Stats- Utskottets Utlåtande N:o 40-
N:o 40.
Ank. till Itiksrt. Kansli flen 23 Mars 1881, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om jernvägsbyggnader för
statens räkning och dels om anvisande af statsbidrag till
enskilda jernväqsanläggningar.
(R. A).
Vid innevarande riksmöte hafva förslag blifvit väckta ej mindre om beviljande
af anslag till jernvägsbyggnader för statens räkning samt om anställande
af undersökningar beträffande lämpligaste sträckningen för ifrågasatta nya
statsbanor än äfven om anvisande af statsbidrag till understödjande af enskilda
jernvägsanläggningar; och får Utskottet härmed öfver dessa till Utskottets behandling
remitterade förslag afgifva yttrande.
A) Angående statens jernvägsbyggnader i Norrland.
I den nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har
Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, för fullbordande af arbetena å ej mindre
den redan beslutade delen af norra stambanan genom Norrland än ock tvärbanan
mellan Torpshammar och riksgränsen, för år 1882 anvisa 500,000 kronor.
Af statsrådsprotokollet (Sjette hufvudtiteln sid. 44—46) inhemtas, hurusom
Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader i underdånigt memorial den 24NovemBih.
till Jiiksd. Prof, 1881. 4 Sami, 1 Afd. 22 Höft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
ber 1880 anmält, att å hela stambanan genom Norrland efter 1880 års utgång
återstode endast 6 mil, som icke blifvit lagda under arbete, samt 9V2 niil att rälslägga
och ballasta, hvarförutom åtskilliga kompletteringsarbeten å de till allmän
trafik ännu icke upplåtna bandelarne vore att utföra; att den beräkning, som
Styrelsen i sin till Kongl. Maj:t den 21 December 1878 aflåtna underdåniga skrifvelse
förebragt öfver så väl de erforderliga kostnaderna för de efter 1879 års
slut återstående arbetena för ifrågavarande stambanas färdigbyggande i sin helhet,
som tiden, när dessa arbeten kunde vara afslutade, antagligen icke komma att
förete någon afsevärd skiljaktighet från verkliga förhållandet; att enligt denna
beräkning kostnaden för de efter 1879 års slut återstående 18 milen stambana
skulle komma att uppgå till 13,500,000 kronor, samt att, då 7,000,000 kronor
deraf blifvit för 1880 års arbeten använda och sist församlade Riksdag beviljat
6,000,000 kronor för 1881 års arbeten, således endast 500,000 kronor återstode
för 1882. Om likväl under den återstående arbetstiden särdeles ogynsamma, för
arbetenas bedrifvande menligt inverkande omständigheter skulle inträffa, hvarigenom
den beräknade kostnaden skulle komma att öfverskridas, så funnes ännu en
tillgång,, som icke blifvit upptagen i förutnämnda beräkning, i värdet af det betydliga
förråd af efter arbetenas afslutande öfverblifna inventarier och materialier.
Detta värde ansåge Styrelsen kunna, lågt beräknadt, uppskattas till omkring
600.000 kronor. Men då nu detta betydliga förråd icke skulle kunna utan stor
förlust realiseras så hastigt att de derför inflytande medlen blefve tillgängliga för
bestridande af kostnaderna för återstående arbeten å stambanan, i fall mot förmodan
en brist i den beräknade kostnaden skulle uppstå, ansåge Styrelsen, på det
ej genom bristande medel stambanans fullbordan måtte fördröjas, försigtigheten
fordra att, för den händelse innevarande Riksdag icke beslöte stambanornas fortsättning
och för år 1882 dertill beviljade särskildt anslag, ett belopp af 4 å
500.000 kronor utöfver ofvannämnda anslag af 500,000 kronor borde ställas till
Kongl. Maj:ts förfogande till bestridande af de utgifter, som möjligen skulle
ifrågakomma utöfver sistnämnda för år 1882 påräknade anslag, hvilket förskott
framdeles genom förrådens realiserande kunde återgäldas.
Skulle Riksdagen deremot besluta fortsättning af stambanorna och dertill
för år 1882 bevilja anslag, erfordrades ej något ytterligare tillskott för den nu
under byggnad varande stambanan genom Norrland, emedan i så fall den nya
banan, i likhet med hvad hittills egt rum, skulle komma att öfvertaga det öfverblifna
förrådet.
I fråga om tiden för de ännu återstående stambanedelarnes färdigblifvande
har Styrelsen derjemte i sitt memorial meddelat upplysningar, hvaraf framgår,
att den uppåtgående stambanan redan under loppet af 1881 och tvärbanan under
Juli månad år 1882 lära blifva färdigbyggda.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
o
Utskottet har ej något att erinra mot bifall till Kong!. Maj:ts ofvan omförmälda
förslag, utan hemställer,
I.
att, med bifall till Kong]. Maj:ts förslag, Riksdagen må,
för fullbordande af arbetena å ej mindre den radan beslutade
delen af norra stambanan genom Norrland än ock tvärbanan
mellan Torpshammar och riksgränsen, för år 1882 anvisa
500,000 kronor.
Kongl- Maj:t har derjemte i den nådiga statsverkspropositionen föreslagit
Riksdagen besluta, att en stambana af samma spårvidd och trafikförmåga som
de Öfriga stambanorna genom Norrland skulle anläggas från Bräcke station eller
lämplig punkt i dess närhet å tvärbanan öfver Hellgumsjön till Sollefteå eller
annan tjenlig punkt i närheten deraf vid Ångermanelfven, med rätt för Kong!.
Maj:t att förordna om de orter jernvägen borde genomgå och de ställen den
skulle anlöpa, samt för påbörjandet af berörda stambana för år 1882 anvisa ett
särskildt anslag af 2,500,000 kronor.
På sätt statsrådsprotokollet (Sjette hufvudtiteln sid. 4G—55) utvisar, har
Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader i sitt ofvan omförmälda underdåniga memorial
fäst uppmärksamheten på den stora vigten deraf att frågan om huruvida
statens jernvägsbyggnader komme att fortsättas eller att helt och hållet upphöra
i och med fullbordandet af den nu under byggnad varande stambanan genom
Norrland redan under innevarande riksdag afgjordes, emedan de anordningar,
som blefve en följd af det beslut, som komme att fattas, redan under år 1881
måste vidtagas; och har Styrelsen, då en fortsättning af norra stambanan åtminstone
till Ångermanelfven sannolikt inom en icke allt för aflägsen framtid komme
till utförande, framhållit de fördelar, som i tekniskt-ekonomiskt hänseende skulle
uppstå, ifall en sådan fortsättning finge ske omedelbart efter den nu under byggnad
varande stambanans fullbordan. Af redan vidtagna åtgärder, för hvilka
Styrelsen i sitt uti statsrådsprotokollet intagna memorial närmare redogjort, har
Styrelsen ansett det framgå, att vid bestämmande af den nu under byggnad varande
stambanans vidare fortsättning norrut till Ångermanelfven, och då nu,
enligt hvad Styrelsen hade sig bekant, man inom det öfra Norrland, hyars intressen
denna jernvägsförbindelse närmast berörde, förenat sig om den af Styrelsen
förordade rigtningen emellan Bräcke—Hellgumsjön—Sollefteå, så syntes, enligt
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
Styrelsens åsigt, alla förberedande åtgärder redan vara vidtagna, så att, om erforderliga
medel dertill kunde tillvägabringas, ifrågavarande jernvägsförbindelse
skulle kunna påbörjas efter fullbordande af de nu under byggnad varande stambanedelarne
genom Norrland.
Denna jernvägsförbindelse emellan Bräcke och Ångermanelfven vid Sollefteå
utgjorde i längd 13,4 mil och vore i ett år 1876 upprättadt kostnadsförslag beräknad
till 10,066,000 kronor eller 751,194 kronor per mil. Men då kostnaden
såväl för denna som för alla de öfriga särskilda linierna, som afsåge förbindelse
emellan tvärbanan och Ångermanelfven, i likhet med hvad ursprungligen varit
afsedt äfven för stambanan genom Norrland, vore beräknad med lättare öfverbyggnad
och med broöfverbyggnader af trä, och då det, enligt Styrelsens åsigt,
icke vore skäl att för denna jemförelsevis korta och i förbindelse med den öfriga
stambanan genom Norrland kommande handel göra någon sådan förändring i
konstruktion, hvarigenom trafikförmågan skulle blifva mindre och underhållskostnaden
större än å den öfriga banan, och den olägenhet derjemte uppkomma att
icke samma rörelsemateriel som å hufvudbanan derpå skulle kunna användas,
ansåge Styrelsen att den beräknade kostnaden, dels med hänsyn härtill och dels
med afseende å den, såsom erfarenheten visat, ofta förekommande prisstegringen
å dagsverken och materialier, borde ökas med i jemnt tal 1,180,000 kronor, så
att hela den erforderliga kostnaden för denna jernbana med lika tunga räler
som hufvudbanans och med broöfverbyggnader af jern, af den styrka, att statens
nuvarande tyngsta lokomotiv kunde deröfver passera, derigenom skulle komma
att uppgå i jemuadt tal till 11,250,000 kronor eller 839,553 kronor per mil.
Styrelsen har vidare ansett det ändamålsenligast att tiden för banans färdigbyggande
bestämdes till 3 högst 5 år, hvarigenom arbetena kunde fortgå på
ett enda arbetsdistrikt, och att de årliga anslagen lämpades så att arbetena
kunde de första begge åren bedrifvas med större arbetsstyrka, hvilken under de
återstående åren småningom kunde minskas, hvarjemte Styrelsen, på grund af
åtskilliga å sid. 49 af statsrådsprotokollet anförda förhållanden, uttalat den åsigt
att utförandet af den ifrågavarande jernvägsförbindelsen aldrig skulle kunna åstadkommas
med mindre kostnad, än om det finge ske utan afbrott och i sammanhang
med de nu pågående jernvägsarbetena inom Norrland; hvarigenom man
äfven kunde till stor del undvika den menliga inverkan, som ett hastigt afbrott
i statens jernvägsbyggnader skulle medföra icke allenast för den enskilda industrien
inom landet, utan äfven och synnerligen för den mängd arbetare, som vid
dessa byggnader haft en flerårig sysselsättning och hvilka under nuvarande förhållanden
sannolikt, i brist på annan arbetsförtjenst, skulle komma att öka den
under de senare åren i betänklig grad tilltagande emigrationen.
Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har Statsrådet och Chefen
för Civildepartementet förklarat sig dela den uppfattning, som Styrelsen öfver
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40. 5
Statens jernvägsbyggnader i sitt memorial uttalat. Att den uppåtgående stambanan
genom Norrland icke skulle afslutas vid den punkt, der densamma träffade
tvärbanan, utan att densamma skulle i en närmare eller fjermare framtid fortsättas
till Ångermanelfven och således sammanbinda Norrlands mäktigaste pulsåder med
såväl rikets sydligare delar som Norges hamnar, hade utgjort en förutsättning,
som, då fråga förevarit att bestämma stambanans rigtning inom Norrland, blifvit
mångfaldiga gånger framhållen såväl inför Kongl. Maj:t som inom Riksdagen.
Hvad anginge den sträckning, i hvilken fortsättningen af norra stambanan till
Ångermanelfven skulle framdragas, har Departementschefen funnit valet böra ske
mellan någon af de fyra undersökta linier, som utginge på icke alltför stort afstånd
från Ange; och har Departementschefen i sitt anförande redogjort för dessa fyra
linier samt i afseende å kostnad, längd m. m. jemfört dem sins emellan och
funnit linien Bräcke—Hellgumsjön—Sollefteå böra i allo förordas såsom den,
hvilken, vid jemförelse med de andra linierna, syntes så väl i afseende å anläggningskostnad
som med hänsyn till förbindelsen mellan öfre delen af Norrland och
trakterna söder om tvärbanan erbjuda do största fördelarne. Då emellertid banans
sträckning efter närmare undersökningar kunde i någon mån jemkas, så att
särskildt vid öfvergången af vattendragen för banan måtte kunna väljas den rigtning,
der största virkestillflöde kunde påräknas, har Departementschefen ansett
full handlingsfrihet härutinnan böra Kongl. Maj:t förbehållas.
Samma åsigt, om ofvannämnde linies företräde, hade ock omfattats af vederbörande
inom de öfra norrländska länen. Vid 1880 års landsting med Norrbottens
län hade landstinget uttalat såsom sin mening, att linien Bräcke—Håssjö
—Sollefteå vore för Norrland och staten fördelaktigast. Inom 1880 års landsting
för Vesternorrlands län hade för frågans utredning tillsatts ett särskildt Utskott,
hvilket i sitt utlåtande dels framhållit lämpligheten deraf att jernvägen droges
till det ställe vid Ångermanelfven, der sjöfarten från kustorterna hade sin ändpunkt,
eller Sollefteå, hvarest två bördiga och folkrika floddalar möttes och derföre af
ålder bildats en medelpunkt för handels- och affärslifvet i inre delen af Ångermanland
och angränsande trakter åt Jemtlaud, hvartill komrne att vid Sollefteå
genom platsens centrala läge och särskildt gynsamma lokala förhållanden skulle
i eu framtid kunna beredas eu lätt öfvergång för banans fortsättning till nordligare
bygder, dels tillkännagifvit, att man inom länet snart kommit till insigt deraf
att Bräcke vore den utgångspunkt, som allmännast skulle tillgodose de olika orternas
skilda intressen och behof af så mycket som möjligt direkta förbindelser
med såväl Norge och vesterhafvet som hufvudstaden. Utskottets utlåtande godkändes
enhälligt af landstinget, som beslöt att hos Kongl. Maj:t förorda linien
Bräcke—Helgumsjön—Sollefteå, och i det underdåniga yttrande, hvarmed Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Vesternorrlands län öfverlemnat landstingets skrifvelse
i ämnet, hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, under tillstyrkan af samma
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
linie ytterligare erinrat att enligt beräkningen af 1870 års skogskomité nästan
hela detta område, genom hvilket jernvägen skulle framdragas, besutte eu sådan
tillgång på skog, att detsamma derutinnan intoge ett af de främsta rummen, i ty
att enligt komiténs beräkning skogen derå lemnade ett årligt öfverskott till afsalu
af omkring 20 å 25 kubikfot per tunnland, att denna skog för närvarande i anseende
till bristen på kommunikationer vore till stor del nästan utan värde, hvaremot
genom jernvägens anläggning en väsentlig förbättring derutinnan skulle
göra sig gällande, samt att, när ifrågavarande linie valdes, jernvägen efter sitt inträde
i Vesternorrlands län komme i förbindelse med trakter, livilkas odlade
egovidder voro af sällsynt mäktighet och godhet. Vesterbottens läns landsting
slutligen hade, utan att uttala sig för någon viss linie, anhållit att jernvägen måtte
erhålla den retning, som, såvidt terrängförhållandena sådant medgåfve, på kortaste
och lämpligaste väg förbunde de norra orterna med hufvudstaden.
Från en särskild kommun, den inom Jemtlands län vid Indalselfven belägna
Stuguns socken, hade den 20 December 1880 till Kongl. Maj:t inkommit en underdånig
ansökning, att jernvägen måtte från Gällö å tvärbanan eller annan lämplig
punkt i närheten framdragas utmed Gesundsjön och derifrån till det s. k. Döda
fallet och vidare till Ångermanelfven. Såsom skäl härför hade hufvudsakligen aoförts,
att derest jernvägen råkade Gesundsjön, som vore den naturliga bassinen
för allt virke på Indalselfven och från norra delen af Jernband, skulle detta virke,
i stället för att behöfva föras utefter Indalselfven och vidare till svensk utskeppningsort,
kunna fraktas direkte på jernvägen till Norge. Då emellertid sökandena
icke åstadkommit annan utredning rörande den förut icke undersökta jernvägslinien
Gällö—Gesundsjön än ett intyg af en tjensteman vid väg- och vattenbyggnadscorpsen,
att han vid liniens uppgående — dervid han dock i följd af snö
och kyla icke kunnat begagna afvägningsinstrument—kommit till den öfvertygelse,
att några oöfverstigliga hinder ej skulle möta att derstädes framdraga eu bana
med icke större lutningar än 1 :100, samt i allt fall uppenbart vore att anläggningskostnaden
för denna bana blefve större än för någon af de öfriga linierna,
hade Departementschefen ansett afseende vid den underdåniga ansökningen icke
böra fästas.
Utskottet tillåter sig i minnet återkalla, hurusom redan vid 1873 års riksdag,
då beslut fattades om den norra stambanans fortsättning från Storvik samt
om en tvärbanas byggande, tanken på en jernvägslinies framdragande till Ångermanland
förelåg. I sammanhang med frågan om de olika alternativen för tvärbanans
sträckning och med omförmälande af den mening, som påyrkade nämnda
banas dragande norr ut till nässjö och först derifrån vesterut, yttrades nemligen
i det med 1873 års statsverksproposition till Riksdagen öfverlemnade statsrådsprotokoll,
att, om i eu framtid från Håssjö anlades en bibana af omkring sex mils
längd öfver Indalselfven till närmaste punkt vid Ångermanelfven eller Sollefteå,
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 40.
skulle de ifrågastälda banorna komma i beröring med fyra särskilda flodområden
nemligen Ljusnans, Ljungans, Indalselfvens och Ångermanelfvens, hvilken förbindelse
komme att mäktigt bidraga till höjande af trafiken’å dessa banor. Till
följd af Riksdagens sedermera fattade beslut om den uppåtgående stambanans dragande
från Hybo öfver Välje till Ange samt om tvärbanans sträckning från Torpshammar
öfver Ange och Gällösundet till Östersund har visserligen Håssjö ej berörts
af någon utaf de redan beslutade jernvägslinierna och dessa stå i förbindelse
med endast tvenne af de ofvannämnda vattendragen, nemligen Ljusnan och Ljungan;
men fördelen af att, såsom från början afsedt varit och jemväl efter år 1873
vid mera än en riksdag framhållits, sätta statens norra stambanesystem i förbindelse
äfven med Indalselfvens och Ångermanelfvens flodområden qvarstår såsom
enligt Utskottets tanke synnerligen värd att beakta och eftersträfva, liksom ock
det ej torde böra förbises, att den uppåtgående stambanans samt tvärbanans ofvan
angifna sträckning hufvudsakligen bestämts med hänsyn till dels förbindelsen med
Norge, dels Jemtlauds behof, men att deremot genom nyssnämnda, beslutade
jernbanor ej blifvit i erforderlig mån eller på ett sätt, som lärer kunna tillfredsställa
det öfriga Norrlands och särskildt Ångermanlands behof, förverkligad den
gamla och fullt naturliga tanken att, så vidt möjligt, sätta denna vidsträckta och
i flera afseenden af naturen gynnade del af fäderneslandet i en för samfärdseln
behöflig, närmare och mera oafbruten förbindelse med hufvudstaden samt rikets
mellersta och sydliga delar än den, som för närvarande sjöledes eger rum och
som till följd af klimatiska förhållanden vanligen under halfva året, från slutet af
November till slutet af Maj, är stängd.
Huruvida och i sadant fall när eu ytterligare utsträckning af jernvägskommunikationerna
i Norrland skulle kunna och böra åstadkommas, är en fråga,
som nu ej föreligger och på hvars lösning det nu af Kongl. Maj:t föreslagna beslutet
ej synes kunna inverka, åtminstone ej på ett sådant sätt, som skulle kunna
befrämja ett dylikt jernvägsbyggande i Norrland. Tvärtom vill det synas Utskottet,
att ett nu fattadt beslut om en kortare linies byggande under en tid af sex
eller sju år och med en jemförelsevis mindre årlig byggnadskostnad skulle kraftigare
bidraga att aflägsna utsigterna till ett fortsatt jernvägsbyggande än om allt
dylikt arbete för statens räkning under nästa år med ens afstannade, detta så
mycket mera som de hittills beslutade och snart färdiga norra jernvägslinierna ingalunda
synas Utskottet innefatta eu sådan afslutning af ett jernvägssystem som
den, hvilken vunnes genom en linie med Ångermanelfven, Norrlands mäktigaste
pulsåder, till gräns mot norr och förmedelst hvilken jernvägslinie, om densamma,
såsom ifragastäldt blifvit, i en framtid komme att dragas något närmare Ångermanelfvens
utlopp till en punkt, som kunde äfven af större fartyg anlöpas, statens
jernbanesystem i Norrland kan sägas erhålla, hvad det nu ej eger, en ändpunktvid
hafvet i en ort, der handel och näringar redan äro af mycken betydelse.
8 Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 40.
För bedömande af den landsdels, Vesternorrlands läns, beskaffenhet och redan
vunna utveckling, till hvars rikaste områden statens jernvägsbyggnader enligt
det Kongl. förslaget skulle framföras, anser Utskottet sig böra anföra några statistiska
data, hemtade dels ur den s. k. skogskomiténs den 21 December 1870 afgifna
betänkande, dels ur Sveriges officiella statistik, dels ur Kongl, Maj:ts Befallningshafvandes
senaste femårsberättelse, omfattande åren 1871—1875, och dels
ur Kongl. Statskontorets generalsammandrag öfver bevillningeu.
Af skogskomiténs betänkande inhemtas, att länets skogbärande mark utgör
3,486,829 tunnland, motsvarande omkring 2/3-delar af länets vidd; att skogsmarken
derstädes, jemförd med den inom de två nordligaste länen, röjer större bördighet,
i följd hvaraf skogen utbildas hastigare och företer mera slutna bestånd; att
vid tiden för betänkandets afgifvande skogens grundmassa för hela länet beräknades
utgöra 10,711,854,842 kubikfot; att årliga afkastningen beräknades underdel!
närmaste tiden utgöra 89,265,457 kubikfot samt, efter afdrag af ortens skogsbehof,
lemna ett årligt öfverskott af 52,580,122 kubikfot; att likväl under vissa förutsättningar
den årliga afkastningen kunde antagas komma att i framtiden uppgå
ända till 130,825,841 kubikfot; att den skogbärande marken utgjorde särskild^ å
kronoparkerna 83,191 tunnland, å öfverloppsmarkerna 41,279 tunnland, å de privilegierade
stockfångstskogarne 98,904 tunnland samt a boställsskogarne 40,523 tunnland;
äfvensom att de enskilde tillhöriga eller eljest under enskild vård stående
skogarne, utan fara för skogens framgena bestånd, kunde under den närmaste
tiden för industriella ändamål årligen lemna 45,830,001 kubikfot.
Sveriges officiella statistik gifver vid handen, att Vesternorrlands läns folkmängd
utgjorde, år 1850: 99,558, år 1860: 116,669, år 1870: 134,598 och år 1879:
166,220 personer; att Vesternorrland sedan 1870 i fråga om folkmängdens tillökning
står främst bland rikets samtliga län; att folkmängden ensamt i socknarne
vid Ångermanelfven och de elfgrenar, af hvilka den bildats, uppgår till 40,000
personer; att 1878 års skörd i länet utgjort: 19,897 tunnor råg, 182,934 tunnor
korn, 23,168 tunnor hafre, 14,386 tunnor blandsäd och 209,632 tunnor potatis; att
för år 1878 taxeringsvärdet utgjorde, å jordbruksfastighet 51,645,290 kronor och å
annan fastighet 20,085,615 kronor; samt att uppskattade inkomsten af kapital, rörelse
och näring, lön eller pension likaledes för år 1878 utgjort 14,651,923 kronor,
ett belopp, som betydligt öfverstiger enahanda uppskattade inkomst i rikets öfriga
län, med undantag endast af Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus
samt Gefleborgs län.
Enligt generalsammandraget öfver 1879 års bevillning uppgick nämnda års
bevillning för Vesternorrlands län till,
för städerna .................................................................................. kr. 60,603: 94_
för landsbygden .............................................................................. » 91,389: 43
Summa kr. 151,993: 37
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
9
I afseende å bevillningens belopp intager Vesternorrland åttonde rummet
bland rikets samtliga län.
Af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Vesternorrlands län fem-årsberättelse
för åren 1871—1875 inhemtas, att värdet af det under nämnda år från länet
exporterade virke utgjort 116,794,062 kr. eller i årligt medeltal 23,358,812 kr.;
att värdet af 1875 års skörd beräknats utgöra 15,059,800 kr.; att vid länets masugnar
tillverkats i medeltal per år 112,070 centner smidestackjern och gjutgods;
samt att stångjernstillverkningen uppgått till 84,369 centner och jernmanufakturtillverkningen
till 15,028 centner i årligt medeltal.
Enligt af vederbörande tullförvaltare offentliggjorda, Utskottet delgifna tabeller
hafva under år 1880 från Hernösands tullkammardistrikt utskeppats trävaror,
utgörande 122,412 standard, deraf 106,889 standard plankor och bräder.
Utskeppningen år 1880 af jern från samma tullkammardistrikt har uppgått till
37,922 centner tackjern och 14,598 centner stångjern. Uppbörden vid Hernösands
tullkammare år 1880 utgjorde 265,813 kr.
Vesternorrlands län, beläget endast mellan 2 och 4 breddgrader norr om
Stockholm, har vidsträckta, stundom ypperliga odlingslägenheter; den odlade jordens
produktivitet är, hvad angår råg och korn, fullt jemförlig med den i något
af de södra länen. Ångbåtarnes anta! i länet, utvisande dess behof af kommunikationer
och rikedom på varor för omsättning, har under fem-årsperioden 1871—1875
fördubblats; sjöfarten mellan Hernösand och andra inrikes orter underhölls år
1879 af 23 ångfartyg; Ångermanelfven, som är segelbar tio mil från sitt utlopp,
befares af en mängd ångbåtar.
Ofvan anförda siffror synas utvisa såväl rika naturliga tillgångar och inkomstkällor,
mäktiga af stor utveckling, som ock en redan ganska högt uppdrifven
utveckling i den starkt framåtskridande ort, till hvilken den föreslagna jernbanan
komme att framgå, förbindande sins emellan de olika flodområdena samt ledande
till en ändpunkt vid segelbart vatten; och tillåter sig Utskottet att ur Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes i Vesternorrlands län ofvan åberopade fem-årsberättelse
anföra följande uttalande: “Länets framåt sträfvande befolkning och länsstyrelsen
med den se uti blifvande jernvägar det enda verksamma medlet, som kraftigast
och inom en ej allt för aflägsen framtid är i stånd att gifva de norrländska
skogarne ett mångdubbelt värde och till välsignelse för landet i sin helhet göra
deras nu värdelösa rikedomar fruktbärande".
Äfven för de vidsträckta, norr om Vesternorrland belägna Vesterbottens
och Norrbottens län torde den föreslagna jernvägen medföra ett afsevärdt, om
ock hufvudsakligen endast medelbart gagn, och får Utskottet upplysa, att folkmängden
i dessa två län vid 1879 års slut utgjorde i Vesterbottens län 105,136
och i Norrbottens län 89,269 personer.
Bih. till Jtiksd. Prof. 1881. 4 Sami 1 Afd. 22 Höft,
2
10
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 40.
Jemte det således, enligt Utskottets åsigt, goda grunder kunna ur sakens
egen natur hemtas för den föreslagna jernvägsliniens byggande, förefinnes härför
ett ytterligare skäl, af beskaffenhet att böra noga beaktas. Under en lång följd
af år hafva, statens och enskildas jernvägsbyggnader till sig dragit en betydlig del
af landets arbetskraft, sysselsatt ingeniörer och kroppsarbetare i stort antal. Sedan
de enskilda jernvägsföretagen numera nedbragts till ett ringa omfång, som,
äfven om understöd till nya enskilda jernvägsanläggningar af innevarande Riksdag
beviljas, i allt fall för den närmaste framtiden ej kan komma att ens tillnärmelsevis
likna det, hvari dylika arbetsföretag under lång tid hittills bedrifvits, skulle det
tvifvelsutan leda till stora olägenheter, om samtidigt äfven staten helt och hållet
upphörde med sitt jernvägsbyggande och derigenom åsidosatte all hänsyn till omsorgen
att förekomma svårare rubbningar. Enligt Utskottets förmenande bör upphörandet,
för en längre eller kortare tid, af all jernvägsbyggnad för statens räkning
ej lämpligen inträda omedelbart efter jernvägsarbetenas bedrifvande i det
omfång som hittills egt och för det närvarande eger rum, utan någon öfvergång
beredas genom årligt användande af ett mindre betydligt jernvägsanslag. För vinnande
häraf torde äfven ett något mindre anslag än Kongl Maj:t begärt vara tillräckligt,
och Utskottet har derför, och då arbetena på den föreslagna nya linien
lära komma att på ett enda arbetsdistrikt bedrifvas, ansett det för åt 1882 begärda
belopp till ifrågavarande jernvägsbyggnad utan olägenhet kunna till 2,000,000
kronor nedsättas.
I sammanhang härmed tillåter sig Utskottet i minnet återkalla, hurusom
sistlidne års Riksdag i sin underdåniga skrifvelse den 14 Maj 1880 (N:o 34), angående
utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, yttrade, att, sedan de då
under arbete varande stambanorna fulländats, statens jernvägsbyggnader, äfven
om de blefve fortsatta norr om den norrländska tvärbanan, sannolikt icke derefter
komme att bedrifvas i den omfattning, att någon särskild styrelse för utöfvandet
af tillsynen derå vidare blefve behöflig. Om detta yttrande har Utskottet
ansett sig böra erinra, enär nu jernvägsbyggnadernas fortsättning blifvit föreslagen
till så ringa omfång i förhållande till hvad tillförene egt rum.
Med afseende å de farhågor, mången torde hysa för den upplåning, som
den föreslagna jernvägsliniens byggande måste medföra, får Utskottet erinra derom
huru högst betydligt det nu föreslagna anslaget understiger de belopp, som under
den senare tiden upplånats och på statens jernvägsbyggnader i Norrland användts,
under åren från och med 1877 vexlande från 5,100,000 kr. till 7,470,000 kr., anslag
till nybyggnad.er, materiel o. dyl. oberäknade.
Utskottet tillåter sig vidare att fästa uppmärksamheten derå att, samtidigt
med upplåningen, pågått en ej obetydlig kapitalbildning för statens räkning,
hvilket närmare framgår utaf en af en ledamot i Utskottet uppgjord promemoria,
hvilken såsom bilaga bifogas.
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 40.
11
Mot den af Kongl. Maj:t föreslagna sträckning för ifrågavarande jernvägslinie
har Utskottet ej någon väsentlig erinran att göra; och får Utskottet, till upplysning
om afståndet enligt den föreslagna linien mellan Sollefteå och åtskilliga
andra medelst berörda linie i jernvägsförbindelse med Sollefteå satta orter, meddela
följande tabell:
Afstånd i mil efter linien Ange—Bräcke—Ilåsjö—Sollefteå.
Trond -
hjem
| Sollefteå | 44,7 | |
Håsjö | 7,6 | 37,i | |
Bräcke | 5,8 | 13,4 | 31,3 |
Ange j 2,9 | 8,7 | 1 6,3 | 34,2 |
Stockholm 45,3 48,2 | 54,0 | 61,6 | 79,5 |
Som likväl, i afseende å banans sträckning, upplysniugar vid ärendets behandling
inom Utskottet vunnits, hvilka gifva anledning till det antagande att, såsom
t. ex. Stuguns kommun erinrat, en i någon mån förändrad rigtning för en
eller annan del af banan skulle kunna, efter blifvande ytterligare undersökningar,
ifrågakomma för att bereda en ökad trafikinkomst, har Utskottet ansett sig
böra i sin här nedan gjorda hemställan antyda berörda förhållande.
På grund af hvad här ofvan anförts, hemställer Utskottet,
II.
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag må på det sätt
bifallas, att Riksdagen beslutar, att en stambana af samma
spårvidd och trafikförmåga som de öfriga stambanorna genom
Norrland skall anläggas med utgångspunkt från Bräcke station
eller lämplig punkt i dess närhet och, med genomlöpande
af de orter och ställen, Kongl. Maj:t med anledning af anstälda
ytterligare undersökningar kan finna godt närmare be
-
»
12
Stats-Utskottds Utlåtande N:o 40.
stämma, framföras till Hellgumsjön och vidare till Sollefteå
eller annan tjenlig punkt i närheten deraf vid Ångermanelfven,
samt för påbörjandet af berörda stambana för år 1882
anvisar ett särskilt anslag af 2,000,000 kronor.
B) Angående anvisande af anslag till anläggning för statens räkning af
en stambana genom Halland.
I motioner, väckta inom Första Kammaren af Herr A. Th. Carlheim-Gyllensköld,
med hvilken instämt Herrar Friherre C. I. O. Älströmer, P. von Möller
och I. Wallberg (N:o 17) och inom Andra Kammaren af Herrar Oart Ifvarsson,
1. Lyttkens, A. M. Culin, L. P. Andersson, C. A. Jönsson, Joll. Bengtsson och
Lars Börjesson (N:o 34), har fråga väckts om anläggning af en stambana geuom
Halland.
Ofvannämnde motionärer hafva i sina motioner för Riksdagen tillkännagifvit,
hurusom Hallands läns senast församlade landsting beslutat
att, om en jernväg med utgångspunkt från någon lämplig jernvägsstation
i Skåne, såsom Åstorp eller Engelholm, för statens räkning byggdes genom Hallands
hela längd till staden Göteborg, samt denna jernväg påbörjades inom tre
och fullbordades inom tio år efter innevarande års utgång, förbinda sig att till
densamma bidraga med 1,000,000 kronor, som dels genom användande af den på
förhand bildade, till omkring 200,000 kronor beräknade jernvägsfonden och dels
genom uttaxering af landstingsmedel, i den mån sådana för ändamålet erfordrades,
skulle anskaffas och till Riksgäldskontoret medelst årlig ränta och kapitalafbetalning
till enahanda belopp, som Riksgäldskontoret komme att erlägga för
lika belopp af dess lån till jernvägskostnaden, inbetalas från den dag banan öppnades
för allmän trafik, till dess hela kapitalet blefve guldet; dock med vilkor att
Kongl. Maj:t tilläte uttaxering inom länet af de medel, som utöfver jernvägsfonden
erfordrades för bidragets behöriga inbetalning;
att till Kongl. Maj:t öfverlemna för landstinget tillgängliga undersökningshandlingar
jemte kartor och profiler rörande jernvägen, samt
att, med anhållan om tillstånd till de uti första punkten omförmälda landstingsmedels
vederbörliga uttaxering inom länet, genom underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke ifrågavarande
jernväg, helst så anlagd att den komme att beröra länets alla städer, borde anses
vara af den vigt för det allmänna, att den, såsom hänförlig till landets så kallade
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 40.
13
stambanor, kunde förtjena att för statens räkning byggas samt att, om så vore,
Kong!. Maj:t ville dels till Riksdagen aflåta nådig proposition om anslag så väl
för banbyggnaden som för den närmare undersökning angående ämnet, som möjligtvis
kunde varda behöflig utöfver de redan verkstälda undersökningarne, och
dels i öfrigt låta vidtaga de åtgärder, som för banbyggnadens utförande erfordrades.
I den inom Andra Kammaren väckta motionen har Riksdagens uppmärksamhet
fästats dels derpå, att den ifrågavarande kustbanan skulle, så anlagd som
landstinget föreslagit, komma att direkt beröra ej mindre än 6 eller 7 städer,
och dels på den omständigheten att kustbanan vore afsedd att ersätta en af landets
större landsvägar. I sistnämnda afseendet hafva motionärerne hänvisat till
ett af särskilda komiterade år 1859 afgifvet betänkande angående skjutsväsendets
ordnande, enligt hvilket de allmänna farvägarne indelades i postvägar och bipostvägar,
och hvari vägen mellan Göteborg och Skåne (Lund) upptoges i andra
rummet bland de förra, hvilket visade, att denna vägsträcka ansetts vara en
bland de allra vigtigaste för samfärdseln. De öfriga då upptagna postvägslinierna
vore med få undantag redan förvandlade till jernvägslinier, men å vestkusten,
der samfärdseln mellan så väl inrikes som utrikes orter af ålder varit ganska betydlig,
funnes ännu ingen jernväg.
Den föreslagna banans längd utgjorde cirka 20 mil och beräknades kostnaden
till 13,710,000 kronor.
På grund af hvad motionärerne sålunda anfört och under förhoppning att
berörda kustbana genom Halland måtte anses förtjent att komma i åtanke, om
icke framför, så åtminstone i jemnbredd med hvilken annan som helst som under
närmaste framtid kunde anses böra byggas, hafva motionärerne föreslagit, att
Riksdagen, med antagande för sin del af det af Hallands landsting erbjudna bidrag
och dermed förenade vilkor, måtte till Kongl. Maj:ts förfogande anvisa en
million kronor att under år 1882 från Riksgäldskontoret utgå för påbörjande af
en stambana, utgående från Åstorp, Engelholm eller annan lämplig anknytningspunkt
vid jernväg i Skåne, löpande genom Hallands hela längd och helst berörande
alla dess städer, till staden Göteborg, med rätt för Kongl. Maj:t dels att,
om så skulle erfordras, af detta anslag använda erforderligt belopp för vidare
undersökning och dels att såväl bestämma banans spårvidd som meddela närmare
föreskrifter angående de trakter, densamma borde genomgå.
Det yrkande, som i den inom Första Kammaren väckta, ofvan omförmälda
motionen framställes, är af hufvudsakligen enahanda innehåll som nyssnämnda inom
Andra Kammaren gjorda förslag.
Utskottet har inhemtat, att Hallands läns landstings ofvan åberopade underdåniga
ansökning, på sätt ock i den inom Andra Kammaren väckta motionen
omförmäles, blifvit af Kongl. Maj:t pröfvad samt att Kongl. Maj:t, efter det sty
-
14
Stats- Utskottets Utlåtande N:u 40.
relsen öfver statens jernvägsbyggnader med infordradt underdånigt utlåtande inkommit
och dervid framstält anmärkningar bland annat mot den föreslagna sträckningen
för banan, vid ärendets föredragning den 22 sistlidne Januari funnit landstingets
begäran om propositions aflåtande till Riksdagen icke för närvarande till någon
vidare åtgärd föranleda.
Efter tagen del af de till ärendet hörande handlingar har Utskottet visserligen
funnit ifrågavarande förslag förtjent af Riksdagens uppmärksamhet. Den
provins, som den föreslagna kustbanan skulle genomlöpa, synes vara i behof af
jernvägsförbindelser; de orter, banan skulle sammanbinda, förete i afseende å
folkmängd och utveckladt näringslif sådana förutsättningar, som pläga anses innebära
goda utsigter till blifvande trafik.
Ehuru Utskottet således ingalunda förbisett den vigt, som denna jernvägsanläggning,
för så vidt i sakens närvarande skick kan utrönas, synes ega, anser
Utskottet sig likväl ej kunna tillstyrka Riksdagen att med ytterligare utvidgning
af stambanesystemet i de södra delarne af riket besluta dess utförande för statens
räkning såsom stambana. Deremot vill Utskottet, såsom af ofvanstående torde
framgå, ingalunda förneka, att ju icke en närmare utredning af ärendet skulle
kunna ådagalägga, det ifrågavarande jernväg vore för det allmänna af sådan vigt,
att dess anläggning såsom enskild bana lämpligen borde med statsunderstöd befrämjas.
I sådant fall och enär, med afseende å banans längd och betydliga anläggningskostnad,
det ej torde vara för Kongl. Maj:t möjligt att till dess utförande
med bidrag af statslån anvisa medel ur den allmänna fond till låneunderstöd för
enskilda jernvägar, som Utskottet ämnar här nedan föreslå Riksdagen att ställa
till Kongl. Maj:ts disposition, lärer särskild framställning till en blifvande Riksdag
om statsbidrag till jernvägens utförande såsom enskild bana vara erforderlig.
På grund af hvad här ofvan anförts, hemställer Utskottet,
III.
att Herrar A. Th. Carlheim-Gyllenskölds, Carl Ifvarssons
m. flis ifrågavarande motion ej må af Riksdagen bifallas.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
15
C) Angående anslag till undersökningar för utrönande af lämpligaste sträckningen
för stambanegrenar från norra stambanan till Söderhamn och Hudiksvall.
Herr W. A. Söderhjelm har inom Första Kammaren (motion N:o 18) och
Herr W. von Rehausen inom Andra Kammaren (motion N:o 61) föreslagit, att Riksdagen
ville besluta en skrifvelse till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan, det
Kougl. Maj:t täcktes låta genom vederbörande myndighet verkställa undersökningar
rörande lämpligaste sträckningen af en stambanegren till Söderhamns stad och
förbereda uppgörelse med Söderhamns jernvägsaktiebolag om afträdande till staten
af bolagets jernväg samt med de förslag, som häraf kunde blifva en följd, till 1882
års Riksdag inkomma; samt att Riksdagen ville anslå för nämnda åtgärders vidtagande
nödiga medel; hvarjemte bemälda motionärer, för den händelse att denna
deras hemställan icke komme att bifallas, föreslagit, att Riksdagen för anläggande
af en normalspårig jernväg från Kilafors station på statsbanan till Bergviks
station på Söderhamns jernväg ville såsom lån anvisa ett belopp till 2/3 af anläggningskostnaden,
1,446,000 kronor, på de vilkor, som för beviljande af lån till
jernvägsanläggningar komme att bestämmas.
Härjemte hafva Herrar C. O. Widmark (motion inom Första Kammaren N:o
16) och W. von Rehausen (motion inom Andra Kammaren N:o 60) hemstält, att
Riksdagen ville till Kongl. Maj:ts disposition ställa en summa af 5,000 kronor, dels
för verkställande af förberedande undersökningar om lämpligaste sträckningen för
en jernvägsanläggning för statens räkning från Hudiksvall till norra stambanan i
Ljusdal och dels för träffande af öfverenskommelse med Hudiksvalls jernvägsaktiebolag
om öfverlåtelse till staten af dess jernväg; hvarjemte sistnämnde motionärer,
för det fall att denna deras hemställan ej bifölles, föreslagit, att Riksdagen behagade
till det bolag, som kunde komma att bildas för inköp af Hudiksvall—Näsvikens
jernväg och byggnad af normalspårig jernbana från Norra stambanan vid
Ljusdal till Hudiksvall, lemna ett statsunderstöd af 3,000,000 kronor, deraf 1,000,000
kronor såsom anslag utan återbetalningsskyldighet och 2,000,000 kronor såsom lån.
Beträffande den ifrågasatta, här ofvan först omförmälda stambanegrenen till
Söderhamns stad har Utskottet inhemtat, att, sedan åtskilliga personer hos Kongl.
Maj:t anhållit om nådigt tillstånd att anlägga och trafikera en jernväg från Bergviks
station å Söderhamn—Bergsviks jernväg till Kilafors å statens norra stambana,
Kong], Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader öfver berörda ansökning
afgifvit underdånigt utlåtande, deruti Styrelsen förklarat sig anse koncession
till jernvägsanläggningen Kilafors—Bergvik ej böra beviljas annat än i samband
med förslag att till bredspårig bana förändra Söderhamn—Bergviks jernväg,
hvarför Styrelsen ansett sådana förberedande åtgärder böra af sökandena vidtagas
att rättigheten att anlägga förenämnda handel och att trafikera en hel blifvande
bana från Kilafors till Söderhamn kunde öfverlåtas åt ett gemensamt för äudamå
-
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
let bildadt bolag; och hafva, efter tagen del af detta utlåtande, vissa personer bland
bemälde sökande i afgifna underdåniga påminnelser hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes
anbefalla åtgärder till utrönande af lämpligaste sträckningen för eu stambaneförbindelse
mellan Kilafors och Söderhamn samt förberedande uppgörelser med Söderhamns
jernvägsbolag om afträdande till staten af bolagets jernväg Söderhamn
—Bergvik, äfvensom att, derest eu blifvande utredning skulle dertill gifva anledning,
till 1882 års Riksdag aflåta nådig proposition om anslag till en sådan utgrening
af stambanan. Denna underdåniga hemställan har ännu ej varit föremål
för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.
I fråga åter om den föreslagna jernvägsförbindelsen mellan Hudiksvall och
norra stambanan får Utskottet upplysa att, sedan stadsfullmäktige i Hudiksvall i
underdånighet hemstält, det täcktes Kongl. Maj:t i nåder anbefalla åtgärder till utrönande
af, huruvida en jernvägsförbindelse lämpligen borde i och för stambanetrafiken
anordnas emellan stambanan i närheten af Hybo i Ljusdal och hamnen vid
Hudiksvall, äfvensom, derest en blifvande utredning skulle dertill gifva anledning,
till Riksdagen aflåta nådig proposition om anslag till en sådan jernvägsförbindelses
anordnande, så har Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader i anledning häraf
afgifvit underdånigt utlåtande, deri Styrelsen dels sökt ådagalägga, att den hufvudsakligaste
trafiken, som den ifrågavarande jernvägen skulle hafva att påräkna,
nemligen den med skogseffekter, utgjorde en för denna bana helt och hållet sjelfständig,
från stambanans skild, trafik, hvilket äfven skulle blifva förhållandet med
trafiken mellan Hudiksvall och dess vester om den uppåtgående stambanan belägna
handelsområde, och att den egentliga samtrafiken mellan stambanan och denna
bana skulle komma att inskränka sig till samfärdseln mellan Hudiksvall och dess
handelsområde öster om stambanan med landet såväl norr som söder om Ljusdal,
hvilken senare trafik icke kunde blifva af någon särdeles stor betydelse, dels ock
i öfrigt anfört, bland annat, att den ifrågavarande jernvägens förmåga att gifva
ränta komme att nästan uteslutande bero derpå, huruvida densamma kunde uthålla
täflan med den redan befintliga flottleden emellan Hybo och Hudiksvall,
hvars egare alltid hade i sina händer ett kraftigt medel att nedtvinga transportafgifterna
på banan, och hvilken flottled alltså ej mindre än jernvägen Hudiksvall
—Näsviken måste af staten inlösas, sannolikt med betydliga kostnader; att af uppgiga
orsaker en jernvägsförbindelse mellan stambanan vid Kilafors och Söderhamn
samt Sundsvall—Torpshammar-banans förändring till likhet i spårvidd med stambanan
skulle på samtrafiken utöfva vida större inflytande och derigenom framkalla
större rörelse på stambanorna, än en sådan förbindelse mellan dessa och Hudiksvall;
samt att, på grund af dessa och andra förhållanden, Styrelsen ansåge förevarande
jernvägsanläggning icke lämpligen böra för stambanetrafiken anordnas, men
väl vara att anse såsom en för orten och trävarurörelsen derstädes vigtig bibana,
hvilken i hög grad förtjente att med allmänna medel understödjas; och har Kongl.
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 40.
17
Maj:t, med hänsigt till hvad Styrelsen sålunda anfört, funnit ifrågavarande anhållan
icke för närvarande böra till någon åtgärd föranleda.
Härjemte har i ett afgifvet utlåtande angående trafiken å norra stambanan,
af hvilket utlåtande Utskottet tagit del, Kongl. Styrelsen för statens jern vägstrafik
uttalat sina åsigter, bland annat, om lämpligheten af utfartsvägars anläggande från
stambanan till Söderhamn och Hudiksvall, hvilket utlåtande blifvit för Kongl. Maj:t
föredraget, men, så vidt Utskottet har sig bekant, ännu ej föranledt någon Kongl.
Maj:ts åtgärd.
Af ofvanstående framgår, att frågan om de i motionerna omförmälda jernvägsförbindelsernas
åstadkommande genom statens försorg dels redan varit, dels
ännu är understäld Kongl. Maj:ts pröfning, utan att Kongl. Maj:t, åtminstone ännu,
funnit skäl föreslå Riksdagen något besluts fattande i berörda hänseenden.
Vid sådant förhållande har Utskottet ej ansett sig kunna tillstyrka Riksdagen
vare sig att fatta något beslut i syfte att med ifrågavarande jernvägslinier utvidga
statens stambanesystem, eller att, på sätt Herrar Widmark och von Rehausen
i den af dem väckta motion hemstält, till åstadkommande af den ena af dessa
jernvägsförbindelser, den mellan stambanan och Hudiksvall, lemna anslag utan
återbetalningsskyldighet.
Så vidt åter motionerna afse understöd genom statslån för de föreslagna
järnvägsförbindelsernas åstadkommande, får Utskottet endast hänvisa till hvad
Utskottet om beviljande af låneunderstöd för enskilda jernvägar kommer att här
nedan i punkten 6:o hemställa; och får alltså Utskottet, som här nedan under
nämnda punkt återkommer till förevarande motioner, i hvad de afse statslåns erhållande,
hemställa,
IV.
att Herrar Söderhjelms, Widmarks och von Rehausens
förevarande motioner, för så vidt de afse anställande af undersökningar
rörande lämpligaste sträckningen af stambanegrenar
till dels Söderhamn, dels Hudiksvall samt uppgörelse med
Söderhamns jernvägsaktiebolag och Hudiksvalls jernvägsaktiebolag
om öfverlåtelse till staten af dessa bolags jernvägar, äfvensom
Herrar Widmarks och von Rehausens ifrågavarande motion i
hvad den afser beviljande af anslag utan återbetalningsskyldighet
till åstadkommande af jernvägsförbindelse mellan norra
stambanan och Hudiksvall må af Riksdagen lemnas utan afseende.
Bih. till Riksd. Prof, 1881. 4 Sami. 1 Afä. 22 Käft.
3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
D) Angående anslag till fullbordande af Halmstad—Jönköpings jernvägsaktiebolags
jernväg mellan Halmstad och Nässjö.
Uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 27 Augusti 1880 har Styrelsen
för Halmstad—Jönköpings jernvägsaktiebolag anhållit, att Kongl. Maj:t måtte
till Riksdagen aflåta nådig proposition om anvisande åt bolaget af ett anslag
utan återbetalningsskyldighet å 500,000 kronor, på det bolaget måtte komma i
tillfälle fullborda banan mellan Halmstad och Nässjö. Bolaget har i berörda ansökning
meddelat, att år 1877 10,8 mil och vid ingången af 1880 ytterligare 4 mil
af banan blifvit för trafik öppnade; att emellertid under loppet af nästlidna år
banbyggnaden icke kunnat vidare fortsättas, enär bolagets entreprenör Bilups,
hvars bemödanden att fullgöra sitt åtagande bolagsstyrelsen vitsordat såsom aktningsvärda,
på de föregående arbetena uppoffrat hela sin förmögenhet och vore
urståndsatt att arbetet fullfölja. Under sådana förhållanden och då de orters
invånare, för hvilka företrädesvis jernvägen skulle bereda oberäkneligt gagn, icke
kunde för dess fullbordande göra ytterligare nämnvärda tillskott, men uteblifvandet
af det gagn, som först vid jernvägens anknytning till statsbanan kunde göra
sig i hela sin vidd gällande, vore till skada icke blott för orten, utan äfven för
statsbanan, hvilken, sedan sammanbindningen egt rum vid Nässjö, hade att från
ifrågavarande stora farled förvänta ett betydande tillflöde af gods- och persontrafik,
hade styrelsen ansett sig pligtig att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla
frågans bekymmersamma ställning; och, då Styrelsen, efter gjorda beräkningar,
antoge, att, om understöd af statsverket erhölles till belopp af 500,000 kronor
utan återbetalningsskyldighet, utvägar skulle yppa sig för anskaffande af hvad som
bruste för banans fullbordande, anhölle Styrelsen i underdånighet om Kongl. Maj:ts
medverkan för vinnande af det för ändamålet sålunda erforderliga statsunderstöd,
dervid underkastande sig det vilkor, att medlen icke af statsverket utbetaldes
förr, än hela banan vore fullbordad samt, enligt Kongl. Maj:ts nådiga förordnande,
besigtigad och befunnen i det skick, att hon finge trafikeras.
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, i ämnet hörd, har uti
afgifvet yttrande den 5 sistlidne Oktober hufvudsakligen ånfört: att förevarande
bolag, hvars bolagsordning faststäldes den 8 Mars 1872, erhållit nådigt medgifvande
att anlägga och för allmän trafik upplåta jernväg från Halmstad förbi Torup
och Yernamo till Jönköping eller annan punkt på stambanan söder om sistnämnda
stad jemte bibana till Gislaved; att plan för anläggningen i nåder gillats
den 13 September 1872 för bandelen Halmstad—Torup, den 9 September 1873
för delen Torup—Yernamo och den 17 Juli 1874 för delen Vernamo—Nässjö;
att någon viss tid för jernvägens fullbordande icke blifvit föreskrifven; att Styrel
-
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 40.
19
sen den 19 Juli 1877 meddelat tillstånd till öppnande för allmän trafik af bandelen
Halmstad-—Vernamo, som hölle i längd 10,8 mil, och den 19 December
1879 gifvit enahanda tillstånd beträffande den 4,3 mil långa bandelen Vernamo-—
Lindefors, sedan samma bandelar förut blifvit författningsenligt besigtigade och,
ehuru icke till alla delar fullbordade, likväl i fullt trafikabelt skick befunne; att,
vid de af statens, vid jernvägsanläggningen anstälde, kontrollerande ingeniör Distriktchefen,
Majoren m. m. A. Remrner årligen verkstälda besigtningar, arbetet
städse befunnits med omsorg utfördt och ingen anmärkning förekommit mot den
fullbordade anläggningens underhåll och vård; att såsom ofullbordadt återstode
omkring 3,2 mil emellan Lindefors och banans numera beslutade ändpunkt Nässjö;
samt att, då styrelsen icke kunde annat än på det högsta erkänna önskvärdheten
af att banan slutligen blefve fullbordad, då denna jernvagsanläggning icke i likhet
med flere andra enskilda, för samfärdseln inom landet icke vigtigare jernvägsföretag
åtnjutit något understöd vare sig i form af anslag eller lån, utan fast
hellre bolaget kämpat med motgångar af flerfaldig art, och då jernvägen, i afseende
å den rigtning den erhållit, obestridligen fylde för landet ett stort behof
af lättad samfärdsel, som dock i banans nuvarande ofullbordade skick icke kunde
sägas vara fullständigt tillgodosedt, styrelsen i underdånighet hemstälde om nådigt
bifall till bolagsstyrelsens förevarande framställning.
Slutligen har jemväl Styrelsen för statens jernvägstrafik den 15 sistlidne
Oktober afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i ämnet och dervid, lika med
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader och då eu jernvägsled af omkring
18 mils längd från sammanknytningspunkten för södra och östra stambanorna
samt Nässjö—Oskarshamns jernväg vid Nässjö till sydvestra delarne af
Jönköpings län och staden Halmstad vid Kattegat onekligen måste för den allmänna
rörelsen medföra fördelar, i jemförelse med hvilka det begärda statsanslaget
af 500,000 kronor ingalunda kunde anses vara för högt, ansett den underdåniga
ansökningen förtjena allt möjligt afseende.
Enligt hvad bolagsstyrelsen senare uppgifvit, kunde tidpunkten för banans
öppnande till Nässjö för trafik ännu icke med någon säkerhet uppgifvas, men anslagets
blotta beviljande vore emellertid af synnerlig vigt för företagets bringande
till fullbordan, enär derpå i väsentlig mån berodde framgången af påbörjade
underhandlingar om nödiga medels upplånande.
Vid ärendets pröfning har Kongl. Maj:t funnit skäl att i nådig proposition
af den 14 sistlidne Januari (N:o 4) hos Riksdagen göra framställning om det
begärda statsbidragets beviljande.
Då det enligt Kongl. Maj:ts åsigt ej vore lämpligt, att ett statsbidrag upptoges
i budgeten för ett visst år, innan visshet erhållits, att anslaget verkligen under samma år
komme att utgå, har Kongl. Maj:t i afseende å tidpunkten för utbetalningen ansett
annan föreskrift ej böra lemnas, än att jernvägen derförinnan skulle vara färdig, äfven
-
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
som, på det i intet fall någon rubbning i statsregleringen för år 1882 måtte behöfva
ifrågakomma, att utbetalning icke i någon händelse skulle ske innan utgången af
nyssnämnda år; och har Kongl. Maj:t, då det utan tvifvel vore af vigt, äfven
från statens synpunkt, att ifrågavarande jernvägsbyggnad blefve ju förr desto hellre
fullbordad samt genom det af bolagsstyrelsen föreslagna vilkoret, att medlen ej
skulle utbetalas förr än hela banan enligt Kongl. Maj:ts förordnande blifvit för trafik
öppnad, säkerhet erhölles, att statsbidraget i intet fall komme att utgå, utan
att nämnda ändamål vunnits, föreslagit Riksdagen att till fullbordande af Halmstad—Jönköpings
jernvägsaktiebolags jernväg mellan Halmstad och Nässjö bevilja
ett anslag utan återbetalningsskyldighet till belopp af femhundra tusen kronor
att, sedan hela jernvägen blifvit färdigbyggd och med allt hvad dertill hörer
afsynad och godkänd samt till allmän trafik upplåten, dock ej före utgången af
år 1882, tilldelas ifrågavarande bolag, emot vilkor att bolaget skulle vara skyldigt
underkasta sig de bestämmelser, Kongl. Maj:t för statsbidragets erhållande
kunde finna lämpligt att i nåder föreskrifva.
Utskottet har ansett anläggandet af ifrågavarande, öfver 18 mil långa, från
det inre af landet till hafvet gående och med statens stambanesystem i förbindelse
satta jernväg obestridligen medföra ett allmänt gagn af afsevärd betydenhet.
I förhållande till den fördel, som sålunda genom jernvägen för landets samfärdsel
åstadkommes, är det begärda statsbidraget ganska ringa; det uppgår endast
till hälften af hvad för en annan från Nässjö utgående 13,9 mil lång enskild
jernväg beviljats; och då det synes vara osannolikt, att banan utan ett sådant
bidrag skulle kunna fullbordas, finner Utskottet sig ega giltiga skäl att tillstyrka
Riksdagen att bevilja detsamma. Genom det föreslagna vilkoret, att medlen ej
skulle utgå förr än hela banan vore för allmän trafik upplåten, erhålles ock säkerhet
derför att statsbidraget i intet fall kunde komma att utgå, utan att det afsedda
ändamålet, banans fullbordande, vunnes.
Då ifrågavarande bana anknyter sig till stambanan, har Utskottet ansett
lämpligt föreslå ett förbehåll om skyldighet för bolaget att i fråga om samtrafik
med statens jernvägar underkasta sig de bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna
lämpligt föreskrifva.
Enligt Utskottets åsigt bör anslaget å riksstaten anvisas, vid hvilket förhållande
det lämpligen torde böra på tvenne år fördelas; och föreslår Utskottet
fördenskull, att hälften deraf eller 250,000 kronor må i 1882 års riksstat uppföras.
Utskottet hemställer,
V.
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
förslag, må till fullbordande af Halmstad—Jönköpings
Stats-Utskottets Utlåtande N:o do.
21
jervägsaktiebolags jernväg mellan Halmstad och Nässjö bevilja
ett anslag utan återbetalningsskyldighet till belopp af
femhundra tusen kronor, att, sedan hela jernvägen blifvit färdigbyggd
och med allt hvad dertill hörer afsynad och godkänd
samt till allmän trafik upplåten, till utgående med halfva
beloppet tidigast år 1882 och återstoden å tid, Kongl. Maj:t
bestämmer, tilldelas ifrågavarande bolag, emot vilkor att
bolaget skall vara skyldigt underkasta sig de bestämmelser,
såväl i fråga om samtrafik med statens jernvägar som i öfrigt,
hvilka Kongl. Maj:t för statsbidragets erhållande kan finna
lämpligt att i nåder föreskrifva.
E) Angående enskilda jernvägsanläggningar.
Uti de angående understödjande af enskilda jernvägsanläggningar väckta
motioner har blifvit föreslaget:
l:o) Angående jernväg mellan norra | Lån. | Anslag. |
| Summa. | ||
• |
|
|
|
|
| |
af Herr W. A. Söderhjehn i att Riksdagen, för anläggande | 964,000 |
|
|
| 964,000 |
|
på de vilkor, som för beviljande |
|
|
|
| ||
Transport | 964,000 | — | — | — | 964,000 | — |
22
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 40.
| Lån. | Anslag. | Summa. | |||
Transport | 964,000 | — | — | — | 964,000 | — |
2:o) angående jernväg mellan norra |
|
|
|
|
|
|
af Herr C. 0. Widmarlc i För-sta Kammaren (motion N:o 16) att Riksdagen till det bolag, | - |
| 1,000,000 |
| | 3,000,000 |
|
samt såsom lån.......... | 2,''000,000 | _ | __ | _ | — | |
3:o) angående jernväg från Hessle-holm till Landeryds station: |
|
|
|
|
| |
af Herrar L. J. Larsson, 0. att Riksdagen måtte besluta att | 3,235,000 |
|
|
| 3,235,000 |
|
Transport] | 6,199,000 | — | 1,000,000 | -1 | 7,199,000 | — |
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 40.
23
| Lån. |
| Anslag. |
| Summa. |
|
Transport 4:o) angående jernväg mellan Udde-valla och hafskust^; åt'' Ilerr C. J. Ödman, med hvil-ken Herrar A. Andersson i In-tagan, A. Rosenqvist och J. An-dersson i Knarr ende instämt (mo-tion i Andra Kammaren N:o 80): att Riksdagen måtte besluta | 6,199,000 |
| 1,000,000 |
| 7,199,000 |
|
stämma, dock icke öfverstigande 5:o) angående jernväg från Borås af Herr Grefve E. Sparre inom att Riksdagen måtte besluta att | 1,500,000 |
|
|
| 1,500,000 |
|
Transport | 7,699,000 |
| 1,000,000 | — | 8,699,000 | — |
24
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
| Lån. |
| Anslag. |
| Summa. |
|
Transport tredjedelar af den beräknade kost- | 7,699,000 | — | 1,000,000 | — | 8,699,000 | — |
nadssumman eller med.................. befordra anläggandet af en jern-väg från Borås genom Ås’ och 6:o) angående jernväg mellan Ström-stad och Mon: af Herr W. T. Lundgren inom att Riksdagen måtte för anläg-gande af en jernväg från Ström-stad till Mon bevilja ett låneun-derstöd till två tredjedelar af er- | 1,183,000 |
|
|
| 1,133,000 |
|
forderliga kostnaderna, dock högst 7:o) angående jernväg mellan Bro-mölla och lämplig anknytnings-punkt på Karlshamn—Vislan-da-banan. af Herr Ola Månsson inom An-dra Kammaren (motion N:o 157): | 2,000,000 |
|
|
| 2,000,000 |
|
Transport | 10,832,000 | — | 1,000,000 | — | 11,832,000 | — |
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
25
. | Lån. | Anslag. | Summa. |
| ||
Transport | 10,832,000 |
| 1,000,000 |
| 11,832,000 |
|
att Riksdagen ville bevilja stats-anslag till halfva anläggningskost-naden, enligt ritning och kostnads-förslag, till bana emellan Bromölla |
|
|
|
|
| |
| ||||||
att färdigbygga och trafikera Då, enligt alternativa kostnads-förslag, kostnadssummorna uppgå |
|
| ■ . 555,000 |
| 555,000 |
|
8:o) angående jernväg mellan Saf- |
|
|
|
| ||
sjö och Hvetlanda: |
|
|
|
|
|
|
af Herr S. Johnson inom An- |
|
|
|
|
|
|
dra Kammaren (motion N:o 151): att Riksdagen måtte för an-läggning af jernväg mellan Säfsjö |
|
|
|
|
|
|
Hvetlanda bevilja dels ett anslag |
|
| 500,000 |
| ) |
|
och dels ett lån till lika belopp | 500,000 |
|
|
| | 1,000,000 | — |
att återbetalas på de för dylika |
|
|
|
|
| |
. | ||||||
Transport | 11,332,000 | — | 2,055,000 |
| 13,387,000 | — |
Bih. till Biksd. Prof. 1881. 4 Sami. 1 Afd. 22 Raft.
\
26
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
| Lån. |
| Anslag. |
| Summa. |
|
Transport 9:o) angående jernväg från Lillsjö-dals station öfver Säfsjöström af Herr P. Lindgren, med hvil-ken Herrar J. Jonasson från Kro-nobergs län, C. J. Svensén och att Riksdagen måtte för anläg-gandet af jernvägsförbindelse i-från Lillsjödals station på Nässjö | 11,382,000 |
| 2,055,000 |
| 13,387,000 |
|
till två tredjedelar........................ eller ock ett anslag till en fjerde-del af anläggningskostnaden att 10:o) angående jernväg från Fin-spong till Norsholm: af Herr J. Örwall inom Andra att Riksdagen ville besluta att | 2,000,000 |
|
|
| 2,000,000 |
|
Transport | 13,332,000 | — | 2,055,000 | — | 15,387,000 | — |
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40. 27
| Lån. |
| Anslag. |
| Summa. |
|
Transport bildadt, med förbindelse att an-lägga och trafikera en smalspårig | 13,332,000 | — | 2,055,000 | — | 15,387,000 | — |
af högst....... 11:o) angående jernväg mellan lämp-lig punkt å Bergslagernas jern-väg och Siljan: af Herr Sven Ersson inom An-dra Kammaren (motion N:o 97): att Riksdagen ville, på så bil-liga vilkor som möjligt, bevilja | 500,000 |
|
|
| 500,000 |
|
naden, eller . åt det bolag, som anlade jernväg | 1,951,073 | 33 |
|
| 1,951,073 | 33 |
Summa Kronor | 15,783,073 | 33 | 2,055,000 | — | 17,838,073|33 |
Hvarjemte har föreslagits:
12:o) af Herr Liss Olof Larsson, med hvilken Herrar Jan Andersson i Jonvik,
A. Hansson i Solberg a och J. E. Johansson i Forneby instämt (motion i
Andra Kammaren N:o 146):
att Riksdagen under hufvudsakligen samma vilkor och bestämmelser, som
af 1876 års Riksdag faststäldes, måtte till låneunderstöd för enskilda jernvägar
bevilja och ställa till Kongl. Maj:ts disposition ett extra anslag af högst tio
millioner kronor, att utgå under fem år, med högst två millioner kronor under
hvardera af åren 1882, 1883, 1884, 1885 och 1886, å hvilket anslag Kongl. Maj:t
skulle ega att när som helst till understödjande af nya, ännu ej påbörjade enskilda
jernvägsanläggningar anvisa af Kongl. Maj:t beviljade understödsbelopp, att utgå
med högst de här ofvan för hvarje år bestämda belopp;
28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
13:o) af Herr S. Ljunggren (motion i Andra Kammaren N:o 161):
att Riksdagen, i ungefärlig öfverensstämmelse med sina åren 1871 och 1876
fattade beslut, måtte till låneunderstöd åt enskilda jernvägsanläggningar bevilja
och till Kongl. Majrts förfogande ställa ett extra anslag af fem millioner kronor,
att utgå under fem år med en million under hvartdera af åren 1882 till och med
1886, å hvilket anslag Kongl. Maj:t skulle ega att när som helst anvisa understödsbelopp
att utgå med högst den här ofvan för hvarje år föreslagna summa, samt
i enlighet med de i Riksdagens underdåniga skrifvelse N:o'' 78 af år 1876 bestämda
vilkor; dock med den förändring, att låneunderstödet till hvarje enskild
jernvägsanläggning finge utgöra högst hälften af anläggningskostnaden enligt faststäldt
kostnadsförslag; samt
14:o) af Herr Nils Petersson (motion i Andra Kammaren N:o 152):
att Riksdagen måtte besluta att, der enskildt bolag bildades för byggande
och trafikerande af jernväg och bolaget visade sig ega medel till halfva anläggningskostnaden
och kunde till vederbörande afgifva fullgod garanti för banans
fullbordande, sådant bolag finge, i mån som anvisade medel lemuade tillgäng,
från Riksgäldskontoret erhålla lån mot fullgod säkerhet och på så billiga
vilkor, som utan förlust för staten kunde lemnas, dock icke till högre belopp
än hälften af byggnadskostnaden, samt att icke vidare upptaga utländska lån,
men i stället bemyndiga fullmäktige i Riksgäldskontoret att upplägga ett inhemskt
lån till belopp af tio millioner kronor för att vid behof användas som låneunderstöd
åt förenämnda jernvägsbolag, mot vilkor, som fullmäktige egde närmare bestämma,
att utgå under fem år med två millioner årligen samt upplagdt med så
kallade premieobligationer och i svenskt mynt i små valörer.
Då Stats-Utskottet vid 1876 års riksdag afgaf yttrande angående då gjorda
framställningar om understöd till enskilda jernvägsanläggningar, meddelade Utskottet,
i sitt utlåtande N:o 62, en på införskaffade uppgifter grundad tabell, utvisande
att på enskilda jernvägar nedlagts:
under år 1871 ................................................................................. Kr. 2,206,347,
„ „ 1872 .................................................................................... „ 13,157,732,
„ „ 1873 .................................................................................... „ 34,193,062,
„ „ 1874 .................................................................................... „ 44,313,272
samt,, „ 1875 .................................................................................... „ 28,299,382.
För utrönande af de belopp, som under åren 1876—1880 på enskilda jernvägsföretag
användts, får Utskottet, enligt af Kongl. Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
benäget lemnade uppgifter, meddela, att på enskilda jernvägar nedlagts:
under år 1876 .................................................................................... Kr. 25,342,000,
„ „ 1877 .................................................................................... „ 18,413,000,
„ „ 1878 .................................................................................... „ 17,876,000,
„ „ 1879 .................................................................................... „ 15,933,000
och „ „ 1880 .................................................................................... „ 2,688,000.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
2 9
Härvid bör anmärkas, att, i brist på fullständiga uppgifter från jernvägsbolagen,
dessa siffror till en del måst grundas på anstälda approximativa beräkningar
och till en del erhållits genom lika fördelning å de särskilda byggnadsåren åt
anläggningskostnaden för en och annan bana, utan att visst är, att icke å densamma
nedlagts ena året något mera, andra året något mindre. Ofvan angifna siffror
kunna alltså ej vara fullt exakta, och särskildt synes möjligt vara att det använda
beloppet utgör under år 1879 något mindre och under år 1880 något mera
än i tabellen blifvit utfördt.
Emellertid utvisa ofvan anförda, i det stora hela tillförlitliga siffror, huru
byggandet af enskilda jernvägar från en mindre betydlig början hastigt utvecklat
sig intill år 1874, då det uppnått sin höjdpunkt, och att deremot från och med år
1875 ett betydligt nedgående i det enskilda jern vägsbyggandet egt rum, och pågå
för närvarande endast å eu enda enskild bana, Södra Dalarnes jernvägsaktiebolags,
arbeten i något större omfång.
Det gagn, som de enskilda jernvägsanläggningarna medföra såväl för statens
stambanor, till hvilka många af dem föra en större trafik, som ock för
landets hela utveckling, synes Utskottet vara allt för betydande för att icke
staten skulle ännu under någon tid lemna sitt understöd till dylika arbetens utförande,
helst de här ofvan omförmälda motioner otvetydigt utvisa ett fortfarande
behof af ytterligare jernvägsförbindelser, äfvensom att flera sådana af framstående
vigt och nytta äro ifrågasatta, men att tanken på deras utförande sannolikt,
till skada för såväl det allmänna som de orter, hvilka af dessa jernvägslinier
vänta en ytterligare förkofran, måste öfvergifvas, om staten undandrager dem allt
understöd.
Då emellertid Riksdagen ej lärer vara i tillfälle att åstadkomma tillfredsställande
utredning om det ena eller andra jernvägsföretagets företrädesrätt till
statsunderstöds erhållande, torde någon anledning ej förefinnas att frångå det sätt,
Riksdagen för de senaste tio åren användt för dylika företags befrämjande och
hvilket visat sig synnerligen lämpligt, nemligen att ett erforderligt belopp ställes
till Kongl. Maj:ts förfogande för att under nästa femårsperiod till låneunderstöd
för enskilda jernvägar användas.
Beloppet af eu dylik lånefond, hvilket af motionärerne i ämnet föreslagits
dels till tio, dels till fem millioner kronor, har Utskottet ansett kunna något nedsättas
under hvad åren 1871 och 1876 bestämdes, dels med afseende derå att behofvet
antagligen nu är något mindre, dels med hänsyn dertill att efter Utskottets
uppfattning ett något större bidrag af vederbörande intressenter nu bör påkallas;
och har Utskottet med anledning häraf föreslagit fondens belopp till 7,500,000
kronor.
För de hufvudsakliga förändringar i vilkoren för statslåns erhållande, Utskottet
ansett böra ifrågakomma, får Utskottet här nedan redogöra. Främst bland
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
30
dessa förekommer, att Utskottet, för att vinna en ökad styrka hos de bolag, som
blefve med statslån understödda, och dymedelst åstadkomma större säkerhet för
statslånens återbetalning, ansett lånen böra bestämmas till högst hälften af anläggningskostnaden
i stället för förut stadgade två tredjedelar. I verkligheten
är den nedsättning af det högsta medgifna lånebeloppet, Utskottet föreslagit, ej
mycket afvikande från den tillämpning, de förut gällande bestämmelserna erhållit.
De 10,000,000 kronor, hvilka 1876 års Biksdag stälde till Kongl. Maj:ts disposition
för att användas till låneunderstöd för enskilda jernvägar, blefvo af Kongl. Maj:t
tilldelade sex särskilda jernvägsbolag, hvilka erhöllo, ett 59,62 procent, ett 58,74
procent, ett 57,38 procent, ett 55,75 procent, ett 48,70 procent och ett 37,59 procent
af anläggningskostnaden, således i intet fall två tredjedelar af berörda kostnad.
Ofvanomförmälda nedsättning af lånebeloppet äfvensom det föreslagna stadgandet,
att minst hälften af den beräknade anläggningskostnaden borde genom
tillskott af egna, ej upplånade medel åstadkommas, synes jemväl så mycket hellre
billigtvis kunna stadgas, som staten nu är i tillfälle medgifva en lägre räntefot
å lånen än tillförene. Den effektiva ränta, staten fått vidkännas vid sin
under senare tider verkstälda upplåning, har aldrig öfverskridit, oftast understigit
41/2 % för år; och då ingen anledning finnes att antaga, att ej samma gynsamma
förhållande må fortfara under den tid, hvarom nu är fråga, samt enär staten vid
sin utlåning till jernvägsanläggningars befrämjande ej torde böra afse någon vinst,
har Utskottet funnit sig kunna tillstyrka räntans nedsättning från fem till fyra och
en half procent för år; i sammanhang hvarmed Utskottet ock föreslagit annuitetens
nedsättande från sex till fem procent af ursprungliga lånesumman, genom
hvilken nedsättning, och enär ett lån med en dylik annuitet af fem procent och
en räntefot af fyra och en half procent amorteras på något öfver 52 år, den
fördel vinnes att det utlemnade lånet amorteras, icke, såsom med de hittills utlemnade
lånen är fallet, hastigare, utan på ungefärligen samma tid som det motsvarande
lånebelopp, staten för utlåningens bestridande upptagit.
Beträffande sättet för betalningen af den ränta för de första åren af lånetiden,
med hvars erläggande anstånd komme att medgifvas, har Utskottet föreslagit
en något bestämdare föreskrift än den år 1876 meddelade.
Då numera en lag om inteckning i jernväg kommit till stånd, har naturligtvis,
i fråga om säkerheten för de lån, som komme att utlemnas, hänsyn till denna
lags stadganden kunnat och bort tagas. Som det likväl i flera fall .synts kunna
blifva med stora svårigheter för vederbörande jernvägsbolag förenadt att under
den första byggnadstiden och innan arbetet så fortskridit, att inga vidare förändringar
i detaljerna af banans sträckning kunna ifrågakomma, erhålla inteckning
i sin blifvande jernväg, har Utskottet ej ansett det böra ovilkorligen stadgas, att
lånebelopp skall, innan det får i sin helhet lyftas, vara i jernvägen intecknadt, utan
har Utskottet, i betraktande jemväl deraf att enligt den nya lagen det beträffande
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 40.
31
fordringar, som efter 1881 års ingång uppkomma, ej är fordringsegare, utan endast
jernvägens egare medgifvet att söka och erhålla inteckning i jernvägen, ansett tillfyllestgörande
säkerhet kunna för staten åstadkommas, dels derigenom att stadgande om
bolagets skyldighet att bereda staten första inteckning i jernvägen intoges i bolagsordningen,
som är för bolagets alla åtgärder förbindande.och från hvars stadganden
afvikelse ej kan utan personligt ansvar för vederbörande ega rum, dels ock derigenom
att, till dess sådan inteckning meddelats, en tredjedel af det beviljade låneunderstödet
skall innehållas.
Såsom bekant har frågan om en särskild taxa för samtrafik mellan statens
och enskildes jernvägar på senare tiden tilldragit sig ganska mycken uppmärksamhet,
och vid vissa enskilda jernvägslinier, som kunna till anläggning ifrågakomma,
synes det vara för staten af stor vigt att kunna i sådant afseende öfver det enskilda
bolagets åtgöranden bestämma. Visserligen har Kongl. Maj:t redan rättighet
att ålägga de enskilda jernvägsbolagen skyldigheten att ingå på en särskild
sam trafiktaxa; men då vid koncessions meddelande för en del jernvägar sådan
taxa ej varit förutsedd, lärer Kongl. Maj:t ännu ej hafva ålagt bolagen en dylik
taxas tillämpning. För framtiden torde likväl, vid beviljande af låneunderstöd åt
enskilda jernvägsbolag, dessas skyldighet att underkasta sig en för trafiken inom
det svenska jernvägsnätet så vigtig bestämmelse böra bestämdt framhållas; och
har Utskottet derför bland vilkoren föreslagit ett stadgande jemväl i berörda afseende.
På grund af hvad ofvan anförts, hemställer Utskottet,
Yl.
Cl) att, med anledning af här ofvan omförmälda motioner,
Riksdagen måtte till låneunderstöd för enskilda jernvägar bevilja
och ställa till Kongl. Maj:ts disposition ett extra anslag
af 7,500,000 kronor, att utgå under fem år från och med år
1882 med 1,500,000 kronor årligen, dock så att belopp, som
ej blifvit till utgående under ett af dessa år anvisadt, må för
ett efterföljande år af samma femårsperiod disponeras, egande
Kongl. Maj:t att å detta anslag, till understödjande af nya,
ännu ej påbörjade enskilda jernvägsanläggningar, anvisa af
Kongl. Maj:t beviljade understödsbelopp, att utgå i enlighet
med följande vilkor och bestämmelser:
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 40.
l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas af Kongl.
Maj:t, som ock närmare bestämmer de ställen, hvilka jernväg
skall beröra, varande det sökande bolaget skyldigt att godtgöra
de särskilda kostnader för möjligen erforderliga besigtningar,
extra biträdens användande med mera dylikt, hvilka
kunna af kostnadsförslaget och arbetsplanens granskning föranledas;
2:®)
att låneunderstödet må utgöra högst hälften af anläggningskostnaden
efter det faststälda kostnadsförslaget samt
lyftas i mån af arbetets fortgång på sätt och å tider, som
Kongl. Maj:t bestämmer, dock med iakttagande deraf att bolagsmännens
inbetalningar å af dem tecknade belopp skola
ske i förhållande till de andelar af lånesumman, som lyftas,
och före lyftningen af dessa låneandelar; skolande härjemte
en tiondedel af den beviljade låneförsträckningen innestå till
dess besigtning af jernvägsanläggningen blifvit i öfverensstämmelse
med § 2 mom. 2 af Kongl. kungörelsen den 11 December
1874, angående ordningen för afsyning och besigtning
af enskilda jernvägar och deras upplåtande för allmän trafik,
förrättad och Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat tillstånd
till banans öppnande för allmän trafik;
3:o) att det lånesökande bolaget, för att kunna erhålla
statsunderstöd, skall vara skyldigt hos Kongl. Maj:t styrka,
att det förfogar öfver ett kapital, som jemte statslånet är
fullt tillräckligt till jernvägsanläggningens utförande på sätt
arbetsplan och kostnadsförslag innehålla och hvaraf minst så
stor del, som motsvarar hälften af den beräknade anläggningskostnaden,
bör utgöras af tecknadt eller inbetaldt aktiebelopp
eller eljest utan återbetalningsskyldighet lemnadt tillskott
till jernvägsanläggningens utförande;
4:o) att i afseende å ifrågavarande försträckningar skall
iakttagas:
a) att annuiteten beräknas till fem procent å ursprungliga
försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet först godtgöres
ränta efter fyra och en half för hundra å oguldet
kapitalbelopp, och återstoden utgör afbetalning derå;
b) att räntefrihet ej må beviljas, men anstånd med
räntans erläggande medgifvas för högst tre år, dock icke
utöfver ett år från den dag, då, enligt Kongl. Maj:ts bestämmande,
jernväg senast skall vara färdig och för trafik öpp
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 40.
33
nåd; skolande beloppet af den ränta, med hvars erläggande
anstånd sålunda mcdgifves, till staten inbetalas, sedau genom
de stadgade annuitetsliqviderna all öfrig ränta, med hvilken anstånd
icke beviljats, blifvit gulden och kapitalet godtgjordt,
så att efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande
fortfares så länge, till dess äfven beloppet af den ränta, med
hvars erläggande anstånd medgifvits, blifvit till staten inbetaldt;
och
c) att kapitalafbetalning skall vidtaga tre år efter den
dag, då, enligt Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skall
vara färdig och för trafik öppnad;
5:o) att jernvägsanläggningen med alla dertill hörande
byggnader och materiel, äfvensom all bolagets öfriga egendom,
skall utgöra säkerhet för den af staten lemnade försträckning,
och staten till säkerhet för sin fordrans utbekommande erhålla
inteckning med förmånsrätt framför hvarje annan fordran
i den jernväg, för hvars anläggning den ifrågavarande
försträckningen beviljats; börande ej mindre, såsom vilkor för
statslåns erhållande och tillgodonjutande, i bolagsordningen
intagas stadgande om bolagets skyldighet att till säkerhet
för statens fordran inteckna bolagets jernväg med förmånsrätt
för samma fordran framför hvarje annan fordran hos bolaget, än
ock en tredjedel af det beviljade statslånet innestå till dess inteckning
med ofvan stadgad förmånsrätt i bolagets jernväg
meddelats för förut lyftade andelar af lånet; hvarjemte ofvanberörda
sista tredjedel ej må utbekommas förr än inteckning
för dess belopp med förmånsrätt framför hvarje annan
fordran än statens blifvit i bolagets jernväg behörigen meddelad
;
6:o) att Kongl. Maj:t skall insätta en ledamot i direktionen
för hvarje jernvägsbolag, som innehar lån af staten, och
utse en revisor att deltaga uti granskningen af bolagets förvaltning
och räkenskaper, samt att arfvode till sålunda utsedd
direktör och revisor skall bekostas af bolaget;
7:o) att hvarje jernvägsbolag, som erhållit statsunderstöd,
skall vara skyldigt underkasta sig så väl de bestämmelser i
fråga om samtrafik, hvilka Kongl. Maj:t kan finna godt för
bolaget bestämma, som ock i öfrigt alla de vilkor och kontroller,
som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga;
samt
Bih. till Riksd. Prof. 1881. 4 Sami. 1 Afd. 22 Käft.
5
34
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
8:o) att hvarje sådant bolag, som nyss är nämndt, må,
då Kongl. Maj:t så pröfvar lämpligt, dels utan kostnad eller
årlig ersättning undfå upplåtelse af den för jernvägsanläggningen
erforderliga, Kronan tillhöriga mark, som står under
dess omedelbara disposition, hvaremot, när frågan är om
boställsjord eller annan åt enskild person med åborätt eller
annorledes upplåten kronojord, ersättning derför af bolaget
bör lemnas i enlighet med gällande expropriationslag, dels
ock kostnadsfritt begagna sådana å Kronans egor belägna
kalk- och stenbrott jemte grustägter, som kunna vara disponibla.
Med anledning af det beslut, Utskottet sålunda ansett sig böra i afseende
å enskilda jernvägsanläggningars understödjande under de närmaste fem åren
tillstyrka Riksdagen att fatta, har Utskottet saknat anledning att ingå i närmare
pröfning af de ofvan omföi’mälda framställningar, hvilka afse beviljande af understöd
åt vissa särskilda jernvägsanläggningar.
Under förutsättning af bifall till hvad Utskottet här ofvan under mom. Ct)
föreslagit, hemställer Utskottet alltså,
b) att Herrar W. A. Söderhjelms, C. O. Widmarks, W.
von Rehausens, L. J. Larssons m. fl., C. J. Ödmans, Grefve
E. Sparres, W. F. Lundgrens, Ola Månssons, S. Johnsons, B.
Lindgrens, J. Örwalls och Sven Erssons i väckta motioner
gjorda framställningar om låneunderstöd åt vissa särskilda
jernvägsanläggningar icke må till någon vidare Riksdagens
åtgärd föranleda.
F) Angående utanordnande till ett blifvande bolag för anläggning af jernväg
från Bergslagernas jernväg till Siljans segelbara vatten af ett utaf
Bergslagernas jernvägsaJctiebolag förverlcadt belopp.
I inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 96) hafva Herrar Lits Olof
Larsson,. Sven Ersson och S. M. Olsson förmält, att ingen ort inom vårt land i
fråga om jernvägar blifvit så ogynsamt behandlad som öfre Dalarne, och likväl
vore denna ort af den betydenhet, att den egde berättigade anspråk på en sådan
lättnad i sina kommunikationer.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
35
Öfre Dalarne, det vill säga Öster- och Vesterdalarne, med undantag af
Bjursås och Säfsnäs socknar, hade en folkmängd af omkring 75,000 personer och
bestode af 21 socknar. Dess befolkning hade tecknat ett, i förhållande till dess förmåga,
icke obetydligt antal aktier uti Bergslagernas jernvägsaktiebolag, som åtagit
sig att anlägga jernväg upp till Siljans segelbara vatten; aktiebeloppen utbetaltes och
mottogos af bolaget, men jernvägen uteblef. Denna ort vore sålunda ännu i saknad
af jernväg, ehuru Siljan med dess 7 mil segelbara vatten, som redan trafikerades
af åtta ångfartyg utom flera segelfartyg, af alla sakkunnige, ända från
den tid, då först började talas om jernvägar norr om hufvudstaden, ansetts såsom
eu gifven ändpunkt för en sådan.
Som bekant vore, hade år 1871 tvenne bolag täflat om rättighet att få
anlägga jernväg upp till Siljans segelbara vatten, och båda sökte öfverbjuda
hvarandra såväl i fråga om säkerhet som tiden för en sådan jernvägs fullbordande.
Det så kallade Bergslagernas jernvägsaktiebolag eller, rättare, de personer,
som bildade detsamma, hade den 26 September 1871 erhållit koncession å,
bland annat, en jernväg upp till Siljans segelbara vatten, med skyldighet att senast
den 1 Maj 1876 påbörja anläggningen och att före utgången af år 1879
hafva den fullbordad. Som säkerhet härför ålades bolaget att uti Kongl. Statskontoret
deponera 50,000 kronor, hvilket belopp, derest berörda jernväg icke inom
utsatt tid fullbordades, skulle tillfalla staten.
Att detta stora bolag icke förmådde fullgöra sitt åtagande att bygga denna
jernväg, vore väl bekant, och den ort, som i första rummet vore intresserad af
densamma, hade sålunda icke allenast förlorat de medel, som i sagda bolag
tecknades i ändamål att få ifrågavarande jernväg anlagd, utan ock under tiden
från den 26 September 1871 till 1880 års början, till följd af den utaf Kongl.
Maj:t till Bergslagsbolaget lemnade koncession, varit förhindrad att sjelf eller genom
andra få jernväg derstädes. Såsom temligen visst kunde antagas att, derest icke
omförmälda koncession gjort sådant omöjligt, så hade jernväg redan varit anlagd
upp till Siljans segelbara vatten, antingen af det med Bergslagernas bolag konkurrerande
engelska bolaget eller ock af orten sjelf, under de gynsamma åren
1872—1875, då svårighet visst icke mött att för ändamålet åstadkomma ett
bolag.
Svårigheten att nu åstadkomma ett sådant bolag, med för ändamålet tillräckligt
aktiekapital, vore ej ringa, helst, såsom redan antydts, ett icke obetydligt
kapital liksom den gynsammaste tiden gått förlorad; men sedan ortens befolkning
sålunda sett sina förhoppningar och erhållna löften svikna, hade samma
befolkning, som nogsamt insåge att en jernväg från Siljans segelbara vatten till
det stora jernbanenätet vore en lifsfråga för orten, numera sjelf sökt taga
den vigtiga frågan om hand och i sådant syfte beslutat att med snaraste söka
förverkliga anläggandet af jernväg från Borlänge station å stora Bergslagsbanan
38
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 40.
upp till Siljans segelbara vatten, utgörande eu våglängd af något mer än 3 mil,
för hvilket ändamål tillsatts eu interimsstyrelse med uppdrag att skyndsamt vidtaga
alla förberedande åtgärder.
Öfre Dalarnes befolkning, som hoppades att i likhet med flera andra få
komma i åtnjutande af något låneunderstöd från statens sida för den sålunda
ifrågasatta jernvägen, hade derjemte trott sig ega billiga anspråk på erhållande
af det belopp, 50,000 kronor, som Bergslagernas jernvägsaktiebolag deponerat i
Kongl. Statskontoret såsom säkerhet för anläggandet af eu jernväg just i samma
rigtning och för samma ändamål — Siljans segelbara vattens sammanbindande
med det stora jernvägsnätet — som det, för hvilket ortens befolkning nu ansträngde
sig; och hafva ofvaunämnde motionärer fördenskull hemstält, att Riksdagen
behagade för sin del medgifva och besluta, det Kongl. Maj:t må ega rätt
att till det bolag, som före 1882 års utgång förbunde sig att anlägga jernväg
från Bergslagernas jernväg till Siljans segelbara vatten, utanordna det af Bergslagernas
jernvägsaktiebolag förverkade belopp, 50,000 kronor, att sålunda tillgodokomma
den jernvägsanläggning, för hvilken det ursprungligen varit afsedt.
Utskottet har tagit del af den utaf motiouärerne omförmälda, den 26 September
1871 af Kong]. Maj:t meddelade koncession och deraf inhemtat, att koncessionsinnehafvarne
ålagts att hos Kongl. Statskontoret deponera penningar eller
värdepapper, som kunde af Kongl. Maj:t godkännas, till belopp af 200,000 kronor,
deraf en fjerdedel, eller 50,000 kronor, skulle utgöra säkerhet för utförande af jernvägslinien
från Domnarfvet till Insjön, samt att, enligt bestämmelserna i koncessionen,
berörda 50,000 kronor skulle tillfalla statskassan i den händelse, att arbetet
å nämnda jernvägsliuie ej blefve å utsatt tid i allo fullbordadt.
Såsom bekant, hafva koncessionshafvarne och deras'' rättsinnehafvare nödgats
helt och hållet afstå från anläggningen af ifrågavarande jernvägslinie, som
enligt koncessionen bort före utgången af år 1879 vara fullbordad; och har styrelsen
för Bergslagernas jernvägsaktiebolag, på sätt ett till Utskottet öfverlemnadt
utdrag af dess protokoll den 7 sistlidne Februari utvisar, till svar å eu af ofvannämnde
motionärer gjord förfrågan, beslutat meddela don förklaring, att styrelsen
för sin del funne det särdeles önskvärdt, att ifrågavarande, af bolaget deponerade
medel, 50,000 kronor, komme till användning för den för Dalarne så vigtiga samfärdseldel
mellan Borlänge och Siljan, hvilken ingått i planen för Bergslagernas jernvägsaktiebolags
verksamhet, men oaktadt sin stora betydelse i följd af finansiella
svårigheter måst af bolaget lemnas outförd.
Utskottet får vidare meddela, att ifrågavarande i Statskontoret deponerade
50,000 kronor der ännu qvarstå, utan att vara till statskassan såsom statsinkomst
öfverförda.
Då ifrågavarande belopp är af vederbörande koncessionshafvare förverkadt,
synes Utskottet billigt vara, att detsamma kommer den ort till godo, som i sin
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 40.
37
mån bidragit till medels anskaffande för den beslutade jernvägslinien, men, till följd af
omständigheter, på hvilka ortens invånare ej kunnat inverka, hittills måst vara i
saknad af den med deras bidrag afsedda jernvägsförbindelsen. Vid det förhållande
att, såsom upplyst blifvit, ansträngningar nu göras för berörda, allmänt gagneliga
jernvägsanläggnings utförande genom ett nytt, under bildning varande enskildt
bolag, torde ock beloppet ej lämpligen böra af staten disponeras på annat sätt än
som med dess ursprungligen afsedda ändamål öfverensstämmer. På det likväl
säkerhet i sådant afseende må vinnas, torde det vara nödigt, att Kongl.
Maj:t bestämmer de vilkor, på hvilka medlen må få af det nya bolaget utbekommas.
Utskottet hemställer,
VII.
att Riksdagen, med bifall till Herrar L. O. Larssons,
Sven Erssons och S. M. Olssons förevarande motion, må för
sin del medgifva, det Kongl. Maj:t må ega rätt att på vilkor,
Kongl. Maj:t finner för godt att bestämma, till ett bolag, som
före 1882 års utgång förbundit sig att anlägga normalspårig
jernväg från Bergslagernas jernväg till Siljans segelbara vatten,
såsom bidrag till dess jernvägsanläggning öfverlemna ifrågavarande,
såsom säkerhet för utförande af jernvägslinien Domnarfvet—Insjön
i Statskontoret deponerade belopp af 50,000
kronor.
Om sättet för anskaffande af medel till de här ofvan föreslagna anslag till
statens jernvägsbyggnader i Norrland samt låneunderstöd för enskilda jernvägar
kommer Utskottet framdeles att afgifva förslag; hvarvid Utskottet tillika kommer
att meddela yttrande om den af Herr Nils Petersson i hans motion, N:o 152, gjorda
hemställan om uppläggande af ett inhemskt lån i s. k. premieobligationer; hvilket,
äfvensom att Utskottet med sina här ofvan under punkterna II, III och IV gjorda
hemställanden anser sig hafva besvarat äfven Herr Nils Peterssons i nyssnämnda
38
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 40.
motion väckta förslag, att all vidare byggnad af stambanor för statens räkning
må efter afslutandet af den under byggnad varande norra stambanan upphöra,
Utskottet härmed
Vill.
får för Riksdagen anmäla.
Stockholm den 23 Mars 1881.
På Stats-Utskottets vägnar:
E. Key.
Promemoria af Herr L. M. Nordenfelt:
(Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.)
>För att söka utreda med hvilka belopp statskassan under de senare åren
måst bidraga till ränta för statens till allmän trafik upplåtna jernvägar utom nybyggnader
och amortering, har jag låtit upprätta en tabell (bil. A), uti hvilken
sista raden angifver dessa årliga bidrag.
Från summan af annuiteterna för de fonderade lånen har först afdragits den
årliga amorteringen för att finna summan af statens årliga ränteutgift för dessa lån.
Vidare har från detta räntebelopp afdragits de räntebelopp, hvilka, amorteringen
oberäknad, blifvit betalade af de enskilda jernvägsbolagen, samt skilnaden
emellan de räntebelopp, som af staten betalts för de utlånade medlen, och de belopp,
hvilka i ränta erlagts af de enskilda bolagen, emedan denna senare afdragspost
utgör ett understöd, som staten beviljat för de enskilda jernvägarne.
Dessutom hafva afdragits de belopp, hvilka af nettobehållningen af statens
järnvägstrafik verkligen blifvit aflemnade till statskassan, så väl som beloppet af
de räntor å upptagna fonderade lån, hvilka dels varit använda till de under byggnad
varande, för trafik ännu icke upplåtna stambanorna, dels ännu icke för jernvägarne
blifvit utlemnade från Riksgäldskontoret.
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 40. 39
Enär statsinkomsterna å flera titlar, såsom bevillning, tull och bränvinsskatt,
otvifvelaktigt genom jernvägarne indirekt erhållit en högst betydlig tillväxt, hvilken
vida öfverstiger statskassans- nuvarande årliga utgift för jernvägarne, anser
jag de i den uppgjorda tabellens sista rad framlagda talen klarligen ådagalägga,
att det icke kan vara förenadt med någon våda eller afsevärd olägenhet
för budgeten att för stambanebyggnaden successive under sex år öka annuiteterna
för statens fonderade lån med de belopp, hvartill annuiteten å byggnadskostnaden
för den föreslagna stambanan uppgår, eller efter banans fullbordande med högst
550,000 kronor; i synnerhet som den nyligen verkstälda konverteringen af äldre
statslån med minst två gånger detta belopp förminskat de ifrågavarande annuiteterna
för den närmaste tiden, och statsbanornas nettoinkomst under de ifrågavarande
byggnadsåren sannolikt kommer att betydligt tillväxa, samt statsbanorna i
Norrland redan under de första åren af siu tillvaro lemnat ett bättre resultat, än
statsbanorna inom flere andra delar af landet gifvit under likartade förhållanden.
Jag tillåter mig vidare att fästa uppmärksamheten derå, att samtidigt
med upplåningen pågått en ej obetydlig kapitalbildning för statens räkning, nemligen:
Amortering
af den fonderade statsskulden intill 1880 års slut... kr. 27,322,053: 33
Liqvidations- och amortissementsfondernas behållning vid samma
tid ................................................................................................ „ 2,581,963: 41
Kapitaliserade trafikmedel, använda för nya byggnader, kassa
och materialförlag vid samma tid .......................................... „ 22,285,650: 53
Af statsmedel verkstälda utbetalningar till statens jernvägar
intill 1879 års slut (enligt 1880 års revisionsberättelse om
Riksgäldskontor, sid. 190),..................... kr. 11,789,222: 44
med afdrag för anslag till enskilda jernvägs
anläggningar
(sid. 191).............................. „ 3,372,500: — 8,416,722: 44.
Summa kronor 60,606,389: 71.
40
Stats-TJtskottets inlåtande N:o 40.
A) Statens fonderade skuld, inberäknad skuld för jernvägshypoteksfonden, uppgick till ...
B) deraf såsom lån utlemnadt till enskilda jernvägar...............................................................
C) och qvarstod under Riksgäldskontorets förvaltning...................................................
D) samt låg i påbörjade, icke fullbordade stambanor.....................................................
E) Annuiteterna å statens fonderade skuld, inberäknad skuld för jernvägshypoteksfonden
F) deraf utgjorde amortering.....................................................................................................
G) Årliga räntebeloppet på statens fonderade skuld, amorteringen fråndragen..................
H) Medelränta i procent (talen å raden G, utgörande räntebelopp på talen å raden A)...
I) Årliga inbetalningen från de enskilda jernvägsbolagen......................................................
K) deraf utgjorde amortering ......................................................................................................
L) Årliga räntebeloppet, som influtit från de enskilda jernvägsbolagen, amorteringen från
dragen
.................................................................................................................................
M) Skilnaden emellan de räntebelopp, som staten i medeltal utgifvit för de till de enskilda
jernvägsbolagen utlånade medlen, och de räntebelopp, hvilka dessa bolag till statskassan
inbetalt, amorteringen oberäknad .....................................................................
N) De räntebelopp, som efter medelränta belöpa sig på den andel af statens fonderade
skuld, hvilken qvarstått under Riksgäldskontorets förvaltning (talen å raden C)...
O) Antaget räntebelopp efter medelränta å de på raden D uppgifna summor, hvilka varit
nedlagda i påbörjade, men icke fullbordade stambanor ............;...............................
P) Kontant inbetalning till statskassan af behållningarne från statens järnvägstrafik.........
Q) Statskassans årliga bidrag till de under trafik varande stambanorna eller bristande
ränteinkomst, oberäknadt nybyggnader och amortering (talen å raden G minskade
med summan af talen för hvarje särskilt år å raderna L, M, N, O och P).........
Anm.: Med det sätt, som för dess enkelhets och åskådlighets skull blifvit användt vid
och oberäknadt kapitalrabatterna, följer dels någon ojemnhet för de särskilda
hvarigenom ock alla afdragsposterna å raderna H, I, K, L och M efter beräkninde
under trafik varande stambanorna högre, än i verkligheten egt rum, så att,
medeltal 1,877,243 kronor hade nedgått till 1,507,675 kronor.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 40.
41
Bil, A.
Vid slutet af år 1877. | Vid slutet af år 1878. |
| Vid slutet af år 1879. |
| Vid slutet af år 1880. |
| |
180,157,684 | _ | 211,874,640 |
| 217,292,229 |
| 221,356,239 |
|
23,988,712 |
| 28,563,885 | — | 33,785,844 | — | 35,339,269 | — |
16,509,564 | — | 31,348,109 | — | 19,950,203 | — | 15,806,806 | — |
9,125,000 | — | 9,000,000 | — | 6,725,000 | — | 12,675,000 | — |
10,141,574 | — | 11,129,710 | — | 11,988,369 | — | 12,347,021 | — |
2,033,452 | — | 2,305,976 | — | 2,338,685 | — | 2,356,996 | — |
8,108,122 | — | 8,823,734 | — | 9,649,684 | — | 9,990,025 | — |
4,50 1,174,013 |
| 4,16 1,163,098 | _ | 4,44 1,451,655 |
| 4,51 1,596,071 |
|
390,810 | — | 371,017 | — | 410,090 | — | 449,635 | — |
783,203 | — | 792,081 | — | 1,041,565 | — | 1,146,436 | — |
— 296,289 | — | — 396,176 | — | — 458,526 | — | — 447,365 | *— |
742,930 | — | 1,304,081 | — | 885,788 | — | 712,886 | — |
410,625 | — | 374,400 | __ | 298,590 | _ | 571,642 | _ |
3,500,000 | — | 4,200,000 | — | 4,500,000 | — | 6,200,000 | — |
2,375,075 | — | 1,756,996 |
| 2,465,215 | — | 911,696 | — |
Medeltal för år Kr. 1,877,243.
beräkning af medelräntan å de fonderade statslånen i procent, oberäknadt amorteringen
åren, dels ock i det hela lägre procenttal, än om kapitalrabatterna i beräkningen ingått,
gen utfallit lägre och således äfven talen å raden N eller statskassans årliga bidrag till
om effektiva räntan för ofvannämnda afdragsposter varit 5 procent, närstående årliga
Bih. till Riksd. Prat. 1881. 4 Sami. 1 Afd. 22 Höft.
6
42
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
Reservationer:
vid punkten II (ang. norra stambanans fortsättning till Ångermanelfven):
l:o) af Herr L. M. Nordenfelt, med hvilken instämt Herrar Friherre F. von
Essen, H. It. Törnébladh och Hans Andersson:
“Beträffande rigtningen af den föreslagua stambanan finner jag fullt utredt,
att någon sydligare belägen utgångspunkt från tvärbanan eller någon i allmänhet
sydligare rigtning, än den som af Kongl. Maj:t blifvit föreslagen, icke bör ifrågasättas;
deremot synes det mig förtjena att ytterligare utredas, huruvida icke en
nordligare rigtning af banan, som berörde Indalselfvens lugnvatten helst vid Gesundsjön,
kunde för banans trafikinkomst medföra så väsentliga fördelar, att
derigenom kunde uppvägas de olägenheter af förökad väglängd och större anläggningskostnad
samt större afstånd för trafiken i rigtningen norr och söder, hvilka
af en sådan förändring måhända skulle uppstå.
De upplysningar, hvilka blifvit lemnade angående möjligheten af virkestrausport
från Indalselfven, äfvensom den erfarenhet om sådan transport på jernväg,
hvilken vunnits dels i Norge, dels ock å de redan fullbordade delarne af
stambanan genom Norrland, ådagalägga tydligen hvilket väsentligt inflytande på
jernvägarnes nettobehållning utöfvas af deras beröring med lugnvatten i de stora
flottlederna, enär endast vid lugnvatten af en viss utsträckning timmermagasiu
kunna anläggas vare sig för sågverk på platsen eller afsändning af timmer på
jernväg. Då det vid närmare undersökningar, som afse nämnda ändamål, möjligen
kan befinnas fördelaktigare att utgå från tvärbanan vid Gällösund eller någon närmare
derintill belägen punkt än från Bräcke, synes Riksdagens beslut böra så
affattas, att hinder ej må möta för eu förändring äfven af banans utgångspunkt,
om så skulle af Kongl. Majrt befinnas lämpligt.
Den förlängning för trafiken i rigtningen norr och söder, som genom ett
något nordligare läge eller en nordligare utgångspunkt skulle uppkomma, synes
mig vara en vida mindre olägenhet än ett mindre fördelaktigt läge med af
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
43
seende på banans trafikiukomst i öfrigt, helst våglängden från Sollefteå till
Stockholm, (il,6 mil, redan är så betydlig, att en eller annan mils förökning af
denna våglängd icke lärer märkbart kunna inverka på trafiken i denna rigtning.
Ju mera den nu föreslagna banan kommer att tjena till transport från det inre åt
landet till exporthamn, ju bättre nettobehållniug lärer otvifvelaktigt vinnas å densamma.
Jag föreslår fördenskull
att i stället för “lämplig punkt i dess närhet11 efter orden
“B räcke station eller11, som bibehållas, å femte raden af klämmen
måtte införas orden “Gällösund eller lämplig mellanliggande
punkt".
2:o) af Herrar C. E. Lamell, Sven Nilsson och Sven Andreasson;
3:o) af Herrar Liss Olof Larsson, Ola Bosson Olsson, Ola Andersson, Carl
Anders Larsson och Nils Pettersson, hvilka yttrat:
“Vi anse Utskottets ekonomiska och finansiella utredning icke vara tillfredsställande,
hvarken i hvad den rörer landets förmåga att bära de ökade bördor,
som af ett fortsatt jernvägsbyggande för statens räkning kan blifva en följd,
enär, om ock denna förmåga, med eller utan anlitande af extra beskattning, finnes,
detta ingalunda utesluter behofvet och klokheten af omfattande utredningar, för
att, så vidt sig göra låter, förekomma misstag, hvilka, om de begås, äro så mycket
svårare, som de icke kunna rättas; ej heller i afseende på ortens rikedom, enär
den lilla del af jernvägen, omkring 4 mil, som sträcker sig in i Ångermanland,
icke lärer kunna tilldraga sig synnerlig stor del af densamma, då den är utbredd
på en mycket stor yta, och derföre icke heller synnerligt inverka på utvecklingen
inom detta stora område; icke heller har Utskottets utredning i afseende å jernvägens
läge kunnat håfva våra betänkligheter, enär Utskottet, ehuru det tillstyrker beslut
om jernvägens byggande och beviljande af medel derför, likväl icke kunnat bestämma
hvarken banans ändpunkter eller de orter och ställen, den skulle beröra,
utan antyder behofvet af ytterligare undersökningar samt lemnar omsorgen härom
och ansvaret härför ensamt åt Kongl. Maj:t. Vi anse derför Utskottets yttrande i
denna del hafva bort erhålla följande lydelse:
“Det är enligt Utskottets åsigt högst naturligt, att Kongl. Maj:t medelst
ifrågavarande förslag understält Riksdagens pröfning den vigtiga frågan derom huruvida
statens jernvägsbyggnader, efter fullbordandet af tvärbanan och den till densamma
sig sträckande uppåtgående stambanan, skola, åtminstone för någon tid,
afstanna eller omedelbart fortsättas. De såväl allmänna som enskilda intressen,
■14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
på hvilka denna frågas afgörande utöfvar inflytande, äro för stora, att ej Riksdagen
bort, såsom skett, af Kongl. Maj:t beredas tillfälle att i det maktpåliggande ärendet
meddela sitt beslut.
I statsverksprotokollet (sid. 50) anför Statsrådet och Chefen för Civildepartementet,
att, då fråga förevarit att bestämma stambanans rigtning inom Norrland,
det mångfaldiga gånger blifvit såsom en förutsättning framhållet, att den uppåtgående
stambanan genom Norrland icke skulle afslutas vid den punkt, der densamma
träffade tvärbanan, utan att densamma skulle i en närmare eller fjermare
framtid fortsättas till Ångermanelfven; och yttrar Departementschefen vidare, att,
då den hittills beslutade stambanan genom Norrland under år 1882 blir i sin helhet
fullbordad, tidpunkten nu vore inne att afgöra, huruvida fortsättningen af norra
stambanan borde ske omedelbart derefter eller om med fortsättandet borde under
någon tid anstå.
Enligt Utskottets åsigt tala de mest vigtiga skäl derför att afgörandet af
frågan, huruvida jernvägsbyggnaderna i Norrland böra fortsättas eller icke, må få
under någon tid anstå. De skäl, hvilka af jernvägsbyggnadsstyrelsen i dess underdåniga
memorial anföras för ett omedelbart fortsättande af jernvägsbyggnaderna,
äro hufvudsakligen sådana, som ligga något vid sidan om sjelfva hufvudfrågan.
De bestå förnämligast dels deri att åtskilligt, efter de redan beslutade arbetenas
afslutande öfverblifvet förråd af inventarier och materialier skulle kunna vid arbetenas
fortsättning komma till användande och att utförandet af den nu ifrågasatta
jernvägsförbindelsen aldrig skulle kunna åstadkommas med mindre kostnad än om
det finge ske utan afbrott och i sammanhang med de nu pågående jernvägsarbetena
inom Norrland, dels ock i den menliga inverkan, som ett afbrott i jernvägsbyggandet
skulle kunna medföra för den enskilda industrien och för den mängd arbetare,
som vid statens jernvägsbyggnader haft en flerårig sysselsättning.
Det förra af dessa skäl synes Utskottet vara af allt för ringa betydelse för
att kunna på förevarande stora frågas afgörande inverka. Äfven om det öfverblifna
till ett värde af omkring 600,000 kronor uppskattade förrådet ej framgent
skulle kunna helt och hållet vid statens jernvägar användas, utan någon större
eller mindre del deraf måste med någon förlust realiseras, lärer såväl denna förlust
som den besparing, som möjligen kunde uppkomma genom jernvägsbyggnadernas
oafbrutna fortsättande, vara af försvinnande litenhet i jemförelse med den förlust,
statsverket, om ett beslut blefve utan föregången tillfyllestgörande undersökning
fattadt, skulle äfventyra genom att i nya jernvägar nedlägga upplånadt kapital,
som måhända ej på lång tid kunde förräntas med den afkastning, de nya jernvägslinierna
komme att lemna.
Beträffande åter den antydda menliga inverkan af ett afbrott i statens jernvägsbyggande,
får Utskottet erinra derom att användandet under nästkommande
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
45
år af de 2,500,000 kronor, Köngl. Maj:t föreslagit och Indika äro afsedda till både
inköp af materiel och aflöningar för arbete, knappast torde kunna på landets industri
och lämpligaste tillgodogörandet af dess lediga arbetskrafter utöfva något
synnerligt inflytande; att, helst om, enligt Utskottets här nedan gjorda förslag,
staten komme att äfven under nästa fem år understödja det enskilda jernyägsbyggandet,
arbetet inom landet på jernvägars anläggning, om det än under den
senare tiden högst betydligt nedgått, likväl ingalunda komme att upphöra, utan
skulle äfven fortfarande taga ganska betydliga krafter i anspråk, samt att på det
forcerade jernvägsbyggandet måhända hittills nedlagts väl mycket arbete, som
skulle kunnat med lika fördel för landet i dess helhet finna användning i de yrken
och näringar, af hvilkas förkofran jernvägarnes trafikförmåga är väsentligen
beroende.
I det af Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader afgifna, i statsverkspropositionen
åberopade underdåniga memorial förmäler Styrelsen, hurusom det
icke tillkommit Styrelsen att ingå i bedömande deraf, huruvida en fortsatt byggnad
af statens stambana kan vara öfverensstämmande med landets nuvarande finansiella
ställning. Mot denna Styrelsens uppfattning af gränserna för dess pröfning af
frågan torde befogad invändning ej kunna göras, men Riksdagen tillkommer och
åligger det tvifvelsutan att vid sin pröfning af ärendet taga en hufvudsaklig hänsyn
till den inverkan, landets finanser komma att röna af ett fortsatt jernvägsbyggande
med upplånta medel, till det inflytande, som en ökad upplåning med
deraf följande ökade utgifter för statsskulden måste utöfva på landets förmåga att
bära andra utgifter än de med jernvägsbyggnaderna förenade. Också yttrade vid
1876 års riksdag, då fråga var om de norra banornas sträckning och då Statsutskottet
hade föreslagit stambanans dragande till Håssjö och tvärbanans byggande
från sistnämnda punkt, Statsrådets främste ledamot i ett inom Andra Kammaren
hållet anförande, att frågan derom huruvida en stambana kunde komma att byggas
längre norrut än Håssjö torde vara beroende deraf, huruvida den jernväg, man
då stode i begrepp att anlägga, finge en sådan trafik, att anläggningen bure sig,
så att den icke blefve en fortfarande kräfta för statsverket. Den omständighet att
1876 års Riksdags beslut utföll så, att Håssjö ej af den då beslutade banan berördes,
torde i intet fall kunna medföra, att icke nyssnämnda, på beslutet om det
då föreslagna jernvägsbyggandet i Norrland mäktigt inverkande yttrande eger sin
tulla tillämpning på hvarje fortsättning af jernvägsarbetena i Norrland utöfver de
redan beslutade.
Nu påstås visserligen, att Ångermanelfveu skulle vara en naturligare gränslinie
för jernvägarne norrut än tvärbanan, men för visst torde kunna antagas, att
statsmakterna vid sina redan fattade beslut om stambanan och tvärbanan just
afsett att med dessa banor bilda ett i och för sig afslutadt jernvägssystem; vid
46
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 40.
hvilket förhållande det synes vara naturligt, ja oeftergiflig!, att ett beslut om jernvägarnes
utsträckning utöfver det sålunda beslutade jernbanesystemet bör föregås
af noggranna undersökningar i ej blott tekniskt, utan äfven statsekonomiskt hänseende;
hvarvid resultatet af de redan utförda norrländska jernbanorna ej torde
kunna lemnas utan afseende.
Dylika undersökningar föreligga ej till ledning för Riksdagens beslut; men
så vidt Utskottet kunnat inhemta, skulle nu verkstälda sådana undersökningar
knappast kunna leda till det resultat, att ett fortsatt jernvägsbyggande i Norrland
för det närvarande vore förenligt med ett tillbörligt aktgifvande på statens vigtiga
finansiella intressen. Utskottet tillåter sig i sådant hänseende anföra några statistiska
data, hemtade dels ur Kongl. Trafikstyrelsens embetsberättelser, dels ur
Riksgäldskontorets räkenskaper och dels ur Riksdagens Revisorers berättelser.
Den af Kongl. Styrelsen för statens järnvägstrafik nyligen offentliggjorda
summariska redovisning för år 1880 innehåller för statens jernvägar en kapitalräkning,
omfattande tiden från första byggnadsåret till och med 1880, hvilken
kapitalräkning är af följande innehåll:
Debet.
Extra anslag till statens jemvägsbyggnader
d:o hvaröfver Styrelsen för statens
järnvägstrafik haft att
förfoga:
till inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby
jernväg............
till byggande af Värta-banan
Kr. 158,6513,810,95.
Kr. 163,603,8 1 0,95.
» 25,092,000,oo.
Kr. 180,5 95,8 1 9,95.
» 14,538,502,14.
» 182,320,109,15.
4.000. 000.00.
1.250.000. 00.
till nybyggnader och ny materiel vid de trafikerade
statsbanorna.............................................
Summa extra anslagsmedel till statens jernvägar
Kapitalrabatt, motsvarande ofvanstående summa extra anslagsmedel
..........................................................................................
Bruttoinkomst ................................................................................
Summa Kr. 386,454,431,24.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
Kredit.
47
Utgifter: driftkostnad.................................... Kr. 113,858,194,45.
bidrag till pensionsinrättningen » 710,801,oi.
inbetalning till Statskontoret...... » 45,465,463,ie. I{r. 100,034,458,«s.
Ofvanstående kapitalrabatt............................................................ » 14,538,502,u.
Kapitalbehållning vid 1880 års slut:
Ursprungligt anläggningsvärde för trafikerade
statsbanor ....................................... Kr. 149,973,711,78.
Nybyggnader och ny materiel, åstadkomna
med extra anslag till statens jernvägs
trafik;
använda............... 95,780,469,02.
reserverade......... 911,537,96.
Nybyggnader och ny materiel, åstadkomna
med trafikmedel.......................................
Förlag, anskaffadt med trafikmedel, neml.:
af materialier............ 4,380,596,99.
» kassa..................... 1,569,551,59.
Yärdet af trafikerade statsbanor vid
1880 års slut................................. Kr. 197,551,369,31.
Då härtill lägges skilnaden mellan i
debet upptagna kapitalsumma kronor
163,603,819,95 och ursprungliga anläggningskostnaden
för trafikerade statsbanor,
kr. 149,973,711,78, hvilken skilnad
representerar värdet af under byggnad
varande banor, inbegripet Värta-banan » 14,330,108,17.
så utföres hela värdet af statens jernväg ar
vid 1880 års slut med ............................................................... » 911,881,470,48.
Summa Kr. 38 6,454,431,24.»
Det i denna kapitalräkning utförda värdet vid 1880 års slut af statens jernvägar
911,881,470 kronor 48 öre angifver dock ingalunda hela vidden af de uppoffringar,
staten måst vidkännas för utförande af sina jernvägsbyggnader. Dels
torde nemligen i detta belopp åtminstone ej till fullo ingå de för fortsättning af
statens jernvägsbyggnader i Norrland under år 1880 till Jernvägsbyggnadsstyrelsen
utbetalade 7,000,000 kronor, dels tillkomma de till jernvägsbyggnader, inköp af materiel
med mera vid statens jern vägar för innevarande år anvisade 6,800,000 kr., och dels
» 25,999,000,oo.
» 16,335,501,95.
» 5,950,148,58.
48
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 40.
böra i betraktande tagas tillskotten af skattemedel för jernvägslånens förräntning
och amortering, till upplysning om hvilka högst betydliga, för landets jernvägssystem
och hufvudsakligen statsbanorna gjorda tillskott Utskottet får meddela följande
Tabell, utvisande statsverkets tillskott af skattemedel till de fonderade
jernvägslånens förräntande och amortering
under tiden från och med år 1855.
|
|
| Dertill | använda |
|
|
|
|
| |
| i. Utbetald ränta och amortering. | 2, från statens jern-vägar aflemnade | 3. från enskilde, | Summa af kolumnerna. 2 och 3. | Återstod, som af statsverket till- skjutits. | |||||
1855—1860 | 4,557,388 | 34 |
|
| 343,261 | 84 | 343,261 | 84 | 4,214,126 | 50 |
1861 | 2,728,821 2,811,321 | 66 | 50,000 | — | 268,730 | 11 | 318,730 | 11 | 2,410,091 | 55 |
1862 | 67 | 200,000 | — | 352,065 | 78 | 552,065 | 78 | 2,259,255 | 89 | |
1863 | 2,811,321 | 66 | 600,000 | — | 635,004 | 32 | 1,235,004 | 32 | 1,576,317 | 34 |
1864 | 3,064,139 | 52 | 200,000 | — | 460,944 | 59 | 660,944 | 59 | 2,403,194 | 93 |
1865 | 3,311,014 | 56 | — | — | 329,922 | 36 | 329,922 | 36 | 2,981,092 | 20 |
1866 | 3,786,168 | 27 | — | — | 283,638 | 16 | 283,638 | 16 | 3,502,530 | 11 |
1867 | 4,635,321 | 61 | 1,200,000 | — | 464,603 | 10 | 1,664,603 | 10 | 2,970,718 | 51 |
1868 | 5,142,389 | 02 | 800,000 | — | 572,571 | 99 | 1,372,571 | 99 | 3,769,817 | 03 |
1869 | 5,724,834 | 31 | 2,505,964 | 53 | 698,672 | 38 | 3,204,636 | 91 | 2,520,197 | 40 |
1870 | 5,761,196 | 17 | 2,743,837 | 31 | 639,190 | 28 | 3,383,027 | 59 | 2,378,168 | 58 |
1871 | 6,181,671 | 06 | 3,315,661 | 32 | 689,926 | 16 | 4,005,587 | 48 | 2,176,083 | 58 |
1872 | 6,610,711 | 36 | 3,000,000 | — | 959,561 | 66 | 3,959,561 | 66 | 2,651,149 | 70 |
1873 | 6,728,897 | 17 | 3,000,000 | — | 779.949 | 16 | 3,779,949 | 16 | 2,948,948 | 01 |
1874 | 6,932,501 | 20 | 3.700.000 3.100.000 | — | 816,978 | 06 | 4,516,978 | 06 | 2,415,523 | 14 |
1875 | 7,490,765 8,875,706 | 09 | — | 846,835 | 98 | 3,946,835 | 98 | 3,543,929 | 11 | |
1876 | 12 | 3,000,000 | — | 715,958 | 44 | 3,715,958 | 44 | 5,159,747 | 68 | |
1877 | 10,141,574 | 76 | 3,500,000 | — | 1,174.013 | 34 | 4,674,013 | 34 | 5,467,561 | 42 |
1 1878 | 11,129,710 | 44 | 4,200,000 | — | 1,163,098 | 48 | 5,363,098 | 48 | 5,766,611 | 96 |
1879 | 11,921,398 | 83 | 4,500,000 | — | 1,451,655 | 12 | 5,951,655 | 12 | 5,969,743 | 71 |
1880 | 12,060,638 | 84 | 6,200,000 | — | 1,596,071 | 43 | 7,796,071 | 43 | 4,264,567 71,349,375 | 41 76 |
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
49
I fråga om det ekonomiska resultatet af statens tralikrörelse under den
senare tiden får Utskottet vidare meddela en i Trafikstyrelsens ofvan åberopade
summariska redovisning förekommande jemförelse mellan de ekonomiska resultaten
af trafikrörelsen under femårsperioden 187G—1880 med dervid af Trafikstyrelsen
gjorda anmärkningar, så lydande:
År. | Medel-längd tra-fikerad bana. | »Per banmil. | Driftkostna-dens förhål-lande till brutto- inkomsten. | Skilnadens | Inbetalnin-gens till | ||
Brutto- inkomst. | Driftkostnad. | Skilnad | |||||
| Mil. | Kr. | Kr. | Kr. | Procent. | Procent. | Procent. |
1876 | 143,6 | 115,661,90 | 72,723,30 | 42,938,60 | 62,88 | 4,03 | 1 96 |
1877 | 149,3 | 109,486,55 | 76,761,24 | 32,725,31 | ■ 70,11 | 3,03 | 2,17 |
1878 | 153,9 | 95,424,85 | 69,539,5? | 25,885,28 | 72,87 | 2,40 | 2,53 |
1879 | 164,2 | 87,149,84 | 60,311,12 | 26,838,72 | 69,20 | 2,58 | 2,64 |
1880 | 181,6 | 90,803,96 | 54,973,60 | 35,830,36 | 60,54 | 3,42 | 3,26 |
Efterser man huru de ekonomiska resultaten stält sig allt sedan statsbanetrafikens
första början, finner man, bland annat,
att bruttoinkomsten nådde sitt maximum under året 1876, då den, enligt
hvad nyss är visadt, uppgick till kr. 115,662 per banmil räknadt;
att utgiftsprocenten var lägst under året 1872, då utgifterna uppgingo till
endast 50,07 procent af bruttoinkomsten;
att skilnaden mellan bruttoinkomst och driftkostnad var, iförhållande tillbygg*
nadskapitalet, störst under året 1873, då denna skilnad uppgick till 4,83 procent
af byggnadskapitalet;
samt att året 1880 visar det gynsammaste resultatet i afseende å det netto,
som från statsbanetrafiken inbetalts till statsverket, eller 3,26 procent af byggnadskapitalet.
Af de ofvan meddelade uppgifterna framgår, att bruttoinkomsten för 1880
öfverskjutit driftkostnaden för samma år med kr. 6,5 0 6,7 9 4,95. Under hänvisning
till hvad Trafikstyrelsens senast afgifna årsberättelser innehålla rörande beräkningar
af de lunta medel, som nedlagts i trafikerade statsbanor, och de till dessa médel
hörande kapitalrabatter, samt med anteckning att den förskrifna räntan å intill
1880 års ingång lånta medel utgjorde i medeltal 4,56 procent, uppgifves här, att
Bih,. till Riksd. Prof. 1881. 4 Sami. 1 Afd. 22 Höft. 1
50 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
den kontanta nettoafkastningen för | hvartdera | af sistförflutna 5 | år utgjort | i för- | |
hållande till | 1880. | 1879. | 1878. | 1877. | 1876. |
lånta medel .......................................... | proc. 3,73. | 2,68. | 2,60. | 3,35. | 4,42. |
Jänta, medel med tillägg af kapitalrabatt | „ 3,49. | 2,45. | 2,42. | 3,12. | 4,11. |
lånta medel med tillägg af kapitalise-rade trafikmedel......... | » 3,31. | 2,36. | 2,27. | 2,91. | 3,87. |
Jänta medel med tillägg af kapitalra-batt och kapitaliserade trafikmedel | „ 3,12. | 2,21. | 2,13. | 2,74. | 3,63.“ |
Beträffande trafikinkomsten å särskilda bandelar befinnes den, såsom naturligt
måste vara, mycket olika och vexlande, men å de norrländska stambanorna
lägre än å de flesta öfriga stambanedelar, så att t. ex. å linierna Bollnäs—Storvik samt
Arvika—Norska gränsen inkomsterna ej betäckt driftkostnaderna. I fråga om
förhållandet med 1879 års trafikinkomst visar sig, att, under det bruttoinkomsten
för nämnda år per banmil i medeltal utgjort 87,149 kr., detta medeltal ej uppnåtts
vid någon bansträckning norr om Upsala; hvaremot bruttoinkomsten per
banmil uppgått å linien Elmhult—Malmö till 141,528 kr., Stockholm—Gnesta till
157,409 kr. och Falköping—Göteborg ända till 200,164 kronor.
Inkomsterna af statsjernvägarne hafva ock ingalunda ökats i förhållande till
jernvägsnätets utsträckning, såsom framgår af efterföljande uppgifter för åren
1874—1879:
| 1874. | 1875. | 1876. | 1877. | 1878. | 1879. |
Samtliga liniernas | 135,9 | 141,2 | 148,9 | 151,4 | 160,9 | 181,2 |
Medellängd trafike-rad bana, ............mil | 130,9 | 137,6 | 143,6 | 149,6 | 153,9 | 164,2 |
Hela bruttoinkom-sten å statsbanorna, | 14,108,557 | 15,110,141 | 16,609,048 | 16,346,342 | 14,685,883 | 14,310,001 |
Bruttoinkomsten pr | 107,781 | 109,812 | 115,662 | 109,486 | 95,425 | 87,150 |
Inkomsternas öf-verskott öfver utgif-terna per banmil, i | 45,339 | 39,095 | 42,938 | 32,725 | 25,885 | 26,838 |
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 40.
51
För år 1880 åter hafva förhållandena visserligen något förbättrat sig, i det
att, såsom här ofvan nämnts, per banmil och i medeltal bruttoinkomsten utgjort
90,803 kr. och nettoinkomsten 35,830 kr.
Ofvanstående siffror vittna ingalunda om ett gynsamt inflytande af de under
senare åren byggda norrländska banorna på statens jernbanesystem i dess
helhet, och i ett den 16 December 1880 af Kongl. Trafikstyrelsen angående
dessa banor afgifvet underdånigt memorial har ock bemälda styrelse fästat uppmärksamheten
bland annat derpå att medelinkomsten, per banmil räknadt, å de
norrländska statsbanorna under åren 1877—1879 varit omkring 26,000 kr., d. v. s.
något mera än en fjerdedel af medelinkomsten å samtliga statsbanorna under
samma tidsperiod; att linien Bräcke—Torpshammar, som mot slutet af år 1878
öppnats för trafik, under år 1879 gifvit en medelinkomst per banmil af icke fullt
20,000 kr.; samt att af samtliga statsbanedelar endast linien Sköfde-—Karlsborg i
afseende å inkomsterna uppvisade lägre siffror.
I betraktande af ofvan angifna förhållanden och då staten redan på eu
jemförelsevis kort tid å stambanan från Storvik till riksgränsen jemte tvärbanelinien
mellan Ange och Torpshammar nedlagt ett belopp, som, kapitalrabatt å
upplånade medel samt ränta under byggnadstiden inberäknade, ej torde mycket
understiga 50,000,000 kr., lärer den största varsamhet vara af nöden, innan beslut
fattas om en ytterligare utsträckning af stambanebyggnaderna i Norrland.
Erfarenheten har hittills visat, att uppgjorda kostnadsberäkningar för statens jernvägsbyggnader
måst vid utförandet öfverskridas, att det belopp, man till en början
ämnat å byggnaden årligen använda, af en eller annan anledning blifvit under
byggnadstiden väsentligen ökadt, och ingen full säkerhet torde gifvas, att ej äfven
den nu ifrågasatta jernvägsliniens utförande kan leda till utgifter, större än de
nu beräknade, helst om det i en framtid skulle visa sig, att ifrågavarande jernväg,
som ingalunda synes Utskottet framför tvärbanan hafva karakteren af en
slutlinie, och hvilken, nu beslutad, antagligen måste framföras, ej blott till Sollefteå,
utan till Nyland eller någon annan närmare Ångermanelfvens utlopp belägen
punkt, derjemte komme att föranleda ett ytterligare jernvägsbyggande norr om
Ångermanelfven.
Hvilka tankar man än om den föreslagna jernvägens gagnelighet må hysa,
lärer det ej kunna bestridas, att olägenheten af någon tids uppskof ej kan vara
synnerligen stor, men att deremot ett dylikt anstånd med besluts fattande skulle
medföra den väsentliga fördel att tillfälle bereddes att under tiden, med ledning
af en ökad erfarenhet om trafiken å de redan anlagda norra banorna, anställa
noggranna undersökningar om statens förmåga att, utan åsidosättande af andra
dess intressen, bära den ökade utgift för statsskulden, som af ett fortsatt jernvägsbyggande
blir en följd, om det, med hänsyn till förhållandena i Norrland,
lämpligaste läget och byggnadssättet för möjligen ifrågakommande jernvägar der
-
52
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 40.
städes, med mera, undersökningar, hvilka skulle undanrödja vådan af möjliga misstag
i afseende å sträckningens bestämmande eller af ett dyrare byggnadssätt än
behöfligt vöre samt bereda möjlighet att i ämnet besluta med större visshet om
det vigtiga ärendets afgörande på det för det allmänna lyckligaste sätt än för
närvarande torde kunna åstadkommas.
Utskottet har, på grund af hvad ofvan anförts, ej ansett sig kunna tillstyrka
bifall till Kongl. Maj:ts förevarande förslag.
I statsrådsprotokollet meddelas, såsom ofvan omförmälts, att Styrelsen öfver
statens jernvägsbyggnader ansett försigtigheten fordra att, för den händelse Riksdagen
icke beslöte stambanornas fortsättning och för år 1882 dertill beviljade
särskildt anslag, ett belopp af 4 å 500,000 kr. utöfver det till de redan beslutade
banornas fullbordande begärda anslag af 500,000 kr. stäldes till Kongl.
Maj:ts förfogande till bestridande af de utgifter, som möjligen kunde ifrågakomma
utöfver sistnämnda för år 1882 påräknade anslag, hvilket förskott framdeles genom
förrådens realiserande kunde återgäldas.
Som emellertid ej för sådan händelse något förslag framstälts och Kong],
Maj:t ej lärer sakna utväg att förskjuta det möjligen erforderliga beloppet till
dess detsamma kan genom de omförmälda förrådens realiserande varda betäckt,
samt, om sådant blir erforderligt, Kongl. Maj:t torde till nästa Riksdag inkomma
med framställning i ämnet, har Utskottet ansett sig ej ega anledning att, för
den händelse att Utskottets här nedan i denna punkt förekommande hemställan
vinner Riksdagens bifall, föreslå något särskildt beslut om höjande af det i punkten
I här ofvan omförmälda anslag af 500,000 kronor.
Utskottet hemställer,
II.
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition om en stambanas
anläggning från Bräcke station eller lämplig punkt i
dess närhet å tvärbanan öfver Hellgumssjön till Sollefteå eller
annan tjenlig punkt i närheten deraf vid Ångermanelfven samt
om anvisande för år 1882, för påbörjandet af berörda stambana,
af ett anslag å 2,500,000 kronor, ej må af Riksdagen
bifallas.”
Stats-Utslcottets Utledande N:o iO.
53
vid punkterna II och III (ang. norra stambanans fortsättning samt stambana
genom Halland):
af Ilerr Carl Ifvarsson, som yttrat:
“Med Utskottets majoritet hufvudsakligen ense i öfriga delar angående anslag
och låneunderstöd åt jernvägsbyggnader har jag icke delat dess mening i
fråga om ett i det närmaste obetingadt tillstyrkande af Kongl. Maj:ts proposition
angående den föreslagna nya norrlandsbanan, å ena sidan, samt afstyrkande af
allt anslag till den ifrågasatta vestkustbanan, å den andra, emedan jag anser, att
icke allenast det af Hallands läns landsting erbjudna bidraget af 1,000,000 kronor,
utan äfven så väl påräknelig högre trafikinkomst som banans militära vigt och de
öfriga allmänna fördelar densamma skulle medföra, berättiga denna senare till
företräde framför den förra, för hvilken intet bidrag erbjudits och af hvilken föga
trafikinkomst lär kunna påräknas åtminstone under en lång följd af år. Längre i
tillmötesgående emot Norrlandsintresset har jag derföre ansett Utskottet icke hafva
bort gå, än att på sin höjd ställa frågorna om dessa båda banbyggnader i jemnbredd
med hvarandra. Dertill erbjuda sig ock tvenne utvägar: den ena att lemna
de norrländska länen, hvars landsting redan yttrat sig i fråga om norrlandsbanan,
tillfälle att, innan anslag af Riksdagen beviljas, besluta om skäligt bidrag från
deras sida, och den andra att såsom vilkor för användande af det anslag, Riksdagen
beviljar, bestämmes, att den eller de orter, som af banan hafva att påräkna särskilda
fördelar, skola förbinda sig att bidraga till banbyggnaden med ett visst belopp.
I förra fallet skulle dock antingen båda jernvägsfrågorna undanskjutas till
nästa år, eller vestkustbanan, för hvilken bidrag redan är utfäst, få företräde. I
senare fallet kunde båda redan nu ställas i jembredd med hvarandra, båda byggas
af staten med bidrag från de särskilda orterna, bidrag hvilka jag anser såsom
oeftergifliga vilkor för hvarje statsbana som hädanefter bygges, och årliga anslaget
i alla fall icke behöfva uppgå till mer än högst 4,000,000 kronor. Om nu anvisades
2,000,000 kronor till norra banan och 1,000,000 kronor till vestkustbanan, skulle
dessa och de två öfriga af Utskottet tillstyrkta anslagen af 500,000 kronor hvartdera
tillsammans uppgå till 4,000,000 kronor för nästa år, hvarefter 2,000,000 kronor
om året kunde anslås till hvardera af de förstnämnda, så länge och intill dess
den norra banan blefve färdig, hvarefter under ett par års tid allenast anslaget
för vestkustbanan erfordrades. Sålunda kunde en småningom inträdande minskning
i statens årsanslag till jernvägsbyggnader komma till stånd. Det nedginge
nästa år från sex å sju millioner kronor, som hittills årligen utgått, till fyra millioner
och efter några år till två millioner kronor, något som jag anser vara att
54
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
föredraga framför ett hastigare afbrott, i synnerhet som ett sådant sannolikt snart
skulle framkalla desto större stegring.
Då jag således icke kan gilla utskotts-majoritetens åsigt i berörda delar,
och då jag alls icke vill lemna min röst för anslag till någon statsbana, för
hvilken ortbidrag icke lemnas, samt jag fortfarande är öfvertygad om vestkustbanans
berättigande framför den föreslagna norra banan, får jag, hänförande mig
i afseende på vestkustbanan till de i motionerna angående denna bana anförda
skäl och åberopade handlingar, vördsamt hemställa, om icke punkterna 2 och 3
i förevarande utlåtande böra till Utskottet återremitteras, för att vid gemensam
behandling lösas på någotdera af de här ofvan antydda sätt."
Tid puilkteu V (ang. Halmstad—Nässjö jernväg):
af Herr L. M. Nordcnfelt, som yrkat bifall till Kong!. Maj:ts proposition;
„ Herr fiss Olof Larsson;
„ Herr N. Petersson, som yrkat afslag å Kongl. Maj:ts proposition.
vid punkten Yl (ang. låneunderstöd åt enskilda jernvägar):
af Herr F. von Strokirch, som yrkat afslag å de angående låns beviljande
väckta motioner;
af Herr L. O. Larsson;
vid mom. 7) af punkten VI:
af Herr F. F. Carlson;
af Herrar E. Key, Grefve G. Sparre, L. M. Nordenfelt och Friherre F. von
Essen, hvilka yrkat, att det i motiveringen å sid. 31 förekommande stycket: “För
framtiden torde likväl, vid beviljande af låneunderstöd åt enskilda jernvägsbolag,
dessas skyldighet att underkasta sig en för trafiken inom det svenska jernvägsnätet
så vigtig bestämmelse böra bestämdt framhållas; och har Utskottet derför
bland vilkoren föreslagit ett stadgande jemväl i berörda afseende," i stället bort
erhålla följande lydelse:
“För framtiden torde likväl, vid beviljande af låneunderstöd
åt enskilda jernvägsbolag, dessas skyldighet att, der
Kongl. Maj:t så pröfvar lämpligt, underkasta sig en för trafiken
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
55
inom det svenska jernvägsnätet så vigtig bestämmelse böra
bestämdt framhållas; och har Utskottet, som är förvissadt,
att en i sådant afseende Kongl. Maj:t förbehållen rätt ej kan
komma att begagnas till meddelande af så stränga bestämmelser
att de på de enskilda bolagens ekonomi utöfvade en
menlig inverkan, derför bland vilkoren föreslagit ett stadgande
jemväl i berörda afseende."
Herr Grefve C. Bech-Friis har begärt få antecknadt, att han ej deltagit i
slutliga behandlingen inom Utskottet af de i punkterna II, III, IV och V omförmälda
ärenden.
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1881.
Rättelse
vid Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10:
å sid. 40, rad. 3 nedifrån böra i stället för stora bokstäfverna H, I, K, L och M
stå M, N och 0, samt
å sid. 41, 2 rad. nedifrån bör i stället för N stå Q.
Bih. till Biksd. Prof. 1881.
1 Sami.
1 A/d.