Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 5 (Utlåtande 1892:Säru5 - urtima säru)

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 5.

N:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 15 noy. 1892 kl. 3 e. m.

Särskilda utskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
angående upphörande af de enligt förordningen
den 5 oktober 1889 angående bevillning saf gifter för särskilda
förmåner och rättigheter utgående bevillning saf gifter
af frälseegendomar och lotshemman.

(2:a A.)

Kongl. Maj:t, som den 14 nästlidne oktober till Riksdagen aflåtit
propositioner angående afskrifning af de å viss jord ^vilande grundskatter
m. m. samt angående ändring i lagen om lindring i rustningsoch
roteringsbesvären den 5 juni 1885, har i en förstnämnda dag afgifven
proposition (n:o 5), under åberopande af ett propositionen bilagdt
statsrådsprotokoll öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
att, under förutsättning att först omförmälda propositioner vunne
Riksdagens bifall, besluta, att de enligt förordningen den 5 oktober
1889 angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter
nu utgående bevillningsafgifter af frälseegendomar och lotshemman
från och med år 1893 ej vidare skulle utgöras.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
erinrat, hurusom enligt nyssnämnda förordning stadie för vissa
slag af frälseegendomar, nemligen allmänna frälsehemman äfvensom råBili.
till urtima lliksd. l\ot. 1892. 8 Samt. 1 Afd. 5 Käft. (N:o 5j.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 5.

och rörs- samt insocknehemman, jemte vanlig fastighetsbevillning utgöras
en särskild bevillningsafgift, hvilken i större delen af landet utginge
med visst belopp för hvarje rusttjenstmark. Denna bevillning,
den så kallade rusttjenstbevillningen, vore närmast att anse såsom afsedd
att utgöra någon ersättning för de större friheter, frälsejorden, särskild!
då rusttjensten icke effektivt utgjordes, i jemförelse med skattejorden
åtnjöte. Denna rusttjenstbevillningens karakter framginge bland
annat deraf, att afgiften upphörde till hälften, då rustningen uppsattes.
För de lotshemman, som vore frikallade från rotering, skulle enligt
samma förordning viss i förhållande till hemmantalet bestämd särskild
bevillningsafgift utgöras.

Redan i Riksdagens skrifvelse den 24 maj 1873 hade, anför departementschefen
vidare, uttalats, att, när afskrifning skedde af grundskatterna,
borde äfven den bevillning, som enligt tredje artikeln —
motsvarande nu gällande förordning angående bevillningsafgifter för
särskilda förmåner och rättigheter — särskildt utgjordes af en viss
klass af jordbruksfastigheter, försvinna. Detta uttalande, hvarmed
torde hafva åsyftats rusttjenstbevillningen, egde äfven tillämplighet i
fråga om bevil!ningsafgiften för lotshemman, hvilken i författningen
angåfves utgöra en ersättning för roteringsfriheten och derför efter
roteringsbördans eftergifvande ej vidare borde qvarstå. Billigheten
deraf, att rusttjenstbevillningen i sammanhang med afskrifningen upphörde,
framginge så mycket tydligare, som de hemman, bvilka nu utgjorde
denna bevillning, i jemförelse med skattehemmanen skulle komma
att åtnjuta en väsentligen ringare förmån af afskrifningen, men sådant
oaktadt lika med annan jordbruksfastighet komme att träffas af den
förhöjda fastighetsbevillningen. I sammanhang med det förslag till
afskrifning af grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären,
som af Kongl. Maj:t förelagts 1883 års Riksdag, hade Kongl. Maj: t
ock, i öfverensstämmelse med hvad skatteregleringskomitén hemstält,
föreslagit, att de särskilda bevillningsafgifterna för frälseegendomar och
lotshemman måtte upphöra. Då departementschefen tillstyrkte, att enahanda
framställning äfven nu måtte göras, ansåge han sig på samma
gång böra erinra, att den minskning i inkomst, som härigenom skulle
för statsverket uppkomma, icke vore af större betydenhet. Rusttjenstbevillningen
hade nemligen år 1891 inbragt ett belopp af 67,114 kronor
53 öre och bevillningsafgiften för lotshemman samma år allenast 67
kronor 12 öre.

Utskottet, som i sina utlåtanden n:is 3 och 4 af denna dag i hufvudsak
tillstyrker bifall till Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda propositioner an -

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 5.

gående afskrifning af de å viss jord Itvilande grundskatter m. m. samt
angående ändring i gällande lag om lindring i rustnings- och roteringsbesvären,
har vid sådant förhållande icke något att erinra mot bifall
till den nu förevarande propositionen, likväl under motsvarande förutsättning,
som utskottet i sina berörda utlåtanden uppstält för antagande
af der förordade förslag. Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen — under vilkor att kamrarne fatta
sammanstämmande beslut, som af Kongl. Maj:t godkännas,
i anledning af så väl hvad Kongl. Maj:t i
särskilda till Riksdagen den 14 oktober 1892 aflåtna
propositioner föreslagit dels angående förbättrad härordning,
dels angående förändrad lydelse i vissa delar
af värnpligtslagen den 5 juni 1885, dels angående
afskrifning af de å viss jord hyllande grundskatter
m. in., dels om ändring i förordningen den 3 juni
1892 angående bevillning af fäst egendom samt af inkomst,
dels angående ändring i lagen om lindring i
rustnings- .och roteringsbesvären den 5 juni 1885,
dels ock angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet som äfven
inom Riksdagen i dessa ämnen väckta förslag —
må bifalla hvad Kongl. Maj:t i förevarande proposition
n:o 5 föreslagit.

Stockholm den 15 november 1892.

På särskilda utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.