjungeantal minskades med en tredjedel,
och detta på en tid, då läroverket, fastän det nu egde mottaga 300 lärjungar,
årligen nödgades afvisa ett stort antal inträdessökande, hvilkas målsmän,
trots skolans otillfredsställande lokaler, beklagade, att hon icke hade utrymme
för ett vida större antal lärjungar — ett förhållande, som vittnade derom,
att allmänheten visste uppskatta läroverkets sträfvanden för sjelfverksamhetens
större utveckling hos de unga.

Med hänsyn till den utgång, frågan om en nybyggnad för skolan
fått inom Riksdagen, hade direktionen emellertid nu ansett sig böra öfvergifva
tanken på en sådan lösning af frågan och i stället återupptaga förslaget
om tillbyggnad å den tomt, som gränsade intill skolans hus och hittills
disponerats för kong], hofstallets räkning. Efter uppdrag af direktionen
hade intendenten F. (t. A. Dahl uppgjort såväl ritningar som kostnadsförslag
för den ifrågasatta tillbyggnaden, hvilka med några mindre förändringar
förordats af lärarekollegiet och godkänts af direktionen samt med skrifvelse
af den 26 september 1887 blifvit till Kongl. Maj:t öfverlemnade. Ehuru
öfverintendentsembetet i afgifvet utlåtande funnit sig böra af förut uppgifna
skäl — eller att den välbelägna tomten borde reserveras för något större
framtida byggnadsföretag — afstyrka detta förslag och i stället förnya det
år 1884 framstälda om nybyggnad åt skolan i qvarteret Edelman mindre,
Bill. till Riksd. Prof. 1894. 4 Sand. 1 Afd. 7 Häft. 14

Statsutskottets Utlåtande N:o f>.

106

hade direktionen i skrifvelse den 26 november 1890, med öfverlemnande af
yttranden från skolans rektor och lärarekollegium samt förste stadsläkaren i
Stockholm, hvilka deruti ytterligare framhållit de skolans lokaler vidlådande
många och stora brister, å nyo anhållit om aflåtande af proposition till Riksdagen
om beviljande af anslag för utförande af tillbyggnaden, den enda
lösning af frågan, för hvilken, enligt direktionens tanke, någon gynsarn utsigt
förefunnes; och hade direktionen i skrifvelse den 30 september 1892
vidare utvecklat nödvändigheten af den föreslagna åtgärden. Mot ritningarna
hade öfverintendentsembetet i hufvudsak icke funnit anledning till anmärkning.

Slutligen hade direktionen i skrivelser den 1 maj och den 26 september
1893 andragit, hurusom direktionen förestälde sig, att byggnadsfrågans
lösning lättare skulle kunna vinnas, om man ej önskade statens medverkan
till hela det erforderliga beloppet, utan inskränkte sig till att begära
ett räntefritt lån af staten för betäckande af större eller mindre del af
byggnadskostnaden, hvilket lån småningom skulle återgäldas af skolans tillgångar.
I sådant syfte hade direktionen framstält följande förslag. Enligt
det år 1887 af intendenten Dahl upprättade kostnadsförslaget för skolhusets
tillbyggnad, vid hvilket öfverintendentsembetet icke haft något att erinra,
belöpte sig hela den beräknade kostnaden till 219,825 kronor eller i rundt
tal 220,000 kronor. Erhölle skolan ett räntefritt lån af statsmedel till hela
detta belopp, skulle, enligt direktionens åsigt, detta lån kunna återbetalas
under en tid af fyrtio år med en annuitet af 5,500 kronor. Med det lärjungeantal,
som skolan haft allt sedan år 1862, eller omkring 300, hade
läroverkskassan, åtminstone under de fem senaste åren, i medeltal årligen
haft ett öfverskott af något mer än 2,500 kronor, ehuru skolan, utom andra
utgifter, under de senaste trettio åren måst erlägga en årlig hyra af 1,500
kronor för den lokal, der skolans nedre afdelning vore inrymd — en utgift,
som efter tillbyggnadens uppförande naturligtvis komme att upphöra, hvarigenom
den årliga behållningen ökades till 4,000 kronor. Om härtill lades,
att genom Kongl. Maj:ts beslut den 17 juni 1893 lärjungarnes årsafgift
blifvit höjd från 45 till 50 kronor, hvarigenom kassan vunnit en tillökning
i sina årsinkomster af omkring 1,500 kronor, så kunde det med säkerhet
antagas, att någon svårighet icke skulle förefinnas för skolan att erlägga det
årliga amorteringsbeloppet, om detta faststäldes till 5,500 kronor, då det ju
icke borde betviflas, att skolan, som trots sina underhaltiga lokaler hittills
haft riklig tillgång på inträdessökande, i en ny eller åtminstone väsentligen
förbättrad och utvidgad lokal ständigt skulle kunna påräkna lika stort antal
lärjungar som för närvarande.

107

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Af de kapitaltillgångar, öfver hvilka direktionen förfogade, hade direktionen
icke ansett sig kunna afstå någon del till byggnadsföretaget, enär
desamma väl behöfdes dels till anskaffande af tidsenlig inrednings- och undervisningsmateriel,
dels till bestridande af de utgifter för byggnadens vidmagthållande,
hvilka under amorteringstiden blefve nödvändiga.

På grund af hvad sålunda anförts hade direktionen anhållit, att Kongl.
Maj:t måtte hos Riksdagen utverka dels upplåtande af den ifrågasatta byggnadsplatsen,
dels medgifvande af ett räntefritt statslån att på förenämnda sätt

återbetalas. _ .

I det anförande af departementschefen, som åtföljde Kongl. Maj:ts ar
1887 aflåtna proposition i detta ärende, hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet
vidare meddelats, redogjorts för den särskilda ställning, som nya
elementarskolan intager bland de allmänna läroverken. Andamålet med skolans
inrättande hade nemligen varit, att densamma skulle vara en ständig,
i hufvudstaden förlagd profskola, hvarest förbättringar i lärosättet kunde, med
afseende på elementarundervisningens fortgående utveckling, försökas. Härmed
hade ock ansetts afgjordt, att det ålåge staten att för detta läroverk
bekosta lärohus och rektorsbostad. Då det oafvisliga behofvet-af ökade och
förbättrade lokaler för skolan måste anses vara af direktionens framställningar
till fullo ådagalagdt, då det senast uppgjorda förslaget till byggnadsfrågans
lösning syntes vara sparsamt tilltaget, och då något för statsverket billigare
sätt att lösa denna fråga än det nu föreslagna svårligen kunde framställas,
har departementschefen, som tillika erinrat derom, att Riksdagen i skrifvelse
den 12 maj 1888 förklarat, att nuvarande vagnsskjulet i qvarteret Beridarebanan
finge försäljas och de inflytande medlen inga till statsverket, ansett
sig ega full anledning tillstyrka, att nu förevarande proposition måtte till
Riksdagen aflåtas.

Då Riksdagen år 1887 afslog Kongl. Maj:ts framställning om anslag
för nybyggnad åt uya elementarskolan, föranleddes detta, förutom af de
skäl, om hvilka departementschefen erinrat, äfven deraf, att, då en omoiganisation
af de allmänna läroverken vore förestående, Riksdagen ansag, att
dervid möjlighet kunde erbjuda sig att annorledes än genom uppehållande af
en särskild skola för ändamålet vinna tillfälle till anställande af prof med
olika lärometoder.

Då nu Kongl. Maj:t å nyo påkallat Riksdagens medverkan för tillgodoseende
af detta läroverks behof af nybyggnad, har utskottet, som visserligen
icke förbisett gagnet af ett försöksläroverk, men ej funnit nödvändigt,
att ett sådant läroverk på statens bekostnad förses med byggnader, ansett

Ang. anslag
för läroverksbyggnad
i
Umeå.

[41.]

108 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

«ig böra i första rummet taga under öfvervägande betingelserna för den
undantagsställning, som nya elementarskolan intager med afseende på beredandet
för° densamma af erforderliga byggnader; och får utskottet med
afseende härå uttala, att Stockholms stad synes utskottet hafva liknande
förmåner åt nya elementarskolan, som andra städer hafva af de allmänna
läroverk, som i dem äro förlagda, samt att man derför icke utan skäl kan
begära af Stockholm med afsende å nya elementarskolan detsamma, som
kräfves af andra samhällen i fråga om skyldighet att förse sina läroverk
med nödiga byggnader. Om ett erbjudande lemnades åt staden att under
vissa vilkor öfvertaga eganderätten till de lastigheter, som för nya elementarskolan
äro föreslagna att till- eller ombyggas, föreställer sig utskottet, att
förhoppning skulle kunna finnas derom, att "detta läroverks behof af lämpligt
lärohus skulle genom Stockholms stad varda tillgodosedt. Utskottet, som
ej anser sig böra afgifva något närmare yttrande om de möjliga vilkoren
för en eventuel uppgörelse i nu antydda syfte, finner sig, på grund af hvad
ofvan anförts och med hänsyn jemväl till den för nu ifrågavarande ändamål
mera ovanliga form för statens mellankomst, som här föreslagits och
hvilken ej synts utskottet tilltalande, icke kunna tillstyrka bifall tilf Kongl.
Maj:ts framställning.

Utskottets hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

41:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att såsom bidrag till uppförande
i enlighet med* faststälda ritningar af en ny byggnad för allmänna
läroverket i Umeå måtte beviljas ett anslag af 125,000 kronor samt deraf
för år 1895 anvisas 62,500 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen meddelat, hurusom
genom den stora eldsvåda, som år 1888 ödeläde staden Umeå, äfven allmänna
läroverket derstädes förlorat sina byggnader och all sin materiel.
Läroverket hade sedan dess varit inrymdt i en af staden strax efter branden
inköpt gård, hvars två byggnader af trä, den ena större, den andra mvcket
liten, så godt sig göra låtit inrättats för sitt nya ändamål. Enär dessa byggnader
vore uppförda till bostadslägenheter för enskilda familjer, vore det helt
naturligt, att rummen ej hade det inbördes läge och den storlek, som lärorummen
i en skola borde hafva. Då härtill komrae, att lokalen i sin helhet
jemnt och nätt kunde inrymma det nuvarande, efter branden minskade lär -

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

109

jungeantalet, samt att den saknade plats för lärjungarnes rörelse och lekar
i det fria, vore läroverket i största behof af en ny lokal. Åtgärder för anskaffande
af en sådan hade ock vidtagits. För att bereda läroverket en
centralt belägen, fri och rymlig plats, hade staden inköpt ett antal tomter,
hvarigenom erhållits ett område, oberäknadt oingifvande gator, af 24,000
qvadratmeter, tillräckligt både för läroverkets byggnader och för lärjungarnes
rörelse och lekar i fria luften äfvensom för påbjudna militäröfningar. Yidare
hade genom domkapitlets i llernösand försorg uppgjorts ritningar först och
främst till ett nytt gymnastikhus, enär läroverket helt och hållet saknade
lokal för gymnastiköfningarnn, och derefter till nytt lärohus. Förstnämnda
hus hade uppförts på den nya läroverkstomten och upplåtits till begagnande
i oktober 1892. Det vore bygdt af sten, och kostnaderna, uppgående till
54,728 kronor, hade bestridts dels af de medel, som influtit såsom brandskadeersättning
för läroverkets forna hus, dels ock, då dessa ej räckte till,
af stadens medel. Inredningsmaterialen hade med ett belopp af 4,374 kronor
bekostats af läroverkets materielkassa.

För uppförande af sjelfva hufvudbyggnaden, till hvilken ritningar blifvit
af Kong]. Maj:t faststälda i december 1892, hade hinder mött på grund af
bristande tillgångar. Kostnadssumman vore beräknad till 196,000 kronor,
men tillgängliga medel uppginge ej till fullt 72,000 kronor. Dessa tillgångar
bestode af dels läroverkets byggnadsfond, hvilken vid 1892 årsslut hade en
behållning af 21,353 kronor, dels 25,000 kronor, som Vesterbottens läns
landsting redan år 1883 anslagit till ett nytt läroverkshus, att utbetalas då
byggnadsföretaget sattes i verket, dels ock 25,000 kronor, anslagna af staden.
Då stiftets byggnadskassa, som i början af år 1893 uppgått till endast några
hundra kronor, ej kunnat bidraga till byggnadsföretaget med större belopp
än de 1,960 kronor, som utbetalts för ritningar och kostnadsförslag, hade
domkapitlet hos stadsfullmägtige framstält förfrågan, om staden vore villig
att utom redan anslagna 25,000 kronor lemna något ytterligare bidrag till
läroverksbyggnaden och i sådant fall huru stort bidrag kunde vara att påräkna,
men erhållit det svar, att staden ej förmådde för ändamålet göra
större uppoffringar, än den redan gjort.

Med anledning häraf och enär läroverket icke längre kunde undvara
ett tidsenligt lärohus, hade domkapitlet i skrifvelse den 15 mars 1893 vändt
sig till Kong]. Maj:t med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes af allmänna
medel bereda anslag till fyllande af det, som bruste för uppförande af ifrågavarande
lärohus. Sedermera hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet
insändt och med sitt förord understödt en af stadsfullmägtige gjord framställning
i samma syfte. I denna framställning meddelades följande redo -

110

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

görelse för den svåra ekonomiska ställning, i hvilken staden befunne sig, och
de förhållanden, som dertill varit anledning eller dermed egde sammanhang.

För ny stadsplans genomförande och för inlösen af jord till tomter
för stadens allmänna hus och anläggningar efter branden hade 1889 års
Riksdag beviljat staden ett lån å 200,000 kronor, hvarå från och med år
1894 skulle erläggas lyra procent ränta och en procent amortering. Ar
1864 hade Rikets Ständer beviljat staden ett amorteringslån på 40 år till
belopp af 25,000 kronor för uppförande af ett nytt gymnastikhus, och detta
lån amorterades årligen med 1,250 kronor, hvaraf staden erlade hälften och
läroverkets byggnadsfond den andra hälften. Ar 1892 upplade staden med
Ivongl. Maj:ts tillåtelse ett obligationslån å 500,000 kronor, att användas
dels till återuppbyggande af kyrka, prestgård, rådhus, folkskolehus, enkeoch
fattighus, dels till stadens dränering, nya gators anläggande ra. m., och
å detta lån skulle erläggas, utom amortering, fyra och en half procent ränta.
När alla obligationerna af detta lån blefve sålda, hvilket snart måste ske,
uppginge ränta och amortering till nära 26,000 kronor. Ränta och amortering
å statslånen skulle från och med 1894 utgå med 10,625 kronor. Då
antalet bevillningskronor för skattskyldige i staden uppginge till endast 12,000,
måste hvarje skattskyldig för dessa skulders gäldande vidkännas en utgift af
mer än 3 kronor för bevillningskrona. Enär staden icke hade någon annan
direkt inkomst än den, som inflöte af bränvinsutskänkningsrörelsen, och denna
inkomst syntes hädanefter blifva mindre än hittills, måste stadens utgifter till
allra största delen bestridas genom utdebitering å de skattskyldige. Till
stadens återstående behof af gatuläggning, dränering och planering m. m.
samt till fullbordande af de till en del ännu ej färdiga allmänna byggnaderna
försloge icke ofvannämnda lån; och då ytterligare upplåning ej kunde ifrågasättas,
måste äfven denna brist fyllas genom direkt utdebitering. I den mån
arbetena blefve färdiga, komme deras underhåll att kräfva betydligt högre
utgifter, än hvad staden förut fått vidkännas för sådana ändamål.

Blefve staden derjemte stäld i valet att antingen afstå från hoppet
om erhållande af en bibana från Vännäs vid norra stambanan eller att offra
en större summa för inköp af mark till banan och för station, komme förhållandena
att ytterligare försämras, hvilketdera alternativet än valdes.

Allt förenade sig sålunda att göra utsigterna mörka för de skattdragande;
och det vore högeligen att befara, att kommunalutskylderna inom
kort ginge upp till 10 kronor för hvarje bevillningskrona.

Toge man vidare i betraktande, att Umeå vore en stad med obetydlig
affärsrörelse, att dess handel lidit betydligt afbräck genom jernvägens framdragande
till nordligare delar af länet, hvilka förut stått i liflig handelsför -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

111

bindelse med staden, att sjöfarten dit försvårades deraf, att Umeå eif mellan
staden och elfvens utlopp i hafvet vore för grund, för att mera djupgående
fartyg skulle kunna gå upp till staden, samt att i staden och å dess område
icke funnes några fabriker eller andra inkomstgifvande industriella inrättningar,
så vore det lätt förklarligt, att staden icke kunde ikläda sig förbindelser,
som medförde en ökning af den skattebörda, som redan nu vore
så tung, att många af de skattdragande hade svårt att bära den, och
som inom kort blefve ännu tyngre. Det vore till och med att befara, att
många utflyttade från staden för svårigheten att erlägga de höga kommunalutskylderna.

Visserligen hade det blifvit förordnadt, att från och med år 1864 en
byggnadsfond skulle vid hvarje allmänt läroverk bildas genom afgifter af
icke medellösa lärjungar samt att dessa fonders medel skulle användas till
bestridande af kostnader för byggnad och underhåll af lärohus. Vid läroverk
med stort antal lärjungar, hvilka med få undantag erlade den nämnda
afgiften, kunde sålunda inom kort tid bildas rätt betydande fonder; men vid
mindre läroverk, der många lärjungar på grund af medellöshet måste befrias
från afgiften, såsom händelsen vore vid Umeå läroverk, åtginge en mycket
lång tid, innan fonden uppnådde den storlek, att den räckte till kostnaderna
för nytt lärohus, hvilka kostnader med nutidens kraf på ett fullt ändamålsenligt
sådant hus äfven för ett jemförelsevis mindre läroverk måste blifva
ganska stora. Före den tid, då Riksdagen beslöt, att dylika fonder skulle
bildas, hade ock Riksdagen åt många städer i södra Sverige, af hvilka säkerligen
ingen då var så oförmögen att hjelpa sig sjelf, som Umeå nu vore,
beviljat understöd af allmänna medel för uppförande af nya läroverkshus.

Då nu Umeå ej genom eget förvållande utan genom olyckor kommit
i så ytterst svår ekonomisk ställning, som ofvan visats och som gjorde, att
staden ej kunde underkasta sig större utgifter för läroverket, än den redan
gjort, då tomter inköpts för närmare 60,000 kronor, till byggnaden anslagits
25,000 kronor och till det nyligen uppförda gymnastikhuset bidragits med
8,744 kronor, så vågade stadsfullmägtige hoppas, att Riksdagen i betraktande
häraf skulle i detta fall frångå den princip, som den syntes hafva fattat,
att ej vidare bevilja anslag för läroverksbyggnader i städerna, och för en
sådan byggnad i Umeå bevilja erforderligt statsunderstöd.

Ett sådant undantag syntes så mycket hellre böra göras för Umeå
läroverk, som detta, i följd af särskilda förhållanden inom Norrland i allmänhet
och Yesterbottens län i synnerhet, icke kunde medföra så stort gagn
för staden i förhållande till den nytta staten ovilkorligen hade af ett högre
läroverk derstädes, som större städer i södra och mellersta Sverige hade af

112

Statsutskottets Utlåtande Å7:o 9.

sina läroverk. Antalet lärjungar från ejelfva staden med dess obetydliga
folkmängd utgjorde ej heller någon särdeles stor del af hela lärjungeantalet.
Det syntes derför naturligt, att staten, för så vidt det ansåges vara för densamma
fördelaktigt, att i Umeå funnes ett högre allmänt läroverk, för detsamma
åtoge sig större utgifter, än som kunde vara nödigt beträffande stora
och välmående städer.

Stadsfullmägtige hade ock tänkt sig, att Riksdagen möjligen, hellre än
att bevilja direkt anslag för ifrågavarande ändamål, skulle vilja å det statslån
å 200,000 kronor, som staden år 1889 erhållit, bevilja så stor afskrifning,
som motsvarade skilnaden emellan de för byggnaden befintliga medel
och den för densamma beräknade kostnaden, eller i rundt tal 125,000 kronor.
Derest en sådan afskrifning kunde erhållas, skulle staden kunna åtaga sig
ett nytt motsvarande lån för läroverkshusets uppförande, ehuru kostnaderna
derför säkerligen komme att blifva känbarare genom högre ränta och kortare
amorteringstid. Dessa ökade kostnader jemte ansvarighet för den summa,
som möjligen behöfdes utöfver kostnadsförslaget, ansåge stadsfullmägtige dock,
att staden kunde underkasta sig.

Af hvad sålunda blifvit anfördt funne departementschefen vara till fullo
ådagalagdt, att Umeå stad genom den stora branden 1888 och andra ogynsamma
förhållanden råkat i en ytterst svår ekonomisk ställning, och att
kraftiga skäl här talade för, att staten borde bispringa den nödstälda kommunen
med understöd till läroverksbyggnaden. Departementschefen ansåge
emellertid den föreslagna utvägen att göra afskrifning å ett beviljadt statslån
vara mindre lämplig och hemstälde, att i stället framställning måtte göras
om ett direkt anslag, hvilket syntes kunna fördelas på två år.

När vid 1891 års riksdag statsutskottet hade att yttra sig öfver en
af Ivongl. Maj:t gjord framställning om beviljande af anslag för läroverksbyggnad
i Östersund, anförde utskottet såsom skäl för sitt afstyrkande, bland
annat, hurusom efter representationsförändringens genomförande Riksdagen
städse afvisat de förslag, som i syfte af anslags beviljande till uppförande
af nya läroverkshus och ombyggnad eller förändring af äldre sådana blifvit
hos Riksdagen gjorda, vare sig de framställs af Kongl. Maj:t eller af enskilda
motionärer; och blef Kongl. Maj:ts berörda framställning af Riksdagen
afslagen.

Med hänsyn till de många oafvisliga kraf, som ställas på statsverket,
anser utskottet det icke tillrådligt, att Riksdagen frångår den uppfattning,
som Riksdagen sålunda under en följd af år gjort gällande; hvadan utskottet
hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

113

Högre lärarinneseminariet.

42:o) För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet
af löneförbättring jemväl för år 1895, att utgå efter samma
grunder som den för innevarande år beviljade, har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att för år 1895 på extra stat anvisa enahanda belopp som hittills,
eller 4,000 kronor, och hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

43:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må för fortsatt uppehållande af den
valfria fjerde årskursen vid seminariet på extra stat för
år 1895 anvisa ett belopp af 3,000 kronor.

44:o) Vidare hemställer utskottet, med anledning af Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning och under hänvisning till hvad i afseende härå
blifvit tili statsrådsprotokollet (sid. 101—102) anfördt,

att Riksdagen må för beredande af fortsatt undervisning
i huslig ekonomi vid seminariet och normalskolan
på extra stat för år 1895 anvisa ett belopp af 5,000
kronor.

Folkundervisningen.

45:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och i
likhet med hvad förut under flera år egt rum, hemställer utskottet,

att Riksdagen, till löneförbättring åt lärare och
Bik. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 15

Ang. anslag
till löneförbättring
för lärare
och lärarinnor
vid högre läraHnneseminariet.

[42.]

Ang. anslag
för uppehållande
af den
valfria fjerde
årskursen vid
seminariet.

[43.]

Ang. anslag
för beredande
af undervisning
i huslig
ekonomi.

[44.]''

Ang. anslag
till löneförbättring
m. m.
åt lärare vid
folkskolelärareseminariema.

[45.]

Ang. anslag
till understöd
åt lärjungar
vid folkhögskolor.

[46.]

Ang. anslag
till uppförande
af
ny byggnad dt
tekniska
högskolan.

[47.]

114 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden
åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra
arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma
grunder som för innevarande år, må bevilja ett extra anslag
för år 1895 af 33,300 kronor.

46:o) Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhögskolor,
som åtnjuta bidrag af''statsmedel, har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att jemväl för år 1895 på extra stat anvisa ett belopp af 15,000
kronor; och får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

De tekniska läroverken.

47:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte dels till ny
byggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar samt
densamraas inredning och utrustning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
derför uppgjorda ritningar och kostnadsförslag bevilja 325,100 kronor och
deraf anvisa 50,000 kronor att utgå under år 1895, dels ock till provisorisk
utvidgning af högskolans undervisning under sagda år anslå ett belopp af
19,600 kronor.

På sätt departementschefen till statsrådsprotokollet erinrat, beviljade
1890 års Riksdag, på Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, ett belopp
af 5,000 kronor för åvägabringande af utredning angående behofvet af och
sättet för utvidgning och omorganisation af tekniska högskolan.

Sedan Kongl. Maj:t den 19 september 1890 åt särskilde kommitterade
uppdragit att afgifva betänkande och förslag angående detta ärende, hade
bemälde kommitterade den 15 december 1891 afgifvit sitt betänkande jemte
förslag till tekniska högskolans utvidgning och ett tidsenligt ordnande af
undervisningen vid densamma.

På sid. 103—129 i statsrådsprotokollet har departementschefen redogjort
för åtskilliga delar af kommitterades förslag, ur hvilken redogörelse
utskottet, med hänvisning i öfrigt till protokollet, får meddela följande.

Hvad först angår frågan, huruvida utvidgning och omorganisation af

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

115

tekniska högskolan må anses vara af behof påkallad, hade kommitterade
såsom stöd för sin åsigt, att så vore fallet, anfört dels det ökade antalet
elever och inträdessökande, dels ock det växande behofvet af teknisk bildning.
Det visade sig nemligen af en redogörelse för antalet elever och
inträdessökande under de senare åren, att med undantag för åren 1877—
1882 detta antal varit i ständigt stigande. Att åter under berörda period
cn nedgång i freqvensen vid högskolan egt rum, ansåge kommitterade vara
att tillskrifva den förlamning i all industriel verksamhet, som inträdde efter
de i ekonomiskt hänseende för hela landet ogynsamma åren i slutet af 1870-talet. Frånsedt emellertid dylika vexlingar af mera tillfällig art, vore det
enligt kommitterades åsigt gifvet, att öfver hufvud taget antalet tekniska studerande
måste tilltaga. De ständigt fortgående uppfinningarna inom näringslifvets
alla områden och den för vår tid betecknande rastlösa verksamheten
på industriens mångskiftande fält skapade nya tillämpningsområden för de
tekniska vetenskaperna och utvidgade redan befintliga till förut ej anadt omfång,
medförande ett ständigt stegradt behof af personer med grundlig teknisk
bildning, lämpliga till vårdare och främjare af de många vidtomfattande
intressen, som här behöfde tillgodoses. Också hade freqvensen vid tekniska

högskolan ålit sedan ginge af nedanstående	hösten tabell.	1883 visat sig ständigt stigande,	såsom
1 Antal lärjungar hösten	1883 ...............................................	173
11	11	11	1884 ...............................................	. 194
11	11	11	1885 ................................................	204
11	’1	11	1886 ................................................	. 204
11	11	11	1887 ................................................	. 226
11	11	11	1888 ...............................................	236
11	11	11	1889 ...............................................	255
11	11	11	1890 .................................:.............	. 255
11	v	11	1891 ................................................	. 272.

Det redan nu vid högskolan inskrifna stora antalet lärjungar stälde
på läroverket betydande kraf med hänsyn till rymligare undervisningslokaler
och förökade lärarekrafter. De anordningar, genom hvilka man för närvarande
sökt tillgodose dessa kraf — inredning af förre föreståndarens boställsvåning
till bibliotek och den förra bibliotekslokalens ändrande till ritsalar
samt användande för undervisningens förstärkande af en del besparingar,

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

uppkomna å föreståndarelönen — kunde dock icke ens fylla de oundgängligaste
behofven. Då efter all sannolikhet antalet kompetenta inträdessökande
komme att ytterligare stegras, nödvändiggjordes i ännu högre grad väsentliga
och genomgripande förändringar i anordningen af nuvarande lokaler och
tillökning i desamma äfvensom betydliga förstärkningar i undervisningskrafter.

Enligt Kongl. Maj:ts beslut finge från och med höstterminen 1890 i
högskolans första klass mottagas 80 elever. Höstterminen 1889, då styrelsen
för högskolan måst utesluta 15 kompetente inträdessökande och lärarekollegiet
med anledning deraf blifvit hördt, hade kollegiet föreslagit, att vid en blifvande
omorganisering af läroverket åtminstone 110 nya inträdessökande
borde beredas plats. Det vore enligt kommitterades mening sannolikt, att
detta antal ännu på någon tid icke komme att öfverskridas. Medeltalet af
de för hvarje år inträdessökande hade under perioden 1878—91 utgjort 83,
af hvilka i medeltal 66 blifvit antagna (för perioden 1883—91 vore de motsvarande
talen resp. 92 och 73). Då emellertid med de åtgärder, som kommitterade
i öfrigt föresloge, det blefve möjligt att årligen mottaga 120 nya
inträdessökande och då, å andra sidan, det ej skulle blifva möjligt att utan
en mera omfattande ombyggnad öfverskrida detta antal, så hade kommitterade
vid uppgörande af sina förslag utgått från den förutsättningen, att vid omorganisering
af läroverket undervisning och lokaler borde så ordnas, att årligen
120 elever kunde i dess första afdelning emottagas.

Med afseende å det ökade bebofvet af teknisk bildning anförde kommitterade,
hurusom åtskilliga omständigheter stälde på landets högsta undervisningsanstalt
inom det tekniska området stegrade fordringar, om den skulle
kunna anses rätt och tidsenligt fylla sin vigtiga uppgift att meddela en
vetenskaplig bildning åt alla, som skulle intaga en ledande ställning inom
de tekniska yrkena. Dessa yrken växte nemligen oafbrutet och hastigt samt
stälde på sina målsmän allt högre fordringar med hänsyn till kunskaper och
färdigheter, för att de skulle kunna följa och motsvara den rastlösa utvecklingen
på industriens alla områden. Också i det allmännas tjenst framträdde
allt mera behofvet .af tekniskt bildade personer. Sådana måste nu finnas
inom flera af statens förvaltningsgrenar, såsom vid dess jernvägars byggnads-,
maskin- och trafikafdelningar, väg- och vattenbyggnadscorpsen, telegraf- och
telefonverkets tekniska afdelning, flottans ingeniörs- och minafdelningar, fyringeniörscorpsen,
skeppsmätningskontrollen, statens gevärs- och sprängämnestillverkningar,
dess geologiska undersökning, bergsstaten, öfverintendentsembetet,
patentbyrån, myntverket, kontroll- och justeringsverken, de kemiska
stationerna för jordbruket och näringarna, yrkesinspektionen, de tekniska
undervisningsanstalterna o. s. v. Likaledes inginge i flera grenar af kom -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

117

munernas förvaltning göromål af den art, att de företrädesvis borde ledas af
tekniskt bildade personer. Så vore fallet med gatu-, vattenlednings-, kloakoch
andra allmänna byggnader, belysnings- och brandväsendet, kontrollen
öfver husbyggnaders utförande och öfver handeln med födoämnen m. m., en
del af helsovården o. s. v. Alla dessa förvaltningsgrenar kunde med allt
skäl af sina ledande män fordra den högsta garanti med afseende å insigter
och kompetens i öfrigt, hvilka endast kunde vinnas genom en fullständig
teknisk uppfostran så i teoretiskt som i praktiskt hänseende.

En blick på några af de förnämsta utländska tekniska högskolornas
organisation — i hvilket afseende kommitterade särskildt redogjort för de
tekniska högskolorna i Berlin, Hannover, Darmstadt och Wien samt polytekniska
skolan i Ziirich — ådagalade, huru högt dessa hunnit i utveckling,
och att vi hade åtskilligt att tillägga och förbättra, om vårt högre
tekniska undervisningsväsen skulle kunna i allo anses jembördigt med de
flesta andra kulturländers.

Med afseende å nu anförda omständigheter hyste kommitterade icke
någon tvekan att uttala den åsigten, att tekniska högskolan borde ej blott
utvidga sin verksamhet, utan äfven på vissa områden väsentligen omorganiseras.

På grund häraf hade kommitterade inhemtat samtlige lärarnes vid
högskolan åsigter med afseende å undervisningens ordnande i deras respektive
läroämnen, under förutsättning att läroverket skulle kunna årligen emottaga
ett större antal elever än för närvarande och att lärokurserna skulle
vederbörligen utvidgas. Det vore med ledning häraf och efter tagen kännedom
i öfrigt om vår tids fordringar på en högre teknisk läroanstalt samt
med hänsyn till möjligheten att under våra förhållanden tillgodose dessa fordringar,
som kommitterade sökt bestämma dels tekniska högskolans uppgift,
dels de grunder, enligt hvilka högskolan borde omorganiseras.

Högskolans ändamål vore ej blott, på sätt i § 1 af gällande stadga
angåfves, att åt unge män, som vilja egna sig åt något tekniskt yrke, meddela
en derför erforderlig vetenskaplig bildning, utan dessutom tillkomme det
äfven en teknisk högskola att genom sina lärare, bibliotek, samlingar, laboratorier
o. s. v. bidraga till utvecklingen af de vetenskaper och konster, som
folie inom området för läroverkets verksamhetssfer.

Hvad anginge omorganiseringen af tekniska högskolan, hade kommitterade
först i fråga om fackskolorna med hänsyn till de svårigheter, som
städse mött att inom fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk
teknologi ordna undervisningen på ett sätt, som kunde tillfredsställa de olika
fackrigtningar, åt hvilka denna skolas elever egnade sig, föreslagit, dels att
en särskild fackskola för elektroteknik måtte inrättas och dels att fackskolan

118

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi måtte erhålla tre underafdelningar,
nemligen,:

l:o) för maskiningeniörsväsendet,

2:o) för den mekaniskt tekniska fabriksindustrien, och
3:o) för skeppsbyggnadskonst.

Med afseende å dessa förslag hade kommitterade anfört, att eleverna
inom ifrågavarande fackskola vore med hänsyn till sina olika studierigtningar
att hänföra till följande 4 hufvudgrupper:

l:o) sådana, som skulle utbildas till konstruktörer vid mekaniska verkstäder,
eller till tjenster vid jernvägarnes maskinafdelning, eller till rådgifvande
ingeniörer inom det mekaniska området in. m.;

2:o) sådana, som skulle utbildas till föreståndare för samt ledare af
arbeten i verkstäder, tillhörande den mekaniskt tekniska fabriksindustrien;

3:o) sådana, som skulle utbildas till mariningeniörer eller konstruktörer
vid verkstäder för byggande af fartyg och sjöångmaskiner; samt

4:o) sådana, som skulle utbildas till konstruktörer, tillverkare m. m.
på det elektrotekniska området.

Medan för de båda förstnämnda af dessa grupper undervisningen skulle
kunna ordnas . efter hufvudsakligen samma plan, blott med den skilnad, att
under 3:dje och fule åren större frihet i valet mellan tillämpningsämnen
lemnades eleverna med hänsyn till den speciella gren af det mekaniska facket,
åt hvilken de önskade egna sig, vore deremot med afseende å de båda sistnämnda
grupperna mera genomgripande förändringar af nöden. Så vore
för 3:dje gruppens elever studiet af värmemotorer — särskildt sjöångmaskiner
— samt skeppsbyggnadskonst af största vigt. Emellertid vore undervisningen
i dessa ämnen, synnerligast det senare, vid högskolan för närvarande allt
för knapphändig, hvarför ock de elever, som egnat sig åt denna fackrigtning,
alltid måst vid utländska skeppsbyggeri-institut fortsätta sina studier. Detta
förhållande, h vilket äfven hade blifvit påpekad t i det af sjöfartsnäringskommittdn
den 12 september 1890 afgifna betänkande, kunde bäst afhjelpas genom
upprättande af en fackskola i skeppsbyggnadskonst vid högskolan, med en
fullständig och tidsenlig undervisning i alla de grundläggande och tillämpande
ämnen, som vore nödvändiga för danandet af i teoretiskt hänseende fullt
dugliga skeppskonstruktörer. Då nu en stor del af dessa teoretiska kunskaper
vore just desamma, som redan vid högskolan meddelades maskinkonstruktörer,
så kunde undervisningen i åtskilliga ämnen mycket Väl vara
gemensam med de båda förut angifna grupperna af mekaniska tekniker; och
den ifrågasatta fackskolan kunde derför billigast ordnas såsom en afdelning
af fackskolan för maskinbyggnadskonst, inom hvilken för detta ändamål
undervisningen i läran om sjöångmaskiner och i propellerns teori samt i

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

119

synnerhet i skeppsbyggnadskonst borde väsentligen utvidgas. Beträffande
slutligen den 4:de gruppen af ifrågavarande elever vid tekniska högskolan
vore med afseende å den stora betydelse, som elektrotekniken under de
Renaste åren erhållit för industrien, en fullständig omgestaltning af undervisningen
på detta område nödvändig; den måste omfatta dels en för alla
fackskolor gemensam kurs i elektroteknikens allmänna grunder och dels
fullständigare specialkurser i såväl teoretiska som tillämpande delar af detta _
ämne, med särskildt afseende fäst vid anordningarna för elektrisk belysning,
telegrafi, telefoni, åskledare, galvanoplastik, clektrometallurgi m. m. Då alla
dessa kraf svårligen kunde på tillbörligt sätt tillgodoses, utan att en särskild
afdelning för elektroteknik blefve anordnad, tvekade kommitterade ej att
föreslå upprättandet af en ny fackskola för berörda ändamål.

Med afseende derefter å lärokursernas längd inom de olika fackskolorna,
hade inom alla de fackskolor, som för närvarande vore begränsade till treåriga
lärokurser, dessa redan under nuvarande förhållanden visat sig alldeles
otillräckliga, oaktadt lärjungarnes tid blifvit till den yttersta gränsen upptagen,
så att till och med klagomål öfver deras öfveransträngning förekommit.
Upprepade framställningar hade också gjorts såväl från lärarnes sida som från
forna elevers vid läroverket om flera af dessa lärokursdfs förlängning. Ansåges
en dylik åtgärd redan nu nödvändig, så blefve den detta så mycket
mera, om, såsom kommitterade ville förorda, dels undervisningen i vissa
läroämnen skulle utvidgas, dels nya sådana införas.

På grund häraf föresloge kommitterade, att lärokurserna skulle blifva
fyraåriga i alla fackskolor utom i den för bergsvetenskap, der undervisningen
borde'' ordnas för lärokurser, som omfattade dels tre och ett hälft, dels fyra
och ett hälft år.

Med hänsyn till dessa och i öfrigt af kommitterade föreslagna förändringar
i högskolans organisation och undervisningens ordnande vid densamma
vore äfven åtskilliga förändringar i fråga om högskolans lärarepersonal
nödvändiga. Vid högskolan bestredes för närvarande undervisningen i åtskilliga
ämnen af lektorer, nemligen i beskrifvande geometri" och ritkonst, i
geodesi och topografi, i konstruktion af enkla maskindelar, i elementar-mekanik
och beskrifvande maskinlära, i allmän byggnadslära och byggnadsstatik,
i metallurgi och hyttkonst samt i geologi och mineralogi. Beträffande alla
dessa ämnen hade kommitterade funnit väsentliga utvidgningar och tillägg
erforderliga, genom hvilka såväl omfånget som karakteren af dessa lärarebefattningar
så förändrats, att de snarare blefve att jemföra med de extra
ordinarie professorsbefattningarna vid universiteten än med lektorsbefattningarna
vid de allmänna läroverken. Ifrågavarande lärare meddelade nemligen på
eget ansvar en fullt sjelfständig undervisning i läroämnen, som vore af dels

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vetenskaplig, dels praktiskt tillämpande art och derför kräfde af föredraganden
icke blott en gedigen teoretisk och praktisk underbyggnad, utan äfven att
han oafbrutet arbetade på sitt ämnes vetenskapliga utveckling och följde
dess mångfaldiga tillämpningar inom teknikens vexlande områden med dess
ständigt nya upptäckter, uppfinningar m. m. Åt dessa lärare borde derför
vid läroverket beredas en sådan ställning, att de med i möjligaste mån
odeladt intresse kunde egna sig åt sitt lärarekall; och ansåge kommitterade
på denna grund och med stöd af jemförelsen med statens öfriga högskolor,
att lektoraten vid tekniska högskolan borde förvandlas till extra ordinarie
professurer med enahanda löneförmåner, som tillkomme dessa befattningar
vid universiteten.

Vidare blefve i sammanhang med undervisningens förändrande och
utvidgning väsentliga förstärkningar i lärarekrafterna erforderliga. Af den
redogörelse för kommitterades förslag härutinnan med afseende å särskilda
läroämnen, som lemnas i statsrådsprotokollet (sid. 109—113), inhemtas, att
kommitterade ansett följande förändringar i högskolans lärarepersonal behöfliga.

En ny ordinarie professur i skeppsbyggnadskonst borde, såsom en följd
af den föreslagna nya fackafdelningen för skeppsbyggeri, inrättas i stället
för den nu befintliga extra lärarebefattningen i ångfartygs konstruktion.

I fråga om undervisningen i allmän och tillämpad fysik, hvilken för närvarande
uppehölles af eu professor i allmän och tillämpad fysik, tills vidare befriad
från undervisningsskyldighet i allmän fysik, samt en extra lärare i sistnämnda
ämne, ansåge kommitterade, med hänsyn jemväl till den föreslagna nya
fackskolan för elektroteknik, att på grund af det stora elevantalet i den allmänna
kursen och den väsentligt utvidgade undervisningen i flera af den tilllämpade
fysikens delar med tillhörande konstruktions- och laborationsöfningar
det vore nödvändigt att alldeles skilja dessa båda kurser och öfverlåta dem
på tvenne professorer, en i allmän och en i tillämpad fysik, samt att derjemte
de praktiska tillämpningarna på elektroteknikens område med dit hörande konstruktioner
fordrade eu på detta område erfaren konstruktörs biträde, för hvilket
ändamål en särskild extra lärare borde anställas. Äfven vid fotografiens tilllämpningar
behöfdes ett särskildt biträde, hvartill dock lämpligen en assistent
kunde anlitas.

Hvad anginge undervisningen i de till byggnadskonsten hörande läroämnen,
hvilken för närvarande bestredes af en t. f. lektor i allmän byggnadslära
och byggnadsstatik samt en extra lärare i husbyggnadskonst, hade frågan
om denna undervisnings ordnande upprepade gånger varit föremål för Riksdagens
behandling på grund af Kong]. Maj:ts propositioner om upprättande af två
ordinarie lektorat i stället för nyssnämnda befattningar. Det lede intet tvifvel,
att de ständigt stegrade fordringarna på vår tids byggnadsingeniörer och arki -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

121

tekter icke kunde, såsom sig borde, tillgodoses med den undervisning, som
nuvarande resurser vid högskolan medgåfve. Sålunda erfordrades en fullständigare
kurs i den för alla byggnadsarbeten så vigtiga hållfasthetsläran såsom
eu inledning till bygguadsstatiken, ocb äfven kursen i detta senare ämne behöfde
utvidgas. Af de till den allmänna byggnadsläran eller, såsom ämnet rigtigare
vid andra tekniska högskolor benämndes, byggnadskonstruktionsläran hörande
undervisningsgcenar borde materialläran förenas med husbyggnadskonsten samt
konstruktionsläran i åtskilligt utvidgas. Äfven i husbyggnadskonsten behöfde
undervisningen väsentligen utvidgas, hvarvid särskildt vore att taga hänsyn
till byggnadshygienens nutida fordringar. Till följd af de sålunda föreslagna
förändringarna i afseende å ifrågavarande undervisningsämnen och med åberopande
jemväl af hvad i ofvanberörda Ivongl. Maj:ts propositioner anförts, ansåge
kommitterade, att till undervisningens behöriga uppehållande i dessa ämnen
erfordrades två extra ordinarie professurer, en i byggnadskonstruktionslära och
byggnadsstatik samt en i husbyggnadskonst, hvaremot den befintliga assistentbefattningen
i arkitektur kunde indragas.

1 väg- och vattenbyggnadskonst hade hela undervisningens uppehållande
af en enda lärare medfört, att vigtiga delar af ämnet, såsom läran om allmänna
vägar, stadsgator, spårvägar, vatten- och afloppsledningar i städer m. m., ej
kunnat föredragas. Undervisningen häri kunde lämpligast sättas i samband
med läran om jernvägsbyggnader jemte tillhörande konstruktioner. Härför behöfdes
emellertid en ny lärarebefattning, hvars innehafvare det skulle tillkomma
att på eget ansvar sörja för den omfattande undervisningen i dessa delar af
ifrågavarande läroämne på ett tidsenligt sätt; och ansåge kommitterade på
grund deraf fullt befogadt att föreslå upprättande af en ny extra ordinarie
professur i väg- och vattenbyggnadskonst. Den ordinarie professorn skulle, fortfarande
föredraga vatten- och brobyggnadskonsten samt leda dithörande konstruktionsöfningar,
hvilka båda vigtiga grenar af ingeniörsfacket koinme att
fullt taga hans tid i anspråk.

Vidare medförde den utvidgning af undervisningen, som kommitterade
ansett erforderlig i de olika ämnena, äfvensom det stora elevantalet nödvändigheten
att anställa särskilda extra lärare, förutom i praktisk elektroteknik, äfven
i matematik, maskinlära, allmän kemi och kemisk teknologi.

Derjemte ansåge kommitterade, att undervisning borde meddelas i bokföring,
hvartill erfordrades ytterligare eu extra lärare. Det vore hemligen påtagligt,
huru vigtigt det vore för den, som i ett eller annat hänseende komme
att intaga en ledande eller förvaltande ställning till industriella eller byggnadsföretag,
att känna sig hemmastadd i medlen och principerna för en klar inblick
i och en verksam kontroll öfver dylika företags ekonomi. Grundprinciperna
Bih. till lliksd. Vrot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 lliift. IG

Statsutskottets Utlåtande N:o ,9.

för förvaltningsväsendet och ekonomien borde derför bibringas den blifvande
teknikern i sammanhang med hans öfriga studier. Derjemte vore detta läroämne
ett värdefullt uppfostringsmedel, enär den unge mannen derigenom finge
öppen blick för betydelsen af ordning och* reda i all både offentlig och enskild
ekonomi och förvaltning. Kommitteradé ville derför föreslå, att med anslutning
till undervisningen i nationalekonomi och näringslagstiftning måtte införas undervisning
i industriel bokföring, i sammanhang hvarmed kunde lemnas ledning i
formenligt uppsättande af de vigtigare handlingar, som vore nödvändiga bihang
till en rationelt ordnad bokföring och förvaltning, såsom inlagor till offentliga
myndigheter, kontrakt, fullmagter, penningtransaktioner, konkursbevakningar
o. s. v.

Slutligen borde i sammanhang med den förändring af verkstadsarbetet
till s. k. mekaniska laborationer, som kommitterade på anförda skäl ansett
nödig, för dessa öfningars ledning m. m. anställas en extra lärare, som tillika
skulle vara verkstadsföreståndare; hvarjemte såväl det stora elevantalet som
ock undervisningens rationella och fruktbringande bedrifvande äfvensom dess
uppehållande vid sjukdomsfall eller annat tillfälligt förhinder för ordinarie lärare
gjorde assistenter i de flesta ämnen behöfliga.

Med iakttagande dessutom af lektorsbefattningarnas förändrande till extra
ordinarie professurer skulle tekniska högskolans lärarepersonal enligt kommitterades
förslag komma att utgöras af följande lärare:
en ordinarie professor i matematik,
en d:o i matematik och teoretisk mekanik,
en d:o i läran om vattenkraftmaskiner, bergsmekanik m. m.,
en d:o i läran om värmemotorer, arbetsmaskiner m. m.
en d:o i skeppsbyggnadskonst,
en d:o i mekanisk teknologi,
en d:o i allmän fysik,
en d:o i tillämpad fysik,
en d:o i allmän kemi,
en d:o i kemisk teknologi,
eu d:o i metallurgi,
en d:o i grufvetenskap,
en d:o i väg- och vattenbyggnadskonst,
en d:o i arkitektur,

en extra ordinarie professor i geodesi och topografi,
en d:o i beskrifvande geometri och ritning,
en d:o i mekanik och maskinlära,

en d:o i konstruktion af enkla maskindelar och tillämpad kinematik,
eu d:o i bergskemi och metallurgi,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

123

en extra ordinarie professor i mineralogi och geologi,

en d:o i byggnadskonstruktionslära och byggnadsstatik,

en d:o i husbyggnadskonst,

en d:o i väg- och vattenbyggnadskonst,

en extra lärare i matematik, mindre kursen,

en d:o i maskinlära,

en d:o i praktisk elektroteknik,

en d:o i allmän kemi,

en d:o i kemisk teknologi,

en d:o i frihandsteckning,

en d:o i ornamentik,

en d:o i modellering,

en d:o i nationalekonomi och näringslagstiftning,
en d:o i bokföring,

en d:o i mekaniska laborationer; eller tillsammans 14 ordinarie professorer,
9 extra ordinarie professorer och 11 extra lärare, förutom erforderligt antal
assistenter.

Hvad derefter beträffade de vid högskolan befintliga undervisningslokalerna,
så voro dessa i flera afseenden otillräckliga. 1 synnerhet hade
svårigheter gjort sig känbara i fråga om laboratorierna och ritsalame, på grund
af hvilkas otillräcklighet dels ett större antal lärjungar måst deri inträngas,
än som varit förmånligt såväl ur sanitär synpunkt som med hänsyn till undervisningen,
dels smärre och för andra ändamål afsedda rum måst tillfälligtvis
apteras till laboratorie- och ritlokaler.

Vid inredningen år 1863 af läroverkets nuvarande byggnad hade i kemiska
laboratorierna anordnats platser för tillsammans 28 laboranter, iledan
vid medlet af 1870-talet hade emellertid antalet laboranter vuxit, så att det
år 1874 utgjort 39 och 1875 43. Åt dessa hade utrymme ej kunnat beredas
på annat sätt än genom sammanträngning af två elever på en arbetsplats
och genom anordnande af provisoriska arbetsplatser i det för sådant ändamål
olämpliga s. k. ångpannerummet. Ett förslag till laboratoriernas utvidgning
genom påbyggnad af laboratorieflygeln, hvilket till följd af dessa förhållanden
redan då utarbetats, hade icke kommit till utförande hufvudsakligast på grund
af den hastiga minskning i elevantalet, som i slutet af 1870-talet vållats af
då rådande ogynsamma konjunktur för landets industri och särskildt för bergshandteringen.
Emellertid hade fortfarande förefunnits den för undervisningen
menliga anordningen, att qvantitativt analytiska arbeten måst utföras samtidigt
och i samma rum som de qvalitativa analyserna under ledning af tvenne hufvudlärare.
Sedan 1884 års Riksdag för de mest öfverklagade bristernas af -

124

Statsutskottets Utlåtande AV o .9.

hjelpande beviljat en förhöjning af årsanslaget äfvensom ett extra anslag af
10,000 kronor, hade utförts ändrad inredning af det stora laboratorierummet,
materialrummet, en del af det syntetiska arbetsrummet, rummet för de kemiskt
tekniska samlingarna m. m.; men en del andra såsom behöfliga ansedda förändringar
hade på grund af anslagets otillräcklighet måst undanskjutas. Under
de senare åren hade åter elevantalet på de kemiska laboratorierna stigit ganska
betydligt, så att det år 1890 uppgått till 35 och höstserminen 1891 till 43,
af livilka 14 tillhört tredje och 29 andra årskursen. För dessa hade utrymme
beredts, derigenom att 10 tillfälliga platser anordnats i det härför ingalunda
lämpliga smältrummet, 7 laboranter provisoriskt inrymts i det syntetiska rummet
samt 4 elever, tillhörande bergsskolan, för tillfället öfverflyttats till dennas
laboratorium, oaktadt de egentligen bort erhålla undervisning å analytiska laboratoriet.
Trots dessa nödhjelpsanordningar hade fortfarande två laboranter
måst åtnöja sig med en plats tillsamman och ingen särskild arbetsplats kunnat
beredas assistenten i allmän kemi. Blefve nu, såsom kommitterade föreslagit,
ett större antal elever årligen mottaget, så skulle detta gifvetvis medföra ännu
mera stegrade fordringar på utrymme. Med den erfarenhet, man hittills vunnit
om elevernas fördelning på de olika fackskolorria, vore det sannolikt, att, om
årligen 120 ordinarie elever mottoges i första afdelningen, 35 ä 40 laboranter
skulle komma på andra och 20 ä 25 på tredje och fjerde afdelningarna,
hvadan omkring 60 arbetsplatser för ordinarie och specialelever behöfdes på
ifrågavarande laboratorier. Men blefve utrymmet inskränkt härtill, nödgades
man afvisa alla åhörare eller extra elever, hvilket ingalunda vore att förorda,
enär det ofta inträffade, att äldre, från den kemiska fackskolan utexaminerade
elever återkommo för att ytterligare utbilda sig genom vissa specialundersökningar,
hvarjemte vanligen en eller annan artilleri- eller sjöofficer beordrades
att vid högskolan genomgå sådana kurser, i hvilka kemiska och kemiskt tekniska
kunskaper utgjorde hufvudsaken. Ansloges för dessa ändamål samt för
assistenternas egna arbeten tillsammans 10 platser, skulle under ofvan gjorda
förutsättningar fordras minst 70 arbetsplatser å de kemiska laboratorierna.
Andtligen kräfdes laboratoriernas utvidgning äfven af den mera omfattande
och grundligare undervisningen i kemiens olika grenar, hvilken betingades af
den kemiska industriens utveckling och de dermed stegrade anspråken på utbildandet
af landets blifvande tekniska kemister och bergsmän. Sålunda borde
undervisningen i den organiska syntesen väsentligen utvidgas, likasom ock ordnade/
undervisningskurser borde införas i mikroskopisk analys, bräninateriallära
m. fl. nya och utvidgade speciella grenar af den tekniska kemien.

1 sammanhang med utvidgningen af laboratorierna borde den mineralogisk-geologiska
institutionens behof af utvidgade lokaler tillgodoses. Denna
disponerade för närvarande blott öfver en enda sal, hvars utrymme till det

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

125

yttersta tagits i anspråk för uppställning af den mineralogiska samlingen. Af
deri petrografiska samlingen deremot hade blott en del kunnat uppställas.
Större geologiska stuffer hade alls icke kunnat anordnas så, att eleverna varit
i tillfälle att studera dem; ej heller funnes möjlighet att upphänga kartor och
planscher. För ett ändamålsenligt ordnande af undervisningen i hithörande
ämnen fordrades dels lokal för en studiesamling af mineral- och bergartsstuffer.
till hvilken eleverna i den allmänna kursen kunde på fritider hafva
tillträde för att efter behag studera och undersöka densamma, dels ett särskilt
studie- och öfningsrum för eleverna i den högre kursen, der dessa linge
tillfälle att när som helst närmare granska för dem uppstälda särskilda studiesamlingar,
kartor och planscher m. m. samt att öfva sig i mineralogiska
undersökningar och petrografiskt mikroskopiska bestämningar o. s. v., och der
äfven förevisning af de till andra årskursens petrografiska föreläsningar hörande
mikroskopiska projektionsbilderna kunde anordnas, dels slutligen ett arbetsrum
för läraren. Alla dessa behof kunde för närvarande delvis alls icke, delvis
högst ofullständigt tillgodoses genom anlitande af lokaler, som vore afsedda
för helt andra ändamål och derför vore synnerligen olämpliga för den här
ifrågavarande undervisningens syfte.

Slutligen hade också auditorierna länge visat sig otillräckliga både lill
antal och storlek. De anordningar, som i en del af auditorierna vidtagits för
att för tillfället afhjelpa bristen på utrymme, hade icke kunnat utföras till
fördel för vare sig undervisningen eller lärjungarne. Platserna hade blifvit
för trånga, för att eleverna någorlunda beqvämt skulle kunna göra sina anteckningar
under föreläsningarna, hvarjemte icke ens hygienens billigaste fordringar
på golf- och luftutrymme inom undervisningslokalerna kunnat tillgodoses.
I brist på auditorier hade föreläsningarna i flera ämnen måst hållas i
tillfälligtvis lediga ritsalar eller i rum för samlingar. Till följd häraf hade
ej heller de till åtskilliga undervisningsämnen hörande samlingar kunnat, såsom
sig bort, ordnas och fullständigas. Vore undervisningslokalerna redan under
nuvarande förhållanden sålunda högst otillräckliga, så blefve behofvet af ökadt
utrymme än mera trängande, derest undervisningen skulle utvidgas i öfverensstämmelse
med kommitterades förslag.

Kommitterade hade först tagit i öfvervägande frågan om utsträckning
af hufvudbyggnadens södra flygel, den s. k. laboratorieflygeln, i det närmaste
till Teknologgatan och påbyggande af dess envåniga parti till jemnhöjd med
huset i öfrigt. En dylik anordning hade emellertid visat sig ur flera synpunkter
olämplig. Dels skulle nemligen placeringen af en del lokaler inom
det kemiska och det kemiskt tekniska laboratoriet äfvensom dessas indelning
ej kunna på ett fullt tillfredsställande sätt genomföras af hänsyn till öfriga i
samma byggnad befintliga fackskolor, hvilkas samlingar af känsliga instrument

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

och apparater m. m. ej kunde undgå att röna inflytande af gaserna från de
kemiska laboratorierna, dels vore kemiska laboratorier mera eldtarliga än andra
lokaler inom byggnaden, en omständighet, som borde särskildt beaktas med
hänsyn till högskolans närbelägna, dyrbara bibliotek. På grund af dessa omständigheter
hade kommitterade öfvergifvit planen på en dylik tillbyggnad och
ville i stället föreslå uppförandet af en särskild byggnad för de båda kemiska
laboratorierna och den dermed i samband stående mineralogiska och geologiska
institutionen på den högskolan tillhörande tomten bakom hufvudbyggnaden.
Genom en sådan nybyggnad ansåge kommitterade, att ofvan framstälda fordringar
på nya och ökade undervisningslokaler för de kemiska, kemiskt tekniska
och mineralogisk-geologiska institutionerna kunde på ett tidsenligt och planmessigt
sätt tillgodoses. Kommitterade hade till ådagaläggande häraf anmodat
intendenten professor F. G. A. Dahl att i samråd med vederbörande lärare
uppgöra förslag till den ifrågasatta nya byggnaden och dess inredning samt
att beräkna kostnaderna för densamma.

Enligt, sålunda uppgjordt förslag skulle byggnaden uppföras till tre våningars
höjd, utom källarvåningen, samt med en längd af 61,5 meter och
med 17 meters största bredd; och skulle i byggnaden inrymmas:

i källarvåningen två större gemensamma arbetsrum för tredje och fjerde
årskurserna, ångpanne- och kölrum, värmeapparat, källare m. m.;

i bottenvåningen en större laborationssal för tredje årskursen och en
mindre sådan för fjerde, med plats för sammaulagdt 30 ä 40 laboranter, vågrum,
gemensamt för båda årskurserna, syntetiskt arbetsrum, materialrum, arbetsrum,
arbetsrum för professorn i kemisk teknologi och assistenten, kapprum
samt bostad (ett rum och kök) för en laboratorietjenare;

i våningen en trappa upp en större laborationssal för 40 laboranter
af andra årskursen, ett större och ett mindre syntetiskt arbetsrum, — det
senare för den organiska syntesen — vätesvaflerum och smaltrum, materialrum,
arbetsrum för professorn i allmän kemi och assistenten, kapprum samt
bostad (ett rum och kök) för eu laboratorietjenare;

i våningen tvä trappor upj) större auditorium för 120 elever, prepareringsrum,
lokal för de kemiskt tekniska samlingarna, två rum för de mineralogiska
och geologiska samlingarna, två mineralogiska studierum, ett för första
och ett för andra årskursen, arbetsrum för professorn i mineralogi och geologi
samt kapprum.

Efter förflyttning af de kemiska laboratorierna med dertill hörande samlingar
och apparater m. m. samt af den mineralogiska samlingen till den föreslagna
nya byggnaden, skulle hela nedre våningen i hufvudbyggnadens södra
flygel blifva disponibel för andra ändamål. Hit vore det synnerligen lämpligt
att förlägga dels de till den fysiska afdelningen hörande, i norra flygelns

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

12?

Öfverstå våning nu inhysta fysikaliska samlingarna och laboratoriet, hvilka der
saknade nödigt utrymme och i öfrigt ej kunnat på fullt lämpligt sätt anordnas,
dels flera för såväl den fysiska som den elektrotekniska afdelningen erforderliga
nya lokaler. För ett fysiskt laboratorium vore det nemligen en afgjord fördel,
om det vore beläget i bottenvåningen, der störande skakningar mindre
förekomme och stadig grund för finare instrument kunde beredas. Derjemte
vore den varinluftapparat, som redan funnes i dessa lokaler, passande för ett
fysiskt laboratorium, der andra centralvarmapparater genom sina jernmassor
verkade störande på magnetiska och elektriska mätningar. För öfrigt erbjöde
ifrågavarande lokaler utan några synnerligen betydande förändringar icke blott
tillräckligt stora rum för de fysiska öfningarna och för samlingarnas förvarande,
utan äfven flera mindre rum, som vore lämpliga dels till arbetsrum
åt lärarne, dels för uppställning af instrument, hvilka af mera försigkomna
elever användes vid speciella noggrannare undersökningar, som under längre
tid fortsattes och kräfde, att instrumenten stode i säkrare skydd för rubbnjngar,
än hvad de allmänna salarna tilläte.

Med stöd af hvad sålunda anförts, föresloge kommitterade, att till nedre
våningen af hufvudbyggnadens södra flygel förlädes de fysikaliska och elektrotekniska
samlingarna och laboratorierna.

För att vidare bereda ökadt utrymme äfven åt de andra fackskolorna
äfvensom åt läroverket i dess helhet borde i öfrigt några omflyttningar jemte
dermed i samband stående smärre förändringar af de i högskolans större hus
befintliga lokalerna vidtagas, hvarjemte den andra bostadsvåningen i södra
flygeln, som vore upplåten åt professorn i kemisk teknologi, borde för samma
ändamål tagas i anspråk. Om man utan ytterligare nybyggnad än den föreslagna
nya laboratoriebyggnaden ville verkställa den utvidgning och omorganisering,
som kommitterade föreslagit, vore det nemligen nödvändigt att till lokaler
för undervisningen och samlingarna inreda nämnda boställsvåning, hvilken
boställshafvaren enligt den för honom utfärdade fullmagt vore skyldig att mot
ersättning afträda, när den behöfdes för andra högskolans ändamål. Genom
denna sistnämnda anordning ville kommitterade i synnerhet vinna den fördelen,
att särskilda ritsalar för friliandsteckning kunde inredas. Detta läroämne fordrade
nemligen, för att kunna rätt bedrifvas, särskildt apterade lokaler med
afseende såväl å materielen som på belysningen. De nu begagnade lokalerna
medförde en för skuggors återgifvande synnerligen ofullständig och origtig belysning,
enär ljuset samtidigt inkomme från flera fönster, hvarigenom det blefve
omöjligt att utan särskilda anordningar, som vore olämpliga för den öfriga
undervisningen i teckning, genom åskådning lära eleven att rätt skilja mellan
dager och skugga, mellan ljusets direkta och indirekta inverkan, hvilket särskildt
för blifvande arkitekter vore af stor betydelse. Också funnes vid nyare

128

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

tekniska läroverk äfvensom vid på sista tiden utförda nybyggnader för rikets
allmänna läroverk särskilda, af hvarandra oberoende ritsalar för frihandsteckning
och linearritning.

Med afseende å de närmare detaljerna vid genomförandet af den förändrade
anordning och utvidgning af undervisningslokalerna vid högskolan,
som kommitterade sålunda föreslagit, torde utskottet få hänvisa till hvad som
blifvit ur kommitterades anförande härom i statsrådsprotokollet (sid. 119—121)
meddeladt.

Beträffande slutligen uppvärmning, ventilation och belysning af högskolans
lokaler, ansåge kommitterade, att de blifvande undervisningslokalerna,
som icke redan vore i detta afseende lämpligt tillgodosedda, borde förses med
centraluppvärmning och tillräckliga luftvexlingsanordningar samt att elektrisk
belysning der borde införas. Centraluppvärmning vore i förhållande till andra
uppvärmningssätt både mera bränslebesparande och erbjöde större säkerhet mot
eldfara för lokaler af här ifrågavarande slag. För luftvexlingen kunde sörjas
dels genom utvidgning af det redan befintliga ventilationssystemet, dels genom
insättande af luftventiler i ytterväggarna, dels ock genom anbringande af små
elektriska ventilatorer för den förskämda luftens utsugning. Elektrisk belysning,
hvilken i betraktande af läroverkets öfverfylda lokaler redan ur sanitär
synpunkt vore särdeles lämplig, liade redan, så långt tillgångarna det medgifvit,
blifvit införd. Denna belysning vore äfven i ekonomiskt hänseende fördelaktig,
emedan en kraftmaskin i alla fall vore nödvändig för drifvande af
arbetsmaskinerna å mekaniska verkstaden, ventilationsfläkten, dynamomaskiuen
för den elektro-tekniska afdelningen m. in. Utom redan uppsatta 90 glödlampor
erfordrades för den elektriska belysningens genomförande en anläggning
för omkring 150 sådana, hvilka dock icke alla behöfde på en gång vara i
verksamhet. Den ångmaskin jemte säkerhetsångpanna, som nu funnes å mekaniska
verkstaden, vore emellertid hufvudsakligen afsedd och konstruerad för
elevernas öfningar i undersökningars utförande med dylika motorer samt i öfrigt
otillräcklig och alldeles för kostsam såväl för den mekaniska verkstadens behof
som dynamomaskinens drifvande, på grund hvaraf högskolans styrelse tills
vidare hyrt eu gasmotor för att vid den dagliga driften ersätta ångmotorn.
Inköp af eu dylik gasmaskin om minst 12 hästkrafter vore sålunda behöflig!
för tillgodoseendet af ofvan antydda ändamål. För reglering af belysningen,
äfvensom för att lemna elektricitet på de tider af dagen, då gasmaskinen och
dynamon ej vore i gång, kunde det för den elektrotekniska afdelningen i alla
händelser beliöfliga ackumulatorbatteriet anlitas, hvarigenom det blefve möjligt
att med en gasmaskin af jemförelsevis liten styrka besörja belysningen på ett
sätt, som borde blifva fördelaktigt för både jemnheten och ekonomien hos
densamma.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

129

Hvad angår de kostnader•, som genomförandet af de föreslagna utvidgningarna
oeh förändringarna skulle medföra, påpekade kommitterade, att dertill
skulle kräfvas dels väsentliga förhöjningar i de olika anslagsposterna af läroverkets
nuvarande ordinarie budget oeh dels särskilda anslag för en gång till
betydande belopp för nybyggnad, ändamålsenligare anordning af de befintliga
lokalerna, förstärkning af undervisningsmaterielen in. in. Vid beräknande af
alla dessa anslagsbehof både kommitterade utgått från förutsättningen, att
läroverket skulle kunna under den närmaste framtiden årligen i sin första afdelning
emottaga ända till 120 elever; och anförde kommitterade rörande de
olika anslagsbehof ven hufvudsakligen följande.

Hvad först beträffade lärarelönerna, ville kommitterade med hänsyn till
de berättigade kraf, som vetenskapernas och industriens raska utveckling i
allt högre grad stål de på innehafvarne af lärarebefattningar vid rikets högsta
tekniska läroanstalt, häfda, att dessa befattningar i ekonomiskt hänseende stäldes
i full paritet med motsvarande, platser vid statens öfriga högskolor, i synnerhet.
som tekniska högskolan vid sjträfvan att i sin tjenst få anstälda fullt
qvalificerade personer hade att täfla med den enskilda industrien, i hvars tjenst
skicklige teknici ofta nog kunde erhålla i ekonomiskt afseende vida fördelaktigare
anställningar än dem högskolan kunde erbjuda.

Sålunda borde professorernes aflöning, som för närvarande utgjorde

6,000 kronor, hvaraf 4,000 kronor lön och 2,000 kronor tjenstgöringspenningar,
fördelas i lön och tjenstgöringspenningar efter samma grunder, som
gälde för universitetens professorer, så att lönen blefve 4,500 kronor och
tjenstgöringspenningarna 1,500 kronor. Derigenom skulle icke blott högskolans
professorer komma i åtnjutande af något högre pension, utan äfven deras enkor
och barn tillerkännas bättre pensionsförmåner, än nu vore fallet.

1 öfrigt kunde den nu gällande aflöningsstaten fortfarande tillämpas blott
med följande tillägg och förändringar, nemligen

att för professorn i kemisk teknologi, hvilken skulle komma att afstå
den boställsvåning lian nu innehade, borde uppföras full lön:

att åt professorn i grufveteuskap, som för närvarande åtnjöte en lägre
aflöning, nemligen 4,700 kronor, borde beviljas samma löneförmåner som åt
öfrige ordinarie professorer; samt

att för de föreslagna nya professorsbefattningarna i allmän fysik och i
skeppsbyggnadskonst borde beräknas samma aflöning som för öfriga ordinarie
] irofessorsbefattn ingar.

Den något mindre tjenstgöringstid, som ålåge professorn i grufveteuskap
under terminerna, kunde icke rättfärdiga hans lägre aflöning, enär dels denna
tid enligt kommitterades förslag skulle komma att ökas, dels hans tid under
llth. till lliksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 17

ISO

Statsutskottets Utlutande N:o 9.

sommaren vore omkring 5—7 veckor upptagen af praktisk undervisning, och
dels, sedan afgångsexamen i bergsskolans afdelning för grufvetenskap med
fyraårig lärokurs lemnado kompetens till inträde i bergsstaten, undervisningen
i grufvetenskap, som vore af synnerlig vigt för vårt land, erhållit ännu större
betydelse än förut.

Med tillämpning af det nu anförda skulle i aflöuingsstaten för hvar och
en af de 14 ordinarie professorer, som enligt kommitterades förslag borde
finnas vid högskolan, med undantag af professorn i metallurgi, upptagas sammanlagd!
6,000 kronor, hvaraf 4,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor i
tjenstgöringspenningar; för professorn i metallurgi skulle ä lönen beräknas
boställsafdrag med 600 kronor, hvadan hans kontanta aflöning skulle utgöra
5,400 kronor, deraf 3,900 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar.
Årliga anslaget till de ordinarie professorerne skulle således
utgöra sammanlagdt 83,400 kronor.

De extra ordinarie professorsbefattningarna, hvilka skulle ersätta de
nuvarande lektoraten, borde tillmätas samma löneförmåner som flertalet af motsvarande
befattningar vid universiteten, d. v. s. lön af 3,000 kronor och
tjenstgöringspenningar af 1,000 kronor samt efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring
ett ålderstillägg till den fasta lönen af 500 kronor, dervid löntagaren
borde få räkna sig till godo den tid, han före den nya aflöningsstatens utfärdande
förrättat motsvarande tjenstgöring vid läroverket. Derjemte borde
de extra ordinarie professorerne vara berättigade att vid afskedstagande uppbära
pension å allmänna indragningsstaten med det belopp, hvartill den fasta
lönen vid afskedet uppginge, enligt samma bestämmelser, som nu gälde lör
lektorerne. Till 9 extra ordinarie professorer enligt kommitterades förslag
skulle sålunda å ordinarie stat uppföras för hvardera 3,000 kronor såsom lön
och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, eller tillhopa 4,000 kronor;
utgörande alltså ordinarie anslaget till extra ordinarie professorerne sammanlagdt
36,000 kronor, dervid ålderstilläggen icke medräknats.

Extra lärarnes löner borde blifva olika, beroende dels på den olika
arten af undervisningen i de särskilda läroämnena och dels af den härför erforderliga
tiden. Då tilloppet af lärjungar i de olika ämnena väsentligen
kunde'' förändras och de särskilda löneposterna häraf måste röna inverkan,
samt det vore önskvärdt att efter förefallande behof kunna ändra undervisningstiden,
föresloge kommitterade, att till extra lärarnes aflöning måtte anslas
eu summa af 21,500 kronor, med rätt för Kong!. Maj:t att på förslag åt
styrelsen bestämma öfver anslagets närmare fördelning med hänsyn till vexlande
behof m. in.; och hade kommitterade i sammanhang härmed uppgjort
följande förslag till anslagets fördelning.

Statsutskottets Utlåtande N:o ft.

131

Åt extra	läraren	i matematik ................................................	kronor	2,500	—
77	77	77	i maskinlära..........................................	77	3,000	—
77	77	77	i praktisk elektroteknik ..........................	77	3.000	—
77	77	77	i allmän kemi............................................	77	2,000	—
77	77	77	i kemisk teknologi ....................................	77	2.000
		77	i frihandsteckning......................................		2.000
	77	77	i ornamentik...............................................	77	1,400	—
	77	77	i modellering.............................................	77	1,000	—
77	77	77	i nationalekonomi och näringslagstiftning	77	1.400	—
77	77	77	i bokföring..................................................	77	700	—
		77	i mekaniska laborationer (tillika förestån-
			dåre för mekaniska verkstaden) ......	77	2,500	—
			Summa	kronor	21,500:

Det nuvarande anslaget till assistenter och tillfälliga lärarebiträden,

7.000 kronor, hade redan länge visat sig otillräckligt och måste blifva det i
ännu högre grad efter en omorganisering af undervisningen vid högskolan.
Enligt koiumitterades beräkning skulle för den närmaste framtiden till ifrågavarande
ändamål knifvas 18,450 kronor enligt den af kommitterade uppgjorda
fördelning, som finnes införd i statsrådsprotokollet på sid. 124—125.

Öfver anslagets fördelning borde det tillkomma styrelsen att årligen
besluta, efter af lärarekollegiet gjorda framställningar, på grund af vexlande
behof och med hänsyn till elevantalet i de särskilda läroämnena.

Att låta en del af dessa utgifter betäckas af de afgifter, som extra
elever eller åhörare erlade, ville kommitterade ej förorda, dels derför att med
ett större antal ordinarie elever läroverkets förmåga att emottaga åhörare
blefve mindre, och dels emedan dessa afgifter allt framgent väl behöfdes för
bestridande af de ökade utgifter, smil blefve en följd af många åhörares mottagande.

Flertalet af de öfriga ordinarie anslagen både kommitterade likaledes
ansett böra höjas. Under hänvisning till v hvad som i afseende härå blifvit i
statsrådsprotokollet (sid. 125—127) meddeladt, vill utskottet bär endast anföra,
att kommitterade sålunda föreslagit, nit arfvoden åt sekreteraren och
kamreraren eller räkenskapsföraren samt bibliotekarien måtte höjas från respektive
1,000, 600 och 1,000 kronor till respektive 1,800, 1,000 och 1,500 kronor,
samt dessutom att till ett biträde åt bibliotekarien måtte beviljas 400 kronor,
att anslaget till betjeningens aflöning måtte höjas från 3,500 kronor till
5,100 kronor; att anslaget till biblioteket, 3,500 kronor, måtte höjas till

5.000 kronor; att anslagen till samlingar och laboratorier samt till verkstaden,
sammanlagdt 13,500 kronor, måtte höjas till 23,000 kronor, med följande
fördelning:

132

Statsutskottets Utlåtande N:o d.

till fysiska och elektrotekniska laboratorierna .................... kronor

,, kemiska och kemiskt tekniska laboratorierna.................. „

,, metallurgiska laboratoriet................................................. ,,

,, mekaniska ,, .............................................. „

,, öfriga samlingar och undervisningsmateriel . ............

tillsammans kronor 28,000: —

samt att anslaget till diverse utgifter måtte höjas från 10,000 kronor till
18,750 kronor.

Vidare hade kommitterade ansett följande nya anslag erforderliga, För
att lärarne vid högskolan måtte sättas i tillfälle att företaga utrikes resor, behöfves
ett årligt anslag för dylika resor af 2,000 kronor. I betraktande af den
hastiga och storartade utveckling,'' som de tekniska läroanstalterna hade att
uppvisa, vore det nemligen af synnerligt gagn att bereda de tekniska lärarne
tillfälle att icke blott inhemta kännedom om framstående främmande tekniska
skolors organisation, lärometoder, undervisningsmateriel m. m., utan äfven lära
närmare känna främmande länders industri och ingeniörsarbeten.

Föreståndaren, som numera tillika vore tjenstgörande lärare med minskad
tjenstgöringsskyldighet, borde erhålla i arfvode 1,500 kronor, hvarjemte till
ersättning åt hans partielle vikarie anslås ett belopp af 2,000 kronor. I den
förutvarande anslagsposten till föreståndarebefattningen, 6,600 kronor, skulle
derigenom åstadkommas en besparing åt 8,100 kronor, hvarjemte numera föreståndarens
boställsvåniug tagits i anspråk för biblioteket.

Den utgiftsstat, som kommitterade sålunda föreslagit lör tekniska högskolan,
slutade på en summa af 225,000 kronor, förutom ålderstil lägg till 0
extra ordinarie professorer och 5 tjenare. De af kommitterade förslagna förändringarna
skulle alltså medföra en höjning åt högskolans nuvarande ordinarie
budget, 146,700 kronor, med 78,800 kronor.

Förutom ofvannämnda årliga anslag skulle den föreslagna utvidgningen
och omorganisationen kräfva betydande tillfälliga anslag, angående hvilka kommitterade
enligt statsrådsprotokollet anfört i hufvudsak följande.

Till undervisningsmaterielens förbättrande och förstärkande inom de särskilda
läroämnena skulle fordras ett anslag för en gång af sammanlagt 41,700
kronor. Fördelningen häraf hade kommitterade tänkt sig sålunda:

för geodesi och topografi..................................................... kronor 2,000:

„ beskrifvande geomotri med ritning ................................. » 1,000:

„ konstruktion af enkla maskindelar och tillämpad kine matik

................................................................................ » 1,000:

„ maskinlära....................................................................... »_ 2,000: —-_

Transport kronor 6,090: —

3.000

9.000

3.000

5.000

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

133

för skeppsbyggnadskonst .....................................................

„ mekanisk teknologi.........................................................

,, fysik och elektroteknik: dels till nya elektriska apparater
och dels till ett ackumulatorbatteri, tillika tjenande

för belysningens reglering inom läroverket ..............

„ mineralogi och geologi...................................................

„ husbyggnadskonst, arkitektur, ornamentik och modellering.
...........................................................................

„ väg- och vattenbyggnadskonst.....,................................

„ mekaniska laboratoriet: dels till åtskilliga profnings maskiner.

.........................................................................

* och dels till en gasmaskin............................. .............

Transport kronor 6.000:
................ .. 1.000

2.000

4.500

5,000: —
1,200: —

3,000: —
1,000: —

12,000

6,000

Summa kronor 41,700: —.

Enligt högskolans stadgar ålåge dpt lärarne att, derest icke för högskolan
tjenliga läroböcker vore i bokhandeln tillgängliga, utarbeta sådana för
att på högskolans bekostnad mångfaldigas och till billigt pris eleverna tillhandahållas,
så framt ej lärarne funne för godt att sjelfve utgifva sina arbeten
i bokhandeln. Härför disponerade högskolan endast det år 1852 för en gång
beviljade belopp af 3,000 kronor såsom förlagskapital. Detta hade länge visat
sig för ändamålet otillräckligt, hvarför det vore nödvändigt, derest ifrågavarande
bestämmelse effektivt skulle tillämpas, att höja förlagskapitalet. Kommitterade
föresloge derför, att det måtte ökas till 8.000 kronor, hvartill erfordrades
ett anslag för en gång af 5,000 kronor.

De största anslagen på extra stat skulle knifvas för den nya byggnaden
för de kemiska, kemiskt tekniska och mineralogiska afdelningarna.
Enligt uppgjordt kostnadsförslag skulle för detta ändamål erfordras följande
belopp, nemligen:

till byggnadens grundläggning, uppmurning, inredning (utom nedannämnda

särskilda arbeten) m. m. samt värmeledning ........kronor 259,567: —

,, inredning af det kemiskt tekniska laboratoriet (botten och

källarvåningen) .............................*.................... „ 23,000: —

„ d:o af det kemiska laboratoriet (våningen en trappa

upp) .......................................................................... „ 17,800: —

„ d:o af auditoriet och preparationsrummet o. s. v. (våningen
två trappor upp) ......................................... „ 2,490: —

,, d:o af mineralogiska afdelningen (våningen två trappor

upp) ......................................................................... „ 3,800

,, vatten-, gas- och afloppsledningar ............................... ,, 19,843

summa kronor 326,500

134

Statsutskottets Utlåtande N:o d.

Dertill skulle komina anslag till förbättring af den lösa undervisningsniaterielen
för de båda laboratorierna med 20,000 kronor för det kemiskt tekniska
och 3,000 kronor för det kemiska laboratoriet, eller tillhopa 23,000
kronor.

Den nya laboratoriebyggnaden, fullständigt inredd och ordnad för sina
ändamål, skulle således enligt kommitterades förslag kräfva ett anslag för en
gång af 349,500 kronor.

Slutligen skulle, enligt bifogad beräkning, kostnaden för de föreslagna
förändringarna i högskolans hufvudbyggnad belöpa sig till sammanlagd t 60,000
kronor.

Totala beloppet af de tillfälliga anslag, som kommitterade ansett nödiga
för genomförandet af den föreslagna utvidgningen och omorganisationen af högskolan,
utgjorde alltså 456,200 kronor.

Öfver detta kommitterades förslag till utvidgning och omorganisation af
högskolan hade Kongl. Maj:t infordrat utlåtande af tekniska högskolans lärarekollegium
och styrelse; och inhemtas af den redogörelse, som i statsrådsprotokollet
(sid. 129—132) lemnas för lärarekollegiets yttrande, hufvudsakligen, att
kollegiet i väsentliga delar instämt i kommitterades förslag, såsom i hög grad
egnadt icke blott att afhjelpa befintliga brister och missförhållanden vid läroverket,
utan äfven att bringa rikets enda tekniska högskola framåt till ett
utvecklingsstadium, motsvarande landets behof, men rörande de föreslagna anslagsposterna
för de mekaniska och de kemiska laboratorierna gjort åtskilliga
erinringar.

Sålunda förordade kollegiet ett inom detsamma utarbetadt fullständigare
förslag till ett mekaniskt laboratorium, enligt hvilket förutom de lokaler, som
vore upplåtna för den mekaniska verkstaden, för detta laboratorium skulle erfordras
en mindre tillbyggnad vid norra flygeln af läroverkets hufvudbyggnad.
Kostnaderna härför äfvensom för anskaffande af åtskilliga maskiner och apparater,
utöfver hvad kommitterade föreslagit, beräknades till sammanlagdt 85,000
kronor, hvarjemte det årliga anslaget för ifrågavarande laboratorium bordo
höjas från det belopp, som kommitterade föreslagit, 3,000 kronor, till 5,500
kronor.

Vidare hade kollegiet beträffande de kemiska laboratorierna yttrat, att
till uppvärmning, ventilation, belysning och renhållning m. in. af de kemiska,
kemiskt tekniska och mineralogiska afdelningarnas lokaler i den föreslagna nya
laboratoriebyggnaden kräfdes ett särskildt anslag af 2,500 kronor, utöfver det
af kommitterade för dessa laboratorier ifrågasatta årsanslaget af 9,000 kronor,

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

135

hvarjemte kollegiet ansett sig böra påpeka betydelsen af att bostad i laboratoriebyggnaden
eller i dess omedelbara närhet bereddes åtminstone en af den
kemiska tackskolans lärare, hvilket enligt kollegiets mening skulle låta sig göra
förmedelst en påbyggnad af södra flygeln.

Beträffande vidare lärokursens längd inom den kemiska fackskolan hade
lmfvudlärarne inom denna yrkat, att det af
läsåret i denna fackskola måtte blifva valfritt. Det skäl, som i afseende å
öfriga fackskolor talade för en dylik utvidgning, nemligen den betydande
matematiska underbyggnad, som vore nödvändig, förefunnes icke beträffande
den kemiska fackskolan. Äfvenledes kunde ifrågasättas, huruvida icke en obligatorisk
fjerde årskurs skulle komma att medföra större kostnader än som beräknats
i den föreslagna staten för fackskolan. Och instämnde kollegiet för
sin del i hvad hufvudlärarne sålunda anfört och yrkat.

Slutligen har departementschefen till statsrådsprotokollet (sid. 132—143(
redogjort för innehållet i det af tekniska högskolans styrelse afgifna yttrande.
Häraf inhemtas bland annat, att styrelsen, som i hufvudsak tillstyrkte kommitterades
förslag, såsom innebärande i det hela taget en tidsenlig utveckling
af läroverket med bibehållande af det väsentliga af dess nuvarande anordning,
men med de förbättringar, hvilka af teknikens ständiga framsteg och förändrade
förhållanden i öfrigt påkallades, beträffande behofvet af högskolans utvidgning
och omorganisation anfört, att det antal elever i högskolans första årskurs,
hvilket kommitterade lagt till grund för sitt, förslag, eller 120, icke visade
sig öfverdrifvet, då man jemförde freqvensen vid tekniska högskolan och vid
polytekniska skolan i Ziirich under de senaste läsåren. Det framginge nemligen
af en dylik jemförelse, att medan vid högskolan antalet elever i första
afdelningen inom fackskolorna för arkitektur, väg- och vattenbyggnadskonst,
maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi, kemisk teknologi samt bergsvetenskap
under läsåren 1890—91, 1891—92 och 1892—93 utgjort respektive
75, 80 och 100, hade antalet elever af schweizisk nationalitetet i första
årskursen af motsvarande fackskolor vid polytekniska skolan i Ziirich under
samma år varit respektive 74, 86 och 102. Dervid vore att uppmärksamma,
dels att någon särskild fackskola för bergsvetenskap icke funnes i Ziirich, dels
att folkmängden i Sverige vore betydligt större än i Schweiz, och dels att ej
mindre än 24 kompetente inträdessökande höstterminen 1891 till följd af brist
på utrymme och lärarekrafter måst vägras inträde vid högskolan. Emellertid
kunde man ifrågasätta, huruvida, derest tilloppet till högskolan blefve så stort,

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

som beräknats, de från högskolan utgångne ingeniörer ocli teknologer kunde
inom landet finna sin utkomst, eller om icke erfarenheten ådagalagt, att redan
med den inskränktare verksamhet, högskolan hittills utvecklat, det varit mycket
svårt för många åt de utgående eleverna att vinna anställning inom landet.
Härvid vore emellertid att anmärka, att visserligen många af dem, som fått
sin utbildning vid högskolan, sedermera vändt sig till utlandet, men att detta
i flera fall vore ett nödvändigt vilkor för inhemtande af vidsträckare erfarenhet
och för införande i vårt land åt nya arbetsprocesser och industrigrenar,
samt att en stor del af de sålunda utvandrade återkomme för att med förökade
insigter gagna sitt fädernesland. Dessutom inflyttade icke få utländske
ingeniörer till Sverige5 och att dessas antal skulle ökas. om tekniska högskolans
utveckling hämmades, vore uppenbart. Äfven om åtskilliga af en eller
annan orsak qvarstannade i utlandet, sa hade i allmänhet äfven de gjort det
svenska namnet kändt och aktadt samt bidragit till handelsförbindelsers inledande
med utlandet. Hvad anginge möjligheten för de från högskolan utgångne
att inom Sverige tillgodogöra sig sina kunskaper, ville styrelsen hänvisa
derpå, att dels ständigt nya verksamhetsfält öppnades för personer med
teknisk bildning, dels de f. d. elever, som redan vunnit anställning eller egna!
sig åt sjelfständig industriel verksamhet, ofta beredde sina kamrater platser
och tillfälle att förvärfva sitt uppehälle; och lemnade styrelsen i afseende härå
en förteckning å nära TO olika institutioner, yrken eller sysselsättningar i statens,
kommunens eller enskildes tjenst, åt hvilka de vid högskolan studerande
kunde med framgång egna sig. Det verksamhetsfält, som sålunda öppnade
sig för högskolans elever, syntes styrelsen sa vidsträckt, att man icke behöfde
befara öfverproduktion, om det också ej kunde undvikas, att det stundom för
den enskilde dröjde länge nog, innan han kunde finna en för sig passande
sysselsättning. Styrelsen meddelade i sammanhang härmed en öfversigt öfver
de olika sysselsättningar, åt hvilka de 162 elever egnat sig, som under åren
1890—92 med fullständiga afgångsbetyg lemnat läroverket.

Med afseende å den betydelse, de från tekniska högskolan utgångna
elever i jemförelse med andra teknici egde för landets industri, och den ställning,
de inom denna intoge, meddelade styrelsen resultatet af en granskning
utaf ansökningshandlingarna från teknici, som sökt statsunderstöd för besök
vid Chicagoutställningen nästlidna år och hvilka i allmänhet uppnått en beaktansvärd
plats inom industrien. Af 171 sökande hade öl erhållit sin hutvudsakliga
utbildning vid tekniska högskolan, 1-1 vid Chalmers tekniska läroanstalt,
, 27 vid tekniska elementarskolor, 14 vid tekniska skolan i Stockholm,
11 vid andra tekniska läroverk i Sverige, C vid utländska tekniska läroverk
och 4 vid universitet; de återstående 34 hade icke töretett nagra examens -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

137

betyg-. Af de 49 sökande, hvilka i första rummet förordats till erhållande af
resestipendium, hade 24 genomgått tekniska högskolan, 5 Chalmers anstalt
och 7 andra tekniska skolor i Sverige.

I fråga om de af kommitterade föreslagna förändringarna af fackskolorna
anförde styrelsen beträffande den föreslagna fackafdelningen för skeppsbyggeri,
att styrelsen redan i sitt öfver sjöfartsnäringskommitténs betäkande afgifna utlåtande
framhållit, att, för att främja uppblomstring^ af skeppsbyggnadsindustrien
i Sverige och för att påskynda öfvergången från segel- till ångfartyg och
från fartyg af trä till fartyg af jern och stål, hvilket vore ett nödvändigt
vilkor för att den svenska sjöfartsnäringen skulle kunna uthärda täflan med
utlandet, det vore oundgängligt att utvidga den alldeles otillräckliga undervisning,
som för närvarande lemnades vid högskolan i hit hörande läroämnen,
och hvartill endast 800 kronor årligen vore anslagna, nemligen till aflöning
af en extra lärare i ångfartygskonstruktion. Under erinran, att tekniska högskolan
vore det enda tekniska läroverk i Sverige, hvilket lemnade en så omfattande
undervisning i matematik och andra hithörande ämnen, som vore eu
nödvändig förutsättning för ett grundligt studium af den moderna skeppsbyggnadstekniken,
och hurusom i utlandet vore rikligen sörjdt för denna gren af
den tekniska undervisningen, ansåge styrelsen det icke vara något tvifvel
underkastadt, att, om undervisningen vid högskolan uti ifrågavarande del af
skeppsbyggnadskonsten, hvilken stode maskin väsendet så nära, utsträcktes på
sätt kommitterade föreslagit, det ökade behof af teoretisk utbildning inom
detta fack, som sjöfartsnäringskommittén påpekat, komme att tillgodoses på
det för vårt land såväl mest passande som minst kostsamma sätt.

Hvad anginge den ifrågasatta nya fackskolan för elektroteknik, hade
erfarenheten redan visat dess behöflighet. Den vid högskolan föranstaltade
provisoriska undervisningen i praktisk elektroteknik hade flitigt begagnats af
eleverna, ehuru en fullt lämplig anordning af undervisningen ej kunde ske förr
än efter en fullständig fackskolas upprättande.

Beträffande vidare den af kommitterade föreslagna utsträckningen af
undervisningen till både omfattning och tidslängd, förordade styrelsen i likhet
med kollegiet hvad kommitterade i det förra afseendet föreslagit. Men i
fråga om lärotiden i de olika afdelningarna ansåge styrelsen, att inom fackskolan
för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi lärokursen endast för
blifvande maskiningeniörer och skeppsbyggare borde göras obligatoriskt fyraårig,
under det att det fjerde året borde blifva frivilligt för de elever, som
egnade sig åt mekanisk fabriksindustri, och för hvilka den mekaniska teknologiens
studium vore af större vigt än maskinkonstruktioner. I likhet med
kollegiet förordade styrelsen vidare, att i fackskolan för kemisk teknologi det
Bih. till Ri/csd. Brot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Iläft. 18

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

föreslagna fjerde läroåret måtte blifva frivilligt. En fyraårig lärokurs vore
visserligen nödvändig för de elever, som ville förskaffa sig en fullständig
kemiskt-teknisk utbildning, men vore deremot icke oundgängligen behöflig för
alla elever, som ville egna sig åt deu kemiska fabriksindustrien, hvartill komme,
att det vore skäl att inhemta erfarenhetens vittnesbörd, innan en så genomgripande
förändring af fackskolan vidtoges.

Kommitterades förslag, att de nuvarande lektorsbefattningarna skulle förändras
till extra ordinarie professorsbefattningar, likartade med dem, som funnes
vid universiteten, tillstyrkte styrelsen så mycket hellre, som denna länge önskade
och välbehöfliga förbättring i de svagast aflönade lärames vilkor enligt
förslaget vore en följd af den förökning i dessa lärares undervisningsskyldighet,
som betingades af den föreslagna utvidgningen af läroverket. Äfven hvad
kommitterade i öfrigt föreslagit angående nya lärarebefattningars inrättande
ville styrelsen förorda, såsom betingadt af läroverkets utvidgning.

Hvad anginge det mekaniska laboratoriet, betonade styrelsen visserligen
de fördelar, som ett genomförande af lärarekollegiets förslag skulle medföra,
men under för handen varande omständigheter syntes det styrelsen vara lämpligast
att först söka bringa till stånd ett mekaniskt laboratorium af den inskränktare
omfattning, som föreslagits af kommitterade. Derigenom skulle
man erhålla maskiner, apparater och redskap, som vore tillräckliga för de
enklaste öfningar, hvilka vid ett dylikt laboratorium borde verkställas, och
eleverna skulle få tillfälle att sjelfva utföra de här förekommande arbetena.
Utvecklingen af laboratoriet kunde sedermera försiggå, i den mån erfarenheten
ådagalade behofvet deraf.

Hvad kommitterade föreslagit derom, att aflöningen till högskolans professorer
skulle utgå med I såsom lön och i såsom tjenstgöringspenningar, tillstyrktes
af styrelsen på de af kommitterade anförda skäl. Dock ansåge styrelsen
på tal om denna fråga, som hufvudsakligen vore af vigt med afseende
å lärarnes pensionsförhållanden, att föreskrift borde lemnas af innehåll, att professor,
som vore berättigad att vid sin afgång erhålla full pension, äfven vore
skyldig att, då han hunnit pensionsåldern, från sitt embete afgå, så framt
icke Kong]. Maj:t, efter framställning af styrelsen, funne skäl lemna honom
rätt att deruti ännu någon tid qvarstå. För lärarne vid universiteten och vid
karolinska institutet funnes visserligen icke någon dylik föreskrift. Men det
i regel långt mera ansträngande arbete, som tekniska högskolans professorer
vore underkastade, och som der vore nödvändigt för undervisningens behöriga
upprätthållande, gjorde, att endast i undantagsfall en professor vid högskolan
efter uppnådda 65 år ännu egde den kropps- och själskraft, som erfordrades
för platsens behöriga skötande.

Kommitterades förslag angående anslag till utrikes studieresor för lärarne

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

139

vid högskolan förordades af styrelsen på det varmaste. Styrelsen hade redan
vid ett föregående tillfälle, med anledning af en framställning från teknologmötet
i Stockholm år 1886, haft att yttra sig i denna fråga; och hade styrelsen
vid sagda tillfälle såsom stöd för ett anslag af 5,000 kronor årligen
till reseunderstöd åt lärare vid tekniska läroverk åberopat, att den tekniska
litteraturen icke kunde hålla jemna steg med de tekniska uppfinningarna och
förbättringarna, att åskådningen af och deltagandet i många tekniska operationer
vore nödvändiga för att vinna fullkomlig insigt i desamma, att till
följd af den stora betydelse, som industrien och ingeniörsvetenskapen i senare
tider vunnit, på intet annat område läroverkens utveckling varit så hastig och
storartad som på det tekniska, samt att vid åtskilliga utländska läroverk årligen
flere lärare hugnades med statsunderstöd för ifrågavarande ändamål. Då
behofvet af resestipendier oförminskadt qvarstode, och det årliga anslag af

2.000 kronor, som af kommittera de föreslagits för tekniska högskolan särskildt,
skulle för detta läroverk, der behofvet af studieresor vore mest trängande,
vara tillfyllestgörande, så ansåge sig styrelsen böra hemställa, att åtminstone
detta anslag måtte beviljas.

Den af kommitterade föreslagna förhöjningen af bokförlagskapitalet med

5.000 kronor för en gång tillstyrktes af styrelsen. Å ifrågavarande fond
hade vid 1892 års slut behållningen utgjort dels i kontanta medel 2,169
kronor 85 öre och dels i värdet af 1,734 osålda exemplar af 20 olika
lärokurser 1,444 kronor 98 öre. Den kontanta behållningen vore redan till
större delen disponerad, och för utgifvande af åtskilliga andra väl behöfliga
lärokurser saknades tillgångar.

Vidkommande den af kommitterade föreslagna nybyggnaden, vitsordade
styrelsen behofvet af en sådan och sökte genom jemförelse med på senare
tider utförda nybyggnader vid utländska tekniska högskolor visa, att nu ifrågavarande
byggnadsföretag och förändringar ingalunda äro öfverdrifna. Emellertid
hade styrelsen med afseende å såväl de efter våra förhållanden betydliga
kostnaderna som ock sjelfva frågans vigt ansett sig böra underkasta ifrågavarande
förslag granskning af särskildt utsedde sakkunnige utom läroverket:
och hade denna granskning verkstälts af professorerne L. F. Nilsson och O.
Pettersson samt fabriksidkame R. Almström och Joh. Ohlsson. Jemte det
att desse instämt med kommitterade i fråga om både undervisningens i den
kemiska fackskolan utvidgning med en fjerde årskurs och behofvet af särskild
nybyggnad för de kemiska och mineralogiska institutionerna, hade de rörande
sjelfva byggnadsplanen föreslagit åtskilliga förändringar, genom hvilka en ändamålsenligare
fördelning af utrymmet kunde vinnas. Oafsedt detta ansåge
emellertid styrelsen, att den nya byggnaden enligt kommitterades förslag skulle
komma allt för nära hufvudbyggnadens södra flygel och sålunda försvåra

140

Statutskottetg Utlåtande N:o It.

dennas tillbyggnad i en framtid, hvarför en omarbetning i kommitterades byggnadsplan
i alla händelser vore nödvändig. Styrelsen hade derför åt intendenten
professor Dahl gifvit i uppdrag att i samråd med professorerne i kemi
och kemisk teknologi samt lektorn i mineralogi och geologi vid högskolan företaga
en dylik omarbetning. Vid denna förutsattes, att den nya laboratoriebyggnaden
skulle framskjutas ända till tomtgränsen vid Kungstensgatan och
således upptaga en del af det smala tomtområde, som af brukssocieteten blifvit
till Kongl. Maj:t och kronan öfverlemnadt, med förbehåll att endast byggnader
för bergsundervisningen och dess befrämjande finge derå uppföras. Enär
såväl den kemiska som framför allt den mineralogiska och geologiska undervisningen
vid högskolan väsentligen vore afsedd för bergsundervisningens behof,
ansage styrelsen hinder icke böra möta för att använda en liten del af bergsskolans
tomt för ifrågavarande ändamål, i synnerhet som i alla fall tillräckligt
utrymme återstode för bergsskolans framtida utvidgning.

De förändringar af hufvudbyggnaden, som kommitterade föreslagit, tillstyrktes
af styrelsen att verkställas, så snart nybyggnaden blifvit uppförd,
med undantag af den af kommitterade föreslagna förflyttningen af de båda
nedre våningarnas klosetter till en särskild byggnad på gården samt de af
dem nu upptagna lokalernas sammanslagning med angränsande rum till lärosalar.
Sistnämnda rum hade vid läroverkets provisoriska utvidgning användts
till pappersspänningsrum för ritundervisningen; och detta hade befunnits så fördelaktigt,
att någon förändring härutinnan icke borde för närvarande vidtagas.

Det af lärarekollegiet ifrågasatta anslaget till uppvärmning m. m. af de
kemiska, kemiskt tekniska och mineralogiska afdelningarnas lokaler ansåge
styrelsen på anförda skäl icke vara oundgängligen nödvändig.

Kommitterade hade ansett ett årligt anslag af 225,000 kronor erforderligt
för undervisningens anordnande i öfverensstämmelse med deras förslag och
dervid beräknat, att hela detta belopp skulle utgå af statsmedel, ehuru visserligen
af kommitterade tillika föreslagits, att styrelsen skulle ega att, då så
funnes lämpligt, för deltagande i laborations- och andra öfningar fastställa en
etter omkostnaderna för dervid förbrukade materialier m. m. rättad terminsafgift,
hvilken för meddellösa elever skulle kunna efterskänkas.

Med afseende härå hade styrelsen framhållit, hurusom 1892 års Riksdag
förklarat, att någon nedsättning kunde ske i de af Kongl. Maj:t äskade anslagen
så till vida, att åtminstone det till diverse utgifter begärda beloppet
4,500 kronor kunde täckas genom de afgifter för laborationer och öfningar,
hvilka lämpligen kunde af Kongl. Maj:t på administrativ väg föreskrifvas.
Derjemte hade Riksdagen förmenat en ytterligare nedsättning i anslagen
kunna åstadkommas genom införande af bestämda terminsafgifter till lämpliga
belopp; på grund hvaraf Riksdagen anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes taga

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

141

i öfvervägande, huruvida icke termiusafgifter lämpligen borde åläggas eleverna
vid tekniska högskolan, samt derefter för Riksdagen framlägga det förslag i
ämnet, hvartill omständigheterna kunde föranleda.

Med anledning häraf hade Kong!. Maj:t den 29 juli 1892 bemyndigat
styrelsen att för läroåret 1892—1893 af de ordinarie elever, som från och
med nämnda läroår antoges vid högskolan, uppbära afgifter sålunda, att hvarje
elev skulle för gemensamma öfningar, såsom verkstadsarbete, geodetiska mätningar,
vissa ritöfningar o. s. v., erlägga en afgift af 10 kronor för terminen,
och elev, hvilken derjemte deltoge i andra öfningar, såsom kemiska, kemiskt
tekniska, metallurgiska och elektrotekniska laborationer, betala ytterligare 10
kronor för terminen. Vidare hade Kong! Maj:ts anbefalt styrelsen att efter
lärarekollegiets hörande afgifva underdånigt yttrande med anledning af de af
Riksdagen ifrågasatta terminsafgifterna. Kollegiet hade härvid förklarat, att
ett undantag från den i vårt land tillämpade principen, att all högre undervisning
vore kostnadsfri, minst borde komma i fråga vid tekniska högskolan,
hvars elever under de jemförelsevis långa kurserna vore underkastade rätt
dryga utgifter, såsom för anskaffande af dyrbara böcker och ritinstrument, deltagande
i studieresor under lärokursen m. m., i vida högre grad än hvad
fallet vore inom de fles''ta undervisningsgrenar vid universiteten. Deremot
kunde lämpligen vissa afgifter åläggas de ordinarie eleverna för deltagande i
åtskilliga öfningar, som inom flere grenar af den tekniska undervisningen förekomme,
och vid livilka olika slag af materiel af eleverna förbrukades. Genom
dessa afgifter kunde dels de icke obetydliga kostnader, som ifrågavarande
öfningar vållade högskolan, till någon del bestridas, dels ock de ökade utgifter,
som på hit hörande områden förorsakades af ett stort tillopp af elever,
lämpligen motvägas. Rör att dessa afgifter ej måtte blifva allt för betungande,
borde de, i likhet med hvad som gälde för extra samt specialelevernas
afgifter, kunna för mindre bemedlade elever nedsättas eller efterskänkas.

Styrelsen ansåg icke heller något skäl kunna anföras, hvarför den
högre tekniska undervisningen skulle genom till statskassans ingående termmsafgifter
försättas i ett ogynsammare läge än öfriga högre undervisningsgrenar.
De ifrågasatta afgifterna för öfningarna åter, hvilka afgifter skulle
direkt användas till undervisningens bästa, hade en motsvarighet i de laborationsafgifter,
som till icke obetydliga belopp erlades af de studerande vid universiteten.
Styrelsen hemstälde derför, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hvad kollegiet föreslagit:

att icke några till statskassan ingående terminsafgifter måtte åläggas
eleverna;

att deremot afgifter för laborationer och andra öfningar måtte åläggas
eleverna till belopp som af Kongl. Maj:t faststäldes;

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att dessa afgifter borde utgå dels med ett för alla elever gemensamt
mindre belopp och dels med ett tillägg för de elever, som deltogo i kemiska,
kemiskt tekniska, metallurgiska och andra laborationer, hvilka föranledde särskilda
omkostnader;

att lärarekollegiet måtte tilldelas rätt att för mindre bemedlade elever
nedsätta eller efterskänka dessa afgifter, dock att summan af de erlagda
afgiftsbeloppen hvarje termin borde utgöra minst 75 procent af hvad den
skulle vara, om alla de elever, som vore dertill skyldige, erlade full afgift;;
samt

att de sålunda inflytande penningmedlen skulle ingå till högskolans
allmänna kassa för att i mån af behof användas för betäckande af en del af
omkostnaderna vid laborationer och andra öfningar samt för diverse utgifter,
som dermed stode i samband.

Enligt detta förslag skulle ett icke obetydligt belopp blifva disponibelt
för bestridande af en del af de förökade utgifter, som läroverkets utvidgningförorsakade
för laborationer och andra öfningar, samt för diverse utgifter.

För närvarande utginge till dessa ändamål sammanlagdt 18,500 kronor,
nemligen till kemiska m. fl. laborationer 6,000 kronor, till verkstaden 2,500
kronor och till diverse utgifter 10,000 kronor. Enligt kommitterades förslag
skulle dessa anslag höjas med sammanlagdt 15,250 kronor, eller till 33,750
kronor. Den erforderliga höjningen i detta anslag ansåge emellertid styrelsen
kunna betäckas ined elevernas afgifter. Efter läroverkets fullständiga utvidgning
och lärokursens utsträckning i vissa fackskolor från tre till fyra år komme
antalet ordinarie och specialelever, som höstterminen 1892 utgjort 259, sannolikt
att uppgå'' till omkring 360. Af dessa komme 2/3 eller 240 att endast
betala den lägre afgiften, under det att xt8 eller 120 deltogo i öfningar, som
medförde den högre afgiften. Vore dessa afgifter desamma, som för närvarande
utginge, 20 resp. 40 kronor för år, skulle man följaktligen kunna
påräkna omkring 9,600 kronor årligen. Ville man bestrida den afsedda förhöjningen
i anslaget till diverse utgifter endast med elevafgifterna, finge således
dessa åtminstone fördubblas, hvarigenom man kunde påräkna 19,200
kronor för år, derest icke några elever blefve befriade från afgifter. Kunde
åter, såsom styrelsen ifrågasatt, ända till 25 % af det beräknade beloppet
efterskänkas, skulle icke mer än 14,400 kronor kunna beräknas för ifrågavarande
ändamål. Den uppkommande bristen, 850 kronor, borde dock kunna
täckas af de afgifter, som inflöte för extra elever. Enligt detta förslag skulle
således någon förhöjning af ifrågavarande anslag, 18,500 kronor, icke behöfvas.

Efter afdrag af berörda 15,250 kronor från den af kommitterade pro -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

143

jekterade anslagssumman skulle det beliöfliga statsanslaget uppgå till 209,750
kronor, utvisande en förhöjning af det nuvarande anslaget med 03,050 kronor.
Den verkliga förhöjningen blefve dock något mindre, enär det årliga extra
anslag af 19,600 kronor, som utgått för den provisoriska utvidgningen, icke
längre toges i anspråk; hvadan den faktiska ökningen af statens årliga utgifter
till högskolan komme att uppgå till 43,450 kronor, deri likväl icke ålderstilläggen
inberäknats.

Angående de af kommitterade föreslagna extra anslagen anförde styrelsen
följande.

Anslaget till undervisningsmaterielen, beräknadt af kommitterade till
41,700 kronor, kunde minskas dels med 6,000 kronor, afsedda för en gasmaskin,
och 5,000 kronor till ett ackumulatorbatteri, enär styrelsen uppgjort
fördelaktigt aftal om förhyrning och inköp genom amortering af både en gasmaskin
och ett dylikt batteri, dels ock med 1,950 kronor, som .Riksdagen
redan för den provisoriska utvidgningen beviljat till inköp af undervisningsmateriel.
Af ifrågavarande anslag återstode sålunda 28,750 kronor, hvaraf

12,000 kronor vore afsedda för maskiner och apparater till elevernas mekaniska
laborationer.

Den af kommitterade beräknade anslagssumman för den nya laboratoriebyggnadens
uppförande och inredning, 326,500 kronor, kunde likaledes
något reduceras. Enligt den af professor Dahl omarbetade l>3rggnadsplanen
belöpte sig ifrågavarande kostnader blott till 310,000 kronor. Äfven det
föreslagna anslaget af 23,000 kronor till förbättring af den lösa undervisningsmaterielen
för de båda laboratorierna kunde nedsättas med sammanlagdt
7,900 kronor, som Riksdagen för den provisoriska utvidgningen beviljat till
undervisningsmateriel m. m. för de kemiska och mineralogiska afdelningarna.
Det behöfliga anslaget till den uya laboratoriebyggnaden och dess utrustning
kunde således beräknas till sammanlagdt 325,100 kronor.

Af de föreslagna förändringarna i högskolans hufvudbyggnad vore somliga
redan genomförda, hvarjemte några lämpligen kunde uppskjutas. Den
summa af 60,000 kronor, som kommitterade beräknat för genomförandet af
dessa förändringar, kunde derför nedsättas, eldigt beräkning af professor Däld,
till 35,000 kronor.

Med inberäknande af den föreslagna förhöjningen i bokförlagskapitalet
skulle de för en gång behöfliga anslagen sålunda kunna upptagas till 393,850
kronor, i stället för att de af kommitterade beräknats till 456,200 kronor.

Med afseende på genomförandet af förslaget till högskolans utvidgning
om omorganisation anför styrelsen, att uppförandet af den föreslagna nybyggnaden
torde taga i anspråk en tid af minst tre år. Under första året skulle

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hufvudsakligen de förberedande arbetena och grundläggningen verkställas, hvartill
ett anslag af 50,000 kronor borde beräknas. Förändringarna i hufvudbyggnaden
kunde icke vidtagas, förr än laboratoriebyggnaden blifvit färdig,
men skulle derefter utan svårighet kunna på några månader utföras. Anslagen
till förstärkning af lärarekrafterna stode i sammanhang med undervisningens
utvidgning, hvilken åter förutsatte den nya byggnaden.

Öfver de ifrågasatta anslagens fördelning på särskilda år hade högskolans
föreståndare uppgjort följande öfversigt:

för år 1895 skulle kräfvas: till påbörjande af laboratoriebyggnaden 50,000
kronor; till inköp af maskiner m. in. för mekaniska laborationer 12,000
kronor; samt för den provisoriska utvidgningen oförändradt 19,600
kronor;

för år 1896: till _ fortsättning af laboratoriebyggnaden 150,000 kronor samt
för den provisoriska utvidgningen oförändradt 19,600 kronor;
för år 1897: till fullbordande af laboratoriebyggnaden 110,000 kronor; för
undervisningsmateriel m. m. 15,100 kronor; för den provisoriska utvidgningen
af undervisningen oförändradt 19,600 kronor;
för år 1898: till förändringar inom högskolans hufvudbyggnad samt inredning
af fysikaliska och elektrotekniska laboratorierna, utsträckning af belysnings-
och värmeapparaterna derstädes, förhöjning af bokförlagskapitalet
samt öfriga utgifter för en gång 56,750 kronor; för den provisoriska
utvidgningen, hvilken skulle utsträckas så, att högskolan från och med
höstterminen 1898 kunde emottaga ett till 120 ökadt antal elever i
första årskursen, 14,650 kronor;

hvarjemte för år 1898 skulle erfordras följande ordinarie anslag:
för upprättande af två nya professorsbefattningar 12,000 kronor;
för lönetillskott åt professorerna i kemisk teknologi och grufvetenskap
sammanlagdt 1,900 kronor;

för arfvodesförhöjning åt sekreteraren och kamreraren sammanlagdt
1,200 kronor;

till förhöjning af betjeningens aflöning 1,600 kronor;
till förhöjning af anslaget för samlingar m. m. 3,000 kronor; samt
till understöd åt lärarne för utrikes resor 2,000 kronor;
för år 1899: på ordinarie stat återstoden af den ifrågasatta förhöjningen af
63,050 kronor i ordinarie anslaget, eller 41,350 kronor.

Enligt denna plan skulle således redan vid höstterminen 1898 ända till
120 elever kunna mottagas i första årskursen och utvidgningen till alla delar
vara genomförd vid början af höstterminen 1899. Den ordinarie utgiftsstaten
skulle då vara förhöjd från dess nuvarande belopp, 146,700 kronor, till
209,750 kronor, hvarförutom ett belopp af inemot 15,250 kronor beräknats skola

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. '' 145

inflyta genom elevernas afgifter, hvilka sålunda borde utgå med 80 kronor
för elev, som deltoge i laborationer och andra öfningar af vidsträcktare omfattning,
och med 40 kronor för öfrige elever, under det att dock mindre
bemedlade elever kunde erhålla befrielse från afgiften eller nedsättning i densamma.

Efter remiss hade — meddelar departementschefen härefter — jemväl
öfverintendentsembetet yttrat sig i detta ärende, dervid embetet anmält sig
icke hafva funnit något att erinra vare sig mot de senast upprättade ritningarna
till nybyggnad eller mot ritningarna till förändringar i högskolans
hufvudbyggnad; och hade icke heller tillhörande kostnadsberäkningar från
embetets sida föranledt någon anmärkning. För egen del har departementschefen
yttrat, att den tekniska undervisningens stora betydelse för landets
ekonomiska förkofran och välstånd icke kunde af någon bestridas. Att söka
göra denna undervisning fullt ändamålsenlig och lätt tillgänglig måste derför
vara en högeligen angelägen uppgift, helst som de banor, för hvilka eljest
kräfdes högre studier, särskildt den medicinska, juridiska och lärarebanan,
redan vore öfverfylda. Departementschefen instämde derför till fullo i hvad
ofvan bemälde kommitterade äfvensom tekniska högskolans lärarekollegium
och styrelse anfört angående behofvet af nämnda högskolas utvidgning såväl
med hänsyn till undervisningens omfång och grundlighet som med afseende
å högskolans förmåga att mottaga ett ökadt antal elever. Det ifrågasatta
antalet syntes departementschefen icke vara för högt, snarare vore att befara,
att den föreslagna utvidgningen, enligt hvilken 120 lärjungar skulle kunna
årligen mottagas i första afdelningen, inom en icke allt för aflägsen framtid
skulle komma att visa sig otillräcklig, då antalet i denna afdelning höstterminen
1892 skulle uppgått till 105 och höstterminen 1893 till 122, derest
alla kompetente inträdessökande verkligen vunnit inträde. Men då erfarenheten
lärt, att antalet inträdessökande ej så obetydligt vexlade, och då en
afsevärd ökning af det sålunda föreslagna lärjungeantalet skulle medföra vida
större kostnader än dem, som befunnits erforderliga för genomförandet af den
nu ifrågasatta utvidgningen, samt då äfven dessa måste efter våra förhållanden
anses ganska betydliga, så syntes för närvarande icke en längre gående utvidgning
böra ifrågasättas.

Mot kommitterades af lärarekollegiet och styrelsen förordade förslag
till högskolans omorganisation äfvensom rörande sättet för undervisningens
utsträckning samt lärarnes aflöning och fördelning på de särskilda läroämnena
hade departementschefen intet att anmärka. Med hänsyn till den föreslagna
Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 19

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

nybyggnaden och dermed i samband stående åtgärder för åstadkommande
af erforderligt utrymme äfvensom beträffande kostnadsberäkningen gillade
departementschefen styrelsens förslag, hvarigenom dels någon besparing vunnits,
dels möjligheten af en kommande ytterligare utvidgning blifvit tillgodosedd.
I det hela hade departementschefen icke heller något att invända mot den
uppgjorda planen för de begärda anslagens utanordnande, ehuru han ansåge,
att med det föreslagna anslaget å 12,000 kronor till inköp af maskiner in. m.
till mekaniska laborationer kunde anstå till år 1896.

Till utgående under år 1895 skulle således erfordras dels till påbörjande
af den föreslagna nybyggnaden 50,000 kronor, dels till provisorisk
utvidgning af undervisningen vid högskolan samma belopp, som föregående
år för detta ändamål beviljats, eller 19,600 kronor, nemligen till arfvode åt
en extra lärare i praktisk elektroteknik 2,000 kronor, till elektriska apparater
och laborationer 1,200 kronor, till förstärkning af undervisningen vid högskolan
under år 1895 15,800 kronor och till hyresersättning åt professorn i kemisk
teknologi under sistnämnda år 600 kronor.

Då Kongl. Maj:t i sammanhang med förslaget om beviljande af anslag
till ny byggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar
låtit till Riksdagens kännedom komma den af särskilde kommitterade uppgjorda
plan till högskolans utvidgning och omorganisation, för hvilken blifvit
i det föregående redogjordt, samt dervid tillika förklarat sig i hufvudsak godkänna
densamma, för så vidt don blifvit af högskolans styrelse tillstyrkt, har
utskottet ansett sig nu äfven böra i korthet taga denna plan i skärskådande.

I öfverensstämmelse med den uppfattning, som låg till grund för 1890
års Riksdags beslut att bevilja ett särskildt anslag för åvägabringande af utredning
angående behofvet af och sättet för utvidgning och omorganisation
af tekniska högskolan, och som äfven fått ett uttryck i det af 1892 års lagtima
Riksdag fattade beslut om provisorisk utvidgning af undervisningen vid
högskolan, anser utskottet behof förefinnas af att en mera omfattande verksamhet
för tekniska högskolan möjliggöres såväl genom förbättring af dess
lokaler som ock genom utvidgning af undervisningen. Huruvida dervid bör
följas den nu föreliggande planen, har emellertid synts utskottet med skäl
kunna dragas i tvifvelsmål ej blott i betraktande af dermed förenade dryga
kostnader utan äfven med hänsyn till förefintliga behof.

Hvad till en början angår maximiantalet af elever i högskolans första
afdelning, vill utskottet visserligen icke bestrida, att det föreslagna antalet af

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

147

! 20 elever kan anses vara väl afvägdt med hänsyn till de lärarekrafter, som
redan förefinnas, eller som af andra orsaker än lärjungeantalets ökning kunna
komma att behöfvas. Men utskottet tror icke, att landets behof af vetenskapligt
utbildade teknici verkligen kräfvor eller under den närmare framtiden
kommer att kräfva, att en omorganisation af tekniska högskolan grundas på
beräkningen af ett så stort antal nya elever för hvarje år som 120. Utskottet
vill med afseende härå först erinra, att för perioden 1883—91 utgjorde
medeltalet af nyintagna elever blott 73; år 1890 medgaf Kong]. Maj:t, att
i första afdelningen finge mottagas 80 elever, hvilket antal år 1892 höjdes
till 100. Då sålunda elevantalet i sagda afdelning under de sista åren så
betydligt ökats, torde det kunna sättas i fråga, huruvida någon ytterligare
ökning för den närmaste framtiden bör ske. Visserligen har såsom skäl för
den motsatta åsigten anförts, att kompetente inträdessökande måst afvisas till
ett antal af 24 höstterminen 1891, 5 höstterminen 1892 och 22 höstterminen
1893. Men i betraktande deraf att, såsom af ofvan bemälde kommitterades
betänkande inhemtas, en ganska betydande del af dem, som vunnit inträde,
sedermera efter hand lemnat högskolan, utan att hafva erhållit fullständigt afgångsbetyg,
måste man antaga, att de nyintagne till en icke obetydlig del i
sjelfva verket icke varit lämplige till ingeniörer, och framställer sig då den
frågan, om vid inträdesfordringarnas bestämmande behörig hänsyn tagits dertill,
att verklig håg och fallenhet för ingeniörsyrket bör förefinnas hos dem, som
beviljas inträde. Utskottet föreställer sig, att till ett sådant syftemål skulle
i hög grad bidraga, om af inträdessökande vid högskolan fordrades intyg antingen
om väl vitsordad föregående praktisk sysselsättning vid mekanisk verkstad
eller annat industrielt eller tekniskt företag eller ock att sökanden på annat
sätt visat sig ega praktiska anlag för tekniken.

I sammanhang härmed vill utskottet också, med afseende å förslaget
att göra alla eller de flesta fackskolorna obligatoriskt fyraåriga, uttala sina
betänkligheter vid att utsträcka den teoretiska kursen utöfver hvad som är
oundgängligen nödvändigt. Utskottet vill visserligen icke förneka den nytta,
åtskilliga af eleverna skulle kunna hafva af att vid högskolan tillbringa ett
fjerde år i de fackskolor, som nu blott äro 3-åriga; men med tanken på huru
vigtigt det för en blifvande ingeniör måste vara att så tidigt som möjligt få
börja sin praktiska verksamhet, föreställer sig utskottet, att undervisningen
lämpligen borde ordnas på sådant sätt, att den fjerde årskursen i berörda
fackskolor blefvc frivillig.

Hvad vidare beträffar fackskolorna, så är ifrågasatt inrättande af en
särskild fackskola för elektroteknik och en underafdelning för skeppsbyggnadskonst
inom fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi; och
torde den förstnämnda af dessa förändringar otvifvelaktigt vara af behof på -

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kallad. En särskild fackskola för elektroteknik betingas nemligen af den
elektrotekniska industriens storartade utveckling. Deremot liyser utskottet
någon tvekan med afseende å behofvet af en fackskoleafdelning för skeppsbyggnadskonst
vid tekniska högskolan, då 1893 års Riksdag genom beviljande
af anslag till en lektorsbefattning i skeppsbyggeri vid Chalmers’ tekniska
läroanstalt gaf sitt bifall till det definitiva ordnandet vid nämnda anstalt
af en fackskola för skeppsbyggeri.

Hvad derefter angår de förändringar, som ansetts nödiga i afseende å
lärarepersonalen vid högskolan, får utskottet till en början såsom sin mening
uttala, att det framstälda förslaget att, utbyta lektoraten mot extra ordinarie
professorsbefattningar, såväl på grund af dermed förenade betydliga kostnader
som ock med hänsyn till ifrågavarande lärares ställning och tjensteåligganden,
icke synos böra genomföras. Vidare och på grund särskildt af hvad utskottet
ofvan yttrat i fråga om elevantalet och lärotiden, anser utskottet, beträffande
de i de olika ämnena erforderliga lärarekrafterna, dels att behofvet af extra
lärare och asssistenter bör blifva mindre, än som i förslaget beräknats, dels
ock att i åtskilliga ämnen inskränkningar kunna göras äfven i fråga om den
föreslagna ordinarie lärarestyrkan. Sålunda torde undervisningen i fysik, äfven
etter inrättande af en elektro-teknisk fackskola, kunna vederbörligen upprätthållas
af en ordinarie professor och en lektor, och i ingen händelse synes en
ordinarie professor vara för undervisningen i skeppsbyggnadskonst erforderlig-.
Undervisningen i de till byggnadskonsten hörande läroämnen bör, enligt utskottets
mening, blifva behörigen tillgodosedd med en lektor och en extra
lärare i stället för de föreslagna två e. o. professorerna.

Då det vidare med afseende å de ordinarie lärarnes löneförmåner blifvit
ifrågasatt att ändra förhållandet mellan lön och tjenstgöringspenningar derhän,
att de senare, skulle blifva mindre och sjelfva lönen i samma mån större än
tör närvarande, så vill utskottet påpeka, att en dylik förändring icke öfverensstämmer
med den åsigt, som på senare tider vid löneregleringar framhållits i.
fråga om nödvändigheten att minska den del af aflöningen, som både lägges
till grund för pensions beräknande och kan af vederbörande tjensteinnehafvare
få vid ledighet i vissa fall behållas.

Beträffande i öfrigt den för tekniska högskolan ifrågasatta ordinarie
utgiftsstat har utskottet ej ansett sig för närvarande böra ingå i någon närmare
granskning; men då det med afseende å de många betydande kraf, som
ställas på statsverket för fyllande af undervisningens behof, är nödvändigt att
så mycket som^ möjligt inskränka utgifterna, har utskottet dock velat uttala,
att enligt utskottets uppfattning besparingar torde kunna göras på åtskilliga
af de föreslagna posterna.

Hvad slutligen beträffar den ifrågasatta nybyggnaden för tekniska hög -

'' Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

149

skolan, så är visserligen utskottet, som genom besök å högskolan haft tillfälle
att taga kännedom om der befintliga lokaler, öfvertygadt, att högskolans nuvarande;
utrymme i läro- och ritsalar såväl som i laboratorier är otillräckligt
samt att utvidgade lokaler behöfvas redan för en praktisk anordning af den
undervisning, som nu meddelas derstädes, och således böra blifva än mera
behöfliga, derest en utvidgning af undervisningen skall genomföras. Men om
än utskottet sålunda måste erkänna behofvet af en ny- eller tillbyggnad för
högskolan, så är utskottet deremot ej öfvertygadt, att icke, med hänsyn särskilt
till hvad utskottet ofvan yttrat angående läroverkets utvidgning, i den
föreliggande byggnadsplanen åtskilliga inskränkningar skulle kunna göras, genom
hvilka kostnaderna för staten kunde nedbringas. Då emellertid förslagtill
de förändringar i byggnadsplanen, som i sådant syfte kunna vara att vidtaga,
icke utan en fullständig omarbetning af den uppgjorda planen torde
kunna framläggas, anser utskottet, att för vinnande af utredning i detta hänseende
byggnadsfrågan icke nu bör erhålla sin lösning.

Men om än sålunda frågan skulle för denna riksdag undanskjutas, vågar
■dock utskottet hysa den förhoppning, att en framflyttning af tidpunkten för
omorganisationens fullständiga genomförande icke häraf bör blifva en följd.
Redan till nästa riksdag torde nemligen de förändringar i den nu förevarande
planen, som synas böra föranledas af de här ofvan mot densamma gjorda
erinringar, kunna framläggas; och genom byggnadsanslagets fördelning på en
kortare tid, än som nu föreslagits, torde både nybyggnaden och förändringarna
i högskolans nuvarande lokaler kunna vara fullbordade vid samma tidpunkt
som enligt det nu föreliggande förslaget.

Utskottet, som ej har något att erinra emot beviljande jemväl för år
1895 af det för innevarande år utgående anslaget till provisorisk utvidgning
af undervisningen vid högskolan, får alltså hemställa:

l:o att hvad Kongl. Maj:t föreslagit angående beviljande
af anslag till ny byggnad för tekniska högskolans
kemiska och mineralogiska afdelningar icke må af Riksdagen
bifallas; samt

2:o att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, må för tekniska högskolan på extra stat för
år 1895 bevilja:

a) till arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik
2,000 kronor;

b) till elektrotekniska apparater och laborationer
1,200 kronor;

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till förstärkning
af lärarekrafterna
vid
tekniska
skolan i
Eskilstuna.

[4S.]

Ang. anslag
till understöd
dt lägre tekniska
yrkesskolor
in. m.

|49.]

c) till förstärkning af undervisningen vid högskolan
under år 1S95 15,800 kronor;

dj till hyresersättning dt -professorn i kemisk teknologi
för år 1895 600 kronor,

eller tillsammans 19,600 kronor.

48:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts framställning får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må till förstärkning af lärarekrafterna
vid tekniska skolan i Eskilstuna på extra stat för år
1895 anvisa ett belopp af 750 kronor.

49:o) Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande
af kostnader för deras inspektion har under de senaste åren anvisats ett belopp
af 35,000 kronor årligen, under vilkor, att det bidrag, som af dessa medel
komrne att utbetalas till understöd åt sådan skola, icke finge öfverstiga hvad
vederbörande kommun i kontant tillsköte för skolan. Och har Kongl. Maj:t,
då detta belopp fortfarande vore för ifrågavarande ändamål erforderligt, föreslagit
Riksdagen att jemväl för år 1895 till samma ändamål, under nämnda
vilkor, på extra stat anvisa 35,000 kronor.

I särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner har dels herr C. G.
Thor (i motion n:o 61) föreslagit, att ifrågavarande anslag måtte beviljas under
sålunda förändradt vilkor, att det bidrag, som af dessa medel komrne att utbetalas
till understöd åt lägre teknisk yrkesskola, icke finge öfverstiga hvad
vederbörande kommun eller enskilde i kontant tillsköte för skolan, dels ock
herr A. Bokström, med hvilken herr C. Falk m. fi. instämt, (i motion n:o 67)
hemstält, att Riksdagen till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till
bestridande af kostnader för deras inspektion måtte på extra stat för år 1895
i stället för af Kongl. Maj:t äskade 35,000 kronor anvisa ett belopp af

42,000 kronor, under vilkor att det bidrag, som af dessa medel komrne att
utbetalas, icke finge öfverstiga hvad vederbörande kommun i kontant tillsköte
för skolan.

Herr Thor har, enligt hvad i motionen uppgifves, med sin motion afsett
att bereda delaktighet i statsanslaget äfven för sådana skolor, som vid bruk,
sågverk och andra större industriella etablissement upprättats och erhålla bidrag
af dessas egare och andra för arbetarnes och deras barns utbildning
intresserade personer.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

151

Herr Bokström har, för att visa otillräckligheten af det anslag, som
hittills utgått, bland annat anfört, att då anslaget vid 1886 års riksdag förhöjdes
från 25,000 kronor till sitt nuvarande belopp, hade detta betingats
deraf, att det dittills anvisade anslaget visat sig otillräckligt för tillgodoseende
af dessa skolor, som då utgjort 20 med omkring 2,600 lärjungar. Och meddelar
motionären vidare, att under läsåret 1892—1893 för 28 skolor
begärts statsbidrag till ett sanimanlagdt belopp af 40,625 kronor, och att för
läsåret 1893—94 ansökningar om sådant bidrag till ett belopp af inalles
41,375 kronor inkommit från 30 skolor med tillsammans 4,690 lärjungar,
äfvensom att styrelsen för tekniska skolan i Stockholm hade i afgifvet yttrande
öfver ansökningarna om statsbidrag för 1892—93 funnit sig föranlåten
att hemställa om anslagets höjande till 40,000 kronor.

Det af Kongl. Maj:t begärda anslagsbeloppet skulle visserligen, för så
vidt af hvad i herr Bokströms motion anförts kan slutas, kunna anses vara
otillräckligt för att fylla alla de anspråk, som ställas derpå. Men då Kongl.
Maj:t oaktadt derom af styrelsen för tekniska skolan i Stockholm gjord framställning
icke funnit sig böra äska högre anslag, tilltror sig icke utskottet att
på enskild motionärs förslag tillstyrka någon höjning af anslaget. Det torde
nemligen först böra undersökas, om alla de skolor, som begärt statsbidrag,
också varit af den beskaffenhet, att de bort komma i åtnjutande deraf, och
huruvida således verkligt behof af anslagets förhöjning föreligger.

Hvad derefter angår förslaget att utsträcka rätten till statsbidrag äfven
till sådana skolor, som erhålla motsvarande bidrag af enskilda, så skulle ett
bifall härtill medföra, att ännu större anspråk skulle komma att ställas på förevarande
anslag än hittills; och då utskottet icke anser sig för närvarande böra
ifrågasätta någon höjning i anslaget, kan utskottet icke heller tillstyrka bifall
till herr Thors motion.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, men med afslag å herrar C. G. Thors
och A. Bokströms i ämnet väcka motioner, må till understöd
åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af kostnader
för deras inspektion på extra stat för år 1895 anvisa
ett anslag af 35,000 kronor, med vilkor, att det bidrag,
som af dessa medel kommer att utbetalas till understöd åt
lägre teknisk yrkesskola, icke får öfverstiga hvad vederbörande
kommun i kontant tillskjuter för skolan.

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 9,

Ang. tillb
vg(, nåd af
och förändringar
inom
institutets
lokaler.

pi’-i

Gymnastiska centralinstitutet.

50:o) För tillbyggnad af och förändringar inom gymnastiska centralinstitutets
lokaler äfvensom för anskaffande af behöflig ny materiel har
Kong]. Maj:t föreslagit Riksdagen att på extra stat bevilja 80,000 kronor,
deraf för år 1895 40,000 kronor.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, har direktionen öfver gymnastiska
centralinstitutet uti skrifvelse den 14 november 1892 hos Kongl.
Maj:t anmält, hurusom behofvet af rymligare och tidsenligare lokaler för institutet
numera blifvit så känbart, att dess snara afhjelpande syntes för institutets
framgångsrika verksamhet vara nödvändigt; och hade direktionen i sådant afseende
anfört följande.

Fordringarna på gymnastiska centralinstitutets verksamhet hade under
en följd af år blifvit stälda betydligt högre än förhållandet varit vid den tid,
då institutet ordnades i öfverensstämmelse med 1864 års stadga och dess
lokaler ombyggdes. Från den tiden hade den fullständiga kursen vid institutet
fördelats på två år. Nya manliga lärjungar hade hvarje år antagits till ett
antal af 18 till 20, af hvilka högst 16 fullföljde kursen det derpå följande
året. Härigenom hade hela antalet manliga lärjungar för hvarje år uppgått
till omkring 35. Genom stadgan af den 13 juli 1887 hade den fullständiga
kursen för manlige elever ordnats på tre år, så att tre hvar för sig sjelfständiga
kurser följde efter hvarandra och bildade ett afslutadt helt. Härigenom
äfvensom i följd af arméns behof att erhålla flere gymnastiskt bildade officerare
hade antalet manliga elever betydligt ökats och utgjorde hösten 1892 i instruktörskursen
28, i gymnastiklärarekursen 22 och i sjukgymnastkursen 11,
tillsammans 61. Direktionen hade likväl hvarje år funnit sig på grund af
bristande utrymme nödsakad att afslå ansökningar om inträde. Samtidigt med
den manliga kursen påginge äfven en qvinlig, hvilken småningom från ett
10-tal kommit att omfatta 20 ä 25 elever. Äfven här måste dock ett stort
antal inträdessökande hvarje gång afvisas. Hela antalet manliga och qvinliga
elever vid institutet utgjorde således vid nyssnämnda tid 86.

De lokaler, öfver hvilka institutet för närvarande förfogade, vore af den
beskaffenhet, att de icke nöjaktigt motsvarade ens måttliga fordringar. Direktionen
hade visserligen i den mån för ändamålet disponibla tillgångar sådant
medgifvit och genom öfverintendentsembetets medverkan sökt att på bästa sätt
tillgodose de nödvändigaste beliofven, men för afhjelpandet af en del sådana
kräfdes allt för stora kostnader, för att de skulle kunna bestridas med mindre
Kongl. Maj:t ville understödja direktionens plan och härför anvisa behöfliga
medel eller derom göra framställning hos Riksdagen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

153

Det ökade lärjungeantalet och den förändrade anordningen af undervisningen
i sjukgymnastik hade medfört, att ett betydligt antal patienter
måst erbjudas kostnadsfri behandling med sjukgymnastik för fyllande af
det nödvändiga behofvet af lefvande undervisningsmateriel för institutets
lärjungar i den sjukgymnastiska kursen. Denna omständighet framkallade
åter behofvet af särskildt utrymme för sjukgymnastiken åt de betalande
patienterna, enär dessa senare i allmänhet icke ville underkasta sig att behandlas
på samma gång som fripatienterna och det dessutom vore snart sagdt
omöjligt att hålla den för den kostnadsfria kliniken behöfliga lokalen i
sådant skick, att den uppfylde betalande patienters billiga anspråk.

Den för sjukgymnastik ursprungligen afsedda salen vore jemförelsevis
liten. I denna behandlades nu den mängd af fripatienter, som vore behöfliga
för institutets såväl manliga som qvinliga lärjungars undervisning.
Antalet fripatienter utgjorde hösten 1892 omkring 80 af hvartdera könet.

Direktionen ville ej ifrågasätta, att denna sal skulle förses med möbler
och redskap af sådan beskaffenhet, att de kunde tillfredsställa betalande
patienters fordringar, hvilka numera genom enskilda anstalters anordningar
kanske stäldes väl högt; men å andra sidan framstälde sig de stora svårigheterna
att med de nuvarande, ehuru under senare tid förbättrade lokala
anordningarna för sjukgymnastiken, uppehålla denna gren af institutets verksamhet,
hvilken vore nödvändig och magtpåliggande för detsamma i dess
helhet. Enligt direktionens åsigt kunde nemligen institutet icke nöja sig
med att endast behandla fripatienter. Ty det vore af stor vigt, att de blifvande
sjukgymnasterna lärde sig att behandla folk ur olika samhällsklasser;
och dessutom bereddes genom de betalande patienternas afgifter lättast de
nödvändiga medlen till underhåll och anskaffning af redskap och annan
undervisningsmateriel äfvensom till erforderliga arfvoden åt lärarebiträden.
Den i staten härtill anslagna summan 3,500 kronor vore ej tillräcklig för
dessa och liknande behof.

Sjukgymnastiken för betalande manliga patienter hade hittills pågått i
en af de två stora gymnastiksalarne, som vore afsedda för friskgymnastik.
Denna sal anordnades hvarje afton med den redskap, som behöfdes för den
sjukgymnastiska verksamheten, hvilken der påginge hvarje morgon klockan
7—9. Efter sjukgymnastikens afslutande undanskaffades åter den använda
materielen och salen stäldes i ordning för den skolungdom, som dagligen
omedelbart före kl. 10 förmiddagen infunne sig för att erhålla sin gymnastiklektion.
Denna anordning, som hittills utgjort den enda utvägen att tillgodose
de betalande patienterna, kunde och borde ej anses för annat än
tillfällig.

Såsom nyss nämndes kunde institutet under nuvarande förhållanden
Bill. till Riks. Prof. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Hiift. 20

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ej erbjuda sina betalande manliga patienter annan tid än klockan 7—9 på
morgonen. Denna tidiga timme vore för klena och sjuka personer ej den
bästa att begifva sig ut i det fria, i synnerhet under nordens vinter. Så
länge centralinstitutet varit den enda större anstalt, der sjukgymnastik meddelades,
hade dock inga invändningar mot sagda tid försports, och institutet
hade att glädja sig åt ett ganska stort antal patienter. Men sedan flera
enskilda anstalter tillkommit, der gymnastisk behandling, kunde erhållas midt
på dagen eller annan tjenlig tid, hade patientantalet ständigt minskats. De
betalande qvinliga patienterna måste sammanföras med de icke betalande
på tiden klockan 8—11 förmiddagen. Men följden häraf hade redan blifvit,
att institutet hade snart sagdt inga betalande qvinliga patienter. Häröfver
vore ej att undra, ty valet emellan att gymnastisera vid centralinstitutet
tillsammans mod 70 till 80 fripatienter eller vid en af de beqväma enskilda
anstalterna måste utfalla till de senares fördel. Om således institutet
skulle med framgång kunna meddela sjukgymnastik behandling åt betalande
patienter, vore det nödvändigt att för detta ändamål särskilda salar anskaffades.

Detta påkallades äfven af friskgymnastikens behof. Sedan antalet
elever numera betydligt ökats, toges de båda större salarne i vida högre
grad än förut i anspråk för denna gymnastik. De manliga lärjungarnes fäktöfningar
måste på grund af antalet deltagare numera ega rum i båda salarna.
Fäktmaterielen, hvilken vore ganska dyrbar, hade under tiden mycket förökats,
men det saknades tillräckligt och lämpligt utrymme för densammas
förvarande. Sådant skulle vinnas, i fall den sjukgymnastiska redskapen
blefve uppstäld på annan plats. Då det vore att förutse, att ännu större
kraf komme att ställas på institutets uppgift att utbilda manliga och qvinliga
gymnaster, blefve det alltmer en oafvislig nödvändighet, att de båda
större salarne finge uteslutande användas för friskgymnastiken, den pedagogiska
och fäktningen, samt att särskildt utrymme bereddes för sjukgymnastiken.

De manliga elevernas omklädnads- och tvättrum vore i förhållande
till elevantalet alltför litet. Rummets ytinnehåll utgjorde 430 qvadratfot,
hvilket för ett antal af 60 elever gåfve en golfyta af omkring 7 qvadratfot
åt hvarje person, hvilket utrymme dock vidare förminskades genom
befintliga skofack och annan möblering. Tamburen vore ock otillräcklig.
Ej heller hade dessa lärjungar till sitt förfogande något rum, hvarest de
kunde vistas före, efter eller emellan lektionerna. Det syntes dock vara
billigt, att åt lärjungarne, som skulle vistas vid institutet under en tid af
från ett till tre år, bereddes ett om än obetydligt område, der de kunde
i lugn och ro tillbringa sina mellanstunder antingen för studier eller hvila.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

155

Till förvarande af institutets bibliotek, hvilket under de sista tjugu
åren betydligt förökats, användes två små rum innanför stora hörsalen.
Denna lokal lemnade icke tillräckligt utrymme för den värdefulla samlingen
af böcker, planschverk och ritningar, hvarför denna samling ej kunde
behörigen vårdas eller hållas i god ordning. En annan stor olägenhet vore,
att för dem, som ville i biblioteket idka forskningar och studier, någon plats
ej kunde till följd af det strängt anlitade utrymmet beredas;'' något särskildt
arbets- och läsrum funnes ej. Det syntes knappt behöfva påpekas, att ett
sådant förhållande vore högeligen ogynsamt och att biblioteket derigenom
icke kunde uppfylla sitt ändamål. Hvad här sagts om boksamlingen gälde
delvis äfven om preparatsamlingen och annan åskådningsmateriel.

Af det anförda framginge, att institutet vore i verkligt behof af betydlig
förbättring och tillökning af sina lokaler. Ytterligare en nödig förbättring
ville direktionen framhålla, nemligen en verksam centraluppvärmning,
afsedd för institutets alla lokaler, och dermed förbundna anordningar
för luftvexling. Härigenom ökades visserligen kostnaden för de ifrågasatta
förändringarna, men det blefve ock möjligt att åstadkomma uppvärmning
äfven af de nya lägenheterna utan särskildt anslag, hvarjemte direktionen
tänkt sig, att den nuvarande betjeningen skulle blifva tillräcklig för lokalernas
skötande äfven efter dessas utvidgning, enär en betydlig minskning i
arbetet med eldning, vedsågning och huggning blefve en gifven följd af
värmelednings anbringande.

Direktionen hade, såsom ofvan nämnts, i det längsta sökt att genom
partiella förbättringar tillgodose de kraf, som stäldes på institutet, och verksamheten
derstädes hade fortgått med den framgång, att institutet kunnat
göra sig bemärkt långt utom Europas gränser på ett sätt, som utgjorde
en heder för det svenska namnet. Men inom olika länder ville man numera
förskaffa sig motsvarande läroanstalter. Både enskilda och allmänna
medel understödde dylika planer, och det vore fara värdt, att sjelfva moderinstitutionen,
det svenska centralinstitutet, skulle inom kort befinna sig
bakom sina efterbildningar. Med tanken på det ansvar, som hvilade på
direktionen, samt på den heder och aktning, som gymnastiken skördat åt
Sverige, hade direktionen ansett sig böra hos Kongl. Majrt göra framställning
om de befintliga bristernas afhjelpande i en snar framtid; och då
en yttre reparation af institutets byggnader, redan länge ifrågasatt, i alla
händelser måste för vidmagthållande af denna statens egendom med det
snaraste ega rum, hade direktionen funnit tillfället lämpligt för en sådan
framställning och i anledning häraf låtit utarbeta ritningar jemte kostnadsförslag
till förändringar, som ansetts nödvändiga, om institutet skulle blifva
tidsenligt och i stånd att för en längre framtid såsom hittills fylla sin uppgift.

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade direktionen föreslagit:
påbyggnad af de båda större gymnastiksalarne, hvarigenom skulle
erhållas två sjukgymnastiksalar med tillhörande beqvämligheter för betalande
manliga och qvinliga patienter;

tillbyggnad och delvis ombyggnad af östra vinkeln af norra gården,
hvarmed skulle vinnas större tambur och omklädningsrum samt ett väntoch
studierum för de manliga eleverna m. m.;

en tillbyggnad öfver inkörsporten, hvarigenom skulle åstadkommas dels
ett val behöfligt utrymme för boksamlingen med dithörande arbetsrum, dels
att de nuvarande biblioteksrummen blefve disponibla för uppställning och
förvaring af allehanda åskådningmateriel; samt
anordnande af centraluppvärmning.

Kostnaden för om- och tillbyggnaderna samt värmeledningen vore beräknad
till 78,000 kronor, hvartill skulle komma 2,000 kronor för anskaffande
af den inredning och materiel, som genom tillbyggnaden blefve
nödvändig. Den erforderliga summan utgjorde alltså 80,000 kronor.

Uti afgifvet utlåtande öfver de ifrågasatta byggnadsarbetena hade öfverintendentsembetet,
som vitsordat nödvändigheten deraf, att dessa arbeten komme
till utförande, och som icke haft något att erinra mot den beräknade kostnadssumman,
funnit sig böra föreslå några förändrade anordningar, hvilka
icke skulle medföra ökad kostnad; och hade direktionen förklarat sig icke
hafva något att anmärka mot öfverintendentsembetets förslag.

För egen del har departementschefen yttrat, att han funne behofvet af
de påvisade bristernas snara afhjelpande vara tydligen ådagalagdt. De föreslagna
åtgärderna syntes ock vara ändamålsenliga samt ej medföra större
kostnad än nödvändigt vore, och ansåge departementschefen, att den erforderliga
summan kunde utan olägenhet fördelas på två år.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke gifvit anledning till
någon erinran från utskottets sida, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för tillbyggnad af och förändringar
inom gymnastiska centralinstitutets lokaler äfvensom
för anskaffande af behöflig ny materiel bevilja ett
anslag af 80,000 kronor och deraf å extra stat för år
1895 anvisa 40,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

157

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

51 :o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning och i likhet med hvad för flera föregående
år egt rum, må bevilja ett extra anslag för år
1895 af 1,200 kronor till arfvode för granskning af
hospitalens räkenskaper.

52:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anordnande vid
farmaceutiska institutet af ny värme- och ventilationsledning samt anskaffande
af en ny ångpanna vid institutet på extra stat för år 1895 anvisa 2,475
kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, hurusom styrelsen för farmaceutiska
institutet uti en den 18 september 1893 till medicinalstyrelsen ingifven
skrifvelse i detta ämne anfört hufvudsakligen följande.

Farmaceutiska institutet vore för närvarade i besittning af en ångpanna,
hvilken hade till uppgift dels det att uppvärma institutets laboratoriesalar,
ångkittel och destillationsapparat, dels att fylla behofvet af ånga och destilleradt
vatten. Denna ångpanna, hvilken anskaffats år 1882 för en summa
af 2,340 kronor 80 öre, hvaraf 1,956 kronor bestridts af särskildt statsanslag
och återstoden utgått af institutets expensmedel, hade år 1892 måst
två gånger repareras, bvilket medfört en utgift af tillhopa 430 kronor.
Enligt af två sakkunniga personer verkstäld besigtning, vore ångpannan nu
utbränd och omöjlig att ytterligare reparera. Styrelsen såge sig derför nödsakad
att vidtaga åtgärder för anskaffande af ny ångpanna. Genom ökning
af antalet elever vid institutet hade emellertid uppstått ett ytterligt trängande
behof af bättre ventilation af institutets lokaler, hvilket behof ej
kunde tillgodoses allenast genom berörda ångpannas anskaffande. Efter att
hafva inhemtat yttrande från ingeniören Hugo Theorell funne styrelsen det
vara lämpligast att, på sätt han föreslagit, uppvärmningen och ventilationen
af institutets lokaler besörjdes genom en särskild apparat, hvilken fordrade
ringa tillsyn och underhållskostnad. För fyllande af behofvet utaf ånga
och destilleradt vatten borde anskaffas en till sina dimensioner reducerad
och derför mindre kostbar ångpanna. Enligt af styrelsen infordrade kostnadsförslag
skulle utgifterna för dessa anordningar ställa sig på följande sätt:

Ang. anslag
för granskning
af hospitalens
räkenskaper.

[51.]

Ang. anordnande
af
värmeledning
in. m. i farmaceutiska
institutets
laboratorium.

[52.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

158

värmeapparaterna.......

deras insättning m. m.
en mindre ångpanna.. .

............. kronor	1,250: —
	675: —
	550: —
summa kronor	2,475: —

hvilket belopp obetydligt öfverstege hvad som skulle erfordras för anskaffande
af ny ångpanna af samma storlek, som den institutet nu innehade. Farmaceutiska
institutets styrelse heinstälde derför, att medicinalstyrelsen ville hos
Kong]. Maj:t söka utverka aflåtande af proposition till Riksdagen om beviljande
af nödiga medel för angifna ändamål.

Medicinalstyrelsen, som till Kongl. Maj:t öfverlemnat berörda skrifvelse
med dertill hörande handlingar, hade dervid yttrat, att af det vid besiktningen
å berörda ångpanna upprättade instrument och inhemtade upplysningar
framginge, att den nuvarande ångpannan icke kunde tjenstgöra ännu ett
år; att densamma för öfrigt vore otjenlig att på samma gång använda till
uppvärmning af en del rum och till vanlig destillationspanna pa ett kemiskt
laboratorium; samt att den derför borde ersättas af en mindre ångpanna
för laboratoriets behof och af en lämplig, i källaren stäld kalorifer för
åstadkommande af såväl uppvärmning af de stora laboratorierummen som
en nöjaktig ventilation af desamma. Enär kostnaderna för en ny ångpanna
i den utbrändas ställe jemte de föreslagna anordningarna för centraluppvärmning
af laboratoriet icke nämnvärdt öfverstege priset för en ny ångpanna
af den nuvarandes storlek, och då de föreslagna åtgärderna medförde
många och afsevärda fördelar, samt institutets tillgångar enligt nunuvarande
utgiftsstat omöjligen medgåfve bestridandet af ifrågavarande utgifter,
hade medicinalstyrelsen hemstält det Kongl. Maj: t täcktes till Riksdagen
aflåta proposition om beviljande af ett anslag å extra stat af 2,475
kronor för anordnande vid farmaceutiska institutet af ny värmeledning och
anskaffande af ny ångpanna derstädes.

Öfverintendentsembetet, som erhållit befallning att till Kongl. Maj:t inkomma
med utlåtande i detta ärende, hade, enligt hvad departementschefen
vidare meddelar, i skrifvelse den 21 november 1893 anfört, att embetet för
sin del icke funnit skäl till anmärkning mot det framstälda förslaget till anordnande
af ny värmeledning och anskaffande af ny ångpanna för farmaceutiska
institutet, och att ej heller den för ifrågavarande arbetens utförande
beräknade kostnad, 2,475 kronor, gifvit embetet anledning till erinran.
Vidare hade direktionen för apotekaresocieteten, såsom egare af det hus,
hvari farmaceutiska institutet för närvarande vore inrymdt, skriftligen förklarat,
att från direktionens sida intet hinder mötte för inrättandet af ifrågavarande
värmeledning och dermed förenade ventilation, och att, när det af
direktionen med institutets styrelse nu upprättade, till den 1 januari 1902

Statsutskottets Utlåtande JS:o 9.

159

gällande hyreskontrakt utginge, intet anspråk på ersättning för de för berörda
ändamål förändrade lokalernas återställande i deras nuvarande skick komme
att af direktionen framställas.

Då utskottet icke haft något att emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning
erinra, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1895 anvisa
ett belopp af 2,475 kronor för anordnande vid farmaceutiska
institutet af ny värme- och ventilationsledning
samt anskaffande af en ny ångpanna vid institutet.

53:o) Med anledning
hemställer utskottet,

Kongl.

Maj:ts derom gjorda

framställning AnrJ- anslag

till polikliniken
för tandsjukdomar.

att Riksdagen må äfven för år 1895 anvisa ett [53.]
extra anslag af 4,000 kronor för uppehållande i Stockholm
af en poliklinik för tandsjukdomar.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

54:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, de extra anslag å tillsammans historie- och
9,200 kronor, som för ändamål, tillhörande akademiens verksamhet, blifvit
för innevarande liksom för flera föregående år beviljade, äro för samma ända- ''LmiiZff.
mål fortfarande erforderliga, hemställer utskottet, [54.]

att Riksdagen må på extra stat för år 1895 anvisa
följande anslag till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
:

a) till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid
ordnandet och vården af de under akademiens inseende
stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening 4,000
kronor;

b) till undersökning och beskrifning af fäderneslandets . -fornlemningar m. m. 3,200 kronor; och

c) till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m.

2,000 kronor.

160

Statsutskottets Utlåtande N:o .1.

Ang. anslag
till godtgörande
af en
del förskjutna
kostnader för
akademiens
nya byggnad.

[55.]

Musikaliska akademien.

55:o) Ivongl. Maj:t liar föreslagit, att Riksdagen måtte till ersättande
af medel, som öfverintendetsembetet fått förskjuta för inmurning af värmeocli
ventilationsapparat i musikaliska akademiens byggnad, på extra stat för år
1895 anvisa ett deremot svarande, till fullt krontal jemnadt belopp af 12,861
kronor.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t bar departementschefen
beträffande uppkomsten af den brist, till hvars betäckande ifrågavarande förskott
användts, erinrat derom, att på Kongl. Maj:ts framställning 1873 års
Riksdag beviljat ett belopp af 190,000 kronor till uppförande af byggnad
för musikaliska akademien och dess läroverk på kronans tomt n:o 8 i qvarteret
Blasieholinen i hufvudstaden. Efter pröfning af upprättade byggnadsritningar
jemte kostnadsförslag, som upptagit för sjelfva byggnaden 162,585
kronor, för värme- och ventilationsapparat 24,000 kronor samt för gas- och
vattenledning 4,106 kronor, eller tillhopa 190,691 kronor, hade Kongl. M''aj:t
den 30 maj 1873 till efterrättelse faststält berörda ritningar samt meddelat
öfverintendentsembetet, till hvars disposition byggnadsanslaget stäldes för att
till dermed afsedda ändamål användas, bemyndigande att, efter samråd med
akademien, vidtaga de jemkningar i afseende på byggnadsplanen, som utan
att öka förslagskostnaden kunde vid arbetets utförande finnas lämpliga. Sedan
akademien, der åtskilliga anmärkningar gjorts mot de faststälda ritningarna,
låtit upprätta och till öfverintendentsembetet öfverlemna nya ritningar tillika
med två kostnadsförslag, af livilka det ena upptagit de kostnader, som för
byggnadens uppförande jemte värmeapparat m. m. enligt de faststälda ritningarna
skulle åtgå, efter dåmera gällande pris till 221,281 kronor, och det andra
upptagit samma kostnader enligt de nya ritningarna till 208,928 kronor, hade
öfverintendentsembetet i skrifvelse den 28 april 1874 hos Kongl. Maj:t gjort
anmälan härom samt meddelat, att till betäckande af kostnaderna enligt det
senare, af embetet nu förordade förslaget funnes att tillgå dels det beviljade
statsanslaget å 190,000 kronor och dels influtna medel för sålda uthus å
byggnadstomten 3,500 kronor, eller tillhopa 193,500 kronor, hvadan en brist
uppkomme till belopp af 15,428 kronor. Den 12 juni 1874 hade Kongl.
Maj:t gillat de nya byggnadsritningarna och bemyndigat öfverintendentsembetet
att verkställa byggnaden efter sistnämnda ritningar med de jemkningar,
som utan byggnadskostnadens ökande kunde af omständigheterna påkallas;
hvarjemte meddelats föreskrift, att, derest vid anstäld entreprenadauktion visade
sig, att lägsta antagliga anbudet öfverstege det af Riksdagen beviljade anslag

Statsutskottets tillåtande N.ro It.

1(31

tillsammans med de medel, som eljes kunde vara att för byggnadens uppförande
disponera, frågan om anbudets antagande borde underställas Kongl. Maj:ts
pröfning; och hade Kongl. Maj:t, på öfverintendentsembetets hemställan rörande
ett vid entreprenadauktion å byggnadens uppförande gjordt anbud, som med
14,206 kronor öfverstigit för arbetet tillgängliga medel, den 21 augusti 1874
bemyndigat öfverintendentsembetet att antaga detta anbud.

I memorial den 30 november 1875 hade öfverintendentsembetet hemstält
dels om beredande af erforderligt fyllnadsanslag till den då pågående nybyggnaden
med nyssberörda belopp 14,206 kronor, dels ock om tillökning i
den beräknade kostnaden för byggnadens värmeapparat in. in.; och i memorial
den 30 maj 1876 hade embetet ytterligare anfört, hurusom för den till 16,095
kronor då beräknade, i kostnadsförslaget icke upptagna, kostnaden för värmeoch
ventilationsapparatens inmurande, tillgång icke, på sätt vid förslagets
uppgörande antagits, kunde beredas vare sig af den i samma förslag befintliga
utgiftsposten å 7,000 kronor till “diverse oförutsedda utgifter“ eller genom
uteslutande af något annat i samma förslag beräknadt arbete. 1 anseende
härtill och då kontrakt redan uppgjorts om en dylik apparat i enlighet med
akademiens förslag, samt åtskilliga i förbindelse dermed stående arbeten blifvit
verkstälda, hade öfverintendentsembetet anhållit om bemyndigande att, intill
dess frågan om betäckande af omförmälda brist i anslaget för byggnaden kunde
varda af Kongl. Maj:t pröfvad och afgjord, få af under händer varande medel
bestrida erforderlig inmurningskostnad för ifrågavarande värmeapparat. Denna
framställning angående förskjutande af medel till värmeledningens inmurande
hade af Kongl. Maj:t den 16 juni 1876 bifallits; och hade i sammanhang
härmed Kongl. Maj:t anbefalt musikaliska akademien att afgifva utlåtande,
om och i hvad mån akademien skulle kunna bereda sig tillgång att genom
årliga afbetalningar återgälda det beviljade förskottet, hvarpå akademien i
skrifvelse den 14 september 1876 förklarat sig icke kunna uppgifva några för ✓
ändamålet användbara tillgångar.

1 memorial den 4 december 1877 hade öfverintendentsembetet, under
anförande att kostnaden för värmeapparatens inmurning slutligen uppgått till
18,301 kronor 86 öre, men att den genom detta belopps sammanläggning med
förut nämnda 14,206 kronor uppkommande summa af 32,507 kronor 86 öre,
som skulle utvisa bristen i anslaget till ifrågavarande byggnad, kunnat genom
besparade medel för diverse omkostnader minskas till ett belopp af 26,566
kronor 54 öre, anhållit om ersättande af sistnämnda belopp.

Med anledning häraf hade Kongl. Maj:t till 1881 års Riksdag aflåtit
proposition derom, att, till ersättande af de medel, öfverintendentsembetet sålunda
fått förskjuta för musikaliska akademiens nybyggnad och inmurning af
Bih. till Riksd. Prof. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Käft. 21

102

Statsutskottets Ött ätande N:o kl.

värmeapparat derstädes, ett deremot svarande, till fullt krontal jemnadt belopp
af 26,567 kronor måtte varda å extra stat för år 1882 anvisadt.

I skrifvelse den 25 april 1881 hade Riksdagen anmält, att Kongl.
Mapts berörda framställning endast i den mån af Riksdagen bifallits, att till
gäldande , af det belopp, hvarmed entreprenadsumman för musikaliska akademiens
nybyggnad öfverstiga de för arbetet tillgängliga medel, på extra stat för år
1882 anvisats ett belopp af 14,206 kronor. Beträffande återstoden af det
äskade beloppet, eller 12,361 kronor, utgörande den del af kostnaden för
värme- och ventilationsapparatens inmurande, som icke kunnat genom andra
besparade medel betäckas, hade Riksdagen anfört att den omständighet, att
akademien år 1876 förklarat sig icke kunna uppgifva några tillgångar, som
kunde användas till återgäldande af hvad öfverintendentsembetet för ifrågavarande
ändamål förskjutit, icke synts Riksdagen innebära tillräcklig anledning
för staten att nu påtaga sig äfven denna utgift. 1 afseende å akademiens
förmåga att genom afbetalningar återgälda berörda förskott kunde tilläfventyrs
andra förhållanden ega rum år 1881 än år 1876, i hvilket hänseende
utredning borde åstadkommas, innan akademien frikallades från dylik skyldighet,
och hade Riksdagen antydt, att akademien genom uppförande af egna konserter
möjligen skulle kunna bereda sig inkomster till gäldande af ifrågakomma,,
jemförelsevis mindre betydliga belopp. Med anledning häraf, och då hinder
icke syntes möta att under afvaktan af dylik utredning tills vidare fortfarande
såsom förskott balansera nämnda belopp, hade Riksdagen ansett några medel
till godtgörande deraf icke böra för det dåvarande beviljas.

Efter att sålunda hafva erinrat om hvad i detta ärende förekommit,
intilldess 1881 års Riksdag deruti fattat beslut, har departementschefen vidare
till statsrådsprotokollet meddelat, att Kongl. Maj:t den 13 maj 1881
anbefalt musikaliska akademien att inkomma med yttrande och utredning,
huruvida icke medelst anställande af konserter eller eljest genom akademiens
försorg medel kunde anskaffas till gäldande af återstående förskottsbeloppet
för inmurning af värme- och ventilationsapparaten i akademiens nya byggnad.
Den 24 november 1881 hade akademien afgifvit det sålunda infordrade
yttrandet och deruti anfört, att akademien icke egde några medel,
hvarmed nämnda förskott skulle kunna gäldas, enär de genom donationer
tillkomna fonder, hvilka akademien hade till sitt förfogande, i regeln vore
afsedda för vissa i donationsbrefven bestämda ändamål, såsom stipendier m. m.,
och deras afkastning sålunda icke finge användas till sådana utgifter som
den här ifrågavarande, samt akademiens öfriga tillgångar väl behöfdes för att
akademien skulle kunna i någon mån fullgöra sina åligganden med hänsyn
till akademiens bestämmelse. Hvad anginge ifrågasatt anordnande af konserter
för ändamålet hade anförts, att sådana ej heller kunde antagas leda

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1133

till önskadt resultat. Med eleverna vid konservatorium kunde sådana konserter
ej anställas, emedan deras konstnärliga förmåga i allmänhet ej kunde
vara så utbildad, att ett offentligt uppträdande vore lämpligt eller ens tillständigt
inför en betalande publik. Skulle åter i hufvudstaden boende artister
anlitas, så vore med stöd af vunnen erfarenhet att antaga, det utgifterna
snarare skulle öfverstiga inkomsterna än tvärtom, enär kostnaderna för
dylika konserter vore högst betydliga. De konserter, som inbringade något
nämnvärdt, vore antingen sådana, der konsertgifvaren insatte sin personliga
talang, i hvilket fall inkomsten finge anses motsvara det honorarium han
annars kunde fordra, eller ock sådana, der de biträdande af en eller annan
orsak afstode från ersättning. Att ingen af dessa båda förutsättningar passade
in på här förevarande fall, syntes ligga i öppen dag. Slutligen hade
akademien erinrat derom, att omförmälda värme- och ventilationsapparat tillhörde
ett statens hus, som vore upplåtet för statens under akademiens inseende
stälda musikläroverk, hvilken omständighet enligt akademiens förmenande
borde, oafsedt den förut antydda omöjligheten för akademien att
gälda beloppet, frikalla henne från ett sådant kraf.

Sedermera hade öfverintendentsembetet i skrifvelse den 15 oktober 1889
anmält, att medel till betäckande af omförmälda brist ej kunde af embetet
disponeras längre än under åren 1889 och 1890, efter hvilken tid anslaget
»till då pågående nybyggnad för riksarkivet, som för fyllande af samma brist
anlitats, måste för dermed afsedda ändamål slutligt tagas i anspråk. Häröfver
hade yttrande från musikaliska akademien infordrats, som dervid särskilt
anbefalts att lemna uppgift om de akademiens tillgångar, hvilka till
betäckande af omförmälda brist kunde användas; och hade akademien med
anledning häraf den 28 maj 1891 afgifvit utlåtande.

Med afseende å Kongl. Maj:ts nu gjorda framställning yttrar departementschefen
derefter, att öfverintendentsembetet i skrifvelse den 14 sistlidne
november — med förmälan att de till embetets disposition på såväl ordinarie
som extra stat anvisade anslag under år 1893 så hårdt anlitats, att
det vore med synnerlig svårighet för embetet förenadt att vidare förskottera
omförmälda, icke obetydliga belopp — hemstält, det täcktes Kongl. Maj: t,
för den händelse detsamma icke kunde af musikaliska akademien sjelf gäldas
och icke heller af andra för Kongl. Maj:t tillgängliga medel ersättas, hos
nästsammanträdande Riksdag göra förnyad framställning om anvisande af särskilda
medel till godtgörande af ifrågavarande, utaf embetet förskotterade
kostnadssumma, hvars fortsatta balanserande i embetets räkenskaper jemväl
föranledt anmärkning från kammarrättens revisionsafdelning vid dess granskning
af öfverintendentsembetets räkenskap för år 1891.

Sedan musikaliska akademien med anledning häraf erhållit befallning

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

att inkomma med utredning, huruvida genom akademiens försorg medel kunde
anskaffas till gäldande af ifrågavarande förskott, hade akademien den 30
november 1893 afgifvit förnyadt utlåtande i ämnet, dervid akademien hufvudsakligen
åberopat och upprepat hvad akademien förut anfört, i främsta rummet
den i skrifvelsen af den 24 november 1881 lemnade utredning, hvilken
enligt akademiens förmenande allt fortfarande egde giltighet. Vidare och
under förmälan, att enligt akademiens åsigt de tillgångar, öfver hvilka akademien
förfogade, icke vore af beskaffenhet att böra till betäckande af ifrågavarande
brist användas, hade följande redogörelse lemnats för de medel akademien
dels egde, dels till förvaltning innehade.

Till en början stode under akademiens förvaltning fonder, hvilka enligt
donationsbref eller för dem eljest lagligen gällande bestämmelser icke finge
användas annorledes än på det sätt, att afkastningen af desamma utginge
till vissa ändamål, hufvudsakligen stipendier. Dessa fonder uppginge enligt
1892 års bokslut till ett sammanlagdt belopp af 199,562 kronor 87 öre.

Dernäst komme de donationsfonder, öfver hvilka akademien enligt
donatorernas föreskrift fritt förfogade. Dessa fonder vore:

Carl Wilhelm Bergers fond ............................... kronor 24,445: 6 4.

Fredrika Juliana Carléns fond ........................... ,, 1,382: 83.

generalkonsul Benedicks fond ............................. „ 5,745: 50.

Hvad dessa fonder beträffade, hade visserligen donatorerna icke inskränkt
akademiens rätt att förfoga öfver desamma; men akademien tvekade
icke att uttala den uppfattning, att donatorerna, som skänkt fonderna till
akademien, säkerligen afsett att sätta akademien i tillfälle att verka för dess
i stadgarnes första paragraf angifna ändamål: »musikens främjande i hela
dess vidd», och att de ingalunda tänkt sig, att dessa medel skulle användas
för utgifter, hvilka ovilkorligen måste anses tillhöra staten, såsom att bestrida
kostnaden för värmeledningen i ett staten tillhörigt, för statens läroverk erforderligt
hus.

Utom dessa donationsfonder förekomme bland akademiens tillgångar
äfven andra kontanta penningemedel, hvilka samlats genom besparingar vid
förvaltningen af akademiens egen ekonomi. Dessa akademiens enskilda medel,
hvilka icke egde något samband med konservatoriets af statsmedel anslagna
tillgångar, hade emellertid till följd af ökade utgifter och behof af diverse
slag under senare tider betydligt förminskats, så att de, som enligt 1884
års bokslut uppgått till 20,752 kronor 76 öre, vid 1892 års slut hade nedgått
till 12,403 kronor 40 öre. Dessa akademiens besparingar, i sig sjelfva
föga betydande och stadda på återgång, vore emellertid för akademien all -

Statsutskottets Utlutande JS’:o 9.

165

deles nödvändiga att hafva till sin disposition, om hon icke vid förefallande
tillfällen och behof skulle stå alldeles med bundna och tomma händer.

Hvad slutligen beträffade den inkomst, som uppkomme genom begagnandet
af den i akademiens hus befintliga konsertsalen, hvilken inkomst inginge
i nyss nämnda besparingar, hade akademien erinrat derom, att den till
omkring 80,000 kronor beräknade inredningen af akademiens hus till största
delen, eller ungefär 55,000 kronor, och således vida mer än som för konsertsalens
anordnande erfordrats, hade kunnat genom till akademien öfverlemnade
gåfvor och annorledes af akademien bekostas, under det att staten bidragit
med endast 25,000 kronor. För öfrigt vore akademiens omkostnader för
hvarje konsert ganska dryga, så att behållningen, äfven der full afgift betalades,
ej blefve synnerligen stor; men esomoftast såge akademien sig nödsakad
att af en eller annan anledning upplåta salen utan särskild afgift.
Salens uthyrande mer eller mindre ofta vore i öfrigt beroende på helt och
hållet tillfälliga omständigheter, så att någon beräkning på en fast inkomst
af densamma på intet sätt kunnat göras.

Såsom förklaring af orsaken dertill, att akademiens besparingar under
de senare åren så betydligt minskats, och till bevis derom, att akademien,
då det gält konservatoriets intressen, icke undandragit sig att af egna medel
göra uppoffringar för sådana läroverkets utgifter, hvartill statsanslaget visat
sig otillräckligt, anförde akademien, dels att anslaget till konservatoriets expenser
under en följd af år visat sig otillräckligt, så att akademien måst
för fyllande af uppkommen brist å detta anslag tillsläppa af egna medel
intill 1892 års slut sammanlagdt 3,052 kronor 68 öre, dels ock att akademien
funnit sig nödsakad att af egna medel bestrida åtskilliga utgifter, för
undervisningen, hvilka ej kunnat betäckas af statsanslagen. Dessa utgifter
hade till och med höstterminen 1893 uppgått till 5,325 kronor 61 öre.

Hvad anginge det af Riksdagen vid ärendets föregående behandling
ifrågasatta gifvandet af konserter för att derigenom anskaffa det resterande
beloppet för värmeapparatens inmurning, stälde sig förhållandena i detta afseende
ingalunda gynsammare nu, än då akademien i sin skrifvelse år 1881
vidrörde denna fråga. Omkostnaderna för konserter i hufvudstaden hade
fastmera ökats. Kändt vore, att de i Stockholm befintliga större musiksällskapen
måst taga mecenaters offervillighet i anspråk för att kunna fortsätta
sin verksamhet; och att äfven enskilda konsertgifvare löpte ekonomisk
risk, derom vittnade bland annat de icke sällan förekommande ansökningarna
från sådana att, enär omkostnaderna för hållen konsert öfverskridit inkomsten,
nedsättning i afgiften för salens begagnande måtte medgifvas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade akademien hemstält, att
för den händelse ifrågavarande brist igke kunde af andra för Kongl. Maj:t

Statsutskottets Utlåtande A:o 9.

Ang. anslag
till riksmuseets
afdelning
för
arkegoniater
m. m.

[56.]

Ang. anslag
till museets
etnografiska
samling.

[57.]

160

tillgängliga medel ersättas, Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra förnyad
framställning om anvisande af särskildt anslag till bristens godtgörande.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, och då det icke syntes
vara möjligt att utan Riksdagens medverkan få omförmälda brist betäckt, har
departementschefen tillstyrkt förevarande framställning i ämnet till Riksdagen.

Utskottet har emellertid icke funnit sådana omständigheter vara förebragta,
som kunna föranleda utskottet föreslå Riksdagen att frångå den uppfattning
i detta ärende, som af 1881 års Riksdag uttalades. Af statsrådsprotokollet
inhemtas, att musikaliska akademiens ekonomi vid 1892 års slut
visat en behållning af 12,403 kronor 40 öre och att under föregående år
behållningen varit ännu större. Mid sådant förhållande, och då dessutom den
af Riksdagen år 1881 antydda utvägen att få ofvannämnda brist ersatt icke
synes ens hafva blifvit försökt, har utskottet icke ansett sig böra ifrågasätta
att Riksdagen må träda emellan för fyllandet af denna brist. ,

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må
vinna Riksdagens bifall.

Naturhistoriska riksmuseum.

56:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till inköp och insamling af naturalier
vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för
arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes
och till bestridande af andra med arbetena vid afdelningen
förenade utgifter, jemväl för år 1895 på extra
stat anvisa 2,000 kronor.

57:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må för vård, underhåll och förkofran
af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling an -

Statsutskottets Utlåtande fao f). 1(5?

visa på extra stat jemväl för år 1895 enahanda belopp
som för innevarande år, eller 2,800 kronor.

58:o) Vidare får utskottet, på grund af Kong]. Maj:ts derom gjorda Ang. anslag
framställning och med åberopande af hvad i statsrådsprotokollet (sid. 160—för amortering
Ibl) blitvit i amnet meddeladt, hemställa, museets ex pensanslag.

att Riksdagen må till fortsatt amortering af brist [58.]
å naturhistoriska riksmuseets expensmedelsanslag på extra
stat för år 1895 anvisa ett belopp af 1,000 kronor.

Meteorologiska centralanstalten.

59:o) Med anledning af Kong], Maj:ts derom gjorda framställning och ^ng. ansiag
under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 161) blifvit i ämnet ''tjenZnvid
meddeladt, hemställer utskottet, anstalten.

[59.]

att Riksdagen må på extra stat för år 1895 bevilja
ett anslag af 7,950 kronor för upprätthållande af
fullständigt ordnad väderlekstjenst vid meteorologiska centralanstalten.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

60:o) På grund af Kongl. Maj.-ts derom gjorda framställning och under
hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 162) finnes i ämnet anfördt,
får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad förut egt rum,
må till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter
för öfveråriga döfstumma, nemligen i Vadstena, Skara
och Bollnäs, anvisa ett extra anslag för år 1895 af 49,200
kronor.

Ang. anslag
till läroanstalter
för
öfveråriga
döfstumma.

[60.]

61:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får tfffutskottet
hemställa,

till handtverksskolan
i Kristinehamn

för blinda.

[61.]

Ang. anslag
till tryckning
af blindskrifter
m. m.

[62.]

lt>8 Statsutskottets Utlutande N:ö It.

att Riksdagen må, till uppehållande åt handtverksskolan
i Kristinehamn för blinda, på extra stat för år
1895 bevilja ett anslag till enahanda belopp, som för detta
ändamål under närmast föregående år anvisats, eller 10,000
kronor.

62:o) I skrifvelse den 21 sistlidne september hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet
meddelas, direktionen öfver institutet för blinda hemstält, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, utöfver det åt institutet på ordinarie
stat uppförda anslaget, bevilja institutet för år 1895 följande extra
anslag, nemligen 2,500 kronor att användas till tryckning af blindskrifter
och 1,200 kronor till understöd åt blindlär ar eelev er samt till reseund erstöd
åt blindlärare.

Beträffande det sistnämnda anslaget hade direktionen anfört, att det
hittills anvisats endast till understöd åt blindlärareelever, men att ändamålet
dermed eller beredandet af lämpliga lärare för blinda skulle ofta bättre tillgodoses,
om anslaget finge användas icke blott till stipendier åt blindlärareelever,
utan äfven till fortsatt utbildning af lärare, som redan vore vid blindanstalten
antagne. Den långa tillgång på lärarekrafter, som funnes på blindundervisningens
område, gjorde det nemligen nödvändigt att vid uppkomna
ledigheter till lärare antaga ännu unga personer, hvilka väl kunnat visa
anlag för sitt blifvande kall, men som ännu icke vunnit önskvärd utbildning
derför. Det vore derför af vigt, att åt dessa lärare bergddes tillfälle till inliemtande
till ytterliga kunskaper. Synnerligen vigtigt vore det, att arbetslärarne
sattes i stånd att genom personliga besök vid utlandets undervisningsanstalter
för blinda taga kännedom om anordningarna derstädes och tillegna
sig de förbättrade arbetsmetoder, som tid efter annan der infördes.

Kongl. M aj: t har nu för Riksdagen framlagt förslag i öfverensstämmelse
med hvad direktionen hemstält; och får utskottet med anledning häraf,
och under erinran att Kongl. Maj:ts förevarande förslag endast innebär en
utsträckt disposition af ett under flera föregående år till institutet beviljadt
anslag, hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1895 anvisa:

a) till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; och

b) till understöd åt blindlärareelever samt reseunderstöd
åt blindlärare 1,200 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1(30

Hospitalsvården.

63:o) Sedan Riksdagen år 1892, för anordnande af en asyl i Vadstena
för sinnessjuke ra. m., beviljat ett anslag af 431,790 kronor samt deraf på
extra stat anvisat för år 1893 ett belopp af 100,000 kronor och för år

1894 en summa af 250,000 kronor, har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att till fullbordande af arbetet å Vadstena asyl anvisa på extra stat för år

1895 återstoden af det beviljade anslaget eller 81,790 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

64:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för om- och påbyggnad
af cellflygeln vid Nyköpings hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med af medicinalstyrelsen framstäldfc förslag på extra stat för år 1895 anvisa

37,000 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen
anmält, hurusom medicinalstyrelsen i skrivelser den 24 mars och den 28
april 1893 anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes bemyndiga styrelsen att, i enlighet
med skrifvelserna bifogade ritningar och förslag, låta verkställa omoch
påbyggnad af cellflygeln vid Nyköpings hospital och ställa till styrelsens
förfogande derför nödiga medel, 37,000 kronor.

Uti berörda skrifvelser hade, enligt hvad departementschefen meddelar,
styrelsen erinrat, hurusom för ungefär 25 år sedan vid Nyköpings hospital
uppfördes en cellflygel, innehållande 10 cellrum, 2 sof- och 2 dagrum för
osnygga, 2 badrum och ett vaktrum, allt i bottenvåningen. Vaktrummet
hade sedan ändrats till cellrum, hvarigenom 11 celler erhållits. A cellflygelns
vind funnes dessutom 2 rum för betjening.

Under tidernas lopp hade denna cellflygel visat sig mer och mer
olämplig, i synnerhet derutinnan, att dels ventilationen vore ytterst bristfällig,
hvarigenom luften, särskildt i de mycket små cellerna, blefve osund, dels ock
cellerna för män och qvinnor läge vid samma korridor. Dertill komme, att
uppvärmningen af cellerna vore så anordnad, att eldsvåda lätteligen kunde
uppstå vid minsta bristfällighet i kaloriferer eller rökgångar, hvilket blifvit
vid hållna inspektioner uppmärksammadt. Med anledning häraf hade medicinalstyrelsen
under senaste åren varit betänkt på att söka åstadkomma förBih.
till Rilcsd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 22

Ang. anslag
till Vadstena
asyl.

[68.1

Ang. om- och
påbyggnad af
ctllflygeln vid
Nyköpings
hospital.

[64-1

170

Statsutskottets Utlåtande ]S:o 9.

ändring1 såväl af uppvärmningssättet som ock af flygeln i sin helhet och i
detta hänseende rådfört sig med sin biträdande arkitekt, hofintendenten A.
Kumlien, som enligt uppdrag utarbetat ett förslag till cellflygelns om- och
påbyggnad, hvarigenom ofvannämnda olägenheter och faror kunde blifva för
alltid afhjelpta samt tillika en utvidgad och förbättrad sjukvård komma till
stånd. Eu vid skrifvelsen fogad anmälan från hospitalsdirektionen, att ett
verkligt ‘tillbud till eldsvåda i cellflygeln visat sig, ehuru de första tecknen
i tid blifvit upptäckta och faran för tillfället kunnat afvändas, hade utgjort
en ytterligare maning att vidtaga åtgärder för cellflygelns ombyggnad samt
en erinran derom, att skyndsamhet vore af nöden.

Enligt det uppgjorda förslaget skulle cellflygelu komma att utgöras af
två våningar jemte en vindsvåning. I denna byggnad skulle finnas 30 celler
och 18 platser i gemensamhetsrum eller tillsammans 48 platser. Män och
qvinnor skulle komma att vårdas i olika våningar med skilda ingångar;
vakt-, bad- och förrådsrum skulle finnas i hvarje af dessa våningar och
kraftig ventilation erhållas i alla lokaler, hvarjemte uppvärmningen skulle
blifva fullt tillräcklig samt fri från våda och allt obehag. Då i den nuvarande
cellflygeln funnes 11 celler och plats för 8 patienter i gemensamhetsrummen,
eller tillsammans 19 platser, skulle genom ombyggnaden således
vinnas 29 platser, hufvudsakligen utgörande cellplatser, hvaraf hospitalet vore
i ett särdeles stort behof. Dessa fördelar kunde nu erhållas för en jemförelsevis
liten kostnad. Efter det den nya paviljong, till hvars uppförande
Riksdagen år 1886 och 1887 anslagit medel, för ungefär tre år sedan öppnats
för emottagande af sinnessjuke, hade hospitalet utrymme för 114 patienter.
Om med den nu föreslagna utvidgningen 143 patienter kunde mottagas,
behöfde derför icke tjenstepersonalen vid hospitalet ökas, men väl den lägre
betjeningen. I följd af dessa anordningar borde dagkostnaden för hvarje
sjuk kunna minskas.

En vinst af 29 nya hospitalsplatser vore under dessa tider, då efterfrågan
å sådana vore stor, äfven värd att beaktas och kunde svårligen på
annat sätt erhållas lika billigt som vid detta tillfälle. Såsom bevis på bristen
på platser å hospital anförde medicinalstyrelsen, att vid tiden för aflåtandet
af medicinalstyrelsens första skrifvelse i ämnet 225 sinnessjuka väntade på
intagning, emedan hospitalen vore fullt belagda.

Förutom ändring af sjukafdelningarna i cellflygeln omfattade nämnda
förslag äfven anordnande af nio boningsrum och ett kök i vindsvåningen.
Nyköpings hospital lede nemligen af stor brist på rum för betjeningen,
hvilken brist på detta sätt med ringa kostnader skulle kunna fyllas.

Utgifterna för cellflygelns om- och påbyggnad med tillhörande värmeledning
skulle fördelas på följande sätt:

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

171

kronor 32,200
b 4,800

ombyggnad af sjukafdelningarna .................................

anordning och inredning af vindsvåningen ...................

summa kronor 37,000: —
Då för denna totalkostnad skulle utöfver de för närvarande i cellflygeln
befintliga 19 sjukplatser vinnas 29 nya sådana platser, tillika med
9 boningsrum och kök, allt i tidsenligt skick och med god värme- och ventilationsinrättning,
samt de gamla cellerna, på sätt hofindenten Kumlien anfört,
vore i så dåligt tillstånd, att deras ombyggnad blefve lika dyr som
nybyggnad, hvadan deras antal äfven borde inberäknas i kostnadssumman
per säng för hela ombyggnaden, kunde alltså, jemte lägenheterna i vindsvåningen,
48 nya sjukplatser erhållas till ett pris af 770 kronor 83 öre för
hvarje plats, hvilket betydligt understege motsvarande kostnad vid öfriga hospital.

öfver den af medicinalstyrelsen gjorda framställningen hade öfverintendentscmbetet
yttrat sig och, sedan medicinalstyrelsen på gifven anledning
upplyst, att under korridormurarne i cellflygeln funnes gamla grunder, Indika
kunde vid ombyggnaden användas, förklarat sig icke hafva något att erinra
mot omförmälda ritnings- och kostnadsförslag.

Departementschefen, som på de af medicinalstyrelsen angifna skäl tillstyrkt
aflåtande af Kong], Maj:ts förevarande framställning, har i sammanhang
dermed påpekat, att den för ifrågavarande byggnadsföretag beräknade
kostnad föga öfverstege det belopp, 35,188 kronor 54 öre, som inbesparats
å 1887 —1890 års anslag till Lunds asylbyggnad och hvilket, enligt Kongl.
Maj:ts på föredragning af chefen för finansdepartementet den 30 juni 1893
meddelade beslut, i riksbufvudboken för år 1892 afförts från reservationerna
å extra statsregleringen för att såsom tillgång för kommande statsregleringar
redovisas å den särskilda räkning, som benämnes fonden för reserverade medel.

Utskottet finner behofvet det nu ifrågasatta byggnadsföretaget vara till
fullo ådagalagdt och har emot de för detsamma uppgjorda ritningar och
kostnadsförslag ingen erinran att göra, hvadan utskottet hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1895 anvisa
ett belopp af 37,000 kronor till om- och påbyggnad af
cellflygeln vid Nyköpings hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det af medicinalstyrelsen framstälda förslag.

65:o) På grund af derom af Kongl. Maj:t gjord framställning får utskottet
hemställa,

att Riksdagen, i öfverensstämmelse med hvad för
flera föregående år egt rum, må för år 1895 på extra

Ang. anslag
till .Jerfsö
sjukhus Jör
spetclske.

[65.|

172

Statsutskottets Utlåtande N:o d.

stat bevilja ett anslag af 14,000 kronor till understöd åt
Jerfsö sjukhus för spetelske, under vilkor att Gefleborgs
läns landsting dertill för samma år anvisar 4,000 kronor
och medgifver, att spetelske äfven från andra län må vid
sjukhuset erhålla vård, i den mån utrymmet sådant medgifver.

Kyrkorestaurering.

Ang. restau- ■ 66:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att medgifva, att ännu

Vadftena återstående del af de utaf Riksdagen för Vadstena klosterkyrkas restaurering
klosterkyrka, beviljade medel måtte få användas för restaureringens utförande i hufvud[66.
] saklig öfverensstämmelse med en efter medlens beviljande uppgjord ritning
under samma vilkor och förbehåll, som blifvit bestämda i afseende å arbetets
utförande enligt förut uppgjord ritning.

Jemlikt Kongl. Maj:ts framställning beviljade 1891 års Riksdag till
restaurering af Vadstena klosterkyrka, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
derför uppgjord plan samt under den tillsyn och kontroll, Kongl. Maj:t bestämde,
ett anslag af 100,000 kronor med vilkor, att Vadstena och S:t Pers
församlingar tillsköte det belopp, som utöfver sagda anslag för ifrågavarande
restaureringsarbete erfordrades. Af det sålunda beviljade anslaget har,
öfverensstämmelse med Kong). Maj:ts framställningar, Riksdagen anvisat för
år 1892 20,000 kronor och för hvartdera af åren 1893 och 1894 40,000
kronor.

Under erinran härom har departementschefen vidare anfört, att vid den
besigtning å kyrkan, som år 1881 genom öfverintendentsembetet verkstäldes,
grunden befunnits vara i hög grad felaktig, sjelfva byggnadsplats vattensjuk,
flere af kyrkans sträfpelare sådana, att de uföfvade snarare en dragning
utåt på muren än de utgjorde ett stöd för densamma. De flesta af pelame
hade vid verkstäld lodning befunnits “hänga öfver" från 1 till 4 eller 5 tum
samt vara remnade, så att deras yttre begränsningslinie visade en kurva på
3 till 4 tum. Murar ne hängde öfver utom vid midten af hvarje långsida, der
de stode lodrätt. För afhjelpande af dessa och andra anmärkta bristfälligheter
i öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar skulle, enligt kostnadsförslag,
kräfvas eu utgift af 137,464 kronor 75 öre. Öfverintendentsembetet, som,
efter det Vadstena och S:t Pers församlingar väckt fråga om utverkande af
ett statsbidrag å 100,000 kronor för möjliggörande af kyrkans restaurering,
den 10 oktober 1882 afgifvit infordradt utlåtande i ärendet, hade vitsordat,
att restaureringsförslaget icke afsåge någon öfverflödig utveckling af arkitek -

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

173

toniska former, utan endast ett sträfvande att, jemte kyrkans räddande från
fullständig undergång, omgestalta henne så till vida, att hon i öfverensstämmelse
med sin ursprungliga stil komme att framstå såsom ett visserligen enkelt,
men dock icke vanstäldt verk af eu försvunnen tids kyrkliga byggnadskonst;
och hade öfverintendentsembetet i samma utlåtande tillstyrkt bifall till församlingarnas
ansökning, att genom proposition till Riksdagen det omförmälda
statsbidraget måtte utverkas.

Innan den ifrågavarande propositionen aflåtits till Riksdagen, och efter
det vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien i infordradt, den 14 januari
1890 afgifvet utlåtande uttalat såsom sin uppfattning, att ingen annan utväg
att vidmagthålla detta såväl i arkitektoniskt som historiskt hänseende märkliga
fornminne förefunnes än att bereda församlingarna det ifrågasatta bidraget
till verkställande af den föreslagna restaureringen, hade Kongl. Maj:t anbefalt
öfverintendentsembetet att underkasta de uppgjorda ritningarne och kostnadsförslaget
förnyad granskning med dervid fästadt afseende å förändrade materialoch
arbetspris. I sitt den 25 november 1890 afgifna utlåtande förklarade sig
öfverintendentsembetet, efter jemförelse af mottagna uppgifter rörande materialoch
arbetspris inom Östergötlands län åren 1882 och 1889, icke hafva funnit
skäl att föreslå vare sig nedsättning eller förhöjning i den beräknade kostnaden
af 137,464 kronor 75 öre för de i kostnadsförslaget upptagna arbeten.
Dervid anmärkte dock öfverintendentsembetet, att kostnadsförslaget saknade
någon post för anskaffande af arbets- och detaljritningar, hvartill ansåges åtgå

2,000 kronor, samt att det jemväl vore nödvändigt, att en särskild post upptoges
för oförutsedda utgifter, och hade denna post af embetet föreslagits till
10,535 kronor 25 öre.

Härefter hade Kongl. Maj:t den 12 januari 1891 beslutit aflåtandet
af den omförmälda propositionen till Riksdagen, hvarjemte de till ärendet
hörande handlingar, åtföljda af ritningarne och kostnadsförslaget, i vanlig ordning
öfverlemnades till Riksdagens vederbörande utskott. Sedan Riksdagen
på ofvan angifna vilkor beviljat det äskade anslaget, och församlingarna,
hvilkas yttranden i anledning häraf infordrats, beslutit att, med tacksamt mottagande
af det beviljade anslaget, åtaga sig att tillskjuta det belopp, som
utöfver sagda anslag erfordrades för det ifrågavarande restaureringsarbetets
verkställande i hufvudsaklig enlighet med den derför uppgjorda planen, hade
Kongl. Maj:t den 31 december 1891 utan förändring faststält de för ifrågavarande
restaureringsarbete uppgjorda ritningarna samt tillika föreskrifvit, att arbetet,
som ej borde på entreprenad utbjudas, skulle utföras af vederbörande kyrkoråd
genom en af detsamma utsedd, i kyrkobyggnader förfaren byggmästare
enligt af kyrkorådet upprättadt och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Östergötlands län och domkapitlet i Linköping godkändt kontrakt, under kontroll
af öfverintendentsembetet, som egde att härför antaga lämplig person.

Efter det kyrkorådet och församlingarna redan under sommaren 1892
hemstält om ändring i vissa punkter af den faststälda restaureringsplanen, och
Kongl. Maj:t delvis dertill lemnat bifall, hade riksantiqvarien, som fått tillfälle
att yttra sig öfver denna hemställan, i derpå följande november månad till
Kongl. Maj:t inkommit med skrifvelse, deri han — jemte förmälan att han,
under ett besök i Vadstena, tagit kännedom om de ritningar, som läge till
grund för restaureringsarbetena å kyrkan, och under framhållande särskildt åt
Vadstena klosters stiftarinnas flerfaldiga gånger på det bestämdaste uttalade
önskan, att byggnaden skulle utmärka sig genom stor enkelhet — ur antiqvarisk
synpunkt framstält allvarsamma anmärkningar mot restaureringsplanen,
hvarvid han hufvudsakligen påyrkade, att koret med altaret måtte förflyttas
från dess nuvarande och enligt den godkända planen angifna plats i kyrkans
östra del till dess ursprungliga af stiftarinnan bestämda plats i kyrkans vestra
del, att i stället för den å de faststälda ritningarna upptagna, å kyrkans
norra sida i särskild utbyggnad förlagda sakristia måtte anordnas sakristia i
kyrkans vestra del bakom koret, att de å samma ritningar ur prydnadssynpunkt
nytillsatta fönster å kyrkans båda gaflar måtte borttagas, samt att
dess sträfpelare måtte bibehållas vid sin ursprungliga enkelhet.

Öfverintendentsembetet, dit riksantiq variens yttrande omedelbarligen remitterats,
hade i anledning deraf hört såväl kyrkorådet som församlingarna.
A id sammanträde den 13 januari 1893 instämde kyrkorådet i allt väsentligt
med riksantiqvarien, i det kyrkorådet förklarade sig anse, att kyrkan vid det
pågående restaureringsarbetet borde, så vidt möjligt, återställas i det skick
hon ursprungligen hade, då hon enligt stiftarinnans uttryckliga föreskrift blifvit
uppförd “med slät gerning, ödmjuk och stark", hvilken afsigt skulle väsentligen
förfelas, om den faststälda ritningen med sina många tillägg och visserligen i
sig sjelfva vackra, men mot kyrkans ursprungliga idé stridande samt helt och
hållet öfverflödiga prydnader skulle i alla delar följas. Härtill kornrne, såsom
ett afgörande skäl, den tvingande nödvändigheten att få ritningarna förenklade,
enär det redan klart framginge, att, om restaureringen måste i alla sina detaljer
verkställas i full öfverensstämmelse med dessa ritningar, den verkliga kostnaden
komme att betydligt öfverskrida den beräknade, samt församlingarna vore alldeles
urståndsätta att anslå några bidrag utöfver det, de, i enlighet med den
gjorda kostnadsberäkningen, hade förbundit sig att erlägga. I detta kyrkorådets
yttrande instämde ej mindre församlingarna än ock domkapitlet i Linköping.

Innan remissen på riksantiqvariens ofvanberörda framställning hunrjit af
öfverintendentsembetet besvaras, hade i mars månad 1893 skrifvelse från kyrko -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

175

rådet till Kongl. Maj:t inkommit. I denna skrifvelse meddelade kyrkorådet,
att restaureringsarbetet, efter det att detsamma i april månad 1892 tagit sin
början, fortgått under samma år med uppförande af fyra nya sträfpelare samt
anskaffande ocb huggning af dels granit till ny sockel omkring hela kyrkan
och dels kalksten till de nya sträfpelare, som vore afsedda att ytterligare uppföras.
Tillika anhölle kyrkorådet, att Kongl. Maj:t måtte anvisa ytterligare
medel utöfver de redan af Riksdagen beviljade, på det att följande, enligt
kostnadsberäkning af den vid kyrkan anstälde byggnadschefen till ej mindre
än 68,443 kronor 56 öre uppgående, af den af öfverintendeutsembetet anstälde
kontrollerande arkitekten såsom för klosterkyrkans framtida bestånd nödvändiga
ansedda tilläggsarbeten, hvilka församlingarna vore helt och hållet ur stånd
att bekosta, måtte kunna verkställas, nemligen nedtagande och ombyggande af
kyrkans östra gafvel, vestra gafvelns förstärkande samt nedrifvande af tre
sträfpelare i hörnen vid kyrkans norra sida och uppförande derstädes af nya
sådana.

Öfver såväl riksantiqvariens ofvan berörda framställning som kyrkorådets
nyssnämnda anslagsyrkande hade utlåtanden numera blifvit af öfverintendentsembetet
afgifna. Gent emot riksantiqvarien hade öfverintendentsembetet erinrat,
att, då de gillade ritningarna närmast syntes hafva afsett att, jemte nödiga
iståndsättningsarbeten, förläna åt ifrågavarande kyrkobyggnad den mera tilltalande
kyrkliga karakter, hvarpå nutiden kunde göra anspråk och som den
ursprunglige byggmästaren kunde anses hafva velat genomföra, derest icke helt
och hållet undantagsmessiga föreskrifter om inskränkningar blifvit honom meddelade,
det enligt embetets mening icke vid förevarande restaureringsarbete i
främsta rummet varit fråga om ett strängt antiqvariskt återställande af den
åldriga klosterkyrkan. Embetet ansåge sig emellertid, då ett sådant förfarande
från behörig myndighet framhölles såsom det enda rigtiga, sakna skäl att
motsätta sig detsamma, derest icke derigenom templets egenskap af luthersk
församlingskyrka på något sätt komme att rubbas.

I sådant afseende biträdde öfverintendentsembetet obetingadt riksantiqvariens
framställning om altarets förläggande till den ursprungliga korbyggnaden
med der bakom förlagda sakristia. Hvad anginge de till framkallande af ett
rikare intryck föreslagna fönstren å kyrkans östra och vestra gaflar, så ansåge
äfven öfverintendentsembetet, att dessa borde uteslutas, synnerligast som spår
efter sådana fönsters tidigare befintlighet icke kunde med visshet påvisas. Med
anledning af riksantiqvariens ofvannämnda anmärkning angående sträfpelarne
erinrade öfverintendentsembetet, att Kongl. Maj:t den 2 december 1892 medgifvit,
att sträfpelarne vill klosterkyrkans sydvestra hörn finge bibehållas, och
att de redan ombyggda sträfpelarne fått förblifva vid sina ursprungliga former,

17G

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

äfven der dessa sins emellan från hvarandra i någon mån afvikit; och funne
embetet vid dessa förhållanden anmärkningen böra anses förfallen.

Beträffande den af kyrkorådet ifrågasatta anslagstillökningen erinrade
embetet till en början, att de vidlyftiga arbetena vid kyrkans gaflar, hvilkas
nödvändighet vid den för mer än ett tiotal år sedan företagna undersökningen
icke påvisades, och hvilka för ty icke heller i det på grund af samma undersökning
upprättade kostnadsförslag upptagits, endast vore oundgängliga under
den förutsättning, att kyrkans tak komme att erhålla den rikare form, som
de faststälda ritningarna utvisade. Deremot funne embetet behofvet af de tre
sträfpelarnes ombyggnad, hvarför kostnaden upptagits till 12,250 kronor, med
hänsyn till byggnadens bestånd, icke under några förhållanden kunna tillbakavisas.

Med kännedom ej mindre om de vid byggnadsrestaureringar i regel förekommande
oförutsedda arbeten, än äfven om den ej obetydliga stegring i utgifterna,
som måste uppstå på de orter, der, såsom i förevarande fall vore
händelsen, en alldeles ny art af byggnadsverksamhet skulle börjas och igångsättas,
hade öfverintendentsembetet, enligt hvad embetet vidare anfört, nogsamt
insett, att icke ens någon ringa del af det nu äskade nya anslagsbehofvet
skulle kunna fyllas genom inskränkningar och besparingar, vare sig vid de
arbeten, som afsåge betryggandet af byggnadens bestånd eller vid de smärre
arbeten, som åsyftade att förläna åt densamma ett mera tilltalande yttre och
inre skick. Då ökadt statsanslag eller ytterligare bidrag från församlingarnas
sida skäligen icke kunde påräknas, ansåge öfverintendentsembetet — till
undvikande deraf, att det anmälda nya medelsbehofvet skulle behöfva på ett
eller annat sätt genom ytterligare anslag tillgodoses — en förändring i
restaureringsarbetets plan böra ega rum; och hade embetet härför utarbetat
förslag till ny ritning. Till en början skulle, enligt detta förslag, den faststälda
ritningen i hvad den afsåge taket betydligt förenklas, takryttaren försvinna
och endast takkupor samt två kors å taket bringas till utförande.
Derest en sådan af omständigheterna orsakad förenkling i ritningarna vidtoges,
skulle ur det ursprungliga kostnadsförslaget komma att utgå posterna
för takstolarnes påsalning, som till föjd af den förändrade takkonstruktionen
skulle blifva obehöflig äfvensom för takryttaren, utgörande tillsammans 10,000
kronor; och hölle öfverintendentsembetet före, att detta belopp, ökadt med
den besparing, som komme att uppstå af takytans utaf takets förenklade
form föranledda minskning, skulle kunna betäcka kostnaden för de ifrågavarande
tre sträfpelarnes fullständiga ombyggande. Vidare hade å det nyupprättade
ritningsförslaget alla de å den faststälda ritningen förekommande
nytillsatta gafvelfönster blifvit uteslutna. Den besparing, som härigenom
uppkomme i det till 11,000 kronor beräknade belopp för samtliga fönster -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

177

arbeten, föresloge embetet måtte, jemte den besparing, som uppstode genom
uteslutning af den å den faststälda ritningen upptagna utbyggda sakristian
å kyrkans norra sida, i främsta rummet användas till vinnande af det önskningsmål,
riksantiqvarien, bland annat, påvisat, eller att den ursprungliga
korbyggnaden komtne att återinrättas till kor och inbyggd sakristia, samt i
andra rummet till mötande af de ytterligare förstärknings- och förbättringsbehof
i allmänhet, hvilka, utöfver de redan afsedda, helt naturligt under den
långa tid, som förflutit mellan den första planens uppgörande och det slutliga
utförandet, kunnat göra sig gällande.

Öfverintendentsembetet hemstälde derjemte, att, då den nuvarande
predikstolen vore i godt stånd och af en anspråkslös och föga störande form,
densamma måtte bibehållas, samt att den del af det för anskaffande af ny
predikstol beräknade belopp, som öfversköte kostnaderna för en flyttning af
densamma, måtte, derest sådant skulle under arbetets gång befinnas behöfligt,
få användas för väsentligare och för sjelfva byggnadens bestånd och värdighet
afsedda förbättringsåtgärder. I afseende å de i kyrkans golf liggande
märkligare grafstenarne, framhölle öfverintendentsembetet önskvärdheten deraf,
att dessa grafstenar icke, såsom blifvit ifrågasatt, uppstäldes kring kyrkans
innerväggar, utan i liggande ställning infogades i golfvet längs utmed kyrkans
långsidor. Härigenom skulle ock någon besparing uppstå vid anskaffande
af nytt material för kyrkogolfvets behöriga komplettering.

Slutligen uttalade öfverintendentsembetet såsom sin åsigt, att, ehuru
det nu framlagda nya ritningsförslaget onekligen framstälde Vadstena klosterkyrka
i en form, som betydligt afveke från den, som den stadfästade fullständigare
restaureringsritningen utvisade, embetet likväl icke tvekade att
beteckna detta nya förslag såsom fullt antagligt, helst vid utarbetande af
detsamma de erinringar mot de faststälda ritningarna, som af riksantiqvarien
framstälts, blifvit iakttagna, och derjemte endast sådana förenklingar blifvit
föreslagna, som en välgrundad hänsyn till den märkliga byggnadens fortbestånd
gjort oundvikliga, men som icke i någon mån stängde vägen för ett
framtida fullständigare genomförande af rikare former å tak och gaflar m. m.

I sitt med anledning af detta öfverintendentsembetets utlåtande afgifna
yttrande hade vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien i allt väsentligt
gillat öfverintendentsembetets nu senast uppgjorda ritningsförslag.

Under erinran, att Kongl. Maj:t ännu icke fattat beslut angående dispositionen
af det utaf 1893 års Riksdag till ifrågavarande klosterkyrkas restaurering
anvisade beloppet af 40,000 kronor, samt att allt arbete å byggnaden
jemlikt Kongl. Maj:ts beslut den 10 sistlidne november blifvit tills vidareinstäldt,
har departementschefen upplyst att, enligt från öfverintendentsemhetet erhållet
meddelande, för restaureringsarbetena af statsmedel till församlingarnas kyrkoBih.
till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Iläft. 23

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

gård hittills utbetalts tillsammans 45,000 kronor, af hvilket belopp omkring

2,000 å 8,000 kronor kunde antagas innestå såsom oanvända, samt att alla
hittills utförda arbeten vore af den beskaffenhet, att de befunnes nödvändiga
äfven för byggnadens utförande enligt det af öfverintendentsembetet senast
uppgjorda ritningsförslaget. Då ytterligare anslag utöfver de 150,000 kronor,
som staten och församlingarna tillsammans förbundit sig att för restaureringen
af ifrågavarande kyrka lemna, hvarken från statens eller församlingarnas sida
syntes kunna ifrågasättas, återstode intet annat än att genom förändring af
den ursprungliga planen söka åstadkomma så stora besparingar, att, trots de
oberäknade förstärkningsarbeten, som bl of ve oundvikliga, kostnaderna för
restaureringsarbetet kunde begränsas inom nyssnämnda belopp. En sådan förändring
hade så mycket större skäl för sig, som, på sätt ofvan anförts, förenklingar
i planen ur antiqvarisk synpunkt påkallades. Mot det utseende,
som enligt den af öfverintendentsembetet senast uppgjorda ritningen skulle förlänas
Vadstena klosterkyrka, hade departementschefen intet att erinra och
funne ej heller anledning betvifla rigtigheten af öfverintendéntsembetets beräkningar,
enligt hvilka en restaurering af kyrkan efter denna ritning skulle
kunna utföras inom det beräknade beloppet.

Då af den till statsrådsprotokollet lemnade redogörelsen framgår, att
kostnaden för en restaurering af Vadstena klosterkyrka i öfverensstämmelse
med den faststälda planen skulle komma att uppgå till betydligt högre belopp,
än som i det för 1891 års Riksdag framlagda förslaget blifvit härför beräknadt,
har utskottet, som funnit anmärkningsvärdt, att en af vederbörande
myndighet granskad kostnadsberäkning kunnat vara i så hög grad ohållbar,
som den nu ifrågavarande visat sig vara, under närvarande omständigheter
ansett annan utväg icke förefinnas, än att, såsom Kongl. Maj:ts förevarande
framställning åsyftar, genom en förändring af den ursprungliga planen, kostnaderna
för det återstående restaureringsarbetet begränsas till det belopp, som
är för ändamålet disponibelt. 1 anledning häraf, och då utskottet icke har
någon särskild erinran att göra emot den nu framlagda ritningen, får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att den ännu återstående
delen af de utaf Riksdagen för Vadstena klosterkyrkas
restaurering beviljade medlen må få användas för restaureringens
utförande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
en efter medlens beviljande uppgjord ritning, under samma
vilkor och förbehåll, som blifvit bestämda i afseende å
arbetets utförande enligt förut uppgjord ritning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

179

Diverse anslag.

67:o) På grund af Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för flera föregående
år egt rum, må jemväl för år 1895 på extra stat
anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska fornskriftsällskapet.

68:o) Likaledes på grund af derom utaf Kong]. Maj:t gjord framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen, på sätt för flera föregående år
egt rum, må till beredande af religionsvård åt svenske
sjömän m. fl. i utländska hamnar bevilja ett extra anslag
för år 1895 af 10,000 kronor.

69:o) Sedan nästlidna års Riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, på extra stat beviljat dels till anställande
af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt 12,000
kronor, deraf 4,000 kronor att utgå under år 1894, dels till resekostnadsersättning
åt dessa kontraktsadjunkter 1,500 kronor, deraf 500
kronor att utgå under år 1894, dels ock till två stipendier för utbildande
vid universitetet af prester, förtrogna med finska språket, 4,500 kronor,
deraf 1,500 kronor att utgå under år 1894, samt åt Kongl. Maj:t öfverlemnat.
att meddela de närmare bestämmelser, som kunde erfordras
rörande anslagens användande, bar Kongl. Maj:t, som den 2 juni innevarande
år i ofvannämnda afseenden meddelat närmare bestämmelser,
nu föreslagit Riksdagen att af de sålunda beviljade beloppen anvisa för
år 1895: af anslaget till kontraktsadjunkterne 4,000 kronor, af anslaget
till resekostnadsersättning åt desse 500 kronor samt af det till stipendiers
inrättande beviljade anslag 1,500 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Ang. anslag
till svenska
j omskriftsällskapet.

[67.]

Ang. anslag
till beredande
af religionsvård
åt
svenske sjömän
m. fl.
i utländska
hamnar.
[68.]

Ang. åtgärder
för en förbättrad

religionsvård
inom Hernösands
stifts
finsktalande
församlingar.

[69.]

180

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

Ang, anslag
till nordiska
museet.

[70.]

Ang. anslag
till cn tidskrift
för
landsmål m. m.

[71.]

Ang. anslag
för utgifvande
af tidskriften
** Nordiskt
medicinskt
arkiv**.

[72.]

70:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts nu derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för hvartdera
af åren 1891—1894 egt rum, må på extra stat för år
1895 anvisa ett belopp af 25,000 kronor, att ställas
till styrelsens för nordiska museet förfogande för att
enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande
ändamål.

71:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning och i likhet med hvad för flera
föregående år egt rum, må för år 1895 anvisa ett extra
anslag al 3,150 kronor, att på de vilkor, Kongl. Maj:t
kan finna godt bestämma, användas till understöd för
utgifvande äfven under år 1895 af tidskriften r>Nyare
bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och
svenskt folklif».

72:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom understöd
för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv» på extra
stat för år 1895 anvisa ett belopp af 3,000 kronor.

I en till Kongl. Maj:t stäld skrifvelse af den 30 september ^1893
har, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, professor Axel Key
erinrat, hurusom han uti årligen förnyade ansökningar om understöd
af statsmedel för fortsatt utgifvande af den utaf honom, under samverkan
af ett flertal af Sveriges, Norges, Danmarks och Finlands
mest framstående vetenskapsmän inom medicinens skilda grenar, alltsedan
år 1869 redigerade tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv» framhållit,
att det belopp af 1,200 kronor, som i regeln för ändamålet beviljats,
varit alldeles otillräckligt till att förebygga förluster å tidskriften,
hvilka varit så betydliga, att denna endast genom störa, alltför
känbara, enskilda uppoffringar kunnat upprätthållas, samt att dessa
uppoffringar alltsedan år 1884 drabbat professor Key ensam. Att allt
fortfarande nödgas göra dessa, såvida arkivet skulle kunna utgifvas,
syntes honom så mycket hårdare, som han måste åt arkivets redigerande
och skötsel egna ett högst betydande och mycket tidsödande
arbete.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

181

De bidrag, som alltifrån 1876 af allmänna medel lemnats till
vidmagthållande af berörda tidskrift, hade utgått från anslaget till
resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande. Detta anslag
hade emellertid länge visat sig otillräckligt för dermed afsedt ändamål,
och en följd deraf hade blifvit, att, bland annat, det företag, hvarom
här vore fråga, icke kunnat af staten understödjas i så hög grad, som
varit önskligt. För år 1891, då detta anslag behöfde anlitas i något
mindre vidsträckt mån än eljest, hade professor Key för tidskriftens utgifvande
erhållit ett bidrag derifrån af 2,000 kronor; men för hvart och
ett af de två nästpåföljande åren måste statsbidraget på grund af bristande
tillgångar nedsättas till samma belopp, hvarmed det utgått före
år 1891, eller 1,200 kronor, och det hade först nu, för år 1894, blifvit
möjligt att något öka understödet, så att det för detta år utgjorde 1,500
kronor.

Då arkivets stora vigt för det allmänna och för vår medicinska
vetenskap i förnyade utlåtanden af vederbörande blifvit vitsordad och
då åtskilliga andra tidskrifter i vårt land, hvilkas betydelse ingalunda
syntes kunna ställas högre och hvilkas utgifningskostnader borde vara
mindre, åtnjöte större understöd af statsmedel, hade professor Key, som
uppgifvit, att omkostnaderna för arkivets tryckning och distribution,
sedan inkomsten af arkivets försäljning afdragits, medförde en förlust
af öfver 3,200 kronor årligen, hemstält,'' det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1895 bevilja ett anslag af 3,000
kronor för fortsatt utgifvande af »Nordiskt medicinskt arkiv».

Öfver denna framställning hade lärarekollegiet vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet samt kanslern för rikets universitet afgifvit
infordrade utlåtanden och dervid, med vitsordande af tidskriftens stora
vigt och betydelse för den medicinska forskningen i vårt land, tillstyrkt
bifall till professor Keys ansökning.

Departementschefen, som funnit behofvet af det ökade statsunderstöd
för utgifvande af ifrågavarande tidskrift, som professor Key begärt,
vara erforderligen ådagalagdt, förklarar, att han icke skulle hafva
tvekat att tillstyrka det högre beloppets beviljande från reservationsanslaget
till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande,
om sådant kunnat ske utan åsidosättande af andra berättigade anspråk
på bidrag från detta anslag. Men på grund af anslagets ringa belopp
vore detta beklagligtvis ej möjligt. De framställningar, som af Kongl.
Maj:t åren 1889 och 1893 aflåtits till Riksdagen om höjande af nämnda
reservationsanslag, hvarigenom ett ökande af statsbidraget till sagda
tidskrift skulle hafva möjliggjorts, hade icke vunnit bifall af Riksdagen,

182

Ang. anslag
för utgifning i
tryck af ett
arbete i astronomi
af
professor II.
Gyllen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

som funnit behofvet af detta reservationsanslags förhöjning ej vara af
så trängande beskaffenhet, att icke med dess tillgodoseende ännu någon
tid skulle kunna utan olägenhet anstå. Vid sådant förhållande
syntes en annan utväg böra anlitas för att bereda det nu ifrågavarande
företaget det understöd från statens sida, som enligt departementschefens
åsigt borde komma detsamma till del. Under en följd af år hade
Riksdagen på extra stat anslagit medel såsom bidrag till vissa tidskrifter
med vetenskapligt innehåll; och hölle departementschefen före, att
man med icke mindre skäl kunde påräkna ett dylikt understöd för
utgifvande af »Nordiskt medicinskt arkiv», hvars stora vetenskapliga
värde vore allmänt erkändt.

Då, enligt hvad i statsrådsprotokollet blifvit meddeladt, utgifvandet
af ifrågavarande tidskrift visat sig medföra en årlig förlust af mer
än 3,200 kronor, som blott till en mindre del ersatts genom det statsbidrag,
som kunnat beredas från anslaget till resestipendier samt läroböckers
och lärda verks utgifvande, finner utskottet med hänsyn till
denna tidskrifts betydelse för den medicinska forskningen i vårt land
angeläget, att dess fortfarande utgifvande varder genom ett ökadt
understöd af allmänna medel tryggadt. Då det emellertid torde vara
möjligt att äfven framdeles från nyssnämnda anslag bereda tidskriften
något årligt bidrag, synes det utskottet, som om det särskilda anslag,
hvilket till understöd fördensammas utgifvande bör ifrågakomma, lämpligen
kan till 2,000 kronor begränsas. T anledning häraf får utskottet
hemställa,

att Kongl. Majt:s förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen på extra stat för
år 1895 anvisar ett belopp af 2,000 kronor såsom
understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt
medicinskt arkiv».

73:o) Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att på extra
stat för år 1895 anvisa 4,000 kronor till bestridande af kostnaderna
för utgifvande i tryck af andra delen utaf professor H. Gyldéns arbete
angående hufvudplaneternas absoluta elementer.

Beträffande denna anslagsbegäran har departementschefen till
statsrådsprotokollet anfört följande.

I en till Kongl. Maj.t stäld skrifvelse af den 13 september 1893
hade vetenskapsakademien erinrat, hurusom Riksdagen, på framställning
af Kongl. Maj:t, för hvart och ett af åren 1884, 1885, 1886 och 1887
på extra stat anvisat ett belopp af 3,000 kronor, eller sammanlagdt

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

183

12,000 kronor, till räknebiträden åt akademiens astronom, professor
H. Gyldén, för genomförande af ett särdeles omfattande och magtpåliggande
vetenskapligt arbete angående hufvudplaneternas absoluta elementer.
Detta högst förtjenstfulla arbete hade nu så långt framskridit,
att den fullständiga redogörelsen derför till en del snart vore färdig
att lemna pressen, medan den återstående andra delen förelåge i ett
så nära fullbordadt skick, att äfven dess tryckning inom kort kunde
påbörjas.

Tryckningskostnaderna för arbetets första del hade kunnat bestridas
genom eu uppkommen besparing å statsanslagen till räknebiträden
med särskildt tillskott af akademien och bidrag från observatoriets
af akademien anvisade årsanslag. Deremot saknades helt och
hållet medel till bestridande af kostnaderna förtryckningen af arbetets
andra del, hvadan professor Gyldén anhållit, att akademien måtte hos
Kongl. Maj:t söka utverka framställning till Riksdagen om anvisande
af ett anslag å 4,000 kronor för ifrågavarande ändamål. Denna anhållan
hade efterkommits af akademien, som med hänsyn till den stora
vetenskapliga betydelsen af ifrågavarande arbete, hvilket kom me att
fylla ett länge kändt behof inom den astronomiska vetenskapen, förklarat
sig hafva all anledning att på det varmaste förorda ett sådant
anslag.

På grund af de vitsord, vetenskapsakademien sålunda lemnat
angående den stora vetenskapliga betydelsen af professor Gyldéns ifrågavarande
arbete, tvekar utskottet icke att förorda, att bidrag för detsammas
utgifvande må af Riksdagen beviljas. Då emellertid hvarken
i statsrådsprotokollet eller i de till ärendet hörande handlingar, som
blifvit till utskottet öfverleinnade, utredning i någon mån lemnats anende
de med arbetets utgifvande förenade kostnader, har visshet icke
kunnat vinnas derom, att hela det begärda beloppet är för ändamålet
behöfligt; och vid sådant förhållande synes kunna ifrågasättas, huruvida
icke anslaget kunde bestämmas till något lägre belopp än det,
som af Kongl. Maj:t föreslagits. I anledning häraf har utskottet ansett
sig böra föreslå det begärda anslagets nedsättande till 3,000 kronor;
och finner utskottet så mycket större skäl härtill förefinnas, som utskottet
föreställer sig, att, derest detta belopp skulle befinnas vara för
ändamålet otillräckligt, erforderlig fyllnad otvifvelaktigt torde kunna
från vetenskapsakademiens tillgångar beredas.

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
för utgifvande
af tidskriften
uActa

mathematica",

[74.]

Ang. anslag
till föreläsningskurser

för arbetsklassen.

[75.]

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen på extra stat för
år 1895 anvisar ett belopp af 3,000 kronor till bestridande
af kostnaderna för utgifvande i tryck af
andra delen utaf professor H. Gyldéns arbete angående
hufvudplaneternas absoluta elementer.

74:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må för år 1895 anvisa ett extra
anslag af 4,000 kronor, eller samma belopp, som för
flera föregående år beviljats, till understöd för fortsatt
utgifvande af tidskriften y>Acta mathematica».

75:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till understöd,
på de i statsrådsprotokollet angifna vilkor, åt sådana anstalter
eller föreningar, som anordnade föreläsningskurser för arbetsklassen,
på extra stat för år 1895 anvisa ett belopp af 25,000 kronor.

På sätt af statsrådsprotokollet inhemtas, har Riksdagen på Kongl.
Maj:ts framställning för hvart och ett af åren 1889—1894 beviljat ett
extra anslag af 20,000 kronor att användas till understöd åt sådana
anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,
, dock under vissa vilkor, hvilka vid senast beviljade anslag
voro följande:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening,
icke får öfverstiga 3,000 kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika mycket som
staten;

att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager
föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser; dock att, hvad
landsbygden beträffar, Kongl. Maj:t må ega att härutinnan göra de
eftergifter, som omständigheterna kunna påkalla;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel; -

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

185

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blifva förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta
sig de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Kongl. Maj:t pröfvas
nödiga och lämpliga.

Då nu Kongl. Maj:t ansett sig böra ifrågasätta förhöjning af förevarande
anslag, har departementschefen till statsrådsprotokollet såsom
skäl derför anfört, att de understöd från detta anslag, hvarom under
sistlidna år ansökningar blifvit gjorda, omfattat en slutsumma af 22,575
kronor, och att antagligt vore, att framdeles komme att i sådant afseende
begäras ännu högre belopp.

Med anledning häraf får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

76:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 178) finnes
i ämnet anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena
i norra Sverige, till underhåll och
tillsyn af vattenhöjdmätningsstationer m. m. på extra
stat för år 1895 anvisa ett anslag af 11,500 kronor.

Ang. anslag
till precisionsnivelleringsarbeten

m. m.

[76.j

77:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för utgifning och Ang. anslag
spridning af nykterhetsskrifter på extra stat för år 1895 anvisa 4,000 £)[ Spridning

af nykterhets -

Kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anmält, hurusom i skrifvelse den 25 september 1893 svenska nykterhetssällskapet
genom sin styrelse anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes hos
Riksdagen göra framställning om beviljande af ett årligt understöd åt
sällskapet af 4,000 kronor för utgifvande och spridande af nykterhetsskrifter
samt öfrig fullföljd af den verksamhet, sällskapet enligt dess
stadgar ålåge. Till stöd för denna begäran hade styrelsen bland annat
anfört följande.

Svenska nykterhetssällskapet, som den 5 maj 1837 erhållit Kongl.
Maj:ts stadfästelse å sina äldsta stadgar, hade derefter under loppet af
ett hälft sekel fullföljt sina sträfvanden att motarbeta rusdryckernas
härjningar bland vårt folk. Vexlande tillgångar i fråga om både arbetsBih.
till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 lläft. 24

skrifter.

[77.]

18(i ■

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

krafter och medel samt tidsförhållandenas skiftningar hade icke underlåtit
att å dessa sträfvanden trycka sin prägel; de hade icke alltid egt
samma betydelse. Men om de bedömdes i sitt historiska sammanhang,
skulle dem tvifvelsutan tillerkännas det vitsordet, att deras inflytelse
på arbetet för vårt folks sedliga lyftning varit af omisskänligt gagn.
Regeringen hade ock visat sitt erkännande häraf genom att vid olika
tidpunkter, då en stegring af sällskapets verksamhet varit mer än vanligt
af nöden, tilldela sällskapet understöd af statsmedel. Redan år
1844 hade sällskapet erhållit ett dylikt understöd för inköp och spridning
af en då utgifven nykterhetsskrift; åfen 1846—1850 hade Kongl.
Maj:t till främjande af skriftspridning och för utsändande af nykterhetstalare
beviljat bidrag af statsmedel till belopp af 500 riksdaler banko
årligen; och från midten af 1870-talet, då kampen mot rusdryckerna
ånyo måste med förstärkt kraft upptagas, hade sällskapet efter årliga
ansökningar till och med 1886 erhållit understöd af 2,000 till högst

5.000 kronor om året för fullföljd af sin förutnämnda verksamhet.
Sistberörda år hade emellertid Kongl. Maj:t tillsatt en särskild kommission
af fyra personer, af hvilka tre tillhörde svenska nykterhetssällskapet,
för utgifvande och spridning af nykterhetsskrifter, derför ett
särskildt anslag på 8,000 kronor af samma års Riksdag stälts till Kongl.
Maj:ts förfogande. Sedan kommissionen med år 1888 fullgjort sitt
arbete, hade 1889 års Riksdag stält ett nytt, vida större anslag på

25.000 kronor till Kongl. Maj:ts disposition för nykterhetens befrämjande,
hvarefter Kongl. Maj:t gifvit en ny kommission, bestående af
fem personer, deraf fyra tillhörde nämnda sällskap, i uppdrag att inkomma
med förslag om användandet af berörda anslag. I enlighet
med särskilda af Kongl. Maj:t på kommissionens hemställan bestämda
grunder hade kommissionen sedermera föranstaltat om utgifning och
spridning af nykterhetsskrifter, för hvilket ändamål sistberörda anslag
stälts till kommissionens förfogande.

Beträffande de två omförmälda kommissionernas verksamhet tilllåter
sig utskottet att hänvisa till de uppgifter, som i sådant hänseende
blifvit meddelade å sid. 179 och 180 i statsrådsprotokollet.

Sedan den sista kommissionen fullgjort sitt uppdrag, hade enligt
hvad svenska nykterhetssällskapets styrelse uti ifrågavarande skrifvelse
vidare andragit, för sällskapet uppstält sig den frågan, huruvida icke
nu tillfället för detsamma vore inne att åter upptaga sin under de
senare åren afbrutna verksamhet. Genom de af Riksdagen två gånger
lemnade anslagen hade Riksdagen visat sig behjerta vigten deraf, att
kännedomen om såväl rusdrycksbrukets faror som rusdrycksmissbrukets

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

187

förstörande inflytelser blefve genom lämpliga skrifter bland folket spridd
och befäst; och ledamöterna i förberörda kommissioner hade nog tydligt
fått erfara, hurusom hvad i sagda afseende redan gjorts på långt när
icke motsvarat behofvet, då nemligen blott minsta delen af från rikets
alla delar till kommissionerna inkomna skriftreqvisitioner kunnat så som
önskats tillgodoses. Det förefölle ock sällskapet otvifvelaktigt, att ett
oaflåtligt fortgående arbete i detta afseende måste vara att föredraga
framför mera ryckvis gjorda ansträngningar. Också hade sällskapet i
det förslag till nya stadgar, som af Kongl. Maj:t den 1 februari 1889
faststälts, såsom ett hufvudsakligt mål för sin verksamhet bibehållit
sällskapets gamla hufvuduppgift att i mån af tillgångar utgifva och
sprida lämpliga nykterhetsskrifter. Men då erfarenheten från båda de
af Kongl. Maj:t utsedda kommissionerna visat, dels att skrifter af detta
slag ytterst sällan köptes, hvadan enskilde förläggare för dem icke
kunde påräknas, dels ock att de skrifter, som på detta sätt spriddes,
vanligen icke nådde dem, för hvilka de egentligen vore afsedda, insåge
sällskapet mer än väl, att för vinnande af det åsyftade målet ifrågavarande
skrifter måste tillhandahållas i allmänhet kostnadsfritt samt
spridas vare sig genom direkta försändelser eller såsom bilagor till
tidningar, der det icke skulle visa sig möjligt att låta dem utgå såsom
delar af en periodisk skrift. I hvad fall som helst måste dock möjligheten
af denna verksamhet för sällskapet vara beroende på dess understödjande
genom allmänna medel, då nemligen sällskapet icke egde
att påräkna andra tillgångar, än hvad tillfälliga gåfvor eller afgifter
kunde inbringa, och det icke syntes vara möjligt att härå grunda någon
verksamhet af ifrågavarande slag.

Vid skrifvelsen vore fogadt ett kostnadsförslag rörande sällskapets
ifrågasatta verksamhet för utgifvande och spridande af nykterhetsskrifter,
hvilket kostnadsförslag afsåge en publikation i oktavformat om 16 ark
i 5,000 exemplar och slutade på en summa af 4,700 kronor.

Enligt de för svenska nykterhetssällskapet nu gällande stadgar
hade sällskapet till ändamål att efter vissa i stadgarna angifna grunder
deltaga i arbetet för nykterhetens främjande. Sällskapets verksamhet
leddes af en styrelse, bestående af minst nio ledamöter. Styrelsen
ålåge att med uppmärksamhet följa nykterhetsrörelsen såväl inom
Sverige som ock i främmande länder; att med hänsyn till både lagstiftning
och rådande sed bevaka nykterhetens intressen och söka att
vinna erkännande för dess kraf; att, i mån af tillgångar, utgifva och
sprida lämpliga skrifter likasom ock årligen till sällskapet afgifva redogörelse
för nykterhetsarbetets gång; samt att anknyta förbindelser mel -

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lan sällskapet och liktänkande in- och utländska vare sig föreningar
eller enskilda nykterhetsvänner.

För egen del har departementschefen yttrat, att han ansåge det
fortgående arbetet för nykterhetens befrämjande förtjena att af staten
understödjas, och att detta lämpligen kunde ske genom ett till svenska
nykterhetssällskapets disposition stäldt anslag för utgifning och spridning
af nykterhetsskrifter. Enligt departementschefens åsigt borde ett
sådant anslag dock icke uppföras å ordinarie stat, och borde detsamma
mot redovisningsskyldighet ställas till bemälda sällskaps förfogande.

På grund af hvad sålunda blifvit till statsrådsprotokollet anfördt
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1895 anvisa
ett anslag af 4,000 kronor, att med redovisningsskyldighet
ställas till svenska nykterhetssällskapets
förfogande för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.

Ang. under- 78:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

■*dddål un<^er hänvisning till hvad å sid. 182 och 183 i statsrådsprotokollet
he>nmH%r blifvit i ämnet anfördt, hemställer utskottet,

drinkare vid

invid uptaia. att Riksdagen må på extra stat jemväl för år

[78.] 1895 bevilja ett anslag af 2,000 kronor att utgå till

understöd åt räddningshemmet för drinkare vid Sanssouci
invid Upsala på vilkor, som af Kong!. Maj:t
pröfvas lämpliga.

Ang. er sällan
de af en bris
i anledning af
Sveriges deltagande
i en
utställning i
Madrid.

[79.]

79:o) Kong]. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till ersättande
af en brist i anledning af Sveriges deltagande i en utställning i
Madrid, på extra stat för år 1895 anvisa ett belopp af högst 4,198
kronor.

Rörande uppkomsten af ifrågavarande brist har departementschefen
enligt statsrådsprotokollet till en början erinrat, att, sedan härvarande
kongl. spanske minister i officiel skrifvelse den 19 februari
1891 meddelat, hurusom kongl. spanska regeringen hade för afsigt att
år 1892 fira fyrahundrade årsdagen af Amerikas upptäckt med en
liistorisk-amerikansk utställning i Madrid, omfattande föremål, hvilka utmärkte
den grad af kultur, som nya verldens invånare uppnått före
senare delen af sextonde århundradet, och inbjöde, bland andra mag.

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

ISO

ter, de förenade rikena att deltaga i utställningen genom att ur sina
antropologiska, arkeologiska och historiska samlingar ditsända föremål
från den för-columbiska tiden eller samtida med Amerikas upptäckande
af Columbus, så och efter det vetenskapsakademien afgifvit infordradt
utlåtande i ämnet, hade Kong!. Maj:t den 20 mars 1891 förklarat, att
Sverige vid ifrågavarande Columbusfest skulle representeras genom ett
eller två ombud, som framdeles komme att utses, samt uppdragit åt
vetenskapsakademien att till Kongl. Maj:t inkomma med förslag och
kostnadsberäkning angående Sveriges deltagande i utställningen. Till
åtlydnad häraf hade akademien med skrifvelse den 9 september 1891
öfverlemnat ett af fyra särskilde kommitterade afgifvet, af akademien
för dess del gilladt betänkande i ämnet. Beträffande kostnaderna för
Sveriges deltagande i utställningen hade i betänkandet anförts, att eu
tillförlitlig beräkning af desamma vore mycket svår att verkställa; men
kommitterade hade på grund af kännedom om kostnaden för föregående,
med denna jemförliga utställningar och med ledning af inhemtade
upplysningar upprättat ett kostnadsförslag, hvilket, upptagande poster
lör facsimilering af äldre urkunder, som ej lämpligen borde utställas i
original, för montrer, transport oclx assurans samt katalog öfver de utstälda
föremålen, för resekostnad och traktamente till kommissarier samt
för bevakning, arbetsbiträde vid uppsättning, emballage m. m., slutade
å en summa af 15,000 kronor. Vid föredragning häraf den 31 december
1891 hade emellertid Kongl. Maj:t, med hänsyn till de jemförelsevis
stora kostnader, som skulle blifva förenade med Sveriges deltagande
i omförmälda utställning, funnit frågan derom icke böra ti 1 någon
Kong]. Maj:ts vidare åtgärd föranleda. 1

Sedermera hade — erinrar departementschefen vidare — ministern
för utrikes ärendena anmält, att han från härvarande spanske minister
tätt mottaga en ny skrifvelse i ämnet, deri närmare redogjorts för afsigten
med utställningen och för det dåmera i viss mån något vidgade
programmet för densamma äfvensom meddelats, att Spanien, på sätt
medgifvits för hvarje land, som inbjudits att deltaga i utställningen,
åtoge sig alla kostnaderna för utställningsföremålens inpackande och
transport fram och åter samt för uppställandet och vården af de utstälda
föremålen, hvarjemte kostnaderna för två delegerades från Sverige resa
till Madrid och återresa till hemlandet likaledes blefve gäldade. Med
anledning häraf hade vetenskapsakademien erhållit befallning att afgifva
förnyadt utlåtande i ämnet; och hade akademien med skrifvelse den 10
februari 1892 öfverlemnat ett af tre bland förutnämnde kommitterade
upprättad! kostnadsförslag, hvaruti de kostnader, som ansåges blifva för

190

Statsutskottets Utlåtande N:0 9.

ändamålet erforderliga utöfver dem, hvilka spanska regeringen åtagit sig
att bestrida, beräknats till 7,500 kronor. Derefter både Kongl. Maj:t
den 10 mars sistnämnda år till'' Riksdagen aflåtit proposition om anvisande
på extra stat för år 1893 af ett anslag å 7,500 kronor för
Sveriges deltagande uti ifrågavarande utställning, och hade denna proposition
af Riksdagen bifallits.

Efter anförande häraf meddelar departementschefen, att Kongl.
Maj:t den 12 maj 1892 förordna! professorn m. m. friherre A. E. Nordenskiöld
att vara ombud för Sverige vid den fest, som under samma år
skulle ega rum i Madrid till firande af Amerikas upptäckt, äfvensom
kommissarie för den svenska afdelningen af den i sammanhang med
nämnda fest anordnade historisk-amerikanska utställning, med rätt för
friherre Nordenskiöld att antaga en vetenskapligt bildad person till biträde
i sin verksamhet såsom kommissarie för utställningen.

1 skrifvelse den 30 april 1893 hade — fortsätter departementschefen
— friherre Nordenskiöld, till hvilken det af Riksdagen beviljade
anslaget blifvit mot framtida redovisning utbetaldt, meddelat, att kostnaden
för Sveriges deltagande uti ifrågavarande utställning, hvilken afslutats
den 4 nästförutgångne februari, något öfverskridit de för ändamålet
anslagna medlen. Detta hade, enligt friherre Nordenskiölds förmenande,
berott dels derpå att utställningen, hvars öppnande till följd
af den unge spanske konungens sjukdom betydligt försenats, fortgått en
månad längre än afsedt varit, dels derpå att den svenska afdelningen ej
kommit i fullt åtnjutande af de lättnader, som påräknats med anledning
af hvad spanska regeringen genom sin minister härstädes utlofva!. Af
kostnaderna för den svenska utställningen, hvilka, enligt hvad friherre
Nordenskiöld då förmält, uppgått till 14,723 kronor 26 öre, borde spanska
regeringen jemlik! sitt åtagande bestrida 3,560 kronor 92 öre. Om
sistnämnda belopp af spanska regeringen godtgjordes, blefve bristen 3,662
kronor 34 öre; och hade friherre Nordenskiöld anhållit, att medel måtte
anvisas till betäckande af denna brist. Sedermera hade friherre Nordenskiöld
i skrifvelse den 19 sistlidne september anmält, att ytterligare tre
utgiftsposter tillkommit å tillhopa 176 kronor 26^öre, med tillägg hvaraf
bristen utgjorde 3,838 kronor 60 öre.

Efter erhållen befallning att, sedan vederbörande räkenskaper granskats
i behörig ordning, afgifva •utlåtande i ärendet, hade kammarrätten
i skrifvelse den 30 sistlidne november anfört, att vid räkenskapernas
granskning uppkommit anmärkningar, hvilka afsåge, bland annat, ersättande
af sammanlagdt 220 kronor 41 öre, hvarmed den uppgifna bristen,
3,838 kronor 60 öre, således, i händelse revisionens anmärkningspåståenden

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

191

vunne bifall, skulle komma att minskas, samt att vid sådant förhållande
kammarrätten för närvarande, och innan slutlig pröfning af revisionens
omförmälda anmärkningar egt rum, ansåge det icke böra antagas, att
den brist, till hvars betäckande medel af friherre Nordenskiöld förskjutits,
öfverstigit 3,618 kronor 19 öre.

För egen del har departementschefen yttrat, att det af friherre
Nordenskiöld angifna belopp af 3,560 kronor 92 öre, som han ansett
böra af spanska regeringen gäldas, innefattade följande tre poster:

inpackning af utställningsföremålen i Stockholm........... kronor 487:7 8.

inpackning af utställningsföremålen i Madrid och deras

återsändande till Stockholm......................................... » 1,241:0 9.

resekostnader....................................................................... » 1,831:45.

summa kronor 3,560: 9 2.

Af den för utställningsföremålens inpackning i Madrid och transport
till Stockholm upptagna posten 1,241 kronor 69 öre hade emellertid,
enligt hvad från utrikesdepartementet meddelats, spanska regeringen
förklarat sig vilja betala endast kostnaden för frakt från Cadiz till Stockholm,
uppgående till 662 kronor 45 öre, hvaremot samma regering icke
vore villig att ersätta återstoden af ifrågavarande post, 579 kronor 24 öre.
Vid sådant förhållande ökades bristen med nyssnämnda summa eller från
det i kammarrättens utlåtande upptagna beloppet, 3,618 kronor 19 öre,
1 ill 4,197 kronor 43 öre.

Ehuru utskottet funnit anmärkningsvärdt, att de beräknade kostnaderna
för ifrågavarande utställning blifvit, på sätt här ofvan meddelats,
i väsentlig mån öfverskridna, har utskottet dock ansett, att den
sålunda uppkomna bristen bör af statsverket ersättas, hvadan utskottet
hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

80:o) Sedan Riksdagen i skrifvelse den 5 maj 1888 anhållit, att
Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta förslag till en allmän pensionsinrättning
för barnmorskor jemte förslag till de bidrag från staten, som derför
kunde anses behöfliga, har, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas,
utredning i ämnet blifvit verkstäld af e. o. amanuensen vid
kongl. biblioteket G. Eneström, som med underdånig skrifvelse den 13
februari 1893 aflemnat betänkande om barnmorskecorpsens pensionering jemte
förslag till reglemente för barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt.

Aiig. ersättning
för förskott.

|S0.|

192

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. utredning
i fråga
om upprättande
inom
mellersta Sverige
af en
asyl för sinnessjuka.

■[81.J

Till betäckande af kostnaderna för den verkstälda utredningen har på
grund af särskilda kongl. bref statskontoret under förskottstitel utanordnat
ett sammsnlagdt belopp af 5,505 kronor 58 öre, för livilket statskontoret
i skrifvelse den 6 sistlidne december anhållit om godtgörelse.

Likaledes har statskontoret i nämnda skrifvelse till godtgörelse anmält
förskott till sammanlagdt belopp af 238 kronor 30 öre, hvilket
statskontoret på grund af särskilda kongl. bref utbetalat såsom ersättning
för biträde vid undersökning och upprättande af förslag till iordningställande
för arkiv af vissa lokaler i Upsala, Vadstena och Kalmar slott,
hvilka arbeten varit föranledda af Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1888
angående åtgärder för ett bättre handhafvande af offentliga arkiv.

Vidare har statskontoret i samma skrifvelse till ersättning anmält
ett belopp af 2,139 kronor 44 öre, som på grund af åtskilliga kongl.
bref af statskontoret förskottsvis utbetalts till den kommitté, som, i anledning
af Riksdagens i skrifvelse den 20 maj 1890 gjorda framställning,
efter af Kongl. Maj:t erhållet uppdrag afgifvit betänkande och
förslag, om och på hvilka vilkor statsbidrag må kunna lemnas till aflönande
af vikarie för sådan ordinarie lä,rare eller lärarinna vid folkskola,
som af sjukdom urståndsättes att fullgöra sin tjenst.

I anledning häraf har Kongl. Maj:t för återgäldande af berörda
förskott af Riksdagen äskat ett extra anslag för år 1895, hvilket anslag,
till undvikande af öretal i riksstaten, upptagits till 7,884 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Majds förenämnda framställning må af
Riksdagen bifallas.

81:o) Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 13) har
herr I. Kerfstedt m. fl. föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Kongl. Maj:t hemställa, att Kong]. Maj:t, i betraktande af det stora behof
af vårdanstalter för sinnessjuka, hvilket förelåge inom vestra delen
af mellersta Sverige, täcktes låta utreda, huruvida icke lämpligen en
större asyl för sinnessjuka inom den allra närmaste framtiden borde inom
nämnda område upprättas.

Beträffande de skäl, som till stöd för detta förslag blifvit anförda,
tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Då, såsom af motionärerna blifvit anfördt, förslag till upprättandet
af qn större asyl för sinnessjuka inom mellersta Sverige för närvarande
är under beredning hos Kongl. Majd, dervid utredning i det af motionärerna
angifna syftet lärer varda åvägabragt, anser utskottet Riksdagen

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

193

sakna anledning att nu till Kongl. Maj:t göra den framställning, som i
motionen föreslagits, hvadan utskottet hemställer,

att herr I. Kerfstedts m. fl. förevarande motion
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 april 1894.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

vid punkten 4:o mom. a (angående anslag till en e. o. professur inom
den historiska ämnesgruppen vid universitetet i Lund):

af herr S. G. von Friesen;

vid punkten 5:o (angående anslag för anställande af en laborator vid
fysiologiska institutionen i Lund):

af herrar A. Persson, H. Andersson och S. G. von Friesen;

vid punkten 6:o (angående anslag till universitetsseminarier):

af herrar S. G. von Friesen, P. Holm och N. Nilsson, som yrkat,
att utskottets hemställan måtte hafva följande lydelse:

“att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att dels till seminarier för klassiska, nordiska,
romanska och germanska språk, historia, statskunskap,
filosofi samt estetik och litteraturhistoria vid universitetet i
Upsala på ordinarie stat beviljas 4,750 kronor, deraf till
inköp af böcker och annan undervisningsmateriel samt tillfälliga
utgifter 2,850 kronor och till arfvoden 1,900 kronor,
Bili. till Itiksd. Prof. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 25

194

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

samt till seminarier för samma ämnen vid universitetet i Lund
4,400 kronor, deraf till inköp af böcker och annan undervisningsmateriel
samt tillfälliga utgifter 2,650 kronor och
till arfvoden 1,750 kronor, med rätt för Kongl. Maj: t att
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af utskottet angifna
grunder bestämma dessa anslags fördelning emellan de olika
seminarierna: dels ock likaledes på ordinarie stat anvisas till
det matematiska seminariet vid universitetet i Upsala 1,500
kronor och till dylikt seminarium vid universitetet i Lund
1,500 kronor";

vid punkten 7:o (angående anslag till en laborator i bakteriologi vid
karolinska institutet):

af herrar A. Persson, H. Andersson och S. G. von Friesen;

vid punkten 9:o (angående statsbidrag till vikaries aflönande vid sjukdomsfall
för ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola):

af herr friherre C. G. A. Klingspor;

vid punkten 40:o (angående tillbyggnad af nya elementarskolans hus):

af herrar E. Fränekel, H. R. Törnebladh och S. G. von Friesen,
hvilka ansett, att utskottet bort hemställa om bifall till Kongl. Maj:ts framställning
i ämnet;

vid punkten 41:o (angående anslag för läroverksbyggnad i Umeå):

af herrar grefve G. Sparre, friherre F. W. von Otter, A. G. L. Billing,
F. Boström, E. Fränekel, O. M. Björnstjerna, R. G. von Hedenberg, I.
Kerfstedt, friherre J. T. Gripenstedt, F. E. Pettersson, H. R. Törnebladh
och J. E. Wikstén, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort
hafva följande lydelse:

“I likhet med departementschefen finner utskottet staden Umeås betryckta
läge böra föranleda till att staten, i strid med hvad som eljest eger rum, lemnar
denna kommun något bidrag till en läroverksbyggnad. De af Kongl.
Maj:t faststälda ritningar hafva emellertid vid granskning synts utskottet vara
afsedda för en byggnad af betydligt större dimensioner, än som för ifrågavarande
läroverk skäligen torde kunna erfordras. Utskottet anser derför, att det
af Kongl. Maj:t begärda beloppet bör kunna betydligt nedsättas; och har utskottet,
i betraktande deraf att något öfver 70,000 kronor redan äro för

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

195

ändamålet tillgängliga, ansett ett statsbidrag af 60,000 kronor vara tillräckligt
för att tillförsäkra Umeå en efter förhållandenas kraf mera lämpad läroverksbyggnad.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Majrts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att såsom bidrag till uppförande af en ny
byggnad för allmänna läroverket i Umeå på extra stat för
år 1895 beviljas ett anslag af 60,000 kronor."

vid punkten 47:o (angående anslag för uppförande af ny byggnad åt
tekniska högskolan);

af herr friherre F. W. von Otter mot vissa delar af motiveringen;

af herr E. Fränekel mot vissa delar af motiveringen;

af herr L Kerfstedt mot vissa delar af motiveringen;

vid punkten 55:o (angående anslag till godtgörande af en del förskjutna
kostnader för musikaliska akademiens nya byggnad):

af herrar grefve G. Sparre, friherre F. W. von Otter, A. G. L. Billing,
F. Boström, E. Fränekel, 0. M. Björnstjerna, R. G. von Hedenberg,
friherre C. G. A. Klingspor, I. Kerfstedt, friherre J. T. Gripenstedt, F. E.
Pettersson och H. R. Törnebladh, hvilka ansett, att utskottets yttrande och
förslag bort hafva följande lydelse:

“Då af hvad i ärendet blifvit upplyst framgår, att någon annan utväg
att få ifrågavarande brist ersatt icke linnes, än att medel dertill af Riksdagen
.beviljas, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas."

vid punkten 79:o (angående ersättande af en brist i anledning af Sveriges
deltagande i en utställning i Madrid):

af herrar A. Persson, H. Andersson, S. G. von Friesen och O. A.
Ericsson;

vid punkten 81:o (angående utredning i fråga om upprättande inom
mellersta Sverige af en asyl för sinnessjuke):

af herr I. Kerfstedt, som ansett, att den i ämnet väckta motionen bort
af utskottet förordas. _____

Det skulle här antecknas, att herrar C. E. Casparsson, C. Lundeberg,
K. Bohnstedt, G. D. R. Tornérhjelm och H. P. P. Tamm icke deltagit i
förestående hufvudtitels behandling inom utskottet.

196

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1894 års riksstat anslår:
Anvisning i kontant.	indelning och d anvisning, Friheter och kyrkotionde.	ermed jemförlig på förslag. Ersättningar.	Summa.
Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.
17,000	_	____	_	_ _	_	17,000
81,800	—					81,800	—
39,300	—					39,300	_
64,200	—					64,200	_
46,350	—					46,350	_
20,660	—	18,000	—	337,087	—	375,747	—
19,159	. —	_ _		5,841		25,000
55,000	—					55,000	_
692,381		35,820				728,201
167,900						167,900
2,909,404	—					2,909,404	—
,\| 4,113,154	—	53,820	—	342,928	—	4,509,902	_

Ecklesiastik Departementschefen

.......................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli........

Riksarkivet......................................................................

Kongl. biblioteket ..........................................................

Nationalmuseum (deraf fyra särskilda reservations Kleresistaten.

Nuvarande belopp ................................

Minskas å det i kolumnen “Friheter och kyrko Domkapitlens

expeditioner ............................................

Lappmarks ecklesiastikverk, förslagsanslag...................

Universiteten (deraf 162,700 kronor förslagsanslag).
Tillkommer: höjning i anslaget till materiel för

tet i Upsala....................................

till aflönande åt en vaktmästare vid
seet vid universitetet i Upsala ....
för upprättande vid universitetet i Lund

i geografi och historia ................

till aflöning åt en laborator i experitill
universitetsseminarier inom den hu till

d:o i Lund ...................................

till det matematiska seminariet i Upsala
till d:o i Lund ....................................

Karolinska mediko-kirurgiska institutet. Nuvarande
Ökas för anställande af en laborator i bakteriologi

Statsutskottets Utlåtande N:o 9

197

Litt. A.

riksstatens Åttonde hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och dermed jemförlig
Anvisning i anvisning, på förslag.

kontant.

Summa.

departementet.

anslag å tillhopa 14,300 kronor).
tionde1'' upptagna belopp med .....

Nuvarande anvisning i kontant ................

astronomiska observatoriet vid universite .

................................................... 700: —

botaniska laboratoriet och mu .

................................................... 500: —

af en extra ordinarie professur

.................................................... 4,000: —

mentel fysiologi i Lund............ 3,000: —

manistiska sektionen i Upsala 5,000: —

.................................................... 4,500: —

.................................................... 1,500: —

belopp........................................................

med............................................................

Friheter och !
kyrkotionde.

375,747: —

2,000: —

692,381: —

Kronor ö.

17.000 —
81,800 —
39,300 —
64,200 —
46,350 -

20,660 -19,159 —

55.000 —

Kronor ö.

16,000

Ersättningar.

Kronor ö.

337,087

5,841

Kronor ö.

17.000 —
81,800 —
39,300 —
64,200 —
46,350 —

373,747 -

25.000 —

55.000 —

20,700: —
167,900: —
2,000: —

Transport

713,081

169,900

2,909,404

4)135,854

35,820

748,901

169,900

51,820 —

342,928

2,909,404 —
4,530,6021—

198

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1894 års riksstat anslår:

Anvisning i
kontant.

Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.

Tpt

Kronor

4,113,154

100,000

43,500

24,417

4,711,025

Friheter och
kyrkotionde.

394,975.

37,150!

494,750:

103,500

12,000

32,750

8,250

57,500

7,700

145,000

3,000

8,250

Kronor

53,820

1,010

Ersättningar.

Kronor

342,928

1,100

Summa.

Kronor

4,509,902

100,000

43,500

26,527

4,711,025

700

Tpt|10,296,921|—| 55,530

Högre skolor för qvinlig ungdom....................................

Högre lärarinneseminariet................................................

Pedagogier och folkskolor. Nuvarande belopp............

Minslcas å anvisning i kontant med .......................

och å “indelning och dermed jemförlig anvisning

F olkundervisningen:

Seminarier för folkskolelärares bildande....................

Stipendier åt seminarieelever ....................................

Arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskole Uudervisningsmateriel

m. m. för folkskolor ............

Understöd åt högre folkskolor....................................

eller ett gemensamt reservationsanslag ................

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i

förslagsanslag............................................................

Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor,

Understöd åt folkhögskolor, förslagsanslag................

Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsBidrag
till aflönande af lärare i slöjd vid folkskoBidrag
till aflönande i vissa fall af vikarie för ordiförslagsanslag
(nytt) ................................................

394,975j—De tekniska läroverken....................................................

37,150 — Gymnastiska centralinstitutet ........................................

494,750}— Medicinalstyrelsen med dithörande stater ....................

103,500j— Hyresersättning åt provinsialläkare, förslagsanslag,
12,000 — Bidrag till extra provinsialläkares aflönande, förslags 33,

450 — Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen............

8,250 — Ortopediska institutet ...................................................

57,500 — Veterinärundervisningen....................................................

7,700|— Vaccinationens befrämjande............................................

145,000!— Till bestridande af kostnader för allmän helso- och

3,000 — Svenska läkaresällskapet ................................................

8,250|— Svenska akademien ........................................................

344,028|—110,696,479|-

Statsutskottets Vilålande R:o !).

199

		Förslag till	blifvande riksstat:
	Anvisning kontant.	i	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
			Friheter och kyrkotionde.	Ersättningar.
	Kronor	ö.	Kronor 4	ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.
Transport	4,135,854 100,000 43,500 24,406		51,820		342,928	—	4,530,602 1 rm rmn	—
						43,500 26,176
på förslag: ersättningar" med.... 340:— 351;_		1,010		760
inspektörer................................................ 95,000: —
rikets nordligare trakter bosatta finnar, förslagsanslag............................................ 3,925,000: — skolan, förslagsanslag ........................... 50,000: — loma, förslagsanslag................................ 110,000: — narie lärare eller lärarinna vid folkskola	4,751,025 394,975 37,150 494,750 103,500 12,000 32,750 8,250 57,500 7,700 145,000 3,000 8,250				•		4,751,025 394,975 37,150 aqA. 7Fm;


högst ...............................................						103,500 12,000 sa a nn
anslag..............................................................
		700
					s 9pm''
						K7 ofin
						7 7fm''
sjukvård, förslagsanslag....................................................						145,000 3 fmn!

						8 250
					''
Transport 10,369,610	-I	53,530,	—1	343,088\|	—\|	10,756,828]	—1

200

Statsutskottets Utlåtande N:o 9

1894 års riksstat anslår:

		Indelning och dermed jemförlig
Anvisning kontant.		anvisning, på förslag.		Summa.
		Friheter och kyrkotionde.	Ersättningar.
Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	. Kronor.	ö.
10,296,921	_	55,530	_	344,028	_	10,696,479	_
12,460	—					12,460	—
29,450	—					29,450	—
61,300	—					61,300	—
51,200	—					51,200	—
75,650	—	— —	—	- -	—	75,650	—
25,050						25,050	—
250,150	—	— —	—	---	—	250,150	—
9,564						9,564
75,000	—					75,000	—
42,061	—	4,360	—	- -	—	46,421	—
900,000	_					900,000	_
78,000	—					78,000	—
2,750	—	— —	—	- -	—	2,750	—
28,380	—	---	—	- -	—	28,380	—
25,000						25,000	—
7,528	—	193,300	—	169,400	—	370,228	—
24,000	—	- -	—	---	—	24,000	—
80,000	—					80,000	—
1,500						1,500	—
23,093	—	- —	—	— —	—	23,093	—
15,000	—	---	—	- -	—	15,000	—
12,114,057	—	253,190	—	513,428	—	12,880,675	—

Vetenskapsakademien.......................................................

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien (deraf
Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne reserMusikaliska
akademien (deraf 6,000 kronor reservations Naturhistoriska

riksmuseum............................................

Meteorologiska centralanstalten (deraf 16,000 kronor
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Till befrämjande af döfstummeundervisningen, för Institutet

för blinda ....................................................

Fattigvården i Stockholm och landsorten ....................

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag ....................

Lasaretts underhåll. Nuvarande anvisning i kontant

Okas å anslaget till seratimerlasarettet med ............

Hospitals underhåll, förslagsanslag ................................

Stora barnhuset i Stockholm ........................................

Frimurarebarnhuset .......................................................

Barnhusen i landsorten....................................................

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, förslagsanslag

Kyrkors underhåll............................................................

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks ut Ålderstillägg,

förslagsanslag...........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag.

Ökas för jemnande af hufvudtitelns slutsummma med
Extra utgifter, reservationsanslag ............................

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

201

450 kronor reservationsanslag)................

vationsanslag å tillhopa 21,400 kronor)
anslag.......................................................

reservationsanslag)..................................

slagsanslag................................................

gifvande, reservationsanslag

Nuvarande belopp

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i
kontant.

Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.

Friheter och
kyrkotionde.

Ersätt n in gar.

Summa.

200,000:

50,150:

42,061: —
53,000: —

23,093: —
27: —

Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronqf.	Ö.	Kronor.	Ö.
,359,610	_	53,530	_	343,688	_	10,756,828	_
12,460	_	- -	—	- -	—	12,460	—
29,450 —	- -	—	- -	—	29,450	—
61,300 —	- -	—	- -	—	61,300	—
51,200 —	- -	—	---	—	51,200	—
75,650	—	- -	—	- -	—	75,650	—
25,050 •	—	- -	—	- -	—	25,050	—
250,150		_____ _				250,150	l
9,564		— —	—	— —	—	9,564	—
75,000		- -	—	- -	—	75,000	—
95,061	_	4,360	_	_ _i	-	99,421	_
900,000	—	— —	—	- -	_	900,000	—
78,000	—	—	—	- -	—	78,000	—
2,750	—	- -	—	- -		2,750	—
28,380	—	— —	—	—		28,380	—
25,000	—	- -	—	---	—	25,000	—
7,528	—	193,300	—	169,400	—	370,228	—
24,000	—	—	—	_ _	—	24,000	—
80,000	—	—	_	— -	—	80,000
1,500	—	- -	—	— —	—	1,500	—
23,120	_	_ _	_	_ _	_	23,120	_
15,000						15,000	—
,229,773;	—	251,190	—	513,088	—	12,994,051	—

Bih. till Riksd. Vrot. 1894. 4 Sand. 1 Afd. 7 Håft.

202

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver Extra ordinarie anslagen under riksstätens
Åttonde hufvudtitel.

Ecklesiastikdepartementet.

Riksarkivet:

Till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman........................ 1,700: —

„ fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,
som äro af yigt för fäderneslandets historia ... 3,000: —

„ fortsatt utgifvande af “Svenska riksdagsakter" m. m. 1,500: —

Nationalmuseum :

Till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar

Lifrustlcammaren :

För tillsyn, underhåll och vård af samlingarna m. m........................

Domkapitlens expeditioner:

För tillfällig löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa expeditioner

Universiteten:

Till lektorer i tyska, franska och engelska språken vid universitetet i

Upsala........................................................................... 6,000:

j För uppehållande af undervisningen och examinationen i

geografi vid universitetet i Upsala .............................. 1,000

Till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket
i Upsala ..................''............................... 2,500

„ aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska

fakulteten vid universitetet i Lund.............................. 4,000

„ lärare i tyska, franska och engelska språken vid universitetet
i Lund ...................................................... 6,000

Kronor.

Transport 19,500

6,200

4,000

5,800

3,716

19,716

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

203

			Kronor.	ö.
	Transport	19,500: —	19,716
1 ill sarskildt arfvode åt docenten vid universitetet i Lund
	Sven Söderberg ......................................................	2,000: —
	personligt lönetillägg åt vice bibliotekarien vid uni-
	versitetsbiblioteket i Lund August Jakob Theodor Palm	500: -
??	personligt lönetillägg åt akademikamreraren i Lund
	Oscar Gerhard Regnell ................................................	750: -
	arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket
f	i Lund.......................................	1,500: —
	arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska institu-
	tionen i Lund................................	500: —
,	till uppförande åt anatomiska institutionen i Lund af
	en ny byggnad ..........................................................	50,000: —	74,750	—
	Karolinska rnediko-kirurgiska institutet:
Till arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologiska
	klunk ................................................	900: —
Tf	arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska labora-
	torium....................................................	900: —
»	en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vård-
	anstalt för sjuka barn .............................	1,800: —
Tf	en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm ............	2,800: —
n	utförande af teckningar i vetenskapligt ändamål vid
	institutet.............................	CM 0 p 1
kör anskaffande och underhåll af materiel för oftalmiatriska
	kliniken vid institutet..........................	500: —
n	om- och tillbyggnad af den åt institutets patologisk-
	anatomiska och kemiska institutioner för närvarande
	upplåtna byggnad m. m............................................	45,800: —	54,200	—
	Allmänna läroverken och pedagogierna:
Till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna
	läroverken och pedagogierna....................................... 345,725: —
Tf	arfvoden åt extra lärare samt till arfvodesförhöjniug
	åt extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna läro-
	verken ...................................................................... 100,000:--	1
Tf	bestridande af förhöjd aflöning åt ordinarie tecknings-
	lärare vid rikets allmänna läroverk under tjenst-
	ledighet på grund af sjukdom, förslagsanslag...........	3,000: —	448,725)

Transport | 597,391)—

204

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Högre lärarinneseminariet:

Transport

Kronor. I 6.

597,391

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid seminariet 4,000: —
För fortsatt uppehållande af den valfria fjerde årskursen •

vid seminariet ..................................................... 3,000: —

„ beredande af fortsatt undervisning i huslig ekonomi

vid seminariet och normalskolan ........................... 5,000: —

Folkundervisningen:

12,000 —

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna
samt till arfvoden åt teckningslärare
för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare

vid dessa seminarier................................................. 33,300: —

„ understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana

folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel ..... 15,000: —

48,300

De tekniska läroverken:

I I

Till arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik vid tekniska

högskolan ................................................................... 2,000: —

„ elektrotekniska apparater och laborationer vid dito ... 1,200: —

„ förstärkning af undervsiningen vid högskolan ........... 15,800: —

hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi vid dito 600: —

„ förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i

Eskilstuna ................................................................. 750: —

„ understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande
af kostnaderna för deras inspektion ........ 35,000:— \ 55,350j —

Gymnastiska centralinstitutet :

För tillbyggnad af och förändringar inom institutets lokaler äfvensom

för anskaffande af behöflig ny materiel .......................................j 40,000;—

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

| Till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper...... 1,200: —

! För anordnande vid farmaceutiska institutet af ny värmeoch
ventilationsledning samt anskaffande af en ny ångpanna
vid institutet................................................... 2,475: —

Till uppehållande i Stockholm af en poliklinik för tandsjukdomar
................................................................... 4,000: —

Transport |

7,675!—
760,716|—

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

205

Transport

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

Till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och vården
af de under akademiens inseende stälda samlingar samt till

aflöning åt vaktbetjening............................................ 4,000: —

„ undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn lemningar

m. m.......................................................... 3,200: —

„ utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra

märkvärdiga föremål i statens historiska museum, m. m. 2,000: —

Naturhistoriska riksmuseum :

Till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning för arkegoniater
och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till
bestridande af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter
....................... 2,000: —

„ vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska

samling ........... 2,800: —

„ fortsatt amortering af brist å museets expensmedels anslag.

......................................................................... 1,000: -

Meteorologiska centralanstalten :

För upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid anstalten

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

* Till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter för öfver åriga

döfstumma ........................................................ 49 200

j „ blindskolan i Vexiö ........................................... .. 14^100

„ handtverksskolan i Kristinehamn för blinda ............... 10,000

„ tryckning af blindskrifter............................................. 2 500

» understöd åt blindlärareelever samt reseunderstöd åt

blindlärare ................................................................ 1,200:_

Kronor.

760,716

0,200

5,800

7,9501—

77,000 —

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sarnl. 1 Afd. 7 Höft.

Transport] 860,6661-27

206

Statsutskottets Utåltande N:o 9.

			Kronor.	Ö.
		Transport	860,666	—
	Ilospitalsvården:
Till fullbordande af arbetet å Vadstena asyl ....................	81,790: —
För	om- och påbyggnad af cellflygeln vid Nyköpings hospital .....................................................................	37,000: —
Till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske ..................	14,000: —	132,790	—
	Diverse anslag:
Till svenska fornskriftsällskapet.........................................	2,000: —
n	beredande af religionsvård åt svenske sjömän m. fi. i utländska hamnar..................................................	10,000: —
n	fortsatt anställande af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt .....................................	4,000: —
n	resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter ...	500: —
n	två stipendier för utbildande vid universitetet af prester, förtrogna med finska språket......................................	1,500: —
”	nordiska museet ....................................................	25,000: —
n	understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif" ...........................................................	3,150: —
n	understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Nor-diskt medicinskt arkiv" .............................................	2,000: —
n	bestridande af kostnaderna för utgifvande i tryck af andra delen utaf professor H. Gyldéns arbete angående
	hufvudplaneternas absoluta elementer ........................	3,000: —
n	understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Acta mathematica" ..............................................................	4,000: -
77	understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen..............	25,000: —
77	fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i norra Sverige, till underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätnings-stationer m. m............. ..........................................	11,500: —
För utgifning och spridning af nykterhetsskrifter............. Till understöd åt räddningshemmet för drinkare vid Sans	4,000: —
	Souci invid Upsala..................................................	2,000: —
77	ersättande af en brist i anledning af Sveriges del-tagande i en utställning i Madrid högst.....................	4,198: —
n	ersättning för belopp, som af statskontoret förskottsvis utbetalts ....................................................................	7,884: —	109,732	_
		Summa	1,103,188

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1894.