Stats-TJtskottets inlåtande N:o 80 (Utlåtande 1868:Su80 su)

Stats-TJtskottets inlåtande N:o 80.

N:o SO.

Ank. till Riksd. Kansli den 16 April 1868, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga Proposition med förslag till
Postverkets utgiftsstater för år :1869.

(2:dra U. A.)

Sedan vid den år 1865 förrättade Statsrevision fråga blifvit väckt derom,
att Postverkets utgiftsstater, hvilka hittills pröfvats och fastställts af Kong!. Maj:t
allena, borde framläggas till pröfning jemväl af Riksdagen, och Rikets Ständer, med
gillande af den utaf Revisorerne uttalade åsigt, uti underdånig skrifvelse af den 1W
Juni 1866 anhållit, att förslag till utgiftsstater för nämnda embetsverk måtte i sammanhang
med den öfriga statsregieringen till Riksdagen afgifvas för att underkastas
behörig pröfning och fastställelse, sa har Kongi. Maj:t, som, efter granskning
af ett utaf General-poststyrelsen afgifvet förslag till utgiftsstater för Postverket,
med några jemkningar fastställt detsamma att gälla för år 1868, den 31 sistlidne
Januari till Riksdagen aflåtit nådig Proposition rörande Postverkets utgiftsstater för
efterföljande år, hvilken Proposition är införd under N:o 22 i lista samlingen af
bihanget till Riksdagens protokoll.

Omförmälda under innevarande år för Postverket gällande utgiftsstater, hvilka
finnas den nådiga Propositionen bifogade, och hvartill här endast torde få hänvisas,

sluta på följande summor, nemligen:

Aflöningsstaten......

Indragningsstaten .....

Pensionsstaten •.....

Omkostnadsstaten . ... ■

Afkortningar, restitutioner in. m.

R:dr 609,950: —
„ 19,609: 50.

„ 18,600: —
„ 1,556,500: —
„ 11,590: 50.

Bill. till Riksd. Prot. 1868. 4 Sami. 1 Afl. 37 Häft.

Summa 2,216,250:

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.

Uti dessa stater har Kongl. Maj:t lansett följande förändringar för år 1869
böra vidtagas, nemligen:

att det i omkostnadsstaten förekommande anslaget till beklädnad för postiljoner,
hvilket i 1868 års stat, i anseende dertill att under samma år endast
den så kallade mindre beklädnaden behöfde utgå, upptages till allenast 12,000 R:dr,
förhöjes för år 1869, då den större beklädnaden kommer att utgå, till 20,000 R:dr;

att de likaledes på omkostnadsstaten särskild! uppförda anslagen för nya
åkdons inköp samt för åkdonens reparation och underhåll med oförändradt belopp,
45,000 R:dr, sammanslås till ett enda, under benämning: för poståkdons anskaffande
och underhåll;

att till oföndsedda utgifter, såsom större reparationer å posthus och ångfartyg,
större uppköp af postvagnar, utvidgning af postförbindelser, provisoriska
förändringar i allönings- och omkostnadsstaterna m. in., under nämnda titel uppföres
ett särskild! anslag till belopp af 75,000 R:dr; samt

att för vinnande af jemn slutsumma å poststaten i sin helhet anslaget till
restitutioner och afkortningar m. m. upptages med ett något förhöjdt belopp af
12,340 Rdr 50 öre.

Och har Kong]. Maj:t alltså föreslagit, att ofvanberörda för innevarande år
fastställda stater måtte blifva gällande äfven efter ingången af år 1869 med nyssnämnda
ändringar och tillägg, efter iakttagande hvaraf ifrågavarande staters hufvudsummor
skulle komma att blifva:

Aflöningsstaten...............R:dr 609,950: —

Indragningsstaten.............. „ 19,609: 50.

Pensionsstaten ...............„ 18,600: —

Omkostnadsstaten.............. „ 1,564,500: —-

Oförutsedda utgifter.............„ 75,000: —

Afkortningar och restitutioner m. m.........„ 12,340: 50.

Summa R:dr 2,300,000: —
Då vidare inträffande behof af förändring i Postverkets utgiftsstater hädanefter
måste för hvarje fall pröfvas nära ett helt år innan förändringen kunde komma
att tillämpas, men ett sådant förhållande i fråga om en rörelse, hvilken, för
att kunna rätta sig efter allmänhetens vexlande behof,. måste vara underkastad så
täta och skyndsamt inträdande förändringar som Postverkets, skulle medföra högst
betydliga olägenheter, derest icke medgåfves såväl något större dispositionsfrihet i
afseende på vissa af de å staterna uppförda anslag, som ock rättighet till vidtagande
af sådana provisoriska anordningar, som kunde påkallas af omständigheterna,
har Kongl. Maj:t derjemte föreslagit, det Riksdagen måtte förklara, dels i fråga
om samtliga anslagen på omkostnadsstaten, med undantag allenast för dem till
kontorshyra och expenser samt till hyresersättning åt en vaktmästare, att hinder ej

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.

möter för att hvad å en titel besparas må, liksom möjligen uppkommande öfverskott
å de beräknade inkomsterna, kunna för bestridande af utgifterna på en annan
titel användas; dels ock att, när i anseende till förändrade förhållanden det
befinnes nödigt att inrätta nya postanstalter eller öka eller förändra personalen
vid ett eller annat af förut varande postkontor, arfvoden, uppgående till enahanda
belopp, som för motsvarande befattningar finnas å stat uppförda, må under tiden,
till dess förändringen efter Riksdagens pröfning hinner i staten införas, af postmedlen
utgå till de personer, som erhålla förordnanden att dylika nya tjenster bestrida.

Stats-Utskottet, till hvars behandling förevarande nådiga Proposition blifvit
remitterad, har i sammanhang med detta ärende förehaft Riksdagens nästlidet år
församlade Revisorers uti berättelsen rörande Postverket gjorda erinringar dels derom,
att, för vinnande af en väl behöflig minskning i Postverkets betydliga utgifter,
åtskilliga postkontor i betraktande af göromålens omfattning synts Revisorerne skäligen
kunna förändras till postexpeditiouer, likasom en del postexpeditioner till poststationer,
dels att den uppbördsprocent af 10 procent, som blifvit vederbörande
postförvaltare tillerkänd för bestyret med resandes och paketers befordrande med
postdiligenserna, synts väl hög, särdeles som å många ställen postförvaltarnes inkomster
i ofri g t uppgingo till ganska betydliga belopp; — hvarjemte Utskottet äfven
tagit i öfvervägande samma Revisorers uti berättelsen angående Telegrafverket
gjorda hemställan, huruvida icke tidpunkten vore inne för åstadkommande af en
utredning utaf fördelarne och olägenheterna af Post- och Telegrafverkens förening
under en gemensam styrelse.

Af högstberörda nådiga Proposition inhemtas, bland annat, att för ett betydligt
antal af postkontorspersonalen utgöra de med tjensten förenade sportler den
väsendtligaste delen af deras löningsinkomster, men att förslag blifvit väckt om indragning
af de flesta bland dessa sportler. En sådan förändring i sättet för aflöningen
har äfven Utskottet ansett vara i flera afseenden önsklig och behöflig.
Det i sednare tider ofta och allmänt uttalade yrkandet på sportelaflöningens upphäfvande
lärer nemligen icke kunna frånkännas berättigande så till vida, som dermed
afses upphörande af särskild ersättning för sådant biträde, som i tjensteväg
kan och bör lemnas allmänheten. Uti underdånig skrifvelse den 16 Februari 1865,
deruti General-poststyrelsen äfven framhållit behofvet af en sådan förändring i
sättet för postförvaltarnes- aflöning, att största delen af nuvarande sportler komme
att upphöra, har Styrelsen, bland annat, anfört, att rättigheten dertill lätteligen
lemnade tillfälle till prejerier, hvaröfver icke sällan mer eller mindre befogade klagomål
förekomme, och att i många fall verkan af ett sådant löningssätt kunde
blifva, att, på bekostnad af andra delar utaf tjenstgöringen, största uppmärksamheten
egnades åt sådana göromål, med hvilka särskild sportelinkomst vore förenad.
För genomförande af en dylik förändring i sättet för postförvaltarnes aflönande erfordras
emellertid väsendtligt förändrade föreskrifter rörande posttjenstgöringens be -

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 80.

stridande, hvartill äfven, enligt hvad General-poststyrelsens med anledning af Statsrevisorernes
nyssberörda anmärkningar afgifna underdåniga utlåtande (se revisionsberättelsen
pag. 331) gifver vid handen, underdånigt förslag blifvit uppgjordt, hvilket
under loppet af innevarande år kommer att Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställas.
— Vid detta förhållande och då så genomgripande och på aflöningsbeloppen
väsendtligen inverkande förändringar i afseende å Postverket äro föreslagna
att inom kort vidtagas, har Utskottet funnit betänkligt att för närvarande förorda
det nu afgifna förslagets antagande såsom en normalstat, enär, enligt Utskottets
åsigt, både sportelväsendets afskaffande och de förändrade föreskrifter i afseende å
tjenstgöringen, som kunna varda meddelade, böra vid normalstatens utarbetande
tagas i betraktande. — Härtill kommer att, hvad angår Statsrevisorernes ofvannämnda
hemställan rörande Post- och Telegrafverkens förening — hvilken åtgärd
Telegrafstyrelsen af anförda skäl (se revisionsberättelsen sid. 350—353) afstyrkt —
General-poststyrelsen uti sitt underdåniga utlåtande i ämnet (se revisionsberättelsen
sid. 331—333) vidrört flera och, enligt Utskottets åsigt, talande skäl till stöd
för en sådan förening, hvarjemte styrelsen, som, för att kunna hemta någon ledning
för bedömandet af denna fråga utaf erfarenheten i andra länder, begärt upplysningar
i ämnet af vederbörande embetsmyndigheter i de länder, der förvaltningen
af telegrafinrättningen är förenad med Postverket, vid ofvannämnda underdåniga
utlåtande bifogat de yttranden, som med anledning häraf blifvit afgifna dels
af Norska Regeringens Marin- och Postdepartement, dels af generalpostdirektören
i Danmark, och dels slutligen af Preussiska Generalpostamtet. Norska Marinoch
Postdepartementet har uti sitt yttrande, bland annat, meddelat, “att telegrafväsendets
i Norge förläggande under Marin- och Postdepartementet visserligen vore
till en del föranledt af tillfälliga yttre omständigheter, men att på samma gång
föreningen af de två temligen närbeslägtade förvaltningsgrenarne, post- och telegrafväsendet,
dock tillika måste erkännas vara till någon del grundad i sakens natur.
Om någon egentlig gemenskap i behandlingen af dessa begge förvaltningsgrenars
angelägenheter kunde val emellertid efter förhållandets beskaffenhet ej blifva
fråga. Dervid vore dock att märka, det man på sednare tider börjat sammanslå
postexpeditörs- och telegrafistbeställningar på ett och annat ställe, hvarest göromålen
vid hvarje särskild beställning vore af mindre omfång, hvarigenom någon
besparing i allmänhet vunnes — en åtgärd, som emellertid ej på något sätt kunde
sägas vara betingad af de begge ifrågavarande förvaltningsgrenarnes förläggande
under samma regerings-departement, ehuruväl den derigenom visserligen underlättades".
Danske general-postdirektörens yttrande innehåller rörande Post- och Telegrafverkens
förening", att det redan läge i sakens natur, att två institutioner, som
i hufvudsak hade samma syftemål, nemligen att befrämja samfärdseln och lätta
tankeutvexlingen, borde förvaltas efter samma principer, och detta vunnes bäst genom
sammanförandet af begge institutionernas förvaltning under en gemensam

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.

myndighet. En gemensam öfverstyrelse medförde af sig sjelf en prncipiel gemensamhet
i behandlingen af likartade frågor och utgjorde ett hinder för tillgodoseendet
af den ena institutionens intresse på den andras bekostnad. Det
sednare kunde deremot lätt blifva en följd, då den högre förvaltningen vore
fördelad hos två myndigheter, liksom detta också lätt kunde åstadkomma,
att alldeles olika grundsatser gjorde sig gällande vid behandlingeu inom de
särskilda institutionerna af frågor, som för öfrigt voro af enahanda natur och beskaffenhet.
Äfven i ekonomiskt hänseende hade det visat sig, att en gemensam öfverstyrelse
vore att föredraga, tv det borde tvifvelsutan närmast tillskrifvas denna
anordning, att sammanslagning af tjenster inom de båda institutionerna redan egt
rum och än vidare vore att förvänta på sådana stationer, der omfattningen af de
göromål, som tillhörde hvardera institutionen, vore för ringa för att helt och hållet
taga en persons tid i anspråk, och en dylik förening af tjenster medförde alltid
eu besparing i utgifter för deras bestridande.” — Uti Preussiska General-postamtets
skrifvelse yttras rörande samma ämne, bland annat: “att föreningen af postoch
telegrafväsendet i högsta förvaltningen erbjöde omisskänneliga fördelar såväl
med afseende på de mångahanda likartade förhållanden, som egde rum mellan de
båda förvaltningsgrenarne, som isynnerhet med hänseende till de år från år allt
talrikare föreningarne af telegrafstationer och postanstalter. Förvaltningen ställde
sig ej allenast enklare och billigare, utan det vore äfven lättare att under sådana
förhållanden upprätthålla och genomföra enhet i förvaltningsprinciperna, än om
båda de ifrågavarande institutionerna hade sin särskilda högsta styrelse. “

Dessa yttranden synas Utskottet innebära kraftiga skäl för understödjande
af Revisorernes ofvanfcerörda framställning om åstadkommande af utredning i afseende
å fördelarna och olägenheterna af Post- och Telegrafverkens i Sverige förening
under en gemensam styrelse, och en dylik utredning torde lämpligen böra
åstadkommas, innan det nya förslag till normalstat för Postverket, Utskottet härofvan
ifrågasatt, kan komma att utarbetas, på det att, om föreningen utaf de båda
verken befinnes vara fördelaktig, ett organisationsförslag i detta syfte må framläggas
i sammanhang med nyss omförmälda normalstat, hvilken i detta fall följaktligen
äfven borde afse Telegrafverket.

Ehuru Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit yttradt, antagit,
att det af Kongl. Maj:t nu framlagda förslag till Postverkets utgiftsstat kommer
att endast för år 1869 fastställas, och vid sådant förhållande ansett några
förändringar uti de föreslagna aflöningsstaterna nu icke böra ifrågakomma, har
Utskottet likväl ansett de erinringar, hvartill nuvarande stat synts Utskottet gifva
anledning, här böra omförmälas för att vid normalstatens utarbetande komma i
betraktande.

Hvad sålunda först angår aflöningsstaten för General-poststyrelsen och dess
kansli, har densamma från 1862, eller året innan den nuvarande organisationen af

Stats-Utskottets Utlåtande. N:o SO.

styrelsen vidtogs, till år 1868 ökats från 24,350 R:dr till 44,300 R:dr eller med
19,550 R:dr. Denna ansenliga tillökning, om än till en del föranledd af Postverkets
utvidgning och deraf uppkomna ökade göromål, har emellertid framkallat tvekan,
huruvida icke genom en förenklad organisation betydliga besparingar möjligen
kunna ernås. Särskildt synes den kostsamma anordningen med tvänne departements-chefer,
ställde emellan den allena beslutande general-direktören, å ena sidan,
samt cheferne för kansliet och de särskilda kontoren, å den andra, icke vara
af beskaffenhet att hvarken lemna större garantier för tillförlitlighet och grundlighet
vid ärendenas utredning eller befordra snabbhet i deras behandling.

De jemförelsevis ganska stora belopp, som, jemte det till 5,000 R:dr upptagna
anslaget till gratifikationer åt extra ordinarie tjensteman och betjente, uti
staten för år 1869 föreslagits till arfvoden för extra biträden, nemligen inom kansliet
3,000 R:dr, i kammarkontoret 2,000 R:dr och i revisionskontoret 2,500 Rall’,
eller tillsammans 12,500 R:dr, hafva gifvit Utskottet anledning ifrågasätta, huruvida
icke, om dylika arfvoden befinnas lämpligare än fasta löner, en inskränkning
i det stora antalet af ordinarie tjensteman kunde ega rum.

Enär det alltid måste betraktas såsom en stor olägenhet att hafva anställde
svagt aflönade tjensteman med liten eller ingen utsigt till vidare befordran, har
det vidare förefallit Utskottet lämpligare, om, i stället för de vid åtskilliga postkontor
i landsorten föreslagna löner för kontorsskrifvare, uppfördes anslag för tillfälliga
skrifvarebiträden.

Vid nu förestående omorganisation af Postverket bör äfven tagas i betraktande
den vid flera statsrevisioner och riksdagar uttalade grundsats, att Statens
samtliga egendomar och intrader böra ställas under en gemensam finansförvaltning
och att af samtliga fonder och medel bör bildas en enda gemensam kassa, för att
derifrån fördela åt de myndigheter, som hafva medlens användning till åliggande,
hvad en hvar af dem tillkommer. Om rigtigheten af denna grundsats icke kan
underkännas och det i öfrigt är af vigt, att, för åstadkommande af enkelhet och
reda i statsmedelsförvaltningen, likartade bestyr anförtros åt ett och samma hufvudsakligast
med afseende derå bildadt embetsverk, torde giltiga skäl förefinnas
för såväl öfverflyttning till Riksgälds-kontoret af de sedan äldre tid inom Postverket
reserverade medel, bestående af obligationer till nominelt värde af 380,950
R:dr, ungefärligen motsvarande det belopp, hvartill assuransfonden för ersättande
af förkomna rekommenderade penniugebref blifvit bestämd genom Kongl. brefvet
den 21 April 1865, som äfven skyndsamt öfverlemnande till Statskontoret af framdeles
blifvande öfverskott af postmedlen. Såsom en följd af denna anordning torde
böra iakttagas, att Riksgälds-kontoret ålägges utbetala de ersättningsbelopp, som
Postverket för förlorade rekommenderade bref kan komma att vidkännas utöfver
inflytande assuransafgifter; hvarjemte det otvifvelaktigt vore ledande till reda och

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.

enkelhet, om Postverkets pensions- och indragningsstater blefve till Nionde Hufvudtiteln
öfverflyttade.

Beträffande Revisorernes erinran derom, att åtskilliga postkontor kunde förändras
till postexpeditioner, likasom en del postexpeditioner till poststationer, torde
sådana förändringar, derest skäl dertill förefinnas, lämpligen böra intagas uti förslaget
till normalstat. Den postförvaltarne å afgiften för resandes och paketers
befordrande med postdiligenserna för närvarande tillerkända uppbördsprovision,
hvarvid Revisorerne, på sätt ofvan blifvit anfördt, gjort anmärkning, har Generalpoststyrelsen
(se revisions-berättelsen pag. 330) ansett böra bibehållas. Men då i
Utskottets tanke alldeles samma skäl, som blifvit anförda mot sportelväsendet i
allmänhet, äfven tala för bortskaffande af dessa sportler, torde ifrågavarande uppbördsprovision
böra vid eu blifvande reglering upphöra.

Hvad slutligen angår de ofvan omförmälda ändringar och tillägg uti 1868
års stat, hvilka Kongl. Maj:t ansett böra iakttagas, för att densamma må kunna
blifva gällande äfven för år 1869, har Utskottet dervid ej haft annat att erinra,
än att det särskilda anslag af 75,000 R:dr, som Kongl. Maj:t föreslagit att uppföras
under titel “oförutsedda utgifter", såsom större reparationer å posthus och
ångfartyg m. m., skulle, enligt Utskottets åsigt, kunna utan olägenhet nedsättas
till ett belopp af 25,000 R:dr. Anledning till denna åsigt har Utskottet hemtat
från eu, uti en Utskottet från general-postdirektören tillhandakommen promemoria
meddelad uppgift, att Postverkets öfverskottsmedel, oafsedt förrberörda assuransfond,
antoges lemna tillgång både för uppförande af ett nytt posthus i Göteborg
till afhjelpande af den länge öfverklagade olägenheten af nuvarande postlokal derstädes,
och för anskaffande af ett lämpligt vinterfartyg för en ifrågasatt direkt ångbåtsförbindelse
mellan Sverige och Finland, derest Kongl. Maj:t skulle finna skäligt
derom i nåder förordna.

Med iakttagande af nyssnämnda ändringar och tillägg skulle hufvudsummorna
uti Postverkets stat för år 1869 komma att blifva:

Aflöningsstaten . .....R:dr 609,950: —

Indragningsstaten........“ 19,609: 50.

Pensionsstaten....... “ 18,600: —

Omkostnadsstaten.......“ 1,564,500: —

Oförutsedda utgifter.......“ 25,000: —

Afkortningar och restitutioner m. m. . “ 12,340: 50.

eller tillsammans R:dr 2,250,000: —

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet:

Do) att de under innevarande år för Postverket gällande utgiftsstater må af
Riksdagen godkännas att blifva gällande äfven för år 1869 med iakttagande
af följande ändringar och tillägg, nemligen:

Stats-!)tskottets Utlåtande N:o 80.

a) att det i omkostnadsstaten förekommande anslaget till beklädnad
för postiljoner förhöjes till 20,000 R:dr;

b) att de på samma stat särskilt uppförda anslagen för nya
åkdons inköp samt för altdonens reparation och underhåll sammanslås
till ett enda under benämning: för poståkdons anskaffande
och underhåll;

c) att till oförutsedda utgifter uppföres ett särskilt anslag till
belopp af 25,000 R:dr; och

d) att för vinnande af jemn slutsumma å poststaten i sin helhet
anslaget till institutioner och afkortningar m. m. i staten upptages
med ett till 12,340 R:dr 50 öre förhöjdt belopp;

att Riksdagen måtte förklara, dels i fråga om samtliga anslagen på omkostnadsstaten,
med undantag allenast för dem till kontorshyra och expenser
samt till hyresersättning åt eu vaktmästare, att hinder ej möter för
att hvad å en titel besparas må, liksom möjligen uppkommande öfverskott
å de beräknade inkomsterna, kunna för bestridande af utgifterna på en annan
titel användas; dels ock att, när i anseende till förändrade förhållanden
det befinnes nödigt att inrätta nya postanstalter eller öka eller förändra
personalen vid ett eller annat af förut varande postkontor, arfvoden,
uppgående till enahanda belopp, som för motsvarande befattningar finnas å
stat uppförda, må under tiden, tilldess förändringen efter Riksdagens pröfning
hinner i staten införas, af postmedlen utgå till de _personer, som erhålla
förordnanden att dylika nya tjenster bestrida;

att Riksdagen, vid anmälan af detta beslut, ville i underdånighet anhålla:

a) att Kong!. Maj:t, efter föregången utredning af fördelar och
olägenheter af Post- och Telegrafverkens förening under en gemensam
styrelse och i sammanhang med pröfning och fastställelse
af ifrågasatt ny poststadga, täcktes för Riksdagen framlägga
förslag till normalstat för Postverket, hvilken stat, för
den händelse en sammanslagning af de båda institutionerna
befinnes fördelaktig, äfven bör omfatta Telegrafverket,

b) att, vid utarbetande af nämnda normalstat måtte tagas i betraktande
ej mindre lämpligheten af sportelaflöning än äfven
de förenklingar i organisationen och de besparingar i administrationskostnaden,
som med tillbörligt afseende a förvaltningens
obehindrade och tidsenliga verksamhet skäligen kunna
ifrågakomma;

c) att, intilldess eu sådan normalstat kan varda slutligen fastställd,
embeten och tjenster vid ifrågavarande embetsverk måtte
endast på förordnande och tills vidare tillsättas;

4:o att

Siats-Utskottets Utlåtande N:o SO.

4:o att Riksdagen viile för sin del besluta:

a) att Postverkets från äldre tid reserverade fond af räntebärande
obligationer till ett nominelt värde af 380,950 R:dr öfverlemnas
till Riksgälds-kontoret;

b) att, efter för hvarje år afslutade räkenskaper, Postverket bör
likaledes till Riksgälds-Kontoret aflemna det öfverskott, hvarmed
summan af under året influtna assuransafgifter befinnas
öfverstiga summan af under året utaf Postverket utbetalda ersättningar
för förlorade belopp, för hvilka Postverket iklädt
sig ansvarighet;

c) att såväl förutnämnda fond, som dessa öfverskott, komme att
ingå uti Riksgälds-kontorets allmänna rörelse, men bokföras
uti särskildt konto under namn af Post-assurans-fonden;

d) att, derest någon gång förluster, för hvilka Postverket iklädt
sig ansvarighet, skulle uppgå till större summa, än att de dittills
under året till Postverket influtna assuransafgifter lemna
tillgång för dess godtgörande, Postverket genast bör derom till
Kong!. Maj:t göra underdånig anmälan, och att Riksgälds-kontoret
må åligga ofördröjligen utbetala de belopp, Kongl. Maj:t
med anledning af en sådan anmälan i nåder finner för godt
att åt Postverket anvisa och hvilka böra å Post-assurans-fondens
konto bokföras: samt

5:o att Riksdagen ville i underdånighet anhålla:

a) det täcktes Kongl. Maj:t i nåder anbefalla General-poststyrelsen
att så fort ske kan till Statskontoret öfverlemna å postmedlen
uppkommande besparingar och öfverskott, så att någon
särskild fond utöfver nödig kassabehållning icke må i
Postverket förefinnas eller för dess räkning förräntas; och

b) att Kongl. Maj:t vid aflåtande till nästa Riksdag af nådig Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof täcktes taga i nådigt
öfvervägande, huruvida icke, sedan grunderna för posttjenstemäns
pensionering blifvit af Kongl. Maj:t och Riksdagen
fastställda, Postverkets pensions- och indragningsstater böra till
Riks-statens Nionde Hufvudtitel öfverflyttas, så att nämnda verk
för framtiden från utbetalning af dylika medel befrias.

Stockholm den 15 April 1868.

På Utskottets vägnar
Arv. F:son Posse.

Bih. till Rikad. Prof. ISOS. 4 Sami. 1 Afd. 37 Håft.

Stats-Vtskottets Utlåtande N:e 89.

Reservation

af Grefve L. af Ugglas: “Sedan Utskottet yttrat en “tvekan''*, huruvida icke
genom förändradt ordnande af Styrelsen betydliga besparingar skulle kunna ega rum,
tillägger Utskottet, att det särskilt synes som om Departements-chefernas verksamhet
icke lemnade större garantier hvarken för tillförlitlighet och grundlighet
vid ärendenas utredning eller för större snabbhet vid dessas behandling. Förlita
bestämda uttalande har Utskottet, hvad- jag kunnat fatta, saknat tillräcklig, på sakkännedom
stödd grund och får jag derföre deremot anmäla min resei ration .
Häruti instämde Herr J. M. Björnstjerna.

STOCKHOLM, tryckt hos A. L. Norman, 1868.