Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 8 (Utlåtande 1892:Säru8 - urtima säru)

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 8.

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 17 november 1892, kl. 12 midd.

Särskilda utskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående ändrad
lydelse af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse på
landet. (2:a A.)

Kongl. Maj:t har i en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 9)
af den 14 nästlidne oktober, med åberopande af hvad ett propositionen
bilagdt statsrådsprotokoll öfver civilärenden innebölle, föreslagit Riksdagen
att, derest Riksdagen godkände Kongl. Maj:ts proposition af
samma dag om ändring i förordningen den 3 juni 1.892 angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst, jemväl antaga följande

»Förslag

till förordning angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen om

kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att § 58 i förordningen om kommunalstyrelse
pa landet den 21 mars 1862, sådan samma § lyder enligt kongl.
Bih. till Urtima 1UM. Prof. 1882. 8 Samt. 1 A/d. 8 Raft. (N-.o 8).

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 8.

kungörelsen den 15 september 1863 och förordningen den 8 mars 1889,
skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 58.

De i nästföregående § omförmälda bidrag skola, såsom kommunalutskylder,
utgöras i förhållande till särskilda, de skattskyldige efter
nedanstående grunder påförda fyrktal.

Till beräkningsgrund för fyrktalssättningen tjenar den bevillning
enligt Art. II i bevillningsstadgan, som jemlikt senast faststälda taxeringslängder
till staten erlägges, sålunda att för hvarje beskattningsföremål
påföres en fyrk för bevillning till belopp af 1 till och med 10
öre; två fyrkar för bevillning utöfver 10 till och med 20 öre; tre fyrkar
för bevillning utöfver 20 till och med 30 öre o. s. v.

För sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges,
påföres fyrktal efter det belopp, som, derest bevillning för densamma
enligt Art. II i bevillningsstadgan utgå skulle, på grund af taxeringsvärdet
mot sådan bevillning svarar; hvaremot inkomst af arrende för
sådan fastighet ej skall i fyrktal sättas.

I fråga om löntagare, som tillika innehar boställe, skall bevillningen
för inkomst från bostället, hvilket enligt ofvan stadgade grunder
särskildt till fyrktal sättas bör, icke vid fyrksättningen för den
öfriga lönen i beräkning tagas.

Inom de delar af Stora Kopparbergs län, der kommunalutskylder
hittills blifvit efter andel i soldatrote debiterade och uppburne, gäller
hvad derom särskildt stadgas.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med år 1893.»

Utskottet, som i fråga om anledningen till att förevarande proposition
för Riksdagen framlagts samt beträffande den närmare innebörden
af densamma i öfrigt tillåter sig hänvisa till den redogörelse
derför, föredragande departementschefen lenmat till åberopade statsrådsprotokollet,
vill här endast erinra, att, för den händelse det förslag om
jordbruksfastighetsbevillningens förhöjning till 6 öre för hvarje fulla
100 kronor af taxeringsvärdet, som Kongl. Maj:t i propositionen n:o 4
framstält och utskottet i sitt utlåtande n:o 7 förordar, af Riksdagen

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 8.

bifaUes, den af Kongl. Maj:t nu föreslagna förändringen i förordningen
om kommunalstyrelse på landet med nödvändighet erfordras, för att
den inbördes proportion, hvari jordbruksfastighet och annan fastighet
för närvarande deltaga i den kommunala beskattningen, må kunna bibehållas;
och hemställer utskottet,

att — derest Riksdagen godkänner Kongl. Maj:ts
i propositionen n:o 4 framstälda förslag om ändring
i förordningen den 3 juni 1892 angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst — jemväl nu ifrågavarande
proposition n:o 9 må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 16 november 1892.

På särskilda utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.