Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
13
IV:o 62.
Ank. till Riksd. Kansli den 20 April 1875, kl, 2 e. in.
Utlåtande, i anledning af vädd motion om pension åt ajlidne
Tulldistriktchefen W. Karströms enka och dotter.
(lista U. A.)
Uti en inom Riksdagens Första Kammare väckt, till Stats-Utskottets
behandling remitterad motion (N:o 34) har Herr B. von Geijer föreslagit,
att Riksdagen måtte bevilja eu pension af 800 kronor åt framlidne
Tulldistriktchefen in. m. W. Karströms enka, Carolina Catharina
Karström, född Almqvist och dotter Ebba Gustafva, enka efter aflidne
Kaptenen C. M. Ramsay; och får Utskottet, efter erhållen del af de för
frågans bedömande nödiga handlingar, nu deri afgifva utlåtande.
Utaf berörda handlingar har Utskottet inhemta! att, sedan Tulldistriktchefen
Karströms enka till Hans Maj:t Konungen aflemna! underdånig
böneskrift derom, att Kongl. Maj:t täcktes bereda Karströms efterlemnade
familj en af behofvet påkallad samt hans minne och förtjenster
värdig pension, så har i anledning af denna ansökning, hvilken den 14
Juli 1874 till Finans-departementet öfverlemnats, Generaltullstyrelsen
den 18 påföljande December afgifvit underdånigt utlåtande af följande
lydelse:
»Till stöd för ansökningen är hufvudsakligen åberopadt, att Tulldistriktchefen
Karström mera än 58 år med odelad aktning och tillgifvenhet
skött statens värf och utgjort enda stödet för makan, en
dotter, som blifvit enka efter en genom i statens tjenst ådragen sjuk
-
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
dom tidigt afliden obemedlad man, Kaptenen vid Väg- och Vattenbygnads-corpsen
Carl Magnus Ramsay och deras 4 minderåriga barn samt,
såsom sjelf obemedlad embetsman, icke kunnat lägga tillsammans mera
än en obetydlig summa, hvilken tillsammans med 3:ne pensioner lemnade
en årlig inkomst af omkring 1,800 R:dr.
Angående den ekonomiska ställningen efter Distriktchefen Karström
har Generaltullstyrelsen ansett sig böra förskaffa närmare kännedom;
och upplyses af underdånigst bifogade transsumt af den efter Karström
upprättade bouppteckning, att tillgångarne öfverskjutit skulderna med
ett belopp af 32,101 R:dr 11 öre. De 3:ne pensioner, hvilka Karströms
enka, på grund af gjorda inbetalningar, eger utbekomma, utgå:
från Civilstatens pensionskassa....................... med R:dr 100: —
y> Tullstatens enskilda pensionsinrättning » » 337: 50, samt
» Göteborgs tullstats d:o d:o » » 100: —
Sammanlagda beloppet af dessa pensioner och af den afkastning
behållningen i boet, efter afdrag för nödigt bohag åt en familj af sex
personer, kan antagas lemna, torde väl utesluta fara för de efterlefvande
af hvad med nöd skäligen kan förstås, ehuru summan visserligen ingalunda
lärer vara tillräcklig för att dermed tillika bestrida omkostnaderna
för barnens uppfostran efter fordringarne inom den samhällsklass de
tillhöra.
Emellertid, och då staten icke torde kunna anses hafva ens moralisk
förbindelse att sträcka sin välgörenhet utöfver omvårdnaden att från
nöd skydda en afliden tjenstemans enka och minderåriga barn, samt det
icke tillkommer Generaltullstyrelsen att bedöma, huruvida Kaptenen Ramsay’s
verksamhet i statens tjenst må hafva berättigat något billigt anspråk
på statens mellankomst för underhåll af hans enka och barn, skulle
Styrelsen icke under vanliga förhållanden i anförda ekonomiska omständigheter
funnit anledning att understödja den gjorda underdåniga ansökningen.
Men här föreligger, efter Generaltullstyrelsens tanke, ett af dessa
undantagsförhållanden, vid hvilka statsmakterna äfven på sista tiden
funnit sig, af hänsyn till en afliden embetsmans mera framstående förtjenster
om det allmänna, föranlåtne att, utan vilkoret af svårare ekonomiskt
behof, åt hans närmaste efterlefvande under form af pensioner
anslå större eller mindre nationalbelöningar.
Redan i det underdåniga utlåtande, som Generaltullstyrelsen afgaf
i sammanhang med statsregleringsförslaget för år 1871, föranleddes
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
15
Styrelsen att angående Tulldistriktchefen Karströms tjensteverksamhet
sig yttra; och uttalade Styrelsen dervid, att det vore eu kär pligt att
vitsorda »det Karström under en tjenstetid af mera än 50 år ådagalagt
»icke blott hög grad af skicklighet i all sin tjensteutöfning utan ock
»ett ännu i hans framskridna ålder så oförtröttadt och lefvande nit för
»tjenstens fullgörande och för befrämjande af tullverkets tidsenliga ut
»veckling
i alla riktningar, att ett framstående erkännande häraf---
»(i då afsedt hänseende)------icke utan verklig orättvisa skulle kunna
»åsidosättas.» Och täcktes Eders Kongl. Magt i nådig proposition N:o
26 till 1870 års Riksdag förklara Karström hafva gjort »sig väl förtjent
»af det vitsord Generaltullstyrelsen i sitt här förut omförmälda utlåtande
»angående honom uttalat.»
Det var dock icke blott genom sin sålunda vitsordade tjensteverksamhet,
som Karström nitiskt arbetade för hvad efter hans uppfattningkunde
befrämja det allmänna bästa. För en förbättrad lagstiftning inom
det område, som närmast berörde föremålen för hans verksamhet, arbetade
han lika nitiskt både såsom komité-ledamot och såsom skriftställare,
i senare hänseendet antagligen icke utan ekonomisk uppoffring
tillika.
Nutiden njuter frukterna af det reformarbete, hvartill Karström
sålunda nitiskt och verksamt bidragit, och Styrelsen vågar antaga, att
erkännandet deraf genom beviljandet af någon statspension åt hans
enka och dotter, så länge också hon lefver enka, skall af Eders Kongl.
Magt och Riksdagen finnas väl rättfärdiga den statsutgift, som kan
ifrågakomma; hemställande Styrelsen underdånigst att denna pension
måtte bestämmas till 800 R:dr.»
Vid ärendets föredragning den 8 Januari innevarande år har emellertid
Kongl. Maj:t, jemlikt samma dag till Generaltullstyrelsen aflåten
nådig skrifvelse, ansett sådana omständigheter icke vara för handen,
att på grund deraf Kongl. Maj:t ville hos Riksdagen göra framställning
om pensions beviljande åt sökanden, samt för den skull icke funnit
skäl att förenämnda ansökning bevilja.
Hvad sålunda i detta ärende förekommit har Utskottet tagit under
öfvervägande och, oaktadt Tulldistriktchefen Karströms verksamhet blifvit
af vederbörande embetsmyndighet synnerligen väl vitsordad, har
likväl Utskottet, då fråga om pension för hans efterlemnade familj
varit föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, och Kongl. Maj:t dervid
icke funnit skäl att i sådant hänseende till Riksdagen göra framställning,
ansett sig icke kunna motionärens förslag understödja, utan
hemställer,
IG
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
att Herr B. von Geijers förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 20 April 1875.
På Stats-Utslcottets vägnar:
ARVID FR:SON POSSE.
Reservation:
af Herr F. Brusewitz.
Herr C. Ekman har begärt få antecknadt, att han icke hos Utskottet
deltagit i behandlingen af förevarande ärende.
Stockholm, Ivar Ilseggströms boktryckeri, 1875.