Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 6 (Utlåtande 1892:Säru6 - urtima säru)

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 6.

N:o 6.

Auk. till Riksd. kansli den 15 nov. 1892 kl. 3 e. m.

Särskilda utskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
angående anslag under riksstatens femte hufvudtitel
med anledning af föreslagna ändringar dels i värnpligtslagen
den 5 juni 1885 dels i lagen a7igående
lindring i rustnings- och roteringsbesvären af samma dag,

. (2:a A.)

Med åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll öfver ett sjöförsvarsärende
för den L4 nästlidne oktober, har Kongl. Maj:t i en samma dag
afgifven proposition, n:o 8, under förutsättning af bifall till de af Kongl.
Maj:t samtidigt aflåtna propositioner angående förändrad lydelse i vissa
delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885 och angående ändring i lagen
om lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5 juni 1885, föreslagit
Riksdagen:

att för öfvande af de flottan tillhörande värnpligtige under den till
G6 dagar förlängda öfningstiden för år 1893 under femte hufvudtiteln
på extra stat anvisa ett anslag å 85,000 kronor, att gemensamt med
det ordinarie anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning derför redovisas; samt

att för beredande af ytterligare lindring utaf tio procent i rustningsoeh
roteringsbesvären för de rust- och rotehållare, som utgöra dessa
besvär effektivt, måtte under femte hufvudtiteln för år 1893 på extra
Bth. till Urtima Riksd, Prof,. 1892. 8 Sami. 1 Afd. <1 Haft, (N:o (>.) 1

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 6.

stat anvisas ett anslag af 13,300 kronor, att redovisas gemensamt med
det å ordinarie stat anvisade anslag till lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Till åberopade statsrådsprotokollet bar statsrådet och chefen för
sjöförsvarsdepartementet anfört följande.

Enligt de föreslagna ändringarna i värnpligtslagen skulle öfningstiden
för de värnpligtige, hvilken enligt gällande bestämmelser utgjorde
42 dagar, ökas för år 1893 till 66 dagar och derefter till 90 dagar.

Då enahanda förslag till utsträckning af öfningstiden skulle föreläggas
innevarande års lagtima Riksdag, hade departementschefen i sitt
yttrande till statsrådsprotokollet angående reglering af utgifterna under
femte hufvudtiteln framhållit, dels huru betydligt ökade kostnader det
skulle medföra att under hela den sålunda utsträckta öfningstiden öfva
sjöbeväringen ombord å flottans fartyg under ledning af flottans befäl,
dels ock att detta dessutom hvarken vore för de värnpligtiges utbildning
nödigt eller ens utan olägenhet för flottans stammanskaps öfningar
möjligt, hvarföre han äfven, efter samråd med chefen för landtförsvarsdepartementet,
föreslagit att, med antagandet af de ifrågasatta ändringarna
i värnpligtslagen, sjöbeväringens öfningar skulle så fördelas, att
desamma komme att ega rum dels i land under befäl från armén men
med medel från flottans anslag under 36 dagar af de 66 och under 60
dagar af de 90 öfningsdagarne, dels ock ombord å fartyg under befäl
från flottan under återstående 30 dagar.

Eu sådan anordning af sjöbeväringens vapenöfningar, i händelse
af en utsträckning i öfningstiden, ansåge departementschefen under
nuvarande förhållanden fortfarande vara den enda lämpliga och äfven
den enda möjliga, så framt icke så väl kostnaden skulle mångdubblas
som sjömanscorpsens utbildning eftersättas, och då från landtförsvarets
sida hinder derför icke mötte, hemstälde departementschefen, att beräkningarna
af behofvet utaf anslagstillökning för sjöbeväringens vapenöfningar
i följd af ändringarna i värnpligtslagen måtte få grundas på
förutsättning af en sådan fördelning af öfningarna, som den här ofvan
omförmälda.

På sätt departementschefen i sistnämnda statsrådsprotokoll tillika hade
anfört, skulle för att på nu nämnda sätt öfva det antal, hvartill de flottan
tillhörande värnpligtige antagits högst uppgå, eller 1,500 man, enligt beräkningar,
stödda på uppgifter från marinförvaltningen, erfordras en
kostnad för 66 dagars öfningstid af 220,410 kronor och för 90 dagars
öfningstid af 252,450 kronor. Då likväl sjöbeväringens antal under
åren 1887—1890 endast småningom stigit från 307 till 682 och en till -

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 6.

växt till beräknade 1,500 man således icke syntes för de närmast kommande
åren vara att motse, både departementschefen ansett tillräckligt
att tills vidare beräkna anslaget för en styrka af allenast 1,000 man.
Kostnaden skulle då med tillämpning af de ofvan omförmälda beräkningarne
uppgå för 66 dagars öfning till 146,940 kronor och för 90
dagars öfning till 168,300 kronor, hvartill kom me dels rese- och traktamentskostnad
samt inqvarteringsersättning för de officerare af armén,
som under öfningarna i land skulle leda desamma, förslagsvis beräknad
till 10,000 kronor, dels den kostnad, som under öfningarne i land möjligen
kunde ifrågakomma för de värnpligtiges inqvarterande, hvilken
senare kostnad departementschefen likväl icke medtagit i beräkningarne
för 1893, enär åtminstone flertalet värnpligtige torde kunna inlogeras i
befintliga kaserner, hvilka under den tid de värnpligtiges öfningar vore
afsedda att ega rum i allmänhet vore delvis utrymda.

Ehuru tillväxten i antalet värnpligtige vid flottan, som instält sig till
öfning, under detta år ansenligt ökats, så att detsamma uppgått till 915
man, ansåge departementschefen dock att för år 1893 kostnaderna för
sjöbeväringens vapenöfningar kunde, på sätt här ofvan skett, beräknas
efter ett antal af 1,000 man, eller för 66 dagars öfningstid, oberäknad!
möjliga inqvarteringskostnader för de värnpligtige, till 156,940 kronor.

Utom desse till 1,000 man beräknade värnpligtige, afsedde för flottans
bemanning, komme äfven, sedan innevarande års lagtima Riksdag
dertill anvisat medel, att under år 1893 med kostnad från anslaget till
sjöbeväringens vapenöfningar öfvas det antal värnpligtige, beräknade
till högst 500 man, som vore afsedda för sjöbefästningarne. Dessas
öfvande å Kungsholms fästning under befäl från flottan eller framdeles
från den nya fästningsartillericorpsen skulle enligt i marinförvaltningen
gjorda beräkningar medföra en kostnad för 66 dagar af 27,984 kronor
och för 90 dagar af 38,160 kronor.

Totalkostnaden för öfvande af de flottan tillhörige värnpligtige
skulle enligt förenämnda beräkningar uppgå för en öfningstid af 66
dagar till 184,924 kronor eller i rundt tal till 185,000 kronor och för
eu öfningstid af 90 dagar till 216,460 kronor eller i rimdt tal till 216,000
kronor och alltså erfordra en tillökning i det af innevarande års lagtima
Riksdag till 100,000 kronor bestämda anslaget till sjöbeväringens
vapenöfningar:

i förra fallet af 85,000 kronor och

i senare fallet af 116,000 kronor.

För år 1893 skulle sålunda erfordras ett ytterligare anslag af 85,000
kronor.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 6.

Jemlikt den föreslagna ändringen i lagen om lindring i rustningsoch
roteringsbesvären skulle, utöfver den lindring af 30 procent i nämnda
besvär, som år 1885 beslutats, ytterligare lindring af 10 procent för år
1893 medgifvas. I det anslag, som under femte hufvudtiteln funnes
anvisadt till beredande af den hittills bestämda lindringen för de rustoch
rotehållare, livilka utgjorde rustnings- och roteringsbesvären effektivt,
och hvilket anslag af årets lagtima Riksdag bestämts till 40,000 kronor,
erfordrades således förhöjning med eu tredjedel eller i rundt tal 13,300
kronor.

Utskottet har i sitt denna dag afgifna utlåtande n:o 2 till bifall
förordat det i Kongl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse i vissa
delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885 framstälda förslag om utsträckning
af de värnpligtiges öfningstid; och då de kostnader, för b vilkas
bestridande det af Kong]. Maj:t uti förevarande proposition ifrågasatta
anslaget för 1893 å 85,000 kronor afsetts, äro, på sätt chefen för sjöförsvarsdepartementet
anmärkt, en gifven följd af en sådan utsträckning
af öfningstiden för de värnpligtige, som Kongl. Maj:t i förstnämnda
proposition föreslagit, anser utskottet berörda anslagsbeliof böra af Riksdagen
tillgodoses.

Emellertid har utskottet, såsom af dess utlåtande n:o 1 af denna
dag inhemtas, med anledning af derom inom Riksdagen väckta förslag,
hemstält, att den aflöning, som för närvarande utgår till beväringsmanskap
med 20 öre för dag, måtte höjas till 50 öre; och då enligt
beräkningar, grundade på de förutsättningar, som i statsrådsprotokollet
angifvits, en sålunda förhöjd dagaflöning skulle under öfvergångsåret
1893, då öfningstiden komme att uppgå till 66 dagar, föranleda en
ökad kostnad för sjöbeväringens öfning af 29,700 kronor, har utskottet
ansett, att förutnämnda af Kongl. Maj:t för berörda ändamål äskade
anslag för nästkommande år bör liöjas från af Kong]. Maj:t föreslagna
85,000 kronor till 114,700 kronor.

Hvad beträffar det af Kong]. Maj:t begärda anslaget under femte
hufvudtiteln af 13,300 kronor för år 1893 till beredande af ytterligare
lindring af tio procent i rustnings- och roteringsbesvären för de rustoch
rotehållare, som utgöra dessa besvär effektivt, har utskottet, som
i sitt denna dag afgifna utlåtande n:o 4 i hufvudsak tillstyrkt bifall till
Kongl. Maj:ts proposition angående ändring i lagen om lindring i rustnings-
och roteringsbesvären den 5 juni 1885 och i sammanhang der -

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 6.

med hemstält om anvisande af 443,000 kronor att, utöfver det å riksstaten
för år 1893 till lindring i nämnda besvär uppförda anslag, äfvenledes
under år 1893 för samma ändamål utgå, icke haft något att erinra
mot beviljandet af förstberörda, i förevarande proposition begärda anslagsbelopp.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa:

l:o) att Riksdagen — under vilkor att kamrarne
fatta sammanstämmande beslut, som af Kongl. Maj:t
godkännas, i anledning af såväl hvad Kongl. Maj:t i
särskilda till Riksdagen den 14 oktober 1892 aflåtna
propositioner föreslagit dels angående förbättrad härordning,
dels ock angående förändrad lydelse i vissa
delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885, som äfven
inom Riksdagen i dessa ämnen väckta förslag — må
för öfvande af de flottan tillhörande värnpligtige
under den till 66 dagar förlängda öfningstiden för år
1893 under femte hufvudtiteln anvisa ett anslag å
114,700 kronor, att gemensamt med det ordinarie anslaget
till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning derför redovisas; samt

2:o) att Riksdagen — under vilkor att kamrarne
fatta sammanstämmande beslut, som af Kongl. Maj:t
godkännas, i anledning af såväl hvad Kongl. Maj:t i
den till Riksdagen den 14 oktober 1892 aflåtna propositionen
angående ändring i lagen om lindring i
rustnings- och roteringsbesvären den 5 juni 1885, som
äfven inom Riksdagen i detta ämne väckta förslag —
må, för beredande af ytterligare lindring utaf tio procent
i rustnings- och roteringsbesvären för de rustoch
rotehållare, som utgöra dessa besvär effektivt,
under femte hufvudtiteln för år 1893 anvisa ett anslag
af 13,300 kronor, att redovisas gemensamt med
det å ordinarie stat anvisade anslag till lindring i
rustnings- och roteringsbesvären.

Stockholm den 15 november 1892.

På särskilda utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Bih. till urtima Riksd. Prot. 1892. 8 Samt. 1 Afd. 6 Jläft.