4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 51.
N:o 51.
Ank. till Riksd. Kansli den 9 April 1875, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om beviljande af ersättning
för kostnader, som varit förenade med förre Handelsagenten
Leonard Lundqvists efterspanande, gripande och hemfallande.
(1 -sta U. A.)
Uti er. inom Riksdagens Andra Kammare väckt, till Stats-Utskottets
behandling remitterad motion (N:o 106) har Friherre A. H. Fock hemstält, att
Riksdagen måtte bevilja ersättning för de kostnader, som varit förenade med
folie Handelsagenten Leonard Lundqvists efterspanande, gripande och hemförskaffande,
med ett belopp af 15,841 kronor 72 öre.
Till upplysning om de förhållanden, som föranledt denna framställning
yttrar sig motionären sålunda: “Lundqvist hade af Industri-kredit-aktiebolaget
i. Stockholm erhållit temligen betydliga lån mot pantförskrifning af varor, livilka
till en del lågo ej blott under bolagets utan, såsom inlagde på tullnederlag,
äfven under tullverkets lås. Efter att hafva företett falska hyreskontrakt,
efter att å ej mindre än tre olika ställen hafva pantförskrifvit samma varor,
efter att hafva uppbrutit magasinen samt uttagit och försålt de pantsatta vald
na, afviker naturligtvis Lundqvist från landet, och först derefter uppdagas
hans brott. Industri-kredit-aktiebolagets styrelse anmälde omedelbarligen förhållandet
hos såväl tullkammaren som poliskammaren, med begäran hos sistnämnda
myndighet om vidtagande af åtgärder för brottslingens efterspanande
och ställande till ansvar; men som härvid utröntes, att Lundqvist afvikit till
Amerika, erhölls den förklaring, att ej några åtgärder till hans gripande derstädes
och hemforslande kunde vidtagas, innan behörig förbindelse blifvit aflem
-
0
Stats-Utskottets Utlåtande JS:o Öl.
nåd till Kongl. Utrikes-departementet om ersättning af de häraf föranledda
kostnader, b vilka, enligt hvad förut vunnen erfarenhet visat, kunde befaras
blifva ganska betydliga. Ehuru bär visserligen förelåg en sådan serie af systematiskt
utförda stora bedrägerier och brott, att den allmänna moralen och säkerheten
syntes kräfva att den brottslige, såvidt möjligt vore, befordrades till
sb afl och dymedelst ett varnande exempel gåfves, och ehuru våld blifvit
begånget mot kronans lås, hvadan brottslingens ertappande äfven för tullverket
bolde vara angeläget, och ehuru bolagets styrelse i dessa omständigheter kunde
hafva stöd för den åsigt, att ifrågavarande kostnader bordo af allmänna medel
bestiidas, så och då det likväl icke var möjligt att på förhand förvissa sig
lull om, men största skyndsamhet var af nöden, så beslöt styrelsen att utan
tidsförlust utfärda den af Kongl. Utrikes-departementet fordrade förbindelsen,
att vid anfordran återbetala kostnaderna för Lundqvists efterspanande, gripande
och hemforslande. Genom de kraftiga åtgärder, som nu vidtogos, blef Luudqvist
gripen i Filadelfia och återfördes öfver Newyork och Hamburg till Stockholm,
hvarefter bolaget till Kongl.. Öfverståthållare-embetet gäldat de belöpande
kostnaderna med Pd. St. 831: 4: 6 och Thlr Pr. 101: 21, eller tillhopa 15,341
ktonoi 72 öre. Bolagets styrelse ingick derefter till Kongl. Maj:t med underdånig
anhållan att ifrågavarande kostnader, på anförda skäl, måtte varda af
allmänna medel ersatta, i anledning hvaraf Kongl. Majs den 6 sistlidne November
resolverade, att ‘‘enär Handelsagenten Bandqvist icke, såvidt haudlin^gaine
utvisa, blifvit för brott af beskaffenhet, att hans utlemnande kunnat,
Jcinlikt konventionen med de Förenade Staterna den 20 December 1860 på^foLdias,
tilltalad af allmän åklagare eller sakfäld af domstol, samt statsver^verkets
åtagande af kostnaderna för det Lundqvist på enskild målsegandes
^begäran blifvit å utländsk ort efterspanad, gripen och hemförskaffad, kan lika
litet pa lag, som på något särskild! förhållande i förevarande fall grundas,
‘ finner Kongl. Maj:t ej skäl att till ansökningen lemna bifall."
„ Beträffande kostnaderna för rymmares gripande i Amerikas Förenade
Statei samt sättet för dylika kostnaders bestridande, har Utskottet från Hans
Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena fått mottaga eu promemoria
af denna lydelse:
•‘Af de makter, som med Amerikas Förenade Stater hafva extraditionsföidiag,
begagna sig endast England och Tyskland oftare af desamma. Med
anledning häraf hafva dessa makters konsulat i Newyork i sin tjenst fäst
anstälde advokater och detektiver, hvarigenom kostnaderna för brottslingarnes
gripande naturligtvis minskas. Omkostnaderna för engelska brottslingars gripande
och hemsändande utgör derför i allmänhet blott mellan 250 och 1,300
dollars och för tyska mellan 1,500 och 2,500. I enstaka fall hafva dock
kostnaderna varit betydligt högre, såsom t. ex. år 1872, då kostnaderna för
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
utlemnande af en förbrytare, som bedragit engelska banken, uppgingo till
200.000 dollars, och år 1874 för utlemnande af eu bayersk förfalskare till
15.000 dollars.
Hvad beträffar andra makter, har Schweiz, i det enda fall som förekommit,
fått betala 8,000 dollars, och det oaktadt förbrytaren ej blef utlemnad.
Belgien har i ett fall, hvarom underhandlingen fortgått sedan 2 år, men ännu
ej är afslutadt, fått betala 7,800 dollars.
Hvad som i synnerhet ökar kostnaderna är att, förutom de höga arfvoden,
som erläggas till advokater och domare, de detektiver, som användas, i
betalning erhålla 5 till 8 dollars pr dag, utom godtgörelse för omkostnader.
Omkostnaderna vid Lundqvists extradition hafva varit relativt ringa,
till följd af hans eget medgifvande att återsändas, och bör man derföre vara
beredd på, att kostnaderna för andra fall lätt uppgå till 8 ä 10,000 dollars.
Flera utländska regeringar, och bland andra den tyska, halva sökt
förmå Förenade Staternas regering att ingå öfverenskommelse om utgifternas
bestridande af det land, som beviljar extraditionen, men har regeringen i
Washington ej velat sådant medgifva.
Till svar å en hos tyska regeringen gjord förfrågan, har den upplysning
erhållits, att det karl anses vara brukligt i Tyskland, att, när någon enskild
person eller inrättning vänder sig till domstol för att erhålla häktuingsordres
å eu till Amerikas Förenade Stater förrymd brottsling, det också tillkommer
denna person eller inrättning att bestrida de för häktningen och hemtransporten
erforderliga kostnaderna, såvida brottet är att hänföra till kategorien
af bedrägerier. Är deremot brottet af gröfre beskaffenhet, såsom mord,
inbrottsstöld eller dylikt, eller begäran om häktningen och hemforslingen fram
stäld af offentlig myndighet, så betalar staten de erforderliga kostnaderna.
Någon bestämd föreskrift finnes likväl icke i detta afseende, utan underställes
hvarje särskild! fall regeringens pröfning.
Hvad beträffar kostnaderna för extradition af den förbrytare, som bedragit
engelska banken, blefvo de betalade af banken.“
Att ett bestämdt medgifvande af statens skyldighet att i hvarje förekommande
fall vidkännas kostnaderna för förrymda brottslingars efterspanande,
gripande och hemförskaffande skulle för rättstillståndet verka betryggande, lärer
icke kunna bestridas; men de i ofvan intagna promemoria meddelade upplysningar
ådagalägga, att tillämpningen af eu sådan grundsats lätteligen skulle
medföra så betydliga kostnader, att de ej kunde anses ersatta genom den minskade
utsigten för förbrytare att genom rymning till främmande land undgå
följderna af sitt brott. Riktigheten af denna åsigt bestyrkes ytterligare deraf,
att vida större och rikare stater än Sverige synas undandraga sig att vidkän
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
7
nas dylika kostnader, då häktningen sker på yrkande af enskild person eller
inrättning. Vid sådant förhållande och då ett undantagsvis för detta fall gjordt
medgifvande att godtgöra kostnaderna för den ifrågavarande förbrytarens gripande
och hemforsling icke synes kunna på några synnerligen bevekande omständigheter
grundas, men deremot skulle i en framtid kunna åberopas till
stöd för ytterligare anspråk på statens mellankomst i dylika fall, har Utskottet
ansett sig icke kunna motionärens förslag understödja, utan hemställer,
att Herr A. H. Focks förevarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 9 April 1875.
På Stats-Utskottets vägnar:
Arvid Fason Posse.