Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14 (Utlåtande 1901:Säru114 säru1)

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

N:o 14.

Ank. till Riksd. kansli den 26 maj 1901, kl. 8 e. m.

Särskilda utskottets n:o 1 utlåtande (n:o 5), angående reglering
af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel, omfattande
anslagen till sjöförsvaret.

Ordinarie anslag.

Marinförvaltningen.

l:o) I deri till Riksdagen aflåtna propositionen angående statsverkets
tillstånd ocli behof har Kongl. Maj:t i punkt l:o) under femte
hufvudtiteln föreslagit Riksdagen

att, med godkännande af stat för marinförvaltniugen af den lydelse
bilagan n:o 1 till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 11
januari 1901 utvisade, böja anslaget till marinförvaltningen från 42,100
kronor till 49,600 kronor, eller med 7,500 kronor.

Statsrådsprotokollet innehåller angående denna framställning följande
(sid. 4—14).

Sedan Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 9 september 1881
medgifvit, att för år 1882 ett belopp af 1,200 kronor finge ställas till
Bih. till Riksd. Prof. 1901. 8 Sami. 1 Afd. 14 Höft. (N:o 14.) 1

Angående
höjning af
detta anslag.

[i]

2 Särskilda Utskotts (N o 1) Utlutande N.o 14).

varfschefens vid flottans station i Stockholm förfogande, för att deraf
vid förefallande behof skulle lemnas ersättning åt sådan kompetent
person utom vapnet, som vid speciella fall blefve anlitad att undersöka
och utreda med minväsendet sammanhängande frågor, der större vetenskapliga
insigt er i kemi och fysik erfordrades, upptogs sedermera till
och med år 1895 sagda belopp å de af Kongl. Maj:t årligen faststälda
stater, att utgå af extra ordinarie anslag till minmateriel eller minväsendets
utveckling.

Då det emellertid visat sig behöfligt för flottan att använda en
dylik person äfven för utredning af andra än minväsendet rörande
frågor af kemisk-teknisk natur, anhöll marinförvaltningen hos Kongl.
Maj:t att få träffa aftal med kompetent person utom vapnet att, såsom
flottans kemist, från och med år 1896 tills vidare verkställa såväl
kemiska undersökningar och utredningar i kemisk-tekniska frågor som
ock besigtning och kontroll öfver tillverkning af explosiva ämnen mot
ett årligt arfvode af 2,000 kronor jemte rese- och traktamentsersättning
enligt afgifvet förslag. Med anledning häraf bemyndigades genom
nådigt bref den 24 januari 1896 marinförvaltningen att, mot den af
embetsverket föreslagna ersättning, uppdraga åt lämplig person att
under år 1896 såsom flottans kemist tillhandagå vederbörande vid
flottan; hvarjemte föreskrefs, att det för ändamålet erforderliga arfvode
skulle utgå af de medel, som enligt den för år 1896 faststälda stat för
fördelning af ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och underhåll
fans afsatt till marinförvaltningens disposition för oförutsedda utgifter.

Sedermera beräknades nyssnämnda belopp af 2,000 kronor att
utgå från den summa, som i stater för fördelning af anslaget till
flottans nybyggnad och underhåll åren 1897, 1898, 1899 och 1900
stäldes till marinförvaltningens disposition för oförutsedda utgifter.

Genom nådigt bref den 15 december 1899 bestämdes, att ett
arfvode af 1,666 kronor 67 öre skulle utgå under år 1900 från och
med mars månads ingång af de till marinförvaltningens förfogande för
anskaffning af ammunition stälda medel, hvarigenom marinförvaltningen
sattes i tillfälle att med användning af förutnämnda 2,000 kronor och
andra af embetsverket disponerade medel för sistnämnda år utbetala
en efter 4,000 kronor per år beräknad godtgörelse till en kemist.

Vidare anförde departementschefen, att marinförvaltningen i skrifvelse
den 30 sistlidne oktober gjort hemställan om anvisande af medel
å ordinarie stat för anställande i förvaltningen af en kemist; och hade
marinförvaltningen till stöd för denna framställning anfört följande.

Ursprungligen hade med det genom nådiga brefvet den 9 sep -

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

tember 1881 anvisade medelsbeloppet afsigten varit att åt minväsendet
tillförsäkra biträde af en i kemi och fysik vetenskapligt bildad person.
Men i den mån de röksvaga krutslagen i allt större utsträckning blifvit
antagna för flottans kanoner, hade sagda biträde alltmera tagits i anspråk
för undersökningar rörande dylika explosiva ämnen, hvilket i sin mån
bidragit till den år 1896 medgifna höjningen af medelsanvisningen till
2,000 kronor. På sätt embetsverket framhållit i sin underdåniga skrifvelse
den 24 november 1899, hvilken töranledt förutnämnda nådiga
bref den 15 december samma år, hade de göromål, hvilka det ålegat
flottans kemist att utföra, redan under år 1899 så betydligt ökats, att
dåvarande innehafvaren af kemistbefattningen uppsagt det mellan embetsverket
och honom afslutade kontrakt, hvarefter, vid uppgörande af
kontrakt med annan person, det bestämts, att dennes anställning som
kemisk-tekniskt biträde företrädesvis skulle afse undersökningar rörande
krut- och sprängämnens stabilitet m. m., äfvensom att innehafvaren af
befattningen företrädesvis skulle tjenstgöra å embetsverkets artilleri -afdelning.

Den sålunda träffade anordningen hade redan ur flera synpunkter
visat sig ändamålsenlig, och särskildt hade afgjorda framsteg i fråga
om tillverkningen af röksvagt krut kunnat åstadkommas genom den
ökade intensitet i kontrollen, som blifvit möjliggjord genom nyssberörda
förändring i kontrollantens tjenstgöring. Emellertid fordrade
de moderna krutslagen, hvilkas egande vore ett vilkor för fartygsartilleriets
effektivitet, en noggrann eftersyn och ständigt återkommande
analyser af i förråd befintliga partier. För att dylika analyser
skulle blifva fullt effektiva, erfordrades ej mindre kontinuitet i utförandet
än äfven att granskningen utfördes af en vetenskapligt bildad
kemist, som tillika egde speciel kännedom om de röksvaga krutslagen.

Då vidare dessa krutslag ständigt vore föremål för nya uppfinningar,
hvilkas värde måste noggrant bedömas, innan de infördes,
och äfven härvid kontinuiteten i bedömandet vore af stor betydelse,
ansåge marinförvaltningen det vara i hög grad önskvärdt, att åtgärder
träffades lör uppförande på ordinarie stat af sådana löneförmåner, hvarigenom
embetsverket tillförsäkrades permanent biträde af en för ändamålet
lämplig person.

Genom tillfällig anställning torde man nemligen icke kunna erhålla
en sådan, som icke efter någon tid öfverginge till den privata
industriens tjenst, emedan de arfvoden, som derstädes kunde erbjudas,
vore afsevärdt högre än det, hvarom nu vore fråga. Ett ytterligare
skäl att gifva fast anställning åt kemisten förefunnes deruti, att åt

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

dennes kontrollerande verksamhet gent emot kruttillverkarne derigenom
gåfves en större auktoritet, än om denna verksamhet på grund af
anställningens tillfälliga natur när som helst kunde upphöra.

Slutligen hade embetsverket velat framhålla, att flottans förråd af
röksvagt krut beräknades hafva ett värde af omkring 1,500,000 kronor
vid utgången af år 1901 samt att detta värde under år 1902 kunde
antagas stiga till öfver 2,000,000 kronor. Under sådana förhållanden
torde det vara förenligt med klok omtanke och sparsamhet att genom
fast anställande af en för ändamålet lämplig person tillförsäkra detta
dyrbara förråd den noggranna undersökning, som endast kunde af
vetenskapligt bildad person verkställas.

På grund af det sålunda anförda och då sprängämnestekniken mer
och mer toges i anspråk för att fylla krafven å sjöartilleriets effektivitet,
hvilket förhållande, tillika med de redan befintliga förrådens stora
värde, uteslöte hvarje möjlighet för, att behofvet af en vetenskapligt
bildad kemist skulle blifva af öfvergående natur, anhölle embetsverket,
att till nästinstundande Riksdag måtte aflåtas nådig proposition om anvisande
af medel å ordinarie stat för anställande i marinförvaltningen
af en kemist.

I fråga om medelsanvisningens storlek hemstälde marinförvaltningen,
att aflöningen för kemisten måtte bestämmas till samma belopp,
som nu funnes anslaget för torped- och miningeniör, nemligen:

fast lön................................................... kronor 3,750: —

och tjenstgöringspenningar ............... „ 250: —

eller sammanlagdt kronor 4,000: —

äfvensom alt kemisten måtte tillerkännas två ålderstillägg, hvartdera å
500 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjenstgöring, hvarjemte honom
borde tilläggas enahanda pensionsrätt samt rese- och traktamentsersättning,
som tillkomme torped- och miningeniör.

För den händelse en kemist komme att upptagas å stat på nu
föreslaget sätt, anhölle marinförvaltningen att framdeles få inkomma
med förslag till bestämmelser rörande hans antagande.

Vidare hade marinförvaltningen i skrifvelse den 16 november 1900
gjort framställning om beredande af medel för anställande af en särskild
advokatfiskal i embetsverket, hvilken tillika skulle vara advokatfiskal
vid flottans härvarande station.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Enligt § 3 i nu gällande instruktion för marinförvaltningen af
den 8 december 1899 skall sekreteraren i marinförvaltningen, såsom
jemväl i äldre instruktioner för detta embetsverk varit föreskrifvet och
äfven i den af 1877 ars Riksdag godkända staten för embetsverket
tinnes angifvet, förrätta advokatfiskalsgöromålen inom embetsverket
och vid flottans station i Stockholm. Hans aflöningsförmåner utgöra:
lön 3,000 kronor, tj enstgöringspenningar 1,500 kronor samt 2 ålderst
ill ägg, hvardera å 500 kronor, således samma löneförmåner, som i
allmänhet tillkomma seketerare i de centrala embetsverken. Enligt
§ 22 mom. 2 i marinförvaltningens instruktion åligger sekretereren
särskildt i egenskap af advokatfiskal i marinförvaltningen att vara
nämnda verks ombud i frågor rörande kronans rätt samt att utföra ej
mindre åtal för fel och försummelse i tj ensten, som civil tjensteman
begår, än ock öfriga åtal, hvilka af marinförvaltningen honom uppdragas.
Hans åligganden såsom advokatfiskal vid flottans station i
Stockholm angifvas i reglementet för flottan, del I § 249, sålunda:

Advokatfiskal vid stationen är kronans ombud i frågor rörande
kronans rätt, hvilka vid domstol göras anhängiga, samt skall beifra
brott och förseelser, som i tjensten begas af stationen tillhörande
personal.

Han bör med uppmärksamhet följa behandlingen af de vid stationskrigsrätten
anhängiga mål samt eger att, så ofta det finnes nödigt,
öfvervara undersökningarna derstädes.

Hans åligganden i öfrigt äro:

a) att vara tillstädes vid inventeringar af stationens kassa i juni
och december månader för granskning af stationens säkerhetshandlingar
äfvensom i öfrigt vid betydligare inventeringar och kassationsbesigtningar
för att bevaka kronans rätt;

b) att, uppå remiss från stationsbefälhafvaren eller varfsschefen,
afgifva utlåtanden i förekommande juridiska frågor;

c) att, efter uppdrag af stationsbefälhafvaren eller varfschefen,
indrifva kronans fordringar;

d) att bevaka kronans fordringar i konkurser och vid årsstämningar,
sedan derför behöfiiga handlingar blifvit advokat fiskalen från
räkenskapskontoret tillstälda; varande han dels pligtig att vid bevakning
i konkurs anmäla, att, derest beedigande af kronans fordran ifragakommer,
edgången skall fullgöras af kamreraren vid stationen, dels
ock i öfrigt ensam ansvarig för fullständigheten af bevakningsinlagor,
hvarom nu är sagdt;

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

e) att ombesörja om qvarstad å gäldenär egendom eller annan
handräckningsåtgärd, när omsorgen om kronans säkerhet sådant fordrar;

f) att tillse, det kronans säkerhet hos löftesmän för deras ingångna
förbindelser iakttages samt att borgens- och inteckningsförnyelser blifva
inom _ behörig tid verkstälda, i hvilket afseende alla borgens- och inteckningshandlingar
böra honom delgifvas för anteckning i en för detta
ändamål förd bok;

g) att, efter uppdrag af stationsbefälhafvaren eller varfschefen,
indrifva och redovisa försutna viten och prisskilnader i följd af uraktlåtet
fullgörande af ingångna leverans- eller entreprenadkontrakt; samt

h) att föra diarium öfver alla till hans handläggning öfverlemnade
mål samt senast tionde dagen efter hvarje halfårs slut till stationsbefälhafvaren
och varfschefen afgifva berättelse, utvisande hvad han vid de
mål, som . tillhört den enes eller andres pröfning, tillgjord och hvilka
deribland icke kunnat afslutas samt hvarpå detta beror.

För den förlust, kronan tillskyndas genom uraktlåtet fullgörande
af advokatfiskal^ åligganden, blifver han kronan ansvarig.

Rörande uppehållandet af advokatfiskalsgöromålen hos förvaltningen
af sjöärendena anförde departementschefen följande.

Enligt den år 1824 för sistnämnda embetsverk utfärdade instruktion
skulle embetsverket biträdas af ett advokatfiskalskontor, som tillika
både. att besörja advokatfiskalsgöromålen vid flottan i Stockholm, och
var i samtidigt faststäld interimsstat för flottan upptagen särskild lön
åt en. advokatsfiskal hos förvaltningen. Sedan förvaltningen den 18
januari 1841 erhållit ny instruktion, faststäldes genom nådigt bref den
22 februari samma år ny stat för förvaltningen, enligt hvilken stat
advokatfiskalens lön skulle vid dåvarande tjensteinnehafvares afgång
indragas. I stället skulle till den tjensteman, som tillika bestred advokatfiskalsgöromålen,
utgå ett årligt arfvode af 200 riksdaler banko. Den
17 februari 1858 utfärdades ny stat för förvaltningen att i öfverensstämmelse
med nådigt bref af samma dag under åren 1858—1860 tilllämpas
i den mån öfvergång dertill från interimsstaten kunde ega rum.
Den sålunda utfärdade staten upptog för en sekreterare, som tillika
skulle bestrida advokatfiskalsgöromålen följande aflöningsförmåner:

gammal lön, arfvode såsom advokatfiskal, ljuspenningar

och sportler .................................................''......................... rdr 2,800: —

lönetillökning ................................................................................ v 700:_

summa rdr 3,500: —

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Äfven enligt de derefter faststälda stater för förvaltningen af sjöärendena
utgick till sekreteraren, som hade skyldighet att bestrida
advokatfiskalsgöromålen, aflöning med 3,500 rdr årligen.

Vid förvaltningens af sjöärendena ombildning år 1877 till den nuvarande
marinförvaltningen bibehölls bestämmelsen, att sekreteraren i
embetsverket tillika skulle förrätta advokatfiskalsgöromålen derstädes
och vid flottans station i Stockholm, och bestämdes sekreterarens aflöningsförmåner
på sätt i det föregående angifvits.

Här erinrades, att enligt gällande stat för flottans civilstat till
en advokatfiskal vid flottans station i Karlskrona utginge ett årligt
arfvode af 2,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 7 december 1897 anförde marinförvaltningen,
hurusom samtidigt med den utveckling, flottan under de
sista tjugo åren undergått, antalet och omfattningen af de ärenden,
som kommit under marinförvaltningens handläggning, varit i nästan
oafbrutet stigande. Under det att sålunda antalet inkomna ärenden år
1878, med livilket års ingång embetsverket efterträdde förvaltningen
af sjöärendena, utgjorde 2,393, uppgick de år 1896 inkomna ärendenas
antal till 4,241. Denna ökning af ärendenas antal och omfång både
medfört, bland annat, att sekreteraren i embetsverket vore så strängt
upptagen af de löpande sekreteraregöromålen, att han af de honom
såsom advokatsfiskal i embetsverket och vid flottans härvarande station
åliggande göromål icke kunde jemsides med sekreteraregöromålen,
utan dessas eftersättande, sköta andra än sådana, som läte förena sig
med hans närvaro på tjensterummet och tillika icke påkallade någon
mera omfattande utredning eller uppsättande af vidlyftigare skrifter och
utlåtanden. Sekreterarens tjenst, anförde embetsverket vidare, fordrade
numera med nödvändighet hans närvaro i embetslokalen under hela den
dagliga tjenstgöringstiden, men ett flertal och mera betydande advokatfiskalsgöromål
måste skötas utom embetslokalen. Advokatfiskalen hade
att personligen utföra och bevaka talan i mål och ärenden vid domstolar
och andra embetsmyndigheter, och hans närvaro påkallades tidtals
jemväl å flottans station, allt detta under tiden mellan kl. 10 och
kl. 3 på dagen och ofta flera timmar eller hela dagen. Dessa omständigheter
i förening dermed, att en del af advokatfiskalsgöromålen och
ärendena kräft en långt vidlyftigare utredning, än som skulle kunnat
af sekreteraren, utan åsidosättande af sekreteraregöromålen, åstadkommas,
hade under en följd af år påfordrat, att en extra ordinarie tjensteman
tidtals och stundom för långa perioder måst förordnas att bestrida
ad vokatfiskalsgöromålen.

Särskilda Utskotts (N;o 1) Utlåtande N;o 14.

Ett sådant förhållande ansåge embetsverket emellertid så mycket
mindre kunna få längre fortfara, som, å ena sidan, de egentliga sekreter
aregörom ålen till fullo toge sekreterares tid och arbete i anspråk
och, å andra sidan, advokatfiskalsgöromålen, i likhet med öfriga ärenden,
syntes vara i tillväxt till såväl deras antal som än mera deras
invecklade beskaffenhet. Af dessa skäl hölle embetsverket före, att
sekreteraren måste befrias från advokatfiskalsgöromålen och att dessa
borde öfverlemnas åt en särskild tjensteman, hvilken af Kongl. Maj:t
efter förslag af marin förvaltningen förordnades, samt att å stat borde
uppföras ett arfvode åt en advokatsfiskal i marinförvaltningen, hvilken
jemväl utan särskild ersättning skulle vara advokatsfiskal vid flottans
station i Stockholm; och hemstälde — under erinran, att den ökade
arbetsbördan i marinförvaltningen icke berodde af tillfälliga omständigheter,
utan fastmera, enligt hvad antagas kunde, komme att allt fortfarande
växa — marinförvaltningen, att Kongl. Maj:t dels för år 1898,
jemte beredande af något förhöjd ersättning till amanuenser och e. o.
tjenstemän m. m., täcktes anvisa medel till arfvode åt en tillförordnad
advokatsfiskal i embetsverket och vid flottans härvarande station, dels
ock täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen, bland annat, att å
staten för marinförvaltningen anvisa arfvode åt denne advokatsfiskal.

Berörda framställning föranledde emellertid icke någon Kongl.
Maj:ts åtgärd.

Marinförvaltningen gjorde derefter i underdånig skrifvelse den 3
maj 1898 förnyad framställning i ämnet och framhöll dervid, beträffande
den förut påpekade nödvändigheten af att sekreteraren befriades från
advokatfiskalsgöromålen, ytterligare, dels att de af dessa göromål, hvilka
kunnat behandlas på tjensterummet och icke kräfde någon större utredning,
vore, särskildt med hänsyn till den advokatfiskalen åliggande
granskning af alla kontrakt, som embetsverket hade att afsluta, af den
vigt, att de ofta påfordrade mera tid och arbete, än som sekreteraren
kunde, utan åsidosättande af sekreteraregöromålen, åt dem egna, dels
att af sådan anledning, äfven der sekreteraren handlagt advokatfiskalsgöromålen,
i flertalet fall det blifvit nödvändigt att låta den för göromålen
erforderliga utredning verkställas af extra ordinarie tjenstemän.

Icke heller denna framställning föranledde, i hvad den rörde anvisande
af ett arfvode till en advokatsfiskal, till någon Kongl. Maj:ts
åtgärd.

I förutnämnda skrifvelse den 16 sistlidne november anförde marinförvaltningen
följande.

Behofvet för embetsverket af en särskild advokatfiskal gjorde sig

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

med allt större styrka gällande. I sammanhang dermed, att antalet
ärenden och mål, som komme under embetsverkets handläggning, allt
fortfarande växte — ett förhållande, som framginge, bland annat, deraf,
att antalet inkomna ärenden och mål år 1899 utgjorde 4,901 mot 4,241
år 1896 — hade ej mindre de egentliga sekreteraregöromålen ytterligare
ökats, än äfven antalet ärenden, i hvilka embetsverket hade behof
af advokatfiskalens biträde, i betydande mån tilltagit.

Härtill komme, att de frågor, som hänskötes till advokatsfiskalen,
jemte den advokatfiskalen åliggande skyldigheten att granska alla
embetsverkets kontrakt m. in., vore i sig sjelfva nu långt mera än förr
af den vigt och den invecklade beskaffenhet, att de, derest — såsom
ändamålet vore — advokatfiskalens yttrande eller granskning verkligen
skulle kunna tjena embetsverket till ledning och stöd vid ärendenas
handläggning, fordrade behandling af en i domarevärf eller annan
praktisk juridisk verksamhet väl förfaren person. Dessa egenskaper
kunde i regeln ingalunda väntas vara till finnandes hos den, som på
grund af sin verksamhet i öfrigt kunde anses hafva gjort sig framför
andra förtjent att komma i åtanke till erhållande af sekreterarebefattningen
i embetsverket. Marinförvaltningen kunde icke underlåta att
påpeka, hurusom, då särskildt de rättegångsmål, advokatfiskalen hade
att sköta, emellanåt rörde högst afsevärda belopp, bristande erfarenhet
i sådana måls handhafvande kunde för kronan medföra betydande ekonomiska
förluster.

I fråga om arten af advokatfiskalens anställning ansåge marinförvaltningen
sig böra föreslå, att för ändamålet anvisades ett arfvode å
stat, hvilket, med hänsyn till ej mindre antalet af de ärenden, i hvilka
embetsverket numera hade behof af advokatfiskalens biträde, än äfven
desammas vigt, omfattning och ofta invecklade beskaffenhet, ej kunde
sättas till lägre belopp än två tusen femhundra kronor.

På grund af hvad sålunda anförts hemstälde marinförvaltningen
om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen med begäran om uppförande
i staten för marinförvaltningen af ett arfvode å 2,500 kronor
åt eu advokatfiskal i embetsverket och vid flottans härvarande station.

Slutligen hade marinförvaltningen i det underdåniga utlåtande,
som embetsverket, på grund af nådig remiss, den 14 sistlidne december
afgifvit öfver kustartillerikomiténs betänkanden och förslag, anfört,
att af komitcns af marinförvaltningen biträdda förslag följde behofvet
af tillägg till staten för embetsverket, som fördenskull funnit sig föranlåtet
att afgifva förslag till ny sådan stat.

Bih. till lliksd. Prof. 1901. 8 Sami. 1 Afd. 14 Häft.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

I komiténs kostnadsberäkningar inginge nemligen ökad kostnad på
marinförvaltningens stat med 1,000 kronor, utgörande arfvode till chefen
för den föreslagna fortifikationsafdelningen i embetsverket. Detta arfvodesbelopp
borde således upptagas i statförslaget.

Hvad marinförvaltningen anfört rörande behofvet af en kemist
och en särskild advokatfiskal inom embetsverket funne departementschefen
innefatta fullt giltiga skäl för anställande af dessa tjenstemän,
likasom de för dem föreslagna aflöningsförmånerna syntes vara rätt afvägda.
Rörande arfvodet till chefen för fortifikationsafdelningen hänvisades
till den redogörelse för ku startil] erikomiténs förslag, som i det
följande framlägges. Då arfvodets uppförande å marinförvaltningens
stat betingades af den organisation af kustartilleriet, som departementschefen
ansett sig böra förorda, syntes marinförvaltningens förslag i denna
del böra bifallas.

Emot Kongl. Maj:ts framställning om uppförande i 1902 års riksstat
af aflöning till en kemist och en advokatfiskal i marinförvaltningen
har utskottet icke haft något att erinra, och när utskottet under
punkt 10:o, här nedan tillstyrker Riksdagen att antaga hvad Kongl.
Maj:t föreslagit i fråga om kustartilleriets organisation, finner utskottet
sig böra förorda upptagandet i staten jemväl af arfvodet till chefen för
fortifikationsafdelningen.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen må godkänna förändrad stat för
marinförvaltningen sådan denna stat finnes detta utlåtande
bifogad (bil. I) samt höja anslaget till marinförvaltningen
från 42,100 till 49,600 kronor, eller med
7,500 kronor.

Aflöning för flottans kårer och stater.

Höjning af 2:o) I punkterna 2:o)—4:o) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen

-*** dels att medgifva, att i de år 1898 godkända grunderna för än l

• '' ''J drad organisation af flottans sjömanskår må vidtagas sådana jemkningar

beträffande kårens fördelning på yrkesafdelningar, den tidpunkt, från
hvilken nyantagen sjömans tjenstetid skall räknas, samt anställningstidens
längd, som må finnas lämpliga och icke medföra ökade kostnader
för statsverket;

dels att, med ^godkännande af stater för flottans officerskår, för

Särskilda TJtskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

flottans underofficerskår, för flottans sjömanskår, för flottans skeppsgossekår,
för flottans mariningeniörstat, för flottans civilstat och å dagaflöning
till officerare, underofficerare och läkare vid flottan, af den
lydelse bilagorna n:is 2—8, till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 11 januari 1901 utvisade, i riksstaten för år 1902 höja
anslaget till aflöning för flottans kårer och stater från 2,520,982 kronor
till 2,911,979 kronor, eller med 390,997 kronor;

dels ock att medgifva, att reservofficerare, som dertill finnas villiga,
må, i den mån vakanser inom officerskåren lemna tillgång till deras
aflönande från anslaget till aflöning för flottans kårer och stater, inkallas
till tjenstgöring vid flottan.

Statsrådsprotokollet innehåller rörande dessa framställningar följande
(sid. 14—33).

1 anförande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1900 hade
departementschefen redogjort för den ökning af flottans personal, som
vore erforderlig vid ingången af år 1902, och behagade Kongl. Magt,
på grund af den i ämnet gjorda utredningen, till Riksdagens godkännande
framlägga förslag till stater för flottans officerskår, för reservofficersaspiranter
vid flottan, för flottans underofficerskår, för flottans
sjömanskår, för flottans skeppsgossekår, för flottans mariningeniörstat,
för flottans läkarestat, för de militära befattningar vid flottan, hvilkas
innehafvare, derest de icke åtnjuta boställe i kronans hus, erhålla inqvarteringsbidrag
i pehningar, samt å dagaflöning för officerare, underofficerare
och läkare vid flottan från anslaget till aflöning för flottans
kårer och stater, alla afseende den vid ingången af år 1892 erforderliga
personalen. Tillika och med hänsyn dertill, att icke hela den erforderliga
ökade personalen kunde uppsättas under år 1901, framlades
särskilda, reducerade förslag till stater att tillämpas under sistnämnda
år. I skrifvelse den 12 maj 1900 anförde Riksdagen, bland annat, att
Riksdagen visserligen af de lemnade utredningarna funnit, att till följd
af flottans ökade materiel en ökning af personalen vore redan under
år 1901 behöflig och att personalökningen säkerligen måste äfven derefter
tills vidare fortgå såväl för att fylla besättningsbehofvet för redan
anskaffad eller beslutad materiel som ock i män af materielens till äfventyrs
skeende ytterligare ökning. Dock hade Riksdagen icke kunnat finna det
nödvändigt, att stater redan nu godkändes att gälla först från och med år
1902, helst dessa stater i allt fall skulle, enligt Kongl. Maj:ts proposition,
tillämpas endast i den mån, Riksdagen dertill beviljade anslag,
och således träda i fullständig tillämpning först efter förloppet af kortare
eller längre tid, som ansetts böra sättas i förhållande till den små -

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

ningom fortskridande ökningen i tillgången å personal alt fylla stater^-nas numerär. Det hade deremot af Riksdagen ansetts vara tillräckligt,
att förslag till ökade stater blefve framdeles för Riksdagen framlagda,
allt efter som det visade sig möjligt att erhålla personal till de erforderliga
nya tjenstebefattningarnas besättande. Med hänsyn till hvad
sålunda anförts hade Riksdagen ansett sig nu böra i sitt beslut afse
endast det förslag, Kong!. Maj:t för år 1901 framlagt. Tillika anmäldes,
att Riksdagen godkänt stater för flottans officerskår, för reservofficersaspiranter
vid flottan, för flottans underofficerskår, för flottans
sjömanskår, för flottans mariningeniörstat, för flottans läkarestat, för de
militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare, derest de icke
åtnjuta boställe i kronans hus, erhålla inqvarteringsbidrag i penningar,
samt å dagaflöning till officerare, underofficerare och läkare vid flottan
från aflöningsanslaget, samtliga dessa stater — med undantag af någon
jemkning beträffande staten för sjömanskåren — öfverensstämmande
med de stater, hvilka af Kongl. Maj:t föreslagits att tillämpas under
år 1901.

Af en jemförelse mellan de af Kong], Maj:t framlagda statförslagen,
grundade på personalbehofvet vid ingången af år 1902, och de sålunda
af Riksdagen godkända staterna, framginge, att för fyllande af nämnda
personalbehof erfordrades följande ökade personal, nemligen vid

officerskåren: >

flaggman............................................................................................. i

kommendör ........................................................................... j

kommendörkaptener af l:a graden ........................................................... 4

kommendörkaptener af 2:a graden ......................................................... 3

kaptener af l:a klass.................................................................................. 12

» » 2:a klass .................................................................................. 5

löjtnanter .................................................................................................... 17

underlöjtnanter............................................................................. 7

= 50

under officerskår en:

flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare)..................... 20

flaggunderofficerare (maskinister) .............................................................. 10

flaggunderofficerare (rustmästare, torpedmästare eller qvartersmän) 2

underofficerare af 2:a graden (maskinister) .......................................... 18

underoficerare af 2:a graden (rustmästare, torpedmästare eller qvartersmän)
................................................................................................. 3

= 53;

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14. lo

sjömanskåren:

l:a lönegrad.......................................................................................M.......... 50

2:a » .................................................................................................. 200

3:e » .............................-... ................................................................. 100

"=”350;

skeppsgossekåren:

skeppsgossar ............................................................................................... 80;

mariningeniörstaten:

extra ingeniörer ........................................................................................... 2.

Genom skrifvelse den 14 september 1900 hade departementschefen
anmodat chefen för flottans stab att inkomma med yttrande, huruvida
det kunde antagas, att ökning af flottans personal kunde under år 1902
genomföras i nyssnämnda omfattning, samt, om detta icke kunde antagas
blifva förhållandet, med förslag å den ökning af flottans personal,
som kunde uppsättas under år 1902 och för hvilken anslag sålunda
borde äskas af 1901 års Riksdag.

Efter att hafva i ärendet infordrat yttranden från stationsbefälhafvarne,
anförde chefen för flottans stab i skrifvelse den 12 november
1900 hufvudsakligen följande.

Den gjorda uträkningen hade gifvit vid handen, att behofvet af
den föreslagna ökningen af personalen qvarstode oförändradt, men att
densamma icke torde kunna under år 1902 genomföras i den utsträckning,
som de på personalbehofvet samma år grundade statförslagen
angåfve.

Hvad anginge officerskåren hade det visat sig, att i betraktande
af den afgång och tillkomst, som under åren 1901 och 1902 kunde
påräknas, någon ökning af officerskåren utöfver det i den för innevarande
år gällande staten upptagna antalet af 200 officerare icke torde
kunna under år 1902 genomföras på annat sätt än genom reservofficerares
inträde på aktiv stat.

Då det emellertid, särskildt för att erhålla tillgång å det antal
befäl, som vore erforderligt för öfningarnas bedrifvande, vore af stor
vigt, att ökningen af antalet i tjenstgöring varande officerare utan afbrott
och snarast möjligt genomfördes, och detta mål under för handen
varande förhållande lämpligast syntes kunna vinnas genom att öka staten

14 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

för flottans officerskår och tillåta reservofiicerare, Rom dertill funnes
villiga, till högst det antal, som motsvarade antalet vakanser inom stammen,
att, utan att öfvergå på aktiv stat, inträda i tjenstgöring tills
vidare eller på viss tid och för dessas aflöning använda medel, som
vore anslagna till icke besatta stamofficersbeställningar, föresloge stabschefen,
att den af Riksdagen senast godkända staten för flottans officerskår
måtte för år 1902 ökas med 10 officerare, eller en femtedel af den
ökning af 50 officerare, som för mobiliseringsbehofvets fyllande sagda
år bort genomföras, nemligen:

1 kommendörkapten af l:a graden:

1 » af 2:a »

2 kaptener af l:a klass,

1 kapten af 2:a klass,

4 löjtnanter och

1 underlöjtnant;

samt att, derest så ansåges erforderligt, Riksdagens medgifvande måtte
begäras dertill, att medel, hvilka vore anslagna till officersbeställningar,
som ej vore å stat besatta, finge användas till aflöning åt i tjenst inkallade
reservofficerare.

Den af 1900 års Riksdag godkända staten för reservofficersaspiranter
vid flottan upptoge samma antal Rom det på personalbehofvet
år 1902 grundade statförslaget och torde sålunda nu icke här föranleda
något yttrande.

Underofficerskåren beräknades, utom hvad beträffade maskiniststaten,
kunna ökas till det antal, som funnes upptaget i det på personal -behofvet under år 1902 grundade statförslaget, hvadan stabschefen
föresloge, att den af Riksdagen senast godkända staten måtte för år
1902 ökas med 25 underofficerare, nemligen:

20 flaggunderofficerare (styrman, konstapel eller skeppare),

2 flaggunderofficerare (rustmästare, torpedmästare eller qvartersman),

3 underofficerare af 2:a graden (rustmästare, torpedmästare eller
qvartersman),

hvarigenom statens slutsumma skulle uppgå till 362 underofficerare.

Af uppgjord beräkning rörande sjömanskåren framginge, att denna
borde kunna nnder år 1902 uppbringas till en styrka af 2,800 man.
Då emellertid äfven under år 1902 aflöning komme att utgå till permitteradt
manskap, tillhörande sjömanskåren enligt 1887 och 1894
årens organisationer, och denna aflöning, som beräknades uppgå till
omkring 20,000 kronor, skulle jemlikt 1898 års Riksdags beslut be -

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N.o 14.

stridas af de till aflöning för flottans kårer och stater anslagna medel,
toges en del af de medel, som blefve anvisade på grund af godkända
stater för underofficers-, sjömans- och skeppsgossekårerna, ännu under
år 1902 i anspråk för aflöning åt sjömanskårens i sagda stater ej upptagna
permitterade årsklasser.

För att medel måtte erhållas till att under år 1902 uppsätta
sjömanskåren till en styrka af 2,800 man, föresloge sålunda chefen för
flottans stab, att den af Riksdagen senast godkända staten för flottans
sjömanskår, upptagande 2,G50 man, måtte för år 1902 ökas med 200
man, deraf

30 i l:a lönegraden,

120 i 2:a » och

50 i 3:e ,, ,

hvarigenom statens slutsumma skulle blifva 2,850 man.

Beträffande skeppsgossekåren hemstäldes, att densamma måtte för
år 1902 ökas från 320 till 400 gossar. Härvid erinrades, att, då utrymmet
i skeppsgossekasernen i Karlskrona icke medgåfve att beqvämligen
dit förlägga mera är 320 gossar, det Överskjutande antalet borde,
i den mån kåren ökades, förläggas till Stockholms station, der detsamma
kunde inkaserneras å ett för ändamålet inredt, lämpligt logera
entsfar tyg.

Mariningeniörstaten borde, enligt den af marinförvaltningen uppgjorda
planen för genomförande af denna stats ökning, för ar 1902
ökas med en extra ingeniör.

Slutligen erinrade chefen för flottans stab, att han i skrifvelse den
24 sistlidne oktober afgifvit infordradt förslag till förändrad organisation
af flottans läkarestat, hvadan han i fråga om denna stat hänvisade
till sagda skrifvelse.

I det af chefen för flottans stab den 31 oktober 1900 afgifna
utlåtande i fråga om utsträckning af beväringens öfningstid under
fredstid hade stabschefen uttalat den på noggranna detalj beräkningar
grundade åsigt, att en utsträckning af beväringens öfningstid under
fredstid till ett år icke medgåfve någon minskning i den stampersonal,
som i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet den 13
januari 1900 angafs såsom behöflig vid ingången af år 1902. Huruvida
med nämnda utsträckning af beväringens öfningstid under fredstid någon
nedsättning i den ökning af stampersonalen, som i nämnda anförande
angåfves såsom erforderlig efter ingången af år 1902, framdeles läte
sig verkställas, kunde bedömas först sedan erfarenhet vunnits, i hvad
mån sjömauskåren kunde blifva rekryterad bland beväringsmän, som

16 Särskilda^Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

under vapenöfningen såsom värnpligtige erhållit fullständig yrkesutbildning.

Hvad chefen för flottans stab sålunda anfört rörande behofvet af
1 örtsaft ökning al flottans stampersonal funne departementschefen välgrundadt;
hvarjemte departementschefen ansåge stabschefens förslag
beträttande den ökning, som lämpligen bör ega rum år 1902, vara i
hufvudsak väl lämpadt efter förhållandena. Dock synes den föreslagna
ökningen af officerskåren böra något jemkas i fråga om fördelningen
deraf på de särskilda graderna, hvilken fördelning ansåges böra blifva
följande:

kommendörkapten af l:a graden ........................................ 1

kommendörkapten af 2:a graden............................................................... 1

kaptener af 1 a klass .................................................................................... 2

kaptener af 2:a klass .................................................................................... 2

löjtnanter...................................................................................................... 2

underlöjtnanter ........................................................................................ 2

= 10.

Departementschefen delade äfven den af stabschefen uttalade mening
om sättet att under den närmaste framtiden tillgodose behofvet
af ökad officerspersonal, nemligen genom inkallande af reservofficerare
till tjenstgöring vid flottan.

Sjömanskåren borde, såsom redan anförts, för att den skall uppgå
till det antal, som enligt anförandet till statsrådsprotokollet den 13
januari 1900 skulle vara erforderligt år 1902, ökas med 350 man,
deraf 50 i l:a, 200 i 2:a och 100 i 3:e lönegraden. Då, på sätt chefen
för flottans stab framhållit, denna ökning icke torde kunna i sin helhet
genomföras år 1902, ansåge departementschefen lämpligast, att ökningen
lika fördelas på åren 1902 och 1903 samt att ökningen för år 1902
följaktligen upptoges till 175, deraf 25 i l:a, 100 i 2:a och 50 i 3:e
lönegraden.

Genom skrifvelse den 17 sistlidne november hade departementschefen
anmodat marinförvaltningen att inkomma med statförslag och
kostnadsberäkningar, stödda på stabschefens förslag med nyss angifna
jemkningar; och hade marinförvaltningen med skrifvelse den 8 derpåföljande
december öfverlemnat de sålunda infordrade förslagen jemte
beräkning af medelsbehofvet för år 1902 å anslagstitlarne aflöning för
flottans kårer och stater, beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,
naturaunderhåll, flottans nybyggnad och underhåll, flottans öfningar och
sjöbeväringens vapenöfningar.

Särskilda Utskotts (N o 1) Utlåtande N.o 14.

I de beräkningar öfver kostnaderna för genomförandet af utsträckning
af beväringens öfningstid i fredstid till 365 dagar, som af chefen
för flottans stab framlagts i hans förutnämnda utlåtande af den 31
oktober 1900, hade stabschefen utgått från den förutsättning, att den
del af kostnaden för stampersonalens sjöaflöning, som motsvarade dagaflöning
i land, skulle bestridas från anslaget till aflöning för flottans
kårer och stater och icke, såsom för närvarande är förhållandet, från
öfnings- och sjöbeväringsanslagen, hvaremot skilnaden mellan sjöaflöningen
och dagaflöningen i land skulle fortfarande utgå från dessa anslag
under benämning af sjötillägg. Såsom skäl härför hade chefen för
flottans stab anfört, bland annat, att nämnda del af stampersonalens
sjöaflöning vore af den natur, att den komme att uppgå till samma belopp
oberoende af om personalen vore förlagd ombord eller i land.

En anordning i nämnda syfte hade också länge varit erkänd såsom
den rigtiga. I det nådiga bref af den 26 maj 1876, som läge till
grund för det för närvarande i detta afseende bestående förhållandet,
föreskrefves, Datt dagaflöning under tjenstgöring ombord skall tills vidare
och intilldess, efter det medel blifvit å aflöningsanslaget för ändamålet
tillgängliga, annorlunda kan varda förordnadt, utgå af anslaget till
flottans öfningar, derest ej viss expedition af särskilda medel bekostas,
i livilket fall jemväl dagaflöningen skall af samma medel bestridas».

Den angifna förutsättningen, att medel skulle blifva å aflöningsanslaget
för ändamålet tillgängliga hade hittills icke inträffat. Till
statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 14 januari 1895 yttrade
dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet, efter att hafva framhållit
otillräckligheten af det då till flottans öfningar utgående anslaget, att,
derest öfningarna skulle kunna på det ändamålsenligaste sätt bedrifvas,
utan att öfningsanslaget höjdes, detta anslag måste befrias från alla
sådana utgifter, hvilka vore af beskaffenhet att rätteligen böra drabba
andra anslagstitlar, och att det derför vore synnerligen angeläget, att
den aflöning, som varit afsedd att utgå från aflöningsanslaget, men
som hittills af brist nå medel måst utgå från öfningsanslaget, måtte så
fort som möjligt komma att bestridas från det förra anslaget. Detta
beräknades, med hänsyn till flottans dåvarande personal och till det sätt,
hvarpå öfningarna då ansågos böra ordnas, blifva möjligt, om ett extra
anslag af 30,000 kronor fortfarande finge utgå för genomförande af
senast beslutade lönereglering för flottan; och äskade Kongl. Maj:t för
ändamålet elt extra anslag för år 1896 å nämnda belopp.

I skrifvelse den 4 maj 1895 anförde Riksdagen med anledning
häraf följande:

Bih. till Riksd. Prof. IDOL 8 Sand. 1 Afd, 14 Höft.

Särskilda TJtskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

»Då, enligt hvad departementschefen erinrat, det extra anslaget
för genomförande af den år 1876 beslutade löneregleringen för flottans
kårer och stater icke skulle blifva vidare erforderligt, sedan medel för
behofvets fyllande blifvit disponibla genom afgång på reserv- och indragningsstaterna,
och detta nu inträffat, så borde detta extra anslag
numera rätteligen kunna helt och hållet indragas. Men då, såsom
departementschefen jemväl anfört, aflöning, som egentligen borde af
aflöningsanslaget bestridas, fortfarande utgår af öfningsanslaget, och
handhafvandet af den nya sjökrigsmaterielen otvifvelaktigt betingar
mera öfning för såväl befäl som manskap, än som erfordras för den
gamlas handterande, har Riksdagen ansett Eders Kongl. Majrts förevarande
anslag böra på det sätt bifallas, att Riksdagen för år 1896 för
det afsedda ändamålet beviljar ett belopp af 15,000 kronor, dock endast
i afvaktan på att motsvarande belopp varder genom ytterligare afgång
å reserv- och indragningsstaterna tillgängligt, och att således detta
extra anslag ej vidare blifver behöflig!».

Till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari
1896 anförde departementschefen, att, med hänsyn till dels redan inträffad,
dels för år 1896 beräknad afgång å reserv- och indragningsstaterna,
något extra anslag för löneregleringens genomförande icke
borde äskas för år 1897, men att vid sådant förhållande den förut antydda
olägenheten, att aflöning, som borde utgå af aflöningsanslaget,
måste bestridas från öfningsanslaget, fortfarande komme att qvarstå0

Departementschefen anför derefter att han för egen del funne
den af chefen för flottans stab nu förordade anordning lämplig och
ledande till större öfverskådlighet vid bedömande af kostnaderna för
sjöförsvaret, och derför vid uppgörande af de beräkningar öfver utgifterna
från aflönings- och öfningsanslagen, hvilka i det följande framutgått
från samma förutsättning i detta afseende som chefen
för flottans stab.

I särskild! utlåtande af den 31 nästlidne oktober hade chefen för
flottans stab och de sakkunnige, hvilka den 12 nästförutgångne september
erhållit uppdrag att granska och med chefen för flottans stab
öfverlägga om det från honom infordrade utlåtande i fråga om utsträckning
af beväringens öfningstid under fredstid, framlagt förslag till förändrade
löneförmåner för flottans personal, upprättadt i anslutning till
det förslag angående ändrade löneförmåner för arméns personal, som
framställe af chefen för generalstaben.

På sätt departementschefen i annat sammanhang haft tillfälle
framhålla, ansåge han sig icke för närvarande böra ifrågasätta någon

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14. 19

förändring i officerarnes enligt nu gällande stater utgående aflöningsförmåner.

Deremot borde, sedan chefen för landtförsvarsdepartementet föreslagit
en väl behöflig höjning i aflöningsförmånerna för arméns underofficerare
och manskap, aflöningsförmånerna böra höjas för den motsvarande
personal vid flottan, som utan sådan höjning skulle blifva
beträffande aflöningsförmåner sämre stäld än sina vederlikar vid armén.

Detta skulle blifva förhållandet med flaggunderofficer, annan än
maskinist, underofficer af 2:a graden, maskinist, samt sjöman i 3:e eller
4:e lönegraden.

I fråga om den löneförbättring, som sålunda borde tillgodokomma
sistnämnda personal vid flottan, funne departementschefen sig dock icke
kunna i alla delar förorda stabschefens och granskningskomiterades förslag.
Beträffande underofficerarne hafva i detta förslag, på sätt för underofficerarne
vid armén föreslagits, aflöningsformerna beklädnad sersättning
och portionsersättning uteslutits samt summan af lönen och dagaflöningen
ökats med motsvarande belopp. En sådan anordning vore emellertid
i fråga om flottans underofficerare icke lämplig. Genom uteslutande af
beklädnadsersättningen och höjande af fasta lönen på föreslaget sätt
skulle framkallas en rubbning i pensionsförhållandena, hvarigenom skilnaden
mellan pensionerna för flaggunderofficer och underofficer af 2:a
graden skulle försvinna. Hvad portionsersättningen angår skall denna
enligt reglementet för flottan indragas vid sjökommendering och sådan
kommendering, hvarunder åtnjutes traktamentsersättning enligt resereglementet
eller nådiga kungörelsen den 27 maj 1881, vid hvilket förhållande
den syntes höra bibehållas såsom särskild aflöningsform vid flottan.
Följaktligen torde den löneförbättring, som borde tillkomma flaggunderofficer,
annan än maskinist, och underofficer af 2:a graden, maskinist,
lämpligast kunna bestå i en höjning af dagaflöningen. Om denna sistnämnda
höjdes från nu utgående en krona 50 öre till en krona 65 öre,
eller med 15 öre, skulle sammanlagda årliga aflöningsförmånerna för
ifrågavarande underofficerare, inqvarteringsbidrag oberäknadt, komma
att uppgå till 1,748 kronor 55 öre, eller i det närmaste samma belopp,
som, inqvarteringsbidrag oberäknadt, föreslagits för motsvarande underofficerare
vid armén: 1,750 kronor.

Hvad åter angår manskapet i 3:e och 4:e lönegraderna borde, för
att detta manskap skulle blifva likstäldt med det motsvarande vid armén,
månadslönen höjas för manskap i 3:e lönegraden från 10 till 12 kronor
och för manskap i 4:e lönegraden från 5 kronor till 6 kronor 50 öre,
hvarigenom sammanlagda kontanta aflöningen för år skulle blitva för

Särskilda Utskotts (N:o I) Utlåtande No 14.

manskap i 3:e lönegraden (2:a kl. sjöman) 290 kronor och för manskap
i 4:e lönegraden (3:e kl. sjöman) 187 kronor 50 öre, under det kontanta
årliga aflöningen för motsvarande personal vid armén skulle blifva
respektive 289 kronor 50 öre och 186 kronor 50 öre.

Enligt Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1898 bär Riksdagen godkänt
stat för flottans på det i bilagan n:o 1 vid samma skrifvelse omförmälda
sätt omorganiserade sjömanskår; och torde således någon
ändring af de i samma bilaga innefattade grunder för ändrad organisation
af sjömanskåren icke kunna utan Riksdagens medgifvande vidtagas.
I dessa grander bestämmas, bland annat, de yrkesafdelningar, hvilka
kåren skall omfatta, den tidpunkt, från hvilken tjenstetiden vid kåren
skall räknas, samt anställningstidens längd.

Nu hade chefen för flottans stab i sitt den 31 oktober 1900 afgifna
utlåtande i fråga om utsträckning af beväringens öfningstid i fredstid
föreslagit, att af Riksdagen skulle begäras medgifvande för Kongl. Maj :t
att i denna organisation vidtaga sådana mindre jemkningar, som i sammanhang
med genomförandet af utsträckningen af beväringens öfningstid
kunde finnas påkallade och som utan ökade kostnader kunde genomföras;
och har stabschefen till stöd härför anfört följande.

Om ock en utsträckning af beväringens öfningstid under fredstid
till ett år icke medgåfve någon ^minskning af flottans stampersonal,
föranledde den å andra sidan icke heller någon förändrad organisation
af densamma. Dock syntes, derest beväringens utbildning komme att
ordnas i öfverensstämmelse med den plan, som af stabschefen föreslagits,
sådan jemkning böra göras i föreskrifterna rörande tiden för
det genom kontrakt anstälda manskapets inställelse till tjenstgöring,
att den sammanfölle med beväringens inryckning. För närvarande
vore, i öfverensstämmelse med nyss omförmälda grunder för sjömanskårens
organisation, genom nådiga kungörelsen den 8 juni 1900 föreskrifvet,
att tjenstetiden för det genom kontrakt anstälda manskapet
skulle räknas från den efter antagningen näst infallande 1 februari, från
hvilken dag den antagne jemväl vore skyldig att inträda i tjenstgöring,
dock att den, som så önskade, finge i mån åf befintlig vakans inträda
tidigare, under det att flottans beväring, enligt stabschefens förslag,
skulle från och med 8:e öfvergångsåret inrycka till tjenstgöring omkring
den 14 januari. Derjemte borde utfärdas föreskrifter, hvilka bestämde
i livad mån beväringsmän, som efter undergången vapenöfning anstäldes
vid flottans stam, finge såsom tjenstetid vid flottan tillgodoräkna sig
den tid, de såsom värnpligtige tjenstgjort vid flottan, äfvensom rörande

Särskilda Utskotts (N:o J) Utlåtande N;o 14.

den tidpunkt på året, då deras inträde i tjenstgöring skulle ske, samt
den tid, för hvilken de finge anställas. Då emellertid de mindre jemkningar,
som kunde erfordras i de af Riksdagen år 1898 godkända grunderna
för sjömanskårens organisation, icke vore af sådan genomgripande
art, att de borde i detalj underställas Riksdagens pröfning och icke
heller medförde ökade kostnader, föresloge stabschefen framställning
till Riksdagen i förut angifvet syfte.

Detta stabschefens förslag syntes departementschefen vara till sitt
syfte fullt befogadt, men torde vid äskande af det ifrågasatta medgifvandet
detta böra begränsas till att afse sådana ändringar, som berörde
sjömanskårens fördelning i yrkesafdelningar, den tidpunkt, från hvilken
nyantagen sjömans tjenstgöring skulle räknas, samt anställningstidens
längd.

Departementschefen anför derefter, att marinförvaltningen dels i
särskild skrifvelse den 26 oktober 1900, dels ock i förutnämnda skrifvelse
den 8 sistlidne december hemstält om ändring i staten för flottans
civilstat, och lemnar följande redogörelse för hvad i detta ärende förekommit.

I underdånig skrift af den 5 november 1895 anhöllo extra ordinarie
kammarskrifvare vid flottans härvarande station, att Kongl. Maj:t,
till förbättrande af de extra ordinarie kammarskrifvarnes vid flottan
ställning och på det de måtte i fråga om aflöningsförmåner blifva i
någon mån likstälda med extra ordinarie tjenstemän inom öfriga statens
embetsverk, täcktes vidtaga sådana åtgärder, att vikariatsersättningen
vid förordnande i kammarskrifvaregraden blefve böjd till ett belopp af
100 kronor i månaden samt vid förordnande i högre grad till lämpligt,
mot tjenstens beskaffenhet svarande belopp. Till stöd för denna underdåniga
ansökning anfördes, att enligt det då gällande 1884 års reglemente
för flottan, l:a delen, § 112 mom. 6 utginge till extra ordinarie
kammarskrifvare vid förordnande såsom kammarskrifvare ett vikariatsarfvode,
motsvarande half kammarskrifvareaflöning, eller per månad 62
kronor 50 öre, och således för den, som under ett helt år innehade
dylikt förordnande, ett belopp af 750 kronor, till hvilket belopp emellertid
allenast en eller annan af då tjenstgörande extra ordinarie kammarskrifvare
lyckats komma, enär förordnande att bestrida ordinarie
tjenst endast under i medeltal tre månader af året erhölles af extra
ordinarie kammarskrifvarne. Till följd häraf och då de för stationen
afsedda gratifikationsmedlons dåvarande belopp vore obetydligt i förhållande
till antalet extra ordinarie kammarskrifvare, hade dessas års -

22 Särskilda Utskotts (N:o J) Utlåtande N:o 14.

inkomst i medeltal stannat vid 309 kronor 68 öre, i hvilken inkomst,
med hänsyn till den dagliga tjenstgöringstidens längd, möjligheten att
förskaffa sig något tillskott vore så godt som utesluten. Då den äldste
dåvarande extra ordinarie kammarskrifvaren hade en tjenstetid af ungen-nir-u
yore. uppenbarligen utsigterna till befordran ganska mörka.
1 infälle till erhållande af sjökommendering erbjöde sig ej heller så ofta
för de extra ordinarie kammarskrifvarne, sedan de ordinarie tjenstemännen
burjat allt mer och mer söka förordnande såsom förvaltare å fartyg.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm anförde, med
anledning af denna ansökning, hufvudsakligen: att de vid stationen
anstalta e. o. kammarskrifvare vore till antalet tio, oberäknadt en,
som innehade förordnande af mera stadigvarande natur; att i följd af''
detta, jemförelsevis störa antal extra ordinarie kammarskrifvare, hvilka
till sista man toges i anspråk under sommarmånaderna, förordnandena
att bestrida ordinarie befattning under öfriga delen af året blefve så
mycket sparsammare; att det oaktadt göromålens behöriga gång betingade
ett så betydligt arbetsbidrag af dessa oaflönade tjenstemän, att
nera. af dem vore tjenstgörande året om under hela expeditionstiden
ivarje dag utan annan ersättning än som med gratifikationsmedlen
cunde dem beredas; hvadan stationsbefälhafvaren tillstyrkte löneförbättnng
för sökandena, på det att det skulle blifva möjligt för stationen
att behålla de extra, ordinarie kammarskrifvare, som en gång förvärfvat
kompetens att bestrida göromål, som blefve dem förelagda, samt hemstäide,
att § 112 mom. 6 i reglementet för flottan, l:a delen, måtte
ändras derhän, att vid civilstaten ersättning till vikarie utan aflöning
å stat ej finge understiga ett belopp motsvarande fasta lönen i lägsta
gradens tjenst, samt att vid förordnande i högre grad de denna tillhörande
tjenstgöringspenningarne jemväl skulle tillkomma vikarien.

. bl t i häröfver afgifvet utlåtande ansåg sig marinförvaltningen böra

i likhet med stationsbefälhafvaren understödja den gjorda framställnin£>eiD
unen då deraf föranleddes ändring i reglementet för flottan, hemstälde
förvaltningen, att handlingarne i ärendet måtte blifva öfverlemnade
till .kommissionen för granskning af förslag till reglemente för
flottan, hvilket ock skedde genom chefens för sjöförsvarsdepartementet
embetsskrifvelse den 20 december 1895.

I skrifvelse den 22 juni 1899 med öfverlemnande af förslag till
leglemente för flottan, del T, yttrade kommissionen, bland annat, att
den funnit de anförda skälen för en höjning af ifrågavarande minimiarfvode
synnerligen] behjertansvärda och fördenskull ansett arfvodet
böra utgå med ett belopp, motsvarande ej blott hela lönen i lägsta

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

lönegraden utan äfven derutöfver, på det arfvodet måtte komma att
jemväl stå i något förhållande till betydelsen af den tjenstebefattning,
hvilken den extra ordinarie tjenstemannen förordnades att uppehålla,
hälften af tjenstgöringspenningarne för denna tjenstebefattning; och
fans bestämmelse i sådant syfte införd i § 127 mom. 1 af reglementsförslaget.

Då emellertid medel för bestridande af denna ökade utgift icke .
funnos anvisade, blef förslaget i denna punkt icke af Kongl. Maj:t
godkändt, utan gafs åt nyssnämnda moment i det den 8 december 1899
faststälda nya reglementet för flottan, del I, samma innehåll som i förut
gällande § 112 mom. 6 i 1884 års reglemente, l:a delen.

Rörande de e. o. tjenstemännens af civilstaten vid Karlskrona
station ställning och aflöningsvilkor hade stationsbefälhafvaren derstädes
anledning att uttala sig i underdånig skrifvelse den 20 oktober 1897,
med hvilken till Kongl. Maj:t insändes en af extra ordinarie kammarskrifvare
vid stationen gjord underdånig ansökning angående höjande
af gratifikationerna till e. o. tjenstemän under den tid, de icke åtnjöte
ersättning för förordnande å ordinarie tjenst, och hade stationsbefälhafvaren
icke funnit något att erinra vid den i ärendet förebragta
utredningen beträffande de extra ordinarie kammarskrifvarnes tjenstgöring
och ersättningen derför. Denna utredning visade, bland annat,
att det dåvarande antalet af 12 extra ordinarie kammarskrifvare, af
hvilka dock den äldste innehade ständigt förordnande å ordinarie tjenst,
vore behöflig^; för göromålens ostörda gång under fredstid och torde
blifva ännu nödvändigare vid mobilisering, då flera tjenstemän komme
att beordras till sjötjenst, att tjenstetiden såsom extra ordinarie ej
kunde beräknas kortare än 10 å 15 år och att de extra ordinarie
tjenstemännen vid flottan vore i fråga om aflöning jemförelsevis sämre
lottade än motsvarande tjenstemän i andra statens verk.

Af 1898 års Riksdag blef äfven, uppå Kongl. Maj:ts derom gjorda
proposition, anvisningen till gratifikationer i staten för flottans civilstat
höjd för Karlskrona station med 2,900 kronor och för Stockholms station
med 2,200 kronor, hvilken förhöjning kommit stationerna till godo
från och med år 1899.

Uti eu af stationsbefälhafvaren i Stockholm med skrifvelse den IG
november 1898 öfverlemnad underdånig ansökning anhöllo extra ordinarie
kammarskrifvare vid samma station, att då reglementskommissionen
beslutat föreslå höjning af ifrågavarande vikariatsersättning, men ovisst
syntes vara, när det nya reglementet med den sålunda ifrågasatta förändringen
kunde komma att träda i kraft, Kongl. Maj:t täcktes, intill

24 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

dess det nya reglementet för flottan blefve faststäldt, i nåder bevilja
extra ordinarie kammarskrilvare vid flottan den förböjning i vikariatsersättningen,
hvarom i den underdåniga ansökningen af den 5 november
1895 anhållits; men, efter marinförvaltningens hörande, fann Kongl.
Maj:t denna underdåniga framställning ej föranleda vidare åtgärd. Enahanda
beslut fattades äfven beträffande en dylik framställning från extra
ordinarie kammarskrifvarne vid Karlskrona station.

Nu hade stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm, med
anledning af en utaf extra ordinarie kammarskrifvarne vid stationen
hos honom gjord framställning, i embetsskrifvelse till chefen för sjöförsvarsdepartementet
af den 21 nästlidne maj upptagit frågan och dervid
uttalat såsom sin mening, att ifrågavarande minimiarfvode borde
höjas till 100 kronor i månaden. Öfver denna skrifvelse hade marinförvaltningen,
efter att hafva inhemtat yttrande från stationsbefälhafvaren
i Karlskrona, den 26 oktober 1900 afgifvit infordradt utlåtande.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona, som för egen del biträdt stationsbefälhafvarens
i Stockholm åsigt i ämnet, hade öfverlemnat ett af
Karlskrona stations räkenskapskontor afgifvet yttrande, hvaraf inhemtades
bland annat:

att extra ordinarie kammarskrifvarnes vid Karlskrona station antal
vore 11, af hvilka likväl den äldste innehade ständigt förordnande och
arfvode motsvarande lönen för ordinarie tjensteman;

att de öfriga 10, af hvilka den äldste är 36 och den yngste 25
år gammal, varit i flottans tjenst från 7 till 11 år;

att dessa 10 extra ordinarie kammarskrifvares medelålder vore 31
år och deras tjenstetid vid flottan i medeltal mer än 9 år;

att flertalet af dessa tjenstemän före anställningen som extra ordinarie
vid flottan i afvaktan derpå tjenstgjort i genomsnitt 1 å 2 år
utan ringaste ersättning;

att genom höjningen af anvisningen till gratifikationer från och
med år 1899 de extra ordinarie kammarskrifvarne under nämnda år
kunnat, då de icke innehade förordnande på ordinarie tjenst, erhålla en
gratifikation af 60 kronor per kalendermånad samt vid förordnande beredas,
medelst gratifikation utöfver vikariatsarfvodet, en sammanlagd
inkomst af 90 kronor per månad; och

att, derest nu ifrågavarande framställning bifölles, den deraf föranledda
ökade utgift för statsverket skulle, hvad Karlskrona station
beträffade, uppgå till omkring 2,500 kronor årligen.

Beträffande Stockholms station hade marinförvaltningen inhemtat:
att extra ordinarie kammarskrifvarnes antal derstädes •— oberäknad

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14. 25

en, som innehade ständigt förordnande med inkomst såsom vore han
ordinarie tjensteman — vore 9, af hvilka den äldsta vore 41 och den
yngste 21 år gammal och hvilka, utom de båda yngsta, som blifvit för
kort tid sedan anstälda, varit i flottans tjenst, en något mer än 1 /* år
samt de öfriga från 7 till 10 år;

att deras medelålder vore inemot 31 år och tjenstetid i flottan i

medeltal öfver 7 V* år; ,

att dessa extra ordinarie tjensteman fått under en tid af minst
tre högst sex månader såsom auskultanter dels förskaffa sig kännedom
om de civila göromålen vid stationen, dels inhemta för dessas skötande
erforderlig kunskap i flottans reglemente, innan de efter anstäldt förhör
blifvit till extra ordinarie tjensteman antagna;

att sedan anvisningen till gratifikationer blifvit från och med år
1899 förhöjd, de tre äldsta af de extra ordinarie kammarskrifvare, som
icke innehaft förordnande på ordinarie tjenst, kunnat erhålla gratifikationer
af 50 kronor hvar per månad; hvarjemte åt samtliga extra ordinarie
kammarskrifvare kunnat till midsommar och jul utdelas gratifikationer,
hvilka för år 1899 uppgingo till sammanlagdt 866 kronor 24 öre;

att, derest minimum af vikariatsarfvodet till extra ordinarie kammarskrifvare
bestämdes till 100 kronor i månaden, deraf skulle för statsverket
påkallas en ökad utgift vid Stockholms station af i rundt tal
800 kronor om året.

I afseende å skilnaden mellan de vid flottans stationer beräknade
beloppen af den ökade utgift för statsverket, som skulle föranledas af
bifall till förevarande förslag, erinrade marinförvaltningen, att, om ock de
extra ordinarie kammarskrifvarnes antal vore vid båda stationerna i det
närmaste lika, vore likväl antalet ordinarie tjenstemän vid civilstaten
å Karlskrona station ungefär dubbelt så stort som vid Stockholms, hvilket,
jemte andra förhållanden, medförde att vikariatsförordnandena vid Karlskrona
station blefve vida talrikare och långvarigare än vid Stockholms
station.

Enligt § 52 i reglementet för flottan, del I, vore minsta fordran
för behörighet till tjenster vid flottans civilstat att hafva aflagt mogenhetsexamen
och vid å endera stationen anstäldt förhör ådagalagt nöjaktig
insigt i de delar af flottans reglemente, hvilka handla om organisationen
samt hushållningen och redogörelsen såväl i land som ombord.

Till följd af det begränsade antalet tjenster vid flottans civilstat
vunne extra ordinarie tjensteman i allmänhet icke befordran till ordinarie
tjenst förr än efter eu tjenstetid af 10 till 15 år.

Bih. till Riksd. Prof. HIOB 8 Sand. 1 Afd. 14 Höft. 4

26 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

För egen del anförde marinförvaltningen, att det för embetsverket
vore uppenbart, att den för extra ordinarie kammarskrifvare vid flottans
stationer, hvilka förordnades att uppehålla ordinarie tjenst, i § 127
mom. 6 af reglementet för flottan, del I, stadgade minimiersättningen
af 62 kronor 50 öre i månaden eller 750 kronor per år ingalunda kunde
anses skälig. Ty icke kunde med billighet och rättvisa anses öfverensstämmande,
att tjenstemän, hvilkas arbete vore så behöfligt för förvaltningens
jemna gång, hvilkas föregående utbildning för tjensten vore
så pass omfattande och hvilkas utsigter till erhållande af ordinarie anställning
vore så aflägsna som de extra ordinarie kammarskrifvarnes
vid flottans stationer, skulle under de i allmänhet korta tider, för hvilka
de erhölle ett förordnande, nöja sig med en månadslön, hvars belopp
endast motsvarade en del af hvad för närvarande kräfdes för vanligt
kroppsarbete.

Marinförvaltningen förordade följaktligen, i likhet med samtliga
vederbörande, som yttrat sig i frågan, en förhöjning till 100 kronor i
månaden af minimiarfvodet till extra ordinarie kammarskrifvare vid förordnande
att uppehålla ordinarie tjenst. Men innan en förändring i
sådant syfte i flottans reglemente föresloges, vore nödigt att vidtaga
åtgärd till beredande af medel för de höjda vikariatsarfvodenas bestridande.
För närvarande funnes icke i staten för flottans civilstat anvisade
medel till bestridande af vikariatsersättning i allmänhet, såsom
t. ex. vore fallet i staten för marinförvaltningen. Marinförvaltningen
ville derför vid beräknande af utgifterna från anslaget till aflöning för
flottans kårer och stater år 1902 jemväl upptaga här ofvan angifna
belopp å tillhopa 3,300 kronor.

Uti förutnämnda skrifvelse den 8 december 1900 med förslag till
stater för år 1902 och beräkning af medelsbehofvet under vissa anslagstitlar
för samma år hade marinförvaltningen i nu omhandlade ämne
ytterligare anfört, att förvaltningen ansett böra komma under öfvervägande
behofvet af medel för bestridande af vikariatsersätfningar i allmänhet
inom flottans civilstat. På sätt marinförvaltningen redan erinrat,
funnes icke medel för detta ändamål särskild! anvisade i stat. Vikariatsersättningarna
till den civilmilitära personalen vid flottans stationer
uppginge emellertid till icke alldeles obetydliga belopp. Medeltalet af
de årliga belopp, som för sagda ändamål utgått under åren 1895—

1899 utgjorde

för Karlskrona station ..................................... kr. 5,114: 30

» Stockholms » ....................................... » 2,457: 09

eller tillhopa kr. 7,571: 39.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Hittills hade dessa ersättningar utbetalats under förskottstitel, hvarefter
marinförvaltningen vid afgifvande den 1 juni hvarje år af summarisk
redovisning för alla af embetsverket under nästföregående år förvaltade
medel och bestridda utgifter föreslagit och Kongl. Maj:t derefter
medgifva'' förskottets ersättande från 5:e hufvudtitelns allmänna
besparingar. Skulle förskottet nu komma att ökas med 3,300 kronor,
syntes tiden vara inne att äska anvisande i stat af särskilda medel till
vikariatsersättningar inom civilstaten. Förslag till ändrad stat föi
denna hade derför utarbetats, i hvilket upptagits till vikariatsersättningar
för Karlskrona station i jemnadttal ........... kr. 7,600:

» Stockholms » » ».......... » 3,300:

eller sammanlagdt kr. 10,900: —■;

och hade marinförvaltningen ansett vikariatsersättningarna böra, likasom
i staten för marinförvaltningen, sammanslås med. den redan förefintliga
anvisningen till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän
m. in., hvilken anvisning till följd deraf skulle komma att ökas

för Karlskrona station till.......................... kr. 12,100:

och » Stockholms » » .......................••• » 6,300:

Summa kr. 18,400

Lika med marinförvaltningen funne departementschefen giltiga skål
tala för att extra ordinarie kammarskrifvare vid flottan skulle under förordnande
att bestrida ordinarie tjenst erhålla ett månatligt arfvode af
100 kronor, likasom det äfven syntes vara lämpligt, att medel för beredande
af sådan godtgörelse anvisades å staten för flottans civilstat
och att denna anvisning dervid sammanfördes med anvisningen till
gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän och vård af arkiven. Deremot
ansåges sammanlagda beloppet af denna anvisning, 18,400 kronor,
icke böra i den stat, som framlägges till Riksdagens godkännande, fördelas
på de särskilda stationerna, utan syntes det vara lämpligare att
Kongl. Maj:t komme i tillfälle att för hvarje år bestämma fördelningen
med hänsyn till det möjligen vexlande medelsbehofvet.

I enlighet med ofvan angifna grunder hade departementschefen
låtit utarbeta förslag till nya stater för flottans officerskår, för flottans
underofficerskår, för flottans sjömanskår, för flottans skeppsgossekår, för
flottans mariningeniörstat, för flottans civilstat samt å dagaflöning till
officerare, underofficerare och läkare vid flottan från anslaget till aflöning
för flottans kårer och stater.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Den enligt verkstälda beräkningar och vid statsrådsprotokollet
b ilagda förslag till stater erforderliga kostnaden för år 1902 från anslaget
till aflöning för flottans kårer och stater skulle utgöra:

för officerskåren (stat bilaga n:o 2 vid statsrådsprotokollet)
........................................................... kronor 458,100: —

„ reservofficersaspiranter (enligt nu gällande stat) „ 26,700: —

„ underofficerskåren (stat bilaga n:o 3 vid statsrådsprotokollet)
................................................... r 341,440:_

„ sjömanskåren (stat bilaga n:o 4 vid statsrådsprotokollet)
.......................................................... „ 1,218,050: —

„ skeppsgossekåren (stat bilaga n:o 5 vid statsrådsprotokollet)
................................................ 14,965:_

„ mariningeniörstaten (stat bilaga n:o 6 vid statsrådsprotokollet)
................................................. „ 98,500: —

„ civilstaten (stat bilaga n:o 7 vid statsrådsprotokollet)
.................................... „ 139,000: —

„ ecklesiastikstaten (enligt nu gällande stat)..... ,, 8,550: —

„ läkarestaten (enligt nu gällande stat)............... „ 34,100: —

,, poliskåren (enligt nu gällande stat) ................. „ 27,800: —

„ inqvarteringsstaten för officerare och underofficerare
(enligt nu gällande stat) förslagsvis „ 150,770: —

„ reserv och indragningsstater samt båtsmän,

förslagsvis ........................................................ „ 66,300: —

„ dagaflöning 1 ill officerare, underofficerare och
läkare (stat bilaga n:o 8 vid statsrådsprotokollet)
förslagsvis ...................................... „ 327,704: so.

Summa kronor 2,911,979: 5 0.

Med afseende på de beräkningar, som legat till grund för nu
angifna kostnadssnmmor, erinrade departementschefen, utöfver hvad
förut anförts, att dagaflöning till officerare under landtjenstgöring vid
sjökrigsskolan förutsatts skola utgå från aflöningsanslaget och icke
såsom hittills från anslaget till nämnda skola, hvilket. jemväl medförde
eu jemkning i staten för sjökrigsskolan; samt att, ehuru inqvarteringsstaten
för officerare och underofficerare vid flottan förblefve oförändrad,
den af bestämmelserna i denna stat föranledda kostnad dock måst ökas
med hänsyn till den föreslagna personalökningen.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Då anslaget till aflöning för flottans kårer och stater i riksstaten för

år 1901 vore upptaget till ................................ kronor 2,520,982: —

erfordrades sålunda, med uteslutande af öretalet,

en höjning i anslaget åt ................................... „ 390,997:

så att detsamma i 1902 års riksstat skulle mgå________________

mecl ......................................................... summa kronor 2,911,979: —

Utskottet har icke funnit någon anledning till erinran, mot hvad
Kongl. Maj:t i ifrågavarande ämnen föreslagit och hemställer derför,
att Riksdagen

a) medgifver, att i de år 1898 godkända grunderna
för ändrad organisation af flottans sjömanskår
må vidtagas sådana jemkningar beträffande kårens
fördelning på yrkesafdelningar, den tidpunkt, från
hvilken nyantagen sjömans tjenstetid skall räknas,
samt anställningstidens längd, som må finnas lämpliga
och icke medföra ökade kostnader för statsverket;

b) godkänner stater för flottans officerskår, för
flottans under officerskår, för flottans sjömanskår, för
flottans skeppsgossekår, för flottans mariningeniörstat,
för flottans civilstat och å dagaflöning till officerare,
underofficerare och läkare vid flottan af den lydelse
bilagorna II—VIII vid detta utlåtande utvisa, och i riksstaten
för år 1902 höjer anslaget till aflöning för
flottans kårer och stater från 2,520,982 kronor till
2,911,979 kronor eller med 390,997 kronor; samt

c) medgifver att reservofficerare, som dertill
finnas villiga, må, i den mån vakanser inom officerskåren
lemna tillgång till deras aflönande från anslaget
till aflöning för flottans kårer och stater, inkallas till
tjenstgöring vid flottan.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år
1902 höja reservationsanslaget, till beklädnad åt sjömans- och skcppsgossckårorna
från 317,510 kronor till 342,775 kronor eller med 25,2(55
kronor.

Ang. höjning
eif anslaget till
beklädnad åt
sjömans• och
skeppsgossekårerna.

[5.]

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Departementschefen hänvisar till den föreslagna ökningen af personalen
vid flottans sjömans- och skeppsgossekårer samt af marinförvaltningen
afgifven beräkning af från detta anslag erforderliga utgifter
för år 1902.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet
under punkt 2:o) här ofvan föreslagit, i riksstaten för
år 1902 höja reservationsanslaget till beklädnad åt
sjömans- och skeppsgossekårerna från 317,510 kronor
till 342,775 kronor, eller med 25,265 kronor.

Naturaunderhåll åt personal vid flottan.

4:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år
1902 höja förslagsanslaget till naturaunderhåll under förändrad benämning
af anslag till naturaunderhåll åt personal vid flottan från 483,000
kronor till 537,286 kronor eller med 54,286 kronor.

Departementschefen anför, att för den ökade personal vid underofficers-,
sjömans- och skeppsgossekårerna, som, enligt hvad ofvan föreslagits,
skulle tillkomma år 1902, utgjorde den af marinförvaltningen uppgifna
kostnaden från förevarande anslag, beräknad enligt de grunder,
som funnes angifna i bil. n:o 5 till det vid statsverkspropositionen år
1900 fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den
13 januari samma år, 54,286 kronor, med hvilket belopp anslaget alltså
borde ökas.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet
under punkt 2:o) härofvan föreslagit, i riksstaten för
år 1902 höja förslagsanslaget till naturaunderhåll under
förändrad benämning af anslag till naturaunderhåll
åt personal vid flottan från 483,000 kronor till 537,286
kronor, eller med 54,286 kronor.

Flottans nybyggnad och underhåll.

Mamiain3m 5: o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år

“flottan» ny- 1902 minska reservationsanslaget till flottans nybyggnad och underhåll
byggnad och från 1,725,000 kronor till 1,685,000 kronor eller med 40,000 kronor.

underhåll. 7

[7-]

Ang. ökning
af detta anslag,

[6.]

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14. 31

Departementschefen anför i denna fråga att enligt den beräkning,
som i det följande framlägges angående det behöfliga anslaget till
underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel, skulle till detta
anslag från anslaget till flottans nybyggnad och underhåll öfverflyttas
ett belopp af 40,000 kronor.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet
i punkt 14:o, här nedan föreslår, i riksstaten för år
1902 minska reservationsanslaget till flottans nybyggnad
och underhåll från 1,725,000 kronor till 1,685,000
kronor eller med 40,000 kronor.

Flottans öfningar.

6:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år
1902 höja reservationsanslaget till flottans öfningar från 870,000 kronor
till 1,000,000 kronor eller med 130,000 kronor.

Departementschefen hänvisar rörande denna fråga till sitt yttrande
till statsrådsprotokollet den 7 sistlidne januari angående utsträckning
af beväringeus öfningstid under fredstid, uti hvilket redogjorts ej mindre
för den af chefen för flottans stab framlagda plan för stammens och
beväringens öfningar dels sedan beväringens öfningstid blifvit utsträckt
till ett år, dels under hvart och ett af l:a till 9:e öfvergångsåren, än
äfven för de af stabschefen beräknade kostnaderna för genomförande
af denna plan. För det första öfvergångsåret, som skulle blifva år
1902, har chefen för flottans stab beräknat en kostnad från anslaget
till flottans öfningar af 1,000,000 kronor, hvarvid, på sätt ofvan framhållits,
dagaflöning under hela året förutsatts komma att utgå från
anslaget till flottans kårer och stater.

Då, enligt hvad utskottet inhemtat, den af Riksdagen beslutade
nedsättningen i den för flottans värnpligtige föreslagna öfningstiden
icke föranleder någon minskning i anslaget till flottans öfningar, får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1902 höja
reservationsanslaget till flottans öfningar från 870,000
kronor till 1,000,000 kronor, eller med 130,000 kronor.

Höjning af
anslaget.

[3-]

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför

Anslagit av. 7:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen dels att i riksståten

sjohevaringcns ^ 1902 höja förslagsanslaget till sjöbeväringens vapenöfningar samt

öf,migar. beklädnad och ersättning derför från 350,000 kronor till 420,000 kronor,
[9. 10 ] eller med 70,000 kronor, dels ock godkänna att från förevarande anslag
må utgå dagaflöning till sjörullföringsområdesbefålhafvarne med 4
kronor för en hvar och till nämnda befälhafvares expeditionsbiträden
med 2 kronor för hvarje.

Jemväl i afseende på höjningen af detta anslag i riksståten för
år 1902 hänvisar departementschefen till den af chefen för flottans
stab i hans utlåtande den 31 oktober 1900 i fråga om utsträckning af
beväringens öfningstid gjorda utredning i ämnet samt till sitt anförande
till statsrådsprotokollet, den 7 sistlidne januari. Den erforderliga höjningen
i anslaget skulle för år 1902, såsom det första öfvergångsåret,
uppgå till 70,000 kronor. Vid beräkningen af detta belopp hade hänsyn
tagits dertill, att den del af stampersonalens sjöaflöning, som motsvarar
dagaflöning i land, förutsatts skola utgå från aflöningsanslaget.

Från anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar hade jemväl beräknats
skola iitgå kostnaden för inskrifning och redovisning af flottans
å sjömanshus inskrifne värnpligtige. Denna kostnad har af chefen för
flottans stab beräknats sålunda:

1 sjörullföringsområdesbefälhafvare, dagaflöning å 4

kronor i 365 dagar ..................................................

5 d:o ....................................................................................

1 expeditionsbiträde, dagaflöning å 2 kronor i 365

dagar .............................................................................

5 d:o ......................................................................................

hyra för expeditionslokaler samt eldning, städning

och belysning af desamma ......................................

inskrifnings- och mönstringskostnader förslagsvis ...

kronor

summa kronor

1,460: —
7,300: —

730: —
3,650: —

3,000: —
9,000: —
25,140: —

I detta sammanhang erinrade departementschefen, att, enligt den
utredning chefen för flottans stab lemnat i nyssnämnda utlåtande (sid.
18 och 19), tillräckligt utrymme i nu befintliga kasernbyggnader icke
kunde, beredas för inqvartering af sjöbeväringen, derest beväringens
öfningstid utsträcktes till 365 dagar. Då emellertid, såsom stabschefen
anfört, utrymmet i nu befintliga kaserner medgåfve att för kortare tid

Särskilda Ulskotts (N:o 1), Utlåtande Åt o H öka

antalet der inkasernerade samt äfven logementsfartyg, så länge
sådana ännu funnes att tillgå, kunde användas för beredande af tillfällig
inqvartering,torde, med fästadt afseende på önskvärdheten af att
i möjligaste mån inskränka utgifterna för ändamål, som icke omedelbart
bidroge till försvarets stärkande, frågan om nya kasernbyggnader,
hvilken jemväl sammanhänger med den ännu icke slutligen pröfvade
frågan om flyttning af flottans station i Stockholm, icke behöfva tagas
under ompröfning förr, än under öfvergång stiden erfarenhet vunnits, i
hvad mån stridsfartygen kunde genom för ändamålet vidtagna åtgärder
göras beboeliga äfven vintertiden och de nu befintliga kasernerna motsvara
behofvet.

Enligt hvad utskottet inhemtat, medgifver den af Riksdagen beslutade
minskningen af den för flottans värnpligtige föreslagna öfningstiden
att ifrågavarande anslag för nästkommande år bibehålies vid sitt
nuvarande belopp. I fråga om den för sjörullföringsområdesbefälhafvare
och expeditionsbiträden föreslagna dagaflöningen har utskottet ansett
sig böra framhålla önskvärdheten af att med hänsyn till vid flottan
rådande personalbrist till sjörullföringsområdesbefälhafvare icke måtte
utses officerare med lön på stat vid flottan samt att utskottet under
denna förutsättning tillstyrker att dagaflöning till sjörullföringsområdesbefälhafvare
och expeditionsbiträden må utgå med af Kongl. Maj:t
föreslaget belopp, dock att sagda dagaflöning icke borde beräknas utgå
för mer än 300 dagar årligen. På grund häraf hemställer utskottet,
att Kongl. Maj:ts förslag må på så sätt bifallas, att Riksdagen

dels må i riksstaten för år 1902 upptaga förslagsanslaget
till sjöbeväriugens vapenöfningar samt
beklädnad och ersättning derför till oförändradt belopp
eller 350,000 kronor,

dels ock besluta, att från förevarande anslag
må utgå dagaflöning till sjörullföringsområdesbefälhafvarne
med 4 kronor för en hvar och till nämnda
befälhafvares expeditionsbiträden med 2 kronor för
hvarje, dock icke för mer än 300 dagar årligen.

Sjökrigshögskolan.

8:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år
1902 höja reservationsanslaget till sjökrigshögskolan från 11,100 kronor
till 13,600 kronor, eller med 2,500 kronor.

Bill. till llihsd. Prof. 1901. 8 Sami 1 Afd. 14 Häft. 5

Höjning af
anslaget till
sjökrigshögskolan.

[il-]

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Departementschefen har beträffande denna fråga anfört, att enligt
kustartillerikomiténs förslag, för h vilket i det följande närmare redogöres,
erfordrades en höjning af 5,000 kronor i det till sjökrigshögskolan utgående
anslag, hvilken höjning komitén ansett erforderlig redan under första
öfvergångsåret. Då emellertid enligt förslaget officerare vid kustartilleriet
år 1902 skulle åtnjuta undervisning i sjökrigshögskolan endast under
ett hälft läsår, ansåge departementschefen att för nämnda år endast ett
belopp af 2,500 kronor erfordrades.

Utskottet hemställer derför

att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet
under punkt I0:o) härnedan föreslår, i riksstaten för
år 1902 höja reservationsanslaget till sjökrigshögskolan
från 11,100 kronor till 13,600 kronor, eller
med 2,500 kronor.

Sjökrigsskolan.

Minskning^af 9:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år

KjokrigZhdan. 1902 minska anslaget till sjökrigsskolan från 31,040 kronor till 30,490
[12.] kronor, eller med 550 kronor.

Departementschefen anför, att likasom för sjökrigshögskolan erfordras
enligt kustartillerikomiténs förslag en höjning af anslaget till sjökrigsskolan,
hvilken höjning skulle belöpa sig till 3,700 kronor och inträda
redan från och med år 1902. Men då den för officersvolontärer vid
kustartilleriet afsedda kurs vid skolan först skulle börja på hösten 1902,
kunde anslagshöjningen för detta år begränsas till hälften af hvad
komitén ifrågasatt, eller till 1,850 kronor.

Om deremot, på sätt ofvan föreslagits, den i staten för sjökrigsskolan
nu upptagna dagaflöningen åt derstädes tjenstgörande officerare,
2,400 kronor, komme att utgå från aflöningsansiaget, skulle uppstå en
motsvarande minskning i anslagsbehofvet för skolan, hvadan anslaget
i dess helhet skulle genom de föreslagna ändringarna minskas med
550 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1902 minska
anslaget till sjökrigsskolan från 31,040 kronor till
30,490 kronor eller med 550 kronor;

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

kommande, vid bifall till hvad under punkterna
8:o) och 9:o) föreslagits, anslaget till undervisningsverken
att i sin kelhet höjas från 51,520 kronor till
53,470 kronor.

Kustartilleriet.

10:o) Kongl. Maj:t, har i fråga om ny organisation af kustartilleriet
föreslagit Riksdagen

dels att bifalla, att, med indragning af Vaxholms och Karlskrona
artillerikårer, ett kustartilleri uppsattes, omfattande, efter fullbordad uppsättning
och under förutsättning att beväringens öfningstid under
fredstid utsträckes till 365 dagar, följande med fasta aflöningsförmåner
anstälda personal, fördelad på Vaxholms och Karlskrona artilleriregementen,
nemligen:

1 chef för kustartilleriet (generalsperson),

2 öfverstar och regementschefer,

2 öfverstelöjtnanter,

6 majorer,

21 kaptener af l:a klassen,

17 kaptener af 2:a klassen,

34 löjtnanter,

17 underlöjtnanter,

50 styckjunkare (flaggjunkare, flaggmaskinister),

104 sergeanter (stabstrumpetare, maskinister, rustmästare),

2 regementsintendenter,

1 fästningsförvaltare,

1 regementsläkare,

2 förste bataljonsläkare,

1 auditör,

1 regementspastor,

1 fästningspredikant,

166 manskap i l:a lönegraden,

402 » » 2:a » ,

206 » » 3:e » ,

540 » » 4:e » > ,

dels ock att, under förutsättning att Riksdagen beslutar uppsättande
af ett kustartilleri, ur riksstaten för år 1902 utesluta anslaget till Karlskrona
artillerikår.

Kustartilleriets
omorganisation.

[13. 14.]

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N.o 14.

I denna fråga har departementschefen till statsrådsprotokollet
rörande sjöförsvarsärenden den 7 januari 1901 anfört följande (sid.
16—22).

I det underdåniga betänkande angående Sveriges"|fasta försvar,
som den 25 juli 1898 afgafs af dertill i nåder förordnade komiterade,
anföres, bland annat, att komiterade vid utarbetande af förslag till
organisation af fästningsartilleriets personal funnit vigtiga skäl tala för
att fästningsartilleritrupperna vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg
skulle i likhet med dem vid Karlskrona höra under sjöförsvarsdepartementet.
Komiterade ansåge nemligen, att den af 1897 års statsrevisorer
äfvenledes påpekade dualism, som för närvarande förefunnes vid de
förstnämnda kustbefästningarna, bestående deri, att bemanningen å fästningsverken
icke stode under samma försvarsdepartement som den del
af våra rörliga stridskrafter till sjös, som komme att medverka vid
Vaxbolmspositionens försvar samt fasta minförsvaret dersammastädes,
kunde vid ett krigsutbrott komma att hämmande inverka på vederbörande
kommendants handlingskraft och äfven under fredstid försvåra
önskvärdt samarbete mellan kustfästningarna och flottan vid åtskilliga
slag af öfningar. Vidare hölle komiterade före, att artilleripersonalens
vid en kustfästning ställande under samma departement som flotttan
äfven skulle visa sig fördelaktigt ur den synpunkt sedt, att den förstnämnda
personalen genom en dylik anordning lättare, än nu vore fallet,
kunde sättas i tillfälle att erhålla välbehörig kännedom om krigsfartygen
och deras stridssätt. Och slutligen ansåge komiterade, att det fasta
kustförsvarets fullständiga förläggande under flottan äfven, så långt ske
kunde, borde bidraga till enhetlighet vid anskaffningen af artillerimateriel
för sjöfästningarna och det flytande försvaret. För fästningsartilleripersonalens
vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg samt Karlskrona
ställande under ett departement talade äfven, enligt komiterades åsigt,
den omständigheten, att åtskilliga utbildningskurser och reglementen
m. m. lämpligen borde vara gemensamma för * personalen på båda
platserna.

I dåvarande chefens för landtförsvarsdepartementet anförande till
statsrådsprotokollet den 13 januari 1899, bilagdt Kongl. Maj:ts proposition
till samma års Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof,
framhölls rörande ordnandet af landets fasta försvar, att frågan om
fästningsartilleripersonalens organisation icke vore så utredd, att densamma
kunde framläggas till Kongl. Majrts och Riksdagens pröfning,
men att denna fråga vid ingången af år 1901 borde hunnit fullständigt

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

utredas. Härvid erinrades jemväl, att de myndigheter, hvilka afgifvit
utlåtanden rörande det af befästningskomitén uppgjorda förslagen uttalat
skiljaktiga meningar rörande den lämpligaste organisationen af nämnda
personal, och att dessa utlåtanden skilde sig" i sina hufvudgrunder från
hvarandra. Beträffande förslaget om Vaxholms artillerikårs öfverflyttande
till sjöförsvarsdepartementet och sammanslagning med Karlskrona artillerikår
hade dock de myndigheter, som lydde under sjöförsvarsdepartementet,
nemligen chefen för flottans stab, kommendanten å befästningarna
vid Karlskrona, stationsbefälhafvaren derstädes och marinförvaltningen
förordat eller åtminstone icke stält sig afvisande mot en
dylik öfverflyttning, och hade några af dessa myndigheter i sammanhang
härmed jemväl förordat, att fasta mintörsvarets personal måtte
öfverflyttas till sjöfästningsartilleriet eller, såsom det äfven benämndes,
kustartilleriet. Enär emellertid den utan tvifvel ganska svårlösta frågan
angående organisationen af fästningsartilleriets personal icke erhållit
sådan utredning, att den kunde till Kongl. Maj:ts och Riksdagens afgörande
framläggas, ansågs, att densamma borde efter ytterligare utredning
tagas i förnyadt öfvervägande, dervid gifvetvis äfven frågan
om den till fasta minförsvaret hörande personalens öfverflyttning till
sjöfästningsartilleriet borde underkastas allvarlig ompröfning.

För nu omförmälda frågors utredning behagade Kongl. Maj:t den
17 november 1899, på hemställan af chefen för landtförsvarsdepartementet,
tillsätta en komité. Till stöd för sin i ärendet gjorda hemställan
anförde chefen för landtförsvarsdepartementet, hvilkens åsigter i
ämnet departementschefen vid förutgången öfverläggning förklarat sig
dela, följande.

Till en början erinrades, hurusom af den utredning, som af befästningskomitén
verkstälts, med fullständig tydlighet tramginge, att
den befintliga fästningsartilleripersonalen väl redan nu vore alldeles
otillräcklig för sitt ändamål, men att detta i ännu högre grad blefve
fallet, då de under byggnad varande fästningarna eller befästningsanläggningarna
fullbordats och försetts med erforderlig bestyckning,
och att förbättringar i rent organisatoriskt afseende vore oafvisliga, för
att ifrågavarande vapenslag skulle kunna, såsom sig borde, fylla sin
uppgift. Flera tungt vägande skäl talade för genomförande af den utaf
flottans myndigheter ifrågasatta organisationen, hvarigenom samtliga
kustbefästningar skulle bemannas med personal tillhörande sjöförsvaret,
och de fördelar, som härigenom skulle vinnas, torde tvifvelsutan mer
än väl uppväga de olägenheter, hvarmed organisationen kundo tänkas
vara förenad. I detta afseende erinrades om den af befästningskomitén
påvisade och af Riksdagens revisorer äfven anmärkta skadliga dualism,

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

som för närvarande förefunnes vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning, hvarest sjelfva fästningen med dess bemanning hörde under
landtförsvarsdepartementet, medan det för ställningens försvar oundgängliga
minväsendet jemte de örlogsfartyg, som borde samverka med
de fasta försvarsanstalterna, lydde under sjöförsvarsdepartementet. Då
en ej obetydlig truppstyrka ur armén inginge uti ifrågavarande ställnings
besättning, torde väl en oegentlighet äfven komma att uppstå,
om fästningens artilleribesättning öfverflyttades till sjöförsvarsdepartementet,
och otvifvelaktigt kunde, såsom af vissa arméns myndigheter
i deras utlåtanden öfver befästningskomiténs förslag blifvit framhållet,
svårigheter med afseende på befälsförhållandena uppstå, beroende på
kommendantens grad, jemförd med befälhafvarens för de till fästningens
försvar beordrade trupperna. Det syntes emellertid ligga större
magt uppå, att de vapenslag — fästningsartilleriet, minvapnet och de
i positionens försvar deltagande örlogsfartygen — som hade till gemensam
uppgift att bekämpa en fiendes fartyg och af hvilka ställningens
försvar således i första hand vore beroende, stäldes under gemensam
ledning och handhades af personal, som redan i fredstid samarbetade,
än att, med uppgifvande af sagda fördel, denna anordning vidtoges
beträffande fästningsartilleriet och infanteriet, hvilka vapenslag ingalunda
vore så beroende af hvarandra som de förstnämnda. Då det vidare
syntes vara ovedersägligt, att fästningens kommendant eller öfverkommendant
i krigstid borde vara en person, som vore fullt förtrogen
med fästningen och dess försvarsanstalter, hvadan denna befattning ej
kunde öfverlemnas åt befälhafvaren för den trupp ur armén, som vid
mobilisering tilldelades fästningen, syntes den befarade svårigheten med
afseende på befälsförhållandena lätt nog kunna lösas genom att på
denna vår vigtigaste sjöfästning chefen för kustartilleriet antingen redan
i fredstid förordnades till kommendant eller först i krigstid till öfverkommendant.

Härtill komme, att genom den ifrågasatta organisationen åtskilliga
andra högst beaktansvärda fördelar skulle vinnas, såsom att personalen
finge en större kännedom om krigsfartygen och dessas stridssätt,
än hvad nu vore fallet, att utbildningskurser och reglementen
kunde göras gemensamma för kustartilleriet, att de för kustbefästningarna
erforderliga artilleripjeserna jemte öfrig materiel blefve af mera
likartad beskaffenhet m. m , hvarför allt en närmare redogörelse lemnades
i befästningskomiténs betänkande.

Men öfverflyttades ifrågavarande fästningspersonal till sjöförsvarsdepartementet,
borde detta äfven ske med sjelfva fästningen och dess

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

bestyckning, likasom ock med de under byggnad varande befästningarna
vid Göteborg.

Redan nu hörde bestyckningen vid Karlskrona och Fårösund till
sistnämnda departement, och då denna anordning vore förenad med
väsentliga fördelar icke minst med afseende på möjligheten att, der så
funnes lämpligt, använda flottans artillerimateriel, syntes densamma
böra vidtagas äfven vid öfriga sjöfästningar.

Likaledes syntes högst önskvärdt, att chefen för fortifikationen,
som med afseende på vissa vigtiga byggnadsdetaljer vid Karlskrona
och Fårösunds befästningar — såsom anordningarna för bestyckningen,
för ammunitionens förvarande och tillhandahållande, för belysningen
af minfälten o. s. v. — egde att hänvända sig till marinförvaltningen,
jemväl i allt hvad som rörde kustbefästningarnas nybyggnad och underhåll
komme att intaga samma ställning i förhållande till chefen för
sjöförsvarsdepartementet, som han för närvarande egde till landtförsvarsdepartementets
chef.

Hvad slutligen beträffade fasta minförsvarets öfverflyttande till
kustartilleriet och organisationen i öfrig! — en fråga hvars utredning
befästningskomitén icke ansett ligga inom området för sin uppgift —
anslöte sig chefen för landtförsvarsdepartementet till de åsigter, som
derom uttalats af chefen för flottans stab och, under förutsättning af
de båda sjöfästningsartillerikårernas sammanslagning, äfven af kommendanten
å befästningarna vid Karlskrona, hvilka båda myndigheter,
hufvudsakligen med hänsyn till de fördelar, som denna öfverflyttning
skulle medföra med afseende på samverkan mellan kustförsvarots olika
organ, förordat densamma.

I enlighet med chefens för landtförsvarsdepartementet, på grund
af hvad sålunda anförts, gjorda hemställan behagade Kongl. Maj:t uppdraga
åt eu komité att verkställa utredning rörande ny organisation af
sjöfästningsartilleriet och fasta minförsvaret jemte sammanhang dermed
egande frågor, hvilken utredning skulle omfatta till dessa vapenslag
afsedd personals antagning och utbildning samt verkställas med tillämpning
af följande grunder:

1) Vaxholms artillerikår öfverflyttas från landtförsvarsdepartementet
och sammanslås med Karlskrona artillerikår till ett kustartilleri med
egen chef, afsedt att lemna bemanning till Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning, Karlskrona befästningar samt befästningarna vid inloppet
till Göteborg, samtliga befästningsanläggningar utförda till den
omfattning, som föreslagits af 1897 års komité för verkställande af

40 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o. 14.

utredning rörande landets fasta försvar; skolande dervid iakttagas de
af Kong!. Maj:t i ämnet redan gifna nådiga föreskrifter;

2) de oivaunämnda sjöbefästningarna underordnas helt och hållet
sjöförsvarsdepartementet, och skall chefen för fortifikationen i allt, som
rör nämnda befästningars nybyggnad och underhåll, intaga enahanda
ställning i förhållande till chefen för sjöförsvarsdepartementet, som han
i afseende å rikets öfriga befästningar eger till chefen för landtförsvarsdepartementet
;

3) det fasta minförsvaret öfverflyttas till kustartilleriet;

4) ärenden rörande kustartilleriets personal och materiel skola i
marinförvaltningen handhafvas af samma förvaltningsorgan, som ombesörja
ärenden af motsvarande beskaffenhet för flottan; samt

5) de bestämmelser, som för närvarande gälla angående varfsmyndigheternas
i Karlskrona skyldigheter och befogenhet med afseende
å nyanskaffning, underhåll och vård m. in. af Karlskrona fästning tillhörande
materiel skola, i den mån sådant låter sig göra och befinnes
lämpligt, tjena till ledning vid uppgörandet af förslag till motsvarande
bestämmelser för kustartilleriet i dess helhet.

Derjemte anbefaldes komitén att äfven taga under ompröfning,
huruvida batterierna vid Fårösund borde, på sätt förut anförts rörande
öfriga sjöbefäet.ningar, tillhöra kustartilleriet och bemannas med dess
personal.

Sedan Kongl. Maj:t den 6 juli 1900 uppdragit åt cheferna för
landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen att anmoda den sålunda
tillsatta komitén att förutom det betänkande, komitén hade att afgifva
på grund af det densamma redan lemnade uppdrag, äfven inkomma
med yttrande angående de ändringar i eller tillägg till samma betänkande,
som kunde vara erforderliga, derest en utsträckning af tiden
för beväringsmanskapets vapenöfning blefve af Kongl. Maj:t och Riksdagen
medgifven, anmodades komitén samma dag att i sammanhang
med sitt betänkande inkomma med sådant yttrande, vid hvars utarbetande
skulle iakttagas:

att åt hela den krigstjenstdugliga årsklassen af värnpligtige gåfves
en öfningstid af 365 dagar;

att öfningstiden fördelades uti en första öfning och en eller flere
repetitionsöfningar, hvarvid, i den mån sådant vore förenligt med manskapets
utbildning, skulle iakttagas, att sjöfästningarna under hela året
hade erforderlig besättning;

att under öfningstiden dagaflöningen utginge för hvarje beväringsman
med 10 öre;

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

att för de beväringsmän, som under en period af sex år efter
organisationens antagande inskrefves, öfningstiden skulle begränsas till
197 dagar;

att denna sistnämnda öfning skulle fullgöras antingen i en följd
eller i en första öfning och en repetitionsöfning; samt

att yttrandet skulle vara åtföljdt af beräkningar öfver kostnaderna
för den förändrade organisationen, ej mindre sedan utsträckningen af
öfningstiden blifvit fullständigt genomförd, än äfven för hvarje år under
ö fvergångstid en.

Komitén hade den 16 oktober 1900 afgifvit dels betänkande i
anledning af det komitén ursprungligen lemnade uppdrag, dels ock betänkande
innefattande det den 6 juli sistnämnda år från kowitén infordrade
yttrandet.

Jemlikt Kongl. Maj:ts den 28 september 1900 fattade beslut blefvo
ifrågavarande betänkanden, som ingifvits i landtförsvarsdepartementet,
öfverlemnade till sjöförsvarsdepartementet och derefter till chefen för
flottans stab, hvilken tillika med särskild! utsedda sakkunnige skulle
granska komiténs betänkanden och förslag, och hade underdånigt utlåtande
i anledning af den verkstälda granskningen afgifvits den 31
oktober 1900.

Slutligen hade marinförvaltningen den 14 sistlidne december afgifvit
infordradt utlåtande i ärendet.

Då departementschefen hade för afsigt att framdeles i annat sammanhang
återkomma till de af komitén afgifna betänkanden och förslag,
lemnades nu blott en redogörelse för de hufvudgrunder, enligt
hvilka kustartilleriet syntes böra organiseras.

I öfverensstämmelse med hvad komiterade föreskgit, ansåge departementschefen,
att batterierna vid Fårösund, såväl som Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästning och befästningarna vid inloppet till
Göteborg, i likhet med hvad för Karlskrona befästningar nu vore förhållandet,
borde underordnas sjöförsvarsdepartementet, och att, med
indragning af Vaxholms och Karlskrona artillerikårer, under sjöförsvarsdepartementet
borde upprättas ett kustartilleri, omfattande jemväl fasta
minförsvaret och bestående af två regementen, Vaxholms och Karlskrona
artilleriregementen, afsedda för bemanning af ofvannämnda befästningar
samt permanenta minpositionerna.

Under förutsättning, att Riksdagen beslutade upprättandet af ett
kustartilleri, borde ur riksstaton uteslutas anslagen till Vaxholms och
Karlskrona artillerikårer. Hvad åter beträffade de anslag till flottan,
Bih. till Riksd. Prot. 1901. 8 Sami 1 Afd. 14 Höft. 6

42 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 14.

från hvilka kostnaderna för personalen vid fasta minförsvaret nu bestriddes,
hade, såsom departementschefen, i fråga om ökning af flottans
stampersonal, till statsrådsprotokollet den 13 januari 1900 angående
regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel anfört,
den minskning uti dessa anslag, som skulle uppstå genom att fasta
minförsvaret öfvertoges af kustartilleriet, redan tagits i betraktande
vid angifvande af anslagsbehofven för den för flottan erforderliga stampersonalen,
hvadan medel till bestridande af kostnader för kustartilleriets
personal icke kunde beredas genom öfverflyttning till kustartilleriet
af till bestridande af kostnaderna för flottans personal anslagna
medel.

Vidare har departementschefen till statsrådsprotokollet rörande
sjöförsvarsärenden den 11 januari 1901 anfört följande, (sid. 38—94).

I anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den
7 sistlidne januari hade departementschefen redogjort för de uppdrag,
som lemnats kustartillerikomitén, och den granskning, som komiténs
betänkanden och förslag undergått. Komiténs betänkande och förslag
jemte bilagor äfvensom de deröfver afgifna utlåtanden kunde, då vissa
delar af desamma vore af beskaffenhet att böra hemlighållas, i sin helhet
endast meddelas Riksdagens vederbörande utskott, hvarför nu departementschefen,
innan frågan om de anslag för kustartilleriet, som böra
äskas för år 1902, berördes, redogjorde för det hufvudsakliga innehållet
af komiténs betänkanden i de delar, som kunde och borde framläggas
för Riksdagen.

Med afseende å det betänkande, som af komitén afgifvits i anledning
af det ursprungligen lemnade uppdraget och i hvilket förutsattes endast
90 dagars öfnitigstid för beväringen, anförde komitén i den underdåniga
skrifvelse, hvarmed samma betänkande öfverlemnades, att
komitén vid uppgörande af förslag till organisation af kustartilleriet
haft att taga hänsyn såväl till det kraf på hög krigsberedskap, som
måste ställas på detta vapen och hvilket utmynnande i fordran på starka,
väl utbildade fredsbesättningar, som ock till det begränsade ordinarie
anslag, hvilket kunde vara att påräkna för kustartilleriets siampersonal.
Sistnämnda hänsyn hade nödgat komitén att söka så mycket som möjligt
nedbringa stampersonalen, och ansåge sig komitén hafva i detta
afseende gått så långt, som kustfästningarnas säkerhet medgåfve. Dervid
hade komitén antagit, att för kustfästningarnas försvar erforderliga
infanteri- och ingeniörtrupper äfven framgent vore att påräkna för
detta ändamål.

Särskilda Utskotts (N o 1) Utlåtande N:o 14.

I sjelfva betänkandet anföres beträffande den personal, som lör
ingå i kustartilleriet, följande.

En nutida kustfästning erfordrade för ett framgångsrikt försvar
bemanning, som blifvit utbildad för vidt skilda grenar af militäryrket.

Frånsedt infanteri- och ingeniörtrupper samt besättningar å till
kommedantens förfogande stälda örlogsfartyg, kräfdes personal för
artilleriets betjenande, handhafvande af maskiner för tornvridningar
och ammunitionshissar in. m., mineringars utförande och bevakande,
yttre och inre elektrisk belysning, elektriska och optiska signalförbindelsers
upprättande och vidmagthållande inom fästningsområdet samt
mellan delta och i närheten opererande vänskaplig sjöstyrka, bevakningstjenst
vid fästningens sjöfronter, ballongtjenst, ekonomitjenst,
innefattande sjukvård, förplägnad och handhafvande af samtliga förråd,
samt slutligen handtverkstjenst.

Vid ingendera af nu befintliga svenska sjöfästningsartillerikårer
medgåfve person altillgången att afse stamtrupp till annat än artilleriets
betjenande samt i någon ringa mån till strålkastare-, ekonomi- och
handtverkstjenst.

Efter fasta minförsvarets förening med nyssnämnda kårer till ett
kustartilleri komme visserligen minpersonal för de permanenta minpositionerna
att äfvenledes tillhöra fästningars ordinarie bemanning;
men personal till alla öfriga tjenstegrenar, som ej kunde handhafva^
af till fästnings- eller mintjenst utbildad beväring, förväntades att vid
mobilisering erhållas i Karlskrona fästning från flottan och i Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästning dels genom förhyrning, dels från
flottan.

Ett sådant tillstånd saknade icke betänkliga olägenheter.

Den från flottan afsedda personalen kunde ej parälcnas närvara
vid fästningsöfningarna och ginge derigenom förlustig den lokalkännedom,
som fästningspersonal borde ega för att kunna från mobiliseringens
början fylla sin post; ifrågavarande öfningar förrycktes äfven
i större eller mindre grad, om en del personal saknades och vissa öfningar
i följd deraf icke kunde utföras.

Vidare höjdes tvifvelsutan en fästnings krigsberedskap i samma
män kommendanten redan under fredstid hade under sitt befäl den
stampersonal, som afsåges att vid mobilisering tillhöra fästningen.

Det torde i Girigt vara önskvärdt, ej mindre för att påskynda
mobiliseringen än äfven för att lätta det pa flottans stationsmyndigheter
vid sådant tillfälle hyflande arbetet, att den betydliga kontingent
af flottans personal, som under nuvarande förhållanden vid mobilisering

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

skulle inkallas till flottans stationer för att der beklädas och sedermera
utsändas till fästningarna, blefve öfverförd till kustartilleriet.

I öfverensstämmelse med dessa åsigter ansåge komitén, att all den
personal, som erfordrades för ku st fästningarnas mobilisering, borde
— med undantag af infanteri- och ingeniörtrupp — tillhöra kustartilleriet.
Detta komme härigenom att, förutom artilleri- och minpersonal, omfatta
personal för ekonomitjenst, maskintjenst och handtverkstjenst.

Kustartilleriet svälde på detta sätt ut till en styrka, betydligt öfverstigande
den af befästningskomitén för sjöfästningsartilleriregementet
föreslagna, och kunde på grund deraf icke, såsom sistnämnda komité
föreslagit, organiseras på ett regemente, utan hade fördelats på två
regementen, Vaxholms och Karlskrona, med en fredsstyrka vid hvartdera^
af dessa regementen, som öfverstege fredsstyrkan vid hvarje af
arméns värfvade regementen.

Beträffande manskapets utbildning ansåge komitén, att kustartilleriets
personal för ekonomi-, maskin- och handtverkstjenst borde, likasom
motsvarande personal vid flottan, fördelas på tre särskilda afdelningar
med i hufvudsak skild utbildning såväl från hvarandra som från
artilleri- och minpersonalen. Hvad åter anginge artilleri- och minpersonalen,
skulle visserligen ensartad utbildning af denna personal
vara i åtskilliga afseenden mycket fördelaktig. Vunnen erfarenhet
gåfve emellertid otvetydigt vid handen, att den tid, under hvilken
manskapet befunne sig i tjenstgöring — utgörande, rekapitulationstid
frånsedd, 3 år vid fästningsartilleriet och 3 år 8 månader vid fasta
minförsvaret vore nödvändig för dess utbildning i endera af dessa
yrkesgrenar, hvadan ett försök att på någon af dessa tider utbilda
manskap till såväl artillerister som minörer endast kunde leda till att
utbildningen blefve underhaltig i båda yrkena.

Då komitén, för att ej alltför mycket försvåra rekryteringen, icke
heller ansåge sig kunna ifrågasätta en så betydlig förlängning af tiden
för manskapets törsta anställning, som voro nödvändig, om manskapet
skulle, bibringas fullständig kännedom och vana vid handterande af
de. olika slag af artilleri- och minmateriel, som förekomme vid kustartilleriet,
hade komitén vid uppgörande af förelag till manskapets indelning
i yrkesafdelningar antagit, att artilleri- och minörafdelningarna
skulle särskiljas från hvarandra.

Sålunda skulle kustartilleriets manskap komma att fördelas på
följande fem afdelningar:

artilleriafdelningen,

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

minörafdelningen,
ekonomiafdelningen,
eldareafdelningen och
handtverksafdelningen.

Ekonomiafdelningen skulle af stammen innefatta: sjukvårdare, hofmästare,
kockar, förrådsmän och hornblåsare, samt handtverksafdelningen:
vapensmeder, timmermän och elektriker.

Såsom nyss nämnts, anvärfvades manskapet enligt nu gällande bestämmelser
vid sjöfästningsartillerikårerna för en tid af 3 år och vid
fasta minförsvaret för en tid af 3 år 8 månader.

Då minörens utbildning vore vidlyftigare än fästningsartilleristens,
kunde han ej blifva utbildad till förhandsman vid mineringsarbeten
under en tid motsvarande artilleristens nuvarande första anställningstid,
utan måste för sagda ändamåls vinnande rekapitulera, om han anvärfvats
för 3 år. Under sin tjenstgöring hade emellertid minören erhållit vidsträckt
utbildning i elektriska arbeten m. m., så att han med lätthet
funne väl aflönad plats i industriens tjenst, och detta gjorde honom i
allmänhet obenägen att rekapitulera äfven med den jemförelsevis höga
aflöning, som flottans manskap erhölle, så framt icke utsigt förefunnes
till snar underofficersbefordran. Om värfningstiden vid minvapnet bestämdes
till 3 år, skulle således svårighet antagligen uppstå att hålla
dess kader af utbildadt manskap fulltalig.

Äfven ur mobiliseringssynpunkt sedt vore det önskvärdt, att minören
under sin första anställning kunde blifva fullt utbildad till förhandsman
vid mineringsarbeten, ty i så fall komme större delen af
vid mobilisering inkallad f. d. stamanstäld beväring att bestå af utbildadt
folk, och denna förstärkning af stamtruppen vore af desto större
betydelse, som minvapnet kräfde ett betydligt antal yrkesutbildadt manskap
i förhållande till den använda personalstyrkan.

Vid flottan hade hänsyn tagits till ofvannämnda förhållanden.
Derstädes kunde en minör på en tid af 3 år 5 månader förvärfva den
yrkesskicklighet, som gjorde honom berättigad att uppflyttas i l:a
tjenstbarhetsklassen. Med nuvarande tidpunkt för antagningen inträffade
detta den 30 juni, hvarefter minören under 3 månaders praktiska öfningar
bereddes tillfälle att göra tjenst i l:a tjenstbarhetsklassen, innan
anställningstiden ginge till ända den 30 påföljande september.

Erfarenheten hade äfven visat, att den långa värfningstiden, 3 år
8 månader, icke medförde svårighet att värfva minörer, utan att vakanser
vid minörkompanierna i regel varit lättare att fylla än vakanser vid
öfriga kompanier med i allmänhet 1 års kortare värfningstid (manskap

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

vid flottans matrosafdelning anstäldes endast för en tid af 2 år 8 månader),
detta i hufvudsak beroende af nyss antydda förhållande, att en
f. d. minör, tack vare sin utbildning, blefve en eftersökt arbetare vid
elektriska verkstäder, telefonväsendet och dylikt.

Med anledning af det ofvan anförda ansåge komitén sig icke
kunna föreslå kortare tid för första anställning af minörer vid kustartilleriet
än den, på hvilken flottan för närvarande anstälde minörer,
nemligen 3 år 8 månader, i synnerhet som vid flottan denna tid blifvit
bestämd, efter det försök verkstälts med minörers antagande för kortare
tid.

Samma värfningstid för manskap vid kustartilleriets artilleri- och
minörafdelningar kunde således endast erhållas, om artilleristernas nuvarande
värfningstid ökades till 3 år 8 månader.

Äfven om icke den stegring i kostnaderna, som häraf blefve en
följd — under förutsättning, att en stigande aflöningsskala såsom vid
flottan användes — skulle göra ett sådant förslag mindre antagligt, så
befarade komitén, att en dylik förlängning af den första anställningstiden
med vid pass en fjerdedel i hög grad skulle försvåra värfningen,
emedan artilleristen i olikhet mot minören ej under sin tjenstetid inlärde
något yrke, som kunde blifva inkomstbringande för honom efter
tilländalupen anställning i kronans tjenst.

En jemkning i syfte att erhålla likartade bestämmelser beträffande
värfning af manskap vid kustartilleriets artilleri- och minörafdelningar,
hvilken visserligen vore ur organisationssynpunkt tilltalande, medförde
således så afsevärda olägenheter, att komitén icke ansett sig kunna
förorda densamma, utan föreslagit, att nu gällande värfningstider, respektive
3 år samt 3 år 8 månader, skulle bibehållas.

Vid flottan anstäldes manskap för en tid af 3 år 8 månader vid
eldareafdelningen och för en tid af 2 år 8 månader vid ekonomi- och
handtverksafdelningarna.

Komitén ansåge, att kustartilleriets eldare utan olägenhet kunde
värfvas för något kortare tid än flottans, enär fordringarna på den utbildning,
som under första anställningstiden borde bibringas en eldare,
kunde sättas lägre vid kustartilleriet, der den i hans vård anförtrodda
materielen vore enklare än å flottans fartyg.

På grund häraf och för vinnande af organisatorisk enkelhet hade
nyssnämnda tider något modifierats för kustartilleriets ekonomi-, eldareoch
handtverksafdelningar, så att första anställningstiden vid dem alla
föreslagits till 3 år i likhet med för manskap vid artilleriafdelningen.

På det att anställningstiden för allt manskap måtte utlöpa efter

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

de praktiska öfningarnas afsilande på hösten, hade, såsom en följd af
anställningstidens olika längd vid minörafdelningen, jemförd med öfriga
afdelningar, antagningen af rekryter föreslagits att försiggå vid tvenne
skilda tider af året, nemligen för minörafdelningen den 1 februari och
för öfriga afdelningur den 1 november.

I likhet med manskapet vid flottans sjömanskår hade kustartilleriets
manskap fördelats i fyra olika tjenstbarhetsklasser, nemligen:

undero fficerskorpraler,

l:a tjenstbarhetsklassen (l:a kl. artillerister, l:a kl. minörer o. s. s.),

2:a ,, (2:a ,, ,, 2:a ,, ,, „

3:e „ (3:e ,, „ 3:e ,, „ „

Benämningen l:a klassens artillerist (minör o. s. v.), äfvensom 2:a

klassens artillerist (minör o. s. v.), när den afsåge manskap i 2:a tj<mstbarhetsklassen,
hvilket tjenstgjorde såsom. befäl, syntes emellertid ej
rätt väl lämpa sig att använda såsom militärt tilltalsord, utan torde
såsom sådant böra utbytas mot kortare militär titel, hvilken kraftigare
frambölle innehafvarens befälsställning. Det torde äfven vara lämpligt
att kunna genom särskild militär titel utmärka deraf förtjent manskap
i l:a tjenstbarhetsklassen, hvilket genomgått föreskrifna kurser för att
kunna uppflyttas till underofficerskorpraler, intilldess att dylik uppflyttning
kunde eg a rum.

Detta både foranledt komitén att vid sidan af ofvanstående benämningar
införa benämningarna
l:e korpral,
korpral och
vice korpral,

och skulle enligt förslaget hvarje man i l:a tjenstbarhetsklassen
tillika vara korpral samt de korpraler, hvilka genomgått föreskrifna
kurser för att uppflyttas till underofficerskorpraler, kunna utnämnas till
l:e korpraler, äfvensom ett begränsadt antal man inom 2:a tjenstbarhetsklassen,
nemligen de, som vore afsedda att tjenstgöra såsom befäl
(t. ex. pjesbefälhafvare) och alltså borde ega högre militär grad än
underlydande manskap samt en militär titel, som tydligt angafve, alt så
vore förhållandet, kunna utnämnas till vice korpraler. Med ofvannämnda
korpralsbofattningar vore ej förenade några särskilda arfvoden.

Äfven indelning i 4 lönegrader, den l:a motsvarande underofficerskorprals
grad, hade föreslagits för kustartilleriets manskap i likhet med
för manskap vid flottans sjömanskår.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Enligt det af komitén framlagda förelag till bestämmelser rörande
uppflyttning i tjenstbarlietetsklass bereddes möjlighet för uppflyttning
efter lika lång tid i alla yrkesafdelningarna. Denna tid hade föreslagits
lika lång med den för matros- och minörafdelningarna vid
flottans sjömanskår gällande, med det undantag, att uppflyttning till 2:a
tjenstbarhetsklassen, hvilken vid sagda afdelningar af sjömanskåren
kunde försiggå efter en tjenstetid af 1 år 5 månader, af besparingsskäl
föreslagits att vid kustartilleriet ega rum först efter en tid af 2 år 4
månader.

Fördelningen af under officer ar ne på afdelningar sammanhängde nära
med manskapets fördelning i detta afseende.

Visserligen torde det icke vara omöjligt att bibringa t. ex. en ur
artilleriafdelningen kommande underofficer någon kännedom om minvapnet
och dess handterande samt vice versa; men en sådan utbildning
blefve endast ytlig och kunde derför blott hafva nytta såsom egnad
att vidga blicken för de olika hufvudgrenarnas af kustartilleriet betydelse
och egenskaper.

Komitén fasthölle vid den åsigten, att underofficersutbildning, för
att vara god, måste vara grundlagd under långvarig tjenstgöring såsom
manskap i olika befattningar från de enklaste till de mera fordrande
vid den materiel, som underofficeren vore afsedd att handhafva; under
denna förutsättning måste, alldenstund underofficerskåren vore föreslagen
att uteslutande rekryteras af manskap, som utbildats i endera
af förut omnämnda fem yrkesafdelningar, fördelningen af underofficerarne
äfvenledb^ blifva på fem afdelningar, nemligen:
artilleriafdelningen,
minörafdelningen,
ekonomiafdelningen,
eldareafdelningen och
handtverksafdelningen.

För att underlätta en framdeles möjligen önskvärd ändring i
den föreslagna fördelningen af underofficerare vid respektive kustartilleriregementen,
äfvensom för att undvika de vid smärre kårer ofta
förekommande ojemnheter vid befordran, hade utnämning af underofficer
föreslagits ske vid kustartilleriet och ej vid något af dess regementen,
hvarefter den utnämnde af chefen för kustartilleriet skulle
placeras till tjenstgöring vid ettdera af regementena.

Det skäl, som nödgat komitén att vid afgifvande af förslag till

Särskilda Utslcotts (N:o 1) Utlåtande ]Si:o J4.

organisation af kustartilleriets manskap fördela detta i särskilda artillerioch
minörafdelningar med sinsemellan i hufvudsak olika utbildning,
en delning, hvilken i följd af sättet för underofficerskårens rekrytering
måste utsträckas äfven till denna kår — nemligen omöjligheten att
under manskapets tjenstetid medhinna att bibringa detta tillfredsställande
utbildning inom mera än en af dessa yrkesgrenar, förefunnes
icke hvad den fasta officerskåren beträffade, utan komitén hade tvärtom
den bestämda uppfattningen, att eu officer vid kustartilleriet utan svårighet
kunde utbildas till såväl artilleri- som mintjenst, förutsatt att
hans utbildning systematiskt ordnades härför alltifrån vunnen första
anställning i kronans tjenst. Komitén hade också funnit tungt vägande
skäl tala för lika utbildning af alla officerarne vid kustartilleriet.

Af samma anledning, som i det föregående funnes angifven beträffande
utnämning af underofficer, borde officer, af högre eller lägre
grad utnämnas medelst fullmagt vid kustartilleriet samt placeras till
tjenstgöring vid ettdera af kustartilleriets regementen.

Officersaspiranter utbildades för närvarande enligt väsentligt olika
system vid armén och vid flottan.

Vid artnén egde deras militära utbildning rum under eu tid af vid
pass 2 Vs år efter aflagd studentexamen.

Vid flottan deremot vunne de, efter att i regel hafva genomgått
5 klasser i allmänt läroverk, inträde i sjökrigsskolan, hvarest de uppfostrades
under en tid af minst 6 år, innan de aflade officersexamen.

Detta senare system medförde tvifvelsutan stora fördelar genom
den grundliga militära utbildning, som derigenom kunde bibringas
officersaspiranterna; men det stälde sig dyrbare än det förra och torde
till följd häraf ej böra användas vid utbildning af officerare för. andra
vapenslag än dem, som med nödvändighet kräfde, att deras officerare
alltifrån 14 å 15 års ålder egnade sig åt sitt blifvande yrke.

Kustartilleriet syntes icke behöfva hänföras till sådana vapenslag,
utan torde utbildningen af dess officerare kunna ega rum enligt samma
system, som vid armén användes.

I frågan huruvida officersaspirant och officer vid kustartilleriet
skulle för sin utbildning genomgå flottans eller arméns militärläroverk
hade komitén den åsigt, att utbildningen borde förläggas till de förra,
enär den fackundervisning, som skulle bibringas kustartilleriets officersaspiranter
och officerare, bättre kunde erhållas i flottans läroverk än i
arméns, då undervisningen i de förra i mycket liknade den för kustartilleriet
föreslagna, hvaremot undervisningen i de senare endast
Bih. till Riksd. Prof. IDOL 8 Sami. 1 Afd. U Häft. 7

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

hade föga gemensamt härmed; det läge äfven nära till hands att antaga,
det större ändringar i undervisningsplanen för arméns militärläroverk
ej kunde sättas i fråga för att tillgodose kustartilleriets intressen, i
synnerhet som eleverna från detta vapen endast komme att utgöra ett
fåtal af hela elevantalet.

Vid bedömande af denna fråga borde äfven hänsyn tagas till det
goda inflytande, som gemensamma läroverk för flottan och kustartilleriet
komme att utöfva derigenom, att eleverna bragtes i beröring med
hvarandra och följaktligen lärde mera känna hvarandra äfvensom de
båda vapnen.

Utbildningen af officersaspiranterna hade föreslagits att ega rum
under omkring 19 månader vid Vaxholms regemente, under 7 månader
(1 läsår) vid sjökrigsskolan samt under trenne öfningsexpeditioner af
sammanlagdt vid pass 3 Va månaders längd å flottans fartyg.

För att officersapirant skulle medhinna att genomgå alla såsom
nödvändiga ansedda kurser, hade en af nyssnämnda öfningsexpeditioner
förlagts till sommaren, efter det lian afslutat 7:e nedre klassen vid
allmänt läroverk, och skulle han efter expeditionens slut blifva permitterad
för att genomgå 7:e öfre klassen och aflägga studentexamen,
omedelbart efter hvilken hans fasta tjenstgöring: vid kustartilleriet
vidtoge.

De tre föreslagna öfningsexpeditionerna å flottans fartyg, hvaraf
en borde ega rum å sjögående öfningsfartyg, vore afsedda att bibringa
officersaspiranterna någon sjövana samt grundläggande kännedom om
örlogsfartyg och dessas sätt att manövrera in. m., hvarjemte sådana
föreskrifna öfningar för aspiranterna, som med fördel kunde utföras
å fartyg, blifvit förlagda till dessa öfningsexpeditioner.

Erforderlig högskoleutbildning borde bibringas kustartilleriets officerare
i sjökrigshögskolan dels i en allmän kurs för subalternofficerare,
dels i eu högre kurs för regementsofficerare och äldre kaptener.

Den utväg, som vid armén och vid Karlskrona artillerikår försökts
för att erhålla nödigt antal reservbefäl att vid mobilisering fylla den
bristande tillgången af stamofficerare, nemligen att särskildt utbilda reservofficerare
— hvilka beräknats skola erhållas sålunda, att ynglingar,
som aflagt mogenhetsexamen, derefter tillsammans med de fasta officersvolontärerna
bibragtes fullständig underofficersutbildning, vidare erhölle
särskild, praktisk utbildning och slutligen aflade reservofficersexamen
af ringare teoretisk omfattning än vid krigsskolan, efter hvilken
examen de skulle undergå 3 repetitionsöfningar, hvardera af 90 dagars

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

längd — hade i det hela visat sig icke motsvara vid densamma knutna
förhoppningar, i ty att antalet aspiranter, som anmält sig för att utbildas
till reservofficerare, varit försvinnande litet vid jemförelse med det betydande
behofvet af reservofficerare. Hvad särskildt beträffade de båda
sjöfästningsartillerikårerna, så saknades vid dem helt och hållet dylika
särskildt utbildade reservofficerare.

Befästningskomitén hade dock grundat sitt förslag att. fylla befälsbristen
vid mobilisering på ofvannämnda reservofficersinstitution
och torde dervid hyst förhoppning, att de af 1898 års Riksdag medgifna
förbättrade aflönings vilkor för reservofficerare skulle underlätta
erhållandet af reservofficersaspiranter, något som sedermera emellertid
visat sig icke vara förhållandet.

Vid flottan hade en annan utväg anlitats för att fylla dess behof
af reservofficerare. Såsom reservofficersaspiranter hade der årligen antagits
ett antal yngre sjökaptener. Dessa genomginge ettårig militär
utbildningskurs, hvarefter de, som dervid godkänts, utnämndes till
reservunderlöjtnanter i flottan med skyldighet att under 6:e året efter
utnämningen genomgå repetitionsöfning af högst 6 manaders längd.

Dessa vid flottan tillämpade bestämmelser rörande reservbefäl hade
hittills förskaffat behöfligt antal reservofficersaspiranter, ja, antalet sökande
hade i allmänhet under de senare åren betydligt öfverstigit antalet
lediga platser att besätta.

Vid armén utgående aflöningsförmåner till en reservofficersaspirant
och reservofficer under de kurser och öfningar, som vore föreskrifna
för att komma i åtnjutande af pension, belöpte sig sammanlagdt till
omkring 2,155 kronor samt inqvartering.

Vid flottan utgående aflöningsförmåner till en reservofficersaspirant
och reservofficer under föreskrifven kurs och repetitionsöfning
belöpte sig sammanlagdt till ungefär 2,962 kronor; enligt de för kustartilleriet
föreslagna grunder för aflöningsförmåner skulle motsvarande
belopp ej uppgå till mera än vid pass 2,595 kronor.

Pension äfvensom ålder, när den erhölles, vore densamma vid
armén som vid flottan, nemligen 300 kronor vid 55 års ålder.

Skilnaden i kostnad för att vid kustartilleriet fullständigt utbilda
en reservofficer enligt arméns och enligt flottans grunder vore, såsom
af ofvanstående syntes, ej större, än att den, med hänsyn tagen till
att kontingenten af reservofficerare, som årligen borde tillföras kustartilleriet,
vore ringa, ej kunde tillmätas nämnvärd betydelse. Deremot
vore det af afgörande betydelse, att den föreslagna institutionen
verkligen komme att finnas annat än på papperet.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Mall kunde, efter allt att döma, befara, att arméns reservofficersinstution
icke komme att motsvara denna fordran, hvaremot grundad
förhoppning förefunnes, att flottans motsvarande institution äfven under
framtiden skulle tillfredsställande utveckla sig. Fullkomlig säkerhet
funnes visserligen icke, att det önskade antalet reservofficerare på detta
sätt kunde erhållas, i synnerhet som åi-skontingenten af reservofficersaspiranter
för flottans egen tjenst enligt 1901 års stat fördubblades;
men komiten ansåge det dock icke vara osannolikt, att äfven det för
tjenstgöring vid kustartilleriet afsedda antal skulle kunna erhållas, då
det ej uppginge till flera än i medeltal 6 om året.

Också eu annan omständighet talade kraftigt till förmån för att
vid kustartilleriet antaga reservofficerare enligt flottans grunder. Af de
sjökaptener, Indika genomginge aspirantkurs vid flottan, fortsatte efter
slutad kurs de allra flesta att egna sig åt sjömansyrket, dervid de
under sin tjenstgöring i lägre och högre befälsgrader inom handelsflottan
såväl innötte en ganska sträng disciplin som ock vidmagthölle
och ökade förvärfvad befälsvana, hvilket torde göra dem i högre grad
egnade att utöfva de befäl, Indika vid mobilisering tilldelades dem, än
hvad förhållandet kunde vara med flertalet af de, enligt vid armén tilllämpade
grunder, utbildade reservofficerare.

Väl måste det medgifvas, att det yrke, som sjökaptenerna utöfvade,
nödvändiggjorde att utbilda flera reservofficerare, än som vore behöfligt,
om de tillhörde mindre rörligt yrke, emedan stort afdrag måste göras
för vid mobilisering ej påräkneliga; men å andra sidan vore det en
afsevärd vinst, att kustartilleriets reservofficersaspiranter redan vid början
af aspirantkursen egde sjövana och kännedom om fartyg, hvarigenom
den knappa utbildningstiden ej behöfde tagas i anspråk äfven för inlärande
häraf.

Äfven för att minska den under krigstid, särskildt under mörker,
befintliga risk, att egen flottas fartyg blefve beskjutna från kustfästningarna,
voro det önskvärdt, att kustartilleriets reservofficerare rekryterades
bland handelsflottans befäl, ty reservofficerarne komme till följd
af stampersonalens fåtalighet att redan vid mobilisering erhålla ganska
sjelfständiga befäl, hvilket naturligtvis i ännu högre grad blefve förhållandet,
sedan afgång skett under krigets fortgång; och do torde ofta
nog komma att bekläda befattningar såsom batteribefälhafvare. Vid
detta förhållande blefve utan tvifvel nyss antydda fara för vådabeskjilning
särdeles stor från batterier, hvilkas eld leddes af reservofficerare,
som ej tillika vore sjömän och såsom sådana vana att natt som dag
särskilja fartyg af olika typer.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

I öfverensstämmelse med det här anförda hade komitén byggt sitt
förslag beträffande reservbefäl för kustartilleriet på utvidgning af flottans
reservbefälsinstitution; och skulle enligt komiténs förslag det för
tjenstgöring vid kustartilleriet afsedda reservbefälet utnämnas till reservunderlöjtnanter
i flottan och befordras till reservlöjtnanter i flottan.

Enär den ettåriga utbildningstiden jemte högst sex månaders repetitionsöfning
ej vore tillräcklig för att utbilda reservofficerare likasom
officerare af stammen till tjenstgöring för såväl artilleri- som minförsvar,
föresloge komitén, att kustartilleriets reservofficerare skulle utbildas
antingen för artilleri- eller för mintjenst samt, för att underlätta denna
utbildning, att reservofficersaspiranter skulle antagas hvartannat år för
den ena och hvartannat år för den andra af dessa tjenstegrenar. Personalbehofvet
för artilleritjenst vore så mycket större än för mintjenst,
att, med en sådan fördelning, borde utbildas hvart annat år 9 och hvart
annat år 3 reservofficersanspiranter, eller i medeltal 6 om året.

För kustartilleriet erforderlig beväring hade föreslagits att — såsom
förhållandet för närvarande vore med beväring för Karlskrona artillerikår
— inskrifvas i flottan till fästnings tjenst.

Kustartilleriet erfordrade vid mobilisering beväringsmän till tjenstgöring
vid samtliga de afdelningar, i hvilka stammanskapet blifvit fördeladt.
I betraktande af, dels att till tjenst vid vissa af dessa afdelningar
företrädesvis borde uttagas beväringsmän, hvilkas lefnadsyrke gjorde
dem i något hänseende särskildt lämpade härför, nemligen till minörafdelningen
de, som sysslade med elektriska ledningar, eller ock de,
som egde vana vid båtars handterande, samt till eldareafdelningen de,
som utöfvade eldareyrket, dels att utbildningen vid hvar och en af dessa
båda afdelningar borde alltifrån öfningarnas börjarr vara olik den vid
öfriga afdelningar, om ett nöjaktigt resultat skulle kunna vinnas under
den korta utbildningstiden, torde det vara lämpligt att redan vid inskrifningen
särskilja dem af beväringsmännen, hvilka skulle utbildas t ill
minörer och eidare, från de öfriga.

Deremot torde det ej vara ändamålsenligt att vid inskrifningen
äfven verkställa fördelning af den återståendo beväringen i sådana beväringsmän,
hvilka skulle utbildas till reservunderbefäl, artilleristcr och
telefonister, och sådana, hvilka skulle utbildas till ekonomimän och till
handtverkare, enär fullständig brist i allmänhet rådde på beväringsmän,
hvilka före inskrifningen utölvat sådana yrken inom ekonomi- och handtverksafdelningarna,
som t. ox. sjukbärare, sjukvårdare och vapensmed
(dessa vore dertill de yrkesgrenar inom sagda afdelningar, som kräfde

Särskilda TJtskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

mest beväring). På grund häraf ansåge komitén, att denna fördelning
borde verkställas efter inryckningen till tjenstgöring.

Enligt gällande mobiliseringsplaner påräknades för mobilisering
af sjöfäst ningsartillerikårerna och fasta minförsvaret 4—7 beväringsklasser,
under det att här föreslagits, att 7 klasser skulle tagas i anspråk
för mobilisering af kustartilleriets alla afdelningar.

Å Gotland, hvars ringa folkmängd icke torde medgifva, att så
stor årskontingent uttoges för kustartilleriet, som nödigt vore, om mobiliseringsbehofvet
af beväring för Fårösund skulle kunna fyllas med
blott 7 klasser, hade komitén likväl, under antagande att en årskontingent
af sammanlagdt endast 40 man för kustartilleriets alla afdelningar
borde påräknas, beräknat antalet årsklasser i de olika afdelningarna
med ledning af denna siffra, och hade härvid måst tagas i anspråk
ända till 9 årsklasser, för att mobiliseringsbehofvet skulle blifva tillgodosedt.

Beträffande vapenöfningstiden hölle komiterade obetingadt före,
att bästa resultatet med så kort utbildningstid som 90 dagar vunnes
för kustartilleriet, om — i likhet med hvad förhållandet vore vid Karlskrona
artillerikår och fasta minförsvaret — beväringens hela tjenstgöring
fullgjordes i en följd och repetitionsöfning sålunda icke egde rum.

För beräkning af kustartilleriets personalbehof hade komitén i första
rummet haft att besvara den till dess yttrande hänskjutna frågan, huruvida
batterierna vid Fårösund borde tillhöra kustartilleriet och bemannas
med dess personal.

Ifrågavarande batterier intoge för närvarande samma egendomliga
ställning som befästningarna vid Karlskrona, i det att de fortifikatolska
anläggningarna tydde under fjerde hufvudtiteln och bestyckningen under
den femte. Ingen särskild personal hade blifvit uppsatt för bemanning
af dessa batterier. Då personal af Gotlands artillerikår icke vore för
detta ändamål påräknelig, vore det af vigt, att personal för batterierna
vid Fårösund snarast möjligt blefve uppsatt, för att icke denna vigtiga
hamn, till hvars befästande enligt faststäld plan medel redan blifvit af
Riksdagen beviljade, skulle blifva värnlös i brist af bemanning.

Samma skäl, som enligt statsrådsprotokollet den 17 november 1899
varit bestämmande för chefen för landtförsvarsdepartementet vid hans
hemställan om öfverflyttande af å fastlandet belägna, under landtförsvarsdepartementet
tydande kustbefästningar jemte personal från
detta departement till sjöförsvarsdepartementet, talade äfven för att

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14. 55

batterierna vid Fårösund jemte bemanning skulle lyda under sistnämnda
departement.

Till dessa skäl kunde beträffande personal för Fårösunds-batterierna
fogas följande. För den händelse, att denna personal skulle tillhöra
arméns stridskrafter å Gotland, komme den väl att utgöra en del af
Gotlands artillerikår, hvilken i öfrigt bestode af såväl fält- som landtfästningsartilleri.

Nu skilde sig emellertid kustartilleriets utbildning i hög grad från
den vid fält- och landfästningsartilleriet; och man kunde näppeligen
betvifla, att icke den tidsenliga utbildningen af Fårösunds-batteriernas
artilleripersonal skulle vinna, om truppen i stället sammanfördes med
öfriga truppförband, som hade samma mål för sin utbildning, nemligen
strid mot fartyg, ty ett sammanförande af fält-, landfästnings- och kustartillerister
till en kår torde lätt leda derhän, att det för kustartilleristen
säregna vid utbildningen ej kunde komma till sin rätt, utan förqväfdes,
till skada för truppens duglighet såsom kustartillerister.

För att underlätta god rekrytering af Fårösunds artilleritrupp torde
det äfvenledes vara synnerligen ändamålsenligt att låta den utgöra en
del af ett utaf de stora kustartilleriregementena, vid hvilka befordran
vore jemnare än vid smärre kårer; och hvad särskildt officerskåren beträffade,
spårades en förklarlig obenägenhet att söka anställning i en
liten kår, som alltid erbjöde föga utsigt till befordran utöfver kaptensgraden.
Ej heller borde lemnas ur räkningen, att Gotlands ringa
folkmängd ej torde medgifva betydlig utsträckning af värfningen på ön.

Då det således både ur organisations- och ur utbildningssynpunkt
vore önskvärdt, att personalen för Fårösunds-batterierna tillhörde kustartilleriet,
och då derigenom fullständig öfverensstämmelse vunnes i
organisationen af artilleri- och minförsvar vid kustfästningarna, ansåge
komité, att batterierna vid Fårösund borde tillhöra kustartilleriet och
bemannas med dess personal, och vore personalbehofvet för kustartilleriet
beräknadt under förutsättning, att Vaxholms regemente skulle afse fullständig
bemanning till Fårösunds-positionen, utgörande ett kompani
artillerister och ett detaschement minörer, ekonomimän, eldare och
handtverkare.

Komitén hade icke förbisett, att här föreslagen organisation medförde
en viss svaghet derigenom, att en del af Fårösunds stampersonal
för sin utbildning befunne sig å fastlandet, och att alltså möjligheten
ej vore utesluten, att Gotland vid plötsligt krigsutbrott kunde blifva
afskuret från förbindelse med svenska fastlandet, innan sagda personal

56 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

inträffat vid sin position, hvadan mobiliseringen af denna kunde varda
försvårad.

För att minska faran, att Fårösund kunde anfallas utan att befinna
sig i stridsdugligt skick, hade komitén tänkt sig, att derstädes ständigt
borde vara förlagd eu säkerhetsbesättning af sådan styrka, att den
kunde med kraft påbörja mobiliseringsarbetena vid batterier och minpositioner
samt jemte beväringen — som uteslutande skulle uttagas å
Gotland — hjelpligen bemanna positionen, till dess förstärkningar
anlände.

Genom tillvaron af denna säkerhetsbesättning blefve det äfven
möjligt att under fredstid hålla materielen uti en högre grad af krigsberedskap
samt att verksamt förhindra obehöriga att uppehålla sig i
eller invid batterierna.

Komitén hade vid sitt betänkande fogat fullständiga beräkningar
öfver kustartilleriets personalbehof vid mobilisering, hvilket behof enligt
komiténs förslag skulle fyllas med, förutom reserv och beväring, följ ande
stampersonal:

officerare:

generalsperson ..............................................

öfverstar ...........................................................

öfverstelöjtnanter...........................................

majorer............................................................

kaptener af l:a klassen ...............................

kaptener af 2:a klassen...............................

löjtnanter..............................................

underlöjtnanter ...............................................

............. 1

............. 2

............. 6

........... 21

............. 17

.............<34

............ 17

summa 100;

underofficerare :

styckjunkare (flaggjunkare och flaggmaskinister}..................— -...... 50

sergeanter (stabstrumpetare, maskinister och rustmästare..............106

summa 150;

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

civilmilitär personal:

regementsintendenter ......................................................•••’ ...................■...... ^

fästningsförvaltare .......................................................................................... 1

regementsläkare ............................................................................................ 1

l:e bataljonsläkare ..................................................•■•••................................... ^

auditör ................................................................................................................. ^

regementspastor ......................................................................................''••••■ ^

fästningspredikant................................................................................•••••• ^

summa 9;

manskap:

för artilleri-, ekonomi- och handtverksafdelningarna

l:a lönegraden ............................................................-.............

2:a » ...........................................................-

3:e » ..................................................................

för minör- och eldareafdelningarna

l:a lönegraden ............................................................................

2:a » ............................................................................

3:e )> .............................................................................

109

314

210

156

för samtliga afdelningar

4:e lönegraden .......................................-..................•••••..................••••••

summa 1,615.

Komiténs beräkning af personalbehofvet af veke i åtskilliga delar
från befästningskomiténs; och vore anledningarne härtill hufvudsakligen
följande:

att batterierna vid Fårösund föreslagits att bemannas af kustartilleriets
personal; _ .

att Kongl. Maj:t i vissa delar ändrat befästningskomiténs förslag
såväl till anläggande af nya som till förstärkande af redan befintliga

batterier; _ ....

att fästningarnas sjöbevakning, signalering, sjökommunikationer
och vattendestillering beräknats skola ombesörjas af kustartilleriets egen
personal;

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 8 Sami. 1 Afd. 14 Häft. 8

58 Särskilda Utskotts (N.;o 1) Utlåtande N;o U att

erforderlig personal jemväl blifvit upptagen för strålkastare,
dynamoinaskiner, ballongmaskiner, ångkök, m. fl. ändamål, för hvilka
personal af vissa yrkesgrenar förut beräknats skola vid mobilisering
erliållas genom förhyrning eller i vissa fall från flotta»;

att genom tillkomsten af särskilda ekonomi- och handtverksafdelningar
den till bestridande af ekonomi- och handtyerkstjenst förut
afsedda personal af artilleriafdelningen blifvit. Överflyttad till dessa afdelningar,
hvilka i sammanhang härmed ökats till en styrka, som mera
motsvarade behofvet;

att depot beräknats äfven för Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning och ej såsom i befästningskomiténs förslag blott för Karlskrona
fästning;

att, sedan fasta minförsvaret öfverflyttats till kustartilleriet och
de permanenta minpositionerna föreslagits att lyda under samme befälhafvare
som närliggande batterier, den högre befälsföringen härigenom
blifvit i någon mån modifierad; samt slutligen

att komitén i fråga om personalbehofvet i vissa fall ansett sig
höra göra en del afvikelser från det af befästningskomitén beräknade,
hvilka afvikelser betingats dels af hänsyn till större trygghet på mera
hotade punkter, dels af under senare årens öfningar vunnen erfarenhet.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser kunde fredskommendanten
(öfverste) å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning vid
mobilisering träda under befäl af befälhafvaren (brigadchef) för den
infanteritrupp, som tilldelades fästningen.

Sistnämnde befälhafvare kunde uppenbarligen icke förutsättas ega
hvarken den noggranna kännedom om terräng och farvatten i och omkring
fästningen, batteriernas lägen och skjutvinklar, mineringarnas
lägen m. m., ej heller den insigt rörande sjöfästningsartilleriets och
minornas samt egna och fientliga örlogsfartygs taktiska användande
och värde, som kräfdes af en person, hvilken skulle utöfva högsta befälet
å en kustfästning. Också vore det enligt komiténs åsigt att befara,
det denne ur infanteriet utgångne officer, som först vid mobilisering
öfvertoge kommendants- (öfverkommendants-) befattningen, icke skulle
jnägta att sakkunnigt utöfva detta befäl; utan det syntes vara nödvändigt
att den person, som vid mobilisering skulle utöfva ett så vigtigt
befäl, redan under sin tjenst i fredstid bereddes tillfälle att gorå sig
förtrogen med detsamma, om man skulle kunna förvänta, att i afgörandets
stund — och den kunde här komma, innan ens mobiliseringen
vore afslutad — fästningens alla försvarsmedel komme att på insigtsfullaste
sätt ledas. Till följd häraf borde enligt komiténs åsigt en officer

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

ur kustartilleriet vid mobilisering föra högsta befälet å Vaxholms och
Oscar-Fredriksborgs fästning.

För att så med visshet skulle blifva förhållandet, borde den
främste kustartilleriofficeren å fästningen innehafva högre grad än
befälhafvaren för den fästningen tilldelade infanteritrupp.

Det syntes äfven, som om befattningen såsom kommendant å
Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning under krigstid, då den
medförde befäl öfver ett 10,000-tal man och ett par 100-tal artilleripjeser
samt den större eller mindre de! af Stockholms-eskadetn, som
tillfälligtvis kunde blifva beordrad att biträda vid fästningens försvar,
vore af den stora vigt, att den borde beklädas af en generalsperson;

Med stöd af ofvanstående hade komitén föreslagit, att kustartilleriet
skulle erhålla till högste chef en generalsperson, och att denne
vid mobilisering skulle vara kommendant å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning.

Komiténs åsigt i detta afseende funne stöd ej blott i det Utlåtande,
chefen för flottans stab afgaf öfver befästningskomiténs betänkande,
utan äfven i chefens för landtförsvarsdepartementet anförande till statsrådsprotokollet
den 17 november 1899.

Chefen för kustartilleriet hade äfven under fredstid eu vigtig post
att fylla, hvilken till fullo motsvarade hans ofvan föreslagna grad.

Kustartilleriet, fördeladt på två regementen med olika förläggningsorter
samt detaschementer på andra OTter, kräfde nemligen under fredstid
eu särskild chef — ett behof, som äfven blifvit insedt och tillgodosedt
i den nyligen i Norge antagna organisationen för kustförsvaret,
hvilket fått till sin högste målsman en general — för att leda utbildningen
i enhetlig rigtning, inspektera öfniögarna, särskildt vid de positioner,
h vilka vore belägna utom regementenas för! äg gttin g sort e r, samt
för att leda befälsöfningarna.

Genom befintligheten äf eu öfver båda regementena stående chef
möjliggjordes äfven att anställa vapnets officerare och underofficerare
vid kustartilleriet i stället för vid visst regemente samt ätt- blött placera
dem till tjenstgöring vid respektive regementen, en åtgärd^ som torde
vara förenad med ganska stora fördelar.

Ofvan antydda göromål, hvilka tillkomme chefen för kustartilleriet,
torde icke medgifva honom att vid sidan häraf under fredstid tillika
vara kommendant å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning,. utan
denna befattning borde upprätthållas af chefen för Vaxholms artilleriregemente,
hvaremot den vid mobilisering skulle öfvertagas af kust -

Särskilda Utskotts (Ko 1) Utlåtande Ko J4.

artillerigeneralen, kommande chefen för Vaxholms artilleriregemente
att dervid blifva artilleribefälhafvare å fästningen.

Beträffande den för mineringarna afsedda personalen föresloge
komitén, att denna skulle, i likhet med artilleripersonalen, logeras i
land och icke såsom nu på särskilda logementsfartyg. Genom en sådan
anordning kunde också personalbehofvet något reduceras.

En kustfästning befunne sig med afseende å den tidsfrist, som
vid krigsutbrott kunde påräknas, innan fientligt anfall vore att befara,
i en långt svårare ställning än en landtfästning, äfven om denna senare
vore belägen i närheten af den hotade riksgränsen, ty sammandragandet
af en större krigsstyrka på andra sidan gränsen i närheten af
landtfästningen kunde näppeligen försiggå obemärkt före krigsutbrottet,
hvarförutom en sådan styrkas frammarsch kräfde en viss tid, hvarunder
fästningen hunne att hjelpligt sättas i försvarstillstånd. Deremot
kunde en fientlig eskader förväntas att samtidigt med eller omedelbart
efter krigsförklaringen inträffa utanför kustfästningen, ja, med den erfarenhet,
som föregående krig lemnat, torde man kunna befara, att en
hänsynslös fiende, med kännedom om den mycket stora svårigheten att
betvinga en modern, krigsrustad kustfästning, icke skulle sky att före
krigsförklaringens afgifvande anfalla densamma.

Ganska upplysande i detta afseende vore den af en engelsk komité
beträffande ifrågasatt tunnel under engelska kanalen gjorda beräkning,
att från år 1700 till år 1870 krigsförklaring föregått fientligheternas
öppnande endast i 10 fall, hvaremot i 107 fall fientligheterna öppnats
utan krigsförklaring.

Kustfästningar, spärrande tillträdet till sådana platser, genom
hvilkas besittningstagande af fienden vid krigets början landets försvarskraft
skulle kunna väsentligen förlamas — såsom fallet vore med
fästningarna Vaxholm och Oscar-Fredriksborg samt Karlskrona — kräfde
således en så hög grad af krigsberedskap, att de rätteligen borde vara
ständigt krigsrustade.

Den tid, som kunde påräknas mellan det ögonblick, då en fiende
sigtades, och det, då han uppnådde, fästningen, uppginge nemligen endast
till några få timmar.

Ett sådant förhållande manade för visso att städse hafva kustfästningarnas
krigsberedskap så hög, hvad såväl personal som materiel beträffade,
att de knnde hjelp ligen klargöras för strid af i tjenst varande
stampersonal.

För detta ändamål ansåge komitén det vara oafvisligen nödvändigt,

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

att denna personal vid hvarje tillfälle vore så talrik, att den hvad
artilleriafdelningen beträffade kunde nöjaktigt betjena de vigtigaste
artilleripjeserna och, hvad minör- och eldareafdelningarna anginge, kunde
hastigt klargöra säkerhetsminering äfvensom bemanna de vigtigaste
strålkastarna och bevakningsbåtarna. Motsvarade icke fästningens personal
denna fordran, så vore det fara värdt, att fästningen, om den
blefve anfallen, i brist af personal att handhafva de dyrbara och kraftiga
vapen, hvaröfver den förfogade, blefve ett lätt byte för en hänsynslös
fiende.

Med tillämpning af ofvan uttalade åsigter hade komitén, som
vid uppgörande af beräkning öfver personalbehofvet för kustartilleriets
mobilisering sökt att, hvad artilleriförsvaret anginge, begränsa slutsiffrorna
inom belopp motsvarande det af befästningskomitén föreslagna,
icke ansett sig kunna vid afgifvande af förslag till personalbehofvets
fyllande i allo följa de af sagda komité angifna beräkningsgrunder,
utan hade i vissa fall beräkningsgrunder af något olika beskaffenhet
blifvit följda.

I öfverensstämmelse med hvad chefen för flottans stab i utlåtande
öfver befästningskomiténs förslag uttalat, vore kustartillerikomitén förvissad
om, att behofvet af regementsofficerare för kustfästningarnas
mobilisering tillfredsställande kunde fyllas endast med stamofficerare.
Att härtill delvis räkna på i regementets reserv och i armén qvarstående
officerare vore högst otillfredsställande, enär en officer efter
ingång i pensionsåldern antagligen endast undantagsvis vore lämpad
att öfvertaga så vigtiga befäl i första stridslinien till lands, som de,
Indika å kustfästningarna afsetts för regementsofficerare.

Deremot torde utan olägenhet de båda befattningarna såsom
chefer för marinförvaltningens minafdelning och Karlskrona varfs mindepartement
kunna vid mobilisering beklädas af regementsofficerare
i kustartilleriets reserv.

Enligt komiténs förslag utgjorde antalet regementsofficerare på
kustartilleriets stat 10 och bristen att vid mobilisering fylla med reserv
2, eller 17 procent af hela behofvet, under det att samma brist af 2,
som äfven af befästningskomitén företagits att fyllas med reserv m. m.,
utgjorde 29 procent af det af sistnämnda komité beräknade mobiliseringsbehof.

Ofvannämnda 10 regementsofficerare toges alla äfven under fredstid
i anspråk för tjenstens behöriga skötande.

Vid afgifvande af förslag till regementsofficerare å stat borde
hänsyn tagas jemväl till en annan omständighet, nemligen vigten af

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

att erhålla rätt afpassadt förhållande mellan dem och kompaniofficerarne,
så att befordringsutsigterna ej blefve så klena, att god rekrytering
derigenom försvårades. Äfven i detta afseende lämpade sig antalet 10
regementsofficerare ganska väl, då det utgjorde 11,2 procent af antalet
kompaniofficerare på stat. Motsvarande siffror för regementsofficerare
voro vid:

fältartilleriet ................................................................................. 10,8 procent,

sjöfästningsartilleriregementet enligt befästningskomiténs

förslag ..................................................................................... 8,3 „

För att kunna fylla mobiliseringsbehofvet af kaptener hade komitén
tagit i anspråk i kustartilleriets reserv qvarstående, vid mobilisering
disponibla, kaptener till ett antal af ej mindre än 33 procent af antalet
på stat, en siffra, som ej kunde i praktiken öfverskrida», och vid sidan
af hvilken befästningskomiténs motsvarande procenttal 12,5 procent
vore helt ringa; och hvad subalternofficerare beträffade hade komitén
byggf sina beräkningar öfver mobiliseringsbehofvets fyllande på en
tillgång af 57 särskildt utbildade reserv officerare, då motsvarande antal
af befästningskomitén ej upptagits till mera än 30.

Ofvanstående uppgifter torde tydligt ådagalägga, att komitén
iakttagit synnerligen stor sparsamhet vid beräkningen af antalet officerare
å kustartilleriets stat.

Att summan officerare icke desto mindre sprungit npp till den
utan gensägelse betydande siffran af 100, under det att befästningskomitens
förslag stannade vid 65, förklarades lätt, då man erinrade
sig, att personalbehofvet vid mobilisering blifvit ökadt:

för Fårösunds-batterierna med ................................,...............

„ sjöbevakningen m. m........................................

,, depot å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning

,, ändringar i bestyckningen ................................................

,, andra orsaker berörande artilleriförsvaret...............

„ minförsvaret.......,.................................................................

5 officerare

summa 67 officerare.

Det torde medgifvas, att eu ökning af 35 officerare på stat för
att. motsvara 67 nya officersbefattningar vore så lågt beräknad som
möjligt.

Hänsyn hade härvid särskildt tagits till komiténs förslag beträffande
reservoffieerarne, hvilket borde kunna förskaffa kustartilleriet det påräknade
antalet sådana.

Särskilda, Utskotts ($!:o l) Utlåtande N:o 14.

För att erhålla den för mobilisering behöfliga tillgång af 57 särskild!
utbildade reservofficerare hade komitén föreslagit att i medeltal
årligen utbilda 6 reservofficerare, Enligt de för utbildning m. m. af
reservbefäl föreslagna bestämmelser erliölles härigenom, om åldern vid
utnämningen antoges vara 25 år, ett antal af 90 reservofficerare, hvilken
summa borde minskas med 35 procent, utgörande enligt vid flottan
vunnen erfarenhet det afdrag, som borde ske för vid mobilisering ej
disponibla; återstoden, 58 reservofficerare, motsvarade jemnt bobiliseringsbehofvet.

Den civilmilitära personalen på stat hade föreslagits lika med
personalbehofvet under fredstid, dock att derutöfver samtliga enligt
mobiliseringsbehofvet erforderliga läkarestipendiater äfvenledes blifvit
upptagna i stat (dock icke kustartilleriets).

Fästningsintendenten å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning
inträdde visserligen först vid mobilisering i det egentliga utöfvande!
af sin tjenstebefattning. Hans tjenstgöring vid mobilisering skulle
emellertid föregås af under fredstid verkstäldt utarbetande af fullständig
förplägnadsplan för fästningen, och han borde dertill ega god
kännedom i förplägnadsafseende om fästningen och kringliggande trakt.

Till följd häraf, och då fästningsintendenten ej torde böra upptagas
i fredsstaten, hade komitén ansett det vara för tjensten förmånligast,
att regementsintendenten vid Vaxholms regemente, som under
fredstid kunde utföra nyssnämnda förarbete, vid mobilisering öfvertoge
befattningen såsom fästningsintendent och i sin förut innehafda befattning
ersattes af en reservintendent,

Sistnämnde tjensteman verksamhet vid kustartilleriet började således
först vid mobilisering, men vid detta tillfälle måste hans biträde
omedelbart påräknas. Detta förhållande, äfvensom önskvärdheten af
att han under fredstid bereddes tillfälle att genom tjenstgöring tidtals
vid regementet göra sig fullt förtrogen med regementsintendentsbefattningen,
hade föranledt komitén att icke upptaga reservintendenten
såsom beväringsman.

Då emellertid regementets stat ej lämpligen borde betungas med
en civilmilitär tjensteman, för hvilken användning vid regementet i
regel saknades under fredstid, hade komitén föreslagit, att en ordinarie
eller o. o. kammarskrifvare vid llottans civilstat och Stockholms station
afsåges för fyllande af sagda mobiliseringsbehof.

Läkarestipendiater till erforderligt antal hade, då det torde vara
otjenligt att anställa sådana både vid kustartilleriet och vid flottan, antagits
kunna erhållas från flottans läkarestat.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Beträffande manskapet vore bristen störst för artilleriafdelningen,
ehuru den procent, som användts vid beräkning af mobiliseringstillgången
på f. d. stamanstäld beväring, vore ungefär dubbelt så stor
som vid öfriga afdelningar, och i många fall hade tillgången ej förmått
fylla behofvet af stampersonal, utan hade äfven öfrig beväring måst
afses härtill.

Olikheten vid beräknande af den proportion, som stam och f. d.
stamanstäld beväring borde intaga till hvarandra, berodde af flera samverkande
orsaker.

Hvad först beträffade minör- och eldareafdelningarna, toges dessas
tjenstgöring vid början af mobilisering hufvudsakligen i anspråk för
mineringarnas utförande. Nu vore minförsvaret vid ett inlopp af den
beskaffenhet, att det vore af ringa eller intet värde, förrän det vore
fullbordadt, d. v. s. om fienden skulle anfalla, när mineringen blott vore
till en del utförd, kunde denna föga bidraga till att hindra genombrytning.
I detta afseende skilde sig minförsvaret fullständigt från artilleriförsvaret,
vid hvilket hvarje batteri för sig, oberoende af de öfriga,
kunde vara verksamt vid försvaret, så att, om anfall skulle företagas,
innan besättningen blifvit fulltalig, den disponibla styrkan fördelades
mellan de vigtigaste batterierna, under det att mindre vigtiga batterier
lemnades obemannade, hvarvid äfven vore att märka, att endast en del
af batterierna vore afsedd att medverka vid afflående af ett genombrytningsförsök,
samt att återstoden hade uppgifter, visserligen icke
mindre vigtiga, om det gälde att motstå ett längre, planmessigt utfördt
anfall mot fästningen, men af intet värde vid genombrytning.
Äfven de kraftigaste kust fästningar torde emellertid icke vara i stånd
att med enbart artilleri förhindra en modern sjöstyrka, som kunde fritt
utveckla den höga fart, hvaraf den vore mägtig, att verkställa våldsam
genombrytning, och fästningarna befunne sig till följd häraf, intilldess
mineringarna blifvit, afslutade, i ett svaghetstillstånd, som det vore af
vigt att med det snaraste afhjelpa.

Då den skyndsamhet, med hvilken minpositionerna kunde mobiliseras,
i hög grad berodde af den dervid använda arbetsstyrka, hade
komitén ansett sig böra beräkna i tjenst varande personal af minöroch
eldareafdelningarna till jemförelsevis högre antal, än som blifvit
beräknadt för artilleriafdelningen.

En omständighet, som bidragit att öka antalet manskap å stat för
de smärre afdelningarna, vore, att ju mindre numerär enligt stat en
afdelning hade, desto mera inverkade en tillfällig, i och för sig obetydlig
afvikelse från medeltalet af de statistiska uppgifter, hvilka läge

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14. 65

till grund för beräkningarna öfver vid mobilisering disponibel f. d.
stamanstäld beväring, till ändring af dessa beräkningar; det vore på
grund häraf icke välbetänkt att räkna på att med små afdelningar uppnå
samma maximigräns, som läte sig göra med större aldelningar, vid
hvilka afgången reglerades jemnare.

Detta gälde framför allt beträffande ekonomi- och handtverksafdelningarna,
hvilka, förutom att de vore af ringa numerär, jemväl
båda vore splittrade i flera yrkesgrenar, så att vid hvardera regementet
dessa afdelningar enligt föreslagen stat skulle bestå: ekonomiafdelningen
af 7 underofficerare (stabstrumpetaren inberäknad) och 60
man, fördelade på 6 yrkesgrenar, och handtverksafdelningen af 1 underofficer
och 20 man, fördelade på 3 yrkesgrenar.

Den å stat föreslagna personal vid dessa tvenne afdelningar vore
dessutom behöflig för att under fredstid upprätthålla tjenstens behöriga
gång, sedan afdrag blifvit gjordt för dem, som genomginge utbildningskurser
i skolor.

Komitén hade med anledning af ofvanstående i beräkningen öfver
antalet vid mobilisering påräknelig f. d. stamanstäld beväring antagit
denna uppgå till 130 procent af antalet manskap å stat (underofficerskorpraler
frånräknade) för artilleriafdelningen samt till 60 procent för
samtliga öfriga afdelningar. Dessa siffror angåfve endast medeltalet
f. d. stamanstälda beväringsmän inom l:a—3:e tjenstbarhetsklasserna
och icke antalet inom hvarje särskild tjenstbarhetsklass. Detta senare
understege inom l:a och 3:e tjenstbarhetsklasserna ofvan beräknade
orocent, hvaremot öfverskott funnes inom 2:a tjenst arbetsklassen.

Det föreslagna antalet underofficerare å stat utgjorde vid artilleri-,
ekonomi- och handtverksafdelningarna tillsammans 30 styckjunkare, 60
sergeanter och 2 rustmästare, under det att i befästniugskomiténs förslag
antalet i motsvarande afdelningar upptogs till 24 styckjunkare och
48 sergeanter, således eu ökning af 20 underofficerare, ett uppenbarligen
icke öfverdrifvet antal, om man toge hänsyn till, att mobiliseringsbeholvet
samtidigt blifvit ökadt från 132 underofficerare i befästningskomitcns
förslag till 173; också utgjorde underoffieerarnes antal vid
nyssnämnda afdelningar med 5 procent afdrag enligt nu föreliggande
förslag blott 50,3 procent af mobiliseringsbehofvet, medan det i befästningskomiténs
förslag inginge med 51,5 procent. Med den förbättrade
utbildning, som enligt komiténs förslag skulle komma manskapet till
del, kunde en till underofficerskorpral utbildad artillerist utan men för
tjensten förordnas att vid mobilisering förrätta sergeantstjenst.

Bill. till Biksd. Prof. IDOL S Sami. 1 Afä. U Höft. »

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Antalet underofficerare på stat vid minör- och eldareafdelniugarna
föresloges till respektive 50 och 12, hvilket, då motsvarande mobiliseringsbehof
vore 65 och 19, med 5 procent afdrag utgjorde för minörafdelningen
72,3 procent och för eldareafdelningen 57,9 procent af
sagda behof.

Komitén trodde sig hafva i det föregående ådalagt, att nu föreslagen
personal på stat af officers och underofficers grad vore sparsammare
tillmätt i förhållande till det personal behof, som med densamma
vore afsedt att fyllas, än hvad till och med den af befästningskomitén
på stat föreslagna, snäft tillmätta, personal var i förhållande
till det af befästningskomitén beräknade personalbehof, äfvensom orsakerna,
hvarför kustartillerikomitén likväl ansett behofvet blifva nöjaktigt
tillgodosedt.

Hvad deremot manskapet beträffade, hade komitén vid sina noggranna
detaljberäkningar funnit, att den proportion, i hvilken stammanskap
blifvit af befästningskomitén föreslaget att ingå vid mobilisering,
vore alltför svag för att gifva kustfästningarnas bemanning
erforderlig fasthet. Detta förhållande hade äfven enstämmigt blifvit
påvisadt af de myndigheter, hvilka haft att afgifva utlåtande öfver
befästningskomiténs betänkande.

Personalen i fråga belöpte sig nemligen, sedan eu icke obetydlig
del af densamma tagits i anspråk för att fylla underofficersbrist, ej ens
till en åttondedel af manskapsbehofvet, såsom af nedanstående syntes:

mobiliseringsbehof af manskap .......................................... 5,465 man

tillgång enligt stat med 5 procent afdrag .................... 707 »

afdrag för fyllande af underofficersbrist ........................ 59 j

tillgång af stammanskap vid mobilisering ..................... 648 man,

hvilket utgjorde af mobiliseringsbehofvet knappt ......... 11,9 procent.

Mobilisering med så svag stamtrupp ledde tjMligen derhän, att
materielen till större delen komme i händerna på beväringsmän, i bästa
fall sådana, som förut innehaft stamanställning, hos hvilka sålunda
borde påträffas någon vana att sköta densamma, men i annat fall sådana,
hvilka blott öfvats 90 dagar och alltså erhållit alldeles otillräcklig
utbildning för att kunna tjenstgöra såsom förhandsmän.

Komitén hade sökt att på tvenne olika sätt förstärka stamtruppen,
dels och framför allt genom att gifva densamma grundligare yrkesutbildning,
härigenom höjande dugligheten ej mindre hos stammen,
än äfven hos f. d. stamanstäld beväring, dels genom att något öka
numerären af stammanskapet i förhållande till mobiliseringsbehofvet.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

För artilleriafdelningen hade komitén föreslagit en manskapsstyrka
i nummer af 976 man. Lades härtill stammanskapet vid ekonomi- och
handtverksafdelningarna, utgörande respektive 120 och 40 man, hvilka
afdelningars tillkomst innebure en faktisk ökning för artilleriafdelningen,
då dess stammanskap härigenom befriades från en del sysslor, som
annars skulle åligga detsamma, utgjorde den manskapsnumerär å kustartilleriet,
hvilken kunde sägas i hufvudsak motsvara befästningskomiténs
sjöfästningsartilleriregemente, 1,135 man.

För jemförelse med ofvanstående siffror enligt befästningskomiténs
förslag anfördes följande siffror beträffande behof och tillgång af manskap
enligt kustartillerikomiténs förslag:
mobiliseringsbehof af manskap vid artilleri-, ekonomi -

och handtverksafdelningarna ....................................... 7,039 man

tillgång enligt stat med 5 procent afdrag ................... 1,078 »

afdrag för fyllande af underofficersbrist ........................__53 »

tillgång af stammanskap vid mobilisering ..................... 1,025 man,

hvilket utgjorde af mobiliseringsbehofvet ........................ 14,6 procent.

Hvad slutligen beträffade manskap vid minör- och eldareafdelningarna,
vore motsvarande siffror för detta enligt komiténs förslag:

Minörafdelningen.

mobiliseringsbehof af manskap ............ 974 man

tillgång enligt stat med 5 procent afdrag 380 »

afdrag för fyllande af underofficersbrist 3 »

Eldareafdelningen.

279 man
76 »

4 »

tillgång af stammanskap vid mobilisering 377 man 72 man,

hvilket utgjorde af mobiliseringsbehofvet 38,7 procent och 25,8 procent.

Det vid minör- och eldareafdelningarna förhållandevis stora antalet
underofficerare och manskap i de högre tjensfbarhetsklasserna vore härledt
direkt ur mobiliseringsbehofvet, då dessa afdelningars tjenstgöring
vore af den art, att den erfordrade talrikt underbefäl och förhandsfolk.
Härvid vore äfven att märka hvad beträffade minörafdelningen, att
behofvet af underbefäl icke kunde såsom vid artilleriafdelningen fyllas
med särskilt utbildadt reservunderbefäl, enär det icke läte sig gorå
att bibringa beväringsmän den härför erforderliga utbildning, samt,
hvad beträffade eldareafdelningen, att en dol l:a klassens oldare vore
afsedd att göra tjenst såsom underofficerskorpraler eller till och med
underofficerare, men af besparingsskäl upptagits på sin nuvarande plats.

I sitt förslag till stat för kustartilleriet hade komitén beträffande
afiönincjen utgått från den uppfattning, att för vinnande åt enhet i

68 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

aflöningssystem under femte hufvudtiteln, och då tjensten vid kustartilleriet
och flottans landtjenstgöring icke torde vara så olikartade, att
de betingade skilda löneförmåner, dessa borde vara lika, för så vidt
icke särskilda förhållanden påkallade afvikelse.

Flottans aflöningssystem skulle för kustartilleriets officerskår i dess
helhet innebära föga förändring i summan af utgående löneförmåner,
beräknad efter de för Karlskrona artillerikår gällande bestämmelser,
enär de ökade inqvarteringsbidragen motvägdes af indragna arfvoden.
Det medförde emellertid en beaktansvärd fördel derigenom, att det i
följd af det högre inqvartenngsbidraget vore egnadt att minska differenserna
i aflöningsförmåner för den del af officerskåren, hvilken hade
inqvartering in natura, och den de], som ej komme i åtnjutande af
denna fördel.

Å andra sidan medförde det ökade inqvarteringsbidraget icke för
de äldre kaptenerna tillräcklig ersättning för förlusten af kompanichefs
arfvode. Visserligen komme den, som förordnades till kompanichef,
när_ organisationen blifvit genomförd, att under sammanlagda tjenstgöringstiden
såsom kompaniofficer erhålla ersättning för sagda arfvode
i form af högre inqvarteringsbidrag; men en officer af den ålder, att
han förordnades till kompanichef, kunde förmodas hafva bildat familj,
vid hvilket förhållande hans aflöning, kompanichefsarfvodet inberäknadt,
torde få anses vara så knappt tillmätt, att någon nedsättning deraf ej
borde kunna sättas i fråga. Det borde äfven ihågkommas, att det
befintliga antalet af kompanichefsarfvoden hade berättigat kompaniofficerarne
att med temligen hög grad af säkerhet påräkna att under
sin tjenstgöring i kaptensgraden komma i åtnjutande af sådant arfvode
intill afskedtagandet eller vunnen befordran. Äfven borde beaktas,
att större delen af officerskåren erhölle inqvartering in natura, så att
höjning af inqvarteringsbidraget ej komme denna de! till godo, hvaremot
den drabbades af hvarje nedsättning af arfvodena.

Af nu anförda skäl hade komiten beräknadt aflöningsförmåner för
kustartilleriets officerare enligt den vid flottan tillämpade norm, dock
med den skilnad, att utöfver flottans aflöningsförmåner arfvoden beräknats
skola tillkomma alla kompanichefer till belopp af 600 kronor,
samt med den modifikation vid beräknande af inqvarteringsbidrag, att
sådant föreslagits att till nedanstående belopp tilldelas hvarje officer,
hvilken åtnjöte dagaflöning och ej innehade boställe i kronans hus:

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14. 69

Gra d.	i Inqvarteringsbidrag vid förläggning
i Stockholm	i Vaxholm och \| Oscar-Fredriks-borg, Fårösund, Karlskrona och Göteborg.
	Kronor	Kronor
i Generalsperson ...... ....................................................	1,200	»b"* O \
Regementsofficer ........................................................	1,000	600 :i •-
	500	400

r'' Subalternofficer ........................................................... i ''■ •• •''■ '' •• •	400	300 - <•. ■!

Olikheten i aflöningsförmåner för underofficerare enligt flottans
stat och enligt staten för Karlskrona artillerikår berörde såväl lön och
dagaflöning som inqvarteringsbidrag och arfvoden och framginge, utom
hvad arfvoden beträffade, af nedanstående tabell:

, .. , '' ■ . Grad.	! : Dag‘ Lön. i aflöning per år.	Bekläd- nads- ersätt- ning.	\| Inqvar- Portions- ersätt- 1 bldrag o. servis- nmg- ! ersätt- i ning.	Summa.
!	Kr. Kr.	Kr.	Kr.	Kr.		Kr.
Flaggunderofficer å Karlskrona station		\|
enligt 1901 års stat för flottan.	720 — 547 Iso	200 !-	226	3 o; 240	1-	1,933	SO
Styckjunkare enligt staten för Karls-						f j
krona artillerikår .......................	720 — 365 -	200 —	226	3<r 96	~	1,607	so
Underofficer af 2:a graden å Karlskrona
station enligt 1901 års stat för flottan	720 — 365 —	200 -	226	3 D i 180	—	1,691	30
1 Sergeant enligt staten för Karlskrona
artillerikår ...................	372 365 —	200 -	226	:i o \| 96	—	1,259	no
Styckjunkare vid Karls-1	1 ■■	\|		1 I
krona artillerikår ...( med tillfällig	720 547 iso	200 !—	! 226	3 o \| 96	—	1,789	so
c , it i / löneförbätt- Sergeant vid Karls-							:
krona artillerikår ... 1	1 372 — 438 !-	200 -	226	so] 96		1,332	30

Den i tabellen anmärkta löneförbättringen vore af 1899 och 1900
årens Riksdagar beviljad på extra stat, så att dagaflöning med denna
förbättring uppginge, likasom för motsvarande personal vid arméns
truppförband, för styckjunkare vid Karlskrona artillerik.är till 1 krona
50 öre och för sergeant derstädes till 1 krona 20 öre; och, under

70 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

förutsättning att denna tillfälliga löneförbättring blefve permanent,
komme olikbeten i aflöning för underofficerare vid flottan och sjöfästningsartillerikårerna
att något utjemnas.

Arfvoden saknades helt och hållet vid flottan, hvaremot vid
Karlskrona artillerikår sådana utginge för informationsunderofficerare,
förvaltare och uppbördsmän till belopp vexlande mellan 300 och 100
kronor.

För underofficerarne skulle aflöning enligt flottans system vara
afgjordt fördelaktig, och då deras ställning i ekonomiskt afseende vid
sjöfästningsartillerikårerna varit mycket bekymmersam — ett sakförhållande
som torde få anses hafva blifvit af Riksdagen erkändt i och
med anvisandet af medel till tillfällig löneförbättring åt dessa underofficerare
— samt då komitén ansåge ytterligare förbättring af underofficerarnes
ställning vara högligen af behofvet påkallad, så att de
erhölle en deras fordrande och ansvarsfulla tjenstgöring mera motsvarande
aflöning, hade komitén i denna omständighet funnit ett tungt
vägande skäl att för kustartilleriets underofficerskår föreslå aflöning i
likhet med den för flottans uuderofficerskår bestämda.

Komitén ville i sammanhang härmed hafva erinrat, att för vinnande
af befordran till underofficer vid kustartilleriet enligt komiténs
förslag komme att erfordras en tjenstetid vid kustartilleriet af minst
8 år 3 månader, under det samma befordran nu skulle kunna vinnas
vid någon af sjöfästningsartillerikårerna efter en tjenstetid af knappa
3 år, och torde det då ej vara obilligt, att de aflöningsförmåner, som
komme nyutnämnd underofficer till del, bestämdes att vara högre i
förra fallet än i det senare.

Lön, dagaflöning och tjenstgöringspenningar för civilmilitär personal
vid kustartilleriet hade i komiténs förslag uppförts att utgå enligt
samma grunder och till samma belopp som för motsvarande personal
vid flottans civil- och läkarestater, hvarvid regementsintendeut ansetts
likstäld med intendent och fästningsförvaltare med förrådsförvaltare vid
Stockholms station.

I kustartilleriets stat upptagna arfvoden till civilmilitär personal
vore desamma, som för närvarande vore upptagna på Vaxholms artillerikårs
stat, hvarjemte upptagits arfvode af 120 kronor för en fästuingspredikant
i Karlskrona, hvilket arfvode för närvarande utbetalades från
anslaget till aflöning för flottans kårer och stater.

Manskap vid flottans sjömanskår erhölle högre aflöningsförmåner
än manskap vid Karlskrona artillerikår. Denna skilnad vore mindre i
de två lägsta lönegraderna (menige och l:a kl. artillerister), men växte
betydligt i de högre lönegraderna, såsom af följande tabell syntes.

Särskilda Utskottts (N:o \) Utlåtande N:o 14.

			Lega per år.	Månads- lön per år.	Dag-aflöning per år.	Arfvode per år.	Summa.
			Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
	''menig ..	40	— 1)	96		__	—	—	—	136
Karlskrona artilleri	1 ;l:a	kl. art.	40	_	96	_	_	_	60	_	196	_
kår enligt	)2:e	konst	40	—	96	—	-.	—	120	—	256	—
stat	lite	»	40	—	96	—	—	—	180	—	316	—
D:o med af Riks-	t menig .....	40	-1)	96						136	—
dagen anvisad till-	i:a	kl. art.	40	—	96	—	—	—	96	—	232	—
fällig löneförbätt-	2:e	konst.	40	—	96	—			156	—	292	—
LT ring.	\|l:e	3>	40	—	96	—	—		216	—	352
	4:e lönegrad	35		60	_.	109	SO		—	204	5 0
Flottan enligt 1901	>e	»	_	_	120	_	146	_	_	_	266	_
års stat. ‘)	2:a				240	_	182	50	_	—	422	50
	sira	»	_	_	360	—	292		•	—	652	—

*) Af i stat anvisade
40 kronor per man
i rekryteringskostnad
måste ett större
afdrag göras för
menig (arfvode till
värfvare med flere
kostnader).

12) Utöfver här upp.
tagna aflöningsförmåner
tillkomma
i vissa fall
uppmuntringspenmngar.

Högre aflöning utginge sålunda vid flottan än vid Karlskrona

artillerikår, löneförbättring inberäknad, för

kronor

4:e lönegrad (menig) med ............... 68: 50

3:e » (l:a klassens artillerist) » 34: —

2:a b (2:e konstapel) » 130: 50

l:a » (l:e b ) b 300: —

Vid Vaxholms artillerikår åtnjötes enahanda aflöningsförmåner
som vid Karlskrona artillerikår, utom att arfvode för l:a klassens
artillerist saknades, emedan denna tjenstegrad ej funnes vid kåren.

Uppflyttning till de högre tjenstbarhetsklasserna (lönegraderna)
kräfde emellertid vid flottan mycket längre tid än vid sjöfästningsartillerikårerna,
och då nu komitén, i afsigt att förbättra manskapets
utbildning, föreslagit ett utbildningssystem för kustartilleriet liknande
flottans med afseende på den för uppflyttning i tjenstbarhetsklass erforderliga
tidrymd, syntes billigheten bjuda, att aflöningsförmånerna
förbättrades utöfver hvad som erhölles vid sjöfästningsartillerikårerna.

Do till stort antal uppgående vakanserna vid armén påvisade
äfven otvetydigt, att de förmåner, som för närvarande erbjödes värfvadt
manskap, icke vore af tillräckligt lockande beskaffenhet, och det torde
vara en oeftergiflig fordran, att aflöningen för värfvad trupp i anmärkningsvärd
grad ökades, om vakanser i stor utsträckning skulle kunna
undvikas.

72 Särskilda Utskotts (N;o 1) Utlåtande N:o 14.

Väl vore det sant, att äfven vid flottans sjömanskår med dess
högre aflöning betydande vakanser funnits, och kunde detta möjligen
förmenas ådagalägga, att aflöningen spelade mindre roll för rekryteringen
än som ofvan blifvit tillmätt densamma. För att rätt bedöma
denna fråga måste emellertid ihågkommas, att aflöningen för flottans
sjömanskår borde jemföras med den aflöning, som i handelssjöfarten
anstäldt manskap åtnjöte, och att denna senare enligt af chefen för
flottans stab från sjömanshus infordrade uppgifter, hvilka funnes införda
under femte hufvudtiteln i 1900 års statsverksproposition, för
matroser och eldare vexlade mellan 45 och 55 kronor och för nybörjare
i yrket (lättmatroser) i regel utgjorde 35 å 40 kronor, allt per månad,
hvadan aflöningen för flottans sjömanskår, hvilken under de senare
åren, jemte värdet af beklädnad, uppgått till respektive 20, 31 och
44 kronor i månaden för de tre lägre lönegraderna, voro lägre än den,
som erbjödes dylikt manskap vid handelsflottan.

Eu betydande brist i stammen, om än oroande, hvilket vapenslag
den än drabbade, innebure eu alldeles särskildt stor fara för ett
vapen sådant som kustartilleriet, hvilket till följd af sitt läge i yttersta
stridslinien till lands vore utsatt att före öfriga delar af krigsmakten
— flottan undantagen — träffas af en fiendes första slag, långt innan
öfning hunnit bibringas den inkallade beväringen, ja måhända innan
inkallelseorder hunnit utgå.

Det läge till följd häraf synnerligen stor vigt uppå, att kraftiga
åtgärder vidtoges för att, såvidt möjligt vore, hålla kustartilleriets kader
fulltalig, och vore härvid, såsom förut blifvit antydt, i första hand
angeläget att förbättra aflöningen.

Komitén hade dock icke förbisett, att äfven en måttlig höjning
af manskapets aflöning medförde eu högst betydande ökning i statens
slutsumma, och hade på den grund icke ansett sig böra föreslå
aflöningsförmåner för kustartilleriets manskap till högre belopp än som
enligt komiténs förmenande vore oundgängligen nödvändigt, för att man
skulle med någon grad af sannolikhet kunna antaga, att rekryteringen
såväl som den erforderliga rekapitulationen blefve betryggade och att
stamtruppen således komme att finnas till icke blott på papperet. I
öfverensstämmelse härmed hölle komitén det ingalunda för nödvändigt,
att kustartilleriets manskap i alla lönegrader erhölle så hög aflöning
som manskap vid flottans sjömanskår.

Äfven ansåge komitén, på sätt jemväl Riksdagens revisorer i
1897 års revisionsberättelse uttalat, att aflöningen för minörer vid kustartilleriet
kunde utan olägenhet sättas något lägre än den, som flottans
minörer för närvarande åtnjöte, detta så mycket hellre som minörkompanierna
i allmänhet visat sig vara jemförelsevis mindre svåra att
rekrytera.

Särskilda Utskotts (iV:o 1) Utlåtande N;o 14. 73

I lägsta lönegraden hade komitén beräknat aflöningen för kustartilleriets
samtliga afdelningar till samma belopp som för flottans sjömanskår
enligt den af 1900 års Riksdag godkända stat.

För att kunna beräkna lägsta möjliga aflöning för öfriga lönegrader
måste hänsyn tagas till, om den anvärfvade under sin första
kapitulationstid inlärde yrke, med hvars tillhjelp han efter kapitulationstidens
slut kunde erhålla förmånlig civil anställning, i hvithet fall
aflöningsförmånerna måste bestämmas till belopp jemförligt med det
som erhölles i detta yrke, för att rekapitulation skulle kunna påräknas.
Så vore i större omfattning förhållandet med minörer och eldare, hvadan
den för öfriga afdelningar tillräckliga aflöning i de högre lönegraderna
ej torde vara tillfyllest för att förmå en minör eller eldare att rekapitulera.

På grund häraf hade komitén föreslagit aflöning i l:a, 2:a och
3:e lönegraderna för kustartilleriets manskap enligt två olika aflöningsskalor,
den högre för minör- och eldareafdelningarna och den lägre för
artilleri-, ekonomi- och handtverksafdelningarna.

Här föreslagna aflöningsförmåner äfvensom flottans enligt senast
faststälda stat för sjömanskåren framginge af följande tabell:

Löne- grad	Afdelning	Månads- lön per år.	Dag-aflöning per år.	Summa.
		Kr.		Kr.		Kr.
	Kustartilleriet: artilleri-, ekonomi- och handt-
1 1	verksafdelningarna ...............	300	—	255	5 0	555	50
	» minör- och eldareafdelningarna ...	300	—	292	—	592	—
!	Flottans sjömanskår ....................................	360	—	292	—	652	—
,	Kustartilleriet: artilleri-, ekonomi- och handtverks-
	afdelningarna .....................	204	—	164	25	368	25
2:a	» minör- och eldareafdelningarna	204	—	182	50	386	5 0
I	Flottans sjömanskår ........................ ..........	240	—	182	SO	422	50
	Kustartilleriet: artilleri-, ekonomi- och handtverks-
3e 1	afdelningarna .......................	96	—	127	7 6	223	75
	» minör- och eldareafdelningarna	96	—	146	—	242	—
	Flottans sjömanskår .....................................	120	—	146		266	—
, 1	Kustartilleriets samtliga afdelningar ...............	60		109	60	169	50
4:e s	Flottans sjömanskår .......................................	i

Anm. Lega är här ej medräknad, den utgår lika vid alla afdelningarna med 50 kronor
för anvärfvad rekryt.

Bih. till Riksd. I\ot. 1901. 8 Sami. 1 Afd. 14 Häft.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Såsom af tabellen syntes, vore månadslönerna vid kustartilleriets
l:a—3:e lönegrader minskade med vid pass Vs till Ve af motsvarande
löner vid flottans sjömanskår. Dagaflöning utginge med lika belopp
vid sjömanskåren och kustartilleriets minör- och eldarafdelningar, men
vid kustartilleriets artilleri-, ekonomi- och handtverksafdelningar med
5 till 10 öre mindre.

Beträffande ofvan föreslagna aflöningsförmåner för kustartilleriet
vore äfven att taga hänsyn till, att fordringarna för uppflyttning till
2:a tjenstbarhetsklassen (3:e lönegraden) vid kustartilleriet af besparingsskäl
blifvit skärpta derhän, att uppflyttning ej kunde ega rum
förrän efter en tjenstetid af 2 år 4 månader — motsvarande tid vid
flottan vore för vissa afdelningar 1 år 5 månader och för de andra
1 år 2 månader — hvarigenom aflöning i motsvarande lönegrad endast
kunde komma den för en tid af 3 år anvärfvade till del under jemförelsevis
kort tid före kapitulationstidens utgång.

De baracker, som afsåges för minörernas inqvartering under de
öfver hela sommaren sig sträckande mineringsöfningarna, voro flerstädes
så belägna, att officerare och underofficerare icke i egna hem
eller ordinarie messar kunde intaga sina måltider, och vore dessa
öfningar med tillhörande bevakningstjenst ofta af den art, att en ledare,
för att icke rubbningar i desamma skulle inträffa, måste anbefalla så
väl officerare som underofficerare att intaga sina måltider i baracken.
Det syntes på grund häraf billigt, att officerare och vederlikar samt
underofficerare under öfningarna tillförsäkrades messpenningar att utgå
hvad de senare beträffade jemte portionsersättning, då, dessa förmåner
förutan, öfningarna torde, i synnerhet hvad underofficerarne beträffar,
blifva i ekonomiskt hänseende alltför betungande.

Komitén kunde emellertid icke underlåta att finna, att de skäl,
hvilka läge till grund för messpenningars utbetalande under mineringsöfningar,
äfven under liknande omständigheter vore fullt giltiga för
andra officerare och vederlikar samt underofficerare vid kustartilleriet,
hvarför den afgifvit förslag till dylika aflöningsförmåner att under ofvan
omförmälda förhållanden utgå för alla officerare och vederlikar samt
underofficerare vid kustartilleriet. Enligt detta förelag skulle messpenningar
till följande belopp per dag, nemligen för officer och civilmilitär
tjensteman med motsvarande värdighet 3 kronor och för underofficer,
reservofficersaspirant samt underofficerskorpral, hvilken blifvit
kommenderad att göra tjenst i stället för underofficer, 70 öre, åtnjutas
dels af personal, kommenderad till öfningar, hvilka medförde förflyttning

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

från ordinarie förläggningsort till barack, der tillfälliga messer måste
anordnas, dels af personal, som enligt af Konungen faststälda besättningslistor
vore för minerings- (bevaknings-)öfningar kommenderad och
inmönstrad såsom besättning å ångkranpråm, minkabelbåt, bevakningsbåt
eller ångslup.

I hvarje fall vore det dock ett jemförelsevis ringa antal personer,
som komme att åtnjuta dylika messpenningar, och detta endast under
kortare tid af året.

Enär tjenstgöringen i flera afseenden blefve mera betungande för
den personal, som särskildt vore tilldelad den flytande materielen, för
hvars tillsyn och säkerhet den vore ansvarig under omständigheter,
hvilka icke vore afsevärdt skiljaktiga från dem, under hvilka personalen
å flottans å expedition varande fartyg befunne sig, syntes komitén
lämpligt att sjötillägg till dagaflöningen — motsvarande skilnaden
mellan dagaflöning och sjöaflöning enligt flottans reglemente . förunnades
dem af kustartilleriet, som under minerings- och bevakningsöfningar
vore å fartyg inmönstrade, sa ock dem, som inginge i besättningar
å de ångslupar, hvilka underhölle kustfästningarnas kommunikationer.
Sådant sjötillägg föresloges att utgå med följande bel°pp
per dag, nemligen till flaggjunkare och flaggmaskinist med 75 öre,
till sergeant och maskinist med 50 öre, till underofficerskorpral med 40
öre, till manskap i l:a tjenstbarhetsklassen med 15 öre och till manskap
i 2:a tjenstbarhetsklassen med 5 öre.

Vid ofvanstående förslag vore att märka:

att messpenningar icke föreslagits att utgå till officer eller vederlike
med högre belopp än det lägsta vid flottan utgående belopp af
dietpenningar, enär samtliga officerare förutsatts skola messa vid gemensamt
bord;

att sjötillägg icke komme att utgå för officer;

att sjötillägg för flaggmaskinist och maskinist endast föreslagits
att utgå med samma belopp som för öfriga underofficerare af motsvarande
grad och föreslagits att utgå med lika belopp för allt manskap
inom samma tjenstbarlietsklass; samt

att särskildt tillägg till aflöningen icke blifvit föreslaget för uppbördsman.

Nu omnämnda särskilda aflöningsförmåner — messpenningar samt
sjötillägg — syntes böra utgå af öfningsanslaget. Deremot borde, i
olikhet mot hvad förhållandet för närvarande vore vid flottan, öfningsanslaget
under inga förhållanden betungas med återstoden af dagaflöningen,
hvarför också dagaflöningen i staten beräknats för helt år.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Då endast en mindre del af den i minerings-(bevaknings-)öfningar
deltagande personal vore å fartyg eller båtar inmönstrad, sedan logementsfartyg
blifvit ersatta med baracker, och endast sjötillägget vore
afsedt att utgå öfver stat (af öfningsanslaget), komme kustartillleriets
mineringsöfningar att ställa sig relativt billigare för öfningsanslaget än
förut flottans.

De i öfrigt af komitén föreslagna särskilda aflöningsförmåner, nemligen
öfverarbetspenning, fri läkarevård och fria medikament, begrafningshjelp,
förmåner under extra förrättning samt flyttningshjelp, äfvensom
ersättning för i tjensten utfördt dykeriarbete, vore i hufvudsak
lika med motsvarande bestämmelser rörande flottans personal.

Såsom regementschefens biträde vid den ekonomiska förvaltningen
hade komitén vid hvartdera regementet föreslagit en regementsintendent,
i likhet med hvad förhållandet redan vore vid Vaxholms artillerikår.
Behofvet af eu regementsintendent vid Karlskrona artillerikår
hade redan förut blifvit påvisadt af såväl kårchefen som vederbörande
stationsbefälhafvare.

I den af Riksdagen år 1892 godkända stat för Karlskrona artillerikår
fanns detta behof tillgodosedt (med en fästningsintendent), men
befattningen uteslöts af Riksdagen ur den nya stat, som 1894 antogs
för kåren.

Det hade emellertid, och som det ville synas med fullt fog, blifvit
framhållet, att kårchefen icke lämpligen borde personligen betungas
med den mångfald af göromål, som tillhörde kårens förvaltning, enär
detta alltför mycket droge honom från hans öfriga vigtiga uppgifter
såsom kårchef och artilleribefälhafvare i Karlskrona fästning. Kongl.
Maj:t hade också genom nådigt bref den 22 mars 1895 medgifvit kårchefen
att till sitt biträde vid handhafvande af den ekonomiska förvaltningen
förordna en kåren tillhörande officer, och hade sedermera en
sådan ständigt varit använd till sagda tjenstgöring.

Behofvet af en person — officer eller af officers värdighet —
såsom kårchefens biträde vid den ekonomiska förvaltningen torde
sålunda få anses vara erkändt, och detta behof komme förvisso att än
skarpare framträda, sedan kåren från dess relativt ringa numerär svält
ut till ett regemente med en fredsstyrka mera än dubbelt så stor som
kårens. Frågan gälde således blott, huruvida en officer eller en för
ändamålet utbildad intendent borde härtill afses.

Härvid kunde först erinras, det ingen besparing vore att påräkna
å regementets stat genom att afse en officer att tjenstgöra i befatt -

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

ningen såsom regementsintendent, enär mobiliseringsbehofvet härigenom
ökades med 1 officer (kapten), och kunde till nämnda ansträngande och
vigtiga tjenstebefattning icke afses annan officer än af stammen.

Det vore vidare obestridligt, att en person, hvilken blifvit utbildad
till intendent, hade större förutsättningar att nöjaktigt sköta regementsintendentsbefattningen,
än en officer hade, hvilken ingen föregående
utbildning gjort förtrogen med sådan tjenstgöring utan som efter hand
finge försöka att efter bästa förmåga sätta sig in i densamma; särskilt
vore det att befara, det störande rubbningar i tjenstens gång ej
skulle kunna undvikas vid ombyte af den officer, som innehade befattningen.
Sådant ombyte skulle emellertid antagligen komma att ega
rum esomoftast, ty hänsyn för officerarnes utbildning medgåfve e]
regementschefen att under en följd af år bibehålla samme officer vid
en sådan befattning.

Med stöd af det ofvan anförda ansåge komitén, att den nu tilllämpade
nödfallsåtgärden, att en officer biträdde chefen vid handhafvande
af den ekonomiska förvaltningen, icke kunde utan verklig
olägenhet fortfarande tillämpas, utan att en regementsintendent borde
för detta ändamål upptagas å Karlskrona regementes stat.

Det temligen stora afståndet mellan Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning samt flottans station i Stockholm med häraf föranledd
tidsutdrägt i förbindelserna, hvilka dessutom under en del af året vore
ganska ovissa på grund af ishinder, skulle enligt komiténs åsigt redan
under fredstid i allmänhet inverka hindrande vid komplettering af
fortens uppbörder, under förutsättning att en sådan komplettering skulle
verkställas från flottans station — såsom i Karlskrona vore och med
stor fördel kunde vara förhållandet.

Vid mobilisering och under strid kunde äfven en viss fara häraf
uppkomma, enär det icke utan fog torde kunna sättas i fråga, huruvida
fästningen tillräckligt hastigt kunde vid sådant tillfälle blifva försedd
med erforderliga inventarier och utredningsartiklar.

Det torde äfven kunna sättas i fråga, huruvida varfvets förrådsförvaltare
billigtvis kunde ställas i ansvar för vården af de inventarier
och den utredning, hvilka funnes å fästningen utan att tillhöra visst
fort och sålunda utan att vara tillinventerade fortuppbördsman, såsom
t. ex. bland inventarierna den rörliga bestyckningen och bland utredningen
kolförråd; hvad som deremot ej kunde betviflas, vore att tillsynen
från förrådsförvaltarens sida blefve den minsta möjliga, enär han
å varfvet vore strängt upptagen för sina öfriga åligganden.

Komitén hölle på grund häraf före, såväl att ett varfvet tillhörigt

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

reservförråd för komplettering af inventarie- och utredningsuppbörderna
borde å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning uppläggas, som
ock att varfvets förrådsförvaltare borde befrias från ansvar för i förråd
varande inventarier och utredning å nämnda fästning, hvilket i stället
borde tillkomma särskild å denna tjenstgörande förrådsförvaltare, som i
förhållande till varfvets myndigheter skulle intaga samma ställning som
varfvets förrådsförvaltare.

Vid det förhållande att kustfästningarna skulle helt och hållet
underordnas sjöförsvarsdepartementet samt chefen för fortifikationen i
allt, som rörde nämnda fästningars nybyggnad och underhåll, skulle
intaga samma ställning till chefen för sjöförsvarsdepartementet, som han
i afseende på rikets öfriga befästningar egde till chefen för landtförsvarsdepartementet,
borde antalet afdelningar i marinförvaltningen ökas
med en fortifikationsafdelning, och borde såsom chef för denna tjenstgöra
afdelningschefen vid byggnadsafdelningen vid fortifikationsstabens
hufvudstation.

Det vore för visso en trängande fordran, att kustartilleriets uppsättning
enligt stat måtte försiggå så hastigt som möjligt, ty äfven
sedan uppsättningen vore genomförd, dröjde det åtskilliga år, innan
den föreslagna utbildningen hunnit att bibringas samtliga vid mobilisering
påräknade årsklasser af f. d. stamanstäld beväring, hvadan kustartilleriet,
äfven med iakttagande af stor skyndsamhet vid dess uppsättning,
ändock icke hunne att erhålla fulltalig stam- och f. d. stampersonal
för kustfästningarna till den tid, då dessa enligt befästningskomiténs
förslag skulle vara fullbordade.

Å andra sidan borde officerskårens uppsättning ej ske fortare, än
att erforderlig skilnad i lefnadsålder komme att finnas mellan officerare
af olika grader, så att någorlunda jemn befordran kunde ega rum efter
uppsättningstidens slut.

Komitén, som föresloge, att uppsättningen skulle försiggå i 2-årsperioder,
hade för att tillgodose båda dessa fordringar beräknat föl -

jande antal sådana perioder, nemligen:

för officerskåren................................................................. 4,

» civilmilitär personal................................................. 1,

» artilleri- och minörafdelningarna........................... 3 och

» öfriga afdelningar....................... 2.

Enligt komiténs åsigt kunde icke uppsättningen försiggå på kortare
tid än den här föreslagna med undantag för officerskåren.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Under fortgången af sitt arbete för utredning rörande organisation
af kustartilleriet hade komitén erhållit uppdrag att jemväl inkomma
med yttrande angående ändringar eller tillägg härtill, som kunde vara
erforderliga, derest ifrågasatta utsträckning till 365 dagar af tiden för
beväringsmanskapets vapenöfning blefve af Kongl. Maj:t och Riksdagen
medgifven.

Då detta nya uppdrag i viss mån inverkat på den af komitén föreslagna
plan för kustartilleriets uppsättning, vore det lämpligt att påvisa
det sammanhang, hvilket funnes mellan sagda uppsättningsplan och
den, som af komitén föresloges för den reducerade stampersonal, hvilken
vore upptagen på kustartilleriets stat under förutsättning af 365 dagars
vapenöfning för beväringen.

Den föreslagna planen för uppsättning af officerare, civilmilitär
personal, underofficerare vid samtliga afdelningar och manskap, vid
minörafdelningen vore i båda fallen lika, emedan den utsträckta tiden
för beväringens vapenöfvande icke medförde förändring af nämnda
stampersonals numerär.

Uppsättningen af manskap skedde vid artilleriafdelningen under
den l:a perioden lika i båda förslagen, hvarefter skiljaktigheter inträdde
till följd af det olika antal stampersonal, som skulle uppsättas.

För ekonomi-, eldare- och handtverksafdelningarna hade komitén
i detta förslag upptagit på l:a periodens stat den manskapsstyrka, som
inginge i den föreslagna slutliga staten under förutsättning af 365
dagars vapenöfning för beväringen.

Genom ett sådant förfaringssätt underlättades öfvergång till den
mot nyssnämnda utsträckta vapenöfningstid för beväringen svarande
stampersonal, om sådan vapenöfningstid under l:a öfvergångsperioden

antoges. .

Vid kustartilleriets bildande af Vaxholms och Karlskrona artillerikårer
samt fasta minförsvaret funnes enligt komiténs förmenande
intet hinder att föreskrifva, det samtlig personal vid förstnämnda båda
kårer skulle öfverflyttas till kustartilleriet, eftersom kårerna öfverflyttades
i sin helhet, och de vilkor, hvilka enligt föreliggande förslag
erbjödes vid kustartilleriet, i stort sedt vore gynsammare än vid sjöfästningsartillerikårerna.

Om således dessa kårer i sin helhet öfverflyttades till kustartilleriet,
torde emellertid förhållandet ej kunna antagas blifva detsamma
med fasta minförsvarets personal.

Utöfver det fasta minförsvaret, hvilket skulle tillhöra kustartilleriet,
erfordrade nemligen flottan minpersonal till handminefartyg och till -

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

fälliga minspärrningar m. m., belöpande sig enligt från flottans stab
erhållen uppgift till 6 underofficerare och 36 man.

Komitén hade till följd häraf icke trott sig böra påräkna, att det
fasta minförsvarets hela personal blefve Överflyttad till kustartilleriet,
utan hade förutsatt, att en del qvarstannade vid flottan. Fördelningen
af denna personal till kustartilleriet och flottan hade beräknats så, att,
af enligt 1898 års organisation tillgängliga 20 underofficerare och 175
man, kustartilleriet, hvars behof enligt föreslagen stat vare 50 underofficerare
och 400 man, erhållit 17 underofficerare och 160 man, utgörande
respektive 34 procent och 40 procent af behofvet, och flottan,
för att tillgodose sitt behof enligt stat af 6 underofficerare och 36 man,
erhållit 3 underofficerare och 15 man, utgörande respektive 50 procent
och 42 procent af behofvet.

I likhet med sjöfästningsartillerikårernas personal torde äfven
manskap ur flottans minörkompanier till det antal, som Kong]. Maj:t
bestämde, kunna öfverflyttas till kustartilleriet, om blott skyldig hänsyn
toges till, att vid flottan antagna minörer finge bibehålla de aflöningsförmåner,
som vid antagningen blifvit dem tillförsäkrade. Så skedde
ock, när fästningsartillerikompanierna vid flottans sjömanskår öfverflyttades
till Karlskrona artillerikår vid denna kårs uppsättning.

Något annorlunda stälde sig förhållandet beträffande underofficerarne
vid flottans minörstat. Dessa innehade nemligen fullmagt att
vara underofficerare vid denna stat vid flottan, och de torde måhända
på grund häraf icke mot sin vilja böra förflyttas till ett annat vapen,
om, såsom komitén förutsatt, förflyttningen icke omfattade hela minörstaten
utan blott en del deraf.

Ån mindre torde de officerare, hvilka för närvarande tjenstgjorde
vid fasta minförsvaret, kunna mot egen önskan öfverflyttas till kustartilleriet,
enär de icke tillhörde någon för minförsvaret afsedd stat,
utan vore upptagna på samma stat som öfriga sjöofficerare och blott
genom kommendering vore bundna vid fasta minförsvaret.

På grund häraf föresloges, att endast de underofficerare vid flottans
minörstat och de vid fasta minförsvaret tjenstgörande officerare, hvilka
vore dertill villiga, skulle öfverflyttas till kustartilleriet.

Komitén hade det oaktadt såsom tillgång för kustartilleriet upptagit
ej blott alla de underofficerare vid minörstaten, hvilka antagits
kunna komma i fråga att öfverflyttas, sedan flottans behof för handminefartyg
m. m. blifvit tillgodosedt, utan äfven 5 officerare, hvilka
tjenstgjorde vid fasta minförsvaret.

Hvad underofficerarna beträffade, saknades giltiga skäl, hvarför

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

dessa, som helt och hållet utbildats vid fasta minförsvaret, skulle vara
obenägna att medfölja detta vapen vid dess öfverflyttning till kustartilleriet,
helst de icke torde vara fullt användbara till tjenst vid annan
flottans underofficersstat.

Hvad åter anginge de fåtaliga officerare, livilka för närvarande
tjenstgjorde vid fasta minförsvaret, vore det uppenbart, att deras hela
tjenstgöring komme att tagas i anspråk vid kustartilleriet, intilldess
nya officerare hunnit blifva utbildade, hvilka kunde leda undervisning
och öfningar med dess minörafdelning, hvadan man torde kunna förutsätta,
att förstnämnda officerare — om de ej öfverginge till kustartilleriet
— under en följd af år skulle varda kommenderade att uteslutande
tjenstgöra vid detta vapen. De komme härigenom att hållas
ifrån örlogstjensten och torde utan tvifvel vara mera eller mindre främmande
för densamma vid den tid, då deras tjenstgöring vid kustartilleriet
kunde upphöra och de skulle återgå till tjenstgöring vid flottan.

Komitén hade med anledning häraf trott, att några, möjligen alla,
vid fasta minförsvaret tjenstgörande officerare skulle finna det vara
fördelaktigare att öfvergå till kustartilleriet än att qvarstanna vid
flottan.

Vid den nyligen uppsatta Karlskrona artillerikår hade befordran
till löjtnant och kapten delvis vunnits efter kortare tjenstetid än vid
Vaxholms artillerikår.

När genom dessa kårers sammanförande kustartilleriet skulle uppsättas,
syntes det komitén vara billigt att utjemna denna hittills varande
ojemnhet vid befordran, så att icke en i tjensteår yngre officer erhölle
tur före en äldre. För att vinna detta syfte hade komitén föreslagit,
att alla subalternofficerare vid Vaxholms axtillerikår, hvilkas första
officersfullmagt vore af äldre eller lika datum med den yngstes i närmast
högre grad vid Karlskrona artillerikår, skulle före sammanslagningen
befordras i Vaxholms artillerikår, samt att alla kompaniofficerare derefter
skulle beräkna tjensterang efter första officersfullmagts datum.

Visserligen kunde det genom en dylik bestämmelse icke undvikas,
att enstaka officerares befordran till löjtnant och kapten härigenom fördröjdes
utöfver hvad förhållandet skulle varit, om ingen sammanslagning
egt rum af sjöfästningsartillerikårerna; men komitén kunde icke tillerkänna
detta någon nämnvärd betydelse, då befordringsutsigterna under
kustartilleriets fortgående uppsättning komme att blifva afgjordt gynsamraare
än vid någon af kårerna, och då den tillfälliga försämring af
befordringsutsigterna, som till en början kunde uppstå för en och annan
Bill. till Biksd. Prof. 1901. 8 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 11

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande Nio 14.

officer, sålunda komme att redan under uppsättningstiden lemna rum
för ett annat sakernas tillstånd.

För officerskåren vid Karlskrona artillerikår måste det dessutom
anses vara i hög grad fördelaktigt att under föreslagna förhållanden
sammanföras med en officerskår, som i hvarje grad vore något äldre
till lefnadsåren, ty med den sammansättning, som förstnämnda officerskår
erhållit, skulle sannolikt all befordran för dem i annat fall blifvit
stängd under en följd af år, sedan ännu befintliga vakanser i kaptensoch
löjtnantsgraderna blifvit fylda.

Motsvarande bestämmelser beträffande underofficerarne vid artilleriocb
ekonomiafdelningarna både äfvenledes blifvit af likartad anledning
föreslagna.

Beträffande aflöning s för måner under öfvergångstiden både komitén
föreslagit, att personalen under mineringsöfningar skulle, så länge logementsfartvg
bibebölles, erhålla aflöning till samma belopp som personal
af motsvarande grader vid flottan, då skäl ej torde förefinnas att föreslå
någon ändring i aflöningsförmåner, så länge öfningarna egde rum under
likartade förhållanden som vid flottan, samt att arfvoden — frånsedt
kompanichefsarfvoden, bvilka alla upptoges på kustartilleriets stat —
som för närvarande utginge vid flottan eller Vaxholms och Karlskrona
artillerikårer till officer och styckjunkare skulle bibehållas, så länge
innebafvaren obefordrad utöfvade befattningen, på det att minskning
ej måtte ske uti förut innebafda löneförmåner.

Deremot både arfvoden till sergeanter och vid Karlskrona artillerikår
jemväl till l:a kl. artillerister föreslagits att vid början af kustartilleriets
uppsättning indragas, enär de vid kustartilleriet erhållna
aflöningsförmåner i motsvarande grader mera än motvägde dylik indragning.

Ofvannämnda arfvoden, bvilka föreslagits att utgå till nuvarande
innehafvare af vissa befattningar, funnes icke upptagna i föreslagna
öfvergångsstater att tillämpas under kustartilleriets uppsättning utan
vore afsedda att bestridas med besparade medel.

För komiténs förslag rörande kustartilleriets förläggning torde få
redogöras i sammanhang med framställning rörande de extra anslag,
som för detta ändamål blifva erforderliga.

Vid beräkning af det belopp, bvilket borde föreslås att utgå såsom
öfningsanslag för kustartilleriets stampersonal, både komitén tagit hänsyn

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

till de under senaste åren utbetalta anslag för öfningar vid Vaxholms
och Karlskrona artillerikårer samt fasta minförsvaret.-

Dessa kostnader hade för stammen i rundt tal per år uppgått
till 83,000 kronor.

Beträffande sagde kostnad för mineringsöfniDgar inginge häri
visserligen såväl sjöaflöning som ut- och afrustningskostnader, hvilka
utgifter båda komme att betydligt reduceras enligt af komitén afgifna
förslag till aflöning och förläggning i land i stället för å logementsfartyg;
men å andra sidan vore ej i denna summa medräknade kostnader
för exercis-, underbefäls- och minskolor samt förberedande mineringsöfningar,
hvilka uppginge till afsevärdt belopp.

Om ofvanstående summa, 83,000 kronor, ökades i samma proportion
som antalet man i nummer blifvit ökadt, borde kustartilleriets
öfningsanslag uppgå till omkring 160,000 kronor.

Men i betraktande af

att kustfästningarna för närvarande underginge genomgripande förbättringar,
hvarvid de bland annat försåges med tidsenligt, kraftigt artilleri;

att det torde vara för truppens utbildning såväl som för vinnande
af visshet, att materielen befunne sig i stridsdugligt skick, af största
betydelse, att skjutöfningar med pjesernas egen ammunition ej företoges
med endast äldre pjeser, utan äfven med kustfästningarnas modernaste
bestyckning;

att ammunitionskostnaden för nyare pjeser betydligt öfverskrede
den för äldre; samt

att kostnaderna dessutom torde ställa sig jemförelsevis högre för
öfningar, hvilka — såsom här vore föreslaget — skulle eg a rum å flera
olika platser jemväl utom regementenas hufvudsakliga förläggningsorter,
än för öfningar, der så icke vore fallet;

syntes det komitén icke vara tillräckligt att begränsa öfningsanslaget
till ofvan angifven summa af 160,000 kronor, utan torde
någon ökning häraf erfordras, för så vidt icke en tillbakagång skulle
inträffa i öfningarna.

Komitén hade derför ansett sig icke kunna föreslå öfningsanslaget
till mindre belopp än 180,000 kronor.

Kostnaderna för eldning och belysning hade beräknats till samma
belopp per man, som utgått för manskap vid Karlskrona artillerikår,
nemligen 40 kronor.

Lärarearfvoden för undervisning i sjökrigs- och sjökrigshögskolorna
utgingo för närvarande sålunda, att lärare i den förra erhölle i stat

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

bestämdt arfvode, som — med nu gällande antal undervisningstimmar
— i medeltal för de läroämnen, hvari undervisning skulle meddelas
å kustartillerilinien, belöpte sig till omkring 150 kronor för hvarje
timmes undervisningsskyldighet i veckan, hvaremot lärare i den senare
skolan erhölle enligt stat 200 kronor för hvarje timmes föreläsningsskyldighet
i veckan.

Det torde vara obestridligt, att lärarnes arbete i sagda skolor betydligt
ökades genom tillkomsten af kustartillerilinier, och att detta
vore förhållandet ej blott för de ämnen, hvilkas timantal blifvit höjdt,
d. v. s. ämnen, hvari skiljaktig undervisning skulle meddelas elever i
de båda linierna, utan äfven för de ämnen, hvari gemensam undervisning
meddelades nämnda elever.

Rigtigheten af sistnämnda antagande torde inses deraf, att äfven
i de gemensamma ämnena kurserna i allmänhet icke blefve fullständigt
lika för båda linierna, utan i många fall något olika, hvarjemte lärarnes
arbete att granska skriftliga arbeten direkt berodde på elevantalet.
Härvidlag borde beaktas, att kontingenten elever i kustartillerilinien
blefve^ ganska talrik, eftersom det gälde rekrytering och utbildning af
en officerskår om 100 personer.

Nu utgående arfvoden för undervisning i sjökrigs- och sjökrigshögskolorna
syntes komitén vara så knappt tilltagna, att de icke kunde
anses godtgöra lärare för hans enligt ofvanstående ökade arbete, utan
de borde till följd häraf ökas, efter det kustartillerilinier blifvit vid
sagda skolor anordnade.

För att vålla minsta rubbning i bestående förhållanden hade
komitén vid beräkning af den erforderliga höjningen utaf arfvodena
bibehållit de grunder, som för närvarande gälde vid de båda skolorna.

I sjökrigsskolan hade höjningen beräknats sålunda, att arfvode
skulle utgå med 100 kronor för hvarje undervisningstimme i veckan
i kustartilleriliniens läroämnen; för undervisning och öfning i förekommande
öfningsämnen torde deremot icke erfordras särskildt arfvode för
kustartillerilinien.

Den häraf uppkomna ökningen i sjökrigsskolans stat belöpte sig
med föreslagna 30 undervisningstimmar i veckan till

100x30 ..................................................................... kronor 3,000: —

Härtill komme ökning i anslaget till diverse

utgifter för skolan.......................................... » 700: —

Summa ökning i sjökrigsskolans stat kronor 3,700: —

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 14.

Hvad åter beträffade i sjökrigshögskolan för närvarande anvisadt
arfvode af 200 kronor för hvarje timmes föreläsningsskyldighet i veckan,
hade detta här blifvit höjdt till 300 kronor, hvarjemte antalet timmar
i veckan för kustartillerilinien blifvit föreslaget till 28 mot i nuvarande
stat upptagna 26. Den föreslagna ökningen i sjökrigshögskolans stat
belöpte sig sålunda till arfvoden:

i allmänna kursen:

300 x 28 — 200 x 26 ...................................... kronor 3,200: —

samt i högre kursen:

300 x 17 x Va —200 x 17 x Va ................... » 850: —

Härtill komme ökning i anslagen till inköp
af böcker, instrument, kartor, ved,
ljus m. m. samt till extra utgifter....... »_950: —

Summa ökning i sjökrigshögskolans stat kronor 5,000: —

I marinförvaltningens stat hade föreslagits ökning med 1,000 kronor,
hvilket belopp, enligt komiténs åsigt, borde såsom arfvode tilldelas
chefen för embetsverkets fortifikationsafdelning, emedan afdelningsschefen
å byggnadsafdelningen vid fortifikationsstabens kufvudstation, som enligt
förslaget skulle tjenstgöra i förstnämnda befattning, derigenom erhölle
betydligt ökadt arbete, hvilket icke motsvarades af någon minskning
i de tjensteåligganden, som förut tillkomme honom.

Kostnaderna för kustartillerib enär ing ens vapenöfningar vore beräknade
med ledning af uppgifter, beträffande de belopp, hvilka hittills
visat sig erforderliga för detta ändamål.

Storleken af det belopp, som borde öfverflyttas från fjerde till
femte hufvudtiteln, hade beräknats med ledning af från armeförvaltningens
olika departement efter anmodan meddelade uppgifter, jemförda
med den utaf 1892 års urtima Riksdag antagna stat för Vaxholms
artillerikår, samt liggare öfver de i riksstaten uppförda anslag å fjerde
hufvudtiteln för år 1900.

Vid det kustartillerikomiténs betänkande, för hvars hufvudsakliga
innehåll nu redogjorts, finnas fogade förslag till grunder för organisation
af kustartilleriets personal, till öfvergångsbestämmelser vid kustartilleriets
uppsättning, till kustartilleriets förläggning och till kustartilleriets
kostnad, samtliga uppgjorda i enlighet med de åsigter, som
i betänkandet uttalats.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 14.

Departementschefen öfvergår derefter till en redogörelse för det
yttrande komitén afgifvit i anledning af det särskilda uppdrag, som
den 6 juli 1900 lemnats komitén.

Beträffande personalens organisation under förutsättning af 365 dagars
vapenöfning för beväringen anför komitén följande.

Utsträckningen af beväringens vapenöfningstid från 90 till 365
dagar ökade i hög grad beväringens värde för försvaret och medförde
således för kustartilleriet ett betydande krafttillskott. Utöfver de fördelar,
som genom en utsträckning af öfningstiden tillgodokomme alla
vapenslag, medförde denna utsträckning för kustartilleriet den särskilda
vinst, att kustfästningarnas säkerhetsbesättningar af stammen under
hela eller större delen af året förstärktes med den inkallade beväringsklassen,
hvilket med nu gällande värnpligtslag blott under en kortare
tid af året vore förhållandet.

Nu omnämnda fördelar, vunna genom utsträckningen af beväringens
vapenöfningstid, vore så stora, att de medgåfve en ej obetydlig
minskning af stampersonalen, sådan den under förutsättning af endast
90 dagars vapenöfning för beväringen blifvit af komitén föreslagen,
utan att kustartilleriets krigsduglighet härigenom sattes på spel.

Man finge dock icke föreställa sig, att beväringsmän, hvilka vapenöfvats
under 365 dagar, kunde i allmänhet ersätta stammanskap vid
ett vapenslag sådant som kustartilleriet, utan kräfdes, för att sådant
utbyte skulle kunna ske, enligt komiténs åsigt, ännu längre vapenöfningstid.
Hvad som särskildt stälde sig hindrande i vägen för större
indragning af stamtruppen, vore svårigheten vid rekrytering af underbefälet,
då komitén icke kunde frångå sin mening, att uppflyttning till
korpralsgraden ej borde ega rum förr än efter flerårig tjenstgöring
såsom menig och uppflyttning till underofficerskorpralsgraden ske först
efter ytterligare flera års tjenstgöring som korpral.

Minskningen borde af flera skäl icke träffa kustartilleriets afdelningar
lika. Vissa delar af stampersonalen torde böra förblifva oberörda
af densamma.

Antalet officerare och underofficerare på stat påverkades enligt
komiténs åsigt i intet afseende af den till 365 dagar utsträckta öfningstiden
för beväringen, enär äfven denna ökade tid vore alldeles otillräcklig,
för att beväringsmännen derunder skulle hinna att bibringas
utbildning, som kunde göra dem dugliga att öfvertaga någon af de för
denna personal afsedda tjenstebefattningar.

Hvad manskapet vid artilleriafdelningen beträffade, måste, då
bristen vid mobilisering på stam och f. d. stamanstäld beväring för

Särskilda TJtskotts (N o 1) Utlåtande No 14.

denna afdelning vore högst betydande, minskningen ske med en viss
varsamhet, om icke vapnets värde skulle blifva blottstäldt. Likaså
begränsades minskningen af hänsyn till möjligheten att kunna rekrytera
underbefälet.

Komitén hade efter noggrant öfvervägande af de olika synpunkter,
hvilka inverkade på frågans bedömande, ansett sig böra föreslå, att
kustartilleriets 13 artillerikompanier, enligt betänkandet sammansatta af

underofficerskorpraler................. 7

l:a kl. artillerister ..................... 20

2:a » 3> 14

3:e » 3> 34_

summa 75 man,

reducerades med:

underofficerskorpral..................... 1

l:a kl. artillerister ..................... 4

2:a » 3) 4

3:e 3> 3) 6

summa 15 man,

till en styrka af:

underofficerskorpraler.................. 6

l:a kl. artillerister ..................... 16

2:a 3> 3> 10

3:e 3) 3) 28

summa 60 man.

Den sammanlagda minskningen genom denna nedsättning belöpte

sig sålunda till:

underofficerskorpraler .............. 13

l:a kl. artillerister..................... 52

2:a 3> 3» 52

3:e d 3> 78

summa 195 man.

Till reservunderbefäl utbildade beväringsmän hade antagits kunna
fylla den härigenom vid mobilisering uppkomna brist på underbefäl,
och beväringsartillerister bristen på menige af stammen.

Beträffande åter minörafdelningen, vore det icke tillrådligt att
ersätta någon del af stammanskapet i 2:a eller högre tjenstbarhetsklass

88 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande Ko 14.

med beväringsmän, äfven om dessa erhållit 365 dagars vapenöfning,
emedan minvapnets ömtåliga materiel icke kunde utan verklig fara
handhafvas i förhand af manskap, som erhållit så kort utbildning.

Visserligen torde något liknande skäl icke hindra att i eu del
fall ersätta manskap i 3:e tjenstbarhetsklassen med beväringsmän; men
deremot stälde sig en annan omständighet hindrande i vägen.

Den föreslagna organisationen af minörafdelningen upptoge nemligen
ett i förhållande till antalet man i 3:e tjenstbarhetsklassen stort
antal underofficerare samt manskap i 2:a och högre tjenstbarhetsklasserna
(160 man i 3:e tjenstbarhetsklassen och 290 man i öfriga tjenstbarhetsklasser
samt underofficerare). När nu manskapsnumerären i de
högre tjenstbarhetsklasserna icke ansetts kunna minskas, äfven om
beväringens öfningstid blefve utsträckt till 365 dagar, kunde icke heller
någon minskning ega rum i antalet man i 3:e tjenstbarhetsklassen,
hvarur de öfriga skulle rekryteras, och komitén hölle alltså före, att
minörafdelningen i dess helhet borde bibehållas vid samma antal på
stat, som ansetts erforderligt under förutsättning af 90 dagars vapenöfning
för beväringen.

Vid ekonomi-, eldare- och handtverksafdelningarna torde det deremot.
vara möjligt att minska stampersonalen, sådan den blifvit beräknad
i betänkandet.

Med hänsyn till behofvet af stammanskap vid dessa afdelningar,
dels för fredstjenstens skötande, dels ock för att vid mobilisering utgöra
en kärna för beväringen, ansåge komitén, att nedsättningen kunde
beräknas till högst följande antal:

	Tjenstbarhetsklass.
	—	------	Summa
	1.	2. j 3.
Vid ekonomiafdelningen .......................	6	1 6 1 8	20
d eldareafdelningen ........................	8	6 G	20
» handtverksafdelningen ........................	—	10	10
Summa	14	12 ! 24 I	50

Nedanstående tabell utvisade den efter ofvannämnda reduktioner
föreslagna stamtrupp enligt stat, jemförd med den, som blifvit föreslagen
under förutsättning af 90 dagars vapenöfning för beväringen.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o< H. 89

Afdelning.	Styrka i nummer enligt stat	Minskning af stammen vid 365 dagars vapen-öfning för beväringen.
vid 90 dagars vapenöfning för bevä-ringen.	vid 365 da-gars vapen-öfning för beväringen.	Antal man	I procent af stamtrupp vid 90 dagars vapenöfning.
Artilleri- ................................................	975	780	195	20 %
Minör...................................................	400	400	—	—
Ekonomi- .............................................	120	100	20	16,7%
Eldare- ................................................	SO	60	20	25 %
Handtverks- ......... ................................	40	30	10	25 %
Summa	1,615	1,370	245	15,2%

Bil. n:o 9 vid statsrådsprotokollet utvisade, huru komitén ansett
personalbehofvet vid kustartilleriets mobilisering böra fyllas, och bil.
n:o 10 vid samma protokoll den plan, enligt hvilken kustartilleriets
uppsättning borde försiggå, allt under förutsättning af 365 dagars vapenöfning
för beväringen.

Kustartilleriets uppsättning skulle genom den föreslagna minskningen
af stampersonalen delvis blifva tidigare genomförd, i det att
manskapet vid artilleriafdelningen beräknats blifva fullständigt uppsatt
under de två första perioderna och manskapet vid ekonomi-, eldareoch
handtverksafdelningarna redan under den första perioden.

I öfrigt föranledde den utsträckta vapenöfningstiden för beväringen
ingen annan ändring i komiténs ursprungliga förslag beträffande
kustartilleriets stampersonal än i hvad rörde antagningstiden för minörafdelningens
manskap.

Komitén ansåge nemligen, att, med 365 dagars vapenöfning, gemensam
rekrytskola borde vid respektive afdelningar anordnas för stam
och beväring, på grund hvaraf tidpunkten för antagning af rekryter
måste sammanfalla med tiden för beväringens inställelse för att undergå
första vapenöfning. Sistnämnda tid hade föreslagits för hela kustartilleriet
till den 1 november, och borde alltså minörafdelningens rekryter,
i likhet med dem vid öfriga afdelningar, då börja sin tjenstgöring.

Med en sådan förändring af tidpunkten för antagningen följde
med nödvändighet äfven förändring af första kapitulationstidens längd,
3 år 8 månader, hvilken tid väl lämpade sig för antagning, som skedde
den 1 februari, emedan kapitulationstiden då komme att utgå den 30
september, d. v. s. efter sommaröfningarnas slut, men deremot icke
Bill. till Riksd. Prot. IDOL 8 Sami. 1 Afd. 14 Käft. 12

90 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

läte eig förena med antagning den 1 november, emedan manskapet i
sådant fall skulle lemna tjensten den 30 juni under pågående praktiska
öfningar.

Att minska tjenstetiden till 3 år kunde komitén icke tillråda, utan
torde manskapet vid minörafdelningen i stället böra antagas för en
tid af 4 är.

I syfte att göra beväringsmän mera benägna att efter fullgjord
första tjenstgöring vid kustartilleriet taga stamanställuing derstädes
syntes det vara lämpligt medgifva, att den föreskrifna tjenstetiden för
uppflyttning till 2:a tjenstbarhetsklassen minskades med den föreslagna
första öfningstiden 323 dagar för beväringsmän, som fullgjort sin första
vapenöfning, och med 365 dagar för beväringsmän, som äfven fullgjort
repetitionsöfning, allt vid kustartilleriet.

Vid kustartilleriets mobilisering medförde det stora fördelar att
endast taga i anspråk ett fåtal beväriugsklasser, ej blott derför att de
yngre årsklasserna besutte större militär duglighet än de äldre, då den
utbildning, som bibragtes beväringeD, småningom folie i glömska, utan
äfven emedan den erforderliga årskontingenten växte i samma mån
det vid mobilisering påräknade antalet klasser inskränktes, hvarigenom
alltså kustfästningarnas säkerhetsbesättningar förstärktes.

Äfven en annan omständighet vore härvid värd att beakta, nemligen
att stort antal beväringsklasser nödvändiggjorde flera repetitionsöfningar,
än mindre antal klasser erfordrade, och att, då sammanlagda
utbildningstiden vore bestämd till endast 365 dagar och första utbildningstiden
måste inskränkas i samma mån som repetitionsöfningarna
utsträcktes, rekrytutbildningen skulle blifva mindre tillfredsställande, i
händelse flera repetitionsöfningar faststäldes.

Ur denna synpunkt syntes repetitionsöfningarna vid kustartilleriet,
derest de ej — genom mobilisering med färre årsklasser — kunde
bortfalla, åtminstone böra begränsas till en enda.

Dertill komme, att omtanken om kustartilleriets krigsberedskap
förbjöde att, med 365 dagars vapenöfning under fredstid, i allmänhet
under repetitionsöfningarna hafva mera än en klass inkallad till tjenstgöring,
enär, derest så skedde, fästningarna skulle under lika lång tid,
spm repetitionsöfningen varade, alldeles blottas på beväring. Repetitionsöfningarna
borde fördenskull för det stora flertalet af beväringsmännen
förläggas så, att de vidtoge vid den tidpunkt, då första utbildningen
för den först inkallade årsklassen slutade.

Vid sådant förhållande insåges lätt, att i samma mån antalet

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

repetitionsöfningar eller, med andra ord, ombyten af besättning ökades,
försvagades ock besättningen under den tid repetitionsöfningarne
påginge, ej blott till numerären genom inträffad afgång efter den inkallade
årsklassens inskrifning, utan ock emedan någon tid erfordrades
efter hvarje ombyte, innan en nyinkommen klass hunne att ånyo göra
sig nöjaktigt förtrogen med tjensten.

Då repetitionsöfningar dessutom vore för de värnpligtige ganska
betungande, borde icke flera dylika öfningar åläggas dem, än som oundgängligen
kräfdes för tjenstens bästa.

För att bereda möjlighet att tillgodose ökadt behof på grund af
försvarsanstalter, som träffades vare sig först vid mobilisering eller
dessförinnan, äfvensom att ersätta afgång efter fullbordad mobilisering
vore det äfven af största vigt, att icke beväringens alla klasser
beräknades att redan från mobiliseringens början tagas i anspråk.
Kustfästningarna vore nemligen så till vida i en annan ställning än de
öfriga fästningarna, att desamma vid anfall endast från sjösidan fortfarande
kunde stå i förbindelse med sina inskrifningsområden och derigenom
få inträffade förluster ersatta genom inkallande af beväringsmän
af äldre årsklasser.

Årskontingenten borde derför enligt komiténs tanke så bestämmas,
att kustartilleriets behof af beväring, med ett i det följande nämndt
undantag, kunde fyllas genom inkallande af högst sju årsklasser, den
2:a till och med den 8:e. Under denna förutsättning syntes en repetitionsöfning,
som lämpligen kunde förläggas till 4:e klassen, vara tillfyllest.

Å Gotland hade komitén ansett större årskontingent än 40 man
för kustartilleriets alla afdelningar icke kunna påräknas, i följd hvaraf
ända till nio beväringsklasser, den 2:a till och med den 10:e, måst
tagas i anspråk för mobilsering af Fårösund. Repetitionsöfning hade
dock föreslagits för Gotlandskontingenten likasom för annan kustartilleriets
beväring.

Enligt uppgjord, yttrandet bifogad beräkning öfver beväringens
fördelning samt årskontingenternas storlek vid de särskilda kustfästningarna
erfordrade kustartilleriet en årskontingent af 1,135 beväringsmän.
Detta vore visserligen 30 procent mera än summan af de kontingenter,
hvilka nu tilldelades sjöfästningsartillerikårerna och fasta minförsvaret,
utgörande vid Vaxholms artillerikår 350 man, vid Karlskrona
artillerikår 420 man och vid fasta minförsvaret omkring 100 man, eller
tillsammans 870 man, men vid denna jemförelse måste ihågkommas,
att enligt komiténs förslag tillkommit att bemanna såväl befästningarna

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

vid Fårösund och Göteborg samt minpositionen vid sistnämnda plats
som ock nya batterier å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs samt Karlskrona
fästningar, för hvilket allt sjöfästningsartillerikårerna och fasta
minförsvaret med dem tilldelad beväring icke vore afsedda, när deras
årskontingent.er af beväring bestämdes.

För att full nytta skulle kunna dragas af repetitionsöfningen ansåge
sig komitén icke böra föreslå densamma af kortare varaktighet
än 6 veckor (42 dagar), då den första tjenstetidens längd alltså blefve
323 dagar.

Första inträdet i tjenstgöring föresloges att för alla afdelningars
beväring ega rum den 1 november. Denna tidpunkt, som bäst passade
för höstflyttningarna, vore jemväl ur militär synpunkt den fördelaktigaste,
emedan dels ombyte af årsklass vore förenadt med jemförelsevis
ringa fara vid början af vintern, då kustfästningarna vore mindre
utsatta för anfall än under tiden från vår till höst, dels den nya årsklassen
hunne att till följande vår, när öppet vatten inträffade, erhålla
en viss grad af utbildning, dels ock grundläggande rekrytutbildning
med fördel kunde bibringas beväringsmännen uuder vintern, hvaremot
denna årstid föga lämpade sig för utförande af de praktiska öfningar,
hvilka borde afsluta utbildningen.

Den första tjenstgöringsiden skulle sluta den 19 september. Härefter
skulle repetitionsöfningen för artilleri-, ekonomi- och handtverksafdelningarna
vidtaga och fortgå till den tid, då nästa l:a årsklass begynte
sin tjenstgöring.

För beväring vid minör- och eldareafdelningarna stälde sig förhållandena
något annorlunda. De ganska dryga kostnaderna för minerings-
och sjöbevakningsöfningar, till större delen uppkomna af konsumerad
utredning, särskildt stenkol, vore nemligen i viss mån oberoende
af antalet deri deltagande beväringsmän, så att kostnaderna för repetitionsöfning
af minör- och eldarebeväring blefve mindre, om denna
öfning förlädes till tiden för öfriga minerings- och bevakningsöfningar,
än om särskilda öfningar å annan tid skulle anordnas för denna beväring,
hvarvid äfven borde dagas i betraktande den afsevärda slitning,
för hvilken en del af minmaterielen vore utsatt vid hvarje utläggning
oeh upptagning.

Ingen svårighet mötte att under den föreslagna öfningstiden samtidigt
bereda fredsimqvartering å kustfästningarna för två klasser af
minör- och eldarebeväringen; ej heller komme brist på minörer och
eldare att uppstå under beväringens vid öfriga afdelningar repetitions -

Särskilda Utskotts (Jk:o 1) Utlåtande N:o 14. 93

öfning., enär stammanskap funnes att tillgå i tillräckligt antal att fylla
behofvet.

För att likväl de stora mineringsöfningarna måtte kunna, när så
lämpade sig, utföras i samband med flottans krigsöfningar, hvithet vore
egnadt att gifva öfniugarna ökadt intresse och ökad nytta, föresloge
komitén, att repetitionsöfningen för minör- och eldareafdelningarnas
beväring måtte ega rum alternativt från och med den 9 augusti till
och med den 19 september eller från och med den 20 augusti till och
med den 30 september.

Genom sålunda föreslaget förfaringssätt komme att under eu tid
af 4 till 6 veckor årligen icke finnas någon minör- och eldarebeväring
i tjenstgöring. Detta vore visserligen icke fördelaktigt, men det inträffade
vid en tid på året, då faran för oväntadt anfall måhända ej
vore så stor. I betraktande häraf samt af att minerings- och bevakningsöfningarna
blefve mindre kostsamma, om repetitionsöfning egde
rum, när de öfriga öfningarna pågingo, och då det dessutom vore vid
de större mineringsöfningarna fördelaktigt att hafva två beväringsklasser
i tjenst, ansåge komitén fördelarna al de föreslagna repetitionsöfningarna
för minör- och eldareafdelningarnas beväring vara större
än deras nyss angifna olägenhet.

Komitén föresloge alltså:

att under närvarande förhållanden 7 klasser beväring, den 2:a till
och med den 8:e, toges i anspråk för kustartilleriets mobilisering utom
å Gotland, der årsklassernas antal bestämdes med hänsyn till att kunna
fylla mobiliseringsbehofvet med en bestämd kontingent i It a årsklassen
af sammanlagdt 40 man för de olika afdelningarna;

att beväringens vapenöfning fördelades på en första tjenstgöring
af 323 dagars längd och en repetitionsöfning af 42 dagars längd på
följande sätt:

Fr. o. m. T. o. m.

samtliga afdelningar .................. l:a klassen

?? ?? _ ................. ??

artilleri-, ekonomi- och handt verksafdelningarna

................. 4:e „

minör- och eldareafdelningarna 4:e „

eller alternativt ,„ „ „ 4:e „

1 nov.— 31 dec.

1 järn—19 sept.

20 sept.—31 okt.

9 aug.—19 sept.
20 aug.—30 sept.

Under öfvergångstiden skulle 6 beväringsklasser erhålla 197 dagars
vapenöfning. Större eller mindre del af dessa årsklasser komme att

94 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande Ko 14.

under eu följd af år — ända till dess att den under sista öfvergångsåret
inskrift^ klassen öfverginge till 9:e klassen, d. v. s. till och med
13:e året efter öfvergångsperiodens början-- påräknas för kustartilleriets
mobilisering.

För att under denna öfvergångstid öka de äldre klassernas försvarsvärde,
syntes det derför vara lämpligt att fördela äfven de 197
dagarnas vapenöfning i en första öfning och en repetitionsöfning, trots
den obestridliga försämring i beväringens rekrytutbildning, som blefve
en följd af att den korta öfningstiden sålunda splittrades.

Denna repetitionsöfning kunde dock icke föreslås af samma längd,
som när den till 365 dagar utsträckta vapenöfningstiden begynt, eller
6 veckor, utan torde böra afkortas med 1 vecka. Komitén föresloge
således, att den första öfningstiden måtte bestämmas till 162 dagar
och repetitionsöfningen till 35 dagar.

För att draga största möjliga nytta af öfningarna borde de 197
dagarna förläggas till tiden från vår till höst, hvilket äfven till en
början påkallades af bristande utrymme för vinterinqvartering, innan
nya kaserner hunnit uppföras. Öfningarna borde afslutas till höstflyttningen.

På grund häraf föresloges, att första tjenstgöringen skulle för
alla afdelningar börja den 16 april ocli sluta den 24 september.

Emedan inskrilningen för året ej torde vara afslutad den 16 april,
komme den första utbildningen att bibringas 2:a klassen. Härigenom
bildades äfven en öfvergång till 365 dagars vapenöfningstid, vid hvilken
enligt föregående förslag den hufvudsakliga utbildningen komme på
2:a klassen.

Repetitionsöfningen skulle fullgöras af 4:e klassen.

Beträffande tiden på året för repetitionsöfningen föresloges, att
beväringens vid artilleri-, ekonomi- och handtverksafdelningarna repetitionsöfning
måtte ega rum från och med den 27 september till och
med den 31 oktober samt beväringens vid minör- och eldareafdelningarna
repetitionsöfning från och med den 21 augusti till och med
den 24 september.

Enligt komiténs förslag skulle således under öfvergångstiden beväringsöfningarna
fördelas sålunda:

Fr. o. m. T. o. m.

samtliga afdelningar ................................. 2:a klassen 16 april—24 sept.

artilleri-, ekonomi- och handtverksafdelningarna.
.................................................. 4:e „ 27 sept.—31 okt.

minör- och eldareafdelningarna................. 4:e „ 21 aug.—24 sept.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Komitén hade emellertid icke kunnat undgå att finna, det nu föreslagna
öfningstider för beväringen, med hvilka kustfästningarna under
omkring halfva året vore fullständigt blottade på beväring, icke tillfredsstälde
de kraf, som stäldes på krigsberedskapen af sådana kustfästningar,
hvilka kunde under så godt som hela året anfallas af en
sjöstyrka, såsom fallet i allmänhet vore med Fårösund, Karlskrona och
Göteborg samt understundom med Vaxholm och Oscar-Fredriksborg.

Detta missförhållande kunde med 197 dagars vapenöfning undanröjas,
endast om årsklassen delades, så att blott en del af densamma
fullgjorde första tjenstgöringen under sommarmånaderna och den öfriga
delen fullgjorde den under vintern, men detta återigen kunde ega rum
först, sedan erforderliga kaserner blifvit uppförda för fredsinqvartering
vintertid af beväriugen, enär det dessförinnan icke vore möjligt att
under fredstid hafva beväringen i tjenst under den kalla årstiden.

Å andra sidan medförde dock beväringens öfvande under den
mörka och kalla delen af året den olägenhet, att beväringsmännen icke
kunde tillgodogöra sig utbildningen i samma grad, som om öfningarna
egde rum från vår till höst.

Ofvannämnd delning af den beväringsklass, hvilken skulle fullgöra
sin vapenöfning, kunde derför egentligen komma i fråga vid de fästningar,
hvilka året om vore utsatta för anfall från sjösidan och vid
hvilka klimatet lade minst hinder i vägen för öfningarnas ändamålsenliga
bedrifvande.

Men jemväl vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning,
hvarest dock fördelarna att hafva beväring i tjenst under hela året i
större grad motvägdes af dermed förenade olägenheter, enär klimatet,
som här vore märkbart hårdare, försvårade utbildningen under den
knappa vapenöfningstiden, under det att risken för anfall från sjösidan
under vintern vore mindre till följd af isförhållandena i och utanför
Stockholms skärgård, kunde en sådan utväg vara förmånlig för att öka
den i tjenst varande styrkans numerär under tiden från höst till vår.

Delningen borde emellertid icke omfatta minör- och eldareafdelningarnas
beväiung, så väl på grund af dennas fåtalighet som ock
emedan hvad ofvan anförts om svårigheterna att under vintern utföra
öfningarna särskilt egde tillämpning beträffande mineringsöfningar.

Beträffande vapenöfning af den beväring, som blott skulle erhålla
197 dagars utbildning och som vore afsedd för artilleri-, ekonomi- och
handtverkstjenst, ville komitén följaktligen alternativt föreslå, att densamma,
sedan erforderliga kaserner för vinterinqvartering blifvit anordnade,
enligt nedanstående grunder inkallades till erhållande af första

Särslalda UtsJcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

utbildning i tvenne afdelningar, hvaremot repetitionsöfningen likasom
i det föregående förslaget skulle vara gemensam:

Fr. o. m. T. o. m.

en del af artilleri-,, ekonomi- och handt- | l:a

verksafdelningarna............. j 2:a

återstoden af artilleri-, ekonomi- och handt- \ q

verksafdelningarna.................................j ''a

hela artilleri-, ekonomi- och handtverks-1 ^
af delningarna ......... j

klassen 1 nov.— 31 dec.
„ 1 jan..— 11 april

„ 14 april—22'' sept.

25 sept.—29 okt.

Beträffande kustartilleriets förläggning under förutsättning af utsträckning
af beväringens öfningstid till 365 dagar har komitén jemväl
afgifvit förslag, för hvithet redogöres vid behandlingen af extra anslagen
under femte hufvudtiteln.

Till fullgörande af det komitén lemnade uppdrag att gifva kostnads!)
er åkning för den förändrade organisationen, ej mindre sedan utsträckningen
af öfningstiden blifvit fullständigt genomförd, än äfven för
hvarje år under öfvergångstiden, hade komitén uppgjort dylika beräkningar
för hvart och ett af åren 1902, hvilket år antagits vara det första
öfvergångsåret under kustartilleriets uppsättning, till och med 1911,
hvilket år kustartilleriets stampersonal antagits vara fullt uppsatt samt
beväringens utbildning första gången ega rum 365 dagar enligt plan.
Derjemte hade komitén upprättat förslag till stater för kustartilleriet
under dess första uppsättningsår, 1902 — hvilken stat är lika med den
för samma år under förutsättning af 90 dagars beväringsöfning föreslagna
— samt för år 1908, i hvilken stat stammen beräknats vara
fullständigt uppsatt.

Angående de grunder, som följts vid upprättandet af dessa kostnadsberäkningar
anförde komitén:.

beträffande stammen: att samtliga kostnader enligt stat äfvensom
för eldning och belysning samt ökningen i staterna för sjökrigsskolan,
sjökrigshögskolan och marinförvaltningen beräknats enligt samma grunder
som i diet ursprungliga förslaget och att öfningsanslaget, som i det
ursprungliga förslaget upptagits till 180,000 kronor, nedbringats till
160,000 kronor; samt

beträffande beväring,en: att kostnaderna för inställelse och hemfärd,
sjukvård, diverse utgifter och transporter m. m. beräknats med ledning
af de belopp, hvilka hittills utgått för dessa ändamål; att kostnaderna
för beklädnad, kasernering, eldning och belysning beräknats

Särskilda Utskotts (K. o 1) Utlåtande N:o 14.

lika som för stammanskap; äfvensom att öfningskostnaderna ansetts
kunna för beväringen upptagas till något lägre belopp per man, än
som blifvit föreslaget för stammen, ehuru skilnaden ej kunde blifva,
särdeles stor, då beväringens vapenöfning utsträckts till helt år och
öfningarna skulle försiggå tillsammans med stammen.

De sakkunnige, Indika den 28 sistlidne september erhöllo uppdrag
att granska kustartillerikomiténs förslag, hade i sitt den 31 derpå
följande oktober afgifna underdåniga yttrande i ärendet anfört, att de
— med undantag beträffande det utaf komitén föreslagna sättet för tillsättande
af chef för marinförvaltningens minafdelning, hvilket kustartillerikomitén
ansett böra ske efter förslag af chefen för kustartilleriet, under
det granskningskomiterade funnit förslaget böra afgifvas af marinförvaltningens
chef — till alla delar biträdde komiténs förslag.

Slutligen hade marinförvaltningen i sitt den 14 december 1900
afgifna underdåniga utlåtande i ämnet förklarat sig biträda hvad granskningskomiterade
yttrat. För hvad marinförvaltningen i detta utlåtande
anfört rörande behof af ändring i staten för embetsverket hade departementschefen
redogjort vid anslaget till marinför rall ningen.

Chefen för fortifikationen, hvilkens yttrande inhemtats rörande
förslaget om upprättande af en fortifikationsafdelning inom marinförvaltningen,
hade mot detsamma icke haft något att erinra.

Den organisation af kustartilleriet, som af komitén föreslagits,
ansåge departementschefen böra i allt hufvudsakligt godkännas.

Hvad särskildt aDginge stampersonalens antal efter fullbordad uppsättning,
delade departementschefen komiténs åsigt, att utsträckning af
beväringens öfningstid till 3G5 dagar icke kunde föranleda någon minskning
af officers- och underofficerskårernas samt den civilmilitära personalens
af komitén föreslagna numerär.

Då departementschefen emellertid af hvad komitén anfört rörande
behofvet vid mobilisering af personal vid fasta minförsvaret icke funnit
sig öfvertygad derom, att detta behof måste upptagas högre än som
skett i den beräkning, hvilken läge till grund för departementschefens
i statsrådsprotokollet för den 13 januari 1900 intagna framställning
Bill. till Riksd. Prof. 1901. 8 Samt. 1 Afd. 11 Höft. 13

98 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande K:o 14.

rörande flottans personalbehof, borde den af komitén upptagna stampersonalen
vid fasta minförsvaret något minskas, hvilken minskning
jemväl berörde underofficerskåren, i det att två sergeanter skulle uteslutas.

Likaså ansåge departementschefen hela den af komitén under
handtverksafdelningen upptagna yrkesgrenen elektriker kunna bortfalla,
hvarigenom manskapets numerär skulle minskas med 6 man, deraf 2 i
l:a, 2 i 2:a och 2 i 3:e lönegraden. Då nemligen minörerna komme
att erhålla tillräcklig utbildning för den tjenstgöring, hvartill yrkesgrenen
elektriker afsetts, syntes någon särskild yrkesgren för denna tjenstgöring
icke behöfva upptagas.

Den minskning af stammanskapets antal, som komitén föreslagit
under förutsättning att beväringens öfningstid utsträcktes till 365 dagar,
torde i det hela vara rigtigt afpassad. Dock syntes, med hänsyn till
den fullständigare utbildning, som under nämnda förutsättning skulle
tillgodokomma beväringen, någon minskning af stammanskapet äfven
vid minörafdelningen kunna vidtagas.

Åt nu angifna skäl ansåge departementschefen, att det af komitén
under förutsättning af 365 dagars öfningstid för beväringen föreslagna
antalet stampersonal etter fullbordad uppsättning kunde minskas med
2 .underofficerare och 56 man; och skulle denna minskning utgöra: vid
minörafdelningen: 2 sergeanter och 40 man, deraf 10 i 3:e och 30 i
4:e lönegraden; vid eldareafdelningen: 10 man, deraf 4 i 3:e och 6 i
4:e lönegraden, samt vid handtverksafdelningen: 6 man, deraf 2 i l:a,
2 i 2:a och 2 i 3:e lönegraden.

Utskottet har funnit, att den af Kongl. Maj:t föreslagna organisationen
af kustartilleriet medför afsevärda fördelar särskildt ur synpunkten
att den dualism, som inom kustförsvaret hittills varit rådande, skulle
bortfalla, och att, enligt hvad utskottet inhemtat, äfven hvad Gotland
vidkommer, enhet i befälsföringen är afsedd kunna vinnas på det sätt,
att militärbefälhaf varen äfven i fredstid erhåller en viss befogenhet
rörande kustartilleriets vid Fårösund utbildning och tjenstgöring.

Med afseende pa de tur- och befordringsanordningar, som genom
sammanslagningen af Vaxholms och Karlskrona artillerikårer skulle
enligt komitens förslag böra vidtagas, har utskottet i öfrigt icke något
att erinra, men har utskottets uppmärksamhet blifvit fäst derpå, att,
om de härför uppstäda grunderna skulle komma att strängt tillämpas,
ändringar i den inbördes tjensterangen mellan nu vid samma kår anställa
officerare komme att blifva eu följd, något som utan tvifvel icke
varit af komitén afsedt.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Utskottet, som i öfrigt icke funnit något att erinra mot hvad
Kongl. Maj:t i fråga om omorganisation af kustartilleriet föreslagit,
hemställer,

att Riksdagen må

a) dels bifalla, att, med indragning af Vaxholms
och Karlskrona artillerikårer, ett kustartilleri uppsattes,
omfattande, efter fullbordad uppsättning, följande med
fasta aflöningsförmåner anställa personal, fördelad på
Vaxholms och Karlskrona artilleriregementen, nemligen:

1 chef för kustartilleriet (generalsperson),

2 öfverstar och regementschefer,

2 öfverstelöjtnanter,

6 majorer,

21 kaptener af l:a klassen,

17 kaptener af 2:a klassen,

34 löjtnanter,

17 underlöjtnanter,

50 styckjunkare (flaggjunkare, flaggmaskinister),
104 sergeanter (stabstrumpetare, maskinister,
rustmästare),

2 regementsintendenter,

1 fästningsförvaltare,

1 regementsläkare,

2 förste bataljonsläkare,

1 auditör,

1 regementspastor,

1 fästningspredikant,

166 manskap i l:a lönegraden,

402 )) d 2:a » ,

206 » » 3:e » ,

540 )) » 4:e » ,

b) dels ock, under förutsättning af bifall till hvad
under a) ofvan föreslås, ur riksstaten för år 1902 utesluta
anslaget till Karlskrona artillerikår.

Ansning för kustartilleriets personal.

ll:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen dels att medgifva, att
de för befäl och underbefäl med vederlikar samt manskap vid flottan

Aflöning för
kustartilleriets
personal.

[15, 16.]

100

Särskilda Utskotts (N;o 1) Utlåtande Ko 14.

gällande pensioneringsgrunder må tillämpas jemväl i afseende på befäl
och underbefäl med vederlikar samt manskap vid kustartilleriet, dels
ock att, med godkännande af stat för kustartilleriet af den lydelse bilaga
n:o 11 vid statsrådsprotokollet den 11 januari 1901 utvisade, i riksstaten
för år 1902 till aflöning för kustartilleriets personal uppföra ett anslag
af 826,209 kronor.

I denna fråga har departementschefen i statsrådsprotokollet (sid.
95—99) anfört följande.

Departementschefen hade i det föregående angifvit den minskning
i stampersonalen efter fullbordad uppsättning, som han ansett kunna
ega rum, utöfver hvad komitén föreslagit, under förutsättning att beväringens
öfningstid under fredstid utsträcktes till 365 dagar.

Den sålunda angifna minskningen i slampersonalen efter fullbordad
uppsättning skulle medföra följande minskning af den personal, som
borde uppsättas under år 1902:

i l:a lönegraden ..................................... 2 elektriker,

» 2:a » ....................................... 2 » ,

» 3:e » ....................................... 2 » ,

» » » ....................................... 4 eldare,

» 4:e » ...................................... 6 » ,

eller tillhopa 16 man.

I de af komitén föreslagna aflöningsförmånerna för officerarne
och den civilmilitära personalen vid kustartilleriet ansåge departementschefen
sig icke böra ifrågasätta höjning för år 1902.

Beträffande aflöningsförmånerna för underofficerarne syntes samma
grunder böra följas, som af chefen för landtförsvarsdepartementet föreslagits
för motsvarande personal vid armén. De skulle sålunda blifva
för styckjunkare, flaggjunkare och flaggmaskinist: lön 1,020 kronor
och dagaflöning (å 2 kronor) 730 kronor, eller tillhopa 1,750 kronor,
samt för sergeant, stabstrumpetare, maskinist och rustmästare: lön 720
kronor och dagaflöning (å 1 krona 50 öre) 547 kronor 50 öre, eller
tillhopa 1,267 kronor 50 öre, hvartill komme för båda underofficersgraderna
inqvarteringsbidrag med 150 kronor å kustfästning och 200
kronor i Stockholm.

Vidkommande aflöningen för reservofficersaspiranter borde densamma,
då aflöningsformerna beklädnadsersättning och portionsersältning
skulle bortfalla för underofficerarne, i sin helhet utgå såsom dagaflöning,
hvilken, på sätt granskningskomiterade föreslagit, lämpligen torde kunna
bestämmas till, i afrundadt tal, 4 kronor 50 öre.

101

Särskilda Utskotts (N:o I) Utlåtande N:o 14.

Framdeles skulle blifva nödigt att äska medel till repetitionsöfningar
för reservbefäl, afsedt till tjenstgöring vid kustartilleriet; .men.några
sådana repetitionsöfningar skulle enligt komiténs förslag icke ifrågakomma
förrän år 1908.

Hvad anginge de aflöningsförmåner, bvilka borde tillkomma manskapet,
ansåge departementschefen icke tillräckliga skäl föreligga att,
såsom komitén föreslagit, göra skilnad i detta afseende mellan manskap
i samma lönegrad, men tillhörande olika afdelningar. Deremot torde
aflöningsbeloppet per man inom hvarje lönegrad böra jemkas derhän,
att det icke komme att understiga den aflöning, som enligt chefens för
landtförsvarsdepartementet förslag skulle tillkomma motsvarande personal
vid armén. För manskapet i l:a lönegraden torde derjemte aflöningen,
med hänsyn till den längre tid, som enligt föreslagna bestämmelser
rörande manskapets utbildning komme att förflyta, innan denna lönegrad
vid kustartilleriet uppnåddes, böra sättas något högre än för manskap i
samma grad vid armén. Departementschefen föresloge alltså, att
aflöningen för manskapet vid kustartilleriet bestämdes på följande sätt:

i l:a lönegraden:

månadslön 25 kronor, således för år.................................... kronor 300:

dagaflöning 70 öre, » » » .......................................d 255: 50

summa kronor 555: 50

månadslön 17 kronor,
dagaflöning 50 öre,

i 2:a lönegraden:

således för år.................................... kronor 204: —

» » » ....................................»_ 182: 50

summa kronor 386: 5 0

månadslön 12 kronor,
dagaflöning 40 öre,

i 3:e lönegraden:

således för år ..........

» » » ...........

.......... kronor 144: —

............. » 146:—

summa kronor 290: —

i 4:e lönegraden:

månadslön 6 kronor 50 öre, således för år....................... kronor 78: —

dagaflöning 30 öre, )) » »........................ 109: 50

o u '' ■------------------

summa kronor 187: 50.

Derjemte torde för ett begränsadt antal, af komitén föreslaget till
50, underofficerskorporaler, som erhållit vederbörligt tillstånd att bo

102

Särskilda TJtskotts (N:o J) Utlåtande N:o 14.

utom kasernen, få utgå inqvarteringsbidrag till månatligt belopp å
kustfästning af 10 kronor och i Stockholm af 15 kronor.

I enlighet med nu angifna grunder hade departementschefen låtit
upprätta förslag till stat för kustartilleriet för år 1902 (bil. n:o 11 vid
statsrådsprotokollet), i hvilken stat arfvoden och rekryteringskostnader
uppförts i enlighet med lcomiténs förslag och inqvarteringsbidragens
slutsumma förslagsvis upptagits till 33,400 kronor.

Rörande beräkningen af det till inqvarteringsbidrag för år 1902
erforderliga belopp erinrades, att inqvarteringsbidragen för officerare
upptagits i enlighet med komiténs förslag, för chefen till 1,200 kronor,
för regementsofficerare till 000 kronor å kustfästning och 1,000 kronor
i Stockholm, för kaptener till 400 kronor å kustfästning och 500
kronor i Stockholm samt för löjtnanter och underlöjtnanter till 300
kronor å kustfästning och 400 kronor i Stockholm. För samtliga underofficerare
hade inqvarteringsbidraget, såsom ofvan anförts, upptagits till
150 kronor å kustfästning och 200 kronor i Stockholm. Derest
kontant inqvarteringsbidrag enligt dessa grunder skulle komma att utgå
till hela den i staten för år 1902 upptagna personal af officerare och
underofficerare, skulle kostnaden härför uppgå till 40,200 kronor. Men
då inqvartering in natura beräknats under samma år kunna beredas för
3 regementsofficerare, 11 kaptener, 18 löjtnanter och underlöjtnanter
samt 50 underofficerare, samtliga å kustfästning, kunde sistnämnda
summa minskas till 27,100 kronor. Lädes härtill en summa af 6,300
kronor för inqvarteringsbidrag åt underofficerskorpraler enligt förut
angifna grunder, erhölles sammanlagda beloppet af inqvarteringsbidrag
för år 1902, eller 33,400 kronor.

Statsförslagets slutsumma 826,209 kronor utvisade anslagsbehofvet
för år 1902 under titeln aflöning för kustartilleriets personal.

Härvid torde emellertid höra erinras följande.

Då departementschefen i statsrådet den 13 januari 1900 (protokollet
öfver sjöförsvarsärenden nämnda dag, bifogadt statsverkspropositionen
till 1900 års Riksdag, sid. 25—27) anmälde den vid ingången
af år 1902 erforderliga ökningen af flottans personal, anförde han —
under hänvisning till det uppdrag, som lemnats den då nyligen tillsatta
kustartillerikomitén — att den del af den utaf chefen för flottans stab
föreslagna personalökningen för år 1902, som vore afsedd för tjenstgöring
vid fästa minförsvaret och å befästningarna vid Karlskrona, icke
då borde upptagas, i följd hvaraf den föreslagna ökningen kunde minskas
med 6 kaptener, 4 löjtnanter och underlöjtnanter, 10 underofficerare
och 100 gemenskap. I den ökning af flottans stampersonal, som ytter -

103

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N.o 14.

ligare skulle blifva erforderlig vid ingången af år 1912, kunde genom
kustartilleriets ock fasta minförsvarets omorganisation på föreslaget sätt
ske en ännu mera betydlig minskning, nemligen med 3 regementsofficerare,
12 kaptener, 12 löjtnanter och underlöjtnanter, 31 underofficerare,
31 underofficerskorpraler och 305 öfrigt manskap. Den aflöning,
som eljest skulle blifvit, erforderlig åt denna ökade personal,
inginge sålunda i kostnaderna för aflöning åt kustartilleriets personal.

I slutsumman af kostnaderna för aflöning åt kustartilleriets personal
år 1902 inginge jemväl den aflöning, som hittills utgått till personalen
vid Vaxholms artillerikår, 152,380 kronor 10 öre, samt till personalen
vid Karlskrona artillerikår, 185,777 kronor 10 öre, eller tillhopa
338,157 kronor 20 öre, hvartill ytterligare borde läggas dels den på
Vaxholms artillerikår belöpande andel af det utaf 1899 och 1900 årens
Riksdagar på extra stat beviljade anslag till löneförbättring för underbefäl
vid armén, 5,382 kronor, och det af samma Riksdagar jemväl
på extra stat beviljade anslag till löneförbättring åt underbefäl vid
Karlskrona artillerikår, 6,200 kronor. Efter afdrag af samtliga nu
nämnda belopp visade sig, att den verkliga ökade utgiften under år
1902 för aflöning åt den till kustfästningarnas och minpositionernas
bemanning afsedda personal utgjorde allenast 476,469 kronor 80 öre.

I likhet med hvad för Karlskrona artillerikår blifvit bestämdt,
borde personalen vid kustartilleriet tillerkännas pensionsrätt enligt
samma gruuder, som i detta afseende gälla för flottans personal.

Hvad angår pensioneringen af det för tjenstgöring vid kustartilleriet
utbildade reservbefälet borde, då detta befäl vore afsedt attjantagas
vid flottan och sålunda utnämnas till reservunderlöjtnanter och reservlöjtnanter
i flottan, de af 1898 års Riksdag godkända grunder för pensionering
af reservbefäl vid flottan blifva gällande.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet
under punkt 10:o) här ofvan föreslagit,

dels medgifva, att de för befäl och underbefäl med
vederlikar samt manskap vid flottan gällande pensioneringsgrunder
må tillämpas jemväl i afseende på befäl
och underbefäl med vederlikar samt manskap vid
kustartilleriet;

dels ock, med godkännande af stat för kustartilleriet,
af den lydelse bilagan IX vid detta utlåtande ut -

Anslag till beklädnad
åt
kustartilleriets
manskap.

[17-]

104 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

visar, i riksstaten för år 1902 till aflöning för kustartilleriets
personal uppföra ett anslag af 826,209
kronor.

Beklädnad åt kustartilleriets manskap.

12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för
år 1902 till beklädnad åt kustartilleriets manskap uppföra att reservationsanslag
af 132,384 kronor.

Rörande denna fråga anför departementschefen följande.

Då kostnaden för beklädnad åt 1 man, på sätt komitén föreslagit,
i öfverensstämmelse med hvad nu gällande stat för Karlskrona artillerikår
upptoge, beräknas till 108 kronor för år, hvartill borde läggas kostnaden
för sängservis å 3 kronor om året för man, hvilken sistnämnda
kostnad emellertid icke borde beräknas för de 50 man, som antagits
komma att bo utom kasernen och derför åtnjuta inqvarteringsbidrag,
skulle kostnaden för beklädnad med deruti inberäknad sängservis åt
kustartilleriets manskap under år 1902 uppgå till

108 kronor för en hvar af 1,194 man kr. 128,952: —

3 „ „ „ „ „ 1,144 „ „ 3,432: —

eller tillhopa kr. 132,384: —

I denna kostnadssumma inginge emellertid dels ett förut från anslag
under fjerde hufvudtiteln till beklädnad och sängservis åt manskap
vid Vaxholms artillerikår utgående belopp af 31,713 kronor, dels det i
staten för Karlskrona artillerikår till manskapets beklädnad upptagna
belopp af 38,880 kronor, dels ock den del af de i sistnämnda stat upptagna
kaserneringskostnåder, som utgjorde kostnaden för sängservis,
1,080 kronor, eller tillhopa 71,673 kronor, hvadan den verkliga ökade
utgiften för statsverket under denna titel utgjorde 60,711 kronor. För
öfrigt borde äfven här tagas i betraktande den minskning af den för
flottan erforderliga personalökningen, som möjliggjordes genom kustartilleriets
uppsättning och som jemväl inverkade på anslaget till beklädnad
åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, vid bifall till hvad ui skottet
i punkt 10:o) här ofvan föreslagit, i riksstaten för år
1902 till beklädnad åt kustartilleriets manskap uppföra
ett reservationsanslag af 132,384 kronor.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

105

Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap.

riksstaten för Amlag H!1

naturaunaer -

artilleriets

manskap.

[18.]

13:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att
år 1902 till naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap uppföra ett lör- håll åt kustslagsanslag
af 226,621 kronor.

Rörande detta anslag anför departementchefen:

I nu gällande stat för Karlskrona artillerikår upptoges dagliga
kostnaden för naturaunderhåll åt 1 man till 48 öre. Då emellertid erfarenheten
visat, att denna kostnad uppgått till högre belopp, syntes
det lämpligt att berörda kostnad beräknades till samma belopp, som beträffande
tjenstgöring i land läge till grund för den höjning i flottans
naturaunderhållsanslag, som egde rum i riksstaten för år 1901 med
anledning af sjömanskårens ökning, eller till 52 öre.

Enligt denna beräkningsgrund uppginge årliga kostnaden för natura
underhåll åt 1,194 man till 226,621 kronor 20 öre.

Äfven beträffande detta anslag borde erinras, att uti detsamma
inginge ej mindre eu å Vaxholms artillerikår belöpande andel af anslaget
under fjerde hufvudtiteln till mathållning vid garnisonerade armén,

65,239 kronor 50 öre, än äfven den i staten för Karlskrona artillerikår
upptagna anvisning till naturaunderhåll 63,072 kronor, eller tillhopa
128,311 kronor 50 öre, samt att den ökade kostnaden å detta anslag
af skål, som anförts vid anslagen till aflöning för kustartilleriets personal
och till beklädnad åt kustartilleriets manskap, till någon del motsvarades
af en minskning i den ökade kostnad för naturunderhåll åt
personal vid flottan, som skulle blifva erforderlig, derest ej ett kustartilleri
på nu föreslaget sätt blefve uppsatt.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet
under punkt 10:o) härofvan föreslagit, i riksstaten för
år 1902 till naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap
uppföra ett förslagsanslag af 226,621 kronor.

Underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel.

14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för
år 1902 till underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel uppföra
ett reservationsanslag af 145,602 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 8 Sand. 1 Afd. 14 Höft. Ii

Anslag till
underhåll af
kustartilleriets
byggnader och
materiel.

[19-]

106 Särskilda Utskotts (N o 1) Utlåtande N:o 14.

Departementschefen anför i detta ärende följande:

För beräkning åt det anslag, som för år 1902 varder erforderligt
till underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel, hade, på anmodan,
arméförvaltningen å vederbörande departement samt marinförvaltningen
i gemensamt afgifvet yttrande meddelat uppgift å de belopp,
som för närvarande från ordinarie anslag under fjerde hufvudtiteln utginge
till underhåll af sådana byggnader och sådan materiel, som enligt
kustartillerikomiténs förslag skulle för framtiden underhållas med medel
från anslag under femte hufvudtiteln; och utgjorde dessa belopp enligt
berörda uppgift 86,450 kronor, deraf 14,050 kronor beräknats utgå från
anslaget till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets
öfningar och materiel samt 72,400 kronor från anslaget till arméns
byggnader och kommcndantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar
och materiel.

I gällande stat för Karlskrona artillerikår voro kaserneringskostnader
upptagna till belopp af 11 kronor årligen för hvarje man. Af
detta belopp beräknades 3 kronor utgöra kostnaden för sängservis,
hvilken kostnad, på sätt ofvan anförts, beräknats för kustartilleriets
manskap utgå från anslaget till beklädnad åt manskapet. Återstående
8 kronor borde deremot utgå från förevarande anslag. Denna kostnad
skulle för 1,144 man, som beräknats vara inkasernerade, utgöra 9,152
kronor om året, i hvilken summa inginge den del af kaserneringskostnaderna
å Karlskrona artillerikårs stat, som utgjorde kasernunderhållskostnad,
eller 2,880 kronor.

Enligt uppgift från marinförvaltningen hade under åren 1895—99
från anslaget till flottans nybyggnad och underhåll utbetalats för underhåll
af befästningar och byggnader samt artilleri-, min-, flytande och
annan materiel, som enligt kustartillerikomiténs förslag skulle komma
att tillhöra kustartilleriet, tillhopa 204,136 kronor 93 öre, således i
medeltal 40,827 kronor 39 öre eller i rundt tal 40,000 kronor årligen.

Om nu nämnda underhållskostnader sammanlades, erhölles en
summa af 135,602 kronor.

Emellertid hade arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet i
underdånig skrifvelse den 14 november 1900, som blifvit af chefen för
landtförsvarsdepartementet föredragen, anfört, att det under fjerde hufvudtiteln
uppförda anslaget till arméns byggnader och kommendantskapsutgifter
samt fortifikationens öfningar och materiel borde i riksstaten
för år 1902 höjas med 80,000 kronor, men att af denna förhöjning,
derest förslaget om sjöfästningarnas ställande under sjöförsvarsdepartementet
vunne bifall, i enlighet med armé- och marinförvaltningarnas i

Särskilda Utskotts (K:o 1) Utlåtande N:o 14 107

detta ärende infordrade gemensamma yttrande, ett belopp af 10,000
kronor borde anvisas å femte hufvudtiteln.

Följaktligen torde förutnämnda summa 135,602 kronor böra ökas
med 10,000 kronor.

Med stöd af nu anförda beräkningar och uppgifter samt under
erinran, att departementschefen ofvan hemstält om minskning af anslaget
till flottans nybyggnad och underhåll med 40,000 kronor, beräknades
anslaget böra uppgå till 145,602 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet
under punkt 10:o) härofvan föreslagit, i riksstat^ för
år 1902 till underhåll af kustartilleriets byggnader
och materiel uppföra ett reservationsanslag af 145,602
kronor.

Kustartilleriets öfningar.

15:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för
år 1902 till kustartilleriets öfningar uppföra ett reservationsanslag af

120,000 kronor.

I detta ämne innehåller statsrådsprotokollet (sid. 102) följande:

Med ledning af de kostnader, som under de senare åren utgått
till öfvande af personalen vid Vaxholms och Karlskrona artillerikårer
samt fasta minförsvaret, hade kustartillerikomitén beräknat den för
öfvande af kustartilleriets år 1902 uppsatta personal erforderliga kostnaden
till 120,000 kronor, mot hvilken beräkning departementschefen
icke funnit något att erinra.

I denna summa inginge dels det belopp af 32,150 kronor, som
från anslag under fjerde hufvudtiteln utgått till Vaxholms artillerikårs
öfningar, dels ock hvad från anslaget till flottans öfningar utgått till
Karlskrona artillerikårs och fasta minförsvarets öfningar, hvilket sistnämnda
belopp af komitén beräknats hafva under de senare åren utgått
med omkring 51,000 kronor. Vid den beräkning af den för år
1902 erforderliga ökningen af anslaget till flottans öfningar, som ofvan
under punkten [8] åberopats, hade förutsatts, att från sistnämnda anslag
icke skulle bestridas någon kostnad för kustartilleriets öfningar.

Mot hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit har utskottet icke haft
något att erinra och hemställer,

Kust artilleriets öfningar.

[20.]

Kustartilleribeväringens

vapenöfningar
samt beklädnad
och ersättning
derför,

[21.]

Sjukvård för
kustartilleriett
personal.

[22.]

108 Särskilda Utskotts (No 1) Utlåtande JV;o 14.

att Riksdagen, vid bifall till utskottets under
punkt 10:o) gjorda hemställan, må i riksstaten för år
1902 till kustartilleriets öfningar uppföra ett reservationsanslag
af 120,000 kronor.

Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför.

16:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för
år 1902 till kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad och
ersättning derför uppföra ett förslagsanslag af 15,680 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet anfört, att enligt
kustartillerikomiténs förslag skulle under år 1902 vid kustartilleriet
icke förekomma öfning för annan beväring än den, som förut vid Vaxholms
artillerikår undergått sin första vapenöfning och sålunda enligt
nu gällande bestämmelser skulle öfvas 22 dagar under år 1902. Kostnaden
härför hade af komitén beräknats till 15,680 kronor.

Under år 1903 skulle deremot 2:a klassens beväring vid kustartilleriet
fullgöra sin första öfning. I den för bestridande af kostnaden
härför erforderliga summan 237,470 kronor 84 öre inginge dels det
belopp, som hittills utgått för Vaxholms artillerikårs beväring från anslag
under fjerde hufvudtiteln 50,421 kronor, dels ock det belopp af

98,000 kronor, som från anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar samt
beklädnad och ersättning derför anvisats till Karlskrona artillerikår,
äfvensom den från sistnämnda anslag utgående kostnaden för den del
af sjöbeväringen, som öfvats vid fasta minförsvaret.

Utskottet har funnit sig böra tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts
förslag och hemställer,

att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet under
punkt 10:o) föreslagit, må i riksstaten för år 1902
till kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning derför uppföra ett förslagsanslag
af 15,680 kronor.

Sjukvård för kustartilleriets personal.

17:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för
år 1902 till sjukvård för kustartilleriets personal uppföra ett reservationsanslag
af 13,000 kronor.

109

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande iV.o 14.

Beträffande detta ämne innehåller statsrådsprotokollet (sid. 103)
följande:

Sedan departementschefen anmodat marinförvaltningen att inkomma
med beräkning å årliga kostnaden för sjukvård åt kustartilleriets personal,
sådan denna personal blifvit upptagen i kustartillerikomiténs förslag,
hade marinförvaltningen i skrifvelse den 24 sistlidne december
anfört, att ifrågavarande beräkning syntes kunna stödjas på förhållandet
under år 1900 mellan, å ena sidan, de anslagsmedel, som funnes i
stat anvisade för sjukvårdsändamål vid Carlskrona station, och,
å andra sidan, antalet af stationens hela personal. Enligt denna beräkningsgrund
skulle sjukvårdskostnaden för en hvar af kustartilleriets
underofficerare och manskap uppgå till 9 kronor 90 öre om året. Den
erforderliga summan för 124 underofficerare och 1,194 man, eller tillhopa
1,318 personer, skulle sålunda blifva 13,048 kronor 20 öre eller
i rundt tal 13,000 kronor.

I denna summa inginge dels ett belopp af 379 kronor, hvarmed
det under fjerde hufvudtiteln uppförda anslag till arméns diverse intendentur-
och sjukvårdsbehof ansetts kunna minskas med anledning af
Vaxholms artillerikårs öfverflyttning, dels ock det belopp, som enligt
ofvan angifna beräkningsgrund kunde antagas hafva från femte hufvudtitelns
anslag till sjukvård utgått för Karlskrona artillerikårs personal
eller 3,841 kronor 20 öre, deruti inberäknade de i staten för Karlskrona
artillerikår till belopp af 810 kronor upptagne medikamentspenningar.

Härvid har departementschefen erinrat, att han, oaktadt den minskning
i utgifterna från flottans sjukvårdsanslag, som sålunda kunde förutsättas
blifva en följd af uppförande i riksstaten af ett särskilt anslag
till sjukvård för kustartilleriets personal, ej ansett sig kunna ifrågasätta
någon nedsättning af flottans sjukvårdsanslag, emedan detta under de
senaste åren visat sig vara otillräckligt och stundom måst öfverskridas.

Utskottet, som ej haft anledning till någon erinran mot hvad
Kongl. Maj:t föreslagit, hemställer,

att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet under
punkt 10:o, föreslagit, må i riksstaten för år 1902 till
sjukvård för kustartilleriets personal uppföra ett reservationsanslag
af 13,000 kronor.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Diverse anslag

Diverse behof.

Diverse behof. 18:o.) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för

[23.] år 1902 höja anslaget till diverse behof från 19,175 kronor till 22,254
kronor, eller med 3,079 kronor.

Departementschefen har härom till statsrådsprotokollet anfört följande
(sid. 104):

Anslaget till diverse behof, i riksstaten för år 1901 upptaget till
ett belopp af 19,175 kronor, borde med anledning af kustartilleriets tillkomst
något höjas. Från detta anslag torde nemligen böra utgå de af
kustartillerikomitén beräknade kostnaderna för bibliotek och informationsverk,
1,000 kronor, äfvensom för underhåll af undervisnings- och
gymnastikmateriel samt anskaffning af läroböcker 2,000 kronor, hvartill
borde läggas kommunionspenningar å 5 öre för en hvar af kustartilleriets
personal. Om denna härvid beräknades till den numerär,
hvartill den efter fullbordad uppsättning skulle komma att uppgå, skulle
det till kommunionspenningar erforderliga beloppet utgöra 79 kronor.

I den sålunda uppkommande summan 3,079 kronor inginge emellertid
de belopp af tillhopa 695 kronor 90 öre, som i staten för Karlskrona
artillerikår funnes upptagna till underhåll af undervisnings- och
gymnastikmateriel samt anskaffning af läroböcker, till bibliotek och
informationsverk samt till kommunionspenningar.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet under
punkt 10:o), föreslagit, må i riksstaten för år 1902
höja anslaget till diverse behof från 19,175 kronor
till 22,254 kronor, eller med 3,079 kronor.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

Uerioche:ri<m 19:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen

ser,°vedm*m.. att i riksstaten för år 1902 höja förslagsanslaget till skrifmateria [24.

] lier och expenser, ved m. m. från 47,104 kronor till 97,513 kronor,
eller med 50,409 kronor.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14. Hl

Beträffande ifrågavarande anslag innehåller statsrådsprotokollet
(sid. 105) följande.

Äfven detta anslag, i riksstaten för 1901 uppfördt med ett belopp
af 47,104 kronor, borde med afseende på kustartilleriets tillkomst förhöjas.
Den af nämnda anledning för år 1902 erforderliga utgiften från
förevarande anslag hade af kustartillerikomitén beräknats till 50,400
kronor, deraf 48,400 kronor för eldning och belysning samt 2,000

kronor för skrifmaterialier. I det för skrifmaterialier upptagna belopp

inginge den summa af 600 kronor, som i staten för Karlskrona artillerikår
funnes upptagen för samma ändamål. Af femte hufvudtitelns expensmedelsanslag
hade under senare åren för Karlskrona artillerikår
användts omkring 16,000 kronor. Då emellertid ifrågavarande anslag
under de senare åren måst högst betydligt öfverskridas, under år 1899
med icke mindre än 110,070 kronor 78 öre, syntes skäl förefinnas att
höja anslaget med hela det för kustartilleriet erforderliga belopp, i

hvilket jemväl inginge ett nu från anslag under fjerde hufvudtiteln till

Vaxholms artillerikår utgående belopp af 11,126 kronor 74 öre. För
jemnande af hufvudtitelns slutsumma torde förevarande anslag ytterligare
böra ökas med 9 kronor.

Utskottet, som ej haft någon erinran mot Kongl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, hemställer,

att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet under
punkt 10:o, föreslagit, må i riksstaten för 1900 höja
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
m. m. från 47,104 kronor till 97,513 kronor, eller
med 50,409 kronor.

Handeln.

Lots- och fyrinrSttningeB med lifräddningsanstalterna.

20:o) I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
hemställer utskottet,

att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
erforderliga penningeanslag må
upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af
titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller 1,500,000

Lots- och fyrinriittninqcn

med lifräddning
8 anstalterna [25.

]

112 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

kronor, och följaktligen, med inberäkning af deri ingående
friheter och ersättningar, 409 kronor, utföras
med 1,500,409 kronor, äfvensom medgifva, att de å
inkomsttiteln fyr- och båkmedel uppkommande öfverskott
fortfarande må såsom hittills få användas för
de med anslaget afsedda ändamål.

Undervisningsanstalter för sjöfart.

21:o.) I kongl. propositionen till 1900 års Riksdag angående,
statsverkets tillstånd och behof hade Kongl. Maj:t föreslagit, att ordinarie
anslaget till undervisningsanstalter för sjöfart skulle höjas med
bland annat 1,000 kronor till inspektören för rikets navigationsskolor
och ett tredje ålderstillägg af 500 kronor till hvardera af föreståndarne
vid de skolor, der maskinistafdelning funnes.

I sitt utlåtande n:o 6 yttrade statsutskottet i anledning af berörda
framställning, att det föreslagna tredje ålderstillägget för föreståndarne
vid de med maskinistafdelning försedda navigationskolorna i
Stockholm, Göteborg, Malmö och Hernösand, enligt utskottets åsigt,
icke vore erforderligt, enär nämnda föreståndare, enligt hvad utskottet
inhemtat, vid sidan af föreståndarebefattningen utöfvade annan med
aflöningsförmåner förenad verksamhet, samt att utskottet icke heller
kunnat finna den föreslagna ökningen med 1,000 kronor i arfvodet till
inspektören, hvilket arfvode utginge med 1,500 kronor, vara af omständigheterna
med nödvändighet påkallad; och afstyrkte statsutskottet i
anledning deraf hvad Kongl. Maj:t i nämnda afseende föreslagit.

I enlighet med denna statsutskottets hemställan fattade äfven
Riksdagen sitt beslut.

Till innevarande års Riksdag har någon framställning om förhöjdt
anslag till undervisningsanstalter för sjöfart icke blifvit af Kongl.
Maj:t gjord.

Däremot har inom Andra Kammaren af herr J. A. Kinnman väckts
eu till utskottets behandling öfverlemnad motion (n:o 99), deri motionären
hemstält, att Riksdagen ville medgifva höjning af anslaget till
navigationsskolorna på sätt förra året i nådig proposition under femte
hufvudtiteln föreslagits.

Till stöd för sin ifrågavarande framställning har motionären anfört:

att inspektören uppbure på flottans stat endast 3,530 kronor om
året i stället för antagna 5,400 kronor,

113

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

att inspektören enligt förnyadt nådigt reglemente för navigationsskolorna
skulle förrätta hvarje examen och hvarje extra examen, under
det han enligt hittills gällande reglemente endast haft skyldighet att
förrätta ordinarie examen vid halfva antalet skolor hvarje år,

att inspektörens tid vore upptagen äfven emellan terminerna af
de extra examina, för afgifvande af berättelser och specificerade rapporter
om undervisningen och skyldighet att följa med undervisningens
gång och utveckling äfven i andra länder,

att inspektörens dagtraktamente under resor ej kunde lemna något
öfverskott,

att föreståndarne för de åberopade navigationsskolorna hade betydligt
mera arbete och ansvar till följd af den ökade undervisningen
i dessa skolor,

att två nya läroämnen införts,

att en eventuel extra inkomst för signalering med tidkula eller
annat fordrade sitt särskilda arbete under hvarje dag af året och icke
toge någon tid bort. från skolan, och

att genom införande af ett tredje ålderstillägg vid några af navigationsskolorna
föreståndareplatserna der skulle blifva mera eftersökta och
utsigten för den mest förtjente af föreståndarne vid andra skolor att
dit vinna befordran ej kunde annat än hafva ett gagnande inflytande
på undervisningen i allmänhet.

I fråga om det föreslagna tredje ålderstillägget till föreståndarne
för vissa navigationsskolor har utskottet icke haft anledning att frångå
den åsigt, som af senaste Riksdag uttalats. Deremot har utskottet, med
hänsyn till af motionären anförda förhållanden funnit sig böra tillstyrka,
att arfvodet till inspektören ökas med 500 kronor och att sålunda anslaget
till undervisningsanstalter för sjöfart, hvilket för närvarande utgår
med 100,300 kronor, höjes till 100,800 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Riksdagen må — i anledning af herr Kinnmans
ofvanberörda motion — i riksstaten för år
1902 höja anslaget till undervisningsanstalter för sjöfart
från 100,300 kronor till 100,800 kronor eller med
500 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 8 Sami. 1 Afd. 14 Häft.

114

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Öfriga ordinarie

anslag.

Ang. nyanskaffning

af krigsfartygsmaUricl.

[26.]

Öfriga ordinarie anslag.

22:o.) Beträffande öfriga här ofvan ej omnämnda ordinarie anslag
under denna hufvudtitel har Kong]. Maj:t icke föreslagit någon förändring;
och får ul skottet hemställa,

att samtliga de ordinarie anslagen under denna
hufvudtitel, hvilka icke blifvit i föregående punkter
af detta utlåtande särskildt omförmälda, må i 1902
års riksstat upptagas till oförändrade belopp.

Extra anslag.

23:o.) Kong!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till nyanskaffning
af krig sfar ly (jsmateriel bevilja på extra stat för år 1902 ett anslag af
6,639,915 kronor.

Till det vid den kongl. propositionen fogade statsrådsprotokollet
öfver sjöförsvarsärenden den 11 januari 1901 har departementschefen
anfört följande (sid. 106—112).

Sedan 1899 års Riksdag beviljat ett anslag 13,200,000 kronor
till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel, hade Kongl. Maj:t den 29
september 1899 antagit anbud å leverans af 3 nya J:a kl. pansarbåtar,
hvilkas anskaffande, sedan infordrade leveransanbud inkommit, beräknats
medföra en kostnad af 14,597,172 kronor. I denna summa ingick
kostnaden för en utredning af artilleriammunition och torpeder, men
icke kostnaden för en andra dylik utredning. I yttrande till statsrådsprotokollet
öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari 1900 hade
departementschefen anfört, att medel för täckande af återstående anskaffningskostnaden
för ifrågavarande tre l:a kl. pansarbåtar och deras förseende
med en andra utredning af torpeder och artilleriammunition
framdeles måste af Riksdagen begäras, men att någon framställning i
ämnet icke syntes böra göras till 1900 års Riksdag, enär anslag för
berörda andra utredning icke behöfde äskas förrän år 1901 och det
belopp, som i öfrigt erfordrades för fullbordande af de tre pansarbåtarna,
icke då kunde med full noggrannhet bestämmas.

Nu hade marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse den 28
september 1900 angående utgifterna under riksstatens femte hufvud -

115

Särskilda Utskotts (N:o I) Utlåtande P/:o 14.

titel år 1902 anfört, att vid den anskaffning af artilleriet och första
utredningen af artilleriammunitionen, som nu påginge, prisen befunnits
vara så mycket högre än de af marinförvaltningen förut beräknade, att
artillerikostnaderna, i stället för att utgöra 872,000 kronor, komme att
uppgå till 982,828 kronor för hvarje pansarbåt. Den utgiftsökning af
110,828 kronor, som sålunda uppstått, utgjorde för sjelfva artillerimaterielen
40,000 kronor och för artilleriammunitionen 70,828 kronor
och berodde af prisförhöjningar m. m., som funnes angifvet i en den
underdåniga skrifvelsen inlagd beräkning. Jemväl för öfriga delar af
fartygen hade anskaffningskostnaden till följd af prisstegringen vuxit
med ett belopp, som för alla tre fartygen beräknats till 106,209 kronor.
Kostnaderna för de tre under byggnad varande pansarbåtarna kunde
alltså antagas komma att öfverskrida den af 1899 års Riksdag beviljade
summan dels med skilnaden mellan den ursprungligen af marinförvaltningen
beräknade kostnadssumman af ................ . kronor 14,597,172: —

och det beviljade anslaget ........................................ 8 13,200,000: •

eller kronor 1,397,172: —

dels med ofvannämnda ökning i artillerikostnaderna,
utgörande för 3 pansarbåtar....................... ® 332,484:

samt å öfriga kostnader med ................................ » 106,209:

d. v. s. med tillhopa kronor 1,835,865: —

hvilket belopp vore oundgängligen behöflig! under år 1902, emedan
ifrågavarande fartyg beräknades då blifva fullt färdiga.

I underdånig skrifvelse den 27 sistlidne november hade marinförvaltningen
hemstält om äskande al medel för byggande af torpedbåtar.

Marinförvaltningen erinrade deruti, att embetsverket i underdånig
skrifvelse den 29 september 1899 beträffande flottans tillgång på torpedbåtar
— hvilkas antal enligt den byggnadsplan, som framlades af
1892 års komité för afgifvande af förslag angående förändringar i afseende
på sjökrigsmaterielen m. in., borde vid utgången af år 1901
uppgå till 24 af l:a och 16,5 af 2:a klass — framhållit, att om vidare
anskaffning ej egde rum utöfver det antal, hvartill medel då voie beviljade,
skulle flottan vid utgången af år 1901 förfoga öfver blott 15
st.'' l:a och 11 st. 2:a kl. torpedbåtar, hvarför marinförvaltningen då
hemstäldo, att af 1900 års Riksdag måtte äskas anslag för nybyggnad
af 2 st. l:a kl. och 2 st. 2:a kl. torpedbåtar med två utredningar för
hvardera af ammunition och torpeder; och beräknades härvid kostnaden

116 Särskilda Utskotts (U :o 1) Utlåtande N:o 14.

för en l:a kl. torpedbåt till 263,000 kronor och för en 2:a kl. torpedbåt
till 175,000 kronor.

Af hänsyn till andra anslagsbehof hade departementschefen emellertid
ansett sig icke kunna tillstyrka Kongl. Maj:t att till 1900 års Riksdag
aflåta proposition om anslag till anskaffande af nya torpedbåtar.

Marinförvaltningen hemstälde nu, att anslag måtte äskas för anskaffande
af tre l:a kl. och två 2:a kl. torpedbåtar och anför beträffande
kostnaden för denna anskaffning, att l:a kl. torpedbåtarna nu betingade
en kostnad af 279,700 kronor hvardera, eller 16,700 kronor mera, än
hvad som år 1899 beräknades för dylika. Denna höjning föranleddes
hufvudsakligen af stegring i priset på artillerimaterielen. Det för 2:a
kl. torpedbåtar beräknade priset uppginge till 178,500 kronor, hvilket
belopp med 3,500 kronor öfverstego det år 1899 beräknade priset för
en 2:a kl. torpedbåt; och berodde denna ökning på stegrade pris å
artilleri- och torpedmateriel. Sammanlagda kostnaden för anskaffning
af tre l:a kl. och två 2:a kl. torpedbåtar med två utredningar af
torpeder och artilleriammunition skulle sålunda blifva 1,196,100 kronor.

På senaste tiden hade man i åtskilliga främmande mariner infört en
fartygstyp, uteslutande afsedd för spaningstjenst samt till att jaga och
förstöra torpedbåtar. Åt denna typ, som i den engelska marinen fått
benämningen torpedbåtförstörare, hade man i öfverensstämmelse med dess
ändamål sökt gifva den största möjliga fart, ända till öfver 30 knop.
En sådan hastighet kunde emellertid icke uppnås utan att afstå från att
gifva fartyget pansarskydd och kraftigare bestyckning samt från att
förlägga maskineriet under fartygets vattenlinie. Från dessa fördelar
hade man vid konstruerandet af svenska flottans torpedkryssare, hvilka
delvis vore afsedda för sådan tjenst, som nyss antydts, icke knnnat
afstå, enär hänsyn måst tagas äfven till andra ändamål. I följd häraf
kunde sistnämnda fartyg, hvilkas konstruktion uppgjordes, innan berörda
nya fartygsiyp framträdde, uppenbarligen icke med samma framgång
som en fullt modern torpedbåtförstörare fylla den sistnämndas
särskilda uppgifter.

Med afseende å dessa förhållanden hade departementschefen i skrifvelse
den 12 juni 1899 anmodat marinförvaltningen att inkomma med
yttrande, huruvida marinförvaltningen ansåge skäl föreligga att anskaffa
åtminstone en sådan torpedbåtförstörare, samt med uppgift å ungefärliga
kostnaden och anskaffningstiden för såväl fartyget som ock två utredningar
torpeder och ammunition för detsamma. Med anledning häraf
anförde marinförvaltningen i underdånig skrifvelse den 29 september
1899, att det inför de alltjemt stegrade anspråk på fart, som i främ -

117

Särskilda Utskotts (S o 1) Utlåtande N:o 14.

mande flottor blifvit tillgodosedda på såväl avisofartyg som torpedbåtar,
syntes vara en nödvändighet att vid byggande af de lättare fartyg,
hvaraf flottan ännu både behof, skilja det egentliga avisofartygets uppgift
från kryssarens samt att i fråga om fartyg, afsedda till spaningstjenst
och till att förhindra egna skärgårdars undersökning af fiendtliga
torpedbåtar, lägga hufvudsaklig vigt vid farten. I sådant syfte syntes
det marinförvaltningen, som om de hufvudsakligen i den engelska flottan
införda s k. torpedbåtförstörare, hvilka vid utförda eskaderöfningar
visat sig så sjödugliga, att de äfven i Atlanten befunnits lämpliga för
spaningstj ensten, jemväl skulle lämpa sig synnerligen väl för våra förhållanden.
Sedan marinförvaltningen fördenskull införskaffat uppgifter
å kostnaden för dessa torpedbåtförstörare och deraf funnit, att ett fartyg
af detta slag, som vore i stånd att göra 31 knops fart och som
syntes böra beställas utomlands, förutom bestyckning och utredning af
torpeder samt ammunition m. m. betingade ett pris af 1,002,650 kronor,
hvartill borde läggas dels 45,000 kronor för bestyckningen, som borde
utgöras af 6 st. 57 mm. snabbskjutande kanoner, dels ock 152,350
kronor för 2 st. torpedtuber och 2 utredningar torpeder och artilleriammunition
samt för inventarier-, besigtningsresor och hemtransport,
eller sammanlagdt 1,200,000 kronor, ansåge marin för vält ningen, att hos
Riksdagen borde äskas medel till anskaffande af en torpedbåtförstörare.

Vid underdånig anmälan den 13 januari 1900 af denna marinförvallningens
framställning hade departementschefen anfört, att, med hänsyn
till den stora vigten deraf, att den svenska flottan erhölle ett snabbgående
lättare fartyg för spaningstjenst och oskadliggörande af fiendtliga
torpedbåtar och då den af marinförvaltningen omförmälda fartygstyp
förträffligt egnade sig för detta ändamål, det visserligen vore önskvärdt,
att medel för anskaffande af ett dylikt fartyg kunde så snart som möjligt
beredas; men på det att jemväl andra behof måtte kunna genom
anslag för år 1901 behörigen tillgodoses, syntes det vara nödvändigt
att till ett kommande år uppskjuta äskandet af anslag för ifrågavarande
ändamål.

Nu hade marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse den 28
september 1900 å nyo framhållit behofvet af s. k. torpedbåtförstörare
och tillstyrkt, att medel härför måtte äskas af 1901 års Riksdag. Med
hänsyn till den iuträdda stegringen i priset på artillerimateriel, hade
emellertid marinförvaltningen ansett totalkostnaden för ett dylikt fartyg
ej kunna beräknas lägre än till 1,212,000 kronor.

Rörande behofvet af ytterligare en pansarbåt af l:a klass hade
marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse den 28 september 1900

118 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

anfört, att genom de senare årens kraftiga arbete för uppbringande af
våra försvarskrafter till sjös till en deras magtpåliggande uppgift något
så när motsvarande styrka flottan kunde, hvad beträffade pansarbåtar
af l:a klass, år 1902 räkna det antal fartyg, hvilket den enligt 1880
års sjöförsvarskomités plan för flottans nybyggnad borde vid nämnda
tidpunkt eg a. För fortsatt genomförande af nämnda plan ansåge marinförvaltningen
sig böra hemställa om äskande af medel för år 1902 till
byggande af ytterligare ett dylikt fartyg.

Kostnaden härför kunde emellertid icke numera hållas inom för
dylikt ändamål förut, beräknade mcdelsbelopp. Enligt af marinförvaltningen
verkstäld beräkning skulle denna kostnad uppgå till ett belopp
af i jemnadt tal 5,626,000 kronor, deri dock inbegrepes jemväl kostnaden
för en andra utredning artilleriammunition. Detta belopp ansåge
marinförvaltningen sig böra tillstyrka Kongl. Maj:t att hos 1901 års
Riksdag äska till anvisande under loppet af åren 1902 och 1903 med
hälften eller 2,813,000 kronor för hvartdera året.

I skrifvelse den 19 september 1900 hade marinförvaltningen
och chefen för flottans stab gjort framställning om anskaffande af ett
ballongfartyg med tillhörande utrustning; och hade marin förvaltningen
och stabschefen härom anfört, bland annat, följande.

Förutom de allmängiltiga skäl, som förefunnes för ballongs användande
för sjökrigsändamål, funnes särskilda, för vårt land egendomliga
förhållanden, som talade för att detta medel för underlättande af rekognoserings-
och bevakningstjensten till sjös kunde för vårt lands försvar
blifva af stor betydelse.

De farvatten, som skilde Sverige från grannländernas kuster, hade
nemligen på många punkter så liten utsträckning i bredd, att man med
tillhjelp af ballong kunde från svenska kusten eller dess omedelbara
granskap under gynsamma väderleksförhållanden öfverskåda större
delen af dessa farvatten. Visserligen blefve på de större utstånden
iakttagelserna mindre tillförlitliga; men på det ur sjömilitär synpunkt
mest ödesdigra skedet af ett krig, nemligen då en fiendtlig magt afsände
en landstigningsexpedition i slörre skala, kunde ett rätt användande
af ballongen blifva till synnerligen stor nytta på grund af lättheten
att äfven på högst betydligt afstånd upptäcka en så stor samling
fartyg som den för en dylik expedition erforderliga. Äfven inom våra
vidsträckta skärgårdar borde ballongen, på grund af de omedelbara
upplysningar om krigsläget, som med dess tillhjelp kunde erhållas,
blifva af den största betydelse för ledandet af en sjöstyrkas operationer,
särskildt om de inom operationsområdet befintliga öarna och

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14. 119

stränderna, såsom t. ex. inom Stockholms skärgård, vore höga eller
skogbevuxna.

På grund af ofvan anförda omständigheter syntes det otvifvelaktigt,
att iakttagelser från s. k. ballons captifs kunde lemna en högst
afsevärd hjelp såväl åt våra rekognoseringsfartyg som åt våra signalstationer
vid utförandet af deras respektive uppgifter.

Emedan vid ett eventuel, krig med en stormagt den svenska
flottan blefve underlägsen den fiendtliga och då det för den underlägsne,
om han skulle ega utsigt att kunna uträtta något med sin flotta,
vore oundgängligen nödvändigt att i god tid erhålla underrättelse om
den fiendtliga flottans rörelser, borde vi icke lemna å sido något medel,
6om för rimligt pris kunde anskaffas, för att underlätta rekognoseringsoch
bevakningstjensten.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, föresloge marinförvaltningen
och chefen för flottans stab, att en s. k. drakballong, afsedd att
med två man kunna stiga till 500 meters höjd, jemte ett fartyg inredt,
för förande af en dylik ballong samt försedt med gasackumulatorer och
vätgasgeuerator, måtte anskaffas för flottans räkning. För den händelse
ytterligare en eller flera ballonger sedermera funnes behöfliga,
erfordrades för deras förande fartyg endast försedda med ackumulatorer.
Af ekonomiska skäl borde ballongfartyget icke förses med egen
drifkraft, utan vara afsedt att bogseras af rekognoseringsjartyg, exempelvis
en l:a kl. kanonbåt, i hvars bemanning hela den behöfliga
ballongpersonalen borde ingå.

Enligt bifogadt kostnadsförslag skulle kostnaden för ett ballongfartyg
med tillbehör uppgå till 181,000 kronor; och hade marinförvaltningen
i sin förutnämnda underdåniga skrifvelse den 28 september 1900
hemstält, att detta belopp måtte äskas på extra stat för år 1902.

Samtliga de framställningar, hvilka sålunda gjorts om anvisande
af medel för nyanskaffning af krigsfartygsmateriel, funne departementschefen
för sin del välgrundade. Emellertid torde det, ehuru det vore
särdeles önskvärdt, att anskaffningen af torpedbåtar kunde under år
1902 fortgå i den af marinförvaltningen ifrågasatta utsträckningen,
dock af hänsyn till andra anslagskraf blifva nödigt att inskränka nybyggnaden
af torpedbåtar under den närmaste framtiden till hvad i
departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 13 januari 1900 angifvits såsom den minsta, som kunde
ifrågasättas, nemligen en och en half l:a kl. och en 2:a kl. torpedbåt
om året och att sålunda fördela det af marinförvaltningen för ändamålet
föreslagna beloppet 1,196,100 kronor på åren 1902 och 1903.

120

Ändring af
2: a kl. pansar -båtarna Thordön
och Tirfing.

[27]

Ändring af
stangtorpedbdtar
till bevakningsbåtar.

[28]

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

De belopp, som för de särskilda ändamålen skulle under år 1902
erfordras, utgjorde sålunda:

för fullbordande af tre under byggnad varande l:a

kl. pansarbåtar ............................................................ kr. 1,835,865: —

» nybyggnad af torpedbåtar...................................... » 598,050: —

» nybyggnad af en torpedbåtförstörare .................. x> 1,212,000: —

» påbörjande af en ny l:a kl. pansarbåt ............... » 2,813,000: —

» anskaffning af ett ballongfartyg .............................. » 181,000: —

eller tillhopa kr. 6,639,915

Emot detta Kongl. Maj:ts förslag har utskottet icke haft något
att erinra och hemställer derför,

att Riksdagen må för nyanskaffning af krigsfartygsmateriel
bevilja på extra stat för 1902 ett anslag
af 6,639,915 kronor.

24:o) Sedan 1900 års Riksdag till ändring af 2:a kl. pansarbåtarna
Thordön och Tirfing beviljat ett anslag af 660,000 kronor och deraf
anvisat 100,000 kronor på extra stat för år 1901, får utskottet, med
tillstyrkande af bifall till Kongl Maj:ts derom gjorda framställning,
hemställa,

• att Riksdagen af det till ändring af 2:a kl.

pansarbåtarna Thordön och Tirfing beviljade anslagmå
på extra stat för år 1902 anvisa ytterligare 280,000
kronor.

25:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för ändring af
stångtorpedbätar till bevakningsbåtar bevilja på extra stat för år 1902
ett anslag af 107,900 kronor.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet har departementschefen
anföit (sid. 113—116):

I skrifvelse den 19 september 1900 hade marinförvaltningen och
chefen för flottans stab framställt förslag om stångtorpedbåtars ändring
till bevakningsbåtar och till stöd härför hufvudsakligen anfört följande.

Genom embetsskrifvelse från sjöförsvarsdepartementet den 24
februari 1899 anmodades marinförvaltningen att gemensamt med stabschefcn
inkomma med yttrande, dels huruvida stångtorpeden lämpligen
kunde helt och hållet utgå ur flottans beväpning, dels hvilken användning
den eventuelt utrangerade stångtorpedmaterielen möjligen skulle

121

Särskilda Utskotts (N;o 1) Utlåtande N:o 14.

kunna erhålla, dels ock hvilka åtgärder borde vidtagas för att, i händelse
stånglorpeden komme att utrangeras, tillgodose det behof, som
de till stångtorpedbåtar utrustade privata ångsluparna vid mobilisering
vore afsedda att fylla; och borde dervid särskilt tagas under ompröfning
frågan om anskaffande af med snabbskjutande artilleri försedda
bevakningsbåtar.

Sedan marinförvaltningen och chefen för flottans stab. afgifvit
yttranden om stånglorpedens uteslutande ur flottans beväpning och den
eventuelt utrangerade stångtorpedmaterielens användning, samt Kongl.
Maj:t genom nådigt, bref den 5 maj 1899 förordnat, att stånglorpeden
skulle såsom beväpning vid flottan utgå, och genom nådigt bref den
26 januari 1900 meddelat föreskrifter rörande den utrangerade stångtorpedmaterielens
användning, hade marinförvaltningen och stabscliefen
till behandling företagit, frågorna om de åtgärder, som borde vidtagas
för att tillgodose det behof, som de till stångtorpedbåtar utrustade privata
ångsluparna vore afsedda att fylla, samt om anskaffande af med
snabbskjutande artilleri försedda bevakningsbåtar.

De till stångtorpedbåtar apterade privata ångsluparna, hvilka beräknats
vara erforderliga till ett antal af 30, hade till uppgift dels att
utföra bevakning, dels att upptaga strid med fiendtlig.! torpedbåtar och
ångslupar, dels ock att offensivt uppträda äfven mot fiendens större
fartyg.

Om hänsyn endast toges till de med stångtorped utrustade privata
ångsluparnas användbarhet för bevakningsändamål jemte deras lämplighet
att upptaga strid mot fiendtliga torpedbåtar och ångslupar, kunde
desamma otvifvelaktigt på ett fullt tillfredsställande sätt ersättas med
bevakningsbåtar, försedda med snabbskjutande artilleri. Deremot syntes
stångtorpedbåtarnas uppgift att uppträda offensivt mot fiendens större
fartyg icke kunna med utsigt till framgång öfvertagas af bevakningsbåtar,
så framt ej dessa vore försedda med utskjutningsapparat för
sjelfgående torped. Ehuru på sådant sätt utrustade bevakningsbåtar
utan tvifvel skulle tillföra skärgård sförsva re t eu synnerligen värdefull
förstärkning, skulle dock anskaffandet af ett tillräckligt antal dylika,
hvilka i slorlek och kostnad närmast vore jemförlig^ med 2:a kl. torpedbåtar,
komma att medföra en alltför betydlig kostnad. Det erforderliga
antalet bevakningsbåtar måste nemligen beräknas med hänsyn
till deras uppgift att upptäcka fientliga fartyg och båtar, som sökte
passera en bevakningslinie, hvadan behofvet af bevakningsbåtar icke
kunde tillgodoses genom anskaffande af ett mindre antal, hvar för sig
kraftigare dylika båtar. Anskaffandet af bevakningsbåtar, så utrustade

Bill. till Rihsd. Prof. 1901. 8 Sand. 1 Afd. 14 Höft. 1(1

122 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

att de kunde öfvertaga stångtorpedbåtens uppgift att offensivt uppträda
mot fiendens större fartyg, kunde derför af ekonomiska skäl icke tillstyrkas.
Då emellertid sedan den tidpunkt, då apterandet af privata
ångslupar till stångtorpedbåtar blef beslutet, torpedbåtarnes antal betydligt
vuxit, ansåge marinförvaltningen och stabschefen, att stångtorpedbåtens
offensiva uppgift numera borde tillkomma endast torpedbåten.

Bevakningsbåtarna borde sålunda icke göras större, än som oundgängligen
erfordrades för att kunna upprätthålla bevakningen inom de
delar af bevakningsområdena, hvilka, på grund af farvattnets bredd
eller af andra orsaker, icke lämpligen kunde, särskildt under mörker
och tjocka, bevakas från land, samt att derjemte kunna hindra eller
oroa fiendtliga småfartygs och torpedbåtars rekognosering, synnerligast
på platser, der dessa senare icke kunde utsättas för verksam beskjutning
från i land befintligt artilleri eller af trupper. För att kunna
uppfylla dessa fordringar äfven å jemförelsevis öppna farvatten, såsom
exempelvis i Stockholms yttre skärgård eller vid Karlskrona, borde
bevakningsbåtarnas storlek icke understiga 20 tons, hvarjemte de borde
förses med snabbskjutande artilleri och strålkastare samt vara inredda
för en besättningsstyrka af 10 å 12 man.

Enligt marinförvaltningens och stabschefens åsigt borde flottans
stångtorpedbåtar hädanefter användas för bevakningsändamål och derför
undergå lämplig förändring beträffande inredningen samt förses
med snabbskjutande artilleri och strålkastare.

Jemte begagnande af för ändamålet särskildt afsedda båtar och
ändring af de fem befintliga stångtorpedbåtarna, borde behofvet af bevakningsbåtar,
åtminstone tills vidare, fyllas genom användande af för
bevakniugstjenst apterade privata ångslupar eller bogserbåtar, af hvilka
en del borde förses med såväl bestyckning som strålkastare och bevakningsutruslning,
en del med strålkastare och bevakningsutrustning samt
slutligen en del med endast bevakningsutrustning.

Af en å marinförvaltningens ingeniörafdelning utarbetad promemoria
framginge:

att kostnaden för nyanskaffning af en bevakningsbåt om 20 tons
deplacement och 12 knops fart, bestyckad med en 57 mm. snabbskjutande
kort kanon och en automatisk ktdspruta med tillhörande två
utredningar ammunition samt försedd med en 30 cm. strålkastare,
elektrisk belysning och fullständig bevakningsutrustning, uppginge till

02,000 kronor;

att kostnaden för ändring af hvar och en af fyra stångtorpedbåtar

123

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande, N:o 14.

till bevakningsbåt med fullständig utrustning samt bestyckning bestående
af eu 37 mm. snabbskjutande kanon uppginge till 19,980 kronor
och kostnaden för ändring af den femte stångtorpedbåten (turbinbåt)
till 27,980 kronor;

att ändring af privat ångslup till bevakningsbåt med fullständig
utrustning samt bestyckning bestående af en 25 mm. tvåpipig och en
12 mm. tiopipig kulspruta uppginge till 18,900 kronor och aptering af
eu dylik ångslup till bevakningsbåt med endast strålkastare och bevakniugsutrustning
till 7,600 kronor och till bevakningsbåt med uteslutande
bevakningsutrustning till 3,600 kronor.

Under förutsättning, att samtliga stångtorpedbåtar ändrades till
bevakningsbåtar och att sju bevakningsbåtar nybyggdes, skulle kostnaden
för den i främsta rummet erforderliga materielen belöpa sig till 938,300

kronor, nemligen:

för nybyggnad af 7 bevakningsbåtar ................................ kr. 434,000: —

» ändring af 5 stångtorpedbåtar............................ » 107,900: —

» aptering af 20 privata ångslupar med bestyckning,

strålkastare och bevakningsutrustning ................. » 378,000: —

x> aptering af en privat ångslup med strålkastare och

bevakningsutrustning............................................. » 7,600: —

» aptering af 3 privata ångslupar med endast bevakningsutrustning
.............................................. .___.j>__10,800: —

summa kr. 938,300: —

Ehuru det vore af stor vigt, att bevakningsmateriel så snart som
möjligt anskaffades, ansåge dock marinförvaltningen och chefen för
flottans stab, att frågan om lämpligaste storlek och beskaffenhet i öfrigt
af de behöfliga bevakningsbåtarna ännu icke vore tillräckligt utredd,
utan att det vore nödvändigt att genom praktiska försök saken i detta
hänseende blefve närmare skärskådad.

Genom ändring af stångtorpedbåtarna till bevakningsbåtar och
anställande af försök med dessa, innan nybyggnad af dylika båtar eller
aptering af ångslupar till bevakningsbåtar verkstäldes, kunde nämnda
fråga snart nog på ett tillfredsställande sätt lösas; hvarför marinförvaltningen
och chefen för flottans stab ansett, att endast ändring af de
befintliga fem ståugtorpedbåtarna nu borde företagas.

Med stöd häraf hemstälde marinförvaltningen i sin underdåniga
skrifvelse den 28 sistlidno september, att på extra stat för år 1902
måtto för ändring af stångtorpedbåtar till bevakningsbåtar äskas ett
anslag af 107,900 kronor.

124

Artilleri- och
torycdmateriel
för strids fartygen
m. m.

[29, 30,
31, 32.]

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

I likhet med marinförvaltningen och chefen för flottans stab hade
departement schefen funnit synnerligen lämpligt att genom ändring af
de i sitt nuvarande skick föga användbara stångtorpedbåtarna förskaffa
flottan en del af de enligt den gjorda utredningen erforderliga bevakningsbåtarna
och derför tillstyrkt Kongl. Maj:t att hos Riksdagen göra
ifrågavarande framställning.

Utskottet, som emot hvad Kongl. Maj:t föreslagit icke haft någet
att erinra, hemställer,

att Riksdagen må för ändring af stångforpedbåtar
till bevakningsbåtar bevilja på exti-a stat för
år 1902 ett anslag af 107,900 kronor.

26:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för
år 1902 bevilja

till anskaffning af en andra utredning af torpeder och artilleriammunition
för de tre under byggnad varande l:a kl. pansarbåtarna
ett anslag af 1,206,000 kronor;

till skjut för sök och inskjutning af kanoner ett anslag af 15,000
kronor;

till ersättande af äldre torpeder och för anskaffande af reservtorpeder
ett anslag af 80,000 kronor; samt

till för söksskjutning ar med torpeder ett anslag af 5,000 kronor.

Rörande ifrågavarande anslagsyrkanden har departementschefen i
sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 11 januari 1901 anfört:

I anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den
13 januari 1900 hade departementschefen beträffande det af 1899 års
Riksdag beviljade anslaget å 13,200,000 kronor till nyanskaffning af
krigsfartygsmateriel erinrat, att i den till 14,597,172 kronor beräknade
konstnaden för de tre l:a kl. pansarbåtar, å hvilka leveransanbud den
29 september 1899 af Kong], Maj:t antagits, icke ingått den utgift af
omkring 1,122,000 kronor, som erfordrades för en andra utredning
af torpeder och artilleriammunition till dessa fartyg. En sådan andra
utredning hade ej heller ingått i den kostnadsberäkning-, som med hänsyn
till anskaffande af tre nya l:a kl. pansarbåtar af marinförvaltningen
framlades i dess underdåniga skrifvelse den 16 september
1898 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år
1900 och som iipptagits i den reservation till statsutskottets inlåtande
angående femte hufvudtiteln vid 1899 års riksdag, hvilken föranledde
förstnämnda anslags beviljande. Departementschefen hade anfört med

125

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande IS:o 14.

afseende härå vidare, att följaktligen medel framdeles måste åt Riksdagen
begäras för ifrågavarande pansarbåtars förseende med en andra utredning
af torpeder och artilleriammunition, men att anslag för ändamålet icke
syntes behöfva äskas förrän år 1901.

Nu hade marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse den 28
sistlidne september anmält behofvet af en dylik andra utredning för
nämnda tre l:a kl. pansarbåtar. Kostnaden för denna andra utredning
kunde emellertid, med nuvarande pris, icke sättas lägre än till 402,000
kronor för hvarje fartyg, eller 1,206,000 kronor för de tre fartygen
tillsammans.

Vidare erinrade marinförvaltningen, att till skjuttörsök och inskjutning
af kanoner för år 1901 anvisats 15,000 kronor eller 5,000 kronor
mera än föregående år. På grund af de inskjutningar af ny anskaffade
kanonmodeller och de omfattande skjutförsök, hvilka föranleddes af på-,
gående anskaffningar af ny materiel, torde en ytterligare höjning al
denna summa framdeles biff va erforderlig; men ansåge marinförvaltningen,
att den för år 1902 kunde bibehållas vid 15,000 kronor.

Rörande behofvet af torpedmateriel, utöfver hvad som deraf inginge
i den för de under byggnad varande lar kl. pansarbåtarna afsedda
andra utredningen, hade marinlörvaltningen anfört följande.

Genom de anslag, som af Riksdagen för åren 1900 och 1901 anvisats
till anskaffande af torpeder, hade marinförvaltningen satts i tillfälle
att för samtliga fartyg med torpedtuber af 38 och 45 cm. kaliber
anskaffa full utredning af torpeder. Då det emellertid icke kunde
undvikas, att en och annan torped under öfningsskj ritning förlorades,
samt den period, hvarunder en torped kimde anses lör tjenstebruk fullt
användbar, näppeligen kunde räknas högre än till 15 a 20 år, måste
fartygens förråd af torpeder omsättas inom loppet al nyssnämnda tidrymd,
d. v. s, årligen med 6 å 7 torpeder för hvarje i förråd befintligt
hundratal. Derjemte måste det anses vara af vigt att kunna efter hand
anskaffa ett mindre antal torpeder i reserv för de fartyg — pansarbåtar
och torpedkryssare — hvilka endast vore försedda med en utredning
torpeder. Man blefve nemligen derigenom i tillfälle att, derest
för sådant fartyg afsedd torped skulle lörloras eller skadas, omedelbart,
ersätta densamma, hvilket nu icke läte sig göra. På grund häraf
hemstälde marinförvaltningen, att till ersättande af äldre torpeder och
för anskaffande af reservtorpeder med tillbehör måtte äskas ett extra
ordinarie anslag för år 1902 af 80,000 kronor.

Dessutom erfordrades för anställande jemväl under nyssnämnda år
af till torpedvapnets vidmagthållande och utveckling erforderliga för -

126

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

söksskjutningar ett med det af senaste Riksdag för detta ändamål beviljade
lika belopp eller 5,000 kronor.

Med stöd af hvad marinförvali ningen sålunda anfört hade departementschefen
ansett sig böra tillstyrka Kongl. Magt att hos Riksdagen
äska beviljande af nn ifrågavarande anslag.

Utskottet har ej haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts förevarande
framställning och hemställer derför,

att Riksdagen må på extra stat för år 1902
bevilja

a) till anskaffning af en andra utredning af torpeder och artilleriammunition
för de tre under byggnad varande l:a kl. pansarbåtarna
ett anslag af 1,206,000 kronor;

b) till skjutförsök och inskjutning af kanoner ett anslag af 15,000
kronor;

c) till ersättande af äldre torpeder och för anskaffande af reservtorpeder
ett anslag af 80,000 kronor; samt

d) till försöksskjutningar med torpeder ett anslag af 5,000 kronor.

landminor0* 27:o) Under erinran, att 1900 års Riksdag till min väsendet beviljat
[33.1 anslag af 200,000 kronor och deraf för år 1901 anvisat 150,000

kronor, får utskottet, med tillstyrkande af Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning, hemställa,

att Riksdagen må till anskaffning af handminor
anvisa på extra stat för år 1902 återstoden af det
till minväsendet beviljade anslag med 50,000 kronor.

Sfonmauriei'' » 28:o). Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för

T34 1 1^0^ bevilja till anskaffning af skårgårdstelefonmateriel ett anslag af

L 50,000 kronor.

Ifrågavarande framställning har, på sätt framgår af departementschefens
yttrande till statsrådsprotokollet, tillkommit med anledning af
hemställan från marinförvaltningen, som i underdånig skrifvelse den
28 september 1900 anfört, att nämnda års eskader- och krigsöfningar
visat, att den senast anskaffade skärgårdstelefonmaterielen väl motsvarade
afsedt ändamål, men erfordrades i rikligare mängd; att flottans
pansarbåtar, torpedkryssare och l:a kl. kanonbåtar borde förses med
detta slags materiel; att dylik materiel jemväl borde anskaffas för öf -

127

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

ning och i reserv; samt att för anskaffning af skärgårdstelefonmateriel
beräknades under år 1902 vara erforderligt ett belopp af 50,000 kronor,
hvilket sålunda borde äskas såsom extra anslag för sistnämnda år.

Då förevarande framställning synes vara välgrundad, får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1902
bevilja till anskaffning af skärgårdstelefonmateriel ett
anslag af 50,000 kronor.

29:o). Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anläggning tmbuuering!
af en koldepot och till uppköp af waleska kol bevilja på extra stat för [35.]
år 1902 ett anslag af 290,000 kronor.

Rörande detta ämne innehåller statsrådsprotokollet den 11 januari
1901 följande (sid. 120 och 121).

Departementschefen erinrar till en början, att han i anförande till
statsrådsprotekollet öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari 1900 redogjort
för eu af chefen för flottans stab verkstäld utredning angående
flottans behof af kol vid mobilisering. Af denna utredning hade framgått,
att flottans behof af röksvaga (waleska) kol för mobilisering måste
beräknas till 125,000 tons, af hvilken qvantitet omkring 15,000 tons
borde vid mobilisering kunna från enskilda upplag anskaffas inom landet.

Den öfriga qvantiteten, 110,000 tons, borde sålunda finnas för flottans
räkning upplagd.

Genom de åtgärder, som möjliggjorts genom de af 1900 års Riksdag,
i enlighet med Kongl. Majrts proposition i ämnet, fattade beslut, hade
de för flottans räkning upplagda förråden kunnat ökas från 11,500 tons
till 69,000 tons, hvadan ännu återstår att anskaffa 41,000 tons.

I förutnämnda yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari
1900 hade departementschefen vidare anfört, bland annat, att utredning
då pågick om anläggande af ytterligare en koldepot jemte den, för
hvars anläggning han hemstälde om anslag, men att någon kostnadsberäkning
för anläggningen af denna andra koldepot då ännu icke
kunnat uppgöras. Nu hade marinförvaltningen med skrifvelse den 14
september 1900 öfverlemnat kostnadsberäkning för ifrågavarande andra
koldepot, slutande på en summa af 125,000 kronor; och både marinförvaltningen
i sin underdåniga skrifvelse den 28 i sistnämnda månad
föreslagit, att af Riksdagen måtte äskas för anläggning af en andra,

128

Särskilda Utskotfs (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

5,500 tons rymmande koldepot på föreslagen plats kronor 125,000: —
och för inköp af 5,500 tons waleska kol å 30 kro -

Om, såsom marinförvaltningen föreslagit, 5,500 tons waleska kol
ytterligare anskaffas, skulle de för flottans räkning upplagda förråden
af dylika kol uppgå till 74,500 tons. Den qvantitet, som derefter skulle
återstå att anskaffa, eller 35,500 tons, borde enligt, den af chefen för
flottans stab uppgjorda anskaffningsplanen uppläggas å eller i närheten
af flottans station i Stockholm. Den af Kongl. Maj:t den 10 februari
1899 tillsatta komitén för utredning af vissa förhållanden rörande nämnda
station hade också, till fullgörande af särskildt meddeladt uppdrag, i
sitt förslag till nytt etablissement för stationen upptagit anordningar
för möjliggörande af att der ytterligare upplägga omkring 40,000 tons kol.

Innan frågan om anordnande af nytt etablissement för stationen
blifvit afgjord, torde sålunda platsen för uppläggning af sistnämnda
förråd icke kunna bestämmas, hvadan anskaffningen af waleska kol för
närvarande syntes böra begränsas till den af marinförvaltningen föreslagna
qvantiteten 5,500 tons.

Mot marinförvaltningens förslag till en andra koldepot hade departementschefen
icke funnit något att erinra.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må bifalla hvad Kongl. Maj:t i
förevarande hänseende föreslagit och sålunda till anläggning
af en koldepot och till uppköp af waleska
kol bevilja på extra stat för år ''*1902 ett anslag af

290,000 kronor.

30:o). • Till anskaffande af ett nytt skeppsgossefarti/g beviljade
1898 års Riksdag ett extra ordinarie anslag för år 1899 af 100,000
kronor, och genom nådigt bref den 11 augusti 1898 anbefaldes marinförvaltningen
att gå i författning om byggande af fartyget, som derefter
blef benämndt öfningsskeppet Jarramas.

Kongl. Maj:t föreslår nu Riksdagen att till täckande af uppkom -men brist i anslaget till nybyggnad af öfningsskeppet Jarramas bevilja
på extra stat för år 1902 ett anslag af 39,690 kronor.

Departementschefen anför rörande förevarande ämne i sitt yttrande
till statsrådsprotokollet följande (sid. 121).

nor per ton

» 165,000: —

eller tillhopa kronor 290,000: —

Öfningsskeppet
Jarramas.

Särslnlda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14 129

Efter anmälan, att de för ifrågavarande fartygsbyggnader anvisade
medlen, med anledning af den stegring i arbetslöner och materialpris,
som inträdt, efter det kostnadsberäkningarna för byggnadsarbetet uppgjordes,
icke komme att räcka för bestridande af de med nybyggnaden
förenade kostnaderna, hade Kong!. Maj:t genom nådigt bref den 16
mars 1900 medgifvit, att de kostnader, som erfordrades för fartygets
färdigbyggande, finge af marinförvaltningen bestridas med om händer
hafvande medel och anmälas till ersättande i sammanhang med underdånigt
förslag till beräknande af utgifterna under riksstatens femte
hufvudtitel för år 1902.

I sin underdåniga skrifvelse den 28 sistlidne september hade marinförvaltningen
anmält, att utgifterna för den nu fullbordade nybyggnaden

af fartyget uppgått till sammanlagdt.......................... kronor 199,690: 13

hvilket öfverstege anslaget ............................... » 160,000: —

med kronor 39,690: 13;

och hade marinförvaltningen hemstält, att anslag till täckande af den
sålunda uppkomna bristen måtte äskas af Riksdagen.

Då det äskade anslaget synes vara af behofvet påkalladt, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må till täckande af uppkommen
brist i anslaget till nybyggnad af öfningsskeppet
Jarramas bevilja på extra stat för år 1902 ett belopp
af 39,690 kronor. , ,

31:o). Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anskaffande
af beklädnad åt sjöbeväringen bevilja på extra stat för år 1902 ett anslag [37.1
af 105,500 kronor.

Härom har departementschefen yttrat i sitt anförande till statsrådsprotokollet
(sid. 122).

I underdånig skrifvelse den 17 september 1895 hade marinförvaltningen
anmält, att totalbehofvet af beklädnad för sjöbeväringen, beräknadt
i enlighet med från chefen för flottans stab erhållna uppgifter rörande
det antal värnpligtige, som då ansåges vid mobilisering erforderligt för

bemanning af flottans fartyg, utgjorde ..................................... 4,782 ställ.

Vid ingången af år 1897 funnes........................... 1,276 ställ.

För af Riksdagen derefter beviljade särskilda
llih. till BiJcsd. Prof. IDOL 8 Sand. 1 Afd. 14 Häft.

130

Särskilda Uiskoits (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

anslag till beklädnad åt sjöbeväringen hade

kunnat anskaffas in alles ............................ 2,774 ställ 4^050 ställ;

hvadan vid 1900 års början återstående behofvet

enligt 1895 års beräkning skulle utgöra.............................. 732 ställ;

hvartill komme 140 ställ tilläggspersedlar för elda re under sjötjenstgöring.

Nu hade marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse den 28
september 1900 anfört följande:

Genom den tillökning af fartygsmateriel, som redan egt rum och
under de närmaste två åren vore att förvänta, då under byggnad varande
fartyg blefve färdiga, hade personalbehofvet för materielens bemanning
vid mobiliseringstillfälle blifvit högst betydligt ökadt, hvilket
förhållande i Kongl. Maj:ts proposition till 1900 års Riksdag äfvenledes
blifvit framhållet och af Riksdagen beaktadt. Enligt af chefen för
flottans stab anstäld beräkning skulle, såvida stammen vid ingången af
år 1902 hunnit uppbringas till den såsom erforderlig beräknade styrkan
enligt 1898 ars organisation, behofvet af sjöbeväring för bemanning
vid mobiliseringstillfälle af flottans fartyg vid nämnda tidpunkt uppgå
till minst 5,406 man förutom de 650 beväringsmän, hvilka såsom
yrkesmän afsåges till tjenstgöring å stationer och varf och hvilka i
nödfall kunde begagna egna kläder. Beklädnad skulle således saknas
för 1,356 man. Marinförvaltningen ansåge likväl, att utan risk anskaffningen
af den bristande beklädnaden kunde fördelas på två år och
hemstälde derför, att samma summa, som beviljades af 1898 års Riksdag,
eller 105,500 kronor, måtte af nästkommande Riksdag äskas å
extra stat för anskaffning af fullständig beklädnad för omkring 750
värnpligtige samt tilläggspersedlar för omkring 200 man värnpligtige
eldare under sjötjenstgöring.

På grund af hvad marinförvaltningen sålunda andragit, hade departementschefen
ansett ifrågavarande belopp erforderligt.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, hemställer,

att Riksdagen må till anskaffande af beklädnad
åt sjöbeväringen bevilja på extra stat för år 1902
ett anslag af 105,500 kronor.

Tillbyggnad 32:o). Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att på extra stat

ustt TKarh- 1^02 för tillbyggnad af exercishuset i Karlskrona bevilja ett extra

krona. anslag af 61,900 kronor.

[38.]

131

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Förevarande framställning har föranledts af hvad stationsbefälhafvaren
vid flottans station i Karlskrona och marinförvaltningen hos
Kongl. Maj:t i ämnet andragit.

Härom innehåller departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet
följande (sid. 123).

Med erinan, att vid flera tillfällen framhållits behofvet af ökadt
utrymme i de för exercisskolan vid flottans station i Karlskrona använda
lokaler för beredande af möjlighet till såväl utsträckning af
exercis- och rigtöfningar med artilleripjeser samt skjutöfningar med
balans- och kanongevär som ock de olika öfningsafdelningarnas skiljande
från hvarandra, på det undervisningen vid en afdelning ej skulle
störande inverka på en annan, hade stationsbefälhafvaren rörande tillgodoseende
af nämnda behof uti embetsskrifvelse den 21 december 1898
anfört följande.

Dittills hade antalet i exercisskolan intaget manskap jemte tillhörande
befäl och instruktörer sällan öfverstigit 300 man. För öfningarna
hade derför utrymmet i exercisskolan varit någorlunda tillräckligt. Men
sedan i följd af ändrad rekrytering och ändrad organisation af sjömanskåren
och deraf föranledd ändring af skolans reglemente antalet i
skolan intaget manskap och andra elever med tillhörande befäl och
instruktörer dåmera, under förutsättning att alla nummer vore fylda,
komme att uppgå, höstterminerna till 450 och vårterminerna till 575
man, vore en utvidgning af lokalen nödvändig, om öfningarna skulle
kunna bedrifvas i behörig och nödig ordning under förhållanden, som
vore tjenliga för utbildningen. Enligt uppgjorda och vid stationsbefälhafvarens
skrifvelse fogade ritningar och kostnadsförslag skulle den
erforderliga tillbyggnaden kräfva en utgift af 61,900 kronor; och hemstälde
stationsbefälhafvaren, att detta belopp måtte för ändamålet anvisas.

I häröfver den 21 februari 1899 afgifvet yttrande förklarade marinförvaltningen
sig anse en utvidgning af exercisskolans i Karlskrona
lokal nödvändig och ej hafva något att erinra vid stationsbefälhafvarens
förslag; men enär medel för omförmälda ändamål då icke funnes
tillgängliga, hemstälde marinförvaltningen endast, att embetsverket
måtte erhålla uppdrag att vid uppgörande af underdånigt förslag till
påföljande års arbetsplan för flottans varf anmäla ifrågakomna behof;
och blef enligt nådigt bref den 3 mars 1899 denna marinförvaltningens
hemställan bifallen.

Vid afgifvande den 24 november 1899 af underdånigt förslag till
fördelning af anslaget till flottans nybyggnad och underhåll anmälde

Sjökrigs skolan.

[39.]

Landets fasta
kustförsvar.

[40, 41.]

132 Särskilda Utskotts (N:o 1) Viljande N:o 14.

emellertid marinförvaltningen, att för tillbyggande af exercishuset erforderliga
medel, 61,900 kronor, icke kunde afses för år 1900; och
icke heller vid uppgörande af dylikt förslag för år 1901 hade medel
kunnat afses för berörda tillbyggnad.

I underdånig skrifvelse den 16 sistlidne november hade marinförvaltningen,
enär embetsverket ansåge frågan om beredande af ökadt
utrymme i exercisskolan i Karlskrona icke längre kunna uppskjutas
och då behofvet deraf än ytterligare framträdt, sedan sjömanskåren
blifvit ökad samt antalet af de reservofficersaspiranter, som årligen
skulle i skolan intagas, ökats från 10 till 20, hemstält, att hos Riksdagen
måtte äskas anslag för ändamålet.

Utskottet har ej funnit något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t
föreslagit och hemställer derför,

att Riksdagen må för tillbyggnad af exercishuset
i Karlskrona på extra stat för år 1902 bevilja ett extra
anslag af 61,900 kronor.

33:o) I enlighet med hvad Riksdagen under en följd af år beslutat,
får utskottet, med tillstyrkande af Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning, hemställa,

att Riksdagen må till löneförbättring åt lärarne
vid sjökrigsskolan, utöfver de belopp, som enligt medgifvande
af 1881 och 1888 årens Riksdagar få användas
af kadetternas terminsafgifter, anvisas för år
1902 ett extra anslag af 1,860 kronor med det dervid
för löneförbättringens erhållande fästade vilkor, att
den, som vill deraf komma i åtnjutande, icke må, jemte
sin lärarebefattning vid sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet
vid någon privat undervisningsanstalt för
inträde i nämnda skola.

34:o) Sedan 1900 års Riksdag beviljat dels ett anslag af 1,146,900
kronor till bestyckning af befästningarna vid Karlskrona och batterierna
vid Fårösund, dels ock under fjerde hufvudtiteln ett anslag af 4,853,100
kronor till fortsatt stärkande af landets fasta försvar och på extra stat
för år 1901 beviljat af förstnämnda anslag ett belopp af 852,500 kronor
samt af anslaget till stärkande af landets fasta försvar 2,147,500 kronor,
får utskottef under förutsättning, att samtliga kustfästningar öfverflyttas

133

Särskilda Utskotts (No 1) Utlåtande Nio 14-

till sjöförsvarsdepartementet, med tillstyrkande af Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, hemställa,

att Riksdagen må

a) af det utaf 1900 års Riksdag beviljade anslag
å 1,146,900 kronor till bestyckning af befästningarna
vid Karlskrona och batterierna vid Fårösund
anvisa på extra stat för år 1902 återstående 294,400
kronor, och

b) af det anslag å 4,853,100 kronor, som af 1900
års Riksdag under fjerde hufvudtiteln beviljats till
fortsatt stärkande af landets fasta försvar, anvisa på
extra stat för år 1902 under femte hufvudtiteln ett
belopp af 780,600 kronor.

35:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till nybyggnader
för kustartilleriets förläggning m. ni. bevilja på extra stat för år 1902
ett anslag af 508,078 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen härom anfört följande
(sid. 125—137).

Beträffande kustartilleriets förläggning hade kustartillerikomitén i
sitt af dess ursprungliga uppdrag föranledda betänkande, hvaruti förutsatts
endast 90 dagars öfningstid för beväringen, anfört hufvudsakligen
följande.

För beredande af fredsinqvartering åt kustartilleriets personal
erfordrades betydligt ökadt utrymme utöfver det, som redan befintliga
kaserner och baracker för sjöfästningsartillerikårerna erbjöde. Dessa
vore nemligen afsedda att inrymma en styrka, hvilken icke ens uppginge
till halfva antalet af den för kustartilleriet enligt stat föreslagna
personal. Under den tid, då beväringens vapenöfningar påginge, ändrades
äfven behofvet af inqvarteringsutrymme å de olika platserna dels
genom den ökade numerären af den personal, för hvilken inqvartering
skulle beredas, dels ock emedan truppen under dessa öfningar borde å
vissa platser förflyttas från vinterkasern till respektive fort.

Komitén ansåge det ej böra sättas i fråga att under fredstid i
allmänhet förlägga personal för längre tid i de hålrum, hvilka vid mobilisering
skulle upptaga fort ens besättningar, hvaremot dessa rum under
sommaren, när beväringsöfningarna påginge, i många fall syntes vara

Nybyggnader
för kustartilleriets
förläggning
m. m.

[42.]

134 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

för ändamålet användbara. Sådana rnm af lämpligt slag och tillräckligt
antal förekomme emellertid ej vid alla fort.

Det blefve följaktligen nödvändigt att för fr ed sförläggning af kustartilleriets
personal verkställa åtskilliga nybyggnader, omfattande såväl
kaserner för vinterinqvartering som barackbyggnader m. in. för sommarinqvartering
å vissa fort.

Vid beräkning af härför erforderliga kostnader hade komitén antagit,
att vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning samt forten
Fårösund och Elfsborg inqvartering in natura skulle beredas åt all å
platsen tjenstgörande personal af kustartilleriet.

För officerare och vederlikar samt underofficerare torde å nämnda
orter dylik inqvartering vara nödvändig i följd af omöjligheten att förhyra
lämpliga vinterbostäder i närheten af tjenstgöringsplatsen. Numera
erhölle äfven samtlig personal vid Vaxholms artillerikår bostad in natura,
sedan nyssnämnda förhållande beträffande vinterbostäder i närheten af
Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning blifvit till fullo ådagalagdt.

I fråga om Karlskrona fästning funnes icke samma skäl för att
tilldela officerare och underofficerare inqvartering in natura, då de icke
vore förlagda å fort. Också utginge för närvarande inqvartering in
natura i Karlskrona stad icke till någon af Karlskrona artillerikårs officerare
och endast till ett fåtal underofficerare.

Komitén ville för officerarne icke föreslå någon ändring härutinnan,
men ansåge skäl vara för handen att tilldela underofficerarne
inqvartering in natura.

För individen kunde djdik inqvartering betecknas såsom högeligen
önskvärd, och ur tjenstesynpunkt sedt vore det fördelaktigt att hafva
underofficerarne förlagda i omedelbar närhet af manskapet. Vid nyare
kasernbyggnader för armén hade äfven, der så kunnat ske, inqvartering
in natura anordnats för underofficerarne. När härtill komme, att kostnaden
för kronan att bereda sådan inqvartering åt här ifrågavarande
underofficerare blefve mindre betydande, emedan det endast gälde utvidgning
af en under alla förhållanden behöflig ny kasern, tvekade
komitén ej att föreslå, det kustartilleriets alla i Karlskrona tjenstgörande
underofficerare måtte beredas inqvartering in natura.

Komitén hade i kustfästningarna beräknat kasernutrymme för allt
manskap,, ehuru ett mindre antal (underofficerskorpraler) kunde erhålla
inqvarteringsbidrag, om det fått tillåtelse att bo utom kasernen.

Af den i Stockholm tjenstgörande personal af kustartilleriet hade
endast manskapet antagits erhålla inqvartering in natura.

Kustartilleriets för fasta minförsvaret afsedda personal borde enligt

135

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14-

komiténs mening vid mobilisering och på grund häraf äfven under
mineringsöfningar förläggas i land och icke, såsom nu vid dylika öfningar
vore förhållandet, ombord å logementsfartyg.

Tanken att förlägga minpersonalen i baracker vore icke ny. Den
framhölls redan af 1885 års s. k. minkomité. Hittills hade emellertid
baracker kunnat undvaras utan större olägenhet för fredsöfningarna,
enär logementsfartyg fått af minförsvaret disponeras under dessa öfningar.
Tillgången på logementsfartyg hade dock icke varit större, än
att endast ett sådant kunnat afses för Karlskrona minpositioner och ett
för minpositionerna vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg, af hvilka
fartyg det senare äfven måst årligen användas för öfvande af flottans
beväring samt understundom äfven för andra flottans öfningar; logementsfartyg
för öfriga permanenta minpositioner hade beräknats att vid
mobilisering erhållas genom förhyrning.

Logementsfartyg skulle visserligen enligt komiténs åsigt ännu
någon tid kunna användas för fasta .minförsvaret, dock endast under
förutsättning, dels att de finge uteslutande disponeras af fasta minförsvaret
för att städse ligga i högsta beredskapsgrad, hvadan således vid
mobilisering förhyrda fartyg icke borde användas såsom logementsfartyg,
dels ock att de funnes i så stort antal, att hvarje minposition
i regel erhölle eget logementsfartyg. Flottans tillgång på logementsfartyg
vore ej för närvarande och kunde ej antagas inom en öfverskådlig
framtid blifva så stor, att det betydliga antal sådana fartyg,
som erfordrades för fasta minförsvaret, kunde till kustartilleriet öfverlåtas,
utan vore det tvärtom sannolikt, att flottan vid mobilisering hade
behof af alla sina logementsfartyg för egen räkning.

Af det ofvan anförda syntes vara ådagalagdt, att den enda utvägen
att på ett för kustartilleriet fullt tillfredsställande sätt lösa frågan om
minpersonalens logerande vore att förlägga denna personal i land, der
så kunde ske i redan befintliga byggnader, men eljest i särskildt uppförda
baracker. Lämpliga platser för uppförande af sådana, erbjudande
åtminstone lika godt skydd som logementsfartyg, kunde utan svårighet
erhållas.

Då beredande af inqvartering åt minpersonalen i land i närheten
af respektive minpositioner derjemte utan tvifvel måste anses i hög
grad befrämja dessas snabba mobilisering, enär inventarier och utredning
kunde i mobiliseringsskick derstädes förvaras under ständig tillsyn,
och då ingen åtgärd borde underlåtas i detta syfte, om den kunde
åstadkommas för rimlig kostnad, läge äfven häri en kraftig maning att
bereda inqvartering i land åt minpersonalen.

136

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Uppförandet af baracker vore visserligen förenadt med ganska
dryga kostnader, men härvid kunde erinras, att underhålls- och rustningskostnader
för logementsfartyg visat sig uppgå till betydande belopp,
att personalbehofvet kunde något reduceras, om minpersonalen
logerades i land, samt att personal för en del minpositioner kunde logeras
i redan befintliga byggnader, hvadan antalet baracker att uppföra
kunde inskränkas till 6.

Vid beräkningen af erforderliga till- och nybyggnader för kustartilleriets
förläggning i fredstid samt för minförsvarets ordnande och
inqvarteringen vid mobilisering hade lokaler beräknats tillgängliga för
förläggning af fortet Elfsborgs personal och materiel i redan befintligt
etablissement, nemligen det s. k. Nya varfvet vid Göteborg, livilket
för närvarande vore upplåtet åt fångvårdsstyrelsen.

För erforderliga nybyggnader m. m. för kustartilleriets ordinarie
förläggning i fred hade komitén uppgjort följande generella kostnadsförslag: Vaxholm: Två

officersbyggnader af trä för tillsammans 2 regementsofficerare, 6
kaptener, 6 subalternofficerare, 1 regementsintendent, 1 bataljonsläkare
och 1 fästningsförvaltare (alla utom 4 subalternofficerare
gifta) samt 4 rum för tillfällig

inqvartering ..................................... kronor 180,600: —

Två underofficersbyggnader af trä för
tillsammans 4 styckjunkare,, 26
sergeanter, 1 stabstrumpetare och

1 rustmästare (alla gifta..................

En befalsbyggnad af trä för 1 fortifikationsbefälhafvare
och 1 forti fikationskassör

(båda gifta) ............

Planeringar vid nu nämnda byggnader
Andrings- och inredningsarbeten å
Vaxholms fästning .........................

, 125,800:—,

, 26,400: —

9,000: —

»’ 35,000: — 376,800: —

Rindö redutt:

Ändrings och inredningsarbeten

............:,.,i................ 16,000: —

Transport kronor 392,800: —

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14. 137

Transport 392,800: —

Oscar-Fredriksborg:

Inköp af mark vid Grisslemaren, för-slagsvis ...........................................	cremor	16,000: —
En officersbyggnad af sten för 1 rege-mentsofficer, 3 kaptener, Ösubaltern-officerare och 1 läkarestipendiat (alla utom 4 subalternofficerare och läkarestipendiaten gifta) ..................	11	91,000: —
En kasernbyggnad af sten för 4 styck-junkare och 6 sergeanter (alla gifta) samt 184 man ....................................	11	181,600: —
En byggnad af sten för matinrättning och messar...........................................	it	60,000: —
Ett exercishus ............................................	11	30,000: —
Planering, stängsel och afträden............	11	12,000: —
Ändrings- och inredningsarbeten i nu-
varande artillerietablissementet......	11	2,000:— 392,600: —
Fårösund:
Inköp af mark, förslagsvis .....................	kronor	5,000: —
Eu befälsbyggnad af trä för 1 kapten, 1 subalternofficer, 1 styckjunkare och 1 maskinist (alla gifta) jemte 4 rum för tillfällig inqvartering ...
11	42,000: —
En barack för 80 man.............................	11	23,000: —
Eu byggnad af trä för matinrättning och messar samt vaktrum och arrester..................................................	11	40,000: —
Ändring och reparation af den befint-liga bostadslägenheten ....................	11	1,500: —
Planering, stängsel och afträden ...........	11	8,000:— 119,500: —
Karlskrona:
Inredningsarbeten i nuvarande artilleri-	kronor	1,000: —
kasernen ...................................................
Transport kronor	1,000:— 904,900: ■—
Bih. till Biksd. Prof. 1901. 8 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 18

138

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Transport kronor 1,000: — 904,900: —

En kasernbyggnad af sten för 9 styckjunkare,
34 sergeanter, 1 stabstrumpetare
och 3 maskinister (alla
gifta) samt 2 minörkompanier .. „ 337,450: —

Planering och stängsel......................... „ 5,000:— 343,450: —

Kungsholmen:

Åndrings- och inredningsarbeten ........ kronor 2,500: —

En beväringsbefälsbarack af trä för
2 kaptener, 4 subalternofficerare,

4 styckjunkare och 8 sergeanter... „ 23,200: —

Ett exercishus ............................................. „ 30,000: — 55,700:_

Vestra Hästholmen:

Inredningsarbeten....................................... kronor 1,500: — 1,500: —

Oscarsvärn:

Inredningsarbeten....................................... kronor 1,000: —

En beväringsbefälsbarack för 1 kapten,

2 subalternofficerare, 2 styckjunkare

och 4 sergeanter............................. „ 9,200: —

En barack af trä för 4 sergeanter

och 100 man beväring.................. kronor 28,600: —

En byggnad af trä för matinrättning

och messar ....................................... „ 48,000: — 86,800: —

Nya varf vet:

Åndrings- och inredningsarbeten......... kronor 16,000:— 16,000: -

summa kronor 1,408,350: —
hvartill komma inventarier och utredning af olika slag „ 215,000: —

summa summarum kronor 1,623,350: —

Det af komitén uppgjorda generella kostnadsförslaget för erforderliga
nybyggnader m. m. för minförsvarets ordnande samt inqvarteringen
vid mobilisering slutade på en summa af 763,700 kronor.

139

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Uppsåt tningstiden borde enligt komiténs tanke uppdelas i tre
byggnadsperioder, af Indika den l:a skulle omfatta åren 1902 och 190o,
den 2:a åren 1904 och 1905 samt den 3:e åron 1906 och 1907.

Under den l:a byggnadsperioden skulle utföras följande arbeten föi
nedannämnda kostnad:

Vaxholm: byggande af en officers- och en underoffic-ersbygg nad

samt af fortifikationsbefälsbyggnaden, jemte

planeringar ................*................... kronor 184,600:

Oscar-Fredriksborg: inköp af mark, uppförande af
kasernbyggnad och matinrättning
jemte planering m. in....... „ 265,600: —

Karlskrona: uppförande af kasernbyggnad

(hälften) jemte planering............ „ 175,000

ändrings- och inredningsarbeten „ 2,500

inredningsarbeten.......................... „ 1,500

inredningsarbeten .......................... „ 1,000

ändrings- och inredningsarbeten „ 16,000

Kungsholmen:
Vestra Hästholmen
Oscar svärn:

Nya varf vet:

hvartill kommer
redning .........

anskaffning af inventarier och ut -

kronor 646,200
, 86,000:

summa kronor 732,200:

Under 2:a perioden skulle utföras:

Vaxholm: byggande af en officers- och en underofficersbygg nad

jemte planeringar; ändrings- och inrednings -

arbeten ......................................... kronor 192,200: —

Rindö redutt: ändrings-och inredningsarbeten „ 16,000: —

Oscar-Fredriksborg: påbörjande af officersbyggnaden „ 45,000: —

Fårösund: inköp af mark, uppförande af

barack och matinrättning jemte

planering m. m....................-...... „ 74,000:

Karlskrona: fullbordande af kasernbyggnaden

jemte planering och stängsel ... „_ 167,450: —

kronor 494,650: —

hvartill kommer anskaffning af inventarier och utredning
...........................................................••••........ v____87,000:

Transport kronor 581,650: —

140 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Transport kronor 581,650: —
samt för minförsvarets ordnande och inqvarteringen

vid mobilisering ...................................................... „ 263,950: —

summa kronor 845,600: —

Under 3:e perioden skulle utföras:

Oscar-Fredrikslorg: fullbordande af officersbyggnaden och uppförande af
exercishus jemte planering; ändrings och inrednings -

arbeten ..................................... kronor 82,000: —

Fårösund: uppförande af befälsbyggnaden

jemte planering; ändrings- och

reparationsarbeten ............... „ 45,500: —

Karlskrona: inredningsarbeten ..................... „ 1,000: —

Kungsholmen: uppförande af befälsbarack och

exercishus .......................... „ 53,200: —

Oscarsvärn: uppförande af befäls- och be väringsbaracker

samt matinrättning
............................... „ 85,800: —

kronor 267,500: —

hvartill kommer anskaffning af inventarier och utredning_
....................................................................... „ 42,000: —

samt för minförsvarets ordnande och inqvarteringen

vid mobilisering......................... „ 499,750: —

summa kronor 809,250: —

I det särskilda yttrande, som af komitén afgifvits med hänsyn till
förslaget om utsträckning af beväringens öfningstid från 90 till 365
dagar, hade komitén anfört, att en sådan utsträckning af beväringens
öfningstid inverkade till minskning af det behöfliga utrymmet för stammens
ordinarie förläggning i fred, emedan styrkan i nummer under sagda
förutsättning kunde reduceras. Det utrymme, som härigenom blefve
disponibelt, toges emellertid i anspråk för tillgodoseende af ökadt behof
af öfnings- och lektionslokaler för beväringen. Derjemte erfordrades
ytterligare ökning af utrymmet för beväringen, ej blott emedan årskontingenten
något ökats, utan äfven och framför allt emedan denna
beväring,. som skulle vara i tjenst under ett års tid, måste, hvad bostad
samt öfnings- och lektionslokaler beträffade, tillgodoses annorlunda, än
som vore af nöden för beväring, hvars vapenöfningstid ej varade längre
tid än 90 dagar under den varmaste delen af året.

141

Särskilda Utskotts (A:o T) Utlåtande iV.-o 14-

Följaktligen skulle för kustartilleriets ordinarie förläggning i fred
erfordras ytterligare följande kostnader:

Vaxholm: tillbyggnad och omboning af beväringsbaracken (för 430

man) .................................................................. kronor 42,500: —

sängutredning för beväringen ................. 24,320: —

matinrättning för beväringen .................. „ 40,000: —

Karlskrona: beväringsbarack för 475 man .................. „ 118,750:

eller tillhopa kronor 225,570

hvaremot kostnaden för inventarier och utredning
skulle minskas med .................................................

22,425:

så att den verkliga ökningen blefve ........................... kronor 203,145: —

Slutsumman af ifrågavarande kostnader för kustartilleriets ordinarie
förläggning i fred skulle sålunda enligt komiténs under förutsättning
af öfningstidens för beväringen utsträckning afgifna förslag blifva
1,826,495 kronor.

Den för minförsvarets ordnande samt inqvarteringen vid mobilisering
beräknade kostnaden, 763,700 kronor, skulle deremot genom utsträckningen
af nämna öfningstid icke undergå någon förändring.

Fördelningen af ifrågavarande kostnader, tillhopa 2,590,195 kronor,
skulle enligt komiténs förslag blifva följande:

l:a perioden:

för kustartilleriets ordinarie förläggning ifred........ kronor 947,770: —

2:a perioden:

för kustartilleriets ordinarie förläggning i fred ...... kronor 569,225: —

» minförsvarets ordnande samt inqvarteringen vid

m obilisering................................................................ ___263,950: —

summa kronor 833,175: —

3:e perioden:

för kustartilleriets ordinarie förläggning i fred kronor 309,500: —
» minförsvarets ordnande samt inqvarteringen vid

mobilisering............................................................ » 499,750: —

summa kronor 809,250: —

142

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Mot hvad komitén sålunda föreslagit hade de af Kongl. Maj:t
den 28 september 1900 förordnade granskningskomitérade icke haft
något att erinra.

Marinförvaltningen hade i sitt den 14 december 1900 afgifna
underdåniga utlåtande i ämnet uti allt hufvudsakligt biträdt komiténs
förslag.

Chefen för fortifikationen, hvars yttrande blifvit infordradt öfver
komiténs förslag i förevarande del, hade i underdånigt utlåtande den
13 sistlidne december anfört följande.

Mot sjelfva de föreslagna nybyggnads-, ändrings- och inredningsarbetena
vore ej något att anmärka, men den för dessa arbetens
utförande beräknade kostnaden syntes i vissa hänseenden väl
knapp. Sålunda hade, beträffande uppförandet af 5 nya befälsbyggnader
vid Vaxholm, beräknats endast 9,000 kronor för planeringsarbeten.
Med hänsyn till de i allmänhet mycket kuperade byggnadstomterna derstädes
syntes den nämnda summan böra ökas med åtminstone 21,000
kronor till 30,000 kronor. Den för planering, stängsel och afträden
vid hela det föreslagna vinteretablissementet vid Oscar-Fredriksborg
beräknade summan, 12,000 kronor, borde af dylik anledning ökas med

8,000 kronor till 20,000 kronor. Vidare syntes kostnaden för den föreslagna
nya kasernbyggnaden i Karlskrona, hvilken byggnad vore afsedd
att inrymma 47 underbefälslägenheter, alla med kök, samt 200 man,
vara alldeles för lågt beräknad, hvarför densamma borde höjas med omkring
50,000 kronor, eller till i rundt tal 390,000 kronor. Slutligen
borde för ritarbeten, kontroll m. m. samt för oförutsedda utgifter imder
arbetenas utförande beräknas minst 5 procent af hela byggnadssumman
2,165,600 kronor, ofvannämnda tillägg inberäknade, eller 108,280
kronor, hvadan den slutliga byggnadskostnaden borde beräknas till
2,273,880 kronor, eller i rundt tal till 2,274,000 kronor.

Angående förslaget till utförandet under uppsättningstiden af nybyggnads-
med flera arbeten vore intet att erinra.

Vidkommande åter den till 201,250 kronor beräknade kostnaden
för de ytterligare byggnadsarbeten, som skulle erfordras vid en utsträckning
af tiden för beväringens vapenöfningar från 90 till 365 dagar,
hade man utgått från en förutsättning, som icke syntes chefen för fortifikationen
hållbar, nemligen de värnpligtiges inqvarterande i vanliga
träbaracker, under det att vid uppgörandet af arméns kasernbyggnadsförslag,
hvilka vid en senare tidpunkt upprättades, det antagits, att de
värnpligtige under vintern skulle förläggas i verkliga kasernbyggnader.
Förutsatte man emedlertid, att denna sundare och bekvämare inqvar -

143

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

tering borde beredas äfven kustartilleriets värnpligtiga manskap, hvilket
väl måste anses lika nödvändigt, så måste berörda kostnadssumma ökas
med icke mindre än 562,750 kronor, eller till 764,000 kronor, hvartill,
i enlighet med hvad ofvan anmärkts, för oförutsedda utgifter m. m.
ytterligare komme ett belopp af 38,000 kronor, motsvarande omkring 5
procent af sistnämnda kostnadssumma. Den slutliga kostnadssumman
för nu ifrågavarande byggnadsarbeten skulle då blifva 802,000 kronor i
stället för beräknade 201,250 kronor.

Hvad chefen för fortifikationen sålunda anfört beträffande utbytandet
af de utaf komitén för beväringens inqvarterande föreslagna barackerna
mot kasernbyggnader af sten ansåge departementschefen icke
böra, åtminstone för närvarande, föranleda någon ändring i komiténs
förslag i denna del.

Deremot torde hvad chefen för fortifikationen anmärkt rörande
kostnaderna för planering vid befäl sbyggnaderna i Vaxholm, för planering
m. m. vid Oscar-Fredriksborg och för kasernbyggnaden i Karlskrona
böra föranleda den af honom föreslagna höjningen i kostnadsberäkningarna
för dessa arbeten. Likaså torde ett tillägg af 5 procent
för oförutsedda utgifter m. m. lämpligen böra göras till kostnadsberäkningarna,
utom i hvad de afse inventarier och utredning.

Frågan om det s. k. Nya varfvets vid Göteborg tagande i anspråk
för kustartilleriets förläggning vore departementschefen nu ej i tillfälle
att framlägga till Kong!. Maj:ts pröfning. Då en af fångvårdsstyrelsen
gjord utredning i detta ämne syntes gifva vid handen, att denna fråga
skulle lösas på det för statsverket förmånligaste sätt derigenom, att
endast en del af Nya varfvets område återstäldes till sjöförsvaret, under
det att den återstående delen deraf med de till kaserner lämpliga byggnaderna
finge fortfarande tills vidare disponeras för fångvårdens räkning,
torde det blifva nödigt att hos Riksdagen äska anslag för uppförande
af nödiga byggnader å det område, som skulle återställas till
sjöförsvaret; och hyste departementschefen den förhoppning att så snart
kunna för Kongl. Maj:t anmäla detta ärende, att proposition i ämnet
kunde aflåtas till innevarande års Riksdag. Emellertid borde, då denna
fråga genom den af fångvårdsstyrelsen verkstälda utredningen kommit i
ett annat läge, den af komitén upptagna kostnaden, 16,000 kronor, för
ändrings- och inredningsarbeten å Nya varfvet utgå ur nu förevarande
kostnadsberäkningar.

Med tillämpning af nu angifna grunder skulle den af komitén
under förutsättning af 365 dagars öfningstid för beväringen upptagna

144

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

summan, af kostnader!)a^för kustartilleriets ordinarie förläggning i fred,
1,826,495 kronor, ökas:

för planeringar vid befälsbyggnaderna i Vaxholm

med ...................................................................... kronor 21,000: —

» planering m. m. för byggnader vid Oscar Fredriksborg

med............................................. b 8,000: —

b kasernbyggnaden i Karlskrona med .................. b 52,550: —

b för oförutsedda utgifter m. m. med ................ b 83,757: —

eller med tillhopa kronor 165,307: —
hvilket belopp åter borde minskas med det för
ändrings- och inredningsarbeten vid Nya
varfvet afsedda belopp ....... d 16,000: —

då ökningen blefve kronor 149,307: —

lades till den af komi -

Om sistnämnda belopp

tén beräknade slutsumman

b 1,826,495:

skulle den nu ifrågavarande kostnaden för kustartilleriets
ordinarie förläggning i fred uppgå

till.........................................................>.................... kronor 1,975,802: —

Om den föreslagna minskningen af 16,000 kronor förlädes till
den l:a byggnadsperioden och den ifrågasatta ökningen fördelades på
de 3 perioderna i samma proportion som de kostnader, i hvilka den
utgör ökning, skulle kostnaden blifva

under l:a perioden .................... kronor 1,016,156: —

b 2:a b ..................... b 636,771:— och

B 3:e B ..................... b 322,875: —

Uppdelades kostnaden för hvarje period lika på de i perioden ingående
åren, skulle ifrågavarande kostnad blifva:

år 1902 ............................................... kronor 508,078

b 1903 ................... b 508,078

B 1904 ...................... b 318,386

- b 1905 ......... b 318,386

b 1906 ............................................... b 161,438: — och

b 1907 .............................. b 161,438

Hvad beträffade kostnadsberäkningarna för minförsvarets
ordnande samt inqvarteringen vid
mobilisering syntes den af komitén beräknade

summan ..................................... ......................... kronor 763,700: —

Transport kronor 763,700: —

145

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Transport kronor 763,700: —
böra, för oförutsedda utgifter m. m., ökas med 5
procent å det belopp 675,700 kronor, som ej
vore afsedt för inventarier och utredning,

eller med ............................................................... » 33,785: —

då ifrågavarande kostnad skulle uppgå till ......... kronor 797,485: —

Af denna summa skulle belöpa

på 2:a perioden .................. .... kronor 275,648: —

och » 3:e » ....................... » 521,837: —

eller på de särskilda åren:

år 1904 kronor 137,824: —

» 1905 » 137,824: —

» 1906 x> 260,919: —

» 1907 » 260,919: —

Af hvad sålunda anförts framginge, att för nybyggnader m. m.
för kustartilleriets förläggning erfordrades för år 1902 ett anslag af
508,078 kronor; och tillstyrkte derför departemenschefen Kongl. Maj;t
att hos Riksdagen göra ifrågavarande framställning.

Utskottet, som redan under punkt 10:o) här ofvan tillstyrkt antagande
af det utaf Kongl. Maj:t framlagda förslaget till organisation
af kustartilleriet, har funnit samtliga de i ofvan berörda statsrådsprotokoll
omförmälda, af den sålunda förordade organisationen betingade
nybyggnader vara af behofvet påkallade. Den omsländighet, att de till
flottan hörande värnpligtiges utbilduingstid genom Riksdagens den 23
innevarande maj fattade beslut nedsatts till 300 dagar, har icke synts
utskottet vara af beskaffenhet att kunna föranleda till någon minskning
i behofvet af nybyggnader.

Emellertid har utskottet, beträffande den för inqvartering af kustartilleriets
värnpligtiga manskap i Karlskrona föreslagna träbaracken, i
likhet med chefen för fortifikationen ansett tillrådligt, att densamma
utbytes mot en kasernbyggnad af sten, dels på grund deraf att eu förläggning
under vintertid af eu så stor kontingent som 475 man i träbarack
medför alltför betydlig eldfara, dels emedan de värnpligtig©
genom en sådan anordning skulle beredas en sundare och beqvämligare
inqvartering dels med hänsyn dertill, att en kasernbyggnad af sten
gifvetvis drager väsentligt lägre underhållskostnad än cn träbarack
af den storlek, som här är i fråga, och följaktligen i längden ställer sig
ekonomiskt fördelaktigare. Utskottet vill derför framhålla önskvärdheten
af att nytt förslag härutinnan uppgöres och kostnadsberäkningarna
för ett kommande år rättas i öfverensstämftielso härmed.

Bill. till Jtiksd. 1''rot. IDOL 8 Sand. 1 Af A. 14 ljuft.

146 Särskilda Utslcolts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Vidare hyser utskottet den förhoppning, att den föreslagna träbaracken
i Fårösund, hvilken barack är afsedd för vinterförläggning,
ombonas på sådant sätt, att densamma blifver fullt lämpad för sitt
ändamål.

Utskottet får emellertid nu hemställa,

att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet här
ofvan under punkt 10:o) föreslagit, må till nybyggnader
för kustartilleriets förläggning m. m. bevilja på
extra stat för år 1902 ett anslag af 508,078 kronor.

Nyför9lZier 36:0) * Propositionen n:o 76, hvilken af båda kamrarne öfver artilleriets

lena nate till utskottets behandling, har Kongl. Maj:t, under åberopande
inqvartering af ett propositionen bilagdt utdrag af protokollet öfver siöförsvarsya
var/vet. ären(jeil för ^en 22 mars 1901, föreslagit Riksdagen att till nybyggnader
m. m. för kustartilleriets inqvartering å det s. k. Nya varfvet
vid Göteborg bevilja ett anslag af 350,000 kronor och deraf på extra
stat för år 1902 anvisa 175,000 kronor.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet yttrade vid ärendets föredragning
i statsrådet följande:

»Då jag den 11 sistlidne januari gjorde underdånig hemställan
om äskande af anslag till nybyggnader för kustartilleriets förläggning
m. m. anförde jag, att kustartillerikomitén vid beräkningen af erforderliga
till- och nybyggnader för kustartilleriets förläggning i fredstid
samt för minförsvarets ordnande och inqvarteringen vid mobilisering
förutsatt, att lokaler skulle blifva tillgängliga för förläggning af fortet
Elfsborgs personal och materiel i redan befintligt etablissement, nemligen
det s. k. Nya varfvet vid Göteborg, hvilket för närvarande är
upplåtet åt fångvårdsstyrelsen; men anmälde jag tillika, att jag då ej
var i tillfälle att till Kong]. Maj:ts pröfning framlägga frågan om Nya
varfvets tagande i anspråk för kustartilleriets förläggning.

Sedan denna fråga numera vunnit erforderlig utredning, anhåller
jag att få inför Eders Kongl Maj:t anmäla densamma.

I sitt den 16 november 1900 afgifna underdåniga betänkande
anförde kustartillerikomitén i förevarande ämne, bland annat, följande.

_ Flottan egde å södra elfstranden vid Göteborg ett betydande
etablissement, det s. k. Nya varfvet, hvilket hade förutsättningar att i
särdeles hög grad lämpa sig såsom förläggningsplats för fortet Elfsborgs
personal och materiel.

Nya varfvet vore b#läget mellan Göteborg och fortet, temligen

147

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

nära det senare, men dock fullständigt undandraget insyn från sjösidan.
Elfven bildade vid Nya varfvet en vik, som inneslötes af en vågbrytare,
hvarigenom erhållits en för sjögång fullt skyddad hamn, inom hvilken
tillräcklig plats funnes för minpositionens alla fartyg och båtar. Stort
kajutrymme funnes i hamnen.

Etablissement^ innehölle stora och väl underhållna byggnader,
lämpliga att inredas till såväl kaserner som förrådshus m. m., samt
omfattade i öfrigt ett ansenligt område med äfven annan strand längs
elfven än den vid nyssnämnda hamn belägna.

I samband med indragning af flottans depot i Göteborg hade
emellertid Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 14 december 1869 funnit
godt att, då erforderligt utrymme saknades i dåvarande fängelselokaler,
medgifva, att Nya varfvet finge tills vidare användas till afhjelpande
af detta behof, dock utan att större kostnader för sådant ändamål
användes än som för ett provisoriskt begagnande vore oundvikliga.
Varfvets öfverlemnande till fångvårdsstyrelsen egde rum på vissa af
förvaltningen af sjöärendena föreslagna vilkor, hvaribland äfven förekom,
att, derest behof af de upplåtna lägenheterna eller någon del deraf för
sjöförsvaret framdeles uppstode, desamma då skulle, efter ett års uppsägning,
af fångvårdsstyrelsen återlemnas.

Då flottans rätt att efter ett års uppsägning återfå dispositionsrätten
till hela detta etablissement sålunde vore obestridlig, och då nu
för sjöförsvarets räkning erfordrades ett större etablissement i närheten
af Elfsborg, och ingen plats enligt komiténs åsigt lämpade sig derför i
samma grad som Nya varfvet, samt då slutligen de kostnader, som uppförande
af ett nytt etablissement för kustartilleriet skulle medföra, vore
ganska betydliga, ansåge komitén sig böra tillråda, att flottan begagnade
sig af sin tillförsäkrade rättighet att återtaga hela etablissementet
å Nya varfvet, och komitén hade till följd häraf vid uppgörande af
kostnadsberäkningar för förläggning af kustartilleriets personal och
materiel för fortet Elfsborg antagit, att sagda etablissement kunde för
ändamålet disponeras.

Fångvårdsstyrelsen hade hittills för egen räkning endast användt en
del af det rikliga utrymmet å Nya varfvet samt utarrenderat återstoden.

Ehuruväl icke heller kustartilleriet behöfde disponera mera än eu
del af dervarande utrymme, ansåge komitén det likväl icke böra sättas
i fråga att endast uppsäga fångvårdsstyrelsen från en del af området,
då nemligen fångvårdsstyrelsen för egen räkning disponerade just den
del af etablissementet, som på grund af befintliga byggnader och sitt
läge vid hamnen vore den för kustartilleriet enda lämpliga.

148 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Redan i skrifvelse den 6 juli 1900 anmälde komitén sina åsigter i
denna fråga; och infordrades med anledning deraf fångvårdsstyrelsens
utlåtande i ämnet.

Sådant utlåtande afgafs den 16 sistlidne november af fångvårdsstyrelsen,
som dervid anförde, bland annat, följande.

I underdånig skrifvelse den 28 september 1869 anmälde styrelsen,
hurusom ett högt fångantal i de centrala straffanstalterna å Långholmen,
i Malmö och i Karlskrona med nödvändighet kräfde ökadt fängelseutrymme,
och hemstälde, enär hvarken fästningstornet Kronan i Göteborg
eller någon annan af de till straffängelser tillförene begagnade men utrymda
lägenheter motsvarade det förevarande behofvet eller skulle utan
större kostnad kunna göras derför användbara, huruvida icke, för den
händelse Nya varfvet vid Göteborg dåmera kunde för flottans behof
undvaras, Kongl. Maj:t täcktes medgifva, att detsamma, som vore för
ändamålet särdeles lämpligt, finge med tillhörande jord för fångvårdens
räkning så fort ske kunde upplåtas, dock under vilkor, att, derest behof
af denna statens lägenhet skulle för flottan åter uppstå, densamma
inom viss lämplig tid blefve af fångvården återstäld.

Vid ärendets föredragning den 14 december 1869 anbefaldes fångvårdsstyrelsen
att låta uppgöra och till Kongl. Maj:t inkomma med
plan och kostnadsförslag till Nya varfvets fullständiga anordnande till
ett straffarbetsfängelse jemte beräkning af kostnaderna för dess förvaltning
och bevakning, hvaremellertid jemväl, då erforderligt utrymme saknades
i dåvarande fängelselokaler, af Kongl. Maj:t medgafs, att Nya
varfvet finge tills vidare användas till afhjelpande af detta behof, dock
utan att större kostnader för sådant ändamål användes, än som för ett
provisoriskt begagnande vore oundvikliga, och under vilkor, bland annat,
att, derest behof af de upplåtna lägenheterna eller någon de! deraf för
sjöförsvaret framdeles uppstode, desamma då skulle, efter ett års uppsägning,
af fångvårdsstyrelsen återlemnas. Kongl. Maj:t medgaf derefter,
på framställning af fångvårdsstyrelsen, genom nådiga brefvet den
27 juli 1870, att kostnaderna för inredande af provisionelt fängelse
inom Nya varfvet finge med ett belopp af 13,200 riksdaler af fångvårdens
förslagsanslag bestridas.

Jemlikt föreläggande hade fångvårdsstyrelsen redan den 3 juni
1870 till Kongl. Maj:t inkommit med fullständigt förslag till anläggande
af ett straffarbetsfängelse inom Nya varfvet, af hvilket framgick, att
omkring 400 straffångar ansågos der kunna inrymmas och att erforderliga
arbetslokaler, sjukrum, bostäder för förvaltnings- och bevakningspersonal,
kyrka m. m. redan förefunnos, hvadan hela kostnaden för

149

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

varfvets anordnande till fängelse blott bestege sig till 67,800 riksdaler,
dock att, derest det, såsom styrelsen ansåge önskligast, försåges med
sofceller af trä, kostnadsbeloppet komme att stiga till 110,000 riksdaler.

Med bifall till härom aflåten nådig proposition stälde 1871 års
Riksdag sistnämnda summa till Kongl. Maj:ts förfogande för ändamålet.

Rikets fångvårdssystem var ännu vid denna tid så ordnadt, att
ådömdt straffarbete intill två år och derunder aftjenades i enrum i länsoch
kronocellfängelserna, men allt straffarbete öfver två år i gemensamhet
vid de centrala fångvårdsanstalterna.

Sedan emellertid i nådiga förordningen den 30 maj 1873 blifvit
stadgadt, att fångarna före utträdet i gemensamheten skulle under vissa
månaders tid hållas i enrum, bestämdes genom nådiga brefvet den 17
oktober samma år, att utöfver inredningen af 236 celler i varfsbyggnaden,
ett för sagda ändamål afsedt särskildt dagcellfängelse af sten
skulle för en kostnad af 43,200 riksdaler å Nya varfvet uppföras, inrymmande
51 celler; och skulle denna kostnad med 36,920 riksdaler
utgå af det ofvan berörda, vid 1871 års riksdag beviljade anslaget, och
det öfriga beloppet 6,280 riksdaler af andra tillgängliga medel.

Genom detta beslut ansåge fångvårdsstyrelsen det vara vitsordadt,
att man ej längre ansåg Nya varfvets upplåtelse för fångvårdsändamål
så provisorisk som från början varit meningen. Det fastknöt denna
plats vid fångvården på ett helt annat sätt, än som kunde anses hafva
skett genom ditflyttandet af ett antal gemensamhetsfångar, hvilka fångvårdsstyrelsen
efter ett års förutgången uppsägning bort lika lätt kunna
till andra gemensamhetslogementer, här eller der, öfverflytta.

Men fångvårdsreformen fortskred vidare, och i lagen den 29 juli
1892 bestämdes, att straffarbete på fyra år eller derunder skulle med
viss afkortning verkställas i cell.

Detta beslut återverkade oundvikligt på anordningarna inom fängelserna.
Celler, hvilka afset.ts för fångförvar den korta tid, som genom
förberörda 1873 års nådiga förordning stadgats, kunde icke alla anses
lämpliga, då en strafftid af ända till tre år skulle i dem aftjenas; och
då rikets fångvårdssystem nu blifvit i öfvervägande mån ett cellstraffsystem,
erfordrades derför ock ett ökadt cellantal för verkställighet af
nu ifrågakommande längre strafftider, under det att i följd af den
minskning, som måste inträda i gemensamhetsfångarnas antal, de för
dessa afsedda nattcellerna i centralfängelserna borde i motsvarande mån
blifva öfverflödiga.

Intet af rikets fängelser erbjöd så många möjligheter för omformande
efter nu inträdda förhållanden som Nya varfvet. Nära ett fjerde -

ISO Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

dels sekel hade det vid sagda tid tillhört fångvården, och under alla
dessa år hade intet kraf på dess återlemnande till sjöförsvaret afhörts.
Fångvårdsstyrelsen ingick derför den 14 december 1894 till Eders ICongl.
Maj:t med underdånigt förslag till de åtgärder, hvilka kräfdes för fångvårdsreformens
praktiska genomförande i angifna afseenden, dervid särskildt
betonades såsom synnerligen angeläget, att centralfängelset å Nya
varfvet allt fortfarande bibehölles jemväl för det dermed afsedda särskilda
ändamål, som i Kongl. Maj:ts nådiga proposition till 1871 års
Riksdag angifvits, i följd hvaraf det äfven hädanefter skulle användas
såsom förvaringsplats för gemensamhetsfångar, som blifvit dömda för
icke vanärande brott, ej heller förut för sådant brott undergått bestraffa
ning, äfvensom för dem, för hvilka till följd af föregående lefnadsomständigheter
och vanor gemenskap med gröfre förbrytare skulle i
högre grad öka straffets tyngd. Men allra vigtigast vore att i detta
fängelse bereda tillgång till nödigt antal större celler för längre tids
enrumsfångar. I de flesta fall utgjorde centralfängelsecellernas kubikinnehåll
från 18 till 22 kubikmeter; men då erfarenheten gifvit vid
handen, att för fångar, hvilka skulle intill tre år hållas i cell, cellens
kubikinnehåll borde vara omkring 30 kubikmeter, ansåge styrelsen, att
ett antal af åtminstone 120 större dagceller borde i centralfängelset å
Nya varfvet anordnas för ifrågavarande ändamål; och läte sig detta
ock göra i enlighet med dervid öfverlemnade ritningar för en beräknad
och åt de genomgripande ändringsarbetena betingad kostnad af 180,000
kronor, ehuru, såsom sedermera visade sig, detta belopp i följd af stigande
priser icke blef fullt tillräckligt. I det ombyggda fängelset skulle
derefter finnas 171 dag- och nattceller, 116 nattceller, 40 arbetsceller
samt dessutom nödiga arbetsrum för gemensamhetsfångar, sjukceller
och mottagningsceller.

Till Riksdagen afläts den 29 januari 1895 proposition om beredande
af medel för utförande af de utaf fångvårdsstyrelsen föreslagna
arbetena; och blef denna proposition af Riksdagen bifallen.

För fångvårdsstyrelsen hade väl detta Eders Kongl. Maj:ts och
Riksdagens gemensamma bestämmande måst te sig såsom ett tydligt
frångående af det under så helt olika förhållanden tjugofem år tidigare,
stadgade vilkoret om Nya varfvets återställande efter ett års uppsägning,
då nemligen med ett sådant vilkor svårligen läte sig förena
ett beslut, hvarigenom den gamla sjöförsvarsdepoten förvandlats till
rikets enda efter nu gällande fångvårdslagstiftning fullt tillfredsställande
centrala straffängelse, med hvars uppsägande den betänkligaste
lucka skulle för rikets fångvård komma att uppstå. Meu för styrelsen

151

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

måste dock vara fullkomligt tydligt, att, derest åtgärder för rikets försvar
skulle kräfva ett återlemnande till sjöförsvaret af dess forna depot,
styrelsen icke af sina i jemförelse härmed underordnade intressen
kunde finna något bestridande af sagda fordran vara i minsta mån
rättfärdigadt. Under nämnda förutsättning och alldeles oberoende af
den betydelse det anförda vilkoret om viss tids uppsägningsrätt mot
fångvården numera kunde anses ega, funne sig styrelsen således böra
med all beredvillighet tillse, hvilka åtgärder kunde från fångvårdens
sida vara att vidtaga för tillmötesgående af nämnda fordran.

Om styrelsen härvid borde känna sig förpligtad att främst fästa
sig vid den möjlighet, som skulle innebära minsta kostnaden för statsverket,
kunde styrelsen icke undgå att erinra om hvad kustartillerikomitén
anfört derom, att endast en del af Nya varfvets område skulle
för sjöförsvarets egen räkning nu erfordras. Af sagda område använde
fångvården heller icke allt. Fråga kunde således uppstå, om det icke
vore möjligt att dela Nya varfvets område så, att försvaret och fångvården
dervid kunde få hvar sitt intresse behörigen tillgodosedt.

De delar af Nya varfvet, som, med fängelsets bibehållande, utan
olägenhet skulle kunna af fångvården återlemnas, utgjordes af den till
kronoskattehemmanet Skår eller Påfvelund hörande, å en styrelsens
utlåtande bifogad karta med röd färg utmärkta jord, för närvarande
med ett års ömsesidig uppsägning utarrenderad från den 14 mars 1899,
samt af det med samma färg utmärkta kaj- och magasinsområdet utefter
stranden. Detta senare omfattade bland annat dels två mycket
stora, till firman Strömman & Larsson i Göteborg på ett år från den
1 juli 1900 utarrenderade s. k. galörskjul samt en större förrådsbyggnad
af sten, utarrenderad till firman Gadus fabriker mot ett års ömsesidig
uppsägning, dels ock hela kajutrymmet inom vågbrytaren med
undantag af den jemförelsevis obetydliga del, som behöfdes för fängelsets
egna transporter.

Det syntes vara utom all fråga, att hemmanet Påfvelund erbjöde
fullt tillräckligt utrymme såväl för erforderliga kasernbyggnader för
artilleriförsvarets och minförsvarets personal som för erforderlig exercisplats.
Såsom af kartan framginge, komme denna mark heller icke
att gränsa till fängelsets egentliga område, utan till det af fängelsets
bostadsbyggnader upptagna, hvilket vore tillräckligt vidsträckt att i
det närmaste aflägsna alla olägenheter af grannskapet, på samma gång
som två å kartan med röd färg angifna vägar skulle sätta kasernområdet
i beqväm förbindelse med kajområdet.

Detta senare, redan nu af betydlig utsträckning, kunde till följd

152 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

af läget och naturförhållandena med största lätthet förstoras. Material
till utfyllning af de bakom den forna skansen belägna, något vattensjuka
delarna funnes i det bredvid liggande höga berget. Galérskjulet
och Gadus fabriksbyggnad erbjöde ett högst betydligt magasinsutrymme;
och syntes grannskapet mellan fängelset och kajområdet, på
detta sätt ordnadt, icke böra vålla fängelset — och sålunda ännu mindre
kajområdet — olägenhet, då någon sådan icke bemärkts under de år,
nämnda kaj- och magasinsområde varit af fångvården uthyrdt till upplagsplatser
för enskilda firmor.

För återlemnandet af berörda delar erfordrades icke andra åtgärder,
än att den vestligaste delen af fängelselängan, hvilken nu begagnades
till smedja, nedrefves till beredande af nedfartsväg för minförsvaret
samt att nödiga hägnader uppsattes till afstångande af fängelsets
blifvande kajområde från det öfriga.

Skulle Eders Kongl. Maj:t finna, att den af komitén väckta
irågan om Nya varfvets återlemnande till sjöförsvaret kunde på detta
sätt vinna en tillfredsställande lösning, blefve deraf en följd, att fångvårdsstyrelsen
fortfarande skulle kunna vidhålla sitt i underdånig skrifvelse
den 17 mars 1899 framlagda förslag om eventuell indragning af
centralfängelset i Malmö.

Funne åter Eders Kongl. Maj:t nödigt, att hela Nya varfvets område
återstäldes till sjöförsvaret, komme fångvårdens behof att gestalta
sig vida mer omfattande.

Fångvårdsstyrelsen lemnar till ådagaläggande häraf en utredning,
grundad å kostnadsberäkningar, fogade till dess skrifvelse, rörande de
byggnadsarbeten, som skulle blifva erforderliga, derest det nuvarande
centralfängelset å Nya varfvet icke vidare skulle komma att användas
för fångvårdsändamål. Af denna utredning framgår, att, enligt fångvårdsstyrelsens
åsigt, för ändamålet skulle, under nämnda förutsättning,
erfordras en statsutgift af omkring 1,535,000 kronor. Denna utgift
skulle visserligen i någon mån motvägas af en minskning i vissa administrationskostnader;
men denna minskning skulle enligt styrelsens antagande
icke kunna inträda förr, än en afsevärd tid förflutit från de
föreslagna byggnadsarbetenas fullbordande, då flertalet befattningshafvare
vid de särskilda centralfängelserna icke vore skyldiga att underkasta
sig förflyttning, och följaktligen, i händelse af indragning utaf ett eller
flera af dessa fängelser, den der anstälda personal, som ej vore villig
underkasta sig förflyttning, måste pensioneras.

153

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Sedan jag i ärendet meddelat mig med statsrådet och chefen för
justitiedepartementet, ansåg jag mig böra, med anledning af hvad fångvårdsstyrelsen
anfört, låta närmare undersöka, huruvida icke genom en
sådan delning af ifrågavarande område, att fängelsebyggnaderna finge
fortfarande för sitt nuvarande ändamål användas och nya byggnader
å området uppfördes för kustartilleriets förläggning, en afsevärd besparing
för statsverket skulle kunna göras, utan att kustartilleriets inqvartenngsbehof
blefve pa ett mindre tillfredsställande sätt tillgodosedt.

I sådant syfte blef, på min derom gjorda framställning, öfverstelöjtnanten
vid fortifikationen L. W:son Munthe, hvilken i egenskap af
ledamot deltagit i kustartillerikomiténs arbeten, beordrad att afresa till
Göteborg för att, i enlighet med af mig lemnade föreskrifter, på platsen
verkställa undersökning.

Vid denna undersökning hade öfverstelöjtnant Munthe att undersöka
lämpligheten deraf, att delningen verkstäldes på det sätt, att fångvården
behölle det nuvarande fängelseområdet samt hvad derutöfver
för bevakningspersonalens inqvartering kunde erfordras, men återstoden
af Nya varfvet, hvari bland annat inginge hamnområdet, återlemnades
till sjöförsvaret, och skulle dervid särskild! utredas, dels huru gränsen
mellan de båda områdena borde dragas, dels hvilka nybyggnader m. fl.
anordningar, som för inqvartering af kustartilleri inom det sjöförsvaret
tilldelade området skulle blifva behöfliga, dels ock de för dessa nybyggnader
m. m. erforderliga kostnader.

I det yttrande, som öfverstelöjtnanten Munthe afgifvit öfver den
verkstälda undersökningen, anföres följande.

Hvad först områdets delning beträffade, så borde uppenbarligen hela
hamnområdet med derå varande byggnader, såsom obehöflig! för fångvården
men oundgängligt för kustartilleriet, återlemnas till sjöförsvaret,
hvarvid dock borde tillses, att fångvården inom sitt område egde något

tillträde till vattnet.

Då emellertid hamnområdet, såsom afsedt för annat ändamål, ej
borde belamras med byggnader för kustartilleriets inqvartering, hvartill
den öppna delen af detta område för öfrigt vore alldeles för knapp
eller ock på annat sätt alldeles olämplig, så måste annat för nämnda
inqvarterings tillgodoseende lämpligt beläget och tillräckligt stort område
tilldelas kustartilleridetasehementet. Den del af Nya varfvet, som
läge vester om de byggnader, hvilka å en yttrandet bifogad karta öfver
varfsområdet betecknats med 10—15 och 23, syntes vara det område,
som företrädesvis borde härför tagas i anspråk. Inom denna del af
Bih. till liilcsd. Prot. 1901. 8 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 20

154 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Nya varf vet funnes nemligen lämpliga och på lagom afstånd från hamnområdet
liggande platser för kasernbyggnad och öfningslokal, hvarjemte
inom derstädes redan nu befintliga och i allmänhet i ganska godt
stånd varande byggnader det befäl och underbefäl, som året om skulle
vara förlagdt å Nya varfvet, kunde inrymmas. Visserligen skulle fångvården
genom det ifrågavarande områdets återlemnande till sjöförsvaret
förlora bostäder för en ogift och fem gifta vaktkonstaplar, som nu vore
inqvarterade i 4 inom detta område liggande, kronan tillhörande hus;
men bostäder för dessa konstaplar syntes kunna beredas i något eller
några af de många hus, som skulle stå fångvården åter.

Emellertid stode nu ifrågavarande område ej i någon som helst
förbindelse med hamnområdet, ty icke ens öfver berget i norr ledde
någon gångbar stig. Att anlägga ordentlig väg öfver detta höga och
branta berg syntes dock ej kunna komma i fråga, utan syntes förbindelsen
lämpligen kunna beredas genom att, såsom redan för en del år
sedan varit på tal, rifva några meter af vestra fängelselängans vestligaste
del.

Hvarken det söderut liggande hemmanet Påfvelund eller området
öster om stora vägen syntes vara på något sätt behöfligt för fångvården,
hvaremot kustartilleriet der kunde anordna exercisplats och
möjligen äfven målskjutningsbana. Följaktligen borde dessa områden i
sin helhet jemte de till hemmanet hörande arrendatorsbyggnader återlemnas
till sjöförsvaret.

Deremot borde den del af östra området, som gränsade intill
sjelfva fängelsebyggnaderna, få behållas af fångvården.

Hvad slutligen beträffade den anstalt för yngre tvångsarbetsfångar,
som nu vore inrymd i f. d. chefshuset, syntes det vara nödvändigt, att
densamma bortflyttades, innan något kustartilleri förlädes å Nya varfvet.
Härigenom skulle f. d. chefshuset blifva disponibelt, och då detta vore
välbehöfligt för kustartilleriet, borde det med sin tomt äfven återställas
till sjöförsvaret.

Den del af Nya varfvet, som sålunda skulle till sjöförsvaret återlemnas,
att af kustartilleriet disponeras, vore å den vid yttrandet fogade
kartan utmärkt medelst grön färgläggning. Det syntes dessutom falla
af sig sjelf, att nu befintliga utfartsvägar från detta område till landsvägen
och till den för allmänheten upplåtna bryggan i Nya varfvets
nordöstra hörn finge begagnas ej mindre af kustartilleriet än äfven af
arrendatorn af Påfvelund och hans folk samt af dem, som bebodde de
å området befintliga, enskilda personer tillhöriga byggnader.

Under fredstid skulle af kustartilleriet förläggas å Nya varfvet 1

155

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

kapten, 2 subalternofficerare, 2 styckjunkare eller likstälda, 4 sergeanter
eller likstälda samt 50 man stam, hvarjemte under beväringstiden tillkomme
65 värnpligtige. För denna styrka borde ständig inqvartering
sålunda beredas, hvarvid torde böra antagas, att kaptenen, 1 subalternofficer,
samtliga underofficerare och ett par underofficerskorpraler
vore gifta.

Emellertid skulle vid mobilisering kommendantstaten jemte minörer
och eldare inqvarteras å Nya varfvet, under det att större delen af
artilleristerna då förflyttades till fästningarna. Vid mobilisering skulle
inqvarteringsutrymme sålunda erfordras för 1 regementsofficer, 2 kaptener,
4 subalternofficerare, 1 läkarestipendiat, 4 flaggjunkare eller likstälda,
6 sergeanter eller likstälda och 73 man stam samt 3 underbefäl
och 55 man värnpligtige, hvartill äfven borde komma några ekonomister
och handtverkare, men motsvarades de ungefärligen af det antal minörer
och eldare, som förlädes å de olika minfartygen. Då för det vid
mobilisering tillkommande befäl och underbefäl icke erfordrades någon
särskild inqvartering för gifta, skulle sålunda bostadsbehofvet behöfva
ökas med enskilda rum för högst 7 officerare och vederlikar, 3 flaggjunkare
och 4 sergeanter eller likstälda samt med kasernutrymme för
ytterligare omkring 13 man, hvilket inqvarteringsbehof redan under
fredstid borde vara tillgodosedt.

Inom Nya varfvet skulle inqvartering sålunda beredas för

1 regementsofficer (2 rum),

1 kapten (6 rum och kök),

1 „ (2 rum),

1 subalternofficer (5 rum och kök),

4 subalternofficerare (4 rum),

1 läkarestipendiat (1 rum),

2 styckjunkare eller likstälda (4 rum och 2 kök),

3 „ „ „ (3 rum),

4 sergeanter ,, „ (4 rum och 4 kök),

4 v ,, „ (2 rum) samt omkring

128 man (i logement).

Manskapets inqvartering måste, enär inom det till återställande
föreslagna området inga härför lämpliga hus funnes, anordnas i en
nyuppförd kasernbyggnad, som äfven borde inrymma dag-, puts- och
tvättrum, vaktrum oeh arrester, order-, expeditions- och dagsergeantrum
samt rustkammare äfvensom bostäder för 2 gifta underofficerare.
För manskapet erfordrades äfven eu matinrättning jemte mess, och
syntes den förstnämnda kunna utan olägenhet ocli för besparings skull

156

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

förläggas inom kasernen, der bostad för en gift köksföreståndare (underofficer)
då äfven borde inredas. I källarvåningen kunde en mindre
badinrättning lämpligen anordnas. Manskapsmess eller marketenteri
kunde inredas i ett redan befintligt, kronan tillhörande hus, der en
underofficersmess då äfven borde förläggas. I öfre våningen af sistnämnda
hus kunde inredas skolsalar; men för excercis vintertid och
gymnastik måste ett mindre excercishus uppföras.

Bostäder för 1 kapten, 1 subalternofficer, 3 underofficerare och 2
underofficerskorpraler, samtliga gifta, kunde inredas i befintliga, dels
kronan, dels enskilda personer tillhöriga byggnader.

I f. d. chefshuset kunde inredas lokaler för officersmess och messbetjening
samt för en sjukafdelning, hvarjemte der äfven funnes plats
för det befäl och underbefäl, som tillkomme vid mobilisering (1 regementsofficer,
1 kapten, 4 subalternofficer are, 1 läkarestipendiat och 7
underofficerare).

Hvad till sist kostnaderna för inqvarteringen m. m. beträffade, så
betingade kasernbyggnaden med matinrättning o. s. v. en kostnad af

155.000 kronor, hvartill dock i följd af den i Göteborgstrakten vanliga
dåliga grunden (blålera till 11—13,85 meters djup under ett 2,75—
3,m meter mäktigt mosandlager) komme en tilläggskostnad af omkring

60.000 kronor för pålning och undergrund. Anordnades badinrättning
i källarvåningen, tillkomme ytterligare 10,000 kronor, hvadan totalkostnaden
för kasernbyggnaden i så fall skulle uppgå tilll 225,000 kronor.

Uthusbyggnaden beräknades kosta 8,000 kronor och exercishuset

30.000 kronor. För reparation och ändring af äldre byggnader beräknades
en kostnad af sammanlagdt 24,800 kronor, och för inlösen af
byggnader, tillhörande enskilda personer, ett belopp af tillhopa 18,000
kronor.

Vidare erfordrades för planering, stängsel och väganläggning omkring
12,000 kronor, för rifning af plåtslagareverksladen samt uppförande
af ny gafvelvägg 2,000 kronor och för yttre ledningar förslagsvis
5,000 kronor.

Kostnaden i sin helhet för kustartilleridetaschementets inqvartering
å Nya varfvet skulle sålunda blifva:

kasernbyggnad........................................................... kronor 225,000: —

uthusbyggnad ................................................................ » 8,000: —

exercishus .................... » 30,000:

reparation och ändring af befintliga byggnader...... » 24,800: —

inlösning af byggnader, tillhörande enskilda personer » 18,000: —

Transport kronor 305,800: —

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

157

planering, stängsel och väganläggning

Transport kronor 305,800:

................... » 12,000:

ny gafvelvägg ............

yttre ledningar, förslagsvis

	»	2,000: —
		5,000: —
utgifter		25,000: —
Summa kronor	350,000: —

Med anledning af öfverstelöjtnanten Munthes rapport hafva underdåniga
yttranden afgifvits af chefen för fortifikationen och af marinförvaltningen,
hvilka båda myndigheter förklarat sig icke hafva något
att erinra beträffande de af öfverstelöjtnanten Munthe föreslagna anordningarna
å det område, som enligt hans förslag skulle till sjöförsvaret
återställas, samt de för samma anordningar beräknade kostnaderna.

Sedan fångvårdsstyrelsen erhållit nådig befallning att afgifva utlåtande
angående öfverstelöjtnanten Munthes förslag, huru gränsen mellan
sjöförsvarets och fångvårdens andelar af Nya varfvets område lämpligen''
borde dragas, har styrelsen, efter att hafva hört sin biträdande
arkitekt, den 5 sistlidne februari afgifvit det sålunda infordrade utlå Deruti

har styrelsen mot öfverstelöjtnanten Munthes delningsförslag

erinrat: .

att om, såsom föreslagils, fångvården skulle afstå hela kaj området
från hamnen fram till den nuvarande med palissadstängsel. afskilda
fängelsegården, det skulle blifva omöjligt för fängelseförvaltningen att
hindra kommunikation mellan fångarna och kustartilleriets manskap eller
andra, som uppehölle sig å kajområdet utanför fängelset;

att det minsta af de s. k. galérskjulen, livilket för fängelsets räkning
användes till stall samt till förråds- och iipplagsbyggnad, icke
kunde utan betydande olägenhet och kostnad afstås;

att det ifrågasatta afståendet af hela kajområdet skulle gorå transporten
af alla sjöledes ankommande foror till fängelset alltför lång och

obeqväm: _ . o 1

att på nordvestra sidan om fängelset jord skulle afstås i så omedelbar
närhet till detsamma och vidare kustartilleriets kasern och exercishus
läggas så nära fängelset, att krafvet å kasern- och fängelseområdenas
skiljande från hvarandra och å disposition för fängelset af tillräckligt
område i dess närmaste grannskap för dess behöriga isolering
från omgifningarna icke kunde anses tillgodosodt;

att, enligt hvad af styrelsens biträdande arkitekt uppgifvits, don

158 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14-

ifrågasatta platsen för kasernen, såsom belägen i en backsluttning med
ogynsamma luiningsförhållanden omedelbart under en brant bergvägg
samt dyster och synnerligen utsatt för frost och bergsyra, vore föga
lämplig för uppförande af en dylik byggnad, hvartill komme att tillgång
på dricksvatten ej funnes ''i platsens närhet; samt

att jemväl å östra delen af Nya varfvet alltför stort område skulle
enligt förslaget afhändas fångvården.

I öfverensstämmelse med de sålunda uttalade åsigter har fångvårdsstyrelsan
uppgjort och vid sin nu förevarande skrifvelse fogat en
karta öfver området, utvisande den delning af detsamma, som styrelsen
anser kunna godkännas. Enligt detta delningsförslag skulle åt
hamnsidan gränsen dragas så, att ofvanberörda mindre galérskjul komme
att ligga å fängelseområdet och en smalare jordremsa behållas åt fångvården
utanför den egentliga fängelsegården, hvarigenom den fördel
vunnes,. att efter uppförande af plank eller stenstängsel i de delar af
gränslinien, som ej upptoges åt der liggande skjul, främmande personer
hindrades från tillträde till det inre fängelsestängslet; och skulle
denna jordremsa framdragas till ofvanberörda, från östra fängelselängan
framspringande mur, så att foror från ångbåtsbryggan kunde
föras in på fängelseområdet genom en i denna mur upptagen port.

Mot öfverstelöjtnanten Munthes förslag att bereda vägförbindelse
för kustartilleriet till hamnområdet genom nedrifning af yttersta delen af
fängelsets vestra länga har fångvårdsstyrelsen icke funnit något att
erinra, likasom styrelsen beträffande den å Nya varfvet nu befintliga
tvångsarbetsansfalten för straffade unga lösdrifvare af mankön ansett,
att, enär dessa kunde förflyttas till annan fångvårdsanstalt, hinder ej
borde läggas för sjöförsvarets önskan att komma i besittning af sagda
tvångsarbetsanstalts hus och område.

Genom undantagande för fångvårdens räkning af de mindre områden,
som styrelsen dertill föreslagit utöfver hvad öfverstelöjtnanten
Munthe ifrågasatt, skulle, enligt styrelsens tanke, vinnas den fördel,
att fångvården bereddes tillfälle att utan alltför stor kostnad genomföra
behöflig reglering af vissa bostadsförhållanden å Nya varfvet;
hvarjemte nödig byggnadsplats skulle finnas att tillgå för uppförande
i framtiden ej mindre af ny byggnad i stället för den nuvarande,
alltför nära fängelset belägna och otidsenliga vaktkonstapelsbyggnaden
än äfven af nya uthus i stället för de två strax söder om den så
kallade södra kasernen befintliga uthusen, hvilka skäras af den föreslagna
gränslinien.

Slutligen har styrelsen framhållit önskvärdheten deraf, att vid

159

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

delningen blefve föreskrifvet, dels att fångvården skulle ega att öfver
kajområdet till sjön framdraga nödiga aflopps- och andra ledningar,
dels att nyssnämnda två uthus invid den så kallade södra kasernen
finge orubbade qvarstå och af fångvården begagnas, så länge styrelsen
kunde finna det fördelaktigt att underhålla dem, dels att sjöförsvaret
och långvården skulle till ömsesidigt fritt begagnande underhålla hvardera
de å dess område nu befintliga vägar, som för trafiken deröfver
vore behöfliga. Derjemte har fångvårdsstyrelsen, vid det förhållande att
den för fängelsets räkning använda kyrkogården inlagts å det sjöförsvaret
tillfallande området, uttalat den mening, att sjöförsvaret borde
tillhandahålla fängelset lämplig begrafningsplats.

Af hvad i detta ärende förekommit finner jag det vara ådagalagdt,
att genom delning af Nya varfvets område mellan sjöförsvaret och
fångvården samt genom uppförande af nybyggnader och ändring af
äldre byggnader kustartilleriets behof af inqvartering å sagda område
kan på ett tillfredsställande sätt fyllas med en kostnad för statsverket,
som högst betydligt understiger de utgifter, hvilka skulle föranledas
deraf, att fångvården nödgades nu afstå från hela området. Genom
det föreslagna bortflyttandet af tvångsarbetsfångarne synes all olägenhet
af grannskapet mellan kustartilleriets ettablisement och fångvårdsanstalten
vara förebyggd, då de fångar, som derefter skulle förvaras
å Nya varfvet, icke kunna komma i någon beröring med kustartilleriets
personal.

Emellertid bör vid delningens verkställande vederbörlig hänsyn
tagas till vigten deraf, att den å området befintliga fångvårdsansalten
fortfarande må kunna fylla sitt ändamål och följaktligen de af fångvårdsstyrelsen
framstälda önskningar i detta afseende tillmötesgås,
hvilket också torde, utan att kustartilleriets behof åsidosättas, låta
sig göra.

Hvad då först angår frågan om kajområdet, anser jag, att delningen
af detsamma utan olägenhet kan ordnas på det af fångvårdsstyrelsen
föreslagna sätt, hvarigenom fångvården skulle komma att
behålla det af styrelsen omförmälda galörskjulet, samt vinna dels en
beqvämare förbindelse mellan fängelset och ångbåtsbryggan, dels ock
tillfälle att vidtaga betryggande anordningar till förkommande af
beröring mellan fångarna och andra personer.

Fångvårdsstyrelsen har vidare ansett, att gränsen i nordvest dragits
alltför nära fängelseområdet, för att krafvet på fängelsets isolering från
omgifningarna skulle kunna vederbörligen tillgodoses, hvilken upp -

160 Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

fattning synes särskildt grunda sig derpå, att fängelsegårdarna kunna
öfverskådas från det höga berget i vester, som enligt öfverstelöjtnanten
Munthes förslag skulle komma inom sjöförsvarets område. För att
förekomma denna olägenhet synes gränsen kunna dragas på andra
sidan om bergets topp, på sätt styrelffen föreslagit. Deremot torde
den af öfverstelöjtnanten Munthe föreslagna gränsens tillbakaskjutande
i öfrigt ej vara erforderligt i den utsträckning, som af styrelsen blifvit
ifrågasatt. Enligt styrelsens eget förslag till gränsens dragande vid
kajområdet skulle minimiafståndet från densamma till vestra fängelselängan
ej blifva större än omkring 40 meter, och kortaste afståndet
från östra längans hörn till Nya varfvets gräns, utanför hvilken fångvårdens
bestämmanderätt ej sträcker sig, uppgår icke till 80 meter.
Vid sådant förhållande synes mig gränsen i vester och sydvest från
fängelset kunna lämpligen dragas så, att kortaste afståndet från vestra
längan till kustartilleriets område blefve omkring 100 meter.

Beträffande de af fångvårdsstyrelsen framförda anmärkningarna mot
den föreslagna platsen för kasernen torde böra erinras, att platsen är
belägen på flera tiotal meters afsånd från det af fångvårdsstyrelsen
omnämnda höga och branta berget samt att berget, som ligger norr
om den föreslagna byggnadsplatsen, icke kan sägas göra densamma
dyster. Enligt hvad öfverstelöjtnanten Munthe upplyst, har byggnadsplatsen
just valts med tanke på att berget skulle skydda densamma
mot de vid Göta elfs mynning förherskande nordliga och nordvestliga
vindarna. Platsen, från hvilken man har en vacker och fri utsigt uppåt
elfven, har framför sig betydligt lägre mark och torde derför ej kunna
vara särskildt utsatt för frost. Bergsyran lärer ej blifva besvärande
efter verkstäld dränering, hvars kostnad också ingått i de uppgjorda
kostnadsberäkningarna. Lutningsförhållandena synas äfven vara tillfredsställande,
då sjelfva byggnadsplatsen är ganska jemn. Enligt hvad
öfverstelöjtnanten Munthe meddelat, finnes en brunn med vattentillgång
just på den föreslagna byggnadsplatsen.

Emellertid torde, med anledning af hvad fångvårdsstyrelsen anfört
rörande den ifrågavarande platsens närhet till fängelset, böra undersökas,
huruvida icke annan lika lämplig plats för kasern och excercishus
skulle kunna finnas inom det för återlemnande till sjöförsvaret afsedda
området, exempelvis på hemmanet Påfvelunds egor; och lära,
derest så befinnes vara förhållandet, fångvårdsstyrelsens önskningar i
nu förevarande hänseende kunna fullständigt uppfyllas.

På grund af fångvårdsstyrelsens anmärkning derom, att jemväl å
östra sidan alltför stort område skulle enligt öfverstelöjtnanten Munthes

161

Särskilda Utskotts (iV:o 1) Utlåtande N:o 14.

förslag afhändas fångvården, torde någon jemkning af förslaget i denna
del böra vidtagas.

Dock anser jag mig icke kunna tillstyrka, att för fångvårdens räkning
undantagas samtliga de områden, hviikas bibehållande fångvårdsstyrelsen
ansett vara önskvärdt med afseende å vissa framtida byggnadsföretag
för tillgodoseende af fångvårdens inqvarteringsbehof. Detta
torde icke vara nödvändigt, då enligt verkstäld beräkning genom den
af mig förordade delningsplanen endast 11 rum och 5 kök skulle frångå
fångvården, under det att genom tvångsarbetsanstaltens indragning och
i öfrigt 16 rum och 7 kök skulle kunna användas till fyllande af det
genom delningen uppkomna ökade inqvarteringsbehofvet.

Med ledning af de åsigter, jag nu tillåtit mig uttala, har öfverstelöjtnanten
Munthe å karta öfver Nya varfvets område inlagt ett förslag
till delning af området, hvilket förslag jag anser böra godkännas;
och är derå det för kustartilleriets förläggning afsedda området utmärkt
med grön färg.

Fångvårdsstyrelsens framställningar om rätt för fångvården att
framdraga nödiga aftoppa- och andra ledningar öfver kajområdet till
sjön, att de två uthusen invid södra kasernen måtte få qvarstå och af
fångvården begagnas, samt att sjöförsvaret och fångvården skulle till
ömsesidigt fritt begagnande underhålla hvar och en de å dess område
nu befintliga vägar, som för trafiken äro behöfliga, anser jag kunna
utan olägenhet för kustartilleriet bifallas. Åt fångvården torde äfven
kunna medgifvas rätt att för större transporter få begagna sig af den
stora stenbryggan vid östra kajområdet, för så vidt port anordnas i det
blifvande stängslet öster om östra förrådsskjulet. Likaledes synes
fångvården kunna berättigas att för begrafniugar använda den befintliga
kyrkogården.

Då enligt nu angifna grunder frågan om delning af Nya varfvets
område synes kunna lösas på ett sätt, som kan anses tillfredsställande
för såväl kustartilleriet som fångvården — hvilken sistnämnda uppenbarligen
lärer, i fråga om den för dess räkning bibehållna delen af
området, fortfarande vara underkastad de genom nådiga brefvet den
14 december 1869 stadgade vilkor — och då de af mig nu förordade
ändringarna i den af öfverstelöjtnanten Munthe föreslagna delningsplanen
icke lära medföra någon ändring i do af honom uppgjorda
kostnadsberäkningarna, anser jag mig böra hemställa om äskande af
ett anslag å 350,000 kronor för ändamålet, hvilket anslag emellertid
lämpligen torde kunna fördelas på två år.»

Bill. till lliksd. Prof. 1901. 8 Sami. 1 Afd. 14 Höft.

162

Fasta minförsvaret.

[43.]

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Vidare yttrade chefen för justitiedepartementet till statsrådsprotokollet
i detta ämne följande:

Enligt hvad af fångvårdsstyrelsen blifvit upplyst, funnes icke
något hinder mot bortflyttande af tvångsarbetsanstalten å Nya varfvet
och denna anstalts inrymmande annorstädes i befintliga fångvårdsbyggnader.
Genom de af föredragande departementschefen föreslagna
jemkningar i öfverstelöjtnanten Munthes ursprungliga förslag till delning
af Nya varfvet mellan sjöförsvaret och centralfängelset vore ock
de anmärkningar, som af fångvårdsstyrelsen blifvit framstälda mot
detta förslag, i hufvudsak afhjelpta. Hvad särskildt anginge de bostadslägenheter
för några af bevakningspersonalen vid centralfängelset —
11 rum och 5 kök — hvilka skulle frångå fångvården, kunde ersättning
derför utan afsevärd kostnad fullständigt beredas genom iståndsättande
af vissa lägenheter i de byggnader, öfver hvilka disposionsrätt bibehölles
åt fångvården. Då derjemte af föredragande departementschefen
förklarats, att undersökning skulle verkställas, huruvida kasernbyggnaden
må kunna förläggas till annan lämplig plats på längre afstånd från
centralfängelset än den af öfverstelöjtnant Munthe föreslagna och
att, derest så befunnes möjligt, afståndet mellan dessa byggnader skulle
blifva ökadt, syntes från fångvårdens synpunkt icke möta något hinder
för den nu ifrågasatta delningen af området vid Nya varfvet; och instämde
chefen för justitiedepartementet i den af föredraganden gjorda
hemställan.

Utskottet, som icke har något att erinra mot Kongl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, hemställer,

att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet under
punkt 10:o) föreslagit, må till nybyggnaderm. m. för
kustartilleriets inqvartering å det s. k. Nya varfvet
vid Göteborg bevilja ett anslag af 350,000 kronor
och deraf på extra stat för år 1902 anvisa 175,000
kronor.

37:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anläggande af
ytterligare en minstation vid Oscar-Fredriksborg samt till ändring af i
förråd befintliga minor bevilja på extra stat för år 1902 ett anslag af
122,200 kronor.

Härom har departementschefen anfört till statsrådsprotokollet (sid.

137).

Enligt hvad marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse den

163

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

♦

28 sistlidne september anmält, möjliggjordes genom de senast anlagda
befästningarna vid Oscar-Fredriksborg ett lämpligare ordnande af minsystemet
vid dervarande minposition genom anläggande af ytterligare
en minstation. Kostnaden för byggandet och anordnandet af denna
minstation hade af marinförvaltningen beräknats till 15,000 kronor.

I samma skrifvelse hade marinförvaltningen vidare anfört följande.

För att hastigt kunna mobilisera minpositionerna, borde minorna
ständigt hållas i förråd laddade. De äldre minornas nuvarande konstruktion
och sprängladdning medgåfve likväl ej detta, hvarför den
äldre minmaterielen borde ändras och bomullskrut införas såsom sprängladdning,
i likhet med hvad förhållandet vore i en del andra länder.
För ändring af i förråd befintliga äldre minor samt deras förseende med
bomullskrutladdningar erfordrades 226,025 kronor, hvaraf beräknades
kunna under år 1902 användas 107,200 kronor och återstoden under
år 1903.

Då departementschefen i likhet med marinförvaltningen ansåge, att
medel för omförmälda ändamål borde äskas för år 1902, tillstyrkte departementschefen
Kongl. Maj:t att hos Riksdagen göra framställning i
ämnet.

Utskottet har ej funnit något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t
föreslagit och hemställer derför,

att Riksdagen må till anläggande af ytterligare
en minstation vid Oscar-Fredriksborg samt till ändring
af i förråd befintliga minor bevilja på extra stat för
år 1902 ett anslag af 122,200 kronor.

Beträffande Kongl. Maj:ts i punkterna 44, 45 och 46 under femte
hufvudtiteln gjorda framställningar — innefattande begäran om anslag
till dyrtidstillägg åt vissa statens tjenstemän och betjente, tillfällig
ökning i arfvoden till amanuenser och extra biträden samt dyrtidstillägg
åt tjenstemän och vaktmästare vid flottans pensionskassa —
hvilka ärenden hänvisats till behandling af statsutskottet, har Riksdagen
redan fattat beslut.

Stockholm den 25 maj 1901.

På utskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

164

Särskilda Utskotts (iV.o 1) Utlåtande N:o 14.

Reservationer:

vid punkt 21:o (angående anslag till undervisningsanstalter för
sjöfart)

af herrar C. Persson i Ställhult och Ollas A. Ericsson i Ofvanmyra,
hvilka ansett, att herr J. A. Kinninans motion bort i dess helhet
afstyrkas;

vid punkt 23:o (angående anslag till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel) af

herrar C. Persson i Stallerhult, Ollas A. Ericsson i Ofvanmyra
och E. L. M. Hedin i Torp, hvilka ansett, att Kongl. Maj:ts framställning
beträffande anslag till anskaffning af ett balloneffartye; bort
af utskottet afstyrkas.

■v;

:<> ‘Ti,.,

. '' ; liri ;

•• >io;i^b doo $idcrbrf.
a*.t

■M y 0''«''J jÄH''/

Bil. Lätt. A.

*l > • * '' • »“ V

• ■ i-■

!■*—''((•''1,2•

- 000/,..

■•) {• toft

\ ''

)

166

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1901 års riksstat anslår:

	Anvisning kontant.	i	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
			Friheter.	Ersättningar.
	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.
	17,000 26,800 42,100	—	—	—	—	—	17,000 26,800 42,100	—
Hgr	85,900	—					85,900	—
	2,520,982	—					2,520,982	_
	293,795 37,000 317,510	_	—	—	—	—	293,795 37,000 317,510	—
	483,000	—	—	—	—	—	483,000
	33,300				26,400	—	26,400 33,300	—
Sgr	3,685,587	—	—	—	26,400	—	3,711.987	—
	1,725,000	—					1,725,000	—
Tpt	5,496,487	—	—	—	26,400	-	5,522,887	—

Sjöförsvars Departementet Departementschefen

........................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt

Marinförvaltningen. Nuvarande belopp ....................

Ökas med ....................................................................

Flot Flottans

personal. Rubriken ändras till
Aflöning för flottans kårer och stater. Nuvarande

Ökas med ................................................................

Karlskrona artillerikår, reservationsanslag. Anslaget
Ålderstillägg, förslagsanslag. Anslaget flyttas näst
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna, reÖkas
med ..................................................................

Naturaunderhåll, förslagsanslag. Nuvarande belopp

Ökas med ....................................................................

hvarjemte rubriken ändras till
Naturaunderhåll åt personal vid flottan, förslagsanslag.

Båtsmansindelningen........................................................

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, förslags Flottans

materiel. Rubriken utgår.

Flottans nybyggnad och underhåll, reservationsanslag.
Minskas med................................................................

Särskilda Utskotts (ls:o 1) Utlåtande N:o 14.

167

Litt. A.

riksstatens Femte hufvudtitel.

departementet. och öfverstyrelsen. kommandoexpeditionen..........................	.. 42,100: — 7,500: —	Anvisning kontant.	Fö]	"slag till blifvande riksst Indelning och dermed jemförlig anvisning, pil förslag.	åt: Summa.
Friheter.	Ersättningar.
Kronor. 17,000 26,800 49,600	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor. 17,000 26,800 49,600	Ö.
	S:gr	93,400	—	—	—	—	—	93,400	—
tan.
belopp.....................................................	.2,520,982: —
	.. 890,997: —	2,911,979	—	— —	—	— —	—	2,911,979	—
utgår ......................................................									—
									—
servationsanslag. Nuvarande belopp ..	.. 317,510: —
	.. 25,265: —	342,775	_	- -	—	- -	—	342,775	—
	.. 483,000: —
	.. 54,286: —	537,286	—					537,286	—
						26,400		26,400
anslag ......................................................		33,300						33,300
Nuvarande belopp.................................	.. 1,725,000: —
	.. 40,000: —	1,685,000		- -	—	- -	—	1,685,000	—
Transport	5,603,740	-	--i.:-	—	26,400		5,630,140

168

Särskilda UtsJcotts (N.-o 1) Utlåtande N:o 14.

Tpt

S:gr

Tpt

1901 års riksstat anvisar:

Anvisning
i kontant.

Kronor.

5,496,487

870.000
11,900

350.000
51,520

Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.

Friheter.

Kronor.

65.000

12.000

44,000

19,175
23,500
47,104 —
12,500j—

1,506,699|—

’ Pj ''

7,003,186

Ersättningar.

Kronor.

26,400

Summa.

Kronor.

5,522,887

870,000

11,900

'' 350,000

51,520

65.000

12.000

44,000

Diverse anslag. Rubriken flyttas ned.
Flottans öfningar, reservationsanslag. Nuvarande beÖkas
med ...................................................................

Repetitionsöfningar för reservofficerare, reservationsRepetitionsöfningar
för reservofficerare vid flottan,
Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och erUndervisningsverken: Sjökrigshögskolan,

reservationsanslag. Nuvarande

Ökas med ..............................................................

Sjökrigsskolan. Nuvarande belopp .......................

Minskas med...........................................................

Skeppsgosseskolan........................................................

— Sjökarte verket, reservationsanslag. Anslaget flyttas

— Ersättning åt officerare och ingeniörer vid flottan
get flyttas ned.

Sjukvård, reservationsanslag. Rubriken ändras till
Sjukvård för flottans personal, reservationsanslag ....

19,175
23,500
47,104
12,500|—

26,400

1,506,699

7,029,586

Diverse behof ..............................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........

Skrifmaterialier och expenser, ved, m. m., förslugsExtra
utgifter ...............................................................

Knst Aflöning

för kustartilleriets personal ........................

Beklädnad åt kustartilleriets manskap, reservationsNaturaunderhåll
åt kustartilleriets manskap, förslag»-Underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel,

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

169

Transport

lopp .•.......................................................... 870,000:

.................................................................... 130,000:

anslag. Rubriken ändras till

reservationsanslag .......................................................

sättning derför, förslagsanslag...................................

belopp.................................... 11,100: —

............................................... 2,500: — 13,600: —

............................. 31,040: —

................................................ 550: — 30,490: —

................................................................... 9,380: —

under rubriken Handeln.

under anställning eller kommendering utrikes. Ansla -

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i
kontant.

Kronor.

5,603,740 —

1,000,000 —

11,900 —
350,000

S:gr

anslag

Rubrikerna flyttas ned.

artilleriet (Nytt).

anslag ....................

anslag ...................

reservationsanslag

53,470

44,000 —

Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.

Friheter.

Kronor.

Ersättningar.

Kronor.

26,400 —

Summa.

Kronor.

5,630,140

1,000,000

11,900

350,000

53,470

44,000

6,969,710|-

826,209 —
132,384 —
226,621 —
145,602 —

--1 26,400— 6,996,110 —

Transport] 8,393,926j—| —
Bih. till Riksd. Prof. 1901. 8 Samt. 1 Afd. 14 Höft.

826,209
132,384
226,621 —
145,602

26,400 —] 8,420,326 —
22

Särskilda Utskotts (N:ö It) Utlåtande N:o 14.

l?lj

iföl årå rflÄt ÅbÄ
Anvisning i kontant.	Indelning och iäermécl jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
friheter. Ersättningar.

Tpt

Kronor. 5.

7,003,186 —

i 1,500,000-I 100,300 -

9,000-13,000-

Kronor.

S:gr 1,622,300!-

S:a 8,625,486,

Kronor.

— 26,400

405

Kronor. 5.

7,029,586;—

4 —

405—; 26,404;—

Kustartilleriets öfningar, reservationsanslag ................

Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädSjukvård
för kustartilleriets personal, reservations -

DittérSe

Ålderstillägg, förslagsanslag .......................................

Ersättning åt officerare och ingeniörer vid flottan

Diverse behof. Nuvåråhde belopp ............................

Ökas med ....................................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in. förslags Ökas

med ....................................................................

Extra utgifter ................................................................

Han -

Sjökarteverket reservationsanslag ......______

1,500,409 — Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna,
100,300^— Undervisningsanstalter för sjöfart. Nuvarande belopp

Ökas med ...................................................................

9,000 — Nautisk-meteorologiska byrån ....................................

13,000 — Ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalmeteorologiska
byrån, förslagsanslag....................

1,622,7.091-

8,652,295!—

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utläfåhde N:o 14. 171

	Förslag till blifvande riksstat:
			Indelning och dermed jemförlig
t4 4, ''• - j » ■ Ä V''. « " O ;> rf f!> C C t 1 J J C.C. <1 i : O Aj I Iw S I ^ -- •’ * f. - i - k. •-	Anvisning i	anvisning, på förslag.		Summa.
	kontant.
			Friheter.		Ersättningar.
	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	O.
Transport	8,393,926	—	—	—	26,400	—	8,420,326	—
	120,000	_				—	120,000	—
nåd och ersättning derför, förslagsanslag....................	15,680	—	— —	—	---	—	15,680	—
anslag...............................................................................	13,000	—					13,000	—
S:gr	1,479,496	—	—	1 1		1,479,496	—
anslag.
	37,000	_					37,000	—
under anställning eller kommendering utrikes .............	12,000	—	—	—	—	—	12,000	_\|
............................................................... 19,175: —
............................................................. 3,079: —	22,254	—	___	—Å	— —	—	22,254
	23,500	—					23,500	1 —!
anslag. Nuvarande belopp ....................... 47,104: —
............................................................ 50,409: —	97,513	—					97,513	—
	12,500						12,500
S:gr	204,767\|—	—r.Lijrrt		—		204,767
deln.
	65,000	_					65,000	—
reservationsanslag ............................................................	1,500,000	—	405	—	4	—	1,500,409
................................................ 100,300: —
..................................................... 500: —	100,800	—	- -	—	- -	—	100,800
	9,000						9,000	j
tema för sjöfarten och föreståndaren vid nautisk-
	13,000 —					13,000	—
.....„.;S:gr	1,687,800\|—	405		,. ,,	—	1,688,209	—
Summa 10,435,173—	405 i—	26,404		10,461,982

172

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Femte hufvudtitel.

Kronor. öre

Sj öförs varsdepartementet.

Flottan.

Till

nyanskaffning af krigsfartygsmateriel ..................................

ändring af 2:a kl. pansarbåtarna Thordön och Tirfing .........

ändring af stångtorpedbåtar till bevakningsbåtar ................

anskaffning af en andra utredning af torpeder och artilleriammunition
för de tre under byggnad varande l:a kl. pansarbåtama

skjutförsök och inskjutning af kanoner...................................

ersättande af äldre torpeder och anskaffande af reservtorpeder

försöksskjutningar med torpeder ...................................

anskaffning af handminor ....................................................

anskaffning af skärgårdstelefonmateriel ...................................

anläggning af en koldepot m. m.......................................

täckande af brist i anslaget till nybyggnad af öfningsskeppet

Jarramas ......................................................................

beklädnad åt sjöbeväringen ...................................................

tillbyggnad af exercishuset i Karlskrona ............................

löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan .......................

Kustartilleriet.

Till bestyckning af befästningarna vid Karlskrona och batterierna

vid Fårösund .................................^.............-.....*..........

„ fortsatt stärkande af landets fasta försvar ..............................

n nybyggnader för kustartilleriets förläggning m. m..................

it nybyggnader m. m. för kustartilleriets inqvartering å det s. k.

Nya varfvet vid Göteborg ....................................................

„ fasta minförsvaret...................................................................

6,639,915

280,000

107,900

1,206,000

15.000

80.000
5,000

50,000

290,000

39,690

105,500

61,900

1,860

294,400

780,600

508,078

175,000,

122,200,

Summa 10,813,043

STOCK HOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1901.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

173

Bil. I.

Förslag till

Stat

för marinförvaltningen.

■ Y y					Tjenst-	Missrak-
	Lön.		Arfvode.	görings-	nmgs		Summa.
				pennin-	pennin-
					gar.		gar.
	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.
Artilleriafdelningen.											pytter 5 år kan lönen
										I höjas med 500 kro-
	3,750	_	- -	_	250	—	—	—	4,000	—	1 nor och efter 10 år
									j med ytterligare 500 v kronor.

Fortiflkationsafdel-
ningen.
	_	_	1,000	_	_	_	_	_	1,000	—
Civilafdelningen.									/Efter 5 år kan lönen hö-
	6,400
Chef: 1 amiralitetsråd......	4,400	—	—	—	2,000	—	—	—	—	( jas med 600 kronor.
	3.000	_	—	_	1,500	—	—	—	4,500	—	a Efter 5 år kan lönen hö-
1 kassör och bokhållare...	1,800	—	—	—	1,200	—	500	—	3,500	—	\| jas med 500 kronor i och efter 10 år med y t-
2 revisorer och bokhållare	1,800	—	—	—	1,200	—	—	—	6,000		J terligare 500 kronor.
Kansliet.											fEfter 5 år kan lönen
										höjas med 500 kro-
	3,000	—	—	—	1,500	—	—	—	4,500	—	'' nor och efter 10 år
1 advokatfiskal, som tillika									med ytterligare 500 v kronor.

förrättar advokatfiskals-göromålen vid Stock-			2,500						2,500		v Efter 5 år kan lönen

	1,800	_	_	_	1,200	—	_	—	3,000	—	1 höjas med 500 kro-
							3,000		f nor och efter 10 år
1 registrator och aktuarie	1,800	—	—	—	1,200	—	—	—	—	I med ytterligare 500 kronor.

Transport) — \|—j — \| —\| —			38,400	—

Bih. till Rihd. Prot. IDOL 8 Sami. 1 Afd. 14 Raft.

174

Särsliilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Transport Taktbetjening. 1 förste vaktmästare ...... 2 vaktmästare.................	Lön.	Arfvode.	Tjenst- görings- pennin- gar.	Missräk- nings- pennin- gar.	Summa.	(Efter 5 år kan lönen ^ höjas med 100 kro-\ nor.
Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr. \|ö.
800 500	—	—	—	300 300	—	—	—	38,400 1,100 1,600 8,500	—
Till vikariatsersättning, renskrifning, flitpennin-gar och tillfälliga bi-träden .......................

Summa kronor	—	—	—	—	—	—	—	—	49,600	—

Anmärkning: Marinförvaltningen tillhörande personal af officerskåren och mariningeniörstaten åtnjuter
aflöning å andra stater.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

175

Bil. II.

Förslag till

Stat

för flottans officerskår.

		Fast lön.
Antal.
		Kr.	ö.
1	Flaggman...............................................................................................	8,000	__
2	D:o ...............................................................................................	16,000	—
1	Kommendör............................................................................................	6,000	—
6	D:o ..................................................................................	36,000	—
1	Kommendörkapten af l:a graden ............................................................	4,000	—
13	D:o af d:o ............................................................	52,000	—
1	D:o af 2:a graden ..........................................................	3,500	—
14	D:o af d:o ............................................................	49,000	—
1		2,800	—
49	D:o af d:o .................................................................................	137,200	—
1	D:o af 2:a klass .................................................................................	1,800	—
24	D:o af d:o .................................................................................	43,200	—
1	Löjtnant...............................................................................................	1,200	—
64	D:o ..............................................................................................	76,800	—
1	Underlöjtnant..........................................................................................	600	—
30	D:o ..........................................................................................	18,000	—
210	Kronor	456,100	_
	Tillkommer:
	Årligt tillägg till fasta lönen åt innehafvare af chefsbefattningen i marin-
	förvaltningen, chefsbefattningen i flottans stab eller stationsbefälha^-
	varebefattning, derest han icke uppbär flaggmans lön, med iakttagande
	att, om två af nämnda befattningshafvare icke uppbära dylik lön, till-
	lägget skall tilldelas den, som är i sin befattning äldst........................	2,000	—
	Summa kronor	458,100	—

Anmärkningar:

l:o. Dagaflöning å 6 kronor till flaggman, 5 kronor till kommendör, 4 kronor till kommendörkapten
af l:n och kommendörkapten af 2:a graden, 3 kronor till kapten af l:a och kapten af 2:a klass
och 2 kronor till löjtnant och underlöjtnant eller half dagaflöning efter hvardera af förestående belopp
tillkommer i den ordning, gällande reglemente bestämmer.

2:o. Då befälhafvande amirals- och stationsbeFålhafvareembetena i Karlskrona inneliafvas af eu
och samma person, åtnjuter innehafvare!! ott silrskildt arfvode af 3,000 kronor om året.

176

Särskilda, Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Bil. III.

Förslag till

Stat

för flottans underofficerskår.

				Bekläd
		Fast lön.	nadsersätt-	Summa.
Antal.				ning.
		Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
1	Flaggunderofficer (styrman, konstapel eller skeppare)	720	—	200	_	920	_
77	D:o ...................................................	55,440	—	15,400	—	70,840	—
1	D:o (maskinist)...................................	960	—	200	—	1,160	—
34	D:o ...................................................	32,640	—	6,800	—	39,440	—
1	D:o (rustmästare, torpedmästare eller		*1
	qvartersman).............................	720		200	—	920	—
6	D:o ...................................................	4,320	—	1,200	—	5,520	—
1	Underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel eller
	skeppare) .......................................	720	—	200	—	920	—
156	D:o .........................................................	112,320	—	31,200	—	143,520	—
1	D:o (maskinist)..........................................	720	—	200	—	920	—
	D:o ..........................................................	51,120	—	14,200	r-	65,32C	—
1	D:o (rustmästare, torpedmästare eller qvar-
	tersman).........................................	720	—	200	—	920	—
12	D;o .......................................................	8,640		2.400	—	11,040	—
362	£ Summa kronor	269,040	T-	72,400	—	341,440	—

Anmärkning: Dagaflöning a 2 kronor till flaggunderofficer (maskinist), 1 krona 65 öre till flaggunderofficer
(styrman, konstapel, skeppare, rustmästare, torpedmästare eller qvartersman) och underofficer
af 2:a graden (maskinist) samt 1 krona till underofficer af 2:a.graden (styrman, konstapel, skeppare,
rustmästare, torpedmästare eller qvartersman) tillkommer i den ordning, gällande reglemente bestämmer.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

177

Bil. IV.

Förslag till

Stat

för flottans sjömanskår.

Antal.

374

999

549

449

(12 månaders månadslön å 30 kronor.....

å 80 öre i 365 dagar...........

.....1

...../

d:o

2,825

„ , ■, (12 månaders

l:a lönegraden|dagaflöniiig

D:o

„ , , (12 månaders månadslön å 20 kronor............X

2:a lönegraden|dagagöning ^ -q öre £ 355 dagar................../

D:o

3:e lönegraden °

cfc tv

D:o d:o

, (6 månaders månadslön å 12 kronor..............1

J3:e lönegraden-’dagaflöning å 40 öre . 1M dagar.................|

\ . ... , (6 månaders månadslön å 6,50 kronor............(

l4:e iönegraden^agaflöning å 30 öre i 181 dagar.................J

D:o

lönegraden^

(12 månaders månadslön å 12 kronor............X

”(dagaflöning å 40 öre i 365 dagar... ...........f

d:o

4:e

D:o

(12 månaders månadslön å 6,50 kronor.....

(dagaflöning å 30 öre i 365 dagar ...........

d:o

Afgår dagaflöning under tjenstgöring å varfven förslagsvis

Kr.	ö.
652	—
243,848	—
422	50
422,077	50
290	—
159,210	—
238	90
107,266	10
187	50
84.187	50
1,018,380 30,000	—

Lega å 50 kronor förslagsvis för 600 man..............................................

Eekryteringskostnader å 40 kronor, deraf högst 30 kronor till värfvaren

förslagsvis för 600 man.....................................................................

Arfvode för 100 kompanikorpraler å 5 kronor i månaden ......................

TJppmuntringspenningar förslagsvis................................................... ••

Inqvarteringsbidrag förslagsvis..............................................................

Summa kronor

Kr.

988,380

30.000

24.000

6,000

42.000
127,670

1,218,050 —

Anmärkningav:

l:o. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon af de tre högre lönegraderna icke finnas fulltaligt,
må de löner, som i följd deraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till

178

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

aflöning åt manskap i lägre lönegrad samt till bestridande af lega och rekryteringskostnader, om rekrj’-teringen skulle behöfva omfatta flere än det förslagsvis upptagna antalet af 600 man.

2:o. Uppmuntringspenningar utgå under tjenstgöring i land till manskap, som tillhöra l:a, 2:a
eller 3:e uppmuntringsklassen, med respektive 15, 10 och 5 öre om dagen, enligt de för dagaflönings åtnjutande
gällande grunder.

3.o. Af det manskap, som erhållit vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, ega högst 1,3 75
man under tjenstgöring i land och den, som är gift eller enkling med minderårigt barn, äfven under
annan tjenstgöring att åtnjuta inqvarteringsbidrag till ett månatligt belopp, för underofficerskorpral vid
Karlskrona station af 10 kronor och vid Stockholms station af 15 kronor samt för gemenskap vid den
förra stationen af 5 kronor och vid den senare af 10 kronor.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

179

Bil. V.

Förslag till

Stat

för flottans skeppsgossekår.

Antal.		Kr.	ö.
1	Skeppsgosse, dagaflöning å 10 öre eller per år..........................................	36	50
399	d:o d:o d:o ..........................................	14,563	50
	1 Skeppsgossekorpral å B öre dagligen, tillökning...................................	18	25
	19 d:o d:o d:o ..................... ..............	346	75
400	Summa kronor	14,965	—

180

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Bil. VI.

Förslag till

Stat

för flottans marininereniörstat.

				Tjenst-			Tjenst-
		Fast	görings-	Fast	görings-
		lön.		pennin-	arfvode.	pennin-

		Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
1	Öfverdirektör....... 9	—	—	—	—	7,000	—	2,000	—	9,000	—
1	Direktör..............	4,500	_	1,500	_	_	_	_	_	6,000	_
2	D:o ..............	9,000	—	3,000	—	—	—	—	—	12,000	—
1	Ingeniör..............	3,750	—	250	_	_	—	_	_	4,000	_
6	D:o ..............	22,500	—	1,500	—	—	—	—	—	24,000	—
1	Byggmästare........	3,750	—	250	—	—	—	—	—	4,000	—
1	D:o ..............	3,750	—	250	__	—	—	—	—	4,000	—
1	Miningeniör.........	3,750	—	250	—	—	—	—	—	4,000	—
1	Torpedingeniör ...	3,750	—	250	—	—	—	—	—	4,000	—
1	I):o ..............	3,750	—	250	—	—	—	—	—	4,000	—
1	Ingeniör.............	3,250	—	250	—	—	—	—	—	3,500	- •
3	D:o ..............	9,750	—	750	—	—	—	—	—	10,500	—
1	Ingeniör..............	2,250	—	250	—■	—	—	—	—	2,500	—
1	D:o ..............	2,250	—	250	—		—	—	—	2,500	— _
1	Extra ingeniör.....	—	—	—	—	2,000	—	—	—	2,000	—
1	D:o	—	—	—	—	2,000	—		—	2,000	—
Tillkommer fast arf-
	#ode för direktör,
	som förordnas till
	öfverdirektörsassi-
	stent .................	—	—	—	—	500	—	—	—	500	—
	Summa kronor	\|	\|				98,500	—

Direktör äfvensom ingeniör, hvilken förordnas
att i succession efter till öfverdirektör
förordnad direktör förrätta
dennes befattning, bekommer efter 5
års tjenstgöring inom denna grad löneförhöjning
med 500 kronor.

Ingeniör af högsta lönegraden, byggmästare
samt min- och torpedingeniör
äfvensom ingeniör af lägre lönegrad,
hvilken förordnas att i succession efter
till direktör förordnad ingeniör af högsta
lönegraden bestrida dennes befattning,
åtnjuter efter 5 års väl vitsordad
tjenstgöring inom samma grad
en förhöjning af 500 kronor och efter
10 års sådan tjenstgöring ytterligare
500 kronor i innehafvande aflöningsförmåner.

Ingeniörer af de två lägre lönegraderna
åtnjuta efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring
förhöjning af 500 kronor i innehafvande
aflöningsförmåner.

Anmärkning: Direktörs aflöning minskas med 500 kronor, ingeniörs och b3,ggmästares med 300 kronor, så länge
boställe af dem innehafves.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14. 181

Bil. VII.

Förslag till

Stat

för flottans civilstat.

Antal,				Tjenst-			Summa.
1-4 PS	GG Ct-		Lön.	görings-	Arfvode,	Karls-	Stock-
.rlskroi station.	Dckholm station.				gar.			krona station.	holma statiofi.

P	W		Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.
2	2	Sekreterare..........å	3,000	_	1,000	—	—	_	8,000	__	8,000	_	\ Efter 5 års tjenstgöring i samma grad ökas lönen med 500 kro-
1	1	Kamrerare........... å	3,000	—	1,000	—*	—	—	4,000	—	4,000	;—''	nor och efter 10 års tjenst-
1	1	Intendent............ å	3,000	—	1,000	—	—	—	4,000	—	4,000	—	göring i samma grad med '' ytterligare 500 kronor.
1		Advokatfiskal..........	_	_	_	_,	2,000	_	2,000	_	__	_
											/■Efter 5 års tjenstgöring i samma grad ökas lönen med 500 kro-

1		Auditör..................	2,200	__	800	__	_	_	3,000	_	_	_	{ nor och efter 10 års tjenst-göring i samma grad med

			'' ytterligare 500 kronor.
	1	D:o ..................		_	_	.	1,000		_		1,000
											✓Efter 5 års tjenstgöring i samma
													grad ökas lönen med 500 kro-
2	1	Kammarförvandt., å	2,200		800				6,000		3,000		nor och efter 10 års tjenst-göring i samma grad med ytterligare 500 kronor.
1	1	Proviantmästare ..... Beklädnadsförval-	1,000	—	—	—	—	—	1,000	—	—	—	/■Efter 5 års tjenstgöring i samma
1											1 grad Ökas lönen med 500 kro-
		tare................ å	2,200		300				2,500		2,500		, nor och efter 10 års tjenst-göring i samma grad med '' ytterligare 500 kronor.

													(Efter 5 års tjenstgöring i samma
1	—	Sjukhusförvaltare....	2,200	—	300		—	—	2,500	—	--	—	< grad ökus lönen med 500 \| kronor.
		Transport	—	—	—		—	—	33,000	—	22,500	—

Bih. till Riksd. Blot. FJOL 8 Sami. 1 Åfd. 14 Käft. 24

Stockholms

station.

Karlskrona

station.

182

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Antal.

Lön.

Tjenst görings pennin gar.

Summa.

Arfvode.

Karls krona station.

Stock holms station.

	Kr. j	Ö.	Kr.	Ö.	Kr. \|	ö.	Kr. \|	Ö.	Kr.	Ö.
Transport							33,000		22,500
Inventarieförvaltare	2,200	—	800	—	- —.	—	3,000	—	—	—
D:o	2,200	—	300	—	—	—	—	—	2,500	—
Materialförvaltare ...	2,200	—	800	—	—	—	3,000	—	—	—
D:o	2,200	—	300	—	—	—	—	—	2,500	—
Kassör................ å	2,200	-	800	—	—	—	3,000	—	3,000	—
Revisor............... å	1,800	—	700	—	—	—	5,000	—	2,500	—
Regementsskrif- vare å.................	1,800		700	_	_		5,000		2,500
D:o och bokhållare..	1,800	—	700	—	—	—	—	—	2,500	—
Bokhållare..............	1,800	—	700	—	—	—	2,500		—	—
Kammarskrifvare., å	1,200	—	300	—	—	—	16,500	—	6,000	—
Väbel.................. å . • •	600	—	200	—	—	—	800	—	800	—
Förste vaktmästare å	700	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—
Vaktmästare........ å	700	—							1,400	—
D:o ........ å	600	—	—	—		i—	1,200	—	—	—
Till vikariatsersätt- ning och gratifika-tioner åt e. o. tjensteman samt för vård af arkiven							74,400	12( It	46,200 ),600 5,400
Summa kronor							139,000

Efter 5 års tjenstgöring i samma
grad ökas lönen med 500 kro,
nor och efter 10 års tjenstgöring
i samma grad med
ytterligare 500 kronor.

/Efter 5 års tjenstgöring i samma
grad ökas lönen med 500 krol
nor och efter 10 års tjenstgöring
i samma grad med
V ytterligare 500 kronor.

(Efter 5 års tjenstgöring i denna
[ befattning ökas lönen med
200 kronor.

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

188

Bil VIII.

Förslag till

Stat

å dagaflöning till officerare, underofficerare och läkare vid flottan.

	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	1 ö.
Officerskåren.
3 Flaggman .................. dagaflöning å 6 kr. i 365 dagar	6,570	—
7 Kommendörer ............ » » 5 » » »	12,775	—
29 Kommendörkaptener ... » » 4 » » »	42,340	—
75 Kaptener .................. » » 3 » » »	82,125	—
96 Löjtnanter och under-
	70,080	—	213,890	_
210
Af går förslagsvis:
Dagaflöning under tjenstgöring å varfvet..........................	20,000	—
» » »i sj ökarte verket......... ........	3,285	—	23,285	—	190,605	—
Underofficerskåren.
j 78 Flaggunderofficerare (styrman, konstapel eller skeppare)
dagaflöning ä 1 kr. 65 öre i 365 dagar......................	46,975	50
35 Flaggunderofficerare (maskinist) dagaflöning å 2 kr. i
365 dagar...............................................................	25,550	—
7 Fla.ggunderofficerare (rustmästare, torpedmästare eller
qvartersman) dagaflöning å 1 kr. 65 öre i 365 dagar	4,215	75
157 Underofficerare af 2:a graden^ (styiman, konstapel eller
skeppare) dagaflöning å 1 krona i 365 dagar ............	57,305	—
72 Underofficerare af 2:a graden (maskinist) dagaflöning å
1 kr. 65 öre i 365 dagar.........................................	43,362	—
13 Underofficerare af 2:a graden (rustmästare, torpedmästare
eller qvartersman) dagaflöning & 1 kr. i 365 dagar ...	4,745		182,153	251
362 Transport	—	I-	\| 182,153\|2ö\| 190,605	1-

184

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
Transport			182,153	25	190,605
Af går dug aflöning under tjenstgöring å varfvet förslagsvis:
för 35 Flaggunderofficerare (maskinist) dagaflöning å 2 kr.
i 225 dagar .............................	15,750	—
" 7 D:o (rustmästare, torpedmästare eller
qvartersman) dagaflöning å 1 kr. 65 öre i 225 dagar	2,598	75
> 72 Underofficerare af 2:a graden (maskinist) dagaflöning
å 1 kr. 65 öre i 225 dagar...............	26,730	—
» 13 » (rustmästare, torpedmästare eller qvar-
tersman) dagaflöning å 1 kr. i 225 dagar	2,925	—
» Underofficerare af öfriga stater............................ .	8,000	—	- 56,003	75	126,149	50
Läkarestaten. Dagaflöning, förslagsvis .....................					10,950
Summa kronor	- 1		—		327,704	50

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

185

Bil. IX.

Förslag till

Stat

för kustartilleriet.

Antal.				Krön	O	r.
	I. Lön ocli dagaflöning.
	Officerare.
1	Chef för kustartilleriet:
	lön.................................................................	8,000	—
	dagaflöning å 6 kronor....................................	2,190		10,190
1	Öfverste:
	lön.................................................................	6,000	—
	dagaflöning å 5 kronor....................................	1,825	_	7^825
1	Öfverste................................................................	—	—	7,825	—
1	Öfverstelöjtnant:
	lön.................................................................	4,000	—
	dagaflöning å 4 kronor..................................	1,460	—	5,460	_
1	Öfverstelöjtnant...................................................	—	—	5,460	—
1	Major:
	lön.................................................................	3,500	—
	dagaflöning å 4 kronor....................................	1,460	—	4 %o
2	Majorer...............................................................	—	—	9,920	—
1	Kapten af l:a klassen:
	lön.................................................................	2,800	—
	dagaflöning å 3 kronor....................................	1,095	—	3,895	_
11	Kaptener af l:a klassen.........................................	—	—	42,845	—
1	Kapten af 2:a klassen:
	lön.................................................................	1,800	—
	dagaflöning å 3 kronor...................................	1,095	=	2,895	—
10	Kaptener af 2:a klassen.........................................	—	-	28,950	—
31	Transport	—	—	130,225	—

186

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Antal.				Krön	O	r.
31	Transport	_		130,225
3	Löjtnant:
	lön.................................................................	1,200	—
	dagaflöning å 2 kronor....................................	730	—	1.930	_
24	Löjtnanter...........................................................	—	—	46,320	—
1	Underlöjtnant:
	lön ................................................................	600	—
	dagaflöning å 2 kronor....................................	730	_	1 380
13	Underlöjtnanter.....................................................			17,290		197,095
70	Reservofflcersaspiranter.
1	Reservofficersaspirant:
	dagaflöning å 4.50 kronor ..............................	—	—	1,642	50
5	Reservofflcersaspiranter........................................	—	—	8,212	50	9,855
6	Underofficerare.
1	Styckjunkare (flaggjunkare och flaggmaskinist):
	lön................................................................	1,020	—
	dagaflöning å, 2 kronor...................................	730	—	1,750	_
j 39	Styckjunkare (flaggjunkare och flaggmaskinister).....	—	—	68,250	—
1	Sergeant (stabstrumpetare, maskinist och rustmästare):
	lön.................................................................	720	—
	dagaflöning å 1.50 kronor.................................	547	50	1,267	50
83	Sergeanter (stabstrumpetare, maskinister och rust-			•
19A	mästare)..........................................................	—	—	105,202	50	176,470	—
	Manskap.
* i	l:a lönegrad (underofficerskorpral):
	lön.................................................................	300	—
	dagaflöning ä 70 öre........................................	255	50	555	50
129	l:a lönegrad (underofficerskorpraler)................. .....	—	—	71,659	50
1	2:a lönegrad:
	lön.................................................................	204	—
	dagaflöning å 50 öre.......................................	182	50	386	50
310	2:a lönegrad..........................................................	—	—	119,815	—
441	Transport	—	—	192,416	50	383,420	—

Särslilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

187

Antal.				Krön	o r.
441	Transport	—		192,416	50	383,420
1	3:e lönegrad:
	lön..............................................................	144	—
	dagaflöning a 40 öre.....................................	146		290
205	3:e lönegrad .........................................................	—		59,450	—
1	4:e lönegrad:
	lön..............................................................	78	—
	dagaflöning å 30 öre.....................................	109	50	187	50
54fi		_	_	102,375	—	354,719	_
1,194
	Anm. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon
	af de tre högre lönegraderna icke finnas fulltaligt, må
	de löner, som till följd deraf sakna innehafvare, till så
	stor del, som erfordras, användas till aflöning åt man-
	skap i lägre lönegrad samt till bestridande af lega och
	rekryteringskostnader, om rekryteringen skulle behöfva
	omfatta flera än det nedan förslagsvis upptagna antalet
	af 250 man.
	Civilmilitär personal.
1	Regementsintendentl):
	lön................................................................	3,000	—
	tjenstgöringspenningar....................................	1,000	—	4,000	—
1	Regementsintendent'').............................................	—	—	4,000
1	Fästningsförvaltare J):
	lön.................................................................	2,200	—
	tjenstgöringspenningar.....................................	300	—	2,500	—
1	Regementsläkare:
	lön.................................................................	2,800
	dagaflöning å 4 kronor....................................	1,460		4,260	—
1	Förste bataljonsläkare:
	lön.................................................................	1,800	—
	dagaflöning ä 3 kronor....... ............................	1,095	—	2,895	—
1	Förste bataljonsläkare............................................	—		2,895	—	20,55C	—
6	Transport	—	1-	\| -	1-	\| 758,689-

*) Efter 5 års tjenstgöring i samma grad ökas lönen med 500 kronor och efter 10 års tjenstgöring
i samma grad med ytterligare 500 kronor.

188

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.

Antal.

Transport

II. Arfvode]!.

Kompanichefer å 600 kronor.

Auditör................................

Regementspastor..................

Fästningspredikant...............

III. Rekryteringskostnader.

Lega å 50 kronor förslagsvis för 250 man...............

Rekryteringskostnader å 40 kronor, deraf högst 30
kronor till värfvaren, förslagsvis för 250 man...

IV. Inqvarteringsbidrag.

Inqvarteringsbidrag för officerare och underofficerare

förslagsvis......................................................

Inqvarteringsbidrag för underofficerskorpraler, förslagsvis
.........................................................

Anm. I. Officer och underofficer, som icke åtnjuta
fri bostad i kronans hus, uppbära inqvarteringsbidrag
med fett efter år räknadt belopp af:

å kustfästnirig i Stockholm
Kr. Kr.

generalsperson................. — 1,200.

regementsofficer............... 600 1,000.

kapten........................... 400 500.

subalternofficer................ 300 400.

underofficer..................... 150 200.

Anm. II. Af de underofficerskorpraler, som erhållit
vederbörligt tillstånd att bo utom kasernen, ega högst
50 att åtnjuta inqvarteringsbidrag till ett månatligt
belopp å kustfästning af 10 kronor och i Stockholm af
15 kronor.

Summa

Krono

10,200

500

800

120

12,500

10,000

27,100

6,300

758,689

11,620 -

22,500

33,400;-

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri (sid. 173—188), 1901.