Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3 (Utlåtande 1883:Säru3 säru)

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

N:o .1.

Ank. till Riksd. Kansli den 2 Maj 1883, kl. 7 e. in.

Särskilda Utskottets Utlåtande, med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition angående afskrifning af grundskatter samt
af rustnings- och roteringsbesvåren äfvensom inom Riksdagens
Kamrar värkta förslag uti hithörande ämnen.

Till Särskilda Utskottets behandling hafva, utom frågorna rörande
landt- och sjöförsvarets ordnande, öfverlemnats dels Kongl. Maj:ts förberörda
proposition, dels ock följande inom Riksdagens Kamrar väckta motioner,
nemligen:

Inom Första Kammaren:

Motion N:o 27, af Herr O. M. Björnstjerna, angående afskrifning af
en del utaf rustnings- och roteringsbesvåren samt aflösning af den återstående
delen, och om bildande af en rekryteringskassa; och

Motion N:o 28, åt samme motionär, om beredande af tillfälle att
genom aflösning frigöra jord af skatte natur från densamma åliggande grundskatter
in. in.; samt
»

Inom Andra Kammaren:

Motion N:o 14, af Herr K ljunggren, angående lindringar i rustningsoch
roteringsbesvåren;

Bill. till Riksd. Prat. 1883. 8 Sami. 1 Afd. 8 Höft.

■>

Särskilda, Utskottets Utlåtande N:o

Motion Ko 16, af samme motionär, angående afskrifning af grundränta-;

Motion Ko 82, af Herrar A. Jk Lind och /. Marmson, angående
eftergift af kronans rätt till vissa kronan tillhöriga, men i jordeböckerna
från äldre tider under skattetitel uppförda mindre hemmansdelar;

Motion Ko 62, af Herr V. tf. Petersson i Bry storp, i fråga om afskrifning
af frälseränta, som från hemman och lägenheter till enskilda
utgår; och

Motion Ko 96, af Herr G. Sälting, om utfärdande af bestämmelser
af allmän lags natur rörande afskrifning af grundskatterna samt rustningsoch
roteringsbesvären.

Härjemte tiar Utskottet till pröfning förehaft de delar af nedannämnde
motioner, som ega sammanhang med frågan om grundskatternas samt rustnings-
och roteringsbesvärens afskrifning, nemligen af

° Motionerna Hus 2 och 3 i Första Kammaren, af Friherre R, Klinckowström,
angående bestämmande af några hufvudgrunder för landtförsvarets
reorganisation samt angående betryggandet af den för den nydanade indelta
armén utgående kostnad och rörande afskrifning af grundskatter och indelningsverk; Motion

Ko 29 i Första Kammaren, af Herr •/. E. Nyström, angående
afskrifning och aflösning af grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären,
" om indelningsverkets öfvertagande af staten samt angående beväringsskyldighet
en ; och

Motion Ko 57 i Andra Kammaren, af Herr Jöns Rundbäck, med
förslag till grunder för torsvarsväsendets ordnande.

Uti förberörda nådiga proposition har Kong! Maj:t — under förutsättning
att de af Kbngl. Maj:t samtidigt till Riksdagen aflåtna framställningar"
angående land!- och sjöförsvarets ordnande komme att af Riksdagen
bifallas och med åberopande af ett vid propositionen foga dt utdrag af protokollet
öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet
den 8 Januari innevarande är — föreslagit:

1: o) Beträdande gr and skatterna:

att Riksdagen, i syfte att den ä viss jord Infilande grundskatt må afskrifvas
genom eftergift första året. af tio för hundrade och sedermera hvart

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o ''■>. 3

annat år af fem för hundrade af grundskattens ursprungliga belopp, måtte
besluta:

l:o att ränta och kronotionde a hemman eller lägenhet i kronans
jordeböcker och räkenskaper sammanföras till eu summa, under benämning
grund skatt:

2:o att af grundskatt ä hemman eller lägenhet af skatte eller frälse
natur äfvensom af dels kronan behållen grundskatt a. ecklesiastikstatens boställen
samt ä hemman eller lägenheter, Indika innehafvas af enskild! verk,
menighet eller inrättning, dels ock af presternes utlagor tio för hundrade
afskrifvas med ingången af är 1884;

3:o att, der vid afskrifning a grundskatt för hemman eller lägenhet
bråk af öre uppkommer, afskrifningsbeloppet skall beräknas till närmast högre
öretal;

4:o att från den i punkten 2 här ofvan stadgade afskrifning undantagas
hospitalens med ingången af är 1877 till statsverket indragna frälseräntor
och andra afgälder af fast egendom;

5:o att grundskatt å de för statsverkets räkning utarrenderade egendomar
skall, der nu gällande arrendekontrakt sådant föreskrifva, oafkortad!
utgöras intill dess, vid upprättande af nya kontrakt om dessa egendomar
eller deras disponerande på annat sätt, grundskatten kan utan förlust för
statsverket upphöra;

(ko att grundskatt a militära och civila boställen skall med ingången .
af år 1884 helt och hållet upphöra; den kronan behållna grundskatt af dessa
egendomar dock endast, så vida densamma kan statsverket ersättas genom en
motsvarande minskning i vederbörande embets- eller tjensteman penningeafiöning; 7:o

att sådan i kronans jordeböcker upptagen grundskatt å ecklesiastika
boställen samt å hemman och lägenheter, tillhöriga enskildt verk, menighet
eller inrättning, som är vederbörande boställsinnehafvare eller hemmanets
egare anordnad, skall med ingången af år 1884 ur jordebok och räkenskaper
uteslutas;

8:o att någon afskrifning icke skall ega rum, vare sig af de skogsräntor,
som utgöras för områden, Indika i ersättning för privilegierad stockfångst
blifvit åtskilliga sågverk i de norra länen upplåtna, eller af de utgifter,
hvilka blifvit åsätta åtskilliga inom nämnda län belägna, åt enskilde endast
tills vidare upplåtna lägenheter; börande dessa räntor och algifter redovisas
under titel arrendemedel;

9:o att de till båtsman srustningen i Blekinge anordnade tillskottsräntor
skola med ingången af år 1884 till statsverket indragas, emot ersättning till

Särskilda - Utskottets Utlåtande N:o 3.

vederbörande rusthållare på satt i lagen angående rustnings- och rotering*-besvärens afskrifning stadgas;

10:o att andra för rustning eller rotering anordnade räntor och den
för samma ändamål anordnade kronotionde skola med ingången af år .1884
ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas;

11:o att öfrig:! i kronans jordeböcker och räkenskaper förekommande
anordnade rånte- och kronotiondeanslag, för Indika något besvär i stället
utgöres eller Indika utgöra ersättning för jordförluster i följd af kanal- och
väganläggningar, jemväl skola med ingången af år 1884 ur jordeböcker och
räkenskaper uteslutas;

12:o att förmånen af grundskatternas afskrifning å de under bruk
skatteköpta hemman skall tillgodokomma abon;

13:o att ny eller tillökad grundskatt från och med ingången af är
1884 icke skall åsättas med undantag för:

a) rekognitionsskog^'' samt sådan jord, hvilken till följd af redan meddeladt
beslut skall, emot erläggande af skatteköpeskilling och utgörande åt
grundskatt, till enskilde öfverlåtas utan uppodlingsskyldighet; börande, då
upplåtelse under enskild eganderätt af dylik egendom framdeles sker, köparen
förpligtas att, jemte erläggande af skatteköpeskilling enligt nu gällande stadganden,
friköpa sig från skyldigheten att utgöra grundskatt genom erläggande
af en löseskilling, motsvarande femton gånger grundskattens belopp;

b) sådana skogsområden, som tilldelas sågverk i de norra länen i ersättning
för privilegierad stockfångst; börande dessa områden icke vidare till
hemman indelas, utan, enligt hittills gällande stadgande^ alltid åsättas skogsråtta,
hvilken, i likhet med hvad beträffande redan åsätta dylika räntor här
ofvan är sagd!, skall i räkenskaperna redovisas såsom arrendemedel;

14:o att redan åsatt grundskatt, hvilken, först sedan år 1884 ingått,
skall efter åtnjutna frihetsår börja utgöras, må den skattskyldige eftergifvas;

15:o att drängespanmålen och hjelpedagsverkena i Färentuna härad af
Stockholms län, sedan dagsverkena omsatts till penningar i den ordning, som
angående de i ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenklingär
i Kong!, kungörelsen den 11 Maj 1855 stadgad, skola afskrifvas efter
enahanda grund, som här ofvan är för grundskatten bestämd;

16:o att skattemannarätt icke allenast till rusthåll, säterier och bergsmanshemman
af krononatur, utan ock till andra sådana under åborätt upplåtna,
kronan tillhöriga hemman och lägenheter, hvilkas åbor af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande antagas och sou! enligt hittills gällande föreskrifter, emot
till statsverket ingående afgift, kunna till skatte köpas, skall, utan erläggande
af särskild köpeskilling eller annan afgift, tillkomma den person, som

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

derå vid den tid, då denna förändring vidtager, innehar lagligen befäst, mbd
skatteköpsrätt förenad besittning eller pröfvas vaba dertill berättigad; samt
17:o att, efter behörig utredning angående innehafvarens besittningsrätt
och när densamma funnits vara ostridig och af beskaffenhet att, enligt
hittills gällande stadgande^ skatteköpsrätt dermed varit förenad, Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande har att förordna om ofvannämnda hemmans och
lägenheters omföring i jordeboken ifrån krono till skatte och derom hos
Kammarkollegium göra anmälan; och

2: o) Beträffande rustnings- och rotering sbesvär en:
att Riksdagen måtte antaga följande

Lag angående rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning,

§ 1.

Rustnings- och roteringsbesvären skola afskrifvas samtidigt med grundskatten
och efter samma grunder, som för dess afskrifning varda af Konung
och Riksdag bestämda, samt under iakttagande af de särskilda bestämmelser,
som i denna lag äfvensom i lagen om öfvergång från den nuvarande
till den nya härordningen finnas meddelade.

Extra ro teringen och frälser usttj ensten äfvensom presterskap^,-; åliggande
att vid inträffande krig utgöra krigsgärd i spanmål skola med ingången
af år 1884 helt och hållet upphöra.

§ 3.

Mom. 1. De pa grund af kontrakt för annat ändamål än hingsthållning
hel- eller halfvakanta rusthåll och rotar vid kavalleriet samt vakanta
rusthåll och rotar vid infanteriet och båtsmanshållet komma i åtnjutande af
afskrifning, i likhet med rusthåll och rotar i allmänhet, först när vakanskontraktet
tilländagå!’; skolande, intill dess sådant skett, besväret utgöras
och ersättning eller understöd till dessa rusthåll och rotar utbetalas, på sätt
hittills egt ruin, allenast med den förändring att, der vakansafgift utgöres*
till regemente eller kår, densamma enligt stadgandet i § 11, 2:o indrages till

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

statsverket, samt att ersättningen eller understödet från och med är 1884
utbetalas efter omsättning ''till penningar enligt de i § 12 bestämda grunder.

Mom. 2. -Rust- eller rotehållare vare berättigad att, äfven innan tiden
för de i mom. 1 omnämnda kontrakt tilländagå!'', hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
uppsåga'' vakanskontraktet, i hvilken händelse, äfvensom då
uppsägning från kronans sida på grund af derom i kontraktet gjordt förbehåll
eger ruin, vakanskontraktet upphör med det år, hvarunder uppsägningen
skett, och afskrifningen vid tiden för vakanskontraktets upphörande tager
sin början.

§ 4.

Prestationerna för hvarje rusthåll eller rote bestämmas regements-,
kår- och, vid båt.smanshållet, kompanivis till nedannämnda värden:

Å) a hela rustnings- eller roteringsbesväret:

rid berustade kavalleriet:

för Lifregementets dragonkår | 4()() pvonnr

:> Lifregementets husarkår J ............................

» Smålands husarregemente..................................................... 370

» Skånska husarregementet| gg()

» Skånska dragon- » j

vid berustade infanteriet:

för Lifregementets grtmadierkårj - 320

3 Vestgöta regemente j

» Andra Lifgrenadierregementet...................................................... 310

Smålands grenadierbataljon .......................................................... 300

vid roterade kavalleriet:

för Jemtlands hästjägarekår (för dubbelrote) .............................. 300

vid roterade infanteriet:

för Första LifgrenadierregementetI

Uplands regemente .................................................. ISO

Vestgöta Dals

» Skaraborgs ■> .......................................................... 170

3 Nerikes > |

*> Vermlands » ............................................................. 160

» Vestmanlands »

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

för Jönköpings regemente

» Kronobergs »

» Kalmar »

» Dalregementet ...............''..................................

» Bohusläns regemente

» Helsinge »

» Elfsborgs » ............................................................

» Yesterbottens fältjägarekår............................................................

Södermanlands regemente
» Jemtlands fältjägarekår

Norra Skånska infanteriregementet ..........................................

» Södra Skånska

» Norrbottens fältjägarekår

vid berustade båtsmanshåll:

för Blekinge l:a—6:e kompani ........................................................

» Södra Möre l:a—3:e kompani .....................................

vid roterade båtsmanshållet:
för Ijusts kompani

» Gotlands l:a och 2:a kompani

» Södermanlands l:a och 2:a »

>■ Södra Boslags l:a och 2:a »

» Norra » l:a och 2:a »

» Andra Norrlands l:a och 2:a »

» öfriga båtsm anskompanier ............................................................

» frälseroteringen i Blekinge och Södra Möre.............................

» utsockne frälsehemman i Halland (half yakansafgift).............

» städernas båtsmanshåll ..........................................................

B) a skyldigheten att hålla häst med tillhörande persedlar

för Lifregementets dragonkär |

» Lifregementets husarkår j

» Smålands husarregemente................................................................

» Skånska husarregementet |

» Skånska dragonregementet j...........................................................

C) å skyldigheten att hålla häst:

för Jemtlands hästjägarekår .................................................................

150 kr

140

150

130

120

130

120

130

190

180

170

160

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

% 5.

De liqvider mellan statsverket, ä ena sidan, och rust- eller rotehållare,
å den andra, som under afskrifningstiden enligt denna lag ifrågakomma,
skola verkställas efter de i nästföregående § bestämda värden, med undantag''
för:

ko soldatrotarne inom Särna, Idre och Hede byalag i Kopparbergs
län, båtsmansrotarne på Yisingsö samt de nio båtsmansrusthåll i Kalmar län,
för Indika presterskapet emot eftergift af sina utlagor erlägger vakansafgift,
å hvilka rotar och rusthåll värdena skola utgöra samma belopp, hvarmed
vakansafgifterna nu utgå;

2:o med ordinarie rotering, till hälften emot annan roterad jord, belagda
hemman inom de f. d. privilegierade jernbergslagen, Indika hemmans
roteringsskyldighet för hvarje rote skall bestämmas till hälften af ofvannämnda
medelvärde för det regemente, till hvithet, de äro indelade eller inom hvars
stånd de äro belägna.

S 6-

Rust- och rotehållare skall vara skyldig att äfven under afskrifningstiden
utgöra rustnings- eller roteringsbesväret effektivt, intilldess ryttaren,
soldaten eller båtsmannen afgår, från hvilken tid rust- eller rotehållaren är
skyldig och berättigad att erlägga vakansafgift och derå i behörig ordning
tillgodonjuta afskrifning.

§ 7.

Då ryttare, soldat eller båtsman afgår, skall vederbörande rust- eller
rotehållare intill slutet af det år, hvarunder afgång skett, erlägga tillfällig
vakansafgift, i den ordning, hittills gällande författningar stadga, samt rasthållet
eller roten i afseende å liqviden med statsverket för hela detta år
anses såsom effektivt.

§ 8.

Då för rusthåll eller rote, hvarom i § 3 sägs, afskrifning tager sin
början, skall den vakansafgift, hvarå afskrifningen bör ega rum, sättas till
enahanda belopp, som då ännu qvarstå!- för rusthåll eller rote i allmänhet
vid samma regemente, kår eller båtsmanskompani.

Särskilda ''Utskottets Utlåtande N:o 3.

§ 9.

Den af rusthåll vid infanteriet utgående hästvakansspanmål skall utgöras,
så länge rusthållet är eller, enligt hvad ofvan är sagdt, anses såsom
effektivt, men omsättas till penningar efter medeltalet af 1872—1881 årens
medelmarkegångspris.

§ io.

De Göteborgs stad anslagna rotar inom Säfvedals härad skola åtnjuta
afskrifning efter samma grunder, som för rotar vid Elfsborgs regemente i
denna lag äro faststälda; skolande de från rotarne utgående vakansafgifter
tills vidare fortfarande tillfalla Göteborgs stad.

§ 11-

Med ingången af år 1884 skola till statsverket indragas:

l:o) de rotevakansafgifter af Sårna, Idre och Hede byalag, som nu
tillgodonjutas af Elfdals socknemän, hvilka deremot befrias från skyldigheten
att vid inträffande krig anskaffa de soldater, för hvilka ifrågavarande utgifter
utgått;

2:o) de till regementen och kårer nu ingående vakansafgifter.

§ 12.

De till statsverket indragna rånte- och tiondeanslag äfvensom sådana
afskrifva räntor, för hvilka ersättning'' till rusthåll och rotar nu utbetalas
efter årlig medelmarkegång, skola omsättas till penningar efter medeltalet af
1872—1881 årens medelmarkegångspris, och skall beloppet deraf med tillagd
forsellönsersättning å spanmålen, beräknad till 8 öre kubikfoten för råg och
korn samt 6 öre kubikfoten för hafre, för hvarje rusthåll eller rote sammanföras
med det till rusthållet eller roten eljest från statsverket utgående penningeanslag;
börande derefter ifrågavarande statsanslag såsom rustningseller
roteringsunderstöd årligen, så länge rustnings- eller roteringsbesväret
utgöres effektivt, med oförändradt belopp godtgöras vederbörande på sätt här
nedan sägs.

§ 13.

De från statsverket utgående anslag till Jemtlands roteringskassa och
Yestmanlands knektelegomedelskassa skola efter ingången af år 1884 icke
Bill. till Biksd. Prof. 1883. 8 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 2

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

vidare ingå till nämnda kassor, utan skall — sedan anslaget till Jemtlands
roteringskassa bl i tv i t enligt de i § 12 angifna grunder till visst penningebelopp
bestämdt och lika fördeladt emellan rotarne, med iakttagande deraf
att hvarje kavallerirote erhåller dubbelt emot infanteri rote, och anslaget till
Yestmanlands knektelegomedelskassa fördelats lika emellan de till understöd
från nämnda kassa berättigade rotar — det för hvarje rote sålunda bestämda
understöd årligen tillgodokomma vederbörande rotehållare, så länge roten är eller
anses såsom effektiv, men derefter indragas till statsverket, allt på sätt och
i den ordning, som i § 15 vidare sägs.

§ 14.

För rusthåll och rotar, till hvilka något understöd af statsmedel icke
utbetalas, skall afskrifningen försiggå sålunda att, der rustningen eller roteringen
utgöres effektivt, rusthallet eller roten ärligen åt statsmedel tillgodonjuter
ersättning, motsvarande så stor procent af det i § 4 bestämda värde
å hela rustnings- "eller roteringskostnaden, som till och med aret näst före
ersättningens utbetalande är afskrifven, hvaremot, der skyldigheten fullgöres
medelst erläggande af sådan vakansafgift, som bör genom afskrifning minskas,
det ursprungliga beloppet deraf, beräknadt till ofvanberörda värde, skall nedsättas
med så stor procent, som till och med året näst före vakansafgittens
erläggande blifvit eftergifven.

§ 15.

För rusthåll och rotar, till hvilka understöd af statsmedel enligt § 12
utbetalas, och, som äro berättigade till afskrifning, skall densamma verkställas
på följande sätt:

l:o). Der det i § 4 bestämda värde å hela rustnings- eller roteringskostnaden
är större än understödet, skall vederbörande rust- eller rotehållare,
så länge besväret utgöres effektivt, jemte nyssnämnda understöd tilldelas en
årlig ersättning, motsvarande så stor procent af skilnaden emellan understödet
och värdet å rustnings- eller roteringskostnaden, som, enligt grunderna
för afskrifningen, till och med året näst före ersättningens utbetalande är
eftergifven, hvaremot, i händelse rustnings- eller roteringsbesväret fullgöres
genom erläggande af vakansafgift, merberörda understöd skall indragas till
statsverket, samt rust- och rotehållare årligen erlägga sa stor procent af
skilnaden emellan omförmälda värde å rustnings- eller roteringskostnaden samt
nyssnämnda understöd, som intill början af det år, hvarunder inbetalningen
eger rum, efter ofvannämnda grunder för afskrifningen ännu qvarstår;

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3. ] 1

2.o). Der hela värdet a rustnings- eller roteringskostnaden är lika
stort med eller mindre än understödet, skall detta sistnämnda, så länge besväret
utgöra effektivt, utbetalas till vederbörande rust- eller rotehållare
utan lättighet för dem att derutöfver tillgodonjuta något ytterligare anslag
af statsmedel, men, i händelse rusthåll eller rote är vakant, indragas till
statsverket emot befrielse för rust- eller rotehållaren från vidare utgifter för
rustnings- eller roteringsbesväret.

§ 16.

För rusthåll och rotar vid kavalleriet, der, på sätt i § 10 af lagen
om öfvei gången från den nuvarande till den nya härordningen omförmäles
manskap, aflönadt, med torp, efter öfvergångstidens slut qvarstår, skall, sä
länge detta förhållande fortfar, vakansafgift årligen erläggas med de i § 4
här ofvan bestämda värden för häst och persedlar vid rusthåll och för häst
vid rotehall, samt rusthållet eller roten komma i åtnjutande af afskrifningen
i (cn ordning, som för effektiva rusthåll och rotar i §§ 14 och 15 stadgas.

§ 17.

Sådana boställen och hemman, Indika nu äro ålagda ordinarie rotering
emot full ersättning derför, beräknad efter markegångspriset å kostnaden fölen
soldat- ellei båtsmansrote, skola från och med 1884 års ingång och så
länge besväret utgöres tillgodonjuta ersättning af statsmedel efter de i § 4
bestämda värden å kostnaderna för en soldat- eller båtsmansrote.

§ 18.

Understöd för rustning eller rotering, som af statsmedel utgår, skall
vid de arliga uppbördsstämmorna för det föregående året till vederbörande
utbetalas, likasom äfven de vakansafgifter, Indika de rustnings- eller roteringsskyldige
för det föregående aret skola utgöra, då erläggas.

§ 19.

Oidinarie ellei extra rotering skall från och med 1884 års ingång
icke vidare åsättas.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

§ 20.

1 fråga om afskrifningen för rusthåll och rotar, som fullgöra rustnings -eller roteringsskyldigheten medelst hingsthållning, gäller hvad här ofvan beträffande
effektiva rusthåll och rotar är stadgadt.

T sammanhang härmed har Kongl. Maj:t, för den händelse Riksdagen
komme att bifalla hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit, äskat Riksdagens
medgifvande, att de ytterligare bestämmelser, som vid tillämpningen åt Kongl.
Makts och Riksdagens beslut angående afskrifningen af grundskatter samt
af rustnings- och roteringsbesvären skulle kunna erfordras, finge af Kongl.
Maj:t meddelas.

Af förenämnde motionärer är föreslaget:

af Friherre Klinckowström,

(motion K: o 2) att rust- och rotehållare, i sammanhang med befrielse från
grundskatter samt rustnings- och roteringsbesvärens utgörande, öfverlemna till
staten, utan ersättning, nuvarande ryttare-, soldat- och batsmanstorp, der sadana
finnas jemte ett omgifvande åkerland af ett tunnlands vidd, ang af äfven ett
tunnlands vidd samt nödig hagmark för en ko och 2 a 3 far till sommarbete.
Har torp större jord vidd än ofvan är nämndt, ege staten rättighet, der sa prolvas
för det allmänna nödigt eller nyttigt vara, lösa denna öfverloppsjord efter
laga värdering, till det i orten gångbara pris. I annat fall atergar narnnda
jord till det stamhemman det ursprungligen tillhört;

att vid de rotenummer, som antingen icke hafva jord, eller otillräcklig
sådan eller inga eller icke laga antal byggnader, eller slutligen sakna sa
väl byggnader som jord, såsom, bland andra, de nyroterade hemmanen.
Indika erlägga vakansafgift, torp med laga hus och minsta lagliga areal åt
åker äng och betesmark, der görligt är, genom de till roten hörande hemmanens
försorg; och på deras bekostnad anskaffas och kostnadsfritt till staten
"emnas, Lian sådant torp, efter laga besigtning, blifvit gilla* och
godkändt. I annat fall lösa sig dylika roteringsskyldiga hemman från sistnämnda
skyldighet antingen genom att till staten lemna torpets och torpjordens
kapitalvärde med ett tusen kronor eller att sjelfva, der krigsstyrelsen
så nödigt finner, fortfarande bekosta knektens inqvartering in natura;

att som hvarje ryttare och knekt, så vidt görligt är, hör förses med
torp dylik hostad med omgifvande åker, äng och betesmark, till den vidd
förut blifvit nämndt, hör, der intet torp för soldaten hittills funnits, eller
roteringsskyldiga hemman äro pligtiga sådan bostad anskaffa, genom statens

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

försorg beredas, medelst expropriation af jorden på passande ställe och de
nödiga byggnadernas uppförande; och

att statsverket öfvertager alla de omkostnader, rust- och rotehållare
hittills haft med ryttares och knekts anskaffning, lega, lön och underhåll,
torpbyggnad och dess underhåll, qvarn- m. fl. resor, brukning m. in. d.
Denna skyldighet öfverlåter krigsstyrelsen att, emot vederbörlig redovisning,
besörjas af en vid hvarje indelt regemente eller corps bildad ekonomisk
direktion, som eger antingen omedelbart öfvertaga dessa åligganden i sin
helhet eller delvis, eller ock öfverlåta dem till enskilda personer i orterna,
genom der hållna entreprenadauktioner;

samt (motion ]ST:o 3) att alla de omkostnader staten får vidkännas för
öfvertagande af hittills rust- och rotehållare åliggande skyldigheter, jemte
de ersättningar derför statsverket dem tid efter annan lemnat, äfvensom
kostnaden för hela boställsverket och truppens inqvartering m. m. med hvad
mera till indelta arméns aflöning hörer, garanteras genom en lag; och

att Kongl. Maj:t i sammanhang med förslag till ny härordning täcktes
till Riksdagen framställa förslag till afskrifning af grundskatterna, i hvad
ordning och inom hvilken tid detta bör ske, samt huru medlen dertill skola
anskaffas;

af Herr Björnstjerna,

(motion X:o 27), att, derest den nya härordningen af Konung och
Riksdag godkännes och indelningsverket upphäfves, rust- och rotehållare så väl
vid landtförsvaret som vid båtsmanshåll et måtte åläggas att, mot det två tredjedelar
af bördan för rustningens eller roteringens fullgörande afskrifvas, återstoden
pa sådant sätt aflöses, att rust- och rotehållare, när han befrias från
rustningens eller roteringens utgörande och mot erhållande af full dispositionsrätt
öfver det till roten hörande torpet, der sådant tinnes, antingen kontant
eller under loppet af vissa år till statsverket inbetalar en summa, i afrundadt
tal motsvarande eu tredjedel af den beräknade medelkostnaden för nummer
vid det regemente eller corps, der han rustningen eller roteringen utgjort;

att af dessa belopp bildas en rekryteragskassa, hvaraf den årliga
räntan i första rummet användes såsom bidrag till utjemnande af bördan för
de kommuner, hvilka vid anskaffande af stamsoldat hafva att utbetala skilnaden
mellan legans verkliga belopp och det, som af staten dertill lemnas, samt
att den del af räntan, som för detta ändamål ej användes, lägges till kapitalet
för att öka rekryteringskassan, tills denna uppnått det belopp, att
årliga räntan deraf blir tillräcklig att ersätta legan, ej allenast vid anskaffningen
åt hela den årliga stamrekrytkontingenten, utan äfven till upprätt -

14 Särskilda Utskottets Utlåtande N:o ö.

hållande af stammens fulltaliga nummerstyrka, hvarefter all annan garanti
upphör;

att genom lag stadgas, att denna rekryteringskassa icke, utan Konungs
och Riksdags sammanstämmande beslut, må för annat ändamål användas;

samt (motion K:o 28) att jord af skattenatur ma, pa fördelaktiga
vilkor, genom en billig aflösning beredas tillfälle att frigöras tran densamma
åliggande grundskatter;

att skatteköpt kronojord skall fortfarande utgöra den skatt, som enligt
skatteköpebrefvet densamma åligger; och

att all skatteförsäljning af kronojord hädanefter förbjudes, börande i
stället sådan jord, vid inträffad åboledighet, för kronans räkning utarrenderas;

af Herr Nyström (motion N:o 29),

att grundskatter samt rustnings- och roteringsbesvären måtte, utan
afseende om indelningsverket bibehålies eller icke, samt under antagande, att
af motionären antydda grunder till ny bevillningsförordning blifva i hufvudsak
antagna, aflyftas från jorden genom afskrifning och aflösning eller sålunda,
att två femtedelar afskrifvas under 15 är såsom motsvarande dels
blifvande bevillning på jordbruksfastighet, dels de ökade tyngder, som joidinnehafvarne
under äldre tider kunna tillfälligt pålagts, dels ock de stegrade
fordringar, som för rust- och rotehållen efter indelningsverkets införande och
jemväl under senare tider uppkommit; och

att återstående tre femtedelar, eller 6 millioner kronor af grundskatterna,
rust- och roteringsbesvären, motsvarande, kapitaliserade eftei fem
procent, etthundratjugu millioner, aflösas genom under längre tid, minst 15
år, skeende betalning och användas antingen till amortering af landets jemvägsskulder
eller till en orubblig fond, deponerad för längre tid uti allmänna
hypoteksföreningar, samt under förbehåll i bada fallen, att räntan dela endast
användes för landets försvar;

af Herr Ljunggren,

(motion N:o 14), för den händelse Riksdagen icke skulle komma att antaga
någon ny härordning, byggd hufvudsakligen på grunderna i de Kongl. förslagen,
dels att, så länge eu af motionären föreslagen lag angående värnpligtigs
tjenstgöring under fredstid är i verksamhet, följande lättnader i r^stningsoch
roteringsbesvären skola tillgodokomma rust- och rotehållet samt batsmansliållet
nemligen!

’ a) hvarje gång rekryt insättes i nummer vid så väl rust- och rotesom
båtsmanshållet, lernnar staten ett bidrag af 50 kronor. Denna så kallade
rekrytering sbjelj) utgår från och med år 1884;

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

krön07-b) PrSfnTmm^ ohvilkas rustningsunderstöd icke uppgår till 200
, alla’ hvarje^ gång ny remont insattes, af staten ett bidrag af

af effpktilT v Denra T kaUade remonterin#sWp, som tillgodonjutes äfven
ocli med il 1884 ® nummer af Jemtlands hästjägarecorps, utgår från

klarin^ ofv^rta^r fran och med år 1885 manskapets vid rusthållet be mundcriJ\

{emte annan utredning för det samma, såsom sadel mundenng

lemtygs- och trosspersedlar, hvaremot staten samtidigt erhåller

rande pereedla? " Vld bnik varande> af nisthållarne anskaffade, motsva hid,

*^^ rotenammer> som verkligen håller karl, erhåller ett årligt

å -en 8i«ql aflo“mg och bostad- Denna s- k- lönehjelp utgår under

aien 1884 och 188o med 20 ki-onor samt från och med år 1886 med 30 kronor •

hållet att8twf7tag®r,0ch.med är 1884 skyldigheten för båtsman*
naiiet att bekosta kappsäck och småpersedlar;

erhåller »tTTrlirt Tf ah“t™ansl‘äUct’ "» verkligen hiller båtsman,
crlialiei ett, ailigt bidrag till båtsmannens aflöning. Denna s k lönefri el/n

utgår från och med år 1885 med 15 kronor årligen; ° V

a vakansafgiften för de lediga rotarne i Södra Möre och Blekino-e
nedsattes från och med år 1885 med tio procent; samt ö

bevilias säi-skilrmlllf UP?fÖrand1e stat för ofvan angifna ändamål

beviljas särskilda förslagsanslag till sammanräknadt belopp af 1 037 000

505T100 r1^ anfg/°ck 1 1884 ärs riksstat enda^ anvisas med tillhopa

krrvnnv f1]1 450’000 kl''onor under 4:de hufvudtiteln och 55,000

kionoi under 5:te hufvudtiteln;

fast egendom(m0ti°n K''° 16)’ Under förutsattning af lika bevillning för all

, ,, a[.t .frau ock ™ed år 1884, och så länge den sålunda bestämda fästim
,-nif’e)(d ,ll/lg.eny1 fo‘''llallandc ^11 annan bevillning efter andra artikeln ei varder
!l bf ’o,f de skattskyldige medgifves ett afdrag af femton procent å den krobehallna
lantan åt frälse-, skatte- och kronohemman och lägenheter; dock så

lägenhet ej öfyeLiger en krona;1"" * " »>''hennnananmmner eller

att afdrag icke heller medgifves för

t,l «ntraTfebTn '' T™ kolumn uppförda presternas utlagor;

b) tantoi åt »dana, sedan ar 1809 till enskilde under eganderätt öfrerlatna
egendomar, lrnlka före öfverlätelsen icke innehafts med stadgad åbl

öfverloppsnmrker^dTnorrj!10?1,1"311’ TbTM> P» Öland® ilsken,

oiverioppsmai nei i de nona lanen, kronohagar och skogslott er som enligt

Rikets Ständers skrifvelse den 13 Juni 1818 och Kammarkollegii cirkulär den 1&4

Särskilda Utslcotteis Utlåtande N:o 3.

Am-il 1824 till enskilde försålts eller till vederlag för mulbetesrätt upplåtits,
samt andra egendomar, som jemlik! särskilda KongL bref tJl OTskilde^rsålts
äfvensom räntor som äro åsätta skogsområden, hvilka gifvits i ersatt
ning’ för privilegierad stockfångst, eller strömfall och slatterlägenheter, hvilka

tills vidare äro åt enskilde upplatna, . o o, .. ,

att bestämmelsen om afdrag icke heller har tillämpning a sådan ranta
som ännu kan finnas påförd till statsverket indragna och för dess rakning
utarrenderade egendomar, eller å ränta, som boställsinnehafvare eller dess
Skafvare ten vara skyldig att under viss tid till statsverket eller till

efterträda ren» eilä^ga^sanit^ts hemmansnnmmer eller lägenhet

uppstår bråk af öre, afdraget må beräknas till närmast hogie oietal,

af Herr Jåns Rundbäck (motion N:r 57),

att de rotar och rusthåll vid ej mindre fotfolket och rytteriet an
båtsmanshåll, som för närvarande lemna knektarne lagliga.torp, n»
kronan afstå dessa torp med tillhörande hus i fullgod! stock. eller och d
torp, hvilka vid insyning enligt gifna lagliga grundei godkannas sa^
de rotar och rusthåll, som nu icke lemna torp eller icke vilja anstalta s
dana, må ega att i stället lemna staten godtgörelse i penningar till åsatt

vaide, och rotehållare, mot fullgörande häraf, sedermera ma vara

frie från alla vidare särskilda utgifter till manskapets uppehållande och underhåll,
af hvad namn och beskaffenhet de vara ma; j .

att rusthållet, på sätt här nedan sägs, befrias från /3 af lustningsra
tan, hvarför ersättning för rustningens uppi-ätthaffande eib»f st^yaket
till motsvarande belopp, likasom Botgörelse för den del af anpnents
räntan som afskrifves, hvarjemte hvarje rusthåll undei fiedstid^vid lemon

tering ’ erhåller af staten, efter af markegångsdeputerade derå åsatt värde,

hälften af kostnaden för ny remonts anskaffande, eller att rusthållare i stallet
må ega rätt att vid nyremontering till en remonteringskassa befäl
''halfva vSt t en remont, då sådan sedan genom beMets försorg ^
fas; och att under krigstid afl remontenngsskyldighet foi rusthallaien

upphör^ samhällsklasser, som betala bevillning efter 2:araartiMn

och icke på annat sätt bidraga till stamtmppens underhall, alaggas en säl
skild afgift till soldathusens nybyggnad och underhall; o

att i lönen för de med torp försedde soldaterna ma ingå ett särskild
ersättningsbelopp för husens underhåll, hvilket belopp endast under de vi -kor utbetalas Pfill soldaten, att han vid verkstad husesyn visar sig haiva

Särskilda Utskottets Utlåtande JS:o 3.

behörigen fullgjort sin underhållsskyldighet, hörande i annat fall beloppet
användas till nödiga reparationers verkställande genom befälets föranstaltande;
och

att af grundskatterna en tredjedel må afskrifvas det år, då den föreslagna,
reformen af försvarsväsendet träder i verkställighet, utan att såsom
ersättning derför någon förhöjning i den nuvarande fastighetsbevillningen
eller någon särskild inkomstbevillning af jordbruket bör ifrågakomma;

af Herrar Lind och Marqusm (motion Ko 82),

att Riksdagen ville för sin del besluta, att mindre, kronan tillhöriga
lotter i hemman, som i jordeböckerna från äldre tider stått uppförda under
skattetitel, må af sådana hemmans innehafvare få utan lösen bibehållas såsom
skattejord och kronans rätt till sådana mindre lotter afskrifvas;

af Herr P. G. Petersson i Brystorp (motion Ko 92),

att egarne till de hemman och lägenheter, hvarifrån frälseräntor utgå
till enskilda personer, måtte utan undanskjutande till framtiden komma i
lika åtnjutande af afskrifning å sina räntor, eller deremot svarande ersätt
ning åt staten, som annan jordbruksfastighet möjligen kan tillgodokomma;

af Herr G. Säl lin g (motion Ko 961,

att Riksdagen, under de förutsättningar, som frågornas sammanhang betingar,
må besluta afskrifningen i sin helhet af grundskatterna samt rustnings-
och roteringsbesvären, att börja och fortgå efter den af Kong], Maj:t
antydda och af skatteregleringskomitén föreslagna plan, samt att detta så, i
ena som andra fallet må erhålla kraft af lag, som endast genom Konungs
och Riksdags sammanstämmande beslut, på sätt om allmän civillag stadgadt är,
kan ändras eller uppi)äfvas.

Den olikhet i beskattning, som jordegendomen i vårt land företer, och den
tyngre skattebörda, som åligger största delen af Sveriges jord i förhållande till de
flesta andra beskattningsföremål hafva sedan lång tid tillbaka vid flerfaldiga tillfällen
gifvit anledning till förslag, Indika åsyftat att i dessa afseenden åvägabringa
större jemnhet ; och äfven öfver de med grundskatterna i kameralt hänseende
likartade rustnings- och roteringsbesvären har försports ett mer och mer ökadt
missnöje, framkalladt af den ojemna fördelningen af försvar sb orden. Tid
efter annan hafva också på dessa områden förändringar vidtagits, i det en och
annan räntetitel blifvit upphäfd samt en icke obetydlig nedsättning i räntans
Bill. till Biksd. Prot. 18S3. 8 Sand. 1 Afd. 3 Höft. 3

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 11.

och tiondens belopp egt ruin genom flen omsättning i penningar af ränteoch
tiondepersedlarne, hvarom föreskrifter meddelats i Kong! förordningen
den 23 Juli 1869. hvarjemte åtskilliga lindringar kommit rust-och rotehållare
till del.

L den man uppkomsten och utvecklingen af de å jorden hvilande skatterna
blifvit föremål för en fullständigare utredning har man emellertid kommit
till eu allmännare åsigt om olämpligheten af grundskatternas bibehållande
i deras nuvarande skick; och sedan fördelen af att för eu tidsenlig organisation
af vårt försvar söka eu annan grund än indelningsverket jemväl blifvit
allmännare erkänd, bär fråga uppstått äfven om rustnings- och roteringsbesvärens
borttagande.

I öfverensstämmelse härmed har Riksdagen, med anledning af väckta
förslag om grundskatternas aflösning eller afskrifning och om lindringar i eller
afskaffande af indelningsverket, i underdånig skrifvelse den 24 Maj 1873,
med framhållande af önskvärdheten ej mindre af grundskatternas samt rustnings-
och roteringsbesvärens afskrifning än äfven af den indelta arméns ersättande
med eu på vidsträcktare tillämpning af den allmänna värnpligten
grundad organisation af landets försvar, anhållit, att Kong!. Maj:t täcktes,
under förutsättning att eu sådan härordning blefve af Konung och Riksdag
antagen, i sammanhang med förslag dertill i nåder föreslå stadganden,
genom Indika, efter eu måttstock af tre procent årlig afskrifning, ej mindre
rustnings- och roteringsbesvären med deraf härflytande kostnader komme att
efter hand minskas och slutligen försvinna än äfven grundskatterna upphöra,
mot det att jordbruksfastighet åsattes bevillning efter samma grunder, som
gälla för annan fastighet.

Med anledning häraf erhöll Kammarrådet Alb. Anderson den 26 September
1873 nådigt förordnande att, såsom särskild! biträde i Kong], Finansdepartementet,
afgifva betänkande och förslag ej mindre huruledes grundskatterna
samt rustnings- och roteringsbesvären borde afskafva» än ock beträffande
de åtgärder i (ifrigt, som genom en sådan afskrifning kunde föranledas,
äfvensom att insamla och utarbeta de statistiska uppgifter och öfversigt
er, som kunde tjena till frågans belysning, hvarefter Kammarrådet Anderson
den 15 September 1874 i berörda hänseende afgaf betänkande, deröfver
Arméförvaltningen, Förvaltningen af sjöärendena, Kammarkollegium
och Statskontoret den 22 Februari 1875 gemensamt afgåfvo infordradt underdånigt
utlåtande.

Den 22 Juli sistnämnde år tillsattes eu förberedande skatte]emkningskomité
med uppdrag att verkställa de undersökningar och uppgöra de förslag,
hvilka kunde finnas behöfliga såsom förberedelser för utredandet af frågan
på hvad sätt och i hvilken ordning, under förutsättning att de af faslig -

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

heter utgående rustnings- och roteringsbesvär samt grundskatter successivt
minskades för att slutligen upphöra, ersättning för de statsverket genom dem
tillflytande inkomster kunde vara att säkert påräkna, på samma gång som
tillgångar derutöfver bereddes för de statsutgifter, hvilka tunnos erforderliga
för det successiva genomförandet och upprätthållandet af eu härordning, byggd
på grundvalen af de i. Kong! Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen af
den 16 Januari 1875 innefattade bestämmelser; och berörde komité afgaf
den 20 Oktober 1876 underdånigt betänkande.

Efter det frågan om grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären
sedermera varit föremål för flere Riksdagars behandling utan att
erhålla sin lösning, lémnade Kong! Maj:t den 20 Juni 1879 med anledning
af Riksdagens derom framstälda begäran nådigt uppdrag åt eu skatteregleringskomité
att efter fullständig utredning af alla skatteförhållanden i riket
uppgöra förslag till eu på denna utredning grundad rättvis fördelning af
skattebördorna.

På grund af detta uppdrag har skatteregleringskomitén den 13 September
1882 afgifvit underdånigt utlåtande och förslag angående skatteförhållandena
i riket, och sedan beträffande de olika delarne deraf underdåniga
utlåtanden infordrats från vederbörande embetsverk och myndigheter, har
Kammarkollegium den 9 November 1882 ånyo afgifvit utlåtande samt
Kammarkollegium, Arméförvaltningen och Marinförvaltningen den 10 i samma
månad och är afgifvit gemensamt underdånigt utlåtande angående den för
rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning uppgjorda plan.

Dä Utskottet nu går att framställa förslag rörande grundskatterna
samt rustnings- och roteringsbesvären, har Utskottet icke anledning att i
väsentliga delar tillstyrka några afvikelse!'' ifrån Kongl. Maj ds i ämnet aflåtna
proposition, hvarför Utskottet här nedan inskränker sig till att angifva
de grunder, som bestämt Utskottet att i en och annan punkt föreslå förän_
drade bestämmelser, under det Utskottet i öfrig! hänvisar till den motivering,
'' som anförts dels af skatteregleringskomitén och dels af Statsrådet och Chefen
för Finansdepartementet den 8 Januari innevarande är till statsrådsprotokollet.

I främsta rummet efter förslagen om landt- och sjöförsvarets ordnande Angående
har Utskottet ansett sig böra till pröfning framlägga frågan angående rust-ru,^t2lng™h

besvären.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

nings- och roteringsbesvärens afskrifning, såsom närmast sammanhängande
med indelningsverkets upphörande såsom en militärisk anstalt.

J afseende ä de förutsättningar, under Indika en lag i detta ämne må
kunna antagas, finner Utskottet icke nödvändigt att fordra ett godkännande
till alla delar af Kong! Majds propositioner angående de frågor, som anses
vara af hvarandra ömsesidigt beroende, utan Utskottet föreslår, att endast
begge Kamrarnes sammanstämmande beslut i dessa ämnen skall utgöra vilkoret
för lagens antagande.

Uti § 1 af den af Kong!. Maj:t föreslagna lagen angående rustningsoch
roteringsbesvärens afskrifning finnes stadgadt, att dessa besvär skola afskrifva
s samtidigt med grundskatten och efter samma grunder, som för dess
afskrifning varda bestämda; och de för sistnämnda afskrifning af Kong!
Maj:t föreslagna grunder innehålla, att, i syfte att den å viss jord Infilande
grundskatt må afskrifvas genom eftergift första året af tio för hundrade och
sedermera hvart annat ar af fem för hundrade, tio för hundrade skola afskrifvas
med ingången af år 1884; hvaremot på sätt förut är nämndt dels
Herr Björnstjerna, i sin motion N:o 27, föreslagit, att två tredjedelar af rustningsoch
roteringsbesvären skola afskrifvas, men återstoden afl ösas, och dels Herr
Nyström, uti motionen N:o 29, föreslagit att två femtedelar af dessa besvär
måtte afskrifvas under femton år samt öfriga tre femtedelar aflösas genom
under längre tid skeende betalning.

Hvad nu först angår sistnämnda motioner, sä utom det betänkliga uti
att ålägga rust- och rotehållare att ovilkorligen aflösa deras besvär genom
att till statsverket erlägga ett kapital, deraf inbetalningen, äfven om den
fördelades på vissa är, väl alltid skulle komma att hvarje gång medföra eu
större utgift än den örliga kostnaden för besvärets fullgörande, finner Utskottet
Kongl. Maj:ts förslag vara efter förhållandena bättre afpassadt. i
sakens natur finnes ingen giltig grund, hvarför vissa hemmans egare skola
bära eu väsentligen större börda för försvaret än rikets öfriga innebyggare;
och om indelningsverket icke vidare tages i anspråk för sitt ursprungliga ändamål,
vore den naturliga följden, att de nu rustnings- och roteringsskyldige
komme i samma ställning, som om indelningsverket aldrig funnits. Häremot
invändes, att bördan af indelningsverket under tidernas lopp inväxt i hemmanen
och ingått i beräkningen af deras värde, samt att egarne således
skulle gorå åtminstone en relativ vinst, om de för försvaret icke blifva mera
betungade än andra. Denna vinst blifver dock med afseende å den långa
tidrymd, hvarunder afskrifningen enligt Kongl. Majfis förslag skall försiggå,
och det jemförelsevis ringa belopp, som hvarje gång afskrifves, i de flesta fall
för den skattskyldig^ föga märkbar i jemförelse med hvad som skulle blifva
förhållandet, om rustnings- och roteringsbesvären antingen i sin helhet eller

Särskilda Utskottets Utlåtande N;o

till någon större del blefve på en gång aflyftade. Beträffande storleken af
den eftergift, som uppkommer genom eu afskrifning enligt Kongl. Maj:ts förslag,
är det uträkna dt att derest de rust- och rotehållare enligt den föreslagna
afskrifningsplanen åliggande utskylder under hela afskrifningstiden inginge
till en fond, a hvars kapitaltillgångar kunde beräknas en årlig ränta
af 5 proc., denna fond skulle icke allenast under afskrifningstiden utan äfven
sedermera allt framgent årligen kunna till statsverket aflemna ett belopp,
motsvarande i det närmaste hälften af rustnings-och roteringsbesvärens värde,
sådant det vid afskrifningstidens början och innan någon afskrifning skett,
befinnes. Om med indelningsverkets upphäfvande en annan grund antages
för rikets försvar, torde den eftergift, som Kongl. Maj:ts förslag till afskrifning
sålunda åsyftar, icke kunna anses oskäligt hög.

Jemte det Utskottet på dessa grunder icke kan biträda nämnda motioner
uti ifrågavarande delar, finner Utskottet, att den af Kongl. Maj:t framstäida
plan för rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning bör icke allenast
i sitt syfte godkännas, utan definitivt fastställas på samma gång som indelningsverket
upphäfves och den nya härordningen definitivt antages; och Utskottet
har derför föreslagit den ändring i § 1 af Kongl. Maj:ts förslag till
lag angående rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning, att både tiden
och sättet för afskrifningen der eu gång för alla bestämmas.

Från de allmänna bestämmelserna angående afskrifningen för hel- och
halfvakanta rusthåll och rotar har Kongl. Maj:t i § B undantagit sådana
rusthåll och rotar, som fullgöra rustnings- eller roteringsskyldigheten medelst
hingst håll ning, och § 20 föreskrifver, att i fråga om afskrifningen för dessa
rusthåll och rotar skall förfäras på enahanda sätt som beträffande afskrifningen
för effektiva rusthåll och rotar. Enligt hvad Statsrådet och Chefen
för Finansdepartementet till statsrådsprotokollet anfört, hafva särskilda stadganden
härutinnan ansetts nödiga för att förekomma, att icke möjligen samtliga
eller de flesta hingsthållningsnummer redan vid afskrifningstidens början
skulle frånträda sina kontrakt och upphöra med hingsthållningen; och det är
således uteslutande i hästafvelns intresse, som dessa undantagsbestämmelser
tillkommit. Då Utskottet hemställer, att ifrågavarande rusthåll och rotar
må underkastas de allmänna bestämmelserna angående afskrifningen för vakanta
rusthåll och rotar, beror detta derpå, att sqvadrons- och kompanihingsthällningen
nu mera icke har den betydelse för hästafveln, att, derest de
dertill anslagna nummer skulle inom en kortare tid upphöra med hingsthållningen,
någon synnerligt menlig inverkan deraf skulle förspörjas. De åtgärder
för hästafvelns befrämjande i riket, som på senare tider vidtagits,
äro nemligen af den omfattning, att sqvadrons- och kompanihingsthållningens
betydelse härutinnan ansenligt minskats. Under det antalet af de nummer,

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

som fullgöra rustnings- eller roteringsskyldigheten medelst hingsthållning, utgör
endast 68, deraf vid berustade kavalleriet 55, vid berustade infanteriet 9
och vid roterade kavalleriet 4, hafva under de fem åren 1878— 1882 i medeltal
97 hingstar från Ström sb olms, Ottenby och Flyinge stuterier varit
stationerade i de olika länen; och enligt de uppgifter, som kommit Utskottet
till hända, hafva dessa senare anlitats såsom beskällare proportionsvis långt
flere gånger än sqvadrons- och kompanihingstarne. Härtill kommer den verksamhet,
som hushållningssällskapen samt enskilda personer och föreningar genom
inköp och stationering af beskällare utveckla för hästafvel^ befrämjande,
och denna torde vara af minst lika stor betydelse som stuteriernas. Särskild!
är detta fallet i Skåne, hvarest sqvadronliingsthållningens upphörande
skulle blifva mest känbart, enär icke mindre än 40 af de till hingsthållning
anslagna rusthåll äro till finnandes inom denna provins; och här är o dessutom
de 14 s* k. premiehingstarne stationerade, hvilka underhållas af enskilda personer
med bidrag af statsmedel.

Med anledning häraf har Utskottet låtit de allmänna bestämmelserna
i § 3 angående afskrifningen för vakanta rusthåll och rotar gälla äfven dem,
som äro till hingsthållning anslagna, och såsom eu följd häraf jemväl ur sitt
förslag uteslutit § 20 i Kong! Maj:ts proposition.

Utskottet, som i likhet med Kong!. Maj;t finner, att de Göteborgs
stad anslagna rotar inom Säfvedals härad böra åtnjuta afskrifning efter samma
grunder som rotar vid Elfsborgs regemente, äfvensom att någon indragning
till statsverket af de från rotarne utgående vakansafgifter för närvarande
icke bör ifrågakomma, har derjemte förehaft frågan huru vida Göteborgs
stad må vara berättigad till ersättning för den förmån, staden af dessa rotar
hittills åtnjutit ; och då enligt hvad af det vid Kongl. Maj :ts proposition fogade
statsrådsprotokollet framgår, Kongl. Maj:t är betänkt på att föranstalta om
erforderlig utredning i förenämnda hänseende, har Utskottet ansett lämpligt
att i § 10 inlägga en bestämmelse, hvarigenom af en blifvande utredning
göres beroende, icke blott huruvida vakansafgifterna kunna indragas till
statsverket utan och om Göteborgs stad må vara berättigad att åtnjuta ersättning
med anledning af afskrifningen för ifrågavarande rotar.

Med den ändring af senare delen af § 13, som Utskottet föreslagit,
har endast afsetts att vinna större tydlighet i uttryckssättet.

I likhet med hvad Utskottet i lagarhe angående landt- och sjöförsvarets
ordnande hemstält, har Utskottet ansett sig böra föreslå, att icke heller
denna lag må utan Konungs och Riksdags sammanstämmande beslut ändras
eller upphäfvas.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3. 23

.Beträffande grundskatternas afskrifning, har Utskottet ansett beslut
härom böra fattas under likartad förutsättning, som Utskottet för antagande
åt lagen om rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning föreslagit.

1 fråga om afskrifningsplanen har Utskottet visserligen uppmärksammat
de skäl, Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet anfört mot att
pa eu gång fastställa denna plan för hela den tid, som den omfattar. Men
a andra sidan torde kunna ifrågasättas, huru vida afskrifningen skulle komma
att försiggå med nöjaktig stadga och ordning, derest, på sätt Kong! Maj:t
föreslagit, beslut fattades endast angående första årets afskrifning, under det
beträffande afskrifningen i öfrig! intet vidare bestämdes, än att statsmakterna
angåfve syftet att låta den samma fortgå efter eu viss plan. Enligt
denna plan skulle, efter det tio procent af grundskatten blifvit med ingången
åt år 1884 afskinna, sedermera fem procent af ursprungliga beloppet hvart
annat är afskrifvas, och då afskrifningsfrågan sålunda hvart annat år skulle
blifva föremål för Kong! Maj:ts och Riksdagens behandling, är det möjligt,
att mer eller mindre tillfälliga omständigheter kunde verka derhän, att den
ursprungliga planen för afskrifningen komme att undergå förändringar: I

detta afseende kan det befaras, antingen att grundskatterna komme att försvinna
vida hastigare än Kong!. Maj:t nu antagit, eller ock att afskrifningen
skulle fördröjas eller må hända helt och hållet afbrytas.

På grund af dessa betänkligheter har Utskottet ansett sig böra, i öfverensstämmelse
med Herr Sällings motion, föreslå, att planen för grundskatternas
afskrifning mätte varda definitivt faststäld, och att åt stadgandena härom
gifves egenskap af lag.

Utskottet, som i öfverensstämmelse med Kong!. Maj:ts proposition föreslagit,
att sådana hemman och lägenheter af krono natur, som enligt hittills
gällande föreskrifter kunna till skatte köpas, må utan erläggande af särskild
köpeskilling till skatte omföras, har deremot icke funnit anledning att uppskjuta
afskrifningen af den å dessa hemman och lägenheter hvilande grundskatt,
utan föreslår, att den samma må, oberoende af omföringens verkställande,
taga sin början samtidigt med afskrifningen för hemman och lägenheter i
allmänhet; dä den utredning angående innehafvarens besittningsrätt, som
måste föregå omföringen, i många fall kommer att fördröja den samma, skulle
eljest kunna inträffa, att ett hemman under någon tid nödgades utgöra grundskatten
oförminskad och dertill ökad fastighetsbevillning.

Kong! Maj:t har i punkten ll:o föreslagit, att sådana anordnade ränteoch
kronotiondeanslag, för Indika något annat besvär än rustning eller rotering
utgöres eller Indika utgöra ersättning för jordförluster i följd af kanal- och
väganläggningar, skola med ingången af år 1884 ur jordeböcker och räkenskaper
uteslutas, under det enligt motsvarande punkt i skatteregleringskomi -

Angående

grund skatterna.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o H.

téns förslag- ifrågavarande rånte- och tiondeanslag skulle till statsverket indragas
mot ersättning af statsmedel till vederbörande, svarande mot ränteeller
tiondeanslagets i kronans jordebok upptagna belopp. Såsom skäl hvarför
någon ersättning icke bör i detta fall ifrågakomma anföres i det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet, att de hemman, hvarom här är fråga,
icke försättas i någon sämre ställning genom den föreslagna åtgärden, enär
de allt fortfarande komma att bibehållas vid sin nu egende frihet från ränta
och tionde, samt att dessutom de förhållanden, hvilka ursprungligen föranledt
räntans och tendens efterskänkande, i regeln undergått en väsentlig förändring,
i det gästgifverihållningen nu mera ordnats på ett mindre betungande
sätt och den kanal- eller väganläggning, hvartill hemmanet afstått jord, bidragit
att höja hemmanets värde. Om det också är en sanning, att dessa
hemman äfven hädanefter komma att bibehållas vid den frihet från ränta
och tionde, som de hittills åtnjutit, torde man dock icke häraf få draga den
slutsats, att deras ställning förblifver alldeles den samma som förut, tv för
ett rätt bedömande häraf måste man äfven taga i betraktande dessa hemmans
ställning i förhållande till andra hemman före och efter förändringens genomförande.
Om man sålunda jemför tvenne skattehemman med lika stor ränta, af Indika
det ena ålagts något besvär mot räntans frinjutande, skall det visa sig, att
vid afskrifningstidens slut båda hemmanen äro befriade från sin ränta, men
att det ena fortfarande nödgas bära tungan af det ålagda besväret utan att
härför njuta någon förmån i förhållandet till det andra hemmanet.

Likartade förhållanden kunna äfven påvisas beträffande sådana hemman,
som afträdt jord till kanal- eller väganläggningar. Dessa öfverlåtelser hafva
till större delen egt rum, innan vår lag ännu kände något ordnadt expropriationsförfarande,
och den ersättning, som dervid lemnades, plägade bestämmas
på olika sätt. Af de hemman, som sålunda nödgats afstå jord, erhöllo några
vederlag i jord, andra åter tingo sin egen ränta eller tionde helt och hållet
eller till en del efterskänkt och ännu andra tingo räntan eller tionden från
annat hemman eller någon del deraf åt sig anvisad. Genom Kongl. förordningen
den 23 Juli 1869 blefvo dessa sistnämnda räntor och tiondeanslag
indragna till statsverket mot ersättning till innehafvarne, och de hemman,
som vid jordöfverlåtelsen fått de samma sig anvisade, beröras således lika
litet af nu ifrågavarande åtgärd som de, hvilka fått sin ersättning i jord.
De hemman åter, som i ersättning frinjutit sin egen ränta eller tionde, skulle i
jemförelse med de förut omförmälda, gå helt och hållet miste om den ersättning,
dem en gång anvisats, da de ju i alla fall kommit i åtnjutande afskrifning.

Beträffande påståendet att kanal- eller väganläggningar ne bidragit att
höja värdet af de hemman, öfver hvilkas mark de framdragits, kan detta
möjligen -ega sin läglighet i fråga om väganläggningarne, men med kanalerna

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o

torde ett motsatt förhållande ega ruin , då dessa ofta icke obetydligt försvåra
hemmanens brukning.

På dessa grunder har Utskottet biträdt den mening, som skatteregleringskomitén
i förevarande afseende framställ och i öfverensstämmelse härmed
föreslagit bestämmelser i ämnet.

Utskottet, som icke bär något att erinra emot den föreslagna öfverlåtelsen
af skattemannarätt till sådana hemman och lägenheter af krono natur,
som enligt hittills gällande föreskrifter kunna till skatte köpas, hyser
deremot betänkligheter rörande de bestämmelser angående omföringen af dessa
hemman och lägenheter, som i punkten 17:o af Kongl. Maj:ts proposition
innehållas. Här föreslås nemligen, att, efter behörig utredning angående
innehafvarens besittningsrätt och när densamma funnits vara ostridig och
af beskaffenhet att, enligt hittills gällande stadga liden, skatteköpsrätt dermed
varit förenad, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har att förordna om ifrågavarande
hemmans och lägenheters omföring i jordeboken ifrån krono till
skatte. Omföiingen skulle således i hvarje fall verkställas oberoende af
hemmans- eller lägenhetsinnehafvarnes samtycke, och det är ett. dylikt förfaringssätt,
som synes Utskottet mindre tillfredsställande. Ty ehuruväl åbons
besittningsrätt till fastigheten genom omföringen förvandlas till eganderätt
och man således kunde vara böjd för det antagande, att åbon icke kan hysa
någon motvilja mot en åtgärd, _ hvarigenom han skulle erhålla full dispositionsrätt
öfver fastigheten, sä förefinnas dock åtskilliga omständigheter, som tala
för, att en sådan förändring, icke alltid skulle af åbon anses fördelaktig och
derför icke heller borde företagas utan hans samtycke.

Utskottet har härvid i främsta rummet tänkt på de kostnader, som för
åbon blifva en oundviklig följd af den föreslagna omföringen, och då denna skall
verkställas först efter behörig utredning angående innehafvarens besittningslätt
och när den samma funnits ostridig, lära dessa kostnader endast i högst,
få fall inskränka sig till lösen af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes resolution
i ämnet. Rättigheten att till skatte köpa hemman och lägenheter af
krono natur tillkommer enligt hittills gällande föreskrifter den, som innehar
Lagligen befästad besittningsrätt eller pröfva» vara dertill berättigad, och de
kostnader,, som varit förenade med utredningen häraf, torde ej sällan hafva
nPPgatt till mångdubbla beloppet af skatteköpeskillingen samt säkerligen alunit
mången åbo, hvars besittningsrätt icke varit fullt ostridig, från att mot
erläggande af den jemförelsevis obetydliga skatteköpeskillingen förvärfva
eganderätt till sin innehafvande fastighet. Da endast ett obetydligt antal af
dessa hemman och lägenheter nu mera återstår, kan man derför på coda
grunder antaga, att större delen just utgöres af sådana, hvilkas innehafvare
icke kunna utan ansenliga kostnader styrka sin besittningsrätt.

Eib. till Rihsd. Prof. 1883. 8 Sami. 1 Afä. 3 Höft.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o

Då flen föreslagna förändringen möjligen äfven i andra afseenden kan
anses för dijon innebära eu förlust, synes billigheten fordra, att skattemannarätten
icke påtvingas åbon mot hans vilja, utan bör i hvarje särskildt fäll
åbons samtycke utgöra eu nödvändig förutsättning för omföringens verkställande
; och ett stadgande härom har Utskottet ansett böra i författningen
införas.

På grund af hvad Utskottet sålunda anfört tår Utskottet hemställa:

1 :o. Beträffande rustnings- och roteringsbesvären:

att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts förslag till
lag angående rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning, icke
kunnat af Riksdagen oförändradt antagas, må för sin del antaga1
nedanstående lag i detta ämne; dock under förutsättning och vilkor,
det Riksdagens båda Kamrar med indelningsverkets upphäfvande
fatta sammanstämmande beslut, dels om land!- och sjöförsvarets
ordnande, dels om afskrifning af den å viss jord Infilande grund
skatt, samt dels om sådana ändringar uti bevillningsförordningen
och kommun all agarne, som af indelningsverkets upphäfvande och
grundskattens afskrifning må varda påkallade.

Lag angående rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning.

§ 1.

Rustnings- och roteringsbesvären skola eftergifvas på det sätt
att af hela deras uppskattade värde afskrifvas tio för hundrade med
ingången af år 1884 och sedermera fem för hundrade hvart annat
år, under iakttagande af de särskilda bestämmelse]^ och undantag, som
i denna lag äfvensom beträffande öfvergången från den nuvarande
till den nya härordningen finnas meddelade.

§ 2.

Extra roteringen och träl serusttj eu sten äfvensom presterskapets

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

åliggande att vid inträffande krig utgöra krigsgärd i spanmål skola
med ingången af år 1884 helt och hållet upphöra.

§ 3.

Mom. 1. De på grund af kontrakt hel- eller half vakanta
rusthåll och rotar vid kavalleriet samt vakanta rusthåll och rotar
vid infanteriet och båtsmanshållet komma i åtnjutande af afskrifning,
i likhet med rusthåll och rotar i allmänhet, törst när vakanskontraktet
tilländagår; skolande, intill dess sadant skett, besväret
utgöras och ersättning eller understöd till dessa rusthåll och rotar
utbetalas, på sätt hittills egt rum, allenast med den förändring att,
der vakansafgift utgöres till regemente eller kår, densamma enligt
stadgandet i g 11, 2:o indrages till statsverket, samt att ersättningen
eller understödet från och med år 1884 utbetalas efter omsättning
till penningar enligt de i § 12 bestämda grunder.

Mom, 2. Rust- eller rotehållare vare berättigad att, äfven
innan tiden för de i mom. 1 omnämnda kontrakt tilländagår, hos
Konungens Befallningshafvande uppsäga vakanskontraktet, i hvilken
händelse, äfvensom då uppsägning från kronans sida på grund
af derom i kontraktet gjordt förbehåll eger rum, vakanskontraktet
upphör med det år, hvarunder uppsägningen skett, och afskrifningen
vid tiden för vakanskontraktets upphörande tager sin början.

§ 4.

Prestationerna för hvarje rusthåll eller rote bestämmas regements-,
kår- och, vid båtsmanshållet, kompani vis till nedannämnda
värden:

A) å hela rustnings- eller roteringsbesväret:
vid berustade kavalleriet:

för Lifregementets dragonkår 1........................................... 400 kronor.

Lifregementets husarkår j

* Smålands husarregemente .......................................... 370 »

> Skånska husarregementet 1.......................................... 350 »

» Skånska dragon- » |

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

vid berustade infanteriet:

för Lifregementets grenadierkår |

- Vestgöta regemente f

» Andra Lifgrenadierregementet
1» Smålands grenadierbataljon . ...

320 kronor.

310 »

300 •»

vid roterade kavalleriet:

för Jemtlands hästjägarekår (för dubbelrote) ................ 300 *

vid roterade infanteriet:

för

Första Lifgrenadierregementetl
Uplands regemente ’
Vestgöta Dals >

Skaraborgs
Nerikes »

Yermlands »

Vestmanlands »

Jönköpings »

Kronobergs »

Kalmar »

Dalregementet
Bohusläns regemente
Helsinge »

Elfsborgs regemente ......................

Vesterbottens fältj ägarekår...............

Södermanlands regemente
Jemtlands fältj ägarekår
Norra Skånska infanteriregementet
Södra Skånska »

Non-bottens fältjägarekår

180

170

160

150

140

150

130

vid berustade båtsmanshållet:

för Blekinge l:a—6:e kompani ...................................... 120

» Södra Möre l:a—3:e kompani .................................. Ilo

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

vid roterade båtsmanshållet:

för

Tjusts kompani
(iotlands
Södermanlands
Södra Roslags

l:a och 2:a kompani

l:a och 2:a »

130 kronor.

för

Norra

Andra Norrlands l:a och 2:a

öfriga håtsmanskompanier ................................

frälseroteringen i Blekinge och Södra Möre............

utsockne frälsehemman i Halland (half vakans afgift).

.........................................................................

städernas båtsmanshåll .................................................

B) å skyldigheten att hålla häst med tillhörande
persedlar:

Lifregementets dragonkår (

Lifregementets husarkår j .........................................

Smålands husarregemente ...........................................

Skånska husarregementet |

Skånska dragonregementet f .........................................

C) å skyldigheten att hålla häst:

Jemtlands häst] ägarekår ...............................................

120

130

190

iso

170

160

§ 5.

De liqvider mellan statsverket, ä ena sidan, och rust- eller
rotehållare, ä den andra, som under afskrifningstiden enligt denna
lag ifrågakomma, skola verkställas efter de i nästföregående g
bestämda värden, med undantag för:

Bo) soldatrotarne inom Sårna, Idre och Hede byalag i Kopparbergs
län, båtsmansrotarne på Yisingsö samt de nio båtsmansrusthåll
i Kalmar län, för Indika presterskap^ emot eftergift af sina
utlagor erlägger vakansafgift, å hvilka rotar och rusthåll värdena
skola utgöra samma belopp, hvarmed vakansafgifterna nu utgå;

2:o) med ordinarie rotering, till hälften emot annan roterad
jord, belagda hemman inom de f. d. privilegierade jernbergslagen,
hvilka hemmans roteringsskyldighet för hvarje rote skall bestämmas
till hälften af ofvannämnda medelvärde för det regemente, till hvithet
de äro indelade eller inom hvars stånd de äro belägna.

Särskilda Utskottets Utledande N:o 3.

§ 6-

Rust- och rotehållare skall vara skyldig'' att äfven under
afskrifningstiden utgöra rustnings- eller roteringsbesväret effektivt,
intilldess ryttaren, soldaten eller båtsmannen afgår, från hvilken
tid rust- eller rotehållare!! är skyldig och berättigad att erlägga
vakansafgift och derå i behörig ordning tillgodonjuta afskrifning.

Dä ryttare, soldat eller båtsman afgår, skall vederbörande
rust- eller rotehållare intill slutet af det år, hvarunder afgång skett,
erlägga tillfällig vakansafgift, i den ordning, hittills gällande-författningar
stadga, samt rusthållet eller roten i afseende ä liqviden
med statsverket för hela detta år anses såsom effektivt.

§ 8.

Då för rusthåll eller rote, hvarom i § 3 sägs, afskrifning
tager sin början, skall den vakansafgift, hvarå afskrifningen bör
ega rum, sättas till enahanda belopp, som da ännu q var st år jför
rusthåll eller rote i allmänhet vid samma regemente, kår eller batsmanskompani.

§ 9.

Den af rusthåll vid infanteriet utgående hästvakansspanmål
skall utgöras, så länge rusthållet är eller, enligt hvad ofvan är
sagdt, anses såsom effektivt, men omsättas till penningar eftei
medeltalet af 1872—1881 årens medelmarkegångspris.

§ 10.

De Göteborgs stad anslagna rotar inom Säfvedals härad
skola åtnjuta afskrifning efter samma grunder, som för rotar vid
Elfsborgs regemente i denna lag äro faststälda; skolande de från
rotarne utgående vakansafgifter tills vidare tillfalla Göteborgs stad,

och ankommer på vidare utredning, huru vida de samma kunna till
statsverket indragas eller om staden må vara berättigad till ersättning
för nu utgående vakansafgifter.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o B.

§ 11.

Med ingången af år 1884 skola till statsverket indragas:

l:o) de rotevakansafgifter af Sårna, Idre och Mede byalag,
som nu tillgodonjutas af Elfdals socknemän, hvilka deremot befrias
från skyldigheten att vid inträffande krig anskaffa de soldater, för
hvilka ifrågavarande afgifter utgått;

2: tf) de till regementen och kårer nu ingående vakansafgifter.

§ 12.

De till statsverket indragna rånte- och tiondeanslag äfvensom
sådana afskrift!a räntor, för hvilka ersättning till rusthåll och
rotar nu utbetalas efter årlig medelmarkegång, skola omsättas till
penningar efter medeltalet af 1872—1881 årens medelmarkegångspris,
och skall beloppet deraf med tillagd forsellönsersättning å spanmå-len,
beräknad till 8 öre kubikfoten för råg och korn samt 6 öre
kubikfoten för hafre, för hvarje rusthåll eller rote sammanföras
med det till rusthållet eller roten eljest från statsverket utgående
penningeanslag; börande derefter ifrågavarande statsanslag såsom
rustnings- eller roteringsunderstöd årligen, så länge rustnings- eller
roteringsbesväret utgöres effektivt, med oförändradt belopp godtgöras
vederbörande på sätt här nedan sägs.

§ 13.

De från statsverket utgående anslag till Jemtlands roteringskassa
och Yestmanlands knektelegomedelskassa skola efter ingången
af år 1884 icke vidare ingå till nämnda kassor, utan skall —
sedan anslaget till Jemtlands roteringskassa blifvit ''enligt de i § 12
angifva grunder till visst penningebelopp bestämdt och lika fördeladt.
emellan rotarne, med iakttagande deraf att hvarje kavallerirote
erhåller dubbelt emot infanterirote, och anslaget till Vestmanlands
knektelegomedelskassa fördelats lika emellan de till understöd
från nämnda kassa berättigade rotar — det för hvarje rote sålunda
bestämda understöd på sätt och i den ordning, som i § 15 vidare
sägs, årligen tiUgodokomma vederbörande rotehållare, så länge roten
är eller anses såsom effektiv, men derefter indragas till statsverket.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o

§ 14.

För rusthåll och rotar, till hvilka, något understöd af statsmedel
icke utbetalas, skall afskrifningen försiggå sålunda att, der
rustningen eller roteringen utgöres effektivt, rusthållet eller roten
årligen af statsmedel tillgodonjuter ersättning, motsvarande så stor
procent af det i § 4 bestämda värde å hela rustnings- eller roteringskostnaden,
som till och med året näst före ersättningens utbetalande
är afskrifven, hvaremot, der skyldigheten fullgöres medelst
erläggande af sådan vakansafgift, som bör genom afskrifning minskas,
det ursprungliga beloppet deraf, beräknadt till ofvanberörda värde,
skall nedsättas med så stor procent, som till och med året näst
före vakansafgiftens erläggande blifvit eftergifven.

För rusthåll och rotar, till hvilka understöd af statsmedel
enligt § 12 utbetalas, och som äro berättigade till afskrifning, skall
densamma verkställas på följande sätt:

l:o) der det i § 4 bestämda värde å hela rustnings- eller
roteringskostnaden är större än understödet, skall vederbörande
rust- eller rotehållare, så länge besväret utgöres effektivt, jemte
nyssnämnda understöd tilldelas en årlig ersättning, motsvarande så
stor procent af skilnaden emellan understödet och värdet å rustnings-
eller roteringskostnaden, som, enligt grunderna för afskrifningen,
till och med året näst före ersättningens utbetalande är
eftergifven, hvaremot, i händelse rustnings- eller roteringsbesväret
fullgöres genom erläggande af vakansafgift, merberörda understöd
skall indragas till statsverket, samt rust- och rotehållare årligen
erlägga så stor procent af skilnaden emellan omförmäld a värde å
rustnings- eller roteringskostnaden samt nyssnämnda understöd, som
intill början af det år, hvarunder inbetalningen eger rum, efter
ofvannämnda grunder för afskrifningen ännu qvarstår;

2:o) der hela värdet å rustnings- eller roteringskostnaden
är lika stort med eller mindre än understödet, skall detta sistnämnda,
så länge besväret utgöres effektivt, utbetalas till vederbörande
rust- eller rotehållare utan rättighet för dem att derutöfver
tillgodonjuta något ytterligare anslag af statsmedel, men, i
händelse rusthåll eller rote är vakant, indragas till statsverket emot

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

befrielse för rust- eller rotehållare!! från vidare utgifter för rustnings-
eller roteringsbesväret.

§ 16.

För rusthåll och rotar vid kavalleriet, der, på sätt i § 10
af lagen om öfvergången från den nuvarande till den nya härordningen
omförmäles, manskap, aflönadt med torp, efter öfvergångstidens
slut qvarstår, skall, så länge detta förhållande fortfar, vakansafgift
årligen erläggas med de i § 4 här ofvan bestämda värden
för häst och persedlar vid rusthåll och för häst vid roteliåll, samt
rusthållet eller roten komma i åtnjutande af afskrifningen i den
ordning, som för effektiva rusthåll och rotar i §§ 14 och 15
stadgas.

§ 17.

Sådana boställen och hemman, hvilka nu äro ålagda ordinarie
rotering emot full ersättning derför, beräknad efter markegångspriset
å kostnaden för eu soldat- eller båtsmansrote, skola
från och med 1884 års ingång och så länge besväret utgöres, tillgodonjuta
ersättning af statsmedel efter de i § 4 bestämda värden
å kostnaderna för en soldat- eller båtsmansrote.

§ 18.

Understöd för rustning eller rotering, som af statsmedel utgår,
skall vid de årliga uppbördsstämmorna för det föregående året
till vederbörande utbetalas, likasom äfven de vakansafgifter, hvilka
de rustnings- eller roteringsskyldige för det föregående året skola
utgöra, då erläggas.

§ 19.

Ordinarie eller extra rotering skall från och med 1884 års
ingång icke vidare åsättas.

§ 20.

De ytterligare bestämmelser, som vid tillämpningen af denna
lag kunna finnas erforderliga, må af Konungen meddelas.

Bih. till Riksd. Prot. 1883. 8 Sami, 1 Afd. 3 ffäft.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

21.

Denna lag må icke utan Konungs och Riksdags sammanstämmande
beslut ändras eller upphäfvas.

2:o. Beträffande grundskatterna:

att, under förutsättning och vilkor, det Riksdagens båda Kamrar
tätta sammanstämmande beslut dels om land!- och sjöförsvarets ordnande
med indelningsverkets upphäfvande, dels om rustnings- och roteringsbesvärens
afskrifning samt dels om sådana ändringar uti bevillningsförordningen
och kommunallagarne, som af beslutet om indelningsverkets
upphäfvande och grundskatternas afskrifning må varda
påkallade, Riksdagen må för sin del antaga följande

Lag angående afskrifning af den å viss jord hyllande grundskatt.

§ I Ränta

och kronotionde å hemman eller lägenhet skola i kronans
jordeböcker och räkenskaper sammanföras till eu summa, under
benämning grundskatt.

§ 2.

Grundskatt å hemman eller lägenhet af skatte eller frälse
natur samt å sådana hemman etter lägenheter af krono natur, som
enligt hittills gällande föreskrifter kunna titt skatte köpas, likasom
ock dels kronan behållen grundskatt å ecklesiastikstatens boställen
samt å hemman eller lägenheter, hvilka innehafvas af enskild!
verk, menighet eller inrättning, och dels presternes utlagor skola,
med iakttagande af de särskilda bestämmelser och undantag, som
här nedan finnas meddelade, afskrifvas samtidigt med rustningsoch
roteringsbesvären och efter samma grunder, som för dessa besvärs
afskrifning varda af Konung och Riksdag bestämda; skolande

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3. 35

till grund för afskrifningsprocentens beräkning läggas grundskattens
belopp, sådant det vid afskrifningstidens början är i jordeboken upptaget.

§ 3.

Der vid afskrifning å grundskatt för hemman eller lägenhet
bråk af öre uppkommer, beräknas afskrifningsbeloppet till närmast
högre öretal.

S 4.

Från den i § 2 här ofvan stadgade afskrifning undantagas
hospitalens med ingången af år 1877 till statsverket indragna träl*
seräntor och andra afgälder af fäst egendom.

§ 5.

Grundskatt å de för statsverkets räkning utarrenderade egendomar
skall, der nu gällande arrendekontrakt sådant föreskrifva,
oafkortadt utgöras intilldess, vid upprättande af nya kontrakt om
dessa egendomar eller deras disponerande på annat sätt, grundskatten
kan utan förlust för statsverket upphöra.

§ 6-

Grundskatt ä militära och civila boställen skall med ingången
af är 1884 helt och hållet upphöra; den kronan behållna
grundskatt af dessa egendomar dock endast, såvida densamma kan
statsverket ersättas genom eu motsvarande minskning i vederbörande
embets- eller tjenstemans penningeaflöning.

§ 7.

Sådan i kronans jordeböcker upptagen grundskatt ä ecklesiastika
boställen samt å hemman och lägenheter, tillhöriga enskild!
verk, menighet eller inrättning, som är vederbörande boställsinnehafvare
eller hemmanets egare anordnad, skall med ingången af år
1884 ur jordebok och räkenskaper uteslutas.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

% 8.

Afskrifning må icke ega ruin, vare sig af de skogsräntor,
som.utgöras för områden, indika i ersättning för privilegierad stockfångst
blifvit åtskilliga sågverk i de norra länen upplåtna, eller af
de utgifter, Indika blifvit åsätta åtskilliga inom nämnda län belägna,
åt enskilde endast tillsvidare upplåtna lägenheter; börande
dessa räntor och utgifter redovisas under titel arrendemedel.

§ 9.

De till båtsmansrustningen i Blekinge anordnade tillskottsräntor
skola med ingången af år 1884 till statsverket indragas,
emot ersättning till vederbörande rusthållare på sätt i lagen angående
rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning stadgas.

§ 10.

Andra för rustning eller rotering anordnade räntor än de i
nästföregående § omförmälda äfvensom deri för samma ändamål
anordnade kronotionde skola med ingången af är 1884 ur jordeböcker
och räkenskaper uteslutas»

Sådana i kronans jordeböcker och räkenskaper förekommande
anordnade rånte- och kronotiondeanslag, för hvilka något annat
besvär än rustning eller rotering utgöres, eller hvilka utgöra ersättning
för jordförluster i följd af kanal- och väganläggningar,
skola med ingången af år 1884 till statsverket indragas emot ersättning
af statsmedel till vederbörande, svarande mot ränta- eller
tiondeanslagets i kronans jordebok upptagna belopp.

% 12.

Förmånen af grundskatternas afskrifning å de under bruk
skatteköpta hemman tillgodokommer åbon.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

$ IB.

Ny eller tillökad grundskatt må från cell med ingången af
år 1884 icke åsättas med undantag för:

ko) rekognitionsskogar samt sådan jord, hvilken till följd af
redan meddeladt beslut skall, emot erläggande af skatteköpeskilling
och utgörande af grundskatt, till enskilde öfverlåtas utan uppodlingsskyldighet;
hörande, då upplåtelse under enskild eganderätt af
dylik egendom framdeles sker, köparen förpligtas att, jemte erläggande
af skatteköpeskilling enligt nu gällande stadgande^ friköpa
sig från skyldigheten att utgöra grundskatt genom erläggande af
en löseskilling, motsvarande femton gånger grundskattens belopp;

2:o) sådana skogsområden, som tilldelas sågverk i de norra
länen i ersättning för privilegierad stockfångst; hörande dessa områden
icke vidare till hemman indelas, utan, enligt hittills gällande
stadgande!!, alltid åsättas skogsränta, hvilken, i likhet med hvad
beträffande redan åsätta dylika räntor här ofvan är sagdt, skall i
räkenskaperna redovisas såsom arrendemedel.

§ 14.

Redan åsatt grundskatt, hvilken, först sedan år 1884 ingått,
skall efter åtnjutna frihetsår börja utgöras, må den skattskyldige
eftergifvas.

§ 15.

Drängespanmålen och hjelpedagsverkena i Färentuna härad
af Stockholms län skola, sedan dagsverkena omsatts till penningar
i den ordning, som angående de i ordinarie räntan ingående persedlars
omsättning och förenkling är i Kong!, kungörelsen den 11
Maj 1855 stadgad, afskrifvas efter enahanda grund, som här ofvan
är för grundskatten bestämd.

§ 16.

Skattemannarätt icke allenast till rusthåll, säterier och bergsmanshemman
af krono natur, utan ock till andra sådana under åborätt
upplåtna, kronan tillhöriga hemman och lägenheter, Indika*

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

äbor af Konungens Befallningshafvande antagas och som enligt
hittills gällande föreskrifter, emot till statsverket ingående afgift,
kunna till skatte köpas, skall, utan erläggande af särskild köpeskilling
eller annan afgift, tillkomma den person, som derå vid den
tid, då denna förändring vidtager, innehar lagligen befäst, med
skatteköpsrätt förenad besittning, eller pröfvas vara dertill berättigad.

§ 17.

Efter behörig utredning angående innehafvarens besittningsrätt
och när densamma funnits vara ostridig och åt beskaffenhet
att, enligt hittills gällande stadganden, skatteköpsrätt dermed varit
förenad, egen Konungens Befallningshafvande, om innehafvaren
dertill samtycker, förordna om ofvannämnda hemmans och lägenheters
omföring i jordeboken ifrån krono till skatte och derom hos
Kammarkollegium göra anmälan.

§ 18.

De ytterligare bestämmelser, som vid tillämpningen af denna
lag kunna finnas erforderliga, må af Konungen meddelas.

§ 19.

Denna lag må icke utan Konungs och Riksdags sammanstämmande
beslut ändras eller upphäfvas.

Då Utskottet i öfverensstämmelse med Herr Sällings motion föreslagit,
att planen för så väl rustnings- och roteringsbesvärens som grundskattens
afskrifning må erhålla egenskap af lag, samt genom hvad Utskottet
här ofvan hemstält Friherre Klinckowströms samt Herrar Björnstjernas, Nyströms,
Ljunggrens och Jöns Rundbäcks ofvan berörda motione!, så vidt de
samma afse grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären, torde få
anses besvarade, hemställer Utskottet,

3:o) att ifrågavarande motioner i hvad de röra nämnde skatter och
besvär icke måtte till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3. 39

Enligt hvad ofvan är anfördt, föreslå Herrar Lind och Marcuson uti
sin motion N:o 82,

att Riksdagen ville för sin del besluta, att mindre, kronan tillhöriga
lotter i hemman, som i jordeböckerna från äldre tider stått uppförda under
skattetitel, må af sådana hemmans innehafvare få utan lösen bibehållas såsom
skattejord, och kronans rätt till sådana mindre lotter afskrifvas.

Samtliga de fastighetsandelar, hvarom här är fråga, äro till finnandes
inom Bohus län, och deras egendomliga ställning har sin grund i förhållanden
ifrån den tid, då detta landskap lydde under Horge. Från denna tid förekommer
en ränta, benämnd landskyld, hvilken var åsatt ett hemman för
»leidingens» eller likartade prestationers utgörande, och derjemte hade den
egenskapen, att med rättighet att uppbära denna ränta följde eganderätt till
motsvarande andel i hemmanet. Landskylden, som vanligtvis var bestämd i
malt och smör, uppbars dels af kronan, dels af enskilda personer och dels
af kyrkan eller presterskapet, till hvilka sistnämnda den oftast öfvergätt
genom förläningar under katolska tiden, under det kronan merendels åtkommit
sin andel derigenom att skattebönderna genom odelsskattens förtigande
eller genom andra brott förbrutit jord under kronan. Der nu två eller flere
af dessa voro berättigade att uppbära landskylden för ett och samma hemman,
bestämdes jordeganderätten dem emellan, såsom förut nämnts, efter den
qvantitet landskyld, som tillkom hvar och en, och den, som egde största delen
deraf, kallades »bäste man» och egde icke blott rätt till bygsel öfver hela
hemmanet, hvarmed förstods rätt att, när öfriga lottegares andelar voro åbolediga,
bortstädja desamma, utan äfven rätt att uppbära städsla eller taga för så
väl deras som sin egen del; och bäste mans Tätt tillkom kronan, äfven då
hon endast egde hälften i hemmanet.

Sedan Bohus län blifvit förenad! med Sverige, gjordes förfrågan, huru
med afseende a införandet i jordeboken skulle förfaras med sådana hemman
och lägenheter, uti hvilka fans både krono- och odels- eller skattejord, och
förordnade med anledning häraf Kammarkollegium i resolution den 21 februari
1694, att de skattehemman, i hvilka kronan egde bäste mans rättighet,
skulle i jordeboken införas under kronotitel, skatteegarne dock deras
deri egande andel förbehållen, samt att de hemman, deri kronan egde mindre
än hälften, icke borde klyfvas, utan blifva under sin vanliga skattetitel med
dess tillbörliga annotation, och att kronans tillbörliga rätt såsom tillförene
skulle i specialräkningen särskild! iakttagas. I enlighet med dessa föreskrifter
infördes derefter anteckning i jordeböckerna angående hemmanens
kamerala natur.

Under tidernas lopp hunno emellertid dessa förhållanden småningom
falla i glömska, och säkerligen var det högst fä af egarne till de i jorde -

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

boken under skattetitel uppförda hemmanen, som egde kännedom om, att eu
del af deras fastighet tillhörde kronan, då denna på 1840-talet gjorde anspråk
på att tillerkännas andel i vissa skattehemman. Vid den undersökning, som
med anledning häraf anstäldes, befans kronan ega del i icke mindre än 113
stycken olika hemman och 1 lägenhet, och utgjorde de kronan sålunda tillhöriga
hemmansdelarne tillsammans 22,303 mantal. Af dessa hemman, livilka
icke finnas upptagna i den förteckning öfver återstående under stadgad åborätt
upplåtna kronohemman och lägenheter, som skatteregleringskomitén i sitt
utlåtande sid. 159 lemna!, hafva emellertid sedermera skatteköpts tillhopa 5,399
mantal, för ett sammanlagdt skatteköpeskillingsbelopp af 569 kronor 98 öre,
och de fastighetslotter, som i ifrågavarande motion afses, utgöra således 16,904
mantal och 1 lägenhet, för hvilka skatteköpeskillingen uppgår till 1,709 krono]''
3 öre.

Af det nu anförda framgår, att dessa fastighetsandelar äro att hänföra
till sådana hemman och lägenheter, rörande hvilkas omföring till skatte utan
erläggande af särskild köpeskilling Utskottet här ofvan tramstält förslag;
och får Utskottet med anledning häraf hemställa,

, 4:o) att Herrar Linds och Marcusons ifrågavarande motion icke
måtte föranleda något särskild! beslut af Riksdagen.

Af Herr P. Gr. Petersson i Brystorp har uti motion NI o 92 föreslagits,

att egarne till de hemman och lägenheter, hvarifrån frälseräntor utgå
till enskilda personer, måtte utan undanskjutande till framtiden komma i lika
åtnjutande af afskrifning å sina räntor, eller deremot svarande ersättning af
staten, som annan jordbruksfastighet möjligen kan tillgodokomina.

Ett gemensamt kännetecken på de räntor, hvarom här är fråga, är
att de samma af vederbörande jordegare utgöras till enskilda personer, menigheter
eller inrättningar, men med afseende å sättet för deras tillkomst
och naturen af de fastigheter, från hvilka de utgå, sönderfalla de i tvenne
grupper: räntor af frälseskattehemman och räntor af skattefrälsehemman.
Utskottet, som beträffande den olika karakteren hos dessa slag af frälseräntor
tillåter sig att hänvisa till den utredning, som Kammarrådet Anderson
i sitt förut omförmälda betänkande härutinnan lemnat, har här endast
velat angående det förstnämnda slaget eller de så kallade frälseskatteräntorna,
erinra, att de samma tillkommit uteslutande genom transaktioner enskilde
emellan, och Utskottet har på grund häraf icke kunnat biträda motionärens
framställning i hvad den afser dessa räntor, då en afskrifning af de

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

Samma icke lärer kunna verkställas utan vederbörande ränteinnehafvares medgifvande,
och staten icke kan anses hafva någon skyldighet att inlösa dem.

Beträffande skattefrälseräntorna har redan skatteregleringskomitén föreslagit,
att de samma skulle af staten inlösas, i sammanhang hvarmed komitén
framstäf enahanda förslag rörande den kronotionde, hvilken åtföljer patronaträtt
inom vissa församlingar eller under annan enskild eganderätt innehafves.
Ehuru Kongl. Maj:t i princip godkänt skatteregleringkomiténs framställning
härutinnan, har Kongl. Maj:t af skäl, hvarom det vid propositionen
fogade utdrag af statsrådsprotokollet lemnar närmare upplysning, ansett
frågan härom böra för närvarande lenmas å sido. På samma grunder har
Utskottet icke heller funnit lämpligt att för närvarande framlägga förslag i
det af motionären angifna syfte; men då Utskottet finner en snar lösning af
så väl denna fråga som frågan om berörda kronotionde^ afskrifning önskvärd,
har Utskottet emellertid ansett sig böra tillstyrka underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t med anhållan härom.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet:

5:o) att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
Kong!. Maj it täcktes efter förutgången utredning vidtaga åtgärder,
för att ej mindre de räntor å skattefrälsehemman, Indika genom
köp, byte eller gåfva kommit från kronan i enskild persons hand
och icke blifvit med jordeganderätten förenade, än äfven den kronotionde,
hvilken åtföljer patronaträtt inom vissa församlingar eller
under annan enskild eganderätt innehafves, måtte emot full ersättning
till rånte- och tiondeegarne af statsverket varda afskrida
efter samma grund som ränta och kronotionde i allmänhet; samt
6:o) att ifrågavarande motion i öfrigt icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 Maj 1883.

På Särskilda Utskottets vägnar:

LOUIS DE GEER.

Bill. till Tiiksd. Brok 1883. 8 Sami. 1 Afd. 3 Häft.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o

Uppgift enligt Skatteregleringskomiténs utlåtande (sid. 159) å de under
stadgad åborätt upplåtna kronohemman och lägenheter, Indika vid
1880 års slut ännu icke skatteförsålts.

1	Hemman.	Lag	enheter
			Skatteköpe-		Skatteköpe-
	Antal.	Mantal.	skilling		Antal.	skilling	\|
			Kronor.	Ö.		Kronor.	Ö.
					11 255	900	73!
'' UttMjIVlUlllilö Idll .............................. Upsala dito..................................	30	8,804	1,509	39	2,732	70
Södermanlands dito ........................	14	3,09 1	426	87	121	884	96!
Östergötlands dito .......................	6	7,8.3 0	2,095	78	494	3,482	18
Jönköpings dito............................	35	10,5 23	1,347	84	534	2,826	22
Kronobergs dito.............................	6	1,5 7 7	204	04	58	400	52
Kalmar dito...................................	26	5,2 9 4	678	54	644	4,015	30
Gotlands dito....................................	2	0,2 19	33	63
Blekinge dito.................................	7	1,3 1 8	10S	74	119	476	11
Kristianstads dito ........................	25	4,183	839	84	117	627	15
Malmöhus dito ...............................	208	11,223	2,163	90	400	1,296	59
Hallands dito ................................	33	7,527	1,269	18	13	60 71
Göteborgs dito ...............................	46	7,419	1,073	08	66	665 70\|
Elfsborgs dito.................................	43	8,2 1 3	1,961	93	391	1,931	77
Skaraborgs dito................................	33	16,203	2,050	41	822	3,580	60
Vermlands dito..............................	1	0,1 2 5	17	08!	6	56	87
Örebro dito ...................................	154	34,4 31	2,644	48	88	464	35
Vestmanlands dito ........................	S	1,3 1 3	301	64	32	279	74
Kopparbergs dito.............................	86	5,866	976	93	7 7	118	10
Getleborgs dito..............................	6	0,724	38	38	17	121	33,
Vesternorrlands dito ......................	16	2,0 5 7	67	87	—		—
Jemtlands dito ................................	S	1,828	278	53
Vesterbottens dito.............................	124	19,6 5 7	674	621			-1
Norrbottens dito ............................	205	26,6 8 7	993 03		i	"l
Summa	1,122	186,109]	21,77573	4,265	24,22163}

**—r

Särskilda Utskottets Utlåtande. N:o 3.

Reser''vationer:

af Herrar von Ehrenheim, Äbelin och Galen: »Åberopande hvad vi i
våra reservationer emot Utskottets Betänkande jST:o 1 anfört, få vi reservera
oss emot Utskottets tillstyrkanden i inom. 1, 2 och 5.»

af Herrar Roeggström. Abraham Rundbäck och Anders Svensson vid
punkten 1;

af Grefve Ehrensvärd mot Utskottets förslag angående rustnings- och
roterings besvärens afskrifning:

»Då jag ej kan erkänna att det vilkor — en vidsträcktare tillämpning
af den allmänna värnpligten — som i 1873 års Riksdags underdåniga skrifvelse
den 23 Maj, N:o 24, uppstälts för indelningsverkets och grundskatternas
afskrifning, vunnit full tillämpning i de af Kong!. Maj:t framlagda och af
Utskottet hufvudsakligen tillstyrkta förslagen till försvarsväsendets ordnande,
har jag icke heller kunnat i allo biträda förslaget om indelningsverkets fullständiga
afskrifning under en tid af 37 1/2 år. För denna min uppfattning
af 1873 års skrifvelses innebörd, då densamma beslöts, finner jag äfven ett
stöd i de af landtförsvarskomitén anförda skäl för värnpligtsöfningarnes bestämmande
till endast 90 dagar, af hvilka fullt tydligt framgår, att denna
utbildningstid är att betrakta såsom militäriskt otillfredsställande, något som
derjemte än ytterligare framhålles i en särskild mening, afgifven af 3:ne
komiténs militära ledamöter. Nödvändigheten att härom erinra har jag funnit
vara så mycket större, som af Andra Kammarens ledamöter i Utskottet,
alla utom en, yrkats, att beväringens öfningstid skulle inskränkas till endast
60 dagar.

Vid sådant förhållande, och ehuru jag obetingadt erkänner det Kongl.
förslagets väsentliga öfverlägsenhet öfver vår nuvarande ofullständiga och i
organisativt hänseende otilllredsställande härorganisation, har jag icke ansett
mig berättigad att nu medgifva indelningsverkets fullständiga afskrifning,
utan trott, att dermed bör anstå tills vilkoret — en vidsträcktare tillämpning
af den allmänna värnpligten —- också blifvit fullständigare uppfyldt, och att
derföre också den afskrifning af indelningsverket, som nu kan ifrågakomma,
lämpligen bör inskränkas till att omfatta endast 2/s:delar, och att för den

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

återstående 7a:delen vakansafgift allt framgent bör till staten erläggas. Jag
hade visserligen helst sett, att denna tredjedel kunnat ingå till en särskild
rekryteringsfond i enlighet med Herr Evers’ och min reservation vid landtförsvarskoiniténs
underdåniga betänkande samt Herr O. M. Björnstjernas i ämnet
väckta motion, JST:o 27, men då min uppmärksamhet blifvit fäst å de, visserligen
icke oöfvervinneliga svårigheter, som härvid kunde uppstå, och ingenting
hindrar, att de genom den föreslagna vakansafgiften inflytande
medel företrädesvis användas till samma ändamål, och Utskottet dessutom
genom sitt förslag, att kostnaden för den rekryteringsområdena i lagen om
upprätthållande af härens stamtrupp subsidiärt ålagda rekryteringsskyldigheten
till hälften skall bestridas af statsverket, gjort bildandet af en sådan fond
temligen öfverflödigt, bär jag icke velat vidare yrka derpå, helst statsverket
väl också torde behöfva en sådan vakansafgift till bestridande af den genom
Utskottets beslut för stamsoldaten oskäligt höjda aflöning^, hvilken, om den
bifölles, komme att medföra en ökad utgift af ej mindre än 1,750,000
kronor.

Mitt yrkande inom Utskottet var derföre: att af indelningsverket afskrifves
3/3 successive under 37 l/2 år, med 10 procent under det första och
5 procent under hvartannat af de följande åren, eller i likhet med hvad Utskottet
föreslagit för den totala afskrifningen, och att för den återstående
V,,: delen en fixerad och oföränderlig vakansafgift erlägges till statsverket.»

Häruti instämma Herrar Rosensvärd, Björnstjerna och Friherre von.
Vegesack.

af Herr von Ehrenheim vid punkten 3: »I öfverensstämmelse med de
åsigter jag uttalat i min reservation emot Utskottets tillstyrkande i Betänkandet
FT:o 1, hemställer jag, för den händelse Kongl. Maj:ts propositioner angående
lag om härordningen m. in. blifva af Riksdagen afslagna, att Riksdagen
i anledning af de i denna punkt behandlade motioner måtte för sin
del besluta följande lättnader i rustnings- och roteringsbesvären, att, så länge
de värnpligtige äro skyldige att för sin utbildning under fredstid tjenstgöra
62 dagar, rust- och rotehållet, samt båtsmanshållet t.illgodokomma, nemligen:

a) hvarje gång rekryt insättes i nummer vid så väl rust- och rotesom
båtsmanshållet, lemnar staten ett bidrag af 50 kronor. Denna så kallade
rekryteringshjelp utgår från och med 1886;

b) rusthållsnummer, hvilkas rustningsunderstöd icke uppgår till 200
kronor, erhålla, hvarje gång ny remont insättes, af staten ett bidrag af 150
kronor. Denna så kallade remonteringshjelp, som tillgodonjutes äfven af

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

effektivt remonterande nummer vid Jemtlands hästjägarecorps, utgår från
och med 1886;

c) staten öfvertager från och med 1886 manskapets vid rusthållet
beklädnad och beväring jemte annan utredning för detsamma, såsom sadelmundering,
remtygs- och trosspersedlar; hvaremot staten samtidigt erhåller
fri dispositionsrätt af i bruk varande, af rusthållarne anskaffade, motsvarande
persedlar;

d) hvarje rotenummer, som verkligen håller karl, erhåller från och
med 1886 ett årligt bidrag eller så kallad lönehjelp af 30 kronor;

e) staten öfvertager från och med 1886 skyldigheten för båtsmansliållet
att bekosta kappsäck och småpersedlar;

f) hvarje nummer af båtsmanhållet, som verkligen håller båtsman, erhåller
från och med 1886 ett årligt bidrag eller så kallad lönehjelp af 15
kronor;

g) vakansafgiften för de lediga rotarne i Södra Skåne och Blekinge
nedsättes från och med 1886 med 10 procent».

I denna reservation instämmer Herr Galm.

af Grefve K. Pos se, med anledning af Utskottets beslut att afstyrka
Herrar Ljunggrens, N:o 14, och Nyströms, N:o 29, motioner i afseende på
lindring i rustnings- och roteringsbesvären:

»Om det ej kan emotsägas, att i och med beliofvet af en utsträckt
värnpligt, har den hittills gällande förpligtelsen för en viss klass af landets
invånare, att hålla en stående armé, upphört att vara för dem bindande,
torde ock, om man fortfarande önskar att grunda försvaret på ett indelningsverk,
med fullt tillräckligt öfvad beväring, rättvisa och billighet fordra, att
detta indelningsverk också utsträckes till allt det, som i landet näst den
personliga friheten är dyrbarast och värdefullast att försvara, eller den fasta
egendomen, och att den derföre, borde blifva grunden härför, vare sig den
ligger på landet eller i stad, eller om den tillhör den enskilde eller staten,
och jag beklagar att skatteregleringskomitén, som enligt sin instruktion hade
att, efter fullständig utredning af alla skatteförhållanden i riket, uppgöra
förslag till en på denna utredning grundad rättvis fördelning af skattebördorna,
ej kommit att göra någon utredning för fördelning af äfven denna
skattebörda, och har det troligen kommit sig deraf, att innan denna komités
arbeten hunnit att något framskrida, och mera än 2 år före dess afsilande,
Kongl. Maj:t funnit skäl förordna om tillsättande af en komité för landtförsvarets
ordnande, samt denna dervid tätt sig ålagdt att bygga försvarsplanen
på det af 1878 års Särskilda Utskott afgifna förslag, enär det skulle

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o

varit det förslag, som hittills inom Riksdagen skulle lyckats att tillvinna sig
de mesta sympatierna. Att så ej varit händelsen är nu erkändt, och det
återstår ej nu annat än att beklaga, det en så önskvärd utredning saknas.
Då så är förhållandet och en sådan utredning ej står till buds, samt det
säkerligen skall komma att dröja rätt länge, innan den kan blifva gjord och
ett förslag grundad! derpå framlagdt, och ej är rådlig! att för en oviss
framtid undanskjuta all tanke på försvarets förbättring, måste man tillse
hvad förändringar som kunna göras i det nuvarande indelningsverket, för
att så val i militäriskt hänseende utveckla det som i dess egenskap af skatteföremål
reglera det ovissa deri.

Det år 1877 af Kong! Maj:t framlagda förslag, som visserligen, i
motsats af hvad inför Konungen yttrats den 19 Juni 1880, varit det förslag,
som inom Riksdagen haft de flesta sympatierna, och jag vågar tillägga inom
landet i allmänhet, afsäg, som blindt är, ej att i någon mån hvarken utveckla
indelningsverket i militäriskt hänseende eller annat än genom vissa
medgifna lindringar minska bördan deraf. De egentliga klagomålen i båda
nu anmärkta afseenden qvarstodo oberörda och, utan att fästa afseende dervid,
tror jag det skall blifva fåfängt att vilja försvara indelningsverket,
som en fortfarande grund för den betydligaste delen af landets försvar.

Sedan Herr General Abelin, i sin vid Kongl. Maj:ts proposition N:o 2
om en ny härordning afgifna reservation, visat, att indelningsverket i militäriskt
hänseende kan utvecklas högst betydligt och kan tillegna sig alla de
förtjenster, som i Kongl. Maj:ts nu omnämnda förslag ej blifvit af någon bestridda,
och man sålunda har visshet, att det i militäriskt hänseende är värdt
att bibehålla, anser jag det vara en pligt att påvisa de förändringar, som
jag anser nödiga både med afseende på lindring uti besväret på grund af
en utsträcktare värnpligt, som ock med hänseende till besvärets begränsningför
framtiden, sedan man, på grund af ökade militära fordringar på truppen,
måste fordra längre utbildnings- och öfningstid för denna och sålunda ökade
kostnader för rust- och rotehållare. I det förra afseende! ber jag att i allmänhet
få stödja mig på de af Särskilda Utskottet 1877 föreslagna bestämmelser,
samt anser att, så länge man skall bibehålla det nuvarande indelningsverket,
man ej gerna kan fordra längre tid än 60 dagar för beväringens
öfvande, hvilken öfningstid för arméns hufvudvapen, infanteriet, jag tror skäl
kan vara att fördela med 45 dagar under första året och med 15 dagar
under det andra och hvarigenom ej någon rubbning skedde i nuvarande förhållande
mera än för ett af åren. I det senare afseendet eller begränsning
af besväret, och hvarvid äfven bör tillses, att man borttager det som ovisst
mest tryckande, är sådant nu mera lätt att verkställa, sedan genom skattejegleringskomiténs
utredning man bestämdt känner kostnaden för hvarje

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

nummer vid olika regemente, corps eller båtsmanskompani. Lägger man
denna beräkning till grund, ock hvarvid skäl torde vara att fästa afseende
vid de förändringar i dessa värden, som Kong!. Maj:t i sin proposition om
ny härordning, med anledning af vissa myndigheters deröfver afgifna utlåtande,
. föreslagit, så kan, som sagdt är, man med lätthet bestämma den begränsning
af besväret, man vill besluta sig för, och hade jag trott skäl kunna
vara för, att V» af denna uppskattade kostnad blefvet rust- och rotehållare af
staten kontant ersatt, samt de återstående 3/3 fixerade att af roten eller rusthållet
utgå, med skyldighet likväl för staten att, om så skulle bevisligen erfordras
och af rust- eller rotehållaren det påfordrades, fylla öfverskottet, men
da likvisst med för denne förlorad rekryteringsrättighet. Alla andra besvär, än
byggnads- och underhållsskyldighet der bostad eller torp af knekten innehades,
skulle ej ovilkorlig! qvarstå, utan när rust- eller rotehållare hade betalt
löhen, hvarmed han med knekten öfverenskommit inom nu omnämnda
gräns, så skulle han derefter vara fri från dessa besvär, och för den händelse
knekten är berättigad till bostad eller torp, eller ock. rust- och rotehållaren
ville aflöna honom med naturaprestationer i öfrig!, samt ovisshet
skulle uppstå om värdet deraf, så skulle vederbörande Konungens Befallningshafvande
ega att vid påkallad pröfning deraf och på vissa uppgifna grunder
få afgöra detta värde.

Det enda ovissa besvär, som sålunda efter detta ovilkorlig! måste
qvarstå, om man på detta sätt ordnar aflöningsförhållandena, är det af
underhållet och nybyggnad af bostad eller torp, der sådana skola finnas, och
då det är på samma gång det känbaraste af alla, enär det faller så ojemnt,
anser jag det billigt att staten äfven härvid träder emellan och antager, att,
om detta understöd bestämmes till hälften af den vid Jaga syn utredda och
bestämda kostnaden, detta besvär derefter ej skall blifva så känbar!, enär
rust- eller rotehållare^ genom eget arbete och å hemmanet befintliga materialier,
till en betydligare del skall kunna fylla sin andel. Att statens understöd
till sådana nummer blifver större än för de öfriga, är alldeles otvifvelaktigt,
men jag anser ingen orätt ske deri, då det dels i socialt och andra afseenden
är af så stor fördel att på detta sätt aflöna karlen, som ock att den
årliga kostnad, hvartill detta besvär blifvit af skatteregleringskomitén upptaget,
varit alldeles för lågt, då det i allmänhet beräknats till 10, högst 12
kronor 50 öre per år och per nummer.

Sedan jag nu framstält dessa mina åsigter, öfverlemna!* jag dem till
Riksdagens bedömande; att de ej skola eller knappast kunna antagas skola
leda till något definitivt beslut nu, är jag den förste att inse, men skulle
Kong!. Maj:ts proposition om en ny härordning blifva afslagen, samt den
åsigten blifva gällande, att försvaret skall ställas fortfarande på indelnings -

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

verkets grund, torde de uttalade åsigterna hafva något berättigadt uti sig
att framställas och derföre förtjena något afseende; och är det i detta ändamål
som jag vågar yrka:

l:o) att från och med det år, hvarunder beväringens Öfningstid
utsträckes till 60 dagar, med 45 under det första och 15 under det
andra, der denna öfning skall till 2 år utsträckas, samt en af
Konung och Riksdag gemensamt antagen värnpligtslag sålunda
kan fullständigt tillämpas, tillförsäkras vederbörande rust- och rotehållare
följande lindringar, att af statsmedel utgå:

a) vid hvarje rekryts antagning erhålles i rekryteringshjelp
ett belopp af 50 kronor, som utbetalas så snart denne af Konungens
Befallningshafvande blifvit antagen;

b) i årligt lönebidrag, som utbetalas vid kronouppbördsmötet det
påföljande året, erhålle hvarje rust- eller rotehåll ett kontant belopp,
motsvarande 1/3 af den kostnad, som Kong!. Maj:t i sin proposition
X:o 2 vid innevarande riksdag beräknat för värdet vid afskrifningen
af hvarje infanteri- och båtsmansnummer, vid regemente, corps
eller båtsmanskompani, och skall värdet deråt vid det berustade
kavalleriet och infanteriet samt vid det roterade kavalleriet beräknas
lika med soldats inom samma län;

c) hälften af den kostnad, som drabbar rust- eller rotehållare för
nybyggnad eller underhåll af bostad åt soldaten med eller utan
torp, hvilken ersättning utbetalas, så snart det af vederbörande befäl
blifvit lemnadt intyg, att sådan nybyggnad eller reparation blifvit
verkstäld i enlighet med de bestämmelser, som vid laga syn blifvit
derför gifna;

d) rusthållsnummer, hvars årliga rustningsunderstöd ej uppgår
till 200 kronor, erhåller hvarje gång ny remont insättes ett bidrag,
uppgående till skilnaden mellan rustningsunderstödet och 350 kronor.
Denna remonteringshjelp tillgodonjutes äfven af effektivt
remonterande nummer vid Jemtlands hästjägarecorps;

e) staten öfvertager manskapets vid rusthållet beklädnad och
beväring, jemte annan utredning för detsamma, såsom sadelmundering,
remtygs- och trosspersedlar, hvaremot staten samtidigt erhåller
fri disposition af i bruk varande, af rusthållarne anskaffade motsvarande
persedlar;

f) Staten öfvertager skyldighet att för båtsmanshållet bekosta
kappsäck och småpersedlar;

2:o) Rust- och rotehållare bibehållas vid rättigheten och skyldig -

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

heten att i fredstid, då ledigt nummer skall besättas, på hittills
vanligt sätt antaga till krigstjenst duglig karl; samt der bostad,
med eller utan torp, för närvarande tinnes, öfverlemna sådan. Kan
emellertid rust- eller rotehållare icke — för en kostnad, motsvarande
så väl det bidrag han för karlens antagning och årliga aflöning
eger att enligt I mom. a och 1) af statsmedel uppbära, som
ock den lön motsvarande dubbelt livad af statsmedel härför årligen
erhålles och som det åligger honom att utgifva — anskaffa antaglig
rekryt, eger han att till befälet på statens bekostnad öfverlemna
rekryteringen och då dervid vara endast förbunden att
årligen lemna fen lön, som motsvarar dubbla värdet af statens årliga
lönebidrag enligt 1 § mom. b samt, om den skall lemnas i bostad
eller i torp eller ock önskas lemnas i andra naturaprestationer,
dervid vara underkastad den värdering, som Konungens Befallningshafvande,
med ledning af länets markegång, i orten allmänt
gällande pris, befälets eller på annat sätt verkstäld uppskattning
åt torpet, kan finna skäligt att fastställa».

af Herr Abraham Randbäck: »Då jag anser så väl försvarsfrågans
som framför allt landets intresse kräfva, att vi behålla och söka genom tidsenliga
reformer förbättra det försvar vi ega, och jag fördenskull yrkat afsteg
å Kongl. Maj:ts förslag till ny härordning, kan jag följaktligen icke
vara med om att, genom bifall till rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning,
upprifva grunden, hvarpå detta försvar hvital’.

"Deremot anser jag det icke blott billigt och rättvist utan äfven alldeles
nödvändigt, i fall vårt försvar fortfarande skall byggas på indelningsverkets
grund, att rustnings- och rotering sbesr är en blifva på ett tidsenligt sätt
reglerade.

Ty huru ändamålsenligt indelningsverket än må vara för upprätthållande
af en talrik stam goda soldater, som tillika äro idoga arbetare och aktningsvärda
medborgare, så måste dock erkännas, att det såsom skattebörda, med
sina ovissa besvär och andra olägenheter, är behäftadt med brister, hvilka
beklagligen allt för länge, under tvisterna om försvarets ordnande, lemnats
oafhulpna.

En reform af indelningsverket bör emellertid enligt min åsigt icke
hafva till syfte att i någon väsentlig män rubba eller förändra dess grunder,
organisation eller häfdvunna förhållanden, utan allenast att reglera, lätta och
utjemna dess onera så, att alla giltiga anledningar till missnöje dermed blifva
i möjligaste mån aflägsnade — hvithet mål lämpligast och säkrast synes
vinnas derigenom,

Bih. till Riksd. Prat. 1883. 8 Sami. 1 Afä. 3 Höft.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

att de rustnings- och roteringsskyldige erhålla alla de lättnader och
eftergifter, som finnas skäliga och utan men för sjelfva institutionen kunna
medgifvas;

att deras återstående utgifter blifva, så vidt möjligt är, fixerade till
ett fast och oföränderligt belopp, så, att vederbörande må befrias både från
de ovissa besvären och från utgifternas vidare tillväxt; samt

att rustnings- och roteringsbördan utjemnas på det sätt, att jemte den
berustade och roterade jordegendomen äfven den öfriga förmögenheten i landet
blifver skyldig att bidraga till den indelta stammens uppehållande.

I enlighet med dessa grundsatser och under förutsättning, att beväringens
öfningstid utsträckes till 60 dagar och att ny värnpligtslag varder
af Konung och Riksdag antagen, anser jag mig derför böra föreslå:

A) Att de rustnings- och rotering sskyldiges (mera lättas och regleras sålunda:

1) Rote- och rusthållares afgifter till soldats, ryttares eller båtsmans
aflöning fixeras till ett fäst och oföränderligt belopp.

2) Detta belopp bestämmes till två tredjedelar af den kostnad, som
skatteregleringskomiten i afgifvet utlåtande den 18 September 1882,
för afskrifningen af rustnings- och roteringsbesvären, beräknat för hvarje
infanteri- och båtsmansnummer vid regemente, corps eller båtsmanskompani;
skolande värdet af karlens lön vid det berustade kavalleriet och infanteriet
samt vid det roterade kavalleriet beräknas lika med roterad soldats
inom det lön, der regementets eller corpsens hufvudstyrka är förlagd.

3) Der rote- eller rusthåll enligt knektekontrakt eller särskild författning
har sig ålagdt att förse knekten eller båtsmannen med bostad
eller torp, skola dessa förmåner ingå i karlens lön efter uppskattning,
som verkställes på sätt Kong! Maj:t bestämmer.

Hvad efter uppskattning af omförmälda förmåners värde kan brista i
det fixerade lönebidraget, utgöres af roten eller rusthållet kontant eller
med andra fördelar enligt öfverenskommelse med karlen.

Uppskattas åter torpet till högre värde än det fixerade lönebidraget,
må torpet minskas så mycket, som motsvarar skilnaden, eller ock annat
torp lemnas, hvars uppskattade värde icke öfverstiger det fixerade lönebidraget.

4) Der rote eller rusthåll icke har skyldighet att förse karlen med
bostad eller torp, utgöres det fixerade lönebidraget med penningar eller,
efter öfverenskommelse, med andra fördelar.

Samma rätt åtnjute ock rote- eller rusthåll, som väl har sig ålagdt
att förse karlen med torp, men hittills varit i saknad af sådant.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o

5) För torphusens nybyggnad, äfvensom för stugans brädfodring
eller revetering samt takens omläggning å stuga och ladugård ansvarar
roten eller rusthållet, men mot ersättning från statsverket, hvilken tillgodonjutes
medelst eu fast årlig afkortning i clet fixerade lönebidraget
till belopp, som af Riksdagen bestämmes.

Underhållet i fiffigt öfvertages på statens ansvar af karlen mot årlig
godtgörelse, som dock icke utbetalas, förrän det vid husesyn visar sig,
att underhållsskyldigheten behörigen fullgjorts.

6) Mot fullgörande af ofvan'' stadgade skyldigheter vare rote- och
rusthållare alldeles fria från vidare utgifter till soldatens, ryttarens eller
båtsmannens aflöning, af hvad namn och beskaffenhet de vara må; utan
bestridas alla öfriga kostnader för karlens aflöning af staten, som äfven
har att sörja för hans pensionering.

7) Vid ofvan i punkten 3) omförmälda uppskattning af torpet uppgöres
äfven förslag, i hvilken proportion lönebidraget, der numret är
indeladt på s. k. stam- och strörote, skall mellan dessa fördelas; och
skall detta förslag, om vederbörande dermed åtnöjas, till efterrättelse
fastställas af Konungens Befallningshafvande, som äfven, vid tvist mellan
intressenterna, har att skilja dem emellan.

8) Rote- och rusthållare bibehållas vid rättigheten och skyldigheten
att i fredstid, då ledigt nummer skall besättas, anskaffa till krigstjenst
duglig karl, mot åtnjutande från statsverket af 50 kronor i rekryteringshjelp,
hvarje gång ny karl sålunda anskaffas och varder för numret
antagen.

Kan emellertid rote- eller rusthållare icke för eu lega eller städja
af 50 kronor anskaffa karl mot en årlig lön, som med högst 50 procent
öfverstiger rotens eller rusthållets fixerade lönebidrag, öfvertager befälet
rekryteringen för numret.

9) Hel vakansafgift för karl vid indraget, anslaget eller på längre
vakans stäldt nummer fixeras enligt samma grund, som ofvan i punkten
2) finnes stadgad.

Vakansafgift äter, som icke öfverstiger 60 kronor (half vakansafgift),
fixeras till det medelbelopp, hvartill densamma uppgått under åren 1871
—1880.

Efter enahanda grund fixeras den batsmansvakansafgift, som åligger
städer och köpingar, äfven om dess belopp öfverstiger 60 kronor för
nummer.

10) Hästvakansafgiften vid det berustade infanteriet fixeras till det
nu bestämda qvantum spanmål, hälften råg och hälften korn, att lösas
efter tioårigt medelmarkegångspris.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

11) Det åt rusthållet samt åt svaga rotar och öfverroterade hemman
anslagna understöd skall af dem fortfarande tillgodonjutas oafkortad!.
Der vid regemente eller corps kassor finnas med hjelp från staten, till
vederbörande rustnings- och roteringsskyldiges förmån, bildade, bibehållas
desamma för sitt ändamål, men må icke vidare åtnjuta bidrag
frän staten.

12) Staten öfvertager manskapets vid rusthållet beklädnad, beväpning
jemte annan utredning, såsom sadelmundering, remtygs- och trosspersedlar,
mot det att staten samtidigt erhåller fri dispositionsrätt till i
bruk varande, af rusthållare anskaffade motsvarande persedlar.

Likaledes öfvertager staten båtsmanshållets skyldighet att bekosta
båtsmannens beklädnad, kappsäck och småpersedlar.

13) Vid uppsättande af remont för nummer vid det berustade och
roterade kavalleriet lemnar staten eu remonteringshjelp till ett belopp,
motsvarande halfva det värde för en remont, som genom markegång inom
länet bestämmes.

14) Skada, som ådrages häst under tjenstgöring och hvarigenom han
blifver såsom tjenstehäst obrukbar, godtgöres af staten.

15) Den i punkterna 2—6 bestämda reglering af rotes och rusthåll
bidrag till knekts eller båtsmans aflöning träder i kraft först med
året efter den tjenande karlens afgång. Dock skall rote och rusthåll
från och med det år, hvarunder beväringens öfningar utsträckas till 60
dagar, årligen, sä länge karlen tjenar, till hjelp för hans aflöning erhålla
från staten ett bidrag, motsvarande halfva det fixerade lönebidraget
från roten eller rusthållet.

Den i punkten 9) föreslagna fixering af hel vakansafgift inträder från
och med det år, vid hvars ingång vakanskontraktet efter behörig uppsägning
upphört att vara gällande.

Ofriga föreslagna lindringar medgifvas från och med det år, hvarunder
beväringsöfningarne utsträckas till 60 dagar.

Att till hjelp för indelta stammens uppehållande en s. k. stamskatt införes,

hvilken hvar och en, som till staten erlägger bevillning för fastighet
eller för inkomst af kapital eller arbete, har att utgöra med 20 procent
af sin bevillning efter andra artikeln i bevillningsförordningen. Från utgörande
af denna skatt befrias dock egendom på landet, som är betungad
med ordinarie rustning eller rotering, äfvensom inkomst, icke öfver -

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

stigande 1,000 kronor, af rörelse, näring eller yrke samt af allmän eller
enskild tjenst eller pension.

Och får jag, efter att sålunda hafva framställ min mening angående
en reglering af rustnings- och roteringsbesvären, under förutsättning af indelningsverkets
bibehållande vördsamt hemställa:

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kong].
Maj:t täcktes taga ofvan framstälda förslag till rustnings- och
roteringsbördans lättande och utjemnade under ompröfning och derefter
till Riksdagen inkomma med de förslag till reglering åt indelningsverkets
onera, som — under förutsättning att ny värnpligtslag
varder antagen och att tiden för bevä ringens öfningar utsträckas
till 60 dagar — kunna finnas lämpliga».

Häruti instämma Herrar H/ngyström och Anders Svensson, dervid
dock den senare anser, att den föreslagna stamskatten bör sättas något
högre.

af Herr Königsfeldt vid § 1 af lagen angående rustnings- och roteringsbesvärens
afskrifning;

af Herrar låss Olof Larsson och Sven Andreassm, som anse, att nyssnämnde
§ bör erhålla följande lydelse:

»Rustnings- och roteringsbesvären skola eftergifvas på det sätt,
att af hela deras uppskattade värde afskrifves tio för hundrade
med ingången af år 1884 och sedermera sex för hundrade hvart
är, under iakttagande af de särskilda bestämmelser och undantag,
som i denna lag äfvensom beträffande öfvergången från den nuvarande
till den nya härordningen finnas meddelade.»

af Friherre De Geer vid i; 1 af lagen angående afskrifning af den ä
viss jord hvilande grundskatt: »I fråga om planen för grundskatternas af skrifning

anser jag, att Utskottet bort tillstyrka Kong!. Maj:ts proposition
och sålunda, utan att föreslå det besluten i detta ämne måtte erhålla egenskapen
af lag, hemställa:

att, under förutsättning, det Riksdagens båda Kamrar med
indelningsverkets upphäfvande fatta sammanstämmande beslut, dels

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

om landt- och sjöförsvarets ordnande, dels om rustnings- och roteringsbesvärens
afskrifning samt dels om sådana ändringar uti bevillningsförordningen
och kommunallagarne, som af indelningsverkets upphäfvande
och grundskattens afskrifning ma varda påkallade, Riksdagen,
i syfte att den ä viss jord hvilande grundskatt skall afskrifvas
samtidigt med rustnings- och roteringsbesvären och efter
samma grunder, som för deras afskrifning varda bestämda, må för
sin del besluta:

l:o) att ränta och kronotionde ä hemman eller lägenhet i
kronans jordeböcker och räkenskaper sammanföras till en summa,
under benämning brandskatt:

2:o) att af grundskatt a hemman eller lägenhet af skatte
eller frälse natur samt å sådana hemman eller lägenheter af krono
natur, som enligt hittills gällande föreskrifter kunna till skatte
köpas, äfvensom af dels kronan behållen grundskatt å ecklesiastikstatens
boställen samt å hemman eller lägenheter, hvilka innehafvas
åt enskildt verk, menighet eller inrättning, dels ock af presternes
utlagor tio för hundrade afskrifvas med ingången af år 1884; dock
med iakttagande af hvad här redan tinnes stadgadt;

3:o) att, der vid afskrifning å grundskatt för hemman eller
lägenhet bråk af öre uppkommer, afskrifningsbeloppet skall beräknas
till närmast högre öretal;

4:o) att från den i punkten 2 här Ofvan stadgade afskrifning
undantagas hospitalens med ingången af år 1877 till statsverket
indragna frälseräntor och andra afgälder af fäst egendom;

5:o) att grundskatt ä de för statsverkets räkning utarrenderade
egendomar skall, der nu gällande arrendekontrakt sådant föreskrifva,
oafkortad!, utgöras intilldess, vid upprättande af nya kontrakt
om dessa egendomar eller deras disponerande på annat sätt,
grundskatten kan utan förlust för statsverket upphöra;

6:o) att grundskatt å militära och civila boställen skall med
ingången af år 1884 helt och hållet upphöra; den kronan behållna
grundskatt af dessa egendomar dock endast, såvida densamma kan
statsverket ersättas genom en motsvarande minskning i vederbörande
embete- eller tjensteman penningeaflöning;

7:o) att sådan i kronans jordeböcker upptagen grundskatt ä
ecklesiastika boställen samt å hemman och lägenheter, tillhöriga
enskildt verk, menighet eller inrättning, som är vederbörande boställsinnehafvare
eller hemmanets egare anordnad, skall med ingången
af år 1884 ur jordebok och räkenskaper uteslutas;

Särskilda Utskottets Utlåtande, N:o 3.

8:o) att någon afskrifning icke skall ega ram, vare sig af
de skogsräntor, som utgöras för områden, hvilka i ersättning för
privilegierad stockfångst blifvit åtskilliga sågverk i de norra länen
upplåtna, eller af de utgifter, Indika blifvit åsätta åtskilliga inom
nämnda, län belägna, åt enskilde endast tillsvidare upplåtna lägenheter;
börande dessa räntor och utgifter redovisas under titel arrendemedel; 9:o)

att de till båtsmansrustningen i Blekinge anordnade tillskottsräntor
skola med ingången af år 1884 till statsverket indragas^
emot ersättning till vederbörande rusthållare på sätt i lagen
angående rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning stadgas;

10:o) att andra för rustning eller rotering anordnade räntor
och den för samma ändamål anordnade kronotionde skola med ingången
åt år 1884 ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas;

1 Bo) att ofriga, i kronans jordeböcker och räkenskaper förekommande
anordnade rånte- och kronotiondeanslag, för hvilka något
besvär i stället utgöres eller hvilka utgöra ersättning för jordförluster
i följd af kanal- och väganläggningar, skola med ingången
af år 1884 till statsverket indragas emot ersättning af statsmedel
till vederbörande, svarande mot rånte- eller tiondeanslagets i kronans
jordebok upptagna belopp;

12:o) att förmånen af grundskatternas afskrifning å de under
bruk skatteköpta hemman skall tillgodokomma åbon;

13:o) att ny eller tillökad grundskatt från och med ingången
af år 1884 icke skall åsättas med undantag för:

a) rekognitionsskog^'' samt sådan jord, hvilken till följd af
redan meddeladt, beslut skall, emot erläggande af skatteköpeskilling
och utgörande af grundskatt, till enskilde öfverlåtas utan uppodlingsskyldighét;
börande, då upplåtelse under enskild eganderätt af
dylik egendom framdeles sker, köparen förpligtas att, jemte erläggande
af skatteköpeskilling enligt nu gällande stadgande!!, friköpa
sig från skyldigheten att utgöra grundskatt genom erläggande af
en löseskilling, motsvarande femton gånger grundskattens belopp;

b) sådana skogsområden, som tilldelas sågverk i de norra
länen i ersättning för privilegierad stockfångst; börande dessa områden
icke vidare till hemman indelas, utan, enligt hittills gällande
stadgande!!, alltid åsättas skogsränta, hvilken, i likhet med hvad
beträffande redan åsätta dylika räntor här ofvan är sagdt, skall i
räkenskaperna redovisas såsom arrendemedel;

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

14:o) att redan åsatt grundskatt, hvilken, först sedan år 1884
ingått, skall efter åtnjutna frihetsår börja utgöras, må den skattskyldige
eftergifvas;

15:o) att drängespanmålen och hjelpedagsverkena i Färentuna
härad af Stockholms län, sedan dagsverkena omsatts till penningar
i den ordning, som angående de i ordinarie räntan ingående persedlars
omsättning och förenkling är i Kongl. kungörelsen den 11
Maj 1855 stadgad, skola afskrifvas efter enahanda grund, som här
ofvan är för grundskatten bestämd;

16:o) att skattemannarätt icke allenast till rusthåll, säterier
och bergsmanshemman af krononatur, utan ock till andra sådana
under åhöra,tf upplåtna, kronan tillhöriga hemman och lägenheter,
hvilkas åbor af Kongl. Maj:te Befallningshafvande antagas och som
enligt hittills gällande föreskrifter, emot till statsverket ingående afgift,
kunna till skatte köpas, skall, utan erläggande af särskild
köpeskilling eller annan afgift, tillkomma den person, som derå vid
den tid, då denna förändring vidtager, innehar lagligen befäst, med
skatteköpsrätt förenad besittning eller pröfvas vara dertill berättigad;

17:o) att, efter behörig utredning angående innehafvarens besittningsrätt
och när densamma funnits vara ostridig och af beskaffenhet
att, enligt hittills gällande stadgande^ skatteköpsrätt dermed
varit förenad, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eger, om inneliafvaren
dertill samtycker, förordna om ofvannämnda hemmans och
lägenheters omföring i jordeboken ifrån krono till skatte och derom
hos Kammarkollegium göra anmälan; samt

18: o) att de ytterligare bestämmelser, som vid tillämpningen
af föreskrifterna angående afskritningen af grundskatten kunna finnas
erforderliga, må af Kongl. Maj:t meddelas.»

Häruti instämmer Friherre Stacket berg.

åt Herrar Heeggström; Abraham Rundbäck och Anders Svensson vid
punkten 2;

af Herr O. M. Björnstjerna: »Då jag anser uppenbart att de sedan

århundraden utgående, till sitt belopp oföränderliga grundskatterna ^ icke
kunna betraktas annorlunda än som räntor, Indika i beräkning, tagits så väl
vid arfskiften som vid köp af jord, samt då bördan af dessa räntor redan
väsentligen lindrats vid deras omsättning i penningar och allt jemt förminskas
i den mån jordens värde stiger och penningens faller, finner jag inga -

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3. éu

lunda med rättvisa och billig-het förenligt att till förmån blott för den skattskyldiga
jordens nuvarande innehafvare efterskänka en så betydlig statsinkomst
som den grundräntorna utgöra, hvilket fast mer skulle innebära en
stor orättvisa icke blott mot den privilegierade jordens egare, utan äfven mot
det stora flertalet af landets öfrige inbyggare, Indika alla, utan att af förändringen
skörda någon fördel, hvar i sin mån skulle på ett eller annat sätt
nödgas bidraga till de besutne skattejordegarnes förnöjande.

Allraminst finner jag detta lämpligt i ett ögonblick, när ett förbättradt
försvarsverk skulle kräfva betydligt ökade utgifter. Ett ytterligare skäl att
motsätta mig det föreliggande förslaget om grundskatternas fullständiga afskrifning
finner jag deruti, att intet undantag der göres för det betydliga antal
skatteköpta kronohemman, som intill senaste tid för en ringa penning
öfvergått i enskild ego, icke ens för dem, som under åborätt innehafvas men
ännu ej blifvit skatteköpta.

De verkliga olägenheter i kameralistiskt eller annat afseende, som
den ojemna fördelningen af grundräntorna medför, böra med vida mindre uppoffringar
å statens och den skattskyldiga allmänhetens sida kunna på tillfredsställande
sätt afhjelpas;»

af Grefve Ehr ens vard: »Då det torde vara temligen allmänt erkändt,
att en fix skatt å jordfastighet — grundskatt — icke bör saknas i ett lands
finanssystem;

då en sådan skatt alltid funnits hos oss och finnes i alla europeiska
länder med undantag af endast Norge, som dock icke helt och hållet öfvergifvit
den, utan bibehållit »skylddalern» såsom skattemått för att, när förhållandena
sådant kräfva, kunna åter införa eu allmän grundskatt, och denna
skylddaler ännu utgör grunden för åtskilliga kommunala utgifter äfvensom
för amtsutskylderna;

da den otvifvelaktigt berättigade klagan öfver vår nuvarande grundskatts
ojemna fördelning och derigenom, i vissa orter, tryckande beskaffenhet
synes mig kunna i väsentlig mån afhjelpas, utan att man derför behöfver
skrida till en sa radikal åtgärd som att i sin helhet afskrifva all jorden
påhvilande grundskatt, helst den öfverklagade ojemnheten hufvudsakligen
gäller räntan, men endast i mindre män kronotionden, som mera jemnt drabbar
all jord med undantag af det ypperliga frälse!;

då genom grundskatternas totala afskrifning staten skulle göra en
betydlig och känbar uppoffring, beräknad till omkring 6,000,000 kronor
årligen, och hvilken, delvis åtminstone, alltid måste komma att ersättas
genom andra skatter, som möjligen komme att trycka andra samhällsklasser
ännu mera ojemnt och af dem komme att kännas så mycket mera tryckande,
Sill. till Bitcsd. Prat. 1883. 8 Sami 1 Afd. 3 Höft. 8

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o

som de icke såsom jordegarne deltagit i besluten om hvarken grundskatternas
afskrifning eller de nya skatternas — antagligen konsumtionsskatters —
införande;

då detta förr eller senare torde komma att hos dessa klasser alstra
ett för den bofasta och burgna befolkningen samt landets lugna utvecklingbetänkligt
missnöje; och

då detta synes mig kunna forekommas, om den del af grundskatten,
som trycker minst ojemnt — kronotionden — ej allenast bibehålies utan äfven
påföres den jord, som för närvarande är derifrån befriad, hvarigenom också
den fördel skulle vinnas, att all jord i riket bure samma grundskatt, har jag
icke kunnat i vidsträcktare män biträda förslaget om grundskatternas afskrifning,
än hvad detta afser räntan, utan yrkat, att Utskottet skulle inskränka
sitt tillstyrkande till afskrifning af endast grundräntan i enlighet
med den af Utskottet godkända afskrifningsplan, men förorda bibehållandet
af kronotionden såsom en för all jordfastighet, således äfven det ypperliga
frälset, åliggande grundskatt.

Häri instämmer Herr Rosensvärd.

af Grefve K. Rosse med anledning af Utskottets beslut att afstyrka
Herr Björnstjernas motion, N:o 28, i afseende på aflösning af grundskatterna:

»Lika öfvertygad som jag är, att rust- och rotehållare haft och hafva
en berättigad anledning att fordra lindring i den dem åliggande skyldighet
att för sin innehafvande egendom hålla krigsman, sedan detta besvär genom
den utsträckta öfningstiden blifvit till betydligt mera tunga, än hvad det var
då det af dem antogs, och ännu mera öfvertygad, att de hafva en berättigad
laglig grund att från detta åtagande blifva alldeles fria, om en utsträckt
allmän värnpligt blifver för hela landet bestämd att utgöra grunden för
landets försvar, lika klart synes mig, att den nu på dagordningen stående
frågan om grundskatternas efterskänkande eller afskrifning, som det kallas,
är oberättigad, åtminstone för så vidt, som ej statens finanser äro i det
blomstrande skick, att de äro obehöfliga, och man på den grund kan undvara
denna inkomst, utan att lägga på någon skatt i stället.

Det enda gemensamma, dessa besvär hafva, är, att de ligga på jorden
och ganska allmänt på samma jord, men indelningsverkets tillkomst beträffande
knektehållet grundar sig i friköpandet, om jag må så säga, för den personliga
skyldigheten att fullgöra krigstjenst; grundskatterna hafva deremot
alltid varit en afgäld af jorden, dels till landets försvar, dels till andra statsändamål.
Skulle man nu i utsträckt mån fordra den personliga krigstjensten,
äfven om den nu mera ej kan förekomma annat än till försvar, synes mig

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3. 59

ovedersägligt, att när man borttager vilkoret för skyldigheten, sa måste man
taga bort skyldigheten äfven; så är ej förhållandet med grundskatterna, behofvet
af dem qvarstår, och om än de i sin första uppkomst varit en för
ett visst ändamål åtagen gärd, så är det dock nu mer än 200 år sedan
det förklarades, att det, som var åtaget till en början som eu gärd, vore
redan då att betrakta »som en årlig utlaga», den jorden ålåg. Under sådant
förhållande och då härtill nu kommit en 220-årig ytterligare häfd, samt att det
ovissa i denna skyldighet numera blifvit alldeles liäfdt, så att i värdet för
beräkning af en egendoms egentliga afkastning nu mera finnes ingenting så
bestämdt eller beräknelig^ som dess grundskatter, har det som förut varit
ovisst och i ständigt stigande nu mera upphört att vara bådadera och, så
långt jag förmår att bedöma, denna skatt för all jord antagit den bestämda
formen af eu viss årlig ränta, hvilken den redan förut hade för ungefär
hälften deraf, genom vilkoret vid försäljning från kronan till enskilda, att
mot en ringa köpeskilling allt framgent gifva en årlig afkomst.

För min del tror jag att, i stället för att borttaga denna nu på all
skattskyldig jord halande ränta, det hade varit mera i statens intresse och
nytta, att man sökt komma dertill, att den skattefria jorden mot en ersättning
fått åtaga sig en motsvarande afgift och hvarvid man ock möjligen
kunde bereda en jemkning, så att all jord erhållit en någorlunda lika fördelad
beskattning; men för en sådan reform fordras framför allt eu allmän
god vilja, och en sådan torde ej i närvarande tidpunkt kunna åberopas, då
om ej allmänna dock högljuddaste ropet är att borttaga de grundskatter
som finnas.

Ehuru sålunda ej tinnes något rimligt skäl, hvarför staten skulle, så
länge den har behof af denna ränta, afhända sig den, kan man dock ej dölja
för sig, att den behandling, denna fråga om grundskatternas afskaffande under
det sista årtiondet inom så väl Riksdagen som af regeringen rönt, varit
egnad att nära en förhoppning om deras försvinnande och man sålunda i
politiskt hänseende ej längre förmår neka hvad man i statsekonomiskt måste
ogilla, eller det att grundskatterna må försvinna.

Har man måst ingå härpå, återstår då att se till på hvad sätt det
kan ske med minsta olägenhet och utan att äfventyra, det statens ekonomiska
välstånd hotas. Med hänseende till deras natur af ränta vore det naturligaste
och i allo rättvisaste, att skyldigheten från att utgifva denna ränta
löstes med ett motsvarande kapital på en gång eller successivt, men af ofta
förebragta skäl kan man omöjligen genom lagstiftning eller tvång allmänt
åstadkomma detta, och utan en sådan likställighet vore ej i något afseende
ändamålet vunnet, Då återstår, enligt mitt förmenande, ej annan utväg derför,
så vida man ej vill medgifva denna räntas försvinnande genom att rent

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

efterskänka (ten på eu gång eller till mindre del hvarje gång, hvartill jag
ej kan finna ringaste skäl eller anledning, än att staten, såsom också flera
gånger varit föreslaget och äfven ganska nära att ske, sjelf bereder tillfälle
för amorteringen; och har man en gång i princip kunnat medgifva, att dessa
grundskatter skola kunna fä försvinna, torde, med den ställning statsverkets
tillgångar för det närvarande lyckligtvis ännu innehafva, tillfälle för en sådan
amortering ej vara omöjligt att bereda, utan att derföre pålägga andra skatter,
och när så är förhållandet, har man att tillse hvad man dertill kan uppoffra.
Det har minst 3:ne, om ej flera gånger förut varit föreslaget, att staten
skulle efterskänka 1/6 af grundskatternas belopp och använda denna eftergifna
7e till amortering af dem, hvarvid man stält sig på den utan tvifvel rigtiga
ståndpunkt, att när staten skulle betrakta hela grundskattens belopp som en
ränta, hvartill skulle anskaffas motsvarande kapital, kunde man ej i ränta
på detta kapital fordra annat eller mera, än hvad staten samtidigt i allmänhet
betalade för de kapital staten sjelf förräntade, och på denna ståndpunkt
tror jag man fortfarande bör ställa sig; visserligen kommer man, om man
vill medgifva amorteringen på samma tid man förut beräknat, att derigenom
få, sedan räntefoten för statens skuld nu blifvit så betydligt nedsatt, mot
hvad förhållandena voro då dylika förslag förut varit å bane, öka det årliga bidrag
staten skulle få lemna, men det är lätt insedt, att i sjelfva saken det ej betyder
något, dä staten å sin sida har motsvarande mindre ränteutgifter för
sina skulder, och förhållandet sålunda blir detsamma som förr. En annan
orsak att beräkna räntan för kapitalbildningen till lika belopp, som den staten
sjelf betalar i ränta, finner jag deri att, då det visat sig att statens skulder,
i mån som de kunna uppsägas, kunna konverteras icke allenast till lägre
räntefot utan att man då bör kunna bereda sig tillfälle att genom hastigare amortering
minska skulderna, än hvad som vore möjligt om man endast dertill
använde det derföre ursprungligen afsedda beloppet. I hvad mån en sådan
ökad amortering kan vara fördelaktig och möjlig att göra, kan ingen annan
bedöma än de, som hafva att om konverteringen uppgöra kontrakt, och
säkerligen kunna de ej bestämma det förr, än vid den tidpunkt en sådan
underhandling pågår; och anse]- jag derföre, att huru mycket man än kunde
önska, att det kapital, man sålunda vill bilda, blefve det, genom att till
motsvarande belopp minska statens skuld, det dock blir nödigt att äfven medgifva,
att, om en sådan användning af amorteringsbeloppet och redan derå
uppkomma räntor ej kan ske, ensamt minska statens löpande skuldsumma,
uppköp af svenska statens eller allmänna liypoteksbankens obligationer må
ega rum, så länge ett sådant uppköp kan ske till parikurs och derunder, och
derefter andra länders statsobligationer till den billigaste kurs sådane för
hvarje tillfälle stode att erhålla.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

Att fullmäktige i Riksgäldskontoret böra blifva den myndighet, som i
allt detta bör å Riksdagens vägnar handla och besluta, torde ligga i sakens
natur, äfvensom att de böra åläggas att föra räkenskaperna för den fond
man afser att bilda, och det i sådan form, att man årligen kan inse och bedöma
fondens ställning och på det insigt må vinnas om dess tillväxt sker
efter den nu gjorda beräkningen, att efter eu tid af högst 40 år hafva bildat
det erforderliga kapitalet eller ock att i tid föreslå Riksdagen de förändringar,
som kunna anses erforderliga, för att ej till slutet tvingas att till för högt
belopp öka det årliga anslaget.

Enligt skatteregleringskomiténs betänkande sid. 149 utgjorde 1880
grundskatterna: i ränta 4,359,790 kronor 35 öre och i tionde 1,649,350
kronor 42 öre och sålunda grundskatternas sammanlagda belopp 6,009,140
kronor 77 öre; och bibehåller man grunden i de förslag, som förut i detta
afseende varit framlagda för Riksdagen, att kapitalet som skulle bildas gaf,
efter 5 procent räknadt, grundskatternas belopp, skulle detta kapital utgöra:
120,182,815 kronor 40 öre. Då emellertid, som nämndt iär, räntefoten vid
kapitaliseringen icke bör beräknas hvarken lägre eller högre än hvad staten
betalar för sina lån, enär det är denna räntefot som bestämmer kapitalets tillväxt,
har man att tillse, att man, så vidt möjligt är, träffar dess rätta belopp,
och har jag dervid trott mig böra antaga, att denna räntefot nu kan
anses utgöra 4,c:> procent. Tages denna siffra till utgångspunkt, så skulle
det erfordras, för att på 40 år erhålla det önskade kapitalet, att ett årligt
bidrag af 1,192,020 kronor dertill afsättes. Vill man derföre anslå 1,200,000
kronor eller ungefär 1js af grundskatternas nuvarande belopp, så hyser jag den
förhoppning, att man på en tid af högst 40 år skall hafva bildat detta kapital,
hvarefter grundskatterna kunna på en gång afskrifvas.

Den af mig gjorda förutsättning, för att kunna anslå ett så betydligt
belopp till grundskatternas försvinnande, beror, som jag ofvanför yttrat, endast
derpå, att såväl regering som Riksdag genom sin behandling af denna
fråga gjort den till en politisk och att, sedan den blifvit en sådan, klokheten
kan bjuda, att om statsverkets tillgångar sådant medgifva, utan att derföre
behöfva pålägga andra skatter, göra denna eftergift samt att då göra den
i en sådan form, som kan betrygga statsverkets framtida ostörda gång. Genom
den utredning skatteregleringskomitén gjort i sitt betänkande sid.
330—339 har den dels visat, att statsverkets inkomster af sådana titlar,
som icke äro af skattenatur, böra under de närmaste åren kunna beräknas växa
till minst 3,500,000 kronor årligen, förutom hvad som kan vara att förvänta,
af redan antagna skatters naturliga tillväxt, och för år 1884 har den visat
att ett öfverskott skall finnas från föregående år af minst 1,250,000 kronor
förutom de betydliga anslag af tillfällig natur, som för innevarande år blifvit

Särskilda UtsJcottets Utlåtande N:o

beviljade till ett belopp af icke mindre än 3,266,905 kronor. Jag anser
mig derföre kunna hysa det lioppet, att statsverkets tillgångar skola kunna
medgifva denna eftergift, på samma gång som det skall lemna tillfälle att,
utan allt för stora rubbningar i vår närvarande grund för vårt försvar, äfven
lemna tillfälle att förbättra, lindra och utveckla detsamma.

På grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag föreslå:

1: o) Att, för att bereda tillfälle till grundskatternas afskrifning,
i riksstaten må från och med 1884 afsättas årligen ett belopp
af 1,200,000 kronor, för att under en tid af högst 40 år blifva i
tillfälle att bilda ett kapital af 120,182,815 kronor 40 öre.

2:o) Att detta kapital skall på det sätt bildas:

a) att vid den konvertering af äldre statslån, som år 1884
kan ega rum, och framdeles vid senare statslån, då dessa kunna
konverteras, skall, förutom det redan bestämda årliga amorteringsbeloppet
för dessa lån, betingas en så mycket hastigare amortering
af desamma, som kan verkställas med det under punkten 1 omnämnda
årliga anslag, samt de räntevinster, som år ifrån år uppkomma
genom dervid redan verkstälda amorteringar, allt intill den
gräns, som det för statens fördel kan af fullmäktige i Riksgäldskontoret
anses vara fördelaktigt;

b) att derest ej hela det belopp, som hvarje år blifver till
disposition för en sålunda ökad amortering af statens skuld, skulle
kunna med fördel dertill användas, fullmäktige i Riksgäldskontoret
må, för det Överskjutande beloppet uppköpa svenska statens eller
allmänna hypoteksbankens obligationer när sådant uppköp kan ske
till parikurs eller derunder och, när dertill saknas tillfälle, andra
länders statsobligationer till den fördelaktigaste kurs som kan erhållas,
och kunna sålunda uppköpta obligationer ej för något statens
ändamål användas, än efter af Konung och Riksdag fattadt
sammanstämmande beslut.

3: o) När en sådan fond blifvit till fullo bildad, och öfver
hvars årliga ställning fullmäktige i Riksgäldskontoret böra föra räkning
och afgifva årlig redovisning, skola alla nuvarande grundskatter
med nedannämnda undantag på en gång afskrifvas, dock med
å statens sida gjordt förbehåll, att alla de hemman och lägenheter,
hvilka nu mot afkortning af sin grundskatt derför utgöra något
särskilt besvär, skola för framtiden vara förpligtigade att, så länge
det för statens räkning kan fortfarande påfordras, fullgöra samma

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o ■''!. 63

besväi emot en ersättning, utgående till samma belopp, hvartill det
nu är beräknadt.

4:o) Från afskrifning af grundskatt undantagas:

a) de som i stället för rotering eller för erhållen lindring deri utgöra
vissa skyldigheter eller besvär;

b) de af skatteregleringskomitén från en sådan afskrifning till undantag
föreslagne.

åt Herr Hägg ström: »Då jag icke kunnat biträda förslaget om ny
häl oi dräng eller om rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning enligt Kongi.
Maj:ts nådiga propositioner, så följer deraf, att jag icke heller kan vara
med om grundskatternas afskrifning. Förklaringen till denna min ställning
ligger hufvudsakligen deri, att jag finner det högst betänkligt att å ena
sidan bifalla en härordning, som kräfver betydligt ökade och i mån af dess
utveckling årligen växande utgifter, och att å andra sidan samtidigt härmed
medgifva fortgående _ eftergifter till allt större och större belopp å säkra och
beaktansvärda statsinkomster, emedan ett dylikt tillvägagående nödvändigt
måste hafva till följd nya, tunga skatter, som otvifvelaktigt komma att
känbarast drabba de mindre bemedlade klasserna inom samhället.

Deremot kan jag icke annat än finna en tillfällig lindring i grundskatterna
till förman för jordbruket högligen önskvärd, helst jag förut varit
med om att förorda ganska betydliga lättnader och eftergifter i indelningsverkets
onera. Och om försvaret, såsom jag påyrkat, fortfarande kommer
att byggas på det beståendes grund, anser jag äfven, att statens tillgångar
skola befinnas tillräckliga för beredande af skäliga lindringar både på ena
och andra hållet.

Skall emellertid en lindring i grundskatterna medgifvas, så synes den
mig uteslutande böra afse den s. k. räntan, emedan denna, såsom åsatt efter
olika grunder i olika landsdelar, är mycket ojemnt fördelad, under det kronotionden,
som utgår af all jord utom det ypperliga frälset, jemförelsevis iemnt
träffar den svenska jorden.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med det förslag till skattelindring
som Kongi. Maj:t framlade till 1877 års Riksdag, vill jag derför förorda,

att ett afdrag af 15 procent af den kronan behållna räntan af
frälse-, skatte- och kronohemman och lägenheter må, utan vederlag
af ökad bevillning för jordbruksfastighet, medgifvas de skattskyldige.

Som emellertid frågan om en dylik skattelindring torde böra behandlas
och afgoras samtidigt med frågan om beredande af skäliga lättnader i rustnings-
och roteringsbesvären, får jag hemställa,

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes i sammanhang med pröfningen af frågan om rustningsoch
roteringshördans lättande och utjemnande äfven taga i öfvervägande
förestående förslag till lindring i grundskatterna och derefter
till Riksdagen aflåta nådig proposition i ämnet.»

Häruti instämma Herrar Abraham Rundbäck och Anders Svensson,
dervid dock den senare anser, att den föreslagna lindringen hör omfatta så
väl tionden som räntan och utgöra 25 procent ;

af Herr Königsfeldt vid §§ 1, 2, 16 och 17 af lagen angående afskrifning
af den å viss jord hvilande grundskatt; samt

af Herr Alb. Anderson, vid § 2 af ifrågavarande lag, rörande den
föreslagna afskrifningen af grundskatt å sådana hemman eller lägenheter af
krono natur, som enligt hittills gällande föreskrifter kunna till skatte köpas.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1883.