Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12.
1
i
A:o 19.
Ank. till Riksd. Kansli d. 20 Febr. 1867, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
befrielse för Löjtnanten L. M. Törngren från
honom ålagd ersättningsskyldighet i följd af ångkorvetten
Orädds sammanstötning med Ryska handels brigg en
Fanny.
(I. A.)
Enligt hvad uti ofvanberörda, den 22 nästlidne Januari till Riksdagen
aflåtna och uti lista Samlingen af Bihanget till Riksdagens Protokoller under
N:o 19 införda nådiga Proposition omförmäles, hade Sekundlöjtnanten, numera
Löjtnanten vid Kongl. Flottan Lars Mauritz Törngren hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit att af särskild nåd varda befriad från honom ådömd skyldighet
till ersättande af de kostnader, som blifvit Kronan åbragta i följd af
tim ad sammanstötning mellan ångkorvetten Orädd samt Ryska handelsbriggen
Fanny.
Af de denna fråga rörande handlingar inhemta^:
att ångkorvetten Orädd, som på eftermiddagen den 16 Maj 1863 under
befäl af Kapitenen Pantzerhjelm afgått från Carlskrona på expedition till Rikets
vestra kust, under lugnt och vackert väder samt klar luft, i sigte af Sandhammarens
fyrar på natten sammanstött med Ryska handelsbriggen “Fanny“, förd af
Skepparen F. R. Kurtze och stadd på färd från hemorten Libau till England
med trälast, hvarvid briggen så illa skadades, att den, flytande på lasten, måste
af korvetten tagas i släptåg samt införas till Ystad, der den sedermera undergick
en tidsödande och kostsam reparation, innan resan kunde fortsättas;
Bill. till Riksd. Prot. 1867. 4 Sami. I Afd. 5 Höft.
1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12.
att, efter korvettens återkomst till Carlskrona, undersökning om tilldragelsen
hållits inför stationens Krigsrätt, dervid Skepparen Kurtze uppgifvit sina
ersättningsanspråk, enligt företedda handlingar, i haveri till . R:dr 29,201: 13.
för minskad fraktvinst under reparationstiden......... „ 3,000: —
taxerad skada å lasten................... • • »_72: 30.
R:mt R:dr 32,273: 43.
förutom 1,800 R:dr i månaden, räknadt från den 1 Juli 1863 och till dess
han, efter gäldande af hafverikostnaden, kunde fortsätta resan;
att Kongl. Krigs-Hofrätten, efter vederbörlig handläggning af det dit
öfverlemnade målet, genom utslag den 26 Augusti 1864 förklarat, att, som
någon felaktighet vid briggen Fannys manövrering icke kunnat läggas dennas
befäl till last, ombordläggningen borde ensamt tillskrifvas bristande uppmärksamhet
från ångkorvettens sida, samt att, enär anmärkning om oriktigt förfarande
icke mot chefen eller någon annan af besättningen å Orädd, än Sekundlöjtnanten
Törngren, förekommit, och denne funnits, genom åsidosättande af den
uppmärksamhet, som honom i egenskap af vakthafvande Officer å korvetten vid
tillfället ålegat, hafva vållat dennas ombordläggning med briggen Fanny, han
alltså, jemlikt 2 Kap. 13 § Krigsartiklarne dömdes att undergå extrajudiciel
bestraffning enligt vederbörande stationsbefälhafvares bestämmande, äfvensom att
ersätta all den genom ombordläggningen förorsakade skada och förlust, samt i
sådant afseende till Kong]. Maj It och Kronan utgifva ej mindre beloppet af kostnaden
för reparationen å Orädd, enligt utan anmärkning lemnad räkning, med
917 R:dr 51 öre, än ock hvad Kongl. Maj:t och Kronan till följd af de utaf
Skepparen Kurtze emot densamma väckta anspråk, öfver hvilka det icke tillkommer
Krigs-Hofrätten att sig yttra, komine att vidkännas; hvarförutan Törngren
ålades att för inställelse vid Krigsrätten ersätta derstädes i målet hörda
vittnen; att Törngren, under anförande till sitt försvar, att han, genom af fartygschefen
anbefallda pejlingar af Sandhammarsfyrarne, varit hindrad att egna
odelad uppmärksamhet åt korvettens manövrering, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
öfverklagat Krigs-Hofrättens berörda utslag, med anhållan att detsamma
måtte upphäfvas och klaganden frikännas ej mindre från det honom
ådörnda straff än den honom ålagda ansvars- och ersättningsskyldighet, men att,
i händelse utslaget i nåder skulle finnas lagligen grundadt, ersättningsskyldigheten
måtte, med afseende å ofvan anförda omständighet och hans oförmåga att
någonsin kunna gälda det stora ersättningsbeloppet, honom af gunst och nåd
eftergifvas; äfvensom Törngren företett ej mindre bevis om oförmåga att nedsätta
ifrågavarande belopp än ock borgen för sin person;
att Högsta Domstolen, som förehaft målet den 8 Mars 1865, funnit skäl
O 7
ej vara anfördt, som kunde verka ändring i Krigs-Hofrättens utslag; hvaremot,
i afseende på den sökta eftergiften af ersättningsskyldigheten, handlingarne öfver
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12.
3
lemnats till Sjöförsvars-Departementet; att Törngren sedermera undergått den
honom ålagda extrajudiciela bestraffning;
att, i afseende på ofvanberörda, Skepparen Kurtze tillkommande ersättning,
denne yrkat att af Kronan utbekomma full godtgörelse, enligt de afgifna
räkningarne, för den genom ifrågavarande påsegling honom och hans fartyg
åbragta skada, samt att Kong]. Maj:t under den 30 December 1863, vid det
redan då utredda förhållande, att sammanstötningen och deraf härflytande följder
varit att tillskrifva ensamt bristande uppmärksamhet å ångkorvetten Orädds styrning,
funnit Svenska Kronan, såsom egare af samma korvett, icke skäligen böra
undandraga sig att i första hand och intilldess den till skadan vållande kunde
lagligen varda till ersättnings gäldande förbunden, godtgöra kostnaden för det
främmande fartygets iståndsättande m. in. samt fördenskull förordnat, att af
samma kostnad så stor del, hvartill rederiet eller fartygsbefälhafvaren kunde med
någon säkerhet anses berättigad, skulle af Statsverket, under förbehåll af dess
rätt till godtgörelse af den som vederborde, få till Skepparen Kurtze eller hans
befullmägtigade ombud förskottsvis utgifvas med 20,000 R:dr R:mt, hvilket belopp
ock till åtlydnad häraf blifvit från Kongl. Statskontoret den 28 Januari
1864 utanordnadt;
att, vid beredning af ärendet, i hvad det rörde ersättningsfrågan, till underdånig
föredragning inför Kongl. Maj:t, flera väsendtliga anmärkningar emot
den af Skepparen Kurtze afgifna haveriräkning förekommit, hvarföre den ansetts
böra undergå behörig granskning af någon i behandlingen af haverifrågor erfaren
person, och att af denna anledning Dispachören i Stockholm J. A. Nordvall
anmodats att en dylik granskning af Kurtzes ersättningsanspråk verkställa;
att, enligt bemälde dispachörs skriftligen afgifna embetsutlåtande, skadeersättningen
till Kurtze icke skäligen kunde • bestämmas högre än till Knat R,:dr
27,883: 54 öre jemte ränta k 6 procent på de å detta belopp återstående
7,883 R:dr 54 öre, räknad från den 28 Januari 1864 till den dag, å hvilken
sistnämnda medel utbetaldes;
att vid härefter skedd underdånig föredragning af berörda ärende inför
Kongl. Maj:t den 31 Augusti nästlidna år, i nåder förklarats att, ehuru visserligen
dåmera, sedan Kongl. Maj:t med Dess Högsta Domstol gillat Krigs-Hofrättens
uti förevarande mål gifna utslag, Sekundlöjtnanten vid Flottan Törngren
vore förpligtad att ersätta all den genom ifrågavarande ombordläggning förorsakade
skada och förlust, likväl och då sig visat, att denne, åtminstone för det
närvarande, vore oförmögen till skadans gäldande, funne Kongl. Maj:t,fvid detta
förhållande och i stöd tillika af grunden för förberörda nådiga beslut den 30
December 1863, Svenska Kronan, såsom egare af ångkorvetten Orädd, böra i
första hand vidkännas fullgörandet af den Törngren ålagda ersättningsskyldighet
och följaktligen till Skepparen Kurtze, utöfver ofvannämnda redan till honom
afräkningsvis utlemnade belopp och under enahanda dervid fästadt förbehåll om
4
Stats-Utskottets Utlåtande N.‘o 12.
Kronans rätt att af Törngren söka sitt åter, äfven utgifva hvad af den fordrade
ersättningen vidare kunde finnas böra bemälde skeppare eller hans rederi skäligen
tillkomma; hvarjemte Kongl. Maj:t, med godkännande af Dispaohören Nordvalls
liqvidationsförslag, under ofvannämnda förbehåll om Törngrens ersättningsskyldighet,
i nåder förordnat, att omförmälda tillskottsbelopp, 7,883 R:dr 54
öre R:mt, jemte ränta derå enligt den föreslagna beräkningsgrunden, skulle ytterligare
såsom förskott af Statsverkets medel utgå samt af Kongl. Statskontoret
under förskottstitel anordnas och till Skepparen Kurtze eller hans ombud i behörig
ordning utbetalas; Kurtze dock öppet lemnadt att, om han icke med den
honom sålunda tillerkända ersättningen åtnöjdes, emot Kronan, i den ordning
gällande Sjölag föreskrifver, vidare utföra den talan, hvartill han kunde finna sig
befogad; och
att till följd af detta nådiga beslut, enligt hvad Kongl. Statskontoret uti
underdånig skrifvelse den 31 nästlidna December anmält, Skepparen Kurtze och
Handlanden in. m. J. E. Gamper, såsom gemensamt egare af förenämnda handelsfartyg,
genom behörigen befullmägtigadt ombud fått den 22 förutgångna Oktober
emottaga det dem tillerkända återstående ersättningsbelopp 7,883 R:dr
54 öre jemte 6 procents ränta derå från den 28 Januari 1864 till liqvidationsdagen,
eller tillhopa 9,171 R:dr 18 öre Runt, emot det att bemälde fartygsegare
skriftligen erkänt sig hafva blifvit godtgjorda för samtliga reparationskostnader
samt för den yrkade skadeersättningen, för tidspillan o. s. v., och förklarat
att de ej vidare egde någon fordran hvarken hos Kong]. Svenska Regeringen
eller emot sagda Kongl. krigskorvett.
Beträffande Löjtnant Törngrens underdåniga anhållan om eftergift af den
honom i målet numera slutligen ålagda ersättningsskyldighet, hvilken, utom skadeståndet
till Skepparen Kurtze och hans meddelegare i briggen Fanny, 29,171
R:dr 18 öre R:mt, omfattade kostnaderna för afhjelpande af de ångkorvetten
Orädd genom ifrågavarande sammanstötning åbragta skador till belopp af 917
R:dr 51 öre, eller tillsammans 30,088 R:dr 69 öre, samt ersättning till tvänne
båtsmän för inställelse till vittnesförhör vid Krigsrätten i Carlskrona; så och
enär den Törngren till last lagda felaktighet vid korvettens manövrering icke
syntes hafva omfattat någon uppenbar vårdslöshet, utan snarast varit att hänföra
till bristande rådighet och sinnesnärvaro i det afgörande ögonblicket, hade
Kongl. Maj:t häruti samt uti dten omständighet, att Törngren, såsom enligt företedt
vederbörligt intyg saknande annan tillgång än sin lön, skulle bringas på
fullkomligt obestånd och derigenom nödgas att lemna tjensten, i fall omförmälda
betydliga ersättningsbelopp hos honom utkräfdes, utan att Staten derigenom
vunne någon väsendtligare minskning i sin förlust, funnit sig ega skälig anledning
att, med förklarande att Löjtnanten Törngren icke kan frikallas från utgifvande
af godtgörelsen till tvänne af Krigsrätten för vittnesförhör inkallade
båtsmän, föreslå Riksdagen att medgifva, det bemälde löjtnant, som enligt sina
förmäns
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12.
5
förmäns vitsord i öfrigt visat goda anlag och håg för tjensten samt derjemte
städse ådagalagt ett hedrande uppförande, fördenskull och med afseende på här
förut anförda bevekande omständigheter, måtte befrias från fullgörandet af den
honom i öfrigt ålagda ersättningsskyldighet och att, i händelse af Riksdagens
bifall härtill, så väl hela den briggen Fannys befälhafvare och egare tillerkända
samt af dem numera utbekomna ersättningssumma, som ofvanberörda för ångkorvetten
Orädds iståndsättande beräknade kostnadsbelopp måtte i Statsverkets
räkenskaper få afskrifvas.
Stats-Utskottet, till hvilket denna nådiga framställning blifvit remitterad,
har, efter granskning af frågan rörande handlingar, tagit detta ärende i öfvervägande
; men då ifrågavarande ombordläggning, som inträffat under lugnt och
vackert väder samt klar luft, enligt Krigs-Hofrättens och Högsta Domstolens
sammanstämmande åsigt vore att ensamt tillskrifvas bristande uppmärksamhet
från ångkorvetten Orädds sida, samt Törngren, enär anmärkning om origtigt
förfarande emot någon annan icke förekommit, ansetts genom åsidosättande af
den uppmärksamhet honom, i egenskap af vakthafvande officer å korvetten, vid
tillfället ålegat, hafva vållat berörda ombordläggning, finner Utskottet, äfven för
exemplets skull, det möta särdeles vigtiga betänkligheter emot Törngrens befriande
från allt ersättningsansvar för den Kronan under sådana förhållanden tillskyndade
betydliga förlust; hvadan Utskottet hemställer,
att den nådiga framställningen icke måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 18 Februari 1867.
På Utskottets vägnar:
ÖL Im. Fåhneus.
Häremot reserverade sig Herr A. 0. Wallenberg, Friherre C. Beck-Friis
samt Grefve H. Wachtmeister.
Bill. till Riksd. Prot. 1867. 4 Sand. 1 Afd. 5 Håft.
2