Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till Riksdagens kansli den 12 maj 1911 kl. 5 e. m.
Särskilda utskottets nr 2 utlåtande nr 2, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition nr 200 angående ordnande af undervisningen
i arkitektur vid konsthögskolan in. m., samt i
anledning af inom Riksdagen väckta motioner i ämnet.
I en den 21 april 1911 till Riksdagen aflåten, till behandling af särskilda
utskottet nr 2 hänvisad proposition nr 200 har Kungl. Maj:t under
åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för samma dag föreslagit Riksdagen att
dels — med uteslutande ur den för akademien för de fria konsterna och
konsthögskolan fastställda stat af den däri upptagna professorn i byggnadskonst
jämte sagda befattning tillhörande aflöningsförmåner — i staten uppföra
ej mindre en professor vid konsthögskolan i arkitektur med en aflöning
af 6,400 kronor, däraf 4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar,
med rätt att efter fem års tjänstgöring erhålla förhöjning i lönen
med 600 kronor, än äfven en professor vid konsthögskolan i svensk arkitekturhistoria
med en aflöning af 4,600 kronor, däraf 2,500 kronor lön, 1,800
kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg, med rätt till två
ålderstillägg å lönen, hvartdera å 500 kronor, efter respektive fem och tio
års tjänstgöring;
dels godkänna i statsrådsprotokollet omförmälda, för åtnjutande af
nämnda aflöningsförmåner föreslagna villkor och bestämmelser samt förklara,
ej mindre att en hvar, som med eller efter 1912 års ingång tillträder
någon af ifrågavarande befattningar vid konsthögskolan, skall vara pliktig
att underkasta sig nyssberörda villkor och bestämmelser, än äfven att,
därest nuvarande innehafvaren af professorsbefattningen i byggnadskonst
vid konsthögskolan icke före viss angifven tidpunkt anmäler, att häri vill
underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämma.
till Rilcsd. prot. 1911. .9 Sami. 1 Afd. 2 Ser. 2 Haft. (Nr 2.) 1
2
Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.
melser, och han icke lagligen kan därtill förbindas, han skall varda bibehållen
vid honom dittills tillkommande aflöningsförmåner, äfvensom, i den
mån ej annat föranledes af bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
honom;
dels till bestridande af undervisning vid konsthögskolan i byggnadsteknik
med flera ämnen i staten uppföra ett belopp af 3,000 kronor;
dels höja det i staten upptagna anslaget å 1,000 kronor till elevernas
studieresor med 1,200 kronor till 2,200 kronor, däraf högst 400 kronor
till ersättning åt läraren vid arkitektelevernas resor;
dels för genomförande af ifrågavarande förändringar i staten öka det
under rubriken akademien för de fria konsterna upptagna anslag med
11,200 kronor eller från 90,750 kronor (däraf två reservationsanslag å
sammanlagdt 31,900 kronor) till 101,950 kronor (däraf två reservationsanslag
å tillhopa 33,100 kronor);
dels ock medgifva, att de professorerna i arkitektur och svensk arkitekturhistoria
tillkommande ålderstillägg må utgå af det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg.
Vidare har till utskottet öfverlämnats två särskilda motioner i förevarande
ämne,
en, nr 106, väckt inom Första kammaren af herrar Aug. Wijkander
och Gustaf Boman, däri föreslagits,
att Riksdagen ville i sin svarsskrifvelse på den kungl. propositionen
nr 200 såsom sin åsikt uttala, att afgångsexamen från Chalmers tekniska
läroanstalts byggnadsafdelning jämte intyg om vederbörliga praktiska prof
framgent som hittills skall berättiga till inträde vid konsthögskolan; samt
en, nr 364, väckt inom Andra kammaren af herr Knut Tengdahl,
däri föreslagits,
att Riksdagen ville afslå Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
I det utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 21
april 1911, som är bilagdt den till utskottets behandling hänvisade kungl.
propositionen, redogör departementschefen till en början för det sätt,
hvarpå undervisningen i arkitektur för närvarande är ordnad samt lämnar
en öfversikt öfver den förberedande behandlingen af frågan om ordnandet af
undervisningen i arkitektur m. m. vid konsthögskolan. Härvid omnämnes
ett af akademien för de fria konsterna den 10 augusti 1907 till Kungl.
Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.
3
Maj:t afgifvet förslag till nya stadgar m. m., hvilket jämväl omfattade
en del ändringar i undervisningen i arkitektur. Akademiens nu nämnda
förslag föranledde en framställning från Svenska teknologföreningens afdelning
för husbyggnadskonst, hvari hemställdes, att Kungl. Maj:t måtte låta
af fullt sakkunniga personer utarbeta ett fullständigt och enhetligt program
för arkitekturundervisningen i Sverige.
öfver denna framställning afgaf akademien för de fria konsterna underdånigt
utlåtande den 23 november 1907, hvarjämte kommittén för den
högre tekniska undervisningens ordnande inkom i ämnet med särskilda,
den 11 december 1907 dagtecknade underdåniga skrifvelser.
Departementschefen omnämner i fortsättningen af sin redogörelse, att
förste intendenten i öfverintendentsämbetet I. G. Clason, professorn i
byggnadskonst vid det under akademiens för de fria konsterna inseende
ställda läroverk C. A. A. Grundström och professorn i arkitektur vid tekniska
högskolan E. J. Lallerstedt i januari 1908 anmodats att såsom sakkunniga
inom ecklesiastikdepartementet biträda vid utredning af frågan
huru, under förutsättning att arkitektutbildningen fortfarande skulle vara
förlagd dels till de högre tekniska läroanstalterna dels ock till det under
akademiens inseende ställda läroverk, undervisningen vid detta läroverk,
såvidt nämnda utbildning anginge, lämpligen borde ordnas, samt att beinälda
sakkunniga den 23 januari 1909 afgifvit utlåtande och förslag angående
ordnande af undervisningen i arkitektur vid sistnämnda läroverk.
I detta utlåtande framhållas såsom »de mest framträdande bristerna
i den nuvarande undervisningen för utbildandet af arkitekter i vårt land»:
1) att någon enhetlig arbetsplan för de olika arkitekturskolorna ej
funnes, utan de olika skolorna arbetade nära nog oberoende af hvarandra.
I samband med denna brist på samarbete skolorna emellan stode den
alltför långa tid, som i de flesta fall fordrades för utbildning till arkitekt,
äfvensom oegentligheten däruti att elever, utexaminerade från Chalmers
tekniska läroanstalt med treårig lärokurs och från tekniska högskolan med
fyraårig kurs, likställdes vid inträde till konstakademiens skola;
2) att undervisningen ej i tillräcklig grad inriktades på arkitektelevens
utbildande till en praktiskt duglig och ekonomiskt förstående
arbetsledare; samt
3) att det ej förefunnes någon systematiskt ordnad undervisning i
»vår inhemska, i många afseenden så intressanta och för frambringandet
af en i någon mån nationell byggnadskonst så viktiga arkitektur».
I propositionen redogöres vidare för yttranden, som öfver de sakkunnigas
nyssberörda utlåtande afgifvits af tekniska högskolans styrelse, sty
-
4
Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.
relsen för Chalmers tekniska läroanstalt, Svenska teknologföreningens afdelning
för husbyggnadskonst, akademien för de fria konsterna och öfverintendentsämbetet
Samt i afseende å de i de sakkunnigas utlåtande framställda
förslagen till aflöningsförmåner m. in. jämväl af statskontoret och löneregleringskommittén.
För sin egen del yttrar departementschefen angående föreliggande
fråga bland annat följande:
Departe- »De sakkunnigas förslå» till ordnande af arkitekturundervisningen går
yttrande, i stort sedt ut på en 4-årig kurs vid högre teknisk läroanstalt och en därpå
följande 2-årig kurs vid konsthögskolan. Härigenom och genom de anordningar,
som tillika föreslås, har man velat vinna, dels att det elevmaterial,
konsthögskolan har att mottaga, blir af mera enhetlig beskaffenhet
än nu, dels att studietiden för konsthögskolans elever från tekniska
högskolan, hvilka utgöra det långt öfvervägande flertalet, förkortas med
ett år, dels att de arkitekter, som utgå i det praktiska lifvet utan att
hafva genomgått konsthögskolan, skola genom utsöndring af en del biämnen
erhålla grundligare undervisning såväl i tekniskt som konstnärligt
afseende än den de nu åtnjuta, dels slutligen att undervisningen vid konsthögskolan,
hvilken hittills varit af nästan uteslutande estetisk och konstnärlig
art, bättre afväges genom att kompletteras med en solid fortsatt
utbildning i byggnadskonstens tekniska och ekonomiska problem. Förslaget
har i allmänhet — bortsedt från några mindre väsentliga detaljer — mötts
af gillande. Det har sålunda understödts af akademien själf, som därvid
frångått sitt tidigare förslag i ämnet, af tekniska högskolans lärarkollegium
och styrelse, af Svenska teknologföreningens afdelning för husbyggnadskonst
samt af öfverintendentsämbetet.
»Professor Grundström — och till hans åsikt hafva lärarrådet och styrelsen
vid Chalmers tekniska läroanstalt anslutit sig — har emellertid förordat
bibehållandet af den nuvarande i allmänhet 3-åriga kursen vid konsthögskolan,
hvaraf torde följa, att äfven i öfrigt, enligt Grundströms mening,
i det hela allt bör förblifva vid det gamla. De sakkunniga hafva
dock enligt min uppfattning på ett öfvertygande sätt uppvisat, att de nuvarande
förhållandena ingalunda kunna betraktas såsom tillfredsställande.
Svenska teknologföreningens afdelning för husbyggnadskonst, som väl får
anses vara ett uttryck för åsikterna bland landets arkitekter, har ju ock
med styrka understrukit detta sakförhållande.
»Mig synes det uppenbart, att undervisningen vid konsthögskolan måste
blifva i hög grad lidande på den nuvarande ojämnheten i elevernas grundläggande
kunskaper. En del elever hafva att stödja sig på den 3-åriga
Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.
5
kursen vid Chalmers tekniska läroanstalt, andra åter på en 3-årig, således
något mera omfattande teknisk högskolekurs samt återstoden slutligen på
en fullständig 4-årig kurs vid högskolan. Detta är gifvetvis ett missförhållande,
som icke bör fortvara, utan på hvilket man måste söka råda
bot. De sakkunnigas förslag, på hvars detaljer jag längre fram skall ingå,
skulle uppenbarligen medföra en högst väsentlig förbättring i berörda hänseende
och bidraga till att skapa ett i görligaste mån enhetligt elevmaterial
vid konsthögskolan. Det återstår då att se, huruvida dess genomförande i
andra hänseenden skulle visa sig vara förenadt med olämpor. Af den i
ärendet förebragta utredningen torde framgå, att vi hafva behof dels af
arkitekter, tekniskt väl utrustade för att möta alla de kraf, som i det praktiska
lifvet i mångahanda former möta konstruktören af och ledaren för
praktiska byggnadsarbeten, dels ock af arkitekter, som med en solid teknisk
bildning förena en konstnärlig fördjupning och sålunda förmå skapa och
utföra mera arkitektoniskt fordrande verk. Den första uppgiften tillkommer
för närvarande våra högre tekniska läroanstalter och då främst den
förnämsta af dem, den tekniska högskolan. Konsthögskolan har sedan
att af arkitekten dana en mera helgjuten konstnär eller åtminstone
nedlägga fröen därtill. Man har framkastat den tanken, att hela
arkitekturundervisningen lämpligen borde sammanföras i en enda- arkitekthögskola.
Detta kan ju vara en framtidstanke, som måhända en gång
återkommer i fastare gestalt. För närvarande torde vi dock endast hafva
att räkna med möjligheten att inom den nuvarande organisationen genomföra
behöfliga förbättringar, och dithän syftar också de sakkunnigas förslag.
»Hvad det praktiska lifvet främst behöfver är, som jag nyss sade, arkitekter
med en grundlig teknisk utbildning. Genom att helt befria eleverna
från en del för blifvande arkitekter mindre viktiga ämnen, såsom
fysik och beskrifvande maskinlära, samt genom en del andra omläggningar
af undervisningen hafva de sakkunniga velat bereda dem tillfälle till mera
fördjupade, rent arkitektoniska studier af öfvervägande teknisk natur. Jag
vill i sådant afseende omnämna, att undervisningen i husbyggnadslära,
som nu förekommer först i tekniska högskolans andra årskurs, enligt förslaget
skulle med väsentligen ökadt timantal ingå redan i första årskursen,
samt att ämnet byggnadsteknik, i hvilket för närvarande förekommer allenast
en knappt tillmätt föreläsningskurs, för framtiden skulle jämte arkitektur
i tredje och fjärde årskurserna vara fackskolans hufvudämne, en
omläggning som torde komma att synnerligen fördelaktigt inverka på
arkitektelevens praktiska och ekonomiska utbildning. Men icke nog härmed.
De sakkunniga hafva afsett att därjämte tillföra eleverna ett ökadt
mått af konstnärliga insikter och konstnärlig omdömesförmåga, dock, enligt
6
Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.
hvad jag inhämtat, icke i vidare mån, än att den hittillsvarande proportionen
mellan utrymmet för de tekniska och de estetiska studierna icke
förryckes. Den tekniska utbildningen skulle sålunda komma att gå hand
i hand med den konstnärliga, hvilket, enligt min mening med rätta, af
afdelningen för husbyggnadskonst framhållits såsom en angelägenhet af
högsta vikt. Jag finner hvad de sakkunniga så i ena som andra afseendet
föreslagit vara ändamålsenligt. Det har, som mig synes med allt fog,
framhållits, att det icke är nog med att eleverna bibringas solida tekniska
insikter — fordran härpå är naturligtvis oeftergiflig — utan att man äfven
af det praktiska byggnadsarbetets män bör kunna begära en icke allt för
ytlig kännedom om arkitektoniska skönhetsvärden och skönhetsmöjligheter.
Äfven i det gråa hvardagslifvet bör ju skönheten hafva sin plats, särskildt
när det kan ske utan uppoffring af praktiska och ekonomiska kraf. Det
förslag till förbättring af arkitekturundervisningen vid tekniska högskolan,
som framlagts af de sakkunniga, synes mig alltså i och för sig godt. Det
har också vunnit högskolemyndigheternas enstämmiga gillande. Af den
Chalmerska läroanstaltens myndigheter har visserligen gifvits uttryck för
den farhågan att, om de sakkunnigas förslag beträffande tekniska högskolan
genomfördes, denna högskola småningom skulle växa upp till en slags
konkurrent till konsthögskolan. För min del kan jag dock icke finna
denna farhåga berättigad, då ju en studietid af allenast fyra år uppenbarligen
icke kan förslå till verkligt djupgående konstnärliga studier vid
sidan af de nödiga tekniska.
»öfvergår jag nu till Chalmerska läroanstalten och undersöker, i hvad
mån dess alumners intressen skulle blifva tillgodosedda genom det föreliggande
förslaget — jag talar nu icke om dess detaljer — kan jag icke
finna annat, än att detsamma äfven i förhållande till denna läroanstalt innebär
en verklig förbättring. Den forne chalmeristen har nämligen efter
genomgåendet af tekniska högskolans fjärde årskurs erhållit i såväl tekniska
som konstnärliga ämnen mera ingående och omfattande kunskaper än
hvad som kunnat ske vid den endast 3-åriga kursen vid Chalmers tekniska
läroanstalt och blir sålunda mera jämnspelt med tekniska högskolans egna
elever, hvadan den följande undervisningen vid konsthögskolan kan ordnas
efter en enhetligare och mera fruktbringande plan. Visserligen måste det
betraktas såsom en olägenhet, att den från den Chalmerska läroanstalten
utgångna eleven skulle nödgas att, i stället för att tillbringa tre år vid
konsthögskolan, vistas ett år vid tekniska högskolan och därefter två år vid
konsthögskolan. Men denna olägenhet medför ju ingen tidsförlust och kan
i allt fall icke anses synnerligen betydande. Den skulle dock kunna undvikas
genom en förlängning af lärokursen vid anstalten med ett år, men
Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.
7
på denna möjlighet saknar jag nu så mycket mera anledning att ingå, som
något förslag i sådan riktning icke föreligger. Denna utväg kan ju vara
förtjänt af att undersökas, men då, såsom jag nyss framhållit, den föreslagna
anordningen i stort sedt leder till fördel för läroanstaltens elever,
lärer den trängande frågan om arkitekturundervisningens ordnande icke
böra uppskjutas i afbidan på en utredning, hvars resultat man nu ej kan
med säkerhet bedöma. Jag vill i detta sammanhang omnämna, att under
de senaste tjugufem åren från läroanstalten utgått till konsthögskolan
sammanlagdt allenast några och trettio elever.
»Hvad slutligen konsthögskolan beträffar är det gifvetvis svårare att
bedöma, i hvad mån det framlagda förslaget i sina stora drag kan tillfredsställa
äfven dess kraf. Någon tvekan lärer dock icke kunna råda därom,
att förslaget om undervisningens komplettering med kurser i byggnadskonstens
teknik och ekonomi innebär en afgjord förbättring. Det är naturligtvis
af högsta vikt, att eleven under sina konstnärliga studier icke
tappar kontakten med det verkliga lifvet, där frågornas praktisk ekonomiska
innebörd spelar och måste spela en afgörande roll. I denna punkt har
heller ingen meningsskiljaktighet försports. Professor Grundström har
emellertid velat göra gällande, att en 2-årig kurs vid konsthögskolan icke
skulle verka tillfyllest, utan att ytterligare ett år skulle erfordras. Akademien,
som ju bland sina medlemmar räknar våra främsta skapande
arkitekter, har emellertid varit af en annan mening, och teknologföreningens
afdelning för husbyggnadskonst, hvars uttalande ju äfven måste
tillerkännas en icke ringa auktoritativ betydelse, har jämväl anslutit sig
till de sakkunnigas förslag. Afdelningen har särskildt påpekat, att med
den fylligare undervisning i tekniskt och konstnärligt hänseende, som enligt
förslaget skulle meddelas redan före inträdet i akademien, mycket af
det, som nu påhvilar densamma, skulle vara på förhand undangjordt.
Äfven öfverintendentsämbetet bär tillstyrkt de sakkunnigas förslag. Under
sådana förhållanden hyser jag ingen betänklighet vid att gifva detsamma
min anslutning och förordar således i enlighet därmed en 6-årig studiekurs,
däraf 2 år vid konsthögskolan och 4 år vid tekniska högskolan,
respektive 3 år vid den Chalmerska läroanstalten och 1 år vid tekniska
högskolan. Den förkortning af studietiden för elever från tekniska högskolan,
som härigenom vinnes, innebär naturligtvis en afsevärd fördel.
»I förslaget ingår, att den nuvarande professorn vid konsthögskolan
uti byggnadskonst skulle, med en väsentligt utvidgad undervisningsskyldighet,
benämnas professor i arkitektur. Häremot har jag ingen erinran
att göra.
»Hvad den föreslagna nya professuren i svensk arkitekturhistoria be -
8
Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.
träffar, så är Grundström ensam om att motsätta sig densamma. Dess
betydelse för arkitekturundervisningen har däremot med styrka framhållits
af tekniska högskolans lärarråd, af afdelningen för husbyggnadskonst och
af öfverintendentsämbetet, och de skäl, som därvid framdraga, synas mig
fullkomligt öfvertygande. För mig framstår det såsom en angelägenhet
af största vikt, att våra arkitekter hafva tillbörlig insikt i sitt eget lands
arkitekturhistoria och kännedom om de märkligare byggnader, som i mer
eller mindre bibehållet skick kvarstå från gångna tider. Det är ju på
samma mark, under samma sol och ofta nog med samma material, som
de hafva att utföra sin gärning, och det är därför af en stor betydelse,
att de lära sig inse värdet af och tillgodogöra sig det, som våra fäder
med sina enkla hjälpmedel skapat. Det nationella, af våra naturliga förhållanden
och vår lynnesläggning betingade särdraget i vår arkitektur
kommer härigenom äfven för framtiden till sin rätt. Men jämväl från en
annan synpunkt synes mig förslaget i denna del synnerligen beaktansvärdt.
Jag syftar härmed på det stycke kulturhistoria, som våra byggnadsminnesmärken
från skilda epoker representera och som det är vår skyldighet
såsom kulturnation att väl känna. Jag anser följaktligen lämpligt, att
undervisning i svensk arkitekturhistoria meddelas såväl vid konsthögskolan
som i tekniska högskolans fjärde årskurs. Grundström har i sin reservation
mot akademiens senaste framställning i ärendet framkastat att, därest det ansåges
nödigt att anställa en särskild lärare i ämnet, denne icke borde vara professor,
utan att en framstående specialist borde fullgöra ifrågavarande undervisning
mot åtnjutande af lämpligt arfvode. Jag anser mig icke kunna biträda
detta förslag. Den lärare, hvarom här är fråga, måste besitta grundliga
insikter i sitt ämne, insikter som genom fortgående studier alltjämt fördjupas
och förkofras. Än mer, det är icke nog med en allmän om än så
noggrann kännedom om svensk arkitekturkonst, det fordras jämväl en
omfattande och öfverblickande kunskap om utlandets arkitektur för att rätt
kunna förstå och uppvisa dess återverkningar och återspeglingar på inhemsk
mark. Med ett ord, det behöfves en historisk vetenskaplig mognad, som
icke vinnes utan ett lugnt och målmedvetet arbete och som i allmänhet
icke kan förväntas af en tillfälligt anställd lärare med mångahanda intressen
vid sidan af sin uppgift som undervisare. Jag tillstyrker således upprättandet
af en professur uti ifrågavarande ämne.
»Den nuvarande professuren i byggnadskonst vid konsthögskolan skulle
enligt förslaget såsom professur i arkitektur aflönas i likhet med motsvarande
professur vid tekniska högskolan, det vill säga med 7,500 kronor om
året med rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem år. Löneregleringskommittén
har emellertid icke velat sätta lönen vid ifrågavarande
Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.
9
lärostol till högre belopp än 6,400 kronor, däraf 4,400 kronor lön och
2,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte ett ålderstillägg efter fem år å
600 kronor. Ehuru jag icke kan finna annat än oegentligt, att professorn
i arkitektur vid konsthögskolan i aflöningshänseende skulle vara sämre ställd
än motsvarande befattningshafvare vid tekniska högskolan, anser jag mig
dock på de af löneregleringskommittén anförda skäl icke kunna gå utöfver
hvad kommittén i denna punkt hemställt. Den nuvarande professorn i
byggnadskonst bör gifvetvis vid öfvertagande af professuren i arkitektur
under i öfrigt sedvanliga villkor få för åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna
sig tiden för sitt innehafvande af professorsbefattningen i byggnadskonst.
»De af de sakkunniga för den nya professuren i svensk arkitekturhistoria
föreslagna aflöningsförmåner å tillhopa 4,600 kronor, däraf 2,500
kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg,
jämte rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter respektive
fem och tio års tjänstgöring, öfverensstämma med dem, som vid 1908 års
Riksdag bestämdes för de fem professorerna vid konsthögskolan i teckning,
målning och landskapsmålning. Jag har härvid icke något att erinra. Då
emellertid ifrågavarande befattning icke lärer blifva erforderlig förrän med ingången
af undervisningsåret 1912—1913, behöfver densamma icke upprättas
förr än från och med den 1 juli 1912, och hälften af de med befattningen
förenade aflöningsförmåner kommer således att besparas statsverket.
»De sakkunnigas förslag, att undervisning i byggnadsteknik och andra
inom byggnadskonsten viktiga ämnen bör bestridas af särskildt tillkallade
framstående specialister, finner jag vara välbetänkt. För detta ändamål
torde böra i staten uppföras det af de sakkunniga föreslagna belopp, 3,000
kronor. Äfven i afseende å detta anslag torde besparingar uppstå under
första hälften af år 1912.
»Såsom en synnerligen viktig del af undervisningen i svensk byggnadskonst
hafva de sakkunniga framhållit elevernas besök vid gamla byggnadsverk
samt desammas afteckning och uppmätning. Det synes därför vara
af vikt, att understöd af statsmedel beredes medellösa elever för deltagande
i sådana studieresor, och det torde äfven vara skäligt, att särskild
ersättning tilldelas den lärare, som leder dessa öfningar och därigenom
tillskyndas utgifter. Den för dessa ändamål erforderliga anslagsökningen,
1,200 kronor, torde, i enlighet med hvad statskontoret hemställt, böra
sammanslås med det i staten nu uppförda anslag å 1,000 kronor till elevernas
studieresor och i staten vid anslaget fogas det af statskontoret föreslagna
tillägg.»
Bihang till Riktd. prof. 1911. !) Sami. 1 Afd. 2 Ser. 2 Höft.
2
10
Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.
Utskottet.
Utskottet, som tagit del af såväl Kungl. Majrts proposition som de i
ämnet väckta motionerna, har kommit till full öfvertygelse om behofvet
af en bättre organisation af den högre arkitekturundervisningen i dess
helhet. För denna organisation är det, äfven enligt utskottets mening, af
den största vikt, att vid arkitektundervisningen i såväl de högre tekniska
läroanstalterna som konsthögskolan den tekniska utbildningen kommer att
gå hand i hand med den konstnärliga.
För att nå detta mål hafva de sakkunniga föreslagit, att vid tekniska
högskolan undervisningen i fackskolan för arkitektur skulle göras obligatorisk
fyraårig samt fortsättningskursen vid konsthögskolan tvåårig, och bär
genom omläggning af undervisningen mera plats beredts åt ämnet byggnadsteknik
såväl vid de högre afdelningarna af tekniska högskolan som vid de
båda årskurserna i konsthögskolan. Härigenom hafva de sakkunniga velat
ernå en sådan plan för undervisningen, att den totala utbildningstiden för
en arkitekt skulle kunna hållas inom rimliga gränser, d. v. s. i detta fall
sex år i stället för, såsom regeln förut varit, sju år. Äfven detta förefaller
ju vara en afsevärd tid, men de sakkunniga hafva sökt göra studietidens
längd mindre betungande för de studerande genom att så planlägga
undervisningen vid konsthögskolan, att tid skulle beredas dem att jämsides
med sina studier arbeta på ritkontor och därigenom såväl bidraga
till sitt uppehälle som förkofra sig i sitt yrke.
Denna af de sakkunniga uppgjorda och af Kungl. Maj:t framlagda
plan för arkitektundervisningen vid tekniska högskolan och konsthögskolan
har utskottet ansett sig kunna förorda.
Utskottet vill i detta sammanhang betona, att nämnda plan öfverensstämmer
med de förslag till läroplaner för tekniska högskolan, som framlagts
i Kungl. Majt:s proposition nr 124, och som utskottet i sin föregående
skrifvelse förordat.
Sedan studietiden vid konsthögskolan sålunda enligt Kungl. Maj:ts
förslag blifvit förkortad till två år, skulle elever, utgångna från den nu
treåriga husbyggnadsfackskolan vid Chalmers tekniska läroanstalt, enligt
nämnda förslag komplettera sina studier med ett fjärde år vid tekniska
högskolan, innan de kunde vinna inträde vid konsthögskolan. Direkt öfvergång
från Chalmers tekniska läroanstalt till konsthögskolan skulle således
enligt detta förslag vara utesluten. Utskottet, som väl inser, att lärjungar
från båda de högre tekniska läroanstalterna vid inträdet i konsthögskolan
måste stå på ungefär samma kunskapsnivå, anser det emellertid olämpligt,
att de studerande från Chalmers läroanstalt skulle nödgas besöka tre olika
läroverk. På denna grund vill utskottet förorda den i motiveringen till
Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.
It
ofvannämnda, af herrar Wijkander och Boman väckta motion angifna och
äfven af departementschefen antydda utvägen till frågans ordnande och
fördenskull uttala såsom sin mening, att, under förutsättning af att en
fjärde (frivillig) årskurs anordnas vid husbyggnadsfackskolan vid Chalmers
tekniska läroanstalt, de elever, som fullständigt genomgått nämnda fackskola,
skola vara berättigade till direkt inträde vid konsthögskolan.
Den i propositionen lämnade redogörelsen för bedrifvandet af undervisningen
vid konsthögskolan har för utskottet klargjort det orimliga i att
hela arkitekturundervisningen därstädes uppehälles af en enda lärare. Det
synes därför utskottet välbetänkt, att undervisningen i arkitektur vid
nämnda högskola, på sätt Ivungl. Maj:t föreslagit, uppdelas på två professurer,
en i arkitektur och en i svensk arkitekturhistoria. Särskildt har utskottet
velat uttrycka sin tillfredsställelse med det beaktande af den nationella
arkitekturen, som ligger i Kungl. Maj:ts förslag om inrättande af
sistnämnda professur. I detta sammanhang vill utskottet instämma i följande
yttrande af de sakkunniga:
»Ehuru i vårt land ej tinnes någon arkitektur med från de öfriga
kulturländernas helt skild karaktär, finnes dock från hvarje stilepok, från
medeltiden ända fram till våra dagar, byggnadsverk, hvilkas af klimatiska
förhållanden, användt material och folkkaraktär framsprungna kynne dock
i ganska väsentlig grad markerar en i viss mån själfständig, för oss nationell
arkitektur. Denna är det vår oafvisliga plikt att lära känna och bevara
mot tidens åverkan eller mot förvanskning genom okunnighet eller
brist på pietet. Äfven torde i många afseenden i just denna hos oss
hemmahörande och rotfasta arkitektur enkla, naturliga och goda förebilder
för vår nutida byggnadskonst vara att finna, och bör densamma således
såsom studiematerial vid våra arkitekturskolor utgöra en viktig del.»
En undervisning af sådan art bör, enligt utskottets mening, kunna
få betydelse äfven för ernåendet af en för vårt land lämpad byggnadstyp,
särskildt för bostadshus på landsbygden, i villastäder, egna-hemssamhällen
och dylikt.
Den förutsatta ökningen af undervisningen i byggnadsteknik vid
konsthögskolan betingar gifvetvis en särskild lärare i detta ämne,
och har utskottet intet att erinra mot Kungl. Maj tis förslag i detta hänseende.
De förändringar i den för akademien för de fria konsterna och konsthögskolan
fastställda stat, som äro en följd af ofvan tillstyrkta omläggning
af arkitekturundervisningen vid konsthögskolan, vill utskottet för sin
del äfvenledes förorda.
12
Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.
Hvad angår ofvannämnda, af herrar Wijkander och Boman i ämnet
väckta motion, har utskottet, såsom framgår i det föregående, ansett sig
böra göra ett uttalande i den riktning, motionärerna åsyftat.
Beträffande slutligen herr Tengdahls i ämnet väckta motion, vill utskottet
framhålla, att Kungl. Maj:ts förslag sökt i hufvudsak afhjälpa de
brister i arkitektundervisningen, som påpekats i nämnda motion, nämligen
brist på enhetlighet i organisationen samt otillräcklig undervisning i tekniskekonomiska
frågor. Vidare vill utskottet erinra därom, att ett beslut i
den riktning, som utskottet förordat i sitt utlåtande angående omorganisation
af tekniska högskolan m. m., äfven skulle innebära en väsentlig
lättnad för icke-studenter att vinna inträde på arkitektbanan.
På grund af Kungl. Maj:ts föreliggande proposition samt i ärendet
väckta motioner får utskottet hemställa,
A. att Riksdagen må, med afslag å herr Tengdahls
motion,
l:o) — med uteslutande ur den för akademien för de
fria konsterna och konsthögskolan fastställda stat af den
däri upptagna professorn i byggnadskonst jämte sagda befattning
tillhörande aflöningsförmåner — i staten uppföra
ej mindre en professor vid konsthögskolan i arkitektur
med en aflöning af 6,400 kronor, däraf 4,400 kronor
lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, med rätt
att efter fem års tjänstgöring erhålla förhöjning i lönen
med 600 kronor, än äfven en professor vid konsthögskolan
i svensk arkitekturhistoria med en aflöning af
4,600 kronor, däraf 2,500 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar
och 300 kronor ortstillägg, med rätt
till två ålderstillägg å lönen, hvartdera å 500 kronor,
efter respektive fem och tio års tjänstgöring;
2:o) godkänna af Kungl. Maj:t för åtnjutande af
nämnda aflöningsförmåner föreslagna villkor och bestämmelser
samt förklara, ej mindre att en hvar, som med
eller efter 1912 års ingång tillträder någon af ifrågavarande
befattningar vid konsthögskolan, skall vara pliktig
att underkasta sig nyssberörda villkor och bestämmelser,
än äfven att, därest nuvarande innehafvaren af
professorsbefattningen i byggnadskonst vid konsthögskolan
icke före viss angifven tidpunkt anmäler, att han vill
Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.
13
underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda
villkor och bestämmelser, och han icke lagligen kan
därtill förbindas, han skall varda bibehållen vid honom
dittills tillkommande aflöningsförmåner, äfvensom, i den
mån ej annat föranledes af bestämmelserna i lagen angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den
rätt till pension, som dittills tillkommit honom;
3:o) till bestridande af undervisning vid konsthögskolan
i byggnadsteknik med flera ämnen i staten uppföra
ett belopp af 3,000 kronor;
4:o) höja det i staten upptagna anslaget å 1,000
kronor till elevernas studieresor med 1,200 kronor till
2,200 kronor, däraf högst 400 kronor till ersättning åt
läraren vid arkitektelevernas resor;
5:o) för genomförande af ifrågavarande förändringar
i staten öka det under rubriken akademien för de fria
konsterna upptagna anslag med 11,200 kronor eller från
90,750 kronor (däraf två reservationsanslag å sammanlagdt
31,900 kronor) till 101,950 kronor (däraf två
reservationsanslag å tillhopa 33,100 kronor); samt
6:o) medgifva, att de professorerna i arkitektur och
svensk arkitekturhistoria tillkommande ålderstillägg må
utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
förslagsanslaget: ålderstillägg.
B. att herrar Wijkanders och Bomans ofvanberörda
motion må anses besvarad genom hvad utskottet i motiveringen
till sin hemställan anfört.
Stockholm den 12 maj 1911.
På särskilda utskottets nr 2 vägnar:
GUST. LAGERBRING.