Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 88 (Utlåtande 1874:Su88 su)

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 88.

N:o 88.

Ank. till Riksd. Kansli den 5 Maj 1874, kl. 8 e. tn.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:t nådiga Proposition angående
statsbidrag för åstadkommande af jernvägsförbindelse mellan
landskapet Dalsland och Smaalenenes amt i Norge.

(R. A).

Sedan Kongl. Maj:t under den 19 December sistlidne år i nåder fastställt
bolagsordning för Dalslands jern vägsaktiebolag, hvilket har för ändamål att anlägga
och med lokomotiv trafikera en bredspårig jernväg från den anslutningspunkt med
norska Smaalenenesbanan å riksgränsen vid Högen, som Kongl. Maj:t bestämmer,
till Berglagsbanan i närheten af Mellerud och vidare till hamn vid Venern, samt
underdånig framställning blifvit gjord derom, att Kongl. Maj:t måtte täckas till
Riksdagen aflåta nådig proposition att, i likhet med hvad som förunnats VexiöCarlskrona
samt Nässjö — Oskarshamns jernvägsbolag, ett anslag utan återbetalningsskyldighet
af en million riksdaler måtte Dalslands jernvägsaktiebolag beviljas för utföiande
af ifrågavarande, för förbindelserna inom landet och med brödrariket vigtiga
jernväg, har Kongl. Maj:t uti ofvanberörda till Stats-Utskottet remitterade nådiga
proposition af den 20 sistlidne Februari, intagen under N:o 37 i första samlingen
af Bihanget till Riksdagens Prortokoll, föreslagit Riksdagen att — under förutsättning
och förbehåll, att Dalslands jernvägsaktiebolag tillvägabringar dels genom
aktieteckning minst en million riksdaler och dels genom aktieteckning och frivilliga
bidiag eller ock i man af behof genom upptagande af amorteringslån mot
obligationer tre millioner riksdaler, eller tillsammans 4/5 af beräknade kostnaden för
anläggning af jernväg från Sunnanå hamn vid Venern öfver Mellerud till riksgränsen
Bih. till Riksd. Prot. 1874. 4 Samt. 1 Afd. 38 Höft. 1

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 88.

vid Högen, en norsk statsbana till mötes — såsom bidrag till nämnda jemvagsanläggning
bevilja bolaget ett anslag utan återbetalningsskyldighet till belopp af en
million kronor att utgå med en tredjedel, eller 333,33.3 13 kronor, undei livaije
af åren 1875, 1 876 och 1877, emot vilkor, dels att i bolagets direktion en af
Kongl. Maj:t förordnad ledamot eller suppleant för denne skall ega säte och stämma;
att i hvarje revision af bolagets förvaltning och räkenskaper en af Kongl. Maj:t utsedd
revisor skall deltaga; och att arvoden till bemälde ledamot och revisor böra af bolaget
bekostas; dels ock att bolaget skall vara skyldigt underkasta sig de öfriga bestämmelser,

Kongl. Maj:t för bolagets rättighet att tillgodonjuta anslaget kan till säkerhet för
jernvägsanläggningens fullbordande och framtida underhållande finna lämpligt meddela.

Enligt hvad Kongl. norska Kegerings-departementet för det inre i skrifvelse
till Kongl. Civil-departementet den 15 September 1873 meddelat, har Stortinget, i
anledning af Kongl. Maj:t den 12 April samma år till Stortinget aflåtna nådiga
proposition om utförande för statskassans räkning af jernbaneanläggning från Chnstiania
genom Åkershus och Smaalenenes amt till svenska gränsen, under den 5 derpåföljde
Juni fattat följande beslut:

A. Stortinget samtycker dertill att för statskassans räkning anlägges
en bredspårig jernbana Iran Christiania genom Akeishus
och Smaalenenes amt till riksgränsen i två linier, den ena pa
östra sidan om Glommen, och den andra med Moss såsom beröringspunkt,
dock att det förbehålles nästföljande Storting att,
sedan behöriga detaljundersökningar anställts, träffa val mellan
de särskilda alternativ, hvilka i fråga om linierna kunde förete
sig på sträckningen mellan Christiania och Fredrikshald, och
för öfrigt under vilkor:

l:o) att anläggningen af en jernbana på sträckningen från Fredrikshald
eller Femsjön till riksgränsen, hvilken vid tillfälle
i det väsendtliga skall utföras i öfverensstämmelse
med jernbanedirektörens förslag, icke påbörjas förr, än
sådan visshet, som af regeringen pröfvas tillräcklig, förefinnes
om anläggning af en motsvarande jernbana med
samma spårvidd på svenska sidan till riksgränsen;

2:o) att af kommuner och privata äro tecknade bidrag mot
aktier till belopp af minst 1,260,000 Speciedaler; och
3:o) att statskassan för sitt tillskott mottager aktier i anläggningen
;

j> Regeringen bemyndigas att under budget-terminen från den 1 Juli
187 3 till 30 Juni 1874 använda intill 100,000 Speciedaler
till undersökningar och förberedande arbeten å jernbaneanläggningen; -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 88.

O. Regeringen anmodas att låta detaljundersökningarne angående
linierna mellan Christiania och Fredrikshald och i synnerhet
östra linien företagas med syftemål, att anläggningen så vidt
möjligt är må, utan väsendtlig tillökning i liniernas längd eller
i anläggningskostnaderna, kunna komma ett så stort distrikt som
möjligt i ill nytta,

och har detta Stortingets beslut blifvit genom nådig resolution den 6 Augusti 1873
i nåder godkändt.

Utaf Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna ofvan berörda nådiga proposition
jemte öfriga Stats-Utskottet tillhandakomna handlingar inhemtas i öfrigt,

att sedan längre tid tillbaka den tilltagande samfärdseln mellan, å ena sidan
Norge och, å den andra, ej mindre Elfborgs län med Dalsland, Skaraborgs och jemväl
Jönköpings län, än äfven Wermland, framkallat önskningar om förbättrade kommunikationer
mellan ifrågavarande delar af de begge rikena, hvilket föranledt anläggande
af Dalslands kanal, som sammanhänger med den till riksgränsen sig sträckande
sjön Stora Lee;

att flera samverkande omständigheter gifvit anledning till planen att anlägga
en jernväg från södra ändan af nämnde sjö till Fredrikshald, hvartill kostnadsförslag
för flera år tillbaka blifvit uppgjordt, hvilken plan dock, till följd af brist på medel
inom den särdeles fattiga orten, icke kunnat bringas till utförande;

att, sedan anläggandet af ofvan nämnda jernväg ifrån Christiania genom Akershus
och Smaalenenes amt till Fredrikshald och riksgränsen blifvit beslutad samt
Bergslagsbanans sträckning genom östra delen af Dalsland utmed Venerns strand
blifvit bestämd — hvilken bansträckning dock icke tillräckligt tillgodosåge nämnde
landsorts intresse — så återstode att sammanbinda dessa jernvägar genom en bana
från riksgränsen till Bergslagsbanan samt vidare till lämplig hamn vid Venern;

att vid sammanträde den 9 sistlidne December med delegarne uti det för
utförande af ifrågavarande jernvägsanläggning bildade Dalslands jern vägsaktiebolag,
vissa personer blifvit utsedde att utgöra bolagets styrelse, och att dessa uti underdånig
ansökan, som den 15 i samma månad till Kongl. Maj:t inkommit, under
anmälan att aktier i bolaget då voro tecknade till belopp af 671,900 riksdaler,
i underdånighet anhållit ej mindre om fastställelse å uppgjordt förslag till bolagsordning,
än ock om nådigt godkännande af jemväl bifogade plan till anläggning af en
jernväg med 4,83 fots spårvidd från Sunnanå hamn vid Venern fsöfver Mellerud till
norska riksgränsen vid Högen, med tillhörande kostnadsförslag;

att den för byggande af ifrågavarande 6 mil 5,690 fot långa jernväg uppgjorda
planen upptager:

Banvallens bredd i krönet ......................................................................................................... 20 fot.

Jordskärningarnes bredd i balansplanet ........................................................................ 32 »

Bergsprängningarnes d:o d:o ............................................................................. 20 »

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 88.

Bergsprängningarnes sidolutning ............................................................................................... 5: 1.

Jordskärningarnes och bankens sidolutning ....................................................................... 1: 1,5

Ballastens bredd i krönet .......................................................................................................•••■• 12 fot.

D:o höjd .............................................................................^................................................. 2 »

D:o sidolutning ................................................................................................................. 1: li5

Skenornas vigt per löpande fot 22,75 skålp.,

Syllarnes längd 9 fot, bredd 0,75 fot,

» tjocklek 0,5 fot;

Brantaste lutningen 1: 100, med undantag af lutningen vid Rostock som
är 1: 94;

Minsta kurvradie 1,000;

att anläggningskostnaden beräknats till 4,370,285R:dr, hvartill komme för
rörlig materiel, å 100,000 R:dr milen, 616,000 R:dr eller tillsammans 4,986,285
R:dr, motsvarande per mil ulan rörlig materiel 709,462 R:dr och med sådan 809,462
R:dr R:mt; samt

att Elfsborgs läns landsting vid urtima möte den 24 sistlidne November
beslutit att genom aktieteckning till belopp af 100,000 R:dr bidraga till ifrågavarande
jernvägsanläggning, hvilket beslut blifvit af Kongl. Maj:t i nåder godkändt.

Genom bolagsordningen är bestämdt, bland annat, att bolagets aktiekapital
skall utgöra minst en million och högst fyra millioner riksdaler, fördelade i aktier,
hvardera å 100 R:dr; att dessa aktier kunna indelas i två serier, betecknade med
serien A och serien B; att aktier af senare serien icke må utsläppas utan bifall
af bolagsstämman, och högst dubbelt så många som af serien A; att aktier af
serien B. hafva det företräde, att dem, under tio år, räknade från aktiebeloppens
slutliga inbetalning, tillkommer utdelning af bolagets utdelbara vinst till fem procent
årligen innan utdelning å aktierna af serien A. får ega rum; att för anskaffande
af de medel, hvilka utöfver aktiekapitalet och det statsunderstöd, som kan erhållas,
för jernvägsbyggnaden erfordras, bolaget eger att mot obligationer upptaga amorteringslån
att betalas under loppet af högst 40 år, till nominelt belopp af högst tre
gånger aktiekapitalet; samt att jernvägsarhetet icke får börjas förr än minst tiotusen
aktier och deraf minst femtusen aktier af serien A. blifvit tecknade samt första
inbetalningen derå fullgjorts och förbindelser å återstoden aflemnats.

Uti sitt öfver den uppgjorda planen för jernvägsanläggningen afgifna underdåniga
utlåtande har Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader fästat uppmärksamhet
derpå, dels att bansträckan mellan stranden af Veuern och Melleiud,
hvilken antagligen komme att trafikeras mindre än den öfriga delen, kunde till besparings
vinnande utföras med inskränkning så väl i bankdimensioner, som skenvigt,
dels att det icke uppgifvits hvarför skenor af så stor tyngd, som 22,75 skålpund,
blifvit för banbyggnadeu antagna, men att Styrelsen dock härvid icke funne något
att erinra, i fall norska Smaalenenesbanan skulle anläggas med skenor af denna tyngd;

Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 88.

dels att kostnaden för rörlig materiel väl blifvit i klump uppförd med 616,000 R:dr,
men att upplysning saknades om antalet lokomotiv samt passagerare-, gods- och
bromsvagnar, hvilka för denna summa skulle anskaffas, till följd hvaraf Styrelsen
ansett sig icke kunna tillstyrka gillande af kostnadsförslaget; dels att de uppgjorda
ritningarne väl vore upprättade med den tydlighet och fullständighet, som vanligen
erfordras i fråga om jernvägsbyggnadsplaner, hvilka skola utgöra ledning för den
närmare kontroll, som bör utöfvas under ett jernvägsarbetes utförande, men att,
ehuru planen antydde den punkt i riksgränsen, der jernbanan borde förenas med
norska Smaalenenesbanan, uppgörelse derom syntes ännu icke hafva egt rum; och har
Styrelsen på grund af hvad sålunda förekommit och i öfrigt anförda skäl hemställt,
att planen icke borde gillas förr än anslagsfrågan blifvit afgjord.

Efter öfvervägande af hvad i denna fråga förekommit, har Kongl. Maj:t
funnit det för samfärdseln och varuutbytet mellan de förenade konungarikena vara
af stor vigt, att den föreslagna jernvägsförbindelsen kommer till stånd. Då
den af norska statsmakterna redan beslutade byggnaden af jernväg från Christiania
till Fredrikshald och vidare derifrån till riksgränsen vore, hvad den senare sträckningen
angår, gjord beroende deraf, att en tillstötande jernbana å svensk sida varder
anlagd, kunde det i unionens intresse anses önskligt, att, likasom den redan befintliga
mellanriksbanan genom Vermland till norska gränsen vid Kongsvinger och
den vid 1873 års riksdag beslutade jernvägsförbindelsen mellan Jemtland och
Trondhjems amt, jemväl ifrågavarande jernbana genom Dalsland till norska gränsen
utfördes genom svenska statens försorg och på dess bekostnad. Sådant borde dock
icke ifrågakomma, enär nämnda bana icke komme att stå i förening med statens
stambanor, utan utgöra en afskild bansträckning, afsedd att förena tvänne främmande
jernvägsystem, Deraf följde dock icke, att, om banans byggande öfverlemnades åt
enskild företagsamhet, svenska staten borde undandraga sig all medverkan dervid.
En sådan medverkan kunde anses föranledd och betingad af det önskvärda deraf,
att staten förskaffade sig det inflytande å ifrågavarande mellanriksbanas byggande,
underhåll och förvaltning, som lemnande af statsunderstöd ensamt kan förläna. Då
dertill komme den till visshet gränsande sannolikheten, att den enskilda företagsamheten
icke utan statens medverkan förmådde bringa jernvägsföretaget till fullbordan,
läge deri en ytterligare uppmaning till staten att lemna påkallad! understöd. Beträffande
formen för detta kunde ifrågasättas, att, såsom tillförene skett, staten borde lemna i försträckning
- 3 af anläggningskostnaden, emot det att det byggande bolaget genom aktieteckning
tillvägabragte återstående hd. Det kunde dock med skäl betvifla», att en tredjedel
af den till nära 5 millioner riksdaler beräknade anläggningskostnaden, eller 1,666,666
d''3 R:dr, skulle kunna anskaffas genom aktieteckning. Deremot förefölle det i hög grad troligt
att, om, såsom begärdt blifvit, Vö af anläggningskostnaden, eller en million R:dr,
lemnades såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, aktieteckningen, hvilken, med
inberäkning af de utaf Elfsborgs läns landsting tecknade 100,000 R:dr, redan uppgår

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 88.

till 771,900 R:dr, skall kunna uppbringas till det i bolagsordningen bestämda minimibelopp,
eller en million R:dr, samt att i sådan händelse återstående 3''5 af anläggningskapitalet,
eller tre millioner R:dr, kunna anskaffas genom upptagande af ett
amorteringslån emot utfärdande af obligationer. Till anläggning af Vexiö—Carlskrona
jernväg beviljades ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 1,100,000 K:dr,
att utgå med en tredjedel under hvarje af åren 1872, 1873 och 1874; hvarjemte
för samma ändamål anvisades en försträckning af 2,000,000 R:dr, och nu ifrågavarande
jernväg syntes vara af den allmänna vigt och betydelse, att statsunderstöd
till föreslaget belopp utan återbetalningsskyldighet jemväl borde komma samma
väg till del.

Hvad Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader emot ingifna planen
anmärkt syntes Kongl. Maj:t icke vara af beskaffenhet att föranleda afslag å ansökningen
om statsbidrag eller uppskof med dess beviljande. Någon annan skenvigt än
den föreslagna, hvilken öfverensstämmer med den för statens stambanor antagna,
kunde nemligen icke lämpligen ifrågakomma, enär icke allenast Bergslagernas jernvägs-aktiebolags
bana från Falun till Göteborg kommer att beläggas med lika tunga
skenor, utan ock norska jernbanedirektören för norska delen af ifrågavarande mellanriksbana
föreslagit ungefär samma vigt å skenor eller 60 skålpund pr engelsk vard,
samt norska statsmakterna boslutit, att sträckningen från Fredrikshald eller Femsjön
till riksgränsen skall i det väsendtlig;! utföras i öfverensstämmelse med jernbanedirektörens
förslag. Att, såsom Styrelsen vidare föreslagit, bygga den omkring t/2
mil långa sträckan från Mellerud till Sunnanå hamn vid Venern med inskränkning
såväl i bankdimensioner som skenvigt, skulle väl leda till någon minskning i anläggningskostnaden,
men en sålunda åstadkommen besparing komme att tillintetgöras af
nödvändigheten att för trafikerande af ifrågavarande bansträckning anskaffa särskilda
lokomotiv af lättare beskaffenhet än dem, hvilka komme att befara den öfriga större
delen af banan. Kostnaden för anskaffande af den rörliga materielen å ifrågavarande
bana hade blifvit beräknad efter samma grund, som tillämpas vid dylik beräkning i
fråga om stambanorna, eller 100,000 R:dr pr mil; och derest specifik bestämmelse
af de särskilda slag af materiel, som för den beräknade kostnadssumman böra anskaffas,
ansåges lämplig eller nödig, kunde Kong!. Maj:t, vid fastställande af planen,
meddela sådan bestämmelse. Beträffande slutligen stället för banans förening med
den norska jernbanan, så vore vid gemensamma undersökningar af svenska och norska
ingeniörer samma ställe så nära bestämdt, som på sakens nuvarande ståndpunkt vore
möjligt. Kongl. Maj:t funne således, i olikhet med Styrelsen för allmänna Väg- och
Vattenbyggnader, ärendet ingalunda vara i så outredd skick, att det för beviljande af
det sökta statsbidraget kunde anses behöflig! att åstadkomma ytterligare utredning
och komplettering deraf. Uti de underdåniga ansöknigarne funnes väl icke uppgifvet,
när bolaget ämnade börja arbetet eller när detta kan vara fullbordadt och banan
öppnas för allmän trafik. Det kunde dock antagas, att förberedande åtgärder icke hunne

Stats-Utsfcottets Utlåtande N:o 88.

Vidtagas fortare, än att arbetet kan påbörjas först nästkommande år, likasom att banan
först under år 187 7 kan för allmän trafik öppnas. Det anslag utan återbetalmngsskyldighet
till belopp af en million R:dr, hvilket Kongl. Maj:t ansett böra
komma sökande bolaget till del, kunde derför lämpligast anvisas till utgående med
en tredjedel, eller 333,333 U''3 R:dr, under hvarje af åren 1875, 1876 och 1877.

Då Riksdagen genom sitt år 1871 fattade beslut, att såsom understöd för
enskilda jernvägsanläggningar under de närmaste fem åren, eller till och med år
187 6, anvisa en summa af tio millioner R:dr, synes afsett att för denna tid inom
nämnde summa begränsa anspråken på statens biträde till dylika anläggningar, skulle
Utskottet, utan afseende derpå att nu ifrågasatta jern vägsanläggning onekligen komme
att medföra ekonomiska fördelar för vidsträckta områden inom vårt land, dock icke
tvekat att afstyrka allt anvisande af statens medel dertill, sä framt anläggningen
endast hade till ändamål att befrämja sadana fördelar. Det kan nemligen icke nekas,
att, om en enskild jernvägsanläggning nu erhåller statsunderstöd, deraf möjligen torde
kunna fiamkallas anspråk pa enahanda understöd älven för andra: enskilda jernvägsföretag.
Utskottet är dock af den öfvertygelse, att förevarande fråga är af så exeptionel
beskaffenhet, att, om Riksdagen nu beslutar att för detta ändamål bevilja några
medel, ett sådant beslut icke bör, med hopp om framgång, kunna åberopas såsom
prejudikat föi dylika anspråk. Den ifrågavarande nådiga propositionen är nemligen
framkallad af ett utaf Norges Storting fattadt beslut, att för norska statskassans
räkning anlägga en bredspårig jernbana från Christiania till Fredrikshald och vidare
deiifian till riksgiånsen, under vilkor, bland annat, hvad angår denna senare del af
banan, att densamma icke må påbörjas förr, än sådan visshet, som af Regeringen
pröfvas tillräcklig, förefinnes om jernvägens fortsättning på svenska sidan. Att åstadkommande
af en sådan fortsättning måste ur unionel och strategisk synpunkt anses i
hög glad önskvärd, lärer svårligen kunna bestridas. Den samfärdsel mellan begge
rikena, som genom en sådan kommunikation beredes, anser ock Utskottet vara af så
stor vigt för befrämjande af do förenade rikenas gemensamma intressen, att svenska
staten icke bör rygga tillbaka för den uppoffring, hvilken, för vinnande af detta mål,
kan blifva erforderlig. Då likväl jern vägen icke kommer att omedelbart beröra svenska
statens jernvägsnät, utan på svenska sidan skall anslutas till en enskild jernväg,
finnei^ Utskottet, lika med Kongl. Maj:t, att dess anläggning för statens egen räkning
icke böi ifrågakomma, utan att densamma bör af enskildt bolag utföras. Lika
med Kongl. Maj:t anser ock Utskottet, att då den enskilda företagsamheten efter all
sannolikhet icke förmår att utan statens medverkan utföra detta företag, staten icke
böi undandiaga sig en sådan medverkan. Men ehuru Utskottet härutinnan delar de uti
den nådiga piopositionen yttrade asigter, anser dock Utskottet sig icke kunna under
andra vilkor tillstyrka en dylik medverkan, än så vida full visshet vinnes derom, att
den enskilda företagsamheten verkligen förmår att bringa företaget till fullbordan.
Utskottet kan således icke obetingadt understödja Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda fram -

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 88-

ställning, då densamma, enligt Utskottets förmenande, icke innefattar förbehåll om
sådana garantier för arbetets utförande, som kunna anses under alla förhållanden
tillfyllestgörande. Det torde ock blifva svårt, om ens möjligt, att uppställa vilkor,
som kunde befinnas vara ömsesidigt antagliga för att medgifva statsbidragets utbetalning
under arbetstiden, helst frågan i vissa delar ännu synes vara i det skick, att
den torde tarfva ytterligare undersökningar och utredningar så val om banans blifvande
sträckning, som angående anläggningskostnaden samt om lämpligaste sättet att åstadkomma
det för dess byggande erforderliga kapital. Hvad särskildt angår sträckningen,
har inom Utskottet ifrågasatts, att banan, för att blifva af större gagn för en
del''af Bohuslän, borde, på sätt vid de 1868 verkställda undersökningarne föreslagits,
dragas från södra ändan af sjön Stora Lee i sådan riktning, att den komme att beröra
norra ändan af sjön Bullaren, hvilken sträcker sig 2V2 mil söder ut genom
sistnämnda län. Då likväl en förändring i den senast föreslagna bansträckningen
förutsätter annan anknytningspunkt med norska jernvägen, än den, som i Kongl. Maj:ts
Maj:ts nådiga proposition föreslagits, men Utskottet icke är i tillfälle att inga i pröfning
af alla de omständigheter och förhållanden, som för bedömande af denna del
af frågan må komma under öfvervägande, har Utskottet här endast velat antyda
önskvärdheten deraf, att bestämmandet af jernvägens sträckning måtte tagas under
förnyad ompröfning, i syfte att densamma må komma att för Sverige medföra det
största möjliga gagn. Under förutsättning således att frågan, innan den slutligen af

Kongl. Maj:t pröfvas, i alla dess delar erhåller all den utredning, som dess vigt

onekligen krafvel- samt att det allmännas intresse dervid på allt sätt tillgodoses, har
Utskottet trott sig kunna tillstyrka att, i likhet med hvad Riksdagen år 1869 vid
beviljande af anslag till Nässjö—Oskarshamns jern vägsanläggning föreskref, det af
Kongl. Maj:t äskade statsbidrag beviljas under vilkor, att detsamma icke må utgå
förr, än sedan banan blifvit färdigbyggd, afsynad och godkänd, samt under förbehåll
att jern vägsbolaget förbinder sig uppfylla alla öfriga vilkor, som Kongl. Maj:t för

understödets erhållande kan finna för godt att i nåder föreskrifva.

Då Utskottet icke funnit något att erinra vid den skenvigt och det byggnadssätt,
som för jern vägsanläggningen blifvit föreslagne, men anser nödigt att någon
tid bestämmes inom hvilken arbetet bör vara färdigt, sa vida statsbidraget ma tillgodonjutas,
får Utskottet, på nu anförda skäl, hemställa,

att Kongl. Maj:ts ofvan berörda nådiga proposition måtte på det
sätt bifallas, att såsom bidrag för byggande af en jernväg från
Sunnanå hamn vid Venern öfver Mellerud och Vestra Ed vid
sjön Stora Lee till lämplig anknytningspunkt vid riksgränsen,
en norsk statsbana till mötes, hvilken jernväg bör erhålla samma
spårvidd och byggnadssätt, som de hittills färdigbyggda svenska
stambanorna, till Kongl. Maj:ts disposition ställes ett belopp af

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 88.

en million kronor, hvilket statsbidrag må, så snart sådan visshet,
som af Kongl. Maj:t pröfvas tillräcklig, förefinnes, att en
motsvarande jernväg med samma spårvidd samtidigt anlägges
mellan anslutningspunkten vid riksgränsen och Christiania, af
Kongl. Maj:t tillförsäkras det bolag, som förbinder sig att anlägga.
och inom slutet af år 1 879 fullborda samt för allmän
trafik upplåta samma jernväg, äfvensom att i öfrigt uppfylla alla
de vilkor, som Kongl. Maj:t för statsbidragets erhållande kan
finna för godt att i nåder föreskrifva; dock må det beviljade
statsbidraget icke till vederbörande utbetalas förr, än jernvägen
blifvit inom föreskrifven tid färdigbyggd och med allt hvad dertill
hörer afsynad och godkänd samt till allmän trafik upplåten.

Stockholm den 5 Maj 1874.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Posse.

Reservation:

af Herr J. Rundbäck: "''Då Riksdagen, efter de noggrannaste utredningar
och de lifligaste öfverläggningar, år 1871 beslutade — generöst nog — att under
en tid af fem år understödja enskilda jernvägsanläggningar med 2 millioner R:dr
om året; så anade väl ingen, att denna strid, detta välgrundade beslut — lika litet
som den plan för stambanebyggnaderna, som blifvit framlagd och gillad — skulle
långt före den bestämda tiden öfverändakastas. Så har emellertid skett och är på
väg att ske. Sådana omkastningar — i, jag hade så nära sagt, så lidelsefulla
frågor äro, efter mitt sätt att se, icke nyttiga, än mindre nödiga, helst sedan det

visat sig, att den enskilda företagsamheten utan statens mellankomst både bygger
och kan bygga behöfliga jernvägar. Då emellertid den nu ifrågavarande banan icke
lärer, om man får tro hvad om densamma omförmäles — ehuru Kongl. Maj:ts nådiga
proposition i detta fall är affattad med all den varsamhet som förslagets hastiga
tillkomst helt säkert kräfver — vara af så stor politisk betydelse, att den icke bör
Bih. till Bilcsd. Prat. 1874. 4 Sam. 1 Afd. 3S Haft- 2

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 88.

undanskjutas; så torde det vara förgäfves att, mot ett sådant utomordentligt starkt
argument, våga yrka på afslag; men då omrörda bana derjemte och fram för allt
lärer vara af stor merkantil betydelse och få en enormt stor trafik, hvilket dels framgår
af de upplysningar som härom meddelas i Kongl. Maj:ts proposition, dels uti en
inom Riksdagen af fullt tillförlitlig och sakkunnig person utdelad ströskrift, med titel:
»Om jernvägen till Norge genom Dalsland», sä finner jag det vara både billigt och
rättvist att staten ej till en sådan stump jernväg behöfver utan all framtida ersättning
bortskänka 1 million R:dr. Af denna anledning har jag icke i allo kunnat

biträda Utskottets beslut, utan måste reservera mig mot detsamma; dock på ett så dant

sätt att det enskilda jernvägsbolaget ej heller förnärmas. Det är nemligen
icke min mening att sammanblanda statens och bolagets affärer, icke heller vill jag
att bolaget skall få någon svårighet att ingå på mina vilkor, helst jag anser att bolaget
först bör upptrafikera sin bana och så sjelf erhålla ränta på det tillskjutna kapitalet,
innan staten bör bekomma någonting. Efter dessa korta antydningar får jag
vördsammast hemställa, om och för den händelse Riksdagen skulle besluta att, till
byggandet af en jernväg från Sunnanå hamn vid Venern öfver Mellerud och Vestra
Ed vid sjön stora Lee till lämplig anknytningspunkt vid riksgränsen en norsk statsbana
till mötes, lemna 1 million R:dr, — att förutom de af Utskottet härför uppställda
grunder jemväl följande vilkor måtte stadgas:

att så snart nettobehållningen af trafiken å jernvägen uppgår

till det belopp, att aktieegare uppbära 6 procent af det af dem

tillskjutna byggnadskapitalet enligt kostnadsförslaget, skall staten
af den eller dem, som då ega eller trafikera banan, erhålla den öfverskjutande
delen af nettobehållningen, intill dess beloppet motsvarade
6 procent af statens lemnade bidrag, hvarefter allt
vidare öfverskott tillfaller aktiegare eller dess rättsinnehafvare,
Skulle emellertid bolaget eller dess rättsinnehafvare i en framtid
finna med sin fördel förenligt att vinna befrielse från räntegodtgörelsen
till staten, eger det eller de dertill rätt, så snart
återbetalning skett af allt hvad staten till banan försträckt.»

I denna reservation hafva Herrar Carl Ifvarson och O. B. Olsson instämt.

Stockholm, tryckt hos J. & A. Riis, 1874.