Särskilda utskottets utlåtande nr 1 (Utlåtande 1954:Säru1 säru)

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Nr 1.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
riktlinjerna för den framtida ngkterhetspolitiken
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 19 februari 1954 dagtecknad proposition, nr 151, vilken
hänvisats till särskilda utskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslagit
riksdagen att

dels godkänna av föredragande departementschefen, statsrådet Sköld,
enligt samma protokoll förordade riktlinjer för den framtida nykterhetspolitiken; dels

ock antaga vid propositionen fogade förslag till

1) rusdrycksförsäljningsförordning;

2) ölförsäljningsförordning;

3) förordning om ändring i förordningen den 8 maj 1925 (nr 119) angående
försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker; samt

4) förordning om ändring i förordningen den 15 december 1939 (nr
887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för de i propositionen framlagda
förslagen får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan,
hänvisa till propositionen.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande
i anledning av densamma väckta motioner:
inom första kammaren
nr 416 av herr Falk,
nr 418 av herr Larsson, Sigfrid, m. fl.,
nr 422 av herr Göransson och fru Gärde Widemar,
nr 423 av herr Åman,
nr 426 av herr Carlsson, Georg,
nr 427 av herrar Huss och Ohlon,
nr 428 av herr De Geer m. fl.,
nr 429 av herrar De Geer och Osvald,
nr 430 av herr Jonsson, Jon,
nr 431 av herr Magnusson m. fl.,
nr 432 av herr Magnusson m. fl.,
nr 433 av herr Bengtson m. fl.,
nr 434 av herrar Lundgren och Magnusson,
nr 435 av herr Lundgren,

1 llihang till riksdagens protokoll 195i. 12 samt. Nr 1.

Särskilda utskottets utlåtande nr i.

nr 436 av herrar Lundgren och Svärd,

nr 437 av herr Ohlsson, Ebbe, m. fl.,

nr 438 av herr Bengtson m. fl.,

nr 439 av herrar Eliasson och Werner,

nr 440 av herr Svedberg, Erik, och herr Olsson, Erik,

nr 441 av herr Hesselbom,

nr 442 av herr Persson, Karl, m. fl., samt

nr 445 av herr Sunne m. fl., ävensom

inom andra kammaren

nr 534 av herr Hansson i Önnarp m. fl.,

nr 535 av herrar Fast och Pettersson i Norregård,

nr 542 av herr Rylander m. fl.,

nr 546 av herrar Lindberg och Spångberg,

nr 547 av herrar Munktell och Östlund,

nr 548 av herr Hammar m. fl.,

nr 549 av herr Senander m. fl.,

nr 550 av herrar Hamrin och Rimås,

nr 551 av herr Gustafson i Göteborg m. fl.,

nr 552 av herr Hamrin,

nr 553 av herrar Hedqvist och Lindberg,

nr 554 av herr Dickson,

nr 555 av herr Hansson i Skegrie m. fl.,

nr 556 av herr Magnusson m. fl.,

nr 557 av herr Rimmerfors m. fl.,

nr 558 av herrar Munktell och Svensson i Krokstorp,

nr 559 av herrar Widén och Löfroth,

nr 560 av herr Rimmerfors m. fl.,

nr 561 av herr Håstad,

nr 562 av herr Christenson i Malmö m. fl.,

nr 563 av herr Stenberg,

nr 564 av herrar Stenberg och Nihlfors,

nr 565 av herrar Dahlén och Königson,

nr 566 av herr Gustafsson i Borås m. fl.,

nr 567 av herrar Agerberg och Eliasson,

nr 568 av herrar Cassel och Nilsson i Göingegården,

nr 569 av herr Engkvist m. fl.,

nr 570 av herrar Svensson i Vä och Jansson i Benestad,
nr 571 av herrar Nilsson i Göteborg och Svensson i Alingsås,
nr 572 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.,
nr 573 av herr Nyberg,

nr 574 av herrar Svensson i Ljungskile och Rimmerfors samt
nr 575 av herr Adamsson.

Utskottet har i samband med propositionen till behandling förehaft jämväl
två före propositionens avlämnande väckta motioner, nämligen nr 111
i första kammaren av herr Lundqvist m. fl. och nr 142 i andra kammaren

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

av herr Nilsson i Bästekille m. fl. angående rätt att tillverka och försälja
ciderdrycker.

I motionen 11: 535 hemställes att riksdagen måtte avslå propositionen nr
151 jämte av densamma betingade följ dpropositioner samt i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om ny utredning av ärendet, syftande till ett fortsatt
tillbakaträngande av spritbruket i vårt land.

Motionen II: 546 utmynnar i förslag att riksdagen ville avslå propositionen
nr 151 eller, därest detta yrkande icke vinner bifall, att ikraftträdandet
av de nya förordningarna uppskjutes till den 1 juli 1960.

Motionerna I: 426 och II: 570, vilka är likalydande, innehåller hemställan
att riksdagen för sin del måtte besluta att det i propositionen framlagda
förslaget angående riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken må bli
föremål för folkomröstning, innan riksdagen tar ställning till detsamma,
samt uppdraga åt vederbörande utskott att utarbeta förslag till lag om sådan
folkomröstning.

Ett snarlikt yrkande framställes i likalydande motionerna I: 427 och II:
565, där motionärerna hemställer att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t måtte till pågående vårsession framlägga
förslag till lag jämlikt regeringsformen § 49 andra momentet om anordnande
av konsultativ folkomröstning rörande alternativen bibehållande av motboken
eller fri rätt att inköpa rusdrycker samt att riksdagen, om nu nämnda
yrkande bifalles, beslutar uppskjuta sitt ställningstagande till propositionen
till höstsessionen.

I motionen II: 554 framhålles såsom viktigt att riksdagen vid sitt ställningstagande
beaktar vad som anförts i motionen. Enligt denna bör bl. a.
betonas att vad som nu följer ute i levande livet blir ett experiment, ett första
led i de successiva försöken att med stöd av erfarenheten efter hand nå fram
till ett riktigare tillstånd. En procedur för snabba ingripanden och justeringar
då sådana visar sig påkallade bör förutses och underlättas. Måhända
vore det ändamålsenligt att därvid anförtro Kungl. Maj:t vissa fullmakter.

Vad motionärerna i övrigt hemställt återgives i det följande i samband
med utskottets yttrande i de delar som motionerna avser. Beträffande de i
motionerna åberopade skälen får utskottet, i den mån de icke blir föremål
för redogörelse i det följande, hänvisa till motionerna.

Utskottet har mottagit ett stort antal framställningar från olika sammanslutningar
och organ.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen uppdrages nya riktlinjer för den framtida nykterhetspolitiken.
och förslag till ny försäljningslagstiftning för alkoholdrycker framlägges.

Motbokssystemet intar en dominerande ställning i den nuvarande nykter -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

hetspolitiken. En huvuduppgift vid omprövningen har därför varit att bedöma
systemets verkningar och ta ställning till frågan om systemets vara eller
icke vara. I propositionen framhålles att systemet i vissa fall verkar som
spärr mot överdriven konsumtion och i andra fall suggererar till inköp som
eljest inte skulle gjorts. Systemets totala effekt på konsumtionen och nykterhetstillståndet
bedömes emellertid som skäligen ringa. Systemet är förbundet
med åtskilliga olägenheter. Det drar vidare dryga kostnader för administration
av den individuella kontrollen. Genom inbesparing av dessa
kostnader kan utrymme beredas för ökade positiva åtgärder för ett bättre
nykterhetstillstånd.

Motbokssystemet föreslås därför avskaffat.

Tyngdpunkten i nykterhetspolitiken skall i fortsättningen läggas på de
positiva åtgärderna. Forskning, undervisning och upplysning i nykterhetsfrågan
skall intensifieras. Nykterhetsvården skall upprustas, främst genom
ökade resurser för länsnykterhetsnämnder och kommunala nykterhetsnämnder.
Särskild vikt lägges vid nykterhetstillståndet bland ungdomen. Strävandena
att skapa goda möjligheter för ungdomens fritidssysselsättning skall
stödjas. Betydande statsanslag skall sålunda utgå till ungdomsvårdande organisationer,
till ungdomsidrott och till annan organiserad fritidsverksamhet
bland ungdomen.

I nu nämnda hänseenden uppdras i propositionen allmänna riktlinjer. De
detaljerade förslagen framlägges i särskilda propositioner.

Upprustningen av samhällets insatser för de nämnda ändamålen medför
ökade statsutgifter om ca 7 milj. kr. årligen. Å andra sidan åstadkommes
genom motbokssystemets slopande besparingar som på längre sikt torde
uppgå till omkring 10 milj. kr. per år.

Den nya nykterhetspolitiken kommer inte att innebära någon ändring
i principerna för beskattning av sprit och vin. Det uttalas i propositionen
att de nyligen föreslagna relativt höga spritpriserna utgör ett värdefullt stöd
för de positiva åtgärderna. Men framkomna förslag om ytterligare höjda
spritpriser upptages icke. Principen att genom en differentierad beskattning
främja övergång till svagare drycker, som kom till uttryck redan i den vid
riksdagens början framlagda skattepropositionen, bibehålies och fullföljes
i fråga om maltdryckerna. Förslag om borttagande av skatten på lättöl
(svagdricka) framlägges i särskild proposition.

Även andra åtgärder i syfte att inrikta konsumtionen på mindre alkoholstarka
drycker förordas.

I propositionen föreslås sålunda att starköl åter skall få tillhandahållas.
Försäljningen skall följa samma bestämmelser som gäller för spritdrycker.
Det vanliga ölet skall bibehålla den nuvarande alkoholhalten.

Lagstiftningen om försäljning av sprit, vin och Öl har alltjämt en viktig
uppgift som stöd för övriga nykterhetspolitiska åtgärder. En strävan i den
föreslagna nya lagstiftningen är att så långt möjligt ge den enskilde större
frihet men också större ansvar. Åtskilliga begränsningar blir givetvis allt -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

jämt nödvändiga. Man har emellertid försökt att göra reglerna enklare och
efterlevnaden lättare att kontrollera.

I princip blir inköpsrätten fri för dem som kommit till myndig ålder. Sprit
skall få köpas utan särskild begränsning och köpen skall inte registreras.

Handeln med rusdrycker skall även i fortsättningen handhas av företag
utan enskilt vinstintresse. Systembolagen föreslås emellertid avvecklade och
ersatta av ett för hela riket gemensamt detaljhandelsbolag med erforderlig
distriktsorganisation.

Frågorna om utredning i ärenden angående tillstånd till utskänkning och
om kontroll över utskänkningen har lösts i viss anslutning till vad nu gäller.
Viktiga åtgärder föreslås dock i syfte att undgå den nuvarande splittringen
i ansvaret. Förslagen innebär att utrednings- och kontrollarbetet koncentreras
hos detaljhandelsbolagets distriktschefer, vilka i nu angivna hänseende
skall ha ställning av offentliga tjänstemän, restauranginspektörer.
De blir i denna egenskap underställda den tillståndsgivande myndigheten,
länsstyrelsen. Vid sin sida skall inspektörerna ha rådgivande nämnder, motsvarande
de nuvarande systembolagsstyrelserna. Nämnderna blir rent länskommunala
organ. Genom den föreslagna organisationen möjliggöres en
effektivare kontroll.

Det kommunala vetot i fråga om utskänkningen bibehålies i förslaget och
har utsträckts till sådana frågor som varietéföreställningar och danstillställningar
på restaurangerna.

Strävandena att finna enklare regler, vars efterlevnad lättare kan kontrolleras,
har icke minst avsett utskänkningsbestämmelserna. Dessa har fått
väsentligt ändrat innehåll.

En skärpning sker genom att sprit inte skall få serveras före kl. 16 på
vanliga arbetsdagar (kl. 14 på sön- och helgdagar samt dag före sådan dag).
Utskänkning av vin får liksom nu börja kl. 12.

Samtidigt föreslås emellertid förenklingar. Alla kvantitetsrestriktioner
försvinner. Måltidstvånget borttas på starkvinerna. Det skall visserligen i
princip upprätthållas beträffande alla spritdrycker, men blir uppmjukat. Bestämmelsen
att maten skall vara lagad bortfaller.

En försöksverksamhet med spritservering utan måltidstvång skall igångsättas
på vissa platser.

Vissa uppmjukningar föreslås i möjligheterna att anordna underhållning
på restauranger.

Försäljningsreglerna för vanligt Öl har med hänsyn till denna drycks låga
alkoholhalt ansetts kunna starkt förenklas.

Beträffande utminuteringen av Öl har försäljning i fasta butiker — såsom
varande en mindre aktiv försäljningsform — ansetts som den lämpligaste ur
nykterhetssynpunkt. I propositionen förutsättes att distributionen i första
hand ordnas genom sådan försäljning. I enlighet härmed har kommunernas
vetorätt borttagits. Däremot har en kommun rätt att få försäljningen skött
av företag ulan enskilt vinstintresse. Tillstånd meddelas liksom nu att gälla
tills vidare.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Den rörliga försäljningen är avsedd som ett komplement till den fasta
och skall i motsats till vad nu gäller alltid vara tillståndsbunden. Gällande
bestämmelser om rekvisitions- och kvittenstvång föreslås slopade. I stället
framlägges vissa förslag som syftar till att minska denna försäljnings aktiva
element. Lättöl (svagdricka) och läskedrycker skall alltid tillhandahållas
jämte Öl, varjämte avsikten är att avskaffa eller begränsa utkörarpersonalens
provisionsersättning för Öl.

Beträffande utskänkning av Öl föreslås endast smärre avvikelser från nuvarande
ordning. Kommunalt veto skall alltjämt gälla.

Utrednings- och kontrollarbetet i ölförsäljningsärenden skall liksom nu
åvila länsstyrelsen i egenskap av tillståndsgivande myndighet.

Förslag framlägges också om åtgärder mot alkoholreklamen.

De nya bestämmelserna om försäljning av rusdrycker och Öl föreslås skola
träda i kraft den 1 oktober 1955. Med hänsyn till vissa väntade svårigheter
i samband med övergången förordas särskilda åtgärder. Utbyggnaden av
de positiva åtgärderna skall sålunda börja redan under budgetåret 1954/55.
Nykterhetsnämnderna erhåller — vid sidan av utbyggnaden av nykterhetsvårdens
permanenta organisation — tillfällig hjälp genom frivilliga övervakare.
De ökade anslagen till nykterhetsupplysning skall utgå med högre
belopp det första året. Dessutom förordas en särskild upplysningskampanj
under övergångstiden. De särskilda åtgärderna beräknas medföra engångskostnader
om sammanlagt ca 3 milj. kr. Dessa anslagsfrågor redovisas närmare
i särskilda propositioner.

I syfte att mildra övergången föreslås slutligen vissa uppmjukningar i
motboksransoneringen redan från och med den 1 juli 1954. Den högsta motbokstilldelningen
skall åter bli fyra liter i månaden, och efterhandsinköp
skall få ske under sex månader eller dubbelt så lång tid som nu.

Sammanfattning av utskottets förslag.

Utskottet tillstyrker i allt väsentligt de i propositionen uppdragna riktlinjerna
för den framtida nykterhetspolitiken. Motbokssystemet bör sålunda
avskaffas och tyngdpunkten i samhällets nykterhetspolitiska strävanden
läggas på positiva åtgärder. Det program för upprustning av forskning, undervisning,
upplysning och nykterhetsvård som framlägges i propositionen
godtages av utskottet. Likaså ansluter sig utskottet till förslaget att bland
de nykterhetspolitiska medlen upptaga stöd åt ungdomsvårdande sammanslutningar,
åt ungdomsidrott och åt annan organiserad fritidsverksamhet
bland ungdomen.

Även i vad angår beskattningen på olika drycker samt lagstiftningen om
försäljning av spritdrycker, vin och maltdrycker tillstyrker utskottet i huvudsak
Kungl. Maj:ts förslag. Vissa jämkningar förordas emellertid i försälj
ningslagstif tningen.

Dessa avser i första hand utminuteringen av rusdrycker. Utskottet finner

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

i likhet med departementschefen att utminuteringsorganen bör kunna
vägra alkoholmissbrukare och langare inköp av rusdrycker. Kungl. Maj :ts
förslag innebär skyldighet för utminuteringsorganen att icke sälja rusdrycker
till dem som avstängts genom beslut av nykterhetsnämnd samt att
upprätta spärrlistor och avfordra flertalet köpare legitimation med födelsetid
och födelsenummer för kontroll mot spärrlistan. Utskottet föreslår i
stället en anordning som medför att spärrlistor icke skall upprättas och att
legitimation i allmänhet icke skall behövas. Nykterhetsnämndens beslut
skall ha karaktären av ett förbud för den avstängde att köpa rusdrycker.
Om detta förbud skall de närmast berörda utminuteringsställena underrättas.
Ålderslegitimation skall endast krävas i undantagsfall.

Beträffande organisationen av det föreslagna riksbolaget för detaljhandel
med rusdrycker understryker utskottet att varje län som regel bör utgöra
ett försäljningsdistrikt med egen distriktschef. Denne funktionärs ställning
som offentlig tjänsteman i vad angår ärenden rörande utskänkning har
i huvudsak godtagits av utskottet. Vissa modifikationer föreslås dock i syfte
att mindre starkt betona hans funktion av övervakare gentemot restauratörerna.
I enlighet härmed föreslås benämningen restauranginspektör utbytt
mot tjänstetiteln intendent för utskänkningsärenden. De rådgivande nämnderna
föreslås förstärkta, i allmänhet med två ledamöter, utsedda av länsstyrelsen
respektive landstinget.

I detta sammanhang må även nämnas att utskottet förordat bibehållande
under budgetåret 1955/56 av det hos kontrollstyrelsen förda särskilda straffregistret.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag att behålla alkoholhalten i det
vanliga ölet vid 2,8 viktprocent och att åter tillåta försäljning av starköl.
I propositionen har starkölet i försäljningshänseende helt jämställts med
spritdryckerna. Utskottet föreslår den jämkningen att välskötta vinrestauranger,
om särskilda skäl talar därför, skall kunna få tillstand att utskänka
starköl.

Beträffande övriga bestämmelser om utskänkning av rusdrycker må i
första hand nämnas att utskottet icke funnit sig kunna tillstyrka de i propositionen
föreslagna sena tidpunkterna för spritutskänkningens början,
kl. 14 å sön- och helgdagar och dag före sådan dag samt kl. 16 övriga dagar.
Enligt utskottets förslag skall utskänkning av alla rusdrycker få taga sin
början kl. 12 å vardagar samt kl. 13 å sön- och helgdagar.

Utskottet biträder propositionen i fråga om måltidstvånget för spritdrycker
med den avvikelsen att försöksverksamheten med måltidsfri spritutskänkning
redan från början i princip bör omfatta samtliga spritrestauranger
å viss ort eller inom visst område.

Såvitt angår försäljningsbestämmelserna för vanligt Öl föreslår utskottet
att reglerna angående provision vid rörlig försäljning av Öl utgår. I övrigt
förordas att tillstånd till årsutskänkning av Öl skall kunna ges för kortare
tid än fyra år, även om sökanden ej begärt detta, samt att utskänkningen
av Öl skall få börja kl. 7 på morgonen i stället för kl. 9.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Beträffande alkoholreklamen vill utskottet föreslå viss jämkning av lagtexten
i syfte att undanröja varje berättigat tvivelsmål angående bestäm*
melsernas förenlighet med tryckfrihetsförordningen.

Övergången till den nya nykterhetspolitiken bör som Kungl. Maj:t föreslagit
ske så, att utbyggnaden av de positiva åtgärderna igångsättes snarast,
medan de nya försälj ningsbestämmelserna träder i kraft den 1 oktober
1955.1 anslutning till lagstiftningens ikraftträdande bör en upplysningskampanj
insättas, såsom i särskild proposition föreslagits. Utskottet förväntar
att kampanjens totala kostnadsram kan avsevärt beskäras. Utskottet
har icke kunnat tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag om återinförande av den
s. k. fjärde litern.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

I. INLEDNING.

I skrivelse den 28 juni 1943 (nr 455) anhöll riksdagen att Kungl. Maj :t
måtte låta verkställa en förutsättningslös och allsidig utredning angående
den svenska nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och utformning.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 17 november 1944 tillkallade
dåvarande chefen för finansdepartementet tretton sakkunniga, vilka
antog benämningen 19H års mjkterhetskommitté. Under utredningsarbetets
gång ändrades delvis kommitténs sammansättning. Vid arbetets avslutande
bestod kommittén av följande ledamöter, landshövdingen G. Danielson,
ordförande, filosofie doktorn, ledamoten av första kammaren E.
Englund, riksgäldsfullmäktigen ledamoten av andra kammaren E. Hagberg,
fru Karin Larsson, Kälkebo, ledamöterna av andra kammaren, redaktören A.
Olsson och lantbrukaren J. Onsjö, rektorn, filosofie doktorn I. Sefve, redaktören
Valborg Svensson, agronomen, ledamoten av andra kammaren W.
Svensson, systembolagsdirektören G. Utterström och kassörskan, ledamoten
av andra kammaren fröken Märta Öberg.

Med skrivelse den 30 september 1951 överlämnade nykterhetskommittén
redogörelser för vissa av kommittén verkställda undersökningar. Dessa
hade sammanförts i två volymer, benämnda »Statistiska undersökningar
kring alkoholfrågan» (SOU 1951: 43) och »Verkan på den mänskliga organismen
av maltdrycker med olika alkoholhalt» (SOU 1951:44). Den 19
april 1952 överlämnades den tredje volymen, »Undervisning, folkupplysning
och forskning på alkoholfrågans område» (SOU 1952: 12). Med skrivelser
den 17 oktober samma år överlämnades därefter ytterligare undersökningar
samt kommitténs huvudförslag. Redogörelse för dessa undersökningar
lämnas i den fjärde volymen, »Nykterhetsförhållanden i vissa främmande
länder m. m.» (SOU 1952:52). I den femte delen, »Principbetänkande»
(SOU 1952:53), redovisas motiven för kommitténs principiella ställningstagande
till nykterhetspolitikens huvudlinjer och där ges även en översiktlig
redogörelse för de olika förslagens innehåll. Kommitténs författningsförslag
med utförliga motiveringar framläggs i de sjätte och sjunde volymerna,
»Rusdrycksförsäljning och nykterhets vård» (SOU 1952:54) resp.
»Tillverkning och försäljning av maltdrycker» (SOU 1952: 55). Dessa delar
innefattar förslag till

1) förordning om försäljning av rusdrycker;

2) förordning om försäljning av Öl;

3) ändring i vissa delar av förordningen angående försäljning av vissa
alkoholfria och därmed jämförliga drycker; samt

4) ändring i vissa delar av förordningen angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker.

Beträffande dessa författningsförslag torde få hänvisas till kommitténs
betänkande, delarna VI och VII.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Över nykterhetskommitténs betänkande har yttranden avgivits av ett stort

antal myndigheter och sammanslutningar.

Under nykterhetskommitténs utredningsarbete har en sakkunnigutredning
på ett närliggande område tillsatts och slutförts. Sålunda har 1946 års alkoholistvårdsutredning
den 14 februari 1948 avlämnat betänkande med förslag
till lag om nykterhetsvård in. m. (SOU 1948: 23). Nykterhetskommittén
yttrade sig över alkoholistvårdsutredningens betänkande och tillstyrkte i
princip förslagen beträffande den slutna nykterhetsvården. Beträffande den
öppna nykterhetsvården gick emellertid nykterhetskommittén i flera hänseenden
längre än alkoholistvårdsutredningen och föreslog bl. a. en kraftigare
upprustning av nykterhetsvårdsorganen.

Vidare må nämnas, att ungdomsvårdskommittén, vars verksamhetsområde
har vissa beröringspunkter med nykterhetskommittén, den 2 juni 1951
avlämnat sitt slutbetänkande, »Ungdomen möter samhället» (SOU 1951: 41).

Nykterhetskommitténs förslag har vid remissbehandlingen fått ett i huvudsak
gynnsamt mottagande, och även de remissinstanser, som intagit en
kritisk hållning, har direkt eller indirekt gett uttryck för åsikten att tiden
nu är inne att ompröva det rådande försäljningssystemet och dra upp nya
riktlinjer för nykterhetspolitiken. Departementschefen har emellertid redan
före remisstidens utgång funnit lämpligt att som ett komplement till de
utredningar nykterhetskommittén haft att utföra undersöka möjligheterna
att vidtaga vissa ytterligare åtgärder ägnade att främja de nykterhetspolitiska
strävandena. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndiganden har sålunda
tillkallats särskilda sakkunniga, fördelade på sju olika kommittéer, att
skyndsamt utreda vissa specialfrågor.

Den 22 maj 1953 tillkallades fem sakkunniga för att utreda frågan om
en upplysningskampanj under övergångstiden efter ett eventuellt avskaffande
av motbokssystemet. Efter slutfört uppdrag avgav de sakkunniga sitt
betänkande den 11 november samma år (stencilerat). De sakkunnigas förslag
har remissbehandlats och har därvid tillstyrkts i de flesta yttrandena.

De vid en eventuell övergång till ett friare system för spritförsäljning
förutsebara svårigheterna föranledde vidare departementschefen att den 2
juni 1953 tillkalla fem sakkunniga för att verkställa en utredning angående
tillfällig förstärkning av nykterhetsnämnderna med frivilliga krafter under
en sådan övergång. Utredningsmännen, som antagit benämningen nykterhetsnämndssakkunniga,
överlämnade sitt betänkande den 19 november
1953 (stencilerat).

Den 2 juni 1953 tillkallades fyra andra sakkunniga för att verkställa
utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande
sammanslutningar. Utredningen har den 2 november 1953 överlämnat en
promemoria med förslag rörande stöd åt nykterhetsorganisationerna m. m.
och har den 8 december 1953 avlämnat betänkande med förslag rörande bidrag
till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet (båda stencilerade).

Den 2 juni 1953 tillkallades vidare överdirektören S. Almgren med uppdrag
att verkställa en översyn av den inbördes avvägningen av beskatt -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

ningen av spritdrycker, vin, maltdrycker och läskedrycker. Utredningsmannen
har den 16 oktober samma år avgivit sitt förslag (stencilerat), vilket
remissbehandlats. Efter samråd med utredningsmannen har 1951 års kommitté
för indirekta skatter framlagt förslag till skärpt spritdrycksbeskattning.
Utredningarnas förslag har, såvitt angår beskattningen av rusdrycker,
redan behandlats av riksdagen. Rörande maltdrycksbeskattningen framlägges
förslag i propositionen nr 154.

Den 2 november 1953 tillkallades fem sakkunniga, överdirektören H.
Älmeby, ordförande, direktören F. Hildestrand, generalsekreteraren J. Kullgren,
undervisningsrådet R. Lund och direktören, friherre O. C.son Rudbeck,
med uppdrag att verkställa en utredning angående en försöksverksamhet
med spritutskänkning utan samband med maltid. De sakkunniga bär den
18 december samma år inkommit med betänkande i ämnet (stencilerat).

Den ena av de båda återstående snabbkommittéerna utreder frågor om
stöd åt alkoholfria restauranger och främjande av ett alkoholfritt umgängesliv.
Den andra kommittén verkställer en utredning rörande restauratörernas
utskänkningsvinst samt rörande möjligheterna att avskaffa drickspenningsystemet.
Dessa kommittéer har ännu ej avslutat sitt arbete, men utredningsuppdragen
torde kunna slutföras inom sådan tid att förslag i dessa ämnen
skall kunna föreläggas 1955 års riksdag.

På grundval av det material som sålunda föreligger har i propositionerna
nr isi—159 framlagts förslag om en ny nykterhetspolitik. I nu förevarande
proposition, nr 151, uppdrages riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken.
Samma proposition innehåller förslag till ny lagstiftning om försäljning
av alkoholhaltiga drycker. Övriga propositioner upptar speciella frågor. I
propositionen nr 152 äskas sålunda anslag till teckning av aktier i ett tillämnat,
för hela riket gemensamt aktiebolag för detaljhandel med rusdrycker.
Propositionen nr 153 innehåller förslag om anslag till en propagandakampanj
för ansvar och nykterhet under övergången till ett friare system för
försäljning av sådana drycker. Genom propositionen nr 154 framlägges, som
förut nämts, förslag till ändrade bestämmelser om beskattning av maltdrycker.
Propositionerna nr 155 och 156 upptar förslag angaende forskning, undervisning
och upplysning i alkoholfrågan samt om stöd åt ungdomsvårdande
sammanslutningar, ungdomsidrott och annan organiserad fritidsverksamhet
bland ungdomen. Såvitt angår ungdomsidrotten återfinnes anslagsäskandet
i propositionen nr 157 tillsammans med övriga anslagsfrågor rörande
idrotten. Genom propositionerna nr 158 och 159, slutligen, framlägges
förslag om ökade anslag till nykterhetsvården samt om ny lagstiftning
rörande vården av de alkoholskadade.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

II. SAMHÄLLETS NUVARANDE
NYKTERHETSFRÄMJANDE ÅTGÄRDER.

Utförliga redogörelser för den historiska utvecklingen och innehållet i gällande
rätt lämnas i propositionen (s. 59—75) och nykterhetskommitténs betänkande.
Här skall endast redovisas några huvudpunkter.

Historik.

Huvudprinciperna för den nuvarande svenska nykterhetslagstiftningen leder
sitt ursprung från den år 1855 företagna regleringen av tillverkning och
försäljning av brännvin. Då skildes brännvinshandeln från annan handel
och lades under tillståndstvång. Samtidigt uppdelades detaljhandeln i utminutering
och utskänkning samt infördes kommunal vetorätt beträffande
flertalet detaljhandelsrättigheter. Tillverknings- och försäljningsavgifter pålades
för att dels minska förbrukningen dels öka statens inkomster. Möjligheter
öppnades att upplåta samtliga dctaljhandelsrättigheter till särskilda
för ändamålet bildade bolag utan enskilt vinstintresse.

Den nuvarande lagstiftningen fick i huvudsak sin utformning på 1910-talet genom 1913 års alkoholistlag, 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning
och 1919 års förordning angående försäljning av pilsnerdricka. I 1917 års
förordning lagfästes det individuella restriktionssystemet med motbok och
ransonering, högst fyra liter i månaden.

I den nykterhetslagstiftning, som tillkom under 1910-talet, har vissa ändringar
företagits. År 1923 infördes slutgiltigt förbud mot försäljning av
starköl. År 1928 skärptes pilsnerbestämmelserna genom införande av rekvisitions-
och kvittenstvång vid kringföring av Öl på landsbygden. Vidare tillkom
våra nu gällande huvudförfattningar om nykterhetsvård och rusdrycksför
sälj ning, nämligen lagen den 12 juni 1931 om behandling av alkoholister
(alkoholistlag), som trädde i kraft den 1 juli 1932, samt förordningen den 18
juni 1937 angående försäljning av rusdrycker (Rff), som trädde i kraft den
1 oktober 1938. De viktigaste nyheterna i Rff var minskning av systembolagens
antal från 121 till 41, avskaffande av det kommunala vetot beträffande
utminutering av rusdrycker, införande av s. k. efterhandsköp vid utminutermgen
under sex månader, fri försändning av rusdrycker till ort där försäljnings-
eller utlämningsställe ej finnes, successiv nedskrivning av de enskilda
restaurangernas vinstkvantitet under en 25-årsperiod och ensamrätt för systembolagen
att driva s. k. folkrestauranger. Genom ändring i alkoholistlagen
1938 tillkom länsnykterhetsnämnderna som övervakande och rådgivande
organ föi de kommunala nykterhetsnämnderna. Denna lagändring såväl som
nyheterna i Rff föranleddes närmast av det förslag som 1934 framlades av
1928 års rusdryckslagstiftningsrevision (SOU 1934:39).

I rusdryckslagstiftningsrevisionens uppdrag ingick bl. a. att bedöma restriktionssystemets
verkningar. Revisionen konstaterade att nvkterhetstill -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

ståndet förbättrats sedan tiden före det första världskriget. Bland orsakerna
till denna förbättring nämnde revisionen restriktionssystemet. När man från
nykterhetsrörelsens sida påstått att utminuteringskontrollen haft ogynnsamma
verkningar i form av utbredda alkoholvanor, som undanskymt dess förtjänster,
berodde detta enligt revisionen på skiljaktigheter i uppfattningen
om försälj ningslagstiftningens syfte. Revisionen ansåg inte att restriktionssystemet
i och för sig verkade höjande på konsumtionen. Men den ansåg att
de korta tilldelningsperioderna kunde föranleda till större inköp än nödvändigt
och föreslog därför införande av efterhandsinköp. Revisionen trodde inte
att det danska systemet med ett högt pris på spritdrycker skulle få lika goda
verkningar i Sverige som i Danmark. Den ansåg att en fri försäljning med
höga priser skulle resultera både i ökat missbruk och en ökad totalkonsumtion.

Till denna bedömning anslöt sig statsmakterna i allt väsentligt vid frågans
behandling under 1937 års riksdag (prop. nr 242, bevillningsutskottets betänkande
nr 28).

Krisförhållandena under andra världskriget föranledde vissa förändringar.
Sålunda nedsattes fr. o. m. den 1 oktober 1941 den högsta månadstilldelningen
från fyra till tre liter, varjämte rätten till efterhandsinköp indrogs. Denna
rätt återinfördes fr. o. m. den 1 januari 1947 men begränsades till tre
månader.

Alkoholhalten i pilsnerdricka sänktes under kriget och har sedan dess varit
högst 2,8 viktprocent.

År 1944 avgav särskilda sakkunniga, den s. k. snabbutredningen, ett betänkande
(SOU 1944: 3) med utredning angående orsakerna till det under krigsåren
försämrade nykterhetstillståndet; utredningen framlade vissa förslag
som dock icke ledde till lagstiftning.

Samtidigt som snabbutredningen tillsattes, behandlades vid 1943 års riksdag
de motioner som ledde till att 1944- ars nykterhetskommitté tillkallades.

År 1945 omorganiserades de dittillsvarande av systembolagen ägda allmänna
restaurangbolagen. Alla rättigheter till utskänkning inom folkrestauranger
skall sedan dess av vederbörande systembolag överlåtas på det då nybildade
Sveriges centrala restaurangaktiebolag, som i sin tur driver restaurangrörelsen
genom något av sina fem dotterbolag, till vilka de allmänna restaurangbolagen
ombildats.

Gällande bestämmelser i huvuddrag.

Rusdryckshandeln.

Nu gällande huvudförfattning är förordningen den 18 juni 1937 (nr 436)
angående försäljning av rusdrycker (Rff), varigenom försäljningen av spritdrycker
och vin regleras. Med spritdrycker förstås varje vätska, som håller
mer än 2 1/4 volymprocent etylalkohol och som icke är att hänföra till vin

14 Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

eller maltdryck. Till vin hänföres varje genom alkoholisk jäsning framställd
dryck, som är tillverkad av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar,
och som håller mer än 2 1/4 men ej mer än 22 volymprocent alkohol. (1 kap.
1 § Rff.) Vin vars alkoholhalt överstiger 14 volymprocent kallas starkvin.
Med maltdryck förstås varje jäst, alkoholhaltig, odestillerad dryck, vid vars
framställning torkat, rostat eller bränt malt kommit till användning (1 §
förordningen den 15 december 1939 ang. tillverkning och beskattning av
maltdrycker).

Försäljningen av rusdrycker indelas i partihandel — försäljning för export
och till återförsäljare —- och detaljhandel — all annan försäljning — vilken
i sin tur har två olika grenar, utminutering och utskänkning. Utminuteringen
sker från särskilda utminuteringsställen och omfattar försäljning till avhämtning
och försändning på rekvisition. Med utskänkning förstås försäljning
till förtäring på stället.

Den äldsta grundsatsen i nykterhetslagstiftningen är rättighetssyslemei,
enligt vilket tillverkning och försäljning av alkoholdrycker är mer eller
mindre monopoliserad och därigenom lättare att kontrollera och beskatta.
Rättighetssystemet har tidigt förenats med kommunalt inflytande över rättigheternas
beviljande, kommunalt veto. Ytterligare en huvudprincip är restriktionssystemet
eller motbokssystemet, som bl. a. innefattar individuell
kontroll av kundernas inköp vid utminuteringen (»Brattsystemet»), Vidare
bör nämnas elimineringen av det enskilda vinstintresset (»Göteborgssystemet»),
vilket innebär att enskilda personer inte skall vara ekonomiskt intresserade
av att konsumtionen ökas. Vinsten på rusdryckshandeln skall i
stället förbehållas det allmänna.

Beträffande detaljhandeln gäller den principen att all försäljning av rusdrycker
skall ordnas och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada
som möjligt (1 kap. 3 § Rff). Kontrollstyrelsen och (beträffande utskänkningen)
länsstyrelserna kan vid behov komplettera bestämmelserna med
ledning av den verkan de visar sig ha.

Utminuteiing får ske endast genom systembolag, vilka antages av länsstyrelsen
i respektive län. Riket är för detta ändamål indelat i 41 detaljhandelsområden,
vartdera med ett systembolag. Kontrollstyrelsen bestämmer områdenas
gränser, vilka är avpassade efter naturliga handelsområden och ej
sammanfaller med länsgränserna. Antalet utminuteringsställen och deras,
förläggning bestämmes inom varje detaljhandelsområde av systembolagen.
Kommunalt veto gäller numera ej. Utminuteringsställe får dock nyinrättas
endast i stad, köping eller municipalsamhälle med minst 5 000 invånare. (3
kap. 1—3 §§ Rff.) På ort utan utminuteringsställe kan systembolaget inrätta
utlämningsställe, som dock endast tar emot rekvisitioner och utlämnar varorna.
Dessutom har den som bor på ort, som saknar både utminuteringsoch
utlämningsställe, rätt till fri försändning till närmaste post-, järnväg^-,
buss- eller ångbåtsstation (4 kap. 7 §).

Följande generella restriktioner gäller beträffande utminuteringen (4 kap.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Rff). Inköp får endast äga rum mot motbok och sådan erhålles tidigast vid
21 års ålder. Högst 4 (f. n. 3) liter spritdrycker får inköpas per kalendermånad.
Dessutom får efterhandsinköp äga rum under 6 (f. n. 3) månader.
Ingen generell begränsning har gjorts beträffande inköpsrätten till vin.

Restriktionerna i fråga om utminuteringen innefattar också individuell
kontroll. Ingen har sålunda ovillkorlig rätt till motbok, utan systembolagen
skall individuellt pröva att inköp inte kan befaras lända till skada för köparen
eller annan (4 kap. 3 §). Sådan prövning skall företagas dels i fråga
om den som på vissa sätt ådagalagt bristande skötsamhet ur nykterhetssynpunkt,
dels när vissa sociala och ekonomiska förhållanden föreligger. Vid
prövningen är systembolagen bundna av kontrollstyrelsens cirkulär (nr
8/1938). Även systembolagens förtroendenämnd har utfärdat anvisningar,
som bolagen brukar följa. Ett exempel på regler av denna typ är att kvinnor
och ogifta män inte brukar få motbok före 25 års ålder, trots att 1937
års riksdag uttalat sig för att 21 år borde vara den normala åldersgränsen.
Spritdryckstilldelningens storlek fastställes av hemortsbolaget med
hänsyn till köparens ålder och levnadsförhållanden. Om så anses lämpligt,
kan bolaget uppdela sprittilldelningen på kortare perioder än en månad
och stadga inskränkningar i vininköpen eller helt avstänga vederbörande
från vininköp. Vid tillfälligt behov av inköp utöver den stadgade rnaximeringen
kan bolaget bevilja extra tilldelning. I regel beviljas tämligen små
kvantiteter. Systembolags beslut i motboksärenden kan överklagas hos kontrollstyrelsen,
som i dessa frågor är högsta instans.

Under senare år har emellertid kontrollstyrelsen företagit tämligen långtgående
förändringar i uppmjukande riktning i tilldelningspraxis. Sålunda
har styrelsen låtit systembolagens förtroendenämnd i mars 1947 antaga nya
regler för motbokstilldelning. Ändringarna innebär att vissa sociala och
ekonomiska förhållanden hos köparna ej längre föranleder indragning eller
begränsning av inköpsrätten.

Utminuteringen av rusdrycker är monopoliserad till de 41 systembolagen,
varigenom det enskilda vinstintresset är eliminerat. Beträffande utskånkningen
kan man särskilja två huvudslag av rättigheter, dels systembolagsrättigheter
som av länsstyrelsen beviljas systembolag men av detta överlåtes
till allmänt restaurangbolag eller enskilt företag, dels s. k. fria rättigheter
som av länsstyrelsen ges direkt till rättighetsutövaren (avser endast trafikutskänkning,
d. v. s. utskänkning på tåg, båtar och flygplan). En form
av systembolagsrättighet, nämligen s. k. turistutskänkning, meddelas av
Kungl. Maj :t. Tillstånd till utskänkning avser — utom specialformerna
trafikutskänkning och turistutskänkning — antingen utskänkning som
skall bedrivas året runt eller årligen under viss tidsperiod (årsutskänkning)
eller utskänkning som skall äga rum vid enstaka tillfälle eller under enstaka
tidsperiod (tillfällig utskänkning, 3 kap. 6 §). Tillståndstiden för årsutskänkning,
till vilken alltså även räknas säsongrättigheter, är 4 år (oktrojpcriod,
3 kap. 7 § 1 inom.). Nu löpande period avser tiden den 1 oktober

Särskilda utskottets utlåtande nr t.

1953—den 30 september 1957. Tillstånd till trafikutskänkning meddelas att

gälla tills vidare, högst ett år.

Initiativrätt tillkommer i regel endast systembolag, men dessutom kan
fullmäktige i kommunen ansöka om tillstånd, för den händelse systembolaget
ej söker inom föreskriven tid (3 kap. 7 § 2 inom.). Tillstånd till utskänkning
får utnyttjas först sedan tillståndet av systembolaget överlåtits på annan.
överlåtelsen sker genom kontrakt som skall fastställas av länsstyrelsen.
Huvudinnehållet i kontrakten bestämmes av kontrollstyrelsen, som
härigenom bl. a. utövar sin befogenhet att fastställa utskänkningsrestriktioner.
Om ett systembolag avslår en framställning om överlåtelse eller fastställer
villkor som anses olämpliga, kan beslutet överklagas hos länsstyrelsen
och i sista hand hos Kungl. Maj :t (3 kap. 15 och 16 §§).

Då krigsfara, arbetslöshet, nöd eller annan särskild anledning föreligger,
kan Kungl. Maj:t inskränka eller förbjuda eljest tillåten rusdryckshandel
(3 kap. 22 §). På grundval av denna bestämmelse införde Kungl. Maj:t 1941
efter riksdagens hörande den ovannämnda begränsningen av motboksinköpen
till högst 3 liter i månaden. För att förekomma oordning vid enstaka tillfälle
kan inskränkningar eller förbud stadgas av länsstyrelse, polischef eller
kommunalnämnd (3 kap. 21 g). Länsstyrelsen kan återkalla tillstånd eller
förklara att överlåtelseavtal skall upphöra att gälla, om försäljningen orsakar
oordning eller försämrat nykterhetstillstånd (3 kap. 19 §). Systembolagen
kan enligt bestämmelser i överlåtelsekontrakten ingripa, om en restauratör
misssköter sig. Bolagen kan sålunda minska hans vinst på spritdrycker
och starkvin, minska försäljningen till honom eller helt förbjuda fortsatt utskänkning.
(Kontrollstyrelsens cirkulär nr 5/1953.)

I fråga om utskänkningen gäller i regel kommunal bestämmanderätt. För
alla utskänkningsrättigheter utom trafik- och turisträttigheter erfordras sålunda
samtycke av den kommunala representationen.

De viktigaste av de restriktioner, som uppställts i fråga om utskänkningen,
gäller måltidstvång och kvantitetsbegränsningar. I Rff stadgas, att utskänkning
av spritdrycker får äga rum endast i samband med »verklig» måltid
bestående av lagad mat. Undantag har dock gjorts för spritdrycker i
stark utspädning (lättgrogg). Vid utskänkning av vin skall lagad mat vara
att tillgå, där ej utskänkningen sker i samband med servering av konditorivaror
(5 kap. 1 och 2 §§).

Till dessa bestämmelser i Rff har kontrollstyrelsen utfärdat tillämpningsföreskrifter.
I cirkulär nr 6/1942 (ändrat genom cirkulär 9/1951 och 1/
1952) ges föreskrifter om lägsta pris å måltid, varierande med hänsyn till
antalet rätter och olika restaurangklasser. Vidare ges särskilda bestämmelser
om servering av lättgroggar och starkvin. Slutligen gäller olika kvantitetsregler
för män och kvinnor, växlande med hänsyn till olika klockslag
på dagen och olika restaurangklasser. Mellan kl. 12 och kl. 15 får sålunda
serveras högst 7 1/2 cl spritdrycker och efter kl. 15 högst 15 cl för män och
7 1/2 cl för kvinnor (lägre på folkrestauranger). Dessutom får högst en
kvartsbutelj (1/6 liter) starkvin utskänkas till varje gäst. Utan måltid får

Särskilda utskottets utlåtande nr l.

serveras högst två lättgroggar, var och en bestående av högst 2 1/2 cl spritdrycker
och minst 1/6 liter alkoholfri dryck.

Utöver restriktionerna rörande måltidstvång och kvanti tetsbegränsningar
innehåller Rff andra inskränkande regler såsom förbud mot utskänkning
till vissa personer samt angående utskänkningstider. Utskänkning får
sålunda icke äga rum till den som kan antagas ej ha fyllt 18 år eller till
den som veterligen missbrukar starka drycker eller till den som är synbarligen
berörd därav (5 kap. 8 §). Utskänkning får ej börja före klockan 12
och får ej fortgå efter klockan 22, såvida icke länsstyrelsen med kommunens
godkännande beviljat utsträckt tid. På sön- och helgdagar får utskänkningen
i regel börja först klockan 13, eftersom utskänkning under högmässotid
är förbjuden. Tidigare stängning än klockan 22 kan i vissa fall före
komma (5 kap. 4 §). Utskänkning är vidare förbjuden i lokal eller å plats,
där offentlig danstillställning äger rum eller där offentligt skådespel, varieté-,
cirkus- eller annan föreställning (dock ej konsert), till vilken allmänheten
har tillträde, äger rum. Undantag kan medges av länsstyrelsen
för särskilda fall (5 kap. 3 §). Undantag beträffande dansförbudet beviljas
tämligen frikostigt. Det är även förbjudet att på ett utskänkningsställe förtära
eller förvara starkare drycker än som får serveras på stället, t. ex. att
på en vinrestaurang förtära eller förvara spritdrycker eller att på ett ölkafé
förtära eller förvara spritdrycker eller vin (5 kap. 5 §).

På två vägar är det enskilda vinstintresset begränsat i fråga om utskänkningen,
dels genom att en del av utskänkningen handhaves av allmänna
restaurangbolag, dels genom det s. k. vinstkvantitetssystemet.

Alla rättigheter till utskänkning på s. k. folkrestauranger skall av vederbörande
systembolag överlåtas på Sveriges centrala restaurangaktiebolag
(»Riks-Sara»), som i sin tur driver restaurangrörelsen genom något av sina
fem dotterbolag (3 kap. 15 §). Även restauranger av högre klass kan drivas
av restaurangbolagen. Restaurangbolagen är organiserade på liknande sätt
som systembolagen (6 kap. 16—21 §§).

Vid de privata restaurangerna är det enskilda vinstintresset begränsat genom
vinstkvantitetssystemet (3 kap. 16 § 2 mom.). Enligt riksdagsbeslut
år 1937 skall nämligen vinsten å utskänkta spritdrycker och starkviner under
en övergångstid av 25 år (1938—1962) successivt avskaffas.

Handeln med maltdrycker.

Enligt 3 § förordningen den 15 december 1939 angående tillverkning och
beskattning av maltdrycker (Mtf) indelas dessa drycker i tre klasser.
Klass I (svagdricka) omfattar maltdrycker med en alkoholhalt av högst

1,8 viktprocent. Till klass II (pilsnerdricka) hänföres maltdrycker, vars
alkoholhalt överstiger 1,8 men ej 3,2 viktprocent. Klass III (exportöl) omfattar
maltdrycker med en alkoholhalt överstigande 3,2 viktprocent. För försäljningen
av svagdricka gäller bestämmelserna i förordningen den 8 maj
1925 (nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga
drycker (Aff). Försäljningen av pilsnerdricka är underkastad bc 2

liihang till riksdagens protokoll 19?>b. 12 samt. Nr 1.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

»tämmelserna i förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka
(Pff), medan försäljningen av exportöl regleras genom förordningen
den 1 juni 1923 angående förbud mot införsel till och försäljning inom
riket av exportöl. Exportöl får sålunda icke säljas inom landet annat än för
medicinska m. fl. ändamål.

Enligt Pff ges försälj ningsrättigheter av länsstyrelserna, i fråga om utminutering
tills vidare och i fråga om utskänkning i regel på viss tid,
högst 3 år. Kommunalt veto gäller för både utminutering och utskänkning.
Tillverkare av klass II har dock rätt att utan särskilt tillstånd bedriva utminutering.
Några restriktioner (utöver förbud att sälja till berusade och
minderåriga samt då missbruk eller olovlig försäljning kan förutses) föreskrives
inte i Pff, men kommunerna har ofta föreslagit inskränkande villkor,
vilka i allmänhet fastställts av länsstyrelserna. Sådana har också i vissa
fall beslutats av länsstyrelserna på eget initiativ. Någon begränsning av det
enskilda vinstintresset förekommer ej generellt, men på vissa orter har bildats
försäljningsbolag med begränsat vinstintresse (s. k. allmännyttiga kafébolag),
vilka handhar hela eller en del av detaljhandeln på platsen.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

III. BEDÖMNING AV SAMHÄLLETS NUVARANDE
NYKTERHETSFRÄMJANDE ÅTGÄRDER.

Den bedömning av samhällets hittillsvarande nykterhetspolitik som verkställts
i nykterhetskommitténs förslag, remissyttrandena och propositionen
är i huvudsak grundad på det omfattande statistiska material som samlats
och bearbetats av kommittén. Dennas undersökningar har bl. a. omfattat
alkoholvanor och missbruk i Sverige med tyngdpunkt på förhållandena vid
årsskiftet 1945/46. Särskild uppmärksamhet har ägnats ungdomens alkoholvanor
och därmed sammanhängande företeelser. Utvecklingen av alkoholvanor
och missbruk har även blivit ingående belyst. Till jämförelse med det
svenska materialet föreligger uppgifter från Danmark, Finland, Norge, Belgien,
Frankrike, Nederländerna och Storbritannien.

Kommitténs svenska undersökningar redovisas i del I av dess betänkande,
medan de internationella jämförelserna upptages i del IV. En undersökning
rörande verkningarna av alkoholdrycker med olika styrka återfinnes i
del II, medan de smärre undersökningarnas resultat uppvisas i anslutning
till de särskilda frågor med vilka de äger samband. Sammanfattande redogörelser
för undersökningarna lämnas i del V, principbetänkandet.

De huvudsakligaste resultaten av kommitténs undersökningar har sammanförts
i propositionen (s. 76—94).

Utskottet får hänvisa till dessa redogörelser.

Kommitténs och remissorganens ställningstaganden redovisas närmare i
propositionen (s. 97—155). En sammanfattning av de olika ståndpunkterna
lämnas i departementschefens nedan återgivna yttrande.

Propositionen.

I propositionen föreslås att motbokssystemet avvecklas. Till motivering för
detta förslag anför departementschefen följande.

Inledande synpunkter.

För frågan om en reviderad nykterhetspolitik i vårt land utgör motbokssystemets
vara eller icke vara en avgörande utgångspunkt. Först sedan ställning
tagits härtill är det möjligt att bestämma riktlinjerna för reformarbetet.
Jag vill därför först upptaga spörsmålet om motbokssystemets verkningar
till granskning.

Motbokssystemet tillkom under starka meningsbrytningar. Kritik anfördes
både från nykterhetsrörelsen och från dem som motsatte sig inskränkningar
i den enskildes konsumtionsvanor. Redan 1911 års nykterhetskommitté,
soin själv medverkade vid systemets skapande, framlade åtskilliga
skäl mot detsamma. När systemet sedermera omprövades vid 1937 års

Särskilda utskottets utlåtande nr J.

riksdag, fick det visserligen statsmakternas stöd. Meningsmotsättningarna
var dock betydande, och redan sex år senare begärde riksdagen den förnyade
prövning som ägt rum inom 1944 års nykterhetskommitté.

Systemet har sålunda varit omstritt under hela sin tillvaro. Vissa förskjutningar
har ägt rum i debatten. När systemet infördes, stod förbudsfrågan
i förgrunden. Motbokssystemet blev en kompromiss mellan anhängare
och motståndare till förbudstanken. I ett senare skede har alternativet till
motbokssystemet blivit en fri försäljning med eller utan konsumtionshämmande
priser. Under hela tiden har emellertid systemets fördelar och nackdelar
varit ett centralt ämne i diskussionerna.

De första åren hade argumenten å ömse sidor huvudsakligen teoretisk
karaktär. Allt efter som tiden gick, kunde man hänvisa till vunna erfarenheter.
Dessa uttolkades emellertid olika. Man saknade, trots åtskilligt utredningsarbete,
ett tillnärmelsevis fullständigt material om orsaksfaktorerna
bakom konsumtion och missbruk och om verkningarna av motbokssystemet.
Ett av huvudsyftena när kommittén tillsattes var att erhålla ett
fullständigare material.

Kommittén har gått till verket med stor grundlighet. Den har kartlagt
omfattningen av konsumtion och missbruk, alkoholvanornas utveckling,
ungdomens förhållande till alkoholen och sambandet mellan alkoholbruk
och sociala missförhållanden. Ekonomiska förhållanden, levnadsvanor och
andra s. k. utomlegislativa faktorer har belysts. Därjämte har kommittén
sammanbragt ett omfattande internationellt jämförelsematerial.

De remissorgan som ingått i prövning av kommitténs undersökningar har
i allmänhet värdesatt dem högt. Det har från flera håll uttalats att statsmakterna
vid den förestående omprövningen av nykterhetspolitiken förfogar
över ett material som saknar motstycke såväl i vårt land som i utlandet.
Kritik har icke saknats, men denna synes i huvudsak vara riktad mot
kommitténs slutsatser och omdömen, icke mot materialet som sådant. En
särställning härvidlag intager kontrollstyrelsen, som utlåtit sig starkt kritiskt
även mot kommitténs undersökningar. Det ligger i sakens natur att
delade meningar kan hysas om uppläggning och utförande av sådana undersökningar
som det här gäller. Styrelsens kritik har ytterligare belyst
de omdebatterade spörsmålen.

Man synes emellertid kunna fastslå att kommitténs undersökningar äger
stort värde. För dem som väntat att de skulle ge entydiga resultat utgör
de dock sannolikt en besvikelse. Meningarna är starkt delade om vilka slutsatser
som kan dragas av kommitténs material.

Kommittén har visserligen nått fram till en mycket bestämd uppfattning.
Denna utmynnar i en stark förkastelsedom över motbokssystemet. Flera yttranden,
som företräder åtskillig sakkunskap på området, ger emellertid
uttryck för en lika stark övertygelse att systemet, om än begränsat till
sin verkan, utgör en värdefull spärr mot överdriven spritkonsumtion.

Åtskilliga remissinstanser har ansett sig böra rikta allvarlig kritik mot
kommitténs principbetänkande. Man har betecknat framställningen som

Särskilda utskottets utlåtande nr t.

ensidig och bl. a. påpekat, att betydelsefulla reservationer, som gjorts i de
beskrivande avsnitten, bortfallit i principbetänkandet. Invändningarna synes
ha visst fog. Det må emellertid framhållas att icke heller kommitténs
meningsmotståndare går fria från erinringar av liknande art.

Många remissorgan företräder en mera nyanserad ståndpunkt. Oaktat
man i likhet med flera av dem måst betona svårigheterna att objektivt
bedöma materialet och väga olika faktorer mot varandra, torde det vara
möjligt att finna godtagbara grundvalar för ett ställningstagande i hithörande
frågor. Kommittén och dess meningsmotståndare har genom sin
argumentering klarlagt frågeställningarna och säkerligen gjort en ganska
fullständig inventering av de väsentliga skälen för de olika ståndpunkterna.

Utomlegislativa faktorer.

Den första fråga, som inställer sig vid en bedömning av den hittillsvarande
utvecklingen, är vilken betydelse som kan tillmätas de s. k. utomlegislativa
faktorerna, d. v. s. de faktorer som vid sidan av samhällets ingripanden
påverkar nykterhetstillståndet. Utan kännedom om dessa faktorer
är det svårt att bilda sig en föreställning om verkningarna av samhällets
nykterhelspolitiska åtgärder. Tydligt är också att ett studium av de
utomlegislativa faktorerna borde kunna ge viktig vägledning för konstruktionen
av sådana nykterhetspolitiska åtgärder som undervisning och upplysning
i alkoholfrågan, ungdomssociala insatser samt åtgöranden för att
främja ett alkoholfritt umgängesliv.

Vår kännedom om de utomlegislativa faktorerna är emellertid ganska
begränsad. I själva verket torde det förhålla sig så att de flesta företeelser,
som påverkar människornas beteende, också har betydelse direkt eller indirekt
för nykterhetstillståndet. Man måste här räkna med ett flertal orsakssammanhang,
som hittills icke tillnärmelsevis utretts eller som är helt
okända.

Redan av kommitténs i dessa stycken tämligen kortfattade redogörelse
framgår att de utomlegislativa faktorerna är sinsemellan olika, har skilda
verkningssätt och icke kan klart avgränsas. Verkningarna blir också olika
alltefter miljöns beskaffenhet. Flera remissorgan har framhållit att förhållandena
vid tiden för motbokssystemets införande icke utan vidare kan
jämföras med dagens svenska samhälle. Andra har betonat att förhållandena
i olika länder skiftar starkt och att bl. a. i vårt land stora skiljaktigheter
finnes även mellan olika landsdelar.

När det gäller att bedöma förhållandet mellan de utomlegislativa faktorerna
och samhällets nykterhetspolitiska ingripanden föreligger ytterligare
den svårigheten att det sker en ständig växelverkan dem emellan. En sådan
växelverkan sker exempelvis mellan inkomstnivån och alkoholbeskattningen.
Verkningarna av beskattningen — i många länder nykterhetspolitikens
viktigaste medel — ställer sig självfallet olika vid riklig och knapp penningtillgång
för konsumenterna.

Även om man iakttar den försiktighet som föranledes av det anförda, kan

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

man i likhet med kommittén och flertalet remissinstanser konstatera att
vissa utomlegislativa faktorer har en utomordentlig styrka. Sådana faktorer
torde ha medverkat till misslyckandet för rusdrycksförbuden i Finland,
Norge och Förenta Staterna. Men även en sådan faktor som nykterhetsrörelsen
har visat stor verkningsförmåga; rörelsen förmådde på kort tid förändra
levnadsvanorna för stora delar av befolkningen i vårt land.

Det torde stå utom allt tvivel att utomlegislativa faktorer har sin andel
såväl i den hyfsning av alkoholvanorna som ägt rum sedan sekelskiftet som
i den breddning av alkoholbruket som skett sedan dess. Någon säker kännedom
om orsakssammanhangen har man emellertid icke. Kommittén har
såsom orsaker till förbättringarna i nykterhetstillståndet utpekat bl. a. industrialiseringen,
det höjda välståndet, den ökade fritiden och de allt större
möjligheterna att utnyttja denna samt den allmänna kulturlyftningen. När
det gäller breddningen av alkoholvanorna har man ånyo framhållit det
höjda välståndet och därutöver pekat på urbaniseringen, benägenheten hos
de breda lagren att efterlikna de bättre situerades vanor samt psykologiska
faktorer som sammanhänger med den oro och det jäkt som präglar nutiden.

Intet motsäger riktigheten i antagandet att dessa faktorer kan ha verkat
i de angivna riktningarna. Det må emellertid framhållas att sådana iakttagelser
endast kan avspegla utvecklingen i grova drag och utan anspråk på
fullständighet.

Särskilt intresse tilldrager sig i detta sammanhang utvecklingen av nykterhetstillståndet
bland ungdomen.

Kommittén har ingående utrett ungdomens alkoholvanor. Resultatet betecknas
såsom starkt oroande. Ungdomens nykterhetsförhållanden befinner
sig enligt kommittén i snabb försämring. I flera yttranden har man funnit
att kommittén målat den svenska utvecklingen i alltför mörka färger, icke
minst i vad gäller ungdomen. Man har sålunda påpekat att siffrorna för
ungdomsfylleriet icke företer den oavlåtliga stegring som kommittén synes
vilja göra gällande. De första åren efter andra världskriget medförde sålunda
en markant nedgång i ungdomsfylleriet, låt vara att siffrorna sedan åter
stigit. Man vänder sig också mot att kommittén betecknat utvecklingen i
Finland och Norge såsom gynnsammare än i vårt land. Ungdomsfylleriets
absoluta nivå ligger enligt dessa yttranden betydligt högre där än i Sverige.

Invändningarna synes icke oberättigade. Såsom framhållits redan av ungdomsvårdskommittén
bör man icke överdriva de negativa dragen i ungdomens
utveckling. Starkt positiva drag finnes också i bilden. Det oaktat finnes
all anledning att ägna skärpt uppmärksamhet åt nykterhetstillståndet
hos ungdomen. Siffrorna för ungdomsfylleriet är, hur de än tolkas, icke
uppmuntrande, och det är ett oroväckande stort antal ungdomar som regelbundet
missbrukar sprit. Alkoholvanorna torde, såsom nykterhetskommittén
funnit, i regel grundläggas i ungdomsåren. När det gäller att avväga
samhällets positiva nykterhetsfrämjande insatser, synes därför ungdomen
böra komma i första rummet.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Det är icke möjligt att här närmare ingå på de olika faktorer som inverkat
på ungdomens nykterhetsförhållanden. Nykterhetskommittén har skjutit
motbokssystemet i förgrunden och ser i detta en väsentlig orsak till de
negativa dragen i utvecklingen. Till denna fråga torde jag få aterkomma i
det följande. Andra faktorer som framhållits i debatten är ungdomens
reaktioner inför de vuxnas beteende, ungdomarnas stegrade inkomster och
deras emancipation i övrigt. Några remissorgan har pekat på sambandet
mellan ungdomens alkoholmissbruk och den stegrade ungdomsbrottsligheten;
orsakerna skulle delvis vara desamma. Icke heller på dessa punkter
torde man emellertid äga säker kännedom om orsakssammanhangen.

Motbokssystemet.

Det förut sagda torde ge vid handen hur svårt det är att från varandra
avgränsa verkningarna av utomlegislativa faktorer och av samhällets ingripanden.
När det gäller ett sådant ingrepp som motbokssystemet, kan man
därför — såsom ock framhållits av flera remissorgan endast röra sig
med mer eller mindre sannolika antaganden. Uppgiften blir att undersöka
om det föreliggande materialet ger påtagligt stöd för sannolikheten av den
ena eller andra ståndpunkten.

Nykterhetskommitténs huvudargument mot restriktionssystemet är att
den svenska konsumtionsutvecklingen framstår som utpräglat ogynnsam
vid internationella jämförelser. Den svenska konsumtionen av sprit är, räknat
i liter per invånare, högre än i något av de sju andra länder, vars förhållanden
kommittén studerat. Även utvecklingstendensen är gynnsammare
i de flesta andra länderna. Kommittén har ansett sig kunna påvisa att detta
för vissa av länderna gäller oberoende av olikheter i beskattning, inkomstoch
prisnivå. En särskild undersökning har sålunda gjorts med avseende å
mellankrigstiden i Sverige, Danmark, Nederländerna och Storbritannien,
varvid nyssnämnda olikheter — alltså även olikheterna i välståndsutveckling
— utmönstrats medelst statistiska metoder. Resultatet har blivit att
utvecklingstrenden under nämnda tid varit gynnsammare i de andra länderna
än i vårt land. Dessa förhållanden kan enligt kommittén icke förklaras
på annat sätt än att det för vårt land säregna motbokssystemet vård
till skada. Samtidigt pekar kommittén på olika drag i den svenska konsumtionsutvecklingen,
vilka enligt dess uppfattning tyder på att systemets huvudsakliga
effekt är att suggerera till ökade spritinköp och att draga till
sig nya kunder. Kommittén har därvid bl. a. fäst sig vid att uttagsprocentcn
på motböckerna är hög, särskilt på de böcker som har de högsta tilldelningarna,
samt att antalet motböcker successivt ökat. Suggestionen till ökade
inköp och till breddning av kundkretsen leder, enligt vad kommittén funnit,
indirekt även till ökning av alkoholmissbruket. Såsom förut nämnts ser
kommittén i motbokssystemet en väsentlig orsak till de negativa dragen i
fråga om ungdomens nykterhetstillstånd.

Den häftigaste remisskritiken har riktats mot kommitténs försök att i

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

den svenska konsumtionsutvecldingen finna belägg för uppfattningen att
motboks systemet suggererar till ökade inköp.

Beträffande den höga uttagsprocenten på motböckerna har hävdats av
bl. a. kontrollstyrelsen, socialstyrelsen och systembolagens förtroendenämnd
att den snarast tyder på att ransoneringen hindrar ännu större inköp. En ingående,
men till sin innebörd något avvikande kritisk granskning göres i en
statistisk utredning som fogats vid Hotell- och Restaurantförbundets yttrande.
Där framhålles att man får räkna med att spritransoneringen har både
suggererande och spärrande effekt men att de talrika illegala överlåtelserna
gör det omöjligt att med någon säkerhet urskilja vad som är suggestionsverkan
och vad som är spärrverkan. Kommittén har enligt samma utredning
icke anfört sådana skäl som motiverar dess starka och ensidiga betonande
av suggestionsfaktorn. Utan att ingå på de närmare detaljerna i
denna diskussion torde man kunna konstatera att kritiken i ej oväsentlig
män förmått vederlägga kommitténs bevisföring i nu aktuella hänseenden.

Även kommitténs slutsats att ransoneringssystemet drager till sig nya konsumenter
har mött gensagor. De väsentligaste invändningarna på denna
punkt göres redan av en reservant inom kommittén. Han erinrar om att
motboksantalet höll sig tämligen konstant ända fram t. o. m. år 1937. Den
ökning som därefter inträtt har enligt reservanten särskilda orsaker. I sådant
hänseende har han framhållit den år 1937 beslutade fria försändningen
av rusdrycker, indragningen av den fjärde litern under krigsåren samt immigrationen
under efterkrigstiden. Dessa påpekanden utesluter självfallet
icke att motbokssystemet kan ha den av majoriteten påstådda effekten. Betydelsen
av den verkan som sålunda må föreligga torde emellertid få anses
starkt satt i tvivelsmål.

Kommitténs meningsmotståndare har å sin sida försökt påvisa att motbokssystemets
effekt är övervägande konsumtionsspärrande. Delvis hänför
man sig till samma förhållanden som av kommittén åberopats till stöd för
dess ståndpunkt, bl. a. uttagsprocenten på motböckerna. Med hänsyn bl. a.
till vad som anförts i nyssnämnda statistiska utredning synes emellertid
denna bevisföring lida av samma svagheter som kommitténs.

Man har också försökt framlägga bevis av annan art för att styrka sannolikheten
av en övervägande spärreffekt. Därvid har man huvudsakligen hänvisat
till resultaten av vissa undersökningar rörande inköpens fördelning på
olika delar av månaden i några svenska, finska och norska städer. Undersökningarna
visar större inköp i början på månaden än vid dess slut i de
svenska städerna, medan fördelningen är något avvikande i de norska och
finska städerna. Några generella slutsatser om systemets spärrverkan torde
emellertid icke kunna dragas av dessa undersökningar. De kan på sin höjd
anses visa att motboksransoneringen utgör en spärr för vissa kategorier.
Detta har icke bestritts från något hall. Det ligger för övrigt, såsom kommittén
framhållit, i sakens natur att köpare, som är underkastade ransonering
med månadstilldelning, i många fall uttar sin ranson på en gång och, såvitt
angår månadsavlönade, vid månadens början.

Särskilda utskottets utlåtande nr l.

Beträffande övriga i detta sammanhang nämnda förhållanden torde här
endast behöva erinras om folkrestaurangernas större besöksfrekvens vid
månadssluten. Denna tyder utan tvivel på en spärrverkan men helt naturligt
endast hos det särskilda klientel som besöker folkrestaurangerna.

Icke heller kommitténs jämförelser med andra länder har gått fria från
invändningar. Kommitténs motståndare har lagt fram en lång rad argument
för att undanröja grunden för kommitténs slutsatser. Man har därvid särskilt
uppehållit sig vid trendundersökningen. Det har bl. a. påpekats, att utmönstringen
av de ekonomiska faktorerna icke varit rättvisande. Hänsyn
har nämligen icke tagits till de prishöjningar som skett i Danmark och Storbritannien
före undersökningsperiodens början; verkningarna av dessa prishöjningar
har enligt samma yttranden sträckt sig långt framåt i tiden. Förhållandena
anses icke heller i övrigt jämförbara. I vårt land har under samma
period skett en stark urbanisering, medan motsvarande process i vissa
jämförelseländer ägt rum under ett tidigare skede. I samma yttranden har
utvecklingen efter andra världskriget skjutits i förgrunden. Man har påpekat,
att utvecklingen i vårt land under denna tid icke synes ogynnsam i jämförelse
med andra länder. Slutligen har det framhållits att man kommer
till ett för vårt land gynnsammare resultat om man icke såsom kommittén
begränsar sig till att jämföra spritkonsumtionen utan medtar samtliga
alkoholdrycker och omräknar de konsumerade dryckerna i ren alkohol.

Uppenbarligen måste jämförelser av den art det här gäller vara behäftade
med talrika felkällor. Detta torde framgå redan av vad förut anförts om
svårigheterna att på rätt sätt bedöma de utomlegislativa faktorernas verkningar.
Kommittén utgår i sin argumentering från att de utomlegislativa
faktorerna i stort sett verkat på enahanda sätt i samtliga länder. När betydande
skillnader föreligger redan mellan olika delar av ett och samma land,
synes ett sådant antagande icke kunna göras utan mycket starka reservationer.

Redan det förhållandet att den svenska spritkonsumtionen absolut sett är
betydligt högre än i jämförelseländerna synes emellertid ägnat att stämma
till eftertanke. Detta gäller utan undantag under tiden efter andra världskriget
och, utom i fråga om Frankrike, under mellankrigstiden. Med tanke
härpå torde det betyda mindre att man i likhet med vissa remissinstanser
kan konstatera att utvecklingen efter andra världskriget är ogynnsammare
i några av de andra länderna än i Sverige. Denna tid har, såsom kommittén
framhållit, medfört särskilda problem, i synnerhet i de f. d. krigförande
länderna.

Mot trendundersökningen kan som nyss nämnts betydelsefulla erinringar
göras. Man synes dock i de mot kommittén kritiska yttrandena ha underskattat
betydelsen av att samtliga de jämförda länderna under den tid undersökningen
avser visat en avgjort gynnsammare utveckling i fråga om
spritkonsumtionen än vårt land. Resultatet blir likartat för Danmark, Storbritannien
och Nederländerna, trots att sistnämnda stat icke före undersökningsperiodens
början infört konsumtionshäinmande spritskatter och trots

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

att stora skiljaktigheter även i övrigt måste ha förelegat mellan dessa länder
inbördes. En särskild anledning att fästa avseende vid trendundersökningens
resultat ligger självfallet däri att detta pekar i samma för vårt land
ogynnsamma riktning som jämförelserna av den absoluta konsumtionsnivån.

Invändningen att jämförelser som avser konsumtionen av alla slags alkoholdrycker
— icke blott sprit — ställer sig gynnsammare för vårt lands vidkommande
är i och för sig riktig. Framhållas må emellertid, att det torde
vara spritkonsumtionen som i flertalet länder åstadkommer huvuddelen av
de sociala skadeverkningarna.

Även om man sålunda beaktar alla de felkällor som kan finnas vid de
internationella jämförelserna och de invändningar som gjorts mot kommitténs
bedömning, framstår jämförelsernas resultat som anmärkningsvärt.
På gynnsamma verkningar av det för vårt land unika motbokssystemet tyder
de i varje fall icke.

Den här verkställda granskningen av argumenteringen å ömse sidor synes
kunna sammanfattas på följande sätt.

Kommittén och dess meningsmotståndare har framdragit snart sagt alla
tänkbara skäl, som kan tyda på suggestionsverkan, respektive spärrverkan
hos motboksransoneringen. Det torde efter denna diskussion stå klart att
verkningar i båda de angivna riktningarna föreligger. Något påtagligt stöd
för sannolikheten av att endera effekten överväger synes emellertid ej ha
framkommit. Starka skäl, främst resultaten av de utländska jämförelserna,
talar emot att systemet har övervägande spärreffekt. Man torde kunna
konstatera, att systemets konsumtionshämmande verkningar i varje fall
numera icke är, totalt sett, starkare än dess suggestionseffekt.

Det är obestridligt att systemet i början av sin tillvaro betytt åtskilligt för
att hyfsa sederna och begränsa alkoholens skadeverkningar. Systemet har i
främsta rummet varit inriktat på att motverka missbruket, och dess målsmän
har nedlagt ett energiskt arbete i detta syfte. Resultaten torde icke
vara så obetydliga som kommittén velat göra gällande. Kommitténs uppfattning
att systemet befordrat missbruket grundar sig i främsta rummet
på åsikten att det har en övervägande konsumtionsstegrande verkan. Denna
åsikt har jag icke kunnat godtaga. Men även för den som är benägen
att närmare ansluta sig till kommitténs åsikt om systemets effekt på
konsumtionen måste dess uppfattning om verkan på missbruket förefalla
oberättigad eller i varje fall starkt överdriven. Åtskilliga remissuttalanden
torde bestyrka detta. Det finnes enligt min uppfattning icke heller anledning
att giva motbokssystemet skulden för de negativa dragen i nykterhetstillståndet
bland ungdomen. Såsom framhållits i flera yttranden, har
dessa drag framträtt först under och efter andra världskriget. Systemet hade
då varit i tillämpning mer än tjugu år. Tvärtom synes man kunna utgå
ifrån att systemet alltjämt har en viss konsumtionshämmande effekt bland
särskilda kategorier och även bland ungdomar.

Det torde icke vara behövligt eller ens möjligt att närmare ange orsakerna

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

till att systemets spärrverkan med tiden försvagats. Sannolikt har utomlegislativa
faktorer spelat stor roll. Den försvagade spärreffekten har visat
sig bl. a. i de talrika överlåtelserna av motbokssprit. Dessa har haft till följd
att systemet icke längre förmatt ge nämnvärt skydd åt dem som bäst behövt
det, nämligen missbrukare och sådana ungdomar som visar tendenser till
missbruk.

Vad jag här anfört avser motbokssystemets roll i den hittillsvarande utvecklingen,
dess verkningar på nykterhetstillståndet. Min syn på systemets
verkningar skiljer sig från kommitténs. Jag har icke funnit skäl att instämma
i kommitténs uppfattning om systemets starkt negativa verkan.
Men jag har ansett mig kunna konstatera att systemet totalt sett icke längre
har någon märkbar nykterhetsfrämjande effekt. Därav torde bl. a. följa att
lagstiftningen om rusdrycksförsäljningen icke spelar den centrala roll för
nykterhetstillståndet som förut antagits och att i synnerhet motbokssystemets
betydelse är ringa.

För kommittén är det självklart att motbokssystemet bör avskaffas. En
sådan åtgärd blir enligt kommitténs uppfattning i sig själv ägnad att skapa
ett bättre nykterhetstillstånd.

Vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande har endast ett fåtal
myndigheter och sammanslutningar uttryckligen gått emot förslaget att
slopa motbokssystemet. De betänkligheter som i enlighet med det förut sagda
anförts har merendels utmynnat i yrkanden om höjda spritskatter eller
i förslag till särskilda åtgärder vid övergången till ett system med fri inköpsrätt.
Till dessa förslag torde jag få återkomma i ett senare sammanhang.

Av de synpunkter jag här anlagt på motbokssystemet torde följa att det
icke finnes anledning hysa förhoppningar om nämnvärda förbättringar i
nykterhetstillståndet enbart genom systemets slopande. Då jag emellertid
funnit att motboksransoneringen i sin totala effekt icke längre är märkbart
nykterhetsfrämjande, bör detta leda till att kommitténs förslag godtages,
försåvitt icke särskilda skäl kan anföras däremot.

Ett sådant skäl kunde vara att systemet, såsom jag nyss anmärkt, alltjämt
kan utgöra ett visst skydd för särskilda kategorier. Systemets verkningar
torde variera inom skilda kretsar och även olika individer emellan.
Möjligheterna att åtkomma sprit är icke desamma för alla. Vissa människor
torde dra sig för att begå olagligheter eller i varje fall för att taga kontakt
med yrkesmässiga langare. För sådana människor kan systemet under vissa
omständigheter motverka en överdriven konsumtion. Såsom exempel har vid
remissbehandlingen nämnts personer som icke är missbrukare i egentlig
mening men som visar tendenser till missbruk. Detsamma synes kunna
gälla en del i huvudsak skötsamma ungdomar. En indirekt spärrverkan,
som också i någon mån synes kunna göra sig gällande beträffande missbrukare,
ligger måhända i de av motboksransoneringen föranledda höga priserna
på den illegala marknaden.

Särskilda utskottets utlåtande nr t.

Det skydd som systemet sålunda kan bereda särskilda kategorier får
emellertid icke överskattas. Det hade i så fall avspeglat sig i systemets totala
effekt. Vad angår den spärr som kan ligga i de höga priserna på den illegala
marknaden må framhållas, att tillvaron av en sådan marknad i och
för sig icke kan anses vara någon önskvärd effekt av systemet. Flera nykterhetsvårdande
myndigheter har också i sina remissvar betonat, att de i
sin verksamhet praktiskt taget aldrig förmärkt att missbrukare hindrats
lrån att tillfredsställa sitt spritbegär.

Det här anförda synes alltså icke innebära sådana särskilda skäl mot den
föreslagna åtgärden att slopa systemet att densamma icke bör komma till
stånd. Så mycket torde emellertid framgå, att man, såsom ock framhållits
Iran flera håll, får räkna med större svårigheter under övergången till ett
fritt försäljningssystem än vad nykterhetskommittén förutsett.

Ett viktigt skäl för att slopa motbokssystemet är intresset att undgå dess
inköpssuggererande verkningar. Såsom framhållits vid remissbehandlingen
torde dessa göra sig gällande både beträffande skötsamma konsumenter och
i fråga om förbrukare som har hög konsumtion och kan bedömas såsom
mindre pålitliga i nyktex-hetsavseende.

Lämnar man frågan om systemets verkningar på konsumtionen, anmäler
sig ett flertal argument för att avskaffa detsamma.

Man kan icke bortse från att motbokssystemet innebär ett tämligen starkt
ingrepp i den enskildes livsföring. Ett sådant ingrepp bör icke ske utan
goda skäl. Det bärande motivet för detta ingrepp har varit att det skulle
utgöra ett verksamt skydd för framför allt missbrukare och ungdomar. Såsom
jag nyss utvecklat torde emellertid detta skydd numera i stor utsträckning
vara illusoriskt.

Ännu allvarligare synes emellertid vara att systemet icke vunnit önskvärd
förankring i det allmänna rättsmedvetandet. Flertalet ansvarskännande
medborgare torde reagera mot den yrkesmässiga langningen. Olaga överlåtelser
av sprit i andra former anses däremot i vida kretsar icke vara förkastliga.
Det är också allmänt känt att olagliga överlåtelser förekommer i
stor omfattning och att endast ett fåtal fall blir beivrade.

Till en del torde förklaringen till dessa förhållanden ligga däri att
vissa av systemets yttringar tett sig svårförståeliga för allmänheten. Detta
torde bl. a. sammanhänga med att systemet förutsätter upprätthållande av
vissa regler som icke överensstämmer med vanor och beteenden som anses
naturliga. Man torde icke kunna bortse ifrån att allmänhetens reaktion mot
systemet tagit sig uttryck i en allmän misstänksamhet och avoghet mot
samhällets nykterhetspolitiska strävanden. Detta gäller icke minst dem som
man i första hand vill nå med upplysning, nykterhetsvård och andra positiva
åtgärder.

I och för sig torde det icke vara omöjligt att avlägsna vissa av motbokssystemets
olägenheter genom reformer inom dess ram. Exempel härpå utgör
den år 1937 införda rätten till efterhandsinköp som torde varit ägnad
att minska systemets suggestionsverkan. Liknande effekt torde följa av de

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

sedan 1947 tillämpade tilldelningsprinciperna som i huvudsak innebär att
tilldelningarna icke längre göres beroende av motboksinnehavarens ekonomi.
Effekten av sådana åtgärder måste emellertid vara begränsad. Så
länge en förprövning och gradering av inköpsrätten bibehålies, torde man
exempelvis aldrig kunna helt undanröja den olyckliga föreställningen om
motboken och tilldelningen såsom ett bevis på social fullvärdighet. Man
torde i likhet med nykterhetskommittén även böra framhålla att åtgärder
av nu antytt slag med nödvändighet innebär att systemets spärrverkan ytterligare
försvagas.

Mot det nuvarande restriktionssystemet talar slutligen att det är förbundet
med dryga kostnader. Självfallet måste man här som eljest mot varandra
väga kostnaderna och de resultat som vinnes. Man behöver icke dela
nykterhetskommitténs negativa uppfattning om systemet för att konstatera
att det icke ger ett utbyte som motsvarar kostnaderna. Självfallet har frågan
om systemets fortvaro betydelse även vid avvägningen av de ekonomiska
insatserna för positiva nykterhetspolitiska åtgärder. I en tid då den största
sparsamhet måste iakttagas blir möjligheterna att lämna nya eller ökade
anslag för sådana ändamål avsevärt större, om betydande besparingar samtidigt
kan göras inom försäljningsorganisationen för rusdrycker. Motbokskontrollens
slopande möjliggör besparingar som på längre sikt mer än väl
motsvarar behovet av sådana anslag.

På grund av här anförda skäl finner jag mig böra förorda att motbokssystemet
avvecklas.

Motionerna.

Såsom förut omtalats har yrkande om avslag å propositionen framförts
i två motioner, II: 535 och II: 546.

I motionen II: 535 hävdas att ett bifall till propositionen skulle innebära
ett tvärt avbrott i den nykterhetspolitik vilken bedrivits i vårt land sedan
husbehovsbränningens avskaffande år 1855. De gjorda landvinningarna är
det i hög grad angeläget att bevara och ytterligare utvidga. Då detta icke kan
ske med nuvarande restriktionssystem, bör andra utvägar sökas i stället för
att ge fältet fritt för spritbrukets skadeverkningar. En sådan utväg vore att,
med bibehållande av ett i tillämpliga delar reviderat motbokssystem, i långsam
takt minska alkoholstyrkan i de starkare spritsorterna och att likaså
i samma tempo minska tilldelningen på motböckerna. Motionärernas avslagsyrkande
är, som förut nämnts, förenat med hemställan om ny utredning
i nykterhetsfrågan.

Till stöd för yrkandet i motionen II: 546 om avsiag å propositionen — i
andra hand om uppskov med ikraftträdandet av de nya förordningarna till
den 1 juli 1960 — anföres ett flertal kritiska synpunkter bl. a. mot förslagen
att avskaffa motbokssystemet och att bibehålla det kommunala vetot vid
utskänkning av rusdrycker. Vidare pekar motionärerna på svårigheterna att

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

inom den avsedda tiden skaffa lämplig personal för upprustningen av nykterhetsvården
och andra positiva nykterhetsfrämjande insatser.

Även vissa andra motioner går, såsom framgår av den tidigare redogörelsen,
ut på att propositionen icke skall bifallas vid innevarande vårsession.

I likalydande motionerna 1: 426 och 11: 570 föreslås sålunda folkomröstning
och uppskov med behandling av propositionen till höstsessionen. Motionärerna
erinrar om de meningsskiljaktigheter rörande motbokssystemet som
framkommit samt pekar på att frågan om nya riktlinjer för nykterhetspolitiken
står utanför de vanliga politiska åsiktsgrupperingarna, varför någon
klar bild icke stått att vinna beträffande den mening som råder hos folket.
Vidare hänvisar man till 1922 års förbudsomröstning samt framhåller att
enighet råder om att rådgivande folkomröstning bör komma till användning
i större utsträckning.

Motsvarande yrkande i likalydande motionerna 1: 427 och 11: 565 motiveras
delvis med samma skäl. Därutöver framhålles att det under debatten från
visst håll gjorts gällande att frågan om motbokssystemets avskaffande i särskilt
hög grad borde intressera landets kvinnor. Frågeställningen vid den
ifrågasatta folkomröstningen är enligt motionärerna relativt enkel och inskränker
sig till alternativen bibehållande av motboken samt fri rätt att inköpa
rusdrycker.

Utskottet.

Sedan flera årtionden tillbaka har svensk nykterhetspolitik dominerats
av den för vårt land unika spritransoneringen med motbok. De i propositionen
förordade riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken bygger
på förutsättningen att motbokssystemet avskaffas. Utskottet ser därför som
sin första uppgift att taga ställning till denna fråga.

Om motboksransoneringens verkningar har länge stått strid. Från nykterhetskommitténs
sida har hävdats att motbokssystemet huvudsakligen
suggererar till ökad spritförtäring. Kommittén har härvidlag fått stöd av
ett stort antal remissorgan. Den motsatta uppfattningen — att systemet
alltjämt utgör en värdefull spärr för konsumtionen — har också kommit
till uffiyck i olika yttranden. De som omfattar denna mening representerar
dock, av remissbehandlingen att döma, icke längre någon mera allmänt
utbredd opinion. Departementschefen har icke helt godtagit kommitténs
slutsatser. Efter ingående prövning av argumenten å ömse sidor
har han emellertid konstaterat, att systemets konsumtionshämmande verkningar
i varje fall numera icke är, totalt sett, starkare än dess suggestionseffekt.

Enligt utskottets mening ger det föreliggande materialet med erforderlig
säkerhet vid handen att motboksransoneringen icke längre utgör någon verksam
konsumtionsdämpande faktor. Utskottet kan därför instämma i departementschefens
slutsats. Huruvida därutöver fog kan finnas för nykterhetskommitténs
uppfattning att systemet huvudsakligen suggerar till ökad för -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

brukning anser sig utskottet inte behöva pröva i detta sammanhang. Redan
den av departementschefen intagna ståndpunkten innebär att systemet spelat
ut sin roll och föranleder, såsom även framhållits i propositionen, att det
bör avskaffas, försåvitt icke särskilda skäl talar däremot. Beträffande de
frågor som härvid anmäler sig kan utskottet i stort sett instämma i vad
departementschefen anfört. Utskottet får erinra om att departementschefen
icke blott funnit sig kunna avvisa tänkbara argument för att behålla systemet
utan också påvisat att detsamma — om man bortser från frågan om
dess verkningar på konsumtionen — är förbundet med åtskilliga allvarliga
olägenheter.

Utskottet vill ytterligare framhålla att nykterhetskommitténs undersökningar
visserligen blottat oroväckande fakta rörande nykterhetstillståndet
men också visat att den långt övervägande delen av befolkningen, omkring
90 procent, är skötsam i nykterhetsavseende. Motbokssystemet måste enligt
sakens natur ta befattning med alla konsumenter och således även med
den stora majoriteten skötsamma. Ett gynnsammare utgångsläge för samhällets
nykterhetspolitiska strävanden skulle erhållas, om dessa omedelbart
kunde inriktas på sådana personer som löper risk att drabbas av alkoholskador
eller redan skadats.

Under frågans förberedande behandling har man diskuterat olika möjligheter
att verkställa reformer inom motbokssystemets ram, främst uppmjukningar.
Departementschefen har emellertid avvisat denna tanke. Därvid har
han framhållit att sådana reformer endast delvis skulle kunna avlägsna de
med systemet förbundna olägenheterna. Uppmjukningar i systemet skulle
även innebära att dess spärrverkan ytterligare försvagades. Utskottet kan
ansluta sig till vad departementschefen anfört i denna del.

Tanken att bibehålla ett modifierat motbokssystem har ånyo upptagits
i motionen II: 535, som utmynnar i hemställan om avslag pa propositionen.
Motionärerna förordar en skärpning av systemet genom att successivt minska
tilldelningarna på motböckerna. Samtidigt skulle alkoholstyrkan i de starkare
spritsorterna sänkas.

Enligt utskottets mening är det föga troligt att en sådan politik skulle
leda till konsumtionsminskning. Tidigare lokala försök att successivt nedskära
ransonerna har icke givit goda erfarenheter. Det torde ligga i sakens
natur att de inköpssuggererande verkningar varmed spritransoneringen otvivelaktigt
är förenad blir starkare ju strängare denna är. Olägenheterna av
systemet skulle kvarstå eller förvärras. Bl. a. torde man få räkna med
ökade risker för illegal hantering.

Avslag på propositionen har även yrkats i motionen 11:546. Såsom skäl
för sin hemställan anför motionärerna en rad kritiska synpunkter på de
i propositionen förordade riktlinjerna för den framtida nykteihelspolitiken.

Det material som framlagts har givit utskottet den bestämda uppfattningen
att motbokssystemet bör avvecklas. Såsom närmare skall utvecklas i annat
sammanhang finner sig utskottet också i stort sett kunna tillstyrka de i

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

propositionen uppdragna riktlinjerna för en ny nykterhetspolitik. Utskottet
kan därför icke biträda avslagsyrkandena i ovannämnda båda motioner.

Till prövning återstår de yrkanden om rådgivande folkomröstning som
framförts i motionerna I: 426 och II: 570 samt I: 427 och II: 565. Båda de
förslag som innefattas i dessa motioner innebär att riksdagen icke nu tar
ställning till propositionen. Ett sådant uppskov finner sig utskottet icke ha
anledning att förorda.

Utskottet kan icke dela den tvekan i frågan om motbokssystemets avskaffande
varåt motionärerna givit uttryck. Såsom utskottet tidigare påpekat
ger remissbehandlingen av nykterhetskommitténs förslag icke heller vid handen
att de kretsar som vill värna om systemet representerar någon mera
allmänt utbredd opinion. Motbokssystemets avskaffande är därjämte i propositionen
förbundet med viktiga positivt nykterhetsfrämjande åtgärder. De
i olika propositioner framlagda förslagen innefattar ett sammanhängande
nykterhetspolitiskt program. Ett uppskjutande av avgörandet medför att
jämväl insättandet av dessa positiva insatser blir försenat.

Då nu efter den grundliga beredning ärendet erhållit ett hela problemet
omspännande och i alla väsentliga delar godtagbart program för den framtida
nykterhetspolitiken föreligger, får utskottet, med avstyrkande av nyssnämnda
motioner, förorda att riksdagen utan ytterligare dröjsmål fattar beslut
på grundval av propositionen.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

IV. DEN FRAMTIDA NYKTERHETSP ÖL ITIKEN.

Förarbeten till propositionen.

I propositionen erinras till en början (s. 166) om de förslag som avgivits
av 1946 års alkoholistutredning och ungdomsvårdskommittén. Vidare sammanställes
(s. 167—168) de nu aktuella reformfrågorna med reformarbetet
inom vissa närliggande områden som är av betydelse för nykterhetstillståndet.

I fortsättningen återges ur nijkterhetskommitténs principbetänkande vissa
av kommittén anförda allmänna synpunkter och dess principiella överväganden
rörande nykterhetspolitiken (s. 169—176), varjämte en sammanfattande
redogörelse lämnas för nykterhetskommitténs förslag (s. 176—180).
Ytterligare redovisas dels kommitténs förslag i vissa frågor, nämligen om
alkoholdryckernas art och alkoholhalt, beskattningen som nykterhetspolitiskt
instrument samt övergångstiden (s. 180—186), dels reservationer in. m.
(s. 186—189).

Remissorganens ställningstagande i samma frågor upptages därefter (s.
189—215).

Slutligen redogöres översiktligt för de överväganden och förslag som framkommit
från fyra av de av departementschefen tillsatta snabbutredningarna,
nämligen f. d. överdirektören Sven Almgrens utredning om beskattningen av
olika drycker, 1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer
och ungdomsvårdande sammanslutningar, nykterhetsnämndssakkunniga
samt kommittén för motverkande av missbruk vid övergång till friare
sprit försäljning (s. 215—232). Sistnämnda kommittés utredningar om de vid
ett avskaffande av motbokssystemet förutsebara övergångssvårigheterna
återges mera utförligt.

Propositionen.

De i propositionen förordade riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken
och skälen härför anges i följande uttalande av departementschefen.

Allmänna synpunkter.

I uppdraget för 1944 års nykterhetskommitté ingick att på bred grundval
ompröva den hittills förda nykterhetspolitiken. Kommittén har verkställt ingående
utredningar och framlagt förslag icke blott rörande motbokssystemet
utan även på ett flertal andra områden inom nykterhetspolitiken. Den
har vidare anknutit till tidigare förslag samt kompletterat dessa genom egna
förslag eller rekommendationer. Inom vissa avsnitt, där konkreta förslag
ej sålunda förelegat, har jag igångsatt ytterligare utredningar. Flertalet
15 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 12 samt. Nrl.

34 Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

av dessa utredningar har slutförts och därvid avgivna förslag remissbehandlats.

Nykterhetskommitténs förslag innebär en radikal omläggning av den hittills
förda nykterhetspolitiken. I yttrandena över kommitténs betänkande har
man så gott som enhälligt vitsordat behovet av reformer. Meningarna om
kommitténs förslag är delade i viktiga hänseenden, främst beträffande principerna
för handeln med rusdrycker. Kommitténs förslag har emellertid med
större eller mindre reservationer godtagits av flertalet hörda myndigheter
och sammanslutningar. På åtskilliga punkter har förslagen vunnit allmän
anslutning.

För egen del finner jag att kommittén — om än dess kritik mot det nuvarande
motbokssystemet såsom jag tidigare visat synes starkt överdriven
— på ett övertygande sätt klarlagt behovet av reformer inom nykterhetspolitiken.
Jag har också förklarat mig biträda ståndpunkten att motbokssystemet
bör avvecklas. Ehuru åtskilliga ändringar i de av nykterhetskommittén
och de andra utredningsorganen framlagda förslagen synes erforderliga,
torde dessa i stort sett vara ägnade att ligga till grund för beslut av
statsmakterna.

Jag vill därför förorda att principerna för nykterhetspolitiken nu omprövas.

Utgångsläget är helt visst ett annat nu än den gång motbokssystemet tillkom.
Då var spritkonsumtionen synnerligen hög och missbruket vitt utbrett.
De av spritbruket förorsakade sociala missförhållandena framträdde
bjärt. Förhållandena på detta område är nu avsevärt bättre. En hyfsning av
alkoholvanorna har inträtt, och såväl missbruk som alkoholskador faller
mindre starkt i ögonen.

Nykterhetskommittén har det oaktat ansett sig böra betrakta tillståndet
med oro. Kommittén grundar detta sitt omdöme på att den svenska spritkonsumtionen
fortfarande är anmärkningsvärt hög och de direkta eller indirekta
alkoholskadorna stora. Utvecklingen går enligt kommittén snarast mot en
försämring av nykterhetstillståndet. Särskilt gäller detta ungdomen.

I åtskilliga yttranden har hävdats att kommittén svartmålat den svenska
utvecklingen. Man har i första hand pekat på minskningen i de utåt synliga
skadorna. Beträffande konsumtionsnivån framhålles, att minskningen i förtäringsmängderna
per invånare icke är obetydlig i betraktande av det ökade
antalet konsumenter; förtäringsmängden per konsument har således minskat
avsevärt. Även fylleristatistiken åberopas i detta sammanhang. Antalet fylleriförseelser
per invånare har visserligen icke minskat nämnvärt sedan 1920-talets början. Man erinrar emellertid om att bevakningen skärpts och man
pekar därvid på inflyttningen från landsbygden till städer eller andra tätorter
med bättre polisbevakning; även på den rena landsbygden har bevakningen
förbättrats. Toleransen mot offentlig berusning har samtidigt blivit mindre.
Att fylleriförseelserna trots detta icke ökat tyder enligt samma yttranden
på att det verkliga fylleriet minskat. Invändningar har, såsom anmärkts i

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

nästföregående avdelning, riktats även mot kommitténs uppfattning om
nykterhetstillståndet bland ungdomen.

Erinringar av denna art kan utan tvivel göras. Det finns också positiva
drag i utvecklingen. Men det bör framhållas, att meningsskiljaktigheterna
på dessa punkter mellan kommittén och de ifrågavarande remissorganen i
och för sig har mindre betydelse. Samma remissorgan vitsordar nämligen i
allmänhet, att den svenska konsumtionen är alltför hög och att utvecklingen
av nykterhetstillståndet icke är tillfredsställande.

Sammanfattningsvis måste konstateras att nykterhetstillståndet inte är
tillfredsställande. Det inger tvärtom bekymmer. Den svenska spritkonsumtionen
är hög i jämförelse med åtskilliga jämförbara länder, en ökning av
ungdomsfylleriet har inträtt, och spritmissbrukets sociala skadeverkningar
är alltjämt stora. Spritmissbrukets syndaregister som orsak till skilsmässor,
brottslighet, trafikolyckor och minskad effektivitet i arbetet har belysts bl. a.
i nykterhetskommitténs utredningar och är av oroande omfattning. Ett
starkt intresse för nykterhetsbefrämjande åtgärder är av behovet påkallat
från samhällets sida. Dess bättre visar remissyttrandena i anledning av
nykterhetskommitténs förslag, att denna mening omfattas av en nära nog
enhällig opinion.

När det nu gäller att finna vägar för det allmännas nykterhetspolitiska
ingripanden kan man bygga på en mansålders erfarenhet. Denna lär oss
framför allt, att det icke torde finnas något universalmedel för skapande av
ett radikalt förbättrat nykterhetstillstånd. Rusdrycksförbudet har där det
införts icke kunnat vinna den anslutning i den allmänna meningen sons
erfordras för dess upprätthållande. Det för Sverige unika restriktionssystemet
med motbok har visserligen, såsom framgår av det tidigare anförda,
haft en viss påtaglig initialeffekt men har sedan på längre sikt icke medfört
några mera märkbara förbättringar. Jag har därför förordat att systemet
avvecklas.

Den svenska nyktcrhetspolitiken har emellertid arbetat också med andra
medel än restriktioner. Samhället har gjort åtskilliga insatser på sådana
områden som nykterhetsvård samt undervisning och upplysning i alkoholfrågan.
Ehuru dessa vid en internationell jämförelse ter sig aktningsvärda,
måste emellertid utgifterna för de positiva åtgärderna betecknas som blygsamma
i förhållande till kostnaderna för motbokssystemet.

Ett ingripande, som hittills reglerats ur väsentligen andra synpunkter än
nykterhetspolitikens, är alkoholbeskattningen. Denna kan uppenbarligen icke
frånkännas betydelse i förevarande sammanhang.

Det ligger i sakens natur att de nykterhetspolitiska insatserna i huvudsak
måste inriktas på de fält som har omedelbar betydelse för nykterhetstillståndet.
Att i nu aktuella sammanhang ompröva alla de socialpolitiska och
kriminalpolitiska åtgärder som direkt eller indirekt har betydelse för nykterhetstillståndet
— eller för sin effekt är beroende av detta — torde varken
vara lämpligt eller ens möjligt. Men det står numera klart alt man icke kan

Särskilda utskottets utlåtande nr i.

begränsa sig såsom hittills skett. Vissa åtgärder av den art som nyss nämnts
äger så stor betydelse för nykterhetstillståndet, att de måste bedömas såsom
viktiga led i en effektiv nykterhetspolitik. Detta gäller särskilt de ungdomssociala
åtgärderna.

Även för den som icke kan helt biträda kommitténs uppfattning om motbokssystemet
bör det stå klart att en större vikt än tidigare måste läggas
vid de positiva åtgärderna. Behovet av ökade insatser på dessa fält synes
väl dokumenterat. En fördel med sådana ingripanden är att kontrasuggestiva
verkningar i allmänhet är uteslutna. De innebär som regel icke tvång
utan vädjar till den enskildes förnuft och ansvarskänsla, eller också är de
av hjälpande art. Ökade positiva insatser bör således under alla förhållanden
ske. Motbokssystemets slopande möjliggör ökningar av hithörande anslag
i en utsträckning som eljest varit utesluten med hänsyn till det aktuella
statsfinansiella läget.

Positiva nykterhetsfrämjande åtgärder.

De nuvarande positiva åtgärderna har trots sin blygsamma omfattning
icke varit utan effekt. Nykterhetskommitténs utredningar synes visa att
ökade insatser med fördel kan göras. Härvid bör i första hand de nuvarande
åtgärderna uppmärksammas.

Dessa är av olika natur. En huvudgrupp är de som syftar till att förebygga
alkoholmissbruk genom undervisning och upplysning. Hit brukar
även hänföras alkoholforskningen. En annan huvudgrupp, nykterhetsvården,
har till ändamål att i olika former hjälpa de redan alkoholskadade.

Beträffande forskningen och undervisningen synes nykterhetskommitténs
förslag väl ägnade att ligga till grund för statsmakternas beslut. De innebär
bl. a. att en professur i alkoholforskning inrättas samt att undervisning
i alkoholfrågan beredes ökat utrymme vid militärförband, skolor och andra
läroanstalter.

Statens stöd åt nykterhetsupplysningen utgår i form av anslag till Centralförbundet
för nykterhetsundervisning och övriga nykterhetsorganisationer.
Nykterhetskommittén har föreslagit att anslagen ökas. I samband därmed
skall staten erhålla ökat inflytande inom centralförbundets ledning.

Förslagen synes i stort sett lämpliga i vad de berör centralförbundet. Beträffande
övriga organisationer har jag funnit en överarbetning erforderlig,
bl. a. för att finna fastare normer för bidragsgivningen samt att motverka
risker för byråkratisering och minskad självständighet i organisationernas
arbete. Överarbetningen har verkställts av utredningen angående stöd åt
nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar. Dess
förslag går i huvudsak ut på att organisationerna skall få ett mindre grundbidrag,
samt att statsbidragen i övrigt skall få karaktären av stimulansbidrag
för utåt riktad verksamhet och förutsätta egna ekonomiska insatser
från organisationernas sida. Stimulansbidrag med högre belopp än som normalt
skall utgå föreslås under budgetåret före en eventuell omläggning av för -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

säljningssystemet för rusdrycker. Förslagen synes kunna tillgodose de nyss
angivna syftena samt även i övrigt vara lämpliga.

Behovet av ökade insatser har icke minst visat sig inom nykterhetsvården.
Verksamheten har visserligen effektiviserats, bl. a. genom uppoffringar
från kommunernas sida. Det är emellertid allmänt omvittnat, att den
nuvarande organisationen icke förslår för annat än de mest trängande uppgifterna.
Bl. a. saknar man ofta resurser att inskrida på ett tillräckligt tidigt
stadium av missbruk.

Redan 1946 års alkoholistvårdsutredning föreslog en avsevärd utbyggnad
av nykterhetsvården. Förslaget innebar en förbättrad anstaltsorganisation
med särskilda alkoholistsjukhus men också en förstärkning av nykterhetsnämnderna
i syfte att tillgodose behovet av tidiga ingripanden. Utredningens
förslag byggde på tanken att sådana ingripanden skulle ske i vidgad
omfattning och väsentligen få formen av hjälpåtgärder i samarbete med
missbrukaren. Nykterhetskommittén har kompletterat utredningens förslag
i fråga om den öppna nykterhetsvården. Bl. a. har den ännu starkare betonat
nykterhetsnämndernas skyldighet att ingripa vid begynnande missbruk.

Nu återgivna förslag avser närmast den nykterhetsvård som permanent
kan erfordras. Med tanke på de särskilda påfrestningar som eventuellt kan
uppkomma i samband med en övergång till ett ändrat rusdrycksförsäljningssystem
har jag låtit särskilda sakkunniga undersöka möjligheterna att
tillfälligt förstärka nykterhetsnämnderna med frivilliga krafter. De sakkunniga
har funnit, att en sådan förstärkning kan ske, och föreslagit särskilda
åtgärder för ändamålet.

En välbehövlig effektivisering av nykterhetsvården synes kunna ske i anslutning
till de sålunda framlagda förslagen.

Vid en avvägning av samhällets positiva nykterhetsfrämjande åtgärder
synes, såsom framhållits redan i annat sammanhang, ungdomen böra komma
i främsta rummet. Förut omtalade positiva åtgärder vänder sig i stor
utsträckning till ungdomen. Den undervisande verksamheten avser sålunda
i huvudsak ungdomar. Även nykterhetsupplysningen riktar sig i stor utsträckning
till elt ungdomligt klientel. Förstärkningen av nykterhetsvården
innebär, som nämnts, ökade möjligheter och skyldigheter för nykterhetsnämnderna
att ingripa på ett tidigt stadium av missbruk. Det ligger i sakens
natur att sådana ingripanden i stor utsträckning kommer alt gälla ungdomliga
missbrukare.

Men därutöver synes erforderligt att vidtaga nya åtgärder som direkt tager
sikte på ungdomens förhållanden. Genom stöd åt sammanslutningar
med ungdomsvårdande åtgärder på programmet, åt ungdomsidrott och åt organiserad
fritidsverksamhet bland ungdom synes det möjligt att inrikta åtskilliga
unga människor på lämpliga fritidssysselsättningar och främja deras
fostran till ett nyktert och ordentligt levnadssätt. En organiserad fritidsverksamhet
motverkar olämpliga påverkningar i liga och gäng. Ungdomarna kommer
i stället i beröring med eu miljö, där samverkan för ideella eller eljest
positiva syften är ett dominerande drag. Förslag i sådan riktning har tidigare

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

framlagts av ungdomsvårdskommittén i allmänt ungdomsvårdande syfte.
Dess betydelse ur nykterhetspolitisk synpunkt är emellertid uppenbart, och
nykterhetskommittén har även starkt betonat vikten av att sådana åtgärder
genomföres. Att de är av betydelse även ur allmänt socialpolitisk och kriminalpolitisk
synpunkt utgör ett ytterligare skäl att pröva möjligheterna för
en samhällelig insats på detta område.

Ungdomsvårdskommitténs förslag har bearbetats av utredningen rörande
stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar.
Utredningens uppdrag avsåg framför allt att finna normer för bidragsgivningen
som tillgodoser skäliga önskemål om kontroll och enkelhet i tillämpningen.
Utredningen synes i allt väsentligt ha löst denna uppgift. Härigenom
har förutsättningar skapats för insatser som förefaller synnerligen angelägna.
De torde komma att innebära ett viktigt tillskott till de traditionella
nykterhetspolitiska åtgärderna.

Positivt nykterhetsfrämjande insatser i ny form synes möjliga även på
andra områden. Jag syftar här på åtgärder för att främja ett alkoholfritt
umgängesliv. Frågan utredes av en särskild kommitté. I den mån denna kan
ge anvisning på lämpliga åtgärder, torde förslag i ämnet kunna föreläggas
riksdagen så tidigt att åtgärderna kan vidtagas tillsammans med övriga reformer
inom nykterhetspolitiken.

I samband med nykterhetsupplysningen och nykterhetsvården har antytts
att särskilda åtgärder kan behöva vidtagas för att bemästra de särskilda
problem som kan uppstå vid en omläggning av principerna för rusdrycksförsäljningen.
I sådant syfte ifrågakommer ytterligare att anordna
en upplysningskampanj under övergångstiden till ett nytt försäljningssystem.
Jag torde få återkomma till dessa frågor i anslutning till övriga
spörsmål rörande övergången till en ny nykterhetspolitik.

De här antydda positiva åtgärderna kommer att preciseras närmare i särskilda
propositioner. Den anslagsmässiga ramen för åtgärderna blir, som
förut nämnts, i viss män beroende av den ståndpunkt statsmakterna intager
i fråga om försälj ningssystemet. Det är under alla förhållanden önskvärt
att anslagen icke tillmätes för snävt. För en, såvitt nu kan förutses,
helt tillfredsställande utbyggnad av de positiva insatserna erfordras anslagsökningar
på i runt tal 7 milj. kr. årligen. Därtill kommer engångskostnader
under övergångstiden till ett nytt försäljningssystem på sammanlagt
2—3 milj. kr. Med dessa belopp får jämföras de besparingar som kan göras
genom motbokssystemets avveckling. Såsom närmare skall utvecklas i det
följande torde man på längre sikt kunna räkna med besparingar av omkring
10 milj. kr. per år.

Det är självfallet svårt att förutsäga hur stora resultat som kan nås genom
åtgärder av angivet slag. I den mån de icke avser övergången till
ett nytt försäljningssystem, verkar de endast på lång sikt. De motsvaras
emellertid i stor utsträckning av ett länge känt behov och synes kunna
skapa väsentligt bättre förutsättningar för framtiden. Det är angeläget att

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

samhället icke försummar möjligheterna att här göra insatser som kan ge
ett rimligt utbyte för kostnaderna.

Alkoholbeskattningen.

I flera länder utgör alkoholbeskattningen det viktigaste nykterhetspolitiska
ingreppet. Såsom nykterhetskommittén framhållit har skatterna i
allmänhet icke införts i nykterhetspolitiskt syfte. I några stater med höga
spritskatter, särskilt Danmark och Storbritannien, har skatterna emellertid
visat sig kunna nedpressa spritkonsumtionen kraftigt. Man har därvid även
funnit att alkoholskadorna avsevärt reducerats trots en ansenlig förtäring
av andra alkoholdrycker. De gynnsamma erfarenheterna från dessa länder
har kommit många i vårt land att förorda samma system. Kraftiga skattehöjningar
har sedan länge stått på nykterhetsrörelsens program.

Nykterhetskommittén har emellertid icke funnit skäl att föreslå skattehöjningar.
Kommittén anser att ett slopande av motbokssystemet i och för
sig är ägnat att påtagligt förbättra nykterhetstillståndct. Ett särskilt skäl att
icke förbinda systemets avskaffande med nykterhetspolitiskt motiverade
prishöjningar ser kommittén däri att man eljest skulle gå miste om det tillfälle
som erbjuder sig att helt »stampa ut» den illegala hanteringen.

Kommitténs ståndpunkt har godtagits i flertalet yttranden. En övergång
till det danska systemet har emellertid påyrkats — eventuellt som ett alternativ
till motbokssystemet — av flera remissorgan, däribland kontrollstyrelsen
och socialstyrelsen. Å andra sidan har gensagor mot nykterhetspolitiskt
motiverade prishöjningar gjorts från flera håll.

Förslagen om prishöjningar grundas, som nyss antytts, i allmänhet på
att man anser att motbokssystemet alltjämt spelar en viktig roll som spärr
för spritkonsumtionen. De höga priserna är avsedda att sättas i systemets
ställe.

Såsom framgår av mina överväganden i den föregående avdelningen kan
jag icke ansluta mig till denna uppfattning om systemets verkningar. Jag har
funnit att systemet i sin totala effekt icke längre torde vara märkbart nykterhetsfrämjande.
Åsikten att en höjning av spritskatterna skulle vara nödvändig
för att ett slopande av motbokssystemet icke skall leda till ett försämrat
nykterhetstillstånd kan jag därför icke dela.

En kraftig höjning av spritpriserna är utan tvivel den enda åtgärd, varigenom
den alltför höga konsumtionen i vårt land skulle kunna snabbt nedbringas.
De goda erfarenheterna från Danmark och Storbritannien kan synas
tala för lämpligheten av en sådan åtgärd.

Det må emellertid framhållas, att man icke utan vidare kan jämföra de
nuvarande förhållandena i vårt land med dem som rådde i dessa länder när
de höga skatterna genomfördes. En avgörande skillnad ligger redan däri, att
de engelska och danska skatterna icke infördes av nykterhetspolitiska skäl
utan motiverades av det rådande försörjningsläget. Åtgärderna kunde därför
accepteras av allmänheten på ett helt annat sätt än om de skett i uttryckligt
syfte att påverka nykterhetstillståndct. Man torde vidare kunna

Särskilda utskottets utlåtande nr l.

utgå ifrån att ungdomar och missbrukare icke hade tillnärmelsevis den goda
tillgång på pengar som är vanlig i dagens Sverige. I dessa huvudsakligen
tättbefolkade länder torde även möjligheterna att beivra illegal hantering
ha varit tämligen goda. Det är under sådana förhållanden endast naturligt
att verkningarna på såväl konsumtion som missbruk blev avsevärda.

Om priserna nu höjes i vårt land till exempelvis dansk eller engelsk nivå,
skulle säkerligen konsumtionen minska i ej obetydlig omfattning. Minskningen
torde komma att omfatta det stora flertalet konsumenter, vilket givetvis
i och för sig vore önskvärt. De missbrukare som nu är beredda att på
den illegala marknaden betala 30—40 kronor för en liter brännvin skulle likväl
knappast låta avskräcka sig av en sådan höjning. Detsamma gäller de ungdomar
med goda inkomster och utan försörjningsplikt som vid sidan av
missbrukarna utgör den illegala marknadens förnämsta kundkrets. De eftersträvade
verkningarna på missbrukare och i nykterhetsavseende mindre
skötsamma ungdomar skulle alltså icke nås. Däremot skulle åtgärden verka
djupt ingripande på de övriga konsumenterna, som av den vuxna manliga
befolkningen torde utgöra drygt 80 procent. Det säger sig självt att man
skulle få svårt att vinna förståelse hos allmänheten för en åtgärd med denna
innebörd.

Om man önskar påverka konsumtionen även hos missbrukare och förut
nämnda ungdomar, torde ännu högre priser få tillgripas. Man finge emellertid
då räkna med en ännu häftigare reaktion hos allmänheten. Man torde
riskera att betydande folklager skulle ställa sig fientliga till samhällets nykterhetspolitiska
strävanden. Effekten av de positiva åtgärderna skulle
härigenom minskas. Ännu allvarligare torde emellertid vara, att en illegal
hantering av verkligt elakartad karaktär skulle kunna uppstå i form av smuggling
och hembränning i större skala. Med hänsyn till den väntade inställningen
hos allmänheten skulle det bli synnerligen svårt att beivra den illegala
hanteringen. Avsevärda risker för illegal hantering skulle utan tvivel finnas
även vid en sådan mera måttlig prishöjning, varom nyss varit tal.

Med hänsyn till det anförda torde det icke vara lämpligt att nu i vårt land
införa ett system med väsentligt höjda spritskatter. De relativt höga spritskatter
som av andra skäl införts torde emellertid vara av betydelse för konsumtionens
storlek och inriktning. De ger otvivelaktigt ett visst stöd åt de
positiva nykterhetsfrämjande åtgärderna. Såsom jag framhållit redan i den
vid riksdagens början framlagda propositionen nr 28 är det därför ur nykterhetspolitisk
synpunkt betänkligt om en mera märkbar reducering av
priset på spritdrycker kommer till stånd genom förändringar i penningvärdet.
En sådan reduktion har ägt rum sedan spritskatterna senast ändrades.
Jag har i nämnda proposition framlagt förslag om en höjning av spritbeskattningen.
Förslaget, som förestavas av statsfinansiella skäl, innebär
att spritpriserna höjes med i genomsnitt omkring tre kronor per liter. Vid
denna höjning av priserna torde ökade risker för illegal hantering icke behöva
befaras.

Genom en lämplig avvägning av skatterna på olika slags alkoholdrycker

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

kan man vidare främja en inriktning av konsumtionen på svagare drycker.
Även denna fråga har behandlats i nyssnämnda proposition. De föreslagna
skattehöjningarna har förbundits med en differentiering efter dryckernas
alkoholhalt. bet blir alkoholen som drabbas av beskattningen. Olika skatteskalor
har sålunda föreslagits för spritdrycker med en alkoholhalt av
mindre än 35 volymprocent, för drycker med högre halt men högst 40 procent
samt för de drycker som har ännu högre alkoholstyrka. Skatteuttaget
på viner har i stort sett blivit oförändrat. Även här har emellertid en ändrad
avvägning skett i syfte att gynna de svaga sorterna i förhållande till
de starka. Sålunda har jag föreslagit att den särskilda utskänkningsskatten
på svaga viner slopas. Såsom framhållits i ett av de betänkanden som ligger
till grund för skatteförslaget, är restaurangpriserna på svaga viner för
närvarande så höga att de direkt motverkar konsumtionen av sadana di^cker.
Indirekt torde därigenom restaurangförtäringen av spritdrycker främjas.
De framlagda förslagen synes kunna skapa vissa förutsättningar för en
annan inriktning av konsumtionen. Det angivna syftet borde ytterligare
kunna främjas, om man i enlighet med ett förslag i nyssnämnda betänkande
utsträcker den nuvarande prisregleringen på utskänkta alkoholdrycker,
som endast avser spritdrycker, till vinerna och således även till lättvinerna.

Redan enligt gällande lagstiftning föreligger befogenhet för kontrollstyrelsen
att bestämma utskänkningspriserna på vin. Så kommer att bli fallet
också enligt den nya lagstiftningen. Frågan om prisregleringens närmare
utformning torde böra lösas slutgiltigt då den pågående utredningen
om restauratörvinsterna föreligger färdig. Om det visar sig erforderligt bör
man emellertid överväga att redan dessförinnan genomföra en provisorisk
lösning.

Beträffande maltdrycksbeskattningen framlägges förslag till ändrad skatteavvägning
i särskild, denna dag anmäld proposition. Förslagen innebär
bl. a. att lagrat svagdricka (lättöl) icke längre skall beskattas.

De under remissbehandlingen av nykterhetskommitténs betänkande väckta
förslagen om tillfälliga skattehöjningar under övergångstiden efter ett slopande
av motbokssystemet kan jag ej biträda. Till motiveringen härför återkommer
jag senare.

I detta sammanhang torde jag ytterligare få upptaga frågan om särskild
utskänkningsskatt alltjämt skall utgå.

Nykterhetskommittén har vid sina överväganden i detta spörsmål funnit
alt en avveckling av utskänkningsskatterna skulle vara förenad med vissa
fördelar. Bl. a. skulle eu sådan åtgärd kunna få betydelse när det gäller att
komma till rätta med den olagliga förtäringen av medhavd sprit på näringsställen
utan rättigheter. Kommittén har emellertid stannat för att icke föreslå
någon ändring i gällande bestämmelser. Den framhåller hl. a. att skatten
har en viktig uppgift att fylla för att motverka fylleri å utskänkningsställen.
Utskänkningens andel i fylleriet har varit betydligt större än utminuleringens.
Enligt kommitténs uppfattning skulle utskänkningsskattens borttagan -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

de kunna få viss psykologisk betydelse och uppmuntra till ökad konsumtion
på restaurangerna.

De av kommittén sålunda anförda skälen synes avgörande. Jag har redan
i propositionen nr 28 haft anledning att ingå på detta spörsmål såvitt angår
det nu gällande försäljningssystemet. De förestående reformerna inom
nykterhetspolitiken ger icke anledning till en ändrad bedömning. Utskänkningsskatterna
torde därför böra bibehållas i huvudsak. I nyssnämnda proposition
har jag dock, som nyss omtalats, förordat att svagvinerna skall
undantas från utskänkningsskatt.

För sä l jn ing slags tift n ingen.

Såsom jag tidigare förordat bör motbokssystemet avvecklas. Detta medför
en genomgripande förändring av gällande lagstiftning om försäljning av
rusdrycker, vilken i hög grad präglats av detta system. Även i övrigt synes
det av flera skäl påkallat att omarbeta lagstiftningen.

Motbokskontrollens slopande innebär att större frihet tillerkännes den enskilde
och att på honom lägges ett större mått av ansvar. Denna princip bör
genomgående komina till uttryck i den nya lagstiftningen om rusdrycker
och maltdrycker.

Självfallet kan samhället icke underlåta att upprätthålla vissa restriktioner.
Dessa bör emellertid vara väl motiverade och till sin innebörd så klara
som möjligt; deras efterlevnad bör kunna effektivt kontrolleras.

Nykterhetskommitténs förslag ligger till grund för de författningsförslag,
som utarbetats inom finansdepartementet. Skiljaktigheterna är emellertid
avsevärda. Förenklingar har eftersträvats så långt detta varit möjligt.

Jag skall här antyda några huvudlinjer i de regler för försäljningen av
alkoholhaltiga drycker som jag kommer att förorda. Till en början vill jag
emellertid något utförligare uppehålla mig vid vissa frågor angående arten
av och alkoholhalten i de drycker som skall tillhandahållas allmänheten.

Nykterhetskommittén har dryftat olika åtgärder i syfte att inrikta konsumtionen
på mindre alkoholstarka sorter eller på helt alkoholfria drycker.
Övervägandena i denna del har emellertid endast lett till förslag på maltdryckernas
område. Kommittén förordar att det vanliga ölet hålles vid samma
låga halt som för närvarande och att starkölet återinföres såsom ett alternativ
till spriten.

Av en ledamot i kommittén samt åtskilliga remissinstanser föreslås betydligt
längre gående åtgärder i det angivna syftet.

Även enligt min mening är det lämpligt att gå något längre än kommittén
när det gäller att söka främja en övergång till svagare alkoholdrycker
och till alkoholfria drycker. Jag har tidigare behandlat beskattningens roll i
detta sammanhang och lämnat en redogörelse för vissa förslag i det angivna
syftet.

En annan åtgärd som förts på tal i diskussionen är att företaga sådana
sänkningar av alkoholhalten i de vanligaste brännvinssorterna som kan ge -

Särskilda utskottets utlåtande nr t.

nomföras utan att ändra dryckernas smak och karaktär. I motsats till kommitténs
majoritet finner jag att en sådan åtgärd kan få viss betydelse ur
nykterhetssynpunkt. Att så är fallet belyses bl. a. av erfarenheterna från
de tider då tillgången på 40-procentigt potatisbrännvin varit otillräcklig och
en övergång till starkare spritsorter ägt rum.

Företagna undersökningar visar att alkoholhalten i okryddat brännvin
kan sänkas till 35—36 volymprocent och att halten i flertalet kryddade sorter
samt eau-de-vie och gin kan begränsas till 40—41 volymprocent utan
att detta leder till att dryckerna får väsentligt ändrad smak och karaktär.
Enligt vad jag inhämtat från Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen möter icke
hinder ur produktionssynpunkt att på detta sätt ändra sammansättningen
av de mest använda spritsorterna. Emellertid anser jag mig icke böra för
närvarande förorda andra förändringar av detta slag än att alkoholhalten
i de okryddade brännvinssorterna allmänt bringas ned till en nivå som icke
överstiger alkoholhalten i renat brännvin. Det nuvarande starkare okryddade
brännvinet skulle sålunda icke längre tillhandahållas.

Enligt min uppfattning bör hinder icke möta att, om så efter närmare
prövning befinnes lämpligt, såsom ett försök släppa ut ett svagare, okryddat
brännvin med en alkoholhalt av exempelvis 32 ä 34 volymprocent.

Det bör ankomma på spritcentralen att, om dessa förslag icke möter invändningar
från riksdagens sida, genomföra ifrågavarande åtgärder. Självfallet
bör bolaget vara berättigat att vid sina inköp från utländska leverantörer
tillse att dessa icke utnyttjar sänkningarna i konkurrenssyfte.

Sedan erfarenheter vunnits av dessa åtgärder, torde frågan om ytterligare
sänkningar av alkoholhalten få tagas upp till prövning.

I detta sammanhang vill jag också uttala att bl. a. med tanke på här förordade
åtgärder, den 96-procentiga finspriten icke bör få tillhandahållas
inom utminuteringen såsom konsumtionsvara efter motbokssystemets avskaffande.

Frågan om alkoholhalten i maltdryckerna torde få behandlas närmare
i anslutning till maltdryckslagstiftningen. Jag vill emellertid här förutskicka
att jag i stort sett funnit mig kunna godtaga kommitténs förslag. Därvid
har avgörande vikt fästs vid intresset att främja en övergång till svagare
drycker. Framför allt med hänsyn härtill torde det vara önskväit att en
starkare maltdryck än nuvarande 2,8 procentiga Öl finnes att tillgå. Alternativet
till kommitténs förslag skulle vara att något höja alkoholhalten i
det vanliga ölet. Jag har, trots vissa betänkligheter mot att återinföra starkölet,
funnit kommitténs alternativ lämpligare än det nyss nämnda. Viss
försiktighet synes emellertid böra iakttagas. Jag vill här endast peka på tidigare
dåliga erfarenheter av starkölet. Hur utvecklingen på detta område
kommer att gestalta sig kan därför te sig något ovisst. Medan kommittén i
försäljningshänseende velat jämställa starkölet med de svaga vinerna, kommer
jag att förorda att starkölet blir underkastat samma regler som spritdryckerna.

I detta sammanhang vill jag slutligen erinra om att en av de ännu aibc -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

tande snabbkommittéerna utreder förutsättningarna för att främja ökad
användning av alkoholfria drycker vid sällskapligt umgänge och fester. Sedan
kommittén avgivit sitt betänkande, torde jag få återkomma till denna
fråga.

Jag övergår härefter till att i korthet ange min uppfattning om hur lagstiftningen
om försäljning av alkoholhaltiga drycker i övrigt bör utformas.

Med motbokssystemets slopande bör följa att fri inköpsrätt i princip tillkommer
alla myndiga personer.

I den hävdvunna principen att rusdryckerna skall säljas av företag utan
enskilt vinstintresse göres icke någon ändring. Fastmera innehåller förslaget
i fråga om maltdryckerna en viss utvidgning av tillämpningsområdet för
denna princip. Ett liknande syfte har den av de ännu arbetande snabbkommittéerna
som utreder frågan om avveckling av utskänkningsvinsten och
drickspenningsystemet.

Förslagen syftar vidare till en skärpt kontroll av den alkoholdrycksförsäljning
som äger rum i enskild regi, utskänkningen och ölförsäljningen.
Kontrollen skall främst taga sikte på försäljningsverksamhetens allmänna
karaktär. I gengäld har åtskilliga detaljregleringar kunnat slopas eller inskränkas.
Principen om ökad frihet och skärpt ansvar har sålunda i viss
mån kunnat genomföras även på dessa områden.

Kommitténs förslag rörande utminuteringen av rusdrycker upptog från
motbokssystemet två viktiga element. Sålunda skulle alla inköp registreras
och missbrukare - lat vara i minskad omfattning — och langare avstängas
t rån inköpsrätt. Jag bär icke kunnat biträda förslaget om fortsatt inköpsregistrering.
Däremot torde det vara påkallat att bibehålla en möjlighet till
avstängning; utminuteringsorganen synes icke böra vara skyldiga att lämna
ut rusdrycker till grova alkoholmissbrukare eller langare.

Beträffande organisationen av detaljhandeln föreslog kommitténs majoritet
att ett för hela riket gemensamt detaljhandelsbolag skulle inrättas.
Majoritetens förslag i nämnda del var förbundet med en genomgripande omläggning
av utrednings- och kontrollarbetet i utskänkningsfrågor. Dessa
uPP§ifter, som för närvarande i huvudsak ankommer på systembolagen,
föreslogs överflyttade till länsnykterhetsuämnderna.

Förslaget att inrätta ett för hela riket gemensamt detaljhandelsbolag synes
böra godtagas. Anordningen att överflytta systembolagens uppgifter
med utskänkningen på länsnykterhetsnämnderna synes däremot mindre
lämplig. Den kan bli till förfång för länsnämnderna i deras nvkterhetsvårdande
arbete. Icke heller kan man förvänta att nämnderna får sådan sammansättning
att de blir helt lämpade för de avsedda nya uppgifterna. Jag har
därför funnit mig böra föreslå en anordning på förevarande område som
närmare anknyter till vad nu gäller men samtidigt tillgodoser intresset av
effektiviserad kontroll. Förslagen innebär i huvudsak att utrednings- och
kontrollarbetet koncentreras hos det blivande riksbolagets distriktschefer,
vilka i nu angivna hänseende skall ha ställning av offentliga tjänstemän,''

Särskilda utskottets utlåtande nr t.

restauranginspektörer. De skall vara underkastade ämbetsansvar och i
nämnda egenskap vara underställda länsstyrelsen, vilken alltjämt bör vara
tillståndsgivande myndighet. Vid sin sida skall inspektören ha en rådgivande
nämnd, vilken konstruerats som ett rent länskommunalt organ.

Det kommunala vetot i fråga om utskänkningen bibehålies i förslaget och
har utsträckts till sådana frågor som varieté och dans. Förslaget innehåller
en närmare reglering av den nu i viss mån oklara frågan om kommunens
rätt att med bindande verkan föreslå lokala särbestämmelser.

Beträffande utskänkningsrestriktionerna innebar kommittéförslaget både
förenklingar och skärpningar i förhållande till nu gällande ordning. Lättnaderna
bestod förnämligast i att kvantitetsbegränsningarna skulle slopas,
utom i fråga om brännvin, och att vissa uppmjukningar skulle ske i måltidstvånget.
I skärpande riktning skulle verka kommitténs förslag att motverka
bruket att förtära sprit under arbetstid genom att framflytta tiden
för utskänkning av spritdrycker till klockan 15.

Mot kommitténs förslag kan generellt sett anföras att det innebär en tämligen
detaljmässig reglering, vars efterlevnad i många fall kan bli svår att
kontrollera. Vid mina överväganden i dessa frågor har jag försökt finna
klarare och mera konsekventa riktlinjer.

Jag finner mig liksom kommittén böra förorda att måltidstvånget tills vidare
bibehålies i fråga om spritdrycker, ehuru med något uppmjukad utformning.
Bestämmelsen att maten skall vara lagad bortfaller. Även starkölet
bör enligt min mening omfattas av måltidstvånget, däremot icke vin
av något slag. De av kommittén förordade undantagen beträffande spritdrinkar
och lättgroggar har å andra sidan icke upptagits i departementsförslaget.
Det kan ifrågasättas om det i längden är lämpligt att upprätthålla
måltidstvånget. På grundval av en särskild utredning som jag låtit utföra,
vill jag föreslå en försöksverksamhet med utskänkning utan måltidstvång.

Kvantitetsrestriktionerna synes böra helt slopas. Det må emellertid beträffande
dessa likaväl som andra lättnader framhållas att restauratörerna
själva är skyldiga att företaga sådana inskränkningar som de finner erforderliga
med hänsyn till ordningen, nykterheten och trevnaden på restaurangen.
Någon rätt för gäst att bli serverad föreligger icke, och beträffande
berusade personer föreligger självfallet skyldighet att vägra servering. Lättnaderna
innebär snarast att på restauratörerna överflyttas en del av det ansvar
för utskänkningen som det allmänna hittills påtagit sig.

Kommitténs förslag om den spritfria arbetsdagen synes så värdefullt att
det, trots betänkligheter som yppats vid remissbehandlingen, bör genomföras.
För att nå det angivna syftet synes man emellertid böra gå ett steg
längre och sätta tiden för utskänkningens början till klockan 16. Å andra
sidan bör utskänkningen å sön- och helgdagar samt dag före sådan dag få
börja något tidigare, enligt departementsförslaget klockan 14.

Även såvitt angår andra utskänkningsfrågor har jämkningar företagits
i kommitténs förslag. Nämnas må bl. a., att jag förordat vissa skärpningar
i de föreslagna reglerna beträffande varieté och dans. Vad jag förordar i fråga

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

om underhållning på restaurangerna innebär emellertid vissa uppmjuk ningar

av nu gällande bestämmelser.

Ett slopande av motbokskontrollen synes i och för sig icke nödvändiggöra
en omläggning av reglerna för handeln med maltdrycker. Den nu gällande
lagstiftningen är emellertid föråldrad och har länge varit i behov av
översyn. Det förut nämnda intresset att främja en övergång till svagare
drycker gör det också önskvärt att ompröva maltdrycksbestämmelserna.
Av skäl som närmare skall angivas i anslutning till dessa torde nu aktuella
ändringar icke behöva anstå i avbidan på den ytterligare utredning om bryggeriernas
företagsform som jag ämnar föreslå.

De av mig föreslagna bestämmelserna rörande handeln med vanligt Öl avviker
i vissa hänseenden från kommittéförslaget. Jag har ansett mig böra
starkare betona intresset att så långt möjligt övergå till den mindre aktiva
distributionsformen avhämtningsförsäljning. Förslaget strävar också efter
att göra den rörliga försäljningen mindre aktiv. Jag vill vidare förorda vissa
förenklingar. Bl. a. skall enligt departementsförslaget avhämtningsrättigheter
icke oktrojbindas utan som nu beviljas att gälla tills vidare.

Utredningen i ölförsäljningsärenden bör liksom nu ankomma på länsstyrelsen.
Mot kommitténs förslag att lägga utredningsarbetet på länsnykterhetsnämnderna
talar i stort sett samma skäl som när det gäller utskänkning
av rusdrycker.

Rörande utskänkningen av Öl ansluter sig departementsförslaget, med de
jämkningar som föranledes av det nyss sagda, tämligen nära till kommittéförslaget.
Utskänkningen bör sålunda alltjämt vara underkastad kommunalt
veto.

I den svårlösta frågan om de s. k. förtärings- och förvaringsförbuden avviker
mitt förslag avsevärt från kommitténs. Jag har funnit det påkallat
att föreslå vissa lättnader i fråga om möjligheterna att erhålla tillstånd till
utskänkning i de aktuella fallen. Däremot har jag icke funnit tillrådligt att
i så stor utsträckning som kommittén tillåta förtäring av medhavd utminuteringssprit.

Slutligen framlägger jag vissa förslag i syfte att motverka olämplig reklam
för rusdrycker.

Övergången.

Nykterhetskommittén räknade med vissa svårigheter under övergången
till ett friare försäljningssystem men fann icke att de påkallade särskilda
motåtgärder.

I yttrandena över nykterhetskommitténs förslag uttalades allmänt farhågor
för att övergångssvårigheterna skulle bli större än kommittén förutsett,
och olika förslag till övergångsanordningar framfördes.

Flertalet yttranden framhöll att de positiva insatserna, särskilt nykterhetsvården,
borde utbyggas innan den nya försäljningslagstiftningen träder
i kraft. I några yttranden anslöt man sig även till tanken på en intensifierad

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

upplysning, eventuellt en propagandakampanj, i anslutning till övergången.

Tillfälliga skattehöjningar ifrågasattes på flera håll.

Av delvis annan karaktär var de yttranden som gick ut på att det slutliga
avgörandet om motbokssystemet uppskjutes. Under mellantiden skulle
olika anordningar prövas. Sveriges centrala restaurangaktiebolag förordade
exempelvis att de föreslagna positiva åtgärderna insättes och att motbokssystemet
kvarstår i avbidan på att verkningarna av dessa åtgärder
framträder. Några yttranden anslöt sig till ett inom kommittén framfört
förslag att låta reformer inom utskänkningen anstå tills det nya utminuteringssystemet
vunnit stadga och visat sina resultat. Flertalet yrkanden avsåg
emellertid en försöksverksamhet inom motbokssystemets ram med
uppmjukade eller borttagna kvantitetsbegränsningar. De nu nämnda förslagen
var i allmänhet direkt eller indirekt motiverade av en från kommittén
avvikande syn på motbokssystemet.

Redan det av nykterhetskommittén och nämnda remissorgan förebragta
materialet torde, såsom delvis antytts i det föregående, ge anledning att
förutse svårare övergångsproblem än dem nykterhetskommittén ansett sig
böra räkna med. Dessa problem har ytterligare undersökts av den kommitté
som haft att utreda behovet av och förutsättningarna för en upplysningskampanj
under övergångstiden. Kommitténs undersökningar ger vid handen
att avsevärda svårigheter är att förutse men att de torde bli begränsade
till något år. Såsom kommittén framhållit, måste man i utgångsläget
räkna med de konsumtionsvanor som nu finnes. Det måste dröja någon tid
innan de väntade gynnsamma verkningarna av den nya nykterhetspolitiken
kan göra sig gällande. Den spärr som motbokssystemet hittills inneburit för
vissa kategorier försvinner däremot med en gång. Härtill kommer verkningarna
av de psykologiska fenomen som kommittén sammanfattat under
benämningen frihetssuggestion.

Det är av vikt — icke minst för den slutliga framgången för de nu föreslagna
reformerna -—- att samhället är berett att möta svårigheterna under
övergångstiden. Bl. a. synes den planerade utbyggnaden av nykterhetsvården
böra påbörjas snarast. Härvid bör även genomföras det förut nämnda
förslaget om frivilliga medhjälpare åt nykterhetsnämnderna. ökade anslag
för dessa ändamål torde böra föreslås vid innevarande riksdag.

På samma sätt bör ökade ekonomiska insatser för nykterhetsupplysning
och ungdomssociala åtgärder ske redan under instundande budgetår. Anslag
till nykterhetsupplysning bör i enlighet med framlagt förslag det första
året beviljas till något högre belopp än som sedan normalt skall utgå.

En brett upplagd upplysningskampanj har föreslagits av den nyss omtalade
kommittén. Förslaget har i allmänhet tillstyrkts vid remissbehandlingen.
Kommitténs utredningar synes ge vid banden att en lämpligt avpassad
propaganda kan få gynnsam effekt. Jag finner den av kommittén
förordade kampanjen i stort sett lämplig och avser att i särskild ordning
anmäla de därigenom aktualiserade frågorna.

Däremot kan jag icke biträda de i yttrandena över nykterhetskommitténs

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

betänkande framförda förslagen om prishöjningar under övergångstiden.
Förslagen förutsätter att priserna efter någon tid åter sänkes. Dessa prissänkningar
skulle bli en direkt stimulans till ökad konsumtion. Ytterligare
en period med övergångssvårigheter skulle komma med väl så stora risker
som den nu aktuella. Man finge även räkna med att det onormala intresse
kring alkoholen som sammanhänger med dylika förändringar skulle kvarstå
under längre tid än eljest skulle bli fallet. Det synes vara av största vikt att
detta intresse försvinner snarast möjligt.

Det sist sagda talar även emot yrkandena om uppskov med det slutliga
avgörandet. Härtill kommer att man efter den tilltänkta försöksperioden
knappast har bättre möjligheter att förutse verkningarna av ett helt fritt
system än vad nu är fallet. Försöksanordningar av antytt slag torde föra
med sig särskilda psykologiska verkningar. Man tager visserligen bort det
väsentliga av såväl spärr- som suggestionseffekten i motbokssystemet. Kvar
står dock åtskilligt av de psykologiska faktorer som betingas av systemet.
Dessutom synes anordningens karaktär av prov kunna medföra särskilda
problem.

Jag kan därför icke heller biträda dessa förslag. Avgörandet om motbokssystemets
fortbestånd — vilket ur nykterhetssynpunkt icke torde ha den
betydelse nykterhetskommittén och dess främsta meningsmotståndare var
och en från sina utgångspunkter synes vilja tillmäta detsamma — bör träffas
slutgiltigt i förevarande sammanhang.

Med förslagen om uppskov med det slutgiltiga avgörandet har man emellertid
även avsett att göra övergången till ett fritt försäljningssystem mjukare.
Vissa åtgärder i sådant syfte synes kunna förordas. En lämplig anordning
torde vara att någon tid, förslagsvis från och med den 1 juli innevarande
år, slopa gällande krisrestriktioner i fråga om utminuteringen, d. v. s.
höja maximitilldelningen till den i gällande förordning fastställda kvantiteten,
fyra liter, samt utsträcka tiden för efterhandsinköp från nuvarande tre
månader till i förordningen föreskrivna sex månader. Eftersom åtgärden beslutas
i samband med systemets slopande och utgör en direkt förberedelse
härför, torde man icke behöva befara nämnvärda suggestionsverkningar eller
andra nykterhetspolitiskt olämpliga konsekvenser. Om riksdagen gillar min
ståndpunkt härutinnan, torde det ankomma på Kungl. Maj :t att upphäva
den författning vari krisrestriktionerna föreskrives; dock bör av arbetstekniska
skäl förändringen beträffande efterhandsinköpen icke avse tiden före
den 1 juli 1954. Då det torde vara praktiskt ogörligt att individuellt ompröva
motbokstilldelningarna, bör kontrollstyrelsen lämna systembolagen
anvisningar om lämpliga generella höjningar. Sålunda kunde exempelvis
treliterstilldelningarna höjas till fyra liter och Övriga tilldelningar ökas med
hälften.

Nykterhetskommittén föreslog att det nya försäljningssystemet skulle
träda i kraft den 1 oktober 1955. Den förut nämnda kommittén, som särskilt
haft att beakta övergångsproblemen, har icke funnit skäl att från sina
utgångspunkter förorda annan tid. Mot den föreslagna tidpunkten kan be -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

tänkligheter anföras såtillvida att det nya systemets första dag skulle bli
en lördag. Detta synes emellertid icke behöva utgöra något hinder. Utminuteringsaffärerna
kan lämpligen hållas stängda nämnda dag. Att så sker
synes påkallat även med tanke på att det tillämnade riksbolaget samtidigt
skall överta den av systembolagen drivna rörelsen. Då det kring nykterhetskommitténs
förslag framkomna särskilda intresset för alkoholen snarast
bör försvinna, är det av vikt att ikraftträdandet sker snarast möjligt. Den
av nykterhetskommittén föreslagna tidpunkten synes lämplig ur administrativ
synpunkt. Jag kan därför biträda kommitténs förslag i denna del.

Straffbestämmelserna för fylleri m. m.

Det torde slutligen vara anledning att med några ord beröra de legislativa
ingrepp mot alkoholmissbruk som sker i form av straff för offentligt
fylleri samt för rattfylleri.

'' Nykterhetskommittén har granskat gällande bestämmelser om fylleri men
har icke funnit anledning att framlägga några förslag. I enstaka yttranden
över nykterhetskommitténs betänkande framföres emellertid krav på skärpning
av straffet eller utredning i ämnet. Nyligen har strafflagberedningen
i yttrande över straffrättskommitténs förslag till brottsbalk förordat att
straffbestämmelsen slopas samt att gällande bestämmelser angående omhändertagande
av fyllerister ändras därhän att fylleristerna skall föras till
särskilda läkarkliniker och kunna kvarhållas där några dygn.

I likhet med nykterhetskommittén finner jag icke anledning att pröva
dessa frågor i förevarande sammanhang. Straffbestämmelserna mot fylleri
omprövades så sent som vid 1948 års riksdag och har i sak oförändrade upptagits
i förslaget till brottsbalk. Det förslag som framförts av strafflagberedningen
torde få prövas i annat sammanhang.

Den straffrättsliga reaktionen mot rattfylleri berör väsentligen andra
intressen än dem varom nu är fråga. Här skall endast erinras om att förslag
till skärpta straffbestämmelser avgivits av en särskild kommitté och är föremål
för Kungl. Maj :ts prövning.

Motionerna.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har i motionerna 11:
535 och 11: 546 yrkats avslag på propositionen i des helhet.

De i likalydande motionerna I: 426 och II: 570 samt likalydande motionerna
I: 427 och II: 565 framförda förslagen om folkomröstning innebär, som
tidigare nämnts, att riksdagen icke bifaller propositionen vid innevarande
vårsession.

Vidare må erinras om den förut återgivna motionen 11: 554, vari vissa
principiella synpunkter på reformfrågan anlägges.

Omfattande ändringsförslag framställes i motionen II: 549. I syfte bl. a.
att »det s. k. starkölet skall kunna försäljas som vanlig pilsner» samt att

4 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 12 samt. Nrl.

Särskilda utskottets utlåtande nr I.

»i högre grad utnyttja jordbrukets överskottsprodukter för att höja kvaliteterna
på spritdryckerna» hemställes om vissa ändringar i förslaget till rusdrycksförsäl
j ningsf örordning.

Övriga motioner är i regel av mera speciell karaktär och torde lämpligen
redovisas under de frågor till vilka de hänför sig.

I detta sammanhang bör emellertid upptas de motioner, som avser övergången
till den nya försäljningslagstiftningen.

Flera motionärer förordar uppskov med ikraftträdandet.

Motionen II: 546 innehåller sålunda — förutom avslagsyrkandet — i andra
hand hemställan att ikraftträdandet av de nya förordningarna uppskjutes till
den 1 juli 1960.

I motionen II: 573 föreslås att riksdagen måtte besluta att de nya bestämmelserna
om försäljning av rusdrycker och Öl skall träda i kraft den 1 februari
1956. Såsom skäl för sin hemställan anför motionären bl. a., att om motboken
slopas den 1 oktober 1955, uppstår i första hand en ökad konsumtions-
och fyllerifrekvens under månaderna fram emot årets slut. Denna
ogynnsamma utveckling kan befaras bli ytterligare förstärkt genom den
ökade spritkonsumtion som är förenad med jul- och nyårsfirandet.

Likalydande motionerna 1: 422 och II: 542 innehåller yrkande att riksdagen
vid behandling av propositionen måtte besluta, att de i propositionen föreslagna
förordningarna skall träda i kraft den 1 oktober 1956 i stället för den
1 oktober 1955. I motionerna framhålles bl. a. vikten av att samhället, främst
nykterhetsvårdens organ, är berett att möta svårigheterna under övergångstiden.

I några fall är uppskovsyrkandena förenade med förslag om andra övergångsanordningar
än dem som förordats i propositionen.

Motionen I: 439 utmynnar i hemställan att riksdagen måtte besluta, att
motbokssystemet avvecklas först från den 1 oktober 1957 och att såsom en
övergångsanordning fri inköpsrätt på motbok införes från den 1 februari
1955. Motionärerna åsyftar att vinna en successiv övergång i förening med
effektiva åtgärder för nykterhetsvårdens upprustning. Den fria inköpsrätten
skulle icke tillkomma motboksinnehavare som blivit föremål för anmärkning
i nykterhetshänseende. Någon sänkning av den nuvarande motboksåldern
skulle icke genomföras. Däremot skulle registreringen av inköpen slopas. Om
det skulle visa sig att redan införandet av en i princip fri inköpsrätt på motböckerna
skulle leda till en allvarlig försämring av nykterhetstillståndet,
finns enligt motionärerna möjlighet att ompröva riktlinjerna för den framtida
nykterhetspolitiken innan det definitiva steget till ett fritt försäljningssystem
tages.

En övergångsanordning med fri inköpsrätt på motböckerna men med bibehållande
av den i propositionen föreslagna dagen för de slutgiltiga reformernas
ikraftträdande — den 1 oktober 1955 — föreslås i likalydande motionerna
I: 438 och II: 566. I motionerna föreslås sålunda att riksdagen, med
avstyrkande av förslaget om återinförande av den s. k. fjärde litern, ville
för sin del besluta att 4 kap. 4 § 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning

Särskilda utskottets utlåtande nr i.

från en lämpligt avvägd tidpunkt skall erhålla följande ändrade lydelse:
»Ändå att i fråga om viss köpare omständighet, som i 3 § sägs, icke föreligger,
må hemortsbolag kunna fastställa viss högsta myckenhet, som må av honom
inköpas.» Maximering av inköpen skulle sålunda, från att vara obligatorisk,
bli fakultativ. — Motionärerna ansluter sig till den principiella utgångspunkten
i propositionen att uppmärksamheten kring övergången den 1 oktober
1955 bör minskas. Förslaget i propositionen att upphäva den kristidsförfattning
som begränsar den högsta tilldelningen till tre liter i månaden — följt
av en schablonmässig höjning av tilldelningarna — är enligt motionerna icke
en ändamålsenlig etapp på vägen till försäljning utan ransonering. Det är att
befara att de nya tilldelningarna i varje tilldelningsklass, med hänsyn till
sin närhet till de gamla, kommer att uppfattas som en förändring av vad
statsmakterna betraktar som norm. — Motionärerna förordar en övergångsperiod
med bevarad systemorganisation och motbokskontroll men utan kvantitetsbegränsning.
Denna kunde tänkas få formen att ransoneringen upphäves
från en lämplig tidpunkt före den 1 oktober 1955. Bland fördelarna med
det i motionerna framförda förslaget framhålles att detsamma — med bibehållen
registrering av inköpen -— ger möjlighet att avläsa effekten av en anordning
som kan förväntas erbjuda väsentliga likheter med effekten av den
nya förordningen. Skulle man inte på eu gång vilja ta ett så stort steg, kan
avvecklingen av ransoneringen ske i flera etapper.

I motionen II: 550 yrkas, såvitt nu är i fråga, endast att den i propositionen
föreslagna ändringen med avseende på gällande krisrestriktioner i fråga
om utminuteringen icke måtte företas. I en höjd övre gräns för tilldelningen
ligger enligt motionärernas mening —- i varje fall kan det ligga — en uppmuntran
till ökad spritförtäring.

Ett likartat yrkande göres i motionen II: 551, vari hemställes att riksdagen
i samband med beslut om motbokssystemets avskaffande i skrivelse till
Kungl. Maj t måtte uttala, att under den tid som återstår tills beslutet träder
i kraft nuvarande maximitilldelningar vid utminutering av spritdrycker bör
vara oförändrade och en höjning till maximum fyra liter per månad således
ej komma till stånd.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att i likalydande motionerna
/: 444 av herr Bergh samt II: 576 av herrar Nilsson i Svalöv och Nilsson i
Bästekille, som väckts i anledning av propositionen nr 153, yrkats en väsentlig
nedskärning av den i nämnda proposition föreslagna upplysningskampanjen.

Av de motioner, som väckts i anledning av övriga propositioner, må ytterligare
nämnas motionen I: 520 av herrar Velander och Svärd, vari — jämsides
med en ökning om 500 000 kronor av det i proposition nr 157 äskade
idrottsanslaget — hemställes om avslag å flertalet av de i propositionen nr
156 framlagda förslagen om ungdomssociala åtgärder.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Utskottet.

Genom propositionen nr 151 och de propositioner som ansluter sig till
denna har för första gången ett program avseende nykterhetspolitiken i dess
helhet samtidigt förelagts riksdagen till prövning. Härigenom får riksdagen
en samlad överblick över de hittillsvarande insatserna och de möjligheter
som står till buds. Medan de nykterhetspolitiska åtgärderna tidigare prövats
var för sig, kan de nu inpassas såsom olika led i en samlad strävan för att
bekämpa alkoholskadorna och höja folknykterheten. Det föreligger också
ett utredningsmaterial, till vilket man icke tidigare haft motstycke. Huvudparten
har lämnats av nykterhetskommittén, men betydelsefulla bidrag har
även kommit från alkoholistvårdsutredningen, ungdomsvårdskommittén och
de av departementschefen under fjolåret tillsatta snabbkommittéerna.

Kungl. Maj :ts förslag innebär en djupgående omläggning av den hittills
förda nykterhetspolitiken bl. a. därigenom att de bygger på förutsättningen
att motbokssystemet avvecklas. Förslagen innefattar emellertid i stora
delar en vidareutveckling av tidigare godtagna linjer. I förslagen har de
insatser tillvaratagits och utbyggts som erfarenhetsmässigt visat sin verkningsförmåga.
Detta gäller alkoholforskning, nykterhetsundervisning och upplysning
i alkoholfrågan samt behandling av alkoholskadade genom nykterhetsnämnder
och andra nykterhetsvårdens organ. Motbokssystemet föreslås
avskaffat, därför att man kunnat konstatera att det icke längre är något verksamt
nykterhetspolitiskt medel; det finns ej längre skäl att bevara systemet
med dess obestridliga olägenheter och avsevärda kostnader för det allmänna.

Vid sidan av intensifierad forskning, undervisning och nykterhetsvård
upptar Kungl. Maj :ts förslag nykterhetsfrämjande åtgärder av ny art. Genom
stöd åt ungdomsvårdande sammanslutningar, åt ungdomsidrott och åt
annan fritidsverksamhet bland ungdom avser man att försöka inrikta unga
människor på lämpliga fritidssysselsättningar och att främja deras fostran
till ett nyktert och ordentligt levnadssätt.

Motbokssystemets avskaffande och de nya eller intensifierade åtgärderna
innebär att tyngdpunkten i nykterhetspolitiken icke längre skall ligga på
restriktionslagstiftning. Det uttalas emellertid i propositionen att lagstiftningen
om försäljning av spritdrycker, vin och maltdrycker alltjämt har en
viktig uppgift som stöd för övriga nykterhetspolitiska åtgärder. De föreslagna
reglerna innebär väsentliga nyheter. En strävan har varit att så långt möjligt
ge den enskilde större frihet men också större ansvar. Man har försökt
göra reglerna enklare och efterlevnaden lättare att kontrollera. Från den nuvarande
lagstiftningen bibehålies emellertid två grundläggande principer, frihet
från enskilt vinstintresse inom utminuteringen av rusdrycker samt noggrann
kontroll över utskänkningen.

Ett annat genomgående drag i förslagen är att försöka inrikta konsumtionen
på svagare drycker. Detta kommer till uttryck i förslag om sänkning av
alkoholhalten i vissa brännvinssorter men också beträffande maltdryckerna.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Starköl skall åter få tillhandahållas, medan det vanliga ölet skall bibehålla
sin nuvarande relativt låga alkoholhalt.

Samma strävan kommer till uttryck i fråga om beskattningen. Departementschefen
erinrar om de förslag rörande skatterna på sprit och vin som
numera antagits av riksdagen. Samma princip fullföljes i propositionen ni
154 i fråga om maltdrycks- och läskdrycksskatterna. Departementschefen
uttalar vidare, att de vid innevarande ars riksdag beslutade lelativt höga
spritpriserna utgör ett värdefullt stöd för de positiva åtgärderna. Men framkomna
förslag om ytterligare höjda spritpriser upptages icke.

Utskottet har redan vid sitt ställningstagande till den hittillsvarande nykterhetspolitiken
biträtt förslaget att avskaffa motbokssystemet samt avvisat
motionsyrkanden om avslag på propositionen i dess helhet eller uppskov med
dess behandling. I anslutning därtill har utskottet framhållit såsom önskvärt
att de nykterhetspolitiska åtgärderna omedelbart inriktas på dem som är i
fara att drabbas av alkoholskador eller som redan skadats. De i propositionen
uppdragna riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken synes
väl tillgodose detta önskemål. Den utbyggda nykterhetsvården arbetar direkt
på att återföra alkoholskadade människor till ett nyktert levnadsätt. Utskottet
fäster särskild vikt vid att de föreslagna reformerna inom nykterhetsvården
skapar ökade möjligheter att ingripa på ett tidigt stadium av missbruk
icke minst bland ungdom. Vissa positiva åtgärder, såsom forskning
och upplysning, har mera allmän karaktär. Avsikten är emellertid att
upplysningen liksom undervisningen i hög grad skall inriktas på ungdomen.
Nykterhetskommitténs utredningar visar att nykterhetstillståndet bland
de unga är ägnat att inge särskilda farhågor. Det framgår också att ungdomen
såtillvida intar en nyckelställning, att alkoholvanor som grundlägges
före inträdet i vuxen ålder i regel blir bestående. Det är med hänsyn härtill
endast följdriktigt att ungdomen kommer i främsta rummet vid avvägningen
av samhällets positiva insatser. De föreslagna ungdomssociala åtgärderna
synes på ett lämpligt sätt komplettera övriga insatser. Deras betydelse ur
nykterhetssynpunkt torde vara väl dokumenterad. Att samhällsåtgärder av
denna art är önskvärda även ur allmänt socialpolitisk och kriminalpolitisk
synpunkt utgör, såsom departementschefen framhållit, ett ytterligare skäl
att låta dem komma till utförande.

Utskottet vill alltså uttala sin anslutning till de av departementschefen
förordade riktlinjerna för utbyggnad av forskning, undervisning, upplysning
och nykterhetsvård samt för stöd åt ungdomsvårdande sammanslutningar,
åt ungdomsidrott och åt annan organiserad fritidsverksamhet bland ungdom.
Till de detaljförslag i ämnet som framlagts genom propositionerna nr 155,
15(1, 158 och 159 återkommer utskottet i utlåtanden över nämnda propositioner.
Utskottet vill emellertid här förutskicka att utskottet i allt väsenligt
kommer att tillstyrka bifall till dessa förslag.

Vad departementschefen anfört om spritbeskattningens roll i nykterhetspolitiken
föranleder icke någon erinran. Utskottet delar åsikten att skatterna
på olika drycker bör avvägas så, alt en övergång till svagare drycker främ -

54 Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

jas. De nu i propositionen nr 154 framförda detaljförslagen kommer att biträdas
av utskottet.

Även övriga av departementschefen förordade åtgärder för att främja eu
övergång till svagare drycker synes ändamålsenliga. Utskottet kan sålunda
biträda vad departementschefen i det syftet förordat beträffande vissa brännvinssorter.
Vad angår alkoholhalten i vanligt Öl samt starkölsfrågan kan
utskottet också i stort sett ansluta sig till departementschefens ståndpunkt.
Utskottet återkommer i annat sammanhang till dessa spörsmål.

Lagstiftningen om försäljning av alkoholhaltiga drycker har, såsom departementschefen
påpekat, alltjämt en viktig uppgift att fylla. Utskottet delar
departementschefens åsikt att den nya lagstiftningen bör ha till genomgående
princip att större frihet tillerkännes den enskilde och att på honom
lägges ett större mått av ansvar. Enligt utskottets mening bör man härvidlag
i vissa enskildheter kunna gå något längre än departementschefen. Beträffande
de olika föreslagna bestämmelserna kommer utskottet senare att närmare
ange sin ståndpunkt. I det stora hela har emellertid utskottet funnit
sig kunna tillstyrka de av departementschefen framlagda författningsförslagen.
Utskottet hälsar med tillfredsställelse att bestämmelserna och de
däri reglerade administrativa procedurerna kunnat i betydande mån förenklas.
En viktig garanti ur nykterhetssynpunkt ser utskottet i att departementschefen
slagit vakt om principen att rusdryckerna skall utminuteras av
företag utan enskilt vinstintresse.

Beträffande övergången till den nya nykterhetspolitiken innebär Kungl.
Maj :ts förslag i stort sett följande. De nya eller utbyggda positiva åtgärderna
insättes snarast möjligt; anslag härtill skall utgå fr. o. in. budgetåret 1954/
55. Motbokssystemets avskaffande och den nya försäljningslagstiftningens
ikraftträdande förlägges däremot till den 1 oktober 1955. Vid denna tidpunkt
beräknas de positiva insatserna skola ha nått sådan verkan att de med själva
övergången förenade svårigheterna kan mötas. En brett upplagd kampanj
för ansvar och nykterhet i anslutning till övergången föreslås därjämte
i propositionen nr 153. För att mildra övergången förordas vidare att gällande
krisrestriktioner inom utminuteringen av sprit borttages från den 1 juli
1954 så att maximiransonen åter blir fyra liter och efterhandsinköp medges
under sex månader. Den angivna dagen för den nya försäljningslagstiftningens
ikraftträdande har befunnits lämplig även ur administrativ synpunkt.

Departementschefen har bl. a. avvisat framkomna förslag om övergångsanordningar
som innebär uppskov med det slutgiltiga beslutet om motbokssystemets
avskaffande eller med den nya lagstiftningens ikraftträdande.

I flera motioner yrkas att den nya lagstiftningens ikraftträdande uppskjutes
till en senare tidpunkt. Härvid föreslås den 1 februari 1956 i motionen
II: 573, den 1 oktober samma år i motionerna I: 422 och II: 542 samt den
1 oktober 1957 i motionen I: 439. Enligt sistnämnda motion skulle fri inköpsrätt
på motböckerna införas den 1 februari 1955. Även den 1 juli 1960
nämnes i en motion. Andra motionärer motsätter sig Kungl. Maj:ts förslag
att slopa krisrestriktionerna vid utminuteringen av sprit. Detta sker i mo -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

tionerna 1:438, 11:566, 11:550 och 11:551. I förstnämnda båda motioner
föreslås i stället ändring i gällande rusdrycksförsäljningsförordning varigenom
spritransoneringen för motbokshavarna kan upphävas från en lämplig
tidpunkt före den 1 oktober 1955.

Enligt utskottets mening ger det föreliggande materialet icke någon säker
grundval för att bedöma storleksgraden av de svårigheter som kan väntas
under övergångsskedet. Vad som framkommit om motbokssystemets
ringa verkningsförmåga som nykterhetspolitiskt instrument synes i och för
sig tala för att svårigheterna icke kommer att bli särskilt stora. Redan
risken för konsumtionsökning och ökat missbruk under övergångstiden gör
det emellertid angeläget att ägna hithörande frågor särskild omsorg.

Utskottet tillstyrker att utbyggnaden av de positiva nykterhetsfrämjande
insatserna påbörjas snarast möjligt och att anslag beviljas redan från och
med nästa budgetår. Såsom departementschefen förordat bör anslagen till
vissa ändamål nämnda budgetår beviljas med högre belopp än som sedan
normalt skall utgå. Det torde också vara lämpligt att ikraftträdandet av
den nya försäljningslagstiftningen icke sker förrän vissa resultat erhållits
av detta utbyggnadsarbete. Å andra sidan torde det vara av vikt att ikraftträdandet
icke uppskjutes längre än nödvändigt och att beslutet att avskaffa
motbokssystemet blir slutgiltigt. Såsom departementschefen framhållit
är det av största vikt att det onormala intresse kring försäljningslagstiftningen
som uppstått i samband med de förestående reformerna försvinner
snarast möjligt. Då med hänsyn till angivna förhållanden varken tidigare
eller senare tidpunkt för ikraftträdandet synes kunna komma i fråga än den 1
oktober 1955, vill utskottet tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag att låta den nya
lagstiftningen nämnda dag avlösa den nuvarande. Utskottet kan följaktligen
icke biträda motionsyrkandena om senare tidpunkt för ikraftträdandet.

I detta sammanhang må nämnas att utskottet med vässa avsevärda jämkningar
kommer att godtaga förslaget om en upplysningskampanj i anslutning
till övergången.

De olika förslag som framkommit att under tiden fram till den 1 oktober
1955 förändra gällande rusdrycksförsäljningsförordning i syfte att mildra
övergången avstyrkes av utskottet.

Utskottet har icke ansett sig kunna tillstyrka den av departementschefen
förordade anordningen, att den administrativa förordningen om de s. k.
krisrestriktionerna upphäves och därmed en nära nog automatisk höjning
av maximitilldelningen å motböckerna i de olika tilldelningsklasserna genomföres.

Den förskjutning av konsumtionsvanorna i riktning mot en mera allmänt
höjd rusdrycksförbrukning, vartill anordningen skulle kunna tjäna som en
sporre, utgör enligt utskottets mening en föga tillfredsställande förberedelse
för de måttfulla konsumtionsvanor den nya förordningen, i frihet under
ansvar, avsetts skola grundlägga.

Utskottet har uppmärksammat, att då spritransoneringen helt bortfaller,
detta skulle kunna få konsekvenser för uppbörden av utskänkningsskatten

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

på spritdrycker. Denna skatt upptages nämligen i samband med restauratörernas
inköp hos systembolagen. En möjlighet till obegränsade spritinköp
skulle kunna innebära en frestelse för illojala restauratörer att undandraga
sig utskänkningsskatten. Såsom framhållits av departementschefen i den av
riksdagen förut behandlade propositionen nr 28, torde uppbörden av denna
skatt böra omprövas före en övergång till fri försäljning av spritdrycker.
Enligt vad utskottet under hand erfarit har utredning i ämnet igångsatts, och
därpå grundade förslag torde komma att framläggas för riksdagen år 1955.

Utskottet får med de jämkningar som föranledes av det här anförda
tillstyrka de av departementschefen förordade riktlinjerna för den framtida
nykterhetspolitiken.

Särskilda utskottets utlåtande nr t.

V. FÖRSÄLJNINGEN AV RUSDRYCKER.

Huvudprinciper och organisation.

Nuvarande förhållanden och förarbeten till propositionen.

De grundläggande bestämmelserna angående systembolagens organisation
och verksamhet finnes i förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning
av rusdrycker (Rff). Försäljningen av rusdrycker är — frånsett
vissa slag av försäljning för tekniska m. fl. ändamål — indelad i partihandel
och detaljhandel. Med partihandel, vilken skall utövas av det särskilda
partihandelsbolaget Vin- & Spritcentralen, förstås försäljning till
återförsäljare i och för deras rörelse ävensom försäljning för export. All
annan försäljning sammanfattas under benämningen detaljhandel, för vilken
särskilda aktiebolag (systembolag) är inrättade och verksamma inom
bestämda detalj handelsområden. Systembolagen skall dock handha den
partiförsäljning, som äger rum till restauranger med rättigheter att utskänka
rusdrycker. Detaljhandeln är delad i dels försäljning till avhämtning
eller försändning på rekvisition (utminutering) och dels försäljning
till förtäring på stället (utskänkning). Såsom en grundläggande regel för
såväl parti- som detaljhandeln gäller, att den skall ordnas och handhavas så
att därav uppkommer så ringa skada som möjligt.

Riket är indelat i detaljhandelsområden med ett systembolag i varje område.
Stockholms stad och län utgör ett detaljhandelsområde, och i övrigt
bildar varje län ett sådant område. Kungl. Maj :t äger emellertid bestämma,
att i ett län må finnas mer än ett detaljhandelsområde, där sådant med hänsyn
till länets utsträckning eller folkmängd eller förhållandena i övrigt finnes
påkallat.

Rätt till detaljhandel tillkommer i princip allenast systembolag. Såvitt
angår utskänkning överlåter systembolaget sin rätt antingen till det statliga
restaurangbolaget, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, eller till enskild
restauratör. De enda fall, där utskänkningsrättigheter beviljas direkt till
rättigheternas utövare, avser s. k. trafikutskänkning.

Systembolag antages av länsstyrelsen i det län, där bolagets huvudort är
belägen, till detaljhandelsorgan för sitt område.

Antalet aktieägare i vart och ett av de 41 systembolagen är 20. Varje aktie
lyder å 500 kronor. Ingen aktieägare får äga mer än en aktie.

Bolagets styrelse skall i regel bestå av fem ledamöter och fem suppleanter,
utsedda för ett år i sänder. Av dessa utser kontrollstyrelsen två ledamöter
och två suppleanter samt länsstyrelsen, landstinget och bolagsstämman
vardera en ledamot och en suppleant. De av kontrollstyrelsen utsedda
ledamöterna skall vara ordförande och vice ordförande. I de sex städer,
som icke deltager i landsting (Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping,

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Hälsingborg och Gävle), utser vidare stadsfullmäktige en ledamot och en
suppleant i styrelsen.

Systembolagen står under överinseende av kontrollstyrelsen och har att
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter styrelsen meddelar.

Utminutering av rusdrycker må äga rum allenast till den vilken av systembolaget
i det detaljhandelsområde som omfattar hans kyrkobokföringsort
(hemortsbolag) erhållit tillstånd att inköpa sådana drycker. För den som
ej är kyrkobokförd inom riket är systembolaget i Stockholm att anse såsom
hemortsbolag. För den som erhållit tillstånd till inköp av rusdrycker utställer
systembolaget motbok, gällande för inköp å visst utminuteringsställe.

Under år 1950 fanns 1 464 begagnade utskänkningstillstånd. Av dessa
avsåg 1 154 årsutskänkning, 215 tillfällig utskänkning och 95 trafikutskänkning.
Av tillstånden till årsutskänkning gällde 731 för utskänkning av både
spritdrycker och vin och 423 för utskänkning av enbart vin.

Tillstånden till årsutskänkning avsåg nära nog alla hel oktrojperiod.

Enligt de avtal, som träffats mellan systembolag och den till vilken utskänkningstillstånd
överlåtits, äger systembolag vidtaga de kontrollåtgärder,
bolaget finner erforderliga för övervakning av restauratörens handhavande
av utskänkningen. Denna kontrollerande verksamhet utövas dels genom systembolagens
egna tjänstemän och dels genom särskilda organ, de s. k. kontrolldelegationerna.

Antalet fasta tjänster vid varje särskilt systembolag bestämmes genom en
av kontrollstyrelsen fastställd tjänsteförteckning. Förhållandet mellan
systembolagen och deras befattningshavare regleras genom avtal mellan
kontrollstyrelsen och personalorganisationerna (företrädesvis Systembolagens
personalförening och Svenska handelsarbetareförbundet samt beträffande
vissa ordningsvakter därjämte Svenska polisförbundet). För de fast
anställda befattningshavarna utgår avlöning enligt en löneplan, vilken överensstämmer
med löneplan 1 i statens löneplansförordning. Avlöningen för
personal, som icke är fast anställd, bestämmes av vederbörande systembolag.

Antalet fasta befattningar vid systembolagen den 31 december 1949 utgjorde
2 231. Härtill kommer extra personal, företrädesvis i kontors- och
butiksbiträdesställning, uppgående till cirka 270 personer (1950). Ytterligare
en personalkategori tillkommer, nämligen sådan förstärkningspersonal
som tjänstgör i affärerna vid veckoslut och andra tillfällen med stor kundtillströmning.
Antalet på så sätt anlitade personer med skiftande tjänstgöringstider
kan angivas till 400.

Under de senaste åren har arbetet vid systembolagens kontor rationaliserats,
varigenom antalet anställda kunnat nedbringas. Bl. a. har antalet personer
sysselsatta med motboksarbete kunnat minskas från 616 år 1949 till
446 år 1953.

Befattningshavarna vid varje särskilt systembolag är fördelade på huvudkontoret
och utminuteringsaffärerna. Alltefter bolagens storleksordning förekommer
på huvudkontoret en större eller mindre specialisering av arbets -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

uppgifterna. Vid flertalet bolag är befattningshavarna fördelade på två avdelningar,
kamerala avdelningen och motboksavdelningen. Vid de mindre
systembolagen däremot har någon sträng fördelning av befattningshavarna
på avdelningar icke kunnat göras, enär samma personal i viss utsträckning
fått utföra såväl kameralt arbete som motboksarbete.

Kontrollstyrelsen handlägger ärenden rörande tillverkningen, försäljningen
och beskattningen av sprit och övriga alkoholhaltiga varor samt beskattningen
av vissa andra varor ävensom ärenden angående kontrollen över
tobaksodlingen. Styrelsen handhar vidare det särskilda straffregistret rörande
fylleri och vissa andra brott.

Kontrollstyrelsen utgöres av en överdirektör såsom chef för styrelsen samt
tre byråchefer såsom ledamöter.

Gällande instruktion för kontrollstyrelsen är utfärdad den 30 juni 1944
(nr 516), med ändringar den 21 december 1945 (nr 871) och den 29 juni
1950 (nr 389). Styrelsens arbetsordning är dagtecknad den 15 december
1950.

Beträffande nuvarande förhållanden se i övrigt propositionen s. 249—262.

På föranstaltande av den s. k. besparingsberedningen tillkallades år 1941
särskilda sakkunniga för utredning om besparings- och rationaliseringsåtgärder
inom rusdrycksförsäljningens område. De sakkunniga föreslog att
systembolagen skulle sammanslås till ett riksbolag.

Beträffande nykterhetskommitténs förslag och remissbehandlingen därav
göres en sammanfattning i departementschefens nedan återgivna anförande.
En närmare redogörelse i dessa avseenden lämnas i propositionen, s. 264—
297.

Propositionen.

De genom propositionen framförda förslagen och skälen därför redovisas
i följande uttalande av departementschefen.

Inledande synpunkter.

Av skäl som tidigare anförts har jag funnit mig böra biträda nykterhetskommitténs
förslag att avskaffa motboksransoneringen. Såsom kommittén
framhållit ger denna reform icke anledning att frångå den i vårt land
sedan länge hävdvunna principen att rusdryckshandeln skall förbehållas
organ, i vilka det allmänna äger ett bestämmande inflytande och enskilt
vinstintresse saknas. Reformen aktualiserar emellertid en rad organisatoriska
problem. I samband därmed torde det vara lämpligt att behandla vissa
huvuddrag i den tilltänkta försäljningslagstiftningen.

Nykterhetskommittén har framlagt två alternativ för rusdrycksförsälj -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

ningens organisation. Majoriteten inom kommittén föreslår, att de nuvarande
systembolagen avvecklas och ersättes med ett riksbolag samt att åtskilliga
av de arbetsuppgifter, som nu tillkommer kontrollstyrelsen och
systembolagen, överflyttas på socialstyrelsen och länsnykterhetsnämnderna.
De sistnämnda skall sålunda övertaga systembolagens uppgifter som utredande
och övervakande organ i fråga om utskänkningen. En minoritet inom
kommittén anser däremot, att systembolagen bör bibehållas men reduceras
till i princip ett bolag i varje län. Arbetsfördelningen mellan kontrollstyrelsen
och socialstyrelsen samt systembolagen och länsnykterhetsnämnderna
skall enligt detta alternativ bli i huvudsak densamma som nu. Gemensamt
för båda alternativen är att samtliga inköp skall registreras samt
att missbrukare i viss utsträckning skall avstängas från inköpsrätt.

Kommitténs förslag har vid remissbehandlingen blivit föremål för delade
meningar. Flertalet av de remissinstanser som tagit ställning till organisationsspörsmålen
har visserligen förordat, att de nuvarande systembolagen
avvecklas och ersättes med ett riksbolag. Det är dock endast ett mindre antal
yttranden som godtager majoritetsförslaget oförändrat. Större delen av
remissorganen ställer sig sålunda avvisande till tanken att låta länsnykterhetsnämnderna
ombesörja utredning och kontroll rörande utskänkning.
Flertalet uttalar sig också emot en allmän inköpsregistrering. Värdet av en
avstängningsanordning vid en i övrigt fri inköpsrätt har ifrågasatts på
flera håll.

Frågan hur utminuteringen av rusdrycker lämpligen bör organiseras sammanhänger
uppenbarligen nära med nyssnämnda spörsmål. Det torde därför
vara anledning att till en början upptaga dessa till bedömning.

Inköpsregistrering.

Kommittémajoritetens förslag om inköpsregistrering förutsätter att köparen
vid varje inköp lämnar egenhändigt undertecknad rekvisition. På
denna skall butikspersonalen med ledning av en legitimationshandling anteckna
kundens födelsenummer samt de varor som inköpts. Rekvisitionen
sändes därefter till en för riket gemensam central, där densamma registreras.
Kommitténs motiv för den allmänna inköpsregistreringen är i huvudsak
att den skall medge ett statistiskt studium av konsumtionsutvecklingen
samt att registret skall kunna användas av nykterhetsvårdsorganen för att
få kännedom om viss persons inköp. Redan kommittén ger emellertid uttryck
för viss tveksamhet i fråga om behovet av registreringen.

Flertalet remissinstanser har, som nyss nämnts, uttalat sig mot kommitténs
förslag. I den mån detsamma icke direkt avstyrkts har man starkt
ifrågasatt värdet av registreringen.

Den registrering av rusdrycksinköpen som nu äger rum är nödvändig
med hänsyn till motboksransoneringen och den därmed förbundna individuella
kontrollen. Övergår man till fri inköpsrätt, ligger det i sakens natur
att värdet av en allmän inköpsregistrering blir tämligen ringa. För
att erhålla en tillförlitlig konsumtionsstatistik torde det icke vara nödvän -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

digt att ha uppgifter om alla inköp. Det erforderliga materialet torde kunna
erhållas på ett billigare och mindre arbetskrävande sätt, exempelvis genom
stickprovsundersökningar. Givetvis kunde det någon gång ha ett visst värde
för nykterhetsvårdsorganen att få uppgift om gjorda inköp. Med den frihet,
som avses skola råda på rusdrycksförsäljningens område såväl inom
utminuteringen som utskänkningen, torde emellertid sådana uppgifter komma
att ge en tämligen ofullständig och osäker bild av vederbörandes konsumtion.

Mot de begränsade fördelarna får vägas de därmed förbundna kostnaderna.
I kommitténs kalkyler har särskilt nämnts utgifterna för registreringscentralen,
som uppgivits till 800 000 kronor i 1949 års penningvärde, eller
för dess motsvarighet enligt alternativ II, 1,6 miljoner kronor. Detta utgör
dock endast en del av kostnaderna. Betydligt större är de kostnader, som
skulle förorsakas av butikspersonalens arbete med anteckning av inköp och
födelsenummer. Dessa arbetsuppgifter kan beräknas kräva minst 300 personer
och en årlig löneutgift av ungefär 2,5 miljoner kronor. Tilläggas bör
att registreringen skulle nödvändiggöra ett ganska omständligt inköpsförfarande
och att man således skulle få sämre möjlighet att minska formaliteterna
kring spritinköpen.

På grund av det anförda finner jag att registrering av rusdrycksinköp
icke bör ske efter motbokssystemets avskaffande.

Avstängning.

De av kommittén föreslagna reglerna om avstängning innebär att länsnykterhetsnämnd
skall kunna tillgripa denna åtgärd mot missbrukare i ett
tämligen begränsat antal fall då detta bedömes vara till nytta ur vårdsynpunkt.
Dessutom skall nämnden kunna avstänga langare. Kommittén räknar
med att avstängningsåtgärder, som sålunda är klart motiverade och tillgripes
i begränsad utsträckning, skall mötas av större förståelse bland allmänheten
än nu tillämpade mera generella avstängningar och därför även
bli effektivare.

I yttrandena har starka tvivel uttalats om riktigheten av kommitténs förmodanden.
Åtskilliga instanser finner att en avstängningsåtgärd vid i övrigt
fri inköpsrätt blir av föga värde och har avstyrkt förslaget. Flertalet
har emellertid biträtt detsamma. Många har därvid framhållit att om än det
praktiska värdet av åtgärderna kan vara ringa, en möjlighet till avstängning
måste bibehållas av ordnings- och anständighetsskäl.

För egen del vill jag ansluta mig till den uppfattning som kommit till
uttryck i sistnämnda yttranden. Det skulle vara stötande om det allmänna
skulle vara skyldigt att genom utminuteringsbutikerna tillhandahålla rusdrycker
åt grova alkoholmissbrukare och langare. I det hänseendet blir en
avstängning icke meningslös att utlämning av rusdrycker till sådana personer
kan vägras. Att dessa icke effektivt kan hindras från att åtkomma
rusdrycker på annan väg utgör icke något avgörande skäl mot att bibehålla
en möjlighet till avstängning. Icke heller det nuvarande motbokssystemet

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

representerar något effektivt hinder. Ett ytterligare skäl för att bibehålla en
möjlighet till avstängning ligger däri, att det, såsom kommittén påpekat, i
vissa fall kan vara lämpligt, att ett nykterhetsvårdsorgan använder avstängning
såsom hjälpåtgärd mot en missbrukare i samförstånd med denne. Ett
avstängningsinstitut med denna målsättning bör emellertid icke ligga i utminuteringsorganens
händer utan, såsom kommittén föreslagit, handhavas
av nykterhetsnämnd. Jag förordar således att en möjlighet till avstängning
bibehålies.

Förutsättningarna för avstängning av alkoholmissbrukare kommer att utformas
närmare i det förslag till lag om nykterhetsvård som framlägges av
chefen för inrikesdepartementet. Av de sålunda föreslagna reglerna torde
framgå, att avstängningsrätten skall behandlas med största urskillning. Den
omständigheten att en fylleriförseelse föreligger eller att någon form av hjälpåtgärd
vidtages mot en alkoholmissbrukare skall ej rutinmässigt åtföljas även
avstängning. Reglerna för avstängningsförfarandet torde sålunda komma
att i huvudsak följa kommitténs förslag ehuru restriktiviteten i institutets
användning betonas starkare.

Beträffande langare bör däremot förutsättningarna för avstängning upptagas
i den blivande rusdrycksförsäljningsförordningen. Denna bör även innehålla
de kontrollbestämmelser som erfordras för att genomföra meddelade
avstängningsbeslut. Då dessa bestämmelsers utformning blir beroende
av bl. a. vilket organisationsalternativ som väljes skall de behandlas något
senare.

Utskänkningen.

Såsom tidigare antytts har även sådana frågor som rättighetssystemet vid
utskänkningen och kontrollen däröver betydelse, när det gäller att taga
ställning till detaljhandelns organisation. Dessa frågor skall behandlas närmare
i senare avsnitt. Här skall därför endast ställning tagas till några
grundläggande spörsmål.

De nuvarande systembolagen har en viktig social uppgift såsom utredande
och kontrollerande organ i fråga om utskänkningen. Rättsgrunden för
denna funktion skapas därigenom att bolagen formellt blir bärare av utskänkningsrättigheterna.

Kommittémajoritetens förslag att i huvudsak överflytta denna uppgift på
länsnykterhetsnämnderna har, såsom tidigare antytts, mött gensagor i flertalet
remissvar. Man har därvid framhållit att uppgifterna med utskänkningen
skulle inkräkta på länsnämndernas nykterhetsvårdande arbete samt
att länsnämnderna icke kunde förväntas få den sammansättning som vore
lämplig med hänsyn till utskänkningsfrågorna. Bl. a. kräves enligt dessa
yttranden ekonomiska insikter och sakkunskap i fråga om restauranger.

Den kritik som sålunda riktats mot kommittémajoritetens förslag synes
berättigad. Ur utskänkningens synpunkt torde man därför i och för sig böra
föredraga minoritetens förslag som i stort sett bevarar gällande ordning på
förevarande område.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Men icke heller detta alternativ går fritt från invändningar. Ansvaret för
kontrollen är nu uppdelat på flera organ: länsstyrelse, nykterhetsnämnder,
systembolag och polismyndigheter. Av dessa kan icke någon sägas ha det
huvudsakliga ansvaret, och effektiviteten blir i viss mån lidande därav. Den
största sakkunskapen företrädes utan tvivel av systembolagens direktörer.
Dessa är emellertid formellt sett privatanställda och är icke underkastade
ämbetsansvar.

Behovet av en effektivare kontroll framträder med så mycket större styrka
som de nu framlagda förslagen ger restauratörerna större frihet. En
grundtanke i dessa förslag är att borttaga en del för restauratörerna besvärande
inskränkningar och föreskrifter; i gengäld fordras av restauratörerna
en aktivare insats för ordning, nykterhet och trevnad.

Det nuvarande systemet erbjuder emellertid möjligheter att med tämligen
små förändringar tillgodose behovet av effektivare kontroll. Systembolagens
direktörer ombesörjer det på bolagen ankommande utrednings- och kontrollarbetet
och har härigenom, som nyss antytts, förvärvat stor sakkunskap på
hithörande områden. Om deras ställning förändras på sådant sätt att de
handlar under ämbetsansvar, blir det möjligt att koncentrera utredningsoch
kontrolluppgifterna på dem. För den skull behöver de icke vara statsanställda.
De kan alltjämt vara anställda och avlönade av utminuteringsorganet
och handla å dess vägnar. Detta gör bl. a. möjligt att bibehålla den
formellt sett något oegentliga men praktiskt lämpliga anordningen att utminuteringsorganet
är bärare av utskänkningsrättigheterna. Den ändrade
ställningen bör komma till uttryck på det sättet att de utredande och kontrollerande
uppgifterna fullgöres av direktören såsom offentlig tjänsteman,
restauranginspektör. Han bör därvid vara underställd länsstyrelsen. I egenskap
av tjänsteman kan han själv infordra yttranden i utskänkningsfrågor
från kommuner, nykterhetsnämnder och andra. Han bör kunna få handräckning
av polismyndighet för utredning rörande missförhållanden. Polismyndigheter
och nykterhetsnämnder bör vara skyldiga att till restauranginspektören
inrapportera förhållanden som kan tyda på brister i skötseln
av viss restaurang. Vid sin sida bör han ha en lokal representation.

De här skisserade förändringarna kan ske inom ramen för systembolagsorganisationen.
En motsvarande anordning låter sig emellertid också väl
förena med riksbolagsalternativet. Restauranginspektören kan anknytas till
riksbolagets distriktsorganisation, lämpligen såsom distriktschef. Systembolagsstyrelserna
ersättes därvid med länsvis tillsatta rådgivande nämnder.
Alternativet med riksbolag ställer sig snarast fördelaktigare i nu aktuella
hänseenden. De administrativa och affärsmässiga uppgifterna inom utminuteringsorganet
såsom sådant blir färre för en distriktschef än för en systembolagsdircktör.
Man vinner därigenom vid riksbolagsalternativet större säkerhet
för att till posten som restauranginspektör utses personer som är
särskilt lämpade för de sociala uppgifterna i fråga om utskänkningen. Vidare
kan de nuvarande systembolagsstyrelserna — vilkas ledamöter i regel

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

utses till en mindre del av lokala myndigheter och i övrigt av kontrollstyrelsen
och aktieägarna — förändras till ett rent länskommunalt organ. Bl. a.
kan nykterhetsvården bli direkt företrädd genom att länsnykterhetsnämnden
utser en ledamot. Härigenom tillgodoses i betydande utsträckning de
syften kommittémajoriteten velat vinna med sitt förslag.

Riksbolag eller systembolag.

Diskussionerna inom kommittén och i yttrandena har främst rört sig om
de båda i betänkandet beskrivna alternativen, ett riksbolag för utminuteringen
eller en något beskuren systembolagsorganisation. Tidigare har man
även framfört tanken på att efter finsk och norsk förebild skapa en gemensam
organisation för partihandel, utminutering och i allmän regi driven
restaurangrörelse. För en prövning av detta alternativ föreligger nu icke erforderligt
underlag. Det må även framhållas att det organisatoriskt sett
måste vara förenat med stora svårigheter att genomföra en så omfattande
sammanslagning i anslutning till den nu aktuella synnerligen ingripande
omläggningen av principerna för rusdrycksförsäljningen.

Huvudsynpunkten för valet mellan en riksbolags- och en systembolagsorganisation
— liksom för utminuteringsorganens verksamhet — måste
självfallet vara att på bästa sätt tillgodose nykterhetsintresset. De ekonomiska
synpunkterna får, åtminstone i huvudsak, komma i andra hand.

När utminuteringens organisation tidigare dryftats har ett av de tyngst
vägande skälen för att bibehålla systembolagen varit att dessa är särskilt
lämpade för att utöva de sociala funktioner som sammanhänger med motbokssystemet.
I och med att motboksransoneringen avvecklas, blir förutsättningarna
helt andra. I det föregående har uttalats att registrering av inköp
icke bör äga rum. En möjlighet till avstängning av missbrukare och langare
bör kvarstå, men avstängningsbesluten bör helt ankomma på nykterhetsvårdsorganen.
Av systembolagens nuvarande sociala uppgifter inom utminuteringen
kvarstår endast att tekniskt genomföra nykterhetsvårdsorganens
avstängningsbeslut. Denna uppgift kan emellertid, såsom kommittén visat,
likaväl lösas av ett riksbolag som av systembolagen. I övrigt blir uppgiften
endast att köpa och distribuera rusdrycker.

Valet mellan de båda alternativen har av kommittén och en del remissorgan
sammankopplats med frågan om kunden skall vara bunden till viss
utminuteringsbutik eller butikerna i hemorten. Systembolagsalternativet
skulle vara förenat med sådan bundenhet; väljes anordningen med ett riksbolag,
skulle däremot inköp få göras i vilken utminuteringsbutik som helst.
Härtill vill jag, i viss anslutning till en reservant i kommittén och några remissinstanser,
anmärka att en sådan sammankoppling icke är nödvändig.
Denna fråga torde få upptagas till närmare behandling i det följande.

Till förmån för systembolagsalternativet har åberopats att detta vid ett
eventuellt misslyckande för systemet med fri inköpsrätt skulle göra det lättare
att återgå till motboksransoneringen. Denna synpunkt bör enligt min
mening icke tillerkännas betydelse i förevarande sammanhang. Man bör

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

helt naturligt icke besluta de nu aktuella stora reformerna inom nykterhetspolitiken,
om man icke är övertygad om att de skall gynnsamt påverka
nykterhetstillståndet. Även i sak kan emellertid invändningar resas mot
synpunkten i fråga. Motboksransoneringens avveckling medför, vilken organisation
som än väljes, att den personal som nu administrerar ransoneringen
— systembolagens motboksavdelningar — avvecklas. Såsom kontrollstyrelsen
och besparingsberedningen påvisat, kan en ransonering av rusdryckerna
även genomföras av ett riksbolag.

Möjligen kan det sägas att övergången till den nya ordningen blir något
lättare om systembolagen bibehålies. Eftersom detta alternativ likväl förutsätter
åtskilliga sammanslagningar inom systembolagsorganisationen, synes
emellertid fördelarna i angivna hänseende obetydliga.

Beträffande utskänkningen har jag i det föregående givit uttryck för den
uppfattningen att utrednings- och kontrollarbetet liksom hittills skall koncentreras
till personer som är knutna till utminuteringsorganen. En ytterligare
koncentration av uppgifterna hos dessa personer har förordats, samtidigt
som det föreslagits att de skall få en ändrad offentligrättslig ställning.
Därvid har emellertid tillika anmärkts att den tilltänkta ordningen
likaväl kan ske i anslutning till ett riksbolag som inom systembolagsorganisationen.
Snarast erbjuder riksbolagsalternativet vissa fördelar.

Om sålunda de nykterhetspolitiska synpunkterna snarast talar för ett
riksbolag —- eller i varje fall icke ger systembolagen företräde — är det uppenbart
att riksbolaget är fördelaktigare ur ekonomisk synpunkt. För de
begränsade uppgifter som återstår för utminuteringsorganen innebär
systembolagen en överorganisation; de kräver endast ungefär en tredjedel
av systembolagskontorens nuvarande personal. Såsom kontrollstyrelsen
framhållit kan det sägas, att systembolagen redan nu, med hänsyn till den
begränsade handlingsfrihet som tillkommer dem, utgör en alltför stor apparat.
Uppenbarligen medför anordningen med riksbolag stora möjligheter till
besparingar och förenklingar i förvaltningen. Såsom tidigare antytts leder
omorganisationen icke till att det lokala inflytandet minskas på de områden
där det nu gör sig gällande. Hithörande frågor skall ytterligare behandlas
i det följande.

Jag finner på grund av det anförda, liksom kommitténs flertal och de
flesta remissorganen, att utminuteringen i fortsättningen bör handhavas av
ett för hela riket gemensamt bolag med distriktsorganisation. Detta bör
tillika i enlighet med förut angivna riktlinjer vara bärare av utskänkningsrättigheter
samt anställa och avlöna restauranginspektörer för utredning och
kontroll rörande utskänkning av rusdrycker.

Arbetsfördelningen mellan vissa myndigheter och organ.

Hittills har endast varit tal om den i förevarande sammanhang grundläggande
frågan angående huvudmannaskapet för detaljhandeln med rusdrycker.
Den ståndpunkt, som intagits i denna fråga, måste enligt sakens natur

5 Bihang till riksdagens protokoll 19M. 12 samt. Nrl.

Särskilda utskottets utlåtande nr t.

inverka på fördelningen av arbetsuppgifterna mellan andra organ, såsom
kontrollstyrelsen, socialstyrelsen och länsnykterhetsnämnderna.

Kommitténs förslag i denna del innebär betydande förändringar i förhållande
till vad nu gäller. Av skäl som anförts i det föregående har jag
icke kunnat förorda kommittéförslaget såvitt angår länsnykterhetsnämndernas
befattning med utskänkningen. Icke heller i övrigt synes emellertid
förslaget tillfredsställande. Det innebär, såsom påvisats i flera yttranden,
att närstående eller likartade arbetsområden splittras på olika organ. Erinringar
av denna art kan i stort sett icke resas mot den nuvarande ordningen
på förevarande område. Genom de ändringar i kommittémajoritetens förslag
rörande utskänkningen som förordats i det föregående bortfaller de
viktigaste skälen för den av kommittémajoriteten företagna omfördelningen
av arbetsuppgifterna. Endast smärre ändringar i nu gällande ordning torde
erfordras.

Kontrollstyrelsens ställning såsom centralt organ i frågor rörande alkoholförsäljningen
bör sålunda bibehållas. Med hänsyn till statens stora fiskaliska
intressen i alkoholhanteringen och de stridiga, delvis privatekonomiska
intressen, som gör sig gällande bl. a. i frågor rörande utskänkningstillstånd,
synes det angeläget att ha ett centralt ämbetsverk på förevarande
område vid sidan av partihandelsbolaget, det blivande detalj handelsbolaget
samt restaurangbolaget. Styrelsen bör i vissa hänseenden meddela föreskrifter
och anvisningar rörande tillämpningen av den blivande rusdrycksförsäljningsförordningen.
En annan uppgift är att tjänstgöra såsom remissorgan
åt Kungl. Maj :t samt att tillhandagå myndigheter och enskilda med upplysningar
rörande alkohollagstiftningen m. in. Verket bör vidare, liksom nu
är fallet, följa utvecklingen i fråga om försäljningen av alkoholdrycker och
nykterhets tillståndets växlingar samt inkomma till Kungl. Maj :t med de
förslag som kan föranledas av utvecklingen. För detta ändamål bör styrelsen
alltfort föra försäljningsstatistik, vilken bör omfatta både rusdrycker och
maltdrycker. Det vore även önskvärt, för att erhålla en samlad överblick av
utvecklingen, om kontrollstyrelsen kunde samla och publicera data rörande
alkoholmissbruk och ingripanden mot missbrukare. De uppgifter som erfordras
härför kan styrelsen, i samråd med socialstyrelsen, inhämta från
länsnykterhetsnämnderna. Jag vill förorda en sådan anordning.

Såsom exempel på arbetsuppgifter, som i enlighet med det anförda bör
kvarbliva hos kontrollstyrelsen, må nämnas ärenden angående alkoholbeskattning,
utfärdandet av tillämpningsföreskrifter angående vinstkvantiteter,
prissättningen på utskänkta rusdrycker, vissa frågor om utskänkningsrestriktioner,
tillstånd till försäljning av sprit och andra alkoholhaltiga
varor för vissa särskilda ändamål samt handel med skattefri sprit. I likhet
med vad nu är fallet bör kontrollstyrelsen därjämte utöva viss tillsyn över
tillverkare av rusdrycker samt över tillverkare och försäljare av Öl.

I samband med den nya ordningens genomförande torde behovet av det
hos kontrollstyrelsen förda straffregistret böra omprövas. Detta har redan
nu eu motsvarighet i de register som föres av systembolagen. Genomföres

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

den här föreslagna ordningen i fråga om rusdrycksförsälj ningen, bortfaller
visserligen sistnämnda register. Å andra sidan torde de väntade förslagen
rörande nykterhetsvården komma att innebära att länsnykterhetsnämnderna
för fullständiga anmärkningsregister. Såsom framhållits av statens organisationsnämnd
skulle sålunda, om kontrollstyrelsens register bibehålies,
en dubbelregistrering äga rum. Samma uppgifter komme att antecknas
i länsnykterlietsnämndernas anmärkningsregister och i kontrollstyrelsens
straffregister. Om länsnykterhetsnämndernas register på lämpligt sätt hålles
aktuella med hänsyn till förändringar i fråga om boningsort m. m., torde
dessa register kunna helt fylla kontrollstyrelseregistrets nuvarande funktioner
och sålunda kunna förse nykterhetsvårdsorgan, domstolar m. fl. med
erforderliga uppgifter om enskilda personers anmärkningar i nykterhetshänseende.
Med hänsyn härtill finner jag, att det hos kontrollstyrelsen förda
registret bör slopas.

Riksbolaget bör ensamt ombesörja utminuteringen av rusdrycker och
handlägga därmed sammanhängande spörsmål. Bolaget bör därjämte, som
framgår av det tidigare anförda, vara bärare av utskänkningstillstånd samt
anställa och avlöna restauranginspektörer. Arbetsuppgifterna blir för övrigt
i stort sett desamma som angivits av nykterhetskommittén. Sålunda bör bolaget
exempelvis i enlighet med de riktlinjer som uppdrages i avtal mellan
detsamma och staten fastställa priserna på utminuterade rusdrycker. Prissättningen
på utskänkta rusdrycker bör däremot i enlighet med det förut
anförda regleras av kontrollstyrelsen.

Länsnykterhetsnämndernas arbetsuppgifter kommer att närmare behandlas
i propositionerna om nykterhetsvården. Såsom framgår av det förut
sagda skall nykterhetsnämnd besluta om avstängning från inköpsrätt. Det
torde ankomma på socialstyrelsen att efter samråd med riksbolaget utfärda
närmare föreskrifter om vad de nykterhetsvårdande organen har att iakttaga
när de underrättar bolaget om avstängningsbeslut. I samband med
övergången till den nya ordningen bör de hos systembolagen registrerade
uppgifterna angående nykterhetsanmärkningar överlämnas till länsnykterhetsnämnderna.

För socialstyrelsen ifrågakommer icke ändrade arbetsuppgifter i nu aktuella
hänseenden i annan mån än att styrelsen bör utöva viss tillsyn över
länsnykterhetsnämndernas kommunikation med riksbolaget i avstängningsfrågor,
varjämte styrelsen bör samarbeta med kontrollstyrelsen rörande
statistik över fylleriförseelser och ingripanden mot alkoholmissbrukare.

Riksbolagets organisation och verksamhet.

Riksbolagets ställning, arbetsuppgifter och vissa grunddrag i dess organisation
har behandlats i det föregående. Jag vill nu närmare ingå på några
ytterligare ur nykterhetspolitisk synpunkt betydelsefulla spörsmål i dessa
hänseenden. Vissa med bolagets bildande sammanhängande ekonomiska frågor
samt frågor rörande bolagsordning och avtal med staten in. in. upptages,
i annan denna dag anmäld proposition.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Beträffande organisationen torde man i huvudsak kunna godtaga nykterhetskommitténs
förslag med de modifikationer som föranledes av det förut
sagda.

Aktierna i riksbolaget bör sålunda i huvudsak innehas av staten. Aktiekapitalet
kan lämpligen sättas till 500 000 kr. Bolagets styrelse bör bestå av
åtta ledamöter med fyra suppleanter. Härtill kommer en verkställande direktör.
Till den centrala ledningen knytes förvaltningspersonal för kameralt
arbete samt för revisions- och inspektionsverksamhet.

Riket indelas i försäljningsdistrikt, vart och ett under ledning av en distriktschef.
Med hänsyn till distriktschefernas arbetsuppgifter beträffande
utskänkningen är det angeläget, att distrikten icke blir alltför stora. Det synes
ändamålsenligt att i princip varje län kommer att utgöra ett försäljningsdistrikt.
I fråga om några län med endast ett fåtal utminuteringsställen
och utskänkningsrättigheter, såsom exempelvis Västerbottens och Norrbottens
län, kan dock ifrågasättas, huruvida desamma icke bör sammanslås till
ett distrikt. I södra Sverige kan på samma sätt Blekinge län förenas med
något angränsande län. Distriktskontoren bör förläggas till de nuvarande
systembolagskontoren i residensstäderna, såvida det icke på grund av särskilda
omständigheter i något fall skulle befinnas mera ändamålsenligt att
ha kontoret i annan stad inom distriktet. Det bör ankomma på det blivande
riksbolaget att träffa avgörande i dessa frågor.

Den av riksbolaget utsedde distriktschefen är, såsom tidigare utvecklats,
avsedd att vara restauranginspektör inom sitt område. I den utsträckning
så finnes påkallat bör biträdande inspektörer tillsättas, vilka likaledes bör
vara underkastade tjänsteansvar. Dessa befattningar kan ofta med fördel
beklädas av tjänstemän i bolaget.

Tidigare har anmärkts, att restauranginspektören vid sin sida bör ha en
rådgivande nämnd, motsvarande de nuvarande systembolagsstyrelserna.
Med rusdrycksförsälj ningen och bolagets ekonomiska frågor bör nämnderna
i allmänhet icke taga befattning. Nämndernas huvuduppgift blir att avge
yttranden i frågor om utskänkningen — utskänkningstillstånd och ingripanden
vid missförhållanden. Det är emellertid naturligt att nämnderna,
liksom nu systembolagsstyrelserna, även yttrar sig i frågor av annan art,
exempelvis spörsmål om förläggning av utminuteringsställen och tiderna
för dessas öppethållande. Jag förordar att detalj handelsbolaget och restauranginspektörerna
ålägges skyldighet att höra nämnderna i nu angivna frågor.

För att erhålla önskvärd lokal förankring bör, oavsett bolagets distriktsindelning,
särskilda nämnder inrättas i varje län. I enlighet härmed bör
även en uppdelning ske av Stockholmssystemets nuvarande område och således
särskilda nämnder utses för Stockholms stad och Stockholms län.
Nämnderna synes i regel böra bestå av tre ledamöter, valda för en tid av
fyra år. Av dessa bör länsstyrelsen utse ordförande och landstinget vice ordförande
samt länsnykterhetsnämnden en ledamot. För Stockholms stads
vidkommande kan ordföranden utses av överståthållarämbetet samt de bå -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

da andra ledamöterna av stadsfullmäktige och stadens nykterhetsnämnd.
Vart och ett av nu nämnda organ bör därjämte utse en suppleant för den
ordinarie ledamoten. I län med stad, som ej deltar i landsting, synes den
rådgivande nämnden böra utökas med en av stadsfullmäktige i varje sådan
stad vald ledamot jämte suppleant för denne. Härigenom kommer den rådgivande
nämnden i Malmöhus län att bestå av fem ledamöter samt nämnderna
i Östergötlands, Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län av vardera
fyra ledamöter. Jämfört med de nuvarande systembolagsstyrelserna innebär
den här förordade sammansättningen av nämnderna, att de av kontrollstyrelsen
utsedda ledamöterna faller bort samt att aktieägarnas representant
ersättes med en av länsnykterhetsnämnden utsedd ledamot. Det torde med
fog kunna sägas, att de lokala intressena på detta sätt blir lika väl tillgodosedda
som inom den nuvarande organisationen. Därtill kommer att nykterhetsvården
blir direkt företrädd. Nämnderna får helt karaktär av länskommunala
organ.

Kostnaderna för restauranginspektörerna, de biträdande inspektörerna och
de rådgivande nämnderna bör i sin helhet åvila riksbolaget.

Utminuteringsställena kan organiseras på i stort sett samma sätt som hittills
med föreståndare samt butiks- och lagerpersonal.

Den närmare arbetsfördelningen mellan riksbolagets olika organ enligt
här uppdragna riktlinjer bör anförtros bolagsledningen.

Inköpsrätt och inköpsförfarande.

Oaktat motbokssystemet slopas, måste vissa kategorier alltjämt vara utestängda
från rätt att inköpa rusdrycker i utminuteringsaffärerna. I första
hand bör sålunda en lägsta ålder för sådan rätt stadgas.

Denna ålder är i gällande förordning 21 år. Inköp vid sådan ålder har
emellertid i tillämpningen endast medgivits gifta. De ogifta ungdomarna,
vilka utgör flertalet, erhåller inköpsrätt först efter fyllda 25 år. Nykterhetskommittén
har föreslagit att 21 år skall bli gräns över hela linjen. Den
har framhållit det olämpliga i att ha en särskild myndighetsålder när det
gäller spritinköp. Enligt kommittén gör sig systemets suggestionsverkan
särskilt gällande i fråga om ungdomen. Systemet utgör ett hinder vars
övervinnande för ungdomarna framstår som en »sportprestation».

Kommitténs förslag har, såsom framgår av redogörelsen i nästföregående
avdelning, mött kritik i några yttranden. Man har därvid pekat på de oroande
dragen i ungdomens alkoholvanor och funnit betänkligt att göra det
lättare för ungdomarna att komma åt sprit.

För egen del finner jag att de problem som sammanhänger med ungdomens
alkoholvanor i första hand bör angripas med andra medel än restriktioner.
Jag har i det föregående uppdragit riktlinjer för olika positiva åtgärder
i detta syfte. Vad nu aktuella problem angår, må framhållas att det
är en allmän erfarenhet att de unga gärna vill efterlikna de vuxnas vanor.
Förbehålles det åt de äldre att köpa sprit, synes häri ligga en särskild anledning
för de unga att betrakta spriten som något eftersträvansvärt. Det

Särskilda utskottets utlåtande nr l.

torde därför, såsom kommittén funnit, vara olyckligt att ha en särskild
högre myndighetsålder för spritinköp. En sådan skulle för övrigt icke stå
i överensstämmelse med den större självständighet som i andra hänseenden
kommit ungdomen till del. Då en åldersgräns under alla förhållanden
synes nödvändig, vill jag biträda kommitténs förslag att låta inköpsrätter
inträda vid fyllda 21 år.

Inköpsrätt skall i enlighet med vad förut anförts icke heller tillkomma
langare och alkoholmissbrukare som genom särskilt beslut av nykterhetsnämnd
avstängts från sådan rätt.

För kontroll att inköp icke göres av ungdomar under 21 år eller avstängda
personer erfordras vissa bestämmelser om inköpsförfarandet. Beträffande
detta har även ifrågasatts att köparna skulle vara bundna till viss utminuteringsaffär.
Det torde vara lämpligt att först behandla detta spörsmål.

Till förmån för ett system med bundenhet till viss affär har främst åberopats
att butikspersonalen blir i tillfälle att göra iakttagelser som kan utnyttjas
i nykterhetsvårdande syfte. Vetskapen härom skulle kunna påverka köparna
till viss återhållsamhet.

Värdet av denna anordning ur nykterhetssynpunkt måste emellertid bedömas
såsom starkt begränsat. Härvidlag gäller delvis detsamma som i fråga
om registreringen av inköp, nämligen att storleken av inköpen ingalunda utgör
någon tillförlitlig mätare på den verkliga konsumtionen. Anordningen
torde icke heller kunna genomföras strikt; liksom nu skulle tillfällig inköpsrätt
utanför den egna butiken behöva medges.

En bestämd nackdel med att binda kunderna på detta sätt torde vara att
det, såsom ock förutsättes i kommitténs alternativ II, nödvändiggör särskilda
inköpsbevis. Tillfällig inköpsrätt på andra håll förutsätter transportkort. I
själva verket blir skillnaderna i förhållande till det nuvarande motbokssystemet
i nu förevarande avseende små.

Jag kan därför icke tillstyrka att föreskrift meddelas om bundenhet till
viss affär, utan inköp bör få göras i vilken utminuteringsaffär som helst.

För genomförande av avstängningsbeslut synes det under sådana förhållanden
lämpligt att i enlighet med kommittémajoritetens förslag utnyttja
den folkbokföringsregistrering med födelsenummer, som införts under senare
år. Avstängningsförfarandet kan härigenom ordnas utan större kostnader
och utan att allmänheten betungas med formaliteter.

Enligt kommitténs förslag skall länsnykterhetsnämnderna lämna uppgift
till riksbolagets huvudkontor om de personer, som avstängts från inköpsrätt.
Den avstängdes födelsetid, födelsenummer och första bokstaven i efternamnet
upptages av bolaget på en för hela riket gemensam spärrlista, som
tillställes samtliga utminuteringsställen; listan förnyas var eller varannan
månad. Den som önskar köpa rusdrycker får legitimera sig med handling,
av vilken födelsetiden och födelsenumret framgår. Med hjälp härav kontrollerar
butikspersonalen i spärrlistan, att kunden ej är avstängd.

Den föreslagna anordningen synes i stort sett lämplig och jag vill tillstyr -

Särskilda utskottets utlåtande nr t.

ka densamma. I några yttranden har man uttryckt farhågor för att riksspärrlistan
skulle bli ohanterlig i det praktiska butiksarbetet; det föreslagna
inköpsförfarandet har även i övrigt betecknats som omständligt och tungrott.
Därvid har man emellertid även räknat med de formaliteter som föranledes
av en allmän inköpsregistrering. Bortfaller denna, blir förfarandet
enklare.

Legitimationen med födelsetid och födelsenummer torde icke behöva bli
nämnvärt betungande. Anmärkas bör att sådan legitimation i åtskilliga fall
kan erfordras redan för kontroll att köparen uppnått föreskriven ålder.
Vidare bör framhållas att kunderna i regel gör sina inköp i butik i hemorten.
Lokala spärrlistor kan upprättas i enkel form. Med hjälp av legitimationshandlingen
kan butikspersonalen ofta se, om kunden är från orten. År
detta fallet, behöver man endast slå i den lokala spärrlistan. På mindre orter
erfordras i regel icke några som helst formaliteter. År kunden känd för butikspersonalen
och vet denna att han icke är avstängd, blir ingen legitimation
eller kontroll behövlig. Slagning i riksspärrlistan torde således i allmänhet
endast erfordras när kund från annan ort gör inköp i butiken.

Frågan angående legitimationshandlingens art har av kommittén i viss
mån lämnats öppen. Vid tidpunkten för den nya ordningens genomförande
kommer emellertid allmänheten, såsom kommittén förutsatt, att vara försedd
med handlingar innehållande uppgift om födelsetid och födelsenummer.
Således har de personer, som erhållit debetsedel å preliminär skatt för
inkomståret 1954, jämväl erhållit ett skattekort, försett med nämnda uppgifter.
I samband med sjukkassereformen kan ett särskilt, med dessa uppgifter
försett kort, s. k. försäkringsbesked, komma att utdelas. Även andra
handlingar av liknande art är tänkbara. Om sådana handlingar icke är
utfärdade av offentlig myndighet, bör det ankomma på kontrollstyrelsen att
pröva i vad mån de kan godtagas för nu angivna ändamål. Självfallet bör
även prästbevis med sådana uppgifter kunna användas. Om så erfordras
torde bevis om födelsetid och födelsenummer kunna erhållas från folkbokföringsmyndigheterna.
Skulle det visa sig, att sådana bevis kommer att behövas
i större omfattning för nu ifrågavarande eller annat ändamål, torde
detta kunna ordnas billigt och praktiskt genom att rekvisitionerna skrives
på särskilda blankettkort å vilka vederbörande myndigheter endast har att
anteckna födelsetiden och födelsenumret samt bestyrka anteckningen med
en stämpel.

Kostnadsberäkningar.

Den av kommittén gjorda beräkningen rörande kostnaderna för försäljningsorganisationen
är icke längre aktuell med hänsyn till penningvärdets
förändringar samt de avvikelser från kommitténs förslag, som förordats i
det föregående. Inom finansdepartementet har utförts vissa beräkningar
rörande de ekonomiska konsekvenserna av en omorganisation enligt här
angivna linjer. Dessa beräkningar har utgått från den förutsättningen, att
systembolagens nuvarande omsättning av rusdrycker icke kommer att öka
i avsevärdarc mån.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Kostnaderna för kontrollstyrelsens första byrå, som år 1952 uppgick till

460 600 kronor, fördelades på följande poster.

Allmänna avdelningen ...................................... 166 400

Straffregisteravdelningen .................................... 145 goo

Statistiska avdelningen ...................................... 55 900

Systembolagsrevisionen .................................... 92 500

Summa kr. 460 600

Genom omorganisationen kommer kostnaderna för straffregisteravdelningen
och systembolagsrevisionen att helt bortfalla. Kostnaderna för allmänna
avdelningen beräknas kunna reduceras till ungefär hälften; åtskilliga
av de på denna avdelning ankommande arbetsuppgifterna överföres nämligen
till riksbolaget. De nuvarande kostnaderna för statistiska avdelningen
synes icke behöva överskridas. Årskostnaden för styrelsens första byrå efter
omorganisationen kan i enlighet härmed beräknas till 150 000 kronor.

Minskningen i kontrollstyrelsens arbetsuppgifter kan föranleda en ändrad
arbetsfördelning mellan verkets tre byråer.

Vid beräkningen av kostnaderna för riksbolaget har hänsyn endast tagits
till de kostnader, som är förbundna med inköp och försäljning av spritdrycker
och vin, samt bestyret med avstängningen av missbrukare. Härtill kan
komma ytterligare kostnader, om bolaget, såsom jag kommer att förorda,
skall försälja starköl. Någon beräkning av dessa kostnader låter sig icke
göra med hänsyn till ovissheten om efterfrågan på denna vara; det är också
svårt att förutsäga i vad mån en sådan försäljning kan komma att inverka
på sprit- och vinförsäljningen. Självfallet bör emellertid så stor handelsinarginal
läggas på starkölet, att riksbolagets omkostnader blir täckta och visst
överskott erhålles.

Kostnaderna för riksbolagets huvudförvaltning blir beroende av arbetsfördelningen
mellan de olika leden i organisationen. En centralisering av
arbetsuppgifterna till huvudförvaltningen bör eftersträvas så långt detta är
förenligt med enkelhet och smidighet i förvaltningen. Det torde exempelvis
vara ändamålsenligt att i huvudsak förlägga bokföringen och kassaarbetet
till huvudkontoret. Likaledes torde vissa fördelar kunna vinnas genom att
förbrukningsartiklar för distriktskontoren och butikerna inköpes centralt.
Den närmare avvägningen härav bör ankomma på riksbolagets ledning.

Kostnaderna för bolagets huvudförvaltning kan — delvis med ledning
av kostnaderna för kontrollstyrelsens första byrå och vissa statliga företag
med liknande organisationsformer som den nu föreslagna — uppskattas till
700 000 kronor. I detta belopp ingår kostnaderna för sammanställning och
distribution av en riksspärrlista.

Såsom utgångspunkt för beräkning av kostnaderna för distriktskontoren
har tagits de verkliga kostnaderna för systembolagen år 1952. Därvid har
endast medtagits sådana kostnader, som påverkas av den föreslagna om -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

organisationen, nämligen bolagens s. k. centrala förvaltningskostnader med
undantag för understöd och pensioner. De centrala förvaltningskostnaderna
uppgick år 1952 för samtliga systembolag till följande belopp.

Kamerala Motboks avdel-

avdel- Summa

ningarna ningarna

Löner (kontanta löner + andra löneför -

måner).............................. 2 709 094 5 550 340 8 259 434

Kontorskostnader...................... 470 049 1 041 363 1 511 412

Hyror................................ 150 682 308 713 459 395

Övriga kostnader...................... 195 193 399 908 595 101

Styrelsearvoden........................ — 232 985

Revisionskostnader ..................—__—__________

Summa kr. 3 525 018 7 300 324 11 154 940

De ekonomiska verkningarna av omorganisationen kan beräknas bli följande.

1. Kostnaderna för motboksavdelningarna bortfaller (7,3 milj. kr.).

2. De planerade distriktskontoren kommer att få överta de indragna systembolagens
kamerala arbetsuppgifter i den mån desamma icke skall ankomma
på huvudförvaltningen. Personalbehovet torde ungefär motsvara
uppsättningen å de kamerala avdelningarna vid systembolagen i residensstäderna.
Självfallet måste en viss omfördelning av denna personal ske alltefter
distriktskontorens storlek.

Lönekostnaderna för de kamerala avdelningarna i residensstäderna uppgick
år 1952 till 2 121 000 kr. I detta belopp ingår emellertid endast en del
av lönerna till systembolagens verkställande direktörer — i den nya organisationen
distriktschefer-restauranginspektörer. Lönekostnaderna för distriktskontoren
torde med hänsyn härtill komma att bli något högre eller
omkring 2,5 milj. kr.

3. Kontorsomkostnaderna för distriktskontoren kan beräknas till 350 000
kr. I detta belopp ingår även kostnaderna för sammanställning av lokala
spärrlistor. Minskningen i förhållande till de nuvarande kostnaderna
(470 000 kr.) möjliggöres genom omläggning av kassa- och redovisningsarbetet,
central upphandling av kontorsmaterial och förenkling av blankettmaterialet.

4. Lokalkostnaderna för distriktskontoren torde bli något större än för de
kamerala avdelningarna vid systembolagen i residensstäderna. Av dessa
avdelningar torde 17 ha tillräckliga lokaler för distriktskontoren. I andra
fall kan det bli nödvändigt att använda motboksavdelningarnas lokaler helt
eller delvis. Kostnaderna uppskattas till 150 000 kr. Till jämförelse kan
nämnas att kostnaderna för lokalerna för de kamerala avdelningarna i residensstäderna
år 1952 uppgick till 115 000 kr.

5. I posten »övriga kostnader» innefattas nu bl. a. avgifter till Systembolagens
Förtroendenämnd och kontrolldelegationerna. Även i fortsättning -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

en har man att räkna med kostnader av motsvarande art, exempelvis gemensamma
sammanträden med distriktscheferna och vissa utgifter för övervakning
av restaurangernas skötsel. Dessa kostnader kan beräknas till
150 000 kr.

6. Kostnaderna för de rådgivande nämnderna beräknas till 150 000 kr.
eller ungefär samma belopp som för styrelserna vid de nuvarande systembolagen
i residensstäderna (156 534 kr.).

7. Revisionskostnaderna, i vilka inbegripes arvode till den på bolagsstämman
valde revisorn, arvoden till siffergranskare samt rese- och traktamentsersättningar,
bortfaller och ersättes med revisionskostnader för riksbolaget.

Enligt dessa överväganden skulle de centrala förvaltningskostnaderna för
distriktskontoren komma att uppgå till följande belopp.

Löner ..................... ............................. 2 500 000

Kontorskostnader ......................................... 35g ggg

Hyror .................................................... 150 000

Övriga kostnader .......................................... 150 ggg

Rådgivande nämnder ...................................... 150 ggg

Summa kr. 3 300 000

Arbetet i utminuteringsbutikerna torde bli avsevärt förenklat. Den nuvarande
kontrollen av namnteckning och tilldelning mot minutkorten, instämplingen
i motböcker och avräkningen av efterhandsköp bortfaller. Dessa
arbetsuppgifter ersättes av en kontroll av födelsenummer mot spärrlista.
Någon anteckning av födelsenummer behövs emellertid icke. Genom dessa
förenklingar torde personalen i utminuteringsbutikerna kunna nedbringas
avsevärt. I runt tal synes 300 av de ungefär 950 personer, som nu är knutna
till butikerna för kassa och kontrollarbete, bli obehövliga. Detta inedför
«n besparing på omkring 2,5 milj. kr. i butikernas lönekostnader.

Omfattningen av besparingarna i det allmännas kostnader för rusdrycksförsäljningen
framgår av följande sammanställning.

1952 års Kostnader

kostnader ent. förslaget

Kontrollstyrelsens första byrå .............. 460 600 150 000

Systembolagen (Riksbolaget)

Riksbolagets huvudförvaltning ............ — 7gg ggg

Systembolagens centrala förvaltningskostnader/kostnader
för distriktskontoren ...... 11 200 000 3 300 000

Butikskostnader .......................... 23 100 000 20 600 000

Summa kr. 34 760 600 24 750 000

Såsom framgår av sammanställningen synes de här föreslagna reformerna
möjliggöra en besparing på ungefär 10 milj. kr. årligen. Härifrån avgår
emellertid de första åren betydande belopp i ersättningar till övertalig per -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1. <5

sonal. Man får även räkna med att omorganisationen i övrigt kommer att
föranleda vissa särskilda kostnader.

Omorganisationen.

Det nya försäljningssystemet är avsett att träda i tillämpning den 1 oktober
1955. Riksbolaget bör övertaga systembolagens försäljningsverksamhet
fr. o. m. nämnda dag.

De frågor, som sammanhänger med riksbolagets bildande och systembolagens
avveckling, torde få redovisas närmare i den förut nämnda, denna dag
anmälda propositionen om riksbolaget, där även anslag begäres för teckning
av aktier i bolaget. Här skall endast behandlas några huvudpunkter.

För att så långt möjligt nedbringa kostnaderna för omorganisationen torde
det vara lämpligt att denna i allt väsentligt slutföres före den 1 oktober
1955. Jag förordar med hänsyn härtill att riksbolaget bildas redan under instundande
budgetår. Bolaget kan då självt leda organisationsarbetet, vilket
självfallet bör utföras i samråd med kontrollstyrelsen och företrädare för
systembolagen.

Riksbolaget övertar snarast möjligt aktierna i systembolagen och därmed
även förfoganderätten över dessas egendom. Åtgärder för fusion och avveckling
av övertalig personal bör igångsättas så fort ske kan.

Sedan den nya försälj ningsförordningen antagits bör motboksavdelnmgarnas
arbete successivt avvecklas. Således bör exempelvis systembolagen
under året närmast innan förordningen träder i kraft kunna uraktlåta att
inhämta och bearbeta uppgifter angående socialhjälp, ingångna äktenskap
in. in. samt inskränka registreringsarbetet till vad som oundgängligen erfordras.
Det bör ankomma på kontrollstyrelsen att utfärda närmare föreskrifter
härom.

En omorganisation av systembolagen enligt de riktlinjer som uppdragits
i det föregående medför betydligt större personalindragningar än enligt nykterhetskommitténs
förslag. För avvecklingen av den övertaliga personalen
torde man emellertid i stort sett kunna iakttaga vad kommittén förordat
från sina utgångspunkter.

Självfallet bör systembolagspersonalen, i den utsträckning det med tilllämpning
av vanliga kvalifikationskrav är möjligt, beredas anställning inom
riksbolaget. Befattningshavare, som erbjudes anställning å annan ort än den
nuvarande anställningsorten eller i lägre befattning men med bibehållen lön,
bör vara skyldig antaga erbjuden plats och underkasta sig eventuell flyttning.
Den personal, som icke kan beredas anställning inom riksbolaget, bör
så långt möjligt erhålla anställning inom statliga eller andra offentliga verksamhetsgrenar,
såsom länsnykterhetsnämnder, kommunala nykterhetsnämnder
eller sjukkassor. Det torde ankomma på riksbolaget att vidtaga lämpliga
åtgärder för att få en sådan övergång till stånd. Bl. a. bör bolaget i denna
angelägenhet söka samråd med arbetsmarknadsstyrelsen.

I den mån anställningar icke kan beredas övertaliga befattningshavare,

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

som stadigvarande erfordrats inom den nuvarande organisationen, bör de
av billighetsskäl erhålla viss gottgörelse. Denna bör, liksom systembolagens
pensionsförpliktelser, självfallet åvila riksbolaget. Vägledande för bestämmandet
av gottgörelsens storlek synes böra vara de principer, som tilllämpades
vid systembolagskoncentrationen år 1937, samt de regler som under
senare år följts vid avveckling av övertalig statlig personal, exempelvis
vid den åren 1943—1945 genomförda centraliseringen av underhållstjänsten
i fråga om intendenturmaterial m. m. inom försvaret. Sålunda synes den
befattningshavare, som uppnått 50 levnadsår och varit anställd minst 15 år
i systembolagstjänst, böra erhålla en årlig ersättning med belopp, som bestämmes
i förhållande till vederbörandes tjänsteålder. Skulle i övrigt befattningshavare
med en tjänstetid av minst 5 år behöva avvecklas, synes det
skäligt, att han erhåller viss engångsersättning. Det bör ankomma på riksbolaget
att efter samråd med kontrollstyrelsen och efter överläggningar
med vederbörande personalorganisationer fastställa de ekonomiska villkoren
för den övertaliga personalen.

Kostnaderna för avvecklingen av övertalig personal kan endast uppskattas
tämligen grovt. Man torde få räkna med att dessa kostnader under första
året uppgår till i runt tal 3 milj. kr., engångsersättningarna inberäknade.
Redan nästa år blir beloppet avsevärt lägre, och det minskas successivt i
fortsättningen. Efter tio år torde denna kostnadspost i allt väsentligt vara
försvunnen.

Motionerna.

I likalydande motionerna I: 445 och //: 574, vilka väckts även i anledning
av propositionen nr 152, föreslås att riksdagen måtte avslå sistnämnda proposition
samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härav föranledda
ändringar i förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning. Enligt motionärerna
synes starka skäl kunna anföras för att ändringarna i försäljningsorganisationen
så mycket som möjligt begränsas vid övergången till fri försäljning
av rusdrycker. Den i propositionen föreslagna omorganisationen synes
i fråga om övervakningen av utminutering och utskänkning kunna komma
att medföra betydande svårigheter framför allt under tiden närmast efter
det nya systemets genomförande. De rådgivande tremannanämnderna synes
knappast kunna utgöra en tillfredsställande ersättning för systembolagsstyrelserna;
det lokala inflytandet synes komma att beskäras. Organisationen
bör inte fixeras utan föregående praktiska prov. Enligt motionerna bör de
nu\arande 41 systembolagen bibehållas. Frågan om eventuell omläggning
av försäljningsorganisationen bör däremot kunna upptagas till prövning något
år efter övergången till fri försäljning.

Hemställan i likalydande motionerna I: 429 och II: 562 innehåller, såvitt
nu ar i fråga, dels att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om tillsättandet av en expertutredning att granska den föreslagna organisationen
i syfte att nedbringa de centrala förvaltningskostnaderna för sta -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1. ""

ten och riksbolaget, dels att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om tillsättandet av en utredning i syfte att undersöka i vilken utsträckning
arbetstagare kan bli lidande genom förändringarna i rusdrycksförordningen
samt uppdraga riktlinjerna för statliga hjälpåtgärder för sådana
anställda, vilka på grund av den nya lagstiftningen kommer att bli permitterade,
varvid särskilt bör uppmärksammas vikten av att bereda samtliga
berörda möjlighet att erhålla nytt arbete, om de föredrar detta framför förtidspensionering,
dels ock att ordet »kontrollstyrelse» i den föreslagna lagtexten
ersättes med orden »av Konungen förordnad kontrollmyndighet». Motionärerna
påtalar, att organisationsförslagen i propositionen icke utformats i
detalj, samt anser att åtskilliga anmärkningar kan riktas mot den uppskisserade
organisationen. Bl. a. gäller detta arbetsfördelningen mellan kontiollstyrelsen
och övriga organ.

Likalydande motionerna 1: Hl och II: 553 utmynnar i hemställan att riksdagen
måtte besluta sådana ändringar i förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning,
att — därest de föreslagna restauranginspektörerna anses böra
komma till stånd — dessas uppgifter begränsas samt antalet ledamöter i den
rådgivande nämnden utökas från tre till fem. Landstinget bör utse en av
de sålunda föreslagna två ledamöterna och kontrollstyrelsen den andre. Två
nya suppleanter bör utses i samma ordning. Det torde slutligen kunna överlåtas
åt nämnden själv att inom sig utse ordförande.

Vidare yrkas i motionen I: 416, att riksdagen måtte besluta att 18 § i det
föreliggande förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning skall ha följande
lydelse: »Rusdrycker må ej utminuteras till den som icke fyllt aderton år
och ej heller till person, beträffande vilken förordnats att rusdrycker ej må
utminuteras till honom.»

Slutligen föreslås i motionen 1: 430 »att riksdagen måtte avslå förslaget
att överföra det hos kontrollstyrelsen förda straffregistret till länsnykterhetsnämnderna».

Ytterligare må erinras om att likalydande motionerna I: 489 av herr
Bengtson in. fl. samt 11: 628 av herrar llagård och Hseggblom, som väckts i
anledning av propositionen nr 158, bl. a. innehåller yrkande att det centralt
förda straffregistret över fylleri och vissa andra brott bibehålies.

Utskottet.

Motbokssystemets slopande innebär icke att samhället helt avstår från
att reglera detaljhandeln med rusdrycker. Såsom departementschefen framhållit
finns ej anledning att frångå den i vårt land hävdvunna principen att
utminuteringen av rusdrycker skall förbehållas organ, i vilka det allmänna
äger bestämmande inflytande och enskilt vinstintresse saknas. Vissa normer
för dessa organ blir erforderliga. Härtill kommer nödvändigheten att
skapa effektiv kontroll över den ur social synpunkt särskilt känsliga utskänkningen.

Huvudfrågorna rör registrering av inköp, avstängning samt organisationen

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

av detaljhandeln och utskänkningskontrollen. I propositionen förordas att
registrering av inköp icke skall äga rum. Däremot behålles en möjlighet för
nykterhetsnämnd att avstänga missbrukare och langare från inköp. De nuvarande
41 systembolagen skall avlösas av ett för hela riket gemensamt detaljhandelsbolag
för rusdrycker med erforderlig distriktsorganisation. På
bolaget skall ankomma att, genom distribution av riksspärrlista, avkrävande
av legitimation angående födelsetid och födelsenummer samt kontroll mot
spärrlistan, tillse att rusdrycker icke utminuteras till avstängda personer.
Vidare skall bolagets distriktschefer under offentligt tjänsteansvar vara ansvariga
för utredning i fråga om utskänkningstillstånd och för kontroll över
utskänkningen.

Utskottet ansluter sig helt till departementschefens uppfattning att registrering
av rusdrycksinköp icke bör ske efter motbokssystemets slopande.

Det huvudsakligaste motivet för departementschefens förslag om avstängning
från inköp av rusdrycker är att utminuteringsorganen icke skall bli
skyldiga att utlämna rusdrycker till grova alkoholmissbrukare och langare.

Departementschefen framhåller emellertid också att det i vissa fall kan
vara lämpligt att nykterhetsnämnd använder avstängning såsom hjälpåtgärd
mot en missbrukare i samförstånd med denne. Meningen är att avstängningsinstitutet
skall begagnas med största urskillning och att avstängning
skall bli långt mindre ofta förekommande än nu.

Även enligt utskottets mening är det påkallat att utlämning av rusdrycker
skall kunna vägras. För de jämförelsevis begränsade syften, varom
här är fråga, synes emellertid den föreslagna anordningen med riksspärrlista
samt legitimation och kontroll av flertalet köpare utgöra en alltför vidlyftig
och kostnadskrävande apparat. Såsom departementschefen antytt kan
den likväl icke skapa något effektivt hinder för den avstängde att komma
åt rusdrycker.

Det åsyftade resultatet synes i allt väsentligt kunna nås med enklare
medel. I Kungl. Maj :ts förslag har avstängningen den formen att nykterhetsnämnd
äger förordna att rusdrycker icke må utminuteras till den avstängde.
Utminuteringsorganen är skyldiga att effektuera detta beslut. Riktas
i stället mot missbrukaren eller langaren själv ett straffsanktionerat
förbud att inköpa rusdrycker, medför beslutet i och för sig icke någon förpliktelse
för utminuteringsorganen. De butiker som ligger närmast den avstängdes
bostad och arbetsplats underrättas emellertid om beslutet och kan
därefter vägra den avstängde inköp. Självfallet bör legitimation med namn
kunna krävas, om köparen är okänd och det föreligger anledning till misstanke
att underrättelse om inköpsförbud avser honom.

En avstängningsanordning av detta slag utgör självfallet ännu mindre än
propositionens något effektivt hinder för den avstängde att komma åt rusdrycker.
Det väsentliga syftet — att skapa en formell grund för vägran att
utlämna sådana drycker — uppnås emellertid. Utskottet får vidare erinra
om att icke heller det nuvarande motbokssystemet med dess vidlyftiga kontrollapparat
innebär någon verksam spärr i nu angivna hänseende.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Fördelarna med den här skisserade anordningen är uppenbara. Avsevärda
besparingar kan göras, främst därigenom att arbetet i utminuteringsbutikerna
förenklas. Formaliteterna kring rusdrycksinköpen försvinner för det stora
flertalet köpare. Säkrare garanti vinnes också för att avstängning från inköp
blir den extraordinära åtgärd som avsetts av departementschefen.

Om legitiinationsförfarandet slopas, bortfaller den möjlighet som eljest
skulle ha funnits att göra stickprovsundersökningar rörande enskilda konsumenters
inköp. Enligt utskottets mening är det önskvärt att statsmakterna
blir i tillfälle att följa konsumtionsutvecklingen efter det friare försäljningssystemets
införande. Härtill erbjuder sig emellertid andra möjligheter
än inköpsstatistik, t. ex. intervjuundersökningar.

Utskottet förordar att propositionens avstängningsinstitut utbytes mot en
möjlighet att förbjuda inköp enligt nu angivna riktlinjer. Härav föranledes
ändringar i det genom propositionen nr 159 framlagda förslaget till lag om
nykterhetsvård samt i 17—19, 80, 81 och 89 §§ av det vid förevarande proposition
fogade förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning.

Frågan, om detaljhandeln med rusdrycker i fortsättningen skall handhas
av ett riksbolag eller lokala systembolag, har ingående behandlats av departementschefen.
Departementschefen framhåller bl. a. att systembolagen skulle
utgöra en överorganisation när det gäller att fylla de begränsade uppgifter
som återstår för utminuteringsorganen.

I motionerna I: 445 och II: 574 föreslås åter att de nuvarande 41 systembolagen
skall bestå tills vidare. Härigenom skulle vinnas att tidigare existerande
arbetsgrupper skulle rubbas så litet som möjligt. Man skulle vidare
undgå en rad organisatoriska problem, vilka eljest skulle kunna verka hindrande
vid genomförandet av övriga omläggningar inom nykterhetspolitiken.

Enligt utskottets mening är de av motionärerna utpekade fördelarna huvudsakligen
skenbara. Även om systembolagen bibehölles, skulle de förändrade
och till sin omfattning starkt minskade arbetsuppgifterna nödvändiggöra
omfattande omorganisationer och personalindragningar. Ä andra sidan
kommer ett blivande riksbolag självfallet att så långt möjligt använda
den nuvarande systembolagspersonalen. Motionärernas förslag skulle medföra
betydande utgifter för det allmänna och förutsätta att den blivande
rusdrycksförsäljningsförordningen efter kort tid underkastades en genomgripande
revision.

Utskottet finner sålunda övervägande skäl tala för riksbolagsalternativet
och tillstyrker propositionen i denna del.

Departementschefens förslag om distriktscheferna-restauranginspektörerna
ansluter sig tämligen nära till gällande ordning. Systembolagens direktörer
bar beträffande utskänkningen i huvudsak samma funktioner som
de föreslagna befattningshavarna. Förändringar sker väsentligen i två hänseenden.
Å ena sidan skapas större effektivitet genom att det nu i viss

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

mån splittrade ansvaret för utskänkningen i första band koncentreras till
distriktschefen-restauranginspektören. Detta har i författningsförslaget kommit
till uttryck däri att utredningsarbetet i utskänkningsärenden helt lagts på
honom samt att övriga övervakande organ, polismyndigheter och nykterbetsnämnder,
i 57 § förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning ålagts att underrätta
honom rörande förhållanden och iakttagelser som bedömes ha betydelse
för den honom ålagda tillsynen. Å andra sidan har en närmare reglering
skett av de nya befattningshavarnas rättsliga ställning som, jämfört
med nuvarande ordning, innefattar väsentligt ökade garantier ur rättssäkerhetssynpunkt.
Viktigast härvidlag är att befattningshavaren i sin egenskap
av restauranginspektör fått ställning av offentlig tjänsteman med ämbetsansvar.
Hans beslut kan enligt 61 § i förslaget överklagas hos länsstyrelsen.
Vidare har viktiga begränsningar skett i hans befogenheter. Medan systembolagen
enligt gällande rätt själva kan tillgripa samtliga de korrektionsmedel
mot en restauratör som upptages i förslagets 43 § — varning, rättighetsindragning
och särskilda föreskrifter för utskänkningen — kan restaranginspektören
endast besluta om varning. Anser han mera ingripande
åtgärd påkallad, måste han vända sig till länsstyrelsen.

Med hänsyn till det anförda kan utskottet icke instämma i det i motionerna
1:441 och 11:553 uttalade allmänna omdömet att de föreslagna
restauranginspektörerna fått alltför stor maktställning. Enligt utskottets
mening innebär förslagen såväl ur effektivitetssynpunkt som ur rättssäkerhetssynpunkt
avgjorda fördelar gentemot nuvarande förhållanden. Departementschefens
förslag synes också överlägset den av nykterhetskommitténs
majoritet förordade ordningen att låta utrednings- och kontrollarbetet ombesörjas
av länsnykterhetsnämnderna.

Utskottet kan sålunda i huvudsak biträda departementschefens förslag
om distriktscheferna-restauranginspektörerna. På några punkter synes
emellertid delvis i anslutning till nyssnämnda motioner — jämkningar
vara erforderliga. Enligt utskottets mening har restauranginspektörens
ställning av övervakande och kontrollerande organ blivit överbetonad. Detta
kommer till uttryck redan i den föreslagna tjänstetiteln. Utskottet
förordar att denna ändras till intendent för utskänkningsärenden. Förslagets
57 § stadgar vidare bl. a. att restauranginspektören äger anlita handräckning
av polismyndighet för utredning angående utskänknings bedrivande.
Denna föreskrift synes icke erforderlig. Lagöverträdelser som icke är
helt bagatellartade bör självfallet anmälas till polisen. I vilken utsträckning
polismyndighet för övrigt skall biträda vid kontroll av utskänkning bör det
ankomma på länsstyrelsen att avgöra. Då intendenten enligt förslaget är
underställd länsstyrelsen, förutsätter utskottet att sådana länsstyrelsens beslut
kan meddelas utan omgång. Besluten torde efter länsstyrelsens beprövande
kunna ges generell karaktär. Med hänsyn till vad här anförts
föreslår utskottet att föreskriften i fråga utgår.

Utskottet återkommer i annat sammanhang till vissa ytterligare bestämmelser
som angår intendenternas verksamhet.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Departementschefens förslag angående arbetsfördelningen mellan vissa
myndigheter och organ innebär tämligen små förändringar gentemot vad
nu gäller. Vissa uppgifter, bl. a. ledningen av utminuteringsverksamheten
och prissättningen på utminuterade rusdrycker, överflyttas från kontrollstyrelsen
till det föreslagna riksbolaget. Den viktigaste avvikelsen i övrigt
består i att den centrala straffregistreringen hos kontrollstyrelsen ersättes
med anmärkningsregister som föres av länsnykterhetsnämnderna.

I motionerna 1:429 och 11:562 kräves ny utredning i organisationsfrågorna.
Enligt motionärerna borde förslagen ha utförts mera i detalj. Man
vänder sig också emot att kontrollstyrelsen alltjämt skall handlägga vissa
prissättningsfrågor och ifrågasätter om icke kontrollstyrelsens verksamhet
i rusdrycksförsäljningsfrågor kunde helt avvecklas. Å andra sidan hemställes
i motionen 1:430 att kontrollstyrelsens straffregister skall bestå.

Utskottet kan icke instämma i den allmänt hållna kritik som i förstnämnda
båda motioner riktas mot Kungl. Maj :ts förslag angående arbetsfördelningen.
Förslagen bygger på nuvarande ordning, som i stort sett visat sig
ändamålsenlig. De förändringar som föranledes av motbokssystemets avskaffande
och skapandet av ett riksbolag för detaljhandeln med rusdrycker
synes väl motiverade och utförda i detalj så långt detta är möjligt. Att kontrollstyrelsen
alltjämt skall äga bestämma priserna på utskänkta rusdrycker
sammanhänger med de uppgifter att reglera restauratörvinster som enligt
förslaget skall tillkomma kontrollstyrelsen. Ej heller i övrigt kan utskottet
biträda motionärernas kritik av organisationsförslagen.

Departementschefen har funnit kontrollstyrelsens straffregister överflödigt,
emedan länsnykterhetsnämnderna under alla förhållanden måste föra
anmärkningsregister som i huvudsak innehåller samma uppgifter som kontrollstyrelseregistret.
Även enligt utskottets mening är det angeläget att undvika
dubbel registerföring. Det är emellertid icke uteslutet att en överföring
till länsnykterhetsnämnderna av kontrollstyrelsens skyldighet att förse åklagare,
domstolar in. fl. med registerutdrag skulle kunna medföra vissa svårigheter
i övergångsskedet till den nya lagstiftningen. Utskottet finner därför
i viss anslutning till motionen 1:430 försiktigheten bjuda att kontrollstyrelsens
straffregister bibehålies under hela budgetåret 1955/56. Därvid
förutsätter utskottet att Kungl. Maj:t före budgetårets utgång ånyo prövar
möjligheterna att undvika dubbel registerföring. Utskottet får erinra om att
vissa ändringar ändock kan behöva vidtagas i registerföringen vid den nya
försäljningslagstiftningens ikraftträdande. Det kan sålunda ifrågasättas om
de uppgifter till registret, som uteslutande erfordras för motbokskontrollen,
bör lämnas efter den 1 oktober 1955 och om sådana uppgifter efter nämnda
dag bör upptas i utdrag av registret. Utskottet tänker härvid bl. a. på uppgifter
om intagning i och utskrivning från fångvårdsanstalter. Sannolikt
blir det lämpligt att de kopior av straffuppgifter som nu sändes till systembolagen
i stället tillhandaliålles länsnykterhetsnämnderna.

Utskottet tillstyrker med här angivna jämkning vad departementschefen
förordat beträffande arbetsfördelningen mellan vissa myndigheter och organ

(*> Ilihang till riksdagens protokoll /954. 12 samt. Nr 1.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

samt avstyrker den i motionerna I: 429 och II: 562 begärda organisationsutredningen.

Departementschefens förslag rörande riksbolagets organisation och verksamhet
kan oförändrat tillstyrkas av utskottet såvitt angår aktiekapital,
aktieinnehav och den centrala ledningen.

Beträffande distriktsindelningen förordar departementschefen att varje
län i princip skall utgöra ett distrikt. Han räknar emellertid med att vissa
län med få utskänkningsrättigheter och få utminuteringsbutiker bör sammanslås
till ett gemensamt distrikt. Utskottet vill understryka att sammanslagning
av län till gemensamt distrikt endast bör ske i undantagsfall och
när synnerliga skäl talar för åtgärden. Då distriktsindelningen utgör ett betydelsefullt
inslag i den nya lagstiftningen, förordar utskottet tillika att i förslagets
13 § införes en uttrycklig bestämmelse som lagfäster densamma.

Den rådgivande nämnden skall enligt Kungl. Maj:ts förslag normalt bestå
av tre ledamöter. Ordföranden utses av länsstyrelsen, medan landstinget
och länsnykterhetsnämnden väljer vardera en ledamot. I motionerna 1:441
och II: 553 yrkas alt ytterligare två ledamöter, utsedda av landstinget respektive
kontrollstyrelsen, tillföres nämnden. Vidare förordas att nämnden
själv väljer ordförande inom sig.

Även enligt utskottets mening bör de rådgivande nämnderna utökas något
för att kunna tillgodose befogade önskemål om lokalt medinflytande.
Det torde vara lämpligt att i enlighet med förslag i motionerna föreskriva
att nämnderna normalt bör bestå av fem ledamöter, samma antal som i de
nuvarande systembolagsstyrelserna. Landstingen bör välja en av de ytterligare
ledamöter som tillföres nämnden. Med hänsyn till att denna utgör en
lokal representation bör den andre ledamoten icke utses av ett centralt organ.
I stället föreslår utskottet att länsstyrelsen utväljer denne ledamot. Skäl
att frångå Kungl. Maj :ts förslag beträffande ordförandeposten synes ej föreligga.
Nämnden kommer enligt vad utskottet sålunda förordat att bestå av
två av länsstyrelsen utsedda ledamöter, den ene tillika ordförande, två av
landstinget valda ledamöter samt en ledamot som utses av länsnykterhetsnämnden.
Finns inom ett län mer än ett landsting eller stad som ej deltar i
landsting, bör vardera landstinget liksom staden välja två ledamöter. 1
Stockholm bör överståthållarämbetet utse ordföranden och ytterligare en
ledamot, stadsfullmäktige två ledamöter samt stadens nykterhetsnämnd en
ledamot. För varje ledamot bör på samma sätt utses en suppleant.

Utskottet förordar att 74 § i förslaget ändras enligt vad utskottet här anfört.

I övrigt föranleder departementschefens förslag i nu aktuella delar icke
någon erinran.

Vad departementschefen föreslagit i fråga om inköpsrätt och inköpsförfarande
har delvis redan behandlats i samband med frågan om avstängning.

Kungl. Maj:t föreslår att den lägsta åldern för inköp av rusdrycker skall

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

vara 21 år. Sänkning av gränsen till 18 års ålder yrkas i motionen 1:416.

Utskottet får erinra om att Kungl. Maj:ts förslag för flertalet ungdomar
innebär en betydande sänkning av den för närvarande faktiskt tillämpade
åldersgränsen. Den nuvarande förordningen tillåter visserligen inköp från
fyllda 21 år, men bestämmelsen har i praxis icke tillämpats såsom avsetts.
Endast gifta ungdomar har fått motbok innan de uppnått 25 år. Att under
dessa förhållanden sänka åldern till 18 år synes icke tillrådligt.

Utskottet tillstyrker därför den i propositionen föreslagna åldersgränsen.

Vad utskottet tidigare förordat i fråga om avstängningen medför att vuxna
personer som regel kan köpa rusdrycker utan legitimation eller andra formaliteter.
Åldersbestämmelsen i Kungl. Maj :ts förslag, upptagen i förslagets
18 §, stadgar emellertid förbud för riksbolaget att sälja rusdrycker till ungdomar
under 21 år och nödvändiggör därför att ålderslegitimation kräves
av ett tämligen stort antal ungdomliga köpare. Utskottet anser önskvärt att
även på denna punkt förenkla formaliteterna. Detta kan ske genom en
jämkning i bestämmelsen. Efter mönster av vad som gäller i fråga om utskänkningen
föreslår utskottet den avfattningen att rusdrycker ej må utminuteras
till den som kan antagas ej hava fyllt 21 år. Misstänker personalen
i en utminuteringsbutik att någon som vill köpa rusdrycker är under 21
år, skall den vägra honom inköp till dess han styrkt att han uppnått denna
ålder. I övriga fall skall ålderslegitimation icke krävas.

Vad departementschefen eljest anfört i förevarande sammanhang lämnar
utskottet utan erinran.

Propositionen upptar ingående kostnadsberäkningar. Vissa av kostnaderna
har upptagits med begränsad marginal. Kostnaderna för de rådgivande
nämnderna har sålunda upptagits till samma belopp som nu utgår till styrelserna
i residensstädernas systembolag, oaktat ledamotsantalet i nämnderna
enligt Kungl. Maj:ts förslag är lägre än i systembolagsstyrelserna.
Man har vidare räknat med 24 distriktskontor. Vad utskottet förordat beträffande
antalet nämndledamöter samt distriktsindelningen behöver därför
icke föranleda någon uppräkning av kostnaderna.

Utskottets förslag att bibehålla konlrollstyrelsens straffregister under
budgetåret 1955/56 medför däremot en ökning nämnda år av utgifterna
för kontrollstyrelsens första byrå med omkring 110 000 kronor.

Å andra sidan kan betydande besparingar ske till följd av vad utskottet
föreslagit i fråga om inköpsförfarandet. Kostnaderna för sammanställning
och distribution av riksspärrlista, vilka kan uppskattas till inemot 100 000
kronor, bortfaller. Vidare kan personalen minskas i åtskilliga utminuteringsbutiker.
Enligt försiktiga beräkningar kan lönekostnaderna där reduceras
med minst 400 000 kronor. Den sammanlagda kostnadsminskningen blir
således omkring 500 000 kronor.

Då de ökade kostnaderna för kontrollslyrelsen endast belastar det första
året, beräknar utskottet att reformerna inom rusdrycksförsäljningen på
längre sikt möjliggör besparingar för det allmänna på ungefär 10 1/2 miljoner
kronor om året.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Genom motbokssystemets slopande och omorganisationen av systembolagen
till ett riksbolag kommer en stor del av systembolagens personal att friställas.
Departementschefen har förordat vissa åtgärder i anledning härav.
Problemet har även uppmärksammats i motionerna 1:429 och 11:562. Motionärerna
begär en särskild utredning i syfte att dels undersöka i vilken
utsträckning arbetstagare — såväl systembolagsanställda som restaurangpersonal
— kan bli lidande genom de förestående reformerna och dels uppdraga
riktlinjer för statliga hjälpåtgärder för sådana anställda.

Departementschefen framhåller i första hand att den personal som icke
kan beredas anställning i det nya riksbolaget så långt möjligt bör erhålla
anställning inom statliga eller andra offentliga verksamhetsgrenar. Enligt
vad utskottet inhämtat har åtgärder redan vidtagits för att snarast möjligt
åstadkomma en successiv överflyttning av systembolagspersonal till andra
offentliga verksamhetsgrenar. Utskottet vill framhålla såsom angeläget att
strävandena i denna riktning så långt möjligt underlättas.

Beträffande personal som icke kan beredas anställning och som stadigvarande
erfordrats inom systembolagen har departementschefen förordat att
de erhåller viss ersättning av riksbolaget. Förslagen innebär i huvudsak att
systembolagspersonalen i angivna hänseende likställes med statlig personal
som måst avvecklas. Även systembolagskoncentrationen 1937 utpekas såsom
förebild.

Utskottet tillstyrker departementschefens förslag i denna del. Därvid förutsätter
utskottet att det blivande riksbolaget icke förfar uteslutande enligt
rent schematiskt fastställda grunder utan tar hänsyn till omständigheterna
i de särskilda fallen och överhuvudtaget vid behandling av hithörande personalfrågor
tillser att obilliga resultat ej uppkommer. Önskvärt är att samråd
äger rum med personalorganisationerna.

Vad departementschefen i övrigt förordat rörande omorganisationen biträdes
av utskottet.

Med hänsyn till vad utskottet förordat beträffande systembolagspersonalen
synes, såvitt nu kan bedömas, en särskild utredning rörande dennas förhållanden
icke vara påkallad. I fråga om restaurangpersonalen grundas motionärernas
förslag på farhågor att propositionsförslaget om tiden för spritutskänkningens
början skall föranleda omfattande arbetslöshet. Av skäl som
skall utvecklas i annat sammanhang biträder utskottet icke detta förslag.
Oavsett huruvida motionärernas uppfattning om förslagets konsekvenser är
riktig eller ej, bortfaller sålunda grunderna för deras yrkande. Utskottet
får vidare erinra om att serveringspersonalens ekonomiska förhållanden beröres
av den pågående utredningen om restauratörvinsterna och drickspenningarna.
Utskottet avstyrker sålunda motionärernas yrkande.

Särskilda utskottets utlåtande nr i.

Utminuteringsställenas förläggning och affärstider.

Beträffande gällande ordning, tidigare reformförslag, nykterhetskommitténs
förslag och yttranden däröver hänvisas till propositionen s. 314—319.

Departementschefen yttrar.

Nykterhetskommittén föreslår i fråga om utminuteringsställenas förläggning
att gällande ordning — i huvudsak innebärande att utminuteringsställe
endast får inrättas i stad, köping eller municipalsamhälle med minst 5 000
invånare — bibehålies men att Kungl. Maj:t erhåller viss möjlighet att medge
undantag från huvudregeln då särskilda skäl föreligger. Härvid skulle
främst ifrågakomma sådana städer, köpingar och municipalsamhällen, som
icke har 5 000 invånare men som utgör naturligt handelscentrum för en
folkrik bygd och ligger på betydande avstånd från ort, där utminuteringsställe
enligt huvudregeln må finnas. Kommitténs förslag har vid remissbehandlingen
icke blivit föremål för andra erinringar än att några instanser
förordat, att riksbolaget bör få besluta i hithörande frågor.

Kommitténs förslag synes väl avvägt, och jag får tillstyrka detsamma.
Till förmån för den föreslagna dispensregeln talar icke minst det förhållandet
att den administrativa indelningen är synnerligen olikartad i skilda
trakter. Flera mindre tätorter har genom inkorporeringar fått så stort invånarantal
att utminuteringsställe får inrättas enligt huvudregeln; i andra
fall är en större tätort administrativt skild från den kringliggande bygden.
Emellertid bör dispensregeln tillämpas tämligen restriktivt. Bl. a. med tanke
härpå torde prövningen böra förbehållas Kungl. Maj :t, dock med rätt för
Kungl. Maj :t att delegera beslutanderätten till kontrollstyrelsen. Frågor
som faller under huvudregeln bör däremot handläggas av riksbolaget. För
att lokala intressen skall bli behörigen tillgodosedda bör, såsom jag förordat
redan i föregående avsnitt, den rådgivande nämnden alltid höras.

Kommitténs förslag i fråga om utminuteringstiderna innebär att butikerna
får hållas öppna mellan klockan 9—18 (å dag före sön- och helgdag
klockan 9—16) mot 9—17 (klockan 9—16) enligt nu gällande ordning. I
praktiken har systembolagen icke utnyttjat den i försäljningsförordningen
medgivna möjligheten att ha öppet till klockan 17 — frånsett tiden från
december 1952 då bolagen av kontrollstyrelsen ålagts att bedriva försäljningen
till klockan 17 under två dagar varje vecka. De av systembolagen
gjorda inskränkningarna har förestavats av nykterhetspolitiska skäl.

Utminuteringstiderna har utan tvivel viss betydelse ur nykterhctssynpunkt.
Denna betydelse får dock icke överdrivas. Det torde med fog kunna
göras gällande, att den i nykterhetshänseende mindre skötsamma delen av
kunderna alltid kommer att ha tid att passa butikernas expeditionstider.
Inskränkningarna går främst ut över den i nykterhetshänseende oförvitliga
delen av kundkretsen, som ju utgör det stora flertalet. De nuvarande tiderna
är så lagda, att utminuteringsbutikerna stänges, innan den dagliga

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

£6

arbetstiden för stora delar av allmänheten är slut. Att bortovaro från arbetet
föranledes av rusdrycksinköp är icke någon tilltalande konsekvens
av nykterhetspolitiskt motiverade inskränkningar.

Med hänsyn härtill vill jag i enlighet med kommittén förorda en viss utsträckning
av affärstiderna. De av kommittén föreslagna tiderna är enligt
min mening väl avvägda. Försäljningsorganet bör givetvis, om de lokala förhållandena
ger anledning därtill, kunna inskränka tiderna. Härvid bör
emellertid tillses att man icke utan synnerligen starka skäl betager kunderna
möjlighet att göra inköp efter arbetstidens slut. Som regel bör därför
butikerna hålla öppet till klockan 18 åtminstone någon eller några dagar i
veckan.

Utskottet.

Departementschefens förslag beträffande utminuteringsställenas förläggning
avviker såtillvida från gällande ordning att Kungl. Maj :t eller —- efter
Kungl. Maj :ts förordnande — kontrollstyrelsen skall kunna medgiva att
utminuteringsställe inrättas å andra orter än städer, köpingar och municipalsamhällen
med minst femtusen invånare. Utskottet finner i likhet med
departementschefen att en möjlighet till dispens är påkallad. Med hänsyn
till dessa frågors särskilda karaktär bör avgörandet icke ligga i riksbolagets
hand. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag.

Departementschefen föreslår viss utsträckning av de tider under vilka utminutering
är tillåten. I samband därmed uttalar han att de föreslagna bestämmelserna
bör tillämpas så, att man icke utan synnerligen starka skäl
betager kunderna möjlighet att göra inköp efter arbetstidens slut. Utskottet
ansluter sig till vad departementschefen sålunda förordat.

Rättighetssystemet beträffande utskänkning av rusdrycker.

Propositionen.

Beträffande gällande ordning, nykterhetskommitténs förslag och yttrandena
över detsamma, utöver vad som framgår av departementschefens yttrande,
hänvisas till redogörelsen å s. 321—338 i propositionen.

Departementschefen anför följande.

Även om motbokssystemet avskaffas, blir det erforderligt att upprätthålla
en tämligen ingående reglering av den försäljning av rusdrycker som sker
genom utskänkning. Bl. a. är det nödvändigt att tillse att utskänkningsställena
icke blir för många och att utskänkning bedrives av lämpliga personer.
Denna prövning sker genom ett särskilt tillståndsförfarande. I samma ordning
regleras också frågor om en utskänkningsrätt skall vara förbunden
med särskilda villkor och inskränkningar, t. ex. i fråga om utskänkningstiderna,
eller en restauratör skall få större friheter än normalt, t. ex. utsträckt
tid eller tillstånd att anordna dans.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

De bestämmelser som reglerar förfarandet vid tillståndsgivningen och övriga
här nämnda förhållanden brukar sammanfattas under benämningen
rättighetssystemet. Ett viktigt led i detta system är den medbestämmanderätt
eller vetorätt som av gammalt tillkommer kommunerna. Då denna fråga
innesluter ett flertal särskilda problem, torde det vara lämpligt att den behandlas
särskilt i ett följande avsnitt. Jag vill bär endast förutskicka att
jag kommer att tillstyrka att den kommunala vetorätten bibehålies i ungefär
samma omfattning som nu. Frågan om särskilda villkor och inskränkningar
för utskänkningen äger så nära samband med den kommunala vetorätten
att den bör behandlas tillsammans med denna. Spörsmålen om särskilda
medgivanden — utsträckt tid och liknande — torde likaledes få upptagas
i senare avsnitt. Jag kommer alltså här endast att ingå på de frågor
som har direkt samband med själva tillståndsförfarandet.

Redan i avsnittet om huvudprinciperna och organisationen för rusdrycksförsäljningen
har jag haft anledning att taga ställning till vissa grundläggande
spörsmål rörande rättighetssystemet. Därvid har jag förordat att utredningsarbetet
i frågor rörande tillstånd till utskänkning skall handhas av
distriktscheferna i ett tilltänkt, för hela riket gemensamt detaljhandelsbolag.
Distriktscheferna skall i nu angivna hänseende ha ställning av offentliga
tjänstemän, restauranginspektörer, och vara underställda länsstyrelsen. De
skall — vid sidan av den sociala och ekonomiska utredning som nu ankommer
på systembolagen — inhämta yttranden från kommuner, polismyndigheter
och andra instanser och i övrigt bereda ärendena för den tillståndsgivande
myndigheten. Vid sin sida skall inspektörerna ha länsvis tillsatta
rådgivande nämnder, som skall yttra sig bl. a. i de tillståndsfrågor det här
gäller. Biträdande inspektörer — i regel tjänstemän i detaljhandelsbolaget
— skall finnas i erforderligt antal.

Jag har vidare förordat att detalj handelsbolaget formellt skall vara bärare
av utskänkningsrättigheterna. Denna anordning som har direkt motsvarighet
i gällande rätt -— utskänkningstillstånden beviljas i allmänhet systembolagen
—- har visat sig praktiskt ändamålsenlig och är en förutsättning för
den effektiviserade utskänkningskontroll genom restauranginspektörerna som
jag i fortsättningen kommer att föreslå. Det ankommer, enligt det av mig
sålunda förordade systemet, på bolaget att efter särskild prövning överlåta
erhållen utskänkningsrätt till lämplig reslauratör. Därvid bör bolaget självfallet
företrädas av distriktschefen-restauranginspektören, som har att samråda
med den rådgivande nämnden.

Utöver de frågor som sålunda behandlats i ett tidigare avsnitt innesluter
rättighetssystemet ett flertal olika spörsmål. Det viktigaste av dessa är vilken
myndighet som skall meddela tillstånd eller lämna medgivanden av
förut antytt slag.

Nykterhetskommittén har föreslagit att länsstyrelsen liksom nu skall vara
tillståndsgivande myndighet. Undantag föreslås beträffande den s. k. turistutskänkningen,
där Kungl. Maj:t liksom f. n. skulle meddela tillstånden.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Därjämte förordas av kommittén att frågor om tillstånd till utskänkning på
tåg, fartyg och flygplan, s. k. trafikutskänkning, som nu beviljas av länsstyrelse,
skall prövas av Kungl. Maj :t.

Vid remissbehandlingen har invändningar gjorts mot förslaget att förlägga
prövningen av trafikrättigheter hos Kungl. Maj:t. Vidare har framkommit
förslag att decentralisera vissa frågor från länsstyrelserna till de
lokala polismyndigheterna, bl. a. frågor rörande utsträckt tid och dans.

För egen del vill jag tillstyrka att länsstyrelsen i allmänhet är tillståndsgivande
myndighet. Kungl. Maj:t bör alltfort meddela tillstånd till turistutskänkning.
Däremot finnes enligt min uppfattning icke skäl alt göra någon
ändring beträffande trafikutskänkningen. Frågor härom bör även i fortsättningen
handläggas av vederbörande länsstyrelse. I anslutning till ett
förslag av kontrollstyrelsen vill jag vidare förorda att detaljhandelsbolaget
skall bli bärare även av trafikrättigheterna, vilka nu ges direkt till restaurangföretagen.

De av vissa remissorgan framförda förslagen om decentralisering av beslutanderätten
i fråga om utsträckt tid och dans synes lämpliga. Jag återkommer
till dem i anslutning till behandlingen av utskänkningstiderna och
restaurangdansen.

Även i ett annat hänseende torde det vara påkallat att göra undantag från
huvudregeln att länsstyrelsen är beslutande myndighet. Jag åsyftar här familjefester
och liknande tillställningar som anordnas på hotell eller pensionat
utan rusdrycksrättigheter. Nykterhetskommittén har, i syfte att legalisera
förtäring av rusdrycker i dylika fall, föreslagit möjlighet för länsstyrelsen
att ge särskilt tillstånd till sådan förtäring. Av skäl som skall närmare
redovisas i avsnittet om förtärings- och förvaringförbuden har jag icke
tunnit mig böra tillstyrka denna anordning. Den lösning av hithörande problem
som jag ämnar föreslå innebär, att detalj handelsbolaget genom distriktschefen-restauranginspektören
upplåter rätt till utskänkning i varje särskilt
sådant fall. Formellt genomföres denna ordning på så sätt att detaljliandelsbolaget
utan särskilt tillstånd har rätt till sådan utskänkning och
överlåter denna rätt till vederbörande hotell- eller pensionatsinnehavare.

Ett viktigt element i det nu gällande rättighetssystemet är att utskänkningstillstånden
— bortsett från trafikrättigheter och tillfälliga rättigheter
—- avser eu för sådana tillstånd gemensam tidsperiod om fyra år, oktrojperiod,
löpande från den 1 oktober första året t. o. in. den 30 september det
ijärde året. För att tillstånd skall få meddelas under löpande period erfordras
att särskilda skäl härför föreligger. I tillämpningen har denna regel upprätthållits
ganska strängt.

Nykterhetskommittén föreslår att systemet med fasta oktrojperioder bibehålies
och utsträckes till trafikrättigheterna. Även enligt kommitténs förslag
fordras det särskilda skäl för att tillstånd skall få beviljas för del av
oktrojperiod. Kommittén har emellertid i viss mån utvidgat möjligheterna
att erhålla sådant tillstånd och uttalat sig för en något liberalare tolkning av
kravet på särskilda skäl.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Vid remissbehandlingen har från vissa håll, bl. a. konlrollstyrelsen, ifragasatts
att slopa systemet med oktrojperioder; tillstånden skulle få förnyas
successivt.

Jag finner i likhet med kommittén att systemet med fasta oktrojperioder
bör bibehållas. Den vart fjärde år återkommande samtidiga prövningen av
rusdrycksrättigheterna torde äga ett visst värde ur ordnings- och nykterhetssynpunkt.
Såsom kommittén föreslagit, bör de fasta oktrojperioderna
också gälla för trafikutskänkningen.

Tillämpningen av systemet med oktrojperioder bör emellertid icke vara
strängare än som erfordras för att tillgodose dess syfte. Det i detta sammanhang
betydelsefulla är att flertalet tillstånd prövas samtidigt och att
myndigheterna kan avvisa en restauratör som på grund av nonchalans, i
taktiskt syfte eller eljest utan godtagbart skäl underlåtit att anmäla sig till
den samtidiga oktrojprövningen. Visar han däremot godtagbara skäl, bör
han kunna få tillstånd. Så är t. ex. fallet, om en ny restaurang skall öppnas.

I allmänhet bör också en restauratör på egen begäran kunna få utskänkningsrätt
för kortare tid än fyra år. Jag vill därför föreslå en regel av innehåll
att tillstånd skall kunna ges för del av oktrojperiod när skäl finns därtill.
*

De fasta oktrojperioderna omfattar endast årsutskänkningen. Ansökan
om tillfälliga rättigheter bör självfallet få göras när som helst.

Systemet med fasta oktrojperioder förutsätter att vissa tidsfrister uppställes.
Detta bör i första hand gälla ärendets anhängiggörande. Gällande
försäljningsförordning upptar i sådant hänseende icke annan föreskrift än
att systembolags ansökan hos länsstyrelsen skall göras inom viss tid. Den
kontakt som dessförinnan upptages mellan restauratören och systembolaget
regleras icke i förordningen. Då enligt mitt förslag restauranginspektören
skall inhämta yttranden från lokala myndigheter innan detalj handelsbolaget
ansöker om utskänkningstillstånd, synes det lämpligt att en närmare reglering
sker i den nya förordningen. Jag vill förorda att tillstandsärendena
anhängiggöres genom att restauratören anmäler sig hos restauranginspektören.
Anmälan bör ske före utgången av året innan oktroj perioden börjar.
Tidsfristen bör icke vara ovillkorlig. Även senare anmälningar bör upptas
av inspektören. Göres anmälningen så sent att den ej kan komma med i den
allmänna oktrojprövningen, bör anmälningen behandlas, som om den avsett
utskänkning efter periodens början, alltså del av oktrojperiod. Göres anmälan
inom den angivna tiden, har restauratören säkerhet för att hans sak
kommer att prövas i god tid före oktrojperiodens början. Det ligger därför
i hans intresse alt komma i tid.

När anmälan inkommit, remitteras den av restauranginspektören. Kretsen
av myndigheter som obligatoriskt skall yttra sig bör liksom nu omfatta
nykterhetsnämnden och fullmäktige i den kommun där utskänkningen
skall bedrivas. Jag biträder kommitténs förslag att polismyndigheten i orten
alltid skall höras. Därjämte torde det, såsom flera remissorgan förordat,

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

vara lämpligt att länsnykterhetsnämnden alltid höres i ärenden om utskänkningstillstånd.
Därmed tillgodoses i betydande utsträckning de syften kommittén
velat främja med sitt förslag att göra länsnämnderna till utredande
organ i sådana ärenden. Jag vill därför föreslå att länsnämnderna blir obligatoriska
remissinstanser.

Sedan utredningen i ärendet slutförts, ankommer det på detaljhandelsbolaget
att göra ansökan hos länsstyrelsen. Dessförinnan bör distriktschefen-restauranginspektören,
som förut antytts, vara skyldig att samråda med
den rådgivande nämnden. Såsom sista dag för ansökan bör föreskrivas den
31 mars, alltså ett halvt år före oktrojperiodens början.

Systemet med detaljhandelsbolaget som bärare av utskänkningsrättigheterna
nödvändiggör att kommunen liksom nu har initiativrätt i frågor om
utskänkningstillstånd. Vill bolaget icke ansöka om sådant tillstånd, bör kommunen
fa göra detta i bolagets ställe. Sadan ansökan bör få göras tre månader
efter den för bolaget bestämda tiden, alltså före den 1 juli.

Beträffande ärendenas behandling i länsstyrelsen torde det vara lämpligt
att restauranginspektören biträder med föredragning eller eljest på sätt
länsstyrelsen finner lämpligt. Jag föreslår att inspektören ålägges att tillhandaga
länsstyrelsen i enlighet med vad här angivits.

Sedan länsstyrelsen meddelat tillstånd, vidtager den sista delen av förfarandet,
överlåtelse av tillstånden på vederbörande restauratör. Skriftligt
avtal bör upprättas mellan detaljhandelsbolaget och restauratören.

I gällande förordning stadgas att överlåtelse av utskänkningstillstånd skall
fastställas av länsstyrelsen. Såsom framhållits av Systembolagens Förtroendenämnd
har denna bestämmelse visat sig ha ringa praktisk betydelse. Jag
förordar därför att fastställelseförfarandet slopas. Däremot bör tvistiga frågor
kunna komma under länsstyrelsens bedömande. Restauratör som ej
godtagits av bolaget bör sålunda kunna fa sin sak prövad av länsstyrelsen.
Länsstyrelsen bör även slita tvister om vad avtalet skall innehålla. Av vad
tidigare anförts om initiativrätt för vederbörande kommun bör följa att, om
bolaget icke överlåtit erhållet tillstånd, kommunens fullmäktige skall kunna
hänskjuta frågan till länsstyrelsen. Även i andra fall bör bolagets beslut i
hithörande frågor kunna överklagas.

Till sist vill jag med några ord beröra folkrestaurangerna. Sedan år 1938
har de allmänna restaurangbolagen — från 1945 sammanförda i en koncern
under ledning av Sveriges centrala restaurangaktiebolag -— ensamma
rätt att driva sådana restauranger med spritutskänkning.

Nykterhetskommittén har haft att överväga framställningar från den enskilda
restaurangnäringen om att denna ensamrätt skall upphöra. Kommittén
har emellertid icke funnit skäl att biträda framställningarna. Vid remissbehandlingen
har kraven från den enskilda restaurangnäringen fått stöd av
kontrollstyrelsen som riktat vissa anmärkningar mot de allmänna restaurangbolagens
sätt att sköta folkrestaurangerna. Anmärkningarna har bemötts
av centralbolaget, som förklarat att desamma, till den del de icke

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

saknar grund, hänför sig till förhållanden som uppkommit under tiden före
centralbolagets bildande varunder kontrollstyrelsen hade överinseende över
rörelsen. Bolaget har tillkännagivit som sin avsikt att så långt förhållandena
medger fortsätta sitt arbete med att höja standarden pa folkrestauiangerna.

Det torde icke vara anledning att här närmare ingå på den polemik som
förts mellan kontrollstyrelsen och centralbolaget. Vissa förbättringar har
genomförts på folkrestaurangerna. Såsom bolaget framhållit, har dess saneringsarbete
mött svårigheter på grund av byggnadsrestriktionerna. Jag vill
emellertid taga fasta på bolagets sist återgivna uttalande samt understryka
att restaurangbolagens huvuduppgift är att, med tillgodoseende av nykterhetsintresset,
skapa goda och trivsamma matställen för de breda folklagren.
Hänsyn till det ekonomiska utfallet av bolagens verksamhet måste självfallet
tagas, men de bör så långt möjligt underordnas huvuduppgiften.

Hur förhållandena kommer att gestalta sig för folkrestaurangerna inom
det nya försäljningssystem som jag nu föreslår blir i flera hänseenden ovisst.

Motbokssystemets slopande torde sannolikt påverka rörelsen avsevärt. Åtskilliga
gäster besöker dessa restauranger i huvudsakligt syfte att erhålla
rusdrycker som de icke kan få i utminuteringsaffärerna. Sådana gäster torde
icke komma att besöka folkrestaurangerna i nämnvärd utsträckning sedan
motboksransoneringen borttagits. De ändrade tider för spritutskänkningens
början som jag i det följande kommer att förorda torde också komma att
inverka på rörelsen.

Folkrestaurangerna har fått sin särskilda karaktär bl. a. genom gällande
prissättningsregler. Rusdryckerna är billigare på sådana restauranger. Självfallet
måste det finnas restauranger med olika priser och standard. Man kan
emellertid icke bortse från att folkrestaurangerna fått en ur skilda synpunkter
olämplig klasstämpel. Det skulle vara önskvärt om denna kunde försvinna.

Prissättningsreglerna faller inom området för den särskilda kommitté
som utreder restaurangnäringens utskänkningsvinster m. m. Sedan denna
kommitté slutfört sitt arbete och erfarenheter vunnits av det nya försäljningssystemet,
kan det eventuellt bli anledning undersöka om behov alltjämt
finnes av särskilda folkrestauranger.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde det saknas skäl att nu ompröva
gällande bestämmelser. De allmänna restaurangbolagen bör alltså tills vidare
ensamma äga rätt att driva folkrestauranger med utskänkning av spritdrycker.

Motioner.

1 likalydande motionerna 1: ''rbl och ll: 553 yrkas, att riksdagen måtte
besluta sådana ändringar i förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning,
att — därest de föreslagna restauranginspektörerna anses böra komma till
stånd — dessas uppgifter begränsas samt antalet ledamöter i den rådgivande
nämnden utökas från tre till fem. Dessa motioner har förut behandlats
i samband med huvudprinciperna för detaljhandeln med rusdrycker.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Likalydande motionerna 1:431 och 11: 572 innehåller bl. a. hemställan,
att länsstyrelsen, när tillstånd till årsutskänkning meddelas detaljhandelsbolaget,
skall lämna föreskrifter om det företräde som vid utskänkningsrättighetens
överlåtelse till restauratör skall gälla mellan dem vilkas anmälningar
om önskade utskänkningsrättigheter föredragits inför länsstyrelsen
samt att bolaget vid utskänkningsrättighetens överlåtelse skall vara bundet
av dessa föreskrifter. Detta motiveras med att alltför stora befogenheter att
fatta beslut efter eget skön synes tillkomma restauranginspektören i den
för restaurangnäringen kanske mest vitala frågan, nämligen om valet av
rättighetsutövare. Länsstyrelsen bör därför ges en starkare ställning vid rättighetsgivningen.
Vidare förordas, med avvikelse från propositionen, att
besvär över länsstyrelses beslut prövas av regeringsrätten.

Slutligen föreslås i liklaydande motionerna I: 432 och II: 558 ändring av
40 § 3 mom. förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning av innebörd
bl. a. att möjlighet införes för enskild restauratör att i särskilda fall få
driva folkrestaurang. Motionärerna hemställer att 40 § 3 mom. andra stycket
får följande lydelse: »Rätt till utskänkning i fall som i föregående stycke
sägs må dock, då särskilda förhållanden därtill föranleda, överlåtas å enskild
restauranginnehavare».

Utskottet.

Vissa grundläggande spörsmål rörande rättighetssystemet har behandlats
redan i det föregående. Utskottet har sålunda tillstyrkt departementschefens
förslag att utrednings- och kontrollarbetet rörande utskänkningen
koncentreras till det blivande riksbolagets distriktschefer, vilka i nu angivna
hänseende skall handla under ämbetsansvar. Såsom tjänstetitel för distriktschefen,
när han handlägger utrednings- och kontrolluppgifterna, har
utskottet förordat intendent för utskänkningsärenden. Departementschefens
förslag att riksbolaget skall bli bärare av utskänkningstillstånden har godtagits
av utskottet. I likhet med departementschefen har utskottet förordat att
i ådgivande nämnder skall ställas vid dislriktscheferna-intendenternas sida,
varvid utskottet även föreslagit viss förstärkning av nämnderna.

Beträffande de olika spörsmål i övrigt som inrymmes i rättighetssystemet
kan utskottet i huvudsak biträda departementschefens förslag. Länsstyrelsen
bör salunda i allmänhet vara tillståndsgivande myndighet.

Intendenten för utskänkningsärenden skall i enlighet med vad tidigare förordats
bereda utskänkningsärendena för länsstyrelsen. Han skall — vid
sidan av den sociala och ekonomiska utredning som nu ankommer på svstembolagen
— i varje utskänkningsärende inhämta yttranden från länsnykterhetsnämnden,
polismyndigheten och fullmäktige i kommunen. I sin
egenskap av distriktschef i riksbolaget skall han å dettas vägnar ansöka om
utskänkningstillstånd.

Beträffande den rådgivande nämndens medverkan föreskrives i Kungl.
Maj :ts förslag endast att den skall höras inom ramen för utredningsarbetet.
Enligt utskottets uppfattning är nämndens medverkan av största vikt. Dess
yttrande bör, särskilt i fall där tvekan råder, kunna ge länsstyrelsen värde -

Särskilda utskottets utlåtande nr l.

full vägledning. För detta erfordras emellertid att nämnden blir i tillfälle
att yttra sig över hela det inkomna utredningsmaterialet och att väga samtliga
i oktrojprövningen ingående fall emot varandra. Utskottet finner betydelsefullt
att detta direkt kommer till uttryck i författningstexten och
föreslår på grund härav jämkning i 28 § förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning.
Enligt utskottets förslag skall nämnden höras, sedan utredningen
slutförts. Distriktschefen-intendenten bör självfallet icke inskränka
sig till att rådgöra med nämnden på detta stadium. Utskottet förutsätter att
fortlöpande kontakt hålles med nämnden under hela utrednings- och ansökningsförfarandet.

När länsstyrelsen meddelat tillstånd, skall dessa enligt propositionen överlåtas
på restauratörerna. Skriftliga avtal upprättas mellan detalj handelsbolaget
och restauratörerna. Bolaget företrädes därvid av distriktschefen, som
innan överlåtelse sker skall höra den rådgivande nämnden. Valet av rättighetsinnehavare
göres sålunda av distriktschefen i samrad med nämnden.
Beslutet kan emellertid överklagas hos länsstyrelsen.

I motionerna 1:431 och 11:572 förordas bl. a. att länsstyrelsen vid tillståndsgivningen
skall lämna föreskrifter om det företräde som vid utskänkningsrättigheternas
överlåtelse till restauratörer bör gälla mellan dem, vilkas
anmälningar om önskade utskänkningsrättigheter föredragits inför länsstyrelsen,
samt att bolaget vid överlåtelse skall vara bundet av dessa föreskrifter.

Kungl. Maj :ts förslag ansluter sig nära till gällande ordning. Det ankommer
på systembolaget att överlåta utskänkningtillstanden. För närvarande
gäller visserligen att varje överlåtelse av utskänkningstillstånd skall
fastställas av länsstyrelsen. Denna bestämmelse har emellertid visat sig ha
ringa praktisk betydelse, enär länsstyrelsen så gott som undantagslöst fastställer
det träffade överlåtelseavtalet och därmed godkänner systembolagets
val av rättighetsutövare. Fastställelseförfarandet har därför icke upptagits
i Kungl. Maj :ts förslag.

Den nuvarande ordningen på förevarande område synes ha fungerat väl.
Som regel torde formerna för valet av utskänkningsinnehavare ha tämligen
ringa betydelse. Att restauratörer konkurrerar om utskänkningstillstånd
förekommer tämligen sällan. Erforderliga rättssäkerhetsgarantier skapas i
Kungl. Maj :ts förslag genom rätten att klaga hos länsstyrelsen samt genom
den rådgivande nämndens medverkan. Utskottet förutsätter att distriktscheferna
fäster största vikt vid nämndens mening.

Utskottet finner sig med hänsyn till det anförda böra förorda Kungl. Maj :ts
förslag och avstyrka motionärernas yrkande.

Vad slutligen angår frågan om folkrestaurangerna konstaterar departementschefen
att dessa restaurangers framtida ställning i flera hänseenden
är oviss och det därför för närvarande saknas skäl att ompröva gällande
bestämmelser. Han förordar sålunda att de allmänna restaurangbolagen
tills vidare bibehålies vid sin ensamrätt att driva folkrestauranger med utskänkning
av spritdrycker.

Särskilda utskottets utlåtande nr t.

Utskottet kan helt ansluta sig till vad departementschefen anfört i frågan.
Överhuvudtaget synes de allmänna restaurangbolagens ställning åtminstone
tills vidare icke böra rubbas. De ändringsförslag som framförts i motionerna
1.432 och 11:558 kan således icke biträdas av utskottet.

Den kommunala medbestämmanderätten samt villkor och
inskränkningar med avseende å utskänkningen.

Gällande ordning.

Kommunal vetorätt föreligger i fråga om årsutslcänkning och tillfällig utskänkning
men däremot icke beträffande trafikutskänkning (3 kap. 10, 11
och 13 §§ Rff). S. k. turistutskänkning kan också medgivas mot kommunens
önskan. Vetorätten är förknippad dels med kommunernas befogenhet
att avgiva förslag beträffande utskänkningsställenas antal och förläggning
mom kommunen och dels med deras befogenhet att yttra sig angående varje
särskild ansökan om utskänkningsrättigheter.

Såvitt förstnämnda befogenhet angår har vetorätten kommit till uttryck
däri att utskänkningsställenas antal ej får sättas högre än det av fullmäktige
föreslagna eller utskänkningsställe förläggas i del av kommunen, där
tullmäktige ansett sådan förläggning ej böra äga rum (3 kap. 10 § 2 mom.
första punkten).

Såvitt den andra befogenheten-angår kan fullmäktige i sitt yttrande över
en viss ansökan helt avstyrka densamma, tillstyrka den utan förbehåll eller
tillstyrka den under förutsättning att vissa inskränkningar i fråga om rörelsens
bedrivande fastställes.

Ett avstyrkande yttrande av den kommunala myndigheten utgör hinder
for lansstyrelsen att meddela tillstånd (3 kap. 10 § 1 mom.). Vid tillstyrkande
yttrande har länsstyrelsen däremot fri prövningsrätt och kan sålunda
avslå en ansökan som tillstyrkts av fullmäktige. Den kommunala myndighetens
avstyrkande är bindande icke endast för länsstyrelsen utan också
för Kungl. Maj :t.

Fullmäktige äger med bindande verkan föreslå sådana inskränkningar i
fråga om rörelsens bedrivande, som

1) ej står i strid med Rff:s syfte eller med allmän lag eller författning,

2) ej rör måltidstvång eller kvantitetsbegränsningar, samt

3) ej heller innefattar grunder för förbud mot utskänkning till viss person
(3 kap. 10 § 2 mom.).

En form av kommunal medbestämmanderätt är att kommunen har viss
initiativrätt beträffande utskänkningsställes inrättande i kommunen. Denna
fråga har behandlats i närmast föregående avsnitt.

De av kommunen föreslagna inskränkningarna i fråga om utskänkningsrörelsens
bedrivande, som faller inom ramen för kommunens befogenhet,
skall faststallas av länsstyrelsen. Därjämte äger emellertid länsstyrelsen
vid meddelande av tillstånd till utskänkning eller ock sedermera föreskriva

Särskilda utskottets utlåtande nr i.

de inskränkningar angående utskänkningen som finnes erforderliga (3 kap.
14 g). Denna rätt för länsstyrelsen är till skillnad från motsvarande befogenhet
för kommunen icke begränsad i Rff.

Utom kommunen och länsstyrelsen har även systembolaget inflytande på
utskänkningens bedrivande. När bolaget överlåter ett utskänkningstillstånd,
intages vissa bestämmelser i det mellan bolaget och restauratören ingångna
överlåtelsekontraktet. Huvudinnehållet i kontrakten bestämmes av kontrollstyrelsen
(3 kap. 15 § tredje stycket), som på detta sätt meddelat föreskrifter
angående måltidstvång och kvantitetsbegränsningar, restauratörernas
bokföring, inköp av rusdrycker, vinstkvantiteter, utskänkningspris, prislista,
glasstorlekar, inventering av lager, drinkar, restaurangklass och restauranglokaler,
hovmästare m. in. Därutöver har emellertid systembolaget möjlighet
att intaga särskilda bestämmelser i varje kontrakt. Så har skett exempelvis
beträffande måltidstvång för lättvin, 10 cl-begränsning av brännvin
och höjning av utskänkningsåldern.

Turistutskänkningen innebär, såsom tidigare antytts, att den kommunala
vetorätten i vissa fall genombrytes. För att tillstånd till sådan utskänkning
skall kunna erhållas fordras att det finnes vara av allmän betydelse, att
vid hälsobrunn, badort eller annan kurort eller eljest å någon för turistväsendet
i riket viktig ort årsutskänkning äger rum å hotell eller pensionat.
I dessa fall må Kungl. Maj:t, där systembolags ansökan om sådan utskänkning
avstyrkts av kommunens fullmäktige eller inom fullmäktige
väckt fråga om utskänkningen avslagits, meddela bolaget tillstånd till utskänkningen.
Ansökan om tillstånd skall göras av bolaget eller annan inom
en månad från det fullmäktiges beslut vunnit laga kraft. Tillstånd meddelas
för oktroj period eller del därav. Vid tillstånds meddelande äger Kungl.
Maj :t utfärda de särskilda föreskrifter beträffande utskänkningstid o. d.
som prövas erforderliga. (3 kap. 12 §.)

Propositionen.

Redogörelse för nykterhetskommitténs förslag och yttrandena däröver
lämnas å s. 345—352 i propositionen.

Departementschefen anför följande.

Det kommunala vetot och den rätt som tillkommer kommuner, länsstyrelser
och systembolag att föreskriva villkor och inskränkningar beträffande
utskänkningen utgör betydelsefulla led i vårt lands nykterhetslagstiftning.

Nykterhetskommittén har ingående övervägt för- och nackdelarna med det
kommunala vetot och kommit till den uppfattningen att det hör fortbestå.
Samma ståndpunkt intas av flertalet remissorgan. För egen del tvekar jag
icke att beteckna det kommunala vetot såsom ett värdefullt nykterhetspolitiskt
instrument, och jag tillstyrker att det bibehålies.

Undantag bör liksom nu gälla — utom beträffande trafikutskänkning
-— för turistutskänkningen, som innebär att Kungl. Maj :t kan ge tillstånd
till årsutskänkning mot kommunens vilja i sådana fall då det finnes vara
påkallat ur allmän synpunkt att utskänkning äger rum på hotell eller pen -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

sionat å någon för turistväsendet i riket betydelsefull ort. Från vissa håll
har framförts förslag om vidsträcktare undantag från den kommunala vetorätten
i vad angår turistorterna. I likhet med nykterhetskommittén finner
jag emellertid icke skäl att biträda dessa förslag. Principerna för institutet
turistutskänkning bör sålunda icke ändras. Anmärkas må att kommunerna
på senare år synes ha visat ökad förståelse för berättigade önskemål från turistnäringens
sida i utskänkningsfrågor.

Ett undantag av annan karaktär torde emellertid vara påkallat. I avsnittet
om rättighetssystemet har jag antytt ett förslag, som jag ämnar framlägga
i syfte att lätta på formaliteterna i fråga om utskänkning vid enstaka tillfälle
till slutet sällskap. Förslaget innebär att det blivande detaljhandelsbolaget
utan särskilt tillstånd från länsstyrelsen kan tillåta dylik utskänkning;
på så sätt kan man möjligen ernå en viss minskning av den olaga förtäringen
av rusdrycker på hotell och pensionat utan rättigheter. Detta förslag förutsätter
liksom motsvarande, av kommittén förordade anordning — särskilt
medgivande till förtäring av medhavda rusdrycker — att kommunen inte har
vetorätt. Någon nämnvärd betydelse ur kommunernas synpunkt torde ett
dylikt undantag icke få. Fullmäktige bör emellertid erhålla tillfälle att ange
sina önskemål i sådana frågor till bolaget.

Den kommunala vetorätten innebär i första hand en befogenhet för fullmäktige
att hindra tillkomsten av utskänkningsrättigheter i kommunen.
Den omfattar emellertid också frågor om medgivande till utsträckt utskänkningstid.
Kommittén har bibehållit gällande ordning härvidlag och har förordat
att kommunerna på samma sätt skall äga vetorätt beträffande rusdrycksutskänkning
i samband med restaurangdans.

Jag biträder kommitténs förslag i fråga om medgivande till utsträckt tid.
Restaurangdansen skall behandlas närmare i ett senare avsnitt. Jag vill
emellertid redan här nämna att jag även på denna punkt kommer att ansluta
mig till kommitténs förslag. I fråga om föreställningar som avses med
det s. k. varietéförbudet kommer jag likaledes att förorda kommunalt veto
i vissa fall.

Kommittén har föreslagit att kommunens yttrande i frågor om utsträckt
tid, dans och spritförtäring vid enskilda fester för slutna sällskap skall få
den formen att fullmäktige före varje oktrojperiods början anger grunder för
de medgivanden varom fråga är. Denna anordning synes lämplig, och jag
vill tillstyrka densamma. Grunderna kommer enligt propositionsförslagen
bl. a. att avse medgivande till utsträckt tid vid enstaka tillfälle, till danstillställning
och till vissa i varietéparagrafen behandlade föreställningar. I
samma ordning skall kommunen få tillfälle att ange sina önskemål rörande
utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap, varvid kommunens yttrande,
enligt vad förut angivits, dock ej blir bindande för detalj handelsbolaget.

Kommunens yttrande i fråga om tillfällig utskänkning bör liksom nu
kunna avges av annat kommunalt organ än fullmäktige eller av särskilt utsedda
personer.

Särskilda utskottets utlåtande nr l.

Med kommunens rätt att hindra utskänkningstillstånd följer enligt gällande
förordning en befogenhet att maximera utskänkningsställenas antal
och förbjuda att utskänkningsställe förlägges inom viss del av kommunen.
Fullmäktige kan vidare åvägabringa att en sökt fullständig rättighet begränsas
till enbart vin eller att utskänkning endast får ske till slutna sällskap.
Dessa befogenheter bar oförändrade upptagits i kommitténs förslag, och jag
tillstyrker att de kvarstår.

Kommunerna har för närvarande icke bestämmande inflytande i fråga om
valet av den person som skall bedriva utskänkningen. Detta val ankommer
närmast på systembolagen.

Kommitténs förslag innebär att sådant inflytande ges åt kommunerna.
Enligt förslaget skall nämligen restauratörerna söka tillstånd direkt hos
länsstyrelsen. Avstyrker kommunen att tillstånd ges viss sökande, kan denne
icke erhålla utskänkningsrätt. Kommittén ser häri en möjlighet för kommunerna
att lägga utskänkningen i händerna på organ utan enskilt vinstintresse.

Förslaget har väckt gensagor i vissa yttranden. Farhågor har därvid uttalats
för godtycke och hänsynstaganden till kommunernas ekonomiska intressen.

För egen del finner jag det lämpligt att kommunerna yttrar sig i fråga om
personvalet. Det förfarande för tillståndsgivningen som jag föreslagit i annat
sammanhang erbjuder också möjligheter härtill. Personfrågan bör emellertid
icke slutgiltigt avgöras på det tidiga stadium i tillståndsförfarandet
varunder kommunens yttrande inhämtas. Det definitiva personvalet bör
träffas först sedan länsstyrelsen meddelat utskänkningstillstånd. Valet bör
verkställas av de blivande restauranginspektörerna i samband med att detaljhandelsbolaget
överlåter tillstånden. Inspektören bör därvid samråda
med den rådgivande nämnden. Dessa organ har häri en av sina viktigaste
uppgifter. Självfallet bör de därvid ta hänsyn till befogade önskemål från
kommunernas sida. Jag föreslår alltså att den kommunala vetorätten icke
skall gälla i fråga om valet av utskänkningsinnehavare.

Jag övergår härefter till att behandla frågan om särskilda villkor och inskränkningar
vid utskänkningen. Som förut antytts äger enligt gällande rätt
tre olika organ — kommunen, länsstyrelsen och systembolaget ■— beslutanderätt
i sådana frågor.

Kommunens befogenheter ingår i vetorätten. Har kommunen föreslagit
inskränkningar beträffande utskänkningen, får länsstyrelsen icke meddela
tillstånd till denna utan att samtidigt fastställa inskränkningarna. Vissa
områden, bl. a. måltidstvång, kvantitetsbegränsningar och höjd utskänkningsåldcr,
har dock undantagits från kommunens bestämmanderätt.

Länsstyrelsen äger en allmän befogenhet att föreskriva inskränkningar
vid meddelande av tillstånd eller under löpande tillståndsperiod. Formellt
är denna rätt obegränsad. I praxis har dock länsstyrelserna i regel icke an 7

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 12 saml. Nr 1.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

setts kunna föreskriva sådana inskränkningar som uttryckligen undantagits

från kommunernas befogenheter.

Slutligen skall systembolagen enligt föreskrifter av kontrollstyrelsen i
samband med överlåtelse av utskänkningsrätt uppställa vissa av styrelsen
angivna kontraktsvillkor. Några av de utskänkningsrestriktioner som nn generellt
tillämpas har genomförts på denna väg. Så är t. ex. fallet med kvantitetsbegränsningarna.
Vidare reglerar överlåtelseavtalen restauratörernas
vinst av utskänkningen. Systembolagen kan dessutom intaga särskilda bestämmelser
i varje kontrakt.

I nykterhetskommitténs förslag fanns icke utrymme för den beslutanderätt
som nu tillkommer systembolagen. Enligt förslaget gavs nämligen tillstånden
direkt till vederbörande restauratör. De restriktioner som nu föreskrives
i överlåtelseavtalen hade delvis upptagits i kommitténs förslag till
försäljningsförordning. Beträffande måltidstvång och vinstkvantiteter var det
avsett att kontrollstyrelsen skulle meddela generella föreskrifter; i övrigt
skulle länsstyrelserna ha vidsträckta möjligheter att föreskriva restriktioner.

Beträffande kommunernas och länsstyrelsernas befogenheter innebar förslagen
i huvudsak endast en närmare precisering av gällande rätt, sådan
denna kommit till uttryck i praxis. Ändring gjordes dock på ett par punkter.
Sålunda skulle kommunerna icke kunna föreskriva annan tidpunkt för utskänkningens
början än som stadgades i den föreslagna försälj ningsf örordningen.
Detta sammanhänger med att kommittén, såsom närmare skall beröras
i annat sammanhang, föreslagit att sprit icke skall få utskänkas före
klockan 15. Senare tidpunkt skulle icke få föreskrivas av kommunen. Den
andra ändringen innebar eu utvidgning av länsstyrelsernas befogenheter.
Länsstyrelserna skulle kunna föreskriva inskränkningar i de ämnen som
undantagits från kommunernas beslutanderätt.

För egen del vill jag anlägga en annan syn på frågan om de särskilda
villkoren och inskränkningarna än kommittén. Mina förslag innebär
— liksom kommitténs — en genomgripande omläggning av den nuvarande
lagstiftningen; de grundar sig på en annan nykterhetspolitisk uppfattning
än den som kommit till uttryck i gällande lagstiftning. Jag har liksom kommittén
funnit det lämpligt ur nykterhetssynpunkt att frångå ett flertal restriktioner
och lägga ett ökat ansvar på den enskilde. Den ordning som jag
sålunda förordar bör tillämpas generellt. Om särskilda villkor och inskränkningar
föreskrives i större omfattning, kan detta leda till att den nuvarande
ordningen återinföres på en omväg. Sådana villkor och inskränkningar bör
därför höra till undantagen. I enlighet härmed föreslår jag sådan avfattning
av hithörande bestämmelser att inskränkningar eller villkor endast skall
föreskrivas när de finnes påkallade av förhållandena i det enskilda fallet.

Beträffande kommunernas befogenheter synes kommitténs förslag väl avvägt,
och jag vill tillstyrka detsamma. Anmärkas bör att befogenheterna endast
omfattar vad som brukar karakteriseras såsom inskränkningar, t. ex.
tidigare stängningstid än som generellt är föreskriven eller förbud mot ut -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

skänkning i viss lokal, däremot icke vad som betecknas som villkor, exempelvis
ordningsföreskrifter.

Kommitténs förslag att utvidga länsstyrelsernas befogenheter har mött
gensagor i flera yttranden, bl. a. från kontrollstyrelsen. Av min förut redovisade
uppfattning om önskvärdheten av återhållsamhet med särskilda
föreskrifter och inskränkningar torde följa att jag icke kan biträda förslaget.
Länsstyrelsen bör alltså icke få meddela inskränkande bestämmelser
som undantagits från kommunernas beslutanderätt och således icke om måltidstvång,
kvantitetsbegränsningar, tiden för utskänkningens början eller
höjd utskänkningsålder. I motsats till kommunerna bör länsstyrelsen emellertid
få meddela föreskrifter, som enligt vad förut sagts brukar betecknas
som särskilda villkor, bl. a. ordningsföreskrifter, förbud att utskänka rusdrycker
vid bardisk samt föreskrift om anställande av hovmästare eller ordningsvakt.
För närvarande förekommer alt länsstyrelserna föreskriver inskränkningar
beträffande den med tillstånd till rusdrycksutskänkning följande
rätten att utskänka vanligt Öl. Dessa inskränkningar avser så gott
som uteslutande kvantitetsbegränsningar och måltidstvång. Då enligt vad
jag nyss förordat sådana föreskrifter icke bör få meddelas av länsstyrelsen
beträffande utskänkningen av rusdrycker, bör de icke heller få användas
i fråga om ölet.

De regler för proceduren vid beviljande av utskänkningstillstånd som jag
föreslagit i nästföregående avsnitt skiljer sig från kommitténs förslag bl. a.
däri, att det blivande detaljhandelsbolaget blir bärare av utskänkningstillstånden
och överlåter dessa på restauratörerna. Detta bör emellertid icke
leda till att bolaget får de befogenheter som nu tillkommer systembolagen att
föreskriva villkor och inskränkningar. De generella utskänkningsrestriktionerna
bör vara uttömmande reglerade i den nya rusdrycksförsäljningsförordningen.
Vad angår särskilda inskränkningar och villkor torde det vara
tillräckligt att länsstyrelser och kommuner kan föreskriva sådana. Anser
restauranginspektören inskränkningar eller villkor erforderliga, bör han anmäla
detta för länsstyrelsen. Däremot bör överlåtelseavtalen liksom nu reglera
exempelvis restauratörernas inköp av rusdrycker, utskänkningspriserna,
restauratörernas vinst på utskänkningen samt frågor om prislistor,
glasstorlekar och restaurangklass. I flertalet av dessa hänseenden
bör kontrollstyrelsen utfärda generella bestämmelser. Beträffande prissättningen
må anmärkas att styrelsens befogenhet även bör innefatta priserna
på drinkar, däri ingående alkoholfria beståndsdelar inbegripna, men icke
innebära rätt att bestämma vilka drinkar som får serveras. Självfallet får
avtalen också innehålla erinran om vad som på grund av allmän författning
eller myndighets beslut skall gälla i fråga om utskänkningen.

I propositionen lämnas eu sammanfattning av kommunernas och länsstyrelsernas
befogenheter i nu behandlade hänseenden.

A. Kommunernas befogenheter anges på följande sätt:

1. Fullmäktige är förhindrade föreskriva inskränkningar som

100

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

a) strider mot försäljningsförordningens allmänna syfte (7 §) eller eljest
mot bestämmelserna i förordningen eller annan allmän författning,

b) rör måltidstvång, kvantitetsbegränsning eller tiden för utskänkningens
början,

c) innebär förbud mot utskänkning till viss person eller viss kategori av
personer.

2. Fullmäktige äger med för länsstyrelsen bindande verkan

a) förhindra tillkomsten av en utskänkningsrättighet i kommunen (rent
avstyrkande),

b) maximera antalet utskänkningsställen i kommunen,

c) förbjuda förläggning av utskänkningsställe till viss del av kommunen,

d) begränsa en sökt fullständig rättighet till att avse endast utskänkning
av vin eller utskänkning till slutna sällskap.

De under b) och c) angivna möjligheterna för fullmäktige gäller den
gemensamma tillståndsprövningen före varje oktrojperiods början. Till varje
anmälan som inkommer senare under oktrojperioden skall fullmäktige
ta direkt ställning.

3. När fullmäktige så finner erforderligt med hänsyn till särskilda förhållanden,
äger fullmäktige likaledes med för länsstyrelsen bindande verkan a)

föreslå inskränkningar i fråga om utskänkningstidens slut,

b) förbjuda utskänkning i vissa lokaler inom en restaurang,

c) föreslå andra inskränkningar i fråga om rörelsens bedrivande än enligt
1.

Att inskränkningarna skall befinnas erforderliga med hänsyn till särskilda
förhållanden är endast avsett som en vägledning för fullmäktige.
Länsstyrelsen kan icke pröva behövligheten av de av fullmäktige föreslagna
inskränkningarna utan är skyldig att fastställa desamma, så snart de faller
inom fullmäktiges befogenhet.

4. Fullmäktige är förhindrade föreskriva villkor som ej har karaktär av
inskränkningar i fråga om rörelsens bedrivande, exempelvis om anställande
av viss personal vid ett utskänkningsställe. Om fullmäktige föreslår sådana
villkor, äger länsstyrelsen pröva villkorets utformning och behövlighet.

B. Länsstyrelsernas befogenheter sammanfattas på följande sätt:

1. Länsstyrelsen är förhindrad föreskriva sådana inskränkningar som faller
utanför fullmäktiges befogenhet, d. v. s. berör sådana ämnen som angives
under A 1.

2. Länsstyrelsen är skyldig att fastställa de inskränkningar som fullmäktige
föreslagit, när dessa faller inom fullmäktiges befogenhet.

3. Under förutsättning att det finnes påkallat av särskilda förhållanden
äger länsstyrelsen

a) föreskriva sådana inskränkningar som länsstyrelsen varit skyldig fastställa
om fullmäktige föreslagit dem,

Särskilda utskottets utlåtande nr J.

101

b) lämna föreskrifter om anställande av viss personal vid utskänkningsställe,

c) meddela föreskrifter rörande den med rätten till rusdrycksutskänkning
följande rätten att utskänka Öl, i den mån föreskrifterna icke berör sådana
ämnen som angives i 34 § a)—d) av förslaget till ölförsäljningsförordning,

d) lämna övriga föreskrifter som länsstyrelsen ej är förhindrad meddela
enligt 1., exempelvis ordningsföreskrifter och förbud att utskänka rusdrycker
över bardisk.

Motioner.

I likalydande motionerna 1: b31 och II: 572 avstyrkes förslaget att utvidga
vetorätten till frågor om dans och undantag från den s. k. varietéparagrafen.
Utskottet återkommer till dessa motioner.

Utskottet.

Den kommunala vetorätten i fråga om utskänkning av rusdrycker bibehålies
i förslaget och utsträckes till ärenden angående varietéföreställningar
och danstillställningar i samband med utskänkning.

Till frågan om kommunal vetorätt i sistnämnda fall återkommer utskottet
i ett senare sammanhang.

Såsom departementschefen framhållit utgör det kommunala vetot ett värdefullt
nykterhetspolitiskt instrument. Den avvägning av olika hithörande
spörsmål som skett i propositionen synes lämplig. Utskottet kan därför till
alla delar tillstyrka vad departementschefen förordat i fråga om vetorätten.

Kungl. Maj :ts förslag rörande särskilda villkor och inskränkningar vid
utskänkningen innebär avsevärda förändringar i vad nu gäller. Motsvarighet
saknas i förslaget till systembolagens nuvarande befogenhet att efter
eget beprövande föreskriva sådana villkor och inskränkningar. Kommunernas
och länsstyrelsernas motsvarande befogenheter har visserligen i huvudsak
bibehållits. Av författningstexten framgår emellertid att de endast bör
begagnas i undantagsfall; villkor och inskränkningar skall föreskrivas blott
i den mån de finnes erforderliga med hänsyn till särskilda förhållanden. Departementschefen
erinrar om att de föreslagna reformerna inom försäljningslagstiftningen
grundar sig på en annan nykterhetspolitisk uppfattning
än den som kommit till uttryck i gällande ordning. Det har befunnits lämpligt
ur nykterhetssynpunkt att frångå ett flertal restriktioner och lägga ett ökat
ansvar på den enskilde. De nya reglerna bör tillämpas generellt. Om särskilda
villkor och inskränkningar föreskrives i större omfattning, kan detta
leda till att den nuvarande ordningen återinföres på en omväg.

Utskottet biträder förslaget och vill för sin del särskilt understryka att
kommuner och länsstyrelser bör begagna ifrågavarande befogenheter med
varsamhet och endast när särskilda omständigheter i ett enskilt fall ger anledning
därtill.

102

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Utskänkningsrestriktionerna.

Nuvarande ordning m. in.

Enligt gällande författningsbestämmelser må utskänkning av spritdrycker
äga rum endast i samband med verklig måltid bestående av lagad mat
(5 kap. 1 § 1 mom. första punkten Rff). Från huvudregeln om måltidstvång
vid spritdrycksutskänkning gäller det undantaget, att spritdryck som
genom utspädning med vatten eller annan alkoholfri dryck erhållit särskilt
låg alkoholhalt må utskänkas utan samband med måltid (5 kap. 1 § 1 mom.
andra punkten). Med stöd av denna bestämmelse utskänkes de s. k. lättgroggarna
utan måltidstvång.

Beträffande utskänkning av vin gäller enligt Rff en lindrigare regel än
i fråga om utskänkning av spritdrycker. Vid utskänkning av vin fordras
sålunda endast att lagad mat finns att tillgå eller att utskänkningen sker
i samband med servering av konditorivaror (5 kap. 2 § 1 mom.). Kontrollstyrelsen
har emellertid befogenhet att under viss förutsättning föreskriva
måltidstvång i egentlig mening även för vinutskänkning. Det stadgas nämligen
att, där vin på grund av hög alkoholhalt eller annan anledning uppenbarligen
är ägnat att tjäna såsom ersättning för spritdrycker, kontrollstyrelsen
äger föreskriva att vinet må utskänkas endast i samband med måltid
(5 kap. 2 § 2 mom.).

Med stöd av bemyndiganden i 5 kap. 1 och 2 §§ Rff har kontrollstyrelsen
utfärdat närmare föreskrifter angående måltidstvång och kvantitetsbegränsningar
vid utskänkning av rusdrycker. Beträffande innebörden av dessa
föreskrifter hänvisas till redogörelse å sid. 357—358 i propositionen.

Utskänkning får ej börja före klockan 12 och får ej fortgå efter klockan
22, såvida icke länsstyrelsen med kommunens godkännande beviljat utsträckt
tid (5 kap. 4 § 1 inom.).

Redogörelser för nykterhetskommitténs förslag, reservationer inom kommittén
och remissbehandlingen av förslagen lämnas å sid. 359—380 i propositionen.
I den mån dessa ej återges i departementschefens yttrande, tilllåter
sig utskottet hänvisa till nämnda redogörelser.

Särskild utredning angående måltidstvånget.

Under remissbehandlingen av nykterhetskommitténs förslag fann departementschefen
anledning tillsätta särskilda sakkunniga med uppdrag att
verkställa utredning angående en försöksverksamhet med spritutskänkning
utan samband med måltid.

Utredningens förslag innebär följande.

De sakkunniga förordar en försöksverksamhet med utskänkning av vissa
spritdrycker utan måltidstvång. Denna försöksverksamhet bör omfatta ett
30-tal spritrestauranger och pågå i två år, förslagsvis under tiden 1/1 1955
—31/12 195G.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

103

Medgivande att utskänka spritdrycker utan samband med måltid skall enligt
förslaget lämnas av Kungl. Maj :t efter ansökan. En bestämd tid bör
fixeras för ansöknings ingivande och samtliga inkomna ansökningar behandlas
och avgöras i ett sammanhang. Ansökan bör göras genom den som
är bärare av utskänkningstillståndet. Vid beredningen av dispensärendena
bör yttranden inhämtas från vederbörande centrala och lokala myndigheter
ävensom från hotell- och restaurangbranschens organisationer. Uppgift
om lämnat medgivande bör införas i det mellan detalj handelsbolaget och
restauratören upprättade överlåtelsekontraktet.

Medgivande bör kunna lämnas restauranger av olika karaktär men med
upprätthållande av krav på hög standard. Restaurangerna bör i regel vara
belägna i större tätorter, vilka besökes av ett mera avsevärt antal turister,
samt vara kombinerade med hotell. I undantagsfall bör dock även restauranger,
som drives utan kombination med hotell, kunna ifrågakomma. Försöken
bör även omfatta vissa större turisthotell, som icke är belägna i tätort.
Urvalet av företag bör företrädesvis ske efter samma principer, som tillämpats
beträffande hotellföretag, vilka under senare år varit berättigade att
uttaga högre priser på sina hotellrum, under villkor att de under sommarmånaderna
ställt ett visst antal rum till förfogande för utländska gäster.

Brännvin, akvaviter och genever samt drinkar, innehållande blandningar
av olika rusdrycker, skall enligt förslaget icke få utskänkas utan samband
med måltid. Rom, gin och whisky bör få utskänkas utan samband med måltid
endast i utspätt skick. Såsom ett led i strävandena att sprida kännedom
om alkoholfria fruktdrycker bör föreskrift meddelas om skyldighet att tillhandahålla
de vanligast förekommande bland dessa samt att upptaga dem
på samma serveringslista som övriga drycker.

Utskänkning av spritdrycker utan måltidstvång bör få äga rum endast å
de tider som kommer att gälla för den ordinarie spritdrycksutskänkningen.
Utskänkning utan samband med måltid skall ske i särskild kafélokal eller
särskilt avdelat utrymme i matsal. För att förebygga försök att kringgå förbudet
mot utskänkning av brännvin och drinkar m. fl. drycker utan samband
med måltid bör enligt förslaget föreskrivas, att dylika drycker överhuvud
taget icke får serveras i kafélokalen, alltså icke heller i samband med
måltid. Hinder bör dock icke möta att utskänka nämnda drycker vid tillfällen,
då kafélokalen uteslutande användes såsom matsal och spritutskänkning
utan samband med måltid alltså icke äger rum i densamma, exempelvis
under lunchtid eller å särskilda dagar. För dylika fall bör dock krävas
särskilt medgivande från vederbörande tillsynsorgan (detaljhandelsbolaget).
Sådant medgivande bör kunna lämnas generellt för viss tid eller begränsas
att avse allenast viss dag eller vissa dagar.

Stora krav bör enligt utredningen ställas på standard och inredning i de
lokaler, som skall användas för spritutskänkning utan samband med måltid.
Sådan lokal bör ha gemensam tambur med matsalen och i regel stå i direkt
förbindelse med denna. Lokalen bör vara rymlig samt ha god belysning
och fri insyn ävensom ge möjlighet till överblick.

104

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Utlämning av drycker bör ske från vanlig spritkassa och icke från bardisk.
Servering bör få ske endast vid bord. Skyltning med spritdrycker bör
icke få förekomma i lokalen. Ej heller bör reklam för rusdrycker i någon
form där tillåtas. Höga krav bör ställas på ordning och skötsel, och lämnat
medgivande bör kunna återkallas, om anmärkningar icke omedelbart leder
till rättelse. Kontrollen över ifrågavarande utskänkning bör utövas av det
organ, som eljest kan komma att utöva kontrollen över annan utskänkning.
Särskild licens bör utfärdas, upptagande de meddelade föreskrifterna jämte
erinran om risken för återkallelse vid anmärkning mot ordning och skötsel.

Vederbörande restauratör bör vara skyldig att i den omfattning kontrollstyrelsen
föreskriver lämna uppgifter rörande försöksverksamhetens bedrivande
samt i övrigt medverka vid undersökningar rörande dess tillämpning
och verkningar i ekonomiskt och socialt avseende. Restauratören bör därjämte
utfästa sig att icke i reklamsyfte utnyttja det erhållna medgivandet.

Kontrollstyrelsen bör följa försöksverksamheten och hålla Kungl. Maj :t
underrättad om de genom densamma vunna erfarenheterna.

En sammanfattande redogörelse för vissa av utredningen företagna undersökningar
och dessas resultat lämnas å sid. 381—384 i propositionen.

Utredningen har diskuterat frågan huruvida försöksverksamheten lämpligen
skulle begränsas till vissa områden, varvid samtliga spritrestauranger
inom dessa skulle erhålla möjlighet till befrielse från måltidstvånget.
Härom anföres följande.

Vissa skäl tala för att man härigenom skulle kunna bättre konstatera
effekten av förändringen liksom att de olika företagen skulle bli mera
jämställda i konkurrenshänseende än vad som eljest kunde bli fallet. Samtidigt
skulle det också bli möjligt att undgå det tryck, som på orter, där
icke alla företag deltaga i försöksverksamheten, torde komma att utövas
från allmänhetens sida gentemot de icke deltagande företagen. Mot ett sådant
regionalt bedrivet försök talar å andra sidan dels att vissa företag inom
de valda områdena antingen — trots den genomsnittligt sett höga standarden
hos de restauranger som inneha spriträttigheter — icke skulle kunna
fylla de stränga krav, som måste ställas i fråga om ordning och skötsel,
eller ock skulle kunna tänkas ha ett sådant läge, att ett experiment i fråga
om dem icke vore tillrådligt. Även de speciella fordringar, som måste uppfyllas
med avseende på lokaler och inredning, torde försvåra en regionalt
bedriven försöksverksamhet. Kommittén har i detta hänseende stannat vid
den meningen, att även om det av nu angivna skäl icke skulle låta sig göra
att enhetligt genomföra en regional försöksverksamhet, det dock torde vara
lämpligt att vid prövningen av inkomna ansökningar bland annat utvälja
vissa orter, där samtliga spritrestauranger önska ifrågakomma och uppfylla
erforderliga villkor.

I en vid utredningen fogad reservation uttalas bl. a. att ett urval av försöksrestauranger
enligt utredningens förslag icke kommer att ge en tillräckligt
klargörande bild. Den föreslagna ordningen skulle åstadkomma en förskjutning
av företagens inbördes konkurrensförhållanden. Försöksverksamheten
bör i stället äga rum inom ett enda, lokalt avgränsat område, t. ex.
Göteborg med närmaste omnejd, och där omfatta samtliga företag.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1. 105

Utredningens förslag har remissbehandlats i vanlig ordning. Redogörelse
härför lämnas å sid. 386—392 i propositionen.

Propositionen.

De genom propositionen framlagda förslagen och skälen för dessa anges
i följande uttalanden av departementschefen.

Allmänna synpunkter.

Nuvarande ordning uppvisar en långt gående, detaljmässig reglering genom
inskränkande föreskrifter beträffande utskänkningen. De viktigaste
restriktionerna är måltidstvång, kvantitetsbegränsningar och tidsbegränsningar.
Kring dessa huvudtyper har byggts upp ett invecklat system av tillämpningsföreskrifter,
som gjort bestämmelserna svåröverskådliga och besvärliga
att tillämpa. För att övervaka bestämmelsernas efterlevnad har måst
skapas en särskild kontrollorganisation, som på skilda håll mött skarp

kritik. .

En av de ledande principerna för nykterhetskommittén har varit att icke

behålla eller uppställa andra restriktioner än sådana som har en klart nykterhetsbefrämjande
verkan. Kommittén har föreslagit en friare ordning för
såväl utminutering som utskänkning av rusdrycker. Därvid har man avsett
att lägga ett större ansvar för nykterhet och ordning på den enskilde, både
restauratörer och konsumenter. Beträffande utskänkningsrestriktionerna
har kommittén sålunda eftersträvat en friare och enklare ordning än den
nuvarande. Förslaget innebär emellertid icke blott lättnader utan även
skärpningar i förhållande till gällande bestämmelser. Lättnaderna består i
att kvantitetsbegränsningarna skall upphöra i princip samt att vissa betydelsefulla
uppmjukningar föreslagits i måltidstvånget. Den viktigaste skärpningen
är att tiden för spritutskänkningen enligt förslaget skall avsevart
förkortas i avsikt att motverka förtäring av sprit under arbetstid.

Remissorganen är i allmänhet positivt inställda till kommitténs förslag
på detta område. Delade meningar råder främst i frågan om utskänkningstidens
början.

Såsom skäl för lättnader i utskänkningsrestriktionerna har såväl kommittén
som remissinstanserna i främsta rummet åberopat sambandet mellan
utminutering och utskänkning. De nuvarande begränsningarna på utminuteringens
område har nödvändiggjort inskränkningar även beträffande
utskänkningen för att inte trycket på utskänkningen skulle bli för starkt.
Av förslaget om en friare utminutering borde då följa, har man sagt, att
även utskänkningsrestriktionerna lindras eller avskaffas. Kommittén har
emellertid ej sett dessa restriktioner enbart som ett komplement till utminutcringen.
Utskänkningsrestriktionerna har delvis ansetts fylla en självständig
uppgift. Kommittén och remissorganen har härvidlag anfört olika
skäl. Man har framhållit att utskänkningen innebär en offentlig konsumtion,
som på ett helt annat sätt än utminuteringen återverkar på den allmänna
ordningen. Kommittén har konstaterat att utskänkningen ger upp -

106

Särskilda utskottets utlåtande nr t.

hov till förhållandevis större andel av fylleriet än utminuteringen. Man har
vidare påpekat att restriktionerna bidragit till den förbättring av konsumtionsvanorna
på restaurangerna som ägt rum under de sista decennierna.
Slutligen har erinrats om att man i främmande länder i allmänhet ägnat utskänkningen
större intresse i begränsande riktning än utminuteringen.

Föi egen del har jag liksom kommittén och flertalet remissorgan den
uppfattningen att man, oberoende av vilket utminuteringssystem som väljes,
måste ha vissa restriktioner för utskänkningen. Dessa bör emellertid
vara klart motiverade och vara lätta att tillämpa; efterlevnaden bör kunna
kontrolleras effektivt. I dessa hänseenden kan, såsom framhållits i flera
yttranden, befogade erinringar riktas mot kommitténs förslag. Trots uppmjukningar
i betydelsefulla avseenden behåller kommittén en onödigt invecklad
reglering. De föreslagna bestämmelserna om lättgroggar och spritdrinkar
samt 10 cl-begränsningen av vanligt brännvin torde sålunda vara svåra att
efterleva och kontrollera. Klarare och mera konsekventa riktlinjer torde
böra eftersträvas.

I vissa yttranden föreslås uppskov med omprövningen av restaurangrestriktionerna,
till dess erfarenheter vunnits av lättnaderna inom utminuteiingens
område. Jag anser emellertid att hela frågan om rusdrycksförsäljningen
bör lösas i ett sammanhang. De nuvarande utskänkningsbestämmelserna
kan icke anses ändamålsenligt utformade, och denna brist kommer
att framstå i än högre grad, om reformer inom andra delar av rusdrycksförsäljningen
genomföres.

Jag övergår härefter till att behandla de olika restriktionerna var för sig.
Måltidstvånget.

Nykterhetskommittén har föreslagit att måltidstvånget vid utskänkning
av spritdrycker skall i princip bibehållas, och detta förslag biträdes av flertalet
remissorgan. Kommittén har tillskrivit måltidstvånget övervägande
goda verkningar. Den erinrar om att berusningseffekten av sprit blir mindre,
om drycken förtäres tillsammans med mat. Måltidstvånget har vidare enligt
kommitténs uppfattning en viss återhållande verkan. För dem som besöker
restauranger i huvudsakligt syfte att få sprit innebär det en prisfördyring;
det ar således ägnat att begränsa spritkonsumtionen. Kommittén har emellertid
också beaktat att måltidstvånget har vissa olägenheter och har föreslagit
en del lättnader.

Kommitténs ståndpunkt har vunnit anslutning i de flesta yttrandena.
Flera remissorgan, däribland Stockholms stadsfullmäktige och nämnder
samt företrädare för hotell- och restaurangnäringen förordar emellertid att
måltidstvånget slopas. Dessa framhåller den ökade allmänna hyfsningen som
huvudorsak till att supseden trängts tillbaka. Man påpekar vidare att måltidshångets
syfte att begränsa den s. k. kompletteringssupningen faller bort
i och med att motboksransoneringen upphävs. Vissa principiella invändningar
reses också mot måltidstvånget. I åtskilliga andra yttranden, bl. a.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

107

från flera länsstyrelser, ifrågasattes avsevärda lättnader utöver dem som
förordats av kommittén.

Med kommitténs förslag att avskaffa kvantitetsbegränsningarna — vilket
jag i det följande kommer att biträda — lägges som förut nämnts ett betydligt
ökat ansvar på restauratörerna för nykterhetstillståndet och ordningen
på restaurangerna. Restauratören skall tillse att onyktra personer icke erhåller
rusdrycker och att gästerna icke berusar sig i hans lokaler. I en sådan
situation kan det ur vissa synpunkter synas ologiskt att bibehålla måltidstvånget.
Detta skulle nämligen i och för sig vara ägnat att avtrubba restauratörernas
ansvar. En konsekventare linje skulle vara att slopa också denna
restriktion.

En eventuell avveckling av måitidstvånget kan emellertid icke ske annat
än steg för steg. Härför talar redan det skälet att denna restriktion under
årtiondenas lopp på ett avgörande sätt påverkat restauranglokalernas utformning.
Jag vill därför förorda att måitidstvånget tills vidare bibehålies i
princip.

För att bättre kunna bedöma vilka förutsättningar som skulle kunna finnas
för att i en framtid slopa måitidstvånget och vilka konsekvenser detta
skulle kunna tänkas få ur nykterhets- och trivselsynpunkter har jag låtit en
särskild utredning undersöka dessa problem. Utredningen har haft till uppgift
att undersöka de praktiska möjligheterna att genomföra en försöksanordning
med spritutskänkning utan måltidstvång på vissa välskötta restauranger.

Utredningen har genom företagna undersökningar konstaterat bristfälligheter
vid tillämpningen av måitidstvånget. Den har i första hand understi ukit
angelägenheten av att måitidstvånget upprätthålles mera effektivt. För
att man skall få möjlighet att bättre bedöma måltidstvångets betydelse ur
nykterhetssynpunkt, har den emellertid föreslagit att en försöksverksamhet
kommer till stånd. Därvid har ganska snäva gränser uppdragits för verksamheten.

Flera remissorgan är positivt inställda till tanken pa en sadan försöksverksamhet.
Andra organ anser emellertid att måltidstvångets fördelar är
betydelsefullare än dess nackdelar och ställer sig avvisande. Beträffande försöksverksamhetens
utformning framhålles i nära nog alla yttranden — även
de som i första hand är avstyrkande — att denna bör vara betydligt friare
än vad utredningen föreslagit.

Att bestämmelserna om måltidstvång är svåra att upprätthålla effektivt
har länge varit känt. Genom de sakkunnigas undersökningar har man emellertid
för första gången fått en uppfattning om storleksordningen av detta
problem. Då bestämmelser om måltidstvång, såsom framgår av det förut
sagda, tills vidare bör kvarstå för flertalet restauranger, är det angeläget att
tillse att dessa bestämmelser efterleves bättre. Härvid kan bl. a. ifrågakomma
att ge bestämmelserna sådan ändrad utformning att de blir lättare att
iaktta. .lag återkommer härtill i det följande.

Svårigheterna att upprätthålla måitidstvånget är emellcrlid också ett

108

Särskilda utskottets utlåtande nr i.

starkt argument för att igångsätta en försöksverksamhet med utskänkning
utan sådant tvång. Jag kan icke dela den tveksamhet varåt vissa remissinstanser
givit uttryck. Självfallet hör försöken utföras på sådant sätt att de
icke skapar nämnvärda risker ur nykterhetssynpunkt. Vad i ärendet framkommit
har givit mig den uppfattningen att erforderliga garantier härför i
första hand bör skapas genom begränsningar i urvalet av de restauranger
som kan komma i fråga för verksamheten.

Under en första kortare försöksperiod om ett å två år bör måltidsfri utskänkning
tillåtas endast på ett fåtal välskötta restauranger i några mindre
eller medelstora orter med någorlunda väl avgränsat uppland. Storstäderna
med deras speciella problem synes icke böra medtagas. Denna första del av
försöksverksamheten bör endast avse att utröna om en måltidsfri utskänkning
over huvud taget låter sig genomföra utan risker ur nykterhetssynpunkt.
Visar det sig att sådana risker föreligger, bör självfallet verksamheten
upphöra.

Blir åter erfarenheterna goda, bör en försöksverksamhet i vidgad omfattning
börja, som direkt tar sikte på att utröna hur ett generellt slopande av
måltidstvånget skulle utfalla. Försöksverksamheten bör i första hand vidgas
till samtliga välskötta spritrestauranger på de ifrågavarande orterna. Så småningom
kan även andra orter, däribland någon storstad, medtagas. Denna
del av försöksverksamheten måste, för att ge underlag för en riktig bedömning,
pågå ganska lång tid.

Ur nykterhetssynpunkt torde det vara erforderligt att förbinda medgivande
till måltidsfri utskänkning med vissa villkor. Dessa bör emellertid, såsom
flertalet remissorgan framhållit, ej göras så stränga att försöksverksamheten
icke ger en rättvisande bild av en eventuell framtida generell ordning med
måltidsfri utskänkning. Det är även angeläget att på detta område undvika
sådana detaljregleringar som eljest kunnat utmönstras i departementsförslagen.

Villkoren bör i första hand avse lokalerna för den måltidsfria utskänkningen.
Såsom utredningen föreslagit bör utskänkningen i regel äga rum i
kafélokal eller särskilt avdelat utrymme av matsal. Huruvida måltidsfri utskänkning
skall få ske över bardisk torde icke behöva avgöras nu. Anordningarna
i de olika lokalerna torde böra prövas från fall till fall.

Det finns enligt min mening icke skäl att uppdraga så snäva gränser för
urvalet av drycker som utredningen föreslagit. I främsta rummet torde det
bora ankomma på vederbörande restauratör att tillse att dryckesurvalet icke
blir sådant att ordningen och trivseln på restaurangen försämras. Det ligger
i sakens natur att brännvin icke serveras utan måltid. Särskild föreskrift
att brännvin icke skall ingå i den måltidsfria utskänkningen torde böra meddelas.
I övrigt bör emellertid vederbörande restauratör få avgöra vilka drvcker
som skall få serveras.

Medgivande till måltidsfri utskänkning bör lämnas av Kungl. Maj:t.
Detta kan lämpligen ske i samband med länsstyrelsens prövning av utskänkningstillstånden.
Härigenom vinnes den fördelen att det ordinarie utred -

Särskilda utskottets utlåtande nr l.

109

nings- och överlåtelseförfarandet inkopplas på dessa speciella medgivanden.
Restauratörerna på den ort, där försöksverksamhet kan ifrågakomma,
bör alltså ansöka om medgivande till måltidsfri spritutskänkning i samband
med att de anmäler sig hos restauranginspektören för att få utskänkningstillstånd.
Utredning verkställes av inspektören, som inhämtar yttranden
från länsnykterhetsnämnden, polismyndigheten och fullmäktige i kommunen
samt hör den rådgivande nämnden. Inkomna ansökningar och införskaffad
utredning bör insändas till Kung], Maj:t vid samma tidpunkt som
detaljhandelsbolaget söker utskänkningstillstånd hos länsstyrelsen, d. v. s.
före utgången av mars månad det år oktrojperioden börjar.

Såsom i några remissyttranden framhållits, torde hänsyn böra tagas till
kommunens inställning, när det gäller att medgiva försöksvis anordnad
utskänkning utan måltidstvång. Därför bör gälla att medgivande ej skall
lämnas, om fullmäktige i kommunen förklarat att måltidsfri utskänkning
icke bör äga rum inom dess område. Kungl. Maj :t bör äga att i enlighet med
förut angivna riktlinjer utfärda de särskilda föreskrifter i avseende å utskänkningen
som prövas erforderliga. I samband därmed bör även, om så
finnes erforderligt, kunna föreskrivas att restauratören icke i reklamsyfte
får utnyttja det erhållna medgivandet. Medgivande bör lämnas att gälla
tills vidare, dock längst till oktrojperiodens slut. Medgivandet bör när som
helst kunna återkallas av Kungl. Maj :t.

Erhållet medgivande och därmed förenade särskilda villkor bör intagas i
överlåtelsekontraktet mellan detalj handelsbolaget och restauratören.

Ett medgivande till måltidsfri utskänkning bör icke inverka på de eljest
gällande reglerna om restauratörernas vinst på utskänkningen. Jag vill
här endast erinra om att särskild utredning pågår rörande restauratörvinsterna.

Jag förordar sålunda att en försöksverksamhet med måltidsfri utskänkning
skall igångsättas i enlighet med de av mig här angivna riktlinjerna.

Härefter övergår jag till att behandla frågan om den närmare utformningen
av måltidstvånget på restaurangerna i allmänhet.

Enligt min uppfattning bör här vissa reformer genomföras i syfte att
bättre anpassa bestämmelserna efter konsumenternas vanor och på så sätt
göra dem lättare att iaktta.

Beträffande de måltider som skall serveras i samband med spritutskänkning
meddelas bestämmelser huvudsakligen i två hänseenden. Måltiderna
skall betinga visst lägsta pris, och de skall bestå av lagad mat. Till dessa bestämmelser
är anknutna åtskilliga detalj föreskrifter.

Även i fortsättningen bör bestämmelser finnas om lägsta priser. Sådana
bestämmelser går ej att avvara om icke måltidstvånget skall bli en tom formalitet.
Priserna bör i fortsättningen avpassas så att de motsvarar vad en
enkel men smaklig måltid av genomsnittstyp med lagad mat kostar på vederbörande
restaurang.

Åtskilliga av de svårigheter som mött vid tillämpningen av måltidstvånget
torde sammanhänga med föreskriften att maten skall vara lagad. Många av

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

de restauranggäster det här gäller önskar icke förtära sådan mat i samband
med spritförtäringen på restaurangen men skulle kanske icke ha något emot
mat i annan form. Frångår man kravet på att maten skall vara lagad, kan
restauratörerna lättare tillgodose gästernas olika önskemål om måltidernas
sammansättning. Man torde kunna räkna med att om möjlighet införes att
få ser\eia sprit till en maltid bestående exempelvis av några smörgåsar eller
av en smörgåshricka, skulle man kunna uppnå att den serverade maten i
större utsträckning än nu är fallet verkligen blev förtärd; de avsedda fysiologiska
verkningarna skulle sålunda uppnås bättre. I restauratörernas intresse
bör ligga att verka för att kombinationerna av dryck och måltid
överensstämmer med god bordskultur.

Jag vill sålunda förorda att bestämmelserna om måltidstvång får ändrat
innehall i överensstämmelse med de riktlinjer som nu angivits. Föreskrifter
om lägsta pris bör liksom nu utfärdas av kontrollstyrelsen. Bestämmelserna
bör utformas så att restauratörerna blir skyldiga att tillämpa eljest gängse
priser för här avsedda måltider. Vidare kan det, innan förhållandena på området
vunnit stadga, visa sig erforderligt att kontrollstyrelsen genom anvisningar
ger viss vägledning för de nya bestämmelsernas tillämpning.

Genomföres de här förordade ändringarna, bör man också kunna kräva
att bestämmelserna efterleves bättre. De kontrollerande organen bör därför
på ett effektivare sätt än nu inskrida mot överträdelser.

I frågan vilka drycker som skall omfattas av måltidstvånget har nykterhetskommittén,
som tidigare antytts, föreslagit vissa lättnader. För närvarande
gäller måltidstvång för alla spritdrycker, med undanlag för lättgroggar,
samt i regel för starkvin. Kommittén har föreslagit att vinerna i allmänhet
skall vara lria från måltidstvång. Undantaget för lättgroggar föreslås
skola bestå. Därjämte förordar kommittén att s. k. spritdrinkar med en
högsta alkoholhalt av 22 volymprocent skall få serveras utan måltid. Starkölet
skall enligt kommitténs förslag jämställas med de lätta vinerna och
således icke underkastas mattvång.

Kommitténs förslag har mött vissa gensagor i yttrandena. Särskilt gäller
detta spritdrinkarna. Man framhåller att de kan utöva viss dragningskraft
på ungdomen samt att de bl. a. med hänsyn härtill icke kan anses oskadliga
ur nykterhetssynpunkt. Beträffande lättgroggarna anföres delvis liknande
synpunkter. Mot förslaget har också gjorts den allmänna anmärkningen att
det i flera hänseenden innebär en detaljmässig reglering av samma art som
den nuvarande.

Anmärkningarna synes ha visst fog. Enligt min mening bör klarare linjer
eftersträvas. Jag vill sålunda förorda att alla viner undantas från måltidstvång.
Ä andra sidan synes det icke vara anledning att särskilt uppmuntra
spritförtäring i form av drinkar och lättgroggar. Jag förordar därför att
måltidstvånget omfattar spritdrycker av alla slag.

Beträffande starkölet torde jag ta återkomma i ett senare avsnitt. Jag
vill här nämna att jag — såsom antytts redan i annat sammanhang —
kommer att tillstyrka att denna maltdryck åter skall få tillhandahållas men

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

111

att den skall vara underkastad samma regler som spritdryckerna. Härav

följer att måltidstvång skulle gälla i fråga om starköl.

Kvantitetsbegränsningar.

Nykterhetskommittén har föreslagit att nuvarande kvantitetsbegränsningar
beträffande utskänkningen i princip skall avskaffas. Detta förslag stödes
av det övervägande flertalet bland remissorganen. Endast i ett fåtal yttranden
förordas att kvantitetsbegränsningarna bibehålies.

De avstyrkande instanserna framhåller, liksom en reservant inom kommittén,
bl. a. att ett slopande av kvantitetsbegränsningarna skulle komma
att medföra stora svårigheter för serveringspersonalen, då det gällde att
avvisa påstridiga restauranggästers krav på servering av otillbörligt stora
kvantiteter rusdrycker.

Bland dem som tillstyrker förslaget om kvantitetsbegränsningarnas avskaffande
åberopas ransoneringssuggestionen, som anses göra sig gällande
väl så mycket inom utskänkningen som inom utminuteringen. Vidare förutsättes
att den friare utminuteringen kommer att minska pressen på restaurangerna
därigenom att en stor del av de gäster, som nu besöker restaurangerna
i avsikt att erhålla ett större kvantum spritdrycker än motboksransoneringen
medger, kan väntas försvinna. Mot maximeringen inom utskänkningen
anföres också att den aldrig fått tillräckligt stöd i det allmänna
rättsmedvetandet. Det finns stora möjligheter att kringgå bestämmelserna,
och efterlevnaden angives vara dålig. Bestämmelserna har därför nödvändiggjort
en särskild kontrollapparat, som åstadkommit irritation både bland
restauranggäster och serveringspersonal. Slutligen framhålles det psykologiska
sambandet med slopandet av motboksransoneringen.

För egen del vill jag liksom kommittén förorda att kvantitetsbegränsningarna
vid utskänkningen i princip avskaffas. Har man kommit till den
uppfattningen att motboksransoneringens effekt icke är övervägande nykterhetsfrämjande,
finns enligt min mening ingen anledning förutsätta att effekten
av motsvarande ransonering inom utskänkningen skulle vara en annan.
Det kan rentav ifrågasättas om icke maximeringen på restaurangerna är
vanebildande i ännu högre grad än motboksransoneringen. Såsom i några
yttranden framhållits torde det också möta psykologiska svårigheter att
upprätthålla kvantitetsbegränsning inom utskänkningen, efter det att alla
sådana begränsningar slopats inom det större försäljningsområdet, utminuleringen.

Nykterhetskommittén bar emellertid ej konsekvent genomfört den föreslagna
linjen, då kommittén tills vidare under en övergångstid förordat en
begränsning av vanligt brännvin till 10 cl per person och besök. Denna begränsning
avstyrkes av icke mindre än fyra reservanter inom kommittén
samt av flertalet remissorgan. Man finner bestämmelsen ologisk och meningslös,
när andra spritdrycker är fria från maximering. Man betvivlar att
nykterhetseffekten av begränsningen kan bli så stor att den motväger den

112

Särskilda utskottets utlåtande nr i.

irritation och de kontrollsvårigheter, som kan väntas uppstå. Begränsningen
anses vidare lätt kunna bli vägledande för konsumtionen.

Såsom framhållits vid remissbehandlingen, torde kommitténs förslag om
begränsning av brännvinet strida mot de skäl som anförts för ransoneringens
slopande i övrigt. Bestämmelsen skulle för övrigt icke kunna effektivt genomföras
i praktiken, då möjligheterna att kringgå den genom att använda
andra, ej ransonerade spritdrycker skulle bli obegränsade. Jag får därför
avstyrka att bestämmelsen upptages i den nya förordningen.

Kommitténs förslag om begränsning av brännvinet ger emellertid uttryck
för den i och för sig välgrundade åsikten att brännvin i allmänhet icke bör
serveras i större kvantiteter. Uppgiften att tillse att nödig försiktighet iakttages
vid servering av brännvin bör tillkomma restauratörerna. Den i skilda
sammanhang framförda principen att ge dessa näringsutövare större frihet
och ökat ansvar avser mer än något annat mängden av de utskänkta dryckerna.
Restauratören skall tillse att gästerna ej erhåller större kvantiteter rusdrycker
än som är förenligt med nykterhet, ordning och trevnad på restaurangen.
Visar det sig att brister härutinnan haft samband med att rusdrycker
utskänkts till gäst i större myckenhet, måste detta anses särskilt graverande.

För att tillgodose nyss angivna syften kan det möjligen vara lämpligt att
spritdryckerna normalt serveras i något mindre mått än för närvarande.
Kontrollstyrelsen har vissa möjligheter att verka härför i samband med prissättningen
av utskänkta rusdrycker.

Utskänkningen av vin och starköl bör, såsom kommittén föreslagit och
av remissorganen lämnats utan erinran, ej maximeras. Restauratör skall
självfallet tillse att de utskänkta kvantiteterna icke blir för stora.

Tiden för utskänkningens början.

Enligt gällande bestämmelser får såväl spritdrycker som vin utskänkas
från kl. 12. Genom den närmare regleringen av kvantitetsrestriktionerna har
emellertid införts ytterligare ett klockslag för utskänkningens början, nämligen
kl. 15, då hela den medgivna spritdryckskvantiteten må serveras. Nykterhetskommittén
har föreslagit att tidpunkten för spritdrycksutskänkningens
början skall framflyttas till kl. 15. Huvudskälet för detta förslag är att
man skall underlätta strävandena att motverka spritdrycksförtäring under
arbetstid.

Meningarna är på denna punkt delade i remissyttrandena. Många av dem
som tagit ställning i frågan tillstyrker förslaget. Uttalandena i avstyrkande
riktning är emellertid också talrika. Några remissorgan uttrycker, utan att
direkt ta ställning, tvivel på effekten av ett förbud mot utskänkning av
spritdrycker före kl. 15.

Till förmån för kommitténs förslag har framhållits att spritdrycksutskänkning
under arbetstid är olämplig, emedan spriten försämrar arbetsförmågan
och ökar risken för olycksfall särskilt i trafiken. Man har vidare
åberopat att spritdrycker förtäres på restaurangerna i stor omfattning vid
lunchtid och att denna vana har mönsterbildande effekt.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

113

I de yttranden som avstyrker förslaget anföres att arbetsdagen i regel ej
är slut kl. 15 och att kommitténs motivering ej gäller söndagar. Kommitténs
uttalanden om olämpligheten av spritförtäring under arbetstid vinner visserligen
stöd även i dessa yttranden, men man finner det bättre att låta utvecklingen
ha sin gång mot sundare vanor än att skapa en förbudsbestämmelse
som kan komma att sakna resonans i folkmedvetandet. Förbudet mot
utskänkning före kl. 15 skulle bli en ny impopulär restriktion, som många
skulle försöka kringgå. Vidare framhålles att det endast är mycket begränsade
kategorier som förtär spritdrycker till lunchen. Man nämner också att
arbetslediga personer, turister och resande drabbas av förbudet, att förbudet
är olägligt för skift- och nattarbetare samt att det lägger hinder i vägen
för representation inom affärslivet. Företrädare för hotell- och restaurangnäringen
betonar riskerna för fickflaskförtäring samt befarar en kraftig
minskning av antalet lunchgäster.

Jag kan icke dela de betänkligheter varåt vissa remissorgan sålunda givit
uttryck. Ur nykterhetssynpunkt — och andra synpunkter finnes icke skäl
att anlägga i detta sammanhang — finner jag kommittéförslaget om den
spritfria arbetsdagen mycket värdefullt. En offentlig spritförtäring under
vanlig arbetstid synes olämplig. I några yttranden påpekas risken för att
lunchen kan komma att förläggas så sent att den utsträckes över kl. 15,
och syftet med bestämmelsen sålunda kringgås. För att undvika att så sker
och för att bättre nå det av kommittén angivna ändamålet synes man därför
böra gå ett steg längre och sätta tiden för utskänkningens början till
kl. 16. Vid denna tid på dagen slutar arbetet för stora befolkningsgrupper.
Jag vill sålunda förorda att tiden för spritdrycksutskänkningens början
framflyttas till kl. 16 på vanliga arbetsdagar. Med hänsyn till vad som anförts
i vissa yttranden bör dock utskänkningen på sön- och helgdagar samt
dag före sådan dag få börja kl. 14.

Utskänkningen av vin har av kommittén föreslagits skola liksom för närvarande
få börja kl. 12. Detta förslag, som i allmänhet lämnats utan erinran,
kan jag biträda.

Såsom antytts i fråga om måltidstvånget kommer jag alt förorda att
starköl skall få tillhandahållas under samma villkor som sprit. Härav följer
att starköl på vanliga vardagar icke skulle få utskänkas före kl. 16.

Övriga frågor.

Beträffande tidpunkten för utskänknings avslutande har nykterhetskommittén
i stort sett bibehållit nuvarande regler. Erinringar har i allmänhet
icke gjorts av remissorganen. I departementsförslaget har emellertid vissa
jämkningar skett. De av mig förordade bestämmelserna innebär i huvudsak
följande.

Utskänkningen skall som nu i regel avslutas kl. 22. Vissa möjligheter till
begränsad eller utsträckt utskänkningstid har bibehållits. Länsstyrelsen äger
sålunda, när särskilda förhållanden påkallar detta, efter förslag av kommunen
eller på eget initiativ föreskriva tidigare tidpunkt för utskänknings av 8

Iiihang till riksdagens protokoll 195i. 12 samt. Nrl.

114

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

slutande. Har kommunen framlagt sådant förslag, är länsstyrelsen bunden
därav. Länsstyrelsen äger vidare besluta om stadigvarande förlängning av
utskänkningstiden efter kl. 22. Föreligger behov av sådan förlängning, skall
medgivande därtill i regel lämnas i samband med utskänkningstillståndet
men kan också lämnas under oktrojperioden. Senare tid för utskänknings
avslutande än fullmäktige förordat får ej fastställas. Uppstår behov av utsträckt
tid för särskilt tillfälle, äger polismyndigheten lämna medgivande
därtill, dock ej i strid med de grunder fullmäktige i kommunen eller länsstyrelsen
kan ha bestämt.

Det nya i dessa bestämmelser är — utom att myndigheterna rekommenderats
återhållsamhet med föreskrifter om kortare utskänkningstid -— att
polismyndigheten getts beslutanderätt i ärenden angående utsträckt utskänkningstid
för särskilt tillfälle. Med hänsyn till dessa ärendens som
regel rutinmässiga och brådskande karaktär torde det vara lämpligt att
genomföra en sådan decentralisering. Erforderliga garantier mot alltför
frikostig tillståndsgivning skapas genom den direktivrätt som i förslaget
tillagts kommunerna och länsstyrelserna.

Det nuvarande förbudet mot utskänkning under högmässogudstjänst
skall enligt kommittéförslaget upphävas. Kommittén har i stället föreslagit
att länsstyrelsen skall ha möjlighet att, när behov därav uppstår, förbjuda
utskänkning under högmässotid eller föreskriva inskränkningar i utskänkningsrätten.

Enligt departementsförslaget kommer utskänkningen av rusdrycker under
högmässogudstjänst endast att kunna avse vin. Spritdrycker och starköl kan
inte i något fall utskänkas före kl. 14. Under sådana förhållanden anser jag
mig kunna biträda förslaget om att det generella förbudet mot utskänkning
under högmässogudstjänst utgår ur försäljningsförordningen.

Kommittén har föreslagit att åldersgränsen vid utskänkning tills vidare
skall bibehållas vid 18 år. En omprövning av frågan bör emellertid enligt
kommittén göras, när man fått erfarenheter av det nya utminuteringssystemet.

I några yttranden förordas eller ifrågasättes en höjning av åldersgränsen
till 21 år eller högre ålder. Därvid understryker man restaurangbesökens
betydelse för ungdomens alkoholvanor samt hänvisar till att åldersgränsen
på flera håll i landet redan höjts till 21 år genom överenskommelser mellan
systembolagen och restauratörerna.

Såsom jag anfört i annat sammanhang bör ungdomens nykterhetsproblem
huvudsakligen lösas på annat sätt än genom restriktioner. Kommitténs utredningar
synes ej ge vid handen, att nämnvärda fördelar skulle vara att
vinna genom en höjning av åldersgränsen. Jag vill i likhet med kommittén
erinra om att en sådan höjning skulle kunna föranleda svårigheter i tilllämpningen.
Man kan icke heller bortse från att en suggestionseffekt skulle
kunna skapas, om ungdomar i de åldrar det här gäller varken skulle få
köpa rusdrycker i utminuteringsaffär eller erhålla sådana drycker på re -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

115

staurang. Någon höjning av den lagstadgade minimiåldern synes därför icke
böra ske.

Det bör emellertid framhållas att restauratören här har ett stort ansvar.
Visar det sig att en restaurang i större omfattning besökes av ungdomar i
syfte att få sprit, är det hans skyldighet att åvägabringa rättelse i detta förhållande,
exempelvis genom att iakttaga särskild försiktighet vid utskänkning
till sådana ungdomar eller vägra att servera dem rusdrycker. Självfallet
har ingen gäst rätt att påfordra servering av sådana drycker.

Motionerna.

1. Mållidstvånget.

I motionen 11: 549 föreslås bl. a. att »det löjeväckande och meningslösa
måltidstvånget» vid utskänkning av spritdrycker och starköl slopas. Under
hänvisning härtill yrkas, att 46 § 2 mom. förslaget till rusdrycksförordning
utgår. Kritik mot måltidstvånget anföres, såsom tidigare anmärkts, även i
motionen II: 546.

Likalydande motionerna I: 429 och II: 562 upptar bl. a. förslag att lättgroggar
även i fortsättningen undantages från måltidstvång. Motionärerna
hemställer om följande ändrade lydelse av 46 § 2 mom. första stycket av
förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning: »Spritdrycker och starköl må
utskänkas endast i samband med måltid. Lättgrogg, som före serveringen
tillblandats av eau de vie, gin, whisky eller rom samt vatten eller annan
alkoholfri dryck och som innehåller högst 2 1/2 centiliter spritdrycker och
minst 1/6 liter alkoholfri dryck, må dock kunna utskänkas utan samband
med måltid. Till en och samma gäst får dock vid samma besök utskänkas
högst två sådana groggar.»

I motionen II: 550 hemställes bl. a., att riksdagen må i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa att den föreslagna försöksverksamheten med måltidsfri
spritutskänkning icke måtte komma till stånd.

2. Tidpunkten för utskänkningens början på dagen.

I motionen II: 549 förordas bl. a. att »förslaget om skärpta klockslagsbestämmelser
på restauranter avvisas» samt hemställes att 47 § 1 mom. av
förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning måtte utgå.

Likalydande motionerna 1: 418 och II: 534 innehåller förslag, att riksdagen
måtte besluta, att spritdrycker och starköl liksom vin må under vardagar
utskänkas från klockan 12 samt att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till härför erforderlig författningstext. Till stöd för yrkandet anföres
bl. a. följande synpunkter. Den föreslagna framflyttningen av tiden för
spritutskänkningen från klockan 12 till klockan 16 respektive klockan 14
synes inte fylla de av departementschefen ställda anspråken att restriktionerna
skall vara klart motiverade och lätta att tillämpa samt att efterlevnaden
skall kunna kontrolleras effektivt. Förslaget kan därför enligt motionärernas
uppfattning inte gagna det avsedda nykterhetspolitiska syftet. Fram -

116

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

flyttningen av utskänkningstiden skulle framför allt drabba turister och
andra resande, som skulle få svårt att förstå det berättigade i ett sådant
stadgande.

Ett likartat yrkande framställes i likalydande motionerna 1: 429 och II:
562, där det föreslås följande ändrade lydelse av 47 § 1 mom. av förslaget
till rusdrycksförsäljningsförordning: »Rusdrycker må ej utskänkas före
klockan 12 middagen.»

Likalydande motionerna I: 431 och II: 572 upptar bl. a. yrkande, att riksdagen
måtte besluta att utskänkning av spritdrycker skall å vardagar få
äga rum från klockan 12.00 samt å sön- och helgdagar från klockan 13.00.

3. Övriga frågor.

I motionen II: 560 föreslås, att riksdagen måtte med ändring av i propositionen
föreslagen lydelse av 50 § rusdrycksförsäljningsförordningen, besluta
att åldersgränsen vid utskänkning av rusdrycker må fastställas till
21 år. Som motivering härför åberopas ungdomens försämrade nyktcrhetsförhållanden
och det starkt stegrade antalet fylleriförseelser i de tidiga ungdomsåldrarna.
En enhetlig åldersgräns för både utskänkning och utminutering
betraktas som en fördel.

Utskottet.

I propositionen föreslås viktiga förändringar i de bestämmelser som reglerar
utskänkningens bedrivande. De nya utskänkningsreglerna präglas av
en strävan att finna enklare regler, vilkas efterlevnad lättare kan kontrolleras.
Den förändrade uppfattningen om motboksransoneringen har banat väg
för åsikten att även ransoneringen inom utskänkningen numera har ett synnerligen
begränsat nykterhetspolitiskt värde. Alla kvantitetsrestriktioner föreslås
sålunda avskaffade. Måltidstvånget bibehålies i princip beträffande
spritdryckerna men får ändrad innebörd; bestämmelsen att maten skall
vara lagad bortfaller. Därjämte förordas en försöksverksamhet med spritutskänkning
utan måltidstvång. De föreslagna bestämmelserna innebär
emellertid ej blott förenklingar och lättnader utan även skärpningar. Särskilt
betydelsefullt är förslaget om förbud mot utskänkning av spritdrycker
före klockan 16 på vanliga arbetsdagar samt före klockan 14 på lördagar
och söndagar.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att utskänkningsbestämmelserna
bör vara klart motiverade och lätta att tillämpa. Till de principiella
riktlinjer för den framtida ordningen på detta område som uppdragits
i propositionen kan utskottet uttala sin anslutning. Den större frihet
som de nya bestämmelserna medför bör, såsom departementschefen
framhållit, förenas med ett ökat mått av ansvar för den enskilde.

Utskottet tillstyrker att kvantitetsbegränsningarna slopas och har icke någon
erinran mot vad departementschefen anfört i denna fråga.

Av skäl som anföres i propositionen bör måltidstvång tills vidare gälla
vid utskänkning av spritdrycker. Utskottet kan alltså icke biträda motions -

Särskilda utskottets utlåtande nr t.

117

yrkandet att nu avskaffa denna restriktion. Däremot bör föreskriften att
maten skall vara lagad kunna utgå i enlighet med vad departementschefen
förordat.

Måltidstvånget omfattar enligt Kungl. Maj :ts förslag spritdrycker av alla
slag och således även lättgroggarna, vilka nu är undantagna. I motionerna
1:429 och 11:562 föreslås att ändring icke sker härutinnan. Utskottet vill
emellertid även på denna punkt biträda propositionen. Såsom departementschefen
påpekat finns det icke anledning att sätta spritförtäring i form av
lättgroggar i en särställning.

Den av departementschefen förordade försöksverksamheten med måltidsfri
spritutskänkning innebär en viktig nyhet. Utskottet finner i likhet med
departementschefen att en sådan verksamhet bör igångsättas och kan icke
dela de i motionen II: 550 anförda betänkligheterna. Förslaget biträdes alltså
i princip av utskottet. Beträffande försöksverksamhetens utformning synes
det dock vara skäl att något avvika från propositionen.

Departementschefen har tänkt sig att försöksverksamheten skulle ske i
olika etapper. Under en första kortare försöksperiod om ett å två år skulle
måltidsfri utskänkning tillåtas på ett fåtal välskötta restauranger i några
mindre eller medelstora orter. Om erfarenheterna härav bleve goda, borde
försöksverksamheten under en andra etapp vidgas till samtliga välskötta
spritrestauranger på de ifrågavarande orterna. Så småningom kunde även
andra orter, däribland någon storstad, medtagas.

Enligt utskottets mening skulle den första etappen av försöksverksamheten
ge föga av värde. Man torde på förhand kunna räkna med att en måltidsfri
spritutskänkning av denna starkt begränsade omfattning icke blir
representativ.

Vilka verkningar ett framtida slopande av måltidstvånget kan få, visar
sig först om försöksverksamheten får avse alla spritrestauranger inom ett
lokalt begränsat område. Verksamheten bör redan från början ges denna
större omfattning.

I överensstämmelse härmed föreslår utskottet ändring i 46 § 2 mom.
andra stycket förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning, så att medgivandet
icke skall avse visst utskänkningsställe utan meddelas generellt för
viss ort eller visst område för rättighetshavare som gör ansökan därom.

Tidpunkten för försöksverksamhetens igångsättande har i viss mån lämnats
öppen i propositionen. Denna fråga torde också vara av den natur att
den bör prövas på ett senare stadium. Måhända kän det visa sig lämpligt
att försöksverksamheten börjar först någon tid efter den nya lagstiftningens
ikraftträdande.

Vad angår frågan om restauratörernas vinst på den måltidsfria utskänkningen
får utskottet i likhet med departementschefen erinra om att en särskild
utredning pågår om restauratörvinsterna. Såsom departementschefen
framhållit bör ett medgivande till måltidsfri spritutskänkning icke inverka
på de eljest gällande reglerna om restauratörernas vinst.

118

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Utskottet bär icke någon erinran mot vad departementschefen i övrigt
anfört beträffande försöksverksamheten.

Förslaget att framflytta den nuvarande tidpunkten för spritutskänkningens
början syftar till att motverka spritförtäring under arbetstid. Förtäringen
av alkoholhaltiga drycker, särskilt spritdrycker, i anslutning till arbetet
har med tiden minskat alltmera. Denna utveckling avser man att stödja
och påskynda genom de föreslagna bestämmelserna.

I flera motioner göres gensagor mot förslaget. Motionärerna yrkar i allmänhet
att nu gällande tidsbestämmelser bibehålies.

Utskottet kan i allo instämma i önskemålen att så långt möjligt göra arbetsdagen
spritfri. Kungl. Maj:ts förslag synes emellertid ägnat att inge
vissa betänkligheter. De nya bestämmelserna är av förhållandevis ingripande
art och risken för kontrasuggestiva verkningar kan icke uteslutas. Ett
särskilt skäl att befara sådana verkningar torde ligga däri att bestämmelserna
icke tar hänsyn till de betydande befolkningsgrupper — icke minst på
landsbygden — som överhuvud icke har tillgång till spritutskänkningsställen
eller har annan arbetstid än den vanliga. Kontrollen av bestämmelsernas
efterlevnad skulle sannolikt även erbjuda svårigheter.

Med hänsyn härtill finner sig utskottet icke kunna tillstyrka Kungl. Maj :ts
förslag. Utskottet får i stället, med biträdande av vissa motioner, föreslå att
tiden för utskänkning av rusdrycker enhetligt bestämmes till klockan 12 å
vardagar och klockan 13 å sön- och helgdagar. Bestämmelsen i förslagets
47 § 1 mom. har jämkats i enlighet härmed.

Vad departementschefen anfört och förordat i fråga om tidpunkten för
utskänknings avslutande och möjligheterna till utsträckt utskänkningstid
lämnas av utskottet utan erinran.

Beträffande åldersgränsen för utskänkning föreslås i propositionen att
denna liksom nu skall vara 18 år. I motionen II: 560 yrkas åter att gränsen
höjes till 21 år.

Utskottet finner övervägande skäl tala för Kungl. Maj :ts förslag. Såsom
departementschefen anfört bör ungdomens nykterhetsproblem huvudsakligen
lösas på annan väg än genom restriktioner. Man torde icke kunna bortse
från att en höjning av åldersgränsen skulle kunna medföra olägenheter
i form av kontrasuggestiva verkningar. Utskottet får alltså, med avstyrkande
av motionen, tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag.

Till de spörsmål som sammanhänger med eventuell utskänkning av starköl
återkommer utskottet senare.

UtskänkningskontroIIen.

Propositionen.

Nuvarande ordning, nykterhetskommitténs förslag och remissyttrandena
beröres i viss mån i departementschefens nedan återgivna yttrande. Utförligare
redogörelse lämnas å s. 403—406 i propositionen.

Särskilda utskottets utlåtande nr i.

119

Departementschefen anför följande.

Enligt nuvarande ordning har länsstyrelse, polismyndighet och kommunalnämnd
en allmän övervakningsskyldighet i fråga om all försäljning av rusdrycker.
Därjämte har en särskild kontrollorganisation skapats för utskänkningens
vidkommande. Denna kontroll utövas dels av systembolagens egna
tjänstemän, dels genom speciella organ, kontrolldelegationerna.

Nykterhetskommittén har föreslagit att den allmänna övervakningsskyldigheten
skall åvila, förutom länsstyrelsen och polismyndigheten, även länsnykterhetsnämnden.
Den särskilda kontrollen över utskänkningen på restaurangerna
skall enligt kommitténs huvudalternativ åligga länsnykterhetsnämnden.
I vilka former denna kontroll skall utövas överlämnas till de olika
länsnämndernas avgörande. Vidare har kommittén föreslagit att de ordningsvakter,
som nu är anställda av systembolagen men tjänstgör vid de allmänna
restaurangbolagens folkrestauranger, skall, i den mån de anses erforderliga,
övertagas av restaurangbolagen.

Endast ett mindre antal remissorgan ingår på frågan om utskänkningskontrollen.
De flesta av dessa är kritiska mot förslaget och avstyrker att länsnykterhetsnämnden
tar närmare befattning med utskänkningskontrollen. I
stället förordas att denna kontroll skall handhas av kontrollstyrelsen, systembolagen
eller polismyndigheterna.

Ingen tvekan synes böra råda om att en allmän övervakningsskyldighet
bör åligga länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd och kommunal nykterhetsnämnd.
Dessa bör biträdas av polismyndigheten, när det gäller tillsyn över
ordning på försäljningsställe.

Beträffande den särskilda kontrollen över utskänkningen har jag redan
i samband med organisationen av rusdrycksförsäljningen angivit den lösning
som enligt min mening bör väljas. Den innebär, att kontrollen skall
läggas på det tilltänkta detaljhandelsbolagets distriktschefer. Dessa skall i
nu angivna hänseenden vara underställda länsstyrelsen och intaga ställning
av offentliga tjänstemän med ämbetsansvar, restauranginspektörer. De bör
själva och genom biträdande inspektörer utöva fortlöpande kontroll. Därjämte
bör de insamla de uppgifter om missförhållanden å restauranger som
andra organ erhåller. Nykterhetsnämnder och polismyndigheter skall sålunda
vara skyldiga att underrätta inspektören om sådana missförhållanden,
i den mån de får kännedom därom i sin verksamhet. Självfallet bör
inspektören därvid på lämpligt sätt erhålla del av verkställda utredningar.
Inspektören kan erhålla handräckning av polismyndighet för utredning om
förhållandena på viss restaurang, icke blott när fråga är om misstanke om
en konkret lagöverträdelse utan även när det gäller restaurangens skötsel
i allmänhet.

Med denna ordning synes man kunna få en tillfredsställande lösning av
de problem som sammanhänger med de nu så omstridda kontrolldelegationernas
verksamhet; redan inom ramen för gällande ordning har kontrollstyrelsen
tagit initiativ till avveckling av dessa organ. I inspektörernas,
främst de biträdande inspektörernas, kontrollverksamhet bör självfallet in -

120

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

gå att besöka restaurangerna. Kontrollen bör emellertid, såsom flera remissorgan
framhållit, icke i första hand inriktas på efterlevnaden av de särskilda
restriktionerna. Den bör huvudsakligen inriktas på utskänkningsrörelsens
allmänna karaktär. Inspektörerna skall tillse att rörelsen uppfyller de särskilda
krav, som kan uppställas med hänsyn till nykterhet, ordning och trevnad.
Beträffande de särskilda restriktionerna erfordras kontroll i huvudsak
endast såvitt angår måltidstvånget och utskänkningstiderna. Denna kontroll
synes emellertid i regel kunna ske fullt öppet.

Jag övergår härefter till de regler som, vid sidan om straffbestämmelserna,
bör gälla om ingripanden i anledning av missförhållanden på viss restaurang.

Frågor om inskridande mot restauratör bör i första hand prövas av restauranginspektören
och den vid hans sida ställda rådgivande nämnden. Beslut
om ingripanden av mera allvarlig art bör emellertid, med hänsyn till rättssäkerhetsintresset,
förbehållas länsstyrelsen.

I detta sammanhang torde det vara anledning att något närmare ingå på
ingripandenas art. För närvarande är en sådan åtgärd som att beröva restauratören
hans utskänkningsrättigheter ytterst sällsynt. I stället har, vid sidan
av föreställningar, de huvudsakliga korrektionsmedlen varit att föreskriva
minskade vinstkvantiteter eller allehanda inskränkningar, t ex. beträffande
inköp av rusdrycker för rörelsen, måltidstvång, stängningstid och minimiålder.

Jag har i avsnittet om det kommunala vetot och därmed sammanhängande
frågor uttalat mig för att särskilda villkor och inskränkningar bör höra till
undantagen. Vad angår inskränkningar som avser måltidstvång, kvantitetsbegränsningar
och minimiålder har jag avstyrkt att sådana över huvud
taget skall få föreskrivas i samband med utskänkningstillstånden. Detsamma
bör också gälla när fråga är om ingripanden under oktrojperioden i anledning
av missförhållanden. Värdet av särskilda inskränkningar och villkor
i en dylik situation synes i allmänhet ringa. Jag förordar därför att
samma regler skall gälla som föreslagits med avseende å villkor och inskränkningar
i samband med tillståndsgivningen.

I stället bör en försumlig restauratör ha att räkna med att utskänkningsrättigheterna
kan tas ifrån honom. Denna påföljd bör i allmänhet tillgripas,
om rättelse icke kan åvägabringas genom föreställningar.

Som tidigare nämnts bör vid prövning av anmärkningar mot viss restaurang
särskilt beaktas, om brister i nykterhet och ordning äger samband
med att rusdrycker utskänkts till gäst i större myckenhet.

Beträffande proceduren i här nämnda frågor må följande anmärkas.

Finner restauranginspektören att framställd anmärkning icke bör föranleda
åtgärd, äger han, sedan den rådgivande nämnden hörts, besluta härom.

I samma ordning kan han besluta att tillhålla restauratören att vidtaga rättelse.
Inspektörens beslut kan överklagas hos länsstyrelsen.

Befinnes åtgärd av mera ingripande art erforderlig, skall inspektören efter
nämndens hörande hos länsstyrelsen påkalla förklaring att det överlåtelse -

121

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

avtal, på vilket restauratörens rättigheter grundar sig, skall upphora att
gälla. Hos länsstyrelsen skall han också i förekommande fall hemställa om
inskränkande föreskrifter. Länsstyrelsens beslut kan överklagas hos Kungl.
Maj :t men länder omedelbart till efterrättelse, där ej länsstyrelsen, eller
efter klagan Kungl. Maj :t, annorlunda förordnar.

Vad slutligen angår frågan om folkrestaurangernas ordningsvakter torde
denna icke behöva prövas närmare i nu aktuella sammanhang. Ordningsvakterna
är för närvarande anställda av systembolagen. Kommittén har
förordat att ordningsvakterna, i den mån de anses erforderliga, anställes
av restaurangbolagen. Sannolikt innebär detta en lämplig lösning. Det torde
ankomma på detaljhandelsbolaget och Sveriges centrala restaurangaktiebolag
att träffa överenskommelse i saken.

Motionerna.

Förut har redovisats vissa motioner som innehåller yrkanden om begränsning
av de föreslagna restauranginspektörernas befogenheter. Sådana yrkanden
upptas i likalydande motionerna I: 447 och II. 553.

Utskottet.

Enligt propositionen skall riksbolagets distriktschefer såsom offentliga
tjänstemän, restauranginspektörer, bära huvudansvaret för utskänkningskontrollen.
De skall under länsstyrelsen utöva tillsyn över utskänkningsbestämmelsernas
efterlevnad och utskänknings handhavande i övrigt. Utskottet
har redan i annat sammanhang förklarat sig kunna biträda detta förslag,
varvid utskottet dock på vissa punkter funnit anledning till jämkningar.
Sålunda har utskottet förordat att benämningen restauranginspektör utbytes
mot tjänstetiteln intendent för utskänkningsärenden. Vidare bör föreskriften
i 57 § 1 inom. förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning om
rätt för inspektören att anlita handräckning av polismyndighet utgå.

Beträffande utskänkningskontrollens utövande vill utskottet i likhet med
departementschefen framhålla att den icke i första hand bör inriktas på detalj
övervakning utan mera på utskänkningsrörelsens allmänna karaktär.

i 43 § förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning regleras ingripandena
mot försumliga restauratörer. Initiativet till sådant ingripande tages
av intendenten för utskänkningsärenden som därvid skall samråda med
den rådgivande nämnden. Han kan tillhålla rättighetsinnehavaren att vidtaga
rättelse eller hos länsstyrelsen hemställa om ingripanden av mera allvarlig
art, rättighetsindragning eller, om så i undantagsfall finnes lämpligt,
särskilda föreskrifter för utskänkningen. Enligt den tillämnade bestämmelsen
skall valet mellan de åtgärder som kan komma i fråga ske alltefter omständigheterna.
Utskottet, som tillstyrker den föreslagna bestämmelsen, vill
understryka vikten av att ingripandena sker efter noggrann prövning av omständigheterna
i det särskilda fallet.

Vad i propositionen eljest förordats i fråga om utskänkningskontrollen
föranleder icke någon utskottets erinran.

122

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Förtärings- och förvaringsförbuden.

Enligt gällande bestämmelser (Rff 5 kap. 5 §, Pff 22 § 4 inom. och Aff
13 §) äi det förbjudet att på utskänkningsställe förtära eller förvara alkoholstarkare
drycker än sådana som får serveras på stället. Beträffande den
narmare innebörden av bestämmelserna, tidigare reformförslag, nykterhetskommitténs
förslag och remissbehandlingen därav torde, i den mån detta ej
beröres i departementschefens yttrande, få hänvisas till redogörelsen å s.
412—423 i propositionen.

Departementschefen anför följande.

Erfarenheterna har givit vid handen, att det ur sociala synpunkter är nödvändigt
att begränsa antalet utskänkningsställen för rusdrycker. Rätten att
utskänka sådana drycker har därför gjorts beroende av en mycket noggrann
prövning. Länsstyrelser, kommunala organ och systembolag tar på olika sätt
del i detta prövningsförfarande. Den som erhåller utskänkningsrätt är skyldig
att följa detaljerade föreskrifter vid utövningen av sin verksamhet. För
att rättighetssystemet och de ordningsföreskrifter, som utfärdats på detta
område, över huvud taget skall ha någon mening, måste utskänkningsreglerna
kompletteras med bestämmelser som förbjuder förtäring eller förvaring
på utskänkningsställe av alkoholstarkare drycker än sådana som där
får utskänkas. Skulle förtäring av medförda spritdrycker tillåtas i lokaler
där endast vin, Öl eller alkoholfria drycker må serveras, bleve förhållandet
detsamma som om man tilläte en obegränsad spritutskänkning. Av denna
anledning finns i de förordningar som nu reglerar utskänkningen av olika
drycker intagna bestämmelser som i serveringslokal förbjuder förtäring eller
förvaring av alkoholstarkare drycker än sådana som får serveras där.

Förtärings- och förvaringsförbuden har emellertid överträtts i mycket
stor omfattning. Således förekommer det att enskilda gäster i samband med
måltid förtär medförda spritdrycker på hotell och pensionat som saknar
spriträttigheter, överträdelser av detta slag torde huvudsakligen förekomma
pa hotell och pensionat på landsbygden, som mottar semestergäster för
längre eller kortare tid. Man har här talat om fickflaskeproblemet. En annan
form av överträdelser sker på det sättet att sprit medföres vid slutna
fester och tillställningar, som anordnas av enskilda personer eller föreningar
på hotell och pensionat utan spriträttigheter. Denna form av överträdelse har
efter ett bekant rättsfall benämnts Torsbyfallet. Ytterligare en sida av samma
problem är den förtäring av medhavd sprit —- såväl enskilt som i förening
med tillställningar av olika slag — som förekommer på inackorderingsställen,
i personalmatsalar, kollektivhusmatsalar och i s. k. privata
festvåningar samt i samlingslokaler av olika slag. Sådan förtäring står åtminstone
delvis i strid mot förtärings- och förvaringsförbuden. Huruvida
detta är fallet beror på lokalernas karaktär och användning. Förekommer
icke utskänkning — i den mening som avses i de nyss nämnda förordningarna
om försäljning av olika slags drycker — gäller icke förtärings- och för -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

123

näringsförbuden. I andra fall är däremot lokalerna att jämställa med vanliga
utskänkningslokaler, och varje förtäring av medförd sprit, som förekommer
där, är lagstridig.

Nykterhetskommittén liar kommit till den slutsatsen att förtärings- och
förvaringsförbuden måste bibehållas samt finner att de i stort sett böi givas
samma innehåll som för närvarande. Kommittén föreslår sålunda att i rus•drycksförsäljningsförordningen
utsäges, att på utskänkningsställe gäst ej må
förtära eller tillåtas förtära rusdrycker, som ej därstädes i laga ordning utskänkts
till honom. Rusdrycker, som ej får utskänkas på utskänkningsställe,
må ej heller förvaras därstädes eller eljest så att gästerna äger tillgång till
dem. Enligt den föreslagna lydelsen i ölförsäljningsförordningen är det förbjudet
att å utskänkningsställe för Öl förtära eller låta någon förtära rusdrycker.
På sådant utskänkningsställe gäller likaledes förvaringsförbud för
rusdrycker. I förordningen om alkoholfria och därmed jämförliga drycker
har kommittén föreslagit bestämmelser av liknande innehåll beträffande rusdrycker
och Öl. Kommittén finner emellertid, att förbuden under vissa förhållanden
kan te sig alltför rigorösa och har därför närmare övervägt huruvida
det finns möjligheter att göra undantag från dem. Därvid har kommittén
kommit till den slutsatsen, att den icke kan föreslå en undantags- eller
•dispensbestämmelse, som skulle göra det möjligt för enskilda gäster att förtära
medförd sprit på hotell och pensionat. I fråga om det s. k. Torsbyfallet
erinrar kommittén till en början om sitt tidigare förslag. I detta ifrågasatte
kommittén att tillstånd till årsutskänkning, begränsad till slutna
sällskap, borde komma till ökad användning samt att en förenklad tillståndsprövning
borde införas i fråga om tillfällig utskänkning. Kommittén
har sedermera ytterligare övervägt möjligheterna att förenkla tillståndsförfarandet
men kommit till den uppfattningen, att problemet icke härigenom
löses på ett tillfredsställande sätt. Härvid har kommittén skjutit
prisfrågan i förgrunden. Tillämpas utskänkningsreglerna, följer därav att
restauratörvinst och utskänkningsskatt skall uttas på de serverade rusdryckerna.
Kommittén föreslår nu en annan utväg för att lösa hithörande problem.
Denna går ut på att länsstyrelsen beträffande vissa slag av tillställningar,
nämligen familjefester och därmed jämförliga tillställningar, må
kunna bevilja undantag efter prövning från fall till fall.

I fråga om lokaler, där inackorderingsutskänkning av pilsnerdricka bedrives,
erinrar kommittén om att sådana lokaler hittills icke ansetts falla under
förtärings- och förvaringsförbuden. Kommittén föreslår ruu, att uttryckliga
bestämmelser av sådant innehåll intages i ölförsäljningsföiordningen. I fråga
om personalmatsalar, militära mässar och kollektivhusmatsalar har kommittén
ansett sig kunna bygga på de lättnader som i annat sammanhang
förordas i fråga om utskänkningen av Öl i sådana lokaler. Kommittén föreslår
nämligen att sådan utskänkning skall få äga rum efter enbart anmälan.
Om Öl sålunda utskänkes efter anmälan, skall undantag gälla t rån förtärings-
och förvaringsförbuden vid de tillfällen då lokalerna användes av de
personer för vilka de är avsedda.

124 Särskilda utskottets utlåtande nr t.

Kommitténs förslag har vid remissbehandlingen blivit föremål för delade
meningar.

Det övervägande flertalet remissinstanser har i likhet med kommittén
funnit, att en regel, som direkt tar sikte på att lösa fickflaskeproblemet, icke
kan införas, utan att man sätter de intressen i fara, som man velat tillgodose
med förtärings- och förvaringsförbuden. Kontrollstyrelsen och socialstyrelsen
hävdar dock, att det under vissa förutsättningar borde beredas möjlighet
till dispens från förtäringsförbudet för gäster, som är helinackorderade
på hotell och pensionat.

Beträffande Torsbyfallet har behovet av lättnader vitsordats i så gott som
alla yttranden, som gått in på frågan. Kommitténs förslag har också av flertalet
tillstyrkts eller lämnats utan väsentligare erinringar. Allvarliga betänkligheter
mot förslagets utformning har emellertid anförts av bl. a. kontrollstyrelsen,
Sveriges centrala restaurangaktiebolag och restaurangorganisationerna.
Kontrollstyrelsens huvudargument är att en okontrollerbar rusdrycksförtäring
av det ifrågasatta slaget kan innebära risker ur nykterhetssynpunkt.
Styrelsen framhåller med skärpa att all offentlig förtäring av
rusdrycker böra vara underkastad vanliga utskänkningsbestämmelser samt
att utskänkningsskatt bör utgå. Centralbolaget och restaurangorganisationerna
har bl. a. pekat på att en osund konkurrens skulle kunna uppstå med
den kontrollerade utskänkningen. På detta håll vill man lösa problemet så,
att klyftan mellan utminuterings- och utskänkningspriserna minskas.

Kommitténs förslag beträffande inackorderingsställen, personalmatsalar
och kollektivhusmatsalar har icke heller vunnit allmän anslutning. De som
ställer sig kritiska mot förslagen befarar bl. a. avsevärda olägenheter ur
njkterhetssynpunkt — i synnerhet med hänsyn till ungdomen — om en
okontrollerad förtäring av rusdrycker i personalmatsalar finge äga rum under
arbetstid. På något håll har i anslutning härtill ifrågasatts huruvida icke
undantagsbestämmelsen beträffande personalmatsalar skulle kunna begränsas
till fester av intern karaktär.

Förtärings- och förvaringsförbuden uppbäres, såsom det tidigare anförda
ger vid handen, av synnerligen starka skäl. Det är därför ofrånkomligt att
de i princip kvarstår även i fortsättningen. Emellertid har det i praktiken
mött avsevärda svårigheter att upprätthålla förbuden. Till en del sammanhänger
detta med att de kommit i konflikt med intressen som av de berörda
parterna uppfattats som legitima. Detta har i sin tur lett till att myndigheterna
icke beivrat förekommande överträdelser i önskvärd utsträckning. Icke
nnnst för att skapa bättre förutsättningar för bestämmelsernas efterlevnad
torde det vara påkallat att försöka vinna en mera tillfredsställande avvägning
på området än för närvarande.

En av de viktigaste anledningarna till att förbuden överträdes är, såsom
kommittén framhållit, att man i stora delar av landet har små möjligheter
att förlägga fester till spritrestauranger. Enighet synes i stort sett råda om
att man i detta hänseende bör försöka mildra förbudens verkningar. Eu

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

125

annan icke oväsentlig anledning ligger emellertid i prisskillnaden mellan
utminuterade och utskänkta rusdrycker. Pa de senare utgår, som tidigare
nämnts, utskänkningsskatt och restauratörvinst. Det torde icke sällan förekomma
att festarrangörer, trots tillgång till spritrestaurang, föredrar att
anlita hotell eller pensionat utan rättigheter och därvid medföra rusdrycker
i strid mot förtärings- och förvaringsförbuden. Gentemot dem, som i likhet
med kommittén vill tillmötesgå de intressen som här gör sig gällande, må
framhållas att en reglering med sådan målsättning icke kan godtagas ur
nykterhetssynpunkt. Utskänkningsskatten uppbäres icke minst av nykterlietspolitiska
skäl och dessa gör sig i allmänhet gällande med samma styrka
vid de tillställningar varom nu är fråga som vid den egentliga utskänkningen.
De ändringar i nykterhetskommitténs förslag som jag i det följande
förordar är väsentligen motiverade av min uppfattning härutinnan. - I
detta sammanhang må emellertid erinras om att jag i propositionen nr 28
till innevarande riksdag föreslagit att utskänkningsskatten på lätta viner
slopas. Vidare är prissättningen på sådana viner föremål för omprövning.
Såvitt angår dessa drycker kommer därför frågan att få mindre betydelse.

Nykterhetskommitténs förslag i fråga om själva förbudsbestämmelserna
överensstämmer i stort sett med vad nu gäller, och ändringsyrkanden har
ej framställts under remissbehandlingen. Bestämmelserna torde i och för
sig vara lämpligt utformade. Vid tillämpningen av de nuvarande bestämmelserna
och i diskussionen av hithörande frågor har det emellertid visat sig,
att bestämmelsernas närmare innebörd icke stått klar på alla håll. Man
har i vissa fall överträtt dem i god tro, i andra fall har de tolkats alltför
strängt. Innan ställning lages till frågan om eventuella lättnader, torde det
därför vara lämpligt att göra vissa klarlägganden.

Förbuden omfattar lokaler, som regelbundet användes för utskänkning,
och gäller även under tid då sådan lokal är stängd för allmänheten. Den
omständigheten att utskänkning tillfälligt bedrivits i en lokal föranleder
däremot icke att förtäring eller förvaring av rusdrycker sedan icke får förekomma.
Lokal där icke någon som helst utskänkning idkas — alltså icke
heller utskänkning av tillagade alkoholfria drycker såsom kaffe, te eller
läskedrycker -— faller helt utanför förbuden. Så är ofta fallet med samlingslokaler
av olika slag, såsom folkets hus och bygdegårdar. Flertalet sådana
lokaler är icke kombinerade med regelbunden serveringsrörelse av något
slag. Om i fastighet, som innehåller samlingslokal, finnes kafé eller annan
servering, som ej har direkt förbindelse med samlingslokalen, omfattas serveringslokalerna
givetvis av förbuden, men icke samlingslokalen. De familjefester
med spritförtäring, som nu ofta anordnas i folkets hus och bygdegårdar,
torde sålunda ofta icke kollidera med gällande föreskrifter. Påpekas
må att en sådan fest kan hållas samtidigt som den ordinarie serveringen
pågår, blott lokalerna ej har direkt förbindelse med varandra. Den omständigheten
att köket är gemensamt utgör icke något hinder om rusdrycker
icke förvaras där. Har däremot den för allmänheten avsedda serverings -

126

Särskilda utskottets utlåtande nr i.

lokalen direkt förbindelse med den lokal där festen hålles, måste det kravet
uppställas, att den ordinarie serveringsrörelsen hålles stängd under den tid
den privata festen pågår. Serveringslokalen får givetvis i sådant fall ej användas
för den privata festen.

Mera tveksam ur nu aktuella synpunkter synes den förtäring av medhavd
sprit som förekommer i s. k. privata festvåningar. Som en förutsättning
för att sådan förtäring skall vara laglig gäller, som framgår av det
förut sagda, att någon form av utskänkning icke bedrives. Det kan alltså
icke anses tillåtet att innehavaren av festlokalen tillhandahåller Öl eller
alkolholfria drycker. Självfallet kan bestämmelserna icke kringgås så, att
den som yrkesmässigt mottar uppdrag att anordna tillställningar som här
avses tillhandahåller dryckerna i fråga, under det att lokalen upplåtes av
annan person. Skall medhavd sprit förtäras, måste samtliga drycker tillhandahållas
av den, för vars räkning festen anordnas. I likhet med nykterhetskommittén
finner jag att utvecklingen beträffande dessa festvåningar
bör följas med uppmärksamhet. Man torde kunna förvänta, att de blivande,
restauranginspektörerna i tveksamma fall föranstaltar om utredning
och vid konstaterade överträdelser på lämpligt sätt ser till att ändring kommer
till stånd. De bör i förekommande fall erinra innehavarna om möjligheterna
att erhålla rätt till utskänkning.

Såsom nykterhetskommittén framhållit, omfattar förtärings- och förvaringsförbuden
icke heminackorderingsställen. Ändring härutinnan har icke
ifrågasatts och torde icke heller vara påkallad.

Beträffande andra lokaler än nu sagts gäller förbuden för närvarande utan
några inskränkningar. Av det här anförda torde emellertid framgå, att förbudens
räckvidd icke är så stor som man i diskussionen av hithörande frågor
stundom velat göra gällande.

Det oaktat torde, såsom förut framhållits, vissa lättnader vara påkallade.

Kommitténs förslag innebär generellt undantag från förbuden beträffande
kollektivhusmatsalar och personalmatsalar samt dispensmöjlighet beträffande
familjefester och liknande tillställningar. Som åtskilliga remissorgan
framhållit, torde så omfattande undantag från förtärings- och förvaringsförbuden
vara förenade med allvarliga risker ur nykterhetssynpunkt.
Undantagsbestämmelserna synes böra få en mera begränsad räckvidd. Härvid
torde det vara lämpligt att skilja mellan å ena sidan utskänkningsställen
och därmed jämförliga lokaler samt å andra sidan lokaler, där
verksamheten icke kan betecknas som utskänkning i detta ords vanliga bemärkelse.
Till den förra gruppen kan hänföras hotell, restauranger, pensionat
och kaféer samt det stora flertalet inarketenterier, mässar och personalmatsalar.
Den andra gruppen innefattar kollektivhusmatsalar och enstaka
mindre mässar som icke drives av arbetsgivaren utan av personalen
själv.

Kollektivhusmatsalar är liksom inackorderingsställen endast avsedda för
en sluten krets av personer. Förtäring av sprit i sådana lokaler kan i stort
sett jämställas med spritförtäring i hemmet. I regel torde hyresgästerna i

Särskilda utskottets utlåtande nr i.

127

ett kollektivhus vara förpliktade att intaga ett visst antal måltider i husets
matsal. Bostäderna är också vanligen disponerade så, att hyresgästerna själva
icke kan tillaga huvudmåltiderna utan är hänvisade till den gemensamma
matsalen. Under förutsättning att endast husets hyresgäster och
eventuella gäster till dessa äger tillgång till matsalen, torde det icke vara
något att erinra mot att den undantages från förtärings- och förvaringsförbuden.

Personalmatsalarna har såsom förut antytts en mycket växlande karaktär.
Vissa av dem står heminackorderingsställena och kollektivhusmatsalarna
nära; andra återigen kan närmast jämställas med lokaler för den tillståndsbundna
offentliga utskänkningen.

Som exempel på personalmatsalar av förstnämnda art kan nämnas vissa
officers- och underofficersmässar samt mässar vid bruk och liknande företag.
Sådana mässar drives, som förut antytts, i regel av personalkåren själv
och utgör gemensamt hushåll för samtliga eller en del av dess medlemmar.
Man kan utan överdrift påstå, att hemkaraktären i dessa fall framträder
väl så klart som i fråga om inackorderingsställen och kollektivhusmatsalar.

I några fall ligger exempelvis underofficersmässarna i samma byggnad som
de ogifta underofficerarnas bostäder. Dessa byggnader kan sägas utgöra ett
slags kollektivhus. Det förtjänar vidare att framhållas att de personalkårer,
som driver nu avsedda mässar vid militärförband och bruksföretag, i regel
sammanhålles av gemenskap i arbetet, vilket inte är fallet beträffande t. ex.
hyresgästerna i kollektivhusen. Formellt träffas dessa personalmässar som
regel av gällande förtärings- och förvaringsförbud. Detta har dock i allmänhet
icke beaktats. Systembolagen brukar bevilja extra tilldelning för festligheter
som hålles i officers- och underofficersmässar. Vidare har i kommandoväg
utfärdats vissa bestämmelser rörande förtäring och förvaring av rusdrycker
inom militära förband, vilka uppenbarligen bygger på den förutsättningen,
att gällande rusdryckslagstiftning icke lägger hinder i vägen för
sådan förtäring och förvaring. Sistnämnda bestämmelser synes kunna ge
ett visst stöd för uppfattningen att förtärings- och förvaringsförbuden icke
skulle gälla sådana mässar; den förtäring av rusdrycker som förekommer i
dessa lokaler torde icke heller av den berörda personalen uppfattas såsom
lagbrott. Med hänsyn till det anförda synes skäligt att ifrågavarande lokaler
jämställes med inackorderingsställen och kollektivhusmatsalar. Liksom beträffande
dessa har i förslaget till ölförsäljningsförordning upptagits en bestämmelse,
som medger förtäring av Öl i sådana lokaler utan särskilt tillstånd
eller anmälan (utskänkning vid kårhushåll).

Bestämmelserna om kårhushåll bör utformas på sådant sätt att de endast
kan tillämpas på den begränsade kategori av personalmatsalar som här avses.
I begreppet kårhushåll ligger att det förestås av vederbörande personalkår
eller personalsammanslutning själv och att denna anordnar regelbunden
inackordering i maten vid slutet bord för sina medlemmar. Dessa förutsättningar
har upptagits i förslaget till ölförsäljningsförordning. Kungl.
Maj :t bör äga befogenhet att föreskriva i vilken utsträckning militära mässar

128

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

skall få hänföras till kårhushåll. I den mån så sker, bör ytterligare krav
uppställas. Sålunda bör stadgas att mässen i huvudsak endast får vara
avsedd för fast anställd personal, som till övervägande delen fyllt 21 år.
Den omständigheten att enstaka värnpliktigt befäl enligt förbandschefens
bestämmande intager sina måltider i mässen bör dock icke förtaga denna
dess egenskap av kårhushåll. Mässen bör icke få ha öppen förbindelse med
matsal eller marketenteri för värnpliktiga eller yngre fast anställd personal.
Tillagningen och serveringen bör helt ombesörjas av personal, som anställts
av kåren. Det får icke förekomma att värnpliktig personal kommenderas
till handräckningstjänst vid kårhushåll som här avses.

Beträffande övriga personalmatsalar torde så vittgående undantag icke
böra göras från förtärings- och förvaringsförbuden. Dessa matsalar är i
allmänhet närmast avsedda för att anställda skall kunna få måltider under
arbetet. Efter arbetstidens slut förekommer i regel icke någon servering. Till
förmån för en undantagsbestämmelse skulle visserligen kunna anföras, att
företagens ledning i eget intresse säkerligen skulle försöka se till att rusdrycksförtäring
icke förekom i samband med de dagliga måltiderna. Man
kan dock icke utesluta, att en sådan bestämmelse skulle — särskilt med
hänsyn till ungdomen — kunna få betänkliga konsekvenser. De synpunkter
kommittén anfört beträffande önskemålet om en spritfri arbetsdag, som jag
i annat sammanhang till fullo biträtt, synes icke förenliga med en undantagsbestämmelse
av nu angivet slag.

Jag förordar sålunda att generella undantag från förtärings- och förvaringsförbuden
skall gälla beträffande här avsedda heminackorderingsställen,
kollektivhusmatsalar och kårhushåll, däremot icke i fråga om personalmatsalar
i allmänhet. Såsom förutsättning för att de avsedda lokalerna
skall undantagas från förbuden bör vidare gälla att de uppfyller de särskilda
villkor som angivits i det föregående. Om sådan lokal får ändrad
karaktär, bortfaller rätten till ölutskänkning och därmed även rätten att
förtära medhavda rusdrycker. Förslaget till ölförsäljningsförordning ger
länsstyrelsen befogenhet att i dylikt fall förbjuda utskänkningen. Inskridande
med förbud bör självfallet även ske, om missförhållanden skulle yppas.

Beträffande de personalmatsalar som icke omfattas av de här förordade
generella undantagen från förtärings- och förvaringsförbuden synes böra
övervägas en möjlighet till undantag av mera begränsad art. Personalmatsalarna
utnyttjas även för personalfester av olika slag. Kommitténs förslag
att undantaga personalmatsalar från förtärings- och förvaringsförbuden synes
i huvudsak motiverat av intresset att finna en legal form för rusdrycksförtäring
i sådant sammanhang. Kritiken från remissorganen synes icke
heller vara riktad mot förslaget i denna del. Tvärtom har behovet av en undantagsbestämmelse
för sådana situationer vitsordats av ål skilliga remissinstanser,
som hyst betänkligheter mot ett generellt undantag för personalmatsalar.
Ehuru, såsom jag tidigare anfört, förtäring av medhavd sprit som
regel icke bör tillåtas under förhållanden som står vanlig utskänkning nära,
synes det dock påkallat att här införa en dispensmöjlighet. En förutsättning

Särskilda utskottets utlåtande nr t.

129

härför bör emellertid vara att en viss kontroll kan ske. Man torde lämpligen
kunna anknyta till kommitténs förslag beträffande Torsbyfallet och medge
länsstyrelserna rätt att på ansökan medge undantag från förbuden. Till
ansökan om sådant medgivande bör fogas förklaring från institutionens eller
företagets ledning eller, i fråga om militära mässar, vederbörande befälhavare,
att erinran icke göres mot ansökningen. Bestämmelser av här angiven
innebörd har upptagits i förslaget till ölförsäljningsförordning och i förslaget
till ändring i förordningen om alkoholfria drycker. I den mån militära mässar
ifrågakommer för medgivande som här sägs, torde särskilda av Kungl.
Maj :t utfärdade föreskrifter vara erforderliga.

I det föregående har jag försökt närmare precisera gränserna för förtärings-
och förvaringsförbuden och de undantag från desamma som enligt
min mening bör kunna ifrågakomma. Som tidigare anförts har kommittén
föreslagit ytterligare ett undantag med avseende å familjefester och liknande
tillställningar. Detta förslag kan jag av tidigare anförda skäl icke
biträda. Utskänkning i vanlig bemärkelse och i all synnerhet den som äger
rum på hotell och pensionat bör vara underkastad vanliga regler och utskänkningsskatt
uttagas på serverade spritdrycker och starkviner. Mot kommitténs
förslag talar ytterligare att det torde medföra svårigheter i tillämpningen.
Att avgränsa de tillställningar vid vilka tillstånd skulle kunna erhållas
att servera medhavd sprit — inköpt till utminuteringspris — från tillställningar,
där det skulle erfordras utskänkningstillstånd och där utskänkningsskatt
jämte restauratörvinst skulle erläggas, torde icke bli lätt. Det
skulle te sig svårförståeligt för allmänheten, om på samma hotell eller pensionat
i några fall skulle få serveras den billigare utminuteringsspriten och i
andra fall den dyrare utskänkningsspriten.

Jag är emellertid medveten om att det kan föreligga behov att för festligheter
av olika slag utnyttja hotell och pensionat utan rättigheter till årsutskänkning
av rusdrycker. På många håll i landet står andra lokaler icke till
buds. Om förtäring av rusdrycker skall förekomma i sådana lokaler, måste
dock hotellet eller pensionatet skaffa sig tillstånd till tillfällig utskänkning.
Det rättighetssystem som jag i annat sammanhang förordat med riksbolaget
som bärare av utskänkningsrättigheterna och restauranginspektörerna som
utredande och kontrollerande organ erbjuder en framkomlig utväg att i dessa
fall förenkla bestämmelserna. Jag förordar, att riksbolaget i försäljningsförordningen
tillerkännes generell rätt att tillåta utskänkning vid enstaka
tillfällen till slutna sällskap. Om en restauratör för visst tillfälle —
50-årsdag eller liknande högtid — önskar anordna utskänkning av rusdrycker,
behöver han endast inge ansökan därom till restauranginspektören.
Denne kan omedelbart taga ställning till ansökningen och i sin egenskap
av distriktschef för bolaget upplåta utskänkningsrätt till restauratören. Skulle
närmare uppgifter behövas beträffande restauratören eller den planerade
tillställningen, torde sådana kunna inhämtas genom tclefonförfrågan hos
polismyndighet, nykterhetsnämnd eller eventuellt ledamot av den rådgi J)

Ilihung till riksdagens protokoll 195b. 12 samt. Nrl.

130 Särskilda utskottets utlåtande nr l.

vande nämnden. Något skriftligt remissförfarande synes icke behöva ifrågakomma.

Med hänsyn till den speciella art av utskänkning varom här är fråga —
det gäller slutna sällskap och särskilda tillfällen — är det onödigt att den
underkastas kommunal vetorätt. Även kommitténs Torsbyparagraf innebar
undantag från vetot, och erinringar häremot har icke framställts vid remissbehandlingen.
Kommunen bör emellertid före varje oktrojperiod erhålla
tillfälle att yttra sig om i vilken utsträckning tillfällig utskänkning av nu
nämnt slag skall få förekomma, låt vara att kommunens yttrande icke bör
bli bindande för detaljhandelsbolaget. I förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning
har intagits en bestämmelse härom.

Den av mig förordade ordningen synes i minst lika stor utsträckning som
kommitténs förslag kunna motsvara önskemålen om enkelhet i tillämpningen.
Den synes också i huvudsak tillgodose de övriga intressen som här gör
sig gällande och som, enligt det förut anförda, kan beaktas i detta sammanhang.

Beträffande det s. k. fickflaskeproblemet torde det icke vara möjligt att
införa särskilda undantagsbestämmelser utan att väsentligen åsidosätta de
intressen som uppbär förtärings- och förvaringsförbuden. Problemet har
emellertid reducerats av att man kunnat förmärka en viss tendens hos kommunerna
och länsstyrelserna att i större utsträckning än tidigare medge
att hotell och pensionat på semesterorter erhåller utskänkningstillstånd.

Utskottet.

Departementschefen har närmare utvecklat bakgrunden till gällande förbud
att förtära medhavda alkoholdrycker på restauranger och kaféer samt
att där förvara starkare drycker än som får serveras gästerna. Såsom departementschefen
framhållit utgör förbuden en nödvändig förutsättning för att
samhället skall kunna på ett tillfredsställande sätt reglera och kontrollera utskänkningen
av olika drycker.

Det har emellertid i praktiken visat sig svårt att upprätthålla förtäringsoch
förvaringsförbuden; de överträdes i stor utsträckning. Orsakerna är
flera, främst det ringa antalet spritrestauranger i vissa delar av landet samt
prisskillnaden mellan utskänkta och utminuterade rusdrycker. Departementschefen
förordar visserligen att förbuden i princip skall stå kvar men
har samtidigt framlagt olika förslag i syfte att vinna en mera tillfredsställande
avvägning på området. Förslagen innebär att vissa utskänkningslokaler
av intern karaktär — inackorderingsmatsalar, kollektivhusmatsalar samt vissa
personalmatsalar som drives av personalen i egen regi, kårhushåll — skall
undantas från förbuden. Tillstånd skall vidare kunna ges att vid personalfester
förtära medhavda rusdrycker i andra personalmatsalar än kårhushåll.
Slutligen förordar departementschefen att tillstånd att bedriva utskänkning
vid enstaka tillfälle till slutet sällskap skall kunna erhållas efter ett enkelt
ansökningsförfarande och utan vetorätt för kommunen.

Utskottet tillstyrker de av departementschefen föreslagna förbudsbestäm -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

131

melserna och har icke någon erinran mot vad han anfört om dessas innebörd.
Vad angår förslagen i övrigt må framhållas att det icke torde vara möjligt
att finna en ur alla synpunkter tillfredsställande lösning på förevarande område.
Förslagen medför emellertid vissa förbättringar i förhållande till vad
nu gäller och synes innebära en i nuvarande läge godtagbar avvägning. Utskottet
får därför biträda desamma.

Varieté- och dansförbuden.

Nuvarande bestämmelser.

Enligt 5 kap. 3 § Rff må utskänkning av rusdrycker ej ske vid offentligt
skådespel, varieté- eller cirkusföreställning eller, med undantag av konsert,
annan föreställning, till vilken allmänheten har tillträde samt ej heller vid
offentlig danstillställning. Förbuden avser lokal eller plats, där föreställningen
eller danstillställningen äger rum, och annan därmed i inre förbindelse
stående lokal. Rätt till utskänkning må emellertid för särskilda fall medgivas
i Stockholm av poliskammaren och eljest av länsstyrelsen, sedan i stad
magistraten samt på landet kommunalnämnden avgivit yttrande.

Propositionen.

Beträffande bakgrunden till gällande bestämmelser, nykterhetskommitténs
förslag och yttrandena däröver hänvisas till redogörelser å s. 431—434 respektive
s. 437—442 i propositionen.

Departementschefen anför följande.

Det nuvarande varietéförbudet har vid skilda tillfällen blivit föremål för
kritik. Nykterhetskommittén har i stor utsträckning ansett sig kunna biträda
de därvid anförda synpunkterna. Förbudet har visserligen upptagits
i kommitténs författningsförslag men försetts med vittgående generella
undantag. Kommittén har givit förbudet ändrad karaktär så att underhållning
på restaurang skulle bli generellt tillåten men utskänkning på teatrar,
varietéer och liknande lokaler fortfarande vara förbjuden. Sistnämnda förbuds
praktiska verkan inskränker sig till att hindra att restauranger med
utskänkningsrättigheter förändras till teatrar eller att förbindelse öppnas
mellan teaterlokal och restaurang. Villkoret att särskild avgift för underhållning
på restaurang icke får upptagas, torde vara uppställt i sådant syfte.

I yttrandena bär man så gott som undantagslöst tillstyrkt att gällande
förbud uppmjukas. Flera remissorgan har dock ansett, att de av kommittén
föreslagna undantagen är alltför vittgående, samt — delvis i anslutning
till ett inom kommittén framfört förslag — förordat vissa begränsningar.

Såsom nykterhetskommittén funnit torde det vara befogat att uppmjuka
det nuvarande varietéförbudet. Förbudet, som hindrar annan underhållning
på restaurang än konsert, synes gå åtskilligt längre än som kan anses på -

132

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

kallat ur nykterhetssynpunkt eller eljest med hänsyn till allmänna intressen.
Å andra sidan måste försiktighet iakttagas. Det är, icke minst med
tanke på ungdomen, angeläget att restauranger med rusdrycksutskänkning
icke får väsentligt ökad dragningskraft.

I likhet med nyssnämnda remissorgan finner jag icke tillrådligt att generellt
medge undantag i den omfattning kommittén föreslagit. De generella
undantagen torde, i anslutning till det inom kommittén framförda förslaget,
kunna begränsas till sång, konsert, uppläsning eller därmed jämförlig
underhållning. En sådan undantagsregel torde för övrigt motsvara det
behov som på restauranger i allmänhet kan finnas att ordna underhållning
för gästerna.

I den mån rusdrycksutskänkning skall ske i samband med föreställning
eller underhållning av annat slag bör det ligga i myndigheternas hand att
pröva förutsättningarna härför ur ordnings- och nykterhetssynpunkter. Redan
gällande förordning har en dispensmöjlighet, som dock, enligt vad
kommittén funnit, använts i mycket liten utsträckning.

Denna dispensmöjlighet synes lämpligen kunna utbyggas på sådant sätt,
att medgivande lämnas i ungefär samma former som skall gälla ett vidsträcktare
begagnande av beviljat tillstånd än försäljningsförordningen i
första hand tillåter, exempelvis medgivande till utsträckt tid. Prövningen
bör dock alltid tillkomma länsstyrelsen. I Stockholm ligger dispensprövningen
för närvarande hos poliskammaren. Anledning synes emellertid icke
finnas att göra undantag för nämnda stad. Prövningen bör alltså ske hos
överståthållarämbetet.

Liksom när det gäller frågor om utsträckt tid bör kommunen äga medbestämmanderätt.
Kommunens medverkan möjliggör att hänsyn lages till
lokala förhållanden och den på orten rådande uppfattningen. Kommunen
får enligt förslaget tillfälle att ange de grunder, enligt vilka dispens från
varietéförbudet må ges. Medgivande får ej lämnas, när kommunen uttalat
sig avstyrkande.

Medgivandet bör som regel ges i samband med utskänkningstillståndet.
Prövningen kan då ske i anslutning till övriga oktroj frågor. Därvid kan tillses
att restaurang, där underhållning skall förekomma, är ändamålsenligt
anordnad.

Hinder bör dock icke föreligga att under löpande oktrojperiod erhålla
medgivande till regelbunden underhållning å restaurang eller till föreställning
vid särskilt tillfälle. Framställning härom bör handläggas i samma ordning
som om den gjorts i samband med utskänkningstillståndet. Restauranginspektören
inhämtar yttranden och förbereder även i övrigt länsstyrelsens
beslut. Gäller framställningen särskilt tillfälle, synes remissförfarandet
icke behöva regleras i den nya förordningen. Länsstyrelsen bör kunna
besluta efter den utredning den finner erforderlig.

Även om medgivande till eljest ej tillåten föreställning eller underhållning
bör kunna lämnas i något större utsträckning än nu, måste självfallet
återhållsamhet iakttagas. Medgivandet bör i regel ej avse annat än verkliga

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

133

restauranger. Regeln att rusdrycksutskänkning och egentlig teaterverksamhet
i allmänhet icke bör förenas bör alltjämt upprätthållas. Därjämte bör
tillses, att icke en ny typ av restauranger uppstår, där artistuppträdanden
blir huvudsak och företaget bygger sina förtjänstmöjligheter på den särskilda
dragningskraft som rusdrycksutskänkningen kan utöva.

Höga krav måste ställas på restaurangernas standard och skötsel ur nykterhetssynpunkt.
Också utskänkningsrättighetens art synes böra beaktas;
större försiktighet är påkallad i fråga om spritrestaurang än beträffande
vinrestaurang.

Med hänsyn till den noggranna tillståndsprövning som här förordas,
torde man beträffande sådan särskild underhållning å restaurang, varom
nu är fråga, icke behöva medtaga det av nykterhetskommittén uppställda
villkoret att underhållningen skall tillhandahållas utan särskild avgift. Såsom
kontrollstyrelsen framhållit skulle en bordsavgift kunna bidraga till
att ge de gäster, som icke önskar förtära sprit, en känsla av att vara lika
väl sedda som de spritkonsumerande gästerna. På sådan avgift skulle nöjesskatt
komma att uttagas. Det kan möjligen övervägas att ändra bestämmelserna
om nöjesskatt därhän att sådan skatt uttages även i det fall att bordsavgift
icke avfordras gästerna. Med hänsyn till den begränsade omfattning,
i vilken särskilda undantag från varietéförbudet torde komma att medges,
synes det emellertid icke erforderligt att nu pröva denna fråga. Den bör
emellertid uppmärksammas vid en översyn av bestämmelserna om nöjesskatt,
som jag avser att igångsätta inom en relativt snar framtid.

Den nuvarande försäljningsförordningen uppställer liksom sin föregångare
förbud mot utskänkning av rusdrycker vid offentlig danstillställning.
Undantag må medges av länsstyrelsen för särskilda fall.

I praxis har emellertid undantag beviljats tämligen frikostigt. Förhållandet
var detsamma under den gamla förordningens tid, och detta ledde till
förslag att förbudet skulle slopas. Riksdagen upptog dock förbudet i den
nya förordningen och uttalade sig för en skärpt tillämpning.

Nykterhetskommittén har funnit att restaurangdansen har betydelse för
kvantitativt tämligen begränsade kategorier. Den anser emellertid icke att
praxis är tillfredsställande. Enligt kommitténs mening bör dans i samband
med rusdrycksutskänkning icke ges ökad betydelse i det moderna nöjeslivet.
Kommittén anser därför att dansförbudet hör bibehållas samt att undantag
bör medgivas med större försiktighet än hittills. Väsentligen i syfte
att vinna garanti för en återhållsammare tillståndsprövning har kommittén
1 öreslagit vetorätt för vederbörande kommun. Kommittén framhåller emellertid
också i detta sammanhang de stora lokala variationerna beträffande
dansrestauranger och av dessa föranledda olägenheter.

Kommitténs förslag har blivit föremål för delade meningar. Yrkanden har
framställts såväl om skärpningar — i något fall om ovillkorligt förbud —
som om bibehållande av gällande ordning eller slopande av förbudet. Åtskilliga
remissorgan biträder emellertid kommitténs ståndpunkt.

134

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

De olägenheter, som är förknippade med restaurangdansen, synes icke
höra överdrivas. Det kan emellertid icke förbises att denna nöjesform kan
innebära viss fara för utbredning av alkoholförtäring bland ungdomen. Det
torde därför vara befogat att bibehålla gällande förbud. Kommitténs åsikt
att medgivande till undantag bör lämnas med större försiktighet än hittills
torde ävenledes vara välgrundad. Beträffande kommitténs förslag att
införa kommunalt veto må framhållas att hithörande frågor synes i väsentlig
män besläktade med de ordnings- och nykterhetsfrågor som i övrigt ligger
under kommunens bestämmanderätt. Jag kan därför biträda kommittéförslaget
även i denna del. Såsom kommittén föreslagit bör kommunen icke
höras i varje särskilt fall utan före oktrojperiodens början erhålla tillfälle
att ange grunder för tillståndsgivningen.

Av dansförbudets syfte torde följa att särskild försiktighet bör iakttagas,
när det gäller dans i samband med spritservering. Förekommer icke
annat än vin vid tillställningen, synes medgivande kunna lämnas efter
mindre stränga grunder. Självfallet är det inte något som hindrar att en
irestauratör med spriträttigheter förbinder sig att icke servera sprit och
starköl vid danstillställning och på så sätt får medgivande till dans enligt
de för vinrestauranger förordade mera liberala grunderna.

Kommittén har icke velat ansluta sig till.tidigare väckta förslag att decentralisera
beslutanderätten till polismyndighet eller annat lokalt organ.
Denna tanke har emellertid upptagits i flera yttranden. Man har därvid
erinrat om att polisen ändå har att taga ställning till ifrågasatt dans enligt
gällande ordningsstadga.

Enligt min mening talar mycket för dessa förslag. Ärendena blir ganska
många. De är dessutom ofta förenade med prövning av fråga om utsträckt
tid. I och med att kommunalt veto införts, torde i de flesta fall garantier
för en återhållsam dispensgivning ha skapats. Jag vill därför förorda att
prövningen av dansärendena avgöres av polismyndighet. Det må framhållas
att länsstyrelsen självfallet äger ge polismyndigheterna direktiv för tillståndsgivningen.
Detta kan visa sig betydelsefullt, när en kommun visat
alltför liten återhållsamhet. Erinran om länsstyrelsens direktivrätt har upptagits
i författningstexten.

Motioner.

I likalydande motionerna 1: 431 och 11: 572 yrkas bl. a., att riksdagen
måtte besluta att rätt till kommunalt veto icke skall föreligga vid tillstånd
för restaurangdans samt för föreställningar som avses med varietéförbudet.
Enligt motionärernas uppfattning kan det icke vara en kommunal angelägenhet
att pröva den speciella fråga som restaurangdansen utgör. Ej heller finner
motionärerna anledning att ge kommunala myndigheter möjlighet att
inlägga sitt veto mot underhållning som länsstyrelsen finner tillbörlig.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

135

Utskottet.

Undantag från dansförbudet har hittills beviljats tämligen frikostigt. Departementschefen
förordar en något mera återhållsam dispensgivning och
kombinerar den i sådant syfte med kommunal vetorätt. Prövningen av dansärendena
decentraliseras till polismyndigheten, som emellertid blir bunden
av vad fullmäktige eller länsstyrelsen kan ha bestämt.

I fråga om varietéförbudet innebär Kungl. Maj :ts förslag den uppmjukningen
av gällande bestämmelser att nuvarande generella undantag för konsert
utsträckts till att avse sång, konsert, uppläsning och annan därmed
jämförlig underhållning å restaurang. Möjlighet skall finnas att ge dispens
för föreställning eller underhållning av annat slag. Även i detta fall skall
emellertid gälla kommunal vetorätt.

I några motioner avstyrkes förslaget att införa kommunal vetorätt i ärenden
angående medgivande till restaurangdans och varietéunderhållning.

Utskottet finner departementschefens förslag utgöra en lämplig avvägning.
Beträffande restaurangdansen bör, såsom departementschefen förordat,
en något restriktivare dispensgivning äga rum. Införande av kommunal
vetorätt torde utgöra en viss garanti härför.

Vad angår varietéfrågan får utskottet i likhet med departmentschefen
erinra om att de utvidgade generella undantagen torde motsvara det behov
som på restauranger i allmänhet kan finnas att ordna underhållning för
gästerna. Medgivande till föreställning eller underhållning av annat slag
än de generellt tillåtna bör ges med försiktighet. Även härvidlag torde den
kommunala vetorätten vara av värde.

Utskottet kan sålunda, med avstyrkande av motionerna, helt biträda
Kungl. Maj :ts förslag i nu behandlade delar.

Rusdrycker på nöjes- och idrottsplatser.

Redogörelse för gällande ordning, tidigare utredningar, nykterhetskommitténs
förslag och yttrandena däröver lämnas å s. 444—447 i propositionen,
till vilken torde få hänvisas.

Departementschefen anför följande.

Den nuvarande rusdrycksförsäljningsförordningen innehåller icke särskilda
bestämmelser med avseende å nöjes- och idrottsplatser. Tillstånd
till utskänkning på sådana platser kan erhållas efter vanliga regler. Ej heller
är det förbjudet att där förtära eller förvara rusdrycker.

Det har länge varit ett önskemål att sådana platser i största möjliga utsträckning
hålles fria från rusdrycker. I fråga om utskänkningen har man
i allmänhet uttalat sig för begränsning av tillståndsgivningen, men tanken
på generellt förbud har också vunnit anslutning. Olika förslag har framlagts
som syftar till att hindra förtäring och förvaring av rusdrycker inom
ifrågavarande områden. Om sålunda relativ enighet rått, att vissa inskränk -

136

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

ningar bör införas har meningarna varit delade om hur de ifrågasatta bestämmelserna
lämpligen borde utformas. *

I avseende på utskänkning inom nöjes- och idrottsplatser har nykterhetskommittén
i sitt slutliga förslag förordat, att utskänkningstillstånd visserligen
skall kunna meddelas, men endast när särskilda skäl föreligger.
Prövningen skall enligt förslaget tillkomma vederbörande länsstyrelse. Till
denna ståndpunkt har flertalet remissinstanser, som yttrat sig i frågan,
anslutit sig.

Kommitténs förslag synes utgöra en lämplig avvägning, och jag får därför
tillstyrka detsamma. Beträffande möjligheten till undantag vill jag i likhet
med kommittén understryka, att den i huvudsak endast bör tillämpas
i fråga om välskötta restauranger, som tidigare erhållit utskänkningstillstånd.

Beträffande förtäring och förvaring av rusdrycker på ifrågavarande platser
har nykterhetskommittén i det slutliga förslaget uttalat, att förbudsbestämmelser
bör meddelas, men att de bör ha sin plats i en allmän ordningsstadga.
Uttalandet har icke väckt gensaga i remissvaren. Förslag till ny ordningsstadga
håller på att utarbetas av särskilda sakkunniga. Då jag i likhet
med nykterhetskommittén anser, att bestämmelser i här angivna ämne
icke bör inflyta i den nya försäljningsförordningen, torde de sakkunnigas
förslag böra avvaktas, innan vidare åtgärder företages från statsmakternas
sida.

Utskottet.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
anfört och förordat i här angivna frågor.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

137

VI. TILLVERKNING OCH FÖRSÄLJNING
AV MALTDRYCKER.

Allmänna synpunkter på en reform av maltdryckslagstiftningen.

Propositionen.

I propositionen franilägges på grundval av nykterhetskommitténs utredningar
förslag till en reformerad maltdryckslagstiftning. Departementschefen
går till en början in på frågan om sådana förslag bör framläggas i förevarande
sammanhang. Såsom bakgrund för övervägandena i denna del lämnas
redogörelser för gällande bestämmelser och deras tillkomst (s. 449
452) samt produktion, konsumtion m. m. (s. 453—461), ävensom en sammanfattning
av laboratorn L. Goldbergs undersökningar om verkan på den
mänskliga organismen av maltdrycker med olika alkoholhalt (s. 461 465).

Ytterligare redovisas huvudpunkterna i förslagen från 1934 års maltdryckskommitté
och 1944 års nykterhetskommitté samt vissa principiella synpunkter
i yttrandena över nykterhetskommitténs betänkande (s. 453 samt
465—468).

Departementschefen yttrar.

De reformer inom försäljningen av rusdrycker som förordats i tidigare
avsnitt gör det icke utan vidare nödvändigt att företaga genomgripande
ändringar i maltdryckslagstiftningen. Tidigare har rusdryckslagstiftningen
och maltdryckslagstiftningen merendels behandlats var för sig.

Såväl inom nykterhetskommittén som i vissa yttranden har också förordats
uppskov med ändringar beträffande maltdryckerna. Härvid har man
hänvisat till att en närmare utredning om bryggeriernas företagsform och
därmed besläktade frågor först bör företagas.

Nykterhetskommitténs majoritet har emellertid icke ansett påkallat att
göra ingrepp i bryggeriernas företagsform. Den har också — i enlighet med
kommitténs uppdrag att ompröva nykterhetspolitiken i dess helhet framlagt
omfattande förslag rörande maltdryckerna. Kommittémajoriteten har
härvidlag fått stöd av ett stort antal remissorgan. Bland dessa må nämnas
kontrollstyrelsen, som visserligen förordar utredning i nyss angivna ämne
men tillika anser att denna utredning icke bör hindra att en ny maltdryckslagstiftning
genomföres snarast möjligt.

Frågan om bryggeriernas företagsform torde få behandlas närmare i ett
följande avsnitt. Jag vill här förutskicka att jag anser utredning i ämnet
påkallad. I likhet med kontrollstyrelsen finner jag emellertid icke att en
sådan utredning behöver utgöra hinder för att nu genomföra en ändrad
lagstiftning.

För omedelbara reformer beträffande maltdrycksförsäljningen talar åtskilliga
skäl. På vissa punkter föreligger samband med rusdryckslagstiftningen.
Kommitténs förslag om starkölet och alkoholhalten i vanligt Öl har

138

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

sålunda väsentligen till syfte att främja en övergång till svagare alkoholdrycker.
Såsom jag närmare utvecklat i min genomgång av principerna för
den framtida nykterhetspolitiken, har jag funnit mig böra förorda vissa
åtgärder i detta syfte. Mina förslag i denna del går något längre än nykterhetskommitténs.
Avvägningen av maltdryckernas alkoholhalt ingår som ett
viktigt, ehuru icke ofrånkomligt led i en sådan politik. Ett ställningstagande
till frågan om ölets alkoholhalt synes även påkallat med hänsyn till
att alkoholhalten — i syfte att underlätta en förutsättningslös prövning —
sedan flera år hållits lägre än gällande tillverknings- och försäljningsförordningar
förutsätter.

Skall alkoholhalten i vanligt Öl hållas vid samma nivå som nu, blir en
översyn av försäljningslagstiftningen motiverad redan med hänsyn till att
denna är utarbetad med tanke på det starkare förkrigsölet.

Det må även framhållas att försäljningsförordningen är starkt föråldrad,
dess bestämmelser invecklade och delvis svårtolkade. Den bygger i viktiga
hänseenden på samma principer, som uppbär motbokssystemet, samt innebär
åtskilliga restriktioner vilkas nykterhetseffekt synes tvivelaktig och som
visat sig svåra att upprätthålla. När rusdrycksförsäljningen omlägges, bör
det självfallet tillses att det ur nykterhetssynpunkt mindre skadliga ölet
icke kommer att vara underkastat en mera ingående reglering än rusdryckerna.

Med hänsyn till det här anförda finner jag påkallat att förslag till ny
maltdryckslagstiftning framlägges för riksdagen.

I fråga om ölets alkoholhalt har jag efter överväganden, som närmare
redovisas i det följande, ansett mig böra biträda kommitténs förslag att
hålla det vanliga ölet vid samma låga styrka som nu samt att åter tillåta
försäljning av starköl. Utminuteringen av sistnämnda vara bör, såsom kommittén
förordat, vara underkastad samma regler som rusdrycker. Beträffande
utskänkningen har jag dock funnit skäl gå fram med ännu större försiktighet
än kommittén och förordat att starkölet helt jämställes med spritdrycker.

En väsentlig fördel med att alkoholhalten i det vanliga ölet hålles låg är
att försäljningsreglerna kan göras enkla och mindre ingripande än eljest
varit nödvändigt. Såsom kommittén anfört, är verkningarna av sådant Öl
knappast märkbara vid måttliga förtäringsmängder.

Kommittén har i sitt förslag borttagit vissa för handeln besvärande restriktioner
och genomfört förenklingar. Såsom anförts i vissa yttranden, har
kommittén emellertid därvid icke varit fullt konsekvent. Förslaget att
binda de nu till över 8 600 uppgående avhämtningsrättigheterna vid oktrojperioder
om fyra år med ny tillståndsprövning vart fjärde år utgör ett exempel
härpå. Kommitténs förslag att lägga utredningsarbetet i tillståndsärenden
på länsnykterhetsnämnderna synes också innebära att tillståndsgivningen
blir onödigt komplicerad. Mot denna anordning kan riktas även
andra och i och för sig allvarligare erinringar. Såsom anförts beträffande

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

139

motsvarande förslag i fråga om rusdrycksutskänkningen, skulle anordningen
kunna bli till men för länsnämndernas nykterhetsvårdande arbete.

Kommitténs förslag har därför jämkats i flera hänseenden.

Tillståndsgivningen blir som nu koncentrerad till länsstyrelserna, vilka
även skall utöva kontroll och ha överinseende över den kontroll som utövas
av andra organ —- bl. a. polismyndigheter och nykterhetsnämnder
samt erhålla del av därvid framkomna anmärkningar.

Den normala distributionsformen inom utminuteringen avses skola bli
avhämtningsför sälj ning i fasta butiker. Denna försälj ningsf orm är till sin
natur mindre aktiv än den rörliga försäljningen och synes därför vara att
föredraga ur nykterhetssynpunkt. Den kommunala vetorätten i fråga om
avhämtningsförsäljningen har, i viss anslutning till kommitténs förslag, utbytts
mot en rätt för kommunen att ordna försäljningen genom allmännyttigt
kafébolag eller annat företag utan enskilt vinstintresse.

Den rörliga försäljningen är avsedd att bli av kompletterande art. I enlighet
med kommitténs förslag lägges alla rättigheter till rörlig försäljning
under tillståndsprövning och bindes till fasta, fyraåriga oktrojperioder. För
försäljningen uppställes ej inskränkande föreskrifter i vanlig bemärkelse.
Det viktigaste intresset är enligt min mening att tillse att försäljningen så
långt möjligt mister sin aktiva karaktär. De kontrollerande organen bör
främst ägna uppmärksamhet åt verksamhetens allmänna art, och länsstyrelserna
bör vid missförhållanden inskrida med föreställningar eller indragning
av försäljningsrättighet. Den rörliga utminuteringen av Öl skall regelmässigt
förenas med kringföring av alkoholsvaga och alkoholfria drycker.
Vidare förordar jag en begränsning eller avveckling av systemet att avlöna
utkörarna med provision eller annan ersättning som utgår i förhållande
till den myckenhet Öl som de sålt till privatkunder.

Beträffande utskänkningen av Öl kan jag i stort sett ansluta mig till kommitténs
förslag. Tillståndsförfarandet bör emellertid ändras på sätt förut
angivits. Vidare bör jämkningar ske i syfte att vinna överensstämmelse med
reglerna för utskänkning av rusdrycker.

Motionerna.

Flera motionärer motsätter sig helt eller delvis att en reformerad maltdryckslagstiftning
genomföres nu.

Sålunda hemställes i likalydande motionerna /.• 433 och II: 557 »att riksdagen
ville hos regeringen anhålla om skyndsam utredning rörande en rationalisering
av bryggeriindustrien och en sådan samtidig begränsning i det
enskilda vinstintresset inom denna industri som vid utredningen ur nykterhetspolitiska
synpunkter kan finnas erforderlig, att riksdagen ville besluta
att i avvaktan på resultatet av denna utredning uppskjuta behandlingen av
förslaget till ny ölförsäljningsförordning samt att riksdagen, därest sistnämnda
yrkande icke vinner bifall, måtte besluta att så ändra Kungl. Maj.ts
förslag till ny ölförsäljningsförordning, att stads- och kommunalfullmäktige

140

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

bibehållas vid sin nuvarande befogenhet i fråga om tillkomsten av och reglerna
för utminutering och utskänkning av pilsnerdricka».

I motionen II: 552 yrkas i första hand att riksdagen måtte, med avslag på
Ivungl. Maj :ts förslag rörande tillverkning och försäljning av »maltdrycker
och starköl», förklara sig vilja pröva frågan om ändrad sådan lagstiftning
först i samband med förslag om desintressering av bryggerihanteringen. I
andra hand hemställes, att riksdagen måtte uttala att, i avvaktan på prövning
av frågan om desintressering av bryggerihanteringen, tillstånd att tillverka
starköl för försäljning inom riket må meddelas åt högst två bryggerier
och allenast på villkor, som såvitt möjligt utesluter privat vinst å sådan tillverkning.
Med andrahandsyrkandet vill motionären tillse att den nya lagstiftningen
icke försvårar tillgodoseendet av de intressen som förestavat
Kungl. Maj :ts utredningsinitiativ rörande bryggeriindustriens företagsform.

Slutligen innehåller motionen II: 559 hemställan, att riksdagen måtte besluta
att till 1955 års riksdag uppskjuta behandlingen av frågan om antagande
av ny ölförsäljningsförordning eller, därest detta förslag ej bifalles,
att vidta sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag till ölförsäljningsförordning,
att det kommunala vetot bibehålies i nuvarande utformning, samt att i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till kommande års riksdag om
ändrad utformning av det kommunala vetot på sådant sätt att möjlighet till
kommunal folkomröstning i dessa frågor införes.

I detta sammanhang må jämväl erinras om likalydande motionerna I: HO
och II: 569, vari hemställes om ett uttalande från riksdagen, av innebörd att
förslag om avveckling av det enskilda vinstintresset inom bryggerinäringen
måtte komma under riksdagens prövning i nära anslutning till den nya ölförsäljningsförordningens
ikraftträdande. Utskottet återkommer till dessa
motioner.

Ytterligare må nämnas att åtskilliga motioner innehåller yrkanden i fråga
om ölets alkoholhalt och starkölet. Även dessa motioner skall behandlas
senare.

Utskottet.

Den i propositionen föreslagna omläggningen av lagstiftningen om försäljning
av alkoholhaltiga drycker avser även maltdryckerna. En viktig nyhet
är att starköl åter skall få tillhandahållas för normal inhemsk konsumtion.
Samtidigt förordas att alkoholhalten i vanligt Öl skall fixeras vid nuvarande
tämligen låga nivå. Med hänsyn härtill har försäljningsreglerna
för det vanliga ölet ansetts kunna förenklas avsevärt. Förslagen i denna del
ger även uttryck för den förändrade uppfattning rörande värdet av restriktiva
ingripanden som departementschefen anlagt i fråga om spritdrycker
och vin.

I flera motioner föreslås uppskov helt eller delvis med reformerna inom
maltdryckslagstiftningen. Flertalet motionärer anser att dessa reformer bör
sammankopplas med beslut om avveckling eller begränsning av det enskilda
vinstintresset inom bryggeriindustrin. Andra motionärer uttalar önske -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

141

mål om införande av en möjlighet till kommunal folkomröstning i ölförsäljningsfrågor
och hemställer om uppskov på denna grund.

Departementschefen har förklarat sig skola igångsätta en utredning om
bryggeriernas företagsform. Han finner emellertid icke att en sådan utredning
behöver utgöra hinder för att nu genomföra en ändrad lagstiftning
och han framhåller flera skäl som talar för en omedelbar reform på området.
Därvid pekar han bl. a. på sambandet med rusdryckslagstiftningen och
framhåller att den nuvarande lagstiftningen om försäljning av Öl är starkt
föråldrad.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att en reform av maltdryckslagstiftningen
icke bör uppskjutas, och kan i allt väsentligt instämma
i vad departementschefen yttrat. Gentemot vad vissa motionärer anfört om
sambandet mellan denna lagstiftning och den ännu oavgjorda frågan om
bryggeriernas företagsform vill utskottet erinra om att de föreslagna lagbestämmelserna
självfallet avpassats med hänsyn till föreliggande förhållanden
inom bryggeriindustrin. Förslaget syftar till att uppnå den ur nykterhetspolitisk
synpunkt lämpligaste avvägningen under nuvarande förutsättningar.
Därvid har erfarenheterna från den gällande lagstiftningens tilllämpning
tillvaratagits. Icke heller den av andra motionärer åberopade frågan
om det kommunala folkomröstningsinstitutet är enligt utskottets mening
av beskaffenhet att böra påverka det nu föreliggande lagstiftningsärendet.

Det må ytterligare framhållas att maltdryckslagstiftningen ingår som ett
viktigt led i nykterhetspolitiken. Att utbryta detta led ur den nu pågående
omprövningen av nykterhetspolitiken i dess helhet och bevara en i flera
hänseenden föråldrad och bristfällig lagstiftning synes icke böra komma i
fråga.

Utskottet får alltså, med avstyrkande av uppskovsyrkandena, förorda att
beslut nu fattas om en reformerad maltdryckslagstiftning. Beträffande dennas
innehåll kan utskottet i stort sett ansluta sig till Kungl. Maj :ts förslag.
Utskottet återkommer i det följande till förslagets enskildheter.

Ölets alkoholhalt och starkölet.

Nuvarande förhållanden in. m.

Sedan 1923 gäller i vårt land förbud att tillverka och försälja starköl för
normal inhemsk förbrukning. Huvudförfattningarna om tillverkning och
försäljning av maltdrycker är utarbetade med tanke på ett vanligt Öl klass II
med högst 3,2 viktprocent alkohol.

Under och efter andra världskriget var bryggerierna på grund av spannmålsbristen
underkastade vissa restriktioner i fråga om inbryggningsstyrkan.
Alkoholhalten i pilsnerdricka var sålunda under åren 1941—1942 ca
2,5, 1943—1944 ca 2,2 och 1945—1949 ca 2,5—2,0 viktprocent. På grund av
överenskommelse mellan nykterhetskommittén och bryggareföreningen var

142

Särskilda utskottets utlåtande nr l.

alkoholhalten fr. o. in. senare delen av år 1949 begränsad till 2,8 viktprocent;
för s. k. julöl låg dock gränsen vid 3,2 viktprocent.

Fr. o. m. den 1 juni 1953 gäller provisoriska bestämmelser (SFS 1953: 198)
om alkoholhalten i maltdrycker av andra klassen, innebärande generellt
förbud mot försäljning av sådana drycker med en alkoholhalt överstigande

2.8 viktprocent. Även enligt dessa bestämmelser, som har giltighet tills vidare
till den 1 oktober 1955, gäller undantag för julöl. Under tiden 1 december—15
januari får nämligen sådant Öl saluhållas med en alkoholhalt av
högst 3,2 viktprocent.

Propositionen.

Enligt Kungl. Maj :ts förslag skall det vanliga ölet få hålla högst 2,8 viktprocent,
varjämte starköl skall få säljas för inhemsk förbrukning enligt
samma regler som förordats beträffande spritdrycker. Förslaget ansluter sig
i huvudsak till den ståndpunkt som intagits av nykterhetskommitténs flertal.
Försäljningsreglerna för starkölet har dock skärpts. Kommittémajoritetens
förslag innebar sålunda att denna maltdryck i fråga om utskänkningen
närmast skulle jämställas med svaga viner.

Kommitténs förslag och remissyttrandena återges å s. 472—488 i propositionen.

Departementschefen anför.

I diskussionen om ölets alkoholhalt har åberopats erfarenheter från vårt
eget land och utlandet, och dessa erfarenheter har belysts av omfattande
statistik. Liksom när det gäller den huvudsakliga stridsfrågan i nykterhetspolitiken
— motbokssystemet — synes det emellertid ogörligt att på sådan
grundval nå fram till entydiga resultat.

Den svenska nykterhetspolitiken har länge varit mycket restriktiv gentemot
de starkare maltdryckerna. Verkningarna härav kan, om de ses isolerade,
synas mycket goda. I äldre tider representerade ölfylleriet.ett allvarligt
nykterhetspolitiskt problem. Statistiken för senare år visar en klart sjunkande
andel för detta fylleri. Den sjunkande tendensen har blivit ännu mera
markant, sedan ölet, ursprungligen på grund av försörj ningsläget under
andra världskriget, kommit att hållas vid lägre halt än försäljningsförordningen
förutsätter.

Häremot kan emellertid framhållas att uppgifterna om ölets andel i fylleriet
är tämligen osäkra. Man får även räkna med möjligheten att spritdrycker
ersatt ölet som berusningskälla.

Såsom skäl för att tillåta försäljning av starkare maltdryckssorter har
åberopats vissa utländska erfarenheter. Man har pekat på att länder som
Danmark och Storbritannien, trots stor ölkonsumtion, kan uppvisa ett bättre
nykterhet still stånd än vårt land. Som motpol utpekas Finland och Norge,
där ölkonsumtionen är ringa men fyllerifrekvensen hög.

Icke heller denna jämförelse synes tillåta säkra slutsatser. Tillvaron av
ett starkare Öl än det nuvarande svenska kan visserligen sägas utgöra en

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

143

förutsättning för en konsumtionsutveckling av dansk eller engelsk typ. Det
må emellertid påpekas att starkare öltyper finns att tillgå både i Finland
och Norge.

Såsom framhållits från flera remissorgan, är det icke utan vidare klart
att man, genom att införa starkare Öl, huvudsakligen skulle kunna uppnå
en övergång från starkare drycker till Öl; en konkurrens med svagare eller
alkoholfria drycker kan också befaras.

Gynnsammare förutsättningar torde emellertid skapas, om en höjning
av ölets alkoholhalt samordnas med andra åtgärder för att främja en övergång
från starkare till svagare eller helt alkoholfria drycker Om ölet i
nämnvärd utsträckning kunde träda i stället för spritdryckerna, synes detta
vara av värde ur nykterhetssynpunkt. Härvidlag må hänvisas till Goldbergs
undersökningar, som visar att ölalkoholens verkningar är mindre skadliga
än effekten av motsvarande mängd alkohol i form av sprit. Det ligger nära
till hands att sammanställa undersökningarnas resultat med de förut nämnda
gynnsamma erfarenheterna från Danmark och Storbritannien.

Till förmån för att tillåta försäljning av starkare ölsorter har också anförts
önskemålet att ställa ingripandena i handeln med olika alkoholdrycker
i förhållande till deras alkoholstyrka. Redan nuvarande ordning att
tillåta en avsevärd konsumtion av spritdrycker men helt förbjuda försäljning
av starkare maltdryckssorter kan sägas innebära en inkonsekvens.
Denna skulle framträda ännu mera efter motboksransoneringens slopande.

Det övervägande flertalet bland remissorganen uttalar sig också i likhet
med nykterhetskommitténs majoritet för att starkare Öl i någon form skall
få tillhandahållas.

I diskussionen har man huvudsakligen rört sig med två alternativ. Det
ena, som omfattas av nykterhetskommitténs majoritet och flertalet yttranden,
går ut på att hålla det vanliga ölets alkoholhalt på samma låga nivå
som nu, 2,8 viktprocent, samt att tillåta försäljning av starköl på upp till 4,5
viktprocent under samma förutsättningar som egentliga rusdrycker. Det
andra alternativet, som förordas av bl. a. kontrollstyrelsen, innebär fortsatt
starkölsförbud men höjning av det vanliga ölets alkoholhalt till förkrigsnivå
eller däröver, 3,2—3,6 viktprocent.

Endast dessa båda alternativ synes kunna komma i fråga. Jag kan icke
godtaga det i vissa yttranden framförda förslaget att både återinföra starköl
och höja halten i det vanliga ölet.

Till förmån för det av kontrollstyrelsen m. fl. förordade alternativet talar
vissa skäl. Ett återinförande av starkölet innebär utan tvivel risker.
Det 3,2 procentiga ölet synes däremot, såvitt Goldbergs undersökningar ger
vid handen, vara relativt ofarligt. En för flertalet konsumenter normal kvantitet,
en flaska, ger sålunda icke märkbar påverkan. Vid en förtäringsmängd
av två flaskor blir hos de flesta människor påverkan endast föga märkbar.

Mot detta alternativ talar att ett Öl med den ifrågasatta halten icke på
samma sätt som starkölet kan bli en konkurrent till spritdryckerna. För att
ölet skall få någon nämnvärd betydelse ur denna synpunkt borde halten i en -

144

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

lighet med kontrollstyrelsens förslag höjas utöver förkrigsnivån till 3,4 eller 3,ö
procent. Att hålla det vanliga ölets alkoholhalt så hög torde emellertid innebära
åtskilliga olägenheter och nödvändiggöra en förhållandevis restriktiv
försälj ningslagstiftning.

Kommittémajoritetens förslag innebär att det vanliga ölet hålles vid en
nivå som kan anses relativt betryggande ur nykterhetssynpunkt. Icke minst
med hänsyn till de höga kraven på nykterhet i nutidens arbetsliv torde det
vara värdefullt att det Öl som användes till måltidsdryck hålles vid sådan
nivå. En annan fördel är att försälj ningslagstiftningen kan undergå en välbehövlig
förenkling.

Starkölet torde, såsom förut antytts, ha helt andra möjligheter än förkrigspilsnern
att konkurrera med spritdryckerna. Oaktat ett återinförande
av starkölet kan vara förenat med vissa risker, synes därför kommittémajoritetens
förslag vara att föredraga framför ett starkare vanligt Öl och fortsatt
starkölsförbud. Man torde f. ö. näppeligen behöva befara att ett återinförande
av starkölet skulle betyda en återgång till äldre tiders förhållanden.
Den allmänna hyfsningen av alkoholvanorna torde inverka även här.
De med starkölet förbundna riskerna synes i allt väsentligt kunna motverkas
genom en försiktigt utformad försäljningslagstiftning. Såsom i det följande
skall närmare utvecklas, har jag i detta avseende funnit skäl att gå
längre än kommittén.

Jag vill alltså förorda att alkoholhalten i vanligt Öl liksom nu maximeras
till 2,8 viktprocent samt att starköl med en alkoholhalt av högst 4,5 viktprocent
skall få tillhandahållas. Någon anledning att, såsom nu, med vanligt
Öl jämställa s. k. julöl av förkrigsstyrka synes icke föreligga.

De av kommittén föreslagna starkölsrestriktionerna avser både tillverkningen
och försäljningen. I det förra hänseendet föreslås särskild koncession,
meddelad till endast ett fåtal företag, samt insyn och kontroll bl. a. i form
av allmänt ombud i bryggeriföretagets ledning och kontroll över prissättningen.
Beträffande försäljningen föreslås att starkölet skall tillhandahållas
under i stort sett samma villkor som vin, d. v. s. utminuteras av det föreslagna
riksbolaget och utskänkas på sprit- och vinrestauranger.

Tillverkning av starköl bör, såsom kommittén föreslagit, endast få ske i
bryggeri som erhållit särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t. Att begränsa tillverkningen
till ett fåtal bryggerier synes emellertid icke erforderligt. De
välskötta bryggerierna bör i allmänhet kunna få tillstånd att tillverka starköl.
I samband med tillståndet bör meddelas föreskrifter om kontroll och
prissättning. Däremot är jag icke nu beredd att föreslå att man tillsätter allmänt
ombud i starkölsbryggeriernas ledning eller vidtar någon liknande anordning.
Jag kommer i det följande att förorda en särskild utredning rörande
bryggeriernas företagsform, och frågor av denna art torde böra prövas
vid sagda utredning.

Kommitténs förslag beträffande utminuteringen av starköl torde icke föranleda
någon erinran. I anslutning till övervägandena i denna del har kommittén
och vissa remissorgan erinrat om att systembolagens lagerlokaler i all -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

145

mänhet icke är tillräckliga för att jämte rusdrycker av nuvarande typ hysa
även starköl. Tillika har man framhållit, att det blivande utminuteringsorganet
skulle kunna anordna direkt försändning av starköl från bryggeri till
restauranger och större privatkunder. En sådan anordning synes i och för sig
icke behöva väcka betänkligheter. Det bör dock vara ett oeftergivligt krav
att varan, innan sådan försändning må ske, inköpts och betalats hos utminuteringsorganet
samt att försändningen sker på dess order.

Särskild försiktighet synes vara påkallad i fråga om utskänkningen av
starköl. Kommitténs förslag att begränsa utskänkningen till vin- och spritrestauranger
innebär i och för sig vissa garantier. Man kan emellertid icke
bortse från risken att det nuvarande ölkaféklientelet i betydande utsträckning
flyttar över till exempelvis vinrestauranger och folkrestauranger och
att förhållandena på dessa restauranger härigenom försämras.

Med hänsyn till angivna förhållanden torde det vara befogat att åtminstone
till en början inta en jämförelsevis restriktiv hållning. Jag vill därför
förorda att starkölet i fråga om utskänkningen helt jämställes med spritdryckerna.
Detta innebär i första hand en begränsning av antalet utskänkningsställen;
endast restauranger med fullständiga rättigheter får servera
starköl. Vidare kommer måltidstvång att gälla och tiden för utskänkningens
början att flyttas fram till samma tidpunkt som för spriten, klockan 16 på
vardagar samt klockan 14 på sön- och helgdagar eller dag före sådan dag.
På folkrestaurangerna kommer sålunda utskänkningstiden för starköl att
bli relativt kort. I den mån måitidstvånget upphäves för spritdrycker, kommer
detta givetvis även att gälla starkölet. Härvidlag har emellertid tillsvidare
icke ifrågasatts annat än en försöksverksamhet med vissa särskilt
utvalda restauranger.

Med denna ordning vinnes att starkölet inom utskänkningen tillåtes endast
i sådana sammanhang, där det kan konkurrera med spritdryckerna.

Motionerna.

Frågan om ölets alkoholhalt och om återinförande av starköl har upptagits
i ett flertal motioner.

Till en början må erinras om de i nästföregående avsnitt återgivna motionsförslagen
om uppskov med ett ställningstagande till frågan om en reformerad
maltdryckslagstiftning. I en av motionerna, II: 552, yrkas uttryckligen
avslag på Kungl. Maj :ts förslag rörande starkölet. Motionären förordar
i andra hand att riksdagen måtte uttala att tillstånd att tillverka starköl för
försäljning inom riket, i avvaktan på prövning av frågan om desintressering
av bryggerinäringen, må meddelas åt högst två bryggerier och allenast på
villkor, som såvitt möjligt utesluter privat vinst på tillverkningen.

Avslag på Kungl. Maj:ts förslag om upphävande av starkölsförbudet yrkas
vidare i motionen II: 5''iS.

I andra motioner förordas en höjning av det vanliga ölets alkoholhalt,
i några fall jämsides med fortsatt starkölsförbud.

Sålunda hemställes i motionen 11:571, »all riksdagen måtte besluta, att
10 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 12 samt. Nr i.

146

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

bestämmelserna om starköl skola utgå ur rusdrycks- och ölförsäljningsförordningarna,
och att alkoholhalten för det vanliga ölet sättes till ca 3,4 viktprocent
eller, alternativt, att förordningarna erhålla sådan ändrad lydelse,
att utskänkning av starköl kan medgivas även å andra näringsställen än sådana
med rätt till spritutskänkning».

En höjning av alkoholhalten i det vanliga ölet till 3,2 viktprocent i förening
med fortsatt starkölsförbud förordas i motionen 11: 563, vari hemställes,
»att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 151
ville besluta dels om ändring av förordningen den 8 maj 1952 angående försäljning
av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker så, att den i
1 § intagna bestämmelsen om 2 1/4 volymprocent alkohol ändras till 3,2 volymprocent
alkohol, dels ock att någon ändring av nuvarande bestämmelser
rörande tillverkning och försäljning av starköl icke äger rum».

Med godtagande av Kungl. Maj :ts förslag rörande starkölet föreslås höjning
av alkoholhalten i vanligt Öl till 3,2 viktprocent genom motionen I: 428
och likalydande motionerna I: 435 och II: 567.

I motionen I: 428 yrkas sålunda att riksdagen med antagande i övrigt av
det vid propositionen nr 151 fogade förslaget till förordning om ändring i
förordningen den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker måtte besluta att ändra det i 3 § i nämnda förslag
angivna procenttalet för maltdrycker av andra klassen från två och åtta tiondels
viktprocent till tre och två tiondels viktprocent.

Motionerna I: 435 och II: 567 innehåller hemställan att riksdagen måtte
avslå Kungl. Maj :ts förslag till ändring av 3 § andra stycket i förordningen
den 15 december 1939 (nr 887) ang. tillverkning och beskattning av maltdrycker
samt, om detta yrkande icke vinner riksdagens bifall, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring av 3 § andra stycket i Kungl. Maj :ts förslag till
förordning om ändring i förordningen den 15 december 1939 (nr 887) ang.
tillverkning och beskattning av maltdrycker som framgår av följande lydelse:
»Andra klassen omfattar maltdrycker, vilkas alkoholhalt överstiger
en och åtta tiondels men icke två och åtta tiondels viktprocent (Öl). Utan
hinder av vad sålunda stadgats må en mörk maltdryck av andra klassen med
en alkoholhalt av högst 3,2 viktprocent försäljas under tiden 1 december—
15 januari under benämningen julöl.»

Ett flertal motioner innehåller yrkanden om ändring i de genom propositionen
föreslagna bestämmelserna om tillverkning och försäljning av starköl.

Ovan har återgivits den i andra hand gjorda hemställan i motionen II: 552,
som går ut på att tillverkningsrätten för inhemsk förbrukning begränsas till
två bryggerier och förses med villkor som såvitt möjligt utesluter privat
vinst på tillverkningen.

Likalydande motionerna I: 434 och II: 568 innehåller å andra sidan hemställan,
att riksdagen vid behandling av propositionen måtte besluta att
samtliga skattepliktiga bryggerier skall äga rätt att tillverka starköl samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig lagtext.

Särskilda utskottets utlåtande nr i.

147

1 annat sammanhang har även omnämnts motionen 77:549, vari bl. a.
förordats »att det s. k. starkölet skall kunna säljas som vanlig pilsner». 1
anslutning därtill hemställes »att riksdagen, med godkännande i övrigt av
Kungl. Maj :ts proposition nr 151, måtte besluta följande ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen:
att 1 §, första stycket, ges lydelsen: ''Till
rusdrycker hänföras i denna förordning spritdrycker och vin’; att alla stadganden
i l:a kapitlet, som avser starköl (exempelvis 1 § fjärde stycket, 9 §
3:e momentet, 12 § 3:e momentet) utgår».

I övrigt innehåller nu aktuella motioner olika förslag om uppmjukningar
i propositionens bestämmelser om utskänkning av starköl.

Andrahandsyrkandet i motionen 11:571 — att utskänkning av starköl
skall kunna medgivas även på andra näringsställen än sådana med rätt till
spritutskänkning — har förut redovisats.

I motionen 7: 423 hemställes likaledes, att riksdagen måtte besluta, att de
föreslagna förordningarna erhåller sådan ändrad lydelse, att utskänkning
av starköl kan medgivas även å andra näringsställen än sådana med rätt till
spritutskänkning.

Vidare yrkas i de förut nämnda motionerna 7: 434 och 77: 568 att vad i den
genom propositionen föreslagna rusdrycksförsäljningsförordningen stadgas
om utskänkning av vin skall gälla även beträffande starköl samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig lagtext.

Även i motionen 77: 575 hemställes, att riksdagen vid behandling av propositionen
måtte vidtaga den ändringen att starköl i försälj ningshänseende
jämställes med vin samt att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderliga
ändringar i lagtexten.

Slutligen må erinras om de i annat sammanhang redovisade motioner vari
föreslås att utskänkning av spritdrycker och starköl skall få börja tidigare
på dagen än som föreslagits i propositionen. Detta gäller likalydande motionerna
7: 429 och 77: 562, likalydande motionerna 7: 418 och 77: 534 samt
likalydande motionerna 7: 431 och 77: 572.

Utskottet.

Den ledande synpunkten i departementschefens överväganden rörande alkoholhalten
i maltdryckerna är att finna en avvägning som —- utan att
skapa risker ur andra synpunkter — främjar en övergång till konsumtion
av svagare drycker. Två alternativ uppställes. Det ena går ut på att bibehålla
det vanliga ölet vid nuvarande alkoholhalt, 2,8 viktprocent, och återinföra
starkölet. Det andra innebär att halten i det vanliga ölet höjes till
3,2—3,4 viktprocent och att starkölsförbudet bibehålies. Departementschefen
förordar det förstnämnda alternativet.

Motionsyrkandena går, såsom den förestående redogörelsen utvisar, i olika
riktningar. Flertalet innebär att alkoholhalten i det vanliga ölet höjes till
3,2 eller 3,4 viktprocent. Därvid yrkas i några motioner fortsatt starkölsförbud,
medan andra motionärer godtar Kungl. Maj:ts förslag att återinföra
starkölet. Åter andra motionärer yrkar att nuvarande ordning bibehålies.

148

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Utskottet har i annat sammanhang uttalat sin anslutning till departementschefens
åsikt att man bör främja en övergång till svagare drycker.
För sådana strävanden kan maltdryckerna få särskild betydelse. Dessa drycker
synes vara de som för stora kategorier bland konsumenterna främst
skulle kunna konkurrera med de i vårt land mest använda spritsorterna.
För att de skall kunna fylla denna uppgift torde erfordras att konsumenterna
har tillgång till starkare maltdrycker än nu. Anmärkas må tillika att
önskemål om starkare maltdrycker säkerligen finnes i vida kretsar.

Med hänsyn härtill bör starkare maltdrycker åter tillåtas. Utskottet kan
följaktligen icke biträda de motioner som går ut på att bibehålla den nuvarande
högsta alkoholgränsen. En viss försiktighet torde emellertid böra
iakttagas. Att både höja alkoholhalten i det vanliga ölet och återinföra starköl
bör, såsom departementschefen uttalat, icke komma i fråga. Valet bör stå
mellan att godtaga propositionens alternativ eller att, med bibehållet starkölsförbud,
höja den tillåtna alkoholhalten i vanligt Öl enligt något av motionsförslagen.

Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för propositionens alternativ.
Såsom departementschefen framhållit innebär detta att det vanliga
ölet hålles vid en nivå som kan anses betryggande ur nykterhetssynpunkt.
Anmärkas må att en höjning av alkoholgränsen för vanligt Öl sannolikt
kommer att medföra att allt sådant Öl göres starkare än nu. Även om det
härigenom skulle få något bättre förutsättningar att konkurrera med spritdryckerna,
kommer huvudsyftet — att främja en övergång till svagare drycker
— så till vida att motverkas att man allmänt övergår från en svagare
måltidsdryck till en starkare. Starkölet har, såsom departementschefen påpekat,
bättre möjligheter att vinna terräng på spritdryckernas bekostnad.
Såsom måltidsdryck skulle det däremot icke komma att spela någon större
roll. Härtill kommer att en försäljningslagstiftning som är mera restriktiv
än propositionens blir nödvändig om alkoholgränsen i vanligt Öl sättes
högre än 2,8 viktprocent. Det i propositionen framlagda förslaget till ölförsäljningsförordning
bygger på förutsättningen att alkoholhalten maximeras
till 2,8 viktprocent. Utskottet har vid sin genomgång av förslaget
kunnat konstatera att man finge avstå från åtskilliga av de föreslagna lättnaderna
och förenklingarna om alkoholhalten höjdes.

Utskottet biträder alltså Kungl. Maj :ts förslag att alkoholhalteri i vanligt
Öl liksom nu skall maximeras till 2,8 viktprocent samt att starköl med
en alkoholhalt av högst 4,5 viktprocent skall få tillhandahållas. Motionsyrkandena
om höjning av alkoholhalten i vanligt Öl avstyrkes.

Vad angår den särskilda frågan om s. k. julöl med högre alkoholstyrka
än 2,8 viktprocent skall få tillhandahållas enligt samma regler som vanligt
Öl ansluter sig utskottet till departementschefens uppfattning. Om starköl
åter får tillhandahållas — och således även starkare maltdrycker av
samma typ som julölet — finns det icke anledning att bibehålla en undantagsregel
för julölet. Utskottet kan således ej tillstyrka det särskilda
motionsyrkandet på denna punkt.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

149

För tillverkning av starköl skall enligt propositionen fordras särskilt
tillstånd av Kungl. Maj :t. Motiven uttalar i anslutning härtill att de välskötta
bryggerierna i allmänhet bör kunna få sådant tillstånd. Motionsvis
har framförts förslag såväl att särskilt tillstånd icke skall erfordras som
att tillstånden skall begränsas till högst två bryggerier.

I fråga om förstnämnda yrkande får utskottet erinra om att en koncessionsprövning
erfordras för att tillverkarna skall kunna underkastas
föreskrifter i fråga om kontroll och prissättning. Utskottet anser påkallat
att sådana föreskrifter utfärdas och vill i detta sammanhang särskilt framhålla
att föreskrifter om prissättningen kan bli betydelsefulla med tanke
på eventuella ändringar i fråga om bryggeriernas företagsform. Yrkandet
om begränsning i tillståndsgivningen åter har till väsentligt syfte att underlätta
sådana förändringar. Detta syfte är, såsom framgår av det anförda,
väsentligien tillgodosett i propositionen. Då motionäirens förslag ur
andra synpunkter synes mindre lämpligt, kan utskottet icke biträda detsamma.

Kungl. Maj :ts förslag i fråga om tillverkningen av starköl synes även i
övrigt väl avvägt och kan tillstyrkas av utskottet.

Beträffande försäljningen av starköl innebär Kungl. Maj :ts förslag att
starkölet helt jämställes med spritdryckerna. Det skall få säljas på det
blivande riksbolagets utminuteringsställen. Utskänkning av starköl skall
endast få äga rum på spritrestauranger och vara förbunden med måltidstvång.
Slutligen skall de i propositionen för spritens vidkommande föreslagna
särskilda begränsningarna beträffande tiden för utskänkningens
början även gälla starkölet.

Utskottet har i annat sammanhang förordat att sistnämnda begränsningar
icke skall gälla i fråga om spritdryckerna. De kommer i konsekvens
härmed icke heller att omfatta starkölet.

I flera motioner yrkas ytterligare lättnader. Förslagen går, såsom den
förestående redogörelsen visar, framför allt ut på att starköl skall få
serveras även på andra näringsställen än spritrestauranger.

Utskottet finner i likhet med departementschefen att viss försiktighet
är påkallad i fråga om utskänkningen av starköl. Vad departementschefen
anfört om riskerna för att ölkaféernas klientel övergår till att förtära
starköl är beaktansvärt. Att, såsom förordas i vissa motioner, tillåta starköl
å utskänkningsställen för enbart vanligt Öl synes därför icke böra
komma i fråga. Även motionsförslagen att göra de för vin avsedda bestämmelserna
helt tillämpliga på starköl torde kunna innebära vissa risker.

Enligt utskottets mening bör därför Kungl. Maj :ts förslag i huvudsak
följas. Principen att helt jämställa starkölet med spritdryckerna synes dock
vara väl restriktiv i visst hänseende. Det kan sålunda med fog göras gällande
att vissa vinrestauranger äger så hög standard, att utskänkning av
starköl icke skulle behöva medföra risker ur ordnings- eller nykterhetssynpunkt.
Dylika restauranger, ofta av särpräglad karaktär, synes vara fullt
jämförbara med flertalet spritrestauranger i fråga om ordning, trevnad och

150

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

allmän standard. Med tanke på dessa vinrestauranger vill utskottet i viss
anslutning till nykterhetskommittén förorda en möjlighet att i särskilda
fall förena vinrättigheter med rätt att servera starköl. Utskottet vill understryka
att denna möjlighet bör begagnas med varsamhet. Vinkonditorier
bör ej komma i fråga. Även i övrigt bör rättigheter av detta slag meddelas
endast när så finnes påkallat av särskilda skäl och sålunda i mindre
utsträckning än nykterhetskommittén förordat. I synnerhet vid trafikutskänkning
torde försiktighet böra iakttas. Utskottet föreslår jämkningar
i 30 och 37 §§ förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning i enlighet med
här uppdragna riktlinjer.

Kungl. Maj :ts förslag att föreskriva måltidstvång för starköl tillstyrkes av
utskottet.

De motioner som angår utskänkningen av starköl torde få anses besvarade
genom vad utskottet här anfört.

Departementschefens förslag i övrigt om försäljningen av starköl föranleder
icke någon erinran från utskottets sida.

Bryggeriernas företagsform.

Propositionen.

En kommande utredning rörande bryggeriernas företagsform förutskickas
i följande uttalande av departementschefen.

Den svenska bryggeriindustrin utgöres av privatägda företag. Dessa är
endast underkastade sådana särskilda inskränkningar i sin näringsutövning
som direkt betingas av statens tillsyn över tillverkningen, beskattningen och
försäljningen av maltdrycker. Dessutom begränsas näringsfriheten inom
branschen av koncessionstvånget för skattepliktiga bryggerier, vilket i huvudsak
inneburit att tillkomsten av nya företag förhindrats.

Frågan om statliga ingrepp i bryggeriernas företagsform, närmast beträffande
de skattepliktiga bryggerierna, har i olika sammanhang varit föremål
för prövning. Sålunda har 1934 års maltdryckskommitté ingående behandlat
detta problem. Denna kommitté avvisade tanken på bryggeriernas förstatligande
och föreslog i stället utvidgad statskontroll över bryggeriernas försäljning
av pilsnerdricka. Förslaget ledde icke till något resultat. Detsamma
gäller de framställningar i frågan, som sedermera gjorts, bl. a. från nykterhetsfolkets
och bryggeriarbetarnas sida.

Nykterhetskommittén har icke ansett att ingrepp för närvarande bör göras
i bryggeriernas företagsform. Ej heller har kommittén funnit erforderligt att
nu närmare utreda denna fråga. I detta hänseende är emellertid kommittén
inte enig. En minoritet inom densamma har sålunda påyrkat att bryggeriindustrins
rationaliseringsproblem före ikraftträdandet av ny ölförsäljningsförordning
blir föremål för särskild utredning. Utredningen skulle
närmast åsyfta ökad statskontroll men ej inrättande av statsmonopol.

Särskilda utskottets utlåtande nr t.

151

Vid remissbehandlingen har yrkanden på statsingripande — i form av
desintressering eller förstatligande — eller på utredning härom gjorts av
flera myndigheter och sammanslutningar, bl. a. kontrollstyrelsen, nykterhetsorganisationerna
och Landsorganisationen.

I det föregående har jag, i likhet med kontrollstyrelsen, uttalat att en reform
av maltdryckslagstiftningen inte behöver ansta i avvaktan på ytterligare
utredning om de frågor som sammanhänger med bryggeriernas företagsform.

I fråga om behovet av en sådan utredning må framhållas följande.

Sedan gammalt har det varit en ledande princip inom svensk alkohollagstiftning
att söka så vitt möjligt avlägsna det privata vinstintresset. Denna
princip är inom rusdryckshanteringen ganska fullständigt genomförd;
undantag förekommer främst i fråga om de privata restauratörernas vinstandelar
på utskänkningen och beträffande serveringspersonalens drickspengar.
Utredning pågår i dessa ämnen. Erfarenheterna av det enskilda
vinstintressets avveckling inom rusdryckshanteringen har, såsom bl. a. understrukits
i de av nykterhetsfolkets landsmöte gjorda uttalandena, varit
gynnsamma.

Inom maltdryckshanteringen har vinstavvecklingsprincipen genomförts
endast i fråga om en begränsad sektor på försäljningssidan, nämligen de allmännyttiga
kafébolagens detaljhandel med Öl. I övrigt kvarstår det enskilda
vinstintresset. Med hänsyn till de gynnsamma erfarenheterna av vinstintressets
avkoppling inom rusdryckshanteringen förefaller det befogat att på
ett mera ingående sätt än vad nykterhetskommittén gjort undersöka om fördelar
står att vinna ur nykterhetssynpunkt genom att avveckla vinstintresset
inom maltdryckshanteringen.

De synpunker som kan anföras till stöd för en avveckling av det enskilda
vinstintresset inom bryggerinäringen accentueras, om i enlighet med propositionsförslaget
starköl åter skall få säljas.

Ur principiell synpunkt kan vissa invändningar riktas mot bryggeriernas
nuvarande ställning. De av sociala skäl införda begränsningarna i möjligheterna
att inrätta nya bryggerier har lett till en faktisk monopolställning
för enskilda företagare samt omfattande kartellbildningar och konkurrensbegränsningar
inom handeln med Öl. Det kan knappast sägas att dessa förhållanden
står i god överensstämmelse med strävandena att motverka konkurrensbegränsningar
inom näringslivet. Det är därför ur denna synpunkt
angeläget att en utredning kommer till stånd, som innefattar branschens
konkurrensproblem. Härvid bör också upptas den för närvarande mycket
aktuella frågan om konkurrensen mellan bryggerierna i bryggeriidkareförbundet
och övriga bryggerier.

Den utredning som jag i enlighet med det här anförda funnit påkallad bör
i första hand avse frågan om behovet av och möjligheterna för att avveckla
det enskilda vinstintresset inom bryggerinäringen och utvidga den statliga
kontrollen. Även om det enligt min mening knappast finnes skäl att nu för -

152

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

statliga bryggeriindustrin, bör det dock ej vara uteslutet att, om anledning
därtill yppas under utredningsarbetets gång, pröva också detta spörsmål.

Motionerna.

I anslutning till departementschefens allmänna överväganden rörande frågan
om en reform av maltdryckslagstiftningen har redovisats vissa motionsyrkanden
av innebörd att en utredning rörande bryggeriernas företagsform
bör verkställas innan beslut fattas om en ny maltdryckslagstiftning. De
åsyftade motionerna är I: 433 och II: 557, som är likalydande, samt II: 552.

Vidare hemställes i likalydande motionerna I: 440 och II: 569, att riksdagen
vid behandling av propositionen som sin mening ger till känna att
utredningen om avveckling av det enskilda vinstintresset inom bryggerinäringen
måtte utföras med sådan skyndsamhet, att förslag i frågan kan
komma under riksdagens prövning i nära anslutning till den tidpunkt, då
ny ölförsäljningsförordning är föreslagen att träda i kraft.

Utskottet.

Utskottet har i annat sammanhang avstyrkt motionsyrkanden om uppskov
med reformerna inom maltdryckslagstiftningen i avbidan på resultat
av den utredning rörande bryggeriernas företagsform som departementschefen
förebådat.

I motionerna 1: 440 och II: 560 framhålles som angeläget att utredningen
bedrives så skyndsamt, att förslag om avveckling av det enskilda vinstintresset
inom bryggeriindustrien kan komma under riksdagens prövning
i nära anslutning till den nu föreslagna inaltdryckslagstiftningens ikraftträdande.
Motionärerna hemställer om ett uttalande i denna riktning från
riksdagens sida.

Vad utskottet anfört i anledning av de förstnämnda motionerna utgör i
viss mån svar även på de nu aktuella. Utskottet, som förutsätter att en
kommande utredning i ämnet bedrives med tillbörlig skyndsamhet, finner
icke skäl till ytterligare uttalande på grund av motionerna.

Mot vad departementschefen anfört i utredningsfrågan har utskottet icke
någon erinran.

Försäljningsformerna vid utminutering av Öl.

Gällande bestämmelser.

Enligt gällande bestämmelser äger tillverkare att utan särskilt tillstånd
sälja pilsnerdricka genom kringföring inom stads planlagda område. För
kringföringsförsäljning i stad utanför det planlagda området fordras tillstånd
av länsstyrelsen. På landet är all kringföringsförsäljning förbjuden.

Vidare äger tillverkare att, utan särskilt tillstånd, från tillverkningsstället
sända pilsnerdricka på rekvisition (9 § 1 mom.). Sådan rekvisitionsför -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

153

sälj ning får bedrivas såväl på landsbygden som i städerna och är på landsbygden
förbunden med kvittenstvång (17 §).

Kringförings- och rekvisitionsförsäljning, d. v. s. rörlig försäljning av Öl,
får f. n. bedrivas endast av tillverkare. Härvid bortses från den rätt till rekvisitionsförsäljning
som tillkommer partihandlare med Öl men som i praktiken
utövas i mycket ringa omfattning. Om sådan rekvisitionsförsäljning av Öl
som får idkas i samband med fast försäljning, d. v. s. avhämtningsförsäljning
och utskänkning, är i detta sammanhang inte fråga.

Tillverkare äger enligt praxis rätt att i stad inrätta lager eller omlastningsställe,
kallat nederlag, för att därifrån bedriva kringföringsförsäljning
inom det för sådan försäljning medgivna området. I tillämpningen har rätt
ansetts föreligga att från nederlaget bedriva även rekvisitionsförsäljning
inom samma område.

Vill tillverkare från annat försäljningsställe än bryggeriet bedriva rekvisitionsförsäljning
på landsbygden eller inom sådant område i stad, där kringföringsförsäljning
ej får utövas, fordras tillstånd att inrätta s. k. upplag,
varvid kommunalt veto gäller (9 § 4 mom.). Hinder möter ej att ett upplag
samtidigt användes som nederlag.

Enligt gällande ordning har tillverkare rätt att utan särskilt tillstånd
sälja pilsnerdricka från tillverkningsstället.

Återförsäljares avhämtningsförsäljning är tillståndsbunden och underkastad
kommunal vetorätt. Den är i vissa fall kombinerad med rätt att utan
kvittenstvång bedriva rekvisitionsförsäljning på orten.

Nuvarande bestämmelser om avlämnande av utminuterat pilsnerdricka är
följande.

Vid rekvisitionsförsäljning från tillverkningsställe eller upplag och vid
kringföringsförsäljning, får varan ej avlämnas annat än »inomhus till därstädes
boende» (9 § 1 och 4 mom. samt 10 § 1 inom.). Vid rekvisitionsförsäljning
får varan, för fortsatt för sändning till köparen, avlämnas även vid järnvägsstation,
busstation eller på fartyg (9 § 1 inom.). Vid direkt leverans till köparen
är således huvudregeln att avlämning endast får ske inomhus till därstädes
boende. Vid fortsatt försändning till köparen, t. ex. med buss i linjetrafik,
gäller däremot icke villkoret inomhus till därstädes boende. Huvudregeln
innebär i praktiken bl. a. att avlämning icke lår ske på arbetsplats.

Därjämte uppställer förordningen i två specialfall särskilda regler, som
kan sägas utgöra varianter av huvudregeln. Den, som har tillstånd till avhämtningsförsäljning
och bedriver denna »i samband med liandel med födoämnen
eller läskedrycker» får sålunda »efter rekvisition försända pilsnerdricka
till å orten bosatt person» (9 § 2 mom.). Vill livsmedelshandlare begagna
sin rätt att efter rekvisition försända Öl samtidigt med matvaror eller
läskedrycker till person bosatt å orten, gäller alltså icke inskränkningen
»inomhus till därstädes boende», utan avlämnandet kan ske på personens
arbetsplats eller eljest till honom var han än för tillfället befinner sig. Men i
regel sker avlämnandet av naturliga skäl i hemmet. Vidare äger den som är
berättigad till avhämtningsförsäljning — sålunda även innehavare av årsutskänkningsrättighet
(matservering) — att »vid försändning till kund av
matportion på rekvisition försända till densamma hörande pilsnerdricka»,
som dock får avlämnas »endast inomhus» 19 K 3 inom.).

154

Särskilda utskottets utlåtande nr i.

I praxis har uttrycket »inomhus till därstädes boende» utvidgats att omfatta
även fast arbetsplats inomhus. En omdiskuterad fråga är om Öl får
avlämnas i kunds källare eller i annan av kunden disponerad lokal. Rättspraxis
har emellertid godtagit avlämning i en källare som utgör den sedvanliga
förvaringsplatsen för familjens livsmedel. Det är vidare oklart under
vilka förutsättningar avlämning får ske ombord på båtar. Frågan i vilken
utsträckning Öl får avlämnas i mer eller mindre tillfälliga bostäder eller i
tält på badstränder och friluftsplatser bedömes från fall till fall. Slutligen
råder delade meningar huruvida avlämnande får ske till annan än rekvirent,
d. v. s. i annan bostad än kundens egen. Praxis torde på denna punkt
inte ge någon säker ledning.

Propositionen.

I propositionen redogöres å s. 501—517 för de förslag som avgivits av
1934 års maltdryckskommitté och nykterhetskommittén samt för de yttranden
som avgivits över sistnämnda kommittés betänkande.

Härefter anför departementschefen.

Utminuteringen av Öl skötes i regel av privatägda företag med enskilt
vinstintresse. För att denna handel skall bedrivas under former som är förenliga
med skäliga krav ur ordnings- och nykterhetssynpunkt har det ansetts
nödvändigt att underkasta densamma en ingående reglering. Mot den
nuvarande lagstiftningen har emellertid sedan länge anförts kritik. Man
har framhållit att bestämmelserna är invecklade och svåröverskådliga samt
att de brister i konsekvens. Åtskilliga bestämmelser har ansetts betungande
och svåra att tillämpa för allmänheten och näringsidkarna. Beträffande flera
bestämmelser har ifrågasatts om de har något värde ur nykterhetssynpunkt.

Nykterhetskommittén har på flera punkter försökt förenkla lagstiftningen.
Dess förslag innehåller emellertid också skärpningar. De föreslagna förenklingarna
har i allmänhet tillstyrkts vid remissbehandlingen. I åtskilliga yttranden
framhåller man tillika att ytterligare uppmjukningar bör kunna ske
samt att vissa av kommittén föreslagna skärpningar i onödan komplicerar
lagstiftningen.

Kritiken mot den nuvarande lagstiftningen är enligt min mening befogad.
Erfarenheten har givit vid handen att alltför detaljmässiga föreskrifter ofta
icke har större värde ur nykterhetssynpunkt. Åtskilliga förenklingar bör
kunna göras och det torde vara möjligt alt härvidlag gå något längre än nykterhetskommittén.

Utminuteringen av Öl sker antingen i fasta butiker (avhämtningsförsäljning)
eller från utkörarbilar eller andra fordon (rörlig försäljning). Det
har rått olika meningar om vilken av dessa försäljningsformer som är att
föredraga ur nykterhetssynpunkt. Rörlig försäljning är, såsom kontrollstyrelsen
påpekat, tämligen ovanlig inom handeln med andra varor och kan
sägas utgöra en mera aktiv försäljningsform än den fasta. Kunden uppsökes
av utköraren och kan på detta sätt föranledas till inköp som eljest inte skulle

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

155

ha skett. Beträffande den fasta försäljningen har nyligen företagits undersökningar
som tyder på att en ökning av antalet ölavhämtningsställen i allmänhet
inte medför någon uppgång av ölkonsumtionen. Med hänsyn härtill
bör enligt min uppfattning företräde ges åt den fasta försäljningen i butiker.

Sedan någon tid har utvecklingen gått i den riktningen att distributionen
av Öl i ökad omfattning ordnas genom fast försäljning i butiker, särskilt
livsmedelsbutiker. De nya försäljningsbestämmelserna bör i princip utformas
så att de främjar en övergång till fast försäljning i butiker. Bl. a. med hänsyn
härtill bör det kommunala vetot beträffande avhämtningsförsäljningen
borttagas. Såsom närmare skall utvecklas i senare sammanhang kommer
jag att förorda att vetorätten utbytes mot en rätt för kommunen att få försäljningen
skött av företag utan enskilt vinstintresse.

Den rörliga försäljningen torde komma att minska i och med att butiksförsäljning
anordnas i ökad utsträckning. Även i fortsättningen måste man
emellertid räkna med ett behov av rörlig försäljning, särskilt i glest bebyggda
trakter.

För den rörliga försäljningen gäller nu mycket detaljerade regler, olika
för stad och land. På landsbygden är stadgat rekvisitions- och kvittenstvång;
detta innebär att Öl endast får köpas om det beställts i förväg och sedan
kvitteras av kunden. Dessa bestämmelser avser att hindra att kunderna uppsökes
av utkörarna. De torde ha kringgåtts i stor omfattning. Kritiken
mot den nuvarande försäljningslagstiftningen träffar icke minst dessa regler.
1 likhet med kommittén förordar jag att de utgår ur lagstiftningen.
All rörlig försäljning bör få ske i samma fria form som nu är tillåten inom
städernas planlagda område, genom kringföringsförsäljning.

I fortsättningen bör för den rörliga försäljningen i princip icke gälla inskränkande
föreskrifter. I syfte att denna försäljningsform skall få en i
och för sig mindre aktiv karaktär bör emellertid vissa regler uppställas. Till
en början torde det vara lämpligt att föreskriva att även lättöl (svagdricka)
och läskedrycker alltid skall tillhandahållas på utkörarbilarna. Detta praktiseras
i stor utsträckning redan nu.

Det nu tillämpade avlöningssystemet för utkörarpersonalen innebär att
löneförmånerna delvis utgår i form av provision eller att ersättningen på
annat sätt står i förhållande till den niyckenhet Öl som säljes till enskilda
förbrukare. Personalen kan härigenom sägas få ett ekonomiskt intresse i
försäljningsresultatet. Det aktiva elementet i den rörliga försäljningen
skulle minska om detta intresse bortföll. Enligt min mening bör därför
eftersträvas att denna avlöningsform icke användes vid minutförsäljning
av Öl. Företagare och arbetstagare inom bryggerinäringen har efter hemställan
från mig upptagit diskussioner i denna fråga. Förhandlingarna är
emellertid ännu ej slutförda. Om ett positivt resultat nås och parterna på
arbetsmarknaden träffar en överenskommelse som helt eller i huvudsak
överensstämmer med den av mig förordade principen, skulle särskilda författningsbestämmelser
bli överflödiga. Man får emellertid också räkna med
att det kan befinnas erforderligt att införa uttryckliga bestämmelser an -

156

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

tingen för samtliga företagare eller för vissa kategorier av dem. Jag förordar
att frågan löses sålunda att Kungl. Maj:t får en fullmakt att, om så
befinnes lämpligt, meddela föreskrifter som innebär skyldighet för företagare
att icke använda här avsedd avlöningsform. Bestämmelserna bör
i princip även vara tillämpliga på återförsäljare eller nederlagsföreståndare
som icke anlitar utkörare utan själv kringför ölet. Självfallet bör dock
undantag gälla för sådana fall da återförsäljaren eller nederlagsföreståndaren
rycker in tillfälligt som utkörare, exempelvis vid sjukdom hos personalen.

För att underlätta tillämpningen av bestämmelserna torde det vara lämpligt
att man öppnar möjlighet för de berörda parterna att erhålla bindande
besked huruvida visst arbetsavtal står i överensstämmelse med bestämmelserna.
Det bör ankomma på kontrollstyrelsen att lämna sådant förhandsbesked.

Såväl gällande författning som kommitténs förslag innehåller bl. a. för
kringföringsförsäljning av Öl särskilda bestämmelser om avlämning av
varan. För närvarande gäller i huvudsak att Öl inte får avlämnas annat än,
som det heter i författningen, inomhus till därstädes boende; kommittén
föreslår i stället ett särskilt förbud mot att avlämna Öl på arbetsplats.

Kommittén har framhållit att den nuvarande bestämmelsen är opraktisk
och går längre än som kan anses motiverat ur nykterhetssynpunkt. Icke
heller kommitténs förslag synes emellertid tillfredsställande. Överhuvudtaget
torde det vara mycket svårt att i detta hänseende skapa bestämmelser
som på ett godtagbart sätt tar hänsyn till de skiftande situationer det här
galler. Då för övrigt de av mig nyss förordade principerna beträffande sortimentet
på utkörarbilarna och i fråga om utkörarpersonalens avlöning torde
i tillräcklig män tillgodose de syften som uppbär de gällande bestämmelserna,
finner jag att dessa kan utgå ur lagstiftningen.

Motioner in. m.

Till en början må erinras om de förut nämnda motioner i vilka yrkats
att en utredning rörande bryggeriernas företagsform bör verkställas innan
beslut fattas om en reformerad maltdryckslagstiftning. Av dessa innehåller
likalydande motionerna 1: 433 och II: 557 hemställan i andra hand att den
kommunala vetorätten bibehålies i nuvarande form. Även i motionen II: 559,
dar i första hand hemställes om uppskov till riksdagen år 1955 med beslut om
ölförsäljningsförordningen, yrkas i andra hand att vetorätten bibehålies i nu -

varande form.

Å andra sidan har i motionen II: 564 hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att 15 § i Kungl. Maj :ts förslag till ölförsäljningsförordning måtte
utgå. Kommunerna skulle sålunda icke äga rätt att med för länsstyrelsen
bindande verkan påfordra att ölförsäljningen handhas av företag utan enskilt
vinstintresse.

Slutligen yrkas i likalydande motionerna I: 436 och II: 547 att de i propositionen
föreslagna provisionsbestämmelserna i 22 § andra och tredje styckena
förslaget till ölförsäljningsförordning måtte av riksdagen avslås. En -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

157

ligt motionärerna bör arbetsmarknadsparternas rätt att träffa överenskommelse
om arbetsvillkoren begränsas endast i den mån det kan framstå som
ett primärt samhällsintresse. Så kan icke anses vara fallet i fråga om sättet
för ackordslönens fastställande åt vissa inom bryggeriindustrien anställda.
Även i likalydande motionerna I: i29 och II: 562 anföres kritik mot bestämmelserna
om provision.

1 en utskottet tillhandakommen skrivelse bär Bryggeriarbetsgivareförbundet
och Svenska Bryggeriindus t riarbetareförbundet likaledes hemställt att
nämnda bestämmelser måtte avstyrkas av utskottet. Förbunden uppger därvid
bl. a. att de redan under sommaren 1953 upptagit gemensamma överläggningar
beträffande möjligheterna att tillämpa ändrade avlöningsformer
för utkörare. Härvid har man tänkt sig att införa ackord baserade på arbetsstudier.
Med ett sådant system skulle samtliga arbetsmoment, t. ex. körd vägsträcka,
antal stoppställen, antal sorter på lasset, lastning, lossning, bilvård
m. m. betalas på basis av mängden utfört arbete. Efter framställning av
departementschefen har överläggningarna mellan förbunden intensifierats.

Utskottet.

Kritiken mot den nuvarande pilsnerdricksförordningen har framför allt
avsett bestämmelserna om utminutering av Öl. Departementschefen har funnit
att kritiken i mycket haft fog för sig och förordar långt gående förenklingar.
Den fasta försäljningen i livsmedelsbutiker har ansetts vara en mindre
aktiv försälj ningsform än den rörliga och har därför lämnats företräde.
Kommunernas vetorätt beträffande butiksförsäljningen föreslås avskaffad.
Den rörliga försäljningen är avsedd att bli av kompletterande art och förutses
skola minska i omfattning allteftersom butiksförsälj ningen vinner terräng.
Tillstånden till rörlig försäljning skall i allmänhet behovsprövas. Vid
prövningen skall, såsom departementschefen påpekat i annat sammanhang,
bl. a. beaktas om behovet av Öl inom visst försäljningsområde blivit tillfredsställande
tillgodosett genom fast butiksförsäljning.

1 flera motioner föreslås att det kommunala vetot bibchålles i nuvarande
form. Därvid anföres också kritik mot departementschefens uttalanden om
försäljning i livsmedelsbutiker såsom den ur nykterhetssynpunkt lämpligaste
distributionsformen.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att en förenkling av försäljningsreglerna
är behövlig. Såsom departementschefen påpekat, har
detaljmässiga föreskrifter ofta icke större värde ur nykterhetssynpunkt.
Utskottet får även erinra om att den tillämnade lagstiftningen är utarbetad
med tanke på ett till 2,8 viktprocent maximerat Öl, medan pilsnerdricksförordningen
avser ett 3,2-procentigt.

Departementschefen har enligt utskottets uppfattning riktigt bedömt de
olika försälj ningsf ormer na ur nykterhetssynpunkt. Den rörliga försäljningen
kan i sig själv sägas utgöra ett slags reklam för varan. Försäljningen av
Öl i livsmedelsbutiker däremot är mindre i ögonen fallande; den utgör ofta
endast en detalj i rörelsen. Utskottet anser därför lämpligt att bestämmel -

158

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

serna utformas så, att distributionen i ökad omfattning ordnas genom försäljning
i fasta butiker, särskilt livsmedelsbutiker.

En förutsättning härför är att det kommunala vetot borttages i fråga om
butiksförsäljningen. Förslaget härom bör så mycket mindre väcka betänkligheter
som kommunerna i stället tillförsäkrats rätt att inom sitt område
avveckla enskilt vinstintresse i sådan försäljning. Även den föreslagna
alkoholgränsen, 2,8 viktprocent, bör beaktas i detta sammanhang. Utskottet
tillstyrker därför förslaget att slopa vetot i fråga om butiksförsäljningen
och kan således icke biträda motionerna i denna del. Till den rätt att påtordra
försäljning utan privat vinstintresse som propositionen ger kommunerna
liksom övriga med vetot förbundna frågor återkommer utskottet i
ett följande avsnitt.

Beträffande den rörliga försäljningen förordar departementschefen att nuvarande
bestämmelser om rekvisitions- och kvittenstvång utgår ur lagstiftningen.
All rörlig försäljning får enligt förslaget ske i samma fria form som
nu är tillåten inom städernas planlagda område, genom kringföringsförsäljning.
Departementschefen förordar emellertid tillika vissa föreskrifter i
syfte att den rörliga försäljningen skall få en i och för sig mindre aktiv
karaktär. Lättöl (svagdricka) och läskedrycker skall enligt 22 § första stycket
förslaget till ölförsäljningsförordning alltid medföras på utkörarbilarna.
Vidare får Kungl. Maj :t enligt andra och tredje styckena av samma paragraf
befogenhet att meddela föreskrifter som innebär skyldighet för företagare
att icke avlöna utkörare med provision å försäljningen av Öl eller
annan ersättning som utgår i förhållande till myckenheten sålt Öl.

Förslaget att avskaffa bestämmelserna om rekvisitions- och kvittenstvång
synes välgrundat och tillstyrkes av utskottet. Stadgandet om blandat sortfrnent
på utkörarbilarna synes också lämpligt.

I fråga om utkörarpersonalens avlöning bär gensagor mot förslaget rests
i motionerna 1: 436 och II: 547. Även i andra motioner anföres kritik i denna
del.

Utskottet kan för sin del instämma i det syfte som uppbär förslaget. Det
rör sig emellertid här om en avtalsfråga, och det framgår av propositionen
att företagare och arbetstagare inom branschen upptagit förhandlingar som
siktai på att införa ett nytt ackordssystem. Enligt vad vederbörande organisationer
meddelat utskottet skulle det nya ackordssystemet ta sikte på
samtliga arbetsmoment. Det ligger i sakens natur att den på försäljningsresultatet
baserade ersättningen i så fall kommer att utgöra en jämförelsevis
obetydlig del av ackordet. Man torde kunna utgå ifrån att dessa förhandlingar
kommer att leda till positivt resultat. Därvid förutsätter utskottet
tillika att den på grundval av ölförsäljningen utgående ersättningen i varje
fall icke blir högre än motsvarande ersättning beträffande lättöl och läskedrycker.
Då vid angivna förhållanden de föreslagna bestämmelserna i 22 §
andra och tredje styckena om utkörarnas avlöning, såvitt nu kan bedömas,
icke synes behövliga, får utskottet i likhet med motionärerna förorda att de
utgår. Härav föranledes en följdändring i 48 § 2 mom. Skulle en tillfreds -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

159

ställande lösning icke erhållas i enlighet med vad utskottet här förutsatt,
torde frågan få prövas på nytt.

Departementschefen förordar slutligen att särskilda bestämmelser om avlämning
av Öl icke upptages i den nya lagstiftningen. Utskottet har icke någon
erinran mot detta förslag.

Svagdricksbryggarnas ölförsäljning.

Departementschefen yttrar i denna fråga.

Gällande lagstiftning föreskriver vissa inskränkningar i fråga om svagdricksbryggarnas
befattning med försäljning av Öl. Sådan bryggare kan inte
erhålla tillstånd till ölförsäljning eller godkännas som föreståndare för upplag.
Vidare gäller att Öl inte får införas i svagdricksbryggeris lokaler. Däremot
är det tillåtet för svagdricksbryggare att vara utkörare av Öl.

Under de senaste åren har svagdricksbryggarnas ölförsäljning kommit
att alltmer öka. Detta sammanhänger med den fortgående allmänna nedgången
i svagdricksförsälj ningen och den hårdnande konkurrensen på marknaden
för denna vara. Under konkurrensens tryck har svagdricksbryggarna
eftersträvat att i ökad omfattning övergå till att vid distributionen av svagdricka
också tillhandahålla Öl och läskedrycker för att därigenom kunna
tillgodose sina kunder med samma varusortiment som ölbryggerierna i regel
erbjuder.

När svagdricksbryggarna velat genomföra en sådan samdistribution, har
de nyss anförda inskränkande föreskrifterna utgjort ett visst hinder. Detta
hinder har dock varit av mera formell art. Föreskrifterna har nämligen i
betydande utsträckning kringgåtts, exempelvis genom att bryggarens hustru
inträtt som upplagsföreståndare. Emellertid har mött vissa svårigheter av
reell natur. På grund av konkurrensförhållandena på svagdricksmarknaden
har ölbryggerierna i allmänhet inte velat anlita svagdricksbryggarna
som distributörer av Öl. Som en följd härav har svagdricksbryggarna genom
särskilda sammanslutningar skaffat sig egna ölbryggerier, de s. k. förbundsbryggerierna,
varifrån de kunnat erhålla för sin distribution erforderliga
leveranser av Öl. När förbundsbryggerierna ansökt om tillstånd till inrättande
av upplag i anslutning till de olika svagdricksbryggerierna, har tillstånd
vägrats i åtskilliga fall då upplaget skolat inrättas på ort belägen på
längre avstånd från förbundsbryggeriet. Besluten härom har bl. a. motiverats
med rådande konkurrensbegränsningar inom ölhandeln.

Nykterhetskommittén har upptagit problemet om svagdricksbryggarnas
ölförsäljning till behandling och föreslagit att de inskränkande föreskrifterna
i fråga om denna försäljning skall slopas. Vidare har kommittén gjort
vissa uttalanden rörande inom bryggeribranschen förekommande konkurrensbegränsning
och områdesindelning. Kommittén avvisar tanken på att
genom lagstiftningsåtgärder påskynda utvecklingen i riktning mot ökad
konkurrensbegränsning. Kommittén förordar emellertid viss restriktivitet

160

Särskilda utskottets utlåtande nr i.

beträffande tillstånd till kringför utförsäljning från nederlag. Sådan restriktivitet
borde iakttas särskilt i fråga om tillstånd till nederlag, belägna
på längre avstånd från bryggeriet. Vidare understryker kommittén förbundsbryggeriernas
särställning och framhåller att den konkurrens de kan
utöva får anses som mindre allvarlig än de övriga ölbryggeriernas inbördes
konkurrens. Kommittén anser det dock inte önskvärt med en dubbel försäljningsorganisation
för Öl i stora delar av landet.

Förslaget att slopa de föreskrivna inskränkningarna i fråga om svagdricksbryggarnas
ölförsäljning har ej mött erinran vid remissbehandlingen.
Fragan om konkurrensförhallandena mellan Öl- och svagdricksbryggerier
har däremot varit föremål för delade meningar.

I likhet med nykterhetskommittén och remissinstanserna anser jag att
de inskränkande föreskrifterna numera inte har någon uppgift att fylla.
Jag förordar därför att de slopas.

Som jag förut anfört har jag funnit en särskild utredning påkallad av
frågan om bryggeriernas företagsform. Till denna utrednings arbetsuppgifter
hör självfallet även spörsmålet om konkurrensen mellan Öl- och svagdricksbryggerier
inom ölförsäljningen. I avvaktan på att detta spörsmål blir
närmare undersökt och klarlagt synes anledning saknas att göra större avvikelser
från vad som nu gäller på detta område. Sålunda bör vid meddelande
av nederlagsrättigheter — liksom tillstånd till kringföringsförsäljning
för återförsäljare — i allmänhet iakttas viss återhållsamhet. Vid ansökans
prövning bör alltså undersökas om behovet av Öl inom försäljningsområdet
är tillfredsställande tillgodosett genom den fasta butikshandeln eller genom
tidigare anordnad rörlig försäljning. En viss särställning synes dock
böra ges svagdricksbryggare eller läskedrycksfabrikant som utom egna produkter
vill sälja Öl i skälig omfattning. Det är nämligen ofta ett önskemål
hos svagdricksbryggarens kunder att de skall kunna köpa både Öl, lättöl
och läskedrycker på samma gång. Distributionsapparaten finns redan, och
det torde inte böra möta några befogade invändningar att den användes för
ölförsäljning i viss omfattning. I sådana fall bör rättighet till rörlig försäljning
av Öl medges, om inte särskilda skäl talar däremot.

Kommittén har uttalat att det skulle vara en ändamålsenlig lösning av
problemet rörande svagdricksbryggarnas ölförsäljning om ölbryggerierna i
större utsträckning anlitade dessa bryggare som försäljare av Öl. Av yttrandena
synes framgå att man möjligen kan räkna med att förhandlingar
i saken upptas av de berörda parterna. Även denna fråga är för övrigt av
sådan natur att, om den icke löses på annan väg, det bör ankomma på den
tilltänkta utredningen rörande bryggeriernas företagsform att uppta densamma
till behandling.

Utskottet.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
sålunda anfört.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1. 161

Rättighetssystemet vid detaljhandel med Öl.

Propositionen.

Huvuddragen i gällande ordning och nykterhetskommitténs förslag framgår
av departementschefens yttrande. Närmare redogörelse härför ävensom
för remissbehandlingen av kommitténs förslag lämnas å s. 526 538 i pro positionen.

Departementschefen anför följande.

Tillstånd till försäljning av Öl ges för närvarande av länsstyrelserna. Dessa
har också att besluta om ingripanden mot försäljarna. I några yttranden
har framförts förslag att låta kommunerna eller de lokala polismyndigheterna
meddela tillstånd till ölförsäljning.

Mot dessa förslag talar främst att det icke torde vara lämpligt att lägga
tillståndsgivningen och befogenheten att besluta ingripanden på skilda organ.
Den sistnämnda uppgiften kan icke rätt gärna anförtros vare sig kommunernas
beslutande församlingar eller polismyndigheterna. Beträffande alternativet
att låta kommunerna meddela tillstånd må ytterligare anmärkas att
det skulle förutsätta ett särskilt kommunalt besvärsinstitut i ölförsäljningsärenden.

Länsstyrelserna skall i enlighet med vad tidigare förordats meddela tillstånd
till utskänkning av rusdrycker. Genom sin nuvarande befattning med
ölförsäljningsärenden har de samlat värdefull erfarenhet. Dessa ärenden
har också nära anknytning till de uppgifter med ordningens upprätthållande
som tillkommer länsstyrelserna.

Med hänsyn till det anförda får jag i likhet med nykterhetskommittén och
flertalet remissinstanser förorda att länsstyrelserna alltjämt skall vara tillståndsgivande
myndigheter i fråga om ölförsäljning och äga befogenhet att
besluta ingripanden mot tillståndshavare.

Tillståndsärendena beredes för närvarande av länsstyrelserna själva.
Kommittén har förordat att detta arbete skulle flyttas till andra organ,
enligt maj oritetsförslaget till länsnykterhetsnämnderna samt enligt minoritetens
förslag till systembolagen; dessa bolag skulle även vara bärare av
rättigheterna.

Jag har i fråga om utskänkningen av rusdrycker avstyrkt att länsnykterhetsnämnderna
inkopplas som utredande organ vid tillståndsgivningen.
Huvudskälet för denna ståndpunkt är att sådana uppgifter skulle kunna
bli till förfång för länsnämndernas nykterhetsvårdande arbete. Samma
skäl talar också emot att utredningen i ölförsäljningsärenden lägges på
länsnämnderna.

I enlighet med vad tidigare förordats kommer systembolagen att ersättas
med ett för hela riket gemensamt detaljhandelsbolag, som skall vara bärare
av rättigheter att utskänka rusdrycker. Denna anordning är motiverad av
de särskilda problem som föreligger i fråga om utskänkningen av rusdrycker
och torde knappast lämpa sig för ölförsäljningsärendena, som i allmänhet
är av enklare beskaffenhet.

II intrång till riksdagens protokoll 195t. 12 samt. Nrl.

162

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Jag finner alltså icke skäl att föreslå någon ändring på denna punkt, utan
utredningsarbetet bör även i fortsättningen ombesörjas av länsstyrelserna
själva.

Enligt gällande författning meddelas tillstånd till rörlig försäljning från
upplag av länsstyrelsen i det län där upplaget är beläget. Kommittén har
icke föreslagit någon ändring härutinnan. Det kan ifrågasättas om den nuvarande
bestämmelsen är helt lämplig. I den mån en länsstyrelse gett tillstånd
till försäljning som helt eller delvis skall äga rum i annat län, kommer
den också att få pröva eventuella anmärkningar mot försäljningen i
det andra länet. Enligt min mening bör det alltid ankomma på länsstyrelsen
i det län där försäljningen sker att taga ställning till sådana frågor. Tillståndsprövningen
måste då också ske hos denna länsstyrelse. Skall en försälj
ningsrättighet beröra flera län, bör den prövas av vardera länsstyrelsen
såvitt angår det egna länet. Dessa principer bör i fortsättningen gälla all
kringföringshandel med Öl.

Jag övergår härefter till frågan om tillståndstvångets omfattning.

Såsom huvudregel bör, i överensstämmelse med vad nu är fallet, gälla
att Öl icke får säljas utan särskilt tillstånd.

Bryggerierna intar för närvarande en särställning såtillvida att de bl. a.
får bedriva försäljning från tillverkningsstället utan att söka tillstånd. Kommittén
har föreslagit att bryggeriernas fria försäljningsrätt upphör. Förslaget
avser att ge bättre möjligheter att överblicka och övervaka försäljningen,
och jag tillstyrker detsamma. I likhet med kommittén vill jag emellertid
framhålla att bryggerierna i allmänhet bör få tillstånd att idka rörlig försäljning
från tillverkningsstället, såvida icke missförhållandena konstaterats.
Behovsprövning bör alltså icke ske i dessa fall.

Systembolagen har för närvarande rätt att utan särskilt tillstånd sälja Öl i
sina utminuteringsbutiker. Motsvarande rätt bör i fortsättningen tillkomma
det blivande detaljhandelsbolaget för rusdrycker.

Av liknande art är den fria rätten att utskänka Öl på sprit- och vinrestauranger.
Denna rätt bör, såsom ock föreslagits av kommittén, kvarstå i fortsättningen.

Restauranger och kaféer med ölrättigheter har enligt gällande författning
rätt att idka viss minuthandel med Öl. Även kommitténs förslag upptar
bestämmelser härom, ehuru i någon modifierad form. Vissa erinringar synes
kunna riktas mot denna anordning. Den innnebär en sammanblandning av
utminutering och utskänkning. Öl kan på detta sätt säljas oberoende av
vanliga affärstider, och det är svårt att övervaka att försäljningsrätten inte
missbrukas. Då något nämnvärt behov av sådan försäljningsrätt icke torde
föreligga, förordar jag att den borttages.

Till frågan om möjligheterna att utskänka Öl på inackorderingsställen
m. m. återkommer jag i det följande.

Enligt gällande försäljningsförordning är utskänkningstillstånden i allmänhet
tidsbegränsade, medan utminuteringsrättigheterna gäller tills vi -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

163

dare. Nykterhetskommittén föreslog en fullständig omläggning av detta
system. Alla tillstånd skulle bli tidsbegränsade och bindas till fasta, fyraåriga
oktrojperioder, sammanfallande med oktrojperioderna för utskänkning
av rusdrycker.

Kommitténs förslag har mött livliga gensagor i yttrandena. Man har framhållit
att det skulle medföra onödigt arbete både för myndigheterna och allmänheten
och att antalet ärenden som skulle prövas på en gång bleve så
stort att någon sakprövning ej medhunnes. Särskilt har man vänt sig mot
att de talrika avhämtningsrättigheterna — för närvarande över 8 600 — skulle
behöva omprövas vart fjärde år.

Jag kan åtminstone delvis ansluta mig till den uppfattning som kommit
till uttryck i dessa yttranden. Bestämmelserna på området torde böra utformas
i närmare anslutning till vad nu gäller.

Tillstånd till avhämtningsförsäljning bör sålunda liksom för närvarande
gälla tills vidare. Missbrukas inte försäljningsrätten, bör tillståndshavaren i
allmänhet kunna räkna med att få behålla densamma. Länsstyrelsen bör
visserligen, i likhet med vad nu är fallet, äga befogenhet att när som helst
besluta om indragning av försäljningsrätten, men beslutet bör — såvida det
inte grundar sig på missbruk av rättigheten — få verkan först efter ett år.

För kommitténs förslag att binda kringföringsrättigheterna vid fasta oktrojperioder
talar åtskilliga skäl. Den rörliga försäljningen blir ett komplement
till den fasta butiksförsälj ningen och skall — bortsett från bryggeriernas
direktförsäljning -—- bli föremål för behovsprövning. Genom en
samtidig bedömning av alla kringföringstillstånd får länsstyrelserna bättre
överblick. Jag vill därför förorda ett system med fasta fyraåriga oktrojperioder
för kringföringshandeln. Reglerna bör dock icke göras strängare än
nödvändigt. Tillstånd bör kunna ges för del av oktroj period, så snart godtagbara
skäl härför föreligger.

Beträffande den regelbundna utskänkningen, årsutskänkningen, torde det
vara erforderligt — bl. a. med hänsyn till det kommunala vetot — att tillstånden
omprövas regelbundet. Det finnes emellertid enligt min mening icke
anledning att här införa oktrojperioder som är gemensamma för alla tillstånd.
Jag förordar att tillstånd till årsutskänkning skall ges för viss tid,
lämpligen fyra år.

I fråga om tidpunkterna för ingivande av ansökan om kringföringsrätt
och rätt till årsutskänkning bör i huvudsak gälla följande. Kringföringsrättighct
bör sökas före utgången av året innan oktrojperioden börjar. Tiden
är icke ovillkorlig, utan bestämmelsen blir närmast att uppfatta som en anvisning
till sökanden. Denne skall, om han iakttar nämnda tid, kunna räkna
med att få ärendet slutbehandlat före oktrojperiodens början. Ansökan om
årsutskänkning bör vara inkommen senast sex månader innan tillståndet
skall börja gälla.

Remissförfarandet i ölförsäljningsärenden torde böra regleras genom generella
bestämmelser såvitt avser avhämtningsrättigheter och utskänkningsrättigheter.
Fullmäktige och nykerhetsnämnden i vederbörande kommun,

164

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

polismyndigheten i orten samt länsnykterhetsnämnden bör vara obligatoriska
remissinstanser. Beträffande kringföringsförsälj ningen bör däremot
särskilda bestämmelser icke meddelas. Det bör ankomma på länsstyrelserna
att i varje särskilt fall avgöra vilka instanser som skall höras.

Såsom kommittén funnit bör övervakningen av ölförsäljningen intensifieras.
Huvudansvaret härför bör ligga på länsstyrelserna. Den direkta kontrollen
torde få utövas av andra organ, bl. a. nykterhetsnämnder och polismyndigheter.
Vidare kan viss övervakning av lcringföringshandeln utföras
genom kontrollstyrelsens försorg. Länsstyrelsen bör emellertid hållas underrättad
om framkomna anmärkningar och av eget initiativ föranstalta
om undersökningar när så finnes påkallat.

Utskottet.

I propositionen föreslås att länsstyrelsen som hittills skall vara utredande
och tillståndsgivande myndighet i ölförsäljningsärenden. En viktig nyhet är
att bryggeriernas fria försäljningsrätt skall upphöra; all deras försäljning
blir sålunda tillståndsbunden. Vidare må nämnas, att tillstånd till avhämtningsförsäljning
skall liksom för närvarande meddelas att gälla tills vidare,
under det att tillstånd till rörlig försäljning bindes till fyraåriga, fasta oktrojperioder.
Tillståndstiden för årsutskänkning skall enligt 27 § förslaget
till ölförsäljningsförordning utgöra fyra år eller den kortare tid ansökan avser.

Utskottet kan tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag i här avhandlade ämnen
utom såvitt angår tillståndstiden för årsutskänkning. Enligt 13 § 1 mom.
Pff meddelas tillstånd till årsutskänkning av pilsnerdricka för ett eller flera,
dock högst tre år. Den valfrihet i fråga om tillståndstidens längd som nu
står till buds, borttages genom den av departementschefen föreslagna regeln.
Tiden skall alltid vara fyra år med mindre sökanden begärt kortare tid. Enligt
utskottets mening kan det, med hänsyn särskilt till de problem som
sammanhänger med de s. k. ölkaféerna, stundom vara befogat att tillstånd
ges för kortare tid än sökanden avser. Kommunen eller länsstyrelsen kan
exempelvis under något år vilja pröva sökandens lämplighet. Detta praktiseras
stundom för närvarande, och utskottet anser det betydelsefullt att möjlighet
härtill kvarstår.

Utskottet föreslår på grund härav att 27 § i förslaget ges den lydelsen att
tillstånd till årsutskänkning skall meddelas för en tid av ett eller flera år,
dock högst fyra.

Den kommunala medbestämmanderätten m. m.

Gällande ordning m. m.

Enligt nuvarande ordning är länsstyrelsen i vissa fall bunden av den
kommunala myndighetens — fullmäktiges eller kommunalstämmas — yttrande
på så sätt att ett avstyrkande utgör hinder för länsstyrelsen att med -

Särskilda utskottets utlåtande nr t. 165

dela tillstånd. Vid tillstyrkande yttrande har länsstyrelsen däremot fri prövningsrätt.

Kommunal vetorätt föreligger i fråga om avhämtningsförsäljning (8 §
Pff), inrättande av upplag (9 § 4.), årsutskänkning (13 §) och utsträckning
av tiden för försäljningens upphörande på dagen (20 § 3.). Beträffande
det undantag från vetorätten, som föreligger vid s. k. turistutskänkning,
hänvisas till den följande redogörelsen för Kungl. Maj :ts förslag.

Länsstyrelsen äger att vid meddelande av tillstånd till försäljning av
pilsnerdricka eller sedermera under rörelsens utövande stadga de inskränkningar
därvid, som kan anses erforderliga; dock må icke föreskrivas, att
pilsnerdricka skall inköpas från viss säljare (15 § 1. Pff). Av bestämmelsen
framgår att länsstyrelsens befogenhet att föreskriva inskränkningar i
försäljningsrätten är mycket vidsträckt. Denna befogenhet är helt oberoende
av de kommunala myndigheternas förslag och yrkanden. Ofta förekommer
emellertid att en kommun förbinder sitt tillstyrkande med särskilda
föreskrifter för försäljningens bedrivande, varvid länsstyrelsen — utan att
vara bunden av förslaget — i många fall intar de föreslagna villkoren i tillståndsresolutionen.
Länsstyrelsen har således i ölförsäljningsärenden fri
prövningsrätt rörande behövligheten och ändamålsenligheten av villkor och
inskränkningar, som föreslagits av hörda kommunala organ. Detta gäller
även sådana utskänkningsvillkor, som länsstyrelse i fråga om rusdrycksutskänkning
icke lagligen kan föreskriva, exempelvis måltidstvång och kvantitetsbegränsning.

Propositionen.

Beträffande nykterhetskommitténs förslag, reservationer inom kommittén
och remissyttrandena lämnas närmare redogörelse å s. 543—553 i propositionen.

Departementschefen anför följande.

Kommunal vetorätt gäller för närvarande beträffande följande slag av
ölförsäljningstillstånd, nämligen avhämtningsförsäljning, upplag och årsutskänkning.
Dessutom förekommer en särskild vetorätt i fråga om tillstånd
att utsträcka tiden för utskänkningens upphörande till efter kl. 22.

Enligt nykterhetskommitténs förslag skall vetorätten avskaffas beträffande
utminuteringen; en minoritet inom kommittén är dock tveksam på denna
punkt. Kommittén framhåller emellertid att länsstyrelsen vid prövning
av ärenden rörande avhämtningsförsäljning bör ta viss hänsyn till kommunens
önskemål, och särskilt om önskemålet omfattas av en stark majoritet.
I fråga om årsutskänkmngen vill kommittén behålla vetorätten men beträffande
utskänkningstidens förlängning slopa den.

Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget att borttaga vetorätten
inom utminuteringen utan invändningar. Kommitténs uttalanden att hänsyn
bör tas till kommunens önskemål understrykes av några remissorgan,
medan andra gjort invändningar. Förslaget att vetorätten skall behållas be -

166 Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

träffande årsutskänkningen har i de allra flesta yttrandena lämnats utan
erinran.

Jag har i annat sammanhang uttalat att inom utminuteringen av Öl den
fasta försäljningen i butiker bör ges företräde och att de nya försäljningsbestämmelserna
bör utformas så att de främjar en övergång till dylik försäljning.
Med dessa utgångspunkter är det naturligt att jag ansluter mig
till kommitténs förslag att borttaga vetot i fråga om avhämtningsför sälj ningen.
I anledning av nykterhetskommitténs uttalande om att hänsyn bör tas till
kommunernas önskemål vill jag anföra följande synpunkter. Om en synnerligen
stark kommunal opinion motsätter sig avhämtningsförsäljning,
synes ansökningen böra avslås. Förutsättningar torde nämligen då saknas
för att anordna sådan försäljning. Är däremot meningarna mera delade,
bör omröstningsresultatet i fullmäktige i och för sig inte inverka på ärendet.
I sådana fall torde emellertid ibland en lämplig lösning kunna vara att
anordna avhämtningsförsäljning genom allmännyttigt kafébolag.

Den nuvarande vetorätten i fråga om upplag gäller endast för den kommun
där upplaget är beläget men inte de kommuner, där försäljning från
upplaget i övrigt bedrives. Denna vetorätt, vilken sålunda är utformad på
ett ur de olika berörda kommunernas synpunkt inkonsekvent sätt, bör såsom
nykterhetskommittén föreslagit bortfalla. Att på annat sätt tillerkänna
kommunerna medinflytande beträffande kringföringsförsäljningen skulle
nödvändiggöra ett komplicerat remiss- och tillståndsförfarande. Den rörliga
försäljningen torde i fortsättningen komma att få minskad betydelse.
Den kommer dessutom, enligt vad jag i annat sammanhang föreslagit, att
kringgärdas av vissa bestämmelser i fråga om sortiment på utkörarbilar
och beträffande utkörarnas avlöning. Jag biträder alltså kommitténs förslag
att kommunalt veto inte skall gälla i fråga om någon form av kringföringsförsäljning.

I likhet med kommittén förordar jag att vetot bibehålies beträffande årsutskänkning
av Öl. För att underlätta fullmäktiges arbete med tillståndsärendena
bör vidare, såsom kommittén föreslagit, kommunen kunna inskränka
sitt ställningstagande så, att fullmäktige, utan att yttra sig över
varje särskild ansökan, anger det antal utskänkningsställen som fullmäktige
vill förorda.

Enligt min mening saknas tillräckligt skäl att bibehålla den nuvarande
speciella vetorätten i fråga om utsträckning av utskänkningstiden efter kl.
22, och jag förordar därför att den borttages.

Enligt nu gällande ordning äger kommunens fullmäktige inte rätt att
delegera sin yttranderätt i ölförsäljningsärenden.

Nykterhetskommitténs majoritet föreslår sådan delegationsrätt, dock endast
i fråga om tillstånd till årsrättigheter för del av oktrojperiod; en minoritet
förordar emellertid generell delegationsrätt för fullmäktige.

För egen del anser jag att befogade invändningar icke kan resas mot att
en kommun skall kunna delegera sin yttranderätt i alla ölförsäljningsären -

167

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

den. Då en sådan delegationsrätt, såsom understrukits i flera yttranden,
har avsevärda praktiska fördelar, vill jag tillstyrka förslaget härom.

Beträffande Stockholms stad gäller för närvarande att stadsfullmäktige, i
stället för att höra nykterhetsnämnden, inhämtar yttrande från eu särskild
kommitté för utskänknings- och utminuteringsärenden. Av skäl som anförts
av överståthållarämbetet samt Stockholms stads fullmäktige och
nämnder förordar jag att denna anordning bibehålies.

Utminutering och utskänkning av Öl handhas för närvarande på vissa
håll av s. k. allmännyttiga kafébolag, vilka är fria från enskilt vinstintresse.

Nykterhetskommittén har uttalat att enligt kommitténs uppfattning en
kommuns önskemål om anordnande av sådan försäljning i allmänhet bör
tillgodoses.

Jag delar kommitténs uppfattning på denna punkt. Jag förordar emellertid
att frågan uttryckligen regleras. I författningen bör sålunda införas en
bestämmelse som ger kommunerna befogenhet att med som regel bindande
verkan föreslå att butikshandeln skall skötas av företag utan enskilt intresse.
Denna rätt kan sägas träda i stället för det kommunala vetot i fråga
om avhämtningsförsäljningen.

Enligt nuvarande bestämmelser äger kommunerna icke formell rätt att
med bindande verkan föreslå särskilda villkor för försäljning av Öl. I praktiken
följer emellertid länsstyrelserna ofta kommunernas förslag härutinnan.
Länsstyrelserna äger en allmän befogenhet att föreskriva villkor och
inskränkningar.

Kommittén framhåller att länsstyrelsernas föreskrifter är till antalet betydande
samt till innehåll och utformning synnerligen varierande. Kommittén
anser att förhållandena på detta område inte är tillfredsställande och
föreslår att föreskrifterna till stor del rensas ut. I normala fall bör föreskrifterna
begränsas till endast ett fåtal huvudtyper. Bland sådana nämnes
föreskrifter om måltidstvång, kvantitetsbegränsning och stängningstid.

Kommitténs rekommendationer om begränsning och enhetlighet i fråga
om de särskilda ölförsäljningsvillkoren har i allmänhet lämnats utan erinran
vid remissbehandlingen.

För egen del anser jag att speciella föreskrifter av den art varom här är
fråga i allmänhet inte har större värde ur nykterhetssynpunkt. En näringsidkare
vars rörelse uppfyller de krav som skäligen kan uppställas böi kunna
erhålla och behålla försäljningstillstånd utan att därvid i allmänhet behöva
belastas av i särskild ordning meddelade föreskrifter. Fyller rörelsen
inte sådana krav, bör detta förhållande i regel inte föranleda att särskilda
föreskrifter meddelas utan — i den mån ej rättelse sker eftei meddelad
varning — att tillstånd vägras eller indras.

Vad först angår avhämtningsförsäljningen bör inskränkande föreskrifter
kunna meddelas endast i några speciella hänseenden. Jag vill här endast
nämna att en kommun skall, i enlighet med vad jag nyss förordat,
äga rätt att med som regel bindande verkan föreslå att försäljningen an -

168

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

ordnas genom företag utan privat vinstintresse. Länsstyrelsen bör dock härvid
ha befogenhet att pröva om de föreslagna grunderna för försäljningens
bedrivande även i övrigt är lämpliga med hänsyn till behovet av ölbutiker
inom kommunen eller konkurrensförhållandena med redan förut existerande
ölbutiker. Däremot bör varken länsstyrelser eller kommuner kunna
meddela föreskrift, avseende t. ex. försäljning till fasta kunder, skriftlig
rekvisition, uppförande av köparna på förteckning, kvantitetsbegränsning
eller inskränkning i utminuteringstiderna.

För kringföringsförsälj ningen bör ej kunna meddelas särskilda inskränkande
föreskrifter.

Beträffande utskänkningen bör finnas viss möjlighet att föreskriva inskränkande
villkor. Sådana villkor bör emellertid meddelas endast undantagsvis.
Beträffande rusdrycksutskänkningen har jag i annat sammanhang
förordat att föreskrifterna bl. a. icke får röra måltidstvång eller kvantitetsbegränsning.
Detsamma bör gälla utskänkning av Öl. Däremot bör länsstyrelsen
kunna föreskriva exempelvis att utskänkningen skall bedrivas av
allmännyttigt kafébolag eller att ordningsvakt skall anställas.

Enligt 14 § c) i nuvarande Pff gäller ej kommunal vetorätt för tillstånd
till utskänkning av pilsnerdricka »vid hälsobrunn, badort eller annan kurort
för kortare tid än ett år, dock endast vid måltider till spisande gäster»
(turistutskänkning). Nykterhetskommittén föreslog, delvis i anslutning till
bestämmelsen om turistutskänkning av rusdrycker, att länsstyrelsen skulle
äga att utan hinder av kommunens avstyrkande meddela tillstånd till turistutskänkning
av Öl på hotell eller pensionat å någon för turistväsendet i
riket viktig ort, varvid dock skulle gälla att sådan utskänkning endast skulle
få äga rum i samband med verklig måltid bestående av lagad mat.

Nykterhetskommmitténs formulering av stadgandet synes enligt departementschefen
kunna innebära risk för en sådan vidsträckt tillämpning av
turistutskänkningsinstitutet att syftet med den kommunala vetorätten i
fråga om årsutskänkning av Öl på många håll skulle åsidosättas. Det har
därför ansetts motiverat att i stadgandet införa det restriktiva villkor, att
utskänkningen finnes påkallad ur allmän synpunkt, vilket föreslagits beträffande
turistutskänkning av rusdrycker. Att så skett innebär emellertid inte
att nu avsedda ärenden skall behöva behandlas med samma stränga återhållsamhet,
som enligt stadgad praxis tillämpats i fråga om turisträttigheter
för rusdrycker. Den omständigheten att länsstyrelserna skall äga bevilja
turisträttigheter för Öl torde jämväl medföra en något mildare, under hänsynstagande
till lokala förhållanden utformad praxis.

Att såsom kommittén i viss anslutning till gällande rätt föreslagit låta
bestämmelserna om turistutskänkning avse även utskänkning av Öl vid järnvägsstation
och civil flygplats synes icke motiverat. Ärenden rörande utskänkning
i sistnämnda båda fall har — i likhet med motsvarande ärenden
enligt nya Rff — ansetts böra behandlas på samma sätt som vanlig utskänkning.

169

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Kommittén har i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu galler
upptagit fordran på måltidstvång vid turistutskänkning av Öl. Enligt departementsförslaget
skall emellertid föreskrift om måltidstvång inte kunna
meddelas vid ölutskänkning i allmänhet. Sådant tvång bör därför inte heller
gälla vid turistutskänkning av Öl.

Motionerna.

I motionen 11: 559 yrkas som förut nämnts i andra hand, att det kommunala
vetot bibehålies i nuvarande utformning samt att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte hemställa om förslag till kommande års riksdag om
ändrad utforming av det kommunala vetot pa sådant sätt att möjlighet till
kommunal folkomröstning i dessa frågor införes. Till stöd härför anföres
bl. a. följande.

Det kommunala vetot i frågor rörande ölförsäljningen har erfarenhetsmässigt
visat sig ha en betydande nykterhetspolitisk effekt. Särskilt pa
landsbygden har man genom detta institut kunnat hindra alltför omfattande
missförhållanden i samband med ölförsäljningen. Vetot har därvid även
verkat som en värdefull motvikt till de betydande privatintressen, som
verkat för en ökad ölkonsumtion.

Därtill kommer att en begränsning av det kommunala vetot innebai en
icke önskvärd begränsning av det lokala inflytandet. Det kan däremot finnas
skäl att överväga en annan utformning av vetot i dessa frågor på sadant
sätt, att det direkta medborgerliga inflytandet stärkes. Detta skulle kunna
ske genom att möjlighet till kommunal folkomröstning införes i dessa fragor.
En sådan folkomröstning skulle antingen kunna vara beslutande, dvs.
att det kommunala vetot komme att utövas direkt av medborgarna, eller
rådgivande, varvid länsstyrelsen vid avgörandet av tillståndsfrågan skulle
ha fri beslutanderätt, därest fullmäktiges beslut avvikit från omröstningsresultatet.

Även i likalydande motionerna I: 433 och 11: 557 yrkas, såsom tidigare
omtalats, i andra hand, att stads- och kommunalfullmäktige bibehalles vid
sin nuvarande befogenhet i fråga om tillkomsten av och reglerna för utminutering
och utskänkning av pilsnerdricka.

I motionen II: 564 åter avstyrkes den föreslagna befogenheten för kommunerna
att med bindande verkan föreslå att butikshandeln med Öl skall regleras
av allmännyttiga kafébolag eller företag av liknande slag. Med anledning
härav hemställes att 15 § i förslaget till ölförsäljningsförordning måtte
utgå.

Utskottet.

Utskottet har redan i annat sammanhang tillstyrkt Kungl. Maj :ts förslag
att avskaffa det kommunala vetot i fråga om fast försäljning i butiker.

I stället för den nuvarande befogenheten att förhindra butiksförsäljning
förordas i propositionen en befogenhet för kommunerna att få den fasta
försäljningen skött av företag utan enskilt vinstintresse.

Även beträffande den rörliga försäljningen föreslås att vetorätten upphör.

170 Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Däremot skall denna rätt enligt propositionen kvarstå för årsutskänkning
av Öl.

Förslaget om rätt för kommunerna att föreskriva att butiksförsälj ningen
skall skötas av företag utan enskilt vinstintresse tillgodoser delvis samma
syften som den nuvarande vetorätten. Försäljningen kan äga rum i former,
liknande dem i vilka rusdrycker tillhandahålles. Utskottet kan icke instämma
i de synpunkter på frågan som anlagts i motionen II: 564 utan anser
att den föreslagna befogenheten bör tillkomma kommunerna. Utskottet
tillstyrker därför Kungl. Maj:ts förslag.

Den nuvarande vetorätten i fråga om inrättande av upplag för rörlig
försäljning på landsbygden är, såsom departementschefen funnit, icke ändamålsenligt
utformad; den tillkommer i regel inte de kommuner, där försäljning
från upplaget skall bedrivas. Då en rationellare utformning av vetot
av praktiska skäl icke torde kunna genomföras, får utskottet, med avstyrkande
av motionerna II: 559, I: 433 och II: 557, i denna del biträda departementschefens
ståndpunkt att kommunalt veto icke skall gälla beträffande
rörlig försäljning.

Vad i propositionen föreslås om begränsning av länsstyrelsens och därmed
kommunernas möjligheter att uppställa särskilda försäljningsvillkor
finner utskottet lämpligt. Utskottet kan således ej biträda nämnda motioner
i vad de syftar till att kommunerna skall bibehållas vid sina nuvarande möjligheter
i detta hänseende.

Utskottet har icke heller i övrigt några erinringar att göra mot Kungl.
Maj :ts förslag i nu behandlade delar.

Försäljningstider.

Gällande ordning.

Beträffande den dagliga försäljningstiden finns bestämmelser i 20 § Pff.
Dessa är av följande innehåll. I fråga om all detaljhandel med undantag
av trafikutskänkning, utskänkning vid inackordering och tillfällig utskänkning
gäller att försäljningen icke må fortfara efter klockan 22. Länsstyrelse
äger utsträcka eller inskränka tiden. Utsträckning får äga rum då omständigheterna
anses föranleda behov därav; sådan utsträckning är underkastad
det kommunala vetot. Inskränkning får ske då särskilda förhållanden
gör detta nödvändigt. För utminuteringens vidkommande gäller därutöver,
att på sön- eller helgdag utminutering ej får äga rum på landet och i stad
får bedrivas endast till klockan 10. Beträffande utskänkningen gäller den
särskilda inskränkningen, att sådan försäljning icke får bedrivas under
högmässogudstj änst.

De angivna försäljningstiderna avser även tillverkarnas rörliga detaljhandel,
kringförings- och rekvisitionsförsäljningen.

Tidsbestämmelserna för försäljning reglerar endast de tidpunkter, intill

171

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

vilka försäljning längst får fortgå. Några begränsningar i fråga om försäljningens
början på dagen finns sålunda icke angivna i Pff.

Bestämmelserna om försäljningstider kompletteras med vissa föreskrifter
om utlämnande in. m. i 21 § Pff. Där stadgas förbud mot allt utlämnande
av pilsnerdricka från försäljnings- eller tillverkningsställe under tid då
detaljhandel med drycken inte är tillåten. Detta förbud gäller dock icke
försändning till restauratör å fartyg, luftfartyg eller järnvägståg. Vidare
är det förbjudet för innehavare av utskänkningsställe att där låta pilsnerdricka
förtäras på tid då utskänkning ej är medgiven.

De i Pff föreskrivna försäljningstiderna begränsas för utminuteringens
vidkommande av butikstängningslagen samt beträffande såväl utminutering
som utskänkning av bestämmelser i lokala ordningssstadgor och av länsstyrelsen
för varje särskild rättighet i samband med tillståndsgivningen meddelade
föreskrifter.

Propositionen.

Redogörelse för nykterhetskommitténs förslag, i den mån detta ej framgår
av departementschefens yttrande, och för remissyttrandena lämnas å s.
557—562 i propositionen.

Departementschefen anför följande.

Nykterhetskommittén föreslår i fråga om utminuteringstiden att butikstängningslagens
bestämmelser skall gälla. Rörlig försäljning skall dock icke
få bedrivas på sön- eller helgdag. Därjämte föreslår kommittén, att länsstyrelsen
får rätt att vid tillstånds meddelande eller sedermera vid yppade missförhållanden
föreskriva inskränkningar i utminuteringstiderna.

I fråga om utskänkningen föreslår kommittén den avvikelsen från nuvarande
ordning, att utskänkning i regel ej skall få börja före klockan 7.
Den nu gällande bestämmelsen, att utskänkningen ej får fortgå efter klockan
22, bibehålies oförändrad. Föreligger särskilda skäl, skall länsstyrelsen
kunna ändra tiderna för utskänkningens början och slut. Kommittén anser
vidare, att kommunalt veto ej behöves i frågor om förlängning av utskänkningstiden.
En ytterligare avvikelse från den nuvarande ordningen är, att
förbudet mot utskänkning under högmässogudstjänst slopas. Kommittén
framhåller emellertid, att kommun genom lokal ordningsstadga eller länsstyrelse
genom föreskrift i tillståndsresolution kan meddela sådant förbud.

Vid remissbehandlingen har kommitténs förslag i allmänhet godtagits.
Företrädare för bryggerinäringen uttalar emellertid önskemål om möjlighet
att sälja Öl genom kringföring såväl före som efter den ordinarie affärstiden.
I fråga om tiderna för utskänkningen understryker några organisationer,
som företräder kaféidkarna, att det finns ett legitimt behov att
utskänkningen får börja redan före klockan 7. Vissa förslag om decentralisering
har också framförts.

172

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Försäljningstiderna för Öl har blivit föremål för lokala, sinsemellan starkt
skiftande regleringar. Härigenom har dessa tider kommit att variera högst
avsevärt i skilda delar av landet. En större likformighet på detta område
torde utan olägenhet kunna genomföras. Försäljningstiderna synes därför
i likhet med övriga försäljningsspörsmål böra regleras direkt i försäljningsförordningen
eller genom författningar av annat slag, till vilka förordningen
uttryckligen hänvisar. Kommitténs förslag är delvis ägnat att
tillgodose dessa önskemål. Emellertid synes man härvidlag kunna gå något
längre än kommittén.

Beträffande tiderna för utminuteringen vill jag i likhet med kommittén
förorda, att i ölförsäljningsförordningen hänvisning göres till butikstängningslagen,
med det tillägget, att kringföringsförsäljning ej får ske på söneHer
helgdag. Härigenom får försäljning — i den mån icke kommunala bestämmelser
meddelats rörande butikshandeln i allmänhet — ske på vardag
i huvudsak mellan klockan 7.30 och 19 och på sön- eller helgdag mellan
klockan 8 och 10. Beträffande kringföringshandeln i allmänhet gäller, såsom
kommittén anmärkt, att alla kundbesök måste äga rum inom de angivna
tiderna. Någon anledning till undantag för kringföringshandeln med
Öl synes icke finnas. Ej heller synes det lämpligt att Öl vid den rörliga försäljningen
levereras till privatkunder efter det handeln med andra varor i
allmänhet avslutats. I anledning av bryggareföreningens uttalande att Öl,
som rekvirerats före affärstidens slut, skulle kunna utlämnas eller försändas
efter denna tidpunkt vill jag endast anmärka, att föreningen synes ha
missuppfattat innebörden i nykterhetskommitténs förslag. Det av kommittén
uppställda försälj ningsbegreppet, som även upptagits i departementsförslaget,
är avsett att begränsa butikstängningslagens tillämpning i förevarande
hänseende. Oavsett huruvida butikstängningslagen kan tolkas såsom
föreningen gjort gällande blir sålunda leveranser efter affärstidens
slut härigenom förbjudna.

Enligt nykterhetskommitténs förslag skulle länsstyrelsen i samband med
tillståndsgivningen eller sedermera vid yppade missförhållanden kunna bl. a.
inskränka tiden för utminuteringen. Såsom tidigare framhållits bör man
begränsa möjligheterna för lokala organ att föreskriva inskränkningar av
olika slag. Jag har därför icke ansett mig kunna biträda förslaget att utminuteringstiden
skall kunna inskränkas utöver vad som följer av butikstängningslagen.
Ingripanden mot missförhållanden bör ske i annan ordning.

I fråga om utskänkningen anser jag i likhet med nykterhetskommittén,
att den normalt bör sluta klockan 22 samt att en generell bestämmelse om
tidpunkten för utskänkningens början bör fastställas. Kommittén har, såsom
tidigare nämnts, föreslagit att utskänkningen normalt bör få börja
klockan 7. För egen del kan jag icke finna, att det i allmänhet är lämpligt
med ölutskänkning under de tidigare morgontimmarna. Med hänsyn härtill
synes utskänkningen i allmänhet böra börja något senare på dagen än
kommittén föreslagit. Klockan 9 synes vara en lämplig tidpunkt. Sättes den

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

173

generella tiden för utskänkningens början så sent, bör länsstyrelse eller
kommunalt organ icke ha möjlighet att ytterligare framflytta denna tidpunkt.

Den här valda tidpunkten torde emellertid icke böra gälla undantagslöst.

I enstaka fall kan det finnas visst behov att börja utskänkningen före klockan
9, exempelvis i serveringslokaler, som mera regelbundet besökes av
personer med nattarbete. Likaledes torde stundom finnas behov att kunna
utsträcka utskänkningstiden efter klockan 22. Jag kan därför biträda kommitténs
förslag, att länsstyrelserna erhåller befogenhet att utsträcka utskänkningstiden
i båda riktningar. Beslut härom synes normalt böra meddelas
i samband med utskänkningstillståndet men bör också kunna ifrågakomma
under tillståndstiden. Såsom jag anfört vid behandlingen av den
kommunala medbestämmanderätten, synes det icke påkallat att kommunerna
har vetorätt i sådana frågor. Däremot bör det självfallet åligga länsstyrelsen
att inhämta yttranden från bl. a. polismyndigheten och den kommunala
nvkterhetsnämnden.

Föreligger för särskilt tillfälle behov av utskänkning efter den fastställda
tiden, bör det ankomma på polismyndigheten att pröva framställningar
härom.

Liksom hittills bör länsstyrelsen kunna föreskriva att utskänkningen
skall avslutas tidigare än klockan 22.

I detta sammanhang må framhållas, att den ölutskänkning som sker på
vin- och spritrestauranger är underkastad samma regler som övrig ölutskänkning;
Öl får dock alltid serveras, när rusdrycker får utskänkas.

I fråga om utskänkning under högmässotid finner jag i likhet med nykterhetskommittén,
att det nuvarande förbudet häremot bör slopas.

Slutligen vill jag tillägga, att de här angivna bestämmelserna angående
försäljningstiderna icke bör gälla trafikutskänkning eller utskänkning vid
heminackordering eller kårhushåll, i kollektivhusmatsal eller personalmatsal
men däremot tillämpas på tillfällig utskänkning.

Motionerna.

I likalydande motionerna I: 434 och II: 568 yrkas bl. a., att riksdagen måtte
besluta, att tidigaste tidpunkt för utskänkning av Öl icke måtte bestämmas
i ölförsäljningsförordningen eller, om detta icke bifalles, att nämnda tidpunkt
måtte bestämmas till klockan 7.00.

Utskottet.

I fråga om utminuteringen av Öl innebär Kungl. Maj :ts förslag att de särskilda
tidsbestämmelserna i pilsnerdricksförordningen slopas och att bulikstängningslagen
blir omedelbart tillämplig på all utminutcring, såväl den
rörliga som den fasta försäljningen, dock med det undantaget att rörlig försäljning
icke må bedrivas under sön- eller helgdag. Departementschefen anmärker
att vid rörlig försäljning, som enligt förslaget enbart får form av

174 Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

kringföringsfförsäljning, alla kundbesök måste äga rum inom gällande affärstid.

Utskottet finner det värdefullt att principen om butikstängningslagens
tillämplighet beträffande försäljning av Öl klart kommer till uttryck i ölförsäljningsförordningen,
enär tidigare tveksamhet rått huruvida lagen vore
tillämplig på den rörliga försäljningen. Utskottet — som förutsätter att butikstängningslagens
bestämmelser om utlämning och försändning efter affärstidens
slut av vara som sålts i butik under affärstid utan inskränkning
blir tillämpliga på fast försäljning av Öl — tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag
i nu angivna delar.

Vad därefter beträffar utskänkningstiderna innefattar propositionen den
nyheten i förhållande till nuvarande bestämmelser att en gräns ansetts böra
sättas för utskänkningens början på morgonen. Departementschefen har
funnit att det i allmänhet icke är lämpligt med ölutskänkning under de
tidigare morgontimmarna och föreslår därför att tidpunkten för utskänkningens
början sättes till kl. 9. För att ha en möjlighet att tillgodose det
behov av tidigare utskänkning som kan finnas i enstaka fall, exempelvis i
serveringslokaler som mera regelbundet besökes av personer med nattarbete,
förordas emellertid att länsstyrelsen efter prövning kan medge tidigare
utskänkning.

Utskottet finner det lämpligt att man sätter en tidsgräns för utskänkningens
början och tillstyrker att så sker. Utskottet avstyrker sålunda förstahandsyrkandet
i motionerna 1:434 och II: 568 att tidpunkten icke måtte bestämmas
i författningen.

I dessa motioner yrkas emellertid i andra hand att tidpunkten måtte bestämmas
till kl. 7. Även nykterhetskommittén föreslog detta klockslag, bl. a.
ur den synpunkten att kl. 7 innebär en medelväg mellan de nu enligt olika
lokala ordningsstadgor gällande bestämmelserna. Enligt utskottets mening
skulle den av departementschefen förordade tidpunkten, kl. 9, kunna medföra
att länsstyrelserna belastades med ett förhållandevis stort antal ärenden
angående medgivande till tidigare utskänkning. En något tidigare, generellt
medgiven öppningstid skulle minska dessa ärendens antal. Utskottet
finner i likhet med nykterhetskommittén och motionärerna att kl. 7 utgör
en lämplig tidpunkt och föreslår i anledning härav jämkning i 41 § 1
mom. första stycket förslaget till ölförsäljningsförordning.

Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit beträffande utskänkningstiderna
lämnas av utskottet utan erinran.

Utskänkningen på inackorderingsställen m. m.

Redogörelse för huvuddragen av gällande ordning och nykterhetskommitténs
förslag lämnas i departementschefens yttrande. Därutöver hänvisas liksom
beträffande remissbehandlingen av kommitténs förslag till framställningen
å s. 565—571 i propositionen.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

175

Departementschefen anför följande.

Enligt nuvarande bestämmelser får pilsnerdricka utskänkas på inackorderingsställen
utan särskilt tillstånd eller anmälan. Utskänkning i personal-
och kollektivhusmatsalar upptas däremot icke i gällande förordning
som särskild utskänkningsform. Vid behov av sådan utskänkning får tillstånd
sökas i samma ordning som gäller för annan utskänkning. Enligt nuvarande
ordning gäller förbud för detaljhandel med pilsnerdricka inom läger,
kasernområde och andra liknande militära områden. I tillämpningen
synes dock detta förbud icke ha ansetts gälla officers- och underofficersmässar.
I kommandoväg har nämligen utfärdats närmare föreskrifter om
förtäring av bl. a. pilsnerdricka inom militära förband. Enligt dessa bestämmelser
må pilsnerdricka icke förtäras eller förvaras inom underbefälsmäss,
marketenteri, logement eller andra för manskapet avsedda lokaler. Nagra
liknande inskränkande föreskrifter finns ej beträffande officers- eller underofficersmässar.
Vissa militära chefer kan enligt samma föreskrifter medge
manskap förtäring av vin eller pilsnerdricka vid samfälld högtidlig maltid
i härför lämplig lokal.

Nykterhetskommittén föreslår att inackorderingsutskänkningen skall få
bedrivas såsom nu utan vare sig anmälan eller tillstånd. Enligt kommitténs
förslag skulle emellertid denna utskänkningsform inbegripa ej blott egentlig
inackordering i hem utan även vissa fall av verklig matserveringsrörelse.
Därigenom vill kommittén lagfästa en utveckling som i viss mån sanktionerats
av rättspraxis. I fråga om kollektivhusmatsalar och personalmatsalar,
vari kommittén även inräknar militära mässar, föreslås att utskänkning av
Öl skall få bedrivas efter anmälan till länsstyrelsen. Sådan anmälan skall
göras före början av varje oktrojperiod.

Nykterhetskommitténs förslag i fråga om inackorderingsutskänkningen
har icke mött några gensagor bland remissorganen. För egen del har jag
intet att erinra mot detsamma, och i den nya författningen bör sålunda intagas
en bestämmelse med samma innebörd som den av kommittén förordade.

Kommitténs förslag beträffande personalmatsalar och kollektivhusmatsalar
sammanhänger med vad kommittén förordat i fråga om förtäringsoch
förvaringsförbuden för rusdrycker. Dessa förbud skulle enligt kommittén
icke gälla sådana lokaler där endast anmälan till ölutskänkning skulle
erfordras, d. v. s. personalmatsalar och kollektivhusmatsalar.

Vid behandlingen av frågan om nu nämnda förbud har jag haft anledning
komma in på dessa lokalers karaktär. Jag framhöll därvid att personalmatsalar
av en speciell typ, kårhushåll, samt kollektivhusmatsalar kunde jämställas
med heminackorderingsställen, varigenom några inskränkningar icke
behövde göras beträffande förtäringen av spritdrycker i sådana lokaler.
Samma skäl talar för att Öl skall få utskänkas i dessa lokaler utan några
formaliteter. I försäljningsförordningen bör därför intagas bestämmelser,
som medger utskänkning av Öl utan tillstånd eller anmälan. Med hänsyn
till de speciella förhållanden som råder inom militära förband bör dock

176

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Kungl. Maj :t få utfärda närmare bestämmelser om i vilken utsträckning
och under vilka villkor militär mäss må hänföras till kårhushåll.

I fråga om personalmatsalar, som är avsedda för de anställda vid institution
eller företag, men som ej fyller villkoren för kårhushåll, synes man
kunna anknyta till kommitténs förslag att ölutskänkning skall få bedrivas
efter anmälan. I den nya författningen bör därför upptagas en bestämmelse
som medger utskänkning av Öl i sådana lokaler efter anmälan till
länsstyrelsen. Sådan anmälan skall göras vart fjärde år. Vid anmälan skall
fogas förklaring från institutionens eller företagets ledning eller -— beträffande
militära mässar, som ej kan hänföras till kårhushåll — vederbörande
befälhavare, att erinran icke göres mot utskänkningen. Beträffande
militära mässar torde — i konsekvens med vad jag förordat beträffande
kårhushåll vid militära förband — särskilda föreskrifter böra meddelas av
Kungl. Maj :t.

Beträffande samtliga här avsedda utskänkningsformer bör gälla att länsstyrelsen
skall ha befogenhet att om missförhållanden yppas förbjuda utskänkningen.

Utskottet.

Kungl. Maj :ts förslag innebär att inackorderingsställen, kollektivhusmatsalar
och personalmatsalar av en särskild typ, kårhushåll, får ha ölservering
utan tillstånd eller anmälan. För personalmatsalar i allmänhet kräves
anmälan till länsstyrelsen. Utskänkningen''i samtliga här nämnda lokaler
blir underkastad tillsyn, och länsstyrelsen kan, om missförhållanden yppas,
förbjuda utskänkningen.

Förslagen äger samband med de undantag från förtärings- och förvaringsförbuden
som departementschefen förordat beträffande ifrågavarande
lokaler. Utskottet har förut tillstyrkt dessa undantag. Mot de föreslagna reglerna
för ölutskänkning i sådana lokaler har utskottet icke någon erinran.

Partihandel och import.

Enligt nu gällande bestämmelser är i första hand tillverkare berättigad
att idka partihandel med vanligt Öl, varmed förstås försäljning till återförsäljare
i och för deras rörelse samt försäljning för export. Tillstånd för tillverkare
erfordras endast i det fall att partihandeln skall bedrivas på landet
från särskilt inrättat upplag (jfr 17 § 1. Pff). I övriga fall är tillverkarnas
partihandel fri.

Berättigad till partihandel är vidare enligt gällande bestämmelser den
som av länsstyrelse erhållit tillstånd till sådan handel. Dylikt tillstånd får
enligt 6 § 1. Pff endast meddelas den som erhållit tillstånd att till avhämtning
försälja pilsnerdricka, särskilt partihandelstillstånd för återförsäljare.
Med rätt till partihandel följer enligt 9 § 1. rätt att för sända pilsnerdricka
på rekvisition från försäljningsstället.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

177

F. n. fordras ej tillstånd för import av utländsk maltdryck av andra klassen
med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent. Beträffande dylik maltdryck
med en alkoholhalt överstigande 2,8 viktprocent gäller enligt 1 § förordningen
den 22 maj 1953 (nr 198) med provisoriska bestämmelser om
alkoholhalten i maltdrycker av andra klassen m. m. samma importrestriktioner
som föreskrivits beträffande exportöl.

I Mtf finns inte några bestämmelser om klassificering och identifiering
av importerade maltdrycker. Ovannämnda provisoriska förordning innehåller
emellertid i 2 § vissa föreskrifter härom. Enligt dessa föreskrifter får sådan
maltdryck av andra klassen, som håller högst 2,8 viktprocent alkohol
(samt ovan nämnt julöl med högst 3,2 viktprocent alkohol) och som införes
till riket, icke utlämnas från tullverket, om icke drycken antingen då den
inkommer hit är eller också därefter genom varuhavarens försorg under tillsyn
av tullpersonal blivit försedd med etikett, innehållande uppgift om namnet
på det bryggeri där tillverkningen skett samt varans klassbeteckning; sådan
etikett får ej innehålla benämning som är ägnad att ge maltdrycken
sken av alt vara av annan klass än den till vilken densamma är hänförlig.

Beträffande nykterhetskommitténs förslag och remissbehandlingen därav
hänvisas till redogörelse å s. 573—576 i propositionen.

Departementschefen anför följande.

Enligt nu gällande bestämmelser får partihandel med vanligt Öl i första
hand bedrivas av tillverkare. Tillstånd erfordras endast om partihandeln
skall bedrivas på landet från särskilt inrättat upplag. I övrigt är tillverkares
partihandel fri. Partihandel får även idkas av återförsäljare som erhållit tillstånd
till avhämtningsförsäljning och som därjämte av länsstyrelse erhållit
särskilt tillstånd till partihandel.

Nykterhetskommittén föreslår att tillverkarna bibehålies vid sin nuvarande
rätt till partihandel. Vissa förenklingar förordas dock. Sålunda skall
tillverkare få inrätta partihandelsnederlag efter enbart anmälan till länsstyrelsen.
Har tillverkare erhållit tillstånd att upprätta detaljhandelsnederlag,
får partihandel bedrivas från detta nederlag utan särskild anmälan.
I övrigt föreslår kommittén, att jämväl Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen
och skeppshandlare skall få idka partihandel. Den nuvarande
möjligheten för den som bedriver avhämtningsförsäljning att erhålla partihandelstillstånd
föreslås slopad, bl. a. på den grund att behov av sådan
partihandelsrätt enligt kommitténs mening icke föreligger.

Kommitténs förslag har vid remissbehandlingen i stort sett lämnats utan
erinran. Kontrollstyrelsen föreslår dock att varje innehavare av tillstånd
till kringföringsförsäljning skall få rätt att utan tillstånd eller anmälan
sälja Öl i parti. En länsstyrelse går ännu längre och anser, att var och en
som äger rätt till utminutering även bör få utöva partihandel.

För egen del har jag intet alt erinra mot förslaget att tillverkarna bibehålles
vid sin nuvarande rätt till partihandel och att formaliteterna förenk 12

Ilihang till riksdagens protokoll 195b. 12 samt. Nrl.

178

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

las i fråga om deras försäljning från partihandelsnederlag. Jag förordar
därför att bestämmelser meddelas av i huvudsak samma innehåll som kommittén
förordat.

Däremot kan vägande skäl anföras mot kommitténs uppfattning, att detaljhandlare
icke bör kunna erhålla tillstånd till partihandel. För närvarande
finns ett 50-tal sådana tillstånd. Detta synes utvisa, att nu avsedda
partihandel har en viss funktion att fylla. Att märka är vidare att det vid
rörlig försäljning som bedrives av annan än tillverkare varken torde vara
möjligt eller ens önskvärt hindra att utkörare levererar Öl både till enskilda
kunder och till butiker och kaféer med ölförsäljningsrättigheter. I enstaka
fall torde även behov kunna uppstå för innehavare av ölutskänkningsrättighet
att för brådskande kompletteringsköp kunna vända sig till detaljhandlare
på orten. Några olägenheter ur nykterhetssynpunkt av den nuvarande
ordningen på området har icke försports. Jag här därför icke ansett mig
kunna biträda kommitténs förslag i denna del. I stället förordar jag, att
var och en som äger utminutera Öl får idka partihandel. Det nuvarande särskilda
tillståndsförfarandet kan slopas. Partihandel som här avses bör således
få bedrivas utan särskilt tillstånd eller anmälan. Som en följd härav
får skeppshandlare, som erhållit rätt att utminutera Öl, möjlighet att jämväl
bedriva partihandel.

Vidare bör gälla att parti- och detaljhandelsbolagen för rusdrycker utan
särskilt tillstånd eller anmälan skall få bedriva partihandel med vanligt Öl.

Detaljhandlare samt parti- och detaljhandelsbolagen för rusdrycker bör
vidare på sätt som föreslagits beträffande tillverkare få inrätta partihandelsnederlag
efter särskild anmälan till länsstyrelsen. Härjämte anser jag mig
böra föreslå den förenklingen i förhållande till den nuvarande ordningen,
att den som yrkesmässigt till riket inför utländskt Öl må efter anmälan idka
partihandel och inrätta nederlag.

Såsom framgår av förslagen rörande detaljhandeln, medför rätt till partihandel
aldrig — såsom enligt gällande ordning — rätt till detaljhandel. I

I fråga om import av utländskt Öl föreslår kommittén, att den nuvarande
fria importen upphör och att spritcentralen ålägges att ensamt ombesörja
all import. Kommittén har dessutom föreslagit vissa bestämmelser om
märkning av importerat Öl.

Kommitténs förslag till importreglering har väckt gensagor från såväl
kontrollstyrelsen som spritcentralen. Några olägenheter av att importen
hittills varit fri har enligt min mening icke försports. Det synes sålunda
icke förefinnas någon anledning att i detta sammanhang inskränka den
nuvarande friheten. Av skäl som jag i det följande kommer att redovisa i
anslutning till behandlingen av vissa reklamfrågor bör i författningen inrymmas
befogenhet för Kungl. Maj :t att förordna att utländskt Öl skall få
införas till riket endast i den ordning som är föreskriven för import av
rusdrycker, d. v. s. rätten att införa Öl komme i allt väsentligt att förbehållas
spritcentralen.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

179

I fråga om märkningsbestämmelserna har jag icke ansett skäl föreligga
att ändra nu gällande provisoriska bestämmelser på området. Dessa bör
alltså i stort sett oförändrade intagas i författningsförslaget.

Beträffande partihandeln med starköl tillstyrker jag kommitténs förslag,
som innebär att inköp av denna vara i parti endast skall få göras av spritcentralen
och detaljhandelsbolaget. Importen bör förbehållas spritcentralen.

Utskottet.

Utskottet tillstyrker vad departementschefen förordat beträffande partihandel
med Öl.

I fråga om importen har utskottet observerat att det i propositionen föreslås
lindrigare märkningsbestämmelser för importerat Öl och starköl än för
motsvarande inhemska maltdrycker. Enligt 27 § maltdryckstillverkningsförordningen
skall här i landet tillverkade maltdrycker stämplas och förses
med etikett. Både stämpel och etikett skall innehålla uppgift om namnet på
det bryggeri, där tillverkningen skett, samt sifferbeteckning för den klass,
till vilken maltdrycken är hänförlig. Enligt 12 § 3 mom. av förslaget till
rusdrycksförsäljningsförordning och 7 § förslaget till ölförsäljningsförordning
skall däremot importerat starköl och Öl endast förses med etikett men
behöver ej stämplas. Utskottet finner icke denna skillnad motiverad utan
föreslår att de strängare märkningsföreskrifterna skall gälla alla maltdrycker,
utländska såväl som svenska. Med anledning härav förordar utskottet
viss jämkning av 12 § 3 mom. förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning
och 7 § förslaget till ölförsäljningsförordning.

I övrigt föranleder förslaget om importen ingen erinran från utskottets
sida.

180

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

VII. SÄRSKILDA FRÅGOR.

Besiktning av utskänkningslokaler.

Gällande bestämmelser.

Enligt 5 kap. 11 § Rff må utskänkning av rusdrycker äga rum endast i
lokal eller å plats som vid besiktning blivit godkänd. Ny besiktning verkställes
före ingången av varje oktrojperiod, och hålles i stad av stadsfiskal
eller den som därtill förordnas av länsstyrelsen och på landet av landsfiskal,
med biträde av två personer, den ena utsedd av nykterhetsnämnden och den
andra av magistraten respektive kommunalnämnden. Kostnad för besiktningen
gäldas av tillståndshavaren.

Motsvarande regler gäller beträffande utskänkning av Öl och, i stad, köping
eller municipalsamhälle, utskänkning av alkoholfria drycker (18 och
19 §§ Pff, 9 § Aff). I avseende på utskänkning av alkoholfria drycker i andra
samhällen än de nyss nämnda kan länsstyrelsen, då särskilda omständigheter
därtill föranleder, förordna om besiktning.

Bortsett från dessa föreskrifter saknades intill den 1 juli 1952 uttryckliga
bestämmelser om förhandsbesiktning av serveringslokaler.1 Bestämmelser
i detta hänseende finns emellertid numera i livsmedelsstadgan av den
21 december 1951 (nr 824). Enligt denna får serveringslokal icke tagas i
anspråk förrän hälsovårdsnämnden utfärdat bevis att lokalen godkänts.
Nytt godkännande erfordras bl. a. om lokalerna ombyggts eller eljest väsentliga
förändringar vidtagits. Godkännande kan av nämnden återkallas,
om lokalen t. ex. till följd av eftersatt underhåll icke längre fyller uppställda
krav. Vid överlåtelse av rörelsen föreskrives viss anmälningsskyldighet. Nu
nämnda föreskrifter gäller dock icke lokal, där serveringen omfattar endast
läskedrycker, saft och bakverk. Här behöver endast anmälan göras till nämnden
för kännedom.

Nykterhetskommittén.

Kommittén har icke ansett föreskrift om särskild inspektion av utskänkningslokaler
vara nödvändig i rusdrycksförsäljningsförordningen och ölförsäljningsförordningen.
Dock har enligt förslaget Kungl. Maj :t befogenhet att,
utöver vad i livsmedelsstadgan föreskrivits, utfärda kompletterande bestämmelser
angående beskaffenheten av utskänkningslokal. Ehuru den kontroll
av serveringslokaler, som föreskrivits i livsmedelsstadgan i huvudsak är avsedd
att tillgodose hygieniska krav, kan densamma enligt kommitténs mening
i stort sett anses tillräcklig även ur nykterhetssynpunkt. En viss möjlighet
till komplettering av stadgans bestämmelser anses dock erforderlig.

1 Ehuru vissa bestämmelser i hälsovårdsstadgan angående lokal där matvaror törsäljes knappast
åsyftat serveringslokaler har de dock i viss utsträckning tillämpats på dylika. Det bör
också anmärkas, att serveringslokaler är underkastade den kontroll, som enligt hälsovårdsstadgan
skall utövas över samlingslokaler.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

181

Vad beträffar iokaler för utskänkning av alkoholfria drycker intar kommittén
i princip samma ståndpunkt. Då livsmedelsstadgans bestämmelser
emellertid icke är tillämpliga å lokal, där serveringen omfattar endast läskedrycker,
saft och bakverk, har kommittén härvidlag föreslagit, att nuvarande
regler i Aff om besiktning av utskänkningsställe behålls oförändrade
med det tillägget att om lokalen eller platsen blivit godkänd enligt livsmedelsstadgan
besiktning enligt Aff icke erfordras.

Propositionen.

Angående remissyttrandena se s. 580—581 i propositionen.

Departementschefen anför följande.

Såsom kommittén framhållit, föreskrives i den nya livsmedelsstadgan ett
besiktningsförfarande som i allt väsentligt tillgodoser syftet med de nuvarande
särskilda bestämmelserna om besiktning av lokaler för utskänkning.
Jag finner därför i likhet med kommittén att sådana bestämmelser icke behöver
upptagas i de nya försäljningsförordningarna för rusdrycker och Öl
samt att särskild besiktning av utskänkningslokaler för alkoholfria drycker
endast behöver ske om dessa lokaler icke besiktigats enligt livsmedelsstadgan.

Härvid vill jag framhålla att utskänkningslokalernas beskaffenhet självfallet
bör särskilt beaktas vid den prövning som sker innan utskänkningstillstånd
meddelas. Den kontroll över utskänkningen som jag i annat sammanhang
förordat bör givetvis också avse lokalernas skick.

Jag biträder kommitténs förslag att Kungl. Maj :t skall erhålla befogenhet
att, utöver vad som föreskrivits i livsmedelsstadgan, utfärda kompletterande
bestämmelser angående beskaffenheten av utskänkningslokal för rusdrycker
och Öl.

Utskottet.

Utskottet har icke någon erinran mot vad departementschefen förordat i
dessa frågor.

Ciderfrågan.

Inledning.

Med cider förstår man i de flesta länder en fruktdryck, framställd genom
jäsning av äppelsaft, innehållande en alkoholhalt från 1/2 upp till 8 volymprocent.
Cider tillverkas framför allt i Frankrike, England och Schweiz.

För närvarande räknas cider här i landet såsom vin, så snart den innehåller
mer än 2 1/4 volymprocent alkohol, och får alltså tillverkas efter tillstånd
av Kungl. Maj :t och säljas genom systembolagen. Cider med lägre alkoholhalt
får säljas fritt enligt förordningen om försäljning av alkoholfria
drycker.

182

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Nykterhetskommittén.

I anledning av framställningar från fruktodlarorganisationer att ciderdrycker
med en alkoholhalt motsvarande den för maltdrycker av klass II
resp. klass III fastställda måtte få försäljas efter samma regler som gäller
för dessa maltdrycker samt remissbehandlingen av dessa framställningar inhämtade
nykterhetskommittén vissa kompletterande upplysningar från chefen
för Svenska institutet för konserveringsforskning, professor Georg Borgström.
Denne framhöll bl. a. att erfarenheterna från de ciderproducerande
länderna visat att säljbar cider endast kan göras av särskilda cideräpplen.

Kommittén erinrar om att den funnit en förskjutning från starkare till
svagare drycker önskvärd. I förhållande till ölet skulle cidern ha den fördelen,
att den på grund av sin fruktsyrehalt endast i mindre utsträckning
kunde användas i berusningssyfte. Enligt kommitténs mening torde emellertid
cidern komma att konkurrera snarare med de alkoholfria dryckerna, läskedryckerna,
än med vin och Öl. Härom anföres vidare i huvudsak följande.

Den enda alkoholförtäring, som möjligen skulle kunna minska genom en
ciderkonsumtion, torde vara den som gäller svaga viner. Konsumtionen härav
är emellertid relativt ofarlig och mycket obetydlig. Cidern kan därför inte få
en nykterhetsfrämjande effekt av någon betydelse, även om den mot förmodan
skulle minska svagvinskonsumtionen. Ej heller kan man vänta att de
personer som för närvarande använder den traditionella beska måltidsdrycken,
Öl, i någon nämnvärd omfattning skulle övergå till cider. Däremot
torde cidern komma att tävla med de alkoholfria läskedryckerna, såväl de
rena fruktmusterna som de kolsyrade lemonaderna. Det finns sålunda anledning
befara att cidern skulle få en viss utbredning bland den ungdom, som
nu huvudsakligen är läskedryckskonsumenter. Varje landvinning, som cidern
skulle göra på läskedryckernas bekostnad, skulle innebära en nettoökning
av alkoholkonsumtionen. Ur de synpunkter, som nykterhetskommittén
har alt beakta, måste en sådan nettoökning av alkoholkonsumtionen betraktas
som icke önskvärd.

Vidare måste i detta sammanhang beaktas den av expertisen framlagda
uppfattningen, att en cidertillverkning icke skulle medföra de ekonomiska
fördelar för fruktodlingen, som framhållits i fruktodlarnas framställningar
och de på dessa byggda riksdagsmotionerna. Frågan om fruktöverskottets
tillvaratagande synes ej kunna lösas genom cidertillverkning.

Under sådana förhållanden finner kommittén att man hellre bör uppmuntra
den för folkhälsan betydligt värdefullare konsumtionen av färsk,
konserverad och torkad frukt samt fruktmuster.

Kommittén avböjer sålunda att framlägga något förslag i ciderfrågan.

I reservation till kommitténs betänkande föreslår herr Onsjö, att cider
med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent skall, åtminstone försöksvis
tills vidare, få säljas enligt i huvudsak den ordning som kommittén föreslår
för försäljning av Öl (klass II). Reservanten anser att majoritetens
ståndpunkt icke är förenlig med kommitténs strävanden att borttaga ur
nykterhetssynpunkt mindre betydelsefulla restriktioner samt att främja en
övergång från starkare till svagare alkoholdrycker.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

183

Propositionen.

Redogörelse för remissyttrandena över kommitténs förslag lämnas å s.
584—586 i propositionen.

Departementschefen anför följande.

Nuvarande bestämmelser hindrar icke att cider tillverkas och försäljes.
Någon marknad för denna vara finnes dock icke. Cidern är, i den mån alkoholhalten
överstiger 2 1/4 volymprocent, underkastad samma föreskrifter
som vin. Tillverkningen anses icke lönande under sådana förhållanden.

Från fruktodlarhåll har olika framställningar gjorts i syfte att skapa
bättre förutsättningar för inhemsk produktion och avsättning av cider. Förslagen
innebär bl. a. lättnader i beskattningen. Vidare skulle cider med samma
alkoholhalt som det vanliga ölet i försäljningshänseende jämställas med
detta.

Om man skulle genomföra de från fruktodlarhåll framkomna förslagen,
skulle detta innebära att marknaden tillfördes en ny lättillgänglig alkoholdryck.
Möjligt är att man härigenom skulle vinna någon minskning av
konsumtionen av starkare drycker. Den totala effekten skulle emellertid
troligen bli en nettoökning av alkoholkonsumtionen. Såsom nykterhetskommittén
och flera remissorgan framhållit, finns nämligen stor anledning antaga
att cidern i första hand skulle konkurrera med alkoholfria fruktdrycker
och läskedrycker. Jag finner därför liksom nykterhetskommittén icke
anledning att föreslå ändrade bestämmelser rörande cider. Självfallet måste
här som eljest i frågor av nykterhetspolitisk betydelse producentintressena
träda i bakgrunden.

Motioner.

I likalydande motionerna I: 111 och II: 142 yrkas att »riksdagen måtte besluta
att tillverkning och försäljning av ciderdrycker med den alkoholhalt som
finnes föreskriven för maltdrycker må äga rum samt att vederbörande utskott
måtte utarbeta de härför erforderliga författningsändringarna». Motionärerna
avser att cider med en alkoholhalt av 2,8 viktprocent skall få tillverkas
och försäljas enligt de regler som gäller för maltdrycker. Motionärerna
betonar angelägenheten av att fruktodlarna genom cidertillverkning beredes
bättre avsättningsmöjligheter för sin frukt. Det anföres bl. a. följande.

Betydelsen av att förbättra den svenska fruktens avsättning har klart
framstått de senaste åren, då stora mängder frukt inte kunnat tillvaratagas.
Det beräknas vidare att fruktodlingen omkring 1960 skall ha utökats i sådan
grad att de normala skördarna kommer att bli tio gånger större än
1949 års rekordskörd. Genom cidertillverkning skulle en stor del av frukten
kunna tillvaratas och en export av cider upparbetas.

Likaså hemställes i motionerna I: 442 och II: 555, som är likalydande, att
riksdagen måtte besluta att tillverkning och försäljning av cidcrdrycker med
en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent må äga rum enligt de regler som gäl -

184

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

ler för maltdrycker samt uppdra åt vederbörande utskott att utarbeta förslag

till härför erforderlig författningstext.

Försäljning av cider enligt de för maltdrycker gällande grunderna skulle
enligt dessa motioner främja den eftersträvade förskjutningen av konsumtionen
till alkoholsvaga drycker. Då cider i framställning ställer sig dyrare
än maltdrycker, framhålles slutligen önskvärdheten av att cidertillverkningen
i beskattningshänseende får en välvillig behandling. Det synes böra eftersträvas
att cidern skall kunna säljas till ungefär samma pris som Öl.

I motionerna I: A37 och II: 556 hemställes slutligen, »att riksdagen måtte
besluta att tillverkning och försäljning inom landet av ciderdrycker med den
alkoholhalt, som finnes föreskriven för maltdrycker av klass II och III, må
äga rum, samt att åt vederbörande utskott måtte uppdragas att utarbeta härför
erforderliga författningar». Motionärerna avser att i tillverknings- och
försäljningshänseende jämställa cider med maltdrycker av motsvarande alkoholhalt.

Motionärerna anför bl. a. följande.

Det i vår situation enda användbara och därjämte snabbaste sättet att
tillvarataga stora äpplemassor är att pressa dem och låta saften gå i jäsning.
I allmänhet lämpar sig icke saften från våra sommar- och tidigare
höstäpplen till cider, men den kan efter utjäsning destilleras, vilket enklast
kan verkställas vid våra brännerier. Den från våra sena höst- och vinteräpplen
pressade saften är däremot direkt användbar till framställning av
cider. Det kan i detta sammanhang vara lämpligt att påtala det i nykterhetskommitténs
betänkande gjorda uttalandet, att cider icke kan framställas
av våra hushålls- och dessertäpplen. Tillräcklig hänsyn torde därvid
inte ha tagits till våra äpplens säregenskaper. Cider av dessa äpplen har
underkastats prov av tvenne engelska auktoriteter, som var för sig avgivit
utlåtande utvisande, att den ifrågavarande cidern var av mycket hög internationell
klass.

Om vi här i landet skulle få omhändertaga i medeltal 25 000 ton överskottsäpplen
per år genom jäsning av saften, skulle därav kommande alkoholmängd
kunna öka vår medelalkoholkonsumtion från omkring 2 till 2,08
cl per dag och vuxen konsument. Hur man än räknar är denna ökning så
obetydlig, att ingen med fog kan göra gällande, att ciderkonsumtionen skulle
utgöra något nykterhetsproblem. Ciderfrågan är och förblir uteslutande en
fråga om vår äppleodling skall tillföras det enda stöd för sin utveckling, som
är praktiskt användbart, effektivt och i högsta grad påkallat.

Utskottet.

Det har länge varit ett önskemål från fruktodlarhåll att alkoholhaltig cider
skall kunna säljas på den svenska marknaden. Några formella hinder häremot
föreligger i och för sig icke. I den mån alkoholhalten överstiger 2 1/4
volymprocent, blir emellertid eu ciderdryck att hänföra till vin och blir således
underkastad de bestämmelser i fråga om tillverkning, försäljning och
beskattning som gäller för vinerna. De förslag i ämnet som framlagts, ånyo
upptagna i de föreliggande motionerna, innebär att försäljnings- och beskattningsreglerna
ändras så, att gynnsammare ekonomiska betingelser för
en ciderhantering skapas. Förslagen går i första hand ut på att en svagare

Särskilda utskottets utlåtande nr i.

185

cider med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent skall få försäljas enligt
de regler som kommer att gälla för Öl (klass II). Därjämte föreslås att en
starkare cider, med ungefär samma alkoholhalt som starköl, skall få säljas
enligt de för sådant Öl i propositionen förordade reglerna. Då emellertid,
som nyss framhållits, bestämmelserna för vin är tillämpliga på ifrågavarande
cider och dessa bestämmelser är lika lindriga eller lindrigare än dem
som föreslagits beträffande starköl, är önskemålen på denna punkt redan
tillgodosedda. Därjämte förutsättes i motionerna att statsmakterna genomför
lättnader i fråga om beskattningen.

Departementschefen har ej funnit anledning att föreslå ändrade bestämmelser
rörande cider. De ifrågasatta lättnaderna skulle innebära att marknaden
tillfördes en ny lättillgänglig alkoholdryck. Den totala effekten härav
skulle troligen bli en nettoökning av alkoholkonsumtionen, då cidern icke
väntas kunna minska konsumtionen av starkare drycker men väl kunna
konkurrera med alkoholfria fruktdrycker och läskedrycker.

Utskottet vill framhålla att delade meningar råder om en eventuell cidertillverknings
möjligheter att stödja fruktodlingen. Frågan om eventuella
stödåtgärder för denna näringsgren torde böra prövas i ett vidare sammanhang.
Utskottet får härvid erinra om trädgårdsutredningens år 1952 avgivna
betänkande med förslag rörande avsättningen av trädgårdsprodukter
in. m., vilket för närvarande är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

Utskottet kan sålunda icke tillstyrka att åtgärder i motionernas syfte,
innan sådan prövning ägt rum, vidtages från riksdagens sida.

Alkoholreklamen.

Inledning.

En av huvudprinciperna för den svenska nykterhetslagstiftningen är att
försäljningen av rusdrycker inte skall vara förenad med enskilt vinstintresse.
På partihandelns område är denna princip genomförd i så måtto att
Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen äger ensamrätt till försäljning av rusdrycker
till återförsäljare. En tillverkare kan således inte sälja till någon
annan köpare inom landet än Vin- & Spritcentralen. Däremot är det inte
förbjudet för enskilda att verka som agenter för in- och utländska tillverkare
och uppbära provision för denna verksamhet. Det är inte heller
förbjudet att göra reklam för rusdrycker. Någon sådan bedrives inte av
Vin- & Spritcentralen eller av systembolagen, men det förekommer i viss
utsträckning att utländska firmor eller deras agenter i Sverige annonserar
eller på annat sätt göra reklam för sina varor. Denna reklam har väckt
offentlig diskussion och man har ansett att den i en del fall utformats
så att den utöver att främja det reklamerade varuslaget på bekostnad av
andra också uppfattats som en uppmaning till allmänheten att öka konsumtionen
av rusdrycker överhuvudtaget.

För tillverkning och försäljning av Öl finns ingen lagstadgad begränsning
av det enskilda vinstintresset och inte heller någon inskränkning i rätten

186 Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

att göra reklam för varorna. Även ölreklamen har kritiserats vid skilda tillfällen.

I propositionen redogöres å s. 587—594 för frågans tidigare behandling
och vissa överväganden som gjorts av nykterhetskommittén och kommittén
för motverkande av missbruk vid övergång till friare spritförsäljning samt
för yttranden över vad kommittéerna anfört.

Propositionen.

Kungl. Maj :ts förslag innebär att de bolag som äger inköpa rusdrycker i
parti, främst Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, av sina leverantörer skall
påfordra inskränkningar i alkoholreklamen. Den viktigaste bestämmelsen i
ämnet upptages i 69 § förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning, där
nämnda bolag ålägges att vid avtal med leverantör föreskriva denne sådana
inskränkningar rörande reklam för rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet
som finnes erforderliga för att tillgodose det i 7 § samma förslag angivna
syftet. I 7 § stadgas, att all försäljning av rusdrycker skall ordnas och
handhavas så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt.

Departementschefen yttrar.

Gällande lagstiftning innehåller icke något direkt förbud mot rusdrycksreklam;
det är dock förbjudet att genom personlig hänvändelse i kommersiellt
syfte söka förmå annan än försäljare av rusdrycker — d. v. s. partihandelsbolaget,
systembolag och restauratörer — att inköpa sådana drycker.
Ej heller föreligger hinder att idka agenturverksamhet för rusdrycker.

Under de senaste åren har reklam- och agenturverksamheten på detta
område kraftigt ökat. Sålunda har exempelvis annonseringen för vin och
sprit i storstadspressen nära nog fördubblats under några få år. Vidare uppgår
antalet från partihandelsbolaget fristående agenter — som tidigare varit
ringa — numera till ett 100-tal.

Något förbud mot ölreklam föreligger ej. Denna reklam är av jämförelsevis
mindre omfattning och torde inte ha ökat lika mycket som reklamen för
vin och sprit.

Nykterhetskommittén har dryftat olika möjligheter att reglera reklamoch
agenturverksamheten. Kommitténs överväganden, som närmast tar sikte
på rusdrycksreklamen, utmynnar i förslag om särskild utredning rörande
frågan om koncessionering, eller eventuellt monopolisering, av agenturverksamheten.
Kommittén gör vidare vissa rekommendationer om rådgivande
verksamhet rörande reklamen från centralt organs sida och om upplysningsverksamhet
som motvikt mot olämplig reklam.

Remissinstanserna har i huvudsak anslutit sig till kommitténs synpunkter.
Utredning om eller begränsning av reklamverksamheten förordas emellertid
på många håll. Några remissorgan har velat gå än längre och yrkar
på förbud.

Av mig särskilt tillkallade sakkunniga har vidare i samband med förslag
rörande en upplysningskampanj under övergångstiden efter motbokssyste -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

187

mets avskaffande behandlat frågan om alkoholreklamen under samma tid.
De förordar att förhandlingar upptas mellan å ena sidan ledningen för den
ifrågasatta upplysningskampanjen och å andra sidan organisationer som
företräder agenterna, reklam- och annonsörsintressena samt tidningspressen.

De sakkunnigas förslag har vid remissbehandlingen varit föremål för delade
meningar. Flera remissorgan uttalar tvivel på möjligheterna att genom
överenskommelse nå en begränsning av reklamen under övergångstiden.

Reklamfrågan utgör ett mycket svårbemästrat problem. Detta problem
ökar självfallet i betydelse i samma mån som den moderna reklamtekniken
utvecklas. På många håll utomlands, icke minst i USA, där brännerierna
och bryggerierna representerar starka kapitalintressen, har utvecklingen
på detta område försiggått i raskt tempo. För alkoholreklamen anlitas alla de
resurser som står den nutida reklamen till buds: press, film, radio, television,
ljusreklam, affischering o. s. v. I vissa vinproducerande länder, exempelvis
Frankrike, där vinproduktionen svarar för en betydelsefull del av
nationalinkomsten, kan rusdrycksreklamen sägas vara nära nog en nationell
angelägenhet.

Även om alkoholreklamen i vårt land ännu inte nått tillnärmelsevis samma
intensitet som i vissa andra länder, är tendensen till ökning av denna
reklam starkt framträdande. Den ökade reklamen har bl. a. inriktats, utom
på annonsering i tidningar och tidskrifter, på en omfattande och framträdande
affischering å offentliga platser och i kommunikationsinrättningar,
såsom spårvagnar, tunnelbanestationer, järnvägståg, telefonhytter o. d. Intensifieringen
av alkoholreklamen i vårt land, vilken till alldeles övervägande
del avser importerade drycker, torde sammanhänga med den hårdnande
konkurrensen på den internationella vin- och spritmarknaden.

Den nutida reklamen har otvivelaktigt en kraftigt suggererande verkan.
Detta gäller självfallet även om alkoholreklamen. Härpå erbjuder den för
något år sedan i Sverige bedrivna Sherry-kampanjen ett näraliggande exempel.
Genom denna propagandaaktion ökades konsumtionen av sherry högst
avsevärt. Det är också klart att reklamen för ett visst märke eller ett visst
slag av rusdrycker i och för sig åsyftar en stegring av efterfrågan på just
den utbjudna varan. Fn ökning av efterfrågan pa vissa alkoholdrycker torde
å andra sidan i viss mån motsvaras av en minskning eller åtminstone en
återhållen ökning av konsumtionen av andra alkoholdrycker. Resultatet kan
alltså i första hand bli en omfördelning av alkoholkonsumtionen mellan
olika drycker. I den mån som en dylik omfördelning av konsumtionen sker
i riktning mot svagare drycker, möter den ingen erinran från nykterhetspolitisk
synpunkt. Emellertid ägnas en stor del av alkoholreklamen åt starkare
drycker, bl. a. konjak, whisky, likör, vermut och sherry. Risk finnes
därför att effekten av de genom alkoholreklamen åstadkomna förskjutningarna
i konsumtionen inte blir ur nykterhetssynpunkt gynnsam. Det
torde vidare förhålla sig så att en intensiv och omfattande alkoholreklam

188

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

därutöver kan ha den effekten att allmänhetens intresse får en ökad inriktning
på alkoholhaltiga drycker och att den totala alkoholförbrukningen
till följd härav kan stiga.

Det är i nu angivna hänseenden som alkoholreklamen med dess nuvarande
omfattning och inriktning kommer i konflikt med de allmänna principerna
för svensk nykterhetspolitik. Uppenbart är att åtgärder som är
ägnade att stimulera rusdrycksförbrukningen inte är förenliga med vår
alkohollagstiftnings andemening, oavsett hur denna lagstiftning är utformad
i detaljerna. Önskvärdheten att minska alkoholreklamens konsumtionssuggererande
verkan är därför påtaglig. Detta torde gälla så mycket mera som
det kan antas att nuvarande utvecklingstendenser inom denna reklam
kommer att alltmer förstärkas under konkurrensens tryck och med reklamteknikens
utveckling. Vidare är att märka att verkningarna av reklamen på
konsumtionen kan skärpas efter genomförandet av en friare rusdrycksförsäljning.

Såsom av kommittébetänkandet framgår står olika utvägar till buds åt!
angripa förevarande problem. Vilken utväg som än användes har man emellertid
att räkna med betydande svårigheter.

Nämnas må till en början att kommittén prövat och avvisat ett framkommet
förslag om åtgärder i form av direkta förbudsbestämmelser mot
ur nykterhctssynpunkt olämplig reklam. Dylika åtgärder torde inte vara
möjliga att genomföra utan ändringar i tryckfrihetsförordningen. Sålunda
påkallade grundlagsändringar skulle förutsätta ingående principiella överväganden
och även i övrigt bli av komplicerad natur. Jag finner i likhet
med kommittén att sådana åtgärder inte bör komma i fråga.

Å andra sidan anser jag mig ej heller böra biträda kommitténs förslag om
utredning rörande koncessionstvång för rusdrycksagenturer. Ett sådant koncessionsförfarande
— och ännu mer en eventuell monopolisering -— skulle
möta svårigheter ur bl. a. handelspolitiska synpunkter. Det förtjänar även
att framhållas att åtgärder med den ifrågasatta innebörden icke kan förväntas
bil effektiva. Flera stora reklamkampanjer har på senare tid utförts,
icke av agenter utan av större organisationer inom exportländerna och har
bl. a. avsett varor som av spritcentralen köpes direkt från producenterna.

En rådgivnings- och upplysningsverksamhet av den art som nykterhetskommittén
förordat kan självfallet blott i begränsad omfattning motverka
förekomsten av olämplig reklam. Icke minst med hänsyn till de stora
kapitalintressen som står bakom alkoholreklamen torde mera genomgripande
åtgärder vara behövliga.

Åtgärderna borde i första hand ta sikte på en begränsning i fråga om reklamens
utformning. Härvid vore det även angeläget att finna fasta och för
alla intressenter lika verkande normer. Detta skulle åstadkommas, om man
begränsade reklamen till att avse märke, ursprung, typ och pris. Däremot
torde det i allmänhet icke vara praktiskt lämpligt att genomföra kvantitativa
begränsningar av reklamen.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

189

Beträffande övergångstiden vid den nya lagstiftningens ikraftträdande
föreligger särskilda problem. För denna tid planeras, såsom omtalats i annat
sammanhang, en större propagandakampanj i syfte att stärka individens
känsla av ansvar gentemot alkoholdryckerna. Det är givetvis angeläget att
en sådan kampanj icke motverkas av en samtidig reklam för rusdrycker. Enligt
min mening borde reklamen helt upphöra under den tid kampanjen pågår
eller omkring sex månader.

För all försäljning av rusdrycker bör i den nya lagstiftningen liksom
i den nuvarande — uppställas som en huvudregel att försäljningen skall
ordnas och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt.
I linje med denna regel ligger kravet att allmänheten icke genom en
alltför intensiv och braskande reklamverksamhet uppmanas att köpa
rusdrycker. Att någon reklamverksamhet icke bedrives av de statliga
försäljningsföretagen är självklart. Av de privata tillverkarna och leverantörerna
till nämnda företag bör rimligen kunna fordras att de underkastar
sig de begränsningar i fråga om reklamen — liksom i fråga om andra
led i försäljningsverksamheten — vilka statsmakterna finner erforderliga
för att motverka en skadlig utveckling av alkoholkonsumtionen.

Ett alternativ till lösning av frågan vore därför att spritcentralen i avtalen
med sina leverantörer föreskriver de inskränkningar i reklamen som nyss
angivits. Lagtekniskt skulle detta alternativ utformas så att spritcentralen
genom bestämmelse i den nya rusdrycksförsäljningsförordningen ålägges
att vid avtal med leverantör föreskriva denne sådana inskränkningar rörande
reklam för rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet som är erforderliga
för att tillgodose syftet med nyssnämnda regel att rusdryckshandeln
skall ordnas och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada som
möjligt.

Nämnda alternativ bör granskas främst ur tryckfrihetsrättslig och handelspolitisk
synpunkt.

I förstnämnda hänseende må framhållas att de tilltänkta inskränkningarna
icke synes strida mot de intressen tryckfrihetsförordningen vill tillgodose.
De riktar sig mot försäljare av rusdrycker, och på dessa bör man
som förut framhållits kunna ställa särskilda krav rörande sättet att bedriva
försäljningsverksamheten. Det förtjänar vidare att framhållas att det ur
tryckfrihetsrättslig synpunkt helt naturligt icke möter hinder att genomföra
sådana försäljningsbestämmelser för rusdrycker att annonsering icke blir lönande.
Så är redan fallet med gällande starkölsförbud som gör all kommersiell
reklam för starköl inom landet meningslös. Ett ingripande mot reklamen
för rusdrycker är att betrakta som ett led i försälj ningslagstiftningen, ehuru
mindre ingripande an ett försäljningsförbud. En begränsning av rusdrycksreklamen
står i god överensstämmelse med principerna för den svenska rusdryckslagstiftningen.
Att märka är vidare att inskränkningarna skulle i
princip drabba alla berörda parter lika.

Vad härefter angår de handelspolitiska komplikationer som kan tänkas
uppkomma genom nu åsyftade åtgärder mot rusdrycksreklamen må anföras

190

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

följande. I första hand har undersökts huruvida de tilltänkta åtgärderna
strider mot bestämmelserna i 1947 års allmänna tull- och handelsavtal
(GATT). Av undersökningen har framgått att hinder enligt GATT inte möter
mot att begränsa eller temporärt förhindra reklam för rusdrycker under
förutsättning att åtgärderna i lika mån avser utländska och inhemska leverantörer.
Detta torde gälla oavsett huruvida rusdryckshandeln — såsom
fallet är i vårt land — är monopoliserad eller ej. Icke heller i handelsavtalen
med de länder som är våra viktigaste rusdrycksleverantörer, finns bestämmelser
som utgör hinder för de nu planerade åtgärderna. Självfallet kan likväl
vissa meningsskiljaktigheter av handelspolitisk art uppkomma. Dessa
torde emellertid icke behöva medföra några nämnvärda komplikationer.

Det här anförda ger vid handen att avgörande hinder mot det ifrågasatta
alternativet icke kan anses föreligga ur de synpunkter som nu diskuterats.

Närmare utformat skulle alternativet innebära följande.

Spritcentralen upptar förhandlingar i ämnet med sina leverantörer inom
ramen för sedvanliga affärsuppgörelser. I köpeavtalen intages bestämmelser
av innebörd att leverantören utfäster sig att, såvitt avser tiden då den stathga
upplysningskampanjen pågår, icke reklamera för rusdrycker och att i
övrigt utforma sin reklam så att annonser och liknande upptar endast varans
märke, ursprung, typ eller karaktär samt dess pris. Självfallet bör
emellertid spritcentralen därvid äga viss handlingsfrihet betingad av praktiska
skäl. I den mån uppgörelse ej kan träffas, blir följden att köpeavtal
ej kan komma till stånd. Hålles ej en lämnad utfästelse, får detta konsekvenser
antingen för det aktuella köpeavtalets tillämpning eller för eventuella
nya köpeavtal med leverantören.

Det torde emellertid kunna antas att sådana förhandlingar i allmänhet
skulle leda till åsyftat resultat. Härvidlag kan förtjäna omnämnas att det
finska alkoholbolaget — vilket inom partihandeln intar en motsvarande
ställning som spritcentralen — torde ha lyckats tämligen väl i sina reklambegränsande
åtgärder.

Den ifrågasatta bestämmelsen i den nya rusdrycksförsäljningsförordningen
om skyldighet för sprilcentralen att föreskriva inskränkningar i reklamen
skulle kompletteras med en uppmjukning av den s. k. privatimportparagrafen
i gällande förordning. Denna borde ges den innebörden att vara
som ej hålles i lager skulle anskaffas på begäran av kund, om så lämpligen
kunde ske och hinder ej mötte på grund av åtgärd varom här är fråga.

I anslutning till det här återgivna alternativet må framhållas att de ifrågasatta
reglerna ej minskar behovet av den nuvarande bestämmelsen om förbud
mot reklam i form av personlig hänvändelse för att förmå någon att
köpa rusdrycker. Bestämmelsen bör alltså bibehållas; en ändring av redaktionell
natur är emellertid påkallad. I

I stället för det hittills behandlade alternativet skulle närmast ifrågakomma
att tillsätta en särskild utredning rörande alkoholreklamen. I uppdraget
för en sådan utredning skulle då ingå att föra förhandlingar med de

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

191

berörda parterna. Förhandlingarna kunde bli relativt obundna även om de
i princip skulle åsyfta begränsning av reklamens innehåll samt temporärt
reklamstopp under övergångstiden. Skulle förhandlingarna icke leda till
önskat resultat, kunde utredningen verkställa en närmare undersökning av
olika möjligheter till tvångsmässiga åtgärder.

Vid övervägande av de skäl som talar för vartdera av de här angivna alternativen
har jag stannat för det förstnämnda. Detta innebär att spritcentralen
skall ha att genomföra begränsning av reklamverksamheten i enlighet
med nyss angivna riktlinjer. Till förmån för detta alternativ talar icke
minst den omständigheten att det synes bäst ägnat att tillgodose intresset
av temporärt reklamstopp under övergångstiden. Jag förordar sålunda att
bestämmelser utfärdas i enlighet med det nu angivna.

Den i vårt land bedrivna ölreklamen utgör ej ett problem av tillnärmelsevis
samma storleksordning som rusdrycksreklamen. Hur förhållandena
skulle gestalta sig sedan starkölet blivit tillåtet, är svårt att bedöma. Emellertid
bör — icke minst av handelspolitiska skäl — i reklamhänseende i
fortsättningen gälla samma principer beträffande starköl och Öl som för
spritdrycker och vin.

I fråga om importerat starköl kommer vad jag tidigare förordat om sprit
och vin att bli direkt tillämpligt, eftersom importen av starköl skall tillkomma
spritcentralen. Beträffande här i landet tillverkat starköl bör motsvarande
skyldighet, som stadgats beträffande nyssnämnda bolag, åläggas det
blivande detaljhandelsbolaget för rusdrycker.

Beträffande det vanliga ölet förutsätter jag att, om de principer jag förordat
i avseende på reklamen godtages av statsmakterna, bryggeriindustrien
självmant kommer att följa dessa. Skulle så icke bli förhållandet, är frågan
av sådan art att den bör behandlas vid den utredning om bryggeriernas företagsform
som jag i annat sammanhang förordat.

Även i fråga om importerat vanligt Öl torde man kunna utgå från att vederbörande
intressenter utan särskilda bestämmelser följer de tidigare angivna
riktlinjerna. Blir detta icke fallet torde importfrågan böra omprövas.
Jag vill här erinra om att jag i det föregående förklarat att det icke finns
anledning att i detta sammanhang inskränka den nuvarande importfriheten.
Jag förordade emellertid vidare att i författningen skulle inrymmas befogenhet
för Kungl. Maj :t att förordna att utländskt Öl endast skall få införas
i den ordning som är föreskriven för import av rusdrycker d. v. s. i
huvudsak ombesörjas av spritcentralen. Härigenom skapas en möjlighet att
snabbt ingripa om principerna beträffande reklamen icke iakttages. Det bör
ankomma på kontrollstyrelsen att ha sin uppmärksamhet riktad på dessa
förhållanden.

Motioner m. m.

I motionen II: 550 anhållcs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte, med
godkännande av vad i propositionen föreslås i fråga om åtgärder i reklambe -

192

Särskilda utskottets utlåtande nr l.

gränsande syfte, i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en särskild utredning
i syfte att undersöka möjligheterna att på längre sikt helt förbjuda rusdrycksreklamen.

Ä andra sidan yrkas i motionen II: 561, att riksdagen måtte besluta avslå
propositionen i vad avser 69 § förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning
samt att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.
Maj:t ville åt särskilt för ändamålet inrättat organ uppdraga att handhava
kontrollen och granskningen av alkoholreklamen i ungefärlig överensstämmelse
med vad som gäller för Stiftelsen Reklamgranskningen för fria läkemedel.
Enligt motionären är de av departementschefen föreslagna åtgärderna
icke helt invändningsfria ur tryckfrihetssynpunkt. Genom den i motionen
anvisade utvägen kan, uttalar motionären, en återhållsamhet i reklamen
förväntas utan införande av speciella bestämmelser i köpeavtalen.

Utskottet har mottagit en skrivelse från Svenska Försäljnings- och Reklamförbundet,
vari organisationen hemställt att utskottet, med undanröjande
av den föreslagna 69 § i rusdrycksförsäljningsförordningen, i skrivelse till
Kungl. Maj :t framställer önskemål om att uppdraga åt de av den kommersiella
alkoholreklamen närmast berörda parterna att träffa överenskommelse
om inrättande av ett övervakningsorgan efter mönster av den i nyssnämnda
motion omtalade stiftelsen. Organisationen har i skrivelsen förklarat sig beredd
att aktivt medverka till att inrätta ett sådant övervakningsorgan.

Utskottet.

Alkoholreklamen bör enligt propositionen helt upphöra under omkring en
månad före och fem månader efter den nya försäljningslagstiftningens
ikraftträdande. Därefter skall reklam kunna äga rum men med begränsat
innehåll. Endast märke, ursprung, typ och pris bör anges. Några kvantitativa
begränsningar avses å andra sidan icke. Ansvaret för att den tillämnade
ordningen på området genomföres skall i huvudsak tillkomma Aktiebolaget
Vin- och spritcentralen. Detta bolag skall enligt 69 § förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning
vid avtal med leverantör föreskriva denne sådana inskränkningar
rörande reklam för rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet
som finnes erforderliga för att tillgodose det i 7 § samma förordning
angivna syftet att all försäljning av rusdrycker skall ordnas och handhavas
så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt.

Förslagen har blivit föremål för kritik i motionen II: 561. Motionären hävdar
bl. a. att de icke är invändningsfria ur tryckfrihetssynpunkt samt förordar
i stället att åt ett särskilt organ uppdras att handha kontroll och
granskning av alkoholreklamen i ungefärlig överensstämmelse med vad som
gäller för Stiftelsen reklamgranskningen för fria läkemedel. Svenska försäljnings-
och reklamförbundet har i skrivelse till utskottet förklarat sig berett
att aktivt medverka till att inrätta ett sådant övervakningsorgan.

Departementschefen har utförligt utvecklat skälen för de tillämnade inskränkningarna.
Han har därvid funnit att den i vårt land bedrivna alkoholreklamen,
framför allt genom sin under senare år i hastigt tempo stegrade

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

193

omfattning, kommer i konflikt med de allmänna principerna för svensk
nykterhetspolitik. Det framhålles också att verkningarna av reklamen på
konsumtionen kan skärpas efter genomförandet av en friare rusdrycksförsäljning.
I fråga om övergångstiden erinras om den i särskild proposition
föreslagna upplysningskampanj som skall insättas under denna tid. Det
framhålles som angeläget att kampanjen icke motverkas av en samtidig
reklam för rusdrycker.

Reklamen för alkoholhaltiga drycker har vid skilda tidigare tillfällen
uppmärksammats, och krav har rests på ingripande mot densamma. Den under
senare år fortgående stegringen av reklamverksamheten ger särskild
tyngd åt dessa krav. Enligt utskottets uppfattning kan förhållandena på
området befaras utveckla sig på mindre tillfredsställande sätt. De förestående
reformerna och i synnerhet de med övergångstiden förbundna problemen
gör det angeläget att bringa utvecklingen under viss kontroll. En
kontroll av det slag som äger rum beträffande de fria läkemedlen synes
icke tillfyllest. För att de nykterhetspolitiska intressena skall kunna tillgodoses,
bör den suggestion som även en ur andra synpunkter oantastlig
reklam kan utöva motverkas. Med hänsyn till förhållandena under den
övergångstid som omfattas av den planerade kampanjen — vilken utskottet
kommer att tillstyrka — synes det i hög grad önskvärt att reklamen i väsentlig
mån upphör under nämnda tid. Den i motionen anvisade utvägen
synes alltså icke erbjuda någon godtagbar lösning av problemet. För att nå
en sådan torde inskränkningar av den art departementschefen förordat böra
ifrågakomma. Vad i motionen II: 550 förordats har utskottet icke anledning
att tillstyrka.

I fråga om propositionsförslagets tryckfrihetsrättsliga konsekvenser får
utskottet i likhet med departementschefen eTinra om att de tilltänkta inskränkningarna
riktar sig mot försäljare av rusdrycker. På dessa bör man
kunna ställa särskilda krav rörande sättet att bedriva försäljningsverksamheten.
För svenska företagares vidkommande kommer detta på mångfaldiga
sätt till uttryck i försäljningslagstiftningen. Att utländska firmor, som levererar
alkoholhaltiga drycker till vårt land, icke bör uppträda på den svenska
marknaden så att de motverkar de nykterhetspolitiska strävandena, synes
uppenbart.

Praktiskt sett torde spritcentralens verksamhet på området kunna ske i
den formen att man framhåller för leverantörerna att det är en förutsättning
för affärsförbindelser att de iakttager framställda önskemål om begränsning
av reklamen till angivande av märke, ursprung, typ och pris samt om temporärt
reklamstopp under övergångstiden.

Ur tryckfrihetssynpunkt torde hinder icke föreligga för spritcentralen att
redan nu vidtaga de åtgärder som i förslaget ålagts bolaget. Till stöd för
dylika åtgärder torde emellertid en uttrycklig bestämmelse i ämnet vara
påkallad. Den föreslagna 69 § synes till syftet lämplig. För att undanröja
varje berättigad tvekan om bestämmelsens förenlighet med tryckfrihetsförordningen
vill utskottet emellertid förorda den ändrade avfattningen att

13 iiihang till riksdagens protokoll 195b. 12 samt. Nr 1.

194

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

bolaget skall vara skyldigt att vid avtal med leverantör verka för att reklam
för rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet icke bedrives på
sätt som finnes stå i strid med det i 7 § angivna syftet.

Utskottet har redan i det föregående ingått på några praktiska frågor.
Departementschefen förutsätter att spritcentralen vid sina förhandlingar
med leverantörerna skall äga viss handlingsfrihet. Utskottet finner detta
lämpligt. Det bör självfallet eftersträvas att vinna berörda parters positiva
medverkan. Utskottet finner värt beaktande vad den särskilda kommittén
för utredning angående upplysningskampanjen i detta syfte förordat. Samråd
mellan spritcentralen och ledningen för upplysningskampanjen synes
härom böra äga rum. Härmed skulle i viss mån syftet i motion II: 561 kunna
tillgodoses.

Mot vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit i fråga om alkoholreklamen
har utskottet icke någon erinran. Motionen II: 561 torde få
anses besvarad genom vad utskottet nyss förordat.

Utskottet får alltså, med avstyrkande av motionen II: 550 såvitt nu är i
fråga, tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag i förevarande del med de jämkningar
som innefattas i det ovan anförda.

Författningsförslagen i övrigt.

Utskottet.

I det föregående har utskottet behandlat en del av de föreslagna bestämmelserna.
Utskottet har i övrigt funnit sig böra föreslå ett fåtal jämkningar,
vilka, i den mån de icke uteslutande är av redaktionell natur, anges
här nedan. Beträffande de delar av förslagen och motiveringen för desamma,
som icke upptagits tidigare eller i det följande särskilt omnämnes, har
utskottet icke funnit anledning till erinran.

Förslaget till rusdrycks försäljnings förordning.

64 §.

I förevarande paragraf stadgas att beslut som länsstyrelse meddelat i utskänkningsärende
skall med visst undantag tillställas polismyndigheten och
kommunens nykterhetsnämnd. Det skall enligt motiven ankomma på den
kommunala nämnden att hålla länsnykterhetsnämnden underrättad om besluten.
Då det torde vara värdefullt för länsnämnden att ha omedelbar tillgång
till ifrågavarande beslut, föreslår utskottet att denna nämnd upptas
bland de myndigheter som skall erhålla avskrift därav.

80 §.

Enligt 1 mom. första stycket andra punkten må domstolen fria från straff
i ringa fall av olovlig rusdrycksöverlåtelse. Departementschefen påpekar i
anslutning härtill att åklagaren har möjlighet att, när eftergift av påföljd en -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

195

ligt denna regel synes motiverad, meddela åtalseftergift enligt 20 kap. 7 §
rättegångsbalken. Bestämmelsen torde sålunda medföra att bagatellartade
fall av olovlig överlåtelse icke kommer att föranleda åtal.

89 §.

I anslutning till den föreslagna bestämmelsen om husbondeansvar får utskottet
påpeka att denna särskilda form av ansvar för medverkan torde komma
att omfattas av en blivande utredning angående specialstraffrätten.

Förslaget till ölförsäljningsförordning.

50 §.

I överensstämmelse med vad utskottet föreslagit beträffande 64 § förslaget
till rusdrycksförsäljningsförordning har länsnykterhetsnämnden upptagits
bland de myndigheter som normalt skall erhålla del av länsstyrelsens beslut i
ölf ör säl j ningsärenden.

196

Särskilda utskottets utlåtande nr t.

UTSKOTTETS HEMSTÄLLAN.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med de avvikelser som föranledes
av utskottets ovan gjorda uttalanden, godkänna de av föredragande
departementschefen enligt förevarande proposition,
nr 151, förordade riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken; B)

att riksdagen måtte —- med förklarande, att riksdagen
funnit vissa ändringar böra vidtagas i de genom propositionen
framlagda förslagen till rusdrycksförsäljningsförordning
och ölförsäljningsförordning — för sin del antaga
följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

1) Rusdrycksförsäljningsförordning.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Till rusdrycker hänföras i denna förordning spritdrycker, vin och starköl.

Med spritdryck förstås varje vätska som håller mer än två och en fjärdedels
volymprocent etylalkohol och som icke är att hänföra till vin eller
maltdryck.

Med vin förstås varje dryck, som är framställd genom alkoholisk jäsning
av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar och som håller mer än
två och en fjärdedels men ej mer än tjugutvå volymprocent etylalkohol.

Vad som är att hänföra till starköl angives i förordningen angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker.

2 §.

Med partihandel förstås i denna förordning försäljning till återförsäljare
i och för deras rörelse samt försäljning för export. All annan försäljning benämnes
detaljhandel.

Detaljhandel sker genom försäljning till avhämtning eller till försändning
på rekvisition (utminutering) eller ock genom försäljning till förtäring på
stället (utskänkning).

3 §.

All försäljning av rusdrycker vartill rätt ej föreligger enligt denna förordning
är förbjuden.

Under försäljning inbegripes allt tillhandahållande som sker mot ersättning.

4 §.

Starköl, vars alkoholhalt överstiger fyra och en halv viktprocent, må icke
försäljas inom riket i andra fall än som avses i 6 §.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

197

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

5 §.

1 mom. Den som erhållit tillstånd att tillverka eller försälja rusdrycker
må ej i samband med rörelsens bedrivande avhända sig sådan dryck till annan
annorledes än genom försäljning.

2 mom. I butik för handel mecj, andra varor än rusdrycker och i de för
sådan rörelse använda lägenheter, vid torghandel och auktioner, vid handel
med lappbefolkningen samt eljest vid yrkesmässig handel med andra
varor än rusdrycker är utdelning av sådana drycker även utan betalning
förbjuden.

6 §.

7 mom. I den mån Konungen så förordnar må rusdrycker å apotek för
medicinskt ändamål säljas på behörig läkares, veterinärs eller tandläkares
recept. Vid sådan försäljning skola iakttagas de särskilda föreskrifter som
därom utfärdas.

För försäljning av alkoholhaltiga läkemedel gälla särskilda bestämmelser.

2 mom. Angående handel med skattefri sprit samt vissa alkoholhaltiga
preparat m. m. är särskilt stadgat.

3 mom. Om försäljning av rusdrycker i andra fall än förut i denna paragraf
omförmäles för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industriellt
eller likartat ändamål samt om försäljning av vin för kyrkligt behov
meddelas särskilda bestämmelser av Konungen.

i mom. Genom vad i denna förordning är stadgat göres ej inskränkning
i den rätt till försäljning av rusdrycker som grundas på gällande lagstiftning
om frihamn och provianteringsfrilager.

Om rätt att förfoga över rusdrycker, som medföras såsom proviant på
fartyg eller luftfartyg, gäller, i den mån ej annat följer av vad nedan stadgas,
vad därom är särskilt föreskrivet.

7 §.

All försäljning av rusdrycker skall ordnas och handhavas så att därav
uppkommer så ringa skada som möjligt.

2 KAP.

Om partihandel och import.

8 §•

Partihandel med rusdrycker inom riket må, utom i fall som avses i gällande
lagstiftning om frihamn och provianteringsfrilager samt nedan i 9
och 10 §§, bedrivas endast av ett för ändamålet bildat aktiebolag, som blivit
av Konungen godkänt (partihandelsbolag). Närmare bestämmelser om detta
bolag meddelas i 6 kap.

Försäljning för export må, utom i fall som avses i gällande lagstiftning
om frihamn och provianteringsfrilager, bedrivas endast av partihandelsbolaget
och tillverkare av rusdrycker som i 9 § sägs.

9 §.

1 mom. Angående brännvinstillverkares rätt att förfoga över tillverkat
brännvin gäller vad därom är särskilt stadgat.

Den som till avsalu äger tillverka annan spritdryck än brännvin är plik -

198

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

tig att till partihandelsbolaget försälja vad som ej utföres ur riket eller till
svensk frihamn.

2 mom. Inom riket tillverkat vin, som ej utföres ur riket eller till svensk
frihamn, må försäljas endast till partihandelsbolaget.

3 mom. Inom riket tillverkat starköl, som ej utföres ur riket eller till
svensk frihamn, må försäljas endast till partihandelsbolaget eller det i 13 §
nämnda detaljhandelsbolaget.

i mom. Tillverkare av rusdrycker skall hålla sina handelsböcker med
tillhörande verifikationer tillgängliga för särskilt förordnat ombud från
kontrollslyrelsen och har att vid utövandet av försäljningsrätten ställa sig
till efterrättelse de föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar för tillsyn å försäljningen.

10 §.

Detalj handelsbolaget må till den som har rätt till utskänkning försälja
rusdrycker i och för dennes rörelse.

11 §•

För visst fall, såsom då fråga är om försäljning för konkursbo eller dödsbo
eller där särskilda omständigheter eljest föreligga, må, utan hinder av
vad i denna förordning stadgas, rusdrycker försäljas till partihandelsbolaget
eller detalj handelsbolaget jämlikt de föreskrifter som meddelas av kontrollstyrelsen.

12 §.

1 mom. Rusdrycker må till riket införas blott av partihandelsbolaget.

2 mom. Rusdrycker vilka inkommit från utlandet må utlämnas endast
till partihandelsbolaget eller den som erhållit bolagets medgivande att mottaga
varorna.

3 mom. Starköl som införes till riket
må icke utlämnas från partihandelsbolaget,
med mindre varan antingen
då den inkommer hit är eller
ock därefter av bolaget blivit försedd
med etikett, innehållande uppgift om
namnet å det bryggeri där tillverkningen
skett samt sifferbeteckning
(III) för varans klass.

3 mom. Starköl som införes till riket
må icke utlämnas från partihandelsbolaget,
med mindre varan antingen
då den inkommer hit är eller
ock därefter av bolaget blivit stämplad
och försedd med etikett. Beträffande
flaska må stämplingen ske å
kork, propp eller annan förslutning.
Såväl stämpel som etikett skola innehålla
uppgift om namnet å det bryggeri
där tillverkningen skett samt sifferbeteckning
(III) för varans klass.

4 mom. Utan hinder av vad i denna paragraf stadgas må

a) rusdrycker införas till riket av den som enligt särskilt stadgande äger
åtnjuta tullfrihet för varor som inkomma från utlandet;

b) prov på rusdrycker, som till riket medföras av handelsresande, införas
i vanlig ordning;

c) resande, som ankommit från utrikes ort, för eget eller familjens bruk
eller som gåva till närstående för personligt bruk tullfritt införa rusdrycker
intill viss mindre av Konungen fastställd myckenhet;

d) till proviant hänförliga, å fartyg eller luftfartyg medförda rusdrycker
behandlas på sätt därom är särskilt föreskrivet; dock må sådana drycker,
vilka förtullats såsom överskoltsproviant, icke föras från fartyget eller luftfartyget
annorledes än för återutförsel i vederbörlig ordning;

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

199

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

e) rusdrycker uppläggas å provianteringsfrilager på sätt i särskild författning
är stadgat; dock att å provianteringsfrilager upplagd sådan dryck
ej må, utan tillstånd av Konungen för varje särskilt fall, disponeras annorledes
än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning i föreskriven
ordning; samt

f) rusdrycker transiteras i enlighet med de föreskrifter generaltullstyrelsen
meddelar.

5 mom. Angående införsel till riket av rusdrycker för vetenskapligt,
medicinskt, farmaceutisk^ tekniskt, industriellt eller likartat ändamål meddelas
särskilda bestämmelser av Konungen.

6 mom. Angående införsel till riket av denaturerad sprit samt vissa alkoholhaltiga
preparat gäller vad därom är särskilt stadgat.

3 KAP.

Om utminutering.

13 §.

Rätt till utminutering tillkommer endast ett för ändamålet bildat aktiebolag,
som blivit av Konungen godkänt (detaljhandelsbolag).

Detalj handelsbolaget må ej överlåta rätt till utminutering.

Riket skall vara indelat i detaljhandelsdistrikt,
vart och ett under
ledning av en av bolaget utsedd distriktschef.

Till bolaget skall i varje län finnas anknuten en rådgivande nämnd, som
skall avgiva yttrande i frågor angående försäljning av rusdrycker enligt vad
nedan sägs.

Närmare bestämmelser om bolaget meddelas i 6 kap.

14 §.

Detaljhandelsbolaget äger efter hörande av den rådgivande nämnden besluta
angående utminuteringsställenas antal och förläggning.

Utminuteringsställe må dock ej finnas annorstädes än i stad, köping eller
inunicipalsamhälle med minst femtusen invånare.

Konungen eller, efter Konungens förordnande, kontrollstyrelsen äger medgiva
undantag från bestämmelsen i andra stycket, när särskilda skäl därtill
äro.

15 §.

När det finnes påkallat för att ordna försändning av rusdrycker till ort,
där utminuteringsställe ej är beläget, äger detaljhandelsbolaget att å sådan
ort inrätta särskilt utlämningsställe.

Köpare, som är bosatt å ort, där utminuterings- eller utlämningsställe ej
finnes inrättat, må, i den omfattning bolaget bestämmer, kunna få varan
sänd till närmaste post-, järnvägs-, omnibus- eller ångbåtsstation utan
skyldighet för honom att gälda försändningskostnaden.

Vid försändning skall bolaget vidtaga betryggande anordningar för att
hindra att varan kommer annan än köparen till handa.

200

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

16 §.

Utminutering må äga rum å söckendagar från klockan 9 till klockan
18. Å dag före sön- eller helgdag må utminutering dock ej fortgå längre
än till klockan 16. Utan hinder av vad nu stadgats må utminutering ske
till den som befinner sig i försäljningslokalen då utminuteringen skall upphöra.

Vid utminutering må rusdrycker
icke utlämnas till köpare på utminuteringsställe
eller försändas till utlämningsställe
eller till köpare, förrän
betalning för varan erlagts och, där
ovisshet råder om hinder enligt 18 §
föreligger, köparens födelsetid och
födelsenummer blivit stgrkta medelst
skattekort eller annan av myndighet
utfärdad handling eller ock handling
som enligt föreskrift av kontrollstyrelsen
må godtagas såsom bevis härom.
Utlänning, som ej har födelsenummer,
skall styrka nationalitet och
födelsetid medelst pass eller annan
av myndighet utfärdad handling.

§•

Vid utminutering må rusdrycker
icke utlämnas till köpare på utminuteringsställe
eller försändas till utlämningsställe
eller till köpare, förrän
betalning för varan erlagts.

Rusdrycker må ej utminuteras till
den som icke fyllt tjuguett år och ej
heller till person, beträffande vilken
förordnats att rusdrycker ej må utminuteras
till honom.

§•

Rusdrycker må ej utminuteras till
den som kan antagas ej hava fyllt
tjuguett år.

Utminutering må vägras den som,
enligt underrättelse som kommit utminuteringsstållet
till handa, av nykterhetsnämnd
förbjudits att inköpa
rusdrycker hos detaljhandelsbolaget.

19 §.

Rusdrycker må ej utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga
drycker eller annat berusningsmedel. Utlämning av rusdrycker må
vägras när särskild anledning till misstanke föreligger, att varan är avsedd
att olovligen tillhandahållas någon.

Rusdrycker må ej inköpas genom
ombud som ej fyllt aderton år. Den
som på grund av förordnande som i
18 § sägs ej själv må inköpa rusdrycker
må ej heller vara ombud.

Rusdrycker må ej inköpas genom
ombud som kan antagas ej hava fyllt
aderton år.

Föreligger beträffande ombud förhållande
som i 18 § andra stycket
sägs, må utlämning av rusdrycker
vägras.

20 §.

Ej må någon genom särskild, för ändamålet driven rörelse eller eljest i
större omfattning och mot ersättning tillhandagå annan med anskaffande
av rusdrycker.

Ej heller må någon, genom personlig hänvändelse eller genom ombud, för

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

201

(Kungi. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

egen eller annans vinning söka förmå annan än återförsäljare av rusdrycker
att inköpa sådana drycker på utminuteringsställe.

21 §.

önskar någon inköpa visst slag av rusdrycker som ej hålles i lager av
detaljhandelsbolaget eller partihandelsbolaget, och ställer han erforderlig
säkerhet för betalningens fullgörande, skall varan anskaffas, om så lämpligen
kan ske och hinder icke möter till följd av bestämmelsen i 69 §.

4 KAP.

Om utskänkning.

Rätt till utskänkning.

22 §.

För rätt till utskänkning erfordras tillstånd, där ej nedan annorlunda

stadgas.

Tillstånd meddelas detalj handelsbolaget. Det ankommer på
självt icke må bedriva utskänkning, att överlåta tillståndet på

bolaget, som
annan.

23 §.

Tillstånd till annan utskänkning än som i 34 och 35 §§ sägs meddelas
av länsstyrelsen i det län där utskänkningen skall äga rum.

Utredning i ärenden angående utskänkning
skall verkställas av restauranginspektören
för länet. Denne äger
i sådana ärenden inhämta yttranden
från andra myndigheter.

Restauranginspektören är skyldig
att inför länsstyrelsen föredraga ärenden
angående utskänkning av rusdrycker,
där detalj handelsbolaget eller
inspektören icke har enskild motpart,
eller ock att avgiva yttrande i
sådana ärenden till länsstyrelsen.

§•

Utredning i ärenden angående utskänkning
skall verkställas av intendenten
för utskänkningsärenden inom
länet. Denne äger i sådana ärenden
inhämta yttranden från andra
myndigheter.

Intendenten är skyldig att inför
länsstyrelsen föredraga ärenden angående
utskänkning av rusdrycker,
där detaljhandelsbolaget eller intendenten
icke har enskild motpart, eller
ock att avgiva yttrande i sådana ärenden
till länsstyrelsen.

Restauranginspektör är den av detaljhandelsbolaget
för länet utsedde
distriktschefen. Denne företräder bolaget,
såvitt angår utskänkning av
rusdrycker inom länet.

Det åligger bolaget att vid behov
utse biträdande restauranginspektörer.

De föreskrifter rörande restauranginspektörernas
verksamhet som ererfordras
utöver stadgandena i denna
förordning meddelas av Konungen.

Intendent för utskänkningsärenden
är den för länet enligt 13 § utsedde
distriktschefen. Denne företräder bolaget,
såvitt angår utskänkning av
rusdrycker inom länet.

Det åligger bolaget att vid behov
utse biträdande intendenter.

De föreskrifter rörande intendenternas
verksamhet som erfordras utöver
stadgandena i denna förordning
meddelas av Konungen.

202

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

25 §.

Tillstånd till utskänkning av rusdrycker må avse

a) utskänkning som skall bedrivas året runt eller årligen under viss tidsperiod
(årsutskänkning) eller

b) utskänkning som skall äga rum vid enstaka tillfälle eller under enstaka
tidsperiod (tillfällig utskänkning).

26 §.

Tillstånd till årsutskänkning skall avse en för sådana tillstånd gemensam
tidsperiod om fyra år (oktrojperiod), räknat från och med den 1 oktober.

Om skäl därtill äro, må tillstånd meddelas även för del av oktrojperiod.

27 §.

Den som vill bedriva utskänkning Den som vill bedriva utskänkning
skall göra anmälan därom hos restau- skall göra anmälan därom hos intenranginspektören.
denten för utskänkningsärenden.

Anmälan, som avser årsutskänkning från oktrojperiodens början, bör göras
före utgången av det närmast föregående året.

28 §.

Över anmälan som i 27 § sägs skall
restauranginspektören, utom i fall
som i 33 § avses, inhämta yttranden
från länsnykterhetsnämnden samt
polismyndigheten och fullmäktige i
den kommun där utskänkningen är
avsedd att bedrivas. Fullmäktige skola
höra kommunens nykterhetsnämnd.

Restauranginspektören åligger tilllika
att införskaffa den utredning i
övrigt som finnes erforderlig samt
att höra den i 13 § angivna nämnden.

över anmälan som i 27 § sägs skall
intendenten för utskänkning sår enden,
utom i fall som i 33 § avses, inhämta
yttranden från länsnykterhetsnämnden
samt polismyndigheten och
fullmäktige i den kommun där utskänkningen
är avsedd att bedrivas.
Fullmäktige skola höra kommunens
nykterhetsnämnd.

Intendenten åligger tillika att införskaffa
den utredning i övrigt som
finnes erforderlig.

Sedan utredningen slutförts, skall
den i 13 § angivna nämnden höras.

29 §.

Ansökan om tillstånd till årsutskänkning från oktrojperiodens början
skall av detaljhandelsbolaget göras hos länsstyrelsen före utgången av mars
månad det år perioden börjar.

Har enligt 27 § anmälan gjorts som avser årsutskänkning inom viss kommun
och inkommer bolaget icke med ansökan om tillstånd till utskänkningen,
må ansökan göras av fullmäktige i kommunen. Är fråga om årsutskänkning
från oktrojperiodens början, skall fullmäktiges ansökan göras före utgången
av juni månad det år perioden börjar.

Ansökan om tillstand till årsutskänkning i andra fall än som avses i
första stycket må när som helst göras av bolaget eller, om bolaget icke
inkommer med ansökan, av fullmäktige.

Ansökan om tillstånd till tillfällig utskänkning må när som helst göras
av bolaget eller fullmäktige. Innan fullmäktige fatta beslut att söka tillstånd
till sådan utskänkning, skola yttranden inhämtas från bolaget, polismyndigheten
och kommunens nykterhetsnämnd.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

203

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

30 §.

Ansökan enligt 29 § skall innehålla
uppgift om antalet utskänkningsställen
dels för alla slag av rusdrycker,
dels för enbart vin, samt förslag till
utskänkningsställenas förläggning
och, i förekommande fall, till föreskrifter
för utskänkningens bedrivande.

I ansökan enligt 29 § skall angivas,
var utskänkningen skall bedrivas samt
huruvida densamma skall omfatta alla
slag av rusdrycker eller vin och
starköl eller endast vin. Ansökan ma
jämväl innehålla förslag till föreskrifter
för utskänkningens bedrivande.

31 §.

Till utskänkning, som avstyrkts av kommunens fullmäktige, må länsstyrelsen
ej meddela tillstånd. . _ .

Finna fullmäktige med hänsyn till särskilda förhallanden inskränkningar
erforderliga i fråga om utskänkningens bedrivande, är länsstyrelsen skyldig
att vid tillstånds meddelande fastställa vad fullmäktige i sådant hanseende
föreslagit, i den mån inskränkningarna icke

1) strida mot det i 7 § angivna syftet eller eljest mot bestämmelserna i

denna förordning eller annan allmän författning, , .

2) röra måltidstvång, kvantitetsbegränsning eller tiden for utskankmng ens

början eller . .. . , . „ •

3) innebära förbud mot utskänkning till viss person eller viss kategori

Hava fullmäktige föreslagit visst högsta antal utskänkningsställen eller
förbud mot utskänkningsställes förläggning till viss del av kommunen, må
länsstyrelsen ej överskrida nämnda antal eller förlägga utskankningsstalle
inom kommundelen i fråga.

32 §.

Kan det antagas uppkomma behov av tillfällig utskänkning inom en kommun
under en oktrojperiod eller del därav, må fullmäktige efter horande
av kommunens nykterhetsnämnd uppdraga åt kommunalt organ eller åt
särskilt utsedda personer att under nämnda tid i fullmäktiges ställe avgiva
yttrande över anmälan om tillstånd till tillfällig utskänkning eller gora
ansökan om sådant tillstånd. Därvid skola fullmäktige även faststalla allmänna
grunder för uppdragets fullgörande.

33 §.

För utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap erfordras icke särskilt
tillstånd för detalj handelsbolaget. Det ankommer pa bolaget att etter
prövning i varje särskilt fall överlåta rätt till sådan utskänkning pa annan.

34 §.

Finnes det vara ur allmän synpunkt påkallat, att å någon för turistväsendet
i riket betydelsefull ort årsutskänkning äger rum pa hotell eller pensionat,
må Konungen, ändock att sådan utskänkning avstyrkts av kommunens
fullmäktige, på ansökan av detaljhandelsbolaget eller ledamot av fullmäktige
meddela bolaget tillstånd till utskänkningen (tunstiitskankmng). 1 bistånd
meddelas för oktrojperiod eller del därav. ...... ... ...

Konungen äger vid tillstånds meddelande utfarda de särskilda foreskrittcr
i avseende å utskänkningen som prövas erfordeiliga.

204

Särskilda utskottets utlåtande nr i.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

35 §.

linstånd till utskänkning på passagerarfartyg, i restaurangvagn på järn''?§s^a§.
e^er Pa luftfartyg som i linjefart befordrar passagerare (trafikutskankmng)
meddelas av länsstyrelsen i det län, där rederiet, järnvägens
styrelse eller luftfartsföretaget har sitt säte.

De i 28, 31 och 32 §§ meddelade be- De i 28, 31 och 32 §§ meddelade
stämmelserna skola ej äga tillämp- bestämmelserna skola ej äga tillämp -

ning å trafikutskänkning. Har enligt
27 § anmälan gjorts som avser sådan
utskänkning, skall restauranginspektören
införskaffa den utredning som
finnes erforderlig. Inkommer detaljhandelsbolaget
icke med ansökan i
sådant fall, skall vad i 29 § andra och
tredje styckena stadgas om fullmäktige
i kommunen äga motsvarande
tillämpning å trafikföretaget.

ning å trafikutskänkning. Har enligt
27 § anmälan gjorts som avser sådan
utskänkning, skall intendenten för
utskänkningsärenden införskaffa den
utredning som finnes erforderlig. Inkommer
detaljhandelsbolaget icke
med ansökan i sådant fall, skall vad
i 29 § andra och tredje styckena stadgas
om fullmäktige i kommunen äga
motsvarande tillämpning å trafikföretaget.

36 §.

Tillstånd till utskänkning inom kasernområde, läger eller annat område,
som blivit upplåtet för krigsmaktens behov, eller invid sådant område må
ej beviljas utan Konungens medgivande.

Tillstånd till utskänkning inom område, som är för allmänheten tillgängligt
såsom nöjesplats eller idrottsplats, må meddelas endast om särskilda
skäl därtill äro.

Rätt till annan utskänkning än trafikutskänkning
må avse alla slag av
rusdrycker, endast vin eller, om särskilda
skäl därtill äro, vin och starköl.

Tillstånd till trafikutskänkning må
avse enbart vin eller, om särskilda
skäl därtill äro, vin och starköl. För
fartyg, som förmedlar regelbunden
persontrafik till utländsk hamn, eller
luftfartyg, som i linjefart befordrar
passagerare till eller från utländsk
flygplats, må dock tillståndet avse
alla slag av rusdrycker.

38 §.

ISär det finnes påkallat av särskilda förhållanden, äger länsstyrelsen vid
tillstånds meddelande, jämte det länsstyrelsen fastställer av kommunen
föreslagna inskränkningar enligt 31 §, lämna föreskrifter rörande utskänkningen,
dock ej av sadan art som angives under 1)—3) i andra stycket av
nämnda paragraf.

39 §.

Angående tillstand till utskänkning skall utfärdas bevis, angivande ti 11-ståndstiden, utskänkningsstället och de föreskrifter som må hava fastställts
enligt 38 §.

Rätt till utskänkning må avse alla
slag av rusdrycker eller endast vin.

Tillstånd till trafikutskänkning må
dock allenast avse vin, där ej fråga är
om fartyg, som förmedlar regelbunden
persontrafik till utländsk hamn,
eller luftfartyg, som i linjefart befordrar
passagerare till eller från utländsk
flygplats.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

205

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

40 §.

1 mom. Rätt till utskänkning må av detaljhandelsbolaget överlåtas endast
till den som gjort sig känd för ordentlighet och finnes med hansyn till
personliga egenskaper i övrigt och andra förhållanden lämpligen böra utöva
rörelsen.

Utskänkning må ej bedrivas av den som är omyndig eller i konkurstillstånd
samt ej heller av den som till följd av sin befattning kan komma att
deltaga i beslut angående tillverkning eller försäljning av rusdrycker eller
att utöva tillsyn däröver.

Den som på grund av bestämmelserna i första eller andra stycket icke
kan erhålla rätt" till utskänkning må ej heller vara styrelseledamot i företag
med huvudsakligt syfte att driva utskänkning. Konungen må dock medgiva
att befattningshavare som i andra stycket avses är styrelseledamot i sådant
företag.

2 mom. Överlåtelse till annan än enskild person må ske endast dar tor
rörelsen utsetts en föreståndare, som godkännes av detaljhandelsbolaget.
Vid förfall för föreståndaren må i dennes ställe rörelsen förestås av en sålunda
godkänd ersättare. Föreståndare och ersättare skola uppfylla i 1 mom.
föreskrivna villkor.

3 mom. I fråga om restaurang eller avdelning darav, som med hansyn
till beskaffenhet, varupris eller kundkrets är att anse som folkrestaurang,
må rätt till utskänkning som omfattar alla slag av rusdrycker endast överlåtas
på ett för ändamålet bildat aktiebolag, som godkänts av Konungen
(restaurangbolag). Närmare bestämmelser om detta bolag meddelas i 6 kap.

Rätt till utskänkning skall även eljest överlåtas på restaurangbolaget,
när så finnes påkallat till främjande av nykterhet eller ordning.

41 §.

Beträffande överlåtelse av rätt till utskänkning skall, sedan den i 13 §
angivna nämnden hörts, skriftligt avtal upprättas.

Är ej fråga om trafikutskänkning, följer med sådan överlåtelse skyldighet
för rättighetsinnehavaren att hos detaljhandelsbolaget inköpa alla för rörelsen
erforderliga rusdrycker. Vid överlåtelse skall bolaget, med iakttagande
av de föreskrifter kontrollstyrelsen utfärdar, meddela bestämmelser rörande
prissättning på utskänkta rusdrycker och vad därmed ager samband
samt stadga sådana villkor, att innehavarens ekonomiska fordel, sa långt
ske kan, ej göres beroende av myckenheten utskänkta spritdrycker och starkåre
viner.

överlåtelse av tillstånd till trafikutskänkning medför skyldighet att hos
detaljhandelsbolaget inköpa sådana rusdrycker, som äro avsedda för utskänkning
i restaurangvagn samt på fartyg och luftfartyg vid färd mellan
svenska hamnar och svenska flygplatser.

42 §.

1 mom. Har utskänkningsinnehavare avlidit, försatts i konkurs eller
förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet eller förmyndaren fortsätta
rörelsen, skall inom två månader från dödsfallet, första borgenärssammanträdet
eller omyndighetsförklaringen anmälan därom göras hos detaljhandelsbolaget
med uppgift om föreståndare för rörelsen.

Godkännes föreståndaren av detaljhandelsbolaget, må rörelsen fortsattas
intill utgången av den tid tillståndet avser eller den kortare tid bolaget

206

Särskilda utskottets utlåtande nr t.

(Kungi. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

finner skäl bestämma. Vid förfall för föreståndaren må i dennes ställe rörelsen
förestås av en sålunda godkänd ersättare.

Föreståndare och ersättare skola uppfylla i 40 § 1 mom. föreskrivna villkor.

Godkännes icke föreståndaren, skall detaljhandelsbolaget lämna vederbörande
tillfälle att inom viss tid anmäla annan föreståndare.

Göres ej anmälan som ovan i detta mom. sägs inom föreskriven tid, anses
avtalet om överlåtelsen hava upphört att gälla den dag anmälningstiden utgick.

Godkännes icke heller den senast anmälde föreståndaren och har frågar,
enligt 60 § underkastats länsstyrelsens prövning, anses avtalet hava upphört
att gälla den dag laga kraftvunnet beslut i ärendet föreligger; i annat
fall anses avtalet hava upphört att gälla tre veckor efter bolagets beslut.

2 mom. Har den som erhållit rätt till utskänkning sedermera tillträtt
sådan befattning som avses i 40 § 1 mom. andra stycket, skall vad ovan i
1 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

43 §.

Iakttagas icke vid utskänkning bestämmelserna
i denna förordning,
med stöd därav meddelade föreskrifter
eller villkor i överlåtelseavtal eller
uppfyller utskänkningsrörelse icke de
särskilda krav som med hänsyn till
nykterhet, ordning och trevnad böra
uppställas på sådan rörelse, skall restauranginspektören,
efter hörande
av den i 13 § angivna nämnden, alltefter
omständigheterna

1) tillhålla rättighetsinnehavaren
att vidtaga rättelse;

2) hos länsstyrelsen påkalla förklaring
att överlåtelseavtalet skall upphöra
att gälla; eller

3) om så finnes lämpligt med hänsyn
till särskilda förhållanden, hos
länsstyrelsen hemställa om föreskrift
som i 38 § sägs.

Iakttagas icke vid utskänkning bestämmelserna
i denna förordning,
med stöd därav meddelade föreskrifter
eller villkor i överlåtelseavtal eller
uppfyller utskänkningsrörelse icke
de särskilda krav som med hänsyn
till nykterhet, ordning och trevnad
böra uppställas på sådan rörelse,
skall intendenten för utskänkningsärenden,
efter hörande av den i 13 §
angivna nämnden, alltefter omständigheterna.

1) tillhålla rättighetsinnehavaren
att vidtaga rättelse;

2) hos länsstyrelsen påkalla förklaring
att överlåtelseavtalet skall upphöra
att gälla; eller

3) om så finnes lämpligt med hänsyn
till särskilda förhållanden, hos
länsstyrelsen hemställa om föreskrift
som i 38 § sägs.

Vid prövning av fråga enligt första stycket skall särskilt beaktas om
brister i nykterhet eller ordning haft samband med att brännvin eller andra
rusdrycker utskänkts till gäst i större myckenhet.

U tskänkningsställen.

44 §•

Utskänknings ställe skall vara så beläget att tillsyn däröver ej försvåras.

Utskänkning må ej bedrivas i butik eller andra för handelsrörelse använda
lokaler. Vad nu sagts gäller ej sådan utskänkning av vin som äger rum
i samband med servering av konditorivaror.

Angående beskaffenheten av utskänkningsställe äger Konungen utfärda
de bestämmelser som kunna erfordras utöver vad i livsmedelsstadgan föreskrives
om serveringslokal.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

207

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Ombyte av utskänkningsställe må
ske efter medgivande av den myndighet
som meddelat tillstånd till utskänkningen.
Över ansökan om sådant
medgivande skall restauranginspektören
inhämta yttrande från dem
som blivit hörda i tillståndsärendet
och därefter med eget utlåtande överlämna
handlingarna till vederbörande
tillståndsmyndighet.

(Utskottets förslag:)

§•

Ombyte av utskänkningsställe må
ske efter medgivande av den myndighet
som meddelat tillstånd till utskänkningen.
över ansökan om sådant
medgivande skall intendenten
för utskänkningsärenden inhämta
yttrande från dem som blivit hörda i
tillståndsärendet och därefter med
eget utlåtande överlämna handlingarna
till vederbörande tillståndsmyndighet.

Utskänkningens bedrivande m. m.

46 §.

1 mom. Vid utskänkning skall lagad mat vara att tillgå. Vad nu sagts
gäller dock ej utskänkning av vin som äger rum i samband med servering

av konditorivaror. . ,

2 mom. Spritdrycker och starköl må utskänkas endast i samband med

måltid. , , . ,, .

Föreskrifter angående lägsta pris å sådan måltid utfardas av kontrollstyrelsen.
Styrelsen må vidare i mån av behov utfärda anvisningar till vägledning
vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket.

Konungen må beträffande visst ut- Konungen må beträffande utskankskänkningsställe
medgiva undantag ningsställen på viss ort eller inom
från stadgandet i första stycket. I visst område för rättighetsinnehavare

fråga om ansökan om sådant medgivande
skola bestämmelserna i 27 och
28 §§ äga motsvarande tillämpning.
Medgivande må ej lämnas, om fullmäktige
i kommunen förklarat att
utskänkning av spritdrycker och
starköl utan samband med måltid
icke bör äga rum i kommunen. Lämnas
medgivande, utfärdar Konungen
de särskilda föreskrifter i avseende å
utskänkningen som prövas erforderliga.
Medgivandet må när som helst
återkallas.

som göra ansökan därom medgiva undantag
från stadgandet i första stycket.
I fråga om sådan ansökan skola
bestämmelserna i 27 och 28 §§ äga
motsvarande tillämpning. Medgivande
må ej lämnas om fullmäktige i
kommunen förklarat att utskänkning
av spritdrycker och starköl utan samband
med måltid icke bör äga rum i
kommunen. Lämnas medgivande, utfärdar
Konungen de särskilda föreskrifter
i avseende å utskänkningen
som prövas erforderliga. Medgivandet
må när som helst återkallas.

1 mom. Spritdrycker och starköl
må ej utskänkas före klockan 16. 4
sön- och helgdagar samt dag före söneller
helgdag må dock utskänkningen
börja klockan 74.

Vin må ej utskänkas före klockan

12.

§■

1 mom. Rusdrycker må ej utskänkas
före klockan 12 å söckendagar
samt ej före klockan 13 å sön- och
helgdagar.

208

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

2 mom. Utskänkning skall avslutas senast klockan 22, där ej tidigare
tidpunkt föreskrivits enligt 38 eller 43 § eller ock medgivande till utsträckt
tid lämnats i den ordning nedan i 3 eller 4 mom. sägs.

3 mom. Föreligger stadigvarande 3 mom. Föreligger stadigvarande

behov av utskänkning efter klockan behov av utskänkning efter klockan
22, äger länsstyrelsen lämna medgi- 22, äger länsstyrelsen lämna medgivande
därtill i samband med utskänk- vande därtill i samband med utskänkningstillståndet
eller, då sådant be- ningstillståndet eller, då sådant behov
yppas under oktroj perioden, ge- hov yppas under oktrojperioden, genom
beslut efter särskild ansökan. I nom beslut efter särskild ansökan. I
sistnämnda fall skall restaurangin- sistnämnda fall skall intendenten för
spektören inhämta yttranden från utskänkningsärenden inhämta yttfullmäktige
och polismyndigheten i randen från polismyndigheten och
kommunen samt därefter med eget fullmäktige i kommunen samt därutlåtande
överlämna handlingarna efter med eget utlåtande överlämna
till länsstyrelsen. handlingarna till länsstyrelsen.

Ej må senare tid för utskänknings avslutande bestämmas än fullmäktige
förordat. 5

4 mom. Yppas för särskilt tillfälle behov av utskänkning efter den eljest
bestämda tiden, må polismyndigheten lämna medgivande därtill. Sådant
medgivande må ej lämnas i strid med de grunder fullmäktige i kommunen
eller länsstyrelsen kan hava bestämt.

5 mom. Utlämning av rusdrycker till gäst skall upphöra senast en halv
timme före utskänkningstidens utgång.

6 mom. Under tid då utskänkning ej är medgiven vare det förbjudet
att låta rusdrycker förtäras å utskänkningsställe.

7 mom. Vad i denna paragraf stadgas skall ej äga tillämpning å turisteller
trafikutskänkning.

48 §.

Vid utskänkning skola alkoholfria drycker finnas att tillgå i tillfredsställande
urval.

49 §.

På passagerarfartyg må rusdrycker utskänkas endast till besättning och
passagerare. På luftfartyg må utskänkning äga rum endast under färd.

50 §.

Utskänkning må ej äga rum till den som kan antagas ej hava fyllt aderton
år.

Rusdrycker må ej utskänkas till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga
drycker eller annat berusningsmedel; och må sådan person icke
tillåtas uppehålla sig å utskänkningsställe. Ej heller må rusdrycker utskänkas
till den som veterligen missbrukar alkoholhaltiga drycker.

51 §.

Vid danstillställning, till vilken allmänheten äger tillträde, må rusdrycker
ej utskänkas. Förbudet gäller även lokal, som står i inre förbindelse med
danslokalen.

Från det i första stycket stadgade förbudet må polismyndigheten medgiva
undantag för särskilda fall.

Sådant medgivande må ej lämnas i strid med de grunder fullmäktige i
kommunen eller länsstyrelsen kan hava bestämt.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

209

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

52 §.

1 mom. Vid föreställning, till vilken allmänheten äger tillträde, må rusdrycker
ej utskänkas utan särskilt medgivande. Förbudet gäller även lokal,
som står i inre förbindelse med den lokal, där föreställningen äger rum.

Vad nu sagts avser icke sång, konsert, uppläsning eller annan därmed
jämförlig underhållning å restaurang.

2 mom. Medgivande att utskänka rusdrycker vid föreställning eller underhållning
av annat slag än i 1 mom. andra stycket sägs lämnas av länsstyrelsen.

Vill utskänkningsinnehavare regel- Vill utskänkningsinnehavare regelbundet
å restaurang anordna under- bundet å restaurang anordna underhållning
av annat slag än i 1 mom. hållning av annat slag än i 1 mom.
andra stycket sägs, må medgivandet andra stycket sägs, må medgivandet
lämnas i samband med utskänknings- lämnas i samband med utskänkningstillståndet
eller, då fråga därom upp- tillståndet eller, då fråga därom uppkommer
under oktroj perioden, ge- kommer under oktrojperioden, genom
beslut efter särskild ansökan. I nom beslut efter särskild ansökan. I

sistnämnda fall skall restaurang inspektören
inhämta yttranden från
fullmäktige och polismyndigheten i
kommunen samt därefter med eget
utlåtande överlämna handlingarna
till länsstyrelsen.

sistnämnda fall skall intendenten för
utskänkningsärenden inhämta yttranden
från polismyndigheten och fullmäktige
i kommunen samt därefter
med eget utlåtande överlämna handlingarna
till länsstyrelsen.

Vill utskänkningsinnehavare för särskilt tillfälle anordna föreställning
eller underhållning som i första stycket sägs, äger länsstyrelsen, efter den
utredning som finnes erforderlig, lämna medgivande därtill.

Medgivande må icke lämnas i strid med de grunder fullmäktige kunna
hava bestämt.

53 §.

Restauranginspektören skall i god
tid före varje oktrojperiods början
lämna fullmäktige i kommunen tillfälle
att yttra sig dels angående den
omfattning i vilken enligt fullmäktiges
mening rätt till utskänkning
som avses i 33 § bör överlåtas, dels
angående de grunder enligt vilka medgivande,
varom stadgas i 47 § 4 inom.,
51 § och 52 § 2 mom. tredje stycket,
må lämnas. Restauranginspektören
skall därefter i förekommande fall
med eget utlåtande överlämna inkomna
yttranden till länsstyrelsen. Länsstyrelsen
skall meddela polismyndigheterna
erforderliga anvisningar för
utövandet av den beslutanderätt som
på dem ankommer.

Intendenten för utskänkningsärenden
skall i god tid före varje oktrojperiods
början lämna fullmäktige i

1 kommunen tillfälle att yttra sig dels
angående den omfattning i vilken enligt
fullmäktiges mening rätt till utskänkning
som avses i 33 § bör överlåtas,
dels angående de grunder enligt
vilka medgivande, varom stadgas
i 47 § 4 inom., 51 § och 52 §

2 mom. tredje stycket, må lämnas.
Intendenten skall därefter i
förekommande fall med eget utlåtande
överlämna inkomna yttranden
till länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall
meddela polismyndigheterna erforderliga
anvisningar för utövandet av
den beslutanderätt som på dem ankommer.

14 Ritning till riksdagens protokoll 195''t. V2 samt. .Yr I.

210

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

54 §.

Ä utskänkningsställe må gäst ej förtära eller tillåtas förtära rusdrycker,
som icke därstädes i laga ordning utskänkts till honom, samt ej heller ersättningsmedel
för rusdrycker.

Rusdrycker, som ej få utskänkas å utskänkningsställe, eller ersättningsmedel
som nyss sagts må ej heller förvaras därstädes eller eljest så att gästerna
äga tillgång till dem.

55 §.

Ej må den som handhar utskänkning eller någon hos honom anställd
söka förmå gäst att å utskänkningsstället inköpa rusdrycker eller tillåta, att
något av det sålda medföres därifrån; och vare det gäst förbjudet att sålunda
medföra utskänkt rusdryck.

5 KAP.

Vissa för detaljhandel gemensamma bestämmelser.

56 §.

För visst tillfälle, då så anses erforderligt för ordningens upprätthållande,
må länsstyrelsen ävensom polismyndigheten förbjuda detaljhandel med
rusdrycker eller föreskriva inskränkningar däri.

När så prövas nödigt under krig eller vid omedelbar krigsfara eller då
arbetslöshet eller nöd i större omfattning råder, må Konungen eller, efter
Konungens förordnande, länsstyrelsen förbjuda detaljhandel eller föreskriva
inskränkningar däri.

57 §.

1 mom. Det åligger länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd och kommunal
nykterhetsnämnd att övervaka efterlevnaden av vad i denna förordning är
stadgat. Polismyndighet skall tillse, att ordning råder å ställe där detaljhandel
idkas.

Tillsyn över utskänkningsbestäm- Tillsyn över utskänkningsbestämmelsernas
efterlevnad och utskänk- melsernas efterlevnad och utskänknings
handhavande i övrigt skall un- nings handhavande i övrigt skall un der

länsstyrelsen verkställas av inten -

der länsstyrelsen verkställas av restauranginspektören.
Denne äger påkalla
handräckning av polismyndighet
för utredning angående utskånknings
bedrivande. Polismyndighet och
nykterhetsnämnd skola underrätta
restauranginspektören rörande förhållanden
och iakttagelser som bedömas
hava betydelse för den honom
ålagda tillsynen.

2 mom. Den som bedriver utskänkning är skyldig att hålla sådan bokföring
över sin rörelse att erforderlig kontroll av utskänkningen möjliggöres.
Kontrollstyrelsen äger utfärda närmare föreskrifter härom.

Rörelseidkare som nyss sagts skall Rörelseidkare som nyss sagts skall

denten för utskänkningsärenden. Polismyndighet
och nykterhetsnämnd
skola underrätta intendenten rörande
förhållanden och iakttagelser som bedömas
hava betydelse för den honom
ålagda tillsynen.

vidare på begäran hålla sina han
delsböcker med tillhörande verifikationer
tillgängliga för restauranginspektören
eller för person som förordnats
av denne.

vidare på begäran hålla sina handelsböcker
med tillhörande verifikationer
tillgängliga för intendenten eller
för person som förordnats av
denne.

Särskilda utskottets utlåtande nr i.

211

(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)

58 §.

Den som har att taga befattning med tillsyn å denna förordnings efterlevnad
är berättigad att erhålla tillträde till försäljningsställe med tillhörande
lokaler.

59 §.

Å försäljningsställe skola ett exemplar av denna förordning ävensom
prislista å drycker som där tillhandahållas vara för köpare tillgängliga.

Ä utminuteringsställe skall genom särskilt anslag tydligt angivas å vilka
tider försäljning av rusdrycker där äger rum.

60 §.

Är någon missnöjd med detaljhandelsbolagets beslut i fråga om överlåtelse
av rätt till utskänkning eller rörande tillämpningen av överlåtelseavtal,
äger han få frågan prövad av länsstyrelsen.

Har detaljhandelsbolaget icke överlåtit tillstånd till utskänkning, som
meddelats på ansökan av kommunens fullmäktige eller trafikföretag, äga
fullmäktige eller trafikföretaget påkalla länsstyrelsens prövning av frågan.

61 §.

Över beslut av restauranginspektö- över beslut av intendenten för utren
så ock över beslut av polismyn- skänkningsärenden så ock över beslut
dighet enligt denna förordning må av polismyndighet enligt denna förbesvär
anföras hos länsstyrelsen inom ordning må besvär anföras hos länstre
veckor från beslutet. styrelsen inom tre veckor från beslu tet.

62 §.

Länsstyrelses beslut i ärende angående tillstånd till annan årsutskänkning
än trafikutskänkning skall kungöras i den eller de tidningar inom
orten där allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas. Tiden för
anförande av besvär över sådant beslut skall räknas från dagen för första
kungörandet, vilken dag skall angivas i kungörelsen.

63 §.

1 mom. Besvär över beslut, som enligt denna förordning meddelats av
länsstyrelse, må föras hos Konungen i finansdepartementet i den ordning
som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut.

2 mom. Beslut som länsstyrelse eller polismyndighet meddelat enligt denna
förordning länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda är föreskrivet
eller särskilt förordnas.

64 §.

1 mom. Avskrift av beslut, som l mom. Avskrift av beslut, som
länsstyrelse meddelat i utskänknings- länsstyrelse meddelat i utskänkningsärende,
skall, då fråga ej är om tra- ärende, skall då fråga ej är om trafikfikutskänkning,
tillställas polismyn- utskänkning, tillställas länsngkterdigheten
och kommunens nykterhets- hetsnämnden, polismyndigheten och
nämnd. kommunens nykterhetsnämnd.

Har polismyndighet meddelat be- Har polismyndighet meddelat beslut
enligt denna förordning, skall slut enligt denna förordning, skall
restauranginspektören och kommu- intendenten för utskänkningsärenden

212

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

nens nykterhetsnämnd underrättas och kommunens nykterhetsnämnd
därom. underrättas därom.

Har detalj handelsbolaget överlåtit rätt till utskänkning enligt 33 §, skola
polismyndigheten i orten och kommunens nykterhetsnämnd underrättas.

2 mom. Över beslut rörande ut- 2 mom. över beslut rörande utskänkning,
som enligt denna förord- skänkning, som enligt denna förordning
meddelats av länsstyrelsen, po- ning meddelats av länsstyrelsen, polismyndighet,
detaljhandelsbolaget el- ^myndighet, detaljhandelsbolaget eller
restauranginspektören, skall den ler intendenten, skall den sistnämnde
sistnämnde föra erforderliga anteck- föra erforderliga anteckningar. Närningar.
Närmare föreskrifter härom mare föreskrifter härom meddelas
meddelas av kontrollstyrelsen. av kontrollstyrelsen.

6 KAP.

Om partihandelsbolaget och detaljhandelsbolaget samt restaurangbolaget och

dess dotterbolag

Partihandelsbolaget.

65 §.

Godkännande av partihandelsbolaget lämnas för viss tid, högst sex år.
Ansökan om godkännande skall vara åtföljd av bolagsordningen och inkomma
före ingången av året näst före det, då försäljningen är avsedd att
taga sin början.

Ej må godkännande lämnas, där ej genom bestämmelse i bolagsordningen
eller på annat betryggande sätt åt staten beretts övervägande inflytande
ä bolagets ledning; och skall bolaget därutöver vid verksamhetens bedrivande
vara underkastat den särskilda kontroll från statens sida som Konungen
prövar nödig.

66 §.

1 mom. Bolaget må ej bereda aktieägare vinning utöver skälig ränta å
de av honom tillskjutna kontanta medel.

2 mom. Av bolagets årsvinst skall avsättning verkställas till reservfond
enligt 71 § lagen om aktiebolag. Vad i 72 § nämnda lag föreskrives om avsättning
av årsvinst skall däremot icke äga tillämpning å bolaget.

Efter Konungens medgivande må bolaget därutöver använda viss del av
årsvinsten till avsättning till fonder samt till avskrivningar.

Återstoden av årsvinsten skall, sedan utdelning till aktieägarna ägt rum,
efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång insättas
ä statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.

67 §.

Person, som är omyndig eller i konkurstillstånd eller som äger till avsalu
tillverka rusdrycker eller som är ledamot av styrelse för annat företag
med rätt till dylik tillverkning än partihandelsbolaget, må ej vara ledamot
av bolagets styrelse. Ämbets- eller tjänsteman, som till följd av sin befattning
kan komma att deltaga i beslut angående tillverkning eller försäljning
av rusdrycker eller att utöva tillsyn däröver, må icke utan Konungens
medgivande vara sådan ledamot.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

213

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

68 §.

Missbrukar bolaget sin försäljningsrätt eller försättes bolaget i konkurs,
må godkännandet av Konungen återkallas. Försäljningsrätten upphör i dylikt
fall å tid som av Konungen bestämmes. Konungen äger ock i sådant fall
föreskriva annan tid än den eljest bestämda för ansökan om godkännande
såsom partihandelsbolag.

69 §.

Bolaget vare skyldigt att vid avtal Bolaget vare skyldigt att vid avtal
med leverantör föreskriva denne så- med leverantör verka för att reklam
dana inskränkningar rörande reklam för rusdrycker och därmed jämförför
rusdrycker och därmed jämförlig lig verksamhet icke bedrives på sätt
verksamhet som finnes erforderliga som finnes stå i strid med det i 7 §
för att tillgodose det i 7 § angivna angivna syftet,
syftet.

70 §.

Närmare bestämmelser om villkoren för godkännande, om särskild kontroll
från statens sida och om årsvinstens användning ävensom de ytterligare
föreskrifter i avseende å bolagets verksamhet och drift, som finnas
erforderliga, skola intagas i avtal som upprättas i samband med bolagets
godkännande.

Detaljhandelsbolaget.

71 §.

Vad i 65 § sägs om partihandelsbolaget skall äga motsvarande tillämpning
å detalj handelsbolaget.

72 §.

Aktieägare i bolaget kan vara endast svenska staten eller svensk medborgare
som därtill erhållit Konungens tillstånd. Sådant tillstånd må ej
meddelas, med mindre sökanden avlämnat förbindelse till Konungen att
på anmodan överlåta sin aktie mot erhållande av aktiens nominella belopp
jämte vinstutdelning för tidigare år, i den mån sådan innestår hos bolaget,
ävensom ränta efter fem procent å aktiebeloppet från löpande årets början
till dess betalning sker.

De i denna paragraf föreskrivna inskränkningarna i rätten att äga aktier
i bolaget skola finnas angivna å aktiebreven.

73 §.

Bolaget må ej i någon form bereda aktieägare ekonomisk fördel utöver
utdelning å aktie eller låta ersättningen till styrelseledamot eller avlöningen
till någon i bolagets tjänst anställd person utgå i förhållande till omsättningens
storlek eller vinsten å bolagets rörelse. Ej heller må bolaget
vidtaga åtgärd som, till men för bolaget, gynnar kommun eller annan.

74 §.

Den i 13 § angivna rådgivande Den i 13 § angivna rådgivande
nämnden skall bestå av eu av läns- nämnden skall hestå av två av länsstyrelsen
utsedd ledamot, tillika ord- styrelsen utsedda ledamöter, den ene
förande, en av landstinget vald leda- tillika ordförande, två av landstinget
mot och en ledamot som utses valda ledamöter och en ledamot som

214

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

av länsnykterhetsnämnden. Finnes utses av länsnykterhetsnämnden,

Finnes inom ett län mer än ett landsting
eller finnes där stad som icke
i landsting, utser varje landsting så deltager i landsting, utser varje landsting
så ock stad som nu sagts vardera
två ledamöter.

I Stockholm utser överståthållarämbetet
nämndens ordförande och
ytterligare en ledamot, stadsfullmäktige
två ledamöter samt stadens nykterhetsnämnd
en ledamot.

För varje ledamot utses på samma sätt en suppleant.

Ledamöter och suppleanter utses bland inom länet bosatta svenska män
och kvinnor, som fyllt tjugutre år och i övrigt uppfyller de i 67 § stadgade
behörighetsvillkor. Vad nu sagts utgör dock ej hinder för ledamot av
nykterhetsnämnd att vara ledamot eller suppleant i rådgivande nämnd.

Ledamöter och suppleanter utses för fyra kalenderår. Avgår ledamot eller
suppleant under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, utses ersättare
för den tid som skulle hava återstått för den avgångne.

Ledamot och suppleant i rådgivande nämnd äga av detaljhandelsbolaget
åtnjuta ersättning enligt föreskrifter som meddelas av kontrollstyrelsen.

75 §.

Vad i 66 § 2 mom. samt 67—70 §§ sägs om partihandelsbolaget skall äga
motsvarande tillämpning å detaljhandelsbolaget.

inom ett län mer än ett landsting el
ler finnes där stad som icke deltager

ock stad som nu sagts en ledamot.

I Stockholm utser överståthållarämbetet
nämndens ordförande samt
stadsfullmäktige och stadens nykterhetsnämnd
vardera en ledamot.

Restaurangbolaget och dess dotterbolag.

76 §.

Godkännande av restaurangbolaget lämnas för viss tid, högst fyra år. Ansökan
om godkännande skall vara åtföljd av bolagsordningen och inkomma
före ingången av året näst före det, då utskänkningen är avsedd att taga sin
början.

Såsom restaurangbolag må godkännas endast sådant bolag, som genom
bestämmelse i bolagsordningen eller på annat betryggande sätt berett staten
övervägande inflytande å bolagets ledning och som förbundit sig att driva
sin restaurangrörelse genom dotterbolag; och skall restaurangbolaget därutöver
vid verksamhetens bedrivande vara underkastat den särskilda kontroll
från statens sida, som Konungen prövar nödig.

77 §.

Aktieägare i restaurangbolaget kan vara endast svenska staten eller
svensk medborgare, som därtill erhållit Konungens tillstånd. I de dotterbolag
till restaurangbolaget, genom vilka restaurangrörelsen drives, må aktier
ägas endast av, förutom moderbolaget, svensk medborgare, som därtill erhållit
tillstånd av länsstyrelsen i det län där dotterbolagets styrelse har
sitt säte.

Tillstånd att äga aktie må ej meddelas, med mindre den som söker sådant
tillstånd avlämnat förbindelse till Konungen eller länsstyrelsen att på
anmodan överlåta sin aktie mot erhållande av aktiens nominella belopp
jämte vinstutdelning för tidigare år, i den mån sådan innestår hos bolaget,

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

215

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

ävensom ränta efter fem procent å aktiebeloppet från löpande årets början
till dess betalning sker.

De i denna paragraf föreskrivna inskränkningarna i rätten att äga aktier
i restaurangbolaget eller dess dotterbolag skola finnas angivna å aktiebreven.

78 §.

Av restaurangbolags årsvinst skall avsättning verkställas till reservfond
enligt 71 § lagen om aktiebolag. Vad i 72 § nämnda lag föreskrives om avsättning
av årsvinst skall däremot icke äga tillämpning å bolaget.

Efter Konungens medgivande må bolaget därutöver använda viss del av
årsvinsten till avsättning till fonder, avskrivningar, överföring till pensionsstiftelse
samt till inlösen av preferensaktier eller till avsättning för sådant
ändamål.

Återstoden av årsvinsten skall, sedan utdelning till aktieägarna ägt rum,
efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång insättas
å statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.

Vad i första stycket stadgas skall äga tillämpning jämväl i fråga om
dotterbolag till restaurangbolaget.

79 §.

De i 68, 70 och 73 §§ givna föreskrifterna skola äga motsvarande tillämpning
å restaurangbolaget. Vad i 73 § stadgas skall även gälla restaurangbolagets
dotterbolag.

Om behörighetsvillkor för ledamot i restaurangbolagets och dotterbolags
styrelse stadgas i 40 § 1 mom.

7 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

80 §.

1 mom. Den som säljer rusdrycker utan att äga rätt därtill enligt denna
förordning eller överskrider sådan rätt, straffes för olovlig försäljning med
dagsböter. I ringa fall må från straff frias.

År brottet grovt, vare straffet dagsböter, lägst trettio, eller fängelse i högst
ett år.

Vid bedömande huruvida brottet är Vid bedömande huruvida brottet ar
grovt skall särskilt beaktas, om för- grovt skall särskilt beaktas, om försäljningen
bedrivits i större omfatt- säljningen bedrivits i större omfattning
eller yrkesmässigt eller skett till ning eller yrkesmässigt eller skett till
underårig eller till person beträffan- underårig eller till person, vilken av
de vilken förordnats att rusdrycker ej mjkterhetsnåmnd förbjudits att inmå
utminuteras till honom. köpa rusdrycker hos detaljhandelsbo laget.

2 mom. Har den som gjort sig skyldig till olovlig försäljning av rusdrycker
förut genom laga kraftvunnen dom fällts till ansvar för sådant brott
eller för gärning som avses i 19 § 1 mom. eller 20 § 2 mom. förordningen
angående tillverkning av brännvin eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom.
förordningen angående handel med skattefri sprit eller i It § 1 inom. första
stycket eller 2 mom. första stycket förordningen angående vissa alkohol -

216

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

haltiga preparat m. in., dömes till straff som i 1 inom. andra stycket sägs
där ej med hänsyn till brottens beskaffenhet, den tid som förflutit mellan
dem eller eljest särskilda skäl äro däremot.

3 mom. Straffas enligt 1 mom. någon som ej äger rätt till försäljning av
rusdrycker, vare de å försäljningsstället med därtill hörande lägenheter befintliga
eller eljest för försäljning avsedda rusdrycker tillika med kärl och
emballage vari de förvaras underkastade beslag och förbrutna.

Hava rusdrycker av annat slag än som avses med utskänkningstillståndet
utskänkts, skall i fråga om sådana drycker med kärl och emballage tillämpas
vad nyss sagts.

4 mom. Straffas enligt 1 mom. nå- 4 mom. Straffas enligt 1 mom. nå gon

som ej äger rätt till försäljning gon som ej äger rätt till försäljning
av rusdrycker, må länsnykterhets- av rusdrycker, må länsnykterhetsnämnden
förordna att under viss tid, nämnden för viss tid, högst ett år i
högst ett år i sänder, rusdrycker ej sänder, förbjuda honom att inköpa
må utminuteras till honom. rusdrycker hos detaljhandelsbolaget.

81 §.

Låter någon för honom utfärdad 1 mom. Köper någon rusdrycker
handling som i 17 § avses användas hos detaljhandelsbolaget i strid mot
för inköp av rusdrycker åt den som förbud som avses i 80 § 4 mom., strafej
fyllt 21 år eller åt den beträffande fes med böter, högst trehundra krovilken
förordnats att rusdrycker ej nor.

må utminuteras till honom, 2 mom. Bryter någon mot föreskrif eller

bryter någon mot föreskriften ten i 20 § första stycket, dömes till
i 20 § första stycket, dagsböter eller fängelse i högst sex

dömes, där ej gärningen är belagd månader.
med straff i strafflagen, till dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.

82 §.

Har den som äger rätt att utfärda recept å rusdrycker genom missbruk
av denna rätt tillhandagått annan med anskaffande av sådana drycker,
straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

83 §.

. Bryter någon mot 46 § 1 mom., 48 § eller 59 § eller bryter gäst å utskänkningsställe
mot 54 eller 55 §, straffes med böter, högst etthundra kronor.

84 §.

Förbryter sig någon mot stadgandet i 5 § 2 mom. eller bryter någon som
ej handhar försäljning enligt denna förordning mot 20 § andra stycket,
straffes med dagsböter.

85 §.

Bryter den som handhar tillåten försäljning av rusdrycker eller någon
hos honom anställd i andra fall än förut i detta kapitel sägs mot vad i denna
förordning är stadgat eller mot föreskrift som meddelats med stöd av förordningen,
straffes med dagsböter.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

217

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

86 §.

1 mom. Rusdrycker som till riket införas av annan än den vilken enligt
12 § är berättigad till införsel av sådana drycker må, därest varan i behörig
ordning anmälts till tullklarering, åter utföras i enlighet med de föreskrifter
generaltullstyrelsen äger meddela. Sker ej återutförsel inom fyra
månader efter det varan enligt vad i tullstadgan sägs skall anses hava mottagits
av tullanstalt, tillfaller varan kronan, och skall för dess rakning
med varan förfaras på sätt i 90 § 2 mom. är stadgat.

2 mom. Är införsel av rusdrycker belagd med straff enligt gallande bestämmelser
om ansvar för olovlig varuinförsel, skola de i sådant avseende
meddelade föreskrifter lända till efterrättelse. I fråga om försäljning av
olovligt införda rusdrycker skall gälla vad i 90 § 2 mom. sägs.

3 mom. Den som mot stadgandet i 12 § 4 mom. från fartyg eller luftfartyg
bortför rusdrycker, vilka förtullats sasom överskottsproviant, straffes
med dagsböter, och vare dryckerna tillika med kärl och emballage underkastade
beslag och förbrutna.

4 mom. Den som mot stadgandet i 12 § 4 mom. disponerar a proviante ringsfrilager

upplagda rusdrycker annorledes än till fartygs eller luftfartygs
proviantering eller utrustning i föreskriven ordning, straffes med dagsböter.
„ , , _

5 mom. Erfordras i särskilt fall föreskrifter angående behandlingen av
till riket inkomna rusdrycker, äger Konungen efter anmälan av generaltullstyrelsen
förordna huru med varan skall förfaras.

87 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid
granskning av räkenskaper och verifikationer, så ock vad som eljest vid
tillsyn å utskänkning inhämtats må ej yppas i vidare män än som erfordras
för vinnande av det med bestämmelserna avsedda ändamålet. Bryter någon
häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där
ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare
åtalas endast efter angivelse av målsägande.

88 §.

Där någon under tid''då han är ställd under åtal för brott mot denna
förordning fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall såsom särskilt brott
anses vad han före varje åtal förbrutit. För brotten gemensamt ådomt fängelsestraff
må ej överstiga två år.

89 §.

/ mom. Hava flera medverkat till 1 mom. Hava flera medverkat till
gärning, som i 80 och 81 §§ sägs, gäl- gärning, som i 80 § eller 81 § 2 inom.

ler vad i 3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen sägs, gäller vad i 3 kap. 4 och 5 §§

är stadgat. Den till vilken rusdrycker strafflagen är stadgat. Den till vilken
försålts eller eljest anskaffats vare rusdrycker försålts eller eljest ändock
ej förfallen till ansvar för an- skaffats vare dock ej förfallen till

nan medverkan än anstiftan. ansvar för annan medverkan än an stiftan.

2 mom. Husbonde ansvarar för brott som vid detaljhandel begås av hans
husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore brottet begånget

218

Särskilda utskottets utlåtande nr t.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att brottet
skett utan hans vetskap och vilja.

90 §.

1 mom. Rättighet att verkställa beslag tillkommer tulltjänsteman i fall
som i 80 § sägs. I övrigt gäller angående beslag vad därom finnes särskilt
stadgat.

2 mom. Rusdrycker som enligt denna förordning eller annan författning
förklarats lörbrutna skola, därest de äro i försäljningsdugligt skick, hembjudas
till detaljhandelsbolaget eller partihandelsbolaget. Kunna förbrutna
drycker på grund av sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten skola
de heinbjudas till partihandelsbolaget. Rolag till vilket rusdrycker sålunda
hembjudits vare skyldigt att till skäligt pris inköpa den hembjudna varan.
År värdet så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall
varan bevisligen förstöras.

Samma lag vare där rusdrycker som ej förklaras förbrutna skola försäljas
pa grund av bestämmelser i tullstadgan eller andra författningar.

Med den erlagda köpesumman för rusdrycker som försålts på grund av
stadgandet i 86 § 1 mom. eller bestämmelser i tullstadgan skall i tillämpliga
delar lörtaras på sätt i tullstadgan föreskrives beträffande köpesumman
för gods som enligt samma stadga blivit genom tullverkets försorg
t or sålt å auktion; och skall, därest enligt tullstadgan viss tid skall räknas
från auktionsdagen, tiden i stället räknas från den dag, då betalning kommit
tullverket till handa.

3 mom. Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

övergångsbestämmelser.

. V ®enna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955 i den mån annat
ej följer av vad nedan stadgas.

2. Genom förordningen upphävas

^förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdryc förordningen

den 1 juni 1923 (nr 141) angående förbud mot införsel till
och försäljning inom riket av exportöl;

dock att de upphävda förordningarna alltjämt skola äga tillämpning beträffande
förhållanden som hänföra sig till liden före den 1 oktober 1955.

3. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till stadgande, som
ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall den bestämmelsen i
stallet tillämpas.

4. Utan hinder av bestämmelsen i 14 § andra stycket må utminuteringsställe
bibehållas å ort, där sådant ställe var inrättat vid förordningens ikraftträdande.

5. Med utgången av september 1955 upphöra alla rättigheter till detaljhandel
som grunda sig på förordningen den 18 juni 1937.

I fråga om anmälan eller ansökan, som avser tillstånd, medgivande eller
godkännande enligt nya förordningen, skola bestämmelserna i förordningen
äga tillämpning även före den 1 oktober 1955.

Ansökan om godkännande av detaljhandelsbolag för tiden från och med
nämnda dag skall vara åtföljd av bolagsordningen och inkomma före den 1
oktober 1954.

Detaljhandelsbolaget skall utse eller förordna distriktschefcr före den 1
december 1954.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

219

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Ledamot och suppleant av rådgivande nämnd utses enligt 74 § första
gången för tiden den 1 januari 1955—den 31 december 1958.

Beslut och avtal enligt förordningen må meddelas och slutas även fore
den 1 oktober 1955, dock med verkan tidigast från och med denna dag.

6. Första oktroj perioden efter denna förordnings ikraftträdande skall
endast omfatta tiden till och med den 30 september 1957.

7. Kontrollstyrelsen må i mån av behov och i samråd med detalj handelsbolaget
meddela närmare anvisningar angående nedläggande av rörelsen å
systembolag och rörelsens övertagande av detaljhandelsbolaget.

8. Tillstånd för partihandelsbolag och godkännande av restaurangbolag,
som meddelats enligt förordningen den 18 juni 1937, skola äga giltighet under
den tid tillståndet eller godkännandet avser.

9. Bestämmelsen i 69 § skall äga tillämpning aven fore den 1 oktober
1955, såvitt avser reklam och därmed jämförlig verksamhet under tiden efter
den 1 september 1955.

2) Ölförsäljningsförordning.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Vad som är att hänföra till Öl angives i förordningen angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker.

2 §.

Till partihandel hänföres i denna förordning försäljning till återförsäljare
i och för deras rörelse samt försäljning för export. Med detaljhandel förstås
all annan försäljning.

Detaljhandel sker genom ........ , , . ...

1) utminutering, som innefattar avhämtmngsforsaljning och krmgfo rinqsförsäljning;

samt ......

2) utskänkning, varmed förstås försäljning till förtäring på stallet.

3 §•

Tillverkare kallas i denna förordning den som enligt förordningen angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker äger tillverka Öl i svenskt
bryggeri.

4 §■

1 mom. All försäljning av Öl vartill rätt ej föreligger enligt denna förordning
är förbjuden.

Hembryggt Öl må icke säljas. , , . .

2 mom. Under försäljning inbegripes allt tillhandahållande som sker mot

ersättning. . , _

Som försäljning skall dock icke anses, att arbetsgivare på grund av
tjänsteavtal utan särskild gottgörelse tillhandahåller anställd Öl.

5 §.

All försäljning av Öl skall ordnas och handhavas så att ordning och nykterhet
icke äventyras.

220

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

2 KAP.

Om partihandel och import.

6 §•

Utan särskilt tillstånd eller anmälan äga tillverkare, de i rusdrycksförsaljningsförordningen
omnämnda partihandels- och detaljhandelsbolagen,
så ock den som erhållit tillstånd till utminutering av Öl, bedriva partihandel
därmed. Nederlag, varifrån endast partihandel skall utövas, må dock
icke inrättas utan att anmälan därom gjorts till länsstyrelsen, som utfärdar
anmälningsbevis.

Den som yrkesmässigt till riket inför utländskt Öl må efter anmälan som i
törsta stycket sägs idka partihandel med sådant Öl och inrätta nederlag
för sålunda avsedd handel.

Konungen må, om så finnes påkallat, förordna att Öl icke må införas till
riket annat än i den ordning som i rusdrycksförsäljningsförordningen är
föreskriven beträffande införsel av rusdrycker.

7 §•

Öl som införes till riket må icke utlämnas
från tullverket, med mindre
varan antingen då den inkommer hit
eller ock därefter genom varuhavarens
försorg under tillsyn av tullpersonal
försetts med etikett, innehållande
uppgift om namnet på det bryggeri
där tillverkningen skett samt
sifferbeteckning (II) för varans klass.

Sådan etikett må ej innehålla benämning,
som är ägnad att giva maltdrycken
sken av att vara av annan
klass än den till vilken den är hänförlig.

Öl som införes till riket må icke utlämnas
från tullverket, med mindre
varan antingen då den inkommer hit
eller ock därefter genom varuhavarens
försorg under tillsyn av tullpersonal
stämplats och försetts med etikett.
Beträffande flaska må stämplingen
ske å kork, propp eller annan förslutning.
Såväl stämpel som etikett skola
innehålla uppgift om namnet på det
bryggeri där tillverkningen skett
samt sifferbeteckning (II) för varans
klass.

Etikett må ej innehålla benämning,
som är ägnad att giva maltdrycken
sken av att vara av annan klass
än den till vilken den är hänförlig.

Generaltullstyrelsen äger för särskilda fall medgiva undantag från bestämmelserna
i denna paragraf.

3 KAP.

Om detaljhandel.

Allmänna bestämmelser.

8 §.

hör rätt till detaljhandel med Öl erfordras tillstånd av länsstyrelsen, där
ej nedan annorlunda stadgas.

9 §.

1 mom. Tillstånd till detaljhandel med Öl må meddelas endast den som
gjort sig känd för ordentlighet och finnes med hänsyn till personliga egenskaper
i övrigt och andra förhållanden lämpligen böra utöva rörelsen.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

221

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Detaljhandel må ej utövas av den
som är omyndig eller i konkurstillstånd,
ej heller av befattningshavare
som kan komma att deltaga i beslut
angående tillverkning eller försäljning
av maltdrycker eller att utöva
tillsyn däröver.

Detaljhandel må ej utövas av den
som är omyndig eller i konkurstillstånd
samt ej heller av den som till
följd av sin befattning kan komma
att deltaga i beslut angående tillverkning
eller försäljning av maltdrycker
eller att utöva tillsyn däröver.

Ilo J 11 tt«l V/ V V/l •

2 mom. Tillstånd för annan än enskild person att bedriva detaljhandel med
Öl må meddelas endast där för rörelsen utsetts en föreståndare, som god -

känts av länsstyrelsen. Vid förfall för föreståndaren må i dennes ställe rörelsen
förestås av en sålunda godkänd ersättare. Föreståndare och ersättare
skola uppfylla i 1 mom. föreskrivna villkor.

10 §.

Ej må detaljhandel med Öl utövas inom läger, kasernområde eller annat
uteslutande för krigsmaktens behov upplåtet område i andra fält än som
avses i 24 och 25 §§. Dock må länsstyrelsen för enstaka tillfälle meddela
tillstånd till detaljhandel inom sådant område, när särskilda skäl därtill
äro.

A vhåm tningsförsäl jning.

11 §•

Utan särskilt tillstånd eller anmälan må det i rusdrycksförsäljningsförordningen
omnämnda detaljhandelsbolaget bedriva avhämtningsför säl jning
av Öl från utminuteringsställe för rusdrycker.

12 §.

Avhämtningsför sälj ning, för vilken tillstånd erfordras, skall bedrivas från
tillverkningsställe eller annat fast försäljningsställe. Salt Öl må försändas
till köpare.

13 §.

Tillstånd till avhämtningsför sälj ning skall meddelas att gälla tills vidare,
där ej fråga är om försäljning vid enstaka tillfälle eller under enstaka
tidsperiod.

14 §.

Ansökan om tillstånd till avhämtningsförsäljning skall innehålla uppgift
om försäljningsställe. Sökandens samt, i förekommande fall, föreståndares
och ersättares behörighet skall styrkas, där den icke är för länsstyrelsen
känd.

Över ansökningen skola yttranden inhämtas från länsnykterhetsnämnden
samt polismyndigheten och fullmäktige i den kommun där försäljningen är
avsedd att bedrivas. Fullmäktige skola höra kommunens nykterhetsnämnd.

Avser ansökan försäljning vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod,
erfordras dock endast att polismyndigheten och kommunens nykterhetsnämnd
erhålla tillfälle att yttra sig.

15 §.

Hava kommunens fullmäktige föreslagit den inskränkningen i fråga om
rörelsens bedrivande, att tillståndsinnehavares eller föreståndares ekonomiska
fördel göres oberoende av myckenheten sålt Öl, och finnas därvid föreslagna
grunder för försäljningens ordnande i övrigt lämpliga, skall detta
villkor fastställas av länsstyrelsen.

222

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

16 §.

Angående tillstånd till avhämtningsförsäljning skall bevis utfärdas, angivande
försäljningsställes belägenhet samt, i förekommande fall, tillståndstiden
och villkor enligt 15 §.

17 §.

Särskilt tillstånd att sälja Öl endast i samband med proviantering av fartyg
och luftfartyg må meddelas skeppshandlare.

I här avsett fall skall angående ansökan och dess behandling i tillämpliga
delar gälla vad i 14 § första och tredje styckena samt 16 § stadgas. Bestämmelsen
i 13 § skall ock äga tillämpning på sådant tillstånd.

Kringf örings försäljning.

18 §.

Tillstånd till kringföringsförsäljning må meddelas

a) tillverkare, för försäljning från tillverkningsställe;

b) annan än tillverkare, för försäljning från fast försäljningsställe, i den
mån så finnes skäligt och lämpligt; samt

c) under samma förutsättning, tillverkare eller annan, för försäljning
från särskilt inrättat nederlag.

Tillstånd meddelas av länsstyrelsen i det län, där försäljningen är avsedd
att bedrivas.

19 §.

Vid varje nederlag skall finnas en av länsstyrelsen godkänd föreståndare.
I fråga om sådan föreståndare skall gälla vad i 9 § 2 mom. stadgas.

20 §.

Tillstånd till kringföringsförsäljning skall avse en för sådana tillstånd
gemensam period om fyra år, oktrojperiod, räknat från och med den 1
oktober.

Om skäl därtill äro, må tillstånd meddelas även för del av oktrojperiod.

21 §.

Ansökan om tillstånd till kringföringsförsäljning skall innehålla uppgift
om tillverkningsställe eller fast försäljningsställe samt, i förekommande
fall, om antalet nederlag och deras belägenhet ävensom om föreståndare
och ersättare enligt 9 § 2 mom. och 19 §. Sökandens samt föreståndares
och ersättares behörighet skall styrkas, där den icke är för länsstyrelsen
känd.

Ansökan som avser försäljning från oktrojperiodens början bör vara länsstyrelsen
till handa före utgången av året innan perioden börjar.

Länsstyrelsen beslutar i ärendet efter den utredning som finnes erforderlig.

22 §.

Tillstånd till kringföringsförsäljning innefattar skyldighet för tillståndsinnehavaren
att vid försäljningen jämte Öl tillhandahålla alkoholfria och
därmed jämförliga drycker i tillfredsställande urval och omfattning.

Konungen äger, i den mån så finnes
påkallat, meddela föreskrifter i
syfte att förhindra att ersättning till
den som kringför varorna utgår i förhållande
till myckenheten sålt Öl.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

223

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Har genom laga kraftvunnet förhandsbesked
förklarats att bestämmelserna
i arbetsavtal om ersättning
till utkörare av Öl står i överensstämmelse
med föreskrifter som meddelats
med stöd av andra stycket, skall den
som vid försäljningen tillämpar
nämnda avtalsbestämmelser anses
uppfylla vad sålunda föreskrivits. Det
ankommer på kontrollstyrelsen att efter
framställning meddela sådant förhandsbesked.

23 §.

Angående tillstånd till kringföringsförsäljning skall bevis utfärdas, angivande
tillståndstiden, tillverkningsställes eller fast försäljningsställes belägenhet
samt antalet nederlag och deras belägenhet.

Utskänkning.

24 §.

Utan tillstånd eller anmälan enligt denna förordning må Öl utskänkas
i fall, då rätt föreligger att utskänka rusdrycker.

Öl må ock utan tillstånd eller anmälan utskänkas vid slutet bord

a) till inackorderade gäster vid matserveringsrörelse i hem (utskänkning
vid heminackordering);

b) till medlemmar av personalkår eller personalsammanslutning vid inackordering,
som kåren eller sammanslutningen anordnar för medlemmarna
i särskild matsal (utskänkning vid kårhushåll); samt

c) till dem som bo i bostadshus med gemensam matsal vid servering i
matsalen (utskänkning i kollektivhusmatsal).

Rätt till utskänkning som avses i andra stycket b) eller c) tillkommer
den som förestår matsalen.

Konungen äger meddela bestämmelser om i vilken utsträckning och under
vilka villkor militär mäss må hänföras till kårhushåll.

25 §.

I matsal eller därmed jämförlig lokal, som är avsedd för de anställda
vid institution eller företag, må den som där bedriver matserveringsrörelse,
efter anmälan och prövning i den ordning nedan sägs, utskänka Öl vid slutet
bord till de anställda (utskänkning i personalmatsal). Till personalmatsal
hänföres även, i den utsträckning Konungen förordnar, annan för fast
anställd personal inrättad militär mäss än i 24 § avses.

Anmälan göres hos länsstyrelsen och må gälla en tid av högst fyra år.
Vid anmälan skall fogas förklaring från institutionens eller företagets ledning
eller vederbörande befälhavare, att erinran icke göres mot utskänkningen.
Finner länsstyrelsen rörelsen vara av beskaffenhet, som i första
stycket sägs, och föreligger ej sådant förhållande, varom i 49 § första stycket
förmäles, skall länsstyrelsen utfärda anmälningsbevis med angivande av
den tid anmälan skall gälla.

26 §.

Utskänkning av Öl, för vilken tillstånd erfordras, benämnes årsutskänkning,
om den är avsedd att bedrivas året runt eller årligen under viss tids -

224

Särskilda utskottets utlåtande nr i.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

period, och tillfällig utskänkning, om den skall äga rum vid enstaka tillfälle
eller under enstaka tidsperiod.

27 §.

Tillstånd till årsutskänkning skall Tillstånd till årsutskänkning skall
meddelas för en tid av fyra år eller meddelas för en tid av ett eller flera
den kortare tid ansökan avser. år, dock högst fyra.

28 §.

Ansökan om tillstånd till utskänkning skall innehålla uppgift om utskänkningsställe
samt den tid varunder utskänkningen är avsedd att bedrivas. Sökandens
samt, i förekommande fall, föreståndares och ersättares behörighet
skall styrkas, där den icke är för länsstyrelsen känd.

Ansökan om tillstånd till årsutskänkning bör vara länsstyrelsen till handa
sex månader före den avsedda utskänkningens början.

29 §.

över ansökan om tillstånd till årsutskänkning skola, utom i fall som i
33 § avses, yttranden inhämtas från länsnykterhetsnämnden samt polismyndigheten
och fullmäktige i den kommun, där utskänkningen är avsedd
att bedrivas. Fullmäktige skola höra kommunens nykterhetsnämnd.

Fullmäktige må begränsa sitt yttrande till att avse antalet utskänkningsställen.

över ansökan om tillstånd till tillfällig utskänkning skola, utom i fall
som i 31 och 33 §§ avses, polismyndigheten och nykterhetsnämnden erhålla
tillfälle att yttra sig.

30 §.

Till årsutskänkning, som avstyrkts av kommunens fullmäktige, må tillstånd
ej meddelas.

Hava fullmäktige föreslagit visst antal utskänkningsställen för årsutskänkning,
må länsstyrelsen ej överskrida nämnda antal.

31 §.

Tillstånd till utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap må meddelas
av polismyndigheten i den kommun där utskänkningen är avsedd att
bedrivas.

32 §.

Finnes det vara ur allmän synpunkt påkallat att å någon för turistväsendet
i riket betydelsefull ort årsutskänkning äger rum på hotell eller pensionat,
må länsstyrelsen, utan hinder av vad i 30 § sägs, meddela sökanden tillstånd
till utskänkningen (turistutskänkning).

33 §.

Tillstånd till utskänkning på passagerarfartyg eller järnvägståg eller på
luftfartyg, som i linjefart befordrar passagerare, (trafikutskänkning) meddelas,
efter den utredning som finnes erforderlig, av länsstyrelsen i det
län där fartygets rederi, järnvägens styrelse eller luftfartsföretaget har sitt
säte.

34 §.

När det finnes påkallat av särskilda förhållanden, äger länsstyrelsen i
samband med utskänkningstillståndet meddela föreskrifter rörande utskänkningen,
i den mån de icke

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

225

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

a) strida mot det i 5 § angivna syftet eller eljest mot bestämmelserna i
denna förordning eller annan allmän författning;

b) röra måltidstvång eller kvantitetsbegränsning;

c) innebära senare tidpunkt för utskänkningens början än i 41 § 1 mom.
sägs; eller

d) innefatta förbud mot utskänkning till viss person eller viss kategori
av personer.

35 §.

Angående tillstånd till utskänkning skall utfärdas bevis, angivande tillståndstiden,
utskänkningsstället och, i förekommande fall, föreskrifter enligt
34 §.

överförande av försäljningstillstånd på annan.

36 §.

1 mom. Har den som erhållit tillstånd till detaljhandel med Öl avlidit,
försatts i konkurs eller förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet
eller förmyndaren fortsätta rörelsen, skall inom två månader från dödsfallet,
första borgenärssammanträdet eller omyndighetsförklaringen hos
länsstyrelsen göras anmälan därom med uppgift om föreståndare för rörelsen.
Föreståndare skall uppfylla i 9 § 1 mom. föreskrivna villkor.

Godkännes föreståndaren av länsstyrelsen, må rörelsen, såvida icke länsstyrelsen
finner skäl bestämma kortare tid, fortsättas, om tillståndet avser
bestämd tid, intill utgången av samma tid och, om tillståndet gäller tills vidare,
under en tid av två år från godkännandet. Vid förfall för föreståndaren
må i dennes ställe rörelsen förestås av en sålunda godkänd ersättare.

Godkännes icke föreståndaren, skall länsstyrelsen lämna sökanden tillfälle
att inom viss tid anmäla annan föreståndare.

Göres ej anmälan som ovan i detta mom. sägs inom föreskriven tid eller
godkännes icke heller den senast anmälde föreståndaren, anses tillståndet
hava upphört att gälla den dag då anmälningstiden utgick eller beslutet
angående föreståndaren vunnit laga kraft.

2 mom. Har den som erhållit tillstånd till detaljhandel med Öl sedermera
tillträtt sådan befattning som avses i 9 § 1 mom., skall vad ovan i
1 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

37 §.

Har tillståndsinnehavaren avlidit eller upphört att vara behörig att utöva
detaljhandel eller föreligga eljest skäl därtill, må tillståndet överföras på
annan efter medgivande av länsstyrelsen.

Över ansökan om överförande skola de som blivit hörda över tillståndsansökningen
erhålla tillfälle att yttra sig.

Länsstyrelsen skall pröva ansökningen med avseende på skälen för överförandet,
behörigheten och lämpligheten hos den, till vilken överförandet
ifrågasättes, samt omständigheterna i övrigt.

It» Ilihang till riksdagens protokoll 195b. 12 samt. Nr 1.

226

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

4 KAP.

Ordningsföreskrifter.

Försäljningsställen.

38 §.

1 mom. Försäljningsställe skall vara så beläget att tillsyn däröver ej försvåras.

Angående beskaffenheten av utskänkningsställe äger Konungen utfärda
de bestämmelser som kunna erfordras utöver vad i livsmedelsstadgan föreskrives
om serveringslokal.

Vad i detta moment stadgas skall icke gälla utskänkning vid heminackordering
eller kårhushåll, i kollektivhusmatsal eller personalmatsal.

2 mom. Vid utskänkning skola alkoholfria drycker finnas att tillgå i tillfredsställande
urval.

3 mom. På försäljningsställe skola denna förordning och avskrift av gällande
tillstånds- eller anmälningsbevis finnas tillgängliga.

39 §.

Ombyte av försäljningsställe, där detaljhandel med Öl bedrives efter tillstånd,
må ske efter medgivande av länsstyrelsen, över ansökan om sådant
medgivande skola de som blivit hörda över tillståndsansökningen erhålla
tillfälle att yttra sig.

För säljningstider.

40 §.

Om de tider då Öl må utminuteras gäller vad i butikstängningslagen är
stadgat. Under sön- eller helgdag må dock kringföringsförsäljning icke bedrivas.

41 §.

1 mom. Utskänkning av Öl må ej 1 mom. Utskänkning av Öl må ej
börja före klockan 9, där ej annat föl- börja före klockan 7, där ej annat
jer av vad nedan i 2 mom. stadgas. följer av vad nedan i 2 mom stadgas.

Utskänkningen skall avslutas senast klockan 22, där ej tidigare tidpunkt
föreskrivits enligt 34 eller 49 § eller senare tidpunkt medgivits enligt 2 eller
3 mom. eller är tillåten på grund av bestämmelsen i 4 mom.

2 mom. Föreligger stadigvarande behov av längre utskänkningstid än i
1 mom. sägs, äger länsstyrelsen i samband med utskänkningstillståndets
meddelande eller ock senare lämna medgivande därtill, över ansökan som
göres under tillståndstiden skola yttranden inhämtas från länsnykterhetsnämnden,
polismyndigheten och kommunens nykterhetsnämnd.

3 mom. Yppas för särskilt tillfälle behov av utskänkning efter den eljest
gällande tiden, må polismyndigheten, enligt de grunder länsstyrelsen kan
hava fastställt, lämna medgivande därtill.

4 mom. Då utskänkning av Öl bedrives i samband med utskänkning av rusdrycker,
må, utan hinder av vad förut i denna paragraf är stadgat, Öl utskänkas
under den för rusdrycksutskänkningen gällande tiden.

5 mom. Under tid, då utskänkning ej är medgiven, vare det förbjudet att
låta Öl förtäras på utskänkningsställe.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

227

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

6 mom. Vad i denna paragraf stadgas skall ej äga tillämpning å trafikutskänkning
eller utskänkning vid heminackordering eller kårhushåll, i kollektivhusmatsal
eller personalmatsal.

42 §.

På passagerarfartyg må Öl utskänkas endast till besättning och passagerare.
På luftfartyg må Öl utskänkas endast under färd.

Övriga ordningsföreskrifter.

43 §.

Öl må ej utskänkas till den som kan antagas ej hava fyllt sexton år.

Öl må icke utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga
drycker eller annat berusningsmedel; och må sådan person icke tillåtas uppehålla
sig på försäljningsställe. Öl må ej heller utlämnas, då särskild anledning
till misstanke föreligger, att varan är avsedd att användas i berusningssyfte
eller till olovlig försäljning.

Vid partihandel med Öl är säljaren skyldig förvissa sig om att köparen
äger rätt att återförsälja varan.

44 §.

Återförsäljare må icke på försäljningsställe förvara Öl i andra kärl än
dem i vilka drycken levererats av tillverkaren. Ej heller må Öl, som är avsett
för försäljning, av återförsäljaren förändras.

Hembryggd maltdryck må icke förvaras på försäljningsställe.

45 §.

I lokal, där Öl må utskänkas efter tillstånd eller anmälan enligt denna
förordning, vare det förbjudet att förtära eller låta någon förtära rusdrycker
eller ersättningsmedel därför. Ej heller må rusdrycker eller sådana
ersättningsmedel förvaras i lokalen eller eljest på sådant sätt, att gästerna
äga tillgång till dem.

Länsstyrelsen äger för personalfest i slutet sällskap medgiva undantag
från bestämmelserna i första stycket i fråga om personalmatsal som i 25 §
sägs. Vid ansökan härom skall fogas förklaring från institutionens eller
företagets ledning eller vederbörande befälhavare att erinran icke göres mot
ansökningen.

46 §.

Vid avhämtningsförsäljning må, utom i fall som i 4 § 2 mom. andra stycket
sägs, Öl icke utlämnas till förtäring på försäljningsstället eller på annat
därintill beläget område varöver rättighetsinnehavaren äger förfoga.

47 §.

För visst tillfälle, då så anses erforderligt för ordningens upprätthållande,
må länsstyrelsen så ock polismyndigheten förbjuda detaljhandel med Öl
eller föreskriva inskränkningar däri.

Då så prövas nödigt under krig eller vid omedelbar krigsfara eller då
arbetslöshet eller nöd i större omfattning råder, må Konungen eller, efter
Konungens förordnande, länsstyrelsen förbjuda detaljhandel med Öl eller
föreskriva inskränkningar däri.

228

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

5 KAP.

Om tillsyn och besvär m. m.

48 §.

1 mom. Det åligger kontrollstyrelsen, länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd,
polismyndighet och kommunal nykterhetsnämnd att övervaka att bestämmelserna
i denna förordning och med stöd därav meddelade föreskrifter
iakttagas.

2 mom. Den som har att taga be- 2 mom. Den som har att taga befattning
med övervakning som i 1 fattning med övervakning som i 1
mom. sägs är berättigad att erhålla mom. sägs är berättigad att erhålla
tillträde till tillverknings- eller för- tillträde till tillverknings- eller försäljningsställe
med tillhörande loka- säljningsställe med tillhörande lokaler
samt att taga del av handelsböcker ler samt att taga del av handelsböcmed
tillhörande verifikationer även- ker med tillhörande verifikationer.
som, i fall då kringföringsförsäljning

idkas, för försäljningspersonal gällande
arbetsavtal. Nyssnämnda handelsböcker
skola vara så anordnade
att därav tydligt framgår de olika belopp
som utgått i ersättning för
kringf öring.

3 mom. Länsstyrelsen skall, om annan i 1 mom. avsedd myndighet finner
anledning till anmärkning, snarast möjligt erhålla del därav.

49 §.

Iakttagas icke bestämmelserna i denna förordning eller med stöd därav
meddelade föreskrifter, eller missbrukas vid avhämtningsförsäljning rätt enligt
12 § att försända varan, eller uppfyller utskänkningsrörelse icke de särskilda
krav som med hänsyn till ordning, nykterhet och trevnad böra uppställas
på sådan rörelse, skall länsstyrelsen alltefter omständigheterna

a) tillhålla rättighetsinnehavaren att vidtaga rättelse;

b) förbjuda försäljningen eller återkalla tillståndet; eller

c) om så finnes lämpligt med hänsyn till särskilda förhållanden, meddela
föreskrifter som i 34 § sägs eller inskränka eller upphäva försändninssrätt
enligt 12 §.

Ändå att fall som i första stycket sägs icke föreligger, må tillstånd till avhämtningsförsäljning,
när skäl därtill äro, återkallas, dock med verkan tidigast
ett år från dagen för beslutet.

50 §.

1 mom. Avskrift av beslut, som f mom. Avskrift av beslut, som
länsstyrelse enligt denna förordning länsstyrelse enligt denna förordning
meddelat rörande annat än trafikut- meddelat rörande annat än trafikutskänkning,
skall tillställas polismyn- skänkning, skall tillställas länsnykdigheten
och kommunens nykterhets- tersnämnden, polismyndigheten och
nämnd samt, såvitt angår kringfö- kommunens nykterhetsnämnd samt,
ringsförsäljning, kontrollstyrelsen. såvitt angår kringföringsförsäljning,

kontrollstyrelsen.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

229

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Har polismyndighet meddelat beslut enligt denna förordning, skall länsstyrelsen
och kommunens nykterhetsnämnd underrättas.

2 mom. Över beslut rörande handel med Öl skall länsstyrelsen föra anteckningar
enligt de närmare anvisningar kontrollstyrelsen meddelar.

51 §.

Länsstyrelses beslut i ärende angående tillstånd till försäljning av Öl
skall, där fråga ej är om trafikutskänkning eller om detaljhandel vid enstaka
tillfälle eller under enstaka tidsperiod, kungöras i den eller de tidningar
inom orten där allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas. Tiden för
anförande av besvär över sådant beslut skall räknas från dagen för första
kungörandet, vilken dag skall angivas i kungörelsen.

52 §.

2 mom. Beslut som länsstyrelse eller polismyndighet meddelat enligt denna
förordning länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda är föreskrivet
eller särskilt förordnas.

53 §.

Fullmäktige må uppdraga åt kommunalt organ eller åt särskilt utsedda
personer att i fullmäktiges ställe avgiva yttranden enligt denna förordning.
1 Stockholm äger nykterhetsnämnden motsvarande befogenhet.

6 KAP.

Ansvarsbestämmelser.

54 §.

1 mom. Den som säljer Öl utan att äga rätt därtill enligt denna förordning
eller överskrider sådan rätt, straffes för olovlig försäljning med dagsböter.
I ringa fall må från straff frias.

Har den som gjort sig skyldig till olovlig försäljning av Öl förut genom
laga kraftvunnen dom fällts till ansvar för sådan förseelse, eller bedriver den
som icke äger rätt till försäljning av Öl sådan försäljning i större omfattning
eller yrkesmässigt, må till fängelse i högst sex månader dömas.

2 mom. Straffas enligt 1 mom. någon som ej äger rätt till försäljning av
Öl, vare de på försäljningsstället med därtill hörande lägenheter befintliga
eller eljest för försäljning avsedda förråd av Öl tillika med kärl och emballage
vari de förvaras underkastade beslag och förbrutna.

55 §.

Låter utskänkningsinnehavare eller någon hos honom anställd rusdrycker
eller ersättningsmedel därför förtäras eller förvaras i strid mot det i
45 § första stycket stadgade förbudet, straffes med dagsböter.

5G §.

Bryter någon i annat fall än i 54 eller 55 § sägs mot vad i denna förordning
är stadgat eller mot föreskrift som meddelats med stöd av förordningen,
straffes med böter, högst trehundra kronor.

230

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

57 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid
granskning av liandelsböcker med tillhörande verifikationer, så ock vad som
eljest vid tillsyn å försäljning av Öl inhämtats må ej yppas i vidare mån än
som erfordras för det med bestämmelserna avsedda ändamålet. Bryter någon
häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader,
där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare
åtalas endast efter angivelse av målsägande.

58 §.

Där någon under tid då han är ställd under åtal för förseelse mot denna
förordning fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall såsom särskild förseelse
anses vad han före varje åtal förbrutit. Gemensamt fängelsestraff för
förseelserna må ej överstiga ett år.

59 §.

Husbonde ansvarar för förseelse som i samband med försäljning av Öl begås
av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen
begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt,
att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja. Vad nu sagts om husbonde
skall, där föreståndare enligt förordningen finnes, i stället gälla denne,
såvitt angår förseelse av anställd inom den del av rörelsen över vilken
föreståndaren har att utöva tillsyn.

60 §.

1 mom. Öl som tagits i beslag må av den myndighet som förordnat om beslaget
genast säljas till tillverkare.

1 övrigt gäller angående beslag vad därom finnes särskilt stadgat.

2 mam. Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

61 §.

Har domstol avgjort mål mot någon som bedriver yrkesmässig försäljning
av Öl eller mot någon hos sådan försäljare anställd angående förseelse
som avses i detta kapitel, åligger det domstolen att inom fjorton dagar från
domens avkunnande översända avskrift av domen till länsstyrelsen.

övergångsbestämmelser.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955 i den mån annat
ej följer av vad nedan stadgas.

2. Genom förordningen upphävas

förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka;
samt

kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 396) med vissa föreskrifter angående
kvittens- och försäljningsböcker, som avses i 17 § förordningen den 11 juli
1919 angående försäljning av pilsnerdricka;

dock att de upphävda författningarna alltjämt skola äga tillämpning beträffande
förhållanden som hänföra sig till tiden före den 1 oktober 1955.

3. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till stadgande, som
ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall den bestämmelsen i
stället tillämpas.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

231

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

4. Med utgången av september 1955 upphöra samtliga försälj ningsrättigheter
som grunda sig på förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning
av pilsnerdricka.

Dock skall rätt till avhämtningsförsälj ning, vartill särskilt tillstånd meddelats,
äga fortsatt giltighet, där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar. Tillstånd,
som i enlighet härmed erhåller giltighet efter ikraftträdandet av nya
förordningen, skall anses lämnat med stöd av denna.

5. I fråga om ansökan, som avser tillstånd, medgivande eller godkännande
enligt nya förordningen, samt anmälan enligt 6 eller 25 § skola bestämmelserna
i förordningen äga tillämpning även före den 1 oktober 1955.

Beslut enligt förordningen må meddelas även före sistnämnda dag, dock
med verkan tidigast från och med denna dag.

3) Förordning om ändring i förordningen den 8 maj 1925 (nr 119)
angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed
jämförliga drycker.

Härigenom för ordnas att 1 §, 3 §, 4 § 1 mom., 5 § 1 och 2 mom., 9 §, 11_
13 §§, 17 § 3 mom. samt 20 § förordningen den 8 maj 1925 angående försäljning
av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker1 skola erhålla
följande ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

1 §. 1 §■

Denna förordning avser
dels alla drycker, som äro tillagade
av annat än malt och som antingen
äro helt fria från alkohol eller icke
innehålla mer än 21/4 volymprocent
alkohol,

dels varje maltdryck, som enligt
förordningen angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker är
att hänföra till första klassen eller
som från bryggeri utlämnas eller utlämnats
på kärl, stämplat med beteckning
för maltdryck av denna
klass.

Drycker, som--

3 §.

Denna förordning avser
dels varje till maltdryck icke hänförlig,
tillagad dryck, som antingen
är helt fri från alkohol eller icke innehåller
mer än 2 V4 volymprocent
alkohol,

dels ock lättöl.

Vad som är att hänföra till lättöl
angives i förordningen angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker.

alkoholfria drycker.

3 §.

Utminutering av alkoholfria drycker
vare tillåten under samma villkor,
som för idkande av handel i allmänhet
äro gällande; dock skall angående
rätt till utminutering inom område,
varom förmäles i 5 § 2 mom., gälla

1 Senaste lydelse av 5 § 1 mom. se 1947:481, av 9 § 1 mom. se 1947:410, av 12 § 1 och 3
mom. se 1951:825, samt av 12 § 2 mom. se 1953:188.

232

Särskilda utskottets utlåtande nr 1

(Nuvarande lydelse:)

vad där stadgas om rätt till utskänkning
inom sådant område.

4 §.

1. Med rättighet att i viss lokal
eller å viss plats utskänka rusdrycker
eller pilsnerdricka följer rätt att
i samma lokal eller å samma plats
utskänka alkoholfria drycker.

Vid allmän------- eller

5 §•

1. Länsstyrelse äger att efter framställning
i stad av stadsfullmäktige
och på landet av kommunalstämma
förordna, att inom viss kommun utskänkning
av alkoholfria drycker icke
må bedrivas utan särskilt tillstånd.

Tillstånd till utskänkning av alkoholfria
drycker erfordras ock, dels
då någon vill bedriva sådan utskänkning,
efter det honom meddelat förbud
att utskänka alkoholfria drycker
eller att försälja rusdrycker eller pilsnerdricka
upphört att gälla, eller efter
det honom meddelat tillstånd att
försälja rusdrycker eller pilsnerdricka
återkallats, dels då utskänkningen
är avsedd att bedrivas i lokal, där utskänkningsrörelse
förut bedrivits men
upphört på grund av förbud eller
återkallelse, som nu sagts.

Ansökan om------tills

(Föreslagen lydelse:)

första punkten, gälla vad där stadgas
om rätt till utskänkning inom
sådant område.

4 §.

1. Utan tillstånd eller anmälan enligt
denna förordning må alkoholfria
drycker utskänkas i fall, då rätt föreligger
att utskänka rusdrycker eller
Öl.

tillställningen.

5 §•

1. Länsstyrelse äger att efter framställning
av fullmäktige i viss kommun
förordna, att inom kommunen
utskänkning av alkoholfria drycker
icke må bedrivas utan särskilt tillstånd.
Dylikt förordnande må dock ej
meddelas i fråga om utskänkning av
alkoholfria drycker i fall, som avses i
4 § 1 mom., och ej heller beträffande
utskänkning av sådana drycker
i personalmatsal, vari matservering
vid slutet bord anordnas för de anställda
vid institution eller företag.

Tillstånd till utskänkning av alkoholfria
drycker erfordras ock, dels då
någon vill bedriva sådan utskänkning,
efter det honom meddelat förbud
att utskänka alkoholfria drycker
eller att försälja rusdrycker eller
Öl upphört att gälla, eller efter det
honom meddelat tillstånd att försälja
rusdrycker eller Öl återkallats, dels
då utskänkningen är avsedd att bedrivas
i lokal, där utskänkningsrörelse
förut bedrivits men upphört på grund
av förbud eller återkallelse, som nu
sagts,
vidare.

2. Inom läger, kasernområde eller
annat uteslutande för krigsmaktens
behov upplåtet område må ej utskänkning
av alkoholfria drycker äga
rum, med mindre länsstyrelse, på
framställning av vederbörande befälhavare,
därtill meddelat tillstånd. Dylikt
tillstånd erfordras dock ej i fråga
om utskänkning av alkoholfria drycker
i fall, som avses i 4 § 1 mom.
första stycket, och ej heller beträffande
sådan utskänkning i personalmatsal,
som i 1 mom. första stycket
av denna paragraf sägs.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

233

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

9 §. 9 §.

1. I stad-------besiktigade lägenheten.

Innan bevis —--- —--ej börjas.

Kostnad för —-----av

2. Beträffande utskänkning--

11 §•

Utskänkning av alkoholfria drycker,
som bedrives på grund av tillstånd
eller anmälan, må icke fortfara
längre än till klockan tio eftermiddagen.
Där särskilda omständigheter
föranleda behov av utskänkningstidens
inskränkning eller utsträckning,
äger länsstyrelse därom förordna.

Vad nu är sagt gäller ej utskänkning,
som äger rum å skjutsanstalt
till resande.

12 §.

1. Vid all försäljning, vare sig utminutering
eller utskänkning, må
maltdryck, som avses i denna förordning,
icke på försäljningsstället förvaras
på andra kärl än dem, å vilka
den utlämnats från bryggeriet, ej
heller av säljaren påspädas eller på
annat sätt beredas.

Annan maltdryck än svagdricka
må ej utlämnas, där den veterligen
är försatt med sackarin.

Med sackarin förstås i denna förordning
varje konstgjort sötningsmedel,
som har högre söthetsgrad
än raffinerat socker men icke sockrets
näringsvärde.

länsstyrelsen.

----lämplig person.

3. Vad i 1 och 2 mom. stadgas
skall icke gälla, där lokalen eller platsen
för utskänkningen blivit godkänd
av hälsovårdsnämnden enligt vad som
föreskrives i livsmedelsstadgan.

11 §•

1. Utskänkning av alkoholfria drycker
må icke fortgå längre än till klockan
22, där ej annat följer av vad
nedan i 2 och 3 mom. stadgas.

2. I fall, då rusdrycker eller Öl få
utskänkas efter klockan 22, må alkoholfria
drycker utskänkas under samma
tid.

3. Där omständigheterna anses föranleda
behov av längre utskänkningstid
än i 1 mom. sägs äger polismyndigheten
i orten förordna därom.
Om så finnes erforderligt med hänsyn
till särskilda förhållanden, må
polismyndigheten även föreskriva
kortare utskänkningstid än där avses.

■4. Vad i denna paragraf stadgas
skall icke gälla i fråga om utskänkning
i fall, som avses i 4 § i mom.
andra stycket, och ej heller beträffande
utskänkning i personalmatsal,
varom förmäles i 5 § 1 mom. första
stycket.

12 §.

1. Hembryggt lättöl må icke försäljas.

2. Vid all försäljning, vare sig utminutering
eller utskänkning, må
lättöl icke på försäljningsstället förvaras
på andra kärl än dem, å vilka
drycken utlämnats från bryggeriet, ej
heller av säljaren påspädas eller på
annat sätt beredas.

234

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

(Nuvarande lydelse:)

På försäljningsställe------

2. Mineralvatten samt kolsyrade
och därmed jämförliga drycker, vilka
icke äro hänförliga till maltdrycker,
må icke på försäljningsstället förvaras
annat än på kärl, varå medelst
etikett eller annorledes angivits
dryckens benämning, tillverkarens
namn eller firma och tillverkningsorten.

3. Angående märkning av kärl, vari
saluhålles livsmedel som framställts
eller beretts med användning av sackarin
eller annat konstgjort sötmedel,
meddelas bestämmelser i livsmedelsstadgan.

13 §.

I lokal, där utskänkning av alkoholfria
drycker idkas utan samband
med utskänkning av rusdrycker eller
pilsnerdricka, vare förbjudet att låta
sistnämnda slag av drycker eller ersättningsmedel
därför förtäras eller
att hava dessa förvarade i utskänkningslokalen
eller eljest på sådant
sätt, att gästerna äga tillgång till desamma.
Det vare ock förbjudet för
gäst att i sådan utskänkningslokal
förtära rusdrycker eller pilsnerdricka
eller ersättningsmedel därför.

Vad nu------särskilt

17 §.

3. Förbryter sig någon mot vad i
9 eller 13 § är föreskrivet, eller utövar
någon utskänkning av alkoholfria
drycker å otillåten tid, böte från
och med tio till och med etthundra
kronor.

(Föreslagen lydelse:)

--hembryggd maltdryck.

3. Mineralvatten samt kolsyrade
och därmed jämförliga drycker, vilka
icke äro hänförliga till lättöl, må icke
på försäljningsstället förvaras annat
än på kärl, varå medelst etikett eller
annorledes angivits dryckens benämning,
tillverkarens namn eller firma
och tillverkningsorten.

4. Angående märkning av kärl, vari
saluhålles livsmedel som framställts
eller beretts med användning av sackarin
eller annat konstgjort sötmedel,
meddelas bestämmelser i livsmedelsstadgan.

13 §.

1. I lokal, där alkoholfria drycker
må utskänkas efter tillstånd eller anmälan
enligt denna förordning, så
ock i fall som avses i 4 § 1 mom.
andra stycket, vare förbjudet att låta
rusdrycker, ersättningsmedel därför
eller Öl förtäras eller att hava dessa
förvarade i utskänkningslokalen eller
eljest på sådant sätt, att gästerna äga
tillgång till desamma. Det vare ock
förbjudet för gäst att i sådan utskänkningslokal
förtära rusdrycker, ersättningsmedel
därför eller Öl.

iordningställt.

2. Länsstyrelsen äger för personalfest
i slutet sällskap medgiva undantag
från bestämmelserna i 1 mom. i
fråga om personalmatsal, som i 5 § 1
mom. första stycket sägs. Vid ansökan
härom skall fogas förklaring
från institutionens eller företagets
ledning, att erinran icke göres mot
ansökningen.

17 §.

3. Låter den som äger rätt till utskänkning
av alkoholfria drycker eller
någon hos honom anställd rusdrycker,
ersättningsmedel därför eller
Öl förtäras eller förvaras i strid
mot 13 § 1 mom., straffes med dagsböter.

Till samma straff vare den förfallen
som utskänker alkoholfria drycker
utan att äga rätt därtill och där -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

235

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

vid låter rusdrycker, ersättningsmedel
därför eller Öl förtäras eller ock
förvaras på sätt i 13 § 1 mom. sägs.

Förbryter sig någon mot vad i 9 §
är föreskrivet eller bryter gäst mot
13 § 1 mom., eller utövar någon utskänkning
av alkoholfria drycker å
otillåten tid, böte högst etthundra
kronor.

20 §. 20 §.

Vad enligt denna förordning tillhör
stadsfullmäktiges handläggning
tillkommer i stad, där stadsfullmäktige
ej finnas, allmän rådstuga; och
skall vad som tillhör kommunalstämmas
handläggning tillkomma kommunalfullmäktige,
där sådana finnas.

Vad i_--------sådan finnes.

Denna förordning träder i kraft
den 1 oktober 1955; dock att bestämmelse
som därigenom ändrats eller
upphävts alltjämt skall äga tillämpning
med avseende å förhållanden
som äro hänförliga till tiden dessförinnan.

Beslut enligt förordningen må meddelas
även före nämnda dag, dock med
verkan tidigast från och med denna
dag.

4) Förordning om ändring i förordningen den 15 december 1939 (nr
887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Härigenom förordnas, dels att 1 § 2 mom., 2 § 2 mom., 3 §, 4 § 1 mom.,
5 § 3 mom., 6 § 5 och 6 inom., 7—It §§, 22 §, 24 § 1 mom., 25 29,
31—33 §§ och 36 § samt rubrikerna till 2 och 4 kap. förordningen den 15
december 1939 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker^ skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 23 § namnda förordning
skall upphöra att gälla.

1 §•

2. Vad i denna förordning stadgas
angående maltdrycker av första klassen
skall i tillämpliga delar gälla beträffande
alkoholfria drycker, vid
vilkas framställning torkat, rostat

1 §•

2. Vad i denna förordning stadgas
om lättöl skall i tillämpliga delar
gälla alkoholfria drycker, vid vilkas
framställning torkat, rostat eller
bränt malt kommit till användning.

1 Senaste lydelse av 27 § se 1951:826.

236

Särskilda utskottets

(Nuvarande lydelse:)

eller bränt malt kommit till användning.

2 §•

2. Hembrygd av maltdrycker för
eget behov må, utan hinder av föreskrifterna
i denna förordning, företagas
av envar, som icke idkar försäljning
eller tillverkning för försäljning
av sådana drycker.

3 §.

Maltdrycker indelas i tre klasser.

Första klassen omfattar maltdrycker,
vilkas alkoholhalt icke
överstiger en och åtta tiondels viktprocent.

Andra klassen omfattar maltdrycker,
vilkas alkoholhalt överstiger
en och åtta tiondels men icke
tre och två tiondels viktprocent.

Tredje klassen omfattar maltdrycker,
vilkas alkoholhalt överstiger
tre och två tiondels viktprocent.

4 §.

1. Med skattepliktigt bryggeri
förstås i denna förordning
bryggeri, där maltdrycker av samtliga
klasser må tillverkas.

Med skattefritt bryggeri
förstås bryggeri, där endast maltdrycker
av första klassen må tillverkas.

5 §.

3. Vid bryggeri skall finnas en
föreståndare ( bryggeriföreståndare),
som är ansvarig för att rörelsen bedrives
enligt föreskrifterna i denna
förordning och bestämmelser som
meddelas med stöd av densamma.
För bryggeriföreståndaren skall finnas
ersättare, som i bryggeriföreståndarens
frånvaro skall ansvara för rörelsen.
Bryggeriföreståndare och ersättare
för denne utses av tillverkaren.

Tillverkare, som personligen handhar
den omedelbara ledningen av rö -

utlåtande nr 1.

(Föreslagen lydelse:)

2 §•

2. Hembrygd av maltdrycker för
eget behov må, utan hinder av föreskrifterna
i denna förordning, företagas
av envar, som icke idkar tillverkning
för försäljning av sådana
drycker.

3 §.

Maltdrycker indelas i tre klasser.

Första klassen omfattar maltdrycker,
vilkas alkoholhalt icke
överstiger en och åtta tiondels viktprocent
(lättöl).

Andra klassen omfattar maltdrycker,
vilkas alkoholhalt överstiger
en och åtta tiondels men icke
två och åtta tiondels viktprocent
(Öl). *

Tredje klassen omfattar maltdrycker,
vilkas alkoholhalt överstiger
två och åtta tiondels viktprocent
(starköl).

4 §.

1. Med lättölsbryggeri förstås
i denna förordning bryggeri, där
endast lättöl må tillverkas.

Med ölbryggeri förstås bryggeri^
där Öl och lättöl men ej starköl
må tillverkas.

Med starkölsbryggeri förstås
bryggeri, där starköl, Öl och lättöl
må tillverkas.

5 §.

3. Vid bryggeri skall finnas en
föreståndare (bryggeriföreståndare),
som är ansvarig för att rörelsen bedrives
enligt föreskrifterna i denna
förordning och med stöd därav meddelade
bestämmelser.

Tillverkare, som personligen handhar
den omedelbara ledningen av rörelsen,
må själv vara bryggeriföreståndare.
I annat fall utses sådan
föreståndare av tillverkaren. Vid förfall
för föreståndaren må eu av tillverkaren
utsedd ersättare ansvara för
rörelsen.

Särskilda utskottets utlåtande nr l.

237

(Nuvarande lydelse:)

relsen, må själv vara bryggeriföreståndare.

Finner kontrollstyrelsen bryggeriföreståndare
icke vara lämplig för
uppdraget, må styrelsen ålägga tillverkaren
att utse annan bryggeriföreståndare.

6 §•

5. Tillverkare har att på egen bekostnad
anskaffa de journaler och
andra handlingar, vilka enligt föreskrift
i denna förordning eller med
stöd av densamma meddelade bestämmelser
skola föras eller upprättas
i bryggeri.

Tillverkare är pliktig att ställa sig
till efterrättelse de föreskrifter, som
kontrollstyrelsen meddelar angående
förandet eller upprättandet av
nämnda journaler och handlingar
samt angående deras bevarande under
viss tid och insändande i original
eller avskrift till kontrollmyndighet.

6. Tillverkare är pliktig att vid anfordran
hålla sina handelsböcker med
tillhörande verifikationer ävensom i
5 mom. omnämnda journaler och
handlingar tillgängliga för kontrolltjänsteman.

(Föreslagen lydelse:)

Har någon godkänts såsom föreståndare
för tillverkares detaljhandel
med Öl eller såsom ersättare för sådan
föreståndare enligt ölförsäljningsför
ordning en, må han jämväl
vara bryggeriföreståndare eller ersättare
för sådan. I annat fall ankommer
det på kontrollstyrelsen att pröva
bryggeriföreståndares eller ersättares
lämplighet samt, om så finnes
påkallat, ålägga tillverkaren att utse
annan föreståndare eller ersättare.

6 §■

5. Tillverkare har att på egen bekostnad
anskaffa de handlingar,
vilka enligt föreskrift i denna förordning
eller med stöd därav meddelade
bestämmelser skola föras
eller upprättas i bryggeri.

Tillverkare är pliktig att ställa
sig till efterrättelse de föreskrifter,
som kontrollstyrelsen meddelar angående
förandet eller upprättandet
av nämnda handlingar samt angående
deras bevarande under viss tid
och insändande i original eller avskrift
till kontrollstyrelsen.

6. Tillverkare är pliktig att vid
anfordran hålla sina handelsböcker
med tillhörande verifikationer ävensom
i 5 mom. nämnda handlingar
tillgängliga för kontrolltjänsteman.

2 KAP.

Om tillverkning av maltdrycker i
skattepliktigt bryggeri.

7 §•

Utan Kungl. Maj :ts tillstånd må
tillverkning av maltdrycker av andra
eller tredje klassen icke bedrivas
i annat bryggeri än sådant, i vilket
dylik tillverkning enligt tillståndsbevis
bedrivits efter ingången av oktober
månad 1938.

Om tillverkning av maltdrycker i
Öl- och starkölsbryggerier.

7 §•

Utan Kungl. Maj :ts tillstånd må
Öl icke tillverkas i annat bryggeri
än sådant, i vilket dylik tillverkning
enligt tillståndsbevis bedrivits efter
ingången av oktober månad 1938.

För rätt att tillverka starköl erfordras
särskilt tillstånd av Kungl.
Maj:t. Därvid äger Kungl. Maj:t föreskriva
de villkor som prövas erforderliga.

238

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

(Nuvarande lydelse:)

Har, av annan anledning än för
vidtagande av reparation, under ett
tillverkningsår i skattepliktigt bryggeri
icke företagits brygd för framställning
därstädes av maltdrycker
av andra eller tredje klassen, må
tillverkningen av sådana maltdrycker
icke utan Kungl. Maj.ts tillstånd
ånyo upptagas i bryggeriet.

(Föreslagen lydelse:)

Rätt att tillverka Öl eller starköl
må av Kungl. Maj:t indragas om
den icke längre utövas. Innan beslut
om indragning meddelas, skall
tillverkaren beredas tillfälle att yttra
sig.

8 §.

1. Har någon erhållit Kungl.
Maj :ts tillstånd att bedriva tillverkning
av maltdrycker av andra och
tredje klasserna i visst bryggeri eller
har någon övertagit den rörelse, som
i skattepliktigt bryggeri bedrivits av
annan, skall han till kontrollstyrel -

8 §.

1. Har någon erhållit Kungl.
Maj :ts tillstånd att tillverka Öl eller
starköl i visst bryggeri eller har någon
övertagit den rörelse, som i öleller
starkölsbryggeri bedrivits av
annan, skall han till kontrollstyrelsen
göra anmälan om tillverkning -

sen göra anmälan om tillverkning- ens upptagande och dagen därför

ens upptagande och dagen därför
(driftsanmälan) och i densamma
uppgiva:

a) bryggeriets namn och belägenhet,

b) tillverkarens fullständiga namn
och postadress,

c) namnen å bryggeriföreståndare
och ersättare för denne,

d) namnet å den person, som jämlikt
16 § 2 mom. utsetts att vara
forsedelskontrollant vid bryggeriet,
samt

(driftsanmälan) och i denna uppgiva: -

a) bryggeriets namn och belägenhet,

b) tillverkarens fullständiga namn
och postadress,

c) namnen å bryggeriföreståndare
och ersättare för denne,

d) namnet å den person, som jämlikt
16 § 2 mom. utsetts att vara
forsedelskontrollant vid bryggeriet,
samt

e) huruvida maltdrycker av första e) huruvida lättöl skall tillverkas i

bryggeriet.

klassen skola tillverkas i bryggeriet.

Föreligger ej — —-----bevis därom.

Innan sådant------av anmälningen.

2. Under den sista månaden av
varje tillverkningsår skall tillverkare,
som ämnar fortsätta rörelsen
under det kommande tillverkningsåret,
till kontrollstyrelsen göra anmälan
därom och samtidigt lämna
uppgift angående de förhållanden,
som anqivas i i mom. första stycket
a)—e).

3. Inträder ändring i förhållande,
varom uppgift lämnats enligt 1 eller
2 mom., skall tillverkaren inom åtta
dagar underrätta kontrollstyrelsen
därom.

4. Ämnar tillverkare helt nedlägga
rörelsen vid bryggeri, skall han i
god tid förut till kontrollstyrelsen
göra anmälan därom med uppgift

2. Inträder ändring i förhållande,

varom uppgift lämnats enligt 1
inom., skall tillverkaren inom åtta
dagar underrätta kontrollstyrelsen
därom.

3. Ämnar tillverkare helt nedlägga
rörelsen vid bryggeri, skall han i
god tid förut till kontrollstyrelsen
göra anmälan därom med uppgift

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

239

(Nuvarande lydelse:)

om dagen, då nedläggandet kommer
att ske. Efter den uppgivna dagen
må rörelsen icke fortsättas.

9 §•

1. över skattepliktigt bryggeri
skall finnas planritning jämte beskrivning
i två exemplar, av vilka
det ena skall förvaras i bryggeriet
och det andra hos kontrollstyrelsen.

Ny planritning jämte beskrivning
skall upprättas, då kontrollstyrelsen
så prövar erforderligt.

2. Pannor, jäskar och lagerbehållare
skola vara uppmätta och märkta
på sätt kontrollstyrelsen föreskriver.

3. Allt för tillverkningen i skattepliktigt
bryggeri avsett malt skall
uppvägas å en i bryggeriet uppställd
justerad automatisk våg, försedd
med självregistrerande räkneverk.
Vågen skall anskaffas och underhållas
av tillverkaren.

Angående skyldighet-----

10 §.

För tillverkning av maltdrycker
av andra och tredje klasserna må
endast användas torkat, rostat eller
bränt kornmalt samt humle, jäst
och vatten, såvida icke kontrollstyrelsen
medgiver användning jämväl
av andra råämnen. Användning av
sackarin må dock icke medgivas. _

Med sackarin förstås i denna förordning
varje konstgjort sötningsmedel,
som har högre söthetsgrad
än raffinerat socker men icke sockrets
näringsvärde.

11 §•

Tillverkning för försäljning av
maltdryck av tredje klassen må äga
rum allenast för utförsel ur riket
samt för vetenskapligt, medicinskt
farmaceutiskt, tekniskt, industriellt
eller annat likartat ändamål.

(Föreslagen lydelse:)

om dagen, då nedläggandet kommer
att ske. Efter den uppgivna dagen
må rörelsen icke fortsättas.

9 §■

1. I Öl- och starkölsbryggerier
skola pannor, jäskar och lagerbehållare
vara uppmätta och märkta
på sätt kontrollstyrelsen föreskriver.

2. Allt för tillverkningen avsett
malt skall uppvägas å en i bryggeriet
uppställd justerad automatisk
våg, försedd med självregistrerande
räkneverk. Vågen skall anskaffas
och underhållas av tillverkaren.

Om vågen blivit obrukbar eller
om eljest särskilda förhållanden
föreligga, äger kontrollstyrelsen
medgiva, att malt under viss tid må
uppvägas på annat sätt än ovan
säqs.

— i 21 §.

10 §.

För tillverkning av Öl och starköl
må endast användas torkat, rostat
eller bränt kornmalt samt humle,
jäst och vatten, såvida icke kontrollstyrelsen
medgiver användning
jämväl av andra råämnen.

11 §•

Tillverkning för försäljning av
starköl, vars alkoholhalt överstiger
fyra och en halv viktprocent, må äga
rum endast för utförsel ur riket
samt för vetenskapligt, medicinskt,
farmaceutiskt, tekniskt, industriellt
eller annat likartat ändamål.

240 Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

4 KAP.

Om tillverkning av maltdrycker i
skattefritt bryggeri.

Om tillverkning av maltdrycker i
lättölsbryggeri.

22 §• 22 §.

1. Har någon för avsikt att upp- 1. Har någon för avsikt att upptaga
tillverkning av maltdrycker av taga tillverkning av enbart lättöl i
allenast forsta klassen i nytt bryg- nytt bryggeri eller i äldre bryggeri,
gen eller i äldre bryggeri, i vilket i vilket rörelsen nedlagts, eller har
rörelsen nedlagts, eller har någon någon övertagit den rörelse, som i
övertagit den rörelse, som i skatte- lättölsbryggeri bedrivits av annan,
fritt bryggeri bedrivits av annan, skall han till kontrollstyrelsen göra
skall han till kontrollstyrelsen göra anmälan om tillverkningens upptaanmalan
om tillverkningens upp- gande och dagen därför (driftsanmätagande
och dagen därför (drifts- lan) och i denna uppgiva:
anmälan) och i densamma uppgiva:

a) bryggeriets namn och belägenhet,

b) tillverkarens fullständiga namn
och postadress, samt

c) namnen å bryggeriföreståndare
och ersättare för denne.

Föreligger ej —

Innan sådant

2. Under den sista månaden av
varje tillverkningsår skall tillverkare,
som ämnar fortsätta rörelsen
under det kommande tillverkningsåret,
till kontrollstyrelsen göra anmälan
därom och samtidigt lämna
uPP9tft angående de förhållanden,
som angivas i i mom. första stycket
a)—c).

3. Inträder ändring i förhållande

a) bryggeriets namn och belägenhet,

b) tillverkarens fullständiga namn
och postadress, samt

c) namnen å bryggeriföreståndare
och ersättare för denne.

--bevis därom.

av anmälningen.

2. Inträder ändring i förhållan -

O ------------~ uiiux rng l iUi HClUcUi

varom uppgift lämnats enligt 1 eller de, varom uppgift lämnats enligt
2 mom., skall tillverkaren inom åtta 1 mom., skall tillverkaren inom åtta
dagar underrätta kontrollstyrelsen dagar underrätta kontrollstyrelsen
därom. därom.

4. Ämnar tillverkare helt nedläg- 3. Ämnar tillverkare helt nedlägga
rörelsen vid bryggeri, skall han i ga rörelsen vid bryggeri, skall han i
god tid förut till kontrollstyrelsen god tid förut till kontrollstyrelsen
gora anmälan därom med uppgift göra anmälan därom med uppgift
om dagen, då nedläggandet kommer om dagen, då nedläggandet kommer
att ske. Efter den uppgivna dagen att ske. Efter den uppgivna dagen
må rörelsen icke fortsättas. må rörelsen icke fortsättas.

23 §.

Maltdrycker av andra eller tredje
klassen må icke införas i skattefritt
bryggeri med därtill hörande loka -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

241

(Nuvarande lydelse:)

ler, upplagsplatser och andra förvarinqsställen.

24 §.

1. Tillverkare i skattefritt bryggeri
skall rörande verkställda brygder
föra särskild journal (bryggjournal).

25 §.

Stamvörtstyrkan hos, maltdryck
av första klassen må icke överstiga
sex eller understiga fyra procent.

Stamvörtstyrkan hos-----

Utan hinder av vad i första stycket
stadgas må kontrollstyrelsen
medgiva, att vid tillverkning i visst
bryggeri av maltdryck av första
klassen stamvörtstyrkan må överstiga
sex procent, därest de åtgärder,
vilka tillverkaren ämnar vidtaga
i syfte att förhindra, att alkoholhalten
kan överstiga en och åtta
tiondels viktprocent, finnas vara
betryggande. Vid tillverkning, som
bedrives enligt sådant tillstånd, må
sackarin icke användas.

Tillstånd som---- -är

(Föreslagen lydelse:)

24 §.

1. Tillverkare i lättölsbryggeri skall
rörande verkställda brygder föra särskild
journal (bryggjournal).

25 §.

Stamvörtstyrkan hos lättöl må
icke överstiga sex eller understiga
fyra procent.

— hänsyn därtill.

Utan hinder av vad i första stycket
stadgas må kontrollstyrelsen
medgiva, att vid tillverkning av
lättöl i visst bryggeri stamvörtstyrkan
må överstiga sex procent, om de åtgärder,
tillverkaren ämnar vidtaga
för att förhindra, att alkoholhalten
kan överstiga en och åtta tiondels
viktprocent, finnas vara betryggande.

betryggande.

26 §.

Vört må utlämnas från bryggeri
allenast då vörten är avsedd för
bakning eller eljest för annat industriellt
ändamål än tillverkning av
maltdrycker. Från skattefritt bryggeri
må icke utlämnas vört av högre
extrakthalt än sex procent. Kontrollstyrelsen
äger, där så finnes erforderligt,
meddela närmare föreskrifter
angående de villkor, under
vilka utlämnandet må ske.

Vad nu är sagt skall icke utgöra
hinder för tillverkare, som efter vederbörlig
anmälan i bryggeri bedriver
tillverkning av maltextrakt,
att därifrån utföra dylik vara.

27 §.

Maltdrycker må från bryggeri utlämnas
endast på kärl, som äro
stämplade och försedda med etikett.
Beträffande flaska må stämplingen
ske å kork, propp eller annan förslutning.
Såväl stämpel som etikett

26 §.

Från lättölsbryggeri må icke utlämnas
vört av högre extrakthalt än
sex procent. Vad nu sagts skall icke
utgöra hinder för tillverkare, som
efter vederbörlig anmälan i bryggeri
bedriver tillverkning av maltextrakt,
att därifrån utföra dylik vara.

27 §.

1<> nihang till riksdagens protokoll 195i. 12 samt. Nrl.

242

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

skall innehålla uppgift om namnet
å det bryggeri, varest tillverkningen
skett, samt beteckningen för den
klass, till vilken maltdrycken är
hänförlig. I stället för bryggeriets
namn må användas en såsom ursprungsbeteckning
lämplig, av kontrollmyndigheten
godkänd förkortning
av namnet eller ock bryggeriets
inregistrerade varumärke.

Klassbeteckning erfordras icke i
fråga om maltdryck av tredje klassen,
som utlämnas för utförsel ur
riket eller till svensk frihamn. I
stämpel å flaska eller propp till flaska,
varå utlämnas annan dryck av
första klassen än lagrat svagdricka,
erfordras icke uppgift om bryggeriets
namn.

skola innehålla uppgift om namnet
å det bryggeri, där tillverkningen
skett, samt sifferbeteckning (I, Il
eller III) för den klass, till vilken
maltdrycken är hänförlig. I stället
för bryggeriets namn må användas
en såsom ursprungsbeteckning lämplig,
av kontrollstyrelsen godkänd förkortning
av namnet eller bryggeriets
inregistrerade varumärke.

Siff erbeteckning erfordras icke för
starköl, som utlämnas för utförsel ur
riket eller till svensk frihamn. I
stämpel å flaska eller propp till flaska,
varå utlämnas färskt lättöl, erfordras
icke uppgift om bryggeriets
namn.

— -— är hänförlig.

Etikett må —- —

Överstiger stamvörtstyrkan hos
maltdryck av första klassen sex procent,
skall etiketten innehålla uppgift
därom.

Vad i denna paragraf stadgas
skall icke äga tillämpning, då maltdryck
av första klassen av köpare
avhämtas i öppet kärl.

Angående märkning-----

överstiger stamvörtstyrkan hos
lättöl sex procent, skall etiketten innehålla
uppgift därom.

Kontrollstyrelsen äger meddela
närmare bestämmelser om det sätt,
på vilket ovan föreskrivna uppgifter
skola anbringas i stämpel och
å etikett.

Vad i denna paragraf stadgas
skall icke äga tillämpning, då lättöl
av köpare avhämtas i öppet kärl.

- i livsmedelsstadgan.

28 §.

För varje tillverkningsår eller del
därav, varunder tillverkning av
maltdrycker av första klassen skall
bedrivas i bryggeri, är tillverkaren
pliktig att förskottsvis till statsverket
utgiva bidrag till kostnaden för
kontrollen å nämnda tillverkning
vid bryggeriet med etthundrafemtio
kronor. Påbörjas tillverkningen under
den senare hälften av ett tillverkningsår,
utgår dock avgiften
för samma år med allenast sjuttiofem
kronor. Bidraget inbetalas å
tid och på sätt, som kontrollstyrelsen
bestämmer.

28 §.

För varje halvt tillverkningsår
eller del därav, varunder lättöl skall
tillverkas i bryggeri, är tillverkaren
pliktig att förskottsvis till statsverket
utgiva bidrag till kontrollkostnaderna
med sjuttiofem kronor. Bidraget inbetalas
å tid och på sätt, som kontrollstyrelsen
bestämmer.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

243

(Nuvarande lydelse:)

Erlägges icke bidragsbelopp för
visst bryggeri inom föreskriven tid,
må kontrollstyrelsen meddela förbud
tills vidare, till dess beloppet
guldits, mot tillverkning av maltdrycker
av första klassen vid bryggeriet.

Vad i —----------

29 §.

Den, som---------

Bedrives tillverkningen yrkesmässigt
eller eljest i större omfattning
än i första stycket avses, vare straffet
dagsböter, ej under tio, eller fängelse
i högst sex månader.

Den, som fälles till ansvar jämlikt
andra stycket, skall ock dömas
skyldig att för den tillverkade myckenheten
gälda skatt, vilken skall
beräknas efter den i 13 § för maltdryck
av tredje klassen bestämda
skattesatsen, såvitt icke visas, att
de tillverkade maltdryckerna varit
hänförliga till andra klassen, då
skatten skall beräknas efter skattesatsen
för sistnämnda klass. I intet
fall må dock skatten utgå med mindre
belopp än tvåhundrafemtio kronor.

Vad i tredje stycket sägs skall
icke äga tillämpning, då det visas
sannolika skäl för att de tillverkade
maltdryckerna varit hänförliga till
första klassen, samt ej heller då
skatt för desamma påförts eller
kommer att påföras enligt bestämmelserna
i 3 kapitlet.

31 §•

Den, som i strid mot förbud som
avses i 18 § 3 mom. utför maltdrycker
från skattepliktigt bryggeri straffes
med dagsböter, ej under tjugu,
eller med fängelse i högst sex månader.

Maltdrycker, vilka av tillverkare
i strid mot sådant förbild utförts
från skattepliktigt bryggeri och vilka
fortfarande äro i tillverkarens
besittning, vare förverkade tillika
med kärl och emballage, vari de
förvaras.

(Föreslagen lydelse:)

Erlägges icke bidragsbelopp för
visst bryggeri inom föreskriven tid,
må kontrollstyrelsen meddela förbud
tills vidare, till dess beloppet
guldits, mot tillverkning av lättöl vid
bryggeriet.

denna paragraf.

29 §.

— med dagsböter.

Bedrives tillverkningen yrkesmässigt
eller eljest i större omfattning
än i första stycket sägs, vare straffet
dagsböter eller fängelse i högst sex
månader.

Den, som fälles till ansvar jämlikt
andra stycket, skall ock dömas
skyldig att för den tillverkade myckenheten
gälda skatt, vilken skall
beräknas efter den i 13 § för starköl
bestämda skattesatsen, såvitt
icke visas, att de tillverkade maltdryckerna
varit att hänföra till Öl,
då skatten skall beräknas efter
skattesatsen för denna vara. I intet
fall må dock skatten utgå med
mindre belopp än tvåhundrafemtio
kronor.

Vad i tredje stycket sägs skall
icke äga tillämpning, då det visas
sannolika skäl för att de tillverkade
maltdryckerna varit att hänföra till
lättöl, samt ej heller då skatt för
dom påförts eller kommer att påföras
enligt bestämmelserna i 3 kapitlet.

31 §.

Den som i strid mot förbud som
avses i 18 § 3 mom. utför maltdrycker
från bryggeri, straffes med
dagsböter, ej under tjugu, eller med
fängelse i högst sex månader.

Maltdrycker, vilka av tillverkare
i strid mot sådant förbud utförts
från bryggeri och vilka fortfarande
äro i tillverkarens besittning, vare
förverkade tillika med kärl och
emballage, vari de förvaras.

244

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

(Nuvarande lydelse:)

Vad som på grund av denna bestämmelse
tagits i beslag må av den
myndighet, som förordnat om beslaget,
genast försäljas till annan
tillverkare eller, därest försäljning
icke kan komma till stånd, förstöras.

32 §.

1. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,
som tillverkats i skattepliktigt
bryggeri och som utlämnats
därifrån på kärl, stämplat med beteckning
för maltdryck av andra
klassen, överstiga tre och två tiondels
viktprocent, straffes bryggeriföreståndaren
med dagsböter, ej under
tjugu.

Har förseelsen skett i allenast
ringa omfattning och ej uppsåtligen
och har bryggeriföreståndaren ej
heller gjort sig skyldig till grov
vårdslöshet vid tillverkningen eller
utlämnandet, må straffet nedsättas
till fem dagsböter.

2. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,
som tillverkats i skattefritt
bryggeri eller som tillverkats i
skattepliktigt bryggeri och därifrån
utlämnats antingen på kärl, stämplat
med beteckning för maltdryck
av första klassen, eller på öppet
kärl, överstiga två viktprocent,

eller befinnes alkoholhalten i dylik
maltdryck överstiga en och åtta
tiondels men icke två viktprocent
och äro omständigheterna sådana,
att det måste antagas, att åtgärd avsiktligt
vidtagits för att alkoholhalten
skulle bliva högre än en och
åtta tiondels viktprocent,

straffes bryggeriföreståndaren med

(Föreslagen lydelse:)

Vad som på grund av denna bestämmelse
tagits i beslag må av den
myndighet, som förordnat om beslaget,
genast försäljas till annan
tillverkare.

32 §.

1. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,
som tillverkats i starkölsbryggeri
och som för försäljning
inom riket utlämnats från bryggeriet
på kärl, stämplat med beteckning
för maltdryck av tredje klassen,
överstiga fyra och en halv viktprocent,
straffes bryggeriföreståndaren,
där ej utlämnandet skett för
ändamål som angives i 11 §, med
dagsböter.

2. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,
som tillverkats i Öl- eller
starkölsbryggeri och som utlämnats
därifrån på kärl, stämplat med beteckning
för maltdryck av andra
klassen, överstiga två och åtta tiondels
viktprocent, straffes bryggeriföreståndaren
som i 1 mom. sägs.

3. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,
som tillverkats i lättölsbryggeri
eller som tillverkats i Öl- eller
starkölsbryggeri och därifrån utlämnats
antingen på kärl, stämplat med
beteckning för maltdryck av första
klassen, eller på öppet kärl, överstiga
två viktprocent,

straffes bryggeriföreståndaren med

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

245

(Nuvarande lydelse:)

dagsböter, ej under tjugu. Äro omständigheterna
synnerligen försvårande,
må till fängelse i högst sex
månader dömas.

överstiger alkoholhalten en och
åtta tiondels men icke två viktprocent
och föreligga ej sådana omständigheter,
som nyss sagts, men
har bryggeriföreståndaren vid tillverkningen
eller utlämnandet gjort
sig skyldig till grov vårdslöshet,
straffes med dagsböter, ej under
fem.

3. Bryggeriföreståndare i skattefritt
bryggeri, som fälles till ansvar
enligt denna paragraf, skall ock
förpliktas att gälda skatt enligt vad
i 29 § sägs.

33 §.

Fullgöres icke ordentligen skyldigheten
att föra de i 14 § i mom.
föreskrivna journalerna eller utföras
med bryggeriföreståndares
vetskap eller vilja maltdrycker av
andra eller tredje klassen från skattepliktigt
bryggeri annorledes än i
15 § föreskrivits, straffes bryggeriföreståndaren
med dagsböter, ej under
fem.

Användes vid tillverkningen av
maltdrycker av andra eller tredje
klassen råämne, vars användande
icke är tillåtet,

eller införas med bryggeriföreståndarens
vetskap och vilja maltdrycker
av andra eller tredje klassen
i skattefritt bryggeri eller i därtill
hörande lokaler, upplagsplatser
eller andra förvaringsställen,

eller fullgöres icke ordentligen
skyldigheten att föra den i 24 § 1
mom. föreskrivna journalen eller
den bok, som avses i 24 § 2 mom.,
eller iakttagas icke föreskrifterna
i 25 eller 27 § och är förseelsen ej
straffbar enligt 32 §,

straffes bryggeriföreståndaren såsom
i första stycket sägs; dock
må straff för angivande av oriktig
klassbeteckning i stämpel eller å
etikett eller annan oriktig uppgift

(Föreslagen lydelse:)

dagsböter eller fängelse i högst sex
månader.

4. Bryggeriföreståndare i lättölsbryggeri,
som fälles till ansvar enligt
denna paragraf, skall ock förpliktas
att gälda skatt enligt vad i 29 § sägs.

33 §.

Fullgöres icke ordentligen den i
14 § stadgade bokföringsskyldigheten
eller utföres med bryggeriföreståndares
vetskap eller vilja Öl eller
starköl från bryggeri annorledes än
i 15 § föreskrives, straffes bryggeriföreståndaren
med dagsböter.

Användes vid tillverkningen av Öl
eller starköl råämne, vars användande
icke är tillåtet,

eller fullgöres icke ordentligen
skyldigheten att föra den i 24 § 1
mom. föreskrivna journalen eller
den bok, som avses i 24 § 2 inom.,
eller iakttagas icke föreskrifterna
i 25 eller 27 § och är förseelsen ej
straffbar enligt 32 §,

straffes bryggeriföreslåndaren såsom
i första stycket sägs; dock
må straff för angivande av oriktig
sifferbeteckning i stämpel eller å
etikett eller annan oriktig uppgift

246

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

(Nuvarande lydelse:)

å etikett icke ådömas, med mindre
förseelsen varit uppsåtlig.

36 §.

Den, som har att taga befattning
med kontroll enligt denna förordning,
må icke röja tillverkares yrkeshemlighet
och affärsförhållande i annat
fall än då sådant påfordras i tjänstens
intresse.

(Föreslagen lydelse:)

å etikett icke ådömas, med mindre
förseelsen varit uppsåtlig.

36 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna
i denna förordning inhämtats
vid granskning av handelsböcker med
tillhörande verifikationer, så ock
vad som eljest vid tillsyn å tillverkning
och beskattning av maltdrycker
inhämtats må ej yppas i vidare mån
än som erfordras för det med bestämmelserna
avsedda ändamålet
Bryter någon häremot, straffes mea
dagsböter eller fängelse i högst sex
månader, där ej gärningen är belagd
med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej
innefattar ämbetsbrott, av åklagare
åtalas endast efter angivelse av målsägande.

övergångsbestämmelser.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955; dock att bestämmelse
som därigenom ändrats eller upphävts alltjämt skall äga tillämpning med
avseende å förhållanden som äro hänförliga till tiden dessförinnan, där ej
annat följer av vad nedan stadgas.

Genom förordningen upphävas

förordningen den 27 mars 1942 (nr 125) om visst undantag från bestämmelserna
i 25 § första stycket förordningen den 15 december 1939 (nr 887)
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker; samt

förordningen den 17 juni 1943 (nr 344) om rätt att använda sackarin vid
tillverkning av maltdrycker av andra klassen.

I fråga om rätt att tillverka starköl för försäljning inom riket för annat
ändamål än i 11 § sägs skola de genom denna förordning ändrade bestämmelserna
äga tillämpning även före den 1 oktober 1955.

Denna förordning skall, i vad avser 28 §, äga tillämpning även beträffande
bidrag för tiden den 1 oktober 1955—den 31 mars 1956.

C) att motionerna I: 111, 416, 418, 422, 423, 426—442, II:
142, 534, 535, 542, 546—573 och 575 samt I: 445 och II: 574
— de båda sistnämnda såvitt de hänför sig till propositionen
nr 151 —- i den män de icke bifallits eller besvarats genom
vad utskottet hemställt ovan under A) och B), icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1954.

På särskilda utskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

247

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Sandler, Sundelin, Pettersson, Nils
Elowsson, Wahlund, Franzon, fru Carlqvist, herrar Lundqvist, Englund,
Elfving, Franzén och Huss; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Svensson i Ljungskile,
Sundström, Henriksson, fru Ewerlöf, herr Stenberg, fröken Öberg, herr Onsjö,
fru Johansson i Norrköping, herrar Helén, Lindholm och Braconier.

248

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

RESERVATIONER:

I) beträffande de genom propositionen framlagda förslagen
i deras helhet, av herr Elowsson, Nils, som anfört.

Spritkonsumtionen vållar i vårt land som i alla andra länder fysiska, psykiska
och sociala skador, vilka det är angeläget för statsmakterna att förhindra
eller åtminstone begränsa. I vårt land har spritkonsumtionen steg
för steg pressats tillbaka sedan ett hundratal år, och det är av den största
vikt att de landvinningar, folknykterheten därigenom gjort, inte förloras.
En tendens härtill har emellertid visat sig under senare år i samband med
den stigande välståndsutvecklingen, och denna tendens har ej kunnat hejdas
med hjälp av restriktionssystemet i dess nuvarande form och tillämpning.

En omprövning av den svenska nykterhetspolitiken var därför nödvändig
vid den tidpunkt nykterhetskommittén från år 1944 tillsattes. Vid sin bedömning
av spörsmålet har kommittén kommit till den uppfattningen, att
ett bättre nykterhetstillstånd skulle vinnas genom att restriktionssystemet
avskaffades och fri spritförsäljning och spritutskänkning genomfördes, en
mening som kommittén sökt underbygga med ett stort antal undersökningar
och utredningar, vilka alla pekat i samma riktning: Motbokssystemet har
en till ökade inköp suggererande verkan.

Ehuru finansministern underkänner i stort sett denna kommitténs slutsats,
har han ändock funnit kommitténs material och slutsatser så bärande,
att han anslutit sig till kommitténs ståndpunkt att helt frige spritförsäljningen
och föreslår i proposition nr 151 riksdagen att besluta i denna riktning.
Ett dylikt frisläppande kan leda till betänkliga konsekvenser. En fri
spritförsäljning och en fri spritutskänkning kan på goda grunder väntas
leda till en ökad spritkonsumtion, med allt vad en sådan för i släptåg inte
bara under en kortare övergångstid utan allt framgent, i takt med en ökning
av levnadsstandarden och på grund av den åtrå efter allt mera sprit,
som tycks ligga latent hos ett mycket stort antal spritförbrukare. Vi måste
sålunda räkna med ett ökat antal fyllerister, fler alkoholister som behöver
omhändertagas, en stegring av antalet skilsmässor, ökat omhändertagande
av skilsmässobarn, fler av spritbruket förstörda hem och en försämrad ekonomi
för många medborgare. Härtill kommer så alla de olyckor som vållas
av spritbruket i trafiken och annorstädes, liksom ett ökat antal brott jämte
allt vad detta kräver i form av ökade vårdmöjligheter av skilda slag, vartill
kommer ökade tidsförluster inom produktionen. Skälen som talar mot en
fri spritförsäljning är således så många och så tungt vägande, att det i stället
för genomförandet av en sådan borde utredas om inte någon annan väg till
minskad alkoholkonsumtion vore framkomlig än de hittills försökta.

En sådan väg vore att inrikta statens nykterhetspolitik så, att man genom
en långsam avvänjning kunde minska alkoholkonsumtionen i sin
helhet bland hela vårt folk, utan att det på något mera genomgripande sätt

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

249

inkräktade på spritkonsumenternas vanor alltför hastigt eller minskade jordbrukets
och statens inkomster. Detta kunde ske genom att steg för steg
bringa ned alkoholhalten i spritvarorna och efter hand likaledes minska tilldelningen
av dem. Härigenom skulle såväl sed som personliga vanor förhållandevis
lätt anpassa sig till de ändrade tilldelningarna och såväl samhällets
som den enskildes ekonomiska förhållanden likaledes göra det.

En sådan nykterhetspolitik förutsätter emellertid ett särskilt fördelningssystem,
och av denna anledning bör man tillvarataga de erfarenheter som
redan gjorts på detta område under det nuvarande restriktionssystemets tilllämpning.
Då detta vidare får anses alltjämt ha kvar en viss konsumtionshämmande
verkan framför allt bland ungdomen, förloras ingenting i nykterhetsavseende
genom att detsamma bibehålies under den tid, en ny utredning
enligt de ovan angivna riktlinjerna företages och en framtida
nykterhetsfrämjande alkoholpolitik hinner beslutas och påbörjas.

Enär även under dylika förhållanden en förbättrad nykterhetsvård avskilda
slag är önskvärd, är det emellertid angeläget att vad utskottet föreslår
beträffande propositionerna 155, 156, 158 och 159 vinner riksdagens bifall.

Med hänvisning till ovanstående motivering får jag därför föreslå, det
riksdagen måtte besluta att

A) avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 151;

B) hemställa hos Kungl. Maj :t att företaga en ny utredning
rörande nykterhetspolitiken, avseende ett fortsatt tillbakaträngande
av spritbruket i landet; samt

C) anse de i anledning av propositionen väckta motionerna
besvarade genom vad ovan hemställts.

II) beträffande utskottets hemställan under A), såvitt
avser övergången till den nya försäljningslagstiftningen,
av herrar Wahlund, Lundqvist, Englund, Franzén, Huss, Sundström,
fru Ewerlöf, herrar Stenberg, Onsjö och Braconier, vilka

a) ansett att utskottets utlåtande under IV i nämnda del bort ha följande
lydelse.

Beträffande övergången---lika med utskottet (s. 54)--- ad ministrativ

synpunkt.

Departementschefen har---lika med utskottet (s. 54)---lag stiftningens

ikraftträdande.

I flera —---lika med utskottet (s. 54 och 55) ----oktober 1955.

Enligt utskottets-----lika med utskottet (s. 55) —--särskild

omsorg.

Utskottet tillstyrker----lika med utskottet (s. 55)---- för

ikraftträdandet.

Beträffande de olika förslag som framkommit att under tiden fram till
den 1 oktober 1955 genomföra förändringar inom ramen för gällande rusdrycksförsäljningsförordning
i syfte att mildra övergången vill utskottet
anföra följande.

250

Särskilda utskottets utlåtande nr i.

Utskottet har icke ansett sig kunna tillstyrka den av departementschefen
förordade anordningen, att den administrativa förordningen om de s. k.
kiisrestriktionerna upphäves och därmed en nära nog automatisk höjning
av maximitilldelningen å motböckerna i de olika tilldelningsklasserna genomföres.

Den förskjutning av konsumtionsvanorna i riktning mot en mera allmänt
höjd rusdrycksförbrukning, vartill anordningen skulle kunna tjäna som en
spoire, utgör enligt utskottets mening en föga tillfredsställande förberedelse
för de måttfulla konsumtionsvanor den nya förordningen i frihet under
ansvar avsetts skola grundlägga.

Utskottet delar emellertid departementschefens uppfattning att om en
''iss moderat tillvänjning till det motbokslösa tillståndet får äga rum under
tiden fram till den 1 oktober 1955, detta i sin mån bör underlätta övergången
till den nya nykterhetspolitiken.

Utskottet har därför ansett sig böra undersöka olika alternativ att nå
detta syfte på annan väg än den i propositionen nr 151 anvisade.

Den i vissa motioner anvisade vägen att i förtid, vid viss angiven tidpunkt
slopa ransoneringen för motboksägarna, d. v. s. sätta ur kraft 4 kap. 4 §
i nuvarande försäljningsförordning, anser sig utskottet, efter prövning av
förslagets olika konsekvenser, icke kunna förorda. Åtgärden skulle nämligen
innebära att till viss i förväg fastställd tidigare tidpunkt koncentrera
en väsentlig del av den övergång som enligt Kungl. Maj:ts förslag helt
skulle ske den 1 oktober 1955, alltså en övergång med koncentration till
två fastlagda tidpunkter.

Vad utskottet funnit vara värt att eftersträva är att, i stället för denna
till särskilda data koncentrerade uppdelning av övergången, finna former
lör att successivt genomföra en moderat anpassning till det framtida läget.

Utskottet vill erinra om att sedan år 1947 ändringar i praxis redan skett
inom motbokssystemets ram, vilka i viss mån tjänat det angivna syftet,
anpassning till ett friare system. Av särskild vikt bland dessa ändringar
är att tilldelningarna icke längre göres beroende av motboksinnehavarens
ekonomi. Även andra ändringar har genomförts, sonv inneburit att en del
för de skötsamma konsumenterna olägliga hinder borttagits.

Det syfte man velat tillgodose genom de olika förslagen om en övergång
i etapper bör i viss ytterligare utsträckning kunna tillgodoses genom att
inom ramen för gällande lagstiftning och förefintliga administrativa resurser
fortgå på denna anpassningens väg.

Utskottet är fullt medvetet därom, att själva det läge, som ett rikdagens
beslut om motbokssystemets snara avskaffande skapar, kommer att sätta
sin prägel på systemets tillämpning under dess återstående tid även utan
att något särskilt uttalande i detta sammanhang göres. Men det är säkerligen
av värde för dem som har ansvaret för att vid tillämpningen reglera
den förestående anpassningen att ha stöd från riksdagen sida. För den skull
vill utskottet uttala, att när man nu står inför ett avskaffande av motbokssystemet
inom föga mer än ett år, man bör söka i görlig mån föra tilldelningspolitiken
i den friare anda som präglar den nya lagstiftningen.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

251

Inom ramen för en sådan tilldelningspolitik som här förordats bör det
även vara möjligt för hemortsbolaget att låta vissa motboksägare göra inköp
utan att vara bundna av ransonering. Utskottet får erinra om att 4
kap. 4 § i gällande förordning inrymmer en möjlighet för systembolagen
att lämna tillstånd till inköp av större myckenhet än den för en köpare fastställda
ransonen, s. k. extra tilldelning. Bestämmelsen härom kan med små
förändringar ges den innebörden att systembolag erhåller befogenhet att
medge skötsamma motboksägare fri inköpsrätt och därmed för dessa kunders
vidkommande åstadkommer en successiv anpassning till de förhållanden,
som kommer att råda efter den 1 oktober 1935. Utskottet har utarbetat
förslag till sådan ändring. Då den administrativa kungörelsen om de s. k.
krisrestriktionerna i sin nuvarande utformning utgör hinder för den av utskottet
tillämnade ordningen, föreslår utskottet tillika att dessa restriktioner
inarbetas i 4 kap. 4 §. Kungörelsen bör i anslutning härtill upphävas. Författningsändringarna
bör träda -i kraft den 1 juli 1954.

Utskottet förväntar att kontrollstyrelsen och systembolagen ägnar dessa
frågor tillbörlig uppmärksamhet och vidtar erforderliga åtgärder sedan
riksdagen fattat sitt beslut.

samt b), under åberopande .av vad sålunda anförts, hemställer,

att riksdagen, utöver de vid utskottets hemställan under
B) fogade författningsförslagen, måtte för sin del antaga
följande förslag till

Förordning om ändrad lydelse av 4 kap. 4 § förordningen den 18 juni 1937
(nr 436) angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas att 4 kap. 4 § förordningen den 18 juni 1937 angående
försäljning av rusdrycker skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse:)

I fråga om spritdrycker skall hemortsbolaget,
med hänsyn till köpares
ålder och levnadsförhållanden, fastställa
den högsta myckenhet, som må
av honom inköpas. Denna myckenhet
må ej överstiga fyra liter för varje
kalendermånad. Den må uttagas
jämväl efter månadens utgång, dock
ej senare än sex månader därefter.

Om särskilda skäl därtill äro, må
tillstånd lämnas att vid vissa tillfällen
inköpa större myckenhet än vad
sålunda fastställts.

Denna förordning träder i kraft de

(Föreslagen lydelse:)

I fråga om spritdrycker skall hemortsbolaget,
med hänsyn till köpares
ålder och levnadsförhållanden, fastställa
den högsta myckenhet som må
av honom inköpas. Denna myckenhet
må ej överstiga tre liter för varje
kalendermånad. Den må uttagas jämväl
efter månadens utgång, dock ej
senare än tre månader därefter.

Hemortsbolaget må lämna köpare
tillstånd att tills vidare inköpa spritdrycker
utan hinder av vad sålunda
fastställts.

i 1 juli 1954.

252

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

III) beträffande u t s k o 11 e t s hemställan under A), såvitt
angår spritbeskattningens roll i nykterhetspolitik
e n, av herr Lundqvist, fru Ewerlöf och herr Braconier, vilka ansett att
utskottets motivering å s. 53 och 54 det stycke som börjar respektive slutar

med orden »Vad departementschefen--— av utskottet», samt det stycke

å s. 54 som börjar respektive slutar med orden »Även övriga — — — dessa
spörsmål» bör utgå;

IV) beträffande förslaget att återinföra starkölet, av
fröken Öberg;

V) beträffande starkölet och alkoholhalten i vanligt
ö 1 av herr Sundström;

VI) beträffande alkoholhalten i vanligt Öl, av herrar Lundqvist,
Huss, fru Ewerlöf och herr Braconier, vilka anfört följande.

Vi är ense med utskottets flertal om att starkare maltdrycker åter bör
tillåtas. Vi kan följaktligen icke biträda de motioner som går ut på att bibehålla
den nuvarande högsta alkoholgränsen. Departementschefen åberopar i
propositionen Goldbergs undersökningar, som visar att ölalkoholens verkningar
är mindre skadliga än effekten av motsvarande mängd alkohol i form
av sprit och hänvisar även till de gynnsamma erfarenheterna från Danmark
och Storbritannien. Nykterhetskommittén har fastställt, att ölkonsumtionen
i Danmark år 1951 bestod till 3 % av starköl och till 94,5 % vanligt
Öl (ca 3,3 viktprocent alkohol). Enligt vår mening talar detta för att ett
normalöl på 3,2 viktprocent alkohol skulle verksamt bidraga till att konkurrera
med spritdryckerna. Detta 3,2-procentiga Öl torde dessutom bättre
motsvara kraven på en god måltidsdryck än 2,8 %-ölet, som i realiteten kommer
att ligga på 2,6 %. Vi vill även framhålla, att den stora skillnaden mellan
det 2,8 %-ölet och starkölet på 4,5 % kan ge anledning till en deklassering
av normalölet så att starkölet kan komma att ersätta normalölet som
måltidsdryck i viss utsträckning.

Det kan vidare enligt vår uppfattning icke anses riktigt, att ett mycket
stort antal konsumenter inom hushåll och på näringsställen utan spriträttigheter
förvägras tillgång till ett normalöl, som enligt såväl inhemska som
utländska erfarenheter är det lämpligaste i fråga om sammansättning och
smak.

Utskottet har vid sin behandling av denna fråga tagit del av Goldbergs
senaste undersökningar i fråga om verkan på den mänskliga organismen av
maltdrycker med olika alkoholhalt. Vid tidigare utredningar, som verkställts
av Goldberg på nykterhetskommitténs uppdrag, gjordes försök med bl. a.
ett 3,2-procentigt Öl, som åstadkommits genom en blandning av en 2,6-procentig
och en 4,0-procentig maltdryck i lämpliga proportioner. Detta försöksöl
visade sig ha en sämre balans mellan extrakt och alkohol än både

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

253

det 2,6-procentiga försöksölet och det normala 3,2-procentiga ölet, som intill
1941 tillverkades i landet.

Goldberg konstaterar nu vid sina nya försök med ett på normalt sätt
framställt 3,2-procentigt Öl, att ett 3,2 viktprocentigt Öl med låg förjäsningsgrad
och en stamvörtsstyrka resp. extrakthalt, som är »hög» i förhållande
till alkoholhalten, ger en relativt låg blodalkoholhalt och förhåller sig i alla
avseenden som det 2,6-procentiga Öl, som användes i nykterhetskommitténs
betänkande.

Vi finner i detta uttalande av Goldberg ett stöd för vår uppfattning att
även ett 3,2-procentigt Öl kan anses betryggande ur nykterhetssynpunkt och
att man därför, även om alkoholhalten höjes till 3,2 viktprocent, kan godtaga
de i propositionen föreslagna lättnaderna och förenklingarna i försäljningslagstiftningen.

Vi föreslår alltså att alkoholhalten i vanligt Öl maximeras till 3,2 viktprocent
samt att starköl med en alkoholhalt av högst 4,5 viktprocent skall få
tillhandahållas. Förslagen preciseras i särskilda reservationer vid de därav
berörda bestämmelserna.

VII) beträffande 14 § av det vid utskottets hemställan
under B) 1) fogade förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning,
av herrar Wahlund, Lundqvist, Franzén, Huss,
Onsjö och Braconier, som

a) ansett, att frågan om utminuteringsstållenas förläggning helt bör läggas
i det blivande riksbolagets hand,

samt b), under åberopande härav, hemställer,

att riksdagen måtte för sin del antaga följande lydelse
av 14 § förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning.

14 §.

Detalj handelsbolaget äger efter hörande av den rådgivande nämnden besluta
angående utminuteringsstållenas antal och förläggning.

VIII) beträffande 17 — 19 §§ av det vid utskottets hem ställan

under B) 1) fogade förslaget till rusdrycksförsälj
ningsför ord ning, av herrar Sundelin, Englund och Svensson
i Ljungskile, vilka

a) ansett, att utskottets yttrande (s. 78—79) i fråga om avstängning från
rusdrycksinköp och legitimation vid sådant köp bort ha följande lydelse.

Utskottet ansluter sig jämväl till vad departementschefen anfört om
legitimationen. Vid de flesta utminuteringsställen i landet torde legitimeringskrav
endast undantagsvis behöva ställas eftersom kunderna till stor del
är kända för butikspersonalen. På större orter är den däremot av vikt,
särskilt som ett under övergångstiden oundgängligt medel om man redan
från början vill ge eftertryck åt bestämmelsen att rusdrycker ej må utminuteras
till den som icke fyllt tjuguett år.

254

Särskilda utskottets utlåtande nr i.

De regler beträffande avstängning av missbrukare från inköp som nykterhetskommittén
och departementschefen förordat, finner sig utskottet
också böra biträda. Utskottet sätter emellertid starkt i fråga huruvida en
riksspärrlista gentemot lokala spärrlistor innebär en sådan stegring i möjligheten
att effektivt genomföra den av nykterhetsnämnd stadgade avstängningen,
att den härav vållade kostnadsstegringen framstår som försvarlig.
Av detta skäl finner sig utskottet icke kunna biträda förslaget om införandet
av en dylik spärrlista.

samt b), under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer,

att riksdagen måtte för sin del antaga dels 17 och 19 §§
förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning i den av
Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen, dels ock följande lydelse
av 18 §.

18 §.

Rusdrycker må ej utminuteras till den som icke fyllt tjuguett år och ej
heller till person, beträffande vilken veterligen förordnats att rusdrycker ej
må utminuteras till honom.

IX) beträffande 21 § av det vid utskottets hemställan
under B) 1) fogade förslaget till rusd ryck sförsäljningsförordning,
av herr Huss, fru Ewerlöf och herr Braconier,
vilka, under åberopande av motiveringen för av dem avgiven reservation
vid 69 och 75 §§ samma förslag, hemställer,

att riksdagen måtte för sin del antaga följande lydelse av
21 § förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning.

21 §.

Önskar någon inköpa visst slag av rusdrycker som ej hålles i lager av
detaljhandelsbolaget eller partihandelsbolaget, och ställer han erforderlig
säkerhet för betalningens fullgörande, skall varan anskaffas, om så lämpligen
kan ske.

X) beträffande 38 § av det vid utskottets hemställan
under B) 1) fogade förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning,
av herr Lundqvist, fru Ewerlöf och herr Braconier,
vilka

a) ansett att i utskottets motivering

dels det stycke å s. 80 som börjar respektive slutar med orden »Med hänsyn
---av länsnykterhetsnämnderna», bort ha följande lydelse.

I motionerna 1:441 och 11:553 samt 1:431 och 11:572 har anförts allvarliga
betänkligheter mot att restauranginspektörerna fått alltför stor
maktställning. Utskottet vill, ehuru förslagen i förhållande till nuvarande
förhållanden innebär avgjorda fördelar ur effektivitets- och rättssäkerhetssynpunkt,
delvis instämma i den kritik som framförts i förevarande motioner.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

255

dels det stycke å s. 80 som börjar respektive slutar med orden »Utskottet
kan---—• fråga utgår», bort ha följande lydelse.

I huvudsak kan dock utskottet biträda departementschefens förslag om
distriktscheferna-restauranginspektörerna. På några punkter synes emellertid
i anslutning till nyssnämnda motioner jämkningar vara erforderliga.
Enligt utskottet---fråga utgår.

dels det stycke å s. 93 som börjar med orden »När länsstyrelsen» samt
följande stycken fram till slutet av det stycke som börjar respektive slutar

med orden »Utskottet finner ----—- motionärernas yrkande», bort ha

följande lydelse.

När länsstyrelsen meddelat tillstånd skall dessa enligt propositionen
överlåtas på restauratörerna. Skriftliga avtal upprättas mellan detaljhandelsbolaget
och restauratörerna. Bolaget företrädes därvid av distriktschefen,
som innan överlåtelse sker skall höra den rådgivande nämnden.
Enligt departementschefen skall sålunda valet av rättighetsinnehavare göras
av distriktschefen i samråd med nämnden. Beslutet kan emellertid överklagas
hos länsstyrelsen.

I motionerna 1:431 och 11:572 förordas bl. a. att länsstyrelsen vid tillståndsgivningen
skall lämna föreskrifter om det företräde som vid utskänkningsrättigheternas
överlåtelse till restauratörer bör gälla mellan dem, vilkas
anmälningar om önskade utskänkningsrättigheter föredragits inför
länsstyrelsen, samt att bolaget vid överlåtelse skall vara bundet av dessa
föreskrifter.

Kungl. Maj :ts förslag ansluter sig nära till gällande ordning. Det ankommer
på systembolaget att överlåta utskänkningstillstånden. För närvarande
gäller dock att varje överlåtelse av utskänkningstillstånd skall fastställas
av länsstyrelsen.

Utskottet finner i likhet med vad som anförts i nyssnämnda motioner att
allt för stora befogenheter att efter eget skön fatta beslut genom den föreslagna
ordningen lagts hos distriktschefen. Den av motionärerna föreslagna
ordningen om att länsstyrelsen vid tillståndsgivningen skall lämna föreskrifter
om det företräde som skall gälla mellan de restauratörer vilka sökt
tillstånd finner utskottet tillfredsställande. Utskottet vill därför förorda att
restauranginspektören skall till länsstyrelsen överlämna samtliga de anmälningar
om önskade utskänkningsrättigheter som till honom inkommit tillsammans
med eget och myndigheters yttrande däröver. Han skall såsom i
propositionen föreslagits lämna förslag till antal utskänkningsställen, dessas
förläggning och eventuellt behövliga särskilda föreskrifter. Länsstyrelsen
skall vidare när tillstånd till årsutskänkning meddelas detaljhandelsbolaget
lämna föreskrifter om det företräde som vid utskänkningsrättighetens
överlåtelse till restauratör bör gälla mellan dem, vars anmälningar
om önskade utskänkningsrättigheter föredragits inför länsstyrelsen.
Detalj handelsbolaget skall vid utskänkningsrättighetens överlåtelse vara

256 Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

bundet av dessa föreskrifter. Besvär över länsstyrelsens beslut må anföras
hos Konungen.

Genom att på detta sätt överlåta på länsstyrelsen att bestämma valet av
rättighetsutövare, kommer enligt utskottet bättre garantier att skapas för
att fördelningen sker med fullständig oväld och opartiskhet.

samt b), under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer,

att riksdagen för sin del måtte antaga följande lydelse
av 38 § förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning.

38 §.

När det--— nämnda paragraf.

Länsstyrelsen skall, när tillstånd till årsutskänkning meddelas
detalj handelsbolaget, lämna föreskrifter om det företräde,
som vid utskänkningsrättighetens överlåtelse till
restauratör skall gälla mellan dem som enligt 27 § gjort namälan
om sådan utskänkning.

XI) beträffande 40 § 3 mom. av det vid utskottets hemställan
under B) 1) fogade förslaget till rusdrycksförsälj
ningsförordning av herr Lundqvist, fru Ewerlöf och herr Braconier,
vilka

a) ansett, att i utskottets motivering å s. 94 det stycke som börjar respektive
slutar med orden »Utskottet kan —--av utskottet», bort ha följan de

lydelse.

I likalydande motionerna 1:432 och 11:558 har föreslagits sådan ändring
av 40 § 3 mom. att bl. a. möjlighet införes för enskild restauratör att
i särskilda fall få driva folkrestaurang. Motionärerna anser det ur principiella
synpunkter olämpligt att behålla de allmänna restaurangbolagens
monopolställning i förevarande avseende. Utskottet, som ansluter sig till
motionärernas uppfattning härutinnan, vill särskilt framhålla det otillfredsställande
i att man inom en viss näringsgren lagstiftningsvägen skapar
förutsättningar för en stark monopolbildning, på samma gång som samhället
på andra håll söker motverka uppkomsten av monopolistiska sammanslutningar.

Utskottet får således tillstyrka bifall till den i motionerna gjorda hemställan.

samt b), under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer,

att riksdagen måtte för sin del antaga följande lydelse av
40 § 3 mom. förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning.

40 §.

3 mom. I fråga om restaurang eller avdelning därav, som med hänsyn
till beskaffenhet, varupris eller kundkrets är att anse som folkrestaurang,
må rätt till utskänkning som omfattar alla slag av rusdrycker, där ej särskilda
förhållanden till annat föranleda, endast överlåtas på ett för ända -

Särskilda utskottets utlåtande nr t.

257

målet bildat aktiebolag, som godkänts av Konungen (restaurangbolag).
Närmare bestämmelser om detta bolag meddelas i 6 kap.

XII) beträffande 4 6 § 2 mom. av det vid utskottets hemställan
under B) 1) fogade förslaget till rusdrycksförsäljnings
förordning, av herrar Franzon, Lundqvist, Huss,
fru Ewerlöf, herrar Helén och Braconier, vilka

a) ansett att utskottets yttrande (s. 150) i fråga om måltidstvång vid utskänkning
av starköl bort ha följande lydelse.

Kungl. Maj :ts förslag att föreskriva måltidstvång för starköl utgör närmast
en konsekvens av principen att jämställa denna dryck med spriten.
Om, såsom utskottet nyss förordat, denna princip icke skall tillämpas fullt
ut, synes det icke finnas tillräckliga skäl att stadga måltidstvång för starköl.
De fysiologiska motiven för denna restriktion gör sig icke gällande med
tillnärmelsevis samma styrka när det gäller starköl som i fråga om spriten.
Utskottet förordar alltså sådan avfattning av 46 § förslaget att måltidstvång
föreskrives allenast för spritdrycker.

samt b), under åberopande härav, hemställer,

att riksdagen måtte för sin del antaga följande lydelse av
46 § 2 mom. förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning.

46 §.

2 mom. Spritdrycker må utskänkas endast i samband med måltid.

Föreskrifter angående lägsta pris å sådan måltid utfärdas av kontrollstyrelsen.
Styrelsen må vidare i mån av behov utfärda anvisningar till vägledning
vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket.

Konungen må beträffande utskänkningsställen på viss ort eller inom visst
område för rättighetsinnehavare som göra ansökan därom medgiva undantag
från stadgandet i första stycket. I fråga om sådan ansökan skola bestämmelserna
i 27 och 28 §§ äga motsvarande tillämpning. Medgivande må
ej lämnas om fullmäktige i kommunen förklarat att utskänkning av spritdrycker
utan samband med måltid icke bör äga rum i kommunen. Lämnas
medgivande, utfärdar Konungen de särskilda föreskrifter i avseende å utskänkningen
som prövas erforderliga. Medgivandet må när som helst återkallas.

XIII) beträffande 4 7 § 1 mom. av det vid utskottets hemställan
under B) 1) fogade förslaget till rusdryck sförsäljnings
förordning, av herrar Sundelin, Englund och Svensson
i Ljungskile, vilka

a) ansett att utskottets yttrande (s. 118) om tidpunkten för utskånkningens
början bort ha följande lydelse.

Utskottet kan i allo instämma i önskemålet att så långt möjligt göra arbetsdagen
spritfri. Liksom i åtskilliga andra fall när det gäller att bedöma

17 Bihang till riksdagens protokoll 195t. 12 samt. Nr 1.

258

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

värdet av en statlig åtgärd i syfte att omdana dryckessederna, begränsa
alkoholkonsumtionen och minska alkoholskadorna har utskottet i detta
fall haft att överväga huruvida den föreslagna föreskriften kan väntas i
huvudsak verka i den avsedda riktningen eller medföra icke åsyftade verkningar
såsom ökad förtäring av utminuterad sprit vid sällskaplig samvaro
under lunchtid på andra lokaler än restauranger eller på restaurangerna
överträdas i sådan omfattning att utvecklingen mot en spritfri arbetsdag
hämmas, icke främjas. Vid detta övervägande har utskottet fäst stort avseende
vid de gynnsamma erfarenheterna av den likartade bestämmelse i
den norska lagen, som nu varit i kraft i nära 30 år och som vid den senaste
omprövningen enhälligt ansågs böra bibehållas. Ett ytterligare stöd för en
förväntan att en motsvarande svensk bestämmelse kommer att öka snabbheten
i den svenska utvecklingen mot en spritfri arbetsdag ligger enligt utskottets
mening däri, att tongivande element inom olika samhällsklasser
redan frivilligt anpassat sig efter regeln om denna spritfria arbetsdag.

Utskottet biträder därför i princip Kungl. Maj :ts förslag. I överensstämmelse
med nykterhetskommittén finner utskottet emellertid att det senare
klockslaget bör avse enbart spritdryckerna och att starköl liksom vin bör
få serveras från kl. 12.

samt b), under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer,

att riksdagen måtte för sin del antaga följande lydelse
av 47 § 1 mom. förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning.

47 §.

i mom. Spritdrycker må ej utskänkas före klockan 16. Å sön- och helgdagar
samt dag före sön- eller helgdag må dock utskänkningen börja klockan
14.

Vin och starköl må ej utskänkas före klockan 12.

XIV) beträffande 69 och 75 §§ av det vid utskottets hemställan
under B) 1) fogade förslaget till rusdryck sförsäljningsförordning,
såvitt angår alkoholreklamen,

1) av herr Helén;

2) av herr Huss, fru Ewerlöf och herr Braconier, vilka

a) ansett att utskottets motivering å s. 192—194 i denna del bort ha följande
lydelse.

Alkoholreklamen bör---som möjligt.

Förslagen har — — — sådant övervakningsorgan.

Departementschefen har--- ■— för rusdrycker.

Utskottet är helt införstådd med tanken på en återhållsamhet i reklamen
för vin- och spritdrycker såväl under övergångstiden som för framtiden. Utskottet
finner det dock angeläget att en önskad inskränkning i alkoholreklamen
icke sker i strid med tryckfrihetsförordningen. Den av departementsche -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

259

fen föreslagna bestämmelsen om att bolaget vid leveransavtal skall vara
skyldigt att föreskriva leverantör sådana inskränkningar rörande reklam för
rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet, som finnes erforderliga för
att så ringa skada som möjligt uppkommer, står enligt utskottets uppfattning
icke i överensstämmelse med tryckfrihetsförordningens anda. Bakom
föreskrifterna ligger ett hot mot repressalier, om överenskommelse om reklambegränsning
icke träffas. Någon förändring i sak skulle det knappast
innebära att avfatta bestämmelsen så, att bolaget skall vara skyldigt, att vid
avtal med leverantör verka för att reklam för rusdrycker och därmed jämförlig
verksamhet icke bedrives på sätt som finnes stå i strid med det i 7 §
angivna syftet.

Utskottet är således av den uppfattningen att om förbud i detta avseende
skall införas, bör detta ske genom en ändring i tryckfrihetsförordningen
och ej genom en kunglig förordning. På grund härav vill utskottet bifalla
det i motion II: 561 framställda yrkandet.

Det i motionen II: 550 framförda förslaget att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t skulle hemställa om en särskild utredning i syfte att undersöka
möjligheterna att på längre sikt helt förbjuda rusdrycksreklamen får
utskottet avstyrka. Ett totalförbud skulle enligt utskottets uppfattning innebära
ett så allvarligt ingrepp i flera skilda näringsgrenars verksamhet att det
redan på grund härav bör anses uteslutet att genomföra ett dylikt förbud.

samt b), under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer,

att 69 § förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning måtte
utgå samt att 75 § samma förslag måtte erhålla följande
lydelse.

75 §.

Vad i 66 § 2 mom. samt i 67, 68 och 70 §§ sägs om partihandelsbolaget
skall äga motsvarande tillämpning å detaljhandelsbolaget.

XV) beträffande 8 0, 81 och 89 §§ av det vid utskottets
hemställan under B) 1) fogade förslaget till rusdrycksförsälj
ningsförordning, av herrar Sundelin, Englund
och Svensson i Ljungskile, vilka, under åberopande av de i reservation vid
17—19 §§ samma förslag anförda skälen, hemställer,

att riksdagen måtte för sin del antaga 80, 81 och 89 §§
förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning i den av Kungl.
Maj:t föreslagna lydelsen.

XVI) beträffande 4 och 5 in o m. övergångsbestämmelserna
till det vid utskottets hemställan under B) 1)
fogade förslaget till rusdrycksförsäljningsförordn
i n g, av herrar Wahlund, Lundqvist, Franzén, Huss, Onsjö och Braconier,
vilka under åberopande av de i reservation vid 14 § samma förslag anförda
skälen, hemställer,

260

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

att riksdagen måtte för sin del antaga följande lydelse av
4 och 5 mom. övergångsbestämmelserna till förslaget till rusdrycksf
örsälj ningsf örordning.

Övergångsbestämmelser.

4. Med utgången av september 1955 upphöra alla rättigheter till detaljhandel
som grunda sig på förordningen den 18 juni 1937.

5. I fråga om anmälan eller ansökan, som avser tillstånd, medgivande
eller godkännande enligt nya förordningen, skola bestämmelserna i förordningen
äga tillämpning även före den 1 oktober 1955.

Ansökan om godkännande av detaljhandelsbolag för tiden från och med
nämnda dag skall vara åtföljd av bolagsordningen och inkomma före den 1
oktober 1954.

Detaljhandelsbolaget skall utse eller förordna distriktschefer före den 1
december 1954.

Ledamot och suppleant av rådgivande nämnd utses enligt 74 § första
gången för tiden den 1 januari 1955—den 31 december 1958.

Beslut och avtal enligt förordningen må meddelas och slutas även före
den 1 oktober 1955, dock med verkan tidigast från och med denna dag.

XVII) beträffande 9 in om. övergångsbestämmelserna till
det vid utskottets hemställan under B) 1) fogade
förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning, av
herr Huss, fru Ewerlöf och herr Braconier, vilka, under åberopande av de i
reservation vid 69 och 75 §§ nämnda förslag anförda skälen, hemställer,

att 9 mom. övergångsbestämmelserna till förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning
måtte utgå.

XVIII) beträffande 15 § av det vid utskottets hemställan
under B) 2) fogade förslaget till ö 1 f ö r s ä 1 j n i n g s f ö rordning,
av herrar Sundelin, Englund och Svensson i Ljungskile, vilka

a) ansett att utskottets yttrande (s. 157—159) i fråga om försåljningsformerna
vid utminutering av Öl bort ha följande lydelse.

Mot den nuvarande anordningen av ölhandeln i landet och kommunernas
befogenhet att reglerande ingripa i denna handel har under åtskilliga år
riktats en viss kritik. Främst har denna kritik drabbat de försälj ningsf öreskrifter,
som kommunerna till förebyggande av missbruk ansett sig böra
förorda. De har ansetts sakna erforderlig enhetlighet. Enligt utskottets mening
är denna kritik överdriven. Typerna av de föreskrifter som brukar meddelas,
är begränsade, och bestämmelserna torde icke ha varit utan värde ur
nykterhetssynpunkt. Kommunernas underlåtenhet att medge tillstånd till
butiksförsäljning av pilsnerdricka torde ha avgörande andel i den gynnsamma
omständigheten, att ölkonsumtionen är väsentligt mindre på den svenska
landsbygden än i storstäderna. En statistik, som ger erforderlig belysning åt

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

261

de förändringar i konsumtionen som åtföljer en övergång från försäljning
genom kringföring till försäljning genom fasta butiker, saknas visserligen,
men de enstaka data som finnes tillgängliga ger anledning att förmoda, att
en dylik övergång medför en stegring av förbrukningen. Departementschefen
har vid en jämförelse mellan kringföringen och försäljningen från fasta
punkter funnit kringföringen vara den mera »aktiva» försäljningsformen.
Betecknar man vid en sådan jämförelse som mera aktiv den försäljningsform
som medför den större omsättningen, är det således, i motsats till vad
departementschefen uttalat, butikshandeln som är den mera aktiva av de
två försälj ningsf ormerna. Utskottet, som i likhet med vad som uttalas i motionerna
1:433 av herr Bengtsson m. fl. och 11:557 av herr Rimmerfors
m. fl. finner det angeläget, att den nya ölf ör sälj ningsf örordningen icke ges
en sådan utformning, att därav kommer att följa en stark stegring av ölförbrukningen
utanför storstäderna, kan således icke biträda departementschefens
förslag om undanröjande av det kommunala vetot i fråga om avhämtningsförsäljningen
för Öl.

Beträffande den — ---lika med utskottet (s. 158)--- — sålt Öl.

Förslaget att---— lika med utskottet (s. 158)---också lämpligt.

I fråga--— lika med utskottet (s. 158)---denna del.

Utskottet kan---lika med utskottet (s. 158 och 159) — — — på

nytt.

Departementschefen förordar---lika med utskottet (s. 159)---

detta förslag

samt b), under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer,

att riksdagen måtte för sin del antaga följande lydelse av
15 § förslaget till ölförsäljningsförordning.

15 §.

Till avhämtningsförsäljning, som i yttrande enligt 14 § andra stycket
avstyrkts av kommunens fullmäktige, må tillstånd ej lämnas.

Hava fullmäktige i sådant yttrande föreslagit visst antal försäljningsställen
för avhämtningsförsäljning, må länsstyrelsen ej överskrida nämnda antal.

Hava fullmäktige föreslagit den inskränkningen i fråga om rörelsens bedrivande,
att tillståndsinnehavares eller föreståndares ekonomiska fördel
göres oberoende av myckenheten sålt Öl, och finnas därvid föreslagna grunder
för försäljningens ordnande i övrigt lämpliga, skall detta villkor fastställas
av länsstyrelsen.

XIX) beträffande 32 § av det vid utskottets hemställan
under B) 2) fogade förslaget till ölförsäljningsförordn
i n g, av herrar Lundqvist och Braconier.

262

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

XX) beträffande 34 § av det vid utskottets hemställan
under B) 2) fogade förslaget till ölförsäljningsförordning,
av herrar Sundelin, Englund och Svensson i Ljungskile, vilka

a) ansett, att utskottets yttrande (s. 169—170) i fråga om den kommunala
medbestämmanderätten m. m. bort ha följande lydelse.

Utskottet har redan i annat sammanhang uttalat, att utskottet förordar
ett bibehållande av det kommunala vetot beträffande inrättande av butilcsförsäljning
av Öl.

Då rätt att inrätta upplag för kringföring av länsstyrelsen torde komma
att prövas i samband med beslut rörande rätt till kringföring över huvud
inom ett större område utan mera utpräglad kommunal anslutning, biträder
utskottet i denna del departementschefens förslag om upphävande av
det kommunala vetot.

I propositionen har föreslagits en begränsning av länsstyrelsernas och därmed
kommunernas rätt att uppställa särskilda villkor beträffande utskänkningens
handhavande. Denna begränsning är utformad med en motsvarande
bestämmelse i rusdrycksförsäljningsförordningen som förebild. I likhet med
motionerna I: 433 och II: 557, finner utskottet en sådan analogi icke tillämplig.
I rusdrycksförsäljningen skapas de erforderliga kompletteringarna av
lagen genom föreskrifter utfärdade av kontrollstyrelsen. Skulle den av departementschefen
föreslagna inskränkningen i länsstyrelsernas befogenhet
godkännas, skulle länsstyrelserna och därigenom indirekt kommunerna berövas
sin nuvarande möjlighet, att genom direktiv beträffande matserveringen
å ölutskänkningsställena sanera sämre ölstugor och hindra uppkomsten
av nya sådana.

På få punkter har kommunernas självbestämmanderätt utövat ett så påtagligt
gynnsamt inflytande, som när det gällt deras befogenhet att begränsa
alkoholhandeln. Den har, kritiken till trots, handhafts väl. Utskottet kan
därför icke biträda den väsentliga begränsningen i kommunernas möjligheter,
som departementschefen i detta fall föreslår.

samt b), under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer,

att riksdagen måtte för sin del antaga följande lydelse av
34 § förslaget till ölförsäljningsförordning.

34 §.

När det finnes påkallat, äger länsstyrelsen i samband med utskänkningstillståndet
meddela föreskrifter rörande utskänkningen.

XXI) beträffande 53 § av det vid utskottets hemställan
under B) 2) fogade förslaget till ölförsäljningsförordning
av herr Lundqvist och fru Ewerlöf, vilka

a) ansett att i utskottets motivering det stycke å s. 170 som börjar respektive
slutar med orden »Utskottet har---behandlade delar», bort

ha följande lydelse.

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

263

Enligt nu gällande ordning äger kommunens fullmäktige inte rätt att
delegera sin yttranderätt i ölförsäljningsärenden. Departementschefen föreslår
emellertid att fullmäktige i framtiden skall få rätt att uppdraga åt
kommunalt organ eller åt särskilt utsedda personer att i fullmäktiges ställe
avgiva yttranden i samtliga ölförsäljningsärenden. En dylik ordning har
av departementschefen ansetts innebära avsevärda praktiska fördelar.

Utskottet vill för egen del icke tillstyrka en dylik allmän delegationsrätt.
Genom att låta hela den kommunala representationen deltaga vid
besluten om ölförsäljningstillstånden kommer nämligen en mer nyanserad
uppfattning att kunna göra sig gällande, än då yttranderätten exempelvis
överlämnas till nykterhetsnämnderna med dess på grund av sin
verksamhet kanske något ensidiga uppfattning i dylika ärenden. Utskottet
vill således förorda att den gällande ordningen innebärande att kommunens
fullmäktige inte äger rätt att delegera sin yttranderätt i ölförsäljningsärenden
bibehålies.

samt b), under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer,

att riksdagen måtte för sin del antaga följande lydelse
av 53 § förslaget till ölförsäljningsförordning.

53 §.

Skyldighet för stadsfullmäktige att i fall som i denna förordning sägs
höra kommunens nykterhetsnämnd skall, såvitt angår Stockholm, icke
föreligga därest yttrande i ärendet inhämtats från stadsfullmäktiges kommitté
för utskänknings- och utminuteringsärenden.

XXII) beträffande 3 § av det vid utskottets hemställan under
B) 4) fogade förslaget till förordning om ändring
i förordningen den 15 december 1939 (nr 887) angående
tillverkning och beskattning av ma 11 d r y c k e r, av
herrar Lundqvist, Huss, fru Ewerlöf och herr Braconier, vilka, under åberopande
av vad de i den med VI) betecknade reservationen anfört i fråga om
alkoholhalten i vanligt Öl, hemställer,

att riksdagen måtte för sin del antaga följande lydelse av
3 § förslaget till förordning om ändring i förordningen den
15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker.

3 §•

Maltdrycker indelas i tre klasser.

Första klassen — — — viktprocent (lättöl).

Andra klassen omfattar maltdrycker, vilkas alkoholhalt överstiger en och
åtta tiondels men icke tre och två tiondels viktprocent (Öl).

Tredje klassen omfattar maltdrycker, vilkas alkoholhalt överstiger tre
och två tiondels viktprocent (starköl).

264

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

XXIII) beträffande 7 § av det vid utskottets hemställan under
B) 4) fogade förslaget tillförordning om ändring
i förordningen den 15 december 1 939 (nr 887) angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker, såvitt angår
stadgandet om särskild koncession för tillverkning av starköl, av herr
Lundqvist, fru Ewerlöf och herr Braconier.

XXIV) beträffande 32 § 2 mom. av det vid ut skottets hemställan
under B) 4) fogade förslaget till förordning
om ändring i förordningen den 15 december 1939 (nr
887) angående tillverkning och och beskattning av
maltdrycker, av herrar Lundqvist, Huss, fru Ewerlöf och herr Braconier,
vilka under åberopande av de i den med VI) betecknade reservationen
anfört i fråga om alkoholhalten i vanligt Öl, hemställer,

att riksdagen måtte för sin del antaga följande lydelse
av 32 § 2 mom. förslaget till förordning om ändring i förordningen
den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker.

32 §.

2. Befinnes alkoholhalten i maltdryck, som tillverkats i Öl- eller starkölsbryggeri
och som utlämnats därifrån på kärl, stämplat med beteckning
för maltdryck av andra klassen, överstiga tre och två tiondels viktprocent,
straffes bryggeriföreståndaren som i 1 mom. sägs.

XXV) beträffande frågan om en utredning rörande bryggeri ernas

företagsform av herr Lundqvist, fru Ewerlöf och herr Braconier,
vilka ansett att av utskottets motivering å s. 153 det stycke som börjar
respektive slutar med orden »Vad utskottet----av motionerna»,

bort ha följande lydelse.

Vad utskottet anfört i anledning av de förstnämnda motionerna utgör i
viss mån svar även på de nu aktuella. Utskottet anser icke att vare sig i
propositionen eller i de nyssnämnda motionerna förebringats avgörande
skäl för att utredning angående bryggeriernas företagsform överhuvudtaget
bör komma till stånd. Utskottet finner icke anledning att göra ytterligare
uttalanden i denna fråga.

XXVI) beträffande ciderfrågan av herrar Wahlund, Lundqvist, fru
Ewerlöf samt herrar Onsjö och Braconier, vilka

a) ansett att utskottets utlåtande i denna del å s. 184 och 185 bort ha
följande lydelse.

De förslag i ämnet som framlagts, ånyo upptagna i de föreliggande motionerna,
innebär att försäljnings- och beskattningsreglerna ändras så, att
gynnsammare ekonomiska betingelser för en ciderhantering skapas. Förslå -

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

265

gen går i första hand ut på att en svagare cider med en alkoholhalt av högst

2,8 viktprocent skall få försäljas enligt de regler som kommer att gälla för
Öl (klass II). Därjämte föreslås att en starkare cider, med ungefär samma
alkoholhalt som starköl, skall få säljas enligt de för sådant Öl i propositionen
förordade reglerna. I likhet med motionärerna finner utskottet önskvärt,
att den svenska fruktskördens avsättning underlättas så långt möjligt och
att därför frågan om tillverkning och försäljning av cider måtte för förnyad
prövning föreläggas höstriksdagen i form av en proposition. Framläggandet
av en sådan proposition behöver inte vara avhängig av frågan om nykterhetslagstiftningen
i dess helhet, då det i första hand är fråga om hur fruktskördens
avsättning skall kunna främjas.

samt b), under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer,

att riksdagen måtte, med anledning av motionerna I: 111,
1:437, 1:442, 11:142, 11:555 och 11:556, i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t ville förelägga 1954
års höstriksdag proposition med förslag till ändrade bestämmelser
om tillverkning, beskattning och försäljning av ciderdrycker,
framställda av svensk frukt.

266

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

SÄRSKILDA YTTRANDEN:

1) beträffande frågan o in folkomröstning rörande motbokssystemet,
av herrar Sundelin, Lundqvist, Huss, Svensson i
Ljungskile, fru Ewerlöf, herrar Stenberg, Helén och Braconier.

I motionerna I: 427 och II: 565 har spörsmålet om folkomröstning i motboksfrågan
upptagits till behandling. Vi delar den grundinställning, som
kommer till uttryck i motionerna, att betydelsefulla frågor bör, där så lämpligen
kan ske, underställas folket genom omröstning.

1953 års bevillningsutskott hade att behandla en motion med likartat syfte.
Utskottet uttalade bl. a., att det vid tidpunkten — innan remissbehandlingen
av kommittéförslaget -— inte kunde bedöma lämpligheten härav. Utskottet
ansåg, att det efter remissbehandlingen skulle finnas tid pröva frågan, huruvida
det fanns anledning verkställa omröstning i rusdrycksfrågan. Utskottet
föi utsatte därvid, att Kungl. Maj :t prövade de åtgärder, som måtte anses
erforderliga i detta avseende. Man har anledning förmoda, att utskottet med
sitt uttalande avsåg, att om en omröstning beslutades, denna skulle äga rum
före framläggandet av proposition i ärendet. Så har inte skett. Oberoende
av vilken uppfattning man har om lämpligheten av folkomröstning i motboksfrågan
samt oberoende av om man anser, att utskottet omedelbart bort
för riksdagen redovisa sin ståndpunkt härvidlag, förefaller det knappast
vara ändamålsenligt att nu företaga en sådan.

2) beträffande starkölet och alkoholhalten i vanligt
ö 1 av herr Stenberg.

I motion II: 563 föreslås, att något upphävande av det nu gällande starkölsförbudet
ej skall ske men att en höjning av det vanliga ölets alkoholhalt
till 3,2 viktprocent skall medges.

Såsom departementschefen framhåller, har den svenska nykterhetspolitiken
länge varit restriktiv gentemot de starkare maltdryckerna. Ett återinförande
av starkölet innebär påtagliga risker. Inte ens med en försiktigt
utformad försäljningslagstiftning torde man kunna i tillfredsställande omfattning
motverka dessa risker. Om starkölsförbudet upphäves, tillföres
marknaden en ny alkoholdryck, som även med den utformning försäljningslagstiftningen
fått enligt propositionens förslag skulle bli förhållandevis
lättillgänglig. Därtill kommer, att utskottet vidtagit viss ytterligare uppmjukning
av dessa bestämmelser. Man kan sålunda befara, att ett återinförande
av starkölet kommer att medföra missbruk. Olägenheterna, som är
föibundna med starkölet, kan därför bli väsentligt större än de fördelar man
önskar uppnå, nämligen att skapa konkurrens till spritdryckerna. Enligt
min mening synes därför övervägande skäl tala för den av departementschefen
omnämnda alternativa linjen, fortsatt starkölsförbud och en höjning
av det vanliga ölets alkoholhalt till 3,2 %.

Ett Öl med denna styrka torde för övrigt bättre än kombinationen 2,8

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

267

%-igt Öl och starköl tillgodose flertalet konsumenters önskningar. Då docenten
Goldbergs undersökningar visar, att ett på normalt sätt bryggt 3,2
%-igt Öl ur nykterhetssynpunkt icke nämnvärt skiljer sig från 2,8 %-igt Öl,
synes det icke ha varit nödvändigt att utforma försäljningslagstiftningen
mera restriktivt för Öl med 3,2 % alkohol än för Öl med 2,8 %.

Med hänsyn till det läge, som frågan kommit i genom utskottets behandling,
har jag icke funnit det möjligt att ställa ett avvikande yrkande på
denna punkt men har på detta sätt velat ge uttryck åt min uppfattning i
frågan.

268

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Propositionens huvudsakliga innehåll ................................ 3

Sammanfattning av utskottets förslag ................................ 6

I. Inledning........................................................ g

II. Samhällets nuvarande nykterhets främjande åtgärder .................. 12

Historik ....................................................... 12

Gällande bestämmelser i huvuddrag ................................ 13

Rusdryckshandeln s. 13. — Handeln med maltdrycker s. 17.

in. Bedömning av samhällets nuvarande nykterhetsfrämjande åtgärder ...... 19

Propositionen .................................................... 19

Inledande synpunkter s. 19. — Utomlegislativa faktorer s. 21. — Motbokssystemet
s. 23.

Motionerna ...................................................... 29

Utskottet........................................................ 3q

IV. Den framtida nykterhetspolitiken.................................... 33

Förarbetena till propositionen ...................................... 33

Propositionen .................................................... 33

Allmänna synpunkter s. 33. — Positiva nykterhetsfrämjande åtgärder s. 36. —
Alkoholbeskattningen s. 39. — Försäljningslagstiftningen s. 42. — Övergången s. 46.

— Straffbestämmelserna för fylleri m. m. s. 49.

Motionerna...................................................... 49

Utskottet........................................................ 52

V. Försäljningen av rusdrycker........................................ 57

Huvudprinciper och organisation.................................... 57

Nuvarande förhållanden och förarbeten till propositionen............ 57

Propositionen .................................................. 59

Inledande synpunkter s. 59. — Inköpsregistrering s. 60. — Avstängning s. 61.

— Utskänkningen s. 62. — Riksbolag eller systembolag s. 64. — Arbetsfördelningen
mellan vissa myndigheter och organ s. 65. — Riksbolagets organisation
och verksamhet s. 67. — Inköpsrätt och inköpsförfarande s. 69. — Kostnadsberäkningar
s. 71. — Omorganisation s. 75.

Motionerna.................................................... 7g

Utskottet.................................................. 77

Utminuteringsslällenas förläggning och affärstider...................... 85

Departamentschefen s. 86.

Utskottet...................................................... gg

Rättig hetssystemet beträffande utskänkning av rusdrycker................ 86

Propositionen s. 86. — Motioner s. 91.

Utskottet...................................................... 92

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

269

Den kommunala medbestämmanderätten samt villkor och inskränkningar med

avseende d utskänkningen..........................................

Gällande ordning s. 94. — Propositionen s. 95. — Motioner s. 101.

Utskottet......................................................

Utskänkning srestriktionerna ........................................

Nuvarande ordning m. ........................................

Särskild utredning angående måltidstvånget........................

Propositionen ..................................................

Allmänna synpunkter s. 105. — Måltidstvånget s. 106. — Kvantitetsbegränsningar
s. 111. — Tiden för utskänkningens början s. 112. — Övriga frågor s. 113.

Motionerna....................................................

Utskottet......................................................

Utskänkningskontrollen ............................................

Propositionen s. 118. — Motionerna s. 121.

Utskottet......................................................

Förtärings- och förvaringsförbuden ..................................

Gällande bestämmelser. Departementschefen s. 122.

101

102

105

115

116
118

121

122

Utskottet......................................................

Varieté- och dansförbuden..........................................

Nuvarande bestämmelser s. 131. — Propositionen s. 131. Motioner s. 134.

Utskottet......................................................

Rusdrycker på nöjes- och idrottsplatser ..............................

Utskottet......................................................

VI. Tillverkning och försäljning av maltdrycker..........................

Allmänna synpunkter på en reform av maltdryckslagstijtningen..........

Propositionen s. 137. — Motionerna s. 139.

Utskottet......................................................

Ölets alkoholhalt och starkölet\ ......................................

Nuvarande förhållanden m. m. s. 141. — Propositionen s. 142. - Motionerna

130

131

135

136

137
137

140

141

s. 145.

Utskottet......................................................

Bryggeriernas företagsform..........................................

Propositionen s. 150. — Motionerna s. 152.

Utskottet......................................................

Försäljningsformerna vid utminutering av Öl..........................

Gällande bestämmelser s 152. - Propositionen s. 154. - Motioner m. m. s. 156.

Utskottet......................................................

Svagdricksbryggarnas ölförsäljning ..................................

Utskottet......................................................

Rättig hetssystemet vid detaljhandel med Öl ............................

Propositionen s. 161.

Utskottet......................................................

Den kommunala medbestämmanderätten m. ..........................

Gällande ordning m. m. s. 164. - Propositionen s. 165. - Motionerna s. 169.

Utskottet......................................................

147

150

152

157

159

160
161

164

169

270

Särskilda utskottets utlåtande nr 1.

Försäljningstider.................................................. 170

Gällande ordning s. 170. — Propositionen s. 171. — Motioner s. 173.

Utskottet...................................................... 173

Utskänkningen på inackorderingsställen m. m......................... 174

Utskottet...................................................... 17g

Partihandel och import ............................................ 17g

Utskottet...................................................... 179

VII. Särskilda frågor.................................................. 180

Besiktning av utskänkningslokaler .................................. ISO

Utskottet...................................................... 18i

Ciderfrdgan...................................................... 18i

Inledning s. 181. — Nykterhetskommittén s. 182. — Propositionen s. 183. —
Motioner s. 183.

Utskottet...................................................... 184

Alkoholreklamen.................................................. 185

Inledning s. 185. — Propositionen s. 186. — Motioner m. m. s. 191.

Utskottet...................................................... 192

Förfaltningsförslagen i övrigt........................................ 194

Utskottets hemställan.................................................. 19g

Förslag till rusdrycksförsäljningsförordning.............................. 19g

Förslag till ölförsäljningsförordning.................................... 219

Förslag till förordning om ändring i förordningen den 8 maj 1925 (nr 119)
angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker .... 231
Förslag till förordning om ändring i förordningen den 15 december 1939 (nr
887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker................ 235

Reservationer m. m................................................... 248

647400. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag