Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2 (Utlåtande 1892:Säru2 - urtima säru)

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

N:o t.

Auk. till Riksd. kansli den 15 november 1892, kl. 3 e. m.

Särskilda utskottets utlåtande, i anledning af ej mindre Kongl.

Maj:ts proposition angående förändrad lydelse i vissa
delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885 än äfven väckta
motioner om ändring i samma lag.

(2:a A.)

I en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 2) af den 14 nästlidne
oktober bär Kongl. Maj:t, under hänvisning till ett propositionen Inlagd!
utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärendeu för samma dag,
föreslagit Riksdagen att besluta, att § 1, § 3 mom. 1, §§ 6, 27 och 28,
§ 33 inom. 2 och 3 samt §§ 34, 36, 39 och 52 i värnpligtslagen den
5 juni 1885 äfvensom § 53 i berörda lag, sistnämnda § sådan den lyder
i lagen den 5 mars 1886, skulle erhålla följande förändrade lydelse:

{Nuvarande lydelse:) {Föreslagen lydelse:)

§ 1:

»Hvarje svensk man är värnpligtig
från och med det kalenderår,
under hvilket han fyllor tjuguett,
år, till och med det, under hvilket
han fyller trettiotvå år.»

Bih. till Urtima Riksd. Prof. 1892.

§ 1:

»Hvarje svensk man är värnpligtig
från och med det kalenderår,
under hvilket han fyller tjuguet.
t år, till och med det, under hvilket
han fyller fyratio år.»

8 Sami. 1 Afd. 2 Höft. (N:o 2.)

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

(Nuvarande lydelse:)

§ 3:

»1. Värnpligten fullgöres i beväringen
och landstormen. Tjenstetiden
i beväringen är sex år.

I krigstid bestämmer dock endast
behofvet tjenstetidens längd
för det uppkallade manskapet.»

§ 6:

»Äfven före det år, värnpligten
inträder, må yngling anmäla sig till
inskrifning och dervid uppgifva den
truppafdelning eller flottans station,
hvilken han vill tillhöra. För bifall
härtill erfordras, att han är till
krigstjenst duglig och i öfrigt lämplig
till den tjenst, hvartill han anmäler
sig.

Han tillhör likväl beväringen,
intill dess sex år förflutit från och
med det år, då han fylde tjuguett år.

Hvad i denna lag stadgas om
värnpligtige gäller i tillämpliga delar
för de enligt denna paragraf inskrifne,
äfven innan de i värnpligtsåldern
inträdt.»

§ 27:

»1. Värnpligtig är, sedan han
blifvit inskrifven, skyldig att för
sin utbildning tjenstgöra under fredstid
i fyratiotvå dagar, hvilken tjenst -

(.Föreslagen lydelse:)

§ 3:

»1. Värnpligten fullgöres i beväringen
och landstormen. Beväringen
delas i första och andra uppbådet.
Tjenstetiden är åtta år i
första och derefter fyra år i andra
uppbådet.

I krigstid bestämmer dock endast
behofvet tjenstetidens längd för det
uppkallade manskapet.»

§ 6:

»Äfven före det år, värnpligten
inträder, må yngling anmäla sig till
inskrifning och dervid uppgifva den
truppafdelning eller flottans station,
hvilken han vill tillhöra. För bifall
härtill fordras, att han är till krigstjenst
duglig och i öfrigt lämplig till
den tjenst, hvartill han anmäler sig.

Han tillhör likväl första uppbådet,
intill dess åtta år förflutit
från och med det år, då han fylde
tjuguett år.

Hvad i denna lag stadgas om
värnpligtige gäller i tillämpliga delar
för de enligt denna paragraf inskrifne,
äfven innan de i värnpligtsåldern
inträdt.»

§ 27:

»1. Värnpligtig är, sedan han
blifvit inskrifven, skyldig att för sin
utbildning tjenstgöra under fredstid
i nittio dagar, hvilken tjenstgöring

Särskilda Utskottets Utlåtande, N:o 2.

(.Nuvarande lydelse:)

göling skall fullgöras vid rytteriet,
artilleriet och ingeniörtrupperna
samt flottan under det första året,
men vid fotfolket och trängen under
två år med tjugusju dagar under
det första året och femton dagar
under det derpå följande.

2. Från all öfning i fredstid
befrias:

a) de i 25 § mom. 1 b, omförmälde
värnpligtige,

b) värnpligtig, som styrker, att
han vid ingången af det år, då han
fyller tjuguett år, antingen varit vid
sjömanshus inskrifven minst fyra år
och deraf under minst tolf månader
haft anställning i utrikes sjöfart,
eller ock, efter inskrifning å
sjömanshus såsom eldare eller maskinist,
under minst ett år varit i dylik
befattning använd, med skyldighet
likväl att för åtnjutandet af sådan
befrielse tillhöra flottans reserv
under hela sin värnpligtstid.»

§ 28:

»1. Då rikets försvar det kräfver,
må Konungen efter statsrådets
hörande till tjenstgöring inkalla beväringen
eller de större eller mindre
delar deraf, som finnas behöfliga.

2. Utom de förenade rikenas
gränser må beväringen vid hären
användas endast till rikets försvar,
och efter det att statsrådet blifvit
hördt samt riksdagskallelse utfärdats.
»

{Föreslagen lydelse:)

skall fullgöras vid flottan sand vid
rytteriet under det första aret, men
vid öfriga vapenslag under två år
med sexioätta dagar under det första
året och tjugutvå dagar under det
derpå följande.

2. Från all öfning i fredstid
befrias:

a) de i § 25 mom. 1 b) omförmälde
värnpligtige,

b) värnpligtig, som styrker, att
han vid ingången af det år, då han
fyller tjuguett år, antingen varit vid
sjömanshus inskrifven minst fyra år
och deraf under minst tolf månader
haft anställning i utrikes sjöfart eller
ock, efter inskrifning å sjömanshus
såsom eldare eller maskinist, under
minst ett år varit i dylik befattninganvänd,
med skyldighet likväl att
för åtnjutandet af sådan befrielse
tillhöra flottans reserv under hela
sin värnpligtstid.»

§ 28:

»1. Då rikets försvar det krafvel-,
må Konungen efter statsrådets
hörande till tjenstgöring inkalla beväringens
första uppbåd eller de
större eller mindre delar deraf, som
finnas behöfliga.

2. Derest i anseende till lerig
eller fara för krig det för rikets
försvar finnes nödigt, att äfven beväring
ens andra uppbåd, eller någon
del deraf i skilda orter eller vid
olika vapen, inkallas, må Konungen

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

{Nuvarande lydelse:)

§ 33:

»2. För den i hären inskrifne
värnpligtige, som tillhör heväringen,
gäller dessutom:

d) att, om han vill för längre
tid än två månader vistas utom
kompaniområdet, anmälan derom
skall före afresan göras hos vederbörande
kompanibefäl;

b) att, vid afflyttning till annat
kompaniområde för att der mantalsskrifvas,
han är pligtig derom göra
anmälan så väl före afflyttningen
hos det kompanibefäl, hvarunder han
förut stått, som ock, inom eu månad
efter ankomsten till den nya
boningsorten, hos närmaste befäl
vid det kompani, inom hvars område
han inflyttat.

3. Den, hvilken enligt § 27
mom. 2 tillhör flottans reserv, så
ock annan värnpligtig vid flottan,
som är inskrifven å sjömanshus, är

{Föreslagen lydelse:)

derom förordna, sedan han statsrådet
hört och, så vida Riksdagen ej är
samlad eller inom trettio dagar sammanträda
skall, låtit riksdagskallelse
utfärda.

3. Utom de förenade rikenas
gränser må beväringens första uppbåd
vid hären användas endast till
rikets försvar, och efter det att statsrådet
blifvit hördt samt riksdagskallelse
utfärdats. Utan Riksdagens
medgifvande må beväringens andra
uppbåd vid hären icke användas utom
de förenade rikenas gränser.v

§ 33:

»2. För den i hären inskrifne
värnpligtige, som tillhör beväringens
första uppbåd, gäller dessutom:

a) att, om han vill för längre
tid än två månader vistas utom
kompaniområdet, anmälan derom
skall före afresan göras hos vederbörande
kompanibefäl;

b) att, vid afflyttning till annat
kompaniområde för att der mantalsskrifvas,
han är pligtig derom göra
anmälan, så väl före afflyttningen
hos det kompanibefäl, hvarunder han
förut stått, som ock, inom en månad
efter ankomsten till den nya boningsorten,
hos närmaste befäl vid det
kompani, inom hvars område han
inflyttat.

3. Den, hvilken enligt § 27
mom. 2 tillhör flottans reserv, så
ock annan värnpligtig vid flottan,
som är inskrifven å sjömanshus och

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

(Nuvarande lydelse:)

skyldig att, då han flyttar från ett
sjömanshus till annat, derom göra
anmälan hos kompanibefälet vid så
väl det ena som det andra af de
kompaniområden, inom hvilka dessa
sjömanshus äro belägna, men, derest
han upphör att vara vid sjömanshus
inskrifven, skall dylik anmälan
göras, dels hos kompanibefälet vid
det kompaniområde, inom hvilket
det sjömanshus är beläget, der han
senast varit inskrifven, dels hos befälet
vid det kompani, inom hvars
område han är bosatt, börande sålunda
föreskrifna anmälningar ske
senast en månad efter det ombyte
af eller afgång från sjömanshus egt
rum.

Värnpligtig vid flottan, hvilken
icke är vid sjömanshus inskrifven,
vare underkastad de i mom. 2 gifna
bestämmelser rörande anmälan vid
tillfällig vistelse utom kompaniområdet
eller vid afflyttning.»

§ 34:

»Den, som innehaft anställning
vid härens eller flottans stam under
minst två år, anses hafva fullgjort
sin beväringsöfning, men skall efter
erhållet afsked tillhöra beväringen
till och med det kalenderår, under
hvilket han lyllcr trettiotvå år.»

(Föreslagen lydelse:)

tillhör första uppbådet, är skyldig
att, då han flyttar från ett sjömanshus
till annat, derom göra anmälan
hos kompanibefälet vid så väl
det ena som det andra af de kompaniområden,
inom hvilka dessa sjömanshus
äro belägna, men, derest han
upphör att vara vid sjömanshus inskrifven,
skall dylik anmälan göras,
dels hos kompanibefälet vid det
kompaniområde, inom hvilket det
sjömanshus är beläget, der han senast
varit inskrifven, dels hos befälet
vid det kompani, inom hvars
område han är bosatt; börande sålunda
föreskrifna anmälningar ske
senast en månad efter det ombyte
af eller afgång från sjömanshus egt
rum.

Första uppbådet tillhörande värnpligtig
vid flottan, hvilken icke är
vid sjömanshus inskrifven, vare
underkastad do i mom. 2 gifna bestämmelser
rörande anmälan vid
tillfällig vistelse utom kompaniområdet
eller vid afflyttning.»

§ 34:

»/. Den, som innehaft anställning
vid härens eller flottans stam
eller vid härens eller flottans reserv
under sammanlagdt minst två år,
anses hafva fullgjort sin beväringsöfning,
men skall efter afgången
från sagda anställning, så länge han
i följd af sin värnpligt qvarstär i beväringen,
tillhöra dess första uppbåd.

2. Den, som under minst två

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

(Nuvarande lydelse:)

§ 36:

»Landstormen kan endast under
krig och till hemortens försvar uppkallas
efter derom af Konungen i
Statsrådet fattadt beslut. Uppbådad
landstormsman är underkastad i krigslag
gifna bestämmelser.))

§ 39:

»Landstormsman är under tjenstgöring
pligtig att sjelf förse sig
med kläder och att, derest staten
icke kan genast vid uppkallandet
anskaffa föda, under tiden förse sig
äfven med sådan, mot ersättning af
staten för värdet af soldatportion.

Vapen, ammunition samt fälttecken,
angifvande landstormsmans
egenskap af krigsman, tillhandahållas
af staten.»

(Föreslagen lydelse:)

dr varit insJerifven såsom studerande
vid universitet eller annan statens
högskola, tillhör likaledes första uppbådet
under hela sin tjenstetid i beså
ringen.))

§ 36:

»/. Landstormen kan endast
under krig och till hemortens försvar
uppkallas efter derom af Konungen
i statsrådet fattadt beslut.
Uppbådad landstormsman är underkastad
i krigslag gifna bestämmelser.

2. Uppkallelsen verkställes genom
omedelbar order enligt § 29
eller ock, vid öfverhängande fara,
medelst ringning i kyrkorna eller pa
annat, efter ortens förhållande lämpadt,
på förhand kung] or dt sätt.»

§ 39:

»/. Landstormsman är under
tjenstgöring pligtig att sjelf förse
sig med kläder och att, derest staten
icke kan genast vid uppkallandet
anskaffa föda, under tiden förse
sig äfven med sådan, mot ersättning
af staten för värdet af soldatportion.

Vapen, ammunition samt fälttecken,
angifvande landstormsmans
egenskap af krigsman, tillhandahållas
af staten.

2. Landstormsman, som skadas
under tjenstgöring, har enahanda
rätt till understöd eller pension för

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

(Nuvarande lydelse:)

§ 52:

»De särskilda bestämmelserna i
§ 27 mom. 1 angående de värnpligtiges
öfningstid skola endast efter
hand tillämpas, på det sätt att

vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna
samt flottan

under hvartdera af åren 1887
och 1888 värnpligtige tillhörande
första årsklassen öfvas i trettiosex
dagar och under år 1887 värnpligtige
tillhörande andra årsklassen,
med undantag af de å sjömanshus
inskrifne, i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889
och 1890 värnpligtige tillhörande
första årsklassen öfvas i trettioåtta
dagar; och

under hvartdera af åren 1891
och 1892 värnpligtige tillhörande
första årsklassen öfvas i fyrtio
dagar;

hvarefter stadgandet i § 27
mom. 1 träder i kraft; samt

(Föreslagen lydelse:)

sig och efterlefvande, som värnpligtig,
hvilken tillhör b ev är ing en.»

§ 62:

»De särskilda bestämmelserna
i § 27 mom. 1 angående de värnpligtiges
öfningstid skola endast
efter hand tillämpas, på det sätt att

vid flottan samt vid rytteriet

under hvartdera af åren 1887
och 1888 värnpligtige, tillhörande
första årsklassen, öfvas i trettiosex
dagar och under 1887 värnpligtige,
tillhörande andra årsklassen, med
undantag af de å sjömanshus inskrifne,
i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889
och 1890 värnpligtige, tillhörande
första årsklassen, öfvas i trettioåtta
dagar;

under åren 1891 och 1892 värnpligtige,
tillhörande första årsklassen,
öfvas i fyratio dagar; och

under är 1893 värnpligtige, tillhörande
första årsklassen, öfvas i
sextiosex dagar;

hvarefter stadgandet i § 27
mom. 1 träder i kraft;

vid artilleriet och ingeniörtrupperna

under hvartdera af åren 1887
och 1888 värnpligtige, tillhörande
första årsklassen, öfvas i trettiosex
dagar och under år U87 värnplig -

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2-

(Nuvarande lydelse:)

vid fotfolket och trängen

under hvartdera af åren 1887
och 1888 värnpligtige tillhörande
första årsklassen, öfvas i tjuguen
dagar och värnpligtige tillhörande
andra årsklassen i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889
och 1890 värnpligtige tillhörande
första årsklassen öfvas i tjugutre
dagar och värnpligtige tillhörande
andra årsklassen i femton dagar; och
under hvartdera af åren 1891
och 1892 värnpligtige tillhörande
första årsklassen öfvas i tjugufem
dagar och värnpligtige tillhörande
andra årsklassen i femton dagar;

hvarefter stadgandet i § 27
mom. 1 träder i kraft,.»

(.Föreslagen lydelse:)

tige, tillhörande andra årsklassen,
i femton dagar;

under hvartdera af aren 1889
och 1890 värnpligtige, tillhörande
första årsklassen, öfvas i trettioåtta
dagar;

under åren 1891 och 1892 värnpligtige,
tillhörande första årsklassen,
öfvas i fyratio dagar; och

under år 1893 värnpligtige, tillhörande
första årsklassen, öfvas i
fyratiofyra dagar;

hvarefter stadgandet i § 27

mom. 1 träder i kraft; samt

vid fotfolket och trängen

under hvartdera af åren 1887
och 1888 värnpligtige, tillhörande
första årsklassen, öfvas i tjuguen
dagar och värnpligtige, tillhörande
andra årsklassen, i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889
och 1890 värnpligtige, tillhörande
första årsklassen, öfvas i tjugutre
dagar och värnpligtige, tillhörande
andra årsklassen, i femton dagar;

under åren 1891 och 1892
värnpligtige, tillhörande första årsklassen,
öfvas i tjugufem dagar och
värnpligtige, tillhörande andra årsklassen,
i femton dagar; och

under är 1893 värnpligtige, tillhörande
första årsklassen, öfvas i
fyratiofyra dagar och värnpligtige,
tillhörande andra årsklassen, i femton
dagar;

hvarefter stadgandet i § 27
mom. 1 träder i kraft.»

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o JU.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

§ 53:

»Denna lag skall å invånarne
i Gotlands Län tillsvidare tillämpas
med den olikhet i afseende å tiden
och sättet för värnpligtens fullgörande
:

a) att värnpligten för invånare
i Gotlands län inträder vid början
af det kalenderår, under hvilket han
fyller nitton år, och fortfar till och
med det, under hvilket han fyller
trettioåtta år;

b) att tjenstetiden i beväringen
är tolf år, hvaraf sex år i första och
sex år i andra uppbådet ;

c) att den värnpligtig^ är, sedan
han blifvit inskrifven, skyldig
att för sin utbildning tjenstgöra
under fredstid i femtiofyra dagar,
hvilken tjenstgöring från och med
år 1887 skall af vederbörande årsklasser
fullgöras med trettio dagar
under det första, med tolf dagar
under det andra och med tolf
dagar under det tredje året;

d) att, då beväringen jemlikt
§28 till tjenstgöring inkallas, det
andra uppbådet icke skall uppfordras
förr än första uppbådet från
hela länet blifvit inkalladt, samt att
så väl under fred som i krigstid de
värnpligtige i Gotlands län skola
vara befriade från tjenstgöring utom
länets område.

Der för tillämpning af de i
denna paragraf gifna särskilda föreskrifter
rörande värnpligtens ut Bih.

till Urtima Rilcsd. 1’rot. 1802.

»Denna lag skall å invånarne
i Gotlands län tillsvidare tillämpas
med den olikhet i afseende å tiden
och sättet för värnpligtens fullgörande
:

a) att värnpligten för invånare
i Gotlands län inträder vid början
af det kalenderår, under hvilket
han fyller nitton år, och fortfar till
och med det, under hvilket han fyller
trettioåtta år;

b) att den värnpligtige är, sedan
han blifvit inskrifven, skyldig
att för sin utbildning tjenstgöra
under fredstid i nittio dagar, hvilken
tjenstgöring skall fidlgöras under
tre på hvarandra följande år med
sextiosex dagar under första samt
tolf under Iwartdera af de båda
följande åren: dock att under år
1892 första årsklassen öfvas allenast
trettio dagar och under är 1893 fyratiotvä
dagar.

Der för tillämpning af de i
denna paragraf gifna särskilda föreskrifter
rörande värnpligtens utgörande
i Gotlands län erfordras
undantag i ett eller annat hänseende
från öfriga i denna lag gifna bestämmelser,
eger Konungen derom
förordna.»

8 Sand. 1 Afd. 2 Höft.

Särskilda Utskottets Utlåtande 2.

(Nuvarande lydelse:)

görande i Gotlands län erfordras
undantag i ett eller annat hänseende
från öfriga i denna lag gifna
bestämmelser, eger Konungen derom
förordna.»

I sammanhang med den kong!, propositionen har utskottet till
behandling förehaft nedannämnda, inom Riksdagen väckta motioner
angående ändring i vissa delar af ifrågavarande lag, nemligen:

motionen n:o 4 inom Första Kammaren, af herr C. B. Hasselrot,
som hemstält, att Riksdagen måtte besluta, att § 27 i värnpligtslagen
skulle erhålla följande förändrade lydelse:

»§ 27.

1. Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för
sin utbildning tjenstgöra under fredstid i nittio dagar, hvilken tjenstgöring
skall fullgöras vid flottan samt vid rytteriet under det första
året, men vid härens öfriga vapenslag under två år med sextioåtta
dagar under det första året och tjugutvå dagar under det derpå följande.

2. Från all öfning i fredstid befrias:

a) de i § 25 mom. 1 b omförmälda värnpligtige och

b) värnpligtig, som styrker, att han vid ingången af det år, då
han fyller tjuguett år, antingen varit vid sjömanshus inskrifven minst
fyra år och deraf under minst tolf månader haft anställning i utrikes
sjöfart eller ock, efter inskrifning å sjömanshus såsom eldare eller
maskinist under minst ett år varit i dylik befattning använd, med skyldighet
likväl att för åtnjutande af sådan befrielse tillhöra beväringens
första uppbåd och flottans reserv under hela sin värnpligtstid»;

hvarjemte motionären anhållit, att, derest annan lydelse af paragrafen
skulle befinnas mera lämplig, särskilda utskottet derom ville
framställa förslag;

motionen n:o 2 inom Andra Kammaren, af herr J. Nydald, hvilken
hemstält,

att Riksdagen, under förutsättning att den af Kongl. Maj:t föreslagna
utsträckningen af beväringens öfningstid till nittio dagar vunne
Riksdagens bifall, måtte besluta, att en hvar värnpligtig, som aflagt
maturitets-, folkskolelärare- eller annan dermed jemförlig examen, äfven -

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

som en hvar, som under minst fyra läsår besökt någon statens skola,
som hade att förbereda till dessa examina, skulle, derest han vore till
krigstjenst antaglig, vara skyldig att för sin utbildning tjenstgöra i
6ammanlagdt etthundraåttio dagar, dock med öppen rätt för den, som
det önskade och som innehade derför nödig fysisk utveckling, att före
examens afläggande och före inträdet i den lagstadgade värnpligtsåldern
få undergå hälften af nämnda tjenstgöringsskyldighet — allt i
enlighet med de närmare bestämmelser, som af Konungen meddelades;

motionen n:o 8 inom Andra Kammaren, af herr A. Bexell, i hvilken
motion föreslagits,

att mom. 3 af § 28 enligt Kongl. Maj:ts förslag måtte erhålla
följande förändrade lydelse:

»3. Utan Riksdagens medgifvande må beväringen vid hären icke
användas utom rikets gränser»;

äfvensom, alternativt, att till nämnda § måtte fogas ett ytterligare
mom., så lydande:

»4. Om beväringens användande i Norge till försvar mot fiendtligt
angrepp gäller hvad som kan blifva stadgadt i mellanrikslag angående
båda rikenas skyldighet att bistå hvarandra till gemensamt
försvar»;

motionen n:o 7 inom Andra Kammaren, deruti herr A. Bokström,
med hvilken instämt herrar L. Norrby och P. Larsson i Fole, föreslagit,

att Riksdagen för sin del ville, med upphäfvande af § 53 värnpligtslagen
den 5 juni 1885, sådan nämnda § lyder i lagen den 5 mars
1886, besluta, att nämnda lag med de ändringar deri, som med föranledande
af Kong]. Maj:ts till innevarande års urtima Riksdag aflåtna
proposition n:o 2 kunde varda beslutade, skulle tillämpas och gälla
jemväl för invånarne i Gotlands län;

motionen n:o 22 inom Andra Kammaren, af herr A. Bokström,
i hvilken motion hemstälts,

att det särskilda utskottet, derest den i motionen n:o 7 åsyftade
lagförändringen ansåges böra understödjas, måtte för Riksdagen framlägga
förslag till de särskilda öfvergångsbestämmelser i värnpligtslagen,
hvilka i sådant fall kunde anses vara af behofvet påkallade.

Likaledes har utskottet, i hvad desamma afse intagande uti värnpligtslagen
af bestämmelse rörande beloppet af den beväringsman tillkommande
dagaflötiing, här behandlat följande motioner inom Andra
Kammaren, nemligen:

motionen n:o 3, af herrar M. Dahn och J. Bengtsson, hvilka föreslagit,

att Riksdagen, i fall den bifölle Kongl. Maj:ts förslag till utsträckt

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

öfningstid för de värnpligtige, äfven måtte anslå åt dem en dagaflöning
under nämnda öfningstid att utgå med 75 öre per man, och af hvilken
dagaflöning vissa procent, som af det särskilda utskottet måtte bestämmas,
finge innestå för de värnpligtiges framtida bästa;

att för beredande af medel till denna dagaflöning en progressiv
beskattning måtte påläggas den högre inkomsten och de högre fastighetsvärdena
efter de närmare bestämmelser, som särskilda utskottet
måtte ega att föreslå;

och att bestämmelserna om dagaflöning måtte intagas i värnpligtslagen; motionen

n:o <5, af herrar J. Sjöberg och O. Erickson, uti hvilken
motion hemstälts,

att, derest det af Kongl. Maj:t till nuvarande urtima Riksdag
framlagda förslaget till förändrad lydelse i vissa delar af ofvannämnda
lag af Riksdagen biföllee, den dagaflöning, som för beväringsmanskap
vore bestämd, måtte höjas med 30 öre, eller fråu nuvarande 20 öre
till 50 öre, samt att bestämmelse härom måtte intagas i värnpligtslagen;

motionen n:o 13, af herr J. Jonson i Fröstorp, med hvilken herr
A. Svensson i Bossgården jemte fyra andra af kammarens ledamöter
instämt; varande uti denna motion föreslaget,

att Riksdagen måtte besluta, att, derest det af Kongl. Maj:t framlagda
förslaget till förändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen
den 5 juni 1885, i fråga om öfningstidens utsträckning, vunne Riksdagens
bifall, värnpligtslagens § 35 mom. 2 måtte erhålla följande förändrade
lydelse:

»Under öfrig tjenstgöring erhåller värnpligtig underhåll, sjukvård,
beklädnad, utredningspersedlar och aunan erforderlig utrustning, enligt
särskilda bestämmelser, samt dessutom en dagaflöning af 80 öre»;

äfvensom att särskilda utskottet måtte föreslå Riksdagen att anvisa
det härför erforderliga anslag;

motionen n:o 25, deruti herr J. A. Fjällbäck, med hvilken instämt
herrar J. Olsson från Stockholm och F. Berg, föreslagit,

att Riksdagen, för den händelse det kongl. härordningsförslaget
i hufvudsak blefve antaget, ville besluta, att dagaflöningen för de värnpligtige
måtte förhöjas till 1 krona,

att Riksdagen för sin del ville besluta, att bestämmelsen rörande
de värnpligtiges dagaflöning skulle inryckas på lämpligt ställe i värnpligtslagen,
och

att Riksdagen, under ofvannämnda förutsättning, ville besluta om
nedsättning i de af Kongl Maj:t föreslagna löner åt krigsbefälet, med

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

^beräkning af dagtraktamentet, på det sätt, att lönebelopp, som öfversköte
2,000 kronor, minskades med tio procent, lönebelopp, som öfversköte
5,000 kronor, minskades med tjugu procent, och lönebelopp, som
öfversköte 10,000 kronor, minskades med trettio procent.

De förslag till ändringar i värnpligtslagen, Kongl. Maj:t nu förelagt
Riksdagen, äro i hufvudsakliga delar öfverensstämmande med
framställningar i samma ämne, som gjorts till de två senaste Riksdagarne
och af chefen för landtförsvarsdepartementet då till statsrådsprotokollet
utförligt motiverats. Med afseende härå har också nuvarande departementschefen
i sitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 14 nästlidne
oktober beträffande ifrågavarande delar inskränkt sig till att hänvisa till
hvad hans företrädare anfört. I fråga om de nya stadganden, som nu
föreslagits, har departementschefen åter åberopat hvad t. f''. chefen för
generalstaben härom andragit i sitt den 23 sistlidne augusti afgifna
förslag till förbättrad härordning. Dessa nya stadganden äro: i § 27,
att, med undantag för rytteriet, beväringen vid samtliga vapenslagskall
undergå vapenöfning under två på hvarandra följande år; i § 34,
dels — såsom en följd af de i härordningsförslaget för erhållande af
reservbefäl ifrågasatta åtgärder — att äfven den, som under viss tid
innehaft anställning vid härens eller flottans reserv skall — likasom •
den, som under motsvarande tid varit anstäld vid stammen — anses
hafva fullgjort sin beväringsöfning, men efter afgången från sagda
anställning, så länge han i följd af sin värnpligt qvarstår i beväringen,
tillhöra dess första uppbåd, och dels att den, som under minst två år
varit inskrifven som studerande vid universitet eller annan statens högskola,
skall under hela sin tjenstetid i beväringen tillhöra första uppbådet;
i § 36, att landstormens inkallelse skall kunna ske äfven genom
ringning i kyrkorna eller på annat, efter ortens förhållande lämpadt,
på förhand kungjordt sätt; i § 39, att landstormsman, som skadas
under tjenstgöring, skall hafva enahanda rätt till understöd eller pension
för sig och efterlefvande, som värnpligtig, hvilken tillhör beväringen;
samt i § 53, att beväringsmän, tillhörande Gotlands län, för
framtiden skola vara skyldige att göra tjenst utom länet; hvarjemte i
följd af förändringen i § 27 en deremot svarande ändring vidtagits
med afseende å de i § 52 intagna öfvergångsbestämmelserna.

Utskottet får i fråga om de omständigheter och skäl, som ligga

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

§ l,j) S inom. 1,
''6 och 27,
| SS mom. 2
och 3, 33 Si,
36 och SO.

till grund för berörda nya stadganden, hänvisa till sid. 30—39 i t. f.
generalstabschefens förslag, likasom utskottet, beträffande hvad ofvanbemälde
motionärer anfört till stöd för sina olika förslag, i allmänhet
hänvisar till sjelfva motionerna och här nedan endast redogör för sådana
delar af deras motivering, som gifvit anledning till särskild! uttalande
från utskottets sida.

En sammanställning af de förslag till ändringar i värnpligtslagens
olika paragrafer, som nu föreligga till utskottets granskning, gifver vid
handen, att medan Kongl. Maj:t ifrågasatt ändring i § 1, § 3 mom. 1,
§§ 6, 27 och 28, § 33 mom. 2 och 3 samt §§ 34, 36, 39, 52 och 53,
after herr Hasselrots motion ett par redaktionsändringar i § 27, herr
Nydahls motion uppenbarligen ett tillägg till samma paragraf, herr
Bexells motion ändring i § 28, herrar Dahns och Bengtssons, herrar
Sjöbergs och Ericksons, herr Jonsons i Fröstorp och herr Fjällbäcks
motioner ändring i § 35 mom. 2 samt herr Bokströms motioner dels
ändring i § 52 och dels uteslutande af § 53.

Hvad då först angår de delar af Kongl. Maj:ts förevarande framställning,
hvilka i sak kunna behandlas oberoende af de väckta motionerna,
eller de ifrågasatta ändringarna i § 1, § 3 mom. 7, §§ 6 och 27,
§ 33 inom. 2 och 3 samt §§ 34, 36 och 39, så är det af Kongl. Maj:t
nu för Riksdagen framlagda förslaget till förbättrad härordning i väsentlig
män fotadt på de i nyssnämnda §§ 27, 1 och 3 mom. 1 föreslagna
bestämmelser om utsträckning af öfningstiden till 90 dagar samt om
förlängning af tjeustetiden i dess helhet till och med det kalenderår,
hvarunder den värnpligtige fyller 40 år, och af tjenstetiden i beväringen
till 12 år, deraf 8 år i första och 4 år i andra uppbådet. Då
utskottet i sitt denna dag afgifna utlåtande n:o 1 af anförda skäl i
hufvudsak tillstyrker bifall till berörda härordningsförslag, följer häraf,
att utskottet förordar jemväl antagandet af ifrågavarande till grund
för detsamma liggande förändringar i värnpligtslagen; och utskottet
har så mycket mindre tvekat att biträda hvad Kongl. Maj:t i detta
senare afseende föreslagit, som utskottet hyser den bestämda öfvertygelse,
att det mått af öfnings- och tjenstetid, hvilket enligt det kongl.
förslaget skulle komma de värnpligtige till del, är det minsta möjliga,
som kan ifrågakomma, om det åsyftade målet — ett betryggande försvar
— skall kunna vinnas, Öfriga ändringar, som Kongl. Maj:t föreslagit
i nu omhandlade paragrafer af värnpligtslagen, finner utskottet
jemväl i sak vara af beskaffenhet att böra vinna Riksdagens bifall.

Beträffande derefter herr Hasselrots förslag till förändrad redak -

ts? v.)

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

tion af § 27, så går detta förslag ut dels derpå, att i mom. 1 ordet
T>härensT) skulle inskjutas framför »öfriga vapenslag», på det att ingen
tvekan måtte kunna uppstå om att äfven det beväringsmanskap, som
tilldelas den nyinrättade fästningsartillericorpsen för sjöbefästningarna
vid Karlskrona, skall, likasom det flottan i öfrigt tillhörande beväringsmanskapet,
undergå de nittio dagarnes vapenöfning under ett och samma
år, dels och derpå, att i mom. 2 b) skulle uttryckligen föreskrifvas, att
värnpligtig, som enligt detta mom. är skyldig att under hela sin värnpligtstid
tillhöra flottans reserv, äfven skall under samma tid tillhöra
b ev äring ens första uppbåd; och då båda de sålunda föreslagna förändringarna
synas utskottet eguade att förtydliga bestämmelserna i fråga,
anser sig utskottet böra förorda samma förändringars vidtagande.

Herr Nydalds motion om fastställande af en längre öfningstid
för de värnpligtige, som antingen aflagt maturitets-, folkskolelärareeller
annan dermed jemförlig examen eller ock, utan att hafva hunnit
fram till sådan examen, under vissa läsår besökt någon statens
skola, innebär i sjelfva verket ett upptagande i en något förändrad
form af 1883 års bekanta förslag i ämnet. Ehuru förslaget äfven i
den något obestämda form, hvari det nu framkommit, torde få ur rent
militärisk synpunkt anses beaktansvärdt, då man genom ett ändamålsenligt
tillgodogörande af den utsträckta öfningstiden antagligen skulle
kunna uppnå det resultat, att större tillgång på reservbefäl och i
all synnerhet reservunderbefäl vid mobilisering vore att för hären påräkna,
kan utskottet likväl för sin del icke under nuvarande förhållanden
understödja detta förslag. Att för olika samhällsklasser påbjuda
en olika öfningstid synes nemligen utskottet, vara en åtgärd, som man
icke utan tvingande nödvändighet bör tillgripa; och då det kong!, härord
ni ngsförslaget upptager flera bestämmelser i syfte att vidare utveckla
och förbättra den nyligen införda reservbefälsinstitutionen, torde någon
tids erfarenhet rörande dessa bestämmelsers förmåga att åstadkomma
det afsedda resultatet böra afvaktas, innan man besluter sig för att
slå in på den väg, motionären utpekat. I alla händelser skulle det då
blifva nödvändigt att vidtaga betydande modifikationer vid bestämmandet
af de kategorier af värnpligtige, hvilka skulle vara underkastade
den ökade öfningstiden, ty motionärens förslag att förpligtelsen skulle
utsträckas så långt som till en hvar, hvilken tillbragt fyra läsår i en
statens skola, lärer väl få anses allt för obilligt.

Med sitt förslag till ändring i § 28 synes herr Bexell, att döma
af motiveringen i motionen, hafva ett tvåfaldigt syfte, nemligen dels
att få till stånd eu inskränkning i Sveriges nuvarande förpligtelse att

? S8.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

med sin samlade krigsstyrka bidraga till Norges försvar och dels att
åstadkomma en garanti för att de förenade rikena icke måtte indragas
i, såsom motionären uttrycker sig, »krigiska allianser och stormagtstvister».
Oafsedt att rätta formen för vinnande af en ändring i förstnämnda
förhållande icke lärer vara att låta ett stadgande i den af
motionären utpekade rigtningen inflyta i värnpligtslagen, anser utskottet
det icke under några omständigheter böra förekomma, att åtgärder
vidtagas, genom hvilka de förenade rikenas skyldighet att vid krigstil
1 fälle bistå hvarandra inskränkes, hvarför utskottet också finner herr
Bexells framställning i denna del böra af Riksdagen lemnas utan afseende.
Och hvad det senare af motionens syftemål beträffar, tillåter sig
utskottet framhålla, att, för den händelse garantier i den angifna rigtningen
skulle anses erforderliga, dessa borde beredas genom en i vederbörlig
ordning vidtagen grundlagsändring och icke genom inryckande
i värnpligtslagen af en bestämmelse, som, utan att leda till det afsedda
resultatet, under vissa förhållanden skulle kunna komma att verka förlamande
på landets försvarsförmåga. Väl är det sant hvad chefen för
landtförsvarsdepartementet i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den
.14 nästlidne oktober framhåller, eller att organisationen af krigsstyrkan
hos oss likasom hos öfriga stater af andra rangen icke kan vara afsedd
för ett offensivt krig, utan till sin nödvändiga förutsättning har, att
hären kommer att uppkallas endast för att vid gränsen af det egna
området möta en fiende och så vidt möjligt förekomma dennes inträngande
i landet, men häraf följer icke, att omständigheterna ej kunna
blifva sådana, att det äfven för vår krigsstyrka kan blifva nödigt att
rycka öfver gränsen, exempelvis för att tillgodogöra sig frukterna af en
vunnen framgång. Om då Riksdagens samtycke måste afvaktas, innan
den af stam och beväring sammansatta hären skulle kunna företaga ett
dylikt framryckande, skulle det deraf föranledda dröjsmålet kunna blifva
ganska ödesdigert för krigets gång. I alla händelser synes den af
motionären föreslagna ändringen så mycket mindre behöflig, som den
kongl. propositionen i denna del upptager det af 1882 års landtförsvarskomité
ursprungligen föreslagna stadgandet, att beväringens första uppbåd
vid hären utom de förenade rikenas gränser får användas endast
till rikets försvar och efter det att statsrådet blifvit hördt och riksdagskallelse
utfärdats.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot den åt Kongl. Maj:t
i fråga om användandet af andra uppbådet föreslagna bestämmelsen,
anser således Kongl. Majfis förslag till förändrad lydelse af § 28 böra
antagas.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

Beträffande derefter det af åtskillige motionärer frarnstälda förslaget, 85 mom■ ^
att i § 35 mom. 2 skulle intagas bestämmelse om beloppet af den dagaflöning,
hvilken skulle under öfningstiden tillkomma beväringsman,
anser utskottet, som i sitt utlåtande n:o 1 yttrar sig rörande sjelfva
beloppet af denna aflöning, det icke vara lämpligt att bifalla hvad bemälde
motionärer sålunda ifrågasatt. Enligt sakens natur bör det
nemligen vara kommande Riksdagar förbehållet att i vanlig anslagsväg
och efter sig företeende omständigheter fastställa den ersättning, som
må komma de värnpligtige till del. Då emellertid motionärernas ifrågavarande
yrkande synes vara föranledt af farhåga för att Riksdagen
framdeles på de gemensamma voteringarnas väg skulle komma att nedsätta
det ersättningsbelopp, båda kamrarne nu för befrämjande af försvarsfrågans
lösning kunna vara villiga att medgifva, anser sig utskottet
böra såsom sin mening uttala, att en dylik eventualitet synes utskottet
med hänsyn till försvarsfrågans utvecklingsgång högst osannolik. Om
de värnpligtige en gång fått sig medgifven en högre dagaflöning än
den nuvarande, lärer någon nedsättning deri icke kunna ifrågakomma,
med mindre än att den allmänna meningen i landet afgjordt så fordrar.

I motiveringen till sitt förslag om upphäfvande af § 53 erinrar ? bs.
herr Bokström till en början, hurusom Riksdagen i skrifvelse den 11
maj 1891 förklarat sig anse likställighet emellan de gotländske och
rikets öfrige värnpligtige vara ett eftersträfvansvärdt mål, och på grund
deraf anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om och i
hvad mån invånarne i Gotlands län måtte kunna i fråga om sättet
för värnpligtens fullgörande likställas med rikets öfriga värnpligtige,
och derefter för Riksdagen framlägga förslag i ämnet. Enligt det
statsrådsprotokoll, som funnes bifogadt Kongl. Maj:ts till innevarande
års lagtima Riksdag aflåtna proposition n:o 2, angående ändringar i
värnpligtslagen, hade Kongl. Maj:t emellertid, efter vederbörandes hörande,
icke ansett sig kunna fästa åsyftadt afseende vid berörda framställning,
men enligt det statsrådsprotokoll, som vore bifogadt Kongl.

Maj:ts till innevarande urtima Riksdag aflåtna proposition n:o 2, angående
ändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen, hade Kong].

Maj:t likväl funnit sig böra så till vida tillmötesgå berörda framställning,
att undantagsbestämmelsen om att de värnpligtige i Gotlands
län skulle vara befriade från tjenstgöring utom länets område skulle
få bortfalla.

De undantagsbestämmelser, som icke ansetts kunna eftergifvas,
skulle sålunda, anmärker motionären, inskränka sig till:

Bih. till Urtima Eiksd. Vret. 1892 8 Samt. 1 Afd. 2 Höft.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

a) att värnpligten för invånare i Gotlands län inträdde vid början
af det kalenderår, under hvilket han fylde nitton år, och fortfore till
och med det, under hvilket han fylde trettioåtta år; och

b) att den värnpligtige vore, sedan han blifvit inskrifven, skyldig
att för sin utbildning tjenstgöra under fredstid i nittio dagar, hvilken
tjenstgöring skulle fullgöras under tre på hvarandra följande år med
sextiosex dagar under första samt tolf under hvartdera de båda följande
åren; dock att under år 1892 första årsklassen öfvades allenast trettio
dagar och under år 1893 fyratiotvå dagar.

Motionären har härefter ingått i en undersökning, huruvida de
ofvan anförda undantagsbestämmelserna verkligen kunde vara af den
vigt och betydelse, att de fortfarande borde i värnpligtslagen qvarstå
såsom en afvikelse från nämnda lags allmänna bestämmelser.

Beträffande först den tidigare inskrifning såldern i Gotlands län,
hade chefen för generalstaben i afgifvet yttrande af den 24 augusti
1891 såsom sin mening uttalat, att något afseende icke borde fästas å
förslaget, att värnpligtsskyldigheteu i Gotlands län skulle, i likhet med
hvad som gälde för riket i öfrigt, inträda med det år, hvarunder den
värnpligtige fylde 21 år. Bestämmelsen om den tidigare inskrifningen
i Gotlands län — för närvarande vid 19:e året — vore afsedd såsom
gengäld för den i någon mån ökade börda, som § 53 värnpligtslagen
pålade gotländingarne. Det vore vidare alldeles icke obevisadt, att
den gotländska ynglingen tidigare än ynglingarne å fastlandet ernådde
den kroppsutveckling, som för värnpligtens fullgörande vore af nöden.
De dag efter dag återkommande långa marscherna, som på männens i
ledet uthållighet och kroppskrafter stälde de största anspråken, vore
icke heller att motse på Gotland, och till den kraftutveckling, som
erfordrades för en kortvarig, eu eller två dagar omfattande marschansträngning,
för att hinna eu hotad punkt af öns kuster eller den
centrala befästade ställningen inom ön, liksom i allmänhet till strid
inom en befäst ställning, hvilken art af strid antagligen blefve hufvudsaken
vid Gotlands försvar, vore unga trupper mycket egnade.

Häremot invänder motionären, bland annat, att det enligt hans
förmenande vore alldeles oberättigadt att, då det gälde personlig värupligt,
lägga en »i någon mån ökad börda» på invånarne i en enda landsända.
Det kunde vara, att denna landsända ansåges mera hotad än
de flesta andra, men Gotland vore väl icke den enda punkten, som
ansåges hotad. Såsom sådana nämndes också af framstående fackmän
hufvudstaden, Karlskrona, Norrland m. fl. Ingen hade emellertid djerfts
ifrågasätta, att den på dessa punkter ökade krigsfaran skulle mötas

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

med ökade värnpligtsbördor på den å dessa ställen befintliga befolkningen,
men då det gälde Gotland droge man icke i betänkande att
tillämpa nämnda princip. Toges den ökade bördan, såsom rätt och
billigt vore, bort, 6å behöfdes det ingen gengäld till Gotlands befolkning,
som då hade att fullgöra det mått af personlig värnpligt, som
staten vid de särskilda vapenslagen utkräfde af alla sina dertill dugliga
undersåtar. Den gengäld, som skulle ligga i bestämmelsen om den
tidigare iuskrifningsåldern i Gotlands län, syntes icke heller kunna
såsom en Gotland särskilt medgifven förmån högt skattas, enär enligt
§ 6 värnpligtslagen hvarje svensk man äfven före 21:a året vore
berättigad att blifva inskrifven och vapenöfvad, om han vore till krigstjenst.
duglig och i öfrigt lämplig till den tjenst, hvartill han anmälde
sig. Vore den gotländska ynglingen, såsom chefen för generalstaben
syntes anse, krigsduglig vid 19 års ålder, så borde förmånen af
tidigare vapenöfning kunna på grund af nämnda stadgande honom
beredas, och någon särskild bestämmelse om en sådan förmån vore
i så fall obehöflig i den 53:e §.

Beträffande särskilt påståendet, att den gotländske ynglingen
vore tidigare utvecklad än ynglingarne på fastlandet, så har motionären
på sid. 8—11 i sin motion ingått i ett utförligt bemötande deraf.
Utskottet, som i fråga härom i öfrigt hänvisar till sjelfva motionen,
vill endast anmärka, att motionären i detta sammanhang framhållit,
hurusom den ålder, vid hvilken inom de särskilda europeiska staterna
skyldigheten att deltaga i aktiv krigstjenst inträdde, vore

i Tyskland, Italien, Spanien, Nederländerna, Belgien och Schweiz:

20 år;

i Österrike-Ungarn, Frankrike, Ryssland, Portugal, Bulgarien,
Grekland och Sverige utom Gotlands län:

21 år;

i Finland och Rumänien:

22 år;

i Danmark och Norge:

23 år;

hvadan alltså ingen annan europeisk stat, icke ens någon af de
sydligare staterna, hade vågat sätta värnpligtens inträde så lågt som
till det nittonde året, hvilket vore lagbestämdt för invånarne i Gotlands
län.

För öfningstidens fördelning pa tre i stället för två år funnes, anmärker
motionären, enligt chefens för generalstaben uttalande två
skäl. Det ena, som förut blifvit inför Riksdagen framhållet, vore det,

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

att, då en värnpligtsklass i Gotlands län icke vore talrik nog att bilda
högre truppförband än kompani, två klasser beväring måste på en
gång sammandragas, på det befäl och manskap måtte komma i tillfälle
att undergå öfning jemväl i bataljonsförband. Det andra skälet, som
i år för första gången framlagts för Riksdagen, vore den omständigheten,
att Gotlands infanteriregemente icke hade annan stam än den
fåtaliga af hufvudsakligen till rekrytering af underbefäl afsedda volontärer,
som enligt 1886 års riksdagsbeslut finge vid regementet anställas.
Vid mobilisering komme sålunda »männen i ledet® att bestå nästan
uteslutande af värnpligtige, och äfven vid de mobiliserade artilleriafdelningarna
komme, oaktadt för dem en stamstyrka i samma bemärkelse
som för truppafdelningarna å fastlandet vore att påräkna, proportionen
emellan stamsoldater och beväring att varda vida ofördelaktigare än å
fastlandet. De mobiliserade truppafdelningarna komme vidare att, såsom
eu följd dels af stammens otillräcklighet och dels af nödvändigheten
att för den isoleradt liggande ön uppsätta en proportionsvis
större styrka än å fastlandet, i vida högre grad än derstädes taga
beväringen i anspråk. Linieafdelningarna å Gotland komme sålunda
att sammanfattas af minst 8 klasser, under det att i fastlandets linieafdelningar
af infanteriet och trängen inginge endast 3 å 4 klasser,
och vid öfriga vapenslag än mindre antal. Men linieafdelningarna i
allmänhet och ej minst de på Gotland måste vara dugliga att genast
vid krigsutbrott gå emot fienden. Fördelades nu de gotländska beväringsöfningarna
under fred på allenast två år, blefve följden den,
att linieafdelningarna, i hvilka, derest mobilisering komme att ega
rum på våren, den då oöfvade första klassen ej kunde insättas, måste
komma att upptaga beväringsmän, som sedau 7 å 8 år ej varit underkastade
någon slags öfning, ett sakernas skick, som chefen för generalstaben
så mycket mindre ansett sig kunna förorda, som, enligt hans
uppfattning, den tredje beväringsöfningen, just till undvikande af nyssnämnda
olägenhet, borde försiggå under 5:e eller 6:e beväringsåret.

Hvad det första af berörda båda skäl beträffade, ansåge motionären
några oöfverstigliga hinder för eu sådan anordning, hvarigenom
den gotländska beväringen kunde öfvas i bataljonsförband, icke förefinnas,
äfven för det fall, att öfningstiden jemväl för Gotlands län
blefve fördelad på två år. Enligt hvad motionären från sakkunnigt
håll inhemta!, kunde nemligen andra årsklassen inkallas, när den första
hunnit tillräckligt öfvas för att kunna deltaga i vidare öfning tillsammans
med den andra årsklassen, exempelvis efter 44 dagars öfning.
Mot en sådan sammandragning kunde betänkligheter hafva förefunnits,

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

då hela öfningstiden varit inskränkt till 54 dagar, men med 90 dagars
öfningstid vore ju förhållandena väsentligen förändrade.

Vidkommande det andra skälet måste det, enligt motionärens
tanke, medgifvas, att det vore en betänklig svaghet i den gotländska
beväringsorganisationen derutinnan, att dess iufanteriafdelning saknade
stödet af erforderligt stammanskap, men man borde dervid icke förbise,
att den roterade jorden på Gotland verkligen uppstält till stam lämpligt
manskap, ehuruväl att detta blifvit disponeradt till sjöförsvaret.
Vid sådant förhållande kunde väl ifrågasättas, om det vore med rättvisa
och billighet förenligt, att bristen på stam vid infanteriafdelningen
i Gotlands län afhjelptes genom en ökad börda å de värnpligtige i
detta län. Dertill komme ytterligare, att den föreslagna åtgärden, åtminstone
enligt chefens för generalstaben mening, måste vara alldeles
otillräcklig att fylla berörda brist, vid hvilket förhållande den ökade
bördan syntes blifva i det närmaste ändamålslös. Om tjenstgöringens
fördelning på 2 år under angifna förutsättningar skulle vålla, att linien
komme att upptaga beväringsmän, som sedan 7 å 8 år ej varit underkastade
någon öfning, så blefve det med tjenstgöringstidens fördelning
på 3 i stället för 2 år icke mera vunnet, än att linien då komme att
upptaga beväringsmän, som ej på 6 å 7 år undergått någon vapenöfning,
och dermed syntes det vara påtagligt, att man icke med denna
afvikelse från den allmänna värnpligtslagens bestämmelser vunne det
dermed afsedda ändamålet : linietrupper, dugliga att utan stöd af erforderlig
stam genast vid krigsutbrott gå emot fienden. För Gotlands befolkning
vore denna afvikelse ganska betungande, på samma gång
som densamma vid värnpligtiges flyttningar gåfve anledning till åtskilliga
olägenheter och missförhållanden. Eu undantagslagstiftningför
detta ändamål kunde svårligen anses oafvisligen nödig. Ville man
verkligen afhjelpa den påpekade bristen i den gotländska försvarsorganisationen,
så måste tydligen andra utvägar anlitas.

Hvad motionären sålunda andragit till stöd för sin ifrågavarande
hemställan synes utskottet innebära talande skäl för ett bifall till
densamma. Tidpunkten torde nu vara inne att fullständigt upphäfva
den undantagsställning i fråga om värnpligtens fullgörande, hvari Gotlands
invånare befunnit sig allt sedan år 1811, då den s. k. beväringskonventionen
antogs, en undantagsställning, hvars införande säkerligen
icke någon nu skulle påyrka. Särskilt likställigheten i inskrifningsålder
hyser utskottet icke någon tvekan att förorda, enär ingen som
helst giltig grund synes utskottet i verkligheten förefinnas för fortvaron
af en anordning, hvarigenom de gotländska ynglingarna kallas

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

§ 52.

till fanorna två år tidigare än fastlandets ungdom. I fråga om öfningstidens
fördelning lära visserligen generalstabschefens erinringar väga
tyngre, men då enligt det nu föreliggande kong], förslaget den tredje
beväringsöfningen å Gotland skulle försiggå redan under det tredje
värnpligtsåret och icke, såsom generalstabschefen tänkt sig, under det
femte eller sjette, torde från det kongl. förslagets synpunkt risken af
ett eftergifvande för hvad billigheten i allt fall fordrar blifva väsentligen
mindre.

Om emellertid, i enlighet med hvad utskottet anser sig böra
förorda, § 53 i värnpligtslagen upphäfves, blir häraf en följd, att andra
öfvergångsstadganden för de gotländske värnpligtige, än de Kongl.
Maj:t föreslagit, måste i lagen införas. Detta har också motionären
beaktat, i det att han i sin motion n:o 22 hemstält, att utskottet måtte
framlägga förslag till nödiga bestämmelser uti ifrågavarande hänseende.
Vid affattandet af dessa bestämmelser har utskottet följt den grundsats,
som af Kong]. Maj:t gjorts gällande i fråga om värnpligtige i det
öfriga riket, eller att den, som en gång begynt sin tjenstgöring enligt
nu gällande stadganden, icke behöfver undergå längre öfning än hvad
han enligt samma stadganden är underkastad.

Hvad då först angår de värnpligtige i Gotlands län, hvilka år
1893 skulle tillhöra 21-åringarnes klass — d. v. s. de år 1872 födde och
med dem likstälda äldre — så hafva desse vid årets början vapenöfvats
i sammanlagdt 42 dagar, deraf 30 dagar under år 1891 och
12 dagar under år 1892. För dem återstår sålunda endast 12 dagars
öfning; och bör denna naturligen fullgöras under år 1893.

Värnpligtige af 20-åringarnes klass — eller de år 1873 födde
och med dem likstälda äldre — hafva vid ingången af år 1893 öfvats
i 30 dagar, d. v. s. fullgjort 1892 års vapenöfning. De äro följaktligen
underkastade ytterligare 24 dagars tjenstgöring, hvilken lämpligen torde
böra utgöras med 12 dagar under hvardera af åren 1893 och 1894.

De ynglingar, som under år 1893 fylla 19 år — d. v. s. de, som
äro födda år 1874 — böra uppenbarligen inskrifvas först i den ordning,
hvartill den förändrade lagbestämmelsen föranleder, d. v. s. under
år 1895; och hafva de derefter att undergå öfning i enlighet med bestämmelserna
i § 27.

Under åren 1893, 1894 och 1895 skulle alltså beväringsöfningar
komma att i Gotlands län ega rum sålunda, att

år 1893 skulle tredje årets öfning försiggå i 12 dagar; och andra
årets öfning likaledes i 12 dagar;

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

år 1894 skulle tredje årets öfning försiggå i 12 dagar; och
år 1895 skulle första årets öfning försiggå i 68 dagar.

I enlighet med dessa grunder har utskottet formulerat och i §
52 intagit förslag till öfvergångsstadganden för de gotländske värnpligtige.
Då det vidare synts utskottet oegentligt, att i § 52 fortfarande
skulle qvarstå allmänna dylika stadgande!! för åren 1887—1892, har
utskottet i sitt förslag till förändrad lydelse af nämnda § uteslutit sistberörda
stadganden; i följd hvaraf åt paragrafen i dess helhet också
gifvits en annan uppställning.

Antagandet af de föreslagna ändringarna i värnpligtslagen har
af Kongl. Maj:t icke gjorts beroende af bifall till något af de utaf
Kongl. Maj:t i öfrigt för den urtima Riksdagen framlagda förslag.
Deremot har i motionerna inom Andra Kammaren n:o 4, af herr Nils
Nilsson i Skärhus, och n:o 6 af herrar J. Sjöberg och O. Ericsson m. fl.
ifrågasatts, att såsom vilkor för godkännande af förslaget till ändrad
lydelse af värnpligtslagen skulle uppställas godkännandet af väckta
förslag om en tidtals återkommande revision af det värde, efter hvilket
rustnings- och roteringsbesvären skulle af statsverket ersättas. För
sin del anser utskottet, i öfverensstämmelse med den uppfattning,
utskottet i sitt utlåtande n:o 1 gjort gällande i fråga om bifall till hvad
utskottet i berörda utlåtande kemstält, att för antagande af ändringarna
i värnpligtslagen bör uppställas den förutsättning, att kamrarne fatta
sammanstämmande beslut, som af Kongl. Maj: t godkännas, i anledning
af såväl Kongl. Maj:ts propositioner den 14 oktober 1892 dels angående
förbättrad härordning, dels angående afskrifning af de å viss
jord hvilande grundskatter m. m., dels om ändring i förordningen den
3 juni 1892 angående bevillning af fast egendom samt af inkomst,
dels angående upphörande af de enligt förordningen den 5 oktober
1889 angående bevillningsafgifter för särskild;! förmåner och rättigheter
utgående bevillningsafgifter af frälseegendomar och lotshemman,
dels angående ändring i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 5 juni 1885, dels ock angående ändrad lydelse af § 58
i förordningen om kommunalstyrelse på landet, som äfven inom Riksdagen
i dessa ämnen väckta förslag.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa:

l:o) att herr Nydahls motion icke må af Riksdagen
bifallas;

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

2;o) att herr Bexells motion icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda;

3:0) att herrar Dakns och Bengtssons, Sjöbergs
och Ericksons, Jonsons samt Fjällbäcks förevarande
motioner, i hvad de afse intagande uti värnpligtslagen
af bestämmelse rörande beloppet af den beväringsman
tillkommande dagaflöning, icke må vinna
Riksdagens bifall; samt

4:0) att Riksdagen, med förklarande att Kongl.
Maj:ts proposition angående ändring i vissa delar
af värnpligtslagen icke kunnat oförändrad antagas,
må, i anledning af samma proposition samt herrar
Hasselrots och Bokströms ofvan omförmälda motioner
och under vilkor, att kamrarne fatta sammanstämmande
beslut, som af Kongl. Maj:t godkännas, i anledning
af såväl hvad Kongl. Maj:t i särskilda till Riksdagen
den 14 oktober 1892 aflåtna propositioner föreslagit
dels angående förbättrad härordning, dels angående
afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter
m. m., dels om ändring i förordningen den 3 juni
1892 angående bevillning af fast egendom samt af
inkomst, dels angående upphörande af de enligt förordningen
den 5 oktober 1889 angående bevillningsafgifter
för särskilda förmåner och rättigheter utgående
bevillningsafgifter af frälseegendomar och lotshemman,
dels angående ändring i lagen om lindring i rustnings-
och roteringsbesvären den 5 juni 1885, dels
ock angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet, som äfven inom Riksdagen
i dessa ämnen väckta förslag, för sin del besluta,
dels att § 53 i värnpligtslagen den 5 juni 1885,
sådan nämnda § lyder i lagen den 5 mars 1886,
skall upphäfvas, dels ock att § 1, § 3 mom. 1, §§ 6,
27 och 28, § 33 mom. 2 och 3 samt §§ 34, 36, 39
och 52 i berörda lag, § 27, sådan den lyder i lagen
den 22 maj 1891, skola erhålla följande förändrade
lydelse:

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

(.Kongl: Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

§ 1:

»Hvarje svensk man är värnpligtig från och med
det kalenderår, under hvilket han fyller tjuguett år,
till och med det, under hvilket han fyller fyratio år.»

§ 3:

»1. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen.
Beväringen delas i första och andra uppbådet.
Tjenstetiden är åtta år i första och derefter
fyra år i andra uppbådet.

1 krigstid bestämmer dock endast behofvet tjenstetidens
längd för det uppkallade manskapet.»

§ 6:

»Äfven före det år, värnpligten inträder, må yngling
anmäla sig till inskrifning och dervid uppgifva
den truppafdelning eller flottans station, hvilken lian
vill tillhöra. För bifall härtill fordra-s, att han är till
krigstjenst duglig och i öfrigt lämplig till den tjenst,
hvartill han anmäler sig.

Han tillhör likväl första uppbådet, intill dess
åtta år förflutit från och med det år, då han fylde
tjugu ett år.

Hvad i denna lag stadgas om värnpligtige gäller
i tillämpliga delar för de enligt denna § inskrifne,
äfven innan de i värnpligtsåldern inträdt.»

§ 27:

»1. Värnpligtig är, sedan
han blifvit inskrifven, skyldig
att för sin utbildning
tjenstgöra under fredstid i
nittio dagar, hvilken tjenstliih.
till Urtima Riksd. Vrot. J8!>2.

§ 27:

»1. Värnpligtig är, sedan
han blifvit inskrifven, skyldig
att för sin utbildning
tjenstgöra under fredstid i
nittio dagar, hvilken tjcnst<9
Samt. 1 Afd 2 Höft. 4

Särskilda TJtskottds Utlåtande N:o 2.

{Kong}. Maj:ts förslag:)
göring skall fullgöras vid
flottan samt vid rytteriet
under det första året, men
vid öfriga vapenslag under
två år med sextioåtta dagar
under det första året ock
tjugutvå dagar under det
derpå följande.

2. Från all öfning i fredstid
befrias:

a) de i § 25 mom. 1 b)
omförmälde värnpligtige,

b) värnpligtig, som styi*-ker, att han vid ingången
af det år, då ban fyller
tjuguett år, antingen varit
vid sjömanshus inskrifven
minst fyra år och deraf under
minst tolf månader haft
anställning i utrikes sjöfart
eller ock, efter inskrifning
å sjömanshus såsom eldare
eller maskinist, under minst
ett år varit i dylik befattning
använd, med skyldighet
likväl att för åtnjutandet
af sådan befrielse tillhöra
flottans reserv under
hela sin värnpligtstid.»

(Utskottets förslag:)

göring skall fullgöras vid
flottan samt vid rytteriet
under det första året, men
vid härens öfriga vapenslag
under två år med sextioåtta
dagar under det första
året och tjugutvå dagar under
det derpå följande.

2. Från afl öfning i fredstid
befrias:

a) de i § 25 mom. 1 b)
omförmälde värnpligtige,

b) värnpligtig, som styrker,
att han vid ingången
af det år, då han fyller
tjuguett år, antingen varit
vid sjömanshus inskrifven
minst fyra år och deraf under
minst tolf månader haft
anställning i utrikes sjöfart
eller ock, efter inskrifning
å sjömanshus såsom eldare
eller maskinist, under minst
ett år varit i dylik befattning
använd, med skyldighet
likväl att för åtnjutandet
af sådan befrielse tillhöra
beväringens första uppbåd
och flottans reserv under
hela sin värnpligtstid.»

§ 28:

»1. Då rikets försvar det kräfver, må Konungen
efter statsrådets hörande till tjenstgöring inkalla beväringens
första uppbåd eller de större eller mindre
delar deraf, som finnas behöfliga.

2. Derest i anseende till krig eller fara för krig
det för rikets försvar finnes nödigt, att äfven bevärin -

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

(Kongl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

gens andra uppbåd, eller någon del deraf i skilda
orter eller vid olika vapen, inkallas, må Konungen
derom förordna, sedan han statsrådet hört och, så
vida Riksdagen ej är samlad eller inom trettio dagar
sammanträda skall, låtit riksdagskallelse utfärda.

3. Utom de förenade rikenas gränser må beväringens
första uppbåd vid hären användas endast
till rikets försvar, och efter det att statsrådet blifvit
hördt samt riksdagskallelse utfärdats. Utan Riksdagens
medgifvande må beväringens andra uppbåd
vid hären icke användas utom de förenade rikenas
gränser.»

§ 33:

»2. För den i hären inskrifne värnpligtige, som
tillhör beväringens första uppbåd, gäller dessutom:

a) att, om han vill för längre tid än två månader
vistas utom kompaniområdet, anmälan derom
skall före afresan göras hos vederbörande kompanibefäl; b)

att, vid afflyttning till annat kompaniområde
för att där mantalsskrifvas, han är pligtig derom göra
anmälan, så väl före afflyttningen hos det kompanibefäl,
hvarunder han förut stått, som ock, inom en
månad efter ankomsten till den nya boningsorten,
hos närmaste befäl vid det kompani, inom hvars område
han inflyttat.

3. Den, hvilken enligt § 27 mom. 2 tillhörflottans
reserv, så ock annan värnpligtig vid flottan,
som är inskrifven å sjömanshus och tillhör första uppbådet,
är skyldig att, då han flyttar från ett sjömanshus
till annat, derom göra anmälan hos kompanibefälet
vid så väl det ena som det andra af de kompaniområden,
inom Indika dessa sjömanshus äro belägna,
men, derest han upphör att vara vid sjömanshus
inskrifven, skall dylik anmälan göras dels hos
kompanibefälot vid det kompaniområde, inom hvilket
det sjömanshus är beläget, der han senast varit in -

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

(Kongl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

skrifveri, dels hos befälet vid det kompani, inom hvars
område han är bosatt; börande sålunda föreskrift^
anmälningar ske senast en månad efter det ombyte
af eller afgång från sjömanshus egt rum.

Första uppbådet tillhörande värnpligtig vid flottan,
hvilken icke är vid sjömanshus inskrifven, vare underkastad
de i mom. 2 gifna bestämmelser rörande anmälan
vid tillfällig vistelse utom kompaniområdet eller
vid aflyftning.»

§ 34:

»1. Den, som innehaft anställning vid härens
eller flottans stam eller vid härens eller flottans reserv
under sammanlagdt minst två år, anses hafva
fullgjort sin beväringsöfning, men skall efter afgången
från sagda anställning, så länge han i följd af
sin värnplikt qvarstår i beväringen, tillhöra dess första
uppbåd.

2. Den, som under minst två år varit inskrifven
såsom studerande vid universitet eller annan statens
högskola, tillhör likaledes första uppbådet under
hela siu tjenstetid i beväringen.»

§ 36:

»1. Landstormen kan endast under krig och till
hemortens försvar uppkallas efter derom af Konungen
i statsrådet fattadt beslut. Uppbådad landstormsman
är underkastad i krigslag gifna bestämmelser.

2. Uppkallelsen verkställes genom omedelbar
order enligt § 29 eller ock, vid öfverhängande fara,
medelst ringning i kyrkorna eller på annat, efter
ortens förhållande lämpadt, på förhand kungjordt sätt.»

§ 39:

»1. Landstormsman är under tjenstgöring pligtig
att sjelf förse sig med kläder och att, derest staten
icke kan genast vid uppkallandet anskaffa föda,
under tiden förse sig äfven med sådan, mot ersättning
af staten för värdet af soldatportion.

Särskilda Utskottets Utlåtande N;o 2.

(Köngl. Maj:ts förslag:J (Utskottets förslag:)

Vapen, ammunition samt fälttecken, angifvande
landstormsmans egenskap af krigsman, tillhandahållas
af staten.

2. Landstormsman, som skadas under tjenstgöring,
har enahanda rätt till understöd eller pension
för sig och efterlefvande, som värnpligtig, hvilken
tillhör beväringcn.»

§ 52:

»De särskilda bestämmelserna
i § 27 mom. 1 angående
de värnpligtiges öfningstid
skola endast efter
hand tillämpas, på det sät t att

vid flottan samt vid rytteriet

under hvartdera af åren
1887 och 1888 värnpligtige,
tillhörande första årsklassen,
öfvas i trettiosex dagar
och under 1887 värnpligtige,
tillhörande andra årsklassen,
med undantag af de å sjömanshus
inskrifne, i femton
dagar;

under hvartdera af åren
1889 och 1890 värnpligtige,
tillhörande första årsklassen,
öfvas i trettioåtta dagar;

under åren 1891 och 1892
värnpligtige, till hörande första
årsklassen, öfvas i fyratio
dagar; och

under år 1893 värnpligtige,
tillhörande första årsklassen,
öfvas i sextiosex
dagar;

hvarefter stadgandet i §
27 mom. 1 träder i kraft;

§ 52:

»De särskilda bestämmelserna
i § 27 mom. 1 angående
de värnpligtiges öfningstid
skola endast efter
hand tillämpas, på det sätt
att, med undantag för invånarne
i Gotlands län, om
livilka här nedan särskildt
stadgas, under år 1893
värnpligtige, tillhörande
första årsklassen, öfvas i
sextiosex dagar, om de inskrifvits
vid flottan eller vid
rytteriet, och eljest ifyratiofyra
dagar, samt värnpligtige,
tillhörande andra årsklassen,
som inskrifvits vid
fotfolket eller vid trängen,
öfvas i femton dagar; hvarefter
stadgandet i § 27 mom.

1 träder i kraft.

Inom Gotlands län skall
värnpligtiges öfning under
öfvergångstiden från hittills
gällande särskilda bestämmelser
fullgöras sålunda, att
under år 1893 värnpligtige,.
som fullgjort första och andra
eller allenast första årets
öfning, öfvas i tolf dagar;
och under år 1894 värn -

Särskilda Utskottets Utlåtande N:v 2.

(Kongl. Maj:ts förslår/:)

vid artilleriet och ingeniörtrupperna under

hvartdera af åren
1887 och 1888 värnpligtige,
tillhörande första årsklassen,
öfvas i trettiosex dagar och
under år 1887 värnpligtige,
tillhörande andra årsklassen,
i femton dagar;

under hvardera af åron
1889 och 1890 värnpligtige,
tillhörande första årsklassen,
öfvas i trettioåtta dagar;

under åren 1891 och 1892
värnpligtige, tillhörande första
årsklassen, öfvas i fyratio
dagar; och

under år 1893 värnpligtige,
tillhörande första årsklassen,
öfvas i fyratiofyru
dagar;

hvarefter stadgandet i §
27 mom. 1 träder i kraft;
samt

vid fotfollcet och trängen

under hvartdera af åren
1887 och 1888 värnpligtige,
tillhörande första årsklassen,
öfvas i tjuguen dagar
och värnpligtige, tillhörande
andra årsklassen, i femton
dagar;

under hvartdera af åren
1889 och 1890 värnpligtige,
tillhörande första årsklassen,
öfvas i tjugutre dagar

(Utskottets förslag:)
pligtige, som fullgjort första
och andra årets öfning, öfvas
likaledes i tolf dagar; hvarefter
stadgandet i § 27 inom.
1 träder i kraft.

Särskilda Utskottets Utlåtande, N:o 2.

(Kongl. Maj:ts förslag:) {Utskottets förslag:)

och värnpligtige, tillhörande
andra årsklassen, i femton
dagar;

under åren 1891 och 1892
värnplitige, tillhörande första
årsklassen, öfvas i tjugufem
dagar och värnpligtige,
tillhörande andra årsklassen,
i femton dagar; och
under år 1893 värnpligtige,
tillhörande första årsklassen,
öfvas i fyratiofyra
dagar och värnpligtige, tillhörande
andra årsklassen,
i femton dagar;

hvarefter stadgandet i §

27 mom. 1 träder i kraft.

Stockholm den 15 november 1892.

På särskilda utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer;

vid punkten 4:o:

angående § 27 mom. 1 i värnpligtslagen:

af herr grefve IT. E. G. IT a,milton, som anfört:

»Mot utskottets hemställan i fjerde punkten, för så vidt samma
hemställan afser ändrad lydelse af § 27 i värnpligtslagen och dermed
sammanhängande delar af nämnda lag, får jag härmed anmäla min
reservation.

Kompromiss skrifvelsen af år 1873 afsåg som bekant genomförandet
af en fullständig armöorganisation på den allmänna värnpligtens
grundval samt ett fullständigt aflyftande af rustnings- och

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

roteringsbördorna i samband med en successiv — under loppet af en
längre tidrymd långsamt skeende — afskrifning jemväl af grundskatterna.
Den öfverenskommelse, som på grund af denna skrifvelse kom till stånd,
uteslöt visserligen icke möjligheten af försvarsfrågans lösande på de
partiella förbättringarnas väg men lemnade deremot uppenbarligen icke
rum för ett förslag, hvilket, såsom det nu föreliggande, afser att, med
fullständigt eftergifvande på kort tid af hela grundskatten men med
bibehållande af rustnings- och roteringsskyldigheten, fastslå en härordning,
genom hvilken, i trots af de dermed förknippade betydande kostnaderna,
enligt dess främste målsmans eget vitsord, de värnpligtig
»endast nätt och jemt hinna till gränsen af hvad utaf en duglig fältsoldat
kräfves».

Då detta förslag vill stödja sig på den så kallade kompromissen
såsom ett politiskt faktum, är detta derför fullständigt obefogadt. Denna
kompromiss är tvärtom härigenom bruten; och dermed är äfven uppedfven
den säkraste garantien för ernåendet af ett försvar, sådant vi
dock fortfarande måste eftersträfva, ett försvar som å ena sidan erbjuder
oss nödig trygghet mot yttre fiender och å andra sidan allägsnar
de anledningar till inre split och missnöje, hvilka härflyta ur den
nuvarande ordniugen.

Visserligen vill man göra gällande, att den nu ifrågasatta organisationen
snart skall efterträdas af en fullständigare och bättre just i
följd af dess egna brister. Detta är dock en den ovissaste förhoppning,
som för öfrigt med lika mycket eller lika litet skäl skulle kunna
anknytas till snart sagdt hvilket projekt som helst och som år 1891
med samma styrka och värme begagnades för främjande af det då af
regeringen framlagda förslaget, till hvilket dock ingen numera torde
vilja återgå. Af vissa bland de uttalanden, med hvilka utskottet i
utlåtandet n:o 1 motiverat sitt afstyrkande af herr Olof Jonssons motion,
framgår för öfrigt tydligt nog, att det nu föreliggande förslaget vunnit
majoritet ingalunda derför, att detsamma framför andra härordningsförslag
skulle kunna betecknas såsom en antagligen snart försvinnande
öfvergångsformation utan fastmer derför, att det på verksammaste sätt
fastläser systemet stam och beväring på indelningsverkets grund samt
undanskjuter möjligheten af värnpligtens vidare utsträckning.

Att försvarsfrågan råkat i ett sådant läge och att så många nu
synas vara beredda att acceptera detta läge såsom tillfredsställande,
är i väsentlig mån att tillskrifva det lika oväntade som kraftiga stöd,
som under de två senaste åren lemnats åt påståendet, att den för en
nöjaktig härordning nödiga utsträckningen af värnpligten skulle vara

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

oförenlig med svenska folkets åskådningssätt, ett påstående som törhända
numera ej lätteligen skall kunna beröfvas den auktoritet, det
sålunda vunnit, men som dock icke stödjer sig på någon verklig erfarenhet,
då något förslag i nämnda rigtning icke på många år af regeringen
förelagts Riksdagen. Hade detta skett, och hade ett sådant förslag
fått uppbäras af samma auktoritet och främjas med samma kraft
som det nu föreliggande, håller jag för högeligen sannolikt — och jag
vet, att denna min uppfattning delas af mången, som här kan''åberopa
långt större erfarenhet och insigt än jag — att försvarsfrågan redan
vunnit en verklig och tillfredsställande lösning. Fullt förvissad är jag,
att detta skulle hafva skett, derest man derjemte icke försmått att
söka vinna allmänna opinionen för en effektiv utsträckning af värnpligten
genom tillmötesgående af de reformkraf, hvilka för den stora
massan af .befolkningen redan länge tett sig såsom de mest berättigade
och hvilka — man må mot deras sammankopplande med försvarsfrågan
invända hvad som helst — dock obestridligen stå i långt naturligare
samband med frågan om utsträckt värnpligt än krafvet på
grundskatternas afskrifvande. Härigenom skulle man ytterligare kunnat
vinna ej blott den styrka i det yttre, som man måste eftersträfva
men nu icke vinner, utan äfven något som borde te sig såsom ej
mindre angeläget, nemligen att befolkningen allmänt uppfattat den nya
ordningen såsom en frivillig och gagnrik utveckling af dess egna krafter
och ej såsom en af andra pålagd börda.

Då jag, trots allt, icke kunnat uppgifva hoppet om att ofvan
antydda mål ännu skulle kunna nås, har jag icke tvekat att inom utskottet
påyrka en hemställan om att Riksdagen icke måtte bifalla nu
afsedda delar af Kongl. Maj:ts förevarande proposition, hvilka måste
anses innefatta sjelfva kärnpunkten i det föreliggande härordningsförslaget;
och har jag eu ytterligare anledning att äfven reservationsvis
framställa detta mitt yrkande deruti, att jag håller före, att dessa
erinringar i alla händelser icke böra saknas vid utskottets utlåtande»;

af herrar J. Johansson, O. Jonsson och A. Henricson, hvilka angående
utsträckningen af de värnpligtiges öfningstid förbehållit sig rätt
att framställa det yrkande, hvartill blifvande beslut i fråga om föreliggande
förslag till förbättrad härordning kunde gifva anledning;

angående § 28 mom. 3 i värnpligtslagen:

af herrar A. Persson, J. Johansson, Ö. Jonsson, P. Pehrson, C. A.
Bokström, grefve //. E. G. Hamilton och A. Henricson, som anfört:

Bill. till Urtima lliksd. Prot. 1892. 8 Sami. 1 Afd. 2 Höft.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

»Då vi dela den uppfattning, som af Andra Kammaren vid 1883
års riksdag utan meningsskiljaktighet uttalades, nemligen den, att da,
enligt Kongl. Maj:ts förslag, beväringens andra uppbåd icke ma utan
Riksdagens medgifvande användas utom de förenade rikenas gränser,
samt vi icke kunna finna annat än att den garanti, som derigenom är
föreslagen mot användandet af denna del af beväringen, äfven bör omfatta
beväringen i sin helhet, hemställa vi, att § 28 mom. 3 måtte erhålla
följande lydelse:

»Utan Riksdagens medgifvande må beväringen vid hären icke
användas utom de förenade rikenas gränser»;

angående § 35 mom. 2 i värnpligtslagen:

af herr P. Pehrson, som ansett, att utskottet, med anledning åt
de i ämnet väckta motionerna, bort hemställa, att nämnda lagrum måtte
erhålla följande förändrade lydelse:

»Under öfrig tjenstgöring erhåller värnpligtig underhåll, sjukvård,
beklädnad, utredningspersedlar och annan erforderlig utrustning,
enligt särskilda bestämmelser, samt dessutom en dagaflöning
af 50 öre.»

STOCKHOLM-, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1892,