Stastutskottets Utlåtande N:o 9 (Utlåtande 1891:Su9 su)

Stastutskottets Utlåtande N:o 9.

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 17 april 1891, kl. 10 e. ro.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstat ens
åttonde hufvudtitef innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

(2: a U. A.)

Ordinarie anslag.

Universiteten.

l:o) Kongl. Maj:t liar föreslagit, att Riksdagen måtte, till upprättande
af en professorsbefattning i obstetrik och gynekologi vid universitetet
i Upsala, bevilja ett årligt anslag af 6,000 kronor, deraf 4,500
kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Rörande denna anslagsbegäran inhemtas af statsrådsprotokollet, att
medicinska fakulteten i Upsala i frågan anfört hufvudsakligen följande.

Under mer än femtio år hade vid Upsala universitet läroämnena
kirurgi, oftalmiatrik, gynekologi och obstetrik varit förenade under en
lärostol, hvars innehafvare burit titel af professor i kirurgi och obstetrik.
För undervisningen i dessa ämnen funnes derjemte sedan år 1860 en
adjunktur i kirurgi och obstetrik, hvilken enligt universitetets stat skulle
ombildas till en extra ordinarie professur i kirurgi, obstetrik pch oftalmiatrik.

Bill. till Riksd. Prof. 1891. å Sami. 1 Afd. 8 Käft. (N:o 9.)

Ang. anslag
till en professur
i obstetrik
och
gynekologi i
XJpsala.

[1-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Under den långa tid, som förflutit efter inrättandet af ofvannämnda
professur i kirurgi och obstetrik, hade dessa vetenskaper vunnit en förut
knappt anad utveckling. De hade sålunda i praktiskt hänseende, med
tillhjelp särskild! af de moderna, så kallade antiseptiska metoderna, bemägtigat
sig nya vigtiga områden, och deras vetenskapliga studium
fordrade numera kännedom äfven om nya teoretiska discipliner, i synnerhet
i bakteriologi och experimentel patologi, hvilka under senare år
utbildat sig till mer eller mindre sjelfständiga grenar af patologien,
hvarjemte oftalmiatriken och gynekologien vunnit så stor omfattning,
att de numera måste betraktas såsom särskilda grenar af läkarevetenskapen.

En gifven följd häraf hade blifvit, att en och samme lärare ej
mer kunde såsom fordom följa samtliga dessa läroämnens teoretiska utveckling
och tillika vara förtrogen med deras praktiska utöfvande. Också
hade man vid flertalet af Europas universitet funnit det nödvändigt att
fördela undervisningen i dessa läroämnen på minst två, merendels tre
eller flera lärostolar, af hvilka en vanligen omfattade kirurgi, ensamt
eller jemte oftalmiatrik, och eu gynekologi samt obstetrik. Vid karolinska
institutet i Stockholm funnes äfven sedan lång tid tillbaka två
lärareplatser för obstetrik och gynekologi.

Vid universitetet i Upsala hade man ock sedan länge lifligt känt
behofvet af en fördelning af de många nu under professuren i kirurgi
och obstetrik hörande läroämnena. Och då denna professur nu vore
ledig och skulle återbesättas, framträdde nödvändigheten af en sådan
fördelning kraftigare än någonsin. Fakulteten skulle sannolikt ej finna
någon, som egde på en gång så omfattande praktisk skicklighet och
erfarenhet och tillika så vetenskapliga studier i alla de till professuren
i dess nuvarande omfång hörande ämnen, att lian kunde öfvertaga undervisningen
och utöfva densamma på ett fullt nöjaktigt sätt. Och äfven
om det lyckades att finna en man, som egde tillräcklig skicklighet för
den ifrågavarande platsen, skulle dock hans tid ej räcka till att utöfva
en lärareverksamhet, som vid andra medicinska läroverk toge i anspråk
minst två, men ofta flere än tre, lärares tid och krafter. Fakulteten
kände det derför .vara sin pligt att nu framhålla det oundgängliga behofvet
deraf, att för undervisningen i obstetrik och gynekologi anstäldes
en särskild lärare. Och då obstetriken länge varit ett af den praktiska
medicinens liufvudämnen, ansåge fakulteten, att denne lärare borde, i
likhet med hvad vid andra universitet vore fallet, vara en ordinarie
professor.

Beträffande den nuvarande adjunkturen i kirurgi och obstetrik gälde

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

om innehafvare]! af denna lärarebefattning detsamma som om ordinarie
professorn i nämnda läroämnen, eller att det numera i följd af dessa
ämnens starka utveckling vore rent af omöjligt för en person att i fråga
om undervisning och vetenskaplig forskning kunna beherska dem båda.
Också hade innehafvaren af denna lärareplats hittills hufvudsakligen
undervisat i kirurgi och ögonläkekonst, ett läroämne, som numera vunnit
ett sådant omfång och den betydelse för läkarebildningen, att det vid
en medicinsk läroanstalt kräfde en man för sig. Fakulteten vore ock
för sin del öfvertygad om nödvändigheten deraf, att denna adjunktur
eller framdeles blifvande extra ordinarie professur borde, såsom i verkligheten
hittills skett, inskränkas till undervisning i kirurgi och oftalmiatrik,
med det senare läroämnet såsom hufvudsak, under det kirurgien vid
denna lärareplats bibehölles endast på det fakulteten måtte vid förfall
för kirurgie professorn hafva utväg att kunna uppehålla det för den
praktiska läkarebildningen vigtiga kirurgiska hufvudämnet.

Så väl det akademiska konsistoriet som univertitskanslern hafva ock,
enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelas, särskildt. framhållit
angelägenheten af detta anslag; och då hvad fakulteten anfört synts
departementschefen ådagalägga, att den begärda nya professuren vore
af verkligt behof påkallad, har departementschefen förordat aflåtande af
den framställning, som nu föreligger.

Då genom hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ämnet meddeladt
behofvet af den föreslagna nya professuren synes jemväl utskottet vara
till fullo ådagalagdt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till upprättande af en professorsbefattning
i obstetrik och gynekologi vid universitet^
i Upsala, bevilja ett årligt anslag af 6,000 kronor, deraf
4,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

2:o) Kong! Maj: t har föreslagit Riksdagen, att till förhöjning af
årsanlaget till den mineralogisk-geologiska institutionen vid universitetet
i Upsala, med den fördelning af anslaget, som i statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1891 angåfves, måtte beviljas
2,050 kronor.

Kong!. Maj:ts förevarande anslagsfordran har, enligt hvad statsrådsprotokollet
gifver vid handen, föranledts af en af akademiska konsistoriet
gjord och af universitetskanslern förordad anhållan, till stöd hvar -

Ang. anslag
till mineralogisk-geologiska
institutionen
i Upsala.

[2.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för konsistorium åberopat den utredning’ och motivering, som institutionens
föreståndare afgifvit och hvilken är af hufvudsakligen följande
innehåll.

De anslagsbehof, om Indika här vore fråga, måste, för att rätt
uppfattas, betraktas under hänsyn till den omhvälfning, som undervisningssättet
i mineralogi och geologi vid universiteten på senare tid
undergått. Medan ännu för några få årtionden sedan undervisningen utgjorts
endast af föreläsningar, och institutionens materiel uteslutande bestått
af samlingarna i ämnet, stälde den nutida undervisningen helt andra
kraf på institutionens materiella utrustning. Undervisningen i mineralogi
och kristallografi fordrade utom lärarens omedelbara handledning äfven
dyrbara instrumentala hjelpmedel; likaså studiet af petrografien. För
att de studerande skulle kunna göra sig förtrogne med de metoder och
instrumentala hjelpmedel,- som den mineralogisk-petrografiska vetenskapen
nu använde, erfordrades, att de finge tillfälle att utbilda sig i det praktiska
handbafvandet af ifrågavarande instrument. Härmed blefve en
öfningsinstitution nödvändig''.

Så länge institutionen måst åtnöjas med sin förra lokal i kemiska
byggnaden, hade en sådan utvidgning, som behöfdes för anordnandet af
praktiska öfningar i större omfång, varit omöjlig, enär utrymme dertill
saknats. Då institutionen år 1885 öfverflyttats till gamla konsistoriihuset
och fått detta helt och hållet till sitt förfogande, hade institutionen
tilldelats ett så betydligt större utrymme, hufvudsakligen i ändamål att
möjliggöra upprättandet af en öfningsanstalt af det slag, som det nutida
studiet af mineralogi och geologi fordrade. Dessa lokaler vore dock hittills
endast delvis inredda för deras nya bestämmelse, och framför allt fattades
derstädes den instrumentala utrustningen, utan hvilken hvarken någon
undervisning eller några vetenskapliga undersökningar kunde åstadkommas.

Det vore således endast ett fullföljande af den redan beträdda
vägen, då nu för institutionen begärdes nya anslag dels på ordinarie
stat, dels för en gång.

Vid redogörelsen för de å extra stat erforderliga anslagen ville
departementschefen upptaga frågan om det belopp, som härutinnan borde
äskas att för en gång utgå. Beträffande tillökningen å ordinäre stat
hade institutionens föreståndare anfört följande.

Det nuvarande årsanslaget utgjorde 1,850 kronor, hvaraf utginge
aflöning åt en amanuens med 500 kronor, aflöning åt en vaktmästare
med 500 kronor och till materielen 850 kronor. Dessa medel hade redan
för länge sedan visat sig alldeles otillräckliga för institutionens ändamål.
Dermed hade ej ens kunnat tillgodoses samlingarnas behof, så att dessa

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kunnat kompletteras med de vigtigare af de mineralfynd, som under
senare tider gjorts i in- och utlandet. I ännu mycket högre grad befunnes
nämnda medel otillräckliga, då institutionen skulle utbildas från
att hufvudsakligen vara en mineralogisk och geologisk samling till en
undervisningsanstalt, der handledning särskild! i kristallografi och petrograli
skulle meddelas de studerande på olika stadier, medan de mera försigkomne
blefve sätta i tillfälle att sjelfständigt utföra de vetenskapliga
arbeten, som utgjorde nödiga och faststälda prof för examina och lärdomsgrader.

Såsom ett vilkor för åstadkommande af en verklig undervisning,
sådan densamma nu för tiden bedrefves på de mineralogisk-geologiska
öfningsinstitutionerna vid andra universitet, uppstälde sig först ökandet
af institutionens arbetskrafter. Det vigtigaste behofvet i detta afseende
vore anställandet af en preparator, hvilken finge uteslutande egna sig åt
förfärdigandet af de så väl för undervisningen som för alla kristallografiska
och petrografiska undersökningar nödiga preparat. Materialets
natur förorsakade, att — i motsats till hvad fallet vore vid det botaniska
och zoologiska studiet — förfärdigandet af preparat för de kristallografiska
och petrografiska undersökningarna måste anförtros åt en i detta
arbete särskild! utbildad person.

För att emellertid så mycket som möjligt inskränka personalen,
föresloges, att den nuvarande vaktmästareplatsen skulle förändras till en
preparatorstjenst med en deraf påkallad förhöjning af lönen. Detta kunde
ske genom ett tillägg af 500 kronor till-den redan befintliga vaktmästarelönen,
hvarjemte ett särskildt, anslag af 200 kronor erfordrades för
lokalens städning och renhållning. För en aflöning af 1,000 kronor,
jemte bostad i institutionen, kunde, enligt hvad föreståndaren hade sig
bekant,, vinnas en för ändamålet lämplig person, som kunde förena preparators-
och vaktmästarebefattningarna.

Ett annat angeläget behof vore anställande af en andre amanuens
vid institutionen. Denna omfattade, såsom namnet angåfve, två skilda
ämnen, och motsvarande dessa funnes äfven två olika samlingar, en
mineralogisk och en geologisk. Erfarenheten hade ådagalagt, att man
på de studerande, hvilka åtoge sig amanuensplatser, icke kunde ställa
den fordran, att de skulle vara så hemmastadde i båda dessa ämnen,
att de med någon nytta kunde användas för båda samlingarna; antingen
läge deras studier åt det naturhistoriska hållet, i hvilket fall man icke kunde
påräkna deras biträde vid ledningen af öfningarna i petrografi eller kristallografi,
eller ock gånge deras studier i den fysisk-kemiska rigtningen, då
vanligen arbetet i den geologisk-paleontologiska samlingen blefve åsidosatt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Institutionens af gammalt berömda mineralsamling, innehållande vid pass
23,500 stuffer, deraf en stor mängd äldre mineralier af högt värde, vore
ännu icke katalogiserad, ett förhållande, som vid en så stor offentlig
samling saknade motstycke. Endast detta arbete skulle vara fullt tillräckligt
att sysselsätta en amanuens under flera års tid. Då undervisningen
på den mineralogisk-petrografiska öfningsinstitutionen komrae
till stånd, blefve äfven amanuensen häraf tagen i anspråk. Det vore
derför icke troligt, att en amanuens, som utom de löpande arbetena vid
mineralsamlingen äfven finge ett så tidsödande uppdrag som denna stora
samlings katalogisering och dessutom skulle biträda vid undervisningen,
skulle finna tid öfrig att äfven sysselsätta sig med den geologisk-paleontologiska
samlingen. Såsom ett trängande behof måste alltså framhållas
anställandet af eu andre amanuens särskildt för den geologisk-paleontologiska
delen af samlingen.

Anslaget till materielen utginge för närvarande med 850 kronor.
Då så godt som inga instrument, preparat, kristallmodeller eller annan
undervisningsmateriel hittills anskaffats, hade detta anslag så godt som
uteslutande kunnat användas för samlingarnas komplettering samt anskaffande
af skåp och montrer för deras uppställning. Likväl hade det
visat sig snarare för knappt än för stort tilltaget. Under förutsättning
att detta anslag fortfarande såsom förut hufvudsakligen finge utgå till
samlingarnas kompletterande, ifrågasattes nu icke någon förhöjning af
detsamma.

Men för att hålla den en gång fullt utrustade kristallografiskpetrografiska
institutionen i tidsenligt skick med afseende på dess instrumentala
utrustning blefve deremot ett särskildt anslag nödigt. På
detta område gjordes oupphörligt nya uppfinningar; mikroskop- och
goniometer-konstruktionerna förbättrades och fullkomligare undersökningsmetoder
komme i användning. En institution, som icke vore i stånd
att tillegna sig dessa förbättringar, skulle snart åter stå på en föråldrad
ståndpunkt. För det vetenskapliga arbetets bedrifvande vore äfven ett
mindre specialbibliotek, omfattande de vigtigaste geologiska kartor samt
hand- och uppslagsböcker, af största värde. För afhjelpandet af här
omförmälda behof erfordrades ett årsanslag af 600 kronor.

Med undervisningen i mineralogi och petrografi vore numera alltid
ett mindre kemiskt laboratorium förenad!. För arbetena på detta laboratorium
måste beräknas ett särskildt årsanslag af 250 kronor.

Enligt denna utredning skulle för mineralogisk-geologiska institutionen
erfordras ett årsanslag af 3,900 kronor, sålunda fördeladt;

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

aflöning för två amanuenser å 500 kronor...... 1,000: —

„ „ eu preparator, tillika vaktmästare 1,000: —

städning och renhållning ....................................... 200: —

till materielen:

a) samlingarnas kompletterande ... 850: —

b) instrument, kartor m. m.......... 600: —

c) laboratorium................................... 250: — 1,700: —

kronor 3,900: —

eller en förhöjning i det nuvarande anslaget med 2,050 kronor.

Genom hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ämnet anfördt synes
utskottet vara till fullo ådagalagd t, att en förhöjning af det till den
mineralogisk-geologiska institutionen vid universitetet i Upsala utgående
årsanslag är af behofvet påkallad; och mot storleken lika som mot fördelningen
af den af Kongl. Maj:t äskade förhöjningen af berörda anslag
har utskottet ej annan erinran att framställa, än att något särskild t anslag
för städning och renhållning icke synes vara erforderligt.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, att Riksdagen beviljar förhöjning
i det till mineralogisk-geologiska institutionen
vid universitetet i Upsala utgående årsanslaget med 1,850
kronor, att fördelas sålunda:

till aflöning åt en amanuens ........................ 500 kronor

„ förhöjd aflöning å en vaktmästare, som

tillika är preparator ................................ 500 „

„ instrument, kartor m. m......................... 600 ,,

„ laboratorium ............................................. 250 „

3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till aflönande
af en assistent vid den patologiska institutionen vid universitetet i Lund
bevilja ett årligt anslag af 1,500 kronor.

Kongl. Maj ds förevarande anslagsfordran har, enligt hvad af statsrådsprotokollet
inhemtas, föranledts af en af det större konsistoriet vid
nämnda universitet gjord och af universitetskansleren förordad framställning,
hvilken åter grundade sig på en af institutionens föreståndare till
konsistoriet ingifven skrifvelse, i hvilken behofvet af ifrågavarande anslagmotiverades
sålunda.

Genom uppförandet af ny byggnad för institutionen hade icke blott
de yttre brister undanröjts, hvilka förut i hög grad försvårat undervis -

Ang. anslag
till en assistent
vid patologiska
institutionen
i
Lund.

[3.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ningen i patologisk anatomi och allmän patologi, utan äfven möjliggjorts
att utsträcka verksamheten utöfver dessa båda hufvudämnen till områden,
hvilka förut nödtvunget varit derifrån uteslutna. I främsta rummet
vore härvid att framhålla bakteriologien med dess genomgripande
betydelse för medicinen, i hvilket läroämne numera ordnad undervisning
meddelades å institutionen. Likaså hade tillfälle beredts för experimentalpatologiska
studier, om ock denna sida af institutionens verksamhet af
brist på tid och krafter ännu icke kunnat komma till sin fulla rätt.

Oberoende af institutionens utveckling hade derjemte tillgången på
material för de för hela det patologiska studiet så vigtiga obduktionerna
vunnit en icke obetydlig tillökning derigenom, att med välvilligt medgifvande
af öfverläkaren vid Lunds hospital alla derstädes under läsåret
förefallande obduktioner användes för undervisning och förrättades af
e. o. professorn i patologi efter samma plan som å sjelfva institutionen.

De arbetskrafter, öfver hvilka institutionen förfogade, utgjordes af
eu ordinarie professor (i teoretisk medicin), en extra ordinarie professor
i patologisk anatomi, hvilken dock tillika vore lärare i rätts- och statsmedicin
samt hygien, äfvensom af en amanuens. — Ordinarie professorn
bestrede undervisningen i allmän patologi och ledde dertill hörande kurser,
med undantag af de bakteriologiska, samt föreläste i systematisk
patologisk anatomi. Härtill komme undersökningar af ingående preparat
och det tidsödande arbetet med deras uppställning och katalogisering,
de talrika ekonomiska och andra bestyr, som åtföljde ledningen af
en praktisk institution, samt slutligen de ofta påkommande tentamina
i de särskilda, till befattningen hörande läroämnena. Med dessa göromål
vore honom pålagdt ett arbete, mer än tillräckligt för en person. —
Extra ordinarie professorns åligganden omfattade dels undervisningen i
rättsmedicin med tillhörande liköppningar och undersökningar jemte hygien,
för hvilka ämnen han vore sjelfständig målsman och examinator,
dels ock den patologiska anatomien, af hvilket ämne han fått på sin
andel de allmänna obduktionerna. Dessutom hade han måst öfvertaga
ledningen af det bakteriologiska laboratoriet med dithörande öfningar.
Äfven denne lärares tjenstgöring, sådan den vore lagstadgad eller af omständigheterna
honom pålagts, hade redan nått sin yttersta gräns, så
att hvarje utsträckning derutöfver endast kunde ske på bekostnad af
någon annan, icke mindre vigtig sida af hans lärareverksamhet. — Beträffande
amanuensen vore det att anmärka, att, då lönen endast utgjorde
500 kronor, till denna befattning icke kunde påräknas andra aspiranter
än medicine studerande, d. v. s. nybörjare, hvilka, när de väl hunnit
något utbilda sig, vore färdiga att taga examen och afgå. Då emeller -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tid amanuensbiträde vore alldeles oumbärligt vid alla de praktiska öfningarna,
och då sådana ofta måste pågå samtidigt på två eller till och med
tre ställen, hade man sökt hjelpa sig med att antaga extra amanuenser,
af hvilka den äldste på senare tider till någon del godtgjorts genom
vissa smärre förmåner. Det vore visserligen sant, att tjenstgöringen
såsom amanuens egde stor betydelse för den vetenskapliga utbildningen
och att lärjungarne Väl kände och uppskattade detta förhållande, hvarför
det icke heller mött någon svårighet att erhålla extra amanuenser;
men å andra sidan vore det tydligt, att de mera magtpåliggande och
beständiga göromålen icke utan risk kunde göras beroende af dylik tillfällig
och frivillig hjelp, utan för sin jemna, orubbade fortgång kräfde
det fastare band, som aflöningen innebure. Med den utsträckning göromålen
på institutionen numera tagit och i synnerhet sedan det stadig
tillsyn fordrande bakteriologiska laboratoriet trädt i verksamhet, framträdde
allt mera beliofvet af ansvarigt biträde och nödvändigheten att,
antingen bereda extra amanuenserne skälig ersättning eller anställa ytterligare
en aflönad amanuens.

Af denna redogörelse framginge, att i sammanhang med de väsentligt
ökade tillfällen till arbete inom vetenskapens olika grenar, som den
nya anstalten beredt, och genom tillkomsten af ett nytt och vigtig^ läroämne,
bakteriologien, så väl den vid institutionen meddelade undervisning
som äfven i öfrigt göromålen derstädes vunnit sådant omfång, att
de tillgängliga lärare- och arbetskrafterna blifvit otillräckliga. Under
nuvarande förhållanden vore det icke blott omöjligt att begagna sig af
det tillfälle till vinnande af ökadt obduktionsmaterial, som den nya asylen
för sinnessjuke snart komme att erbjuda, utan de befintliga krafterna
toges redan nu i alla rigtningar så starkt i anspråk, att det ringaste afbrott
genom sjukdomsförfall eller af annan anledning nödvändigt måste
leda till betänkliga rubbningar i undervisningens och arbetets gång. Dessutom
borde här framhållas tvenne vanligen förbisedda omständigheter,
den ena att det arbete, som lärarne utom läseterminerna presterade, i
sj elfva verket vore frivilligt och — då här vore fråga om teoretiska lärofack
— lönlöst, hvarför billigheten syntes kräfva, att ej öfverdrifna anspråk
stäldes på deras offervillighet, den andra att genom den ansträngande
och tidsödande undervisningsverksamheten under så stor del af
året allt för mycket inkräktades på den tid och de tillfällen till vetenskapliga
undersökningar och literär verksamhet, på hvilka äfven dessa
akademiska lärare egde rättmätiga anspråk.

För att afhjelpa berörda missförhållanden funnes ingen annan ut,-Bih. till Rilisä. Prat. 1891. 4 Sami. 1 Åfd. 8 Häft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

väg än att öka tjenstemännens antal. Vid de båda andra medicinska
läroverken funnes fasta laboratorsbefattningar i patologi eller patologisk
anatomi med löner af 3,000 till 4,500 kronor. Då emellertid Lunds
medicinska fakultet i den extra ordinarie professuren i anatomi, rättsmedicin
och hygien redan egde en fast lärareplats, hvilken åtminstone
till en del omfattade ifrågavarande läroämnen, ville man icke begära en
dylik laboratorsbefattning, utan syntes de påvisade bristerna kunna undanrödjas
— åtminstone försöksvis — på ett mindre kostsamt sätt, livilket
derjemte hade fördelen att öka antalet af de rörliga och för läkarebildningen
vigtiga assistent- och amanuensplatserna. Institutionsföreståndaren
ville alltså föreslå:

att vid institutionen inrättades en rörlig assistentbefattning med
årlig lön af 1,500 kronor och afsedd att för kortare tid innehafvas af en
medicine licentiat eller eventuel! af en medicine kandidat, som afslutat
sin kliniska tjenstgöring, hvarvid syftet vore att så vidt möjligt för denna
befattning vinna personer, hvilka förut i egenskap af amanuenser förvärfvat
sig större insigter på detta område. Assistentens vigtigaste åliggande
skulle blifva att mera verksamt och sakkunnigt, än hvad i allmänhet
kunde begäras af en amanuens, biträda vid obduktionerna eller
vid behof äfven sjelfständigt leda sådana och uppsätta dertill hörande
protokoll. På grund af den större mognad och de insigter i den egentliga
medicinen, en sådan assistent förvärfvat, borde han derjemte vara
i stånd att verksamt deltaga i och vid behof sjelf öfvertaga äfven andra
åligganden, som nu hvilade ensamt på lärarne;

samt att för institutionen måtte beviljas ett årligt anslag, motsvarande
eu vanlig amanuenslön, eller 500 kronor, att användas till ersättning
åt extra amanuenser eller såsom arfvode åt en andre amanuens.

Af hvad i ämnet blifvit anfördt syntes departementschefen framgå,
att för undervisningen i patologi och patologisk anatomi vid universitetet
i Lund fordrades förstärkning af personalen. Departementschefen funne
den föreslagna assistentbefattningen väl egnad att fylla detta behof, men
ansåge ock att, om en sådan befattning erhölles, det jemväl begärda
amanuensarfvodet borde kunna tills vidare umbäras.

I öfverensstämmelse med hvad departemenschefen framhållit anser
utskottet, att vid den patologiska institutionen i Lund erfordras
någon förstärkning af arbetskrafterna. Utskottet föreställer sig dock,
att, derest ett anslag å 500 kronor, eller samma belopp, som af institutionens
föreståndare blifvit begärdt till ersättning åt extra amanuenser
eller såsom arfvode åt en andre amanuens, stäldes till Kong! Maj:ts förfogande
för arbetets uppehållande vid ifrågavarande institution, behofvet

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af ökad personal skulle blifva på ett tillfredsställande sätt tillgodosedt;
och har utskottet emellertid ansett anslagsförhöjningen för närvarande
endast böra å extra stat uppföras.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må för arbetets uppehållande vid
patologiska institutet vid universitetet i Lund på extra
stat för år 1892 anvisa ett anslag af 500 kronor.

4:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att till förhöjning af
årsanslaget till materiel för botaniska institutionen vid universitetet i
Lund måtte beviljas 1,500 kronor.

Då vid 1888 års riksdag Kongl. Maj:t gjorde framställning om
anslag till ny byggnad för botaniska institutionen vid universitetet i
Lund, hade, enligt hvad departementschefen erinrat, omförmälts, att
för den utvidgade institutionen komme att erfordras ökadt årsunderhåll,
och hade institutionens föreståndare nu framhållit, att, som byggnaden
skulle blifva färdig under loppet af innevarande år, frågan om det förhöjda
anslaget icke längre kunde uppskjutas. Det till materiel vid
botaniska institutionen utgående årsanslaget, hvarmed skulle bestridas
utgifter ej allenast för trädgårdens underhåll och växthusens uppvärmning
m. m., utan äfven för anskaffandet och underhållet af samlingar
och material å botaniska museet, utgjorde endast 5,100 kronor, eller
ungefär hälften af hvad botaniska institutionen i Upsala dels af statsanslag,
dels af enskild donation hade att för samma ändamål disponera,
och kunde endast med iakttagande af den största omtanke och sparsamhet
räcka till för sitt nuvarande ändamål, men försloge ingalunda
till bestridande af nya och för institutionen hittills främmande utgifter.
De växtfysiologi^ öfningar och arbeten, som nu skulle anordnas,
kräfde ej obetydliga utgifter för kemikalier, underhåll af apparater,
kärl m. m., hvarjemte uppvärmningen och belysningen af de nya lokalerna,
betjening m. m. medförde ökade kostnader, för hvilka kostnaders
bestridande institutionsföreståndaren förestälde sig, att ett anslag
af 1,500 kronor möjligen skulle vara tillräckligt.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, och då ifrågavarande
anslagsbehof, på sätt departementschefen jemväl erinrat, är en förutsedd
följd af den tidsenliga utvidgning af botaniska institutionen, som möjliggjorts
genom den nya byggnadens uppförande, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till förhöjning af årsanslaget
till materiel för botaniska institutionen vid universitetet
i Lund bevilja 1,500 kronor.

Ang. anslag
till botaniska
institutionen
i Lund.

[4-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

»Midt anslag 5:0) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till under tili

anatomi- håll och utveckling af karolinska mediko-kirurgiska institutets anatoska
museet. miska museum bevilja ett årligt anslag af 1,000 kronor.

L Beträffande ifrågavarande anslagsfordran har departementschefen,

under framhållande, att detta anslag redan år 1889 varit ett af de
önskningsmål, som från karolinska institutet till Kongl. Maj:t framburits,
ehuru det bland mängden af andra anslagsyrkanden ej då vunnit
afseende, meddelat, att lärarekollegiet, som i sin nu gjorda framställning
åberopade hvad kollegiet vid föregående tillfälle yttrat i fråga om
behofvet af nämnda anslag, då anfört hufvudsakligen följande.

Nämnda museum, hvilket för mer än femtio år sedan grundades
af den frejdade anatomen Anders Retzius, hade redan i många fall utgjort
ett vigtigt underlag för de vetenskapliga forskningar, som utförts
vid institutet af der anstälde eller eljest arbetande vetenskapsidkare.
Men äfven oberoende af det egentliga vetenskapliga värdet af detta
museum och dess olika afdelningar vore detsamma för den anatomiska
undervisningen vid karolinska institutet af stor betydelse. Detta hade
länge varit kändt och erkändt af dem, som haft denna undervisning
om händer. Behofvet af serier utaf färdiga, goda preparat öfver de
olika organen såsom demonstrationsobjekt vid föreläsningar och kurser
hade alltmer gjort sig känbart. I samma mån som de studerandes
antal ökats och i följd deraf det disponibla likmaterialet blifvit otillräckligt,
hade vid institutet, likasom vid utlandets medicinska högskolor,
visat sig allt mer nödvändigt att fylla undervisningens behof af demonstrationsmaterial
med färdiga preparat, som kunde år från år förvaras
i det anatomiska museet och, så vidt möjligt vore, hållas tillgängliga
för de studerande äfven å andra tider än de ordinarie undervisningstimmarne.

Karolinska institutets anatomiska museum hade emellertid af brist
på tillgängliga medel icke under senare tid kunnat såsom sig bort
tillgodose dessa kraf. Medan museets komparativa afdelning i många
hänseenden kunde anses fylla de kraf, man rättvisligen kunde ställa
derå, motsvarade deremot den afdelning af museet, som innehölle preparat
ur menniskoanatomien, och som för undervisningen vore af
den allra största betydelse, ingalunda den nutida undervisniugens fordringar.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Vården och utvecklingen af ett anatomiskt museum kräfde mycken
tid, omtanke och arbetskraft. Men derjemte fordrades äfven icke obetydliga
penningmedel så väl för preparatens anskaffande och behandling,
sprit m. m. som för glasburkar och skåp. Under året 1888—89
hade för museets behof utgifvits öfver 2,500 kronor. Till betäckande
af dessa utgifter hade icke något bidrag kunnat erhållas från anslaget
till anatomiska institutionens materiella behof. Detta anslag måste nemligen
tagas i anspråk för upprätthållande af den vigtiga undervisningen
å anatomisalen och i den makroskopiska anatomien, och enligt en af
föreståndaren för deri anatomiska institutionen lemnad redogörelse hade
utgifterna för nyssnämnda ändamål år 1888 med några hundra kronor
öfverskridit statsanslaget, 2,000 kronor, jemte influtna dissektionsafgifter.
Genom gåfvor till institutet af enskilde personer hade den erforderliga
summan bestridts, hvarjemte professor G. Retzius bekostat lönen för
eu särskild konservator vid museet. Emellertid vore det naturligt, att
museets utveckling och underhåll icke kunde byggas på förutsättning
om dylika enskilda uppoffringar; och tydligen vore för inköp af behöfliga
skåp och montrer, glaskärl, sprit m. m. ett årligt statsanslag
högligen af behofvet påkalladt, för så vidt museet skulle kunna fylla
de kraf, undervisningen stälde derpå.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej gifvit anledning
till någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte till underhåll och utveckling
af karolinska mediko-kirurgiska institutets anatomiska
museum bevilja ett årligt anslag af 1,000
kronor.

6:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att till inköp och underhåll
af materiel för nervkliniken vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
måtte beviljas ett årligt anslag af 500 kronor samt till arfvode
åt en amanuens vid nämnda klinik ett årligt anslag af 900 kronor.

Kongl Maj:ts förevarande anslagsfordran har, enligt hvad af statsrådsprotokollet
inhemtas, föranledts af en af lärarekollegiet vid nämnda
institut gjord och af kanslern för universitetet i Upsala förordad framställning,
till stöd hvarför lärarekollegiet hänvisat till en sin under
år 1889 gjorda framställning om institutets behof af nya eller ökade
anslag, deruti kollegiet, beträffande anslaget till materiel för nervkliniken,
yttrat följande.

Sedan numera denna klinik fått åt sig upplåten en särskild af -

Ang. anslag
till materiel
för nervkliniken
samt
till arfvode åt
en amanuens
vid samma
klinik.

[6.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

delning af serafimerlasarettet, framträdde behofvet af ett särskild!
materielanslag för densamma. Sådant anslag vore redan beviljadt för
de medicinska och kirurgiska klinikerna. För att sjukvården och undervisningen
skulle kunna vid nervkliniken upprätthållas, måste denna
vara i besittning af de för densamma nödiga instrument och apparater,
hvilka i allmänhet vore mycket dyrbara att anskaffa och likaledes till
största delen dyra att underhålla, särskildt enär de studerande måste
till dem hafva i det närmaste fritt tillträde.

Men ej blott på kliniken utan äfven på den poliklinik för nervsjuke,
som af professorn i ämnet anordnats och der kostnadsfria mottagningar
egde rum, måste en uppsättning af instrument för undersökning
och behandling af sjuke finnas tillgänglig, och liksom på
kliniken måste dess användning väsentligen vara öfverlemnad åt de
studerande.

För undervisningen på en nervklinik vore vidare ett laboratorium
för undersökning af redan afslutade fall af nervsjukdomar snart sagd!
lika nödvändigt som det kliniska materialet. Men äfven härtill fordrades
rätt dyrbara instrument, mikroskop, förvaringsvätskor, värmeskåp,
glaskärl m. m.

Under de två år, som undervisningen i nervsjukdomar pågått,
hade vederbörande professor af egna medel anskaffat dels nödiga apparater
för sjukvården och undervisningen på kliniken och polikliniken,
dels ock det nödvändigaste af en laboratorieinredning, allt för en kostnad
af nära 2,800 kronor, häri ej inräknade kostnaderna för sådana instrument,
som professorn redan förut egt, samt åtskilliga utgifter, som
möjligen kunnat undvaras. Det vore påtagligt, att sedan härigenom
de första behofven blifvit täckta, borde under de närmaste åren utgifterna
blifva mindre, men svårligen kunde de antagas komma att understiga
500 kronor årligen, enligt denna fördelning:

nya apparater till undersökning och behandling af de sjuke samt till

undervisningen å kliniken .......................................... kronor 200: —

(bo d:o „ „ polikliniken .................................... „ 100: —

underhåll af apparater (företrädesvis elektriska apparater)
och instrument ...................................................... „ 100: —

glasvaror, färgämnen, mikroskop till laboratoriet............ „ 100: —

summa kronor 500: —

I fråga åter om behofvet af en amanuens å nervkliniken hade
lärarekollegiet, enligt hvad statsrådsprotokollet vidare gifver vid handen,

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

anfört, att undervisningen i nervsjukdomar förutsatte, om den skulle
vara till vederbörligt gagn, omsorgsfulla och trägna patologiskt-anatomiska
och mikroskopiska undersökningar samt förevisande för lärjungarne
af härigenom vunna preparat. Då den histologiska tekniken för
undersökningen af nervsystemet vore synnerligen invecklad, upptoge
de oundgängligaste laborationsarbetena med dessa undersökningar dagligen
flere timmars tid. Undersökningen af patienter, behäftade med
nervsjukdomar, vore högligen tidsödande, kanske mer än förhållandet
vore med någon annan kategori af sjuke. Sjelfva behandlingen, som
hufvudsakligen utgjordes af elektricitet, massage och gymnastik, erfordrade
mycken tid. På det att de erfarenheter, som vunnes vid
sjukdomsbehandlingen, skulle blifva till verkligt gagn för undervisningen
och möjligen för vetenskapen, vore det nödvändigt, att fullständiga
journaler fördes öfver de sjuke, ett arbete, som äfven vore af ej
ringa betydelse. Då härtill komme, att de å kliniken tjenstgörande
kandidaterne — och alla medicine studerande i riket skulle numera i
tur och ordning genomgå stadgad kurs vid densamma — vore i ständigt
behof af handledning vid undersökning af dem tilldelade sjuke
och vid den del af behandlingen, som vore dem anförtrodd, framginge
häraf oförtydbart, att om professorn i ämnet skulle kunna på tillbörligt
sätt fullgöra sin undervisningsskyldighet, erfordrades en amanuens, som
lemnade behöfligt biträde. Sedan numera nervkliniken helt och hållet
afskilts från medicinska kliniken, läte det sig icke vidare göra att —
äfven om amanuens å medicinska kliniken sådant medhunne, hvilket
dock icke vore fallet —- anlita dennes biträde å nervkliniken. Der erfordrades
en särskild amanuens, och en sådan hade jemväl varit anstäld,
allt sedan kliniken upprättades, med en aflöning af 1,000 kronor om
året, hvilken aflöning professorn i nervsjukdomar sjelf bestridt. Erfarenheten
hade äfven ådagalagt, att denne amanuens i regeln från tidigt
på morgonen till sent på qvällen varit upptagen af sin befattning och
med densamma följande göromål.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning har ej gifvit anledning
till någon utskottets erinran; och får utskottet för den skull hemställa,

att Riksdagen må bevilja till inköp och underhåll
af materiel för nervkliniken vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet ett årligt anslag af 500 kronor
samt till arfvode åt en amanuens vid nämnda klinik
ett årligt anslag af 900 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Antj. ifrågasatt
förändring

rörande teckningslärarnes
vid de
högre allmänna
läroverken
löneförmåner.

Allmänna läroverken.

7:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 147) har herr
P. A. Hornberg föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att, tills vidare
och intill dess annorlunda blefve bestämdt, ordinarie teckningslärare
vid rikets allmänna läroverk vid inträffande tjenstledighet på
grund af sjukdom finge:

a) der antalet tjenstgöringstimmar uppginge till 25 i veckan eller
derutöfver, uppbära tre fjerdedelar af det belopp, som efter afdrag af
de s. k. löneförbättringsmedlen skulle tillfallit honom, i den händelse
han sjelf sin tjenstgöring bestridt och i den händelse denna tjenstgöring
uppgått till 25 timmar i veckan;

b) der antalet tjenstgöringstimmar utgjorde från och med 20 till
och med 24 i veckan, uppbära tre fjerdedelar af det belopp, som efter
afdrag af de s. k. löneförbättringsmedlen skulle tillfallit honom, i den
händelse han sjelf sin tjenstgöring bestridt och i den händelse denna
tjenstgöring uppgått till 20 timmar i veckan; samt

c) der antalet tjenstgöringstimmar vore från och med 16 till
och med 19 i veckan, uppbära tre fjerdedelar af det belopp, som efter
afdrag af de s. k. löneförbättringsmedlen skulle tillfallit honom, i den
händelse han sjelf sin tjenstgöring bestridt och i den händelse denna
tjenstgöring uppgått till 16 timmar i veckan.

Motionären har till eu början erinrat, hurusom i det statsrådsprotokoll
öfver ecklesiastikärenden för den 14 februari 1887, som bifogats
den till Riksdagen nämnda år aflåtna propositionen angående
ändrade bestämmelser med afseende på de allmänna läroverken och
pedagogierna, dåvarande departementschefen rörande frågan om löneförbättring
för teckningslärarne yttrat, bland annat:

»Såsom i en underdånig petition angående löneförbättring åt
teckningslärarne blifvit framhållet, vexlar desse lärares undervisningstid
vid de högre läroverken högst betydligt. Så varierade den under
läsåret 1884—1885 mellan 14 och 37 timmar i veckan. Enligt nu
gällande bestämmelser är teckningsläraren vid ett högre läroverk skyldig
att mot sin till 1,000, 1,250 eller 1,500 kronor uppgående lön undervisa
15 timmar i veckan samt åtnjuter för hvarje undervisningstimme
derutöfver, om han uppbär lön i l:a eller 2:dra lönegraden, 75 kronor,
men om han är i 3:dje lönegraden 100 kronor. En teckningslärare,
som undervisar 30 timmar i veckan, uppbär således årligen 2,125

Statsutskottets Utlåtande JV.-o 9.

kronor, om lian är i l:sta lönegraden, och, om lian är i 3:dje, 3,000
kronor. Men blefve lian sjuk och erhölle tjenstledighet, så förlorade
han tydligen arfvodet för öfvertimmarne och måste dessutom afstå fjerdedelen
af sin lön åt vikarien. Det återstode honom då att lefva af i
förra fallet 750 kronor, i senare fallet 1,125 kronor.»

Omförmälda för nämnda teckningslärare ogynsamma omständigheter
hade äfven, anför motionären vidare, framhållits vid framläggandet
af läroverkspropositionen för 1890 års Riksdag. Då läroverksfrågan
vid nämnda riksdag föll, hade emellertid äfven teckningslärarnes aflöningsförhållanden
fått förblifva vid det gamla.

I högsta grad behjertansvärdt syntes det likväl motionären att,
då läroverksreformens slutliga afgörande måhända vore öfverlemnadt
åt en oviss framtid, icke en särskild klass af lärare under tiden komme
att förblifva i den bekymmersamma ställning, att ett inträffande långvarigare
sjukdomsfall kunde anses liktydigt med ett nedbringande af
årsinkomsten till ett belopp, som under ifrågavarande förhållanden
måste anses alldeles otillräckligt för det nödtorftiga tillfredsställandet
af de dagliga lefnadsbehofven.

Med teckningslärarnes vid de allmänna läroverken tjenstgöringsskyldighet
egde, såsom departementschefen år 1887 framhållit, det
egendomliga förhållandet rum, att då de, för den dem vid högre allmänt
läroverk tillerkända fasta lönen, t. ex. hade skyldighet att tjenstgöra
15 timmar i veckan, så funnes det läroverk af detta slag, der
teckuingsläraren, för att tillfredsställa läroverkets behof, derutöfver måste
åtaga sig ända till 22 öfvertimmar i veckan. På detta sätt blefve lärarens
tid och arbetsförmåga helt och hållet tagna i anspråk af läroverket.
Nu räknades emellertid ersättningen för dessa öfvertimmar,
hvilken stundom vore mycket större än sjelfva lönen, icke till denna,
utan betraktades såsom ett extra arfvode. Följden häraf vore åter, att,
under det att det i kongl. cirkuläret till domkapitlen m. fl. den 12 juli
1872 hette, att ordinarie lärare, som på grund af sjukdom åtnjöte tjenstledighet,
skulle afstå en fjerdedel af den till läraretjensten hörande
lön, så gånge teckningsläraren, oaktadt han vore ordinäre, under dylikt
förhållande stundom i mistning af nära tvä tredjedelar af hvad han för
sin tjenstgöring vid läroverket annars egde att uppbära.

Det vore detta, vid jemförelse med de förmåner, som i liknande
fall åtnjötes af andra lärare vid samma läroverk, obilliga förhållande,
som manat motionären att söka bringa saken före inom Riksdagen;
och hade motionären dervid i det närmaste anslutit sig till Kongl.

Bth. till lliksd. Prot. 1891. å Smil. 1 Afd. 8 Uäft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Maj:ts proposition till 1890 års Riksdag samt till det tillstyrkande
yttrande, som afgifvits af det för behandling af läroverksfrågan vid
Riksdagen då tillsatta särskilda utskott.

Beträffande den vid senaste riksdag afhandlade frågan om förbättrad
aflöning för tekningslärarne, tillåter sig utskottet erinra, att
Kongl. Maj:t föreslog Riksdagen dels att, under viss förutsättning, följande
löneförmåner måtte bestämmas för teckningslärarne vid högre
läroverk: för lärare med befattning af lista klassen tre lönegrader å 1)
2,000 kronor, 2) 2,250 kronor och 3) 2,500 kronor; för lärare med befattning
af 2:dra klassen tre lönegrader å 1) 1,500 kronor, 2) 1,750 kronor,
3) 2,000 kronor; samt för lärare med befattning af 3:dje klassen
tre lönegrader å 1) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor och 3) 1,600 kronor,
alla klasserna med rätt till uppflyttning från lägre till högre lönegrad
efter fem års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring, och dels
att den mot den sålunda faststälda lönen svarande tjenstgöringsskyldigheten
skulle omfatta vid befattningar af första klassen 25, vid befattningar
af andra klassen 20 och vid befattningar af tredje klassen 16
timmar i veckan, med rätt för lärare inom hvarje klass att för Överskjutande
timmar erhålla särskild ersättning efter angifna grunder. -—
Det särskilda utskott — som af Riksdagen tillsattes för behandling af
läroverksfrågan, hemstälde, under viss förutsättning, om bifall till Kongl.
Maj:ts proposition i denna del, men genom kamrarnes skiljaktiga beslut
förföll frågan.

Utskottet får vidare med afseende å de af motionären omförmälda
s. k. »löneförbättringsmedlen» erinra, att Riksdagen från och med år
1882 årligen på extra stat anvisat ett belopp af 336,975 kronor till
löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken, samt att utskottet
vid punkten 46:o) här nedan i anledning af derom af Kongl.
Maj:t gjord framställning hemställer om enahanda belopps anvisande
jemväl för nästkommande år, ehuru under en något ändrad form. Af
ifrågavarande löneförbättringsmedel hafva teckningslärarne vid de högre
allmänna läroverken hittintills egt uppbära: lärare i första lönegraden
100 kronor, lärare i andra lönegraden 75 kronor och lärare i tredje
lönegraden 50 kronor för år räknadt.

Ehuru utskottet icke förbisett, att med nuvarande aflöningsbestämmelser
teckningslärarne vid de allmänna läroverken i händelse
af sjukdom komma att i jemförelse med de andra lärarne befinna sig
i en ofördelaktig ställning, anser utskottet likväl icke detta missförhållande
i verkligheten vara af den betydenhet, att icke med afhjelpandet
deraf utan olägenhet kan anstå, tills läroverksfrågan i sin helhet er -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

håller sin lösning; och då utskottet tillika håller före, att Riksdagen
bäst befordrar genomförandet af de på läroverksområdet nödiga reformerna
genom att afböja hvarje försök till partielt afhjelpande af den
nuvarande organisationens brister, hemställer utskottet,

att herr Rombergs förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.

Högre skolor för qvinlig ungdom.

8:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att anslaget till högre skolor för
qvinlig ungdom måtte höjas från 70,000 kronor till 100,000 kronor eller
med ett belopp af 30,000 kronor.

Uti två lika lydande motioner, väckta den ena inom Första Kammaren
af herr S. Wieselgren (motion n:o 21) och den andra inom Andra
Kammaren af herr C. J. TVinkrans (motion n:o 76) har åter hemstälts,
att Kong]. Maj:ts proposition om anslag till högre skolor för qvinnor
måtte i allo bifallas, dock med den förändring, att det af Kongl. Maj:t
äskade beloppet af 30,000 kronor måtte höjas till 70,000 kronor.

Hvad först beträffar Kongl. Maj:ts förevarande framställning, har
departementschefen på sid. 17—25 i statsrådsprotokollet till en början
lemnat redogörelse för de olika skeden, frågan om ordnande af den
högre skolundervisningen för qvinlig ungdom genomgått från år 1862,
då anslag för ändamålet först af Riksdagen beviljades, till år 1885, då
senaste komité för utredning af hithörande förhållanden tillsattes. Utskottet,
som med afseende å denna redogörelse i öfrigt tillåter sig att
hänvisa till berörda protokoll, får här endast erinra:

att 1862 års Riksdag beviljade ett årligt anslag af 5,000 rdr för
inrättande och underhåll af en med högre lärarinneseminariet förenad
normalskola för flickor;

att 1874 och 1875 årens Riksdagar på extra stat anvisade 30,000
kronor att användas till understöd, med högst 3,000 kronor till hvarje,
åt sådana högre skolor för qvinlig ungdom, hvilka efter vederbörandes
hörande pröfvades vara deraf i behof, under vilkor att elevernas årsafgifter
icke bestämdes till högre belopp än 50 kronor, att frielever
till det antal, som af Kongl. Maj:t bestämdes, vid skolan antoges, att
årlig berättelse afgåfves öfver skolans verksamhet, samt att skolan skulle
vara underkastad den kontroll och de vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t
kunde finna godt bestämma;

Ang. förhöjning
af anslagetfMll

högre skolor
för qvinlig
ungdom.

[7-]

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

att 1876 och 1877 årens Riksdagar beviljade på extra stat 40,000
kronor att användas till understöd åt högre skolor för qvinlig ungdom
med högst 3,000 kronor åt hvarje, under vilkor, att elever till det antal,
som af Kongl. Maj:t bestämdes,'' i skolan erhölle undervisning dels
kostnadsfritt, dels mot en årsafgift, som icke finge öfverstiga 50 kronor,
att årlig berättelse afgåfves om skolans verksamhet, samt att skolan
skulle vara underkastad den kontroll och de bestämmelser i öfrigt,
som Kongl. Maj:t kunde finna godt att meddela;

att sistnämnda anslag vid 1878 års riksdag höjdes till 50,000
kronor och öfverflyttades till ordinarie stat;

att 1882 års Riksdag höjde det ordinarie anslaget till understöd
åt högre skolor för qvinlig ungdom till det belopp af 70,000 kronor,
hvarmed det för närvarande är i riksstaten uppfördt; samt

att 1885 års Riksdag i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhöll att Kongl.
Maj:t måtte låta undersöka, huru undervisningen i de enskilda högre
skolorna för qvinlig ungdom för närvarande bedrefves, och hvilka
resultat af densamma vunnits, samt al de upplysningar, som genom
undersökningen erhållits, gifva Riksdagen del.

Departementschefen har vidare omförmält, att Kongl. Maj:t med
anledning af Riksdagens sistnämnda beslut den 6 november 1885 tillsatte
en komité med uppdrag att undersöka, huru undervisningen i
de enskilda högre skolorna för qvinlig ungdom för närvarande bedrefves
samt hvilka resultat af densamma hittills vunnits. Denna komité
hade afgifvit sitt betänkande den 19 januari 1888, och hade sedermera
utlåtanden deröfver infordrats af direktionen öfver högre lärarinneseminariet,
domkapitlen, direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk
och medicinalstyrelsen.

För fullgörandet af sitt uppdrag hade komiterade, enligt hvad
departementschefen vidare meddelat, dels genomgått och granskat de
årliga redogörelser, som af 70 högre flickskolor afgifvits, dels infordrat
och bearbetat skriftliga uppgifter, angående vissa hygieniska, pedagogiska
och ekonomiska förhållanden under läsåret 1885—1886 vid 124
högre flickskolor med 10,351 lärjungar och 1,520 undervisande, deraf
1,054 lärarinnor och 466 lärare, och dels slutligen inspekterat inalles
85 flickskolor i 37 af rikets städer. Med afseende på resultatet af
denna undersökning hade komiterade framhållit, att de högre flickskolornas
beskaffenhet i det stora hela icke vore underlägsen andra
undervisningsanstalters och bättre, än man på grund af dessa skolors
beroende af allmänheten kunde vänta.

För undervisningens anordning och ståndpunkt i de särskilda

Statsutskottets Utlutande N:o 9.

ämnena hade komiterade utförligt redogjort och i sammanhang dermed
uttalat sina egna åsigter om det ändamålsenligaste anordnandet af densamma,
med särskildt afseende fäst på den egentliga flickskolan. Hvad
komiterade i detta hänseende föreslagit hade visserligen i åtskilliga
punkter rönt motsägelse dels af ledamöter inom komitén, dels af de
myndigheter, som yttrat sig öfver dess betänkande, men den utredning,
som härigenom vunnits beträffande såväl tidsfördelningen som de
särskilda läroämnenas utsträckning och behandling inom flickskolan,
skulle utan tvifvel bära god frukt för den qvinliga undervisningen i
vårt land.

Frånsåge man felen i sjelfva undervisningssättet, kunde de brister
i vårt flickskoleväsen, som komiterade företrädesvis framhållit, sammanfattas
sålunda:

att undervisningens ändamålsenliga anordning betydligt försvårades
af den bristande insigt, som mångenstädes röjde sig bland allmänheten
i fråga om nödvändigheten — i både hemmetsjoch hela nationens
intresse — af en grundlig bildning för qvinnan;

att man ofta vid uppgörande af läroplanen för den högre flickskolan
icke ordnat denna sjelfständigt efter dess eget behof, utan alltför
mycket efter det allmänna läroverkets mönster;

att flera mindre, med ett ringare antal klasser försedda skolor
sökte bibringa alldeles samma qvantum af kunskaper som de större
skolorna och derigenom framkallade ett ytligt och förslappande mångläseri; att

bristen på kontroll och verksam inspektion öfver de privata
flickskolorna möjliggjorde tillvaron af underhaltiga flickskolor, hvilkas
verksamhet måste betecknas såsom för lärjungarnes andliga och kroppsliga
utveckling skadlig, och hvilka genom sin mängd och det oberättigade
förtroende, de på många håll åtnjöte, utgjorde ett hinder för de
bättre skolornas utveckling;

att de större och bättre^” flickskolornas ekonomiska ställning i allmänhet
vore otillfredsställande, oftast dålig, och att deraf många stora
och beaktansvärda olägenheter härflöte, såsom: att anordningarna för
våi-den af lärjungarnes helsa och fysiska utveckling i det öfvervägande
antalet flickskolor vore högst otillräckliga och bristfälliga; att skolan
blefve alltför beroende af allmänheten, hvilket medförde, att hon ej
kunde med tillbörlig kraft och konseqvens upprätthålla sina fordringar
gent emot föräldrars och målsmäns^ subjektiva tycken och önskningar;
att för undervisningens handhafvande användes dels ett stort antal vid
allmänna läroverk anstälde lärare, som åt flickskolorna kunde egna

22 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

endast ett fåtal timmar, dels många lärarinnor, som saknade pedagogisk
utbildning och, då de ej gjort lärarekallet till sin egentliga lifsuppgifiq
deråt egnade endast en ringa del af sin tid; samt att till följd deraf
lärarekrafternas antal blefve oproportionerligt stort, en onaturlig sönderdelning
af ämnena förekomme och fackläraresystemet finge en utsträckning
och användning, som förringade undervisningens uppfostrande
verkan och gjorde faran för lärjungarnes öfveransträngning större; att
skolafgifterna mångenstädes måste hållas för höga; samt att det oaktadt
föreståndarinnornas och de ordinarie lärarinnornas aflöningar i de
flesta fall vore obilligt låga, under det att deremot deras tjenstgöring
vanligen vore så omfattande och betungande, att den öfverstege deras
krafter och i längden ej stode tillsammans med förutsättningarna för
en lifaktig och intresseväckande undervisning.

Såsom den egentliga högre flickskolans ändamål hade komiterade
uppstält en relativt afslutad, grundlig allmänbildning och dermed
åsyftat en bildning, som satte lärjungarne i stånd att — åtminstone i
någon mån — sjelfständigt fortsätta bildningsarbetet, vare sig det gälde
deras egen personliga utveckling eller deras blifvande lefnadskall, samt
betonat, att dertill visserligen erfordrades egandet af vissa kunskaper,
men dock än mer själskrafternas, särskildt viljans och intelligensens,
allsidiga och harmoniska utbildning.

Bland de förslag, som komiterade framstäf för förverkligandet af
detta mål samt för undanrödjande!, af de vid det nuvarande flickskoleväsendet
anmärkta bristerna, vore följande, enligt departementschefens
förmenande, de vigtigaste:

1. Läroverken för den högre qvinligt undervisningen borde omfatta
sju årskurser (9—16 års ålder) tillika med förberedande klasser.

2. Der förhållandena sådant medgåfve, borde den högre flickskolan
hafva en öfverbyggnad af eu tvåårig fortsättningskurs, i hvilken
alla ämnen borde vara valfria. I förbindelse med vissa af dessa kurser
borde äfven upprättas en kurs för utbildande af lärarinnor.

3. Undervisningsstoffet borde inskränkas, icke allenast derigenom
att blott det vigtiga och väsentliga meddelades i hvarje särskildt läroämne,
utan äfven derigenom att några i flickskolorna mer eller mindre
allmänt förekommande läroämnen derifrån uteslötes. Deremot borde
vissa andra ämnen, som hade betydelse för den fysiska uppfostran
(fysiologi och helsolära samt träslöjd), å läroplanen upptagas.

4. Lärjungarnes arbetstid såväl i skolan som i hemmet borde
betydligt minskas.

5. En i hygieniskt afseende tillfredsställande, dagligen förekom -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

mande och af lärarinna ledd gymnastikundervisning borde meddelas i
alla flickskolor.

6. En genom statens försorg utgifven afhandling angående fordringarna
på en god barnavård borde utdelas åt hvarje målsman, som
anmälde ett barn till inträde i skolan.

7. Provinsial- eller stadsläkare borde få till åliggande att, mot
en ersättning, som Kongl. Maj:t kunde finna skäligt att af statsmedel
anvisa, utöfva hygienisk tillsyn öfver de inom hans distrikt befintliga
flickskolorna (lokal inspektion), hvarjemte tidtals, t. ex. hvart femte år,
alla flickskolor borde underkastas en grundlig hygienisk inspektion af
dertill särskildt förordnade sakkunniga personer (central inspektion).

8. Alla högre flickskolor borde ställas under en central pedagogisk
inspektion.

9. öfver hvarje flickskola, som åtujöte understöd af allmänna
medel, borde tillsättas eu styrelse, bestående af minst sex personer
(män och qvinnor), valda af stadsfullmägtige och landsting, dock så,
att skolans föreståndare eller föreståndarinna vore sjelfskrifven medlem
af styrelsen.

10. Högre flickskola borde ej få öppnas utan föregående anmälan
i ecklesiastikdepartementet och företeende af sådana handlingar,
som styrkte föreståndares eller föreståndarinnas kompetens. Derjemte
borde rätten att förestå en sådan skola kunna af centralinspektionen
fråntagas de personer, i hvilkas skolor påträffades synnerligen svåra,
i en blifvande instruktion för inspektionen särskildt betecknade missförhållanden.

11. Lärare, som genomgått behöriga prof, borde under vissa
vilkor få rätt att, vid ordinarie anställning i allmänt läroverk, för uppflyttning
i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid af högst 10 år,
under hvilken han tjenstgjort vid en af staten understödd flickskola.

12. Föreståndarinnors och lärarinnors undervisningstid för vecka
borde minskas och deras aflöning ökas.

13. Fyratiofem högre flickskolor —- nemligen 4 i Stockholm, 2 i
Göteborg och 1 i hvardera af följande 39 städer: Borås, Eskilstuna,
Falun, Gefle, Halmstad, Helsingborg, Hernösand, Hudiksvall, Jönköping,
Kalmar, Karlshamn, Karlskrona, Karlstad, Kristianstad, Kristinehamn,
Landskrona, Linköping, Luleå, Lund, Malmö, Norrköping, Nyköping,
Oscarshamn, Skara, Sköfde, Strengnäs, Sundsvall, Söderhamn, Uddevalla,
Umeå, Upsala, Venersborg, Vestervik, Vesterås, Vexiö, Visby, Ystad,
Örebro och Östersund —- borde af statsmedel understödjas med ett för
alla lika, årligt anslag (4,000 kronor), för så vidt följande vilkor upp -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

fyldes: att kommun eller af kommun understöd! bolag ansvarade för
anskaffande och underhåll af lämplig skollokal, d. v. s. en sådan, som
godkändes af den hygieniskt sakkunniga myndighet, åt hvilken Kongl.
Maj:t uppdroge att utöfva tillsyn öfver hithörande förhållanden; att
vederbörande föreståndares eller föreståndarinnas kompetens vore styrkt
på sätt Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskrifva; att skolan hade
minst sju årsklasser utöfver småskolans stadium; att språkundervisningen
i skolan vore så ordnad, att det första främmande språket inträdde i
första och det andra icke förr än i fjerde klassen af den egentliga
högre skolan, samt att undervisning i ett tredje främmande språk icke
meddelades i den egentliga flickskolan, utan först i den s. k. fortsättningsskolan;
att lärarinnornas löner icke understege vissa bestämda
minimibelopp, olika för lärarinnor med olika utbildning; att lärjunges
högsta skolafgift ej öfverstege 120 kronor, för år räknadt; att ungefär
hvar tionde lärjunge finge undervisning antingen kostnadsfritt eller för
en afgift, som ej öfverstege hälften af den nyssnämnda högsta afgiften;
samt att skolan årligen, efter vederbörligen faststäldt formulär, afgåfve
tryckt redogörelse öfver sin verksamhet.

14. I följande 32 samhällen: Alingsås, Arboga, Arvika,. Askersund,
Borgholm, Eksjö, Engelholm, Enköping, Falköping, Filipstad,
Haparanda, Köping, Lidköping, Mariestad, Marstrand, Motala, Nora,
Norrtelje, Piteå, Ronneby, Sala, Simrishamn, Skellefteå, Strömstad,
Söderköping, Södertelje, Trelleborg, Vadstena, Varberg, Vimmerby,
Åmål och Örnsköldsvik, der såväl flickskolorna som statens läroverk
för gossar visat sig medföra alltför dryga kostnader, i följd af och i
förhållande till lärjungarnes ringa antal, borde staten inrätta samskolor,
hvilka med afseende på organisation och undervisningsresultat borde
öfverensstämma med den af komiterade föreslagna högre flickskolan.

15. Åt sådana kommunal- eller bolagsskolor, som anordnade
fortsättningskurser, borde eu förhöjning i anslaget af 1,000 kronor
medgifvas, på vilkor, att fortsättningsskolan omfattade minst tvåårig
kurs, och att undervisningen i hvarje årskurs upptoge minst 10 timmar
i veckan.

16. Ett af de nu befintliga folkskolelärarinneseminarierna borde
förändras till ett högre lärarinneseminarium, på det att det ökade behofvet
af kompetenta lärarinnor för de högre flickskolorna måtte tillgodoses
och tillika öfverbefolkningen på folkskolelärarebanan minskas.

Sedan departementschefen derefter på sid. 29—38 i statsrådsprotokollet
redogjort för de uttalanden och erinringar, som de af komi -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 25

terade väckta förslagen föranledt hos dem, hvilkas utlåtanden deröfver
infordrats, har departementschefen yttrat följande.

Af det anförda framginge, att en omfattande och grundlig utredning
blifvit gjord af de högre flickskolornas tillstånd såväl med afseende
på deras organisation och undervisning som beträffande deras
hygieniska och ekonomiska förhållanden, att de härvid anmärkta bristerna
blifvit framhållna och slutligen att förslag blifvit framstälda till berörda
bristers afhjelpande samt flickskoleväsendets utveckling.

Otvifvelaktigt syntes det departementschefen vara att på grundvalen
af den sålunda verkstälda utredningen mer verksamma och ändamålsenliga
åtgärder än hittills skulle kunna vidtagas till den qvinligt
undervisningens ordnande och förkofran. Men då icke oväsentliga anmärkningar
blifvit gjorda mot flertalet af de förslag, som komiterade
i detta syfte framstält, vore dessas genomförande i oförändrad gestalt
icke att förorda; och då tillräcklig tid fattades för att underkasta dem
nödig pröfning och erforderlig omarbetning, kunde departementschefen
icke för närvarande framlägga något förslag till ett definitivt ordnande
af den högre undervisningen för qvinlig ungdom.

Då emellertid de för handen varande högre flickskolorna i allmänhet
befunne sig i stort ekonomiskt trångmål, hade departementschefen
ansett nödvändigt att redan nu något gjordes för att bistå dem.
Ty skulle de i följd af bristande understöd gå tillbaka och försämras
eller på vissa orter alldeles duka under, så skulle utan tvifvel svårigheterna
vid denna vigtiga frågas lösning betydligt ökas.

Den af 1882 års Riksdag beviljade förhöjningen i anslaget till
högre skolor för qvinlig ungdom hade gjort det möjligt för Kongl.
Maj:t att för åren 1883 och 1884 dels för 9 skolor öka det redan förut
åt dem beviljade understödet, dels tilldela sådant åt ytterligare 15
skolor. Antalet af staten understödda skolor hade under åren 1885—

1887 ökats till 59 och för åren 1888—1890 till 62. För närvarande
väntade ansökningar om dylikt understöd från 69 skolor, hvilka alla
syntes förtjenta att deraf komma i åtnjutande, på Kong]. Maj:ts afgörande.
Härvid måste antingen eu del skolor lemnas utan all hjelp
eller ock måste eu ytterligare inknappning göras utöfver den, som

1888 vidtogs, å de äldre skolornas redan förut otillräckliga understödsbelopp.
Och dock lemnades dessa understöd icke utan ersättning. Under
de senaste åren hade nemligen på grund deraf 203 lärjungar åtnjutit
undervisning kostnadsfritt och 403 för en till 50 kronor nedsatt
årsafgift.

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 4 Sami, 1 Afd. 8 Käft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Huru olika meningarne än varit angående de särskilda förslagen
till flickskoleväsendets förbättring, så hade de dock, enligt hvad departementschefen
vidare anfört, i ett afseende varit fullt öfverensstämmande,
nemligen deruti, att rikligare understöd från statens sida borde komma
flickskolorna till del. Om det vore en sanning, att samhällets välfärd
ytterst hvilade på religionen och sedligheten; att familjen vore dessas
första och säkrast fruktbara plantskola; att det vore qvinnan, som
gåfve hemmet dess pregel; så måste man medgifva, att äfven betydliga
offer vore väl försvarade, om en allmännare spridd högre qvinnobildning
genom dem kunde vinnas. Detta syfte vore — långt ifrån att
vara, såsom man ofta hörde förebäras, en angelägenhet endast för eu
viss samhällsklass — ett hela folkets gemensamma lifsintresse.

Då emellertid statens medel för närvarande måste tagas i anspråk
för många andra ändamål, och då denna vigtiga angelägenhet nu icke
förelåge till definitivt ordnande, ansåge sig departementschefen icke
böra föreslå förhöjning i det för närvarande utgående anslaget med
högre belopp än 30,000 kronor.

I fråga om flickskolornas anordnande och deras verksamhet har
utskottet velat uttala den mening, att, på sätt i ofvan åberopade utlåtanden
öfver flickskolekomiténs förslag, bland annat anförts, vid den förestående
organisationen af flickskolorna tillbörligt afseende torde böra fastas
vid de hygieniska förhållandena, så att öfveransträngning i dessa skolor
må komma att undvikas samt att dessa skolor synas böra så anordnas,
att de ej blifva en efterbildning af de allmänna läroverken för gossar
utan komma att lämpa sig efter qvinnans speciella uppgifter i lifvet, för
hvilket ändamål införande af undervisning i allmän helsolära samt theoretisk
och praktisk huslig ekonomi vore tillönskligt.

Hvad de nu föreliggande förslagen beträffar, får utskottet, under hänvisande
till de skäl för motionärernes förslag, som finnas i motionerna intagna,
anmärka, att motionärerna anfört, bland annat, att de, utan att våga utgå
ifrån beviljandet af hela det belopp, eller 4,000 kronor, hvilket komiterade
tillstyrkt för hvar och en af sådana skolor, som uppfylt stadgade
vilkor, ansåge sig, då tvifvels utan lång tid komme att förgå,
innan man enats om dessa skolors organisation, och då motiveringen
i den kongl. propositionen tydligen visade, att det äskade beloppet
endast af hänsyn till andra statens kraf satts så lågt, att det omöjligen
kunde ens tillnärmelsevis fylla de dock som synnerligen vigtiga erkända
behofven, böra ifrågasätta, huruvida icke hälften af de af komiterade
föreslagna beloppen med i medeltal 2,000 kronor åt hvardera

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af de ungefär 70 skolor, livilka funnits förtjena af understöd, kunde
utan ändring af förut gällande bestämmelser få af statsmedel utgå.

I öfverensstämmelse med den uppfattning såväl departementschefen
som de båda motionärerna gjort gällande, håller utskottet före,
att den tryckta ekonomiska ställning, hvari de högre flickskolorna befinna
sig, bör föranleda Riksdagen att, utan att afvakta det definitiva
ordnande af den högre undervisningen för qvinlig ungdom, hvilket,
hufvudsakligen grundadt på komiterades ofvan omförmälda förslag, lärer
vara att förvänta, bereda ifrågavarande skolor ett något större statsunderstöd
än för närvarande till dem utgår. I fråga åter om det belopp,
hvarmed anslaget till högre skolor för qvinlig ungdom skulle för
sådant ändamål höjas, anser sig utskottet sakna anledning att tillstyrka
Riksdagen att, såsom motionärerna föreslagit, gå utöfver den summa,
Kongl. Maj: t efter pröfning af de på saken inverkande förhållandena
funnit sig böra af Riksdagen äska. Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, med afslag å herrar Wieselgrens
och Winkrans’ förevarande motioner, i hvad de samma
skilja sig från Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,
må, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, höja
anslaget till högre skolor för qvinlig ungdom från
70,000 kronor till 100,000 kronor, eller med ett belopp
af 30,000 kronor.

Folkundervisningen.

9:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen — under medgift Ån9- förnöjdt
vande att af anslaget till arfvoden och resekostnadsersättning åt folk- Xfftslo/eskoleinspektörer
finge utgå arfvode, ej öfverstigande 6,000 kronor för inspektionen
år, åt en på viss tid förordnad person med de åligganden, som i huf- 7c”i
vudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 12 januari 1891 angifna grunder blefve af Kongl. Maj:t
bestämda — måtte bevilja förhöjning i berörda anslag från dess nuvarande
belopp, 95,000 kronor, till 100,000 kronor, eller med 5,000 kronor.

Beträffande ifrågavarande framställning har departementschefen
till ofvannämnda statsrådsprotokoll yttrat följande:

Öfver trettio år hade förflutit sedan 1859—60 årens Riksdag beviljade
det första anslaget, 17,000 kronor, till folkskoleinspektionen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Redan vid 1862—63 årens riksdag hade detta anslag uppförts med ett
till 30,000 kronor för höj dt belopp. Tid efter annan både sedermera
anslaget ökats: af 1865—66 årens Riksdag till 40,000 kronor, af 1872
års Riksdag till 52,000 kronor, af 1874 års Riksdag till 65,000 kronor,
af 1878 års Riksdag till 85,000 kronor och senast af 1884 års Riksdag
till det belopp, hvarmed detsamma från och med år 1885 i staten upptagits,
eller 95,000 kronor.

Att den utveckling af folkskoleväsendet, som sålunda med relativt
korta mellanrum kraft ökning af inspektionsanslaget, oafbrutet fortgått
under de sex senaste åren, visade sig redan deraf, att skolornas antal,
som 1883 uppgått till 9,781 med 11,130 lärare och lärarinnor, år 1889
utgjorde 10,505 med 12,507 lärare och lärarinnor. Det belopp, hvartill
anslaget senast förhöjts, hade ock varit för ändamålet otillräckligt,
och för hvarje år under femårsperioden 1885—89, med undantag af år
1887, hade anslaget öfverskridits, i det att statens omkostnader för inspektionen
utgjort för år 1885 kronor 97,122: 64, för 1886 kronor
102,576: 45, för 1887 kronor 92,991: 93, för 1888 kronor 103,055: 37
och för 1889 kronor 104,453: 77. Under sådana förhållanden framstälde
sig nu frågan, om ej anslaget till folkskoleinspektionen borde
ytterligare förhöjas.

Innan denna fråga togcs under öfvervägande borde likväl — med
fullt erkännande af det goda, som åstadkommits genom inspektionen,
sådan den hittills varit ordnad — en undersökning ske, huruvida icke
förhållandena, sådana de med folkskoleväsendets utveckling under de
gångna trettio åren utbildat sig, samt de härvid vunna erfarenheter
påkallade vissa ändringar i inspektionens nuvarande anordning.

Redan af 1874 års Riksdag hade, i samband med då beviljad förhöjning
af inspektionsanslaget, angifvits angelägenheten af att till inspektörer
utsa ges prersoner, som uteslutande egnade sina krafter åt detta
kall, äfven om kostnaderna derigenom skulle blifva större. Önskvärdheten
häraf hade ock vid flera andra tillfällen framhållits. Otvifvelaktigt
vore en sådan reform med deraf följande inskränkning i inspektörernas
antal synnerligen önskvärd och borde uppställas såsom ett mål,
mot hvilket man måste sträfva.

Dock borde härvid besinnas, att i följd af vårt lands stora utsträckning
och särskild! i vissa mera glest bebyggda delar af detsamma
hardt när oöfvervinneliga svårigheter för detta måls genomförande
mötte, och att åtminstone för närvarande det sannolikt ej skulle vara
möjligt att finna tillräckligt många fullt lämpliga personer med erforderlig
allmän och pedagogisk bildning, som kunde och ville helt och

Statsutskottets Utlåtande N:o t).

hållet afbryta sin egentliga verksamhet för att egna sig åt det i alla
händelser ej synnerligen inbringande och dessutom för allenast ett bcgränsadt
antal år meddelade tillfälliga inspektionsuppdraget; ty att af
inspektörsbefattningarna tillskapa ordinarie befattningar, hvilkas innehafvare,
försedda med fullmagt, småningom skulle gråna i tjensten och
slutligen pensioneras, torde af ingen anses tjenligt. Om nödigt vore,
att tjenstinnehafvare vore i besittning af full rörlighet och lifskraft, så
gälde detta särskildt om folkskoleinspektörerna.

Hvad som i alla händelser, intill dess reformen mera allmänt
kunde genomföras, måste fordras, vore att de personer, som förenade
inspektionsuppdraget med annan tjenstbefatt-ning, förpligtades att utsträcka
sin inspektionsverksamhet till vissa längre sammanhängande
perioder af året och, der så pröfvades nödvändigt, hålla vikarie för den
ordinarie tjenstens bestridande.

Jemväl i andra hänseenden än det nu angifna lemnade inspektionen
rum för anmärkningar, för hvilkas undanrödjande åtgärder borde
ju förr desto hellre vidtagas. De ekonomiska och yttre organisatoriska
förhållandena, som förr och med rätta tagit uppmärksamheten i synnerligen
stort anspråk, hade med folkskolans kraftiga utveckling under
de senaste årtiondena träd t mera i bakgrunden och lemnat rum för etthögre
och väsentligare intresse. Behof af lokaler och materiel vore
nu, åtminstone i allmänhet, på ett ganska tillfredsställande sätt, efter
vårt lands tillgångar, tillgodosedda, och derför gälde det numera för
inspektionen att mera rigta sig åt skolans inre förhållanden och att,
för att utveckla och förbättra dessa, söka, med noggrann kännedom
om de grundsatser som dervid borde följas, arbeta på väckandet af så
väl lärarnes som skolrådens och skolrådsordförandenas intresse för
dessa grundsatsers tillämpning, hvarvid skolråden och deras ordförande
vida mera än hittills bolde verka såsom förmedlingslänkar mellan inspektionen
och skolan. Att den nuvarande inspektionen i afseende å
utförandet af dessa uppgifter lemnade åtskilligt öfrigt att- önska, kunde
ej bestridas.

Man misstoge sig ej, om man påstode, att den egentliga grunden
till inspektionens svaghet härutinnan vore beroende af brist på system,
sammanhållning och kontroll. De förhållanden, som vore föremål för
inspektionens uppmärksamhet, betraktades och bedömdes af de särskilda
inspektörerna från alltför olika synpunkter, och hvarje enskild inspektör
arbetade för mycket för sig sjelf utan samråd och samverkan med vare
sig skolråden eller öfrige inspektörer. Genomförandet- af likformiga,
af erfarenheten vunna och bekräftade grundtankar för undervisningens

Statsutskottds Utlåtande N:o 9.

anordnande försvårades häraf. Genom den fristående ställning, inspektörerna
intoge, blefve det ock för departementet och dess chef svårt
såväl att med noggrannhet följa och bedöma deras verksamhet och
folkskoleväsendets tillstånd öfver hufvud som ock att, der sådant kunde
erfordras, lemna ledning och rättelse. De nu i detta hänseende till
buds stående medlen — inspektörernas berättelser och de någon gång
förekommande inspektörsmötena — vore härvid icke tillfjdlestgörande.
De svårt öfverskådliga och ofta sins emellan ojemförliga uppgifterna
i de förra och de senares sällan återkommande och då genom tidens
knapphet föga grundliga förhandlingar vore allt för oviga apparater
för att med fördel kunna i förevarande syfte användas.

I ett särskildt hänseende gjorde sig bristen på nödig kontroll på
ett påfallande sätt märkbar, nemligen i fråga om folkskoleinspektörernas
resor, hvilka ej sällan företoges planlöst och derigenom medförde
mindre gagn, men större kostnad, än som vederborde. Under det att
sammanlagda beloppet af inspektörernas arfvoden utgjort för hvartdera
af de fem åren 1885—1889 omkring 27,000 kronor, hade resekostnaderna
uppgått till i medeltal 72,000 kronor. Vid flere statsrevisioner
och jemväl vid den senaste hade anmärkningar framstälts i afseende
å det sätt, hvarpå en del af inspektörerna anordnat sina resor. Visst
vore, att betydande besparingar kunde åstadkommas, om dessa resor
mera planmessigt anordnades. I förordnandena för inspektörerna och
särskildt i den för dem senast utfärdade instruktion hade anvisningar
i sådant syfte lemnats, men för departementet hade ej funnits och
funnes för närvarande ingen möjlighet att kontrollera, huru de af detsamma
härutinnan lemnade föreskrifter tillämpades.

För afhjelpande af dessa och andra brister och olägenheter å detta
område såge departementschefen icke något kraftigare medel än ett direkt
ingripande genom en under departementet omedelbart stöld person med
framstående duglighet och erfarenhet i folkskoleväsendet, genom hvilken den
nu saknade sammanhållningen af det hela kunde verkliggöras. Af honom
skulle inspektörerna erhålla råd och anvisningar, som kunde vara behöfliga
i afseende å inspektionerna, rörande tillämpning af författningar,
skolornas ordnande, förfaringssättet vid undervisningen m. in. För
att underlätta härför erforderlig personlig förbindelse mellan honom och
inspektörerna, skulle han årligen enligt af departementschefen faststäld
plan distriktsvis sammankalla folkskoleinspektörerna för att med dem
öfverlägga om ofvanberörda och andra folkskolans angelägenheter. Till
honom borde dessutom af folkskoleinspektörerna halfårsvis insändas
uppgift å de resor, de under påföljande halfåret ämnade företaga, och

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hvilka skoldistrikt de derunder ernade besöka, äfvensom efter hvarje
års slut korta redogörelser för inspektionsverksamheten under det gångna
året; med ledning af förenämnda resplaner skulle kunna kontrolleras,
att inspektionerna mera än hittills koncentrerades på sammanhängande
tidsperioder och att i följd deraf ett större antal skolor än nu under
samma resa besöktes. Genom nämnda person skulle ock kunna tillföras
departementet en kännedom om folkskolans förhållanden, som
nu icke i lika mått stode till buds, på samma gång han utgjorde ett
organ mellan centralstyrelsen för folkskoleväsendet och dettas skilda
delar.

Men om nu angifna steg till folkskoleinspektionens bättre ordnande
toges, uppstode den frågan, om ej i samband dermed en förändring
påkallades i afseende å inspektionen öfver de undervisningsanstalter,
der skolornas lärarepersonal bildades. Dessa anstalter utgjordes
af två hufvudgrupper, de egentliga folkskolelärareseminarierna
och småskolelärareseminarierna. Den inspektion öfver lärarebildningsanstalterna,
som hittills egt rum, hade utöfvats af byråchefen å den
afdelning inom ecklesiastikdepartementet, som hade att handlägga frågor
om folkundervisningen och dit hörande anstalter. Det vore naturligt,
att denna inspektion, med hänsyn till byråchefens andra magtpåliggande
göromål, måst blifva ganska begränsad. Deri hade ej kunnat
omfatta andra lärarebildningsanstalter än folkskolelärareseminarierna
och de två af staten anordnade småskolelärareseminarierna för lapskt
och finskt talande elever. Alla de anstalter, der småskolans lärare, de
biträdande lärarne i folkskolan samt lärarne i de mindre folkskolorna
egentligen utbildades, hade hittills icke utgjort föremål för något som
helst öfvervakande genom inspektion. De i senare författningar, angående
lönetillskott af allmänna medel för denna läraregrupp, gifna
bestämmelser, enligt hvilka afgångspröfning vid dylika anstalter utgjorde
vilkor för erhållande af förhöjdt lönetillskott, hade förlänat
dessa anstalter en betydelse, som kräfde ett mera direkt öfvervakande
af deras verksamhet för att såmedelst åstadkomma den likformighet
mellan dessa sistnämnda seminarier, som för lärarebildningsanstalter
med samma mål alltid vore så vigtig. Då nemligen afgångsbetygen
från ifrågavarande seminarier medförde enahanda rättigheter, borde så
vidt möjligt, kunskapsfordringarna i det ena seminariet vara lika med
dem i det andra. Att så nu icke vore fallet borde ej förundra någon,
då såsom bekant desamma för närvarande icke stode under annan
kontroll från det allmännas sida än den, som utöfvades af de censorer,
olika för nära nog hvarje anstalt, som vid dagarna för afgångsexamen,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

enligt departementschefens förordnande voro närvarande, och mellan
hvilka knappt någon som helst samverkan vore tänkbar, då de måste
utses bland de i närheten af seminariet boende personer. Då så vore
och då särskildt småskolan numera blifvit en erkändt berättigad och
nödvändig länk bland anstalterna för folkundervisningen och en af de
vigtigaste betingelserna för dess utveckling, samt staten för aflönande
af småskolans lärare, de biträdande folkskolelärarne och lärarne i de
mindre folkskolorna — eller hela den personal som hufvudsakligen i
småskolelärareseminarierna utbildades — lemnade anslag, som under
de senaste åren uppgått till nära 1,300,000 kronor årligen, så borde
äfven dessa seminarier, i den omfattning sådant läte sig göra, i likhet
med de egentliga folkskolelärareseminarierna blifva föremål för
inspektion.

För att till samma person, som skulle öfvervaka folkskoleinspektionen,
äfven öfverlåta tillsynen öfver lärarebildningsanstalterna, kunde
åtskilliga skäl anföras. Till eu början kunde ur pedagogisk synpunkt
framhållas, att lärarebildningsanstalterna, för att på ett tillfredsställande
sätt fylla sin uppgift, måste arbeta med full insigt om beskaffenheten
af de lärarekrafter, folkundervisningsanstalterna verkligen behöfde. Eu
sådan insigt kunde af ingen tillföras dem bättre än af den person,
som oafbrutet vore i beröring med de olika folkundervisningsanstalternas
inspektörer och genom öfverläggningar och skriftvexling med
dem vore i tillfälle att inhemta grundlig kännedom om de fordringar,
som borde ställas på lärarne i de olika slagen af skolor. Dertill
kunde läggas följande. På sätt ofvan vore föreslaget skulle den,
som finge tillsynen öfver folkskoleinspektionen sig anförtrodd, sätta
sig i förbindelse med folkskoleinspektörerna särskildt sålunda, att desse
efter plan, som faststäldes af departementschefen, distriktsvis sammankallades.
Blefve nu inspektionen öfver lärarebildningsanstalterna honom
anförtrodd, läge det i sakens natur, att möte, hvartill inspektörerna
skulle af honom sammankallas, i regeln kom me att hållas i samband
med hans inspektion af seminarierna. Förutom det ekonomiskt fördelaktiga
af en sådan anordning vore det af icke ringa pedagogisk
betydelse att vid distriktsmötet, som i allmänhet borde hållas å plats,
der ett seminarium för utbildande af folkskolelärare eller småskolelärare
vore förlagd t, kunna bereda inspektörerna tillfälle att genom besök
i seminariets öfningsskola lära känna de förfaringssätt, som der
användes vid undervisningen, samt att med seminariets lärare utbyta
åsigter.

Slutligen funnes ett ytterligare skäl för att åt den, som skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

öfvervaka folkskoleinspektionen, uppdraga inspektionen öfver lärarebildningsanstalterna,
och detta vore, att de rent administrativa arbeten,
som ecklesiastikdepartementets folkskolebyrå i likhet med motsvarande
afdelningar inom statsdepartementen hade att utföra, numera så ökats
och vore af den beskaffenhet, att de icke kunde på tillfredsställande
sätt skötas af någon annan än en person med verklig embetsmannabildning.
Med anledning af den under förliden höst inträffade ledighet
i byråchefsbefattningen hade departementschefen redan fäst Kongl.
Maj:ts uppmärksamhet på sistnämnda förhållande; och på de af departementschefen
anförda skäl hade Kongl. Maj:t den 19 sistlidne september
medgifvit byråchefsbefattningens uppehållande tills vidare på
förordnande af en utaf departementets nuvarande tjensteman, under det
seminarieinspektionen bestridts af en utanför departementet stående
skolman. För att ådagalägga den betydande utvecklingen af byråns
administrativa arbeten behöfde endast erinras om följande. Sedan
folkskolebyråns bildande hade nu mer än ett fjerdedels sekel förflutit.
Under denna tid hade de folkundervisningsanstalter, med hvilka byrån
ursprungligen hade att befatta sig, ökats från 5,573 till 10,505. Statsanslagen
till dessa anstalter, som vid periodens början uppgått till

215,000 kronor, utgjorde nu 3,500,000 kronor. Seminarierna, som då
egde en ytterst ringa utveckling både med afseende å klasser och
lärareantal, vore nu fullt organiserade och försedda med en talrik lärarepersonal.
Redan af denna utveckling och den dermed följande ytterst
rörliga och vexlande lagstiftningen, hade förorsakats betydlig ökning i
byråns administrativa verksamhet, men dessutom hade efter byråns
inrättande nya skolformer, hvar och en med sina särskilda lagar och
författningar, uppstått och stälts under byråns administration. Folkskolorna
hade förbundits med fortsättnings- och slöjdskolor. Nya
lärarebildningsanstalter hade uppstått i de nyss omnämnda småskolelärareseminarierna.
öfver de egentliga folkundervisningsanstalterna
hade folkhögskolorna utbildats. I rikets nordligaste trakter reglerades
undervisningen för den finska och lappska befolkningen enligt sedermera
tillkomna särskilda bestämmelser. Eu pensionsinrättning för såväl
folkskolelärare som deras enkor och barn hade tillkommit, hvarigenom
en betydande mängd mål tillförts byrån. Det i många hänseenden
invecklade s. k. abnormskolväsendet tillhörde också numera,
i olikhet mot förr, byråns verksamhet. Särskilt vore att lägga märke
till, huruledes döfstumundervisningen å senaste tiden inträdt i ett alldeles
nytt skede, och att utan tvifvel svårlösta och invecklade frågor
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 4 Samt. 1 Afd. 8 Höft. 5

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

å detta område i deri närmaste framtiden måste uppstå. Härtill komme
slutligen i afseende å byråns göromål, att den förutvarande gemenskapen
af det pedagogiska och administrativa samt det senares omedelbara
afhängighet af det förra, till följd af numera i alla rigtningar
gifna lagbestämmelser, vore af en helt annan art än förr. Hvar och
eu af byråns då ganska sammanblandade verksamhetssferer, den pedagogiska
och den administrativa, framträdde nu med sin tydligt skilda
begränsning och omfattning.

På samtliga dessa skäl ansåge departementschefen, att all inspektion
borde skiljas från folkskolebyråns administrativa chef och öfverlemnas
åt en särskild person, som förutom öfvervakandet af folkskoleinspektionen
tillika, efter departementschefens bestämmande, skulle utöfva
tillsyn icke blott öfver folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna
utan äfven, i den mån sådant läte sig göra, öfver ofvannämnda
småskolelärareseminarier, hvartill borde läggas skyldighet för honom
att, der sådant i särskilda fall påkallades, biträda departementschefen
vid beredning af ärenden rörande folkundervisningen af uteslutande
eller öfvervägande pedagogisk art, särskilt frågor rörande anskaffande
af för folkundervisningsanstalterna tjenlig undervisningsmateriel. Såsom
en ovilkorlig fordran måste slutligen uppställas, att denna person,
som borde förordnas på viss tid, under det han utöfvade sitt uppdrag
ej finge egna sig åt någon som helst annan tjenstverksamhet.

Efter att sålunda hafva angifvit skälen, hvarför åt eu särskild
person syntes böra uppdragas såväl öfvervakandet af folkskoleinspektionen
som tillsynen öfver folkskolelärare- och småskolelärareseminarierna,
samt grunddragen af denna persons verksamhet, hade departementschefen
— som ansåge hans arfvode lämpligen böra utgå af anslaget
till arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskoleinspektörer,
men att hans resekostnads- och traktamentsersättning, i likhet med
hvad hittills varit fallet beträffande den direkt från departementet utgående
inspektionen, borde bestridas af det under åttonde hufvudtiteln
uppförda förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar — anhållit att
få öfvergå till frågan om det belopp, som för hans godtgörande kunde vara
erforderligt. Man kunde ej förutsätta, att till det ansvarsfulla och grannlaga
värf, som här afsåges, erhålla lämplig person, med mindre honom
tillförsäkrades en mot uppdragets vigt någorlunda svarande inkomst.
Den omfattning, i hvilken inspektionsanslaget härför behöfde tagas i
anspråk, kunde emellertid icke oväsentligt blifva beroende på, om
uppdragets innehafvare vore i offentlig tjenst anstäld eller icke. I
förra fallet fordrades visserligen, af skäl som ofvan vore angifvet,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ovilkorligen, att han, under det uppdraget fortvarade, vore i åtnjutande
af fullständig tjenstledighet från innehafvande befattning. Men då hela
hans aflöning för denna befattning icke behöfde tagas i anspråk för
tjenstens uppehållande genom vikarie, skulle det belopp, som komme
att utgå från inspektionsanslaget, icke blifva så stort, som i det fall,
att en person, hvilken icke innehade offentlig tjenst, förordnades att
fullgöra uppdraget. I sistnämnda fall, och då den aflöning, som den,
hvilken utöfvade detta uppdrag, borde åtnjuta, ej skäligen kunde sättas
lägre än till 6,000 kronor, skulle inspektionsanslaget behöfva anlitas
med hela detta belopp, hvilket således skulle blifva det maximum, som
för ändamålet finge derifrån utgå.

Slutligen anhölle departementschefen att få återkomma till sjelfva
utgångspunkten i sitt yttrande eller frågan angående inspektionsanslagets
förhöjning. Af den utredning, som lemnats, framginge, att samma anslag
för de sista fem åren årligen öfverskridits med i medeltal något
mera än 5,000 kronor. De besparingar å anslaget, som borde uppkomma
genom ordnande af folkskoleinspektörernas verksamhet efter
eu bestämd och sammanhängande plan och framför allt genom kontroll
öfver deras resor, ansåge departementschefen dock böra blifva så betydande,
att någon särskild kostnad för aflönande af ifrågavarande
person, hvars hufvuduppgift skulle vara att öfvervaka folkskoleinspektionen
och inspektera lärarebildningsanstalterna, ej behöfde beräknas,
utan att de genom hans verksamhet uppkommande besparingarna borde
härför blifva tillräckliga. Departementschefen ansåge derför, att förhöjning
i anslaget ej behöfde äskas med högre belopp än det, hvarmed
anslaget under de fem sista åren årligen i medeltal öfverskridits, eller

5,000 kronor.

1 anledning af en till utskottet hänvisad motion, som väckts i
syfte att få till stånd förbud för folkskoleinspektör att samtidigt sköta
annan embetsbefattning, anmärkte utskottet sistlidet år i punkten 15:o)
af sitt då afgifna utlåtande n:o 9, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens åttonde liufvudtitel, att, enligt hvad utskottet trodde
sig veta, den uppfattningen i många fall gjort sig gällande, att folkskoleinspektionen
för närvarande faktiskt lemnade åtskilligt öfrigt att
önska i fråga om noggrann och effektiv kontroll öfver undervisningen;
och hemstälde utskottet, i betraktande häraf och på i öfrigt anförda
skäl, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, hvilka åtgärder borde vidtagas
för åstadkommande af en mera verksam och tillfredsställande
inspektion öfver folkundervisningen. Denna utskottets hemställan blef

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. förslagsanslaget

till lönetillsJcott
åt lärare
vid folkskolor
och småskolor.

likväl icke af kamrarne bifallen, men torde anledningen dertill icke
hafva varit, att inom riksdagen den åsigten var förherskande, att den
nuvarande folkskoleinspektionen vore fullt tillfredsställande, utan torde
snarare kunna sökas deri, att meningarne voro delade angående lämpligaste
sättet för det åsyftade målets vinnande.

Nu har emellertid Kongl. Maj:t framlagt ett förslag i ämnet, som
på samma gång det synes böra föranleda till en kraftigare och likformigare
inspektion öfver sjelfva folkundervisningen jemväl torde vara
egnadt att undanrödja det missförhållande i fråga om folkskoleinspektörernas
resor, som, enligt hvad departementschefen erinrat, af flera
statsrevisioner och särskilt af den senaste påpekats, eller att dessa
resor i många fall anordnas på ett sätt, som icke är förenligt med
önskvärd sparsamhet. Med afseende å dessa förtjenster hos det nu
föreliggande förslaget och då härtill kommer, att detsamma ytterligare
afser ej blott att bereda den stora fördel, att en och samma person
får sig anförtrodda de, såsom det vill synas, till sin natur samhörande
åliggandena att öfvervaka folkskoleinspektionen och att hålla tillsyn
Öfver lärarebildningsanstalterna, utan äfven att sätta byråchefen å folkskolebyrån
inom ecklesiastikdepartementet i tillfälle att odeladt egna
sin tid och sina krafter åt den mångfald af administrativa mål och
ärenden, som, enligt hvad i statsrådsprotokollet vitsordas, numera tillkommer
denna byrå, anser sig utskottet eg a fullgiltig anledning att
hos Riksdagen förorda bifall till förslaget, för hvars genomförande kostnaden
i öfrigt synes utskottet vara ganska måttlig. Utskottet får alltså
hemställa,

att Riksdagen — under medgifvande att af anslaget
till arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskoleinspektörer
må utgå arfvode, ej öfverstigande

6.000 kronor för år, åt en på viss tid förordnad person
med de åligganden, som i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för den 12 januari 1891 angifna grunder
varda af Kongl. Maj:t bestämda — må bevilja förhöjning
i berörda anslag från dess nuvarande belopp

95.000 kronor, till 100,000 kronor.

10:o) I afseende å det i riksstatens åttonde hufvudtitel för innevarande
år uppförda förslagsanslaget å 3,500,000 kronor till lönetillskott
åt lärare vid folkskolor och småskolor, har Kongl. Maj:t icke föreslagit
någon förändring.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Inom Andra Kammaren hafva emellertid i särskilda till statsutskottet
remitterade motioner af herrar K. E. Holmgren (motion n:o 91),
E. A. Zotterman (motion n:o 93) och A. Henricson (motion n:o 149)
väckts förslag om förbättring i folkskolornas lärarepersonals aflöning,
hvilka förslags bifallande till större eller mindre del möjligen skulle kunna
föranleda förhöjning i förenämnda anslag; och då dessa förslag ännu icke
gjorts till föremål för Riksdagens behandling och beslut, kommer utskottet
framdeles under riksdagen att, sedan beslut i afseende å desamma
fattats, göra den framställning i fråga om nu omförmälda anslag, hvartill
förhållandena må föranleda; h vilket utskottet velat för Riksdagen

anmäla.

ll:o) I motion (n:o 121) inom Andra Kammaren har herr G. Eloioson
hemstält:

att Riksdagen måtte bevilja och till Kongl. Maj:ts disposition
anvisa ett förslagsanslag å 25,000 kronor till befrämjande af pedagogisk
gymnastik vid landets folkhögskolor;

att Riksdagen vid anmälan af sitt beslut härom ville anhålla, det
Kong!. Maj:t täcktes lemna närmare föreskrifter angående omfånget af
den gymnastiska undervisningen och inspektionen af densamma samt
angående sättet för statsbidragets lyftande;

att Riksdagen ville fastställa det bidrag, som hvarje folkhögskola,
der undervisning i gymnastik till föreskrifvet omfång på ett nöjaktigt
sätt meddelades, egde att uppbära, till 1,000 kronor; samt

att det måtte åligga folkhögskola, som önskade komma i åtnjutande
af detta bidrag, att ej mindre vidkännas alla öfriga kostnader
för de gymnastiska öfningarnas ordentliga upprätthållande än äfven
underkasta sig den inspektion, som Kongl. Maj:t kunde finna skäligt
bestämma.

I fråga om hvad motionären anfört till stöd för sitt förslag får
utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

Utskottet finner det visserligen vara önskvärd!, att iutresset för
gymnastiska öfniugar må vinna utbredning på landsbygden, likasom
utskottet icke heller vill förneka, att införandet af pedagogisk gymnastik
vid folkhögskolorna skulle blifva till omedelbart gagn för eleverna,
men å andra sidan synes sådan utredning af saken nu icke föreligga,
att man på grund deraf kan bilda sig en uppfattning om, huruvida
sannolikhet förefunnes, att det med motionen åsyftade målet skulle
genom ett bifall till densamma kunna vinnas. För sin del befarar

Ang. ifrågasatt
anslag
till befrämjande
af
pedagogisk
gymnastik
vid rikets
folkhögskolor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. ändring
i vilkoret för
utgåendet af
ett tekniska
skolan i
Stockholm
beviljadt
anslag.

[9.]

utskottet-, att anordnandet af en så utvecklad undervisning i gymnastik,
som den motionären afsett, skulle för vederbörande folkhögskolor medföra
så stora kostnader, särskildt för anskaffande och inredning af lokaler,
att högst få dylika skolor skulle befinnas villiga att underkasta sig de
för det föreslagna statsbidragets erhållande ifrågasatta vilkor.

På nu anförda skäl får utskottet hemställa,

att herr Elowsons förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.

De tekniska läroverken.

12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att
det anslag å tillhopa 7,575 kronor, som Riksdagen år 1889 under visst
vilkor beviljat till tekniska skolan i Stockholm, finge utgå, så länge
skolan åtnjöte det anslag å 7,500 kronor, som Stockholms stad från
och med år 1891 tills vidare, på sätt i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 12 januari 1891 omförmäldes, beviljat tekniska
skolan.

Vid föredragningen inför Kongl. Maj:t af detta ärende har departementschefen,
enligt hvad åberopade statsrådsprotokoll utvisar, till en
början erinrat, hurusom, sedan Kongl. Maj:t till 1889 års Riksdag gjort,
framställning om nya anslag och förhöjningar i äldre anslag för tekniska
skolan i Stockholm till ett sammanlagdt belopp af 15,150 kronor, Riksdagen,
som ansett att det vore ett billigt anspråk på Stockholms stad,
att staden bidroge med hälften af nyssnämnda belopp, af dylik anledning
och, med uppställande af vilkor i angifna syfte, anslagit endast
hälften af hvad för hvarje särskildt ändamål blifvit begärdt och sålunda
beviljat på ordinarie stat:

dels, för upprättande vid skolan afen särskild maskinyrkesskola, till
afiöningsförmåner åt föreståndare och lärare enligt fördelning, som af
Kongl. Maj:t i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 12 januari 1889 angifna grunder
godkändes, 3,000 kronor;

dels till utvidgning, på sätt i nyssnämnda statsrådsprotokoll närmare
förmäldes, af undervisningen i skolans nuvarande afdelningar
1,125 kronor, deraf 875 kronor till tekniska afton- och söndagsskolan,
125 kronor till tekniska skolan för qvinliga lärjungar och 125 kronor
till byggnadsyrkesskolan;

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dels till anordnande vid skolan af en undervisningskurs för utbildande
af teckningslärare 750 kronor; och

dels '' till förhöjning af anslaget för underlärares aflöning samt
anslaget till inventariers inköp och underhåll äfvensom för anordnande
af kemiska laborationer vid skolan, enligt i omförmälda statsrådsprotokoll
närmare angifven fördelning 2,700 kronor;

allt under vilkor att Stockholms stad till hvarje särskild! nu
angifvet ändamål bidroge med ett anslag till lika stort belopp, som det
Riksdagen anvisat.

I anledning af hvad Riksdagen sålunda beslutit hade — upplyser
departementschefen vidare — yttrande infordrats från Stockholms stadsfullmägtige,
huruvida de vore villige att uppfylla det af Riksdagen för
ofvanberörda anslags utgående bestämda vilkor; och hade stadsfullmägtige
i skrifvelse den 28 mars 1890 anmält, att de funnit sig icke
böra ingå på berörda vilkor, men att de beviljat tekniska skolan från
och med år 1891 tills vidare, dock endast så länge statens årsanslag
till skolan utginge med minst det nuvarande beloppet, ett årligt anslag
af 7,500 kronor — hvilket anslag med 75 kronor understege det, som
i Riksdagens beslut förutsattes, samt att de emellertid medgifvit-, att
staden undantagsvis för år 1890 skulle bidraga lika med staten till de
utgifter vid skolan, för hvilka 1889 års Riksdag under vilkor af sådant
bidrag beviljat anslag.

Sedan departementschefen derefter på sid. 48—53 i statsrådsprotokollet
med ledning af stadsfullmägtiges berörda skrifvelse, utförligt
redogjort för de skäl, som föranledt stadsfullmägtige att allenast på
det sätt och i den omfattning, som nyss angifvits, tillmötesgå det
framstälda anspråket, har departementschefen anmärkt, att genom stadsfullmägtiges
ifrågavarande beslut de anordningar till utveckling af
undervisningen vid tekniska skolan, hvilka afsetts i den till 1889 års
Riksdag aflåtna proposition, blifvit möjliggjorda för en tid af ett år,
och att, sedan de tillgängliga medlen stälts till styrelsens för tekniska
skolan förfogande för de med dem afsedda ändamål, eu början till den
tillernade utvecklingen blifvit gjord. Då Stockholms stad från och med
år 1891 beviljat blott 7,500 kronor, att under angifvet vilkor utgå,
hotades emellertid skolan, med hänsyn till det af Riksdagen vid dess
anslag fästa vilkor, att åter blifva beröfvad allt det understöd för dess
utveckling, som Kong!. Maj:ts framställning till Riksdagen afsett att
vinna.

Skilnaden mellan de belopp, som för ifrågavarande ändamål af
Kongl. Maj:t äskats, tillhopa 15,150 kronor, och de, som från och med

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

år 1891, under vissa vilkor, af Riksdagen och stadsfullmägtige tillsammans
beviljats, 15,075 kronor, utgjorde likväl, såsom förut anmärkts,
endast 75 kronor. Att denna helt obetydliga skilnad skulle få förorsaka
afbrytandet af en redan börjad, af behofvet pakallad utvidgning af
tekniska skolans verksamhet, syntes departementschefen icke böra
ifrågakomma, hvarför departementschefen ansåge sig höra hemställa,
det Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta framställning om sådan
jemkning i Riksdagens förut i ämnet fattade beslut, hvarigenom den
ifrågavarande utvidgningen af tekniska skolans verksamhet kunde varda
betryggad.

Dervid syntes departementschefen dock icke vara skäl att begära,
det Riksdagen skulle genom en ökning af statsanslaget fylla den obetydliga
bristen i det ursprungligen beräknade beloppet. Bland de ändamål,
som skulle tillgodoses med den af Kongl. Maj:t hos 1889 års Riksdag
äskade anslagssumman, 15,150 kronor, både nemligen äfven ingått
förhöjning af anslaget för underlärares aflöning, hvartill begärts 4,500
kronor och hvartill Riksdagen beviljat 2,250 kronor; och det borde ej
möta någon afsevärd svårighet att, genom indragning af några få för
undervisningens utvidgning beräknade underläraretimmar, å denna post
afdraga omförmälda 75 kronor, hvarigenom ifrågavarande anslags förhöjning
komme att utgöra 4,425 kronor, deraf från statsverket 2,250
kronor.

Då utskottet anser den af Kongl. Maj:t nu ifrågasatta jemkningen
i Riksdagens förut i ämnet fattade beslut vara af omständigheterna
påkallad, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att det anslag å
tillhopa 7,575 kronor, som Riksdagen år 1889 under
visst vilkor beviljat till tekniska skolan i Stockholm,
må utgå, så länge skolan åtnjuter det anslag å 7,500
kronor, som Stockholms stad från och med år 1891
tills vidare, på sätt i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 12 januari 1891 omförmäles, beviljat
tekniska skolan.

Ang. höjning 13:o) Kong], Maj:t, som i den till Riksdagen aflåtna propositionen

tm Chalmers'' angående statsverkets tillstånd och behof under femte hufvudtiteln
tekniska lära- föreslagit, att berörda hufvudtitels anslag å 94,650 kronor till underanstöt,
visning sanstalter för sjöfart måtte minskas med det deri ingående belopp
L af 8,500 kronor, hvilket, jemlikt kongl. brefvet den 5 november 1886

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

angående förening af navigationsskolans i Göteborg skeppsbyggeriafdelning
med Chalmers’ tekniska läroanstalt, till dennas styrelse af
mariuförvaltningen utbetalades, bär i sammanhang dermed under åttonde
hufvudtiteln föreslagit,

att det å denna senare hufvudtitel upptagna anslag till Chalmers''
tekniska läroanstalt måtte för uppehållande af den med nämnda anstalt
förenade skeppsb}rggeriafdel ningen, ökas med 8,500 kronor; samt att
de ålderstillägg, som tillkomme lärarne i skeppsbyggeri vid ifrågavarande
afdelning, skulle från och med år 1892 bestridas från åttonde
hufvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg.

I punkten 9:o) af sitt den 12 nästlidne mars afgifna utlåtande n:o 6,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel,
har utskottet, efter att hafva redogjort för de skäl, Indika till statsrådsprotokollet
öfver sjöförsvarsärenden den 12 januari 1891 anförts till
stöd för ofvan om förmälda förslag, yttrat att utskottet, som icke hade
något att erinra emot hvad Kongl. Maj:t i förevarande afseende såväl
under femte som i sammanhang dermed under åttonde hufvudtiteln
föreslagit, skulle framdeles i sitt utlåtande angående regleringen af
utgifterna under sistnämnda hufvudtitel meddela yttrande öfver Kongl.
Maj:ts under samma hufvudtitel i ämnet framstälda förslag; och inskränkte
sig utskottet i enlighet dermed för det dåvarande till att
hemställa, att, under vilkor af bifall till hvad Kongl. Maj:t under åttonde
hufvudtiteln föreslagit beträffande uppehållande af den med Chalmers’
tekniska läroanstalt förenade skeppsbyggeriafdelningen, anslaget till
undervisningsanstalter för sjöfart, 94,650 kronor, måtte minskas med
8,500 kronor till 86,150 kronor.

Denna utskottets hemställan är af båda kamrarne bifallen.

I anledning af hvad sålunda förekommit och under åberopande
af den redogörelse för frågan, som utskottet lemnat i sitt ofvannämnda
utlåtande, får utskottet nu hemställa,

att anslaget å åttonde hufvudtiteln till Chalmers’
tekniska läroanstalt må, för uppehållande af den med
nämnda anstalt förenade skeppsbyggeriafdelningen,
ökas med ett belopp af 8,500 kronor; samt

att de ålderstillägg, som tillkomma lärarne i
skeppsbyggeri vid ifrågavarande afdelning, skola från
och med år 1892 bestridas från åttonde hufvudtitelns
förslagsanslag: ålderstillägg.

Bih. till Biksd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 8 Raft.

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

Ang. höjning
i anslaget
till farmaceutislea
institutet
m. m.
[11-]

Medicinalstyrelsen och dithörande stater.

14:o.) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva
sådan ändring i gällande stat för farmaceutiska institutet, att dels den
deri upptagna posten »hyra till apotekaresocieteten» höjdes med 400
kronor, dels posten »ved, kol, gas, vatten och diverse» höjdes med 200
kronor, dels ock posten »arfvode åt assistenter» höjdes med 1,000 kronor,
samt i följd häraf och med bestämmande, att elevernas terminsafgifter
skulle beräknas till 900 kronor om året, bevilja eu förhöjning i institutets
ordinarie anslag af 1,300 kronor, eller från 17,750 kronor till 19,050
kronor, äfvensom medgifva, att det belopp, hvarmed elevernas terminsafgifter
kunde komma att öfverskjuta 900 kronor för år, finge efter
medicinalstyrelsens pröfning användas såväl till materielens förbättring
vid institutet som ock till förökad undervisnings bestridande, der sådant
af tillfällig anledning funnes vara behöflig!.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 12 januari
1891 inhemtas, att Kongl. Maj:ts förevarande förslag föranledts af en
af farmaceutiska institutets styrelse hos Kongl. Maj:t gjord framställning,
deruti anförts hufvudsakligen följande.

Under det andra med institutet jemförliga läroverk de senare åren
kunnat ordna sina angelägenheter på ett tillfredsställande sätt, hade
institutet svårighet att fylla de kraf, som en ringa förbättring af undervisningen
stälde på detsamma. Med hänsyn till praktiska öfningars
betydelse för en fruktbringande undervisning vid institutet icke blott
i kemi utan äfven i naturalhistoria och farmakognosi samt i fysik, hade
vid institutet, i den mån sådant kunnat ske och efter fleråriga förberedelser,
anspråkslösa praktiska öfningskurser blifvit anordnade äfven
för de sistnämnda disciplinerna, nemligen en kurs i mikroskopets handhafvande
och en kurs i några enkla, men praktiskt vigtiga fysikaliska
arbeten. Dessa öfningar hade dock kunnat komma till stånd endast
på sådant sätt, att institutets båda assistenter fått öfvertaga hvar sin
af nämnda kurser. För beredande af ersättning åt läraren i kursen
uti mikroskopi, hvilken kurs fortgått 8 timmar i veckan under höstterminen,
tillsammans 80 till 84 timmar, hade det varit nödvändigt
pålägga de i densamma deltagande lärjungarne en afgift af 10 kronor
hvar. Vid ett och annat tillfälle hade denna ersättning, som vexlat mellan
220 och 330 kronor, blifvit af apotekaresocietetens direktion förstärkt
med belopp af 100 kronor. Då emellertid denna anordning icke kunde
anses lämplig, vore det i hög grad önskligt, att ersättning till läraren

Statsutslcottets Utlåtande N:o 9.

erhölles genom ett statsanslag om minst 300, högst 500 kronor, hvilket
sistnämnda belopp skulle möjliggöra en behöflig utsträckning af kursen.
Åt läraren i de fysikaliska laborationerna, bvilka egt rum under vårterminen
med 8 timmar i veckan under tolf veckor, tillsammans 92 till
96 timmar, både ersättning kunnat beredas derigenom, att under tre år
bidrag lemnats af två för saken intresserade apoteksinnehafvare, och
att för det senaste året en donationsränta kunnat för ändamålet disponeras.
Ifrågavarande arbete syntes billigtvis böra ersättas med minst 300 kronor.
Men utom sistberörda ersättning borde derutöfver särskild godtgörelse
för ökade göromål beredas andre assistenten, och ansåge institutets
styrelse, att dennes arfvode, nu 300 kronor, borde ökas med 700 kronor,
deruti inberäknadt de 300 kronor, som skulle tillkomma honom för ledningen
af den fysikaliska kursen. Beträffande de förhållanden, hvilka
påkallade en dylik förhöjning, erinrades dels derom, att praktikanterna
på kemiska laboratoriet, så länge antalet hållit sig vid eller under 24,
kunnat sammanföras i en lärosal och handledas af läraren med biträde
af endast en assistent, men att, i den mån antalet vuxit, eu fördelning
af praktikanterna måst ske på två arbetssalar, dels ock derom att under
årens lopp den kemiska kursens omfång mer än trefaldigats, hvarför
arbetena, för att kunna medhinnas på ett läsår, måst bedrifvas kraftigare
än förut. I följd häraf hade andre assistentens biträde tagits i ökadt
anspråk, så att han för närvarande hade lika många timmars tjenstgöring
som förste assistenten, med afseende hvarpå hans arfvode icke
stode i rimligt förhållande till hans arbete.

Nytt hyreskontrakt med apotekaresocieteten om de för institutet
förhyrda lokaler borde uppgöras den 1 oktober 1891, hvilket medförde
en förhöjning af 600 kronor om året i kostnaden för lokal, och för det
sista qvartalet af år 1891 erfordrades af sagda anledning en tillökning
af 150 kronor.

I enlighet med det anförda vore institutet, i hvars den 13 maj
1881 faststälda stat upptoges arfvode åt assistenter med 1,500 kronor
och hyra till apotekaresocieteten med 2,600 kronor, i behof af följande
förhöjningar, nemligen:

l:o) hyresmedel för år 1891 ........................................... kronor 150: —

» » » 1892 ............................................. » 600: —

2:o) arfvoden för praktiska öfningar i

a) mikroskopi ........................................... kronor 300 å 500: —

b) fysik.......................................................... » 300: —

samt för utsträckning af andre assistentens tjenstgöring
i det kemiska laboratoriet............... » 400: —.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Enligt hvad statsrådsprotokollet vidare utvisar, har medicinalstyrelsen,
under meddelande att institutet för sin verksamhet vore i behof
af att få disponera, förutom nuvarande lokaler i apotekaresocietetens
hus, ytterligare två rum derstädes, i skrifvelse den 26 september 1890
hemstält, att farmaceutiska institutets hyresanslag måtte höjas med
600 kronor, hvaraf 200 kronor antoges åtgå för renhållning af gård
och gata, hvarjemte medicinalstyrelsen, beträffande de af institutets
styrelse begärda arfvoden dels för praktiska öfningar i mikroskopi och
fysik dels för andre assistentens ökade göromål å det kemiska laboratoriet,
på anförda skäl tillstyrkt en förhöjning med 1,200 kronor i det
uti staten till assistenter uppförda anslag.

I sammanhang härmed har medicinalstyrelsen, under erinran att
i institutets stat funnes bestämdt, att till bestridande af de i staten
upptagna utgifter skulle användas dels det för institutet å ordinarie
riksstat uppförda anslag, dels ock elevernas terminsafgifter, beräknade
till 600 kronor, framhållit angelägenheten deraf, att om, såsom under
senare åron inträffat, öfverskott på sistnämnda inkomstpost uppstode,
dylikt öfverskott måtte, efter medicinalstyrelsens pröfning, få användas
såväl till materielens förbättring som ock till förökad undervisnings
bestridande, der sådant af tillfällig anledning funnes behöfligt.

För egen del har departementschefen anfört, att i betraktande
af hvad i ärendet blifvit andraget, en förhöjning uti institutets stat
syntes vara af behofvet påkallad. Hvad anginge den ifrågastälda tillökningen
af anslagsposten »hyra till apotekaresocieteten», hade departementschefen
inhemta!, att i nu gällande hyreskontrakt, hvilket utginge
den 1 oktober 1891, tvenne rum i huset vore -undantagna, hvilka
emellertid vore för institutet erforderliga och jemväl af detsamma begagnats,
samt att apotekaresocietetens direktion för upplåtelse åt institutet
af hela byggnaden för tiden efter den 1 nästkommande oktober
fordrat i årlig hyra ett belopp af 3,000 kronor, hvarjemte det skulle
åligga institutet att bestrida, förutom underhåll af huset, renhållning
af gård och gata till så stor de], som kunde anses tillhöra den af institutet
disponerade delen af fastigheten, för hvilket senare ändamål
särskilt anslag af 200 kronor ansåges erforderligt. Den behöfliga
förhöjningen af den i staten upptagna posten »hyra till apotekaresocieteten»
uppginge alltså till 400 kronor, medan omförmälda 200 kronor
lämpligen syntes böra såsom tillökning påföras anslagsposten »ved,
kol, gas, vatten och diverse». Hvad beträffade tillökningen af assistenternas
arfvoden syntes densamma skäligen kunna begränsas till 1,000
kronor. Sammanlagda beloppet af dessa förhöjningar utgjorde 1,600

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kronor; dock ansåge departementschefen icke erforderligt, att statens
åi-sanslag till institutet höjdes med fullt detta belopp. På sätt medicinalstyrelsen
erinrat skulle nemligen enligt bestämmelserna i institutets
stat till bestridande af institutets utgifter användas, förutom det ordinarie
statsanslaget, jemväl elevernas terminsafgifter, beräknade till 600
kronor för år. Emellertid både under senare åren dessa afgifter ej
obetydligt öfverstigit sistnämnda belopp. Under de senaste sju åren
hade elevafgifterna, enligt departementschefen lemnade uppgifter, belöpt
sig till i medeltal 1,084 kronor om året. Om än elevantalet icke kunde
påräknas blifva allt framgent lika stort som under senaste åren, syntes
likväl påtagligt, att förböjning borde ske i beräkningen af terminsafgifternas
belopp, och hölle departementschefen före, att en förböjning
till 900 kronor ej komme att visa sig för hög. Äfven med eu dylik
ökning borde öfverskott kunna påräknas, och i fråga om användningen
af dylikt öfverskott vore, enligt departementschefens förmenande, ingen
erinran att göra mot hvad medicinalstyrelsen föreslagit.

Då behöfligbeten af de ifrågasatta förändringarna i farmaceutiska
institutets stat synes utskottet genom hvad till statsrådsprotokollet i
sådant hänseende meddelats vara till fullo ådagalagd, samt hvad Kougl.
Maj:t. i sammanhang dermed föreslagit i fråga om beräknandet af elevernas
terminsafgifter samt dispositionen af eventuelt öfverskott derå
icke gifvit. anledning till erinran från utskottets sida, får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må medgifva sådan ändring i
gällande stat för farmaceutiska institutet, att dels den
deri upptagna posten »hyra till apotekaresocieteten»
höjes med 400 kronor, dels posten »ved, kol, gas,
vatten och diverse» höjes med 200 kronor, dels ock
posten »arfvode åt assistenter» höjes med 1,000 kronor,
samt i följd häraf och med bestämmande, att
elevernas terminsafgifter skola beräknas till 900 kronor
om året, bevilja en förhöjning i institutets ordinarie
anslag af 1,300 kronor, eller från 17,750 kronor till
19,050 kronor, äfvensom medgifva, att det belopp,
hvarmed elevernas terminsafgifter kunna komma att
öfverskjuta 900 kronor för år, må efter medicinalstyrelsens
pröfning användas såväl till materielens förbättring
vid institutet som ock till förökad undervisnings
bestridande, der sådant af tillfällig anledningfinnes
vara behöflig!.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. bidrag
till extra
provinsialläkares
aflönande.

[12.]

Bidrag till extra provinsialläkares aflönande.

15:o). Kong]. Maj:t har föreslagit, att för bidrag till extra provinsialläkares
aflönande måtte på ordinarie stat beviljas ett förslagsanslag
af 12,000 kronor.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende bar departementschefen
erinrat, att, sedan nästlidet års Riksdag afgifvit svar
på Kong]. Maj:ts proposition angående ordnande af den allmänna och
enskilda hälso- och sjukvården i riket, särskild!; hvad anginge bidrag
af statsmedel för anställande af extra provinsialläkare, Kongl. Maj:t,
dels i den 31 oktober 1890 utfärdad instruktion för läkax-e, hvilka
vore för helso- och sjukvården inom visst område anstälde, äfvensom
för andra, hvilka utöfvade läkarekonsten, meddelat närmare bestämmelser
i fråga om sättet och vilkoren för inrättande af extra provinsialläkarebeställningar
samt om hvad iakttagas borde vid ansökning om
bidrag af statsmedel till extra provinsialläkares aflönande, dels ock i
kungörelse af samma dag, med godkännande af hvad Riksdagen i fråga
om dylikt bidrag beslutit, förordnat, att distrikt, som utfäst sig att för
en tid af minst fem år lemna bidrag till aflöning af extra provinsialläkare,
skulle, derest den ifrågavarande läkarebefattningen funnes nödig
och bidrag af statsmedel ansåges erforderligt, erhålla, dock ej tidigare
än efter 1892 års ingång, sådant bidrag till belopp, i allmänhet
motsvarande det från orten dertill utfästa bidrag i penningar, men i
intet fall öfverstigande 1,500 kronor; dock att, med hänsyn till distrikts
mindre behof af statsunderstöd, statsbidraget kunde varda af Kongl.
Maj:t bestämdt äfven till lägre belopp än det från orten utfästa bidraget.

Med anledning af hvad sålunda blifvit i öfverensstämmelse med
Riksdagens beslut förordnadt erfordrades emellertid, yttrar departementschefen,
från och med år 1892 anslag till bestridande af de kostnader,
staten komme att vidkännas för extra provinsialläkares aflönande. Till
hvilket belopp dessa kostnader kunde komma att uppgå, läte sig för
det närvarande icke med säkerhet beräkna, då allenast ett fåtal ansökningar
om dylikt statsbidrag hittills inkommit. Till en början, och
då i allt fall det erforderliga anslaget s}mtes böra blifva förslagsanslag,
ansåge departementschefen emellertid tillräckligt, att anslaget uppfördes
till ett belopp af 12,000 kronor.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke gifvit anledning
till någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Riksdagen må, för bidrag till extra provinsialläkares
aflönande, på ordinarie stat bevilja ett
förslagsanslag af 12,000 kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

16:o). Kong!. Makt har föreslagit Riksdagen, att till höjande af Anf höjning
naturhistoriska riksmuseets artiga expensmedelsanslag måtte beviljas historiska
1,630 kronor, hvarigenom museets ordinarie anslag skulle ökas från nksmuseets
67,550 kronor till 69,180 kronor. expenser.

Rörande denna anslagsfordran har departementschefen till stats- [13.]
rådsprotokollet meddelat, att vetenskapsakademien i skrifvelse den 17
september 1890 anfört, att sedan en längre följd af år akademien uppbure
för det naturhistoriska riksmuseets räkning ett anslag af 10,370
kronor till bestridande af museets expensutgifter, i hvilket anslag äfven
vore inberäknade särskildt anvisade 500 kronor expensmedel för museets
mineralanalytiska laboratorium, men att ifrågavarande anslag under
de senare åren visat sig mer och mer för sitt ändamål otillräckligt.
Anledningarne härtill vore hufvudsakligen att söka dels i tillkomsten
af en ny museiafdelning, den för arkegoniater och fossila växter, dels
i de stegrade prisen på stenkol och koks, som användes för museets
värmeledning. Bristen å expensmedelsräkningen hade, enligt hvad
ett af akademiens kamrerare uppgjordt, skrifvelsen bifogadt sammandrag
af dithörande räkning för de fem senaste åren utvisade, år för
år tillväxt, så att densamma vid 1889 års slut uppgått till 4,355 kronor
20 öre. I den under dessa år någorlunda regelbundet fortskridande
tillväxten af ifrågavarande brist bildade endast året 1886 ett undantag
med en betydligt starkare tillväxt, hvilken varit beroende af en tillfällig
större utgiftspost för anskaffande af en ny ångpanna för museets
värmeledning. Vid 1890 års slut kunde, på grund af de föregående
årens erfarenhet, bristen beräknas uppgå till omkring 5,000 kronor
och vid innevarande års slut till 5,700 kronor. Då det icke läte sig
göra att längre fortgå med denna år för år växande brist, som med
museets fortskridande tillväxt otvifvelaktigt komme att med åren stegras
i ett ännu starkare förhållande, såge sig akademien nödsakad anhålla,
det Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition om höjande
af det, naturhistoriska riksmuseets årliga expensmedelsanslag med 1,630
kronor, eller till 12,000 kronor, då akademien ville tillse, att deraf till
eu början kunde erhållas ett årligt bidrag till successiv förminskning

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang, höjning
af förslagsanslaget
till hospitals
underhäll.

[14-1

Ang. ifrågasatt
förhöjning
af afiöningar
vid
Nyköpings
hospital.

[15-]

af den nuvarande bristen, efter hvars fullständiga amortering det höjda
anslaget antagligen icke skulle komma att visa sig vara mer än tillräckligt
för bestridande af museets årliga expensutgifter.

Hvad akademien sålunda anfört syntes departementschefen innebära
giltigt skäl för höjning af ifrågavarande anslag.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning har ej gifvit anledning
till någon utskottets erinran; hvarför utskottet hemställer,

att Riksdagen, till höjande af naturhistoriska riksmuseets
årliga expensmedelsanslag, må bevilja 1,630
kronor, hvarigenom museets ordinarie anslag ökas
från 67,550 kronor till 69,180 kronor.

Hospitals underhåll.

17:o.) På grund af Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning och
under hänvisning till den redogörelse i ämnet, som meddelats på sid.
60 — 67 i statsrådsprotokollet, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till hospitals
underhåll från 600,000 kronor till 900,000
kronor, eller med 300,000 kronor.

18:o.) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva
den ändring uti den för Nyköpings hospital faststälda aflöningsstat, att
läkarens kontanta aflöning höjdes till 3,100 kronor samt sysslomannens
till 1,200 kronor, äfvensom medgifva, att denna förhöjning finge tillgodokomma
nämnde tjenstemän från och med den 1 april 1890.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen meddelat, hurusom
medicinalstyrelsen i skrifvelse den 26 september 1890 anfört, att
vid Nyköpings hospital nyligen fullbordats en nybyggnad för sinnessjukes
vård, hvilken byggnad, beräknad för 42 sjuke, utan svårighet
kunde mottaga 44 patienter. Genom den sålunda vunna förbättringen
i sjukvården och några samtidigt för helt ringa utgifter verkstälda
förändringar vid hospitalets äldre hus borde platsernas antal å hospitalet
kunna ökas från 70 till 118, eller med 48, motsvarande en tillökning
af 68 procent; och komme denna anstaltens utvidgning att
medföra ett betydligt ökadt arbete för hospitalets läkare, syssloman
och sekreterare. Då den nya sjukhusbyggnaden redan med februari

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

månad 1890 tagits i bruk för sjukvården och nu vore fullt belagd, både
direktionen öfver Nyköpings hospital hos medicinalstyrelsen anhållit,
att skälig löneförhöjning måtte nämnde tjenstemän beredas.

Sedan Kongl. Maj:t den 5 juni 1885, jemlikt Riksdagens beslut,
fäststält ny lönestat för tjenstemännen vid rikets hospital och jemväl
lön för läkaren och sysslomannen vid Nyköpings hospital samt arfvode
åt dess sekreterare, hade medicinalstyrelsen icke kunnat bereda dem
några nya löneförmåner utöfver den sålunda faststälda staten. Det betydligt
ökade arbetet syntes dock styrelsen icke kunna desse tjenstemän
åläggas med mindre skälig ersättning derför bereddes.

Jemlikt ofvan åberopade aflöningsstat åtnjöte läkaren 2,500 kronor
i kontant aflöning, men inga andra förmåner derutöfver, enär han
ej vore boende inom anstaltens område; sysslomannen hade 800 kronor
i kontant aflöning jemte boställsvåning och ved; sekreteraren hade ett
arfvode af 200 kronor. Att löneförmånerna för sagde tjenstemän kunnat
fastställas så lågt, hade berott derpå, att desse tjenstemän samtidigt
innehade andra befattningar. Läkaren vid hospitalet vore tillika
läkare vid Nyköpings länslasarett med 1,500 kronors lön och 500 kronors
bostadsersättning. Hans göromål komme genom hospitalets utvidgning
obestridligen att i väsentlig mån ökas, dock ingalunda i samma
förhållande som patientantalet ökats. Med hänsyn såväl härtill som
ock till den löneförhöjning, som för få år sedan beviljats såväl honom
som öfrige hospitalsläkare — genom 1885 års reglering höjdes hans
lön med 1,000 kronor — syntes den nu onekligen behöfliga löneförhöjningen
medicinalstyrelsen kunna begränsas till 600 kronor årligen.

Att sysslomannens göromål likaledes komme att väsentligt ökas
genom hospitalets utvidgning, kunde ej bestridas; men då han innehade
annan tjenst och endast egnade en del af sin tid åt hospitalets ekonomiska
angelägenheter, borde den för honom erforderliga aflöningsförhöjningen
kunna begränsas till 400 kronor årligen.

Då äfven sekreterarens göromål komme att ökas och hans nuvarande
arfvode af 200 kronor kunde anses nog ringa, syntes samma
arfvode böra höjas med 100 kronor årligen.

All den stund den nya byggnaden användts för sjukvården allt sedan
februari 1890 och numera vore fullt belagd samt nämnde tjenstemän,
såväl härigenom som ock genom det myckna arbete, hvilket föranledts af
hospitalets utvidgning, anskaffande af ny persedelutredning m. in., redan
under år 1890 fått sina göromål betydligt ökade, fordrade billigheten,
enligt medicinalstyrelsens förmenande, att den föreslagna förhöjningen
finge utgå från och med den 1 april 1890.

Bill. till lii/csd. Prot. 1891. 4 Samt. 1 Afd. 8 Häft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I afseende å denna medicinalstyrelsens framställning har departementschefen
anmärkt, att vid 1885 års riksdag aflöningsförmånerna för
läkaren och sysslomannen vid Nyköpings hospital, hvilka aflöningsförmåner
utginge af förslagsanslaget till hospitals underhåll, reglerats på
sätt medicinalstyrelsen anfört, men att sekreterarens arfvode icke blifva
af Riksdagen faststäldt. Riksdagen hade nemligen nyssnämnda år
bestämt atlöningsbeloppen endast för iäkarne och sysslomännen vid
de hospital, hvilkas stat då reglerats, men öfverlåtit åt Kongl Maj:t att
inom ett sammanlagdt belopp af 16,000 kronor bestämma arfvoden åt
öfrige tjensteman vid sagda hospital. I kraft häraf hade Kong]. Maj:t
genom beslut den 5 juni 1885 faststält arfvodet åt sekreteraren vid
ifrågavarande hospital till 200 kronor; och all den stund Kongl. Maj:t
af det nyss angifna beloppet, 16,000 kronor, allenast disponerat sammanlagdt
14,900 kronor, egde Kongl. Maj:t att utan hemställan till Riksdagen
bevilja den för sekreteraren föreslagna arfvodesförhöjningen,
derest sådan förhöjning ansåges böra medgift. Hvad beträffade frågan
om tillökning af läkarens och sysslomannens aflöningsförmåner,
syntes medicinalstyrelsen för densamma hafva förebragt giltiga skäl.

hånligt, hvad i statsrådsprotokollet meddelats, är den nuvarande
innehafvaren af läkarebefattningen vid Nyköpings hospital tillika läkare
vid Nyköpings länslararett och uppbär såsom sådan lön till belopp
af 1,500 kronor jemte 500 kronors bostadsersättning. Med afseende
härå och då omförmälde tjensteman derjemte, enligt hvad utskottet har
sig bekant, utöfvar eu icke obetydlig enskild läkarepraktik, saknas, enligt
utskottets förmenande, för närvarande skälig anledning för Riksdagen
att vidtaga den af Kongl. Maj:t i fråga om hospitalsläkarens löneförmåner
föreslagna ändring i aflöningsstaten för Nyköpings hospital.

Beträffande derefter den ändring i samma stat, som afser höjning
af sysslomannens aflöning, så har utskottet inhemtat, att nuvarande
sysslomannen tillika är länsbokhållare i Nyköpings län, i hvilken senare
egenskap han åtnjuter 1,500 kronor i lön, 1,000 kronor i tjenstgöringspenningar
samt 500 kronor i ålderstillägg, förutom sportler; och
anser utskottet vid nu upplysta förhållande, att icke heller någon höjning
af sistnämnde hospitalstjenstemans aflöning för närvarande bör
ifrågakomma. Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

19:o.) Under förestående anslagstitel har Kong]. Maj:t slutligen A^rs£™e?er
föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att de vid hospital och asy- dandeläkare,
ler för sinnessjuke anstälde biträdande läkare, underläkare och sysslomän
finge årligen åtnjuta en månads semester, derest vederbörande män vid hohospitalsdirektion
funne sådan ledighet utan hinder för göromålens be- sp^le°ch
höriga gång medgifvas, samt att arfvoden till vikarier under dylik semester
finge till belopp, motsvarande tjensteinnehafvarnes tjenstgöringspenningar
under tiden för semestern, utgå af förslagsanslaget till hospitals
underhåll.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår, har Kongl. Maj:ts
förevarande förslag föranledts af en utaf medicinalstyrelsen i skrifvelse
den 26 september 1890 gjord framställning, deruti styrelsen, under
erinran att jemlik! den stat, som den 5 juni 1885 faststälts för tjenstemännen
vid åtskilliga hospital, den kontanta aflöningen utginge med
två tredjedelar såsom lön och en tredjedel såsom tjenstgöringspenningar,
och att, då de vid hospital och asyler anstälde biträdande läkare
och underläkare samt sysslomän, i olikhet, med de flesta andra tjensteman,
icke vore berättigade ens till vilkorlig, för dem lika väl som för
andra tjensteman väl behöflig semester, hvarje dem medgifven äfven
kortare''tjenstledighet följaktligen komme att under denna tid för dem
medföra förlust af en tredjedel af den kontanta aflöningen, till nödig
rättelse i detta obilliga förhållande hemstält, det Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att medgifva, det vid hospital och asyler anstälde
biträdande läkare och underläkare samt sysslomän finge årligen åtnjuta
en månads semester, derest vederbörande hospitalsdirektion funne sådant
kunna ske utan hinder för göromålens behöriga gång samt deraf
icke vållades annan utgift, än som motsvarade nämnde tjensteman
tjenstgöringspenningar under semestern.

För sin del håller utskottet före, att det äskade medgifvande! af
rätt till semester, hvad de biträdande läkarne och underläkarne vid
hospitalen angår, i och för sig är med billigheten öfverensstämmande;
och sedan dylik rätt förlidet år lemnats provissialläkarne, lärer icke
heller den nu föreliggande framställningen i denna del böra af Riksdagen
afvisas. Ett helt annat förhållande synes deremot ega rum med
hospitalssysslomännen, ty deras tjenstgöring torde icke vara af beskaffenhet
att med nödvändighet påkalla den fullständiga hvila från arbete,
semester är afsedd att bereda. Utskottet får för den skull hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning endast
på det sätt må af Riksdagen bifallas, att Riks -

Ang. öfriga
ordinarie
anslag.

[17.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dagen medgifver, att de vid hospital och asyler för
sinnessjuke anstälde biträdande läkare och underläkare
må årligen åtnjuta en månads semester, derest
vederbörande hospitalsdirektion finner sådan ledighet
kunna utan hinder för göromålens behöriga gång
medgifva^, samt att arfvoden till vikarier under dylik
semester må till belopp, motsvarande tjensteinnehafvarnes
tjenstgöringspenningar under tiden för semestern,
utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll.

• •

Öfriga ordinarie anslag.

20:o.) Beträffande öfriga, här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie
anslag under åttonde hufvudtiteln har Kong], Maj:t icke föreslagit annan
ändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. in., för närvarande upptaget till
23,044 kronor 64 öre, måtte höjas med 4 kronor, eller till 23,048 kronor
64 öre.

Utskottet hemställer,

att samtliga under åttonde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag, hvilka här ofvan icke blifvit särskildt
omförmälda, må för år 1892 fastställas till
samma belopp som i innevarande års riksstat; dock
att i anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
m. m. må få göras den jemkning, som till jemnande
af hufvudtitelns slutsumma kan erfordras.

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,
hafva följande framställningar blifvit gjorda.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Riksarkivet.

21:o.) Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,
som vore af vigt för fäderneslandets historia, liar Kongl. Maj:t
för år 1892 äskat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera
föregående år för berörda ändamål årligen beviljats; och hemställer
utskottet,

att Riksdagen, till fortsatt utgifvande i tryck af
sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för
fäderneslandets historia, må bevilja för år 1892 ett
extra anslag af 3,000 kronor.

22:o.) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet vidare,

att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, må, till fortsatt utgifvande af »Svenska
riks dag sakter» in. in., på extra stat för år 1892 bevilja ett
anslag af 1,500 kronor.

Kongl. biblioteket.

23:o.) Kongl. Maj:t har under denna anslagstitel föreslagit, att
Riksdagen måtte på extra stat för år 1892 bevilja:

för anbringande af elektrisk belysning i kongl.
bibliotekets förstuga, kapprum, låneexpedition och

läsesal................................................‘...................................... kronor 2,287: —

för den med belysningen förenade driftkostnaden „ 500: —

till arfvoden åt tjenstemän och vaktbetjening
för särskild eftermiddagstjenstgöring, då kongl.

biblioteket å sådan tid hölles öppet ........................... „ 1,000: —

eller ett sammanlagdt belopp af ................... kronor 3,787: —

Rörande ifrågavarande anslagsbehof har departementschefen till
statsrådsprotokollet meddelat, hurusom öfverbibliotekarien vid kongl.
biblioteket i skrifvelse den 19 november 1890 anfört, att det sedan

Ang. anslag
till utgifvande
af historiska
handlingar.

[18.]

Ang. anslag
till utgifvande
af “Svenska
riksdagsakter“.

[19.]

Ang. anslag
till elektrisk
belysning i
kongl. biblioteket.

[20.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

länge varit ett önskningsmål att kongl. biblioteket mätte hållas tillgängligt
äfven någon del af eftermiddagen till tjenst för forskare och bildningssökande,
hvilka i följd af embetsgöromål eller andra sysselsättningar
vore förhindrade att besöka biblioteket under den tid det för närvarande
hölles öppet för allmänheten, eller emellan klockan 10 — 3. Att någon
åtgärd i sådant syfte icke redan från början vidtagits hade antagligen
berott på svårigheten att under den mörkare årstiden upplysa kongl.
bibliotekets låneexpedition och läsesal på ett sätt, som fullt betryggade
mot eldfara. Sedan emellertid apparater för elektriskt ljus numera
blifvit allt mer och mer tekniskt fulländade, syntes nämnda betänkligheter
icke längre utgöra ett hinder, helst dylik belysning redan blifvit
införd och visat sig praktiskt användbar i några af arbetsrummen inom
första våningen.

Öfverbibliotekarien hade derför gjort framställning om beredande
af nödiga medel för ändamålet, i hvilket hänseende han anmärkt, att
de utgifter, som blefve erforderliga, afsåge att bestrida dels sjelfva
belysningen dels extra arfvoden för vissa bland bibliotekets tjenstemän
och vaktbetjente i följd af ökad tjenstgöring.

Beträffande den förra utgiftsposten hade han åberopat två af
ingeniörfirman Luth & Rosén upprättade kostnadsförslag jemte en planritning,
utvisande, för inledande af elektrisk belysning i bibliotekets
förstuga, kapprum, låneexpedition och läsesal, följande kostnad:

för anskaffande af nödig materiel af glödlampor m. in. kronor 930: —

,, utstyrselartiklar, såsom 42 st. förnicklade höj och

sänkbara bordstakar med kupor m. m........... ,, 456: 50

„ ytterledningen från badhuset vid Stureplau till

kongl. biblioteket ............................................................ „_900: —

tillsammans för en gång kronor 2,286: 5 0

Härtill kom me vidare den årliga driftkostnaden, beräknad till
omkring 500 kronor, under antagande'' att 40 glödlampor skulle brinna
2 timmar dagligen under 200 dagar af året, samt att halfva antalet
glödlampor skulle förnyas hvartannat år.

Hvad anginge den ökade tjenstgöringen, hade närvaron af en
tjensteman och en vaktmästare synts öfverbibliotekarien vara tillfyllestgörande,
då i allt fall under dessa timmar ingen annan del af samlingarna
skulle vara tillgänglig än det i läsesalen till allmänt bruk
uppstäda s. k. referensbiblioteket och, oberäknadt detta, inga andra
verk tillhandahölles än sådana, om hvilkas framtagande begäran blifvit

Statsutskottets tlflätande N:o 9.

gjord redan på förhand. Till arfvoden åt de tjensteman och vaktmästare,
hvilka borde under eftermiddagstimmarna turvis vara tillstädes,
hade öfverbibliotekarien ansett ett belopp af 1,500 kronor årligen vara
erforderligt.

Departementschefen har för sin del icke haft annat att erinra
mot öfverbibliotekariens omförmälda framställning än att, då den årliga
kostnaden för belysningen samt beloppet af den ersättning, hvilken
borde utgå i extra arfvoden till tjensteman och vaktbetjente för den
ökade tjenstgöringen, icke läte sig på förhand med noggrannhet beräkna,
de för dessa ändamål behöfliga anslag synts honom för det närvarande
böras äskas allenast på extra stat, dervid beloppet af arfvodesanslaget
lämpligen kunde begränsas till 1,000 kronor.

Utskottet, som delar uppfattningen om önskvärdheten deraf, att
kongl. biblioteket hålles tillgängligt för allmänheten äfven å viss tid af
eftermiddagarne, bär mot beräkningen af den del af det för detta
ändamål erforderliga kostnadsbelopp, hvilken afser införande och underhåll
af den elektriska belysningen, icke funnit anledning till någon
erinran. Beträffande åter den del af samma kostnadsbelopp, som skulle
utgå till extra arfvoden åt vissa bland bibliotekets tjenstemän och vaktbetjente
för ökad tjenstgöring, har utskottet trott kunna ifrågasättas,
huruvida icke, då vid kongl. biblioteket för närvarande finnas anstälde
icke mindre än fem ordinarie vaktmästare, en sådan arbetsfördelning
dem emellan skulle kunna anordnas, att de, utan att deras arbetstid i
det hela derigenom ökades, finge turvis uppvakta under den tid å
eftermiddagarne, då biblioteket hölles öppet. Derest en sådan anordning
åstadkommes, skulle någon minskning i den af Kongl. Maj:t till

1,000 kronor beräknade utgiften för ifrågavarande extra arfvoden kunna
ega rum. Då emellertid de för ändamålet behöfliga medlen äro afsedda
att beviljas allenast på extra stat, har utskottet i sakens nuvarande
läge icke velat föreslå någon nedsättning för år 1892 i det af Kongl.
Maj:t beräknade anslagsbeloppet, utan ansett berörda belopp böra nu
af Riksdagen anvisas.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1892
bevilja:

a) för anbringande af elektrisk belysning i kongl.
bibliotekets förstuga, kapprum, låneexpedition och
läsesal 2,287 kronor och för den med belysningen
förenade driftkostnaden 500 kronor; samt

5ö

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang■ (inslag
till statens
konstindustriella
samlingar.

[21-]

Ang. anslag
till lifrustkammaren.

[22.]

Ang. anslag
för löneförbättring
åt
tjenstemännen
vid domkapitlens

expeditioner.

[23.]

b) till arfvoden åt tjensteman och vaktbetjeniug
för särskild e fte r m i dd a gstjen stgöri ng, då kong], biblioteket
å sådan tid hålles öppet, 1,000 kronor.

Nationalmuseum.

24:o.) Utskottet får hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, må för år 1892, i likhet
med hvad för flera föregående år egt rum, bevilja ett
extra anslag af 4,000 kronor för vård, underhåll och
tillökning af statens konstindustriella samlingar.

Lifrustkammaren.

25:o.) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning och i likhet med hvad förut egt
rum, må på extra stat för år 1892 anvisa ett anslag
af 5,800 kronor för tillsyn, underhåll och vård af
lifrustkammarens samlingar m. m.

Domkapitlens expeditioner.

26:o.) Med anledning af Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad för flera föregående
år egt rum, må anvisa på extra stat för år
1892 ett anslag af 3,716 kronor för tillfällig löneförbättring
åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner.

Statsutskottets Utlåtande R:o 9.

Kyrkor.

27:o) Utskottet, hemställer,

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t
äskat och föreslagit, må af redan beviljade anslaganvisa
på extra stat för år 1892:

a) till fortsättande och afsilande af restaureririgsarbetena
å Upsala domkyrka 75,000 kronor; och

b) till fortsättande och afsilande af restaureringsarbetena
ä Skara domkyrka 40,000 kronor.

28:o) Kong!. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till restaurering
af Vadstena klosterkyrka, i hufvudsaklig enlighet med derför uppgjord
plan samt under den tillsyn och kontroll, Kong!. Maj:t bestämde, bevilja

100,000 kronor, deraf å nästkommande års stat 20,000 kronor, med vilkor
att Vadstena och S:t Pers församlingar tillsköte det belopp, som
utöfver sagda anslag för ifrågavarande restaureringsarbete erfordrades.

I fråga om denna anslagsfordran har föredragande departementschefen
till statsrådsprotokollet anfört hufvudsakligen följande.

Bland märkliga kyrkobyggnader från medeltiden i vårt land intoge
S:t Britae eller klosterkyrkan i Vadstena ett synnerligen framstående
rum.

Denna minnesrika kyrka befunne sig nu i det skick, att den, om
ej verksamma åtgärder snart vidtoges, hotade att falla i ruiner; och
till förekommande häraf hade Vadstena och S:t Pers församlingar, som
enligt kontrakt af år 1825 öfvertagit kyrkan af staten, påkallat dess
hjelp. Innan redogörelse lemnades för innehållet af detta kontrakt,
hvarigenom ansvaret för kyrkans framtida underhåll ostridigt öfverflyttats
på församlingarna, samt för kyrkans nuvarande beskaffenhet
och församlingarnas hemställan, syntes en närmare utredning af de omständigheter,
som föranledde staten att öfverlåta och församlingarna att
mottaga kyrkan, äfvensom angående ofvannämnda kontrakts tillkomst
vara på sin plats. Först genom en dylik utredning läte sig visa, huruvida
icke verkliga billighetsskäl talade för, att staten lemnade församlingarna
bistånd.

Af de öfver en ganska lång tidrymd utsträckta förhandlingar, som
föregått kyrkans öfverlåtande och af hvilka städse framginge båda
Bih. till Riksd. Prot. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 8 Iläft. 8

Ang. anvisande
af beviljade
anslag
till restaurering
af domkyrkorna
i
Upsala och
Skara.

[24.]

Ang. ifrågasatt
anslag
till restaurering
af klosterkyrkan
i
Vadstena.

[25.]

Statsutskottets Utlåtande N;o 9.

statsmagternas fulla uppskattande af hennes monumentala vaxvele, ådagalades
ganska tydligt, att upphofvet till detta öfverlåtande varit eu från
församlingarnas sida föga välgrundad förhoppning att bereda sig en
ekonomisk fördel. Den gamla stadskyrkan i Vadstena hade nemligen
vid början af detta århundrade befunnit sig i ytterst bristfälligt skick.
Af fruktan för att dennas iståndsättande skulle medföra utgifter, öfverstigande
församlingarnas krafter, vände de sig till Kongl. Maj:t med
ansökning att få öfvertaga den staten tillhöriga klosterkyrkan. Att
folksamlingarna emellertid från början insett att kyrkans öfvertagande
i då befintligt skick skulle vara förenadt med vissa vanskligheter, framginge
af deras i ansökningen uttalade önskan, att kyrkan innan den af
dem öfvertoges, måtte på statsverkets bekostnad förses med inredning
och tornbyggnad in. m. Den 18 februari 1817 hade Kongl. Maj:t bifallit
ansökningen, dock endast i så måtto, att kyrkan finge till församlingarna
öfverlåtas i det skick, hvari den befunnits, utan något
statsanslag till dess inredande och framtida underhåll, »livilket allt på
församlingarnas bekostnad ankommen.

På sådant vilkor hade församlingarna icke vågat öfvertaga kyrkan
och i ny ansökning förklarade de, att detta öfverstege deras krafter och
tillgångar, samt att de befarade, att klostei-kyrkans reparation skulle
gå till tredubbelt så stor summa som den, hvilken förmodades komma
att erfordras för stadskyrkans reparerande. Deremot ville de med tacksamhet
begagna sig af tillåtelsen att öfvertaga klosterkyrkan, om dem
förunnades stambok och en kollekt öfver hela riket, och derest den
summa af omkring 5,000 riksdaler banko, som genom försäljning af
kyrkans forna koppartak influtit till statsverket, tillerkändes dem. Endast
på sådant sätt ansågo de det blifva dem »möjligt att mottaga
kyrkan samt bekosta densammas försättande i behörigt skick». På
grund af omförmälda förnyade ansökning hade Kongl. Maj:t den 10
december 1817 beviljat kollekten och stamboksförmånen, men ansett
sig icke kunna lemna det begärda beloppet, emedan de för koppartakets
försäljning influtna medlen redan blifvit bland statens tillgångar
upptagna. Dock förklarade Kongl. Maj:t., att »som Kong]. Maj:t funne
församlingarnas anhållan i denna del icke sakna grund, enär de deremot
åtoge sig de återstående reparationerna, samt statsverket för alltid
befriades från kostnaden till underhållet af ett utaf de vackraste och
märkvärdigaste minnesmärken af fornåldern, och livilket rikets heder
syntes icke böra tillåta att förfalla, så ville Kongl. Maj:t i nåder öfverlemna
frågan om dessa öfverskottsmedels beviljande för ändamålet till
Rikets Ständer». I Ständernas svar på den med anledning häraf aflåtna

Statsutskottets Utlåtande N:o t).

kongl. propsitioneu betonades uttryckligen statens förpligtelse att vidmagthålla
kyrkan, och kyrkans öfverlåtande till församlingarna, med
ett statsanslag för en gång, betecknades af Riksdagen såsom det lämpligaste
och billigaste sätt, hvarpå statens sagda förpligtelse skulle kunna
fullgöras. Rikets Ständer yttrade nemligen i sin skrifvelse den 9
maj 1818: »Rikets Ständer hafva väl funnit, att, då Vadstena klosterkyrka,
såsom en märkvärdig fornlemning, hädanefter så väl som hittills
bör af staten vårdas och hållas vid magt, skulle detta åliggande lämpligen
och med minsta tunga för statsverket kunna uppfyllas genom att
ofvannärnnda församlingar, på sätt Kongl. Maj:t i nåder tillåtit, öfvertaga
kyrkan till begagnande med förbindelse att på sin egen bekostnad
sätta henne i fullkomligt stånd och framgent behörigen underhålla henne,
emot det att statsverket i ett för allt utbetalar den äskade summan.»
Ständerna ansågo dock, att ett formligt kontrakt, hvarigenom församlingarna
iklädde sig ofvannärnnda förbindelse, borde uppgöras och al
Kongl. Maj:t gillas, förr än något anslag beviljades, helst på antagligheten
åt kontraktsvilkoren berodde, huruvida summan borde beviljas.
Frågan hade på enskild motionärs framställning vid 1823 åre riksdag återkommit.
Något kontrakt hade då ej ännu upprättats, men ständerna
medgåfvo, med jemkning af sitt förut fattade beslut, att sedan kontrakt
upprättats och åf Kongl. Maj:t gillats, det ifrågavarande beloppet skulle
få utbetalas af öfverskotten på statsverkets inkomster.

Å sockenstämma den 21 februari 1825 antogo derefter, i närvaro
af tillförordnade landshöfdingen i länet och stiftets biskop, Vadstena och
S:t Pers församlingar ett kontrakt, som den 1 derpåföljande juni gillades
och faststäldes af Kongl. Maj:t. De hufvudsakligaste bestämmelserna
deri voro:

att församlingarna mottoge kyrkan för evärdeliga tider uti det
tillstånd, hvaruti den vid öfverlåtelsen befunnes, för att densamma iståndsätta
och sedermera, jemte de deruti förvarade forntidsmonumenter,
enligt gällande författningar sorgfälligt vårda och underhålla med det
enda förbehåll, att den från kyrkans fönster och yttre pelare redan nedblåsta
kopparbetäckningen af 8 Ltt 5 // äfvensom, om ytterligare
kopparplåtar nedfölle, desamma finge anses såsom en kyrkans tillhörighet
och med dess öfverlemnande al församlingarna fritt disponeras; att
församlingarna skulle erhålla såsom bidrag till den redan å kyrkan
nödiga betydande reparationskostnaden de 5,000 riksdaler banko af
statsverket, hvilka blifvit uppgifna såsom behållning af försäljningssumman
för kyrkans forna koppartak; salut att församlingarna för all
framtid frikändes från tornbyggnad vid klosterkyrkan och i stället finge

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

reparera deri. gamla kyrkans tornbyggnad för klockornas och tornurets
begagnande intilldess nybyggnad deraf kunde påkallas.

Efter att sålunda hafva redogjort för, huruledes klosterkyrkan
öfverlåtits till församlingarnas disposition, anhölle departementschefen
att få öfvergå till en redogörelse för de nuvarande förhållandena i afseende
å kyrkan och församlingarnas ställning, dervid tillika påpekande,
att de förbindelser, församlingarna vid öfverlåtelsen påtagit sig, i sjelfva
verket sannolikt voro vida större än någon då tänkte.

Redan deraf att, såsom i kontraktet omtalas, från kyrkans yttre
pelare m. m. kopparplåtar nedblåst och förutsattes ytterligare nedfalla,
och att församlingarna i sin först ingifna ansökning uttalat den önskan,
att kyrkan före öfverlåtelsen borde på statsverkets bekostnad förses
med inredning in. m., framgår, att dess förfall måtte hafva varit temlig611
betydligt. Men till dessa och öfriga uppenbara brister kommo
tvifvelsutan andra, som ej vid tiden för öfverlåtelsen tillräckligt beaktades,
beträffande grundens beskaffenhet, och förutan hvilka sträfpelarnes
och murarnes nuvarande tillstånd ej kunde nöjaktigt förklaras. Att det
ofvannämnda statsanslaget jemte en kollekt, äfven med dåtidens penningvärde,
ej kunnat vara någon synnerligt afsevärd hjelp för att åstadkomma
ej blott nödig reparation af då synliga brister och förändrad
inredning i kyrkan utan äfven, om sådant då afsetts, förstärkning af
grunden, måste erkännas.

Att församlingarna, som enligt lemnad uppgift för kyrkans underhåll
under åren 1830—1883 utgifvit tillsammans 35,118 kronor 57 öre,
härigenom endast ofullständigt förmått fullgöra sina i afseende å kyrkan
åtagna förbindelser, framginge af det tillstånd, hvari kyrkan nu
befinner sig. Vid besigtning å densamma, som år 1881 efter förordnande
af öfverintendentsembetet verkstälts af numera professorn vid
det under akademiens för de fria konsterna inseende stälda läroverk
C. A. Grundström hade byggnadens bristfälligheter befunnits så betydande,
att eu omfattande restaurering ansetts nödvändig. Grunden vore
i hög grad felaktig; sjelfva byggnadsplats]! vattensjuk. Flere af sträfpelarne
vore sådana, att de utöfvade snarare eu dragning utåt på muren
än utgjorde ett stöd för densamma. De fleste af pelarne hade vid verkstäld
lodning befunnits »hänga öfver» från eu till fyra eller fem tum
samt vore remnade, så att deras yttre begränsniugslinie visade en kurva
på 3. till 4 tum. Murarne hängde öfver utom vid midten af hvarje
långsida, der de stå lodrätt. För afhjelpande af dessa och andra anmärkta
bristfälligheter i öfverensstämmelse med de af Grundström upp -

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

gjorda ritningar skulle, enligt kostnadsförslag, kräfvas eu utgift af
137,464 kronor 75 öre.

Beträffande detta restaureringsförslag har öfverintendentsembetet
vitsordat, att detsamma icke afsåge någon öfverflödig utveckling af
arkitektoniska former utan endast ett sträfvande att, jemte kyrkans
räddande från fullständig undergång, omgestalta henne så till vida, att
hon i öfverensstämmelse med sin ursprungliga stil komme att framstå
såsom ett visserligen enkelt, men dock icke vanstäldt verk af en försvunnen
tids kyrkliga byggnadskonst.

Resultatet af ofvannämnda besigtning hade, såsom framginge af
deras kort derefter till Kongl. Maj:t den 30 september 1882 aflåtna
skrifvelse förorsakat församlingarne stort bekymmer. I denna skrifvelse
förklarade de sig icke se någon möjlighet, nedtyngda som de voro af
en skuldbörda på mer än 430,000 kronor och af ytterst tryckande kommunalutskylder,
att uppfylla vilkoren för kyrkans öfverlåtelse utan att
blifva i grund ruinerade, och hade församlingarna derför anhållit att
varda fritagna från förpligtelsen att underhålla kyrkan i sådant skick,
att den kunde för gudstjenst användas, så vida ej ett statsanslag af

100,000 kronor beviljades. Sedan vederbörande embetsmyndigheter blifva
öfver denna ansökning hörde, hade ärendet den 22 oktober 1886
föredragits inför Kongl. Maj:t, dervid ansökningen likväl förklarats ej
till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Vid denna utgång af saken hade församlingarna i skrifvelse den
29 december 1887 anhållit, då de vore ur stånd att, lemnade åt sig
sjelfva, bekosta klosterkyrkans restaurering, att vinna befrielse från sin
kontraktsenliga skyldighet att underhålla densamma, på det de måtte
komma i tillfälle att i stället uppföra en till storlek efter deras relativt
låga folkmängd afpassad kyrka. Jemväl öfver denna ansökning hade
vederbörande embetsmyndigheter blifvit hörda. Domkapitlet i Linköping,
med hvilket Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län instämt,
ansåge sig icke kunna motsätta sig församlingarnas begäran om
befrielse från skyldigheten att underhålla klosterkyrkan, helst församlingarna
vore betänkta på att uppföra en ny kyrka. Men på samma
gång detta tillmötesgående af billighetshänsyn ansåges nödvändigt, framhölles
pligten af att tillse, att den gamla kyrkan ej finge falla i ruiner.
Justitiekanslern uttalade den åsigten, att församlingarna måste anses sakna
laglig rätt att för framtiden undandraga sig kyrkans underhåll, men ansåge
dock böra erkännas, att under de omständigheter, som numera vore för handen,
billigheten kräfde en eftergift från kronans sida i dess lagliga rätt vare
sig utan ersättning eller mot återbäring af det belopp, 5,000 riksdaler

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

banko, församlingarna af kronan betingat sig vid kontraktets uppgörande;
dock att någon eftergift af församlingarnas skyldighet att underhålla klosterkyrkan
ej borde vinna tillämpning förr, än annan kyrka verkligen blifvit
af församlingarna anskaffad. Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
påpekade, att med en sådan lösning af frågan, som justitiekansler!!
föreslagit, kyrkan vore dömd till undergång. Sedan hon icke vidare
användes till gudstjenst, skulle de smärre underhållsåtgärder, som församlingarna
hittills bekostat, bortfalla, och följderna af de brister, hvilka
gjorde restaurering nödig, skulle då alltför snart uppenbara sig. Vadstena
klosterkyrka vore så väl i arkitektoniskt som historiskt hänseende
ett så dyrbart fornminne, att det väl kunde sägas vara för det nuvarande
slägtet en oafvislig pligt att hålla det vid magt.

Sådana förhållandena nu vore, måste det, enligt departementschefens
förmenande, erkännas, att församlingarnas framställningar hvilade
på grunder, hvilkas betydelse ej kunde annat än behjertas.
Tvifvelsutan innebure församlingarnas åtagande vida större tunga än
någon af kontrahenterna förutsatte, och det understöd, som lemnädes
församlingarna af staten, måste anses ringa i förhållande till den
åtagna förpligtelsens omfattning. Dertill komme såsom ett synnerligen
bevekande skäl hänsynen till deras betryckta ekonomiska förhållanden.
Enligt 1888 års officiella statistik angående kommunernas fattigvård
och finanser utgjorde stadens skuld 410,920 kronor 21 öre och dess
kommunalutskylder uppginge till 8 kronor 90 öre för bevillningskrona.
Att församlingarnas senaste ansökning om befrielse från skyldigheten
att underhålla kyrkan skulle utan vidare bifallas, kunde emellertid icke
ifrågasättas. Omsorgen om kyrkans vidmagthållande kräfde eu sådan
lösning, hvarigenom den dyrbara byggnaden blefve för framtiden bevarad.
Man kunde sätta i fråga, om icke för det närvarande allenast en tillfällig
reparation å kyrkan borde vidtagas för att hindra dess nedstörtande
och för att bringa den i sådant skick, att densamma för de närmaste
åren blefve användbar till gudstjenst. För en dylik reparation har på
Kongl. Maj:ts befallning en kostnadsberäkning, slutande å 9,700 kronor,
blifvit af öfverintendentsembetet uppgjord. Dermed skulle dock intet annat
vinnas än ett tillfälligt undanskjutande af hufvudfrågan, kyrkans verkliga
iståndsätta^©. Enligt departementschefens uppfattning återstodo
allenast att söka genom en fullständig restaurering betrygga kyrkans
framtida bestånd; och departementschefen funne uppfattningen, att kyrkan
borde blifva föremål för en grundlig, ej blott tillfällig, reparation, delad
jemväl af årets statsrevisorer. I den af desse afgifna berättelse yttrades,
beträffande klosterkyrkan, att revdsorerne vid besök i Vadstena »tagit i

Statsutskottets Utlåtande N;o 9.

betraktande denna monumentala, synnerligen märkliga kyrkobyggnad, i
afseende å storleken den fjerde bland rikets kyrkor; och då revisorerne
funnit densamma i flera afseenden bristfällig, hafva revisorerne icke velat
underlåta att fästa uppmärksamheten å nödvändigheten af att den med
det snaraste underkastas en omfattande reparation.))

Öfverintendentsembetet, som nu anbefalts att underkasta de år 1881
uppgjorda ritningar och kostnadsförslag förnyad granskning med dervid
särskild! fästadt afseende å numera förändrade material- och arbetspris,
hade den 25 sistlidne november i sådant hänseende afgifvit utlåtande,
dervid embetet, efter jemförelse af mottagna uppgifter rörande materialoch
arbetspris inom Östergötlands län åren 1882 och 1889, förklarat sig
icke hafva funnit skäl att föreslå vare sig nedsättning eller förhöjning i
den, på sätt ofvan är nämndt, beräknade kostnaden af 137,464 kronor
75 öre för de i kostnadsförslaget upptagna arbeten. Dock anmärkte
öfverintendentsembetet, att kostnadsförslaget saknade någon post för
anskaffande af arbets- och detalj ritningar, hvartill ansåges åtgå 2,000
kronor, samt att det jemväl vore nödvändigt, att en särskild post upplages
för oförutsedda utgifter, och hade denna post af embete! föreslagits
till 10,535 kronor 25 öre.

Enligt departementschefens åsigt borde den ursprungliga kostnadssumman
ökas med de två sistnämnda af öfverintendentsembetet föreslagna
posterna, i följd hvaraf slutsumman skulle blifva 150,000 kronor.
Af detta belopp ansåge departementschefen, att församlingarna — som,
för den händelse deras senast gjorda ansökning om befrielse från skyldigheten
att underhålla klosterkyrkan bifolies, skulle nödgas bekosta uppförande
af ny kyrka — borde svara för 50,000 kronor. Återstående

100,000 kronor syntes departementschefen billigtvis böra bestridas af
statsmedel, utan ändring i församlingarnas skyldighet att för framtiden
vårda och underhålla kyrkan. Hvad beträffade sjelfva restaureringsarbetets
utförande, borde detsamma, i likhet med ännu pågående dylika
arbeten å domkyrkorna i Upsala och Skara, utföras af vederbörande domkapitel,
eller domkapitel och Kongl. Maj:ts befallningshafvande, under
tillsyn af öfverintendentsembetet.

Då Vadstena och S:t Pers församlingar enligt, det år 1825 upprättade
kontrakt, hvarigenom staten till församlingarne öfverlåtit Vadstena
klosterkyrka, mot erhållande af vissa förmåner åtagit sig ansvaret
för kyrkans framtida underhåll, anser utskottet, att något bidrag från
statens sida till iståndsättande af kyrkan ej bör ifrågakomma.

Utskottet får alltså hemställa, ,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej
må vinna Riksdagens bifall.

Statsutskottets inlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till seminarier
vid universitetet
i
Upsala.
[20.]

Ang. anvisande
af beviljadt
anslag
till anställande
af
universitetslektorer
i
Upsala.

[27.]

Ang. anslag
till aflöning
åt en laborator
och en
observator i
Upsala.
[28.]

Universiteten.

29:o) Med anledning’ af Kongl. Majds derom gjorda framställningfår
utskottet hemställa,

att Riksdagen må till de vid universitetet i Upsala
befintliga seminarier för språkvetenskap och matematik
för år 1892 bevilja extra anslag till samma belopp
som förut, nemligen:

till det språkvetenskapliga seminariet kronor 3,000: —
till det matematiska seminariet........ „ 1,500: —

30:o) Sedan Riksdagen dels år 1888 beviljat 36,000 kronor lör anställande
vid Upsala universitet under sex år af lärare i tyska, franska
och engelska språken enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde
finna godt meddela, dels ock anvisat af nämnda belopp 6,000 kronor för
ett hvart af åren 1889, 1890 och 1891, bar Kongl. Maj:t nu föreslagit,
att af omförmälda anslag måtte för år 1892 anvisas 6,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till lärare i tyska, franska
och engelska språken vid universitetet i Upsala på
extra stat för år 1892 anvisa 6,000 kronor.

31:o) I enlighet med Kongl. Maj ds framställning och på det att
laboratorstjensten i experimentel fysik samt observator stj ensten i astronomi
vid universitetet i Upsala måtte kunna med ordinarie innehafvare förses,
beviljades vid 1889 års riksdag för hvardera af nämnda befattningar

3.000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefve härför
tillgängliga; och hafva för hvartdera af åren 1890 och 1891 anvisats

6.000 kronor. Då medel å universitetets stat ännu ej blifvit för ifrågavarande
ändamål disponibla, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen
att för år 1892 anvisa 6,000 kronor till aflönande af laboratorn i experimentel
fysik och observatorn i astronomi vid universitetet i Upsala.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj ds förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

32:o) Sedan sistlidet års Riksdag, till anskaffande af en astrofysikalislc
refraktor och ett nytt vändtorn vid Upsala universitets observatorium,
, beviljat 63,500 kronor samt deraf på extra stat för år 1891 anvisat
30,000 kronor, bär Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att för
år 1892 anvisa återstoden af nämnda anslag, 33,500 kronor; och hemställer
utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

33:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anskaffande
af instrument: för den kristallografiska och petrografiska undervisningen
vid miner alogisk-geologiska institutionen i Upsala bevilja för år 1892
ett extra anslag af 5,000 kronor.

I två sinsemellan till innehållet öfverensstämmande motioner,
väckta den ena inom Första Kammaren (motion n:o 39) af herrar
O. Alin och C. H. Lundström samt den andra inom Andra Kammaren
(motion n:o 99) af herrar Z. Larsson och A, V. Ljungman har åter
föreslagits, att för år 1892 följande anslag måtte beviljas till upprättande
af en mineralogisk-geologisk öfningsinstitution vid Upsala
universitet, nemligen: till inköp af instrument för den kristallografiska
och petrografiska undervisningen, förutom det af Kongl. Maj:t äskade
anslaget å 5,000 kronor, ett anslag af 1,500 kronor; för kristallmodeller
och preparat ett anslag af 2,200 kronor; för geologiska kartor och
special-literatur ett anslag af 3,000 kronor; samt till fullbordande af
institutionslokalernas inredning ett anslag af 5,000 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet anfört, att utom
de ordinarie anslag, hvilka, på sätt i punkten 2:o) omförmälts blifvit
begärda för mineralogisk-geologiska institutionen i Upsala och hvilka
vore beräknade att hålla institutionen i stånd, sedan den blifvit satt i
fullgod! skick och försetts med en fullständig instrumental utrustning,
akademiska konsistoriet, i enlighet med den af institutionens föreståndare
gjorda framställning, jemväl anhållit om beviljande af åtskilliga
extra anslag, afsedda att försätta institutionen i sådant bättre skick.
Då emellertid dessa senare anslag vore flera, än att departementschefen
ansåge sig nu böra ifrågasätta framställning till Riksdagen om beviljande
af dem alla, ville departementschefen endast anmäla den post,
som synts honom mest angelägen, eller den, som begärts till anskaffande
af instrument för den kristallografiska och petrografiska undervisningen.

Härom hade anförts, att efter uppgjorda beräkningar en summa
Bill. till Riksd. Frot. 1891. 4 Samt. 1 Afd. 8 Höft. 9

Ang. anslag
till astronomiska
observatoriet
i
Upsala.

[29.]

Ang. anslag
till den mineralogisk-geologiska
institutionen
i
Upsala.

[30.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af 6,500 kronor funnits vara för ändamålet nödvändig. Vid dessa beräkningar
hade lagts till grund de prisuppgifter, som erhållits från instrumentfabrikanterna
Fuess i Berlin, Seybert & Kraft i Wetzlar och
Nachet i Paris, der mikroskop för petrografiska ändamål samt kristallografiska
instrument företrädesvis förfärdigades. De instrument, scm i
främsta rummet behöfdes, vore mikroskop för petrografiskt bruk och
vinkelmätningsinstrument för bestämmande af kristallernas geometriska
och optiska konstanter. För närvarande funnes vid institutionen icke
ett enda mikroskop, som motsvarade ens de lägsta anspråk man numera
stälde på dylika instrument. För vinkelmätningar funnes visserligen
ett nyare instrument, men detsamma vore icke tillräckligt för
utförandet af finare kristallografiska undersökningar. De uppgifter, som
mötte vid kristallografiska arbeten, vore af mycket olikartad natur på
grund af undersökningsmaterialets beskaffenhet, och för lösningen af
dessa olika uppgifter fordrades instrument af olikartad konstruktion.
Om en institutions utrustning vore i detta afseende ofullkomlig, så
förorsakades deraf med nödvändighet eu begränsning i de vetenskapliga
arbeten, som kunde derstädes utföras.

OfvaDnämnda summa vore icke större än att endast de för undervisningen
och för utförandet af vanliga kristallografiska undersökningar
nödiga instrument derför kunde anskaffas. Vid flera utländska
institutioner likasom ock vid Stockholms högskola vore utrustningen
betydligt större; på det senare stället hade man t. ex. de vigtigaste
och mest använda mikroskop- och goniometerkonstruktionerna i dubbla
exemplar, hvilket naturligtvis för undervisningen vore af stor betydelse.
Från sådana anspråk hade man här ansett sig böra afstå till dess erfarenheten
visat, att ett större antal instrument vore för undervisningen
nödvändigt. De tre mikroskop, som enligt förslaget skulle anskaffas
och af livilka ett ensamt kostade 1,200 francs, vore sålunda
alla af olika konstruktioner; likaså de tre goniometrarne.

Onekligt syntes departementschefen vara, att ifrågavarande institution
behöfde en ny uppsättning af instrument. Huruvida den begärda
summan — 6,500 kronor — härför nödvändigt erfordrades, vore emellertid
svårt att bedöma, då specificerad uppgift å kostnaden för de instrument,
som skulle inköpas, icke blifvit meddelad. Med afseende
härå borde, enligt departementschefens förmenande, hela denna summa
icke äskas, utan endast ett belopp af 5,000 kronor.

Till stöd för sitt förslag hafva motionärerna anfört, bland annat,
följande.

För den mineralogisk-geologiska institutionens i Upsala ordnande

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

och försättande i ett sådant skick, att en tidsenlig och praktisk undervisning
i mineralogi och geologi måtte kunna åstadkommas, hade det
akademiska konsistoriet, förutom höjande af det ordinarie årsanslaget
med 2,050 kronor, begärt ett extra anslag för 1892 af 24,700 kronor,
sålunda specificeradt:

a) för inköp af instrument m. m. för den kristallografiska och

petrografiska undervisningen ............................................. kronor 6,500: —

b) för komplettering af de mineralogiska och

geologiska samlingarne........................................................ „ 8,000: —

c) för inköp af kristallmodeller och preparat ... kronor 2,200: —

d) för inköp af kartor och literatur i och för

inrättande af ett specialbibliotek vid institutionen...... „ 3,000: —

e) för fortsättande och afsilande af institutionens
inredning .......................................................... ,, 5,000: —

Af dessa behof funnes i Kongl. Maj:ts proposition endast det
förstnämnda eller det af instrument för den kristallografiska och petrografiska
undervisningen tillgodosedt, i det att Kongl. Maj:t för detta
ändamål äskat eu summa af 5,000 kronor.

Det förefölle emellertid motionärerna tydligt, att äfven om institutionen
erhölle ett anslag för inköp af de nödiga instrumenten, så
vore densamma dermed föga hjelpt, så länge ej de lokaler, i hvilka
ifrågavarande instrument skulle uppställas och der undervisningsarbetet
skulle försiggå, blefve för detta sitt ändamål apterade. De mineralogisk-geologiska
studierna, så som de nu för tiden måste bedrifvas, vore
dels af fysisk, dels af kemisk natur, och fordrade lokaler, inredda för
sitt speciella ändamål, hvarförutan icke de ifrågavarande instrumenten
kunde komma till användning. Med beviljandet af anslag för institutionens
instrumentala utrustning syntes således såsom en nödvändig
konseqvens böra följa beviljandet af anslag för lokalernas inredning
för ifrågavarande ändamål.

Detsamma vore i nästan lika hög grad fallet med det under lit.
c) upptagna anslaget af 2,200 kronor för de kristallmodeller och preparat,
hvilka behöfdes för den mineralogiska och petrografiska undervisning,
som skulle meddelas på institutionen. Om inga preparat funnes,
skulle de instrument, för hvilka anslag begärts, till en del blifva oanvända
i brist på demonstrationsmaterial.

Slutligen gälde detsamma äfven beträffande det under lit. d) anmälda
behofvet af 3,000 kronor för kartmateriel och sådan literatur,
som i och för de på institutionen pågående arbetena alltid behöfde
vara tillgänglig. Den senare utgjordes hufvudsakligen af några tid -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skriftserier, innehållande repertorier af mineralogisk-geologisk literatur,
hvilka icke heller funnes på universitetsbiblioteket, der de äfven skulle
vara af vida mindre gagn än på institutionen.

Då dessa under lit. c) d) och e) angifna behof stode i närmaste
samband med det af Kong]. Maj:t begärda anslaget för institutionens
instrumentala utrustning och icke lämpligen kunde derifrån åtskiljas,
så vore detsamma deremot i vida mindre mån fallet med det underlif.
b.) omnämnda behofvet af 8,000 kronor för kompletterandet af de
mineralogiska och geologiska samlingarna, hvilket, ehuru i sig sjelf
behjertansvärdt, dock icke vore af sådan beskaffenhet, att detsammas
tillfredsställande i sammanhang med de öfriga utgjorde ett nödvändigt
vilkor för undervisnings-institutionens iståndsättande.

Vid herrar Alins och Lundströms motion finnes dessutom fogad
specificerad uppgift å kostnaden för de enligt det akademiska konsistoriets
åsigt för den kristallografiska och petrografiska undervisningen
nödiga instrument; slutande denna specifikation, i hvilken fraktafgifter
o. d. icke upptagits, på ett belopp af 6,418 kronor.

Vid punkten 2:o) här ofvan har utskottet i hufvudsak tillstyrkt
bifall till Kongl. Maj:ts förslag om förhöjning af årsanslaget till den
nu ifrågavarande institutionen; och lika med Kongl. Maj:t och motionärerna
anser utskottet äfven nödigt, att medel jemväl på extra stat
anvisas till institutionens iståndsättande. I öfverensstämmelse med
den åsigt, departementschefen uttalat, håller utskottet likväl före, att
det belopp, akademiska konsistoriet för sådant ändamål begärt, är större
än att detsamma skäligen kan ifrågakomma att i sin helhet anvisas för
nästkommande år; och då institutionens föreståndare i sin under punkten
2:o) omförmälda utredning framhållit, att hvad som framför allt
fattades vid institutionen vore den instrumentala utrustningen, finner
utskottet, jemväl lika med departementschefen, sistberörda behof vara
det, som i första rummet bör tillgodoses, helst sambandet mellan detta
och öfriga af motionärerna framhållna behof icke synes utskottet vara
sådant, att derigenom skulle uteslutas möjligheten af att först efter
hand tillgodose dem alla.

Hvad angår storleken af det belopp, som till den instrumentala
utrustningen erfordras, så har från motionärernas sida visserligen företetts
en af institutionsföreståndaren uppgjord specificerad kostnadsberäkning,
uppgående till ungefärligen samma belopp, motionärerna i anslutning
till det akademiska konsistoriet begärt, men då, enligt Kongl.
Maj:ts i denna del af utskottet tillstyrkta förslag om förhöjning af årsanslaget
till institutionen, ett belopp af 1,700 kronor skulle för år

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1892 å ordinarie stat stå till institutionens förfogande för anskaffande
af materiel, samt utskottet föreställer sig, att en del af detta belopp
kan disponeras till inköp af instrument, anser sig utskottet sakna anledning
att förorda anvisandet af högre anslag för nu ifrågavarande
ändamål än Kongl. Maj:t äskat; och får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning men med afslag å de i ämnet
väckta motionerna, för så vidt de skilja sig från berörda
framställning, må, till anskaffande af instrument
för den kristallografiska och petrografiska undervisningen
vid mineralogisk-geologiska institutionen i
Upsala bevilja för år 1892 ett extra anslag af 5,000
kronor.

34:o) Vid 1889 års riksdag beviljades, i enlighet med Kongl.
Maj:ts förslag och på det att en extra ordinarie professur inom juridiska
fakulteten vid universitetet i Lund måtte kunna tillsättas, ett anslag af
4,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefve härför
tillgängliga; och har sagda belopp anvisats för hvardera afåren 1890
och 1891. Då medel å universitetets stat ännu icke vore att för ändamålet
tillgå, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att för år 1892
anvisa 4,000 kronor till aflöning åt en extra ordinarie professor inom
juridiska fakulteten i Lund.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

35:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
under åberopande af de skäl, som till stöd för samma framställning
finnas anförda till statsrådsprotokollet (sid. 84—85), får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till de vid universitetet i
Lund befintliga seminarier för språkvetenskap och matematik
bevilja följande extra anslag för år 1892, nemligen
:

till det språkvetenskapliga seminariet kronor 2,950: —
till det matematiska seminariet .........kronor 1,500: —

Ang. anslag
till aflöning
åt en e. o.
professor i
Lund.

[31-]

Ang. anslag
till seminarier
vid universitetet
i
Lund.

[32.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anvisande
af beviljadt
anslag
till anställande
af universitetslektorer
i
Lund.

[33.]

Ang. arfvode
åt docenten
S. Söderberg.

[34.]

Ang. lönetillägg
åt vice
bibliotekarien
i Lund A. J.T.

Palm.

Lss.]

Ang. anslag
till universitetsbiblioteket

i Lund.

[36.]

36:o) Sedan Riksdagen dels år 1889 beviljat 36,000 kronor för
anställande vid Lunds universitet under sex år af lärare i tyska, franska
och engelska språken enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde
finna godt meddela, dels ock anvisat af nämnda belopp 6,000 kronor
för bvartdera af åren 1890 och 1891, har Kongl. Maj:t nu föreslagit,
att af omförmälda anslag måtte för år 1892 anvisas 6,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till lärare i tyska, franska
och engelska språken vid universitetet i Lund på
extra stat för år 1892 anvisa 6,000 kronor.

37:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1890
och 1891 egt rum, må till särskildt arfvode åt docenten
vid universitetet i Lund Sven Söderberg för år 1892
anvisa ett extra anslag af 2,000 kronor, med vilkor
att Söderberg under ifrågavarande år egnar sin tjenst
åt universitetets historiska museum samt mynt- och
medaljkabinett.

38:o) I anledning af Kongl. Maj:ts likaledes derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må såsom personligt lönetillägg för
år 1892 åt vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket
i Lund August Jakob Theodor Palm på extra stat för
samma år anvisa enahanda belopp, som för ett hvart
af åren 1890 och 1891 beviljats, eller 500 kronor.

39:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må i likhet med hvad för flera
föregående år egt rum, till arfvoden åt extra biträden
vid universitetsbiblioteket i Lund på extra stat jemväl
för år 1892 anvisa 1,500 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

40:o) Sedan senaste Riksdag till uppförande af en ny byggnad för
fysiologiska institutionen vid universitetet i Lund samt till inköp af tomt
för byggnaden och dennas inredning beviljat ett anslag af 90,000 kronor
och deraf för innevarande år anvisat 40,000 kronor, har Kong].
Maj:t nu föreslagit Riksdagen att till fullbordande af ifrågavarande byggnad
på extra stat för år 1892 anvisa återstoden af nämnda anslag,
50,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till fullbordande af ny byggnad
för fysiologiska institutionen i Lund m. m., på
extra stat för år 1892 anvisa 50,000 kronor.

41:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
under åberopande af de skäl, som till stöd för samma framställning
blifvit meddelade till statsrådsprotokollet (sid. 86), får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till arfvode åt en instrumentmakare
vid fysiologiska institutionen i Lund1 för år
1892 anvisa ett extra anslag af 500 kronor.

42:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom ''personligt
lönetillägg för år 1892 åt akademikamrer ar en i Lund Oscar Gerhard
Regnell på extra stat för nämnda år bevilja 750 kronor, deraf 150
kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen, har Kongl.
Maj:ts förevarande framställning föranleda af en utaf akademiska konsistoriet
i Lund gjord anhållan att åt Regnell måtte beredas ett personligt
lönetillägg af 1,000 kronor, hvaraf 200 kronor skulle utgöra
tjenstgöringspenningar. Till stöd för denna anhållan hade anförts dels
af konsistorium, dels i en af Regnell till konsistoriet ingifven skrift:
att Regnell numera vore den ende ordinarie tjensteman vid universitetet,
som åtnjöte mindre lön än innehafvare af motsvarande befattning
i Upsala — här 3,000 kronor mot 4,000; att kamreraregöromålen sedan
Regnell tillträdde sin befattning väsentligt ökats, hvilket vore en naturlig
följd deraf, att universitetets kapitaler under denna tid mer än fördubblats,
att många nya institutioner tillkommit, hvilkas räkenskaper
skulle särskildt bokföras, att icke få nya byggnader uppförts, att månadsaflöning
blifvit införd för universitetets löntagare, hvilkas antal derjemte
betydligt tillvuxit, med flera förhållanden; samt att Regnell nu
i 26 år innehaft sin befattning och till konsistoriets belåtenhet fullgjort
sina åligganden.

Ang. anvisande
af beviljadt
anslag till ny
byggnad för
fysiologiska
institutionen
i Lund.

[37.]

Ang. anslag
till arfvode
åt en instrumentmakare

vid fysiologiska
institutionen
i

Lund.

[38.]

Ang. anslag
till lönetillägg
ät akademikamreraren

O. G. Regnell.

[39.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang■ anslag
till arfvoden
åt amanuenser.

[40.]

Ang. anslag
till kliniker
för barnsjukdomar.

[41.]

Ang. anslag
för utförande
af teckningar
i vetenskapliga
ändamål.

[42.]

För egen del bär departementschefen funnit det billigt, att Regnell
efter så lång tjenstetid erhölle en aflöning, om ej fullt lika, dock närmare
motsvarande den, som uppbures af innehafvaren af samma tjenst
vid universitetet i Upsala, hvarför departementschefen hemstält om
aflåtande till Riksdagen af den framställning i ämnet, som nu föreligger;
och då samma framställning ej gifvit anledning till någon utskottets
erinran, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, såsom personligt lönetillägg
för år 1892 åt akademikamreraren i Lund Oscar
Gerhard Regnell, på extra stat för nämnda år bevilja
750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

43:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må jemväl för år 1892 på extra
stat anvisa till arfvode åt en amanuens vid karolinska
mediko-kirurgiska institutets gynekologiska klinik
.................................................. 900 kronor; och

till arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska
laboratorium................................... 900 kronor.

44:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad de senare
åren egt rum, må på extra stat för år 1892 anvisa:

a) till eu pediatrisk klinik vid kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ett belopp af 1,800
kronor; och

b) till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm
2,800 kronor, att utgå under vilkor att Stockholms
stad för polikliniken tillskjuter samma belopp
för år 1892.

45:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Riksdagen, på sätt för åren 1890 och 1891
egt rum, må till utförande af teckningar i vetenskapliga
ändamål vid karolinska institutet bevilja ett extra
anslag för år 1892 af 1,500 kronor.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

46:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att till löneförbättring
åt lärår ne vid allmänna läroverken och pedagogierna, efter samma grunder
som för innevarande år, på extra stat för år 1892 bevilja 345,725
kronor.

Vid föredragningen inför Kongl. Maj:t af detta ärende har departementschefen
— efter att (sid. 88—89) i statsrådsprotokollet hafva redogjort
för de omständigheter, på grund af hvilka departementschefen
icke ansåge lämpligt, att till innevarande Riksdag förnyad framställning
gjordes angående de punkter i sistlidet års läroverksproposition, hvilka
i följd af kamrarnes olika beslut då icke vunnit sin lösning — anfört,
att då de skäl, som föranledt framställningar till flere föregående riksdagar
om tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken
och pedagogierna, äfven för nästkommande år vore lika gällande, enahanda
framställning syntes departementschefen äfven nu böra göras.
Men då sistlidne års Riksdag på grund af Kongl. Maj:ts proposition
beslutit dels att indraga vissa allmänna läroverk och pedagogier, dels
att medgifva inrättandet af åtskilliga nya lärarebefattningar vid de allmänna
läroverken, i den mån tillgångar blefve disponibla genom tillämpning
af bestämmelserna om indragning af vissa läroverk, hvarigenom
visserligen antalet lärareplatser i det hela antagligen blefve
detsamma som hittills, men deras fördelning på de allmänna läroverken
och pedagogierna en annan, ansåge departementschefen, att i stället
för de båda nu utgående beloppen, nemligen 336,975 kronor för tillfällig
löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken och 8,750
kronor till dylik löneförbättring åt lärarne vid pedagogierna, borde
begäras ett samfält, belopp af 345,725 kronor till berörda löneförbättring
för samtliga dessa lärare under nästkommande år; och borde löneförbättringen
utgå efter samma grunder som för innevarande år.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till löneförbättring åt lärarne
vid allmänna läroverken och pedagogierna, efter samma
Jiih. till Riksd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 10

Ang. anslag
till löneförbättring
åt
lärarne vid
allmänna
läroverken
och pedagogierna.

[43.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till arfvoden
åt extra
lärare m. m.

[44.]

grunder som för innevarande år, på extra stat för år
1892 bevilja 345,725 kronor.

47:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till arfvoden åt
extra lärare vid de allmänna läroverken bevilja för år 1892 ett extra
anslag af 40,000 kronor, eller enahanda belopp, som vid de senaste
riksdagarne för ändamålet anvisats.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en
inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 138), deruti herr S. J. Kardell,
med hvilken herrar J. Persson, P. A. Romberg och C. F. Winkrans
instämt, på anförda skäl alternativt hemstält:

att Riksdagen, för att vikarierande ämneslärare och extra lärare
vid de allmänna läroverken, hvilka genom aflagd akademisk examen
och genomgången profårskurs förvärfvat kompetens att söka ordinarie
lektors-, adjunkts- eller kollegabefattning vid allmänt läroverk, måtte
kunna från och med år 1892 erhålla arfvode efter 2,000 kronor för år
räknadt, måtte bevilja å extra stat för år 1892 ett anslag af 100,000
kronor till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare vid de
allmänna läroverken;

eller

att Riksdagen, för att de vikarierande ämneslärare och extra
lärare vid de allmänna läroverken, hvilka genom aflagd akademisk
examen och genomgången profårskurs förvärfvat kompetens till ordinarie
lektors-, adjunkts- eller kollegabefattning och tjenstgjort minst
5 år med godt vitsord för nit och skicklighet, måtte kunna från och
med 1892 erhålla arfvode efter 2,000 kronor för år räknadt, måtte bevilja
å extra stat för 1892 ett anslag af 45,000 kronor till arfvodesförhöjning
åt äldre extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken.

Kongl. Maj:ts ofvannämnda framställning har icke gifvit anledning
till'' någon utskottets erinran.

Hvad åter den i ämnet väckta motionen angår, så anser utskottet
någon tvekan icke kunna råda derom, att en förbättring af de extra
ordinarie ämneslärarnes lönevilkor är af verkligt behof påkallad; men
då åtgärder i sådant syfte synas utskottet lämpligast böra vidtagas i
samband med ett afgörande af läroverksfrågan i dess helhet, samt utskottet
antager, att förnyadt förslag till denna senare frågas fullständiga
lösning torde inom den närmaste framtiden komma att för Riksdagen
framläggas, anser sig utskottet icke böra tillstyrka Riksdagen
att nu företaga någon åtgärd i anledning af motionen. Utskottet får
alltså hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

a) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, må till arfvoden åt extra
lärare vid de allmänna läroverken bevilja för år 1892
ett extra anslag af 40,000 kronor.

b) att lrerr Kardells förevarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

48:o) Kong], Maj:t bär föreslagit Riksdagen att. såsom bidrag till
uppförande af vy byggnad för allmänna läroverket i Östersund, i hufvudsaklig
enlighet med derför faststälda ritningar samt under vilkor, som
i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 12 januari 1891
omförmäldes, bevilja 100,000 kronor samt af nämnda summa på extra
stat för år 1892 anvisa ett belopp af 33,000 kronor.

I fråga om förevarande anslagsfordran har departementschefen till
statsrådsprotokollet anfört följande.

Efter det ritningar till ny byggnad för allmänna läroverket i Östersund,
beräknad att kosta något öfver 199,000 kronor, blifvit af Kongl.
Maj:t den 4 mars 1886 faststälda, hade domkapitlet i Hernösand under
år 1889 till Kongl. Maj:t ingått med ansökning, det täcktes Kongl. Maj:t
af Riksdagen äska ett anslag af 100,000 kronor till bidrag för byggnadens
uppförande. Då emellertid flera andra angelägna behof samtidigt påkallade
framställningar om anslag, hade den gjorda ansökningen ansetts
icke då böra föranleda någon åtgärd. Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Jemtlands län hade nu i skrifvelse den 21 nästlidne oktober framfört
enahanda anhållan, som tidigare af domkapitlet afgifvits; och då denna
byggnadsfråga syntes departementschefen vara af den beskaffenhet,
att Riksdagens bistånd ej utan skäl kunde för densamma tagas i anspråk,
ville departementschefen närmare redogöra för hvad i ärendet
förekommit och dervid först återgifva innehållet i en af läroverkskollegiet
i Östersund till Hernösauds domkapitel under år 1889 aflåten,
domkapitlets skrifvelse bilagd framställning.

Att ett nytt, rymligt och tidsenligt läroverkshus i Östersund vore
alldeles oumbärligt, framginge, yttrade kollegiet, tydligt deraf, att i nuvarande
läroverksbyggnaden läsrum ej funnes i tillräckligt antal, hvarför
samlingssalen, en tambur och biblioteksrummet måste användas vid
undervisningen; att läroverket saknade lämplig lokal för de naturvetenskapliga
samlingarna, Indika nu förvarades i ett förhyrdt rum, beläget
på något afstånd från läroverksbyggnaden, af hvilket förhållande under -

Ang. ifrågasatt
anslag
till ny byggnad
för allmänna
läroverket
i Östersund.

145.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

visningen i naturvetenskap uppenbarligen måste lida; att kemiskt laboratorium,
ritsal, musikrum, rum för rektorsexpedition och arkiv samt
lärare- eller kollegium saknades, till stort men och olägenheter i flera
hänseenden; att biblioteksrummet vore alltför litet; att tillräckligt stora
tamburer och afklädningsrum saknades; samt att, hvad läsrummen beträffade,
dessa vore ej blott, såsom nämndt, alltför få, utan äfven alldeles
för små och i allmänhet belägna innanför hvarandra, åtskilda af
tunna väggar, så att ljud lätt förnummes från det ena rummet till det
andra. I öfre våningen vore rummen dessutom alltför låga. Luften i
rummen blefve snart förbrukad och skämd; intet ventilationssystem
funnes i byggnaden, hvilket åter hade till följd, att, då dörrar och
fönster under lofstunderna måste öppnas, temperaturen i rummen under
den kallare årstiden nedginge alltför mycket. Under kalla och blåsiga
dagar vore det förenadt med stora svårigheter att få rummen tillräckligt
varma.

De medel, öfver Indika läroverket förfogade för en ny byggnad,
vore följande:

värdet af det gamla läroverkshuset, hvilket skulle försäljas, kr. 30,000: —
läroverkets byggnadsfond, utgörande den 1 januari 1889 » 14,559:57

för ändamålet af enskilda skänkta medel, tillhopa ......... » 12,000: —

anslag af Jemtlands läns landsting...................................... » 10,000: —

» » stadsfullmägtige i Östersund................................. » 10,000: —-

» » Jemtlands läns sparbank .................................... » 10,000: —

summa kronor 86,559: 57;

hvilket belopp enligt kollegiets antagande skulle genom insamling kunna
uppbringas till 100,000 kronor.

I sin ofvannämnda skrifvelse hade domkapitlet åberopat och vitsordat
hvad sålunda af lärarekollegiet andragits.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade till en början omförmält,
huru som, efter det stiftet och landstinget låtit i Östersund uppföra en
skolbyggnad åt trä i två våningar, det tillförene å Frösön belägna läroverket
år 1849 flyttades till Östersund. Omförmälda bj^ggnad, hvilken
vore den, som nu begagnades, hade varit inredd till lärosalar i nedre
våningen och till bostäder åt vid läroverket studerande ynglingar i den
öfre. Då lärosalarne snart befunnits otillräckliga, hade år 1859 uppgjorts
en öfverenskommelse mellan domkapitlet och landstinget, hvarigenom
landstinget skänkt sin andel i byggnaden till stiftets byggnadskassa
och afstått från rättigheten till bostäder i läroverkshuset för de stude -

Statsutskott ds Utlutande N:o 9.

rando, mot vilkor att landstinget för framtiden befriades från all underhållsskyldighet.

Sedan länsstyrelsen, i öfverensstämmelse med läroverkskollegiet,
lernnat en redogörelse för de olägenheter och svårigheter af flerahanda
slag, som den nuvarande läroverksbyggnadens beskaffenhet medförde,
yttrade länsstyrelsen vidare, att läroverksstadgans föreskrifter, att lärorummen
skulle vara tillräckliga till antal och rymlighet, med ändamålsenliga
anordningar för luftvexling, med lämpliga sittplatser, pulpeter
eller bord och anordnade med sorgfälligt afseende på lärjungarnes helsa
samt nödig beqvämlighet vid undervisningen, icke kunde till någon del
anses uppbädda vid läroverket i Östersund. Att åstadkomma förbättring
härutinnan genom förändring af nu befintliga lokaler läte sig icke göra,
utan man måste vara betänkt på eu nybyggnad, hvithet vore det lämpligaste
och i längden billigaste, då reparationer i det gamla huset och
hyror af lokaler utom detsamma årligen förorsakade utgifter, för hvilkas
betäckande de i läroverksstadgan anvisade utvägar snart skulle
befinnas vara otillräckliga. I händelse af en nybyggnad skulle också
det å Kröson, omkring 1 mil från Östersund, befintliga, af framlidne
professorn Zetterström till läroverket skänkta ganska värdefulla biblioteket
kunna inflyttas till staden, der nu plats för detsamma saknades,
och sålunda kunna lättare blifva tillgängligt för bokvänner och forskare.

Enligt författningarna skulle byggnad och underhåll af läroverkshus,
der de icke ålåge städerna, ske på bekostnad af läroverkens byggnadsfonder
och stiftens byggnadskassor. Då staden Östersund icke hade någon
underhållsskyldighet och läroverkets byggnadsfond af anförda skäl icke
kunde växa till något afsevärdt belopp, tillkomme det alltså Hernösands
stifts byggnadskassa att bekosta den ifrågasatta nybyggnaden. Men
sedan numera den hufvudsakligaste delen af vakansmedel vid prestledigheter
disponerades till förmån för presterskapets enke- och pupillkassa,
hvarigenom den förnämsta inkomstkällan för stiftets byggnadskassa
utsinat, vore bygguadskassans inkomster ganska obetydliga.
Sålunda hade genom kollekter under de senaste tio åren influtit i medeltal
172 kronor årligen, och öfriga anvisade inkomster hade under samma
tidrymd, likaledes i medeltal, uppgått till 285 kronor för år. Kassans
behållning vid 1890 års början både varit 2,468 kronor.

Det nuvarande läroverkshuset med tomt kunde antagas vid försäljning
komma att inbringa 30,000 kronor; och då härtill komme, att omkring

70,000 kronor numera i orten insamlats och anslagits för nybyggnaden,
funnes ett belopp^af omkring 100,000 kronor för närvarande att tillgå
lör densamma. Återstoden af det behöfliga beloppet kunde ej utan

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

mellankomst af staten erhållas. Staden Östersund, som hade en bevillning
af ungefär 15,000 kronor, vore ej något rikt samhälle och
kunde icke bidraga med större belopp än redan anslagna 10,000 kronor,
då hänsyn toges till stadens dels redan åtagna och dels förestående
betydande utgifter för nytt folkskolehus, vattenledning, dränering, tomt
för den nya läroverksbyggnaden, amortering af jernvägslån och snart
äfven förestående nybyggnad af kyrka, hvarjemte borde erinras, att
staden hölle lokal för det derstädes befintliga elementarläroverket för
flickor. Hvad landstinget anginge, hade äfven detsamma anslagit

10,000 kronor; och det vore i den belägenhet, att större belopp
icke kunde derifrån påräknas, så länge ännu under 30 år förräntning
och amortering af länets bidrag till statens genom länet löpande
stambana årligen pålade länets invånare en beskattning af 52,000 kronor.
Jemtlands län hade den högsta landstingsskatten bland alla län i
riket, men dess inkomst af bränvinsförsäljningsmedel vore mindre än
andra läns, utom Norrbottens och Gotlands. Landstingets skuld utgjorde
950,000 kronor, deraf 900,000 kronor tillkommit genom det för
ortens förhållanden betydliga bidrag, landstinget på en tid, då sådant
ännu icke fordrades af de norrländska län, der jernväg drogs fram,
frivilligt lemnat för erhållande af en vigtig och eftersträfvad kommunikationsled.

Genom hvad i ärendet förekommit syntes departementschefen
vara fulltygadt, att eu ny byggnad för allmänna läroverket i Östersund
vore i hög grad erforderlig, likasom ock att ortens ekonomiska förhållanden
icke medgåfve ett verksammare bidrag till byggnadsföretaget
än det, som nu erbjudits. Departementschefen ansåge sig för den skull
böra tillstyrka Kongl. Maj:t att för ändamålet påkalla Riksdagens medverkan;
och då det erforderliga statsunderstödet lämpligen kunde fördelas
på eu tid af tre år, hemstälde departementschefen, det täcktes
Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja ett anslag af 100,000 kronor
såsom bidrag till uppförande af ny byggnad för allmänna läroverket i
Östersund, i hufvudsaklig enlighet med de af Kongl. Maj:t faststälda
ritningar, under vilkor att Östersunds stad till han dahölle lämplig tomt
för byggnaden samt att hvad utöfver nämnda belopp för ändamålet
erfordrades blefve utan statsverkets betungande anskaffadt, äfvensom
att Riksdagen måtte af nämnda summa på extra stat för år 1892 anvisa
ett belopp af 33,000 kronor.

Vid de senaste ståndsriksdagarne beviljades väl åtskilliga anslag
till uppförande af nya läroverksiius och ombyggnad eller förändring
af äldre sådana, men efter representationsförändringens genomförande

Statsutskottets Utlåtande 2\:o 9.

har Riksdagen städse afvisat de förslag, som i sådant syfte blifvit hos
Riksdagen gjorda, vare sig de framstälts af Kongl. Maj:t eller af enskilde
motionärer; och utskottet har desto mindre anledning att frångå
den uppfattning, som under de senaste årtiondena sålunda gjort sig
hos Riksdagen gällande, som staten måst vidkännas så betydliga kostnader
i och för den högre undervisningen, att det icke torde böra
ifrågasättas, att ytterligare öka dessa genom eftertagande af skyldigheten
att bestrida utgifter för läroverkshusen.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Högre lärarinneseminariet.

49:o) För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet
af löneförbättring jemväl för år 1892, att utgå efter samma
grunder som den för innevarande år beviljade, har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att för år 1892 på extra stat anvisa enahanda belopp
som hittills, eller 4,000 kronor; och hemställer utskottet,

att Kongl. Måj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

50:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, för anordnande,
enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna skäligt
föreskrifva, af en valfri fjerde årskurs vid. högre lärarinneseminariet, bevilja
på extra stat för år 1892 ett belopp af 3,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen anmält,
att direktionen öfver högre lärarinneseminariet i en till Kongl.
Maj:t ingifven skrifvelse andragit, huru som det vore nödvändigt att utsträcka
lärotiden vid nämnda seminarium, derest det skulle lyckas att
utan elevernas öfveransträngande gifva dem en utbildning, som svarade
mot uppgiften att vara facklärarinnor i de högre flickskolornas öfre klasser.
Direktionen ansåge det högst önskligt, att en sådan förändring ju
förr desto hellre komme till stånd, och funne den under nuvarande förhållanden
lämpligaste och minst kostsamma formen för förändringen vara
anordnandet af en valfri fjerde årskurs, som beredde eleverna tillfälle
dels att medelst af vederbörande lärare ledda och kontrollerade sjelfstudier
i två eller tre beslägtade ämnen vinna ökad teoretisk kompetens,

Ang. anslag
till löneförbättring
för
lärare och
lärarinnor
vid högre lärarinneseminariet.

[46.]

Ang. anslag
till anordnande
af en
valfri fjerde
årskurs vid
högre lärarinneseminariet.

[47.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dels att medelst sammanhängande öfningslektioner och skolbesök förvärfva
större praktisk färdighet och en klarare inblick i en högre flickskolas
organisation och ledning. En dylik anordning, hvilken äfven vore att
betrakta såsom ett försök, egnadt att gifva en värdefull erfarenhet med
afseende på läroverkets länge öfvervägda fullständigare ombildning, skulle
enligt beräkning medföra en kostnad af omkring 3,000 kronor för läsår.
Då direktionen med de tillgångar, som för närvarande stode till hennes
förfogande, ej ansåge sig kunna på ändamålsenligt sätt anordna en fjerde
årskurs, utan att ställa otillbörligt stora fordringar på läroverkets ordinarie
lärarekrafter, anhölle direktionen, att Kong!. Maj:t täcktes för nu
löpande läsår af tillgängliga medel för ändamålet anvisa en summa af

3,000 kronor.

Departementschefen har vidare redogjort för innehållet i en direktionens
skrifvelse bilagd, af seminariets rektor afgifven promemoria, deri
meddelats en närmare redogörelse för behofvet af den ifrågasatta fjerde
årskursen och planen för densamma. Utskottet tillåter sig i fråga härom
i allmänhet hänvisa till statsrådsprotokollet (sid. 94—95) och vill här
endast anmärka, att, enligt hvad i berörda ''promemoria uppgifvits, den
befattning, seminariets ordinarie lärare skulle hafva med elevernas i fjerde
afdelningen fackstudier, skulle medföra en inskränkning i dessa lärares
tjenstgöring i normalskolan, motsvarande tillsammans ungefär en lärarinnebefattning;
att kostnaden för lektorernas tjenstgöring i nämnda afdelning
således skulle belöpa sig till omkring 1,500 kronor för år; samt
att kostnaden för öfriga lektioner inom kursen kunde begränsas till
samma summa.

Då Kong! Maj:ts förevarande framställning icke gifvit anledning
till någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, för anordnande enligt de närmare
bestämmelser, Kong! Maj:t kan finna skäligt föreskrifva,
af en valfri fjerde årskurs vid högre lärarinneseminariet,
bevilja på extra stat för år 1892 ett belopp
af 3,000 kronor.

Folkundervisningen.

Ang anslag
till löneförbättring
m.m.
åt lärare vid
folkskolelärareseminarierna.

[48.]

51 :o) På grund af Ivongl. Maj:ts derom gjorda framställning och i
likhet med hvad förut under flera år egt rum, hemställer utskottet,

att Riksdagen, till löneförbättring åt lärare och
lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt till arf -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

väder) åt teckning slär are för extra tjenstgöring och extra
arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, efter
samma grunder som för innevarande år, må bevilja ett
extra anslag för år 1892 af 33,300 kronor.

52:o) Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhögskolor,
som åtnjuta bidrag af statsmedel, har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att jemväl för år 1892 på extra stut anvisa ett belopp af

15,000 kronor; och får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj ds förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

De tekniska läroverken.

53:o) Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande
af kostnader för deras inspektion har under de senaste åren anvisats ett
belopp af 35,000 kronor årligen, under vilkor, att det bidrag, som åt dessa
medel komme att utbetalas till understöd åt sådan skola, icke finge öfverstiga
hvad vederbörande kommun i kontant tillsköte för skolan. Då, enligt
hvad i statsrådsprotokollet upplyses, omförmälda belopp fortfarande
är för ifrågavarande ändamål erforderligt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj ds derom
gjorda framställning, må till understöd åt lägre
tekniska yrkesskolor och till bestridande af kostnader
för deras inspektion på extra stat för år 1892 anvisa
ett anslag af 35,000 kronor, med vilkor, att det bidrag,
som af dessa medel kommer att utbetalas till understöd
åt lägre teknisk yrkesskola, icke får öfverstiga
hvad vederbörande kommun i kontant tillskjuter för
skolan.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

54:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning och i likhet med hvad för
flera föregående år egt rum, må bevilja ett extra anBih.
till Riksd. Prof. 1891. 4 Sami 1 Afd. 8 Höft. 11

Ang. anslag
till understöd
åt lärjungar
vid folkhögskolor.

[49.]

Ang. anslag
till understöd
åt lägre tekniska
yrkesskolor
m. m.

[50.]

Ang. anslag
för granskning
af
hospitalens
räkenskaper.

[51.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

Ang. anslag
till polikliniken
för tandsjukdomar.

[52.]

Ang. anslag
till vitterhets-,
historieoch
antiqvitetsakademien.

[53.]

Ang. anvisande
af beviljadt
anslag
till nybyggnad
af akademiens
för
de fria konsterna
hus.

[54.]

slag för år 1892 af 1,200 kronor till arfvode för grantåkning
af hospitalens räkenskaper.

55:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må äfven för år 1892 anvisa ett
extra anslag af 4,000 kronor för uppehållande under
samma år af en poliklinik för tandsjukdomar.

[f-H.iio!! ,• t»* ni''! -hd ; mnmd'' 000föl

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

56:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, de extra anslag å
tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål, tillhörande akademiens verksamhet.
, blifvit för innevarande likasom för flera föregående år beviljade,
äro för samma ändamål fortfarande behöfliga, hemställer utskottet,

att Kiksdagen må på extra stat för år 1892 anvisa
följande anslag till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
:

a) till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden
vid ordnandet och vården af de under akademiens
inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening
4,000 kronor;

b) till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar m. m. 3,200 kronor; och

c) till utgifvande af planschverk öfver fornsaker
och andra märkvärdiga föremål i statens historiska
museum m. m. 2,000 kronor.

Akademien för de fria konsterna.

57:o). På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under hänvisning till hvad på sid. 97 i statsrådsprotokollet blifvit
i ämnet erinradt får utskottet hemställa,

att Riksdagen af det vid 1890 års riksdag till
om- och nybyggnad af akademiens för de fria konsterna
hus beviljade anslag, 385,000 kronor, må på
extra stat för år 1892 anvisa ett belopp af 175,000
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Naturhistoriska riksmuseum.

58:o). Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till inköp och insamling af
naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för
arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes
och till bestridande af andra med arbetena vid
afdelningen förenade utgifter, jemväl för år 1892 på
extra stat anvisa enahanda belopp som för innevarande
år, eller 2,000 kronor.

59:o). På grund af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må för vård, underhåll och förkofran
af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling
anvisa på extra stat jemväl för år 1892 enahanda
belopp som för innevarande år, eller 2,800 kronor.

60:o). I två motioner, väckta den ena inom Första Kammaren (n:o 43)
af herr C. <Adelsköld och den andra inom Andra Kammaren (n:o 66) af
herr friherre A. E. Nordenskiöld, har sammanstämmande hemstälts, att
Riksdagen, till bildande af en byggnadsfond för statens naturhistoriska
riksmusei behof, måtte, på sätt vetenskapsakademien i dess skrifvelse
till Kongl. Maj:t den 17 september 1890 föreslagit, anslå eu summa af

100,000 kronor, att af statskontoret i och för nämnda ändamål förvaltas
och förräntas. Till stöd för sitt förslag hafva motionärerne åberopat
innehållet i vetenskapsakademiens omförmälda, vid friherre Nordenskiölds
motion fogade skrifvelse äfvensom ett af friherre Nordenskiöld
vid remissen till utskottet af innevarande års statsverksproposition inom
Andra Kammaren afgifvet yttrande; och tillåter sig utskottet att i fråga
härom hänvisa till sistnämnda motion samt Andra Kammarens protokoll
för den 24 sistlidne januari.

Utskottet vill visserligen icke bestrida, att det naturhistoriska
riksmuseet har behof af ökadt utrymme för sina samlingar; men i
öfverensstämmelse med den uppfattning, som utskottet uttalade vid be -

Ang■ anslag
till riksmuseets
afdelning
för
arkegoniater
m. in.

[55.J

Ang. anslag
till museets
etnografiska
samling.

[56.]

Ang. ifrågasatt
anslag
till bildande
af en byggnadsfond
för
naturhistoriska

riksmuseets
behof.

Ang. anslag
till läroanstalter
för
öfveråriga
döfstumma.

[57.]

Ang. anslag
till blindslcolan
i Vexiö.

[58.]

Ang. anslag
till handtverksskolan
i
Kristinehamn
för
blinda.

[59.]

84 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

handlingen af ett vid 1886 års riksdag väckt förslag i samma syfte
som det nu föreliggande, och hvilken uppfattning då af Riksdagen
godkändes, anser utskottet icke böra ifrågakomma, att på förslag af
enskilde motionärer beslut af Riksdagen fattas om bildande af fond
för ett byggnadsföretag af den vidtomfattande beskaffenhet som det
af motionärerne förordade; och ytterligare skäl för Riksdagen att icke
nu vidtaga någon åtgärd i den af motionärerne angifna rigtningen
synes utskottet kunna hemtas från det förhållande, att för närvarande
saknas ej mindre plan för företagets utförande än äfven utredning om
den sannolika kostnaden derför. Utskottet hemställer alltså,

att herrar Adelskölds och friherre Nordenskiölds
förevarande motioner icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

61:o). Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjbrda framställning
och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 98) finnes i
ämnet anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad förut egt rum,
må till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter
för öfveråriga döfstumma, nemligen i Vadstena,
Skara och Bollnäs, anvisa ett extra anslag för
år 1892 af 49,200 kronor.

62:o). På grund af derom af Kongl. Maj:t gjord framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må till blindskolan i Vexiö för år
1892 anvisa ett extra anslag till enahanda belopp,
som flera föregående år beviljats, eller 11,000 kronor.

63:o). Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under erinran att den förhöjning af 600 kronor, som Kongl.
Maj:t för år 1892 föreslagit uti ifrågavarande under de senare åren
med 9,400 kronor uppförda anslag, enligt hvad statsrådsprotokollet
(sid. 99) utvisar, grundar sig på eu inträffad ökning i elevantalet vid

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skolan och ett deraf föranledt större behof af inackorderingshjelp åt
eleverna, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till uppehållande af handtverksskolan
i Kristinehamn för blinda, på extra stat för
år 1892 bevilja ett anslag af 10,000 kronor.

64:o). Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, i likhet med hvad under flera
föregående år egt rum, anvisa för år 1892 följande
extra anslag:

a) till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; och

b) till understöd åt blindlär ar eélev et* 1,200 kronor.

Serafimerlasarettet i Stockholm.

65:o). I enlighet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit hemställer
utskottet,

att Riksdagen må af det såsom bidrag till serafimerlasarettets
om- och tillbyggnad samt dess förseende
med nödig utredning beviljade anslag anvisa på extra
stat för år 1892 det återstående beloppet, eller 130,000
kronor.

Hospitalsvården.

66:o). Sedan Riksdagen år 1889 beviljat ett anslag af 965,200
kronor för uppförande af ett nytt hospital å Pitholmen i närheten af
Piteå, hufvudsakligen afsedt för rikets två nordligaste län, samt af anBlaget
anvisat på extra stat för år 1890 120,000 kronor, samt för år
1891 300,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att till
fortsättning af arbetena å hospitalet vid Piteå anvisa på extra stat för
år 1892 ett belopp af 275,000 kronor.

Utskottet hemställer,

Ang. anslag
till tryckning
af bli ndskrifter
m. m.
[60.]

Ang. anvisande
af bevil
jadt anslag
till om- och
nybyggnad
af serafimerlasarettet
i
Stockholm.

[61.]

Ang. anvisande
af beviljadt
anslag
till uppförande
af ett
hospital vid
Piteå.

[62.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till Jerfsö
sjukhus för
spetelske.

[63.]

Ang. anvisande
af Ijeviljadt
anslag
till nybyggnader

vid Vadstena
hospital.

[64.]

Ang. anslag
till svenska
fornskriftsällskapet.

[65.]

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

67:o). På grund af derom af Kongl. Maj:t gjord framställning får
utskottet hemställa,

att Riksdagen, i öfverensstämmelse med hvad
för år 1891 egt rum, må för år 1892 på extra stat
bevilja ett anslag af 14,000 kronor till understöd åt
Jerfsö sjukhus för spetelske, under vilkor att Gefleborgs
läns landsting dertill för samma år anvisar

4,000 kronor och medgifver, att spetelske äfven från
andra län må vid sjukhuset erhålla vård, i den mån
utrymmet sådant medgifver.

68:o). Sedan Riksdagen sistlidet år till uppförande vid Vadstena
hospital af ett nytt ekonomihus och anordnande, genom om- och nybyggnad,
af ett nytt hus för vård af våldsamma sinnessjuka qvinnor
beviljat en summa af 88,000 kronor samt deraf anvisat på extra stat
för år 1891 ett belopp af 40,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit
Riksdagen att till fullbordande af ifrågavarande byggnadsarbeten vid
Vadstena hospital anvisa på extra stat för år 1892 återstoden af det
beviljade anslaget, eller 48,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Diverse anslag.

69:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad under åtskilliga
år skett, må jemväl för år 1892 på extra stat
anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska fornskriftsällskapet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

70:o) Likaledes på grund af derom af Kong!. Maj:t gjord framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen, på sätt för flera föregående år
egt rum, må till beredande af religionsvård åt svenske
sjömän m. fl. i utländska hamnar bevilja ett extra
anslag för år 1892 af 10,000 kronor.

71:o) Sedan Riksdagen sistlidet år, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, på extra stat beviljat dels till anställande
af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt, enligt de
närmare bestämmelser, som af Kongl. Maj:t kunde komma att meddelas,
12,000 kronor, deraf 4,000 kronor att utgå under år 1891, dels
ock till inrättande, för det i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 11 januari 1890 angifna ändamål, af två stipendier för teologie studerande,
enligt de närmare bestämmelser, dem Kongl. Maj:t. kunde
komma atte meddela, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under
år 1891, har Kongl. Maj:t, som den 26 september 1890 i ofvannämnda
afseenden meddelat närmare bestämmelser, nu föreslagit Riksdagen att
af de sålunda beviljade beloppen anvisa för år 1892: af anslaget till
kontraktsadjunkterna 4,000 kronor och af det till stipendiers inrättande
beviljade anslag 1,500 kronor; och hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

72:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts nu derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, må på extra stat för år 1892 anvisa ett
belopp af 25,000 kronor, att ställas till styrelsens för
nordiska museet förfogande för att enligt dess bestämmande
användas för museet tillhörande ändamål.

73:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning och i likhet med hvad för
flera föregående år egt rum, må för år 1892 anvisa.

Ang. anslag
till beredande
af religionsvård
åt
svenske sjömän
m. fl.
i utländska
hamnar.

[66.]

Ang. anvisande
af
beviljadt anslag
till åtgärder
för
förbättrad
religionsvård
inom Hernösands
stifts
fmsktalande
församlingar.

[67.]

Ang. omslag
till nordiska
museet.
[68.]

Ang. anslag
till en tidskrift
för
landsmål
in. m.

[69.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

A ng. anslag
tilltidsTcriften
“Acta
mathematica“.

[70.]

Ang. anslag
till föreläsningskurser

för arbetsklassen.

[71.]

ett extra anslag af 3,150 kronor, att, på de vilkor,
Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma, användas till
understöd för utgifvande äfven under år 1892 af tidskriften
3)Nyare bidrag till kännedom om de svenska
landsmålen och svenskt folklif.T>

74:o) Vidare och med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning, hemställer utskottet,

att Riksdagen må för år 1892 anvisa ett extra
anslag af 4,000 kronor, eller samma belopp som för
flera föregående år beviljats, till understöd för utgifvande
under samma år af tidskriften y>Acta mathematicaD.

75:o) Utskottet hemställer,

;v ■ i- . \ '' . ; r ni,; . )■ f. • •: ^ . '' * 1''JTTs''CIO *

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning och i likhet med hvad
för de senare åren skett, må anvisa på extra stat för
år 1892 ett anslag af 20,000 kronor att användas till
understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som
anordna föreläsningskurser för arbetsklassen, dock under
följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje

anstalt eller förening, icke får öfverstiga 3,000 kronor
för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst

lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse,
som antager föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst

antal timmar i veckan under fem till åtta månader
och i väl afpassade kurser;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga,
för denna undervisning lämpliga lärarekrafter
samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar
vid föreläsningarna eller undervisningen
blifva förbjudna; samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig
att underkasta sig de vilkor och kontroller, som i
öfrigt af Kongl. Maj:t pröfvas nödiga och lämpliga.

7G:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 104) finnes
i ämnet anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till fortsättande afprecisionsnivciteringsarbetena
i norra Sverige, underhåll och tillsyn
af vattenhöjdmätningsstationer m. in., på extra
stat för år 1892 anvisa ett anslag af 12,500 kronor.

77:o) Sedan statskontoret, med anmälan, att embetsverket såsom
ersättning till Gefleborgs läns ränteri för derifrån förskjutna medel till
ledamöter och skrifbiträde uti nämnd för reglering af presterskaps löner,
jemlikt kongl. brefven den 20 november 1863 och den 24 februari 1865,
utbetalt under förskottstitel ett belopp af 339 kronor 12 öre, anhållit,
att ersättning för berörda förskott måtte embetsverket beredas, har
Kongl. Maj:t i anledning häraf föreslagit Riksdagen att för gäldande
af sagda förskott bevilja ett extra anslag för år 1892, hvilket anslag,
till undvikande af öretal i riksstaten, borde bestämmas till 340 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

78:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 14) har herr
J. A. Sjö, med hvilken herrar J. Sjöberg m. fl. instämt, föreslagit, ati
Riksdagen måtte på extra stat för nästkommande år bevilja ett anslag af

25,000 kronor, att ställas till Kong]. Maj:ts förfogande, för att, på sätt Kongl.
Maj:t pröfvade lämpligt, användas i nykterhetens intresse.

Beträffande de omständigheter och skäl, motionären åberopat till stöd
för sitt förslag, tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionen och vill
här endast anmärka, att enligt motionärens mening de ifrågavarande medlen
borde öfverlennias till de särskilda länsnykterhetsförbunden, hvilka borde
verka för sitt ändamål dels genom anordnande af föredrag, i hvilka skulle
framhållas" icke allenast den skada, som vore förenad med förtärande af
rusdrycker, utan äfven nyttan och fördelen af att undvika dessa drycker,
dels ock genom anskaffning och spridande af goda nykterhetsskrifter.

Bill. till Riksd. ''Prof. 1891. 4 Samt. 1 Afd. 8 Höft.

Ang. anslag
till precisionsnivelleringsarbeten

m. m.

[72.]

Ang. ersättning
för
förskott.

[78.]

Ang. ifråga
satt anslag
till nykterhetens
befrämjande.

Ang. anslag
Ull uppförande
af en
minnesvård
öfver John
Ericsson.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I anledning af särskilda inom riksdagen väckta motioner anvisade
Riksdagen år 1889 på extra stat för år 1890 ett belopp af 25,000 kronor,
att på sätt, som Kongl. Maj:t pröfvade lämpligast, användas för nykterhetens
befrämjande. Då i den till 1890 års Riksdag aflåtna statsverkspropositionen
någon framställning icke förekom angående ytterligare medels
anvisande till ifrågavarande ändamål, väcktes vid nämnda riksdag af enskild
motionär förslag derom, att Riksdagen jemväl för år 1891 skulle i och för
nykterhetens befrämjande ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett extra anslag
till enahanda belopp som det för år 1890 beviljade. I afgifvet yttrande
öfver denna motion anförde utskottet, att då Kongl. Maj:t, enligt hvad utskottet
inheratat, ännu ej fattat beslut om sättet för användande af det utaf

1889 års Riksdag anvisade beloppet, och kännedom således saknades, huru
vida de ändamål, hvartill detsamma komme att användas, ens vore af beskaffenhet
att fordra ytterligare anvisande af medel, utskottet ej ansåge lämpligt,
att Riksdagen än vidare, på sätt motionären förslagit, stälde medel till
Kongl. Maj:ts förfogande, helst Kongl. Maj:t nog ej komme att underlåta
att hos Riksdagen göra framställning om anvisande af anslag för ändamålet,
derest Kongl. Maj:t ansåge sådant vara behöfligt; och hemstälde utskottet af
dessa skäl, att motionen ej måtte vinna Riksdagens bifall. Denna utskottets
framställning godkändes af båda kamrarne.

Ofvan omförmälda, af 1889 års Riksdag beviljade medel lära numera
hafva af Kongl. Maj:t disponerats, på det sätt att Kongl. Majrt, efter det
särskilde komiterade afgifvit yttrande i ämnet, genom beslut den 5 december

1890 stält medlen till komiterades förfogande i och för utgifvande af nykterhetsskrifter.
Någon sådan skrift har dock ännu icke på komiterades föranstaltande
utgifvits.

Då Kongl. Majrt icke heller till innevarande års Riksdag gjort någon
framställning om medels beviljande för nykterhetens befrämjande, och anledning
således icke synes företinnas till antagande, att ytterligare medel för
närvarande skulle till ändamålet erfordras, får utskottet hemställa,

att herr Sjös förevarande motion icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

79:o) Till utskottet hafva för behandling öfverlemnats två lika lydande
motioner, väckta den ena inom Första Kammaren (motion n:o 32) af herrar
A. Bos och C. H. Lundström, med hvilka herrar A. G. Svedelius och
G. Olsén instämt, och den andra inom Andra Kammaren af herrar G. Eloivson
och C. G. Bruse (motion n:o 122), deruti hemstälts, att Riksdagen ville be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vilja och till Kongl. Maj:ts disposition anvisa ett bestämdt anslag- af 20,000
kronor såsom bidrag till uppförande af en minnesvård vid Daglösens strand
öfver John Ericsson; och att Riksdagen vid anmälan af detta beslut ville
anhålla, det Kongl. Maj:ts täcktes, efter kongl. öfverintendentsembetets granskning,
fastställa ritning till den blifvande minnesvården, samt till den myndighet,
som komme att anordna minnesvårdens uppförande, låta mot redovisningsskyldighet
utbetala förutnämnda anslag.

Till stöd för sin framställning hafva motionärerne anfört hufvudsakligen
följande.

Under förlidet år hade de förenade Nordamerikanska staternas president
och folk bevisat minnet af en svensk man utomordentliga hedersbetygelser.
Ett af deras största örlogsfartyg hade nemligen till fäderneslandet återfört
det jordiska af vår frejdade landsman John Ericsson. Alla erinrade sig, med
hvilken spänning underrättelserna om Baltimores färd öfver hafven väntades
inom våra landamären. Alla ihågkomme, med hvilken hänförelse stoftet af
propellerns uppfinnare och monitorns skapare blifvit emottaget i vår hufvudstad.
Alla hade förnummit, huru som tillströmmande folkskaror egnade sin
hyllning åt minnet af den snillrike hjelten på uppfinningarnes område under
hans triumftåg från hufvudstaden till Daglösens strand, der hans lik, enligt
bestämmelse af landets Konung, komme att hafva sin hviloplats:

Derför syntes det motionärerne, som skulle det för svenska folkets
representation anses såsom en hederssak att visa siu uppskattning af alla
de nyttiga och storartade uppfinningar, som ledde sitt ursprung ifrån den
svenskfödde mannens snille. Helt visst höfdes det Sveriges folk att resa en
minnesvård öfver uppfinnaren, öfver fosterlandsvännen John Ericsson. Åt en
dylik minnesvård kräfdes emellertid en monumetal utstyrsel, hvarigenom
vården blefve full^ värdig den natursköna plats, der den aflidnes stoft hvilade,
och på samma gång värdig minnet af honom, hvilkens lifsgerning tvenne
verldsdel högt skattade och beundrade. En inbjudning till insamling af
medel härför hade blifvit utfärdad.

Fåfäng hade denna vädjan till enskildes offervillighet ingalunda varit.
Man vågade nemligen hoppas, att de för ändamålet tecknade bidragen skulle,
sedan alla utsända teckningslistor återkommit, uppgå till ett sammanlagdt
belopp af omkring 10,000 kronor. Men då det enligt motionärernes åsigt
erfor(jrades ungefär 30,000 kronor för uppförandet af en monumental minnesvård
^ som något så när motsvarade den vördnad och hyllning, hvilken så väl
Nordamerikas förenade staters som Sveriges regering och folk för öfrigt
i handling visat John Ericsson, så behöfdes ytterligare 20,000 kronor.
Säkrast och ändamålsenligast torde denna summa vara att påräkna hos Riksdagen,
som helt visst ansåge det vara en ingalunda likgiltig eller ringa sak

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att vårda ett fosterländskt minne, hvilket till den grad som John Ericssons
vore egnadt att äfven i en aflägsen framtid tilltala svenska folkets sinne
för hugstorhet och ädla dåd.

Beträffande den tillämnade minnesvårdens form skulle tillfälle beredas
dem, som tecknat bidrag, att vid ett möte i Karlstad under februari månad
innevarande år uttala sin mening derom. För den skull anhölle motionärerne
att få framdeles inlemna så väl ritningar som kostnadsförslag.

Då motionärerne påkallade bidrag af statsmedel för ändamålets vinnande,
ansåge motionärerne, att ritningen till den blifvande minnesvården borde, efter
granskning af kong], öfverintendentsembetet, fastställas af Kongl. Maj:t.

Under förutsättning att minnesvårdens uppförande komme att verkställas
på uppdrag af Filipstads och Fernebo församlingars kyrkoråd, borde
deraf följa, att det statsbidrag, som komme att beviljas, borde af nämnda
kyrkoråd lyftas och redovisas.

I öfverensstämmelse med motionärerne anser utskottet, att Riksdagen
ej bör underlåta att genom lemnande af bidrag till uppförande af en minnesvård
öfver John Ericsson visa sin uppskattning af hans lifsgerning.

Utskottet, till hvilket öfverlemnats ritningar jemte kostnadsförslag till
den föreslagna minnesvården, har emellertid vid granskning af desamma
funnit, att * icke oväsentliga anmärkningar torde kunna mot dem framställas,
hvadan, enligt utskottets förmenande, berörda ritningar icke böra
läggas till grund för utförandet af minnesvården. Lika med motionärerne
anser utskottet i öfrigt, att ritningarna till den blifvande minnesvården böra
efter granskning af kongl. öfverintendentsembetet fastställas af Kongl. Maj:t;
och har utskottet icke haft anledning till erinran mot storleken af det föreslagna
statsbidraget, hvilket mot redovisningsskyldighet torde böra utbetalas
till den myndighet, som kommer att anordna ifrågavarande minnesvårds
uppförande.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med anledning af de i ämnet väckta
motionerna, må, såsom bidrag till uppförande på Filipstads
och Fernebo församlingars i Yermlands län kyrkogård af
en minnesvård öfver John Ericsson, på extra stat för år
1892 anvisa till Kongl. Maj:ts disposition ett belopp af

20,000 kronor samt dervid tillika anhålla, det Kongl.
Maj:t måtte, efter föregången granskning af kongl. öfverintendentsembetet,
fastställa ritning till den ifrågavarande
minnesvården.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

80:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 151) har herr
E. Thermcenius föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja byggmästaren H. Hallström
ett anslag af 50,000 kronor, med vilkor, att hans borgenärer skriftligen
förbunde sig att taga 30,000 kronor såsom full liqvid för sin fordran.

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin framställning,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Då Kongl. Maj:t,s under sistlidna års riksdag väckta förslag om ersättning
åt byggmästaren Hallström för lidna förluster vid uppförandet af
universitetshuset i Upsala icke lyckades tillvinna sig Riksdagens bifall, och
några skäl till frångående af det utaf Riksdagen sålunda i detta ämne fattade
beslut nu icke blifvit förebragta, hemställer utskottet,

att herr Thermsenii förevarande motion må af Riksdagen
lemnas utan afseende.

Stockholm den 17 april 1891.

På statsutskottets vägnar:

''vy• . *! . ) AAvAO-.vjvA* V* .Va A . Ah\->\•• u A,a ,A A\ .''i ..* \ V . ,

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

vid punkten l:o (angående anslag till en professur i obstetrik och
gynekologi vid universitetet i Upsala):

af herrar S. Nilsson, O. Jonsson, L. Jönsson, P. Pelirsson, A. Persson,
N. Petersson, A. P. Danielson, P. Andersson, G. Eriksson, P. Ersson,
I. Lyttkens och G. Persson, hvilka ansett, att utskottets~yttrande
och förslag bort hafva följande lydelse:

»Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, förefinnes till bestridande
af undervisningen i de till professuren i kirurgi och obstetrik vid Upsala
universitet nu hörande läroämnena, förutom nämnda professur, äfven en
adjunktur, hvilken senare vid inträffande ledighet skall ombildas till en extra

Ang. ifrågasatt
anslag
till skadestånd
åt
byggmästaren
H. Hallström
för
lidna förluster
å universitetsbyggnaden
i
Upsala.

StatsutsJcottets Utlåtande N:o 9.

ordinarie professur. Då således redan två fasta lärareplatser äro inrättade
till uppehållande af undervisningen i dessa läroämnen, föreställer sig
utskottet, att genom lämplig fördelning af läroämnena äfven under för
handen varande förhållanden undervisningen bör kunna på ett tillfredsställande
sätt uppehållas. Med afseende härå, och då det icke synes
utskottet kunna med fog ifrågasättas, att i ett land med Sveriges begränsade
ekonomiska tillgångar, der högre medicinsk undervisning meddelas
vid icke mindre än tre olika läroanstalter, samtliga dessa anstalter
skola komma i åtnjutande af hela det mått af lärarekrafter, som med
hänsyn till vetenskapens utveckling må kunna vara önskvärd!, anser sig
utskottet böra hemställa,

att Kong!. Maj ds förevarande framställning icke
må vinna Riksdagens bifall»;

vid punkten 7:o (angående teckningslärarnes vid de högre allmänna
läroverken löneförmåner):

af herrar grefve G. Sparre, C. E. Caspar-sson, V. N. Ekenman,
//. P. P. Tamm, E. V. E. L. Königsfeldt, H. R. Törnebladli, C. W. von
Schulzenheim och C. O. Bergman;

vid punkten 8:o (angående förhöjning af anslaget till högre skolor
för qvinlig ungdom), i afseende å utskottets motivering:

af herrar V. RF. Ekenman och II. R. Törnebladli;

vid punkten 9:o (angående förhöjdt anslag till folkskoleinspektionen
m. m.):

af herrar //. R. Törnebladli, S. Nilsson, O. Jonsson, P. Pehr sson,
A. Persson, P. Andersson, G. Eriksson, P. Ersson och C. Persson, hvilka
yrkat att utskottets utlåtande och förslag bort hafva följande lydelse:

»För rätt bedömande af den med afseende å tillsättandet af en
öfvervakando inspektör ifrågasatta anslagsförhöjuingens lämplighet har
utskottet sökt göra sig reda för, i hvad mån den föreslagna åtgärden
kan anses vara till dermed åsyftade ändamål ledande, af verkligt behof
påkallad och med hänsyn till organisationen i öfrig! tillrådlig.

Hvad nu först vidkommer det i främsta rummet angifna syftet,
eller en till effektiv besparing verkande kontroll öfver folkskoleinspektörernes
resor, bör det tagas i betraktande, att de mer, än som önskligt
varit, dryga kostnader, hvilka dessa resor föranledt, i väsentlig
mån berott derpå, att vederbörande inspektörer oftast varit af andra

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

befattningar hindrade att företaga längre och mera sammanhängande
inspektionsfärder. Det är svårt att inse, huru tillvaron af en öfverinspektor
skulle vid sådant förhållande kunna i resorna medföra någon
ändring af verklig betydelse, i annat fall än att vikarier skulle skaffas
för de tider, inspektörerna vore frånvarande, hvilket ål er skulle gifva
anledning till statsutgifter i annan form. Om deremot, hvilket statsrådsprotokokollet
icke gifver vid handen, meningen skulle vara att använda
ett mindre antal inspektörer, som hade att egna sig endast åt
inspektionen, lär öfverinspektörens verksamhet med uppsättande af
reseturer kunna anses mindre behöflig, naturligtvis under förutsättning
att till inspektörer utses personer, som hafva både förmåga och vilja
att rätt anordna sina resor.

Under enahanda förutsättning synes ock den ändrade anordning,
hvilken kan åstadkommas, utan att det nuvarande systemet i afseende
å inspektörers tillsättning öfvergifves, lättast kunna åvägabringas genom
bemödanden från inspektörerne sjelfva, livilka bättre än den för hela
riket afsedde tjenstemannen kunna hvar inom sitt distrikt, med hvars
förhållanden de böra vara fullt förtrogna, verkställa beräkningar och
uppgöra reseplaner, som, så vidt görligt är, tillgodose på en gång ändamålsenlighet
och besparing. Möjligen skulle åt dylika bemödanden
kunna gifvas ännu mera fart och stadga, om, med ledning af hittills
vunnen erfarenhet, för hvart distrikt fixeras ett maximibelopp, hvarutöfver
resekostnadsersättningarna för året ej skulle få gå. För att en
sådan eller annan åt samma håll syftande anordning må komma till
stånd torde samverkan mellan inspektörerne och ecklesiastikdepartementets
nuvarande folkskolebyrå kunna göra till fyllest, dock endast i det
fall, att i spetsen för denna senare fortfarande får stå en person med
insigter i folkskoleväsendet.

Att åter de byrån tillhörande ärendena af mer administrativ natur
icke skulle af en dylik person kunna behörigen skötas, förefaller
utskottet mindre sannolikt, helst det bör kunna antagas, att till byråchef
icke utses någon annan än en man med verklig duglighet och
förmåga att äfven sätta sig in i de väl i regeln icke öfverdrifvet svåra
administrativa ärenden, som falla inom området för byråns verksamhet.

En svårighet ligger naturligtvis deri, att byråchefen stundom
måste vara frånvarande på inspektioner. Men om dessa, såsom hittills,
inskränkas till folkskolelärare- och lärarinneseminarierna, bör svårigheten
vara lätt nog öfvervunnen, åtminstone om man får döma af
exemplet från den inom departementet inrättade läroverksbyrån, hvars
chef haft att förrätta vida flere och mera mångsidiga inspektioner, under

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hvilka göromålen kunnat skötas af biträden med endast administrativ
utbildning. Genom en så beskaffad inskränkning skulle visserligen
inspektionen icke komma att omfatta sådana småskolelärarebildningsanstalter,
som ej äro förenade med folkskoleseminarier eller kunna besökas
i samband med inspektionen af dessa senare, men för småskolelärareseminarierna
kan uppenbarligen tillfredsställande inspektion anordnas
utan att derför behöfver anställas en särskild högt aflönad embetsman
i ecklesiastikdepartementet,

Hvad slutligen angår denna embetsmans ställning och förhållande
till de myndigheter, som för öfrig! hafva att vaka öfver folkskoleundervisningen,
yppa sig väsentliga betänkligheter. Medan folkskolebyrån
är i departementet fast inordnad och såsom sådan har att förberedelsevis
behandla ärenden, som skola af Kong!. Maj:t afgöras, blir den nu
ifrågastälde öfvervakande inspektören, som skulle förordnas på viss tid
och, enligt hvad statsrådsprotokollet temligen tydligt angifver, skulle
sammanhålla och leda inspektionen, en egentligen i beroende af ecklesiastikdepartementets
chef stäld tjensteman, hvilkens verksamhet hvarken
är, såsom de i stiften tjenstgörande inspektörernes, satt i samband med
den myndighet, som för hvarje stift har att närmast vaka öfver folkskolans
angelägenheter, ej heller, åtminstone så vidt statsrådsprotokollet
utvisar, införlifvad med folkskolebyrån i departementet. Att en så
beskaffad anordning icke rätt öfverensstämmer med grunderna för regeringsmagtens
utöfning, särskilt då denna betraktas i sitt förhållande
till underordnade myndigheter, och att den kan i framtiden medföra
vissa faror för folkundervisningen i och genom möjligheten till en för
embetsorganisationen å ifrågavarande område nu främmande sidoinflytelse,
är lätt att inse.

På grund af hvad sålunda anförts och under uttalande af den
öfvertygelse, att det högst afsevärda målet af en på samma gång lifskraft^
och, hvad resorna vidkommer, med mindre kostnader än nu
förenad folkskoleinspektion, kan vinnas dels genom en i ecklesiastikdepartementets
fackbyrå för folkundervisningen företagen undersökning
af de olika möjligheterna för åstadkommande af en sådan inspektion,
dels ock genom åtgärder, som med ledning häraf kunna komma att
vidtagas, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må i riksstaten för nästkommande
år uppföra anslaget till arfvoden och resekost -

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

1)7

nadsersättning åt folkskoleinspektörer med oförlindradt
belopp, 95,000 kronor»;

af borr L. Jönsson emot utskottets motivering;

vid punkten l8:o (angående ifrågasatt förböjning af aflöningar vid
Nyköpings hospital):

af herr C. E. Casparsson;

vid punkten 28:o (angående ifrågasatt anslag till restaurering af
kloster kyrkan i Vadstena):

af herrar grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, V. N. Ekenman,
It. G. von Hedenberg, grefve E. C. A. Piper, H. P. P. Tamm., E V. R. L.
Königsfridt, 0. V. O delberg, F. Boström, //. It. Törnebladh och C. V. von
Schulzenlieim, Indika ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva
följande lydelse:

»Ehuru Vadstena och S:t Pers församlingar enligt det år 1825
upprättade kontrakt, hvarigenom församlingarne öfvertagit kyrkan af
staten, ostridigt åtagit sig ansvaret för kyrkans framtida underhåll, samt
församlingarne sålunda sakna all rätt till understöd från statens sida i
den församlingarne åliggande underhållsskyldighet, anser utskottet likväl,
med afseende å hvad i statsrådsprotokollet finnes i ämnet anfördt, billigheten
fordra, att staten bör träda hjelpande emellan, desto hellre som
utan statens mellankomst fara torde förefmnas, att denna monumentala
kyrkobyggnad komme att helt och hållet falla i ruiner, då församlingarne
svårligen med sin betryckta ekonomiska ställning förmå att ensamma bestrida
kostnaden för kyrkans återställande.

Då utskottet hyser denna uppfattning och då anledning icke förefinnes
till erinran mot storleken af det belopp, hvarmed staten skulle bidraga
till kyrkans restaurering, anser sig utskottet böra tillstyrka bifall
till Kongl. Maj:ts förevarande framställning.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må till restaurering af Vadstena
klosterkyrka, i hufvudsaklig enlighet med derför uppgjord
plan samt under den tillsyn och kontroll, Kongl.
Maj:t bestämmer, bevilja ett anslag af 100,000 kronor,
deraf 20,000 kronor å nästkommande års stat, med
vilkor att Vadstena och Sfi, Pers församlingar tillskjuta
Bih. till Jiiksd. Prof. 1891. 4 Samt. 1 Afd. S Höft. 13

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

det belopp, som utöfver sagda anslag för ifrågavarande
restaureringsarbete erfordras»;

vid punkten 42:o (angående anslag till lönetillägg åt akademic
kamreraren O. G. Regnell):

af herrar P. Pehrsson, P. Andersson, P. Ersson, 1. Lyttkens och
C. Persson, hvilka ansett utskottet böra hemställa, att Kongl. Maj ds
förevarande framställning måtte af Riksdagen afslås;

vid punkten 48:o (angående ny byggnad till allmänna läroverket i
Östersund):

af herrar C. E. Casparsson, F. Boström, 11. P. Törnebladh och
G. Eriksson, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva
följande lydelse:

»Då läroverkshuset. i Östersund uti dess nuvarande skick obestridligen
är för ändamålet synnerligen otjenligt och då man med afseende
å hvad i statsrådsprotokollet finnes upplyst angående ortens ekonomiska
ställning icke skäligen kan begära, att kostnaden för ifrågavarande
byggnadsföretag skall bestridas ensamt af ortens tillgångar, synes
billigheten och nödig omtanke för läroverkets uppehållande fordra statens
mellankomst. Vid granskning af de uppgjorda ritningarne har
utskottet emellertid trott sig finna, att åtskilliga förenklingar skulle
kunna vidtagas och kostnaden för byggnaden till följd häraf nedbringas.

I betraktande häraf, och då det äskade statsbidraget i och för
sig torde vara väl högt, anser utskottet, att en nedsättning deri bör
kunna ske med 50,000 kronor, helst utskottet föreställer sig, att, derest
kostnaden för byggnaden komme att öfverstiga 150,000 kronor, det
Överskjutande beloppet må kunna genom lån anskaffas.

Utskottet, som ej har någon erinran att framställa mot de af
Kong]. Maj:t för statsbidragets utgående föreslagna vilkor, får alltså
hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.
Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen såsom
bidrag till uppförande af ny byggnad för allmänna
läroverket i Östersund beviljar 50,000 kronor, under
vilkor, att Östersunds stad tillhandahåller lämplig tomt
för byggnaden samt att hvad utöfver nämnda belopp
för ändamålet erfordras varder utan statsverkets be -

Statsutskottets Utlåtande N:o !J.

tungande anskaffadt, och af berörda belopp på extra
stat för år 1892 anvisar 17,000 kronor.»

Ilerr I. Lyttkens bär begärt få antecknadt, att han icke inom utskottet
närvarit vid behandlingen af det under punkten 9:o i förestående
utlåtande upptagna ärende.

100

Statsutskottets Utledande N;o 0.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

Tpt [

						—
		1891 års	riksstat anslår:
		Indelning och dermed jemförlig
Anvisning	i	anvisning,	pä färsing.		Summa.
kontant.
		Friheter och kyrkotionde.	Ersättningar.
Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
17,000						17,000
78,800	—	- -	—	— —	—	78,800	—
89,300	—	---	—	__ _	—	39,300	—
62,700	—	- -	—	— —	—	62,700	—
46,350	—	- -	—	— —	—	46,350	—
20,646		18,000	—	337,087	—	375,733	—
19,159		- -	—	5,841	—	25,000	—
55,000	—	—- -	—	- -	—	55,000	—
677,331		35,820				713,151	—
160,700	—	- —	—-		—	160,700
2,902,453	3 6					2,902,453	3 6
70,000	—	— —	—		—	70,000	—
43,500	_	__	_	_ _	_	43,500
24,417	—	1,010	-	1,100	—	26,527	_
j 4,217,356 3G	54,830	—	\| 344,028		4,616,214 36

Ecklesiastik -

Departementschefen....................................................

Departementets afdelning af Kong]. Maj:ts kansli ......

Riksarkivet .................................................................

Kongl. biblioteket .......................................................

Nationalmuseum (deraf fyra särskilda reservationsanslag

Kleresistaten...............................................................

Domkapitlens expeditioner ........................................

Lappmarks ecklesiastikverk, förslagsanslag..................

Universiteten (deraf 102,700 kronor, förslagsanslag).
Tillkommer: Till en profession i obstetrik och gy„
böjning af anslaget till den mi universitetet

i Upsala .................

„ höjning af anslaget till materiel

tetet i Lund ..............................

Karolinska mediko-kirurgiska institutet. Nuvarande
Tillkommer: Till underhåll och utveckling af institutets
„ inköp och underhåll af materiel för
„ arfvode åt en amanuens vid nämnda

36)Allmänna läroverken, reservationsanslag ...................

för qvinlig ungdom. Nuvarande belopp

Ökas med.............................................................

— | Högre lärarinneseminariet.........................................

Pedagogier och folkskolor............................................

Högre skolor

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

101

Litt. A

riksstatens Åttonde hufvudtitel.

		Förslag till blifvande riksstat:
			1	indelning och dermed jemförlig
		Anvisning i		anvisning,	på förslag.		Summa.
•		kontant.
				Frihe„er och 1 kyrkotionde. \|	Ersättningar.
departementet.		Kronor.	ö.	Kronor.	•• 1 0.	Kronor. \|	Ö.	Kronor.	Ö. 1
		17,000						17,000	_!
		78,800						78,800	—
		39,300	—	- -	—	___	—	39,300	— i
		02,700	—	- -			—	62,700	—
å tillhopa 14,300 kronor) ..................		46,850	—					46,350	—;
	20,646	—	18,000	—	337,087	—	375,733	1
		19,159	—	- -	—	5,841	__	25,000	—
Nuvarande anvisning i kontant ........... nekologi vid universitetet i Upsala...... neralogiskt-geologiska institutionen vid	677^331:— 6,000: — 1,850: —	55,000						55,000
för botaniska institutionen vid universi-	1,500: —	680,681		35,820	_	___	_	722,501	-:
belopp .................................................	160,700: —					■
anatomiska museum ............................	1,000: —
nervkliniken vid institutet....................	500: —
klinik ..................................................	900: —	163,100	—	- —	—	— —	—-	163,100
		2,902,453	3 C	---	—	— —	—	2,902,453	36
...........................................................	70,000: — 30,000: —	100,000					_	100,000	—
		43,500	j —			---		43,500	—
		24,417	j—	1,010	—	1,100	—	26,527
Transport	4,259,106	3 G	54,830	—	344,028	—	4,657,964	36

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1891 års riksstat anslår:
		Indelning och dermed jemförlig
Anvisning kontant.	i	anvisning,	på förslag.		Summa.
		Friheter och kyrkotionde.	Ersättningar.
Kronor.	8.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
4,217,356	36	54,830	_	344,028	_	4,616,214	36

4,179,925

383,975	—-				—1 383,975	—
37,150	_				37,150
493,675	—	- -	—	_ _	493,675	—
103,500	—		—	---	— 103,500	—
32,741	—	700	_	_ _	— i 33,441
8,250	—	- ---	—	- -	8,250	—
50,500	—	----	—	— --	50,500	—
7,700	—	—	—	- -	7,700	—
145,000	—	---	_	- -	— 145,000	—
3,000	—	- -	—	- -	— 3,000	—
8,250	—				8,250	—
44,980	—	- -	—	--- "	— 44,980	—
28,750		— —	—	— —	28,750	—
''pt 9,744,752	36	55,530	—	314,028	— ,10,144,310	36

Folkundervisningen:

Seminarier för folkskolelärares bildande .................

Stipendier för seminarieelever .................................

Arfvoden och i’esekostnadsersättning åt folkskolein Okas

med..........................................................

Undervisningsmateriel m. m. för folkskolor ............

! Understöd åt högre folkskolor .................................

eller ett gemensamt reservationsanslag..................

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i

förslagsanslag......................................................

j Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och små Understöd

åt folkhögskolor, förslagsanslag .............

Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsBidrag
till aflönande af lärare i slöjd vid folk De

tekniska läroverken. Nuvarande belopp .............

Okas å anslaget till Chalmers’ tekniska läroanstalt

Gymnastiska centralinstitutet......................................

Medicinalstyrelsen med dithörande stater. Nuvarande
Ökas å anslaget till farmaceutiska institutet med...
Hyresersättning åt provinsial]äkai''e,/ö>s?apsaws/ap. högst
Bidrag till extra provinsialläkares aflönande, förslags jBarnmorskeundervisningen

och barnbördshusen .........

Ortopediska institutet........... ......................................

Veterinärundervisningen .............................................

Vaccinationens befrämjande.............;..........................

Till bestridande af kostnader för allmän helso- och

Svenska läkaresällskapet ...........................................

Svenska akademien ................................•;...................

Vetenskapsakademien (deraf 16,000 kronor reservationsVitterhets-,
historie- och antiqvitetsakademien (deraf

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

103

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning
\ kontant.

Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter och .... .

kyrkotionde. fattningar.

		Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
	Transport	4,259,106 36	54,830	—	344,028		4,657,964	36
	304,925: —
	75,000: —
spektörer. Nuvarande belopp 95,000: —
............................................ 5,000: —	100,000: —
	15,000: —
	20,000: —
	514,925: —
rikets nordligare trakter bosatta tinnar,
	25,000: —
skolor, förslagsanslag .........................	3,500,000: —
	40,000: —
skolan, förslagsanslag ..........................	30,000: —
skolorna, förslagsanslag.........................	75,000: —	4,184,925	__	_ _	__	____		4,184,925	__
	383,975: —
med .................................................	8,500: —	392,475	—	---- -	__	- -	_	392,475	_
		37,150		---	—	- -	_	37,150	__
belopp .............................................	493,675: —
	1,300: —	494 975						494 975
		103,500	_	___	__	____		103,500	__
anslag. (Nytt.)....................................		12,000		- -.	—	- -	—	12,000	—
		32,741	—	700	—	---	—	33,441	—
		8,250	—	---	—	- -	—	8,250	—
		50,500	—	- -	—	---	—	50,500	—
		7,700	—	---	—	- -	_	7,700	__
sjukvård, förslagsanslag.......................		145,000		---	—	- -	—	145,000	—
		3,000		---	—	---	—	3,000	—
		8,250	—	- -	—	- -	—	8,250	_
anslag)...................		44,980	—	- -	—	___	__	44,980	_
450 kronor reservationsanslag) ...........		28,750	—	—	-	—	_	28,750
	Transport	9,813,302	3 6	55,530		344,028—	10,212,860 36

101

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1891 års riksstat anslår:

Anvisning i
kontant.

Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på, förslag.

Summa.

Friheter och T-, .... .

i ii.* i hrsattningar.

kyrkotionde. °

Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor, j ö.	Kronor.	Ö.
»,744,752	36	55,530	_	341,028 —	10,144,310	36
61,300	—	- -		- - \|-	61,300	—
44,900	—	- -	—	— - -	44,900
67,550	—	—	—	--;—	67,550	_
250,150	—	—	—	____j_	250,150	—
9,564					9,564
75,000	—	- -	—	- - -	75,000	—
42,061	—	4,360	—	--- _	46,421	—
600,000	—	. _ —	—		600,000	—
78,000	_	_ _	__		78,000	_
2,750	—	---	—		2,750
28,380	—	--*	—	--- -	28,380
25,000	—	---	—	-----	25,000	—
6,528	—	193,300	—	170,000 —	369,828	—
24,000	—	- -	—		24,000	—
80,000	—	--- -	—	- - -	80,000	—
1,500	—	- -	—		1,500	—
23,044	64	---	—•	__ — ''—	23,044	6 4
15,000	—	—.		- -- ; —	15,000	—

S:a T 1,179,480;— 253,190—| 514,028 — 11,946,698 —

Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne reserva Musikaliska

akademien ..............................................

Naturhistoriska riksmuseum. Nuvarande belopp.........

Ökas å expensmedelsanslaget med ...........................

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Till befrämjande af döfstummeundervisningen, för Institutet

för blinda ...............................................

Fattigvården i Stockholm och landsorten.....................

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag....................

Lasaretts underhåll ...................................................

Hospitals underhåll, förslagsanslag. Nuvarande belopp

Ökas med ..............................................................

Stora barnhuset i Stockholm ......................................

Frimurarebarnhuset ....................................................

Barnhusen i landsorterna............................................

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, förslags Kyrkors

underhåll.....................................................

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks ut Ålderstillägg,

förslagsanslag........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. va., förslagsanslag.

Ökas för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med
Extra utgifter, reservationsanslag.................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

105

		Förslag till blifvande riksstat:
			Indelning och dermed jemförlig
	Anvisning		anvisning, på förslag.		Summa.
	kontant.
			Friheter och kyrkotionde.	Ersättningar.
	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.
Transport	9,813,302	36	55,530	—	344,028	—	10,212,860	36
tionsanslag å tillhopa 21,400 kronor) .......................	61,300	—	—	—	—	—	61,300	—
	44,900	_	___;	_	____	_	44,900	_
.............................................................. 67,550: —
........................................................... 1,630: —	69,180	—	—	—	---	—	69,180	—
slagsanslag ........................................... 200,000: —
............................................................. 50,150: —	250,150	—	-----	—	- -	—	250,150	—
	9,564	—	---	—	- -	—	9,564	—
	75,000 42,061		__ _	_	. , , _	_	75,000	_\|
		4,360			_	46,421	_
............................................................. 600,000: —			; VA v-
............................................................ 300,000: —	900,000		— —-			—	900,000	—!
	78,000						78,000	— \|
	2,750 28,380		_	•	__	_	2,750 28,380	_''
	--_	- -	—	---	—	—!
anslag....................................................................	25,000	—	- -	__	- -	—	25,000	—1
6,528	—	193,300	—	170,000	—	369,828	—
gifvande, reservationsanslag....................................	24,000	—					24,000	—
	80,000	—	---	—	- -	•■i-	80,000	— I
	1,500	—	- -	—	---	—	1,500	—i
Nuvarande belopp ................................... 23,044: 6 4.
.......................................................... 4: —	23,048	64	- -	—	■----	—	23,048	64 i
	15,000					—	15,000	—
Summa!! 1,549,664	-	253,190	—	514,028	— jl2,316,882	—

Bih. Ull Biksd. Prat. 1891. 4 Sami. 1 A/d. 8 Häft.

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens Åttonde

hufvudtitel.

Ecklesiastikdepartementet. Riksarlävet : Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia..................... 3,000: —	Kronor.	. 0.
„ fortsatt utgifvande af “Svenska riksdagsakter11 m. in. 1,500: — Kongl. Biblioteket: För anbringande af elektrisk belysning i dess förstuga, kapprum, låneexpedition och läsesal och för den med belysningen förenade driftkostnaden ........................ 2,787: — Till arfvoden åt tjenstemän och vaktbetjening för särskild	4,500
eftermiddagstjenstgöring ........................................... 1,000: —	3,787	—
Nationalmuseum:
Till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar	4,000
Lifrustkammaren:
För tillsyn, underhåll och vård af samlingarna ro. m. ........................	5,800	—
Domkapitlens expeditioner:
För tillfällig löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa expeditioner	3,716	—
Transport	21,803	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

107

			Kronor.	0.
		Transport	21,803
	Kyrkor:
Till fortsättande och afslutande af restaureringsarbetena å			1
	U psala dom kyrka................................ ........................	75,000: —
11	fortsättande och afslutande af restaureringsarbetena å Skara domkyrka ......................................................	40,000: —	115,000	_
	Universiteten:
\ Till	det språkvetenskapliga seminariet i Upsala ..............	3,000: —
	„ matematiska „ „ ...............	1,500: —
”	lärare i tyska, franska och engelska språken vid uni-versitetet i Upsala .....................................................
6,000: —
11	aflönande af laboratorn i experimentel fysik och ob-
	servatorn i astronomi vid universitetet i Upsala, 3,000 kronor för hvardera befattningen ..............................	6,000: —
”	en astrofysikalisk redaktör och ett nytt vändtorn vid Upsala universitets observatorium ...........................	33,500: —
”	anskaffande af instrument för den kristallografiska och petrografiska undervisningen vid mineralogiskt-geolo-

	giska institutionen i Upsala .....................................	5,000: —
	en extra ordinarie professur inom Juridiska fakulteten vid universitetet i Lund .........................................	4,000: — 2,950: —
11	det språkvetenskapliga seminariet i Lund ..................
	„ matematiska „ „ ..................	1,500: —
\|	lärare i tyska, franska och engelska språken vid uni-versitetet i Lund ......................................................
6,000: —
	särskildt arfvode åt docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg........................................................
2,000: —
	personligt lönetillägg åt vice bibliotekarien vid univer-
	sitetsbiblioteket i Lund August Jakob Theodor Palm	500: —
	arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund .......................................................................	1,500: —
11	fullbordande af ny byggnad för fysiologiska institutionen i Lund in. m.............................................................
50,000: —
..	arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska institu-
	tionen i Lund ..........................................................	500: —
9f	personligt lönetillägg åt akademikamreraren i Lund Oscar Gerhard Regnell ............................................	750: —		!
För	arbetets upprätthållande vid den patologiska institu-tionen vid universitetet i Lund ................................	500: —	125,200

		Transport	262,003	I

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Till arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologiska

klinik ......................................................._ ............ 900: —

arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska laboratorium
..................................................... 900: —

en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas vårdanstalt
för sjuka barn ........................................... 1,800: —

en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm ............ 2,800: —

utförande af teckningar i vetenskapligt ändamål vid
institutet ............................................................... 1,500: —

Allmänna läroverken och pedagogierna:

Till löneförbättring åt lärarne vid allmänna läroverken och

pedagogierna................................... ....................... 345,725:

arfvoden åt extra lärare vid de allmänna läroverken 40,000:

Kronor.

Högre lärarinneseminariet:

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid seminariet 4,000:
För anordnande af en valfri fjerde årskurs vid seminariet 3,000:

33,300:

15,000:

Folkundervisningen :

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna
samt till arfvoden åt teckningslärare
för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt

musiklärare vid dessa seminarier..............................

understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana
folkhögskolor som åtnjuta bidrag af statsmedel ......

De tekniska läroverken:

Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af
kostnader för deras inspektion ...........................

262,003

7,900

385,725 —

7,000

48,300

35,000

Transport | 745,928|

Statsutskottets Utlåtande- N:o 9.

109

Medicinalstyrelsen med, dithörande stater:

Till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper
„ uppehållande af en poliklinik för tandsjukdomar...

Transport

1,200:

4,000:

3,200:

2,000:

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsalmdemien:

Till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet
och vården af de under akademiens inseende
stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening ..

„ undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn lemningar

m. in......................................................

„ utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra
märkvärdiga föremål i statens historiska museum......

Akademien för de fria konsterna:

Till om- och nybyggnad af akademiens hus......................

Naturhistorisk riksmuseum:

Till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning
för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden
derstädes och till bestridande af andra med

arbetena vid afdelningen förenade utgifter..................

„ vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska
samling......................................................................

Undervisningsanstalter för• döfströmma och blinda:

Till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter

för öfveråriga döfstumma .......................................... 49 200

„ blindskolan i Vexiö
,, handtverksskolan i Kristinehamn för blinda.

„ tryckning af blindskrifter ..............................

„ understöd åt blindlärareelever ..................

Serafimerlasarettet i Stockholm:

För lasarettets om- och tillbyggnad m. m........

11,000

10,000

2,500

1,200

Kronor.

2,000:

2,800:

745,928

5,200

9,200

175,000

4,800

73,900

130,000

Bih. till Riksd. Vrot. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft.

Transport

1,144,028]-

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Till

Transport

Hospitalsvården:

fortsättning af arbetena å hospitalet vid Piteå......... 275,000: —

understöd åt Jerfsö sjukhus för spetälske ............. 14,000: —

fullbordande af om- och nybyggnader vid Vadstena
hospital ..............................................................

48,000:

Till

Diverse anslag:

svenska fornskriftsällskapet ...................................

beredande af religionsvård åt svenske sjömän m. fl.

i utländska hamnar................................................

två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde

kontrakt.....................................................................

stipendier för teologie studerande..............................

nordiska museet.......................................................

understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Nyare
bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och

svenskt folklif“ ........................................................

understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Acta

Mathematica11 ........................................................

understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen............

fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i norra
Sverige, underhåll och tillsyn af vattenhöj dmätnings stationer

in. m.......................................................

ersättning för belopp, som af statskontoret förskottsvis
utbetalts...........................................................

bidrag till uppförande af en minnesvård öfver John
Ericsson .................................................................

2,000: —

10,000: —

4,000: —
1,500: —
25,000: —

3,150

4,000

20,000

12,500

340

20,000

Kronor.

1,144,028

337,000

102,490

Summa 1,583,5181-

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1891.