Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N;o 1 (Utlåtande 1903:Säru11 säru1)

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N;o 1.

3f:o 1.

Ant till Riksdagens kansli den 27 april 1903, kl. 1 e. m.

Särskilda utskottets n:o 1 utlåtande n:o 1, i anledning af
dels Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen med
förslag till lag om försäkringsbolag samt till lag om utländsk
för säkring sanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse
här i riket, dels Kungl. Majds nådiga proposition
till Riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse af
11 kap. 15 § rättegångsbalken, till lag om ändrad lydelse
af 22 kap. 11 § och 23 kap. 1 § strafflagen, till lag om
ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 1 maj 1855
angående handelsböcker och handelsräkningar samt till lag
om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående
handelsregister, firma och probera, dels ock tresärskilda
inom Riksdagen väckta motioner.

Till förberedande behandling har särskilda utskottet fått emottaga:
dels Kungl. Maj:ts proposition ruo 33 a, hvari Kungl. Maj:t, under
åberopande af de vid propositionen fogade, i statsrådet och högsta domBih.
Uti Riksd. Prot. 1903. 8 Samt. 1 Afä. 1 Raft. (N:o 1). 1

2 ■ Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N;o 1.

stolen förda protokoll jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit Riksdagen
att antaga här nedan intagna förslag till:
l:o) lag om försäkringsbolag; samt

2:o) lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse
här i riket;

dels Kungl. Maj:ts proposition n:o 33 b, hvari Kungl. Maj:t, under
åberopande af de vid propositionen fogade, i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit Riksdagen
att antaga här nedan intagna förslag till:

l:o) lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken;

2:o) lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 §
strafflagen;

3:o) lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 4 maj 1855
angående handelsböcker och handelsräkningar; samt

4:o) lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående
handelsregister, firma och prokura;

dels ock tre särskilda inom Riksdagen väckta motioner, nämligen:
l:o) af herr M. F. Nyström, (motion inom Andra Kammaren n:o
174) med hemställan

att Riksdagen måtte i Kungl. Majits förslag till lag om försäkringsbolag
vidtaga de förändringar, som af vissa i motionen omnämnda förhållanden
påkallades; samt

2:o) och 3:o) af herr Åkerman (motion inom Första Kammaren n:o
57) och herr C. Wallis (motion inom Andra Kammaren n:o 183), hvilka
i anledning åt Kungl. Majits proposition n:o 33 a hemställt,

att utländsk lifförsäkringsanstalt, som idkar försäkringsrörelse i riket,
skall förpliktas att nedsätta, på sätt och under villkor som af försäkringsinspektionen
godkännas, ett belopp motsvarande den premiereserv, som
belöper sig på de försäkringsaftal, som tillhöra anstaltens rörelse här i
riket;

att utskottet ville i förslaget till lag om utländsk försäkringsanstalts
rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket vidtaga de ändringar, som af
nyss sagda bestämmelse kunna blifva en följd.

Då utskottet nu går att afgifva yttrande öfver Kungl. Maj:ts ifrågavarande
propositioner och i sammanhang därmed öfver ofvannämnda till

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

utskottets behandling öfverlämnade motioner, anser sig utskottet till en början
böra lämna en kortfattad redogörelse för tillkomsten af förevarande
lagförslag.

Arbetet för åstadkommandet af särskild lagstiftning rörande försäkringsväsendet
har pågått i vårt land allt sedan 1870-talet. Den här i
Stockholm stiftade Försäkringsföreningen tog initiativet härtill. Jämte det
föreningen uti en till Kungi. Maj:t ingifven skrift framhöll behofvet af
lagstiftning på ifrågavarande område, öfverlämnade föreningen till Kung],
Maj:t två genom föreningens föranstaltande utarbetade utkast till förordningar
i ämnet. Sedan i anledning häraf Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande
inkommit med infordrade utlåtanden, uppdrog Kung]. Maj:t
år 1881 åt landshöfdingen C. A. Sjöcrona att verkställa granskning af
försäkringsföreningens förslag och i anledning däraf afgifva utlåtande samt
utarbeta författningsförslag i ämnet. På grund af detta uppdrag afgaf
landshöfdingen Sjöcrona ett den 7 juli 1883 dagtecknadt »betänkande
med förslag till författningar angående försäkringsväsendets ordnande».
Sedan sakkunniga och myndigheter hörts öfver det afgifna betänkandet,
utfärdades de två nu gällande författningarna i ämnet af den 22 oktober
1886, nämligen kungl. kungörelsen angående anordnande af tillsyn å inländska
försäkringsanstalter och kungl. kungörelsen angående villkoren för utländsk
försäkringsanstalts rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse. I ingressen
till förstnämnda kungörelse förklarade Kungl. Maj:t, att, då den inhemska
försäkringsrörelsen förnämligast bedrefves af bolag, men lagstiftningen
rörande bolag vore under behandling af en kommitté, Kungl. Maj:t
ansage, att med en fullständig lagstiftning om försäkringsväsendet borde
tills vidare anstå.

Först den 28 juni 1895 utfärdades de nu gällande lagarna om aktiebolag,
om handelsbolag och enkla bolag samt om registrerade föreningar
för ekonomisk verksamhet. Samtidigt utkom nu gällande lag om aktiebolag,
som drifva försäkringsrörelse. På de på ömsesidighet grundade
försäkringsanstalterna äga nyssnämnda lagar ingen tillämpning. I lagen
om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet stadgas nämligen,
att hvad i samma lag är föreskrifvet ej skall äga tillämpning å försäk
ringsföreningar.

Samma Riksdag, som behandlat bolagslagstiftningen, aflät den 16 maj
1895 eu skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan, det Kungl. Maj:t ville
lata utarbeta och snarast möjligt för Riksdagen framlägga förslag till en
försäkringslag, innehållande fullständiga och fullt betryggande bestämmelser

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

rörande in- och utländska försäkringsanstalters verksamhet i Sverige. Kungl.
Maj:t uppdrog därefter den 7 juni 1895 åt en kommitté, bestående af dåvarande
verkställande direktören i försäkringsaktiebolaget Skandia, numera
landshöfdingen friherre G. Lagerbring, dåvarande försäkringsinspektören professoren
A. Lindstedt och bankinspektören kanslirådet R. H. Benckert att
utarbeta förslag till fullständig och såvidt möjligt betryggande lagstiftning
rörande in- och utländska försäkringsanstalters verksamhet. Sedan den
sistnämnde på egen begäran entledigats från ledamotskapet i kommittén,
blef kammarrättsrådet Johan Östberg i hans ställe förordnad till ledamot,
Den 10 september 1897 afgaf kommittén sitt betänkande med förslag
till lag om försäkringsanstalter och till lag angående villkoren för utländsk
försäkringsanstalts rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse. Öfver
dessa förslag infordrade Kungl. Maj:t öfverståthållareämbetets och samtliga
sina befallningshafvandes utlåtanden, hvarjämte styrelserna för försäkringsanstalter
och andra, som af frågan kunde vara intresserade, lämnades
tillfälle att yttra sig i ämnet. Särskilda yttranden aflämnades också
af ett stort antal af försäkringsanstalter, föreningar och enskilda.

Då de inkomna utlåtandena och yttrandena den 25 maj 1900 af
dåvarande chefen för justitiedepartementet, till hvilket ifrågavarande ärende
då hörde, anmäldes i statsrådet, yttrade denne, att, såsom af handlingarna
framginge, meningarna inom de närmast intresserade kretsarna vore ganska
delade i fråga om lämpligheten af vissa i kommittéförslaget upptagna
bestämmelser, särskilt i hvad anginge lagstiftningen om lifförsäkringsanstalter.
På grund häraf vore det önskvärdt, att förslaget i denna del
underkastades ytterligare granskning med anledning af de inkomna utlåtandena,
innan detsamma i och för grundlagsenlig behandling öfverlämnades
till högsta domstolen. Då en sådan granskning uppenbarligen
förutsatte ett icke ringa mått af speciell sakkunskap inom lifförsäkringsväsendet,
syntes densamma lämpligast böra företagas med biträde af ett
antal tillkallade sakkunniga män. Utseendet af sakkunniga för biträde
med den vidare utredningen af frågan om liffbrsäkringslagstiftningen hade
jämväl af en särskild anledning visat sig vara påkalladt. Sedan härvarande
försäkringsförening i en den 13 nästförutgångna februari ingifven
skrift gjort framställning om vidtagande af åtgärder till astadkommande
af samverkan för utarbetande af förslag till så vidt möjligt öfverensstämmande
försäkringslagstiftning för de tre nordiska rikena, hade tanken
på eu sådan lagstiftning visat sig från Norges och Danmarks sida vinna
den anslutning, att utsikt syntes vara för handen att åtminstone delvis

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N.o 1.

uppnå öfverensstämmelse mellan de särskilda rikenas försäkringslagar.
En sådan öfverensstämmelse vore ock åtminstone i vissa punkter mycket
önskvärd.

I anledning häraf förordnade Kungl. Maj:t, att till biträde inom
justitiedepartementet vid fortsatt beredning af frågan om lagstiftning
rörande lifförsäkringsanstalter skulle tillkallas landshöfdingcn P. Isberg,
professoren Lindstedt, direktören i brand- och lifförsäkringsaktiebolaget
Svea, vice häradshöfdingen E. E. J. Bring samt direktören i lifförsäkringsaktiebolaget
Thule S. Palme, hvarjämte Kungl. Maj:t förklarade sig
tillåta, att de sålunda tillkallade sakkunniga finge, enligt anvisning af
departementschefen, sammanträda med sakkunniga, som kunde från norsk
och dansk sida utses, för upprättande af förslag till sådana möjligast
öfverensstämmande föreskrifter om lifförsäkringsanstalter, som funnes vara
af omständigheterna påkallade.

Sedan härefter motsvarande uppdrag tilldelats från norsk sida expeditionschefen
S. Lambrechts, professoren O. Platou, direktören i lifförsäkringsbolaget
Idun, höiesteretsadvokaten M. S. Hansson och direktören
i Kristiania almindelige gjensidige forsörgelsesanstalt, Th. Fearnley samt
från dansk sida dåvarande professoren J. H. Deuntzer, direktörerna i
statsanstalten for livsforsikring F. Bing och A. C. V. Petersen och direktören
i lifförsäkringsbolaget Hafnia J. P. Gram, utarbetade de sakkunniga,
som sålunda blifvit för de tre rikena utsedda, ett gemensamt betänkande
med hufvudsakligen öfverensstämmande förslag till lagar om liftörsäkringsrörelse
för de tre rikena.

Med biträde af professoren Lindstedt utarbetades därefter inom
justitiedepartementet nya författningsförslag i ämnet. 1897 års kommittéförslag
underkastades därvid revision i anledning af de däröfver afgifva
utlåtandena, hvarjämte i samma förslag infogades de i det gemensamma
betänkandet föreslagna bestämmelserna om liffbrsäkringsrörelse, sedan desamma
undergått erforderlig jämkning. Öfver de sålunda upprättade förslagen
till lag om försäkringsanstalt^’, till lag om utländsk försäkringsanstalts
rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket samt till lagar om
ändrad lydelse åt de i Kungl. Maj:ts proposition n:o 33 b angifva lagrum
inhämtades, för det ändamål 87 § regeringsformen omförmäler,
högsta domstolens utlåtande. Detta gafs den 4 juli 1902; och däri framställdes
anmärkningar, de Hosta dock endast af form cl 1 natur, mot åtskilliga
af lagförslagens bestämmelser. Med anledning af dessa anmärkningar blefvo
de remitterade förslagen öfversedda och ändrade; och därvid hafva de

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

anmärkningar, om hvilka ett flertal af högsta domstolens ledamöter enat
sig, i allmänhet blifvit iakttagna. Det är de sålunda reviderade lagförslagen,
som Kungl. Maj:t jämlikt 87 § regeringsformen förelagt Riksdagen till
antagande, och som utskottet fått emottaga till förberedande behandling.

Äfven i utlandet har under de sista årtiondena försäkringslagstiftningen
varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Såväl det af
landshöfd ingen Sjöcrona afgifna betänkande som 1897 ars kommittébetänkande
innehålla redogörelser för den utländska lagstiftningen, till
hvilka redogörelser utskottet tillåter sig hänvisa.

Sedan sistnämnda betänkande afgafs, har, såvidt utskottet har sig
bekant, endast för Tyska riket ny lag på ifrågavarande område blifvit
utfärdad. Utskottet anser sig böra lämna en redogörelse för det hufvudsak
liga innehållet af nämnda den 12 maj 1901 utfärdade lag (das Reichsgesetz
fiber die privaten Versicherungsunternehmungen).

Lagen gäller privata anstalter, hvilka afse ett affärsmässigt drifvande
af försäkringsrörelse. Sådana föreningar, hvilka lämna sina medlemmar
understöd, utan att dessa kunna framställa rättsanspråk därpa, äro icke
försäkringsanstalter i lagens mening (1 §). Undantagna från lagens tilllämpning
äro ett visst slags grufkassor, af skråföreningar inrättade understödskassor
och inregistrerade hjälpkassor (122 §). Anstalter, som meddela
försäkring mot kursförlust eller transportförsäkring eller uteslutande
meddela återförsäkring, höra ej heller under lagen, såvida de icke^äro
grundade på delägarnas ömsesidiga ansvarighet; dock kan förbundsrådet
förordna, att vissa föreskrifter i lagen skola hafva tillämpning på dylika
anstalter (116 §). Förbundsrådet äger jämväl förordna, att lagens bestämmelser
helt eller delvis icke skola tillämpas a försäk ringsanstalter,
hvilka meddela försäkring af annat slag än 1 if-, olycksfalls-, »Haftpflicht»-,
brand- eller hagelskadeförsäkring (117 §).

Alla försäkringsanstalter, å hvilka lagen äger tillämpning, äro underkastade
uppsikt af offentlig myndighet (2 §). I regel utöfvas uppsikten,
därest anstaltens rörelse är inskränkt till en enda förbundsstats område,
af myndigheterna i denna stat men i annat fall af en för hela tyska
riket för sådant ändamål inrättad myndighet (2 §). För att biträda vid
uppsiktens utöfvande finnes vid sistnämnda myndighets sida ett råd, bestående
af i försäkringsväsendet sakkunniga personer (72 §).

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

För att drifva försäkringsrörelse fordras tillstånd af uppsiktsmyndigketen
(4 §). Föreningar, livilka skola meddela försäkring af sina medlemmar
enligt öinsesidighetsprincipen, kunna erhålla sådant tillstånd,
endast om de äro bildade i enlighet med de för »ömsesidiga försäkringsföreningar»
i lagen gifna föreskrifter. Utom ömsesidiga försäkringsföreningar
kunna endast aktiebolag erhålla tillstånd att drifva lif-, olycksfalls-,
»Haftpflicht»-, brand- eller hagelskadeförsäkringsrörelse (6 §). Vid
ansökning om tillstånd skall fogas affärsplanen. Denna skall angifva
anstaltens ändamål och organisation, det lokala området för den tilltänkta

rörelsen samt särskilt de förhållanden, af hvilka det skall framgå, att
anstalten varaktigt skall kunna uppfylla sina blifvande förpliktelser.
Såsom delar af affärsplanen skall särskild! inlämnas dels bolagsordningen
eller stadgarna, dels ock bestämmelserna om de allmänna försäkringsvillkoren
och de tekniska grunderna för försäkringsverksamheten, såvida
sadana erfordras för det slag åt försäkring, verksamheten skall afse (4 §).
Tillstånd skall meddelas oberoende däraf, huruvida behof af nya försäkringsanstalter
förefinnes (5 §). Tillstånd att drifva försäkringsrörelse får
endast vägras, om affärsplanen strider mot lag och författning, om enligt
affärsplanen försäkringstagarnas intressen icke äro tillräckligt skyddade
eller anstaltens varaktiga förmåga att uppfylla de genom försäkringsaftalen
uppkommande förpliktelserna icke är nöjaktigt ådagalagd samt
om omständigheter föreligga, hvilka berättiga till det antagande, att en
med lag och° goda seder öfverensstämmande affärsrörelse icke är att förvänta.
Tillståndet kan göras beroende däraf, att en lämplig säkerhet
ställes, i hvilket fall dennas ändamål och villkoren för densammas återställande
skola bestämmas (7 §). Affärsplanen för liflförsäkringsanstalter
f illstandi^t angifva de af anstalten antagna tariffer samt grunderna
för beräkning af premier och premiereserv äfvensom den räntefot, som
anstalten ämnar använda, och storleken af tillägget till nettopremien.
De såsom grund vid beräkningarna tjänande sannolikhetstabeller särskilt
beträffande dödligheten samt invaliditets- och sjukdomsrisken skola jämväl
bifogas. För hvarje slag af försäkring (försäkring på lifsfall, på dödsfall,
kapitalförsäkring, ränteförsäkring o. s. v.) skola de formler, som begagnas
vid beräkning af premier och premiereserver, angifvas och belysas
genom räkneexempel. Skola äfven försäkringar mot förhöjda premier
meddelas, skall i affärsplanen angifvas, huruvida och efter hvilka grunder
en särskild premiereserv härför skall afsättas (1 1 §). Lagen föreskrifver,
att de allmänna försäkringsvi 11 koren skola innehålla vissa uppräknade

Särskilda Viskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

bestämmelser, som afse det genom försäkringsaftalet mellan försftkringsanstalten
och försäkringstagaren uppkomna rättsförhållandet (9 §). För
hvarje ändring af affärsplanen fordras uppsiktsmyndighetens medgifvande
(13 §).

Angående ömsesidiga försäkringsföreningar lämnar lagen bland andra
följande föreskrifter. För föreningens förbindelser häftar i förhållande
till föreningens borgenärer allenast föreningsförmögenheten. Medlemmarna
stå icke i något ansvar gent emot föreningens borgenärer (19 §). För att
vara medlem i förening fordras att stå i försäkringsförhållande till densamma
(20 §). Föreningen far, endast om stadgarna uttryckligen medgifva
sådant, meddela försäkringar mot fasta premier på villkor, att försäkringstagarna
icke blifva medlemmar af föreningen (21 §). Stadgarna
skola föreskrifva bildandet af en grundfond (Grundungsfonds), hvilken skall
användas till betalning af föreningens organisationskostnader samt såsom
garanti- och rörelsefond. Stadgarna skola angifva de villkor, under hvilka
fonden står till föreningens förfogande, och särskilt bestämma, på hvad
sätt återbetalning af fonden skall äga rum samt huruvida och i hvilken
män de personer, hvilka ställt fonden till föreningens förfogande, skola
äga rätt att deltaga i föreningens förvaltning. Grundfonden får icke
kunna uppsägas från dessa personers sida. I stadgarna kunna dessa personer
tillförsäkras, förutom ränta, andel i behållningen på rörelsen under
året; räntan får dock icke öfverstiga 4 procent och sammanlagda beloppen
icke 6 procent å det kontant inbetalda kapitalet. Återbetalning af
grundfonden får verkställas blott med årsinkomsterna och endast io den
män, som afsättning till den i lagen föreskrift™ reservfond ägt rum. Återbetalningen
måste börja, sedan de vid föreningens bildande och under
första räkenskapsåret uppkomna organisationskostnader blifvit betalda
(22 §). Vid likvidation får återbetalning af grundfonden äga rum, först
sedan samtliga öfriga borgenärers fordringsanspråk och särskilt medlemmarnas
ur försäkringsaftalen härflytande anspråk blifvit godtgjorda eller
säkerhet för desamma blifvit ställd (47 §). Vid konkurs hafva fordringarna
på grund af inbetald grundfond sämre rätt än alla öfriga fordringar
(51 §). Hvarken vid likvidation eller konkurs få för återbetalning af

grundfonden tillskott eller uttaxeringsbidrag infordras af medlemmarna.
Uppsiktsmyndigheten kan fritaga en förening från skyldigheten att anskaffa
grundfond, om den tilltänkta rörelsens beskaffenhet eller särskilda
vid anstalten företagna anordningar göra sådan säkerhet öfverflödig (23 §).
Stadgarna skola bestämma, huruvida utgifterna skola bestridas genom af -

Särskilda Utskottets (N-o 1) Utlåtande N-o 1.

gifter, som uttaxeras i mån af behof, eller genom afgifter, erlagda i förskott
en gång för alla eller i vissa terminer. När afgifter erläggas i förskott,
kan detta ske antingen med skyldighet att i fall af behof erlägga
ytterligare bidrag eller ock utan sådan skyldighet med eller utan förbehåll
om nedsättning af försäkringsbeloppen. Stadgarna kunna bestämma
ett maximibelopp, intill hvilket skyldigheten att erlägga uttaxeringsafgifter
eller tillskottsbidrag är begränsad (24 §).

Stadgarna skola föreskrifva afsättande af en reservfond för att användas
till bestridande af oförutsedda förluster, som kunna uppstå på affärsrörelsen,
samt bestämma de belopp, som årligen skola afsättas härtill, så
ock det minimibelopp, till hvilket fonden skall uppgå, innan afsättning
till densamma får upphöra. Uppsiktsmyndigheten kan liksom i fråga
om grundfond fritaga eu förening från skyldighet att afsätta reservfond

(37 §).e

På föreningar, hvilka enligt sina stadgar med afseende å föremålet
eller området för sin verksamhet eller medlemmarnas antal äro af mera
begränsad omfattning (mindre föreningar), äger endast en del af de i
lagen för ömsesidiga försäkrmgsföreningar gifna föreskrifter tillämpning.
Uppsiktsmyndigheten äger afgöra, huruvida en förening skall betraktas
såsom mindre förening (58 §).

Angående beräkning och redovisning af premiereserv stadgar lagen
följande. Vid slutet åt hvarje år skall med användande af de i den
godkända affärsplanen angifna beräkningsgrunder premiereserven för de i
kraft varande lifförsäkringar beräknas och bokföras. Balansräkningen skall
förses med bevis af minst en sakkunnig person, att den däri upptagna
premiereserven är rätt beräknad (56 §). Anstaltens styrelse är skyldig
att tillse, att de vid berörda beräkning erhållna belopp ofördröjligen tillföras
premiereservfonden och redovisas på föreskrifvet sätt. Detta får underlåtas,
endast därest särskild säkerhet ur premieinkomsten måste ställas
i utlandet för vissa bestämda försäkringar. Premiereservfonden (penningar,
värdepapper med mera) skall förvaltas afskild från alla andra tillgångar
och förvaras där anstalten har sitt hufvudkontor, på sätt hvarom uppsiktsmyndigheten
skall meddelas kännedom. De tillgångar, hvaraf premiereservfonden
består, skola hvar för sig införas i ett register. Vid slutet
af hvarje räkenskapsår skall till uppsiktsmyndigheten öfverlämnas en officiellt
bestyrkt afskrift af de under räkenskapsåret verkställda införingar
(57 §). Vid återförsäkring är den anstalt, åt hvilken återförsäkringen
meddelats, skyldig att äfven för det återförsäkrade beloppet i enlighet
Bih. till Rikad Brott 1003. 8 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 2

10 Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N-''o 1.

med* "nyssberörda föreskrifter beräkna äfvensom själf bevara och förvalta
premiereserv (58 §). De tillgångar, hvaraf premiereservfonden består,
kunna placeras:

1) på det sätt som allmänna lagen föreskrifver för placering åt omyndigas
medel. Därjämte få tillgångar intill högst 710 premiereservfonden
placeras i värdepapper, uti hvilka enligt den särskilda förbundsstatens
lagar omyndigas medel få placeras, liksom i vissa af tyska hypoteksaktie banker

utfärdade »Pfandbriefe»; ,

2) mot pantsäkerhet i sådana hypotek eller värdepapper, i hvilka
placering enligt n:o 1) är tillåten, intill 75 procent af deras nominella
värde, men om kursvärdet är lägre, intill 7 5 procent af kursvärdet;

3) på det sätt att förskott eller lån på anstaltens egna försäkringsbref
lämnas i Renlighet med bestämmelserna i de allmänna försäkringsvillkoren; 4)

med uppsiktsmyndighetens medgifvande i skuldförbindelser, som
utfärdats af inländska kommunala korporationer, samt skol- och kyrkoförsamlingar,
såvida skuldförbindelserna äro uppsägbara a borgenärens sida
eller äro underkastade en regelbunden amortering (59 §).

Vid placering af premiereservfondens tillgångar enligt nyssberörda
föreskrifter får ett hypotek, en »Grundschuld» eller en »Rentenschuld»
antacas såsom säkerhet, om belåningen icke öfverstiger de första */*
den Antecknade fastighetens värde (60 §). Bortsedt från de till verkställande
och förändring af kapitalplaceringar erforderliga medel fa från
premiereservfonden endast de belopp uttagas, hvilka blifva fria därigenom,
att försäkringssumman skall utbetalas, eller därigenom, att försäkringsaftal
genom återköp eller af annan orsak upphöra. Lifförsäkringsaftal
upphöra att gälla, när försäkringsanstalten kommer i konkurs;
försäkringstagarna kunna, utan minskning af de vidsträcktare anspråk,
som härflyta af försäkringsaftalen,5* göra anspråk på det belopp, som vid
tiden för konkursens inträdande tillkommer dem såsom vederbörligen beräknad
premiereserv. I fråga om betalning ur de i registret öfver premiereservfondens
tillgångar inskrifna värdehandlingar utgå dessa fordringar
på beräknad premiereserv, för så vidt anstalten varit skyldig att för dem
göra afsättning till nämnda fond, med företrädesrätt frainför alla öfriga
konkursborgenärer.p Inbördes hafva de samma rätt. I fråga om försäkringstagarnas
anspråk på betalning ur anstaltens öfriga tillgångar äga
konkurslagens stadganden angående förmånsberättigade borgenärer motsvarande
tillämpning (61 §). För att tillvarataga de försäkringstagarna

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

sålunda tillkommande rättigheter skall konkursdomstolen förordna en god
man. Denne åligger att beräkna storleken af den befintliga premiereservfonden
äfvensom att pröfva och göra gällande de anspråk, som tillkomma
försäkringstagarna. Den enskilde försäkringstagaren är dock icke härigenom
förhindrad att själf göra sitt anspråk gällande (62 §).

I fråga om uppsiktsmyndighetens uppgift och befogenhet stadgas,
att det åligger denna myndighet att öfvervaka försäkringsanstalternas
affärsverksamhet i dess helhet och särskildt att tillse, att verksamheten
icke strider mot i lag gifna föreskrifter och affärsplanens innehåll. Den
är befogad att vidtaga de åtgärder, som erfordras för att bringa affärsrörelsen
i öfverensstämmelse med nämnda föreskrifter och affärsplanen,
äfvensom att rätta missförhållanden, genom hvilka försäkringstagarnas intressen
äfventyras eller affärsrörelsen kommer i strid med goda seder.
Uppsiktsmyndigheten kan genom böter intill 1000 mark tvinga styrelsen
för en anstalt att utföra de af myndigheten påbjudna anordningar (64 §).
Uppsiktsmyndigheten äger att när som helst undersöka, huru en anstalts
affärer skötas, och anstaltens ekonomiska ställning, äfven i syfte att utröna,
huruvida de offentliggjorda redogörelserna öfver anstaltens räkenskaper
och årsberättelserna öfverensstämma med verkliga förhållandet och böckernas
innehåll samt huruvida de föreskrifna reserverna finnas och äro på
föreskrifvet sätt placerade och förvaltade. Uppsiktsmyndigheten äger taga
del af en anstalts alla böcker, verifikationer och öfriga handlingar, hvilka
äro af betydelse för pröfning af affärsverksamheten och den ekonomiska
ställningen. Uppsiktsmyndigheten äger att genom ombud närvara vid
försäkringsanstalternas bolagsstämmor eller andra sammanträden med anstalternas
organer äfvensom att påfordra utlysandet af sådana stämmor och
sammanträden (65 §). Fortsätter en anstalt att handla i strid mot i lag
gifna föreskrifter eller den fastställda affärsplanen, eller visa sig vid pröfning
af anstaltens affärsverksamhet eller ekonomiska ställning så svåra
missförhållanden, att försäkringstagarnas intressen äfventyras, därest rörelsen
fortsättes, eller är affärsrörelsen stridande mot goda seder, är uppsiktsmyndigheten
befogad att förbjuda fortsättning af anstaltens verksamhet
med den verkan, att därefter nya försäkringar icke kunna meddelas
och förut meddelade försäkringar icke kunna höjas eller förnyas. 1
händelse sådant förbud meddelas, äger uppsiktsmyndigheten att träffa
alla de anordningar, hvilka äro nödvändiga för att i försäkringstagarnas
intresse tills vidare ställa anstaltens tillgångar i säkerhet, särskildt
att öfverlåta tillgångarnas förvaltning till lämpliga personer. Meddelas

12 Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

ömsesidig försäkringsförening sådant förbud, som nyss är sagdt, har
detta samma verkan som ett beslut om föreningens upplösning (67 §).
Konkursdomstolen har att på ansökning af uppsiktsmyndigheten försätta
försäkringsanstalt i konkurs. Ansökning om konkurs kan göras endast
af uppsiktsmyndigheten. Domstolens beslut om en anstalts försättande i
konkurs får ej öfverklagas (68 §). Befinnes vid pröfning af en anstalts
affärsverksamhet och ekonomiska ställning, att anstalten icke längre är i
stånd att varaktigt uppfylla sina förpliktelser, men det synes ligga i försäkringstagarnas
intresse, att konkurs ej inträffar, kan uppsiktsmyndigheten
vidtaga de för sådant ändamål erforderliga åtgärder samt förelägga anstaltens
styrelse att inom viss tid förändra grunderna för affärsverksamheten
eller på annat sätt afhjälpa missförhållandena. Vissa slag af utbetalningar,
särskildt vinstutdelningar, samt i fråga om lifförsäkringar,
återköp eller belåning af försäkringsbref äfvensom förskott å sådana kunna
tills vidare förbjudas. Under sistberörda förutsättning är uppsiktsmyndigheten
berättigad att i nödfall nedsätta en lifförsäkringsanstalts försäkringsbelopp
för de löpande försäkringarna i förhållande till anstaltens tillgångar,
dock med högst 38 ''/3 procent (69 §).

Beträffande den för Tyska riket upprättade uppsiktsmyndighetens
organisation och proceduren därstädes, innehåller lagen åtskilliga bestämmelser
(70—-83 §§). Kostnaderna för myndighetens organisation och verksamhet
bestridas af riket. De under myndighetens uppsikt stående försäkringsanstalterna
skola årligen erlägga afgifter härför, h vilka icke för
någon anstalt få öfverstiga 7io procent af de bruttopremier, som under
sista räkenskapsåret erlagts för de inom landet meddelade försäkringar,
därvid afdrag dock får göras för de till försäkringstagarna utdelade öfverskott
eller vinstandelar. Det sammanlagda beloppet af dessa afgifter skall
utgöra hälften af de i sista riksbudgeten för myndigheten fastställda
ordinarie utgifter (81 §).

Utländska försäkringsanstalter måste, för att inom riket få drifva
försäkringsrörelse, förvärfva tillstånd därtill (85 §). Sådant tillstånd meddelas
endast af rikskanslern. Tillstånd fär endast meddelas, om

1) uppsiktsmyndigheten för riket efter försäkringsrådets hörande förklarar,
att inga sådana förhållanden äro för handen, på grund af hvilka
tillstånd att drifva försäkringsrörelse kan förvägras inländsk försäkringsanstalt; 2)

försäkringsanstalten företer bevis, att densamma å den ort, där den

Särskilda Utskottet (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

har sitt säte, i sitt namn kan förvärfva rättigheter och ikläda sig skyldigheter
samt inför domstol kära och svara;

3) anstalten förbinder sig att inom riket hafva en filial och anställa
en generalagent, som är bosatt inom riket. Generalagenten anses bemyndigad
att företräda anstalten, att med bindande verkan afsluta försäkringsaftal
med försäkringstagare inom riket och angående fastigheter, belägna
inom riket, samt för öfrigt att för företaget emottaga alla meddelanden
och föreskrifter. — I öfrigt beslutar rikskanslern efter eget godtfinnande
(»nach freiem Ermessen») (86 §). Lagens föreskrifter angående inländska
försäkringsanstnlter äga motsvarande tillämpning å utländska försäkringsanstalter,
som inom riket drifva försäkringsrörelse. Föreskrifterna om
beräkning och redovisning af premiereserv för lifförsäkringar äga tillämpning
å dessa anstalter blott i fråga om de inom landet meddelade försäkringar.
Premiereservfonden för dessa försäkringar skall i enlighet med
de närmare bestämmelser, uppsiktsmyndigheten för riket meddelar, placeras
pa sadant sätt, att anstalten endast med nämnda myndighets medgifvande
kan förfoga öfver fonden (90 §). Uppsikten öfver de utländska
försäkringsanstalter, som erhållit tillstånd att drifva försäkringsrörelse inom
riket, utöfvas af den för riket inrättade uppsiktsmyndigheten. På begäran
af rikskanslern kan förbundsrådet efter eget godtfinnande (»nach freiem
Ermessen») förbjuda sådana anstalter att fortsätta verksamheten (91 §).

Slutligen innehåller lagen en del öfvergångsstadganden och straffbestämmelser.

I flera främmande länder hafva på de sista åren lagförslag angående
försäkringsväsendet blifvit utarbetade. I Danmark, Norge och Frankrike
äro sådana förslag för närvarande framlagda för representationerna. Utskottet
vill i största korthet redogöra för en del bestämmelser i dessa förslag.

Det i Danmark af regeringen för Riksdagen framlagda förslaget till
»Lov om Livsforsikringsvirksomhed» har efter förberedande behandling af
ett inom landstinget tillsatt utskott helt nyligen blifvit af landstinget antaget
med en del af utskottet föreslagna ändringar, hvarefter lagförslaget
öfversändts till folketinget. Såsom framgår af rubriken, gäller förslaget
endast för lifförsäkringsanstalter. Det är upprättadt i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den gemensamma kommitténs förslag. Utskottet anser
sig därför endast böra omnämna de viktigaste punkter, hvari förslaget,

14 Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N-o 1.

sådant det af landstinget antagits, skiljer sig från Kung]. Maj:ts nu föreliggande
förslag.

Tillstånd att drifva lifförsäkringsrörelse meddelas af inrikesministern
efter försäkringsrådets hörande. Ömsesidigt försäkringsbolag får icke börja
sin verksamhet, förrän detsamma, på villkor inrikesministern bestämmer,
i sådana värdehandlingar, hvari försäkringsfonden skall redovisas, har deponerat
ett belopp af 50,000 kronor. När bolaget, förutom de till premiereserven
hörande medel, är i besittning af en säkerhetsfond, som, bortsedt
från det deponerade beloppet, uppgår till 50,000 kronor, kan det deponerade
beloppet återställas till bolaget. De värdehandlingar, hvari försäkringsfonden
redovisas, skola förses med bolagets påteckning därom, att
de äro afsedda till redovisning af fonden. Ett af försäkringsrådet utsedt
ombud skall tillse, att sådan påteckning göres, och själf underskrifva densamma.
I fråga-om lifförsäkringsaktiebolag anses värdepapperen genom
sådan påteckning lämnade såsom handfången pant till säkerhet för försäkringstagarnas
fordringar på grund af försäkringsaftalen. Beträffande ömsesidiga
försäkringsbolag är verkan af sådan påteckning endast den, att bolaget
icke äger förfoga öfver värdehandlingarna utan föregående samtycke
af antingen ombudet eller försäkringsrådet, Om ett ömsesidigt bolag kommer
i konkurs, efter det administration inträdt, upphör ofördröjligen administrationen.
Från lagens tillämpning äro undantagna sadana pa ömsesidighet
grundade lifförsäkringsbolag, som på en risk icke meddela försäkring
af högre kapitalbelopp än 250 kronor eller af lifränta till högre
belopp än 50 kronor årligen, därest icke inrikesministern för visst fall på
grund af särskilda omständigheter på försäkringsrådets hemställan annorlunda
bestämmer; dock skola alla sådana bolag hos inrikesministern göra
anmälan, när de börja sin verksamhet.

Det i Norge för stortinget framlagda förslaget till »lov om forsikringsselskaber»
har ännu icke varit föremål för stortingets behandling.
Detta förslag innehåller bestämmelser såväl för lifförsäkringsbolag som för
andra försäkringsbolag, hvilka, i förslaget sammanfattas under benämningen
skadeförsäkringsbolag. I hvad förslaget gäller lifförsäkringsbolagen,
är detsamma i alla väsentliga delar öfverensstämmande med den gemensamma
kommitténs förslag. Af förslagets bestämmelser härutinnan vill
utskottet endast omnämna stadgandet, att lagen icke skall äga tillämpning
å sjuk- och begrafningskassor eller sådana ömsesidiga lifförsäkringsbolag,
som på en risk icke meddela försäkring af högre kapitalbelopp än 250

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N-o 1.

kronor eller af lifränta till högre belopp än 50 kronor årligen. — Bestämmelserna
om skadeförsäkringsbolag äro hämtade dels från det gemensamma
betänkandet, dels ock från ett förut framlagdt norskt kommittéförslag.
För sådana bolag stadgas icke koncession, utan är förslaget i denna del
byggdt på publicitetsprincipen. När garantikapital, som vid ömsesidigt
försäkringsbolags bildande förskjutits, återbetalas, skall samtidigt ett motsvarande
belopp afsättas till en särskild reservfond. Angående premiereserv
för skadeförsäkringsbolags försäkringar stadgas, att af bolagets premieinkomst
under året, i hvad densamma afser för egen räkning behållna
försäkringar, skall såsom icke intjänad premie minst afsättas: 1) af transportförsäkringsbolag,
när försäkring för resa meddelas, hela premien och,
när försäkring afser viss tid, premien för den ännu icke aflupna risken
utan afdrag för omkostnader, samt af andra bolag 1/3 af årets hela premieinkomst
utan afdrag för omkostnader; 2) när försäkring gäller längre tid
än ett år, hela premiebeloppet för den ännu återstående tiden. Icke heller
för utländska skadeförsäkringsbolags rätt att inom Norge drifva försäkringsrörelse
fordras enligt förslaget koncession. De äro endast skyldiga
att genom sin generalagent göra anmälan till handelsregistret. Vid denna
anmälan skola dock fogas vissa angifna handlingar, däribland bevis, att
bolaget under villkor, som försäkringsrådet bestämmer, i Norges bank
deponerat ett visst belopp, utgörande 100,000 kronor för brandförsäkring,
50,000 kronor för sjöförsäkring och 25,000 kronor för hvarje annat slag
af försäkring. Anmälan skall insändas till försäkringsrådet, som tillser,
att den är åtföljd af föreskrifna handlingar. Underlåtes anmälan, medför
detta personligt ansvar för bolagets representant i Norge. Ställer sig bolaget
icke lagens bestämmelser till efterrättelse, kan försäkringsrådet förbjuda
bolaget att vidare drifva försäkringsrörelse inom riket.

I Frankrike har regeringen i slutet af år 1902 för deputeradekammaren
framlagt ett lagförslag angående lifförsäkringsbolag och därmed
jämförliga företag. Det afser såväl in- som utländska försäkringsbolag.
Innan försäkringsbolag får börja sin verksamhet, skall det vara registreradt.
Ansökning om registrering göres hos handelsministern. Innan ansökning
göres, skall bolaget på föreskrifna villkor deponera en viss summa.
Genom dekret, som utfärdas efter försäkringsrådets hörande, bestämmes,
huru stort belopp de olika kategorierna af försäkringsbolag skola deponera
samt villkoren för det deponerade beloppets användande och återställande.
Ändring i statuter eller premietariffer kan icke träda i kraft, förrän

Särskilda Utskottets (N-o 1) Utlåtande N:o 1.

registrering af ändringen ägt ruin. Registrering får endast i vissa angifna
fall vägras. Franska aktie- eller kommanditbolag skola hafva ett grundkapital
på minst 4 millioner francs. Franska ömsesidighetsbolag skola
hafva ett garantikapital på minst 500,000 francs. Dessutom skola samtliga
bolag afsätta säkerhetsfond. Genom dekret, utfärdadt efter försäkringsrådets
hörande, bestämmes, huru stor denna fond skall vara hos de
olika kategorierna af bolag. Hvarje bolag är skyldigt att afsätta premiereserv.
I fråga om utländska bolag förefinnes denna skyldighet endast i
fråga om försäkringar, meddelade i Frankrike och Algier. Genom dekret,
soin utfärdas efter försäkringsrådets hörande, bestämmas de dödlighetstabeller,
den räntefot och de tillägg till nettopremien, efter hvilka premiereserv
och tariffpremier skola beräknas. Försäkringsbolagen skola årligen,
på sätt och vid tid vederbörande minister bestämmer, uppgöra en jämförelse
mellan den verkliga dödligheten bland försäkringstagarna och den
dödlighet, som lagts till grund för beräkning af premiereserv och tariffer,
samt mellan den räntefot, bolaget erhållit å sina placerade tillgångar, och
den räntefot, som fått användas vid nyssnämnda beräkning. Premiereserven
och säkerhetsfonden skola i balansräkningen upptagas såsom särskilda
poster. Dessutom skall, därest den vinst, som tillkommer försäkringstagarna,
icke utbetalas omedelbart efter afslutandet af räkenskaperna för
det år, under hvilket vinsten uppkommit, bolaget årligen upprätta en redogörelse
öfver vinstens fördelning inom de olika grupperna af försäkringstagare
samt offentliggöra grunderna för fördelningen såväl mellan de olika
grupperna som mellan försäkringstagarna inom hvarje grupp. De inländska
bolagens tillgångar skola i första hand användas till afsättning af premiereserv
och säkerhetsfond äfvensom den enligt berörda redogörelse försäkringstagarna
tillkommande vinst. De utländska bolagen äro skyldiga att
under villkor, som genom dekret bestämmas, deponera värdehandlingar
motsvarande sammanlagda beloppet af premiereserv, säkerhetsfond och
försäkringstagarnas vinstandel för försäkringar, meddelade i Frankrike eller
Algier. I de deponerade värdehandlingarna hafva försäkringstagarna legal
panträtt. Genom ett allmänt reglemente bestämmes sättet för placering
af de franska bolagens tillgångar äfvensom af den del af de utländska
bolagens tillgångar, som härrör från de i Frankrike och Algier meddelade
försäkringarna. Bolagen äro skyldiga att, på sätt och å tid som vederbörande
minister bestämmer, till denna afgifva periodiska redogörelser för
de förändringar, som ägt rum i placeringen af bolagens tillgångar. Vid
handelsministerns sida finnes ett försäkringsråd. Detta är hufvudsakligen

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

rådgifvande myndighet, under det att beslutanderätten tillkommer handelsministern.
För kontrollens skull äro försäkringsbolagen skyldiga att lämna
årliga uppgifter angående sin verksamhet, att framlägga alla de handlingar
ocli bevis, hvaraf vederbörande minister vill taga del, samt att
årligen offentliggöra i officiella tidningen en summarisk redogörelse, innehållande
vinst- och förlusträkning, balansräkning och förvaltningsberättelse.
Alla kostnader, som orsakas af uppsikten öfver försäkringsbolagen, skola
bestridas af bolagen. Ett bolags registrering upphör att vara gällande,
om genom ett efter försäkringsrådets hörande utfärdadt dekret förklaras,
att bolagets verksamhet icke längre öfverensstämmer med bolagets statuter,
lagens föreskrifter eller utfärdade dekret och förordningar.

Innan utskottet härefter öfvergår till pröfning af de till utskottet
öfverlämnade lagförslagen, anser sig utskottet böra till besvarande upptaga
frågan, huruvida särskild lagstiftning för försäkringsväsendet ännu är
af behofvet påkallad i vårt land. Att Riksdagen år 1895 ansett sådant
behof förefinnas, framgår af Riksdagens förut omförmälda skrifvelse af den
16 maj 1895, däri Riksdagen anhöll, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta
och snarast möjligt för Riksdagen framlägga förslag till försäkringslag.
Sedan i nämnda skrifvelse redogjorts för innehållet af den motion, som
närmast föranledt skrifvelsens aflåtande, anförde Riksdagen däri följande:
»Vid granskning af förhållandena rörande försäkringsverksamheten inom
vart land, hvarpå en, som det vill synas, välbefogad uppmärksamhet sålunda
riktats, har Riksdagen funnit, att denna lika gagnande som viktiga
verksamhet nått en betydande utveckling, och att enligt 1893 års officiella
uppgifter de i vårt land opererande försäkringsanstalterna vid nämnda
års utgång ansvarade för efter våra förhållanden ganska stora försäkringsbelopp.
I anledning häraf och då dels osunda tendenser inom detta område
äfven i vårt land synas hafva sökt vinna insteg och dels förluster
på grund af oegentligheter och missförhållanden lätteligen kunna för den
försäkrade allmänheten uppkomma, ja delvis, ehuru i mindre skala, redan
förekommit, så synes det Riksdagen, som vore en effektiv lagstiftning
rörande denna viktiga samhällsangelägenhet i hög grad af behofvet påkallad.
»

Det behof, som sålunda af Riksdagen konstaterats år 1895, förefinnes
för visso nu i betydligt högre grad. Sedan nämnda år har försäkrings Bih.

tia liiksd. Prot. 1903. 8 Samt. 1 Afd. 1 Häft. 3

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

rörelsen alltjämt varit stadd i en snabb utveckling, därvid densamma särskild!
trängt ned till de mindre bemedlade klasserna af vårt folk. Om
ock erkännas måste, att våra svenska försäkringsanstalter i regel äro synnerligen
solida och värda allmänhetens förtroende, så böra dock vissa
under de senare åren inom försäkringsvärlden inträffade händelser äfvensom
erfarenheten från en del främmande länder mana oss att icke dröja
att vidtaga de lagstiftningsåtgärder, hvilka äro nödvändiga för att på ett
tillfredsställande sätt skydda försäkringstagarnas intressen.

För att ytterligare belysa omfattningen af dessa intressen, har utskottet
ansett lämpligt att framlägga några från försäkringsinspektören erhållna
statistiska siffror rörande försäkringsväsendet i vårt land, därvid
utskottet inskränkt sig till de två viktigaste försäkringsgrenarna, lif- och
brandförsäkring, och endast hållit sig till de inländska försäkringsanstalterna,

Lifförsäkring ar funnos gällande
a) hos aktiebolagen (7 bolag):

	Datum.	Antal försäkade.	F örsäkringsbelopp Brutto	millioner kronor På egen risk.
31	1S 1900 ..........	................... 94,400	466,5	418,9
31	,, 1901 ..........	................... 99,100	479,4	480,7
ökning ..........	.................. 4,700	12,9	11,8
hos de ömsesidiga	bolagen (11 bolag 1900, 12 bolag 1901):
	Datum.	Antal försäkrade.	Försäkringsbelopp Brutto.	i millioner kronor På egen risk.
31	13 1900 ..........	................... 64,100	182,2	121,3
31	„ 1901 ..........	................... 89,400	159,3	145,9
ökning ..........	................... 25,300	27,1	24,G

Sammanför man de båda grupperna aktiebolag och ömsesidiga bolag,
erhåller man följande siffror:

	Datum.	Antal försäkrade.	Försäkringsbelopp Brutto.	i millioner kronor På egen risk.
31	1S 1900 ...........	............... 158,500	598,7	540,2
31	»1901	............... 188,500	638,7	576,6
Öl	äling ...........	............... 30,000	40,0	36,4

Särskilda Utskottets (N;o 1) Utlåtande N:o 1.

Det torde böra anmärkas, att ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna
icke äro inberäknade bland de ömsesidiga bolagen samt att lifförsäkringsbolagen
utom lifförsäkringar i inskränkt mening jämväl meddela lifränteförsäkringar
samt kapital- och utstyrselförsäkringar. Därjämte bör anmärkas,
att lifförsäkringar jämväl meddelas af åtskilliga uttaxeringsföreningar,
hvaröfver dock någon tillförlitlig statistik ännu icke finnes.

Brandförsäkringar funnos gällande:

a) hos aktiebolagen (6 bolag):

Datum.

31|13 1900
31j13 1901
ökning

Försäkringsbelopp i millioner kronor:
Brutto. Däraf inländska. På egen risk. Däraf inländska.

4,388,5

4,982,9

594,4

2,480,6

2,598,1

117,5

2,606,6

3,064,8

457,7

1,234,1

1,246,8

12,7

b) hos de större ömsesidiga bolagen (12 bolag):

Datum.	Försäkringsbelopp i	millioner kronor:
	Brutto (allt inländska).	På egen risk.
omkr. 31L 1900 ................	........................... 1,391,6	1,242,2
» 3113 1901 ................	.......................... 1,474,0	1,814,4
ökning ................	........................... 82,4	72,2

c) hos länsbolagen (25 bolag):

Datum.	Försäkringsbelopp i
millioner kronor:
omkr. 31\|31 1900 ...................	.......................... 1,837,5
» 3i\|13 1901 ...................	.......................... 1,883,8
ökning ...................	........................... 46,3

d) hos småbolagen (365 bolag 1899, 366 bolag 1900):

Datum.	Försäkringsbelopp i millioner kronor:
omkr. al\|13 1899 ...................	........................... 1,259,2
» 81\|13 1900 ...................	.......................... 1,285,0
ökning ...................	.......................... 25,8

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Oaktadt eu särskild lagstiftning angående försäkringsväsendet sålunda
obestridligen torde vara af nöden, har dock inom utskottet den mening
uttalats, att med en sådan lags utfärdande borde tills vidare anstå. Såsom
skäl härför har åberopats det förhållandet, att Riksdagen detta år besluta
att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om revision af nu gällande
aktiebolagslag. Då en mängd af bestämmelserna i Kungl. Maj:ts förslag
till lag om försäkringsbolag vore hämtade från aktiebolagslagen, vore det
icke lämpligt, att Riksdagen nu antoge ett lagförslag, hvars stadganden
Riksdagen i annat sammanhang förklarat i åtskilliga delar vara otillfredsställande
och i behof af revision, utan borde Kungl. Maj:t i samband
med revisionen af aktiebolagslagen låta i motsvarande delar omarbeta nu
ifrågavarande lagförslag.

Utskottet kan icke förneka, att vissa af de från aktiebolagslagen
hämtade paragraferna i lagförslaget kunna göras till föremål för befogade
anmärkningar, men utskottet anser sig dock icke kunna biträda en sådan
mening som den ofvan omförmälda. Såsom hufvudsaklig grund härför
vill utskottet åberopa, att de delar af lagförslaget, genom hvilka försäkringstagarnas
intressen mest skulle skyddas, äro af försäkringsteknisk natur
och sålunda helt naturligt icke hafva någon motsvarighet i aktiebolagslagen.
En del. af de bestämmelser i aktiebolagslagen, som varit föremål
för den svåraste kritiken, återfinnas icke heller bland lagförslagets stadganden,
hvarjämte utskottet vill påpeka, att aktiebolagslagen för närvarande
är gällande för de försäkringsanstalter, som äro grundade på aktier,
allenast med de modifikationer, som föranledas af de få bestämmelserna i
lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse. Utskottet anser sålunda
för sin del sammanhanget mellan den begärda revisionen af aktiebolagslagen
och frågan om särskild lagstiftning för försäkringsväsendet
icke vara så stort, att denna fråga, hvars snara lösande är af synnerlig
vikt, bör undanskjutas för en följd af år.

När utskottet härefter öfvergår till behandling af bestämmelserna i
de ifrågavarande lagförslagen, vill utskottet först påpeka, att desamma
inskränka sig till att reglera den offentligrättsliga sidan af försäkringsväsendet,
hvaremot de privaträttsliga förhållandena beröras endast i den
mån sådant på grund af vissa frågors olösliga sammanhang med förvaltningsrätten
varit oundvikligt. Samma omfattning hafva äfven de tidigare
lagförslagen i ämnet haft. 1897 års kommitté anförde härom följande:

»Den uppgift, som blifvit kommittén förelagd i fråga om dessa anstal -

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

ter» (de inländska försäkringsanstalterna), »och hvilken skulle bestå i utarbetandet
åt ett förslag till eu ''fullständig och så vidt möjligt betryggande
lagstiftning’ för dessa anstalters verksamhet, synes kunna uppfattas på
mer än ett sätt. Å ena sidan skulle man kunna härmed förstå åstadkommandet
af en i alla afseenden fullständig reglering af försäkringsverksamheten
både ur offentligt rättslig och ur privaträttslig synpunkt,
således jämväl omfattande en normering af såväl försäkringsaftalet, dess
innehall, inclusive försäkringsvillkoren, och dess juridiska verkan med afseende
å försäkringsgifvares och försäkringstagares inbördes rättigheter
och skyldigheter som ock försäkringsagenternas rättsliga ställning. Å
andra sidan kan man tänka sig ifrågavarande lagstiftning inskränkt till
omfång och beskaffenhet, motsvarande hvad som i fråga om aktiebolag i
allmänhet och föreningar för ekonomisk verksamhet nyligen blifvit i vårt
land genomfördt, i hvilket fall således förenämnda privaträttsliga frågor
skulle komma att uteslutas från behandling.

Kommittén har under fortgången af sitt arbete funnit sig böra i hufvudsak
ansluta sig till den senare uppfattningen. Endast där behofvet af
bestämmelser i syfte att trygga och öfvervaka anstalternas ekonomiska
ställning eller att fixera deras ansvarighet för åtagna förbindelser gjort
sadant nödvändigt, har kommittén gått utöfver de af denna uppfattning
angifna gränser. Komitén har visserligen icke förbisett de skäl, som
kunna tala för genomförande af en fullständigare lagstiftning, men då
meningarna härvidlag, äfven bland fackmän, ännu äro mycket delade, har
kommittén icke ansett det vara klokt att redan nu, då en dylik lagstiftning
skulle komma att för första gången i vårt land genomföras, gå
längre än hvad som närmast synts vara erforderligt. Äfven må erinras
därom, att utlandets lagstiftare — om man bortser från den i viss mån
internationella lagstiftningen om sjöförsäkringsaftalet — åtminstone i de större
kulturländerna hittills icke inlåtit sig på att mera fullständigt normera
de privata rättsförhållanden, som härflyta ur försäkringsafta 1. Orsakerna
härtill torde fa sökas bland annat i svårigheter af teknisk natur, beroende
på skiljaktigheterna mellan de olika försäkringsgrenarna, äfvensom på
den omständigheten, att försäkringsväsendet i själfva verket fortfarande är
stadt i en liflig utveckling, och att i följd häraf de former och regler,
som gälla för detsamma, delvis ännu icke kunna anses hafva vunnit sådan
häfd eller stadga, som erfordras för att därpå bygga en allmängiltig
lagstiftning.»

Särskilda Utskottets (N:o T) Utlåtande N:o 1.

Till hvad kommittén sålunda anfört vill utskottet tillägga, att, då obligationsrätten
för närvarande i vårt land är föremål för omarbetning, lagstiftningen
angående försäkringsaftalet lämpligast torde företagas till behandling
i sammanhang med omarbetningen af den del af obligationsrätten,
hvarmed densamma närmast har gemenskap.

Den af herr Nyström väckta, till utskottet hänvisade motion anser
utskottet böra i detta sammanhang behandlas. Motionären anför däri
följande.

»T Kungl. Maj:ts proposition n:o 33 a, med förslag till lag om försäkringsbolag,
finnes ingen bestämmelse, som ålägger liftörsäkringsbolagen
att på något sätt godtgöra försäkringstagare, som i följd af oförmåga att
fortsätta med premieinbetalningarna låta sina lifförsäkringar förfalla. Den
bestämmelse i § 5, som handlar om påföljd för försummelse att erlägga
premie, lämnar bolagen frihet att förfara efter godtfinnande, och regel har
ju varit, att de för försäkringar, som vissa år varit i kraft, lämna godtgörelse
i form af återköp, fribref och dylikt. Af de officiella redogörelserna
för lifförsäkringsverksamheten i riket vill det emellertid synas, som
om bolagen borde förpliktas att till försäkringstagare, som ej mäkta fortsätta
med premiebetalningarna, återställa vida större belopp än de nu
göra. Huru stora de s. k. »annullationsvinster» äro, som bolagen inhösta,
framgår väl ej af de officiella rapporterna, men att de ej måtte vara
alltför obetydliga synes framgå däraf, att under år 1900 ett antal af
9,693 försäkringar, representerande ett försäkringsbelopp af 20,571,517
kronor, upphörde af andra orsaker än dödsfall och återköp, och att
motsvarande siffror för år 1901 voro 11,543 försäkringar med ett försäkringsbelopp
af 28,127,160 kronor. Under dessa tva ar upphörde således
på ofvannämnda sätt ej mindre än 21,236 försäkringar, representerande
en försäkringssumma af 48,698,677 kronor, och det framgår ej
af rapporterna, om något alls eller huru mycket af de för dessa upphörda
försäkringar erlagda premier i någon form kommit försäkringshafvarne
till godo.

Om nu, såsom antagligt är, de flesta af dessa försäkringar ej varit
gällande fulla tre år, och bolagen ej återköpa eller lämna fribref för sådana,
synas de allra flesta af de för dessa försäkringar erlagda premier
hafva gått in i bolagens kassor såsom annullationsvinster.»

Sedan motionären härefter redogjort för en del bestämmelser angående
försäkrings annullering, hvilka en förening af tyska lifförsäkringsbolag
föreslagit skola intagas i det i Tyskland under utarbetande varande

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N\o 1.

förslaget till lag om försäkringsaftal, hemställer motionären, att Riksdagen
måtte i Kungl. Maj:ts förslag till lag om försäkringsbolag vidtaga
de förändringar, som påkallas af de i motionen omnämnda förhållandena.

De af motionären berörda förhållandena torde icke böra föranleda
någon ändring i förevarande lagförslag. De afse det genom försäkringsaftalet
uppkomna rättsförhållandet mellan försäkringsanstalten och försäkringstagaren,
hvadan de af motionären önskade lagstad gandena torde
hafva sin rätta plats i en blifvande lag om försäkringsaftal.

Hvad beträffar de hufvudprinciper, hvarpå Kungl. Maj:ts lagförslag
äro byggda, har utskottet ingenting att erinra. Att koncessionstvång och
sträng tillsyn af offentlig myndighet äro nödvändiga, för att försäkringslagstiftningen
skall blifva fullt effektiv, torde numera vara allmänt erkändt.
Icke heller förslagens detaljer hafva gifvit utskottet anledning
till nagra mera omfattande ändringsförslag, utom hvad angår bestämmelserna
för inländska försäkringsbolag om säkerhetsfond samt om undantagen
från lagens tillämpning. Dessa ändringsförslag anser utskottet lämpligast
böra anmärkas i den följande redogörelsen för granskningen af de
särskilda . paragraferna. Vid denna redogörelse skall utskottet jämväl på
vederbörligt ställe behandla de af herrar Åkerman och Wallis väckta
motioner.

I detta sammanhang vill utskottet hafva anmärkt, att, ehuru utskottet,
såsom förut nämnts, anser befogade anmärkningar kunna framställas mot
vissa af de från aktiebolagslagen hämtade paragraferna, utskottet dock ansett
sig icke höra företaga några ändringar i desamma. Enligt utskottets åsikt är
det lämpligast att afbida resultatet af den äskade revisionen af aktiebolagslagen.
Skulle Kungl. Maj:t finna ändringar i denna lag böra vidtagas, torde
Kungl. Maj:t i sammanhang med dessa framlägga förslag till motsvarande
ändringar i lagen om försäkringsbolag, om densamma nu blir antagen.

Förslaget till lag om försäkringsbolag.

Då den. föreslagna lagen är afsedd att gälla jämväl för försäkringsanstalter,
hvilka icke benämnas bolag, synes den af Kungl. Maj:t föreslagna
rubriken icke vara fullt lämplig, hvarför utskottet utbytt densamma
mot rubriken »lag om försäkringsrörelse».

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

1 §•

De anstalter, som för närvarande i vårt land drifva försäkringsrörelse,
äro, bortsedt från den af staten inrättade riksförsäkringsanstalten,
grundade antingen på aktier eller på delägarnas ömsesidiga ansvarighet.
Dessa senare sammanfattas i Kungl. Maj:ts förslag under benämningen
ömsesidiga försäkringsbolag. Af dessa anstalter torde nog de flesta skälfva
kalla sig bolag, men åtskilliga af dem gå dock under namn af förening.
Utskottet anser sig icke böra föreslå någon förändring i den af Kungl.
Maj:t antagna benämningen, helst, på sätt af 70 § framgår, bibehållandet
däraf icke medför skyldighet för de anstalter, hvilka nu kalla sig förening,
att efter lagens ikraftträdande i firman utbyta detta ord mot ordet
bolag. Dock anser utskottet det vara lämpligt, att 1 § så affattas, att
däraf tydligt framgår, att under benämningen ömsesidiga försäkringsbolag
inbegripas såväl bolag som föreningar, grundade på delägarnas
ömsesidiga ansvarighet. Detta har varit syftet med den af utskottet
företagna ändring i paragrafen. Att de ömsesidiga försäkringsbolagen
kunna vara bildade med eller utan garanti kapital, bar utskottet icke ansett
vara behöfligt att här utsäga.

2 §.

Utskottet har sig visserligen icke bekant, att i vårt land för närvarande
andra bolag än de, hvilkas rörelse afser lifförsäkring eller brandförsäkring,
meddela försäkring, gällande för all framtid eller för längre tid än
tio år. Den möjlighet är dock icke utesluten, att icke dessa försäkringssätt
snart kunna komma att användas äfven inom andra slag af försäkringsrörelse
än de båda ofvannämnda. Härpå syftar den i denna paragraf
ifrågasatta ändring, hvilken åter föranleder motsvarande ändring i 5,
124 och 144 §§ i förslaget.

4 §•

Mot affattningen af punkt 2) har inom utskottet anmärkts, att densamma
skulle kunna innebära, att Konungen vid pröfning af bolagsordning
skulle äga bestämma, huruvida bolag, hvars rörelse afser lifförsäkring,
skall äga rätt att utan läkareundersökning meddela lifförsäkring

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1. 25

mot dödsfall. Utskottet anser visserligen stadgandet icke böra så tolkas,
men för att tydligt uttrycka, att sådan bestämmanderätt icke tillkommer
Konungen, har utskottet utbytt ordet »må)) mot ordet »skall».

48 §.

Såsom villkor för att försäkringsbolag skola vara berättigade att
i sin balansräkning såsom tillgång uppföra de i denna paragraf omförmälda
organisationskostnader, anser utskottet det åtminstone böra föresknfvas,
att förbehåll om åtnjutande af denna förmån intagits i bolagsordningen.
På grund häraf har utskottet vidtagit ändring i 1 mom.

Den i sista mom. verkställda ändring afser endast ett förtydligande
af ifrågavarande stadgande.

49 §.

De allmänna försäkringsvillkor, under hvilka sjöförsäkring i regel
meddelas af de svenska sjöförsäkringsbolagen, äro sammanförda i en efter
nu gällande sjölags utfärdande af svenska försäkringsgifvare antagen
»allmän svensk sjöförsäkringsplan». När försäkring på nämnda villkor
meddelas, bruka, enligt hvad för utskottet blifvit upplyst, bolagen i
försäkringsbrefvet allenast omnämna, att försäkringen meddelats enligt
nämnda plans bestämmelser. I anledning af innehållet i 1 mom. af förevarande
paragraf har ifrågasatts, huruvida sjöförsäkringsbolagen icke på
grund af detta stadgande framdeles skulle vara skyldiga att å försäkringsbrefven
aftrycka bestämmelserna i planen. Utskottet måste erkänna,
att detta skulle vara för bolagen ganska betungande, då planen innehåller
100 §§ och sålunda är ganska vidlyftig. Men då enligt utskottets åsikt
ifrågavarande stadgande i förslaget icke innebär förbud för bolagen att
i försäkringsbrefven allenast hänvisa till berörda allmänt antagna sjöförsäkringsplan,
har utskottet låtit denna paragraf vara oförändrad.

60 §.

Da de försäkringsaftal, som afses i 139 §, äro lifförsäkringsaftal,
torde 3 mom. lämpligen böra affattas på sätt utskottet föreslagit.

Bih. till Riksd. Prof 1903. 8 Sami. 1 Afd. 1 Häft.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

66 §.

Den i denna paragraf vidtagna ändring är endast af redaktionell
natur och sammanhänger med uteslutandet af orden »med eller utan
garantikapital» i 1 §.

80 och 82 §§.

Ändringarna i dessa paragrafer afse att bringa paragraferna till öfverensstämmelse
med motsvarande paragrafer i kapitlet om försäkringsaktiebolag.

91 och 92 §§.

I det för granskning till högsta domstolen remitterade lagförslag
förekom icke något stadgande motsvarande 92 § i Kungl. Maj:ts förevarande
förslag. Högsta domstolen erinrade i anledning häraf vid 40
och 41 §§ i det remitterade förslaget (motsvarande 81 och 82 §§ i förevarande
förslag), att, om än styrelsen icke saknade utvägar att pröfva,
huruvida tillräckligt antal röstberättigade påkallat utlysande af bolagsstämma,
det dock mången gång blefve för magistrat eller kronofogde
omöjligt att utan dylikt register verkställa den pröfning, som i 41 §
förutsattes. På grund af denna anmärkning infördes 92 § i det reviderade
lagförslaget. Denna styrelsen sålunda ålagda skyldighet torde i många
bolag blifva för styrelsen synnerligen betungande. Till belysande häraf
vill utskottet omnämna, att, enligt hvad för utskottet blifvit upplyst,
exempelvis Svenska arbetareförsäkringsanstalten Trygg vid 1902 års slut
hade gällande 45,836 försäkringar. För de ömsesidiga brandförsäkringsbolagen
torde det vara rent af omöjligt att med ledning allenast af sina räkenskaper
och handlingar angifva namnen på de personer, som äro röstberättigade
å bolagsstämma. Då härtill kommer, att det säkerligen ytterst sällan
ifrågakommer att påkalla magistrats eller kronofogdes biträde för utlysande
af bolagsstämma, anser utskottet det icke vara lämpligt att för dessa sällsynta
undantagsfall ålägga samtliga ömsesidiga försäkringsbolag en skyldighet,
som för dem skulle medföra icke endast mycket besvär utan äfven
mången gång icke obetydliga kostnader. Utskottet har därför låtit stadgandet
i 92 § utgå samt i följd däraf och för att ej rubba paragrafföljden
till 92 § nedflyttat de två sista momenten i 91 §.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

99 §.

Angående ändringen i 1 mom. äfvensom inskjutandet af orden »för
något år» i sista mom. hänvisas till hvad vid 48 § anförts.

Sådant sista momentet är affattadt i Kungl. Maj:ts förslag synes detsamma
berättiga ett lifförsäkringsbolag att, äfven sedan förskjutet garantikapital
blifvit delvis eller till fullo återbetaldt till garanterna, utdela fem
procent å nämnda kapital, oaktadt såsom tillgång uppförda anskaffningskostnader
ännu icke blifvit fullständigt afskrida. Meningen torde dock
vara, att nämnda utdelnings procent skall räknas endast å den del af inbetaldt
garantikapital, som ännu icke blifvit återguldet. Detta har utskottet
ansett böra tydligt uttryckas.

100 §.

Utskottet hänvisar till hvad vid 49 § anfört».

101 §.

Ändringen i denna paragraf är endast af formell natur och torde
icke erfordra någon förklaring.

117 §.

Angående denna ändring hänvisas till det vid 60 § anförda.

120 §.

I förevarande paragraf i Kungl. Maj:ts förslag har försäkringsbolag
ålagts att i sin balansräkning afsätta försäkringsfond. Denna fond förklaras
innefatta dels ersättningsreserven, motsvarande försäkringsbelopp,
som anmälts eller förfallit till ersättning men icke blifvit utbetalda, dels
ock premiereserven, motsvarande sammanlagda värdet af alla löpande försäkringar.
I 128 och 124 §§ föreskrifves, att försäkringsfond för lifförsäkringar
äfvensom försäkringsfond för brandförsäkringar af visst slag
skola på visst sätt redovisas, hvarefter i 125 § förklaras, att i de värdehandlingar,
i hvilka enligt 123 eller 124 § tillgångar motsvarande för -

28 Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

säkringsfond redovisas och Indika skola förvaras afskilda från bolagets
öfriga tillgångar, försäkringstagarna skola njuta panträtt såsom i handfången
pant till säkerhet för fullgörandet af bolagets på försäkringsaftalen
grundade förbindelser.

Då ersättningsreserven till sin natur väsentligt skiljer sig från premiereserven,
kan nog icke utan skäl ifrågasättas lämpligheten af att
sammanfatta dem båda under benämningen försäkringsfond. Genom att
sammanföra ersättningsreserven med premiereserven och såsom jämväl
föreslagits i 1897 års kommittéförslag, låta samma föreskrifter gälla för
båda ökas dock i någon mån säkerheten för försäkringstagarna och deras
rättsinnehafvare. Med hänsyn härtill och då högsta domstolen lämnat
lagförslaget i denna del utan anmäkning, har utskottet ansett ändring
däri icke böra uti omförmälda hänseende vidtagas.

Ett par mindre ändringar har utskottet dock vidtagit uti 120 § i
Kungl. Maj:ts förslag. Uttrycket »i sin balansräkning afsätta försäkringsfond»
synes utskottet icke vara fullt korrekt, utan torde de i föregående
kommittéförslag begagnade ordalagen »i sin balansräkning såsom skuld
upptaga försäkringsfond» bättre återgifva hvad man här velat uttrycka.

Skyldighet att i balansräkning såsom skuld upptaga premiereserv
åligger tydligen endast bolag, som uppbär premie för försäkring löpande
utöfver tiden för räkenskapsårets utgång. Detta anser utskottet dock
lämpligen böra utsägas i paragrafen.

121 §.

Uteslutningen af orden »utom i fall, som i 128 § 1 mom. afses» är
beroende därpå, att utskottet ur Kungl. Maj:ts förslag borttagit nämnda
bestämmelse.

122 §.

Endast om försäkring återförsäkrats hos inländskt bolag, är enligt
Kungl. Maj:ts förslag det bolag, åt hvilket återförsäkringen meddelats, fritaget
från förpliktelsen att för det återförsäkrade beloppet göra afsättning
till försäkringsfond. De svenska försäkringsbolagen kunna emellertid stundom
i fråga om återförsäkring vara hänvisade till utländska bolag. Särskilt
lär, efter hvad för utskottet uppgifvits. så vara förhållandet med

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

sjöförsäkringsbolagen. Förslagets nämnda stadgande kan vid sådant förhållande
vålla bolagen ganska stora svårigheter. Fn utsträckning af
undantaget från skyldigheten att för återförsäkradt belopp göra afsättning
till försäkringsfond torde därför böra ske, så att detsamma äfven kan
gälla vid återförsäkring hos utländskt bolag, helst de utländska bolagen
stundom på grund af hemlandets lagar äro skyldiga att för återförsäkringen
göra afsättning till försäkringsfond. Lämpligast synes utskottet vara
att öfverlämna åt försäkringsinspektionen att afgöra, huruvida vid återförsäkring
hos utländskt bolag befrielse från ofvannämnda förpliktelse må
kunna meddelas, utan att försäkringstagarnas säkerhet därigenom äfventyras.

123 §.

De i punkt 4) omförmälda skuldförbindelser torde icke alltid vara
af beskaffenhet att böra få användas vid redovisning af tillgångar motsvarande
försäkringsfonden. I likhet med hvad som gäller för placering
af de i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordras för löpande
utgifters bestridande, torde enligt utskottets åsikt böra stadgas såsom villkor
för skuldförbindelsernas användande för nämnda ändamål, att Konungen
lämnat sitt tillstånd till lånets upptagande eller garanterande.

Beträffande de i punkt 5) först omförmälda skuldförbindelser är i
Kung], Maj:ts förslag öfverlämnadt åt försäkringsinspektionen att pröfva
inteckningssäkerheten. Då inteckning inom två tredjedelar af fast egendoms
taxeringsvärde i de allra flesta fall lämnar fullgod säkerhet, torde
sådan pröfningsrätt icke vara erforderlig. För öfrigt, skulle det, för att
densamma skulle blifva fullt effektiv, icke vara tillräckligt, att, såsom
lagförslagets stadgande synes gifva vid handen, inspektionen bestämde
vissa allmänna grunder för användande af ifrågavarande slags skuldförbindelser
vid redovisning af tillgångar motsvarande försäkringsfonden, utan
skulle det för detta ändamål vara nödvändigt, att försäkringsinspektionen
i detalj följde bolagens medelplaceringar. Att tillerkänna inspektionen en
dylik befogenhet vore enligt utskottets åsikt icke lämpligt. På grund
häraf har utskottet ansett sig böra ur förslaget borttaga denna pröfningsrätt.
Däremot anser utskottet skuldförbindelser med säkerhet af inteckning
intill fulla taxeringsvärdet i bolagets egen fastighet icke alltid böra
godkännas vid redovisningen. Det kan nämligen inträffa, att genom åtgöranden
från bolagets sida taxeringsvärdet å fastigheten blifvit satt högre

30 Särskilda Utskottets (N:o l) Utlåtande N:o 1.

än fastighetens verkliga värde. För godkännande af sadana skuldförbindelser
anser utskottet därför försäk ringsinspektionens medgifvande böra
fordras. Att, då åbyggnad finnes å den intecknade egendomen, nämnda
byggnad skall vara brandförsäkrad, för att inteckning i egendomen ma
godkännas, har i Kungl. Maj:ts förslag icke särskild! utsagts. I likhet
med hvad som stadgas i 12 § i Lagen angående sparbanker den 29 juli
1892 har dock utskottet ansett eu bestämmelse härom höra. intagas.

Borttagandet af orden »med den inskränkning, som följer af hvad i
136 § är föreskrifvet» i sista momentet i kungl. propositionen beror därpa,
att den föreskrift i sistnämnda paragraf, som åsyftas, likaledes af utskottet
borttagits. Med tillägget till sista momentet har utskottet velat uttala,
att de såsom tillgång uppförda anskaffningskostnader icke böra fa användas
vid redovisning af tillgångar motsvarande försäkringsfonden längre
än som är alldeles nödvändigt.

126 §.

Den gemensamma kommitténs förslag innehöll ett stadgande i hufvudsak
af samma innehåll som förevarande paragraf i Kungl. Majrts förslag.
Såsom skäl för detta stadgande anförde kommittén bland annat, att afsättning
af försäkringsfond visserligen måste anses tillräckligt betryggande
för försäkringstagarnas säkerhet, såvida man kunde utgå från, att de faktorer,
hvarpå premiereservens beräkning hvilade, nämligen räntefot och
dödlighet, vore oföränderliga och inga förluster uppstode vid tillgångarnas
placering, men att, då så icke vore förhållandet, kommittén ansåge
sig böra fordra afsättning af en ytterligare fond, som vid behof skulle
tjäna till utfyllning af premiereserven.

Att en säkerhetsfond af lifförsäkringsbolagen bör afsättas synes utskottet
icke med fog kunna bestridas. Svarare är att bestämma, huru
stor denna fond skall vara och huru afsättningen till densamma skall ske.
Lagstiftaren har härvid att tillgodose två motsatta intressen. A ena sidan
bör fonden lämna all den säkerhet, som försäkringstagarnas trygghet kräfver.
Å andra sidan böra försäkringsbolagen icke åläggas att afsätta större säkerhetsfond,
än som är af behofvet påkallad. Emot Kungl. Maj:ts förslag
har, särskild! från ömsesidighetsbolagens sida, anmärkts, att detsammas
bestämmelser i allmänhet äro för bolagen väl betungande. För de äldre
lifförsäkringsbolagen, hvilka redan hunnit afsätta betydande fonder, skulle
stadgandet icke förorsaka några svårigheter. De yngre bolagen skulle där -

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

emot genom skyldigheten att göra de föreskrifna afsättningarna till säkerhetsfond
betydligt hindras i sin utveckling. Och hvad bildandet af nya
lifförsäkriugsbolag beträffar, skulle sådant nästan fullkomligt omöjliggöras,
då dessa skulle vara förhindrade att under en lång följd af år utdela
vinst till försäkringstagarna och de utan vinstutdelning icke skulle kunna
bestå i konkurrensen med de äldre bolagen. Detta skulle åter hafva till
följd, att de nya idéer, som ständigt uppstå inom lifförsäkringsrörelsen och
hvilka hufvudsakligen frambäras af de yngsta bolagen, icke lika tidigt som
annars skulle komma vårt land till godo; och folkförsäkringen, som först
på senare åren vunnit insteg här i landet, skulle icke blifva föremål för
den stora utbredning, som vi i annat fall kunnat förvänta.

Utskottet har tagit de framställda anmärkningarna i allvarligt öfvervägande
och därvid kommit till den öfvertygelsen, att Kungl. Maj:t uti
ifrågavarande hänsende ställt väl stora fordringar på bolagen och att
man, utan åsidosättande af nödig hänsyn till lifförsäkringstagarnas intressen,
torde kunna åtnöjas med att föreskrifva, att allenast en viss del af
behållningen å rörelsen årligen skall afsättas till säkerhetsfond. För att
det icke skall dröja alltför länge, innan fonden uppnår föreskrifvet belopp,
måste dock den årliga afsättningen utgöra en ganska väsentlig del af behållningen.
Utskottet har ansett densamma lämpligen kunna bestämmas
till minst hälften. Fall torde dock kunna förekomma, då en så stor afsättning
icke är erforderlig, i ty att bolagets rörelse på annat sätt lämnar
den erforderliga säkerheten. För sådant fall har utskottet öfverlämnat
åt försäkringsinspektionen att medgifva, att mindre årlig afsättning må äga
rum. Jämväl i fråga om den summa, till hvilken säkerhetsfonden skall
uppgå, innan afsättning till densamma får upphöra, anser utskottet Kungl.
Majrts förslag vara väl strängt. Utskottet har i denna del återgått till
1897 års kommittéförslag, som bestämmer säkerhetsfondens belopp till eu
tjugondedel af försäkringsfonden. Utskottet vill påpeka, att enligt denna
bestämmelse säkerhetsfonden under den första tiden af bolagets tillvaro
blir mindre än enligt Kungl. Maj:ts förslag, men att densamma längre
fram kommer att stiga till högre belopp än den med den i Kungl. Maj:ts
förslag angifna begränsning skulle göra.

Att sista momentet i Kungl. Majits förslag af utskottet borttagits
beror därpå, att utskottet af skäl, som skola anföras vid 163 §, från lagens
tillämpning undantagit ränte- och kapitalförsäkringsanstalter.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

127 §.

Stadgandet i 1 mom. i Kungl. Maj:ts förslag synes utskottet icke
vara välgrundad! Det torde nämligen vara stridande mot aktiekapitalets
allmänna ändamål att, på sätt i detta stadgande tillåtes, ställa tillgångar
motsvarande viss del, ja, till och med hela aktiekapitalet såsom pantsäkerhet
för en del af bolagets fordringsägare. På grund häraf och då
stadgandet icke rättvisligen torde böra bibehållas endast i fråga om garantikapitalet,
har utskottet ansett hela detta moment böra utgå.

128 §.

På sätt redan omförmälts, har utskottet från lagens tillämpning undantagit
rånte- och kapitalförsäkringsanstalter. I anledning häraf måste 128 §
i kungl. propositionen utgå och ändring ske i paragrafbeteckningen för de
två närmast följande paragraferna.

181 §.

Högsta domstolen anmärkte emot den bestämmelse i det till dess
granskning remitterade lagförslag, som motsvarade förevarande paragraf i
kungl. propositionen, att af samma anledning, som föranledt upptagande
i förslaget af förbud för ledamot af försäkringsinspektionen att deltaga i
styrelsen af eller hafva anställning vid försäkringsbolag, torde äfven böra
dylik ledamot förbjudas att vara aktieägare eller garant i sådant bolag.
Chefen för civildepartementet förklarade sig emellertid anse, att eu ovillkorlig
föreskrift härou) ej erfordrades, utan att frågan härom kunde i
hvarje särskilt fall få vara öfverlämnad till Konungens pröfning. Då
lagförslaget tillerkänner försäkringsinspektionen en vidsträckt befogenhet
att ingripa i försäkringsbolagens verksamhet, torde det vara af synnerlig
vikt, att inspektionen i hvarje fall för allmänheten framstår såsom fullt
opartisk. Utskottet har fördenskull ansett förbudet i lagförslaget böra
utsträckas i enlighet med nämnda uttalande i högsta domstolen. Ett likartadt
stadgande finnes i lagen angående skydd mot yrkesfara den 10 maj
1889, hvars 5 § föreskrifver, att yrkesinspektör ej må för egen eller annans
räkning drifva fabrik eller idka annat industriellt yrke, ej heller i dem
äga del eller anställning.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

I den gemensamma kommitténs förslag förekommer ett stadgande
därom, att hvarje lifförsäkringsbolag skall minst en gång hvart tionde år
af försäkringsinspektionen underkastas en närmare undersökning i syfte att
utröna dess förmåga att uppfylla atagna förbindelser. Föreskrift om periodiskt
återkommande inspektion af lifförsäkringsbolagen finnes i såväl norska
som danska lagförslaget, hvaremot sådan saknas i Kungl. Maj:ts förslag.
Om ock bestämmelse härom icke bör intagas i denna lag, vill utskottet
uttala önskvärdheten däraf, att uti de närmare bestämmelser om försäkringsinspektionens
organisation och verksamhet, som skola meddelas af
Konungen, intages föreskrift om skyldighet för försäkringsinspektionen att
med bestämda mellanrum underkasta lifförsäkringsbolagen en närmare
undersökning. Att så också är meningen synes framgå af hvad chefen
för civildepartementet yttrat till det statsrådsprotokoll, som fogats vid
Kungl. Maj:ts till utskottets behandling hänvisade proposition n:o 34 angående
försäkringsinspektionens organisation och verksamhet m. m.

133 §.

Enligt det vid kungl. propositionen fogade statsrådsprotokoll har chefen
för civildepartementet förklarat Kungl. Maj:ts förslag innebära rätt för
Konungen att fritaga försäkringsbolag från skyldighet att bidraga till bestridande
af försäkringsinspektionens omkostnader. Utskottet anser det vara
riktigare, ^ att det i lagen bestämmes, hvilka försäkringsbolag skola vara
fritagna från nämnda skyldighet. De ömsesidiga försäkringsbolag, hvilka
enligt 162 § icke skola söka Konungens stadfästelse å sin bolagsordning, torde
säkerligen komma att orsaka försäkringsinspektionen ringa besvär och böra
därför enligt utskottets förmenande åtnjuta sådan befrielse. I det vid
kungl. propositionen n:o 34 fogade statsrådsprotokoll åberopas en af professoren
Lindstedt efter anmodan verkställd beräkning af det belopp, som
skulle inflyta genom bidragen från försäkringsanstalterna. Vid denna beräkning
har jämväl undantag^ de i 162 § i Kungl. Maj:ts förslag afsedda
bolag. Det af utskottet gjorda undantag har icke anmärkts vid förevarande
paragraf, men framgår af affattningen af 162 §.

Ändringen i sista punkten har haft till ändamål att erhålla ett uttryck,
som bättre än ordet »premieinkomst» passar för försäkringsbolag,
hvilka genom uttaxering hos försäkringstagarna uppbära erforderliga avgifter.

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 8 Sami. 1 Afd. 1 Häfl.

Särskilda Utskottets (N:o T) Utlåtande N:o 1.

134 §•

Utskottet har här ålagt lifförsäkringsbolagen att årligen till försäkringsinspektionen
ingifva en af bolagets aktuarie upprättad jämförelse
mellan den under året bland lifförsäkringstagärna inträffade dödlighet och
den dödlighet, som lagts till grund för beräkning af premiereserven för
lifförsäkringarna, samt mellan den verkliga och den vid samma beräkning
antagna räntefot. Tillgång till en sådan jämförelse är uppenbarligen
nödvändig för inspektionen för utöfvande af en effektiv kontroll.
Inspektionen kan visserligen själf skaffa sig de erforderliga uppgifterna
från bolagets räkenskaper och öfriga handlingar, men de årliga jämförelserna
torde betydligt underlätta inspektionens arbete. På sätt af den
ofvan lämnade redogörelsen för det franska lagförslaget fraingar, innehaller
detta en likartad bestämmelse.

136 §.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag äger försäkringsinspektionen rätt att ingripa
gent emot ett försäkringsbolag jämväl därest beskaffenheten af bolagets
rörelse eller det sätt, hvarpå bolagets medel göras fruktbärande,
finnes icke vara betryggande. Detta stadgande synes utskottet vara alltför
sväfvande och möjligen kunna gifva anledning till det missförstånd,
att bolagen härigenom kunna blifva föremål för ett godtyckligt förfarande
från inspektionens sida. Utskottet anser visserligen något sådant icke vara
att frukta, helst inspektionens beslut ju alltid kunna öfverklagas, men då
på grund af öfriga stadganden i lagförslaget inspektionen torde äga tillräcklig
befogenhet att ingripa, när sådant är af nöden, har utskottet ur
paragrafen borttagit denna bestämmelse.

I anledning af motsvarande paragraf i det till högsta domstolen remitterade
lagförslaget anmärkte en ledamot i domstolen bland annat
följande:

»I afseende å de till redovisning af försäkringsfond afsätta medel
förekomma här två skilda bestämmelser, som i viss mån synas innebära
en motsägelse och som åtminstone ej torde lämna erforderlig ledning för
försäkringsinspektionen. Enligt första punkten, som afser alla försäkringsbolag,
äger försäkringsinspektionen ingripa, så snart de afsätta värdehandlingarna
ej motsvara fonden. Det ligger nära till hands att antaga, att

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

denna bestämmelse innefattar skyldighet för inspektionen att påkalla rättelse,
så snart en nämnvärd differens förefinnes mellan handlingarnas
värde och försäkringsfondens belopp.

Men enligt ett senare stadgande, hvilket endast afser lifförsäkringsbolag,
kan inspektionen låta anstå med vidtagandet af hvarje åtgärd ända
till dess att värdehandlingarna befinnas understiga fondens belopp med
mera än två procent af de sammanlagda lifförsäkringsbelopp, för hvilka
bolaget är pliktigt att göra afsättning till fonden. Då det kan inträffa,
att fonden icke uppgår till mera än tio procent eller en än mindre del
af försäkringssumman, skulle således enligt detta stadgande ett bolag
kunna anses hafva ett visst berättigande att obehindradt få fortsätta sin
verksamhet, ehuru det i värdehandlingar redovisat endast omkring fyra
femtedelar eller än mindre af hvad som rätteligen bort finnas.»

Högsta domstolens öfriga ledamöter voro ense med nämnde ledamot
därutinnan, att de särskilda i första och andra punkterna af paragrafens
första stycke gifna föreskrifter om rätt och skyldighet för försäkringsinspektionen
att ingripa, då försäkringsfonden nedgått under normalt belopp,
syntes vara oklara och i viss mån sinsemellan stridiga samt förty i behof
af omarbetning.

Utskottet instämmer i hvad sålunda mot förslaget anmärkts; och då
den senare af ifrågavarande punkter på grund af närmast föregående
punkts innehåll synes utskottet vara fullkomligt öfverflödig, har utskottet
borttagit den tredje punkten i Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

143 §.

Enligt sista momentet i 143 § i Kungl. Maj.ts förslag skall, där ej
samtliga försäkringstagare öfverenskomma om fördelning af administrationsboets
tillgångar, administrationen fortsättas. Bristande samtycke af
en enda försäkringstagare kan sålunda orsaka, att en administration skall
fortsättas kanske i årtionden. Detta synes utskottet icke vara tillfredsställande.
Har försäkringsinspektionen misslyckats såväl att å annat bolag
öfverlåta samtliga försäkringarna som att bilda nytt bolag, bör enligt
utskottets åsikt fördelning af tillgångarna vara regel och administrationens
fortsättande ifrågakomma endast, därest samtliga försäkringstagare
äro ense därom. I öfverensstämmelse med denna åsikt har utskottet vidtagit
ändring i paragrafen.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

159 §.

Straff minimum i Kungl. Maj:ts förslag öfverensstämmer med motsvarande
stadgande i lagen om registrerade föreningar för ekonomisk
verksamhet. I aktiebolagslagen är däremot straffminimum för liknande
förseelse femtio kronors böter. Då anledning icke torde finnas att i
fråga om försäkringsbolag, vare sig de äro aktiebolag eller ömsesidiga
bolag, sätta straffminimum lägre än enligt aktiebolagslagen, har utskottet
härutinnan vidtagit ändring.

Ändringen i 2 mom. är en följd af ändringen i 134 §.

160 §.

Borttagandet af stadgandet i 92 § i Kungl. Maj:ts förslag har föranledt
uteslutandet af nämnda paragraf i 1 mom. i förslaget.

162 §.

Det i denna paragraf i Kungl. Maj:ts förslag stadgade undantag
omfattar allenast ömsesidiga försäkringsbolag, hvilkas verksamhet endast
afser försäkring af egendom å landsbygden inom ett län och för hvilkas
förbindelser delägarna häfta med obegränsad personlig ansvarighet. Något
skäl för uppställande af sistnämnda villkor synes utskottet icke förefinnas.
Ej heller torde det vara lämpligt att såsom villkor uppställa, att föremålet
för verksamheten skall vara endast egendom å landsbygden. Det
har inom utskottet upplysts, att af länens brandstodsbolag flera meddela
försäkring jämväl af egendom belägen å stads område samt att flera
kreatursförsäkringsbolag, hvilkas verksamhet endast omfattar ett län,
drifva sin rörelse såväl i stad som å landsbygden. Då den omständighet,
att det försäkrade föremålet utgöres af egendom i stad, enligt utskottets
åsikt icke i och för sig bör föranleda därtill, att bolagsordningen skall
stadfästas af Konungen, har utskottet härutinnan ändrat den föreslagna
paragrafen. Däremot anser utskottet, att såsom ett ytterligare villkor bör
stadgas, att bolaget icke meddelar försäkring för all framtid eller för
längre tid än tio år. Å de bestämmelser, hvilka, skola upprättas angående
grunderna för beräkning af försäkringspremier och premiereserv
för sådana försäkringar, torde nämligen erfordras stadfästelse af Konungen.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Mot affåttningen af förevarande paragraf i Kungl. Maj:ts förslag
torde vidare kunna anmärkas, att förutom de i 1 mom. uppräknade
paragrafer jämväl åtskilliga andra icke gälla försäkringsbolag af ifrågavarande
slag. Utskottet har ansett det vara mera praktiskt att i paragrafen
uppräkna alla de föregående paragrafer i lagen, som i tillämpliga
delar skola gälla för dessa bolag. Detta har i viss mån inverkat på
paragrafens uppställning i öfrigt.

Borttagandet i 1 mom. af villkoret i fråga om delägarnas ansvarighet
har föranledt föreskrift därom, att vid registreringen skall i registret
införas jämväl uppgift om, huru för bolagets förbindelser skall ansvaras.

168 §.

I likhet med hvad i Kungl. Majrts förslag är stadgadt, anser utskottet,
att från lagens tillämpning böra undantagas anstalt, som inrättats af
staten, och anstalt, som allenast meddelar försäkring mot förlust å skuldebref
eller andra värdehandlingar. Däremot saknas enligt utskottets förmenande
skäl att, på sätt i förslaget skett, särskildt undantaga ömsesidiga
försäkringsbolag för försäkring af fiskebåtar och fiskredskap. Särskilda
föreskrifter angående dylika försäkringsbolag hafva varit ifrågasatta. I
början af 1890-talet uppdrogs nämligen åt kommitterade att utarbeta
förslag till dels reglementen för föreningar till försäkring af hafsfiskemateriel,
dels bestämmelser om villkoren för statsunderstöd åt sådana föreningar.
Det sedermera utarbetade förslaget har emellertid icke föranledt
någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

Enligt 1897 års kommittéförslag undantogos från den föreslagna
lagens tillämpning »föreningar för försäkring af egendom å landsbygden,
hvilkas verksamhet icke omfattar minst ett härad». I det till högsta domstolens
granskning remitterade lagförslag upptogs däremot icke detta
undantag. Såsom skäl härför anförde vederbörande departementschef, att
i åtskilliga af de inkomna yttrandena öfver kommittéförslaget anmärkts,
att sockenbolagen, för att kunna på ett i någon mån tillfredsställande sätt
fylla sin uppgift, måste vara inrättade och förvaltade enligt försvarliga
försäkringstekniska grunder, och att förhållandet, enligt erfarenhetens
vittnesbörd, ofta nog vore det motsatta, när dessa bolag icke vore underkastade
betryggande lagbestämmelser och offentlig myndighets kontroll.
Ej heller i Kungl. Maj:ts förevarande förslag förekommer nämnda undantag.
Utskottet kan dock icke finna, att tillräckliga skäl föreligga för att

38 Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande, N:o 1.

hänföra äfven dessa bolag till dem, hvilka skola vara underkastade lagens
bestämmelser. Utskottets erfarenhet har ingalunda gifvit vid handen, att
lagstiftning i fråga om dessa bolag är af behofvet påkallad. Därigenom
att deras verksamhet omfattar endast ett mindre område, kan den erforderliga
kontrollen å bolagens verksamhet sägas i viss mån utöfvas af
de enskilda delägarna. Tillämpning af den föreslagna lagens bestämmelser
skulle dessutom säkerligen vålla dessa bolag både ganska stora
svårigheter och äfven åtskilliga kostnader. Utskottet har icke förbisett,
att härigenom från lagens tillämpning undantagas bolag, hvilkas
rörelse till och med har större omfattning än en del länsbolag. Detta
är en följd däraf att annan lämplig gräns icke kunnat uppdragas än
den, som utgöres af området för verksamheten. Och då dessa något
större bolag med afseende å sin organisation äro af samma natur som
öfriga undantagna bolag, torde hvad utskottet här ofvan anfört jämväl på
dem äga tillämpning.

Utskottet vill jämväl framhålla, att genom ifrågavarande lag icke
upphäfves den Konungens befallningshafvande nu tillkommande rätt att
på begäran fastställa förslag till reglementen för brandstodsbolag, hvilka
enligt utskottets förslag skola vara undantagna från lagens tillämpning.

Det till högsta domstolen remitterade lagförslaget var afsedt att gälla
jämväl för ränte- och kapitalförsäkringsanstalter. Dock var i förslagets
sista paragraf stadgadt, att i fråga om sådan anstalt, som börjat sin verksamhet
före lagens trädande i kraft, Konungen ägde meddela sådana afvikelser
från hvad lagen innehölle, som pröfvades skäliga.

Inom högsta domstolen erinrade en ledamot bland annat, att i afseende
å den del af ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas verksamhet,
som afsåge kapitalutbetalning, förefunnes icke någon som helst försäkringsrisk
för anstalten. Denna förbunde sig icke såsom andra försäkringsbolag
att mot vissa premier utbetala ett på förhand tixeradt kapitalbelopp. Den
åtoge sig endast att å viss tid utgifva hvad anstalten själf bekommit genom
insättningar och utlåning af de insatta medlen. Beträffande lifränterörelsen
vore däremot förhållandet något annorlunda. Kapitalbildningen
skedde väl äfven där utan någon försäkringsrisk för anstalten, men
anstalten vore förpliktad att, sedan delägaren uppnått viss ålder, till honom
gälda en lifränta, som kunde komma att i värde öfverstiga delägarens
tillgodohafvande vid inträdet i lifränteåldern. Med den olikhet, som
sålunda förefunnes mellan ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas och

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

andra försäkringsbolags verksamhet, vore det lätt förklarligt, om åtskilliga
af förslagets hufvudsakligen för sistnämnda bolag afsedda regler ej väl
lämpade sig för rånte- och kapitalförsäkringsanstalterna.

Särskildt framhöll denne ledamot, hurusom lagförslagets bestämmelser
angående försäkringsfond och säkerhetsfond icke vore afpassade efter ränteoch
kapitalförsäkringsanstalternas verksamhet, och ansåg denne ledamot,
att dessa anstalter i själfva verket företedde så stora skiljaktigheter från
andra försäkringsbolag, att det kunde anses fullt naturligt, om lagstiftningen
för de förra byggdes på något andra grunder än för de senare.

I anledning af hvad sålunda anmärkts intogos uti Kungl. Maj:ts förevarande
lagförslag några särskilda bestämmelser för ränte- och kapitalförsäkringsanstalter.
Dessa bestämmelser äro enligt utskottets åsikt icke
fullt tillfredsställande. Jämväl en del andra stadganden lämpa sig ej väl för
dessa anstalter. Detta synes ock utskottet helt naturligt, då ränte- och
kapitalförsäkringsanstalterna med afseende å den hufvudsakligaste delen
af sin verksamhet närmast äro att likställa med sparbanker. Utskottet
anser på grund af ofvan anmärkta förhållande det böra blifva föremål
för ytterligare utredning, om och i hvad mån ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna
böra vara underkastade lagförslagets stadganden samt att framställning
i sådant syfte bör göras hos Kungl. Maj:t.

Slutligen återstår att afgöra, huruvida icke vissa mindre lifförsäkrmgsanstalter
böra vara från lagens tillämpning undantagna. 1897 års
kommittéförslag undantog dels »föreningar för lif-, lifränte- eller kapitalförsäkring,
därest vid lif- eller kapitalförsäkring högsta försäkrade beloppet
icke ötverstiger 1000 kronor och vid lifränteförsäkring högsta lifräntansårliga
belopp icke öfverstiger 100 kronor», dels »pensions- och andra understödsföreningar»
och dels »sjukkassor». Till stöd härför anförde kommittén:

»Hvad lifförsäkringsföreningarna beträffar, har kommittén föreslagit
såsom regel, att de skulle hänföras under lagen, och att sålunda t. ex.
det rena uttaxeringssystemet icke skulle vara tillåtet inom desamma.
Men äfven i fråga om dessa föreningar synes det af praktiska skäl vara
nödvändigt att bestämma en gräns nedåt. Till dessa föreningar höra
nämligen strängt taget äfven de s. k. hundramarma-, fyrahundramannaföreningarna
in. fl., Indika det å ena sidan skulle vara så godt som omöjligt
att öfvervaka, medan desamma å andra sidan ofta äro att betrakta
såsom allenast understödsföreningar. Hvarje gräns, som i detta afseende
bestämmes, iir naturligtvis godtycklig. För att emellertid icke vara alltför
sträng härvidlag, har kommittén föreslagit, att alla föreningar af före -

40 Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

varande slag, som icke meddela kapitalförsäkring till större belopp än

1,000 kronor eller försäkring af lifränta till högre årligt belopp än 100
kronor, skulle undantagas från lagens tillämpning.

Under benämningen »pensions- och andra understödsföreningar» har
kommittén sökt sammanfatta alla de olika slag af pensionskassor för statens
eller kommunens tjänstemän, för tjänstemän och arbetare inom enskilda
verk och inrättningar m. m. äfvensom föreningar för utdelande af
understöd åt behöfvande medlemmar o. dyl., hvilka visserligen utöfva ett
slags försäkringsverksamhet, men icke kunna sägas drifva försäkringsrörelse
i egentlig mening, alldenstund inträdet i dessa kassor är antingen
obligatoriskt eller också beroende af vissa speciella kvalifikationer. Att
alla dylika föreningar böra från lagen undantagas, torde vara tydligt.
Då emellertid någon skarp definition icke å dem synes kunna gifvas, lärer
man i tvifvelaktiga fall hafva att hålla sig till den i fråga om lifförsäkringsföreningarna
föreslagna begränsningen.

Då sjukkassorna genom lagen om sjukkassor den 30 oktober 1891
gjorts till föremål för särskild lagstiftning, har kommittén jemväl ansett
dem böra undantagas från förevarande lag.»

Enligt den gemensamma kommitténs förslag skulle lagens föreskrifter
ej äga tillämpning å »sådana på ömsesidighet grundade lifförsäkringsanstaiter,
som i fråga om försäkring af visst kapital ej meddelade försäkring
till högre belopp än 250 kronor eller i fråga om försäkring af
lifränta ej meddelade försäkring till högre belopp än 50 kronor om året»,
men skulle det dock vara Konungen obetaget, att, där så pröfvades nödigt,
jämväl förordna att dylik anstalt skulle underkastas lagens bestämmelser.

I det till högsta domstolens granskning remitterade lagförslaget stadgades,
att lagens bestämmelser ej skulle äga tillämpning å »ömsesidigt
försäkringsbolag, som med afseende på verksamhetens art och ändamål
vore jämförligt med pensions- eller annan understödskassa».

I anledning af detta stadgande anförde högsta domstolen:

»Med pensions- och understödskassor torde böra förstås sådana inrättningar,
hvilka visserligen utöfva försäkringsverksamhet, men som ej äro
afsedda för allmänheten utan endast för en viss kategori af medborgare,
de där på grund af sin verksamhet eller af annan bestående anledning
kunna sägas bilda en sluten krets. Då emellertid en dylik inrättning
mera med afseende å verksamhetens omfång än å dess art och ändamål
skiljer sig från ett vanligt försäkringsbolag, möter svårighet att af förevarande
undantagsstadgande, såsom det i förslaget blifvit formuleradt,

Särskilda Utskottets (N:o T) Utlåtande N:o 1. 41

sluta sig till, hvilka försäkringsbolag därmed afses, och följaktligen äfven
att bedöma befogenheten af ett sådant undantag.'' Därest emellertid detsamma
anses höra bibehållas, torde tolkningen däraf böra underlättas
genom anförandet af exempel eller på annat sätt.»

På grund af hvad sålunda anmärkts har man i förevarande Kungl.
Maj:ts förslag användt den formulering, som förekommer i 7 § i nu gällande
kungl. kungörelse angående anordnande af tillsyn å inländska försäkringsanstalter
den 22 oktober 1886, »sjuk- och begrafningskassa eller
annan dylik mindre understödsförening».

Af denna redogörelse framgår, att det mött stora svårigheter att beträffande
ifrågavarande slag af försäkringsanstalter angifva gränsen för lagens
tillämplighetsområde. Dessa svårigheter äro en följd af de skilda former,
hvarunder dessa talrika anstalter förekomma. I fråga om sjuk- och begrafningskassor
kan man erhålla åtskilliga upplysningar härutinnan af de
genom civildepartementet offentliggjorda årliga redogörelserna angående
registrerade sjukkassors verksamhet. Den senaste redogörelsen, som afser
år 1899, utvisar, att medlemmarnas antal växla mellan ett fåtal och öfver

16,000 personer. Begrafningshjälpen utgar med visst belopp, vanligast
femtio öre eller en krona, af hvarje medlem. Ofta är något maximum
för densamma icke bestämdt, hvarför densammas storlek beror på medlemmarnas
antal. Där maximum är fixeradt, växlar detta mellan fem
kronor och afse värda belopp. Det utgör sålunda i en kassa 2,000 kronor, i en

l, 200 kronor, i en 1,000 kronor och i tretton 500 kronor. Huruvida
dylika kassor äro att hänföra till understödsföreningar i egentlig bemärkelse,
anser utskottet kunna starkt ifrågasättas. Förutom dessa inregistrerade
kassor finnas en mängd andra pensionskassor, själfhjälpsföreningar,
hundramanna- och tuseninannaföreningar, liflförsäkringsföreningar

m. m., rörande hvilkas verksamhet någon officiell redogörelse icke finnes.
Till belysande af arten och omfattningen af eu del sådana vill utskottet
meddela följande uppgifter, som blifvit utskottet lämnade.

Bill, till Riksd. Prol. 1903. 8 Sami. 1 Afd. 1

Antal med lemmar.	Högsta belopp las vid döds- TlMngar.
	fall.
.. 8,621	2,000 192,000 kr.
.. 8,935	2,000 513,000 »
.. 3,377	1,500 60,000 »
Käft.	0

Särskilda Viskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Högsta belopp
Antal med- som utbetalemmar.
las vid dödsfall.

Tillgångar.

Assuransföreningen 401 Landskrona ............... 401 4,000

Allmänna lifförsäkringsföreningen Röda bandet 4,818 2,000

Sveriges praktiska lifförsäkringsförening ......... 4,980 4,000

Sveriges allmänna kristna lifförsäkringsförening 6,023 2,000

Kristna vännernas lifförsäkringsförening ......... 7,573 2,000

126,000 »
99,000 »

106.000 3)

241.000 3>

237.000 3)

Inga af nu ifrågavarande anstalter torde vara inrättade enligt försäkringstekniska
grunder, utan äro säkerligen rena uttaxeringsföreningar.
De hvila sålunda på ett system, som icke innebär trygghet för framtiden
och därför icke bör få inom lifförsäkringsrörelsen tillämpas. I den mån
dessa anstalter kunna anses drifva försäkringsrörelse, bör äfven för dem den
föreslagna lagens bestämmelser vara gällande och dessa anstalter sålunda
blifva nödgade att ombilda sig i enlighet med de principer, efter hvilka
en solid försäkringsrörelse måste utöfvas. Ett sådant ombildande kommer
troligen att i många fall möta ganska stora svårigheter. För att bereda
lättnad vid ombildandet och, därest sådant icke kan åstadkommas, vid
anstaltens afveckling, torde särskilda bestämmelser vara erforderliga. Innan
tillfredsställande lagbestämmelser beträffande nu ifrågavarande försäkringsanstalter
kunna meddelas, torde dock en såvidt möjligt fullständig
utredning angående desamma vara af nöden. Huru önskligt det än varit
att redan nu kunna åstadkomma en sådan utredning, har detta dock icke
varit möjligt för utskottet. Utskottet anser därför lämpligast, att det i
Kung! Maj:ts förslag förekommande stadgande med det af utskottet däri
vidtagna förtydligande nu af Riksdagen antages, samt att Riksdagen samtidigt
hos Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t ville låta utreda, om och
i hvad mån den verksamhet, som utöfvas af åtskilliga sjuk- och begrafningskassor,
pensionsanstalter och andra understödsföreningar, äfvensom af ränteoch
kapitalförsäkringsanstalter, innefattar försäkringsrörelse af beskaffenhet,
att förevarande lags bestämmelser helt eller delvis på dem böra
äga tillämpning, samt därefter om möjligt för nästkommande års Riksdag
framlägga förslag till de lagbestämmelser i ämnet, hvartill utredningen
kan föranleda.

I anledning däraf att en del af de försäkringsanstalter, hvilka enligt
utskottets förslag äro undantagna från lagens tillämpning, för närvarande
äro underkastade föreskrifterna i kungl. kungörelsen angående anordnande

Särskilda Utskottets (N:o I) Utlåtande N:o 1.

af tillsyn å inländska försäkringsanstalter den 22 oktober 1886, hvilken
kungörelse genom den föreslagna lagen upphäfves, har utskottet i ett nytt
moment i 163 § förklarat, att berörda anstalter äro pliktiga att angående
sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter i enlighet med de föreskrifter,
Konungen meddelar.

166 §.

Då förändring af en länge använd firmabeteckning skulle för vissa
ömsesidiga försäkringsbolag kunna menligt inverka på deras rörelse, har
utskottet i ett nytt mom. i denna paragraf förklarat en sådan firmabeteckning
kunna med Konungens medgifvande fortfarande användas, oaktadt
den icke öfverensstämmer med stadgandet i 70 §.

Förslaget till lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att
drifva försäkringsrörelse här i riket.

4 §•

Vid denna paragraf anser sig utskottet lämpligen böra redogöra för
de af herrar Åkerman och Wallis väckta motioner. 1 dessa, som äro lika
lydande, anföra motionärerna:

»I Kungi. Maj:ts nådiga proposition n:o 33 A stadgas, att utländskt
lifförsäkringsbolag, som vill drifva rörelse här i riket, skall deponera en
summa af 100,000 kronor.

Det är lätt att visa, att denna deposition i flertalet fall på långt
när icke kan räcka till att täcka de försäkrades fordran hos bolaget. De
i Sverige arbetande utländska lifförsäkringsbolagen hade vid 1901 årsslut
en kraftsumma af omkring 58 1/J millioner kronor, för hvilken af de försäkrade
år 1901 erlades en premiesumma af 2,136,000 kronor. Den mot
dessa premier och denna kraftsumma svarande premiereserven är ej officiellt
känd, men kan approximativt beräknas till omkring 12 millioner kronor.
För att trygga sina svenska försäkringstagares rätt borde alltså de i Sverige
arbetande 21 utländska lifförsäkringsbolagen härstädes deponera omkring
12 millioner kronor, men enligt det föreliggande lagförslaget skulle de
åläggas att härstädes deponera 100,000 kronor hvar, således alla 21 bolagen
tillsammans 2,100,000 kronor, hvadan alltså uppstår eu brist af i
det hela omkring 10 millioner kronor till de svenska lifförsäkringstagar -

44 Särskilda Utskottets (N:o T) Utlåtande N:o 1.

nas skada. Men denna brist bör vara väsentligt större, ty åtskilliga af
de utländska bolagen ha så litet försäkringsbestånd i Sverige, att 100,000
kronor motsvarar mera än lifförsäkringsfonden, och dessa kunna naturligtvis
icke åläggas att betala för mera än sig själfva, under det att andra
utländska bolag härstädes ha ett försäkringsbestånd af flera millioner kronor
och eu försäkringsfond af motsvarande storlek, till hvars betäckande

100,000 kronor äro alldeles otillräckliga. Sålunda hade bolaget NewYork
vid 1901 års slut en kraftsumma af 9 J/4 millioner och Mutual
Life en kraftsumma af mer än 15 millioner kronor. Lifförsäkringsfonderna,
motsvarande båda dessa kraftsummor, kunna approximativt beräknas
till 3 millioner kronor tillsammans, men till de försäkrades betryggande
skulle enligt det svenska lagförslaget endast afsättas 200,000 kronor;
alltså endast en summa utgörande 6 2/3 procent af lifförsäkringsfonden.
Endast denna obetydliga procent af de svenska lifförsäkringstagarnas
tillgodohafvande hos dessa utländska bolag tillförsäkras de svenska
försäkringstagarna af lagförslaget, för den händelse dessa bolag blefve
insolventa eller af annat skäl vägrade att fullgöra sina förbindelser.

I de stora kontinentala ländernas lagar har man betryggat de inhemska
försäkrades rätt vid lifförsäkring i utländska bolag, som arbeta
inom landet, genom att stadga, att lifförsäkringsfonder, hörande till dessa
försäkringar, skola, under försäkringsinspektionens kontroll, deponeras inom
landet. Så har skett i Italien, Österrike och Tyskland, så är föreslaget i
det nya lagförslaget i Frankrike. Vi böra följa dessa länders exempel,
så mycket mer som vi redan haft en beklaglig erfarenhet om de förluster,
som i annat fall kunna drabba svenska försäkringstagare i utländskt lifförsäkringsbolag.
»

Såsom motionärerna framhållit utgöra de belopp, som de utländska
lifförsäkringsbolagen skola deponera för att få drifva försäkringsrörelse här i
riket, icke på långt när tillräcklig säkerhet för de svenska försäkringstagarnas
fordringar på grund af försäkringsaftalen. Men detta är icke
heller meningen med stadgandet om deposition. Den gemensamma kommittén,
från hvars förslag stadgandet är hämtadt, yttrar i sina motiver, att
depositionen skall visa, att det utländska bolaget har allvarliga afsikter
med sin tilltänkta rörelse här i riket. Genom det af motionärerna föreslagna
stadgandet skulle säkerheten för de svenska försäkringstagarnas
fordringar i viss mån betryggas. Det kan dock ifrågasättas, huruvida
detta är den väg, man bör gå vid lagstiftningen angående de utländska
lifförsäkringsbolagen. Genom det föreslagna stadgandet torde allmänheten

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

lätteligen föranledas till det antagande, att full trygghet för deras fordringar
vunnits. Att så icke kan vara förhållandet, är dock uppenbart. Försäkringsinspektionen
kan tydligen icke fullständigt öfvervaka de utländska
bolagens förvaltning, och ett ingripande från inspektionens sida torde mången
gång icke få den åsyftade verkan. Blir det utländska bolaget insolvent
och upphör med rörelsen här i Sverige, så torde de här deponerade
värdehandlingarna icke vara tillräckliga för att skydda de svenska försäkringstagarna
från förlust. Med de många och solida lifförsäkringsbolag
vi hafva här i Sverige torde en annan väg bättre nå till målet. Man
bör ej genom lagbestämmelser öka allmänhetens förtroende till de utländska
bolagen, men däremot genom en sträng och effektiv lagstiftning i
möjligaste mån främja de svenska bolagens soliditet, så att allmänheten
på grund däraf förmås att vända sig till dessa senare. Ett ytterligare skäl
mot motionärernas förslag är, att, om Norge och Danmark antoge motsvarande
stadganden, de svenska bolagen därigenom skulle blifva underkastade
liknande förpliktelser i fråga om sin lifförsäkringsrörelse inom
nämnda länder, hvilket, då samma bolags verksamhet särskild! i Danmark
är ganska omfattande, skulle kunna orsaka bolagen en del svårigheter.
Utskottet anser sålunda de ifrågavarande motionerna icke böra
föranleda någon ändring i Kungl. Maj:ts förslag.

Med hänsyn till de stora försäkringsbelopp, som sjöförsäkringsrörelsen
gäller, har utskottet i punkt 9 i 4 § likställt sjöförsäkring med lifförsäkring
och brandförsäkring.

13 §.

Det af utskottet gjorda tillägg till 1 mom. af förevarande paragraf
i Kungl. Maj:ts förslag afser att hindra de utländska försäkringsanstalterna
att i reklamsyfte åberopa lagens för dem gifna föreskrifter om deposition
och om kontroll af försäkringsinspektionen.

16 §.

Angående ändringen hänvisas till hvad som anförts vid 133 § i förslaget
till lag om försäkringsbolag.

19 §.

Ändringen sammanhänger med ändringen i 159 § i förslaget till lag
om försäkringsbolag.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1-På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa:

l:o.

att Riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förslag till lag om försäkringsbolag icke kunnat oförändradt
antagas, samt med utslag å den i ämnet af
herr M. F. Nyström väckta motion, ville för sin del
besluta en Lag om försäkringsrörelse, af den lydelse,
lilagan A till detta betänkande utvisar;

2:o.

under förutsättning att hvad utskottet ofvan under
l:o hemställt vinner Riksdagens bifall, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t täcktes låta utreda, om och i hvad mån den
verksamhet, som utöfvas af åtskilliga sjuk- och begrafningskassor,
pensionsanstalter och andra understödsföreningar
äfvensom af ränte- och kapitalförsäkringsanstalter,
innefattar försäkringsrörelse af beskaffenhet,
att bestämmelserna i lagen om försäkringsrörelse
helt eller delvis på dem böra äga tillämpning, samt
därefter om möjligt för nästkommande års Riksdag
framlägga förslag till de lagbestämmelser i ämnet,
hvartill utredningen kan föranleda;

3:o.

under förutsättning att hvad utskottet ofvan under
l:o hemställt vinner Riksdagens bifall, att Riksdagen,
med förklarande, att Kungl. Maj:ts förslag till lag
om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse
här i riket icke kunnat oförändradt antagas,
samt med afslag å de af herrar Åkerman och
Wallis i ämnet väckta motioner, ville för sin del besluta
en Lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att
drifva försäkringsrörelse här i riket, af den lydelse,
Mlagan B till detta betänkande utvisar;

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

4:o.

under förutsättning att hvad utskottet ofvan under
l:o hemställt vinner Riksdagens bifall, att Riksdagen
ville för sin del besluta med Kungl. Majtts förslag i
ämnet öfverensstämmande

lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken; lag

om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23
kap. 4 § strafflagen;

lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den
4 maj 1855 angående bandelsböcker och handelsräkningar;
och

lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13
juli 1887 angående handelsregister, firma och prokura,
af den lydelse, bilagan C till detta betänkande
utvisar.

Stockholm den 24 April 1903.

På utskottets vägnar:

E. von KRUSENSTJERNA.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Bil A.

Kungl. Maj:ls förslag.

Utskottets förslag.

Lag

om försäkringsbolag. om försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Försäkringsrörelse må, förutom
af anstalt, som inrättats af staten,
drifvas endast af försäkringsaktiebolag
eller af ömsesidigt försäkringsbolag
med eller utan garantikapital.
Försäkringsbolag må icke drifva annan
rörelse än försäkringsrörelse.

Om utländsk försäkringsanstalts
rätt att drifva försäkringsrörelse här
i riket stadgas särskild!.

2 §•

De, som vilja stifta försäkringsbolag,
skola upprätta fullständig

1 §•

Försäkringsrörelse må, förutom
af anstalt, som inrättats af staten,
drifvas endast af försäkringsaktiebolag
eller af bolag eller förening, grundad
på delägarnas ömsesidiga ansvarighet
(ömsesidigt försäkringsbolag).
Försäkringsbolag må icke drifva
annan rörelse än försäkringsrörelse.

Om utländsk försäkringsanstalts
rätt att drifva försäkringsrörelse
här i riket stadgas särskildt.

2 §•

De, som vilja stifta försäkringsbolag,
skola upprätta fullständig

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

bolagsordning samt därå söka
Konungens stadfästelse. Afser bolagets
rörelse lifförsäkring eller brandförsäkring
för all framtid eller för
längre tid än tio år, skola tillika,
enligt hvad i 5 och 67 §§ sägs,
upprättas bestämmelser angående
vissa grunder för försäkringsverksamheten
samt därå sökas Konungens
stadfästelse. Konungen pröfvar bolagsordningens
och de öfriga grundernas
öfverensstämmelse med denna
lag samt lag och författning i öfrigt,
så ock om och i hvad mån särskilda
bestämmelser därutöfver må, med
hänsyn till vidden och beskaffenheten
af bolagets rörelse, erfordras.
Å beslut om ändring i stadfäst bolagsordning
eller i öfriga stadfästa
grunder för bolags verksamhet skall
ock sökas Konungens stadfästelse.

Stiftarna skola vara här i riket
bosatta svenska undersåtar och till
antalet minst fem.

Med lifförsäkring förstås i denna
lag jämväl lifränte- och kapitalförsäkring.

Utskottets förslag.

bolagsordning samt därå söka
Konungens stadfästelse. Afser bolagets
rörelse lifförsäkring, eller afser
rörelsen annat slag af försäkring för
all framtid eller för längre tid än
tio år, skola tillika, enligt hvad i
5 och 67 §§ sägs, upprättas bestämmelser
angående vissa grunder för
försäkringsverksamheten samt därå
sökas Konungens stadfästelse. Konungen
pröfvar bolagsordningens och
de öfriga grundernas öfverensstämmelse
med denna lag samt lag och
författning i öfrigt, så ock om och
i hvad mån särskilda bestämmelser
därutöfver må, med hänsyn till vidden
och beskaffenheten af bolagets
rörelse, erfordras. Å beslut om ändring
i stadfäst bolagsordning eller
i öfriga stadfästa grunder för bolags
verksamhet skall ock sökas Konungens
stadfästelse.

Stiftarna skola vara här i riket
bosatta svenska undersåtar och till
antalet minst fem.

Med lifförsäkring förstås i denna
lag jämväl lifränte- och kapitalförsäkring.

3 §.

Försäkringsbolag skall, på sätt nedan sägs, registreras.

Innan bolaget blifvit registreradt, kan det ej förvärfva rättigheter
eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet
söka, kära eller svara.

Bill. till Riksd. Prat. 1903. 8 Sami. 1 Afd. 1 Höft.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Ingås förbindelse å bolagets vägnar, innan det blifvit registreradt,
vare de, som ingått förbindelsen, ansvariga därför såsom för annan sin
gäld, en för alla och alla för en.

Om försäkringsaktiebolag.

4 §.

Bolagsordning för försäkringsaktiebolag
skall angifva:

1) bolagets firma;

2) föremålet för bolagets verksamhet,
med särskildt angifvande, i
fråga om bolag, hvars rörelse afser
lifförsäkring, huruvida bolaget må
utan läkareundersökning meddela lifförsäkring
mot dödsfall;

3) den ort, där bolagets styrelse
skall hafva sitt säte;

4) huru styrelsen skall sammansättas
och grunderna för dess beslutförhet
;

5) huru revision af styrelsens
förvaltning skall ske;

6) det högsta belopp, hvarför
bolaget må utan återförsäkring
ikläda sig ansvarighet på samma
risk;

7) de grunder, enligt hvilka
skall förfogas öfver uppkommen
vinst;

8) huruvida mera än en ordinarie
bolagstämma skall årligen hållas,
tiden för sådan stämmas hållande
och hvilka ärenden skola å ordinä -

rt §•

Bolagsordning för försäkringsaktiebolag
skall angifva:

1) bolagets firma;

2) föremålet för bolagets verksamhet,
med särskildt angifvande, i
fråga om bolag, hvars rörelse afser
lifförsäkring, huruvida bolaget skall
utan läkareundersökning meddela
lifförsäkring mot dödsfall;

3) den ort, där bolagets styrelse
skall hafva sitt säte;

4) huru styrelsen skall sammansättas
och grunderna för dess beslutförhet; 5)

huru revision af styrelsens
förvaltning skall ske;

6) det högsta belopp, hvarför
bolaget må utan återförsäkring
ikläda sig ansvarighet på samma
risk;

7) de grunder, enligt hvilka
skall förfogas öfver uppkommen
vinst;

8) huruvida mera än en ordinarie
bolagsstämma skall årligen hållas,
tiden för sådan stämmas hållande
och hvilka ärenden skola å ordina -

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Knngl. Maj:ts förslag.

rie stämma, eller, där flera hållas,
å hvar och en af dem förekomma
till behandling;

9) huru kallelse till bolagsstämma
skall ske och andra meddela
oden bringas till delägarnas kännedom
;

10) grunderna för utöfvande af
rösträtt och fattande af beslut å
bolagsstämma, så vidt de skola afvika
från hvad härom finnes i 28
och 29 §§ föreskrifvet;

11) aktiekapitalet eller, där aktiekapitalet
skall kunna, utan ändring
i bolagsordningen, bestämmas till
lägre eller högre belopp, minimikapitalet
och maximikapitalet;

12) å hvilket belopp aktie skall
lyda;

13) huruvida alla aktier skola
medföra samma rätt, samt, i annat
fall, till hvilket belopp aktier med
företrädesrätt må kunna utgifvas
och hvilket företräde de skola medföra; 14)

i hvilken ordning aktietecknare
bör inbetala tecknadt aktiebelopp; 15)

huruvida och i hvilken utsträckning
delägare är pliktig att
tillskjuta något utöfver tecknadt
aktiebelopp, samt under hvilka förhållanden
och i hvilken ordning
dylik tillskottsplikt, bör fullgöras.

Utskottets förslag.

rie stämma, eller, där flera hållas,
å hvar och en af dem förekomma
till behandling;

9) huru kallelse till bolagsstämma
skall ske och andra meddelanden
bringas till delägarnas kännedom; 10)

grunderna för utöfvande af
rösträtt och fattande af beslut å
bolagsstämma, så vidt de skola afvika
från hvad härom finnes i 28
och 29 §§ föreskrifvet;

11) aktiekapitalet eller, där aktiekapitalet
skall kunna, utan ändring
i bolagsordningen, bestämmas till
lägre eller högre belopp, minimikapitalet
och maximikapitalet;

12) å hvilket belopp aktie skall
lyda;

13) huruvida alla aktier skola
medföra samma rätt, samt, i annat
fall, till hvilket belopp aktier med
företrädesrätt må kunna utgifvas
och hvilket företräde de skola medföra; 14)

i hvilken ordning aktietecknare
bör inbetala tecknadt aktiebelopp; 15)

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

5 §•

Afser försäkringsaktiebolags rörelse
lifförsäkring, skola upprättas
bestämmelser angående följande
grunder för lifförsäkringsverksamheten,
nämligen:

1) grunderna för beräkning af
försäkringspremier och premiereserv;

2) reglerna för återköp af försäkring,
för påföljd af försummelse
att erlägga premie samt för lämnande
af förskott mot säkerhet i
försäkringsbref;

3) grunderna för beräkning och
fördelning af den vinst, som ma
tillkomma försäkringstagarna;

4) huruvida bolaget må drifva
försäkringsrörelse i utlandet, samt,
i sådant fall, hvilka beräkningsgrunder
och försäkringsvillkor skola
vid den utländska rörelsen tillämpas.

Skall försäkringsaktiebolag meddela
brandförsäkring för all framtid
eller för längre tid än tio år, skola
upprättas bestämmelser angående
grunderna för beräkning af försäkringspremier
och premiereserv för
sådana försäkringar.

Utskottets förslag.

5 §.

Afser försäkringsaktiebolags rörelse
lifförsäkring, skola upprättas
bestämmelser angående följande
grunder för lifförsäkringsverksamheten,
nämligen:

1) grunderna för beräkning af
försäkringspremier och premiereserv; 2)

reglerna för återköp af försäkring,
för påföljd af försummelse
att erlägga premie samt för lämnande
af förskott mot säkerhet i
försäkringsbref;

3) grunderna för beräkning och
fördelning af den vinst, som må
tillkomma försäkringstagarna;

4) huruvida bolaget må drifva
försäkringsrörelse i utlandet, samt,
i sådant fall, hvilka beräkningsgrunder
och försäkringsvillkor skola
vid deii utländska rörelsen tillämpas.

Skall försäkringsaktiebolag meddela
försäkring af annat slag än lifförsäkring,
och skall sådan försäkring
meddelas för all framtid eller för
längre tid än tio år, skola upprättas
bestämmelser angående grunderna
för beräkning af försäkringspremier
och premiereserv för sådana
försäkringar.

6 §.

Aktiekapitalet skall bestämmas med hänsyn till vidden och beskaffenheten
af den tillämnade rörelsen samt fördelas i aktier å lika belopp

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maf.ts förslag. TJtskottels förslag.

i svenskt mynt. Skall aktiekapitalet kunna, utan ändring i bolagsordningen,
bestämmas till lägre eller högre belopp, må minimikapitalet ej
utgöra mindre än tredjedelen af maximikapitalet.

För försäkringsaktiebolag, hvars rörelse afser lifförsäkring, må ej
aktiekapitalet eller i fall, hvarom nyss är sagdt, minimikapitalet sättas
till lägre belopp än tjugufem gånger det högsta liflförsäkringsbelopp,
hvarför bolaget må vid början af sin verksamhet utan återförsäkring
ikläda sig ansvarighet på samma risk, eller i något fall understiga etthundratusen
kronor. Vid tillämpning af hvad sålunda är föreskrifvet
skall i fråga om lifränteförsäkring försäkringsbeloppet anses motsvara
femton gånger den årliga lifräntan. För annat försäkringsaktiebolag må
ej aktiekapitalet eller, där aktiekapitalet skall kunna, utan ändring i bolagsordningen,
bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet
sättas lägre än fem tusen kronor.

Ej må aktie lyda å mindre belopp än femtio kronor; dock må, där
aktiekapitalet ej öfverstiger tio tusen kronor, aktie kunna lyda å mindre
belopp, lägst tio kronor.

Aktie vare mot bolaget odelbar.

7 §•

Å aktierna skola utfärdas bref, angifvande ordningsnummer å den
eller de aktier, hvarå de lyda. Aktiebref skall ställas till viss man.

Ej må aktiebref utgifvas, innan bolaget registrerats och full betalning
erlagts för den eller de aktier, hvarå brefvet lyder, samt, där aktietecknare
är pliktig att lämna tillskott, som i 12 § sägs, särskild skriftlig
förbindelse å dylikt tillskott blifvit aflämnad.

Utgifves dessförinnan bevis om rätt att vinna delaktighet i bolaget
eller om verkställd inbetalning å aktie, skall jämväl sådant bevis ställas
till viss man.

8 §.

Det belopp, som skall utgöra full betalning för aktie, må ej sättas
lägre än det belopp, hvarå aktien skall lyda.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Majds förslag. TJtsJcottets förslag.

Sist inom två år från bolagets bildande skall för aktie full betalning
erläggas.

Aktietecknare vare skyldig att senast vid bolagets bildande aflämna
särskild skriftlig förbindelse å oguldet aktiebelopp äfvensom, där aktietecknaren
är pliktig lämna tillskott, som i 12 § sägs, å sådant tillskott.

öfvergår aktierätten till annan, må ändock förbindelse å oguldet
aktiebelopp ej återställas förr, än aktiens belopp blifvit till fullo guldet,
ej heller förbindelse å tillskott, som ofvan sägs, återlämnas, innan densamma
blifvit till fullo inlöst eller den, till hvilken aktierätten öfvergått,
aflämnat ny sådan förbindelse, som af bolagets styrelse godkännes.

9 §•

Uraktlåter någon att i rätt tid fullgöra inbetalning å aktie eller af
tillskott, som i 12 § sägs, vare skyldig att gälda ränta efter fem för
hundrade om året från förfallodagen.

Varder ej i rätt tid inbetalning å aktie verkställd, eller försummar
någon att aflämna förbindelse, hvarom i 8 § 8 mom. förmäles, äge
styrelsen, där ej rättelse sker inom en månad efter anmaning, förklara
aktierätten förverkad.

Underrättelse om tiden för inbetalning äfvensom anmaning, hvarom
ofvan är sagdt, må anses vara gifven, när den blifvit kungjord i den
ordning, som för kungörande af kallelse till ordinarie bolagsstämma skall
gälla, så ock, där aktietecknarens adress uppgifvits för styrelsen, blifvit i
rekoinmenderadt bref till honom försänd.

Då aktierätten förverkats, kan hvad å aktien redan inbetalts eller
redan inbetaldt tillskott, hvarom i 12 § förmäles, ej återfordras.

10 §.

Är aktierätt förverkad, efter ty ofvan är sagdt, vare aktietecknaren,
där bolagets egendom afträdes till konkurs, som börjar inom två år efter
utgången af den för aktiernas inbetalning bestämda tid, ändock skyldig
att, så vidt borgenärers rätt därpå beror, fullgöra återstående inbetalning
å aktie eller af tillskott, som i 12 § sägs, i den mån sådan inbetalning
ej visas vara af annan för öfvertagande af aktierätten verkställd.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl, Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

11 §•

Sedan för aktie full betalning erlagts, vare aktieägaren icke skyldig
att ytterligare tillskjuta något, där ej bolagsordningen innehåller
bestämmelse om sådan skyldighet.

12 §.

Innehåller bolagsordningen bestämmelse om skyldighet att tillskjuta
något utöfver tecknadt aktiebelopp, må beloppet af sådant tillskott ej
för någon aktie öfverstiga tre gånger aktiens belopp.

13 §.

Försäkringsaktiebolags firma skall innehålla ordet »försäkringsaktiebolag».

Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning
registrerad, ännu bestående firma, så ock från benämning å utländsk
försäkringsanstalt, som är allmänt känd här i riket.

14§.

Inbjudning till aktieteckning skall vara egenhändigt underskrifven
af stiftarna samt innefatta styrkt afskrift af Konungens beslut om stadfästelse
å bolagsordningen samt, där bolagets rörelse afser försäkring, som
i 5 § omförmäles, å öfriga i samma paragraf angifna grunder för bolagets
verksamhet.

Inbjudningen skall innehålla bestämmelser ej mindre om den tid, ej
öfverstigande ett ar från det stadfästelsen meddelats, inom hvilken sammanträde
för pröfning af frågan om bolagets bildande skall hållas, än
äfven om den grund, efter hvilken i händelse af öfverteckning de utbjudna
aktierna skola bland tecknarna fördelas.

Aktieteckning vare ogiltig, där den ej göres å sådan inbjudning,
som ofvan i denna paragraf sägs.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Majds förslag.

Utskottets förslag.

15 §.

Ej må stiftare eller annan betinga sig att för aktie eller för fullgörande
af skyldighet, som i 12 § sägs, tillskjuta annat än penningar
eller eljest åtnjuta särskild förmån eller rättighet. Aktieteckning, som
göres med sådant förbehåll, vare ogiltig.

16 §.

Stiftarna åligge att i den ordning, som skall gälla om kallelse till
ordinarie bolagsstämma, för pröfning af frågan om bolagets bildande utlysa
sammanträde att hållas inom den i inbjudningen bestämda tid.
Har ej sammanträde inom sagda tid hållits, vare aktieteckningen icke
vidare bindande.

U §■

Styrkes vid sammanträde, som i 16 § omförmäles, genom behöriga
teckningslistor, att aktiekapitalet är, enligt inbjudningens innehåll,
fulltecknadt, skall, sedan i händelse af öfvertecknmg aktierna
blifvit mellan tecknarna fördelade och öfverskjutande teckning förklarats
förfallen, till afgörande företagas, huruvida bolaget skall komma
till stånd; dock må de flesta af de närvarande kunna besluta, att med
frågans afgörande skall anstå till fortsatt sammanträde inom en månad
därefter

Besluta de närvarande enhälligt, att bolaget skall komma till stånd,
•eller finnas vid omröstning de flesta röstande hafva förenat sig härom
och utgöra dessa minst en fjärdedel af hela antalet tecknare, stiftarna
inräknade, med ett sammanlagdt aktiebelopp af minst en fjärdedel af
hela aktiekapitalet, skall bolaget anses bildadt samt val af styrelse och
revisorer äga rum; i annat fall vare frågan om bolagets bildande förfallen.

18 §.

Ansökning om försäkringsaktiebolags registrering skall af dess styrelse
göras.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Sådan ansökning skall innehålla ej mindre uppgift å styrelseledamöternas
fullständiga namn äfvensom om deras hemvist än oek, där bolagets
firma ej skall tecknas af styrelsens alla ledamöter gemensamt, uppgift
å den eller dem, som äro berättigade att teckna firman, samt vara
åtföljd af:

1) Konungens beslut om stadfästelse i två styrkta afskrift^;

2) protokoll vid sammanträde med aktieägarna, utvisande att beslut
fattats om bolagets bildande och att styrelse blifvit utsedd;

3) en af styrelseledamöterna afgifven, egenhändigt underskrifven
uppgift, huru mycket blifvit tecknadt, med afdrag ej mindre i anledning
af öfverteckning, där sådan ägt rum, än ock för aktierätt, som
af aktietecknare förverkats och ej af annan öfvertagits, äfvensom huru
mycket af det belopp, hvartill aktiekapitalet sålunda uppgår, blifvit
inbetaldt;

4) samtliga teckningslistor, i hufvudskrift och styrkt afskrift.

19 §.

Ändring i bolagsordningen eller i öfriga stadfästa grunder för bolagets
verksamhet skall registreras. Styrelsen skall härom ofördröjligen
göra ansökning och därvid foga tva styrkta afskrifter af Konungens beslut
om den å ändringen meddelade stadfästelse.

20 §.

Förklaras aktietecknares aktierätt förverkad, och varder den ej inom
en månad därefter af annan öfvertagen, skall aktiekapitalet anses minskadt
med det belopp, som svarar emot den förverkade aktierätten; och
varde anmälan härom ofördröjligen för registrering gjord.

21 §.

Sist sex månader efter utgången af den för aktiernas inbetalning
bestämda tid skall, där ej anmälan om full inbetalning förut skett, för
registrering aflämnas en af styrelseledamöterna egenhändigt underskrifven
uppgift om det belopp, som å aktierna inbetalts.

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 8 Sami. 1 Afd. 1 Häft.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Understiger hvad inom sålunda stadgad tid anmälts vara inbetaldt
det belopp, hvartill aktiekapitalet enligt bolagsordningen lägst må bestämmas,
skall bolaget anses vara vid utgången af den tid upplöst; och
värde anteckning härom i registret gjord.

22 §.

Ökning af aktiekapitalet medelst ny aktieteckning må ej ske, innan
förutvarande aktiekapital blifvit till fullo inbetaldt.

Beslut om sådan ökning skall registreras och må ej bringas till
verkställighet, innan det blifvit registreradt. Innefattar beslutet ändring
i bolagsordningen, må registrering ej ske förr, än stadfästelse å ändringen
vunnits.

Vid ansökning om registrering af beslut, som nu är sagdt, skall fogas
en af styrelseledamöterna afgifven, egenhändigt underskrifven försäkran,
att förutvarande aktiekapital till fullo inbetalts.

Sist en månad efter utgången af den för inbetalning af de nya aktierna
bestämda tid, hvilken ej må öfverstiga ett år från det beslutet
registrerades, skall för registrering aflämnas en af styrelseledamöterna
egenhändigt underskrifven uppgift om det belopp, som å de nya aktierna
inbetalts.

23 §.

Hvad om påföljd för uraktlåtenhet att verkställa inbetalning å tecknad
aktie eller af tillskott, som i 12 § sägs, så ock rörande anmaning
finnes i 9 och 10 §§ stadgadt skall äga motsvarande tillämpning vid ny
aktieteckning, som i 22 § sägs.

24 §.

Varder, efter det uppgift, som i 21 eller 22 § omförmäles, blifvit
aflämnad, ytterligare inbetalning å aktier fullgjord, må anmälan därom
kunna för registrering göras.

25 §.

Under försäkringsaktiebolags bestånd må ej till utdelning åt aktieägare
eller försäkringstagare användas annat än den behållning, som en -

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

ligt vederbörligen pröfvad balansräkning finnes hafva uppstått å rörelsen
i dess helhet, i den mån behållningen ej skall till reservfond eller säkerhetsfond
afsättas.

Egen aktie må försäkringsaktiebolag ej förvärfva, ej heller såsom
pant emottaga.

26 §.

Försäkringsaktiebolag, hvars rörelse icke afser allenast lifförsäkring,
skall af sin årsvinst afsätta minst tio procent till reservfond. Sedan fonden
uppgått till ett belopp motsvarande tio procent af inbetalda aktiekapitalet
eller till det högre belopp, som kan vara i bolagsordningen
bestämdt, må vidare afsättning af årsvinsten kunna upphöra; nedgår
fonden under det sålunda stadgade belopp, skall afsättning därtill ånyo
vidtaga.

till reservfonden skall alltid läggas hvad vid aktieteckning kan för
aktierna betingas utöfver det belopp, hvarå de lyda, så ock, där aktierätt
förverkats och aktiekapitalet i följd däraf minskats, hvad innan aktierätten
förverkades blifvit å aktien inbetaldt.

Nedsättning af reservfonden må beslutas allenast för betäckande af
förlust, som enligt vederbörligen pröfvad balansräkning finnes hafva uppstått
å rörelsen i dess helhet.

27 §.

Aktieägares rätt att deltaga i handhafvandet af bolagets angelägenheter
utöfvas å bolagsstämma. Där äge hvarje aktieägare, som behörigen
anmäler sig till deltagande i förhandlingarna, rösträtt.

Ej må någon, för egen del eller såsom ombud för annan, deltaga i
afgörande af fråga, hvari hans enskilda rätt är mot bolagets stridande;
och ma förty ledamot af styrelsen ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet
för förvaltningsåtgärd, för hvilken han är ansvarig, ej heller i val af
revisor.

Vid bolagsstämma skall, genom styrelsens försorg, föras protokoll,
utvisande hvilka aktieägare i förhandlingarna deltagit samt det antal aktier,
för hvilket en hvar af dem ägt rösta. Senast fjorton dagar efter
stämman skall protokollet vara för aktieägarna tillgängligt.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utslcottels förslag.

28 §.

Beslut om ändring af bolagsordningens bestämmelse i afseende på
föremålet för bolagets verksamhet eller om sådan ändring af bolagsordningen,
att aktier med företrädesrätt må utfärdas, vare ej giltigt, med
mindre samtliga aktieägarna förenat sig därom eller beslutet fattats a
två på hvarandra följande bolagsstämmor, däraf minst en ordinarie, och
å den stämma, som sist hålles, biträdts af minst tre fjärdedelar af de
röstande med ett sammanlagdt aktiebelopp af minst tre fjärdedelar af
hela aktiekapitalet.

Beslut om annan ändring i bolagsordningen eller om ändring i öfriga
stadfästa grunder för bolagets verksamhet eller om bolagets upplösning
af annan orsak, än i 50 § sägs, vare ej giltigt, med mindre samtliga
aktieägarna förenat sig därom eller beslutet fattats å två på hvarandra
följande bolagsstämmor, däraf minst en ordinarie, och å den stämma,
som sist hålles, biträdts af minst två tredjedelar af de röstande.

Är för giltighet af beslut, hvarom nu är sagdt, något ytterligare
villkor i bolagsordningen bestämdt, lände ock det till efterrättelse.

29 §.

Jämte hvad i 27 och 28 §§ är om utöfvande af rösträtt och fattande
af beslut å bolagsstämma stadgadt, galle, där ej annorlunda finnes
i bolagsordningen bestämdt:

att hvarje aktie berättigar till en röst;

att frånvarande aktieägares rösträtt må genom ombud utöfvas;

att såsom bolagets beslut gäller den mening, för hvilken de flesta
rösterna afgifvits; och

att vid lika röstetal val afgöres genom lottning, men i andra frågor
den mening gäller, som biträdes af de flesta röstande eller, om jämväl
antalet röstande är lika, af stämmans ordförande.

30 §.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas inom sex månader efter utgången
af hvarje räkenskapsår. Å den stämma skall styrelsen framlägga för -

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

valtningsberättelse jämte balansräkning för det förflutna året tillika med
det utlåtande, som enligt 44 § bör af revisorerna afgifvas.

Minst åtta dagar före ordinarie bolagsstämma skall förteckning å de
ärenden, som därvid skola förekomma, genom styrelsens försorg hållas för
aktieägarna tillgänglig. Ärende, som ej varit å förteckningen upptaget,
må ej utan samtliga närvarandes samtycke vid stämman till afgörande
företagas, där det ej omedelbart föranledes af förvaltningsberättelsen eller
balansräkningen eller revisorernas utlåtande, eller ock enligt bolagsordningen
skall vid stämman afgöras.

Vill aktieägare hänskjuta ärende till pröfning å stämman, göre hos
styrelsen anmälan därom minst fjorton dagar före stämman.

31 §•

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla aktieägarna till extra
bolagsstämma.

Sådan stämma skall af styrelsen utlysas, då det för uppgifvet ändamål
skriftligen påfordras af aktieägare med ett sammanlagdt aktiebelopp,
utgörande minst en tiondedel af hela aktiekapitalet eller den mindre del
däraf, som må vara i bolagsordningen bestämd.

Vid extra bolagsstämma må ej till afgörande företagas ärende, som
ej varit i kallelsen till stämman angifvet.

32 §.

Har styrelsen ej senast fjorton dagar efter påfordran, hvarom i 31 §
är sagdt, utlyst bolagsstämma att hållas inom en månad, där ej annat
af bolagsordningen föranledes, eller underlåter styrelsen att i föreskrifven
ordning kalla aktieägarna till ordinarie bolagsstämma, har magistrat
eller kronofogde i orten att, på anmälan af aktieägare, ofördröjligen
utlysa bolagsstämma.

33 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller aktieägare, att beslut, som
å bolagsstämma fattats, icke i behörig ordning tillkommit eller eljest

Särskilda TJtskotte.ts (N:o T) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. UtsTcottets förslag.

strider mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller mot
öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet, äge därå tala genom
stämning å bolaget inom två månader från beslutets dag. Försummas
det, vare rätt till talan förlorad.

Hvad om klander af bolagsstämmobeslut nu är sagdt galle ock,
där aktietecknare vill tala å beslut, som fattats å sammanträde, hvarom
i 16 § förmäles.

34 §.

Försäkringsaktiebolag skall företrädas af en styrelse, bestående af
tre eller flera ledamöter.

Ledamot af styrelsen skall vara i Sverige bosatt svensk undersåte.

Val af styrelseledamot må ej afse längre tid än fem år. Styrelseledamot
må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till
ända, kunna genom beslut å bolagsstämma från uppdraget skiljas.

Ändring i styrelsens sammansättning skall ofördröjligen för registrering
anmälas.

35 §.

Angående styrelseledamots befogenhet att för bolaget mottaga stämning
är stadgadt i rättegångsbalken; och skall hvad i sådant afseende
gäller äga tillämpning jämväl då annat offentlig myndighets bud skall
delgifvas bolaget.

Vill styrelsen klandra beslut, som å bolagsstämma fattats, eller
eljest kära till bolaget, kalle aktieägarna till bolagsstämma för val af
ombud att i den tvist föra bolagets talan. Stämning skall anses delgifven,
då den blifvit å stämman föredragen; dock vare i fall, som i
33 § afses, styrelsens rätt till talan bevarad, om inom där stadgad tid
stämman blifvit utlyst att ofördröjligen hållas.

36 §.

Skriftlig afhandling, som för försäkringsaktiebolag ingås, skall undertecknas
å dess vägnar och med utsättande af dess firma. Vid firma -

Särskilda Utskottets (N:o T) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maf.ts förslag. Utskottets förslag.

teckning skola de, som äro berättigade att teckna firman, jämväl underskrifva
sina namn.

Firman skall, där ej annorlunda blifvit bestämdt, tecknas af styrelsens
alla ledamöter gemensamt.

År afhandling, som för bolaget ingås, ej behörigen underskrifven å
dess vägnar, svare de, som underskrifvit afhandlingen, för hvad sålunda
slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

37 §.

Inskränkning i styrelsens befogenhet att företräda bolaget vare
utan verkan mot en hvar, som ej visas hafva ägt kännedom om den
inskränkning.

Bestämmelse, innefattande sådan inskränkning, må ej registreras.

38 §.

Styrelsen äge förordna ombud att å bolagets vägnar söka, kära och
svara, så ock eljest föra bolagets talan.

Ej må dock prokurist för bolaget antagas.

-t

39 §.

Såsom styrelsens beslut galle, där ej annorlunda är i bolagsordningen
bestämdt, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta röstande
törenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden
vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i afgörande af fråga, hvari
hans enskilda rätt är mot bolagets stridande.

40 §.

Styrelsen åligge att vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af bolaget meddelas och ej
strida mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller mot öfriga
stadfästa grunder för bolagets verksamhet.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

41 §.

öfver försäkringsaktiebolags samtliga aktier skall genom styrelsens
försorg hållas förteckning, i hvilken skola upptagas de ursprungliga aktieägarna
samt införas de förändringar i äganderätten till aktie, som hos
styrelsen anmälas.

Af den förteckning äge en hvar vid anfordran taga kännedom.

42 §.

Den förvaltningsberättelse, som styrelsen, efter ty i 30 § sägs, har
att för hvarje år å bolagsstämma framlägga, skall uttryckligen angifva
den vinst eller förlust, som af rörelsen under året uppkommit.

Förvaltningsberättelsen och balansräkningen skola minst en manad
före stämman tillhandahållas revisorerna samt, tillika med dessas utlåtande,
minst åtta dagar före stämman i tillräckligt antal exemplar
hållas för aktieägarna tillgängliga.

43 §.

Å den bolagsstämma, där styrelsens förvaltningsberättelse och balansräkningen
jämte revisorernas utlåtande framläggas, skall jämväl till behandling
företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för
den tid berättelsen omfattar.

Yrkas af aktieägare med ett sammanlagdt aktiebelopp utgörande
minst en tiondedel af hela aktiekapitalet, att med afgörande af den fråga
skall anstå till fortsatt stämma inom två månader, må sådant anstånd ej
förvägras.

Varder talan å förvaltningen under den tid berättelsen omfattar ej
anställd inom ett år från det berättelsen å bolagsstämma framlades, vare
så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.

Utan hinder däraf att ansvarsfrihet beviljats, äge bolaget att, mom
två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades, i afseende
å förvaltningen anställa talan mot styrelseledamot, som visas hafva
i berättelsen eller balansräkningen mot bättre vetande meddelat oriktig
uppgift, där denna kan antagas hafva inverkat å beslutet om ansvarsfrihet.

Särskilda Utskottets (N:o T) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

TJtslcottets förslag.

44 §.

Styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola granskas af
en eller flera revisorer, öfver granskningen skall för hvarje år skriftligt
utlåtande afgifvas.

Val af revisor må ej afse längre tid än två år. Revisor må, ändå
att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genom
beslut å bolagsstämma skiljas från uppdraget.

Hvad i 40 § är om styrelse stadgadt skall äga motsvarande tillämpning
å revisorer.

45 §.

Revisor skall äga ständig tillgång till bolagets alla böcker, räkenskaper
och andra handlingar; och må af honom begärd upplysning angående
förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Där granskningen därtill föranleder, må revisorerna skriftligen med
angifvande af skälet påfordra, att extra bolagsstämma skall af styrelsen
utlysas. Har sådan påfordran skett, skall hvad i 32 § sägs äga motsvarande
tillämpning.

46 §.

Hafva revisorer i sitt utlåtande mot bättre vetande lämnat oriktig
uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik, i
förvaltningsberättelsen eller balansräkningen meddelad uppgift, eller vid
fullgörandet af sitt uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som låtit sådant
komma sig till last, bolaget ansvariga för all däraf uppkommande
skada, en för alla och alla för en. Ej må dock talan härom anställas,
sedan två år förflutit från det revisorernas utlåtande å bolagsstämma framlades.

47 §.

Afträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs, som börjar inom
två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades, äge
Bill. till Rilcsd. Prof. 1903. 8 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 9

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N;o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, anställa klander
å förvaltningen för det räkenskapsår berättelsen afser.

Inträffar konkurs inom två år från det revisorernas utlåtande å bolagsstämma
framlades, stånde konkursboet öppet att mot dem anställa
sådan talan, som i 46 § förmäles.

Talan, hvarom i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras inom en
månad från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande af bolaget,
efter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gått till ända, inom utgången
af den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

48 §.

De vid försäkringsaktiebolags
bildande och därefter före utgången
af andra räkenskapsåret till organisation
använda kostnader må i bolagets
balansräkning uppföras såsom
tillgång; dock skola dessa organisationskostnader
i bolag, hvars rörelse
allenast afser lifförsäkring, vara afskrifna
senast vid utgången af det
tionde räkenskapsåret sålunda, att
vid utgången af det sjätte året skall
hafva afskrifvits minst en femtedel
och vid utgången af hvarje följande
år ytterligare minst en femtedel för
hvarje år, samt i annat bolag afskrifvas
med minst en åttondel för
hvarje efter andra räkenskapsåret
följande år.

48 §.

De vid försäkringsaktiebolags bildande
och därefter före utgången af
andra räkenskapsåret till organisation
använda kostnader må, där sådant
i bolagsordningen bestämmes,
i bolagets balansräkning uppföras
såsom tillgång; dock skola dessa organisationskostnader
i bolag, hvars
rörelse allenast afser lifförsäkring,
vara afskrifna senast vid utgången
af det tionde räkenskapsåret sålunda,
att vid utgången af det sjätte året
skall hafva afskrifvits minst en femtedel
och vid utgången af hvarje
följande år ytterligare minst en femtedel
för hvarje år, samt i annat
bolag afskrifvas med minst en åttondel
för hvarje efter andra räkenskapsåret
följande år.

Kostnad, som under loppet af
ett räkenskapsår användts till anskaffande
af nya lifförsäkringar, må
i balansräkningen uppföras såsom
tillgång, dock icke till högre belopp

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N;o 1.

Kung!,. Maj:ts förslag.

man af de under året anskaffade
och på bolagets eget ansvar bibehållna,
i kraft varande lifförsäkringar,
lifränteförsäkringar oräknade. Har
anskaffningskostnad för något år sålunda
uppförts såsom tillgång, skall
den afskrifvas med minst en femtedel
för hvarje år.

Innan organisations- och anskaffningskostnader
fullständigt afskrifva,
må ej till aktieägare och försäkringstagare
utdelas sammanlagdt
mera än fem procent å det inbetalda
aktiekapitalet.

Utskottets förslag.

än en och en half procent af summan
af de under året anskaffade och
på bolagets eget ansvar bibehållna,
i kraft varande lifförsäkringar, lifränteförsäkringar
oräknade. Har anskaffningskostnad
för något år sålunda
uppförts såsom tillgång, skall
den afskrifvas med minst en femtedel
för hvarje år.

Innan organisations- och anskaffningskostnader
fullständigt afskrifva,
må ej för något år till aktieägare
och försäkringstagare utdelas
sammanlagdt mera än fem procent
å det inbetalda aktiekapitalet.

49 §.

Försäkringsbref skall innehålla uppgift ej mindre om de för bolaget,
som meddelar försäkringen, gällande allmänna försäkringsvillkor, än äfven
om de särskilda villkoren för den försäkring, som i brefvet afses.

Där uti meddelanden, som äro afsedda för allmänheten, vid angifvande
af bolagets fonder inräknas oguldna förbindelser af aktieägare, skall
beloppet af sådana förbindelser särskildt utsättas.

50 §.

Har antalet aktieägare nedgått under fem, eller har enligt vederbörligen
pröfvad balansräkning aktiekapitalet till två tredjedelar eller till
den mindre del, som kan vara i bolagsordningen bestämd, gått förloradt,
skall, där ej inom tre månader tillräckligt antal aktieägare inträder eller
bristen i aktiekapitalet fylles, bolaget upplösas och likvidation verkställas,
vid äfventyr att de, som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut
om fortsättande af bolagets verksamhet eller handla å dess vägnar, svara
för uppkommande förbindelser, en för alla och alla för en.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

51 §.

Finnes försäkringsaktiebolag sakna till registret anmäld, behörig
styrelse, äge aktieägare eller borgenär hos rätten eller domaren göra ansökning
om bolagets upplösning. Kungörelse härom med uppgift om
tiden, när ansökningen kommer att af rätten pröfvas, skall af rätten eller
domaren utfärdas och minst tre månader före nämnda tid införas i allmänna
tidningarna, så ock i ortstidning, genom hvilken kallelse till bolagsstämma
skall bringas till aktieägarnas kännedom. Rätten eller domaren
äge ock, där så äskas, förordna en eller flera personer att emellertid såsom
gode män företräda bolaget. Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta förhållandet
fortfar, förklare rätten bolaget upplöst och förordne eu eller
flera likvidatorer att dess likvidation verkställa.

Om beslut, hvarigenom bolaget förklarats upplöst, så ock om förordnande,
som enligt denna paragraf meddelas, skall underrättelse ofördröjligen
genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

52 §.

Afträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs, skall bolaget
anses upplöst den dag, då dess konkursansökning till rätten eller domaren
ingafs, eller då, i anledning af borgenärs ansökning om konkurs, offentlig
stämning utfärdades. Underrättelse om den offentliga stämningen skall,
samtidigt med kungörelsen därom, genom rättens eller domarens försorg
afsändas för registrering.

53 §•

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär af styrelsen
eller, där bolaget vid konkursens början var upplöst, af likvidatorerna;
dock må ny styrelse eller nya likvidatorer kunna under konkursens fortgång
i behörig ordning utses.

54 §.

Upplöses försäkringsaktiebolag af annan anledning än i 51, 52 eller 136
§ sägs, skall likvidation verkställas af styrelsens ledamöter såsom likvida -

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Majis förslag. Utskottets förslag.

torer, där ej, till följd af bolagsordningens bestämmelse eller bolagets
beslut, en eller flera särskilda likvidatorer utses. Uppdraget att vara
likvidator anses gälla intill dess likvidationen blifvit afslutad, men må
när som helst kunna af bolaget återkallas.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla upplösning,
hvarom nu är fråga, med uppgift å dem, som, enligt hvad här ofvan i
denna paragraf är sagdt, skola vara bolagets likvidatorer, äfvensom å dem,
hvilka enligt bolagets beslut äga teckna bolagets firma. Afgår likvidator
eller utses ny sådan, skall ock därom anmälan för registrering ofördröjligen
göras.

55 §.

Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å bolagets
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder och uppgöra
balansräkning.

Så snart utan uppenbar skada ske kan, skall bolagets egendom i
penningar förvandlas, där ej annat föranledes af bestämmelserna i 139
-144 §§.

56 §.

Där ej annat föranledes af bestämmelserna i 139—144 §§, galle om
likvidatorers befogenhet att företräda försäkringsaktiebolag och deras skyldigheter
i tillämpliga delar hvad angående styrelse är stadgadt; dock äge
likvidatorer ej, utan särskildt, af bolaget erhållet bemyndigande, afyttra
dess fasta egendom annorledes än genom försäljning å offentlig auktion.

57 §.

Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg af orden
»i likvidation».

I öfrigt skall hvad i 36 § finnes föreskrifvet i fråga om underskrifvande
af afhandling, som under bolagets bestånd å dess vägnar ingås, så
ock om påföljd för försummelse härutinnan äga motsvarande tillämpning
under bolagets likvidation.

Särskilda Utskottets (N:o T) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Mafts förslag.

TJtsTcottets förslag.

58 §.

Innan den i årsstämningen utsatta dag är förbi och all veterlig gäld
blifvit betald, må bolagets tillgångar ej mellan aktieägarna skiftas.

Då likvidationen afslutats, skall anmälan därom ofördröjligen af likvidatorerna
för registrering göras.

59 §.

Åtnöjes aktieägare ej med bolagsskifte eller med åtgärd, som under
likvidationen vidtagits, skall ban sin talan hos domstol anhängiggöra inom
ett år från den dag likvidationen afslutades. Försummas det, vare rätt
till talan förlorad.

Lag samma vare, där i fall, som i 189 § afses, försäkringsinspektionen
ej åtnöjes med skifte eller åtgärd, hvarom nu är sagdt.

60 §.

Har försäkringsaktiebolag kommit
under likvidation eller i konkurstillstånd,
äge försäkringstagare
hafva försäkringsaftalet, där ej bolaget
vid anfordran ställer säkerhet
för aftalets fullgörande. Försäkringsaftal,
som ej sålunda häfts, skall
upphöra att gälla ett år efter likvidationens
eller konkursens början,
där ej aftalets giltighet dessförinnan
upphört.

Upphör, enligt hvad nu är sagdt,
försäkringsaftalet att gälla, äge dock
försäkringstagaren återfå den på försäkringen
belöpande andel uti den
i 120 § omförmälda försäkringsfond,
i den mån bolagets tillgångar därtill
förslå.

60 §.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj.is förslag.

Hvad i denna paragraf är stadgadt
galle icke försäkringsafta], som
afses i 139 §.

Om häfvande af sjöförsäkringsaftal
stadgas i sjölagen.

Utskottets förslag.

Hvad i denna paragraf är stadgadt
gälle icke lifförsäkring safiol.

Om häfvande af sjöförsäkringsaftal
stadgas i sjölagen.

61 §.

Försäkringsaktiebolag vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom
lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt
bolagsordningen har sitt säte.

Innehåller bolagsordningen föreskrift, att tvister mellan bolaget och
styrelsen eller ledamot däraf eller aktieägare skola hänskjutas till afgörande
af en eller flera skiljemän, äge den föreskrift samma verkan, som
skiljeaftal tillkommer, och gälle om påkallande af föreskriftens tillämpning
hvad om stämning i denna lag finnes stadgadt.

62 §.

Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller aktieägare denna lag
eller bolagsordningen eller öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet,
svare de för all däraf uppkommande skada, en för alla och alla
för en.

Om ömsesidiga försäkringsbolag.

63 §.

Delägare i ömsesidigt försäkringsbolag äro försäkringstagarna.

64 §.

För ömsesidigt försäkringsbolags förbindelser svara delägarna personligen
med obegränsad eller till visst belopp begränsad ansvarighet; dock
må i fråga om bolag, hvars rörelse icke afser försäkring af egendom,
kunna bestämmas, att allenast bolagets tillgångar skola häfta för dess
förbindelser.

Särskilda Utskottets (N:o T) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. TJtshottets förslag.

Delägares ansvarighet må göras gällande allenast i den ordning denna
lag föreskrifver.

65 §.

Skulle i ömsesidigt försäkringsbolag, hvars rörelse icke afser försäkring
af egendom, delägarna enligt bolagsordningen stå i personlig ansvarighet
för bolagets förbindelser, må i bolagsordningen kunna bestämmas,
att bolaget äger vid meddelande åt annat bolag af återförsäkring å lifförsäkring
fritaga det bolag från sådan ansvarighet. Dock må ej återförsäkringar,
som meddelats under sagda villkor, öfverstiga en tiondedel
af lifförsäkringarnas sammanlagda belopp; vid tillämpning häraf skall lifräntas
försäkringsbelopp beräknas på sätt i 6 § är för där afsedda fall

stadgadt.

För återförsäkring, som ofvan i
vas andel i uppkommande vinst.

66 §.

Bolagsordning skall angifva:

1)—8) hvad i 4 § är under 1)
—8) i fråga om försäkringsaktiebolag
föreskrifvet;

9) grunderna för utöfvande af
rösträtt och fattande af beslut å bolagsstämma,
med särskildt angifvande,
i fråga om bolag med garantikapital,
huruvida och i hvilken
män delägare skall vara utesluten
från rösträtt och sådan rätt tillkomma
garant;

10) huru kallelse till bolagsstämma
skall ske och andra meddelanden
kungöras delägarna eller
röstberättigade, som icke äro delägare
;

denna paragraf afses, må ej medgif -

66 §.

Bolagsordning skall angifva:

1)—8) hvad i 4 § är under 1)
—8) i fråga om försäkringsaktiebolag
föreskrifvet;

9) grunderna för utöfvande af
rösträtt och fattande af beslut å bolagsstämma,
med särskildt angifvande,
där garantikapital förskjutes,
huruvida och i hvilken mån delägare
skall vara utesluten från rösträtt
och sådan rätt tillkomma
garant;

10) huru kallelse till bolagsstämma
skall ske och andra meddelanden
kungöras delägarna eller
röstberättigade, som icke äro delägare
;

Särskilda Utskottets (N:o 1) Uttåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

11) huruvida och i hvilken utsträckning
styrelsen må äga för bolaget
upptaga lån;

12) huru för bolagets förbindelser
skall ansvaras;

13) antal och belopp af försäkringar,
som skola vara tecknade, innan
bolaget må anses bildadt;

äfvensom, där garanti kapital förskjutes: 14)

garantikapitalets belopp;

15) i hvilken ordning garant
bör inbetala teckna dt garantibelopp;

16) huruvida och i hvilken utsträckning
garant är pliktig att något
utöfver tecknadt garantibelopp
tillskjuta, samt under livilka förhållanden
och i hvilken ordning garant
bör fullgöra dylik tillskottsplikt;

1 7) huruvida ocli i hvilken ordning
ränta å garantikapitalet skall
erläggas och garantikapitalet återgäldas.

Bolagsordningen skall jämväl innehålla
bestämmelser ej mindre om
den tid, ej öfverstigande ett år från
det stadfästelse meddelats, inom
hvilken sammanträde, som i 74 §
sägg, skall hållas, än äfven om grunderna
för utöfvande af rösträtt och
fattande af beslut å sådant sammanträde.

Innehåller bolagsordningen bestämmelse,
att bolagsstämmas befogenhet
skall helt eller delvis utöfvas
af vissa därtill utsedda persoBih.
till Riksd. Prat. ISOS. S Sund.

Utskottets förslag.

11) huruvida och i hvilken utsträckning
styrelsen må äga för bolaget
upptaga lån;

12) huru för bolagets förbindelser
skall ansvaras;

13) antal och belopp af försäkringar,
som skola vara tecknade, innan
bolaget må anses bildadt;

ät vensom, där garantikapital förskjutes: 14)

garantikapitalets belopp;

15) i hvilken ordning garant
bör inbetala tecknadt garantibelopp;

16) huruvida och i hvilken utsträckning
garant är pliktig att något
utöfver tecknadt garantibelopp
tillskjuta, samt under hvilka förhållanden
och i hvilken ordning garant
bör fullgöra dylik tillskottsplikt;

17) huruvida och i hvilken ordning
ränta å garantikapitalet skall
erläggas och garanti kapitalet återgäldas.

Bolagsordningen skall jämväl innehålla
bestämmelser ej mindre om
den tid, ej öfverstigande ett år från
det stadfästelse meddelats, inom
hvilken sammanträde, som i 74 §
sägs, skall hållas, än äfven om grunderna
för utöfvande af rösträtt och
fattande af beslut å sådant sammanträde.

Innehåller bolagsordningen bestämmelse,
att bolagsstämmas befogenhet
skall helt eller delvis utöfva»
af vissa därtill utsedda perso1
Afd. 1 Haft. 10

Särskilda Utskottets (N:o I) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

ner, skall hvad i denna lag om bolagsstämma
med ömsesidigt försäkringsbolag
sägs äga motsvarande
tillämpning å sammanträde med
nämnda personer.

Utskottets förslag.

ner, skall hvad i denna lag om bolagsstämma
med ömsesidigt försäkringsbolag
sägs äga motsvarande
tillämpning å sammanträde med
nämnda personer.

67 §.

Afser ömsesidigt försäkringsbolags rörelse försäkring, som i 5 § omförmäles,
skall hvad i samma paragraf är föreskrifvet äga motsvarande

tillämpning.

68 §.

Sist inom två år från bolagets bildande skall, där garantikapital förskiutes,
tecknadt garantibelopp vara till fullo kontant inbetaldt. Garant
vare skyldig att senast vid bolagets bildande afkunna särskild skriftlig
förbindelse å tecknadt garantibelopp, som är oguldet, äfvensom å tillskott,
som det enligt bolagsordningen åligger honom att tillskjuta utöfver tecknadt
garantibelopp.

69 §.

Upplöses ömsesidigt försäkringsbolag, äge garant för fordran på grund
af inbetalning af garantibelopp eller tillskott, hvarom i 66 § under 16)
förmärs, ej njuta betalning ur bolagets tillgångar förr, än bolagets öfriga
skulder blifvit till fullo guldna.

70 §.

ömsesidigt försäkringsbolags firma skall innehålla orden »ömsesidig»
samt »försäkring».

Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning
registrerad, ännu bestående firma, så ock från benämning å utländsk försäkringsanstalt,
som är allmänt känd här i riket.

Särskilda Utskottets (N;o 1) Utlåtande N:o 1.

Kuugl. May.ts förslag. TJtsJcotlets förslag.

71 §•

Innan ömsesidigt försäkringsbolag må anses bildadt, skola försäkringar
vara tecknade till antal och belopp, som bestämmas med hänsyn till
beskaffenheten af den tillämnade rörelsen; förskjutes garantikapital, må
de erforderliga försäkringarnas antal och belopp i förhållande därtill nedSätt
3/8.

72 §.

Inbjudning till teckning af delaktighet i ömsesidigt försäkringsbolag
skall vara egenhändigt underskrifven af stiftarna samt innefatta styrkt
afskrift af Konungens beslut om stadfästelse.

Teckning må ej vid sammanträde, hvarom i 74 § förmäles, tagas i
beräkning, där den ej göres å sådan inbjudning, som nu är sagd.

73 §.

Har stiftare förbehållit sig särskild förmån eller rättighet, vare det
förbehåll mot bolaget utan verkan, där det ej finnes i inbjudningen fullständigt
angifvet.

74 §.

Stiftarna åligge att i den ordning, som skall gälla om kallelse till
ordinarie bolagsstämma, för pröfning af frågan om bolagets bildande
utlysa sammanträde att hållas inom den i bolagsordningen bestämda tid.

75 §.

Styrkes vid sammanträde, som i 74 § omförmäles, genom behöriga
teckningslistor, att försäkringar blifvit tecknade till minst det antal och
belopp, som i bolagsordningen föreskrifvas, samt, där garantikapital skall
förskjutas, att detsamma blifvit till den i bolagsordningen föreskrifna del
kontant inbetaldt, skall till afgörande företagas, huruvida bolaget skall
komma till stånd; dock må beslutas, att med frågans afgörande skall
anstå till fortsatt sammanträde inom en månad därefter.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kung!. May.ts förslag. Utskottets förslag.

Beslutes, att bolaget skall komma till stånd, skall bolaget anses bildadt
samt val af styrelse och revisorer äga rum; i annat fall vare frågan
om bolagets bildande förfallen.

76 §.

Ansökning om ömsesidigt försäkringsbolags registrering skall af dess
styrelse göras.

Sådan ansökning skall innehålla ej mindre uppgift å styrelseledamöternas
fullständiga namn äfvensom om deras hemvist, än ock, där bolagets
firma ej skall tecknas af styrelsens alla ledamöter gemensamt, uppgift å
den eller dem, som äro berättigade att teckna firman, samt vara åtföljd af:

1) Konungens beslut om stadfästelse, i två styrkta afskrifter;

2) protokoll, utvisande att bolaget blifvit bildadt och styrelse utsedd;

3) samtliga teckningslistor, i hufvudskrift och styrkt afskrift.

Dessutom skall, där garantikapital enligt bolagsordningen skall förskjutas,
vid ansökningen fogas styrkt afskrift af garantiaftalet äfvensom
en af styrelseledamöterna afgifven, egenhändigt underskrifven förklaring,
huru stor del af garantikapitalet blifvit kontant inbetald samt huruvida
och i hvad mån förbindelser, som i 68 § omförmälas, blifvit aflämnade.

Varder, efter det ansökning om ömsesidigt försäkringsbolags registrering
gjorts, inbetalning å garantikapital verkställd, må anmälan därom
kunna för registrering göras.

77 §.

Under ömsesidigt försäkringsbolags bestånd må ej till utdelning af
ränta eller vinst åt garanter eller af vinst åt delägare användas annat än
den behållning, som enligt vederbörligen pröfvad balansräkning finnes
hafva uppstått å rörelsen i dess helhet, i den mån behållningen ej skall
till säkerhetsfond afsättas.

78 §.

Å bolagsstämma må ej någon för egen del eller såsom ombud för
annan deltaga i afgörande af fråga, hvari hans enskilda rätt är mot bo -

Särskilda Utskottets (N:o T) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj-.ts förslag. Utskottets förslag.

lagets stridande; och må förty ledamot, af styrelsen ej deltaga i beslut
om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för hvilken han är ansvarig, ej
heller i val af revisor.

öfver beslut, som å bolagsstämma fattas, skall genom styrelsens försorg
protokoll föras. Senast fjorton dagar efter bolagsstämman skall protokollet
vara för delägarna så ock för röstberättigade, som ej äro delägare,
tillgängligt.

79 §.

Beslut, hvarigenom delägarnas ansvarighet för bolagets förbindelser
förändras, vare ej giltigt, med mindre samtliga delägarna därtill samtyckt.

Beslut om annan ändring i bolagsordningen eller om ändring i öfriga
stadfästa grunder för bolagets verksamhet eller om bolagets upplösning
vare ej giltigt, med mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom
eller beslutet fattats å två på hvarandra följande bolagsstämmor, däraf
minst en ordinarie, och å den bolagsstämma, som sist hålles, biträdts af
minst två tredjedelar af de röstande. Är härutöfver något villkor för
beslutets giltighet i bolagsordningen bestämdt, lände ock det till efterrättelse.

80 §.

Ändring i bolagsordningen eller
i öfriga stadfästa grunder för bolagets
verksamhet skall registreras.
Styrelsen skall härom ofördröjligen
göra anmälan och därvid foga två
styrkta afskrifter af Konungens beslut
om den å ändringen meddelade
stadfästelse.

BO §.

Ändring i bolagsordningen eller
i öfriga stadfästa grunder för bolagets
verksamhet skall registreras.
Styrelsen skall härom ofördröjligen
göra ansökning och därvid foga två
styrkta afskrifter af Konungens beslut
om den å ändringen meddelade
stadfästelse.

81 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla de röstberättigade till
extra bolagsstämma.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N;o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Sådan bolagsstämma skall af styrelsen utlysas, då det för uppgifvet
ändamål skriftligen påfordras af minst en tiondedel af samtliga röstberättigade
eller det mindre antal, som må vara i bolagsordningen bestämdt.

Vid extra bolagsstämma må ej till afgörande företagas ärende, som
ej varit i kallelsen till stämman angifvet.

82 §.

Har styrelsen ej senast inom
fjorton dagar efter påfordran, hvarom
i 81 § är sagdt, utlyst bolagsstämma
att hållas inom en månad,
där ej annat af bolagsordningen föranledes,
eller underlåter styrelsen
att i föreskrifven ordning kalla de
röstberättigade till bolagsstämma,
har magistrat eller kronofogde i
orten att, på anmälan af röstberättigad,
ofördröjligen utlysa bolagsstämma.

Har styrelsen ej senast inom
fjorton dagar efter påfordran, hvarom
i 81 § är sagdt, utlyst bolagsstämma
att hållas inom en månad,
där ej annat af bolagsordningen föranledes,
eller underlåter styrelsen
att i föreskrifven ordning kalla de
röstberättigade till ordinarie bolagsstämma,
har magistrat eller kronofogde
i orten att, på anmälan af
röstberättigad, ofördröjligen utlysa
bolagsstämma.

83 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller delägare eller röstberättigad,
som ej är delägare, att beslut, som å bolagsstämma fattats, icke
i behörig ordning tillkommit eller eljest strider mot lag eller författning
eller mot bolagsordningen eller öfriga stadfästa grunder för bolagets
verksamhet, äge därå tala genom stämning å bolaget inom tva manader
från beslutets dag. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Hvad om klander af bolagsstämmobeslut nu är sagdt äge motsvarande
tillämpning i fråga om talan å beslut, som fattats vid sammanträde,
hvarom i 74 § förinäles.

84 §.

ömsesidigt försäkringsbolag skall företrädas af en styrelse, bestående
af tre eller flera ledamöter.

Särskilda Utskottets (N:o T) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Ledamot af styrelsen skall vara i Sverige bosatt svensk undersåte.

Val af styrelseledamot må ej afse längre tid än fem år. Styrelseledamot
må, Ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till
anda, kunna genom beslut å bolagsstämma från uppdraget skiljas.

Ändring i styrelsens sammansättning skall ofördröjligen för registrering
anmälas.

85 §.

Vill styrelsen klandra beslut, som å bolagsstämma fattats, eller eljest
kära till bolaget, kalle de röstberättigade till bolagsstämma för val af
ombud att i den tvist föra bolagets talan. Stämning skall anses delgifven,
då den blifvit å stämman föredragen; dock vare i fall, som i 88 § afses,
styrelsens rätt till talan bevarad, om inom där stadgad tid stämman
blifvit utlyst att ofördröjligen hållas.

86 §.

Skriftlig afhandling, som för ömsesidigt försäkringsbolag ingås, skall
undertecknas å dess vägnar och med utsättande af dess firma. Vid firmateckning
skola de, som äro berättigade att teckna firman, jämväl underskrifva
sina namn.

Firman skall, där ej annorlunda blifvit bestämdt, tecknas af styrelsens
alla ledamöter gemensamt.

Är afhandling, som för bolaget ingås, ej behörigen underskrifven å
dess vägnar, svare de, som underskrifvit afhandlingen, för hvad sålunda
slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

87 §.

Inskränkning i styrelsens befogenhet att företräda bolaget vare utan
verkan mot eu hvar, som ej visas hafva ägt kännedom om den inskränkning.

Särskilda Utskottets (N:o T) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

Bestämmelse, innefattande sådan inskränkning, må ej registreras, där
ej fråga är om inskränkning i befogenheten att för bolaget upptaga lån.

88 §.

Styrelsen äge förordna ombud att å bolagets vägnar söka, kära och
svara, så ock eljest föra bolagets talan.

Ej må dock prokurist för bolaget antagas.

89 §.

Såsom styrelsens beslut galle, där ej annorlunda är i bolagsordningen
bestämdt, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta röstande
förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden
vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i afgörande af fråga, hvari hans
enskilda rätt är mot bolagets stridande.

90 §.

Styrelsen åligge att vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af bolaget meddelas och ej strida
mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller öfriga stadfästa
grunder för bolagets verksamhet.

91 §.

Ordinarie bolagsstämma skall
hållas inom sex månader efter utgången
af hvarje räkenskapsår. A
den bolagsstämma skall styrelsen
framlägga förvaltningsberättelse
jämte balansräkning för det förflutna
året tillika med det utlåtande,
som enligt 95 § bör af revisorerna
afgifva s.

91 §.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

Minst åtta dagar före ordinarie
bolagsstämma skall förteckning å de
ärenden, som därvid skola förekomma,
genom styrelsens försorg
hållas för de röstberättigade tillgänglig.
Ärende, som ej varit å
förteckningen upptaget, må ej utan
samtliga närvarande röstberättigades
samtycke vid stämman till afgörande
företagas, där det ej omedelbart
föranledes af förvaltningsberättelsen
eller balansräkningen eller revisorernas
utlåtande, eller ock enligt bolagsordningen
skall vid stämman
afgöras.

Vill röstberättigad hänskjuta
ärende till pröfning å stämman,
göre hos styrelsen anmälan därom
minst fjorton dagar före stämman.

92 §.

Öfver de å bolagsstämma röstberättigade
skall genom styrelsens
försorg hållas förteckning. Af den
förteckning äge en hvar vid anfordran
taga kännedom.

Utskottets förslag.

92 §.

Vill röstberättigad hänskjuta
ärende till pröfning å stämman,
göre hos styrelsen anmälan därom
minst fjorton dagar före stämman.

93 §.

Den förvaltningsberättelse, som styrelsen, efter ty i 91 § sägs, har
att för hvarje räkenskapsår å bolagsstämma framlägga, skall uttryckligen
angifva den vinst eller förlust, som af rörelsen under året uppkommit.

Förvaltningsberättelsen och balansräkningen skola minst en månad
före stämman tillhandahållas revisorerna samt, tillika med dessas utlåtande,
Bill. till lliksd. Prof. 1903. 8 Sand. 1 Afd. 1 liäft. 11

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. May.ts förslag. Utskottets förslag.

minst åtta dagar före stämman i tillräckligt antal exemplar hållas för de
röstberättigade tillgängliga.

94 §.

Å den bolagsstämma, där styrelsens förvaltningsberättelse och balansräkningen
jämte revisorernas utlåtande framläggas, skall jämväl frågan
om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid berättelsen om
fattar företagas till behandling.

Yrkas af minst en tiondedel af samtliga röstberättigade, att med
afgörande af den fråga skall anstå till fortsatt stämma inom två månader,
må sådant anstånd ej förvägras.

Varder talan å förvaltningen under den tid berättelsen omfattar ej
anställd inom ett år från det berättelsen å bolagsstämma framlades, vare
så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.

Utan hinder däraf att ansvarsfrihet beviljats, äge bolaget att, inom
två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades, i afseende
å förvaltningen anställa talan mot styrelseledamot, som visas hafva
i berättelsen eller balansräkningen mot bättre vetande meddelat oriktig
uppgift, där denna kan antagas hafva inverkat å beslutet om ansvarsfrihet.

95 §.

Styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola granskas af en
eller flera revisorer, öfver granskningen skall för hvarje räkenskapsår
skriftligt utlåtande afgifvas.

Val af revisor må ej afse längre tid än två år. Revisor må, ändå
att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genombeslut
å bolagsstämma skiljas från uppdraget.

Hvad i 90 § är om styrelse stadgadt skall äga motsvarande tilllämpning
å revisorer.

96 §.

Revisor skall äga ständig tillgång till bolagets alla böcker, räkenskaper
och andra handlingar; och må af honom begärd upplysning angående
förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Knngl. May.ts förslag. Utskottets förslag.

97 §.

Hafva revisorer i sitt utlåtande mot bättre vetande lämnat oriktig
uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik, i förvaltningsberättelsen
eller balansräkningen meddelad uppgift, eller vid fullgörandet
af sitt uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som låtit sådant
komma sig till last, bolaget ansvariga för all däraf uppkommande skada,
eu för alla och alla för en. Ej må dock talan härom anställas, sedan
två ar förflutit från det revisorernas utlåtande å bolagsstämma framlades.

98 §.

Afträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, som börjar
inom två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades,
äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, anställa
klander å förvaltningen för det räkenskapsår berättelsen afser.

Inträffar konkurs inom två år från det revisorernas utlåtande å bolagsstämma
framlades, stånde konkursboet öppet att mot dem anställa
sådan talan, som i 97 § förmäles.

99 §.

De vid ömsesidigt försäkringsbolags
bildande och därefter före
utgången af andra räkenskapsåret
till organisation använda kostnader
må i bolagets balansräkning upp -

99 §.

De vid ömsesidigt försäkringsbolags
bildande och därefter före
utgången af andra räkenskapsåret
till organisation använda kostnader
må, där sådant i bolagsordningen be -

Särskilda Utskottets (N:o T) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

föras såsom- tillgång; dock skola
dessa organisationskostnader i bolag,
hvars rörelse allenast afser lifförsäkring,
vara afskrifna senast vid
utgången af det tionde räkenskapsåret
sålunda, att vid utgången af
det sjätte året skall hafva afskrifvits
minst en femtedel och vid utgången
af hvarje följande år ytterligare
minst en femtedel för hvarje år,
samt i annat bolag afskrifvas med
minst en åttondel för hvarje efter
andra räkenskapsåret följande år.

Kostnad, som under loppet af
ett räkenskapsår användts till anskaffande
af nya lifförsäkringar, må
i balansräkningen uppföras såsom
tillgång, dock icke till högre belopp
än en och en half procent af summan
af de under året anskaffade
och på bolagets eget ansvar bibehållna,
i kraft varande lifförsäkringar,
lifränteförsäkringar oräknade.
Har anskaffningskostnad för något
år sålunda uppförts såsom tillgång,
skall den afskrifvas med minst en
femtedel för hvarje år.

Innan organisations- och anskaffningskostnader
fullständigt afskrifvits,
må icke till garanter och delägare
utdelas sammanlagdt mera än
fem procent å inbetaldt garantikapital.

Utskottets förslag.

stämmes, i bolagets balansräkning
uppföras såsom tillgång; dock skola
dessa organisationskostnader i bolag,
hvars rörelse allenast afser lifförsäkring,
vara afskrifna senast vid utgången
af det tionde räkenskapsåret
sålunda, att vid utgången af det
sjätte året skall hafva afskrifvits
minst en femtedel och vid utgången
af hvarje följande år ytterligare
minst en femtedel för hvarje år,
samt i annat bolag afskrifvas med
minst en åttondel för hvarje efter
andra räkenskapsåret följande år.

Innan organisations- och anskaffningskostnader
fullständigt afskrifvits,
må icke för något år till garanter
och delägare utdelas sammanlagdt
mera än fem procent å inbetaldt
garantikapital till den del
detta icke må hafva blifvit till garanterna
återbetaldt.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

100 §.

Där uti meddelanden, som äro afsedda för allmänheten, vid angifvande
af bolagets fonder inräknas oguldna förbindelser af garanter, skall
beloppet af sådana förbindelser särskildt utsättas.

101 §.

Finnas ömsesidigt försäkringsbolags
tillgångar enligt vederbörligen
pröfvad balansräkning icke
motsvara dess skulder, de i 120 och
126 §§ föreskrifna fonder inberäknade,
skall, där ej allenast bolagets
tillgångar häfta för dess förbindelser,
det belopp, hvartill bristen, i den
män den ej varder täckt genom nedsättning
af den i 126 § omförmälda
säkerhetsfond, uppgår, med tillägg
af högst en tiondedel ofördröjligen
af styrelsen uttaxeras å dem, som
varit delägare i bolaget under hela
eller någon del af den tid balansräkningen
afser; är delägarnas personliga
ansvarighet till visst belopp
begränsad, skall uttaxeringen därefter
jämkas.

Varder bristen ej genom uttaxering,
på sätt nu är sagdt, täckt,
eller häfta allenast bolagets tillgångar
för dess förbindelser, skall
i förra fallet hvad af bristen icke
kunnat genom uttaxering täckas,

101 §.

Finnas ömsesidigt försäkringsbolags
tillgångar enligt vederbörligen
pröfvad balansräkning icke
motsvara dess skulder, de i 120 och
126 §§ föreskrifna fonder inberäknade,
skall, där ej för bolagets förbindelser
häfta allenast dess tillgångar,
det belopp, hvartill bristen, i den
mån den ej varder täckt genom nedsättning
af den i 126 § omförmälda
säkerhetsfond, uppgår, med tillägg
af högst en tiondedel ofördröjligen
af styrelsen uttaxeras å dem, som
varit delägare i bolaget under hela
eller någon del af den tid balansräkningen
afser; är delägarnas personliga
ansvarighet till visst belopp
begränsad, skall uttaxeringen därefter
jämkas.

Särskilda Utskottets (N:o T) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

och i senare fallet hela bristen, i den
mån den ej varder genom nedsättning
af den i 126 § oinförmälda
säkerhetsfond täckt, utjämnas genom
nedsättning af försäkringsbeloppen,
där ej annorlunda är i bolagsordningen
föreskrifvet.

Ej må dock, där garantikapital
förskjutits, uttaxering eller nedsättning
af försäkringsbeloppen äga rum,
så länge bristen ej öfverstiger det
inbetalda garantikapitalet till den
del detta icke må hafva blifvit till
garanterna återbetaldt.

Utskottets förslag.

och i senare fallet hela bristen, i
den mån den ej varder genom nedsättning
af den i 126 § omförmälda
säkerhetsfond täckt, utjämnas genom
nedsättning af försäkringsbeloppen,
där ej annorlunda är i bolagsordningen
föreskrifvet.

Ej må dock, där garantikapital
förskjutits, uttaxering eller nedsättning
af försäkringsbeloppen äga ruin,
så länge bristen ej öfverstiger det
inbetalda garantikapitalet till den
del detta icke må hafva blifvit till
garanterna återbetaldt.

102 §.

Uttaxering eller nedsättning, hvarom i 101 § förmäles, skall ske i
förhållande till en hvar delägares försäkringsbelopp, där ej annan grund
är i bolagsordningen bestämd.

103 §.

Inbetalning af medel, som enligt 101 § uttaxerats, må fördelas på
terminer, dock ej flera än sex eller med mera än ett hälft år mellan
hvarje inbetalning.

104 §•

Beslut om uttaxering skall, där ej annorlunda finnes i bolagsordningen
föreskrifvet, minst en månad före den för hvarje inbetalning bestämda
dag delgifvas i den ordning, som för kungörande af meddelanden
åt delägarna finnes stadgad.

105 §.

Å delägare uttaxeradt belopp, som ej å utsatt tid erlägges, skall
ofördröjligen utsökas. Finnes vid utmätning delägare sakna genast utmät -

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

ningsbar tillgång till utsökta beloppets tulla gäldande eller varder delägares
egendom afträdd till konkurs, skall, i den mån brist, som jämlikt
101 § skall täckas genom uttaxering, icke genom de erlagda beloppen
blifvit täckt, i förra fallet hvad som brister och i senare fallet hvad å
delägaren belöper uttagas hos öfriga delägare så långt deras ansvarighet
räcker; och skola i ty fall de för första uttaxeringen gällande grunder
lända till efterrättelse.

106 §.

Afträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, må den
delägare åliggande personliga ansvarighet för bolagets förbindelser göras
gällande endast i den mån bolagets tillgångar ej förslå till gäldande af
dess skulder samt allenast i den ordning, som i 107 och 108 §§ sägs.

107 §.

A det sammanträde i bolagets konkurs, då förslag till sista utdelningen
af bolagets tillgångar framlägges, skall, där brist för borgenärerna
uppstår, af konkursförvaltningen jämväl framläggas förslag till uttaxering
å delägarna, så långt deras ansvarighet räcker, af det för bristens täckande
erforderliga belopp. Sådan uttaxering skall verkställas efter de i 101
och 102 §§ stadgade grunder, dock att uttaxeringen skall ske å dem, som
vid konkursens början voro eller under hela eller någon del af det före
konkursens början närmast förflutna året varit delägare i bolaget.

Öfver detta förslag, som skall genom konkursförvaltningens försorg
hallas tillgängligt, ma klandertalan föras i samma ordning, som angående
klander af utdelningsförslag finnes i konkurslagen stadgad. Sådan talan
må jämväl af delägare anställas.

108 §.

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blifvit af första
domstolen i konkurssaken pröfvadt, åligge det sysslomannen i konkursen
att ofördröjligen i den ordning, som för kungörande af meddelanden åt
delägarna finnes stadgad, infordra uttaxerade beloppen.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maf.ts förslag. Utskottets förslag.

Infordradt belopp, som ej å utsatt tid erlägges, skall af sysslomännen
utsökas; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika gällande
som domstols laga kraft ägande dom.

Finnes vid utmätning delägare sakna genast utmätningsbar tillgång
till utsökta beloppets fulla gäldande, eller varder delägares egendom afträdd
till konkurs, galle hvad i 105 § är stadgadt.

Är ej förslaget till uttaxering af alla borgenärerna och delägarna
gilladt, må ej utdelning ske, innan tid för klanders anställande är försutten.
Har förslaget öfverklagats, ma ej belopp, som klandret afser,
annorledes än mot borgen utdelas, förrän slutlig dom öfver klandret fallit.

109 §.

Finnes ömsesidigt försäkringsbolag sakna till registret anmäld, behörig
styrelse, äge delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, eller
borgenär hos rätten eller domaren göra ansökning om bolagets upplösning.
Kungörelse härom med uppgift om tiden, när ansökningen kommer
att af rätten pröfvas, skall af rätten eller domaren utfärdas och
minst tre månader före nämnda tid införas i allmänna tidningarna, sa
ock i ortstidning, genom hvilken kallelse till bolagsstämma skall bringas
till delägarnas kännedom. Rätten eller domaren äge ock, där så äskas,
förordna en eller flera personer att emellertid såsom gode män företräda
bolaget. Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta förhållandet fortfar, förklare
rätten bolaget upplöst och förordne en eller flera likvidatorer att
dess likvidation verkställa.

Om beslut, hvarigenom bolaget förklarats upplöst, sa ock om förordnande,
som enligt denna § meddelas, skall underrättelse ofördröjligen
genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

110 §.

Afträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, skall
bolaget anses upplöst den dag, då dess konkursansökning till rätten eller
domaren ingafs, eller då, i anledning af borgenärs ansökning om konkurs,
offentlig stämning utfärdades. Underrättelse om den offentliga stämningen

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kwigl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

skall, samtidigt med kungörelsen därom, genom rättens eller domarens
försorg afsändas för registrering.

in §.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär af styrelsen
eller, där bolaget vid konkursens början var upplöst, af likvidatorerna;
dock må ny styrelse eller nya lik vidatorer kunna under konkursens
fortgång i behörig ordning utses.

112 §.

Upplöses ömsesidigt försäkringsbolag af annan anledning än i 109,
110 eller 136 § sägs, skall likvidation verkställas af styrelsens ledamöter
såsom likvidatorer, där ej, till följd af bolagsordningens bestämmelse eller
bolagets beslut, en eller flera särskilda likvidatorer utses. Uppdraget att
vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen blifvit afslutad, men
må när som helst kunna af bolaget återkallas.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla upplösning,
hvarom nu är fråga, med uppgift å dem, som, enligt hvad i denna paragraf
är sagdt, skola vara bolagets likvidatorer, äfvensom å dem, hvilka
enligt bolagets beslut äga teckna bolagets firma. Afgår likvidator eller
utses ny sådan, skall ock därom anmälan för registrering ofördröjligen
göras.

113 §•

Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å bolagets
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder och
uppgöra balansräkning.

Så snart utan uppenbar skada ske kan, skall bolagets egendom i
penningar förvandlas, där ej annat föranledes af bestämmelserna i 139

-144 §§•

114 §.

Där ej annat föranledes af bestämmelserna i 139—144 §§, galle om
likvidatorers befogenhet att företräda bolag och deras skyldigheter i
Bih. till Riksd. Prot 1903. 8 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 12

Särskilda TJtskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

tillämpliga delar hvad angående styrelse är stadgadt, dock äge likvidatorer
ej, utan särskildt, af bolaget erhållet bemyndigande, afyttra dess
fasta egendom annorledes än genom försäljning å offentlig auktion.

Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg af orden
Di likvidationD.

I öfrigt skall hvad i 86 § finnes föreskrifvet i fråga om underskrifvande
af afhandling, som under bolagets bestånd å dess vägnar
ingås, så ock om påföljd för försummelse härutinnan äga motsvarande
tillämpning under bolagets likvidation.

ömsesidigt försäkringsbolags tillgångar må ej mellan delägarna skiftas,
innan den i årsstämningen utsatta dag är förbi och all veterlig gäld
bli fvit betald.

Finnas, sedan bolagets alla å den i årsstämningen utsatta inställelsedag
anmälda eller eljest kända skulder blifvit guldna, tillgångar, de där
enligt bolagsordningens bestämmelse kunna fördelas bland dem, som vid
bolagets upplösning voro delägare i bolaget, skall fördelningen ske i förhållande
till en hvar delägares försäkringsbelopp, där ej annan grund
finnes i bolagsordningen bestämd.

Då likvidationen afslutats, skall anmälan därom ofördröjligen af
likvidatorerna för registrering göras.

Åtnöjes ej delägare eller garant med skifte af bolagets tillgångar
eller med åtgärd, som under likvidationen vidtagits, skall talan hos domstol
anhängiggöras inom ett år från den dag likvidationen afslutades.
Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Lag samma vare, där i fall, som i 189 § afses, försäkringsinspektionen
ej åtnöjes med skifte eller åtgärd, hvarom nu är sagdt.

115 §.

116 §.

117 §.

Har ömsesidigt försäkringsbolag
kommit under likvidation eller

117 §.

Har ömsesidigt försäkringsbolag
kommit under likvidation eller

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

i konkurstillstånd, äge delägare hafva
försäkringsaftalet, där ej bolaget vid
anfordran ställer säkerhet för aftalets
fullgörande. Försäkringsaftal,
som ej sålunda häfts, skall upphöra
att gälla ett år efter likvidationens
eller konkursens början, där ej aftalets
giltighet dessförinnan upphört.

Upphör, enligt hvad nu är sagd!,
försäkringsaftalet att gälla, äge dock
delägaren återfå den på försäkringen
belöpande andel uti den i 120 §
omförmälda försäkringsfond, i den
mån bolagets tillgångar därtill förslå.

Hvad i denna paragraf är stadgadt
galle ej försäkringsaftal, som
afses i 139 §.

Om häfvande af sjöförsäkringsaftal
stadgas i sjölagen.

Utskottets förslag.

Upphör, enligt hvad nu är sagdt,
försäkringsaftalet att gälla, äge dock
delägaren återfå den på försäkringen
belöpande andel uti den i 120 §
omförmälda försäkringsfond, i den
mån bolagets tillgångar därtill förslå.

Hvad i denna paragraf är stadgadt
gälle ej Ivfförsäkringsaftal.

Om häfvande af sjöförsäkrings*
aftal stadgas i sjölagen.

118 §.

ömsesidigt försäkringsbolag vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda
genom lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där
styrelsen enligt bolagsordningen har sitt säte.

Innehåller bolagsordningen föreskrift, att tvister mellan bolaget och
styrelsen eller ledamot däraf eller delägare eller röstberättigad, som ej är
delägare, skola hänskjutas till afgörande af en eller flera skiljemän, äge
den föreskrift samma verkan, som skiljeaftal tillkommer, och gälle om
påkallande af föreskriftens tillämpning hvad om stämning finnes stadgadt.

119 §.

öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller delägare eller röstberättigade,
som ej äro delägare, denna lag eller bolagsordningen eller
öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet, svare de för all däraf
uppkommande skada, en för alla och alla för en.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utåtande N:o 1.

Kungi. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

Om försäkringsfond och säkerhetsfond.

120 §.

Försäkringsbolag skall i sin balansräkning
afsätta försäkringsfond.
Försäkringsfonden innefattar:

1) ersättningsreserven, motsvarande
försäkringsbelopp, som anmälts
eller förfallit till ersättning, men icke
blifvit utbetalda;

2) premiereserven, motsvarande
sammanlagda värdet af alla löpande
försäkringar.

Omfattar bolagets rörelse olika
försäkringsgrenar, skall för hvarje
försäkringsgren särskild försäkringsfond
afsättas.

Efter de grunder, som sålunda
gälla för beräkningen af den på försäkring
belöpande andel i försäkringsfonden,
beräknas äfven värdet
af försäkringstagarens fordran hos
bolaget på grund af försäkringsaftalet.

121 §.

För bolag, som drifver lifförsäkringsrörelse,
skall, utom i fall,
som i 128 § 1 mom. afses, premiereserven
för lifförsäkringar minst
uppgå till skillnaden mellan kapital -

120 §.

Försäkringsbolag skall i sin balansräkning
såsom skuld upptaga försäkringsfond.

Försäkringsfonden innefattar:

1) ersättningsreserven, motsvarande
försäkringsbelopp, som anmälts
eller förfallit till ersättning men icke
blifvit utbetalda;

samt, där bolaget uppbär premie
för försäkring löpande utöfver tiden
för räkenskapsårets utgång:

2) premiereserven, motsvarande
sammanlagda värdet af alla löpande
försäkringar.

Omfattar bolagets rörelse olika
försäkringsgrenar, skall för hvarje
försäkringsgren särskild försäkringsfond
upptagas.

Efter de grunder, som sålunda
gälla för beräkningen af den på
försäkring belöpande andel i försäkringsfonden,
beräknas äfven värdet
af försäkringstagarens fordran
hos bolaget på grund af försäkringsaftalet.

121 §.

För bolag, som drifver livförsäkringsrörelse,
skall premiereserven
för lifförsäkringar minst uppgå till
skillnaden mellan kapitalvärdet af
bolagets förbindelser på grund af

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj;ts förslag.

värdet af bolagets förbindelser på
grund af löpande lifförsäkringar och
kapitalvärdet af de nettopremier,
som lifförsäkringstagarna må hafva
att ytterligare erlägga. Från kapitalvärdet
af bolagets förbindelse på
grund af lifförsäkring må afräknas
belopp, som bolaget förskjutit mot
säkerhet i försäkringsbrefvet inom
dettas återköpsvärde.

Varda, sedan bolag, hvars rörelse
afser lifförsäkring, börjat sin
verksamhet, grunderna för beräkning
af dess premiereserv för lifförsäkringar
ändrade, och föranleder ändringen
skyldighet att för äldre
försäkringar i balansräkningen upptaga
premiereserv till högre belopp
än efter förut gällande grunder, må
försäkringsinspektionen med afseende
å fullgörandet af denna skyldighet
medgifva bolaget sådant anstånd,
att under viss tid, ej öfverstigande
femton år, premiereserven för sådana
försäkringar må upptagas till lägre
belopp än efter de nya grunderna;
dock att skillnaden årligen skall
minskas i enlighet med en af försäkringsinspektionen
fastställd plan.

122 §.

Har försäkring återförsäkrats hos
inländskt bolag, som enligt denna
lag är berättigadt att drifva försäkringsrörelse,
vare, utom i det fall,

Utskottets förslag.

löpande lifförsäkringar och kapitalvärdet
af de nettopremier, som lifförsäkringstagarna
må hafva att ytterligare
erlägga. Från kapitalvärdet
af bolagets förbindelse på grund af
lifförsäkring må afräknas belopp,
som bolaget förskjutit mot säkerhet
i försäkringsbrefvet inom dettas återköpsvärde.

Varda, sedan bolag, hvars rörelse
afser lifförsäkring, börjat sin
verksamhet, grunderna för beräkning
af dess premiereserv för lifförsäkringar
ändrade, och föranleder ändringen
skyldighet att för äldre
försäkringar i balansräkningen upptaga
premiereserv till högre belopp
än efter förut gällande grunder, må
försäkringsinspektionen med afseende
å fullgörande af denna skyldighet
medgifva bolaget sådant anstånd,
att under viss tid, ej öfverstigande
femton år, premiereserven för sådana
försäkringar må upptagas till lägre
belopp än efter de nya grunderna;
dock att skillnaden årligen skall
minskas i enlighet med eu af försäkringsinspektionen
fastställd plan.

122 §.

Har försäkring återförsäkrats hos
inländskt bolag, som enligt denna
lag är berättigadt att drifva försäkringsrörelse,
vare, utom i det fall,

Särskilda Utskottets (N:o T) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

som i 164 § 2 mom. afses, det bolag,
åt hvilket återförsäkringen meddelats,
fritaget från förpliktelsen att
för det återförsäkrade beloppet göra
afsättning till försäkringsfond.

Hafva särskilda inländska försäkringsbolag,
som enligt denna lag
äro berättigade att drifva försäkringsrörelse,
öfvertagit försäkring
under gemensam ansvarighet en för
alla och alla för en, vare hvart och
ett af bolagen pliktigt att göra afsättning
till försäkringsfond allenast
för så stor del af försäkringen, som,
enligt aftal mellan bolagen, på det
bolag belöper.

123 §.

Tillgångar motsvarande försäkringsfonden
för lifförsäkringar skola
redovisas:

1) i obligationer, som utfärdats
eller garanterats af staten;

2) i allmänna hypoteksbankens
obligationer;

8) i fordringsbevis, utfärdade af
riksbanken eller af annan bank,
hvars reglemente blifvit af Konungen
fastställdt;

Utskottets förslag.

som i 164 § 2 mom. afses, det bolag,
åt hvilket återförsäkringen meddelats,
fritaget från förpliktelsen att
för det återförsäkrade beloppet göra
afsättning till försäkringsfond. Sam
ma vare ock förhållandet i fråga om
försäkring, som återförsäkrats hos utländsk
försäkringsanstalt, där försäkring
sinspektionen anser afsättning till
försäkringsfond icke med hänsyn till
försäkringstagarnas säkerhet vara erforderlig.

123 §.

Tillgångar motsvarande försäkringsfonden
för lifförsäkringar skola
redovisas:

1) i obligationer, som utfärdats
eller garanterats af staten;

2) i allmänna hypoteksbankens
obligationer;

3) i fordringsbevis, utfärdade af
riksbanken eller af annan bank,
hvars reglemente blifvit af Konungen
fastställdt;

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande U:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

4) i obligationer eller andra
skuldförbindelser, som utfärdats eller
garanterats af svensk kommun;

5) i skuldförbindelser, för hvilka
bolaget äger säkerhet genom inteckning
i fast egendom inom så
stor del, ej öfverstigande två tredjedelar,
af senast fastställda taxeringsvärde,
som af försäkringsinspektionen
genom särskilda föreskrifter
bestämmes; så ock i skuldförbindelser
med säkerhet af inteckning
intill fulla taxeringsvärdet i
bolaget tillhörig fastighet, som är
afsedd för inrymmande af lokal
för bolagets rörelse, eller, där bolaget
äger flera sådana fastigheter,
i en af dem;

6) i sådana af enskilda järnvägar
eller industriella inrättningar
utfärdade obligationer, utländska
statsobligationer och andra värdehandlingar,
som till sin art och till
den säkerhet de erbjuda kunna anses
jämförliga med några af de under
1)—5) nämnda.

De i enlighet med bestämmelserna
i 48 eller 99 § såsom tillgång
uppförda anskaffningskostnader
må ock, med den inskränkning,
som följer af hvad i 136 § är
föreskrifvet, användas till redovisning
af tillgångar motsvarande försäkringsfonden.

Utskottets förslag.

4) i obligationer eller andra
skuldförbindelser, utfärdade eller
garanterade af svensk kommun, som
till lånets upptagande eller garanterande
erhållit Konungens tillstånd;

5) i skuldförbindelser, för hvilka
bolaget äger säkerhet genom inteckning
i fast egendom inom två
tredjedelar af senast fastställda taxeringsvärde,
så ock med försäkringsinspektionens
medgifvande i skuldförbindelser
med säkerhet af inteckning
intill fulla taxeringsvärdet i
bolaget tillhörig fastighet, som är
afsedd för inrymmande af lokal
för bolagets rörelse, eller, där bolaget
äger flera sådana fastigheter,
i en af dem; dock att i hvarje fall
åbyggnad å egendom skall, för att
inteckning i egendomen må godkännas,
vara brandförsäkrad i något med
vederbörligen fastställd bolagsordning
försedt brandförsäkringsbolag inom
riket;

De i enlighet med bestämmelserna
i 48 eller 99 § såsom tillgång
uppförda anskaffningskostnader
må ock användas till redovisning af

Särskilda Utskottets (No 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

tillgångar motsvarande försäkringsfonden,
så länge försäkringsinspektionen
finner sådant kunna ske, utan att
försäkringstagarnas säkerhet därigenom
äfventyras.

124 §.

Meddelar försäkringsbolag brandförsäkring
för all framtid eller för
längre tid än tio år, skola tillgångar
motsvarande försäkringsfonden
för sådana försäkringar redovisas
i värdehandlingar af den i
123 § under 1)—6) omförmälda
beskaffenhet.

124 §.

Meddelar försäkringsbolag försäkring
af annat slag än lifförsäkring,
och meddelas sådan försäkring
för all framtid eller för längre
tid än tio år, skola tillgångar motsvarande
försäkringsfonden för sådana
försäkringar redovisas i värdehandlingar
af den i 123 § under
1)—6) omförmälda beskaffenhet.

125 §.

De värdehandlingar, i hvilka enligt 123 eller 124 § tillgångar motsvarande
försäkringsfond redovisas, skola förvaras afskilda från bolagets
öfriga tillgångar och under minst två särskilda lås med olika nycklar,
af hvilka en innehafves af ett af Konungens befallningshafvande förordnadt
ombud. I de sålunda förvarade handlingarna njute försäkringstagarna
panträtt såsom i handfången pant till säkerhet för fullgörandet af
bolagets på försäkringsaftalen grundade förbindelser.

För hvarje år skall, senast efter det balansräkning för året blifvit
upprättad och å bolagsstämma pröfvad, bolaget sätta i sådant förvar, som
nyss är sagdt, de värdehandlingar, i hvilka inträdd ökning af försäkringsfond
redovisas. Skulle enligt balansräkningen för något år försäkringsfond
nedgå, så att de i särskildt förvar satta värdehandlingarna komma
att uppgå till högre belopp än fonden, har försäkringsinspektionen att på
framställning af bolaget lämna tillstånd till utbekommande af värdehandlingar
svarande emot öfverskottet. Bolaget äge jämväl för utbetalande
af förfallet försäkringsbelopp, för hvilket afsättning till försäkringsfonden
ägt rum, utbekomma värdehandlingar, i den man sadant af försäkrings -

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o i.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

inspektionen pröfvas kunna ske utan förfång för försäkringstagarnas säkerhet.
Utbyte af värdehandling, som i denna paragraf afses, emot annan
sådan värdehandling må äga rum när sådant af bolaget påkallas.

Visar bolaget, att för bevakande af dess rätt på grund af värdehandling,
som, enligt hvad nu är sagdt, blifvit satt i särskildt förvar, eller
för annat dylikt ändamål tillgång till sådan handling erfordras för bolaget,
vare ombudet pliktigt att till bolaget emot kvitto utlämna handlingen
mot skyldighet för bolaget att inom skälig tid återställa densamma eller
aflämna annan lika god handling.

Det åligge ombudet att, när bolaget befinnes ej fullgöra de i denna
paragraf stadgade skyldigheter, därom ofördröjligen göra anmälan hos
försäkringsinspektionen.

Ombudet uppbär af bolaget arfvode till belopp, som af Konungen
bestämmes.

126 §.

Försäkringsbolag, som drifver
lifförsäkringsrörelse, skall, på sätt här
nedan sägs, göra afsättning till säkerhetsfond.

Intill dess säkerhetsfonden uppgår
till summan af en fyrtiondedel
af försäkringsfonden för lifförsäkringar
och en tvåhundradedel af lifförsäkringarnas
sammanlagda belopp,
skall till säkerhetsfond afsättas den
behållning, som tinnes hafva uppstått
å rörelsen i dess helhet, sedan
afsättning till den i 26 § omförmälda
reservfond ägt rum; dock att,
i fråga om försäkringsaktiebolag, till
aktieägare och försäkringstagare, och,
i fråga om ömsesidigt försäkringsbolag,
till garanter och delägare
må utdelas sammanlagdt högst fem

Bill. till lliksd. Prut. 1903. 8 Sami.

126 §.

Försäkringsbolag, som drifver
lifförsäkringsrörelse, skall, på sätt
här nedan sägs, göra afsättning till
säkerhetsfond.

Intill dess säkerhetsfonden uppgår
till ett belopp motsvarande en
tjugondedel af försäkringsfonden för
UJ,försäkringar, skall till säkerhetsfond
årligen afsättas minst hälften af den
behållning, som finnes hafva uppstått
å rörelsen i dess helhet, sedan
afsättning till den i 26 § omförmälda
reservfond ägt rum; dock att
försäkringsinspektionen är berättigad
att för visst fall medgifva, att mindre
årlig afsättning än nu sagts må
äga rum, där inspektionen anser sådant
kunna ske utan fårgång för försäkringstagarnas
säkerhet. JM säker1
Afd. 1 Häft. 13

Särskilda Utskottets (N:o T) Utlåtande N.o 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

procent å inbetaldt aktie- eller garantikapital.
Vid beräkning af sammanlagda
försäkringsbeloppen skall
hänsyn tagas allenast till de belopp,
för hvilka bolaget är pliktigt att
göra afsättning till liflörsäkringsfonden,
och uppskattning af lifräntas
försäkringsbelopp ske enligt den i
6 § stadgade grund.

Då säkerhetsfonden uppgår till
ofvan sagda summa, skall af den
behållning, som återstår, sedan behörig
afsättning till reservfond ägt
rum, samt till aktieägare och försäkringstagare
eller till garanter och
delägare utdelats sammanlagdt högst
fem procent å inbetaldt aktie- eller
garantikapital, minst en tiondedel
afsättas till säkerhetsfonden. Uppgår
säkerhetsfonden till dubbla beloppet
af samma summa, vare afsättning
till fonden ej erforderlig;
nedgår fonden under det sålunda
stadgade belopp, skall afsättning
därtill ånyo vidtaga. Ej må återbetalning
af garantikapital äga rum,
där ej säkerhetsfonden uppgår till
sagda belopp.

Nedsättning af säkerhetsfond må
icke utan särskildt tillstånd af försäkringsinspektionen
äga rum, där
sådant ej erfordras för betäckande
af förlust, som icke kunnat ersättas
genom uppkommen årsvinst eller, i
fråga om bolag, som jämte lifförsäkringsrörelse
drifver annan för -

TJtskottets förslag.

hetsfonden uppgår till ofvan sagda
belopp, vare afsättning till fonden
ej erforderlig; nedgår fonden under
samma belopp, skall afsättning därtill
ånyo vidtaga. Ej må återbetalning
af garantikapital äga rum, där
ej säkerhetsfonden uppgår till sagda
belopp.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. May.ts förslag.

säkringsrörelse, genom nedsättning
af reservfonden.

Hvad i denna paragraf är föreskrifvet
skall icke äga tillämpning
å rånte- och kapitalförsäkringsanstalt.

•127 §.

Har försäkringsbolag,'' som drifver
lifförsäk ringsrörelse, redovisat
tillgångar motsvarande viss del af
aktiekapital eller garantikapital i
sådana värdehandlingar, som i 123 §
är sagdt, samt till lifförsäkringstagarnas
säkerhet satt dessa värdehandlingar
i pant, på sätt i 125 §
är angående försäkringsfond stadgadt,
må det sålunda redovisade
beloppet afräknas å den föreskrifna
säkerhetsfonden.

Drifver försäkringsbolag jämte
lifförsäkringsrörelse annan försäkringsrörelse,
skola tillgångar motsvarande
säkerhetsfonden redovisas
på sätt om försäkringsfond är i
123 § föreskrifvet; i fråga om värdehandlingar,
i hvilka tillgångarna
sålunda redovisas, galle hvad i 12 5 §
sägs om där afsedda handlingar.

128 §.

För ränte- och kapitalförsäkringsanstalt
skall premiereserven minst
uppgå till summan af kapitalvärdet
af de i lifränteklassen inkomna deh

UtsJcottets förslag.

127 §.

Drifver försäkringsbolag jämte
lifförsäkringsrörelse annan försäkringsrörelse,
skola tillgångar motsvarande
säkerhetsfonden redovisas
på sätt om försäkringsfond är i 123
§ föreskrifvet; i fråga om värdehandlingar,
i hvilka tillgångarna sålunda
redovisas, galle hvad i 125
§ sägs om där afsedda handlingar.

100

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj.ts förslag.

ägarnas lifräntor och innestående
behållningen för öfriga delägare.

I fråga om anstalt, hvarom nu
är sagdt, må vid tillämpning af
föreskrifterna i 123 och 125 §§
från försäkringsfonden afdragas högst
en tiondedel af det belopp, hvartill
innestående behållningen för de delägare,
som icke inträdt i lifränteklassen,
uppgår.

129 §.

Drifver försäkringsbolag rörelse
i utlandet, äger Konungen i fråga
om försäkringsfond eller säkerhetsfond
för de utländska försäkringarna
medgifva de afvikelser från stadgandena
i 120—127 §§, som med
hänsyn till utländsk lag pröfvas
erforderliga, i den mån sådant kan
ske utan förfång för de inländska
försäkringstagarnas säkerhet. Medgifves
sådan afvikelse, förordnar
Konungen tillika, i hvad mån föreskrifterna
i 139—144 §§ skola äga
tillämpning beträffande de försäkringar,
som i medgifvandet afses.

130 §.

Vid försäkringsbolag, som drifver
lifförsäkringsrörelse, skall för
utförande af erforderliga försäkrings -

TJtsTcottets förslag.

128 §.

Drifver försäkringsbolag rörelse
i utlandet, äger Konungen i fråga
om försäkringsfond eller säkerhetsfond
för de utländska försäkringarna
medgifva de afvikelser från
stadgandena i 120—127 §§, som
med hänsyn till utländsk lag pröfvas
erforderliga, i den mån sådant
kan ske utan förfång för de
inländska försäkringstagarnas säkerhet.
Medgifves sådan afvikelse, förordnar
Konungen tillika, i hvad
mån föreskrifterna i 139—144 §§
skola äga tillämpning beträffande
de försäkringar, som i medgifvandet
afses.

129 §.

Vid försäkringsbolag, som drifver
lifförsäkringsrörelse, skall för
utförande af erforderliga försäkrings -

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

101

Kungl. Maj:ts förslag.

tekniska beräkningar och utredningar
finnas anställd en aktuarie.

Vilkoren för behörighet att utöfva
befattning såsom aktuarie bestämmas
af Konungen. På Konungens
pröfning ankommer i särskildt
fall, huruvida utan hinder af dylika
villkor viss person må kunna såsom
aktuarie godkännas.

Utskottets förslag.

tekniska beräkningar och utredningar
finnas anställd en aktuarie.

130 §.

Villkoren för behörighet att utöfva
befattning såsom aktuarie bestämmas
af Konungen. På Konungens
pröfning ankommer i särskildt
fall, huruvida utan hinder af dylika
villkor viss person må kunna såsom
aktuarie godkännas.

Om tillsyn å försäkringsbolag.

131 §. 131 §.

Den i denna lag föreskrifna tillsyn
öfver försäkringsbolag utöfvas
af eu för hela riket gemensam försäk
ringsin spektion.

Ledamot af försäkringsinspektionen
må ej deltaga i styrelsen af
eller vara anställd vid försäkringsbolag
eller vid utländsk försäkringsanstalt,
som, enligt hvad särskildt
stadgas, erhållit tillstånd att här i
riket drifva försäkringsrörelse.

Närmare bestämmelser om försäkringsinspektionensorganisation
och
verksamhet meddelas af Konungen.

Den i denna lag föreskrifna tillsyn
öfver försäkringsbolag utöfvas
af en för hela riket gemensam försäkringsinspektion.

Närmare bestämmelser om försäkringsinspektionens
organisation
och verksamhet meddelas af Konungen.

132 §.

Öfver försäkringsinspektionens beslut må klagan föras hos Konungen.

102

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. May.ts förslag. Utskottets förslag.

Under förutsättning af ömsesidighet äger Konungen förordna, att,
där sådant pröfvas erforderligt, öfver beslut eller utlåtande, som af försäkringsinspektionen
meddelats i ärende rörande svenskt försäkringsbolag
eller rörande norsk eller dansk försäkringsanstalt, skall, för så vidt ärendet
angår lifförsäkringsrörelse här i riket, inhämtas yttrande af sakkunniga
män, utsedda till lika antal från hvartdera af de tre rikena.

133 §.

Till bestridande af kostnaden
för försäkringsinspektionens organisation
och verksamhet vare försäkringsbolag
pliktigt att årligen erlägga
bidrag enligt bestämmelser,
som af Konungen meddelas. Detta
bidrag må icke i något fall öfverstiga
en femtedels procent af bolagets
hela premieinkomst för nästföregående
kalenderår af försäkringar,
som tillhöra bolagets rörelse
här i riket.

134 §.

Försäkringsbolag åligge att årligen
inom en månad efter den i
30 eller 91 § omförmälda bolagsstämma
till försäkringsinspektionen
ingifva:

1) styrelsens förvaltningsberättelse,
balansräkningen, revisorernas
utlåtande äfvensom de å bolagsstämman
i anledning af nämnda handlingar
fattade beslut;

2) en af styrelsen upprättad och
underskrifven uppgift om bolagets

133 §.

Till bestridande af kostnaden
för försäkringsinspektionens organisation
och verksamhet skall försäkringsbolag
årligen erlägga bidrag
enligt bestämmelser, som af Konungen
meddelas. Detta bidrag må icke
i något fall öfverstiga en femtedels
procent af bolagets hela inkomst af
afgifter för nästföregående kalenderår
för försäkringar, som tillhöra
bolagets rörelse här i riket.

134 §.

Försäkringsbolag åligge att årligen
inom en månad efter den i
30 eller 91 § omförmälda bolagsstämma
till försäkringsinspektionen
ingifva:

1) styrelsens förvaltningsberättelse,
balansräkningen, revisorernas
utlåtande äfvensom de å bolagsstämman
i anledning af nämnda handlingar
fattade beslut;

2) en af styrelsen upprättad och
underskrifven uppgift om bolagets

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

103

Kungl. Maj:ts förslag.

verksamhet under året och om dess
ställning vid årets slut;

äfvensom, där bolaget drifver
lifförsäkringsrörelse:

3) en af bolagets aktuarie afgifven
redogörelse för beräkning af
premiereserven för lifförsäkringarna.

Bolaget skall tillika inom samma
tid låta införa den under 2) omförmälda
uppgiften i allmänna tidningarna.

Under 2) och 3) omförmälda
uppgift och redogörelse skola upprättas
i enlighet med formulär, som
af försäkringsinspektionen fastställas.

Finner försäkringsinspektionen
nödigt att infordra ytterligare upplysningar,
skola sådana ofördröjligen
lämnas.

Utskottets förslag.

verksamhet under året och om dess
ställning vid årets slut;

äfvensom, där bolaget drifver
lifförsäkringsrörelse:

3) en af bolagets aktuarie afgifven
redogörelse för beräkning af premiereserven
för lifförsäkringarna;

4:) en af bolagets aktuarie upprättad
jämförelse mellan den under
året bland lifförsäkringstagarna inträffade
dödlighet och den dödlighet, som
lagts till grund för beräkning af premiereserven
för lifförsäkringarna, samt
mellan den verkliga och den vid samma
beräkning antagna räntefot.

Bolaget skall tillika inom samma
tid låta införa den under 2) omförmälda
uppgiften i allmänna tidningarna.

Under 2), 3) och i) omförmälda
handlingar skola upprättas i enlighet
med formulär, som af försäkringsinspektionen
fastställas.

Finner försäkringsinspektionen
nödigt att infordra ytterligare upplysningar,
skola sådana ofördröjligen
lämnas.

135 §.

Försäkringsbolag vare pliktigt att när som helst hålla bolagets räkenskaper
och öfriga handlingar tillgängliga för försäkringsinspektionen
eller dess ombud, äfvensom att lämna försäkringsinspektionen tillträde
till bolagsstämma. Hvad försäkringsinspektionen vid granskning af räkenskaper
och handlingar eller vid bolagsstämma må hafva erfarit an -

104

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

gående enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden må ej för allmänheten
yppas.

I fråga om bolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, äge försäkringsinspektionen
förordna en revisor att med de af bolaget utsedda revisorer
deltaga i granskningen af styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper.
Den sålunda förordnade revisorn äge af bolaget uppbära arfvode till belopp,
som af Konungen bestämmes.

136 §.

Sker afvikelse från denna lag
eller från bolagsordning eller från
öfriga för bolags verksamhet stadfästa
grunder, eller finnes beskaffenheten
af bolagets rörelse eller det
sätt, hvarpå bolagets medel göras
fruktbärande, icke vara betryggande,
äge försäkringsinspektionen förelägga
bolaget att inom viss tid vidtaga de
åtgärder, som pröfvas erforderliga
för rättelses vinnande. Lag samma
vare, där det visar sig, att de till
redovisning af föreskrifven försäkringsfond
afsätta tillgångar icke äro
tillräckliga. Befinnas de till redovisning
af lifförsäkringsfond i särskilt
förvar satta värdehandlingar
understiga fondens belopp med mera
än två procent af de sammanlagda
lifförsäkringsbelopp, för hvilka bolaget
är pliktigt att göra afsättning
till försäkringsfonden, lifräntebelopp
härvid oräknade, skall försäkringsinspektionen
ofördröjligen förelägga
bolaget att fylla bristen inom viss
tid, ej öfverstigande fyra veckor

136 §.

Sker afvikelse från denna lag
eller från bolagsordning eller från
öfriga för bolagets verksamhet stadfästa
grunder, äge försäkringsinspektionen
förelägga bolaget att inom
viss tid vidtaga de åtgärder, som
pröfvas erforderliga för rättelses vinnande.
Lag samma vare, där det
visar sig, att de till redovisning af
föreskrifven försäkringsfond afsätta
tillgångar icke äro tillräckliga.

Finner försäkringsinspektionen
bolagsordning eller öfriga för bolags
verksamhet stadfästa grunder icke
längre vara betryggande, äge inspektionen
göra anmälan därom hos
Konungen, som, där så pröfvas erforderligt,
förelägger bolaget att inom
viss tid vidtaga åtgärder för rättelses
vinnande.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

105

Kungl. Maj:ts förslag.

från det föreläggandet vunnit laga
kraft eller, där det öfverklagats,
blifvit fastställdt.

Finner försäkringsinspektionen
bolagsordning eller öfriga för bolags
verksamhet stadfästa grunder
icke längre vara betryggande, äge
inspektionen göra anmälan därom hos
Konungen, som, där så pröfvas erforderligt,
förelägger bolaget att
inom viss tid vidtaga åtgärder för
rättelses vinnande.

Hafva åtgärder, som, enligt hvad
här ofvan är sagdt, föreskrifvits,
icke inom den bestämda tiden vidtagits,
ankommer på Konungen att,
där försäkringstagarnas säkerhet finnes
äfventyrad, förbjuda fortsättning
af bolagets verksamhet och förordna
om bolagets upplösning. Varder
bolaget sålunda upplöst, förordnar
Konungen en eller flera likvidatorer
att bolagets likvidation verkställa;
sådan likvidator äge af bolaget uppbära
arfvode till belopp, som af
Konungen bestämmes.

Om anmälan för registrering af
upplösning och förordnande, hvarom
nu är sagdt, beslutar Konungen.

Utskottets förslag.

af bolagets verksamhet och förordna
om bolagets upplösning. Varder
bolaget sålunda upplöst, förordnar
Konungen en eller flera likvidatorer
att bolagets likvidation verkställa;
sådan likvidator äge af bolaget uppbära
arfvode till belopp, som af
Konungen bestämmes.

Om anmälan för registrering af
upplösning och förordnande, hvarom
nu är sagdt, beslutar Konungen.

137 §.

Ställes försäkringsbolag under likvidation af annan anledning än i
136 § sägs, skall bolagets styrelse eller, om bolaget saknar till registret
anmäld, behörig styrelse, rätten eller domaren härom ofördröjligen hos
Konungen göra anmälan; Konungen förordnar, där så pröfvas erforderligt,
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 8 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 14

106

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

en person att med öfriga likvidatorer verkställa bolagets likvidation. Förordnas
sålunda likvidator, skall bolagets firma tecknas af denne i förening
med den eller dem, som eljest äro berättigade att teckna firman.

Den af Konungen förordnade likvidatorn äge af bolaget uppbära arfvode
till belopp, som af Konungen bestämmes.

Om anmälan för registrering af förordnande, som ofvan sägs, beslutar
Konungen.

138 §.

Afträdes försäkringsbolags egendom till konkurs, skall rätten eller
domaren härom ofördröjligen hos Konungen göra anmälan; Konungen förordnar,
där så pröfvas erforderligt, ett allmänt ombud att såsom god man
och syssloman deltaga i konkursboets förvaltning med de gode män och
syssloman, som utses på sätt i konkurslagen stadgas.

Det allmänna ombud, som sålunda blifvit förordnadt, äge, lika med
rättens ombudsman, att sammankalla borgenärerna att höras öfver ämnen,
som röra boet och dess förvaltning, samt att hos rätten anmäla, om annan
god man eller syssloman i konkursen visar motvilja eller försummelse
vid fullgörande af sitt uppdrag. Då allmänna ombudet kallar borgenärerna
till sammanträde, åligge ombudet att därom underrätta rättens
ombudsman.

Utan hinder af beslut, som kan vara fattadt om delning af förvaltningen
af boet, äge allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla
dess delar.

Af det arfvode, som för gode männen och sysslomännen bestämmes,
tage allmänna ombudet en tredjedel.

Om särskild administration.

189 §.

Har försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, kommit under
likvidation eller i konkurstillstånd, skall, för tillvaratagande af lifförsäkringstagarnas
rätt, en särskild administration inträda. Förvaltningen af
administrationsboet åligge försäkringsinspektionen.

Särskilda Utskottets (N:o I) Utlåtande N:o 1.

107

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Försäkringsinspektionen skall ofördröjligen för lifförsäkringstagarnas
räkning omhändertaga samtliga de värdehandlingar, i hvilka liflörsäkringstagarna
enligt bestämmelserna i 125 och 127 §§ njuta panträtt.

Härmed öfvergå på administrationsboet alla bolagets rättigheter och
skyldigheter på grund af lifförsäkringsaftalen äfvensom, där lifförsä k ringar
återförsäkrats, bolagets rättigheter och skyldigheter på grund af återförsäkringarna.

För det belopp, hvarmed omförmälda värdehandlingar må finnas i
värde understiga summan af lifförsäkringsfonden och af det högsta i 126 §
föreskrifna belopp för säkerhetsfonden, äge administrationsboet fordringsrätt
hos bolaget.

140 §.

Under administrationstiden må icke meddelas nya lifförsäkringar, ej
heller återköp af lifförsäkringar äga rum, eller förskott mot säkerhet i
lifförsäkringsbref lämnas.

A lifförsäkringsbelopp, som förfallit till betalning före bolagets upplösning,
skall utbetalas så mycket, som skolat gäldas, därest likvidation
eller konkurs icke inträffat. Å lifförläkringsbelopp, som förfaller till betalning
under administrationstiden, utbetalas, innan administrationen afslutats,
allenast så mycket, som försäkringsinspektionen finner kunna utgå
utan förnärmande af öfriga lifförsäkringstagares rätt. Befinnes sedermera,
att för mycket utbetalts, äge återbäring ej rum.

141 §.

Så snart administration inträdt, skall försäkringsinspektionen företaga
en noggrann värdering af de värdehandlingar, som af inspektionen omhändertagits,
samt verkställa beräkning af det belopp, hvartill lifförsäkringsfonden
uppgår å första dagen i månaden näst efter den, då bolaget
upplöstes.

142 §.

Sedan de i 141 § föreskrifna åtgärder vidtagits och försäkringsinspektionen
med ledning däraf verkställt utredning angående administrations -

108

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

boets ställning, skall inspektionen inleda underhandlingar med de inländska
försäkringsbolag, som må befinnas villiga att öfvertaga samtliga till administrationsboet
hörande försäkringar.

Finner försäkringsinspektionen, att anbud, som i följd af underhandlingarna
inkommit, bör antagas, skall inspektionen ofördröjligen upprätta
redogörelse för den verkställda utredningen angående administrationsboets
ställning och för de i anbudet föreslagna villkoren för försäkringarnas
öfvertagande, med särskilt angifvande af den nedsättning i försäkringsbeloppen,
hvilken må hafva betingats; i redogörelsen skola jämväl anföras
de skal, som föranleda inspektionen att förorda anbudet.

Försäkringsinspektionen skall till en hvar af de försäkringstagare,
hvilkas adress är känd, med allmänna posten öfversända ett exemplar af
sagda redogörelse. Därjämte skall hufvudsakliga innehållet af redogörelsen
kungöras i allmänna tidningarna,

Har före utgången af en af försäkringsinspektionen bestämd samt i
redogörelsen och kungörelsen utsatt tid, minst fjorton dagar efter det
kungörelsen infördes i allmänna tidningarna, icke någon invändning från
försäkringstagare till inspektionen inkommit, eller uppgå de försäkringstagare,
som förklarat sig icke godkänna förslaget, ej till minst en femtedel
af hela antalet, skall anbudet anses vara af försäkringstagarna antaget.
Administrationen skall i sådant fall afslutas genom öfverlämnande till det
bolag, som öfvertager försäkringarna, af administrationsboets tillgångar
och handlingar.

Har vid försäkringarnas öfverlåtande uppstått öfverskott, skall öfverskottet
öfverlämnas till det bolag, hvars försäkringar varit föremål för
öfverlåtelsen.

143 §.

Har ej från inländskt bolag inkommit
anbud om försäkringarnas
öfvertagande, eller har försäkringsinspekrionen
icke funnit något inkommet
anbud böra antagas, eller
har anbud, som af försäkringsinspektionen
förordats, icke blifvit på sätt

143 §.

Har ej från inländskt bolag inkommit
anbud om försäkringarnas
öfvertagande, eller har försäkringsinspektionen
icke funnit något inkommet
anbud böra antagas, eller
har anbud, som af försäkringsinspektionen
förordats, icke blifvit på

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

109

Kungl. Maj.ts förslag.

i 142 § sägs antaget, skall inspektionen,
där den finner ömsesidigt
försäkringsbolag för försäkringarnas
öfvertagande och rörelsens fortsättande
lämpligen kunna bildas, kalla
försäkringstagarna till sammanträde
för fattande af beslut om bildande
af sådant bolag. Kallelsen skall
kungöras i allmänna tidningarna
minst en månad före sammanträdet,
äfvensom med allmänna posten öfversändas
till de försäkringstagare, hvilkas
adress är känd. Vid kallelsen
skall i meddelandena till de särskilda
försäkringstagarna fogas en af inspektionen
upprättad redogörelse för
den verkställda utredningen angående
administrationsboets ställning samt
för den nedsättning i försäkringsbeloppen,
hvilken inspektionen må finna
erforderlig, äfvensom ett genom inspektionens
försorg upprättadt förslag
till bolagsordning för det nya
bolaget och till öfriga i 5 § angifna
grunder för bolagets verksamhet.

Besluta de vid sammanträdet närvarande
enhälligt, att bolaget skall
bildas i enlighet med de af försäkringsinspektionen
föreslagna grunder,
eller finnas vid omröstning mera än
fyra femtedelar af de röstande hafva
förenat sig härom, skola bolagsordning
och öfriga grunder för bolagets
verksamhet anses vara af försäkringstagarna
antagna. Beslutet skall underställas
Konungens stadfästelse.

Utskottets förslag.

sätt i 142 § sägs antaget, skall inspektionen,
där den finner ömsesidigt
försäkringsbolag för försäkringarnas
öfvertagande och rörelsens
fortsättande lämpligen kunna bildas,
kalla försäkringstagarna till sammanträde
för fattande af beslut om bildande
af sådant bolag. Kallelsen
skall kungöras i allmänna tidningarna
minst en månad före sammanträdet,
äfvensom med allmänna posten öfversändas
till de försäkringstagare,
hvilkas adress är känd. Vid kallelsen
skall i meddelandena till de särskilda
försäkringstagarna fogas en
af inspektionen upprättad redogörelse
för den verkställda utredningen angående
administrationsboets ställning
samt för den nedsättning i försäkringsbeloppen,
hvilken inspektionen
må finna erforderlig, äfvensom ett
genom inspektionens försorg upprättadt
förslag till bolagsordning för
det nya bolaget och till öfriga i 5 § angifna
grunder för bolagets verksamhet.

Ilo

Särskilda Utskottets (N:o T) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

Sedan Konungens stadfästelse erhållits
och bolaget registrerats, skall
administrationen afslutas genom öfverlämnande
till det nya bolaget af
administrationsboets tillgångar och
handlingar. Det nya bolaget inträder
i administrationsboets rättigheter
och skyldigheter.

Kan icke i den ordning, som i
denna paragraf sägs, nytt bolag
komma till stånd, skall, där ej samtliga
försäkringstagare öfverenskomma
om fördelning af administrationsboets
tillgångar, administrationen fortsättas;
och ankomme på försäkringsinspektionen,
huruvida ytterligare
åtgärder böra vidtagas för försäkringarnas
öfverlåtande eller för bildande
af nytt bolag.

144 §.

Har försäkringsbolag, som meddelar
brandförsäkring för all framtid
eller för längre tid än tio år,
kommit under likvidation eller i
konkurstillstånd, skall försäkringsinspektionen
utse ett ombud, som
har att å försäkringstagarnas vägnar
iakttaga och bevaka den panträtt,
som jämlikt 125 § tillkommer försäkringstagarna
uti de enligt sagda
paragraf till deras säkerhet i särskilt
förvar satta värdehandlingar,
med iakttagande däraf, att en hvar
försäkringstagare njuter panträtt i

Utskottets förslag.

Kan icke i den ordning, som i
denna paragraf sägs, nytt bolag
komma till stånd, skall fördelning af
administrationsboets tillgångar äga rum,
där ej samtliga försäkringstagare öfverenskomma
om administrationens
fortsättande; och ankomme i sistnämnda
fall på försäkringsinspektionen,
huruvida ytterligare åtgärder
böra vidtagas för försäkringarnas öfverlåtande
eller för bildande af nytt
bolag.

144 §.

Har försäkringsbolag, som meddelar
försäkring af annat slag än
lifförsäkring och meddelar sådan försäkring
för all framtid eller för
längre tid än tio år, kommit under
likvidation eller i konkurstillstånd,
skall försäkringsinspektionen utse ett
ombud, som har att å försäkringstagarnas
vägnar iakttaga och bevaka
den panträtt, som jämlikt 125 § tillkommer
försäkringstagarna uti de
enligt sagda paragraf till deras säkerhet
i särskildt förvar satta värdehandlingar,
med iakttagande däraf,

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Majt:s förslag.

nämnda värdehandlingar i den mån
han enligt bestämmelsen i 120 §
3 mom. äger fordran hos bolaget
på grund af försäkringsaftalet.

Ombudet äge af bolaget uppbära
arfvode till belopp, som bestämmes
af Konungen.

Utskottets förslag.

att en hvar försäkringstagare njuter
panträtt i nämnda värdehandlingar
i den mån han enligt bestämmelsen
i 120 § 3 mom. äger fordran

hos bolaget på grund af försäkringsaftalet.

Ombudet äge af bolaget uppbära
arfvode till belopp, som bestämmes
af Konungen.

Om frivillig1 öfverlåtelse af försäkringsbolags lifförsäkringar.

145 §.

Vill försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, till annat inländskt
försäkringsbolag öfverlåta vare sig alla sina lifförsäkringar eller
viss del däraf, skall tillstånd till öfverlatelsen sökas hos försäkringsinspektionen.
Vid ansökningen skall fogas aftalet angående öfverlåtelsen, äfvensom
^ förebringas sådan utredning, att försäkringsinspektionen kan med
ledning däraf bedöma, huruvida öfverlåtelsen kan ske utan förnärmande
af försäkringstagares rätt.

Finnes ej ansökningen böra genast afslås, skall försäkringsinspektionen
genom tillkännagifvande i allmänna tidningarna kungöra ansökningens
innehåll, aftalet angående öfverlåtelsen och ett sammandrag af den förebragta
utredningen samt förelägga de försäkringstagare, hvilkas försäkringar
äro afsedda att öfverlatas, att sist inom tre månader efter det
kungörelsen varit i allmänna tidningarna införd, hos försäkringsinspektionen
skriftligen anmäla, huruvida de hafva något att mot ansökningen
erinra. Underrättelse om kungörelsen och föreläggandet skall med allmänna
posten afsändas till en hvar af nämnda försäkringstagare, hvilkens
adress är känd.

Varder inom den utsatta tiden bifall till ansökningen bestridt af minst
en femtedel af de försäkringstagare, hvilkas försäkringar äro i fråga, skall
ansökningen afslas. I annat fall företage försäkringsinspektionen ansökningen
till slutlig pröfning.

112

Särskilda Utskottets (K:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Bifalles ansökningen, skall det bolag, som öfverlåter försäkringarna,
anses fritaget från sina förpliktelser på grund af de öfverlåtna försäkringarna,
och skola dessa förpliktelser i stället åligga det bolag, till bvilket
försäkringarna öfverlåtas.

Där bolags samtliga försäkringar på sätt nu är sagdt öfverlåtas, skall
bolaget anses upplöst den dag, ansökningen bifölls.

Varder, efter det ansökning, hvarom i denna paragraf förmäles, bifallits,
det bolag, som öfverlåtit försäkringar, försatt i konkurs, skall, vid
tillämpning af hvad i 36 § 3 mom. konkurslagen är stadgadt angående
rätt till talan om återgång af aftal, sådant aftal, som afses i denna paragraf,
anses ingånget den dag, ansökningen bifölls.

146 §.

Vilja två eller flera försäkringsbolag, som drifva lifförsäkringsrörelse,
sammansluta sig till ett nytt bolag med ändamål att öfvertaga deras förpliktelser
på grund af lifförsäkringar, skall, jämte det att stadfästelse å
det nya bolagets ordning och å öfriga grunder för dess verksamhet sökes
efter ty ofvan i denna lag är föreskrifvet, tillika i tillämpliga delar iakttagas
hvad i 145 § är stadgadt.

Om registrering.

147 §.

Hos patent- och registreringsverket skall föras försäkringsregister
för inskrifning af de uppgifter, bvilka enligt denna lag skola för registrering
anmälas eller hvilkas intagande i registret eljest är eller varder
föreskrifvet.

För anmälningsskyldighetens fullgörande svare styrelseledamöterna
eller, där bolaget är upplöst annorledes än genom konkurs, likvidatorema.

148 §.

Anmälan till registret skall göras skriftligen och vara åtföljd af
stadgade afgifter för registreringen och dess kungörande. Aflämnas an -

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

113

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

mälan genom ombud, eller insändes den med posten, skall underskriften
vara af vittnen styrkt.

Då försäkringsbolags registrering sökes, skall en hvar, som är berättigad
att teckna dess firma, på samma gång egenhändigt inskrifva firmateckningen
i registret eller i särskilt bihang till detta, så vida icke teckningen
verkställts å anmälningsskriften och blifvit af vittnen styrkt. På
enahanda sätt skall förfaras, då anmälan sker därom, att någon blifvit
berättigad att teckna förut anmäld firma.

149 §.

Hafva icke vid anmälan till registrering iakttagits de föreskrifter, som
finnas för hvarje särskildt fall meddelade, eller pröfvas beslut, som för
registrering anmäles och för hvars giltighet Konungens stadfästelse ej erfordras,
icke hafva i föreskrifven ordning tillkommit eller ej stå i öfverensstämmelse
med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag
eller författning, skall registrering vägras.

Registreringsmyndigheten skall jämväl vägra registrering af försäkringsaktiebolag,
där, enligt den af styrelseledamöterna lämnade uppgift,
aktiekapitalet ej uppgår till det belopp, hvartill det enligt bolagsordningen
lägst må bestämmas, eller, enligt samma uppgift, ej minst hälften
af aktiekapitalet blifvit inbetald, samt registrering af ömsesidigt försäkringsbolag
med garantikapital, där, enligt den af styrelseledamöterna lämnade
uppgift, ej minst hälften af garantikapitalet blifvit kontant inbetald
eller stadgad skyldighet att aflämna förbindelser, som i 68 § omförinälas,
ej fullgjorts.

Vägras registrering, skall registreringsmyndigheten ofördröjligen hålla
sökanden tillhanda eller, om han uppgifvit fullständig adress, till honom
med allmänna posten öfversända skriftlig underrättelse om beslutet med
skälen därför.

År sökanden med beslutet missnöjd, äge han att, vid talans förlust,
innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag däröfver anföra
besvär hos Konungen.

150 §.

Beviljas försäkringsaktiebolags registrering, läte registreringsmyndigheten
i registret införa:

Bill. till Riksd. Prat. 1903. 8 Sami. 1 Afd. 1 Hd fl.

114

Särskilda Utskottets (N:o T) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

1) dagen för Konungens beslut om stadfästelse och dagen för beslutet
om bolagets bildande;

2) bolagets firma;

3) föremålet för bolagets verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) det belopp, hvartill, enligt den af styrelseledamöterna lämnade
uppgift, aktiekapitalet uppgår, så ock, där aktiekapitalet skall kunna, utan
ändring i bolagsordningen, bestämmas till lägre eller högre belopp,
minimikapitalet och maximikapitalet;

6) å hvilket belopp aktie skall lyda;

7) huru stor del af aktiekapitalet blifvit, enligt den af styrelseledamöterna
lämnade uppgift, inbetald, samt, där ej aktierna till fullo inbetalts,
inom hvilken tid återstående inbetalningen skall fullgöras;

8) huruvida och i hvilken utsträckning delägare är pliktig att något
utöfver tecknadt aktiebelopp tillskjuta;

9) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden
bringas till delägarnas kännedom;

10) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;

11) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade
att teckna firman.

Innehåller bolagsordningen bestämmelse om företrädesrätt för vissa
aktier, skall ock därom anteckning i registret göras.

Den ena afskriften af Konungens beslut om stadfästelse skall, försedd
med bevis om registreringen, jämte teckningslistorna i hufvudskrift,
till sökanden återställas.

151 §.

Beviljas ömsesidigt försäkringsbolags registrering, läte registreringsmyndigheten
i registret införa:

1) dagen för Konungens beslut om stadfästelse och dagen för beslutet
om bolagets bildande;

2) bolagets firma;

3) föremålet för bolagets verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) beloppet af garanti kapi tal, där sådant förskjutes, huru stor del
däraf blifvit inbetald, förutsättningarna för dess återgäldande samt huru -

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

115

Kungl. Ma):ts förslag. Utskottets förslag.

vida och i hvilken utsträckning garant är pliktig att tillskjuta något
utöfver tecknadt garantibelopp;

6) huru för bolagets förbindelser skall ansvaras;

7) huruvida och i hvilken utsträckning styrelsen äger för bolaget
upptaga lån;

8) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;

9) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade att
teckna firman;

10) huruvida och i hvilken mån delägare skall vara utesluten från
rösträtt och sådan rätt tillkomma garant, samt huruvida bolagsstämmas
befogenhet skall, helt eller delvis, utöfvas af därtill särskildt utsedda
personer;

11) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden
kungöras delägarna eller röstberättigade, som icke äro delägare.

Den ena afskriften af Konungens beslut om stadfästelse skall, försedd
med bevis om registreringen, jämte teckningslistorna i hufvudskrift,
till sökanden återställas.

152 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret skett,
skall den, där registrering beviljas, i registret anmärkas.

Registreras ändring i bolagsordningen eller i öfriga stadfästa grunder
för bolagets verksamhet, skall ena afskriften af Konungens beslut om
stadfästelse å sådan ändring till sökanden återställas, försedd med bevis
om registreringen. Sker ändring i firman, skall ny, fullständig inskrifning
i registret göras.

153 §.

Hvad i registret införes, med undantag af underrättelse om konkurs,
hvarom i 52 eller 110 § förmäles, skall genom registreringsmyndighetens
försorg ofördröjligen kungöras i allmänna tidningarna.

En samling för hela riket af hvad sålunda kungjorts skall genom
det allmännas försorg efter hand befordras till trycket och förses med
register för hvarje år.

116

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj-.ts förslag. Utskottets förslag.

Anmälningsskrifter med därtill hörande handlingar skola, särskild!
för hvarje försäkringsbolag, såsom bilagor till registret förvaras.

154 §.

Närmare föreskrifter om registrets förande, de i 153 § stadgade
kungörelser, afgifterna för registreringen och för dess kungörande
samt tid och sätt för utgifvande af den i nämnda paragraf omförinälda
samling meddelas af Konungen.

155 §.

Menar någon, att en i registret verkställd inskrifning länder honom
till förfång, må talan om registreringens upphäfvande föras vid Stockholms
rådstufvurätt.

156 §.

Har genom laga kraft ägande dom blifvit förklarad!, att en i registret
gjord inskrifning ej bort ske, eller att något förhållande, hvarom
inskrifning skett, ändrats eller upphört, skall, på begäran af någondera
parten, anteckning därom göras i registret. Underrättelse om sådan anteckning
skall så kungöras, som i 153 § sägs.

Varder, sedan i registret anteckning om försäkringsbolags konkurs
gjorts, af öfverrätt förklarad!, att offentlig stämning ej bort utfärdas, skall
anteckningen, på därom gjord ansökning, ur registret afföras.

157 §.

Det, som i enlighet med denna lag blifvit infördt i registret och
kungjordt i allmänna tidningarna, skall anses hafva kommit till tredje
mans kännedom, där ej af omständigheterna framgår, att han hvarken
haft eller bort hafva kunskap därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blifvit eller
bort blifva i registret antecknadt, icke med laga verkan åberopas mot
annan än den, som visas hafva därom ägt vetskap.

Särskilda Utskottets (N:o T) Utlåtande N:o 7.

117

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Ansvarsbestämmelser.

158 §.

Drifver någon här i riket försäkringsrörelse utan att vara därtill
berättigad, straffes med böter från och med femtio till och med fem tusen
kronor.

Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse,
som nu är sagd, samma förbrytelse, skall han, när han därtill
varder lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning därför utfärdats
och delgifvits, fällas till de böter, som för sådan förbrytelse äro
stadgade.

159 §.

Den, som i anmälan till registrering
mot bättre vetande meddelar
oriktig uppgift, straffes med böter
från och med tjugufem till och med
två tusen kronor, där ej å förseelsen
straff är i allmänna strafflagen
utsatt.

Lag samma vare om den, som
mot bättre vetande lämnar oriktig
sådan uppgift eller redogörelse, hvarom
i 184 § under 2) eller 3) förmäles.

160 §.

Bryter någon emot föreskrifterna
i 7 § 2 eller 8 mom., 49 § 1 mom.
eller 100 § 1 inom., eller underlåter
ledamot af försäkringsaktiebolags
styrelse att iakttaga föreskrift, som

159 §.

Den, som i anmälan till registrering
mot bättre vetande meddelar
oriktig uppgift, straffes med böter
från och med femtio till och med
två tusen kronor, där ej å förseelsen
straff är i allmänna strafflagen
utsatt.

Lag samma vare om den, som
mot bättre vetande lämnar oriktig
sådan uppgift, redogörelse eller jämförelse,
hvarom i 134 § under 2),

3) eller 4 förmäles.

160 §-

Bryter någon emot föreskrifterna
i 7 § 2 eller 3 mom., 49 § 1 mom.
eller 100 § 1 inom., eller underlåter
ledamot af försäkringsaktiebolags
styrelse att iakttaga föreskrift, som

118

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

1 19 eller 20 §, 21 § 1 mom., 22|
§ 4 mom., 84 § 4 mom., 41 §, 184f
§, 185 § 1 mom. eller 137 § är
meddelad, eller underlåter ledamot
af ömsesidigt försäkringsbolags styrelse
att iakttaga hvad i 80 §, 84
§ 4 mom., 92 §, 134 §, 135 § 1
mom. eller 137 § är stadgadt, straffes
med böter från och med fem
till och med femhundra kronor.

Lag samma vare, där likvidator
för försäkringsbolag ej fullgör hvad
honom enligt 54 § 2 mom., 58 §

2 mom., 112 § 2 mom., 115 § 3
mom. eller 185 § 1 mom. åligger.

Bryter någon emot föreskriften
i 49 § 2 mom. eller 100 § 2 mom.,
eller lämnar någon eljest i meddelanden,
som äro afsedda för allmänheten,
oriktiga eller vilseledande
uppgifter angående försäkringsbolag,
straffes efter ty i 1 mom. sägs.

Utskottets förslag.

1 19 eller 20 §, 21 § 1 mom., 22
§ 4 mom., 34 § 4 mom., 41 §, 134
§, 135 § 1 mom. eller 137 § är
meddelad, eller underlåter ledamot
af ömsesidigt försäkringsbolags styrelse
att iakttaga hvad i 80 §, 84
§ 4 mom., 134 §, 135 § 1 mom.,
eller 137 § är stadgadt, straffes med
böter från och med fem till och
med femhundra kronor.

*£Lag samma vare, där likvidator
för försäkringsbolag ej fullgör hvad
honom enligt 54 § 2 mom., 58 §

2 mom., 112 § 2 mom., 115 § 3
mom. eller 185 § 1 mom. åligger.

^Bryter någon emot föreskriften
i 49 § 2 mom. eller 100 § 2 mom.,
eller lämnar någon eljest i meddelanden,
som äro afsedda för allmänheten,
oriktiga eller vilseledande
uppgifter angående försäkringsbolag,
straffes efter ty i 1 mom. sägs.

161 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.

Om undantag från lagens tillämplighetsområde.

162 §. 162 §.

I fråga om ömsesidigt försäkrings- I fråga om ömsesidigt försäkrings bolag,

hvars verksamhet endast af- bolag, hvars verksamhet endast afser

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

119

Kungl. Maj:ts förslag.

ser försäkring af egendom å landsbygden
inom ett län, och för hvars
förbindelser delägarna häfta med
obegränsad personlig ansvarighet,
galle icke hvad här ofvan i 2 §,
70 §, 72 §, 73 §, 76 §, 80 §, 91
§ 2 och 3 mom., 93 §, 147 § 1
inom., 151 §, 152 §, 153 § 2 inom.,
och 155 § finnes stadgadt, ej heller
hvad 134 § innehåller om skyldighet
för försäkringsbolag att låta i
allmänna tidningarna införa uppgift
om bolagets verksamhet och ställning.

De, som vilja stifta ömsesidigt
försäkringsbolag, hvarom nu är sagd!,
skola upprätta fullständig bolagsordning
samt därå söka Kon ungens befäl 1-ningshafvandes stadfästelse. Konungens
befallningshafvande pröfvar
bolagsordningens öfverensstämmelse
med denna lag samt lag och
författning i öfrig!, så ock om och
i hvad mån särskilda bestämmelser
därutöfver må erfordras.

A beslut om ändring i stadfäst
bolagsordning skall ock sökasKonungensbefallningshafvandes
stadfästelse.

Firman skall innehålla ordet»försäkring»
och angifva området för
bolagets verksamhet samt tydligt

Utskottets förslag.

att för viss tid, ej öfverstigande tio år
meddela försäkring af egendom inom
ett län, skall af denna lags förestående
bestämmelser, förutom de
i sista momentet af denna § angifna
lagrum, i tillämpliga delar
allenast gälla hvad i 1, 3, 63, 64,
66, 68, 69, 71, 74, 75, 77—79,
81—91, 94—120, 122, 131, 132,
134—138 och 158—161 §§ stadgas,
dock att sådan uppgift angående bolagets
verksamhet och ställning, hvarom i
134 § under 2) jörmäles, skall införas,
i stället för i allmänna tidningarna,
i den stads tidning, där
Konungens befallningshafvande tiar sitt
säte, eller, om flera tidningar där utgifvas,
i tidning, där allmänna påbud
för staden vanligen meddelas.

De, som vilja stifta ömsesidigtförsäkringsbolag,
hvarom nu är sagdt,
skola upprätta fullständig bolagsordning
samt därå söka Konungens befäl lningshafvandes
stadfästelse. Konungens
befallningshafvande pröfvar
bolagsordningens öfverensstämmelse
med denna lag samt lag och
författning i öfrigt, så ock om och
i hvad man särskilda bestämmelser
därutöfver må erfordras.

Å beslut om ändring i stadfäst
bolagsordning skall ock sökas Konungens
befäl lningshafvandes stadfästelse.

Firman skall innehålla ordet »försäkring))
och angifva området för
bolagets verksamhet samt tydligt

120

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

skilja sig från andra, hos samma
myndighet förut enligt bestämmelserna
i denna paragraf införda,
ännu bestående firmor.

Sedan bolaget bildats och styrelse
blifvit utsedd, skall ansökning
om bolagets registrering af styrelsen
göras. Sådan ansökning skall innehålla
ej mindre uppgift å styrelseledamöternas
fullständiga namn äfvensom
om deras hemvist, än ock,där
bolagets firma ej skall tecknas af
styrelsens alla ledamöter gemensamt,
uppgift å den eller dem, som äro
berättigade att teckna firman, samt
vara åtföljd af:

1) Konungens befallningshafvandes
beslut om stadfästelse, i två
styrkta afskrifter;

2) protokoll, utvisande att beslut
fattats om bolagets bildande och att
styrelse blifvit utsedd;

3) samtliga teckningslistor, i
hufvudskrift och styrkt afskrift.

Stadfäst ändring i bolagsordningen
skall, vid det i 160 § stadgade
äfventyr, ofördröjligen anmälas för
registrering. Vid ansökning härom
skall styrelsen foga två styrkta afskrifter
af Konungens befallningshafvandes
beslut om den å ändringen
meddelade stadfästelse.

Hos Konungens befallningshafvande
skall föras register för inskrifning
af de uppgifter, hvilka enligt
denna lag skola i fråga om

Utskottets förslag.

skilja sig från andra, hos samma
myndighet förut enligt bestämmelserna
i denna paragraf införda, ännu
bestående firmor.

Sedan bolaget bildats och styrelse
blifvit utsedd, skall ansökning om
bolagets registrering af styrelsen
göras. Sådan ansökning skall innehålla
ej mindre uppgift å styrelseledamöternas
fullständiga namn äfvensom
om deras hemvist, än ock,
där bolagets firma ej skall tecknas
af styrelsens alla ledamöter gemensamt,
uppgift å den eller dem, som
äro berättigade att teckna firman,
samt vara åtföljd af:

1) Konungens befallningshafvandes
beslut om stadfästelse, i två
styrkta afskrifter;

2) protokoll, utvisande att beslut
fattats om bolagets bildande och att
styrelse blifvit utsedd;

3) samtliga teckningslistor, i
hufvudskrift och styrkt afskrift.

Hos Konungens befallningshafvande
skall föras register för inskrifning
af de uppgifter, hvilka enligt
denna lag skola i fråga om

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

121

Kungl. Maj:ts förslag.

ömsesidigt försäkringsbolag, hvarom
i denna paragraf är sagdt, anmälas
eller hvilkas intagande i registret
eljest är eller varder föreskrifvet.

Beviljas bolags registrering, läte
Konungens befallningshafvande i
registret införa:

1) dagen för beslutet om bolagets
bildande;

2) bolagets firma;

3) föremålet för bolagets verksamhet; 4)

den ort, där styrelsen har sitt
säte;

5) huruvida och i hvilken utsträckning
styrelsen må äga för bolaget
upptaga lån;

6) styrelseledamöternas fullstänständiga
namn och hemvist;

7) hvilken eller hvilka bland
styrelseledamöterna äro berättigade
att teckna firman;

8) huru kallelse till bolagsstämma
skall ske och andra meddelanden
kungöras delägarna eller
röstberättigade, som ej äro delägare.

Det ena exemplaret af Konungens
befallningshafvandes beslut om
stadfästelse skall, försedt med bevis
om registreringen, jämte teckningslistorna
i hufvudskrift, till sökanden
återställas.

Anmäles ändring i förhållande,
hvarom inskrifning i registret skett,

Bill. till Riksd. Prat. 1903. 8 Sami.

Utskottets förslag.

ömsesidigt försäkringsbolag, hvarom
i denna paragraf är sagdt, anmälas
eller hvilkas intagande i registret
eljest är eller varder föreskrifvet.

Beviljas bolags registrering, läte
Konungens befallningshafvande i
registret införa:

1) dagen för beslutet om bolagets
bildande;

2) bolagets firma;

3) föremålet för bolagets verksamhet; 4)

den ort, där styrelsen har
sitt säte;

5) huru för bolagets förbindelser
skall ansvaras;

6) huruvida och i hvilken utsträckning
styrelsen må äga för bolaget
upptaga lån;

7) styrelseledamöternas fullständiga
namn och hemvist;

8) hvilken eller hvilka bland
styrelseledamöterna äro berättigade
att teckna firman;

9) huru kallelse till bolagsstämma
skall ske och andra meddelanden
kungöras delägarna eller
röstberättigade, som ej äro delägare.

Det ena exemplaret af Konungens
befallningshafvandes beslut om
stadfästelse skal], försedt med bevis
om registreringen, jämte teckningslistorna
i hufvudskrift, till sökanden
återställas.

Anmäles ändring i förhållande,
hvarom inskrifning i registret skett,

1 Afd. 1 Häft. 16

122

Särskilda Utskottets (N-o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

skall den, där registrering beviljas,
i registret anmärkas. Registreras
ändring i bolagsordningen, skall ena
afskriften af Konungens befallningshafvandes
beslut om stadfästelse å
ändringen till sökanden återställas,
försedd med bevis om registreringen.
Sker ändring i firman, skall ny,
fullständig inskrifning i registret
göras.

Menar någon, att en i registret
verkställd inskrifning länder honom
till förfång, må talan om registreringens
upphäfvande föras vid rådstufvurätten
i den stad, där Konungens
befallningshafvande har sitt
säte.

Hvad i 147 § 2 mom., 148 och
149 §§, 153 § 1 och 3 mom., samt
154, 156 och 157 §§ är stadgadt
skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om registrering och register,
hvarom i denna § är sagdt; dock
att de kungörelser, som i 153 §
1 mom. och 156 § omförmälas,
skola införas, i stället för i allmänna
tidningarna, i den stads tidning, där
Konungens befallningshafvande har
sitt säte, eller, om flera tidningar
där utgifvas, i den af dessa, där
allmänna påbud för staden vanligen
meddelas, samt att hvad i 157 § är
sagdt om verkan af kungörande i
allmänna tidningarna i stället skall
gälla kungörande i ortstidningen.

Sådan uppgift angående bolagets

TJtsJcottets förslag.

skall den, där registrering beviljas,
i registret anmärkas. Registreras
ändring i bolagsordningen, skall ena
afskriften af Konungens befallningshafvandes
beslut om stadfästelse å
ändringen till sökanden återställas,
försedd med bevis om registeringen.
Sker ändring i firman, skall ny,
fullständig inskrifning i registret
göras.

Hvad i 147 § 2 mom., 148 och
149 §§, 153 § 1 och 3 mom., samt
154, 156 och 157 §§ är stadgadt
skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om registrering och register,
hvarom i denna § är sagdt; dock
att de kungörelser, som i 153 §
1 mom. och 156 § omförmälas,
skola införas, i stället för i allmänna
tidningarna, i ortstidningen, samt att
hvad i 157 § är sagdt om verkan
af kungörande i allmänna tidningarna
i stället skall gälla kungörande
i ortstidningen.

Särskilda Utskottets (N:o T) Utlåtande N:o 1.

123

Kungl. Maj:ts förslag.

verksamhet och ställning, hvarom i
134 § under 2) förmäles, vare styrelsen,
vid det i 160 § stadgade
äfventyr, pliktig att inom den i 134 §
bestämda tid låta införa i ortstidningen.

163 §.

Hvad ofvan i denna lag är föreskrift
skall ej äga tillämpning å
anstalt, som inrättats af staten, icke
heller å ömsesidigt försäkringsbolag
för försäkring af fiskebåtar och fiskeredskap,
å anstalt, som allenast meddelar
försäkring mot förlust å skuldebref
eller andra värdehandlingar,
eller å sjuk- och begrafningskassa
eller annan dylik mindre understödsförening.

Utskottets förslag.

163 §.

Hvad ofvan i denna lag är föreskrift
skall ej äga tillämpning å:

a) anstalt, som inrättats af staten; b)

anstalt, som allenast meddelar
försäkring mot förlust å skuldebref
eller andra värdehandlingar;

c) rånte- och kapitalförsäkringsanstalt; d)

ömsesidigt försäkringsbolag för
försäkring af egendom å landsbygden,
hvars verksamhetsområde är mindre
än ett härad'',

e) sjuk- och begrafningskassa eller
annan dylik understödsförening, hvars
verksamhet icke af ser affärsmässigt
drifvande af försäkringsrörelse.

Anstalt, hvarom ofvan under b),
c) och d) förmäles, vare dock pliktig
att angående sin verksamhet göra
anmälan och lämna uppgifter i enlighet
med de föreskrifter, Konungen
meddelar.

164 §.

I fråga om återförsäkring äger Konungen medgifva sådana afvikelser
från hvad denna lag innehåller, som pröfvas skäliga.

124

Särskilda Utskoltets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

Har Konungen fritagit försäkringsbolag från skyldighet att afsätta
försäkringsfond för återförsäkring, som af bolaget meddelas, skall sådan försäkring
icke medföra den i 122 § 1 mom. stadgade verkan.

Öfvergångsbestämmelser.

165 §.

Genom denna lag upphäfvas:

nådiga kungörelsen angående anordnande af tillsyn å inländska försäkringsanstalter
den 22 oktober 1886; samt

lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, den 28 juni 1895.

166 §.

Å försäkringsbolag, hvars stadgar
blifvit före denna lags trädande
i kraft af Konungen eller af Konungens
befallningshafvande stadfästa,
skola föreskrifterna i denna lag icke
äga tillämpning så vidt de afse ämnen,
rörande hvilka blifvit i stadgarna
särskilt bestämdt; dock att
denna lag gäller till efterrättelse i
fråga om ändring af stadgarna eller
af de i 5 § angifna grunder för
försäkringsverksamhet, om det sätt,
hvarpå bolaget skall företrädas och
dess firma tecknas, om delgifning
af stämning eller annat offentlig
myndighets bud, om skyldighet att
afsätta och redovisa försäkringsfond
och säkerhetsfond, om sättande i
förvar af värdehandlingar motsva -

166 §.

Å försäkringsbolag, hvars stadgar
blifvit före denna lags trädande
i kraft af Konungen eller af Konungens
befallningshafvande stadfästa,
skola föreskrifterna i denna lag icke
äga tillämpning så vidt de afse ämnen,
rörande hvilka blifvit i stadgarna
särskildt bestämdt; dock att
denna lag gäller till efterrättelse i
fråga om ändring af stadgarna eller
af de i 5 § angifna grunder för försäkringsverksamhet,
om det sätt,
hvarpå bolaget skall företrädas och
dess firma tecknas, om delgifning
af stämning eller annat offentlig
myndighets bud, om skyldighet att
afsätta och redovisa försäkringsfond
och säkerhetsfond, om sättande i
förvar af värdehandlingar motsva -

Särskilda Utskottets (N:o 1) Ullåtandé N:o 1.

125

Kungl. Maj:ts förslag.

rande dessa fonder, om utdelning
till aktieägare, garanter eller försäkringstagare,
om likvidation och
särskild administration, om frivillig
öfverlåtelse, om tillsyn, om registrering
och om ansvar. Stadfästelse å
de grunder för försäkringsverksamhet,
angående hvilka jämlikt 5 eller
67 § bestämmelser skola upprättas,
skall, ändå att rörande sagda grunder
eller en eller flera af dem må
hafva blifvit i stadgarna särskildt
bestämdt, sökas inom ett år efter
lagens trädande i kraft.

För försäkringsbolag, som börjat
sin verksamhet innan denna lag trädt
i kraft, men hvars stadgar icke blifvit
stadfästa, skall, där enligt denna
lag stadfästelse å bolagsordningen
och å öfriga grunder för bolagets
verksamhet erfordras, sådan stadfästelse
sökas inom den i 1 mom.
stadgade tid.

Konungen äger för särskilda fall
medgifva, att med viss i denna lag
gifven föreskrifts tillämpning å försäkringsbolag,
som börjat sin verksamhet
före lagens trädande i kraft,
må anstå under viss tid, högst
fem år.

De öfvergångsstadganden, som i
afseende å registrering af äldre bolag
må finnas vara erforderliga, meddelas
af Konungen.

Utskottets förslag.

rande dessa fonder, om utdelning till
aktieägare, garanter eller försäkringstagare,
om likvidation och särskild
administration, om frivillig öfverlåtelse,
om tillsyn, om registrering och
om ansvar. Stadfästelse å de grunder
för försäkringsverksamhet, angående
hvilka jämlikt 5 eller 67 §
bestämmelser skola upprättas, skall,
ändå att rörande sagda grunder
eller en eller flera af dem må hafva
blifvit i stadgarna särskildt bestämdt,
sökas inom ett år efter lagens trädande
i kraft.

Ömsesidigt försäkringsbolags firma,
som brukats innan denna lag tråder
i kraft, må, där Konungen sådant
medgifver, godkännas och registreras,
äfven om densamma icke i allo öfverensstämmer
med bestämmelsen i 70 §.

De öfvergångsstadganden, som i

126

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. May.ts förslag. . Utskottets förslag.

afseende å registrering af äldre bolag
må finnas vara erforderliga, meddelas
af Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

127

Kungl. Majits förslag.

Utskottets förslag.

Bil. B.

Lag

om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse
här i riket.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Utländsk försäkringsanstalt må här i riket drifva försäkringsrörelse,
där sådant sker genom generalagent såsom syssloman, och i öfrigt under
villkor, som nedan i denna lag stadgas.

Ej må anstalt hafva mera än en generalagent.

Generalagent må, därest sådant ej förbjudes i fullmakten, använda
agent såsom ombud vid rörelsens drifvande.

2 §•

Generalagent skall vara bosatt här i riket, äga god frejd och råda
öfver sig och sin egendom samt, därest han är utländsk undersåte, hafva,
på sätt särskildt är föreskrifvet, förvärfvat rätt att inom riket idka handel
eller annat näringsyrke.

Generalagentur må jämväl innehafvas af svenskt aktiebolag eller ömsesidigt
försäkringsbolag, såvida samtliga styrelseledamöterna äro efter ty
ofvan i denna paragraf sägs behöriga, eller af svenskt handelsbolag, om
samtliga bolagsmännen äga dylik behörighet. För fullgörande af de skyldigheter,
som åligga generalagent, svare i förra fallet enhvar styrelseledamot
och i det senare enhvar bolagsman, som ej är endast kommanditdelägare.

3 §•

Utländsk försäkringsanstalt, som här i riket drifver försäkringsrörelse,
skall i alla däraf härflytande rättsförhållanden lyda under svensk lag samt

128

Särskilda Utskottets (N:o T) Utlåtande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

vara pliktig att svara inför svensk domstol ock underkasta sig svensk
myndighets afgörande.

^ §•

Innan utländsk försäkringsanstalt
må börja drifvandet af försäkringsrörelse
här i riket, skall därtill förvärfvas
tillstånd af försäkringsinspektionen.

Vid ansökning om sådant tillstånd
skola fogas:

1) handlingar, som styrka generalagentens
behörighet enligt 2 §;

2) det för anstalten gällande
reglemente, i två exemplar;

3) uppgift, enligt närmare bestämmelser,
som af försäkringsinspektionen
meddelas, om öfriga grunder
för anstaltens verksamhet;

4) bevis, att anstalten i sitt hemland
med laga rätt drifver sådan
försäkringsrörelse, som är i fråga,
jämte behörigen styrkt uppgift om
den tid, hvarunder anstalten i hemlandet
drifvit sådan försäkringsrörelse,
och om anmärkningar, som af
myndigheterna därstädes under de
sista tre åren må hafva framställts
emot anstaltens verksamhet, äfvensom
anstaltens förvaltnings- och revisionsberättelse
för hvart och ett af
de tio sista åren, därest anstalten så
länge varit i verksamhet;

5) fullmakt för generalagenten
att å anstaltens vägnar här i riket

4 §•

Innan utländsk försäkringsanstalt
må börja drifvandet af försäkringsrörelse
här i riket, skall därtill förvärfvas
tillstånd af försäkra gsinspektionen Vid

ansökning om sådant tillstånd
skola fogas:

1) handlingar, som styrka generalagentens
behörighet enligt 2 §;

2) det för anstalten gällande reglemente,
i två exemplar;

3) uppgift, enligt närmare bestämmelser,
som af fö rsäk ringsinspektionen
meddelas, om öfriga
grunder för anstaltens verksamhet;

4) bevis, att anstalten i sitt hemland
med laga rätt drifver sådan
försäkringsrörelse, som är i fråga,
jämte behörigen styrkt uppgift om
den tid, hvarunder anstalten i hemlandet
drifvit sådan försäkringsrörelse,
och om anmärkningar, som af
myndigheterna därstädes under de
sista tre åren må hafva framställts
emot anstaltens verksamhet, äfvensom
anstaltens förvaltnings- och revisionsberättelse
för hvart och ett
af de tio sista åren, därest anstalten
så länge varit i verksamhet;

5) fullmakt för generalagenten
att å anstaltens vägnar här i riket

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

129

Ktmgl. Maj:ts förslag.

drifva försäkringsrörelsen och att uti
alla däraf härflytande rättsförhållanden
för anstalten mottaga stämning
samt själf eller genom annan tala
och svara;

6) skriftligt bemyndigande för
försäkringsinspektionen att i de fall,
som i 7 och 11 §§ omförmälas, förordna
ett ombud att å anstaltens
vägnar mottaga stämning samt i
öfrigt företräda anstalten;

7) skriftlig förklaring, att anstalten
i allt, som angår försäkringsrörelsen
här i riket, underkastar sig
svensk lag och svensk myndighets
afgörande;

8) behörigt intyg, att den, som
utfärdat de i 5)—7) omförmälda
handlingar, är därtill berättigad och
att handlingarna äro affattade i enlighet
med hemlandets lagar;

9) bevis, att anstalten, för ändamål,
som i 9 § sägs, samt på sätt
och under villkor, som af försäkringsinspektionen
godkännas, i riksbanken
nedsatt, i penningar eller
värdehandlingar, ett belopp af etthundra
tusen kronor för lifförsäkring
eller för brandförsäkring och
af femtio tusen kronor för hvarje
annat slag af försäkring.

Med lifförsäkring förstås i detta
lagrum jämväl lifränte- och kapitalförsäkring.

Utskottets förslag.

drifva försäkringsrörelsen och att
uti alla däraf härflytande rättsförhållanden
för anstalten mottaga
stämning samt själf eller genom annan
tala och svara;

7) skriftlig förklaring, att anstalten
i allt, som angår försäkringsrörelsen
här i riket, underkastar
sig svensk lag och svensk myndighets
afgörande;

8) behörigt intyg, att den, som
utfärdat de i 5)—7) omförmälda
handlingar, är därtill berättigad och
att handlingarna äro affattade i enlighet
med hemlandets lagar;

9) bevis, att anstalten, för ändamål,
som i 9 § sägs, samt på sätt
och under villkor, som af försäkringsinspektionen
godkännas, i riksbanken
nedsatt, i penningar eller
värdehandlingar, ett belopp af etthundra
tusen kronor för lifförsäkring,
samma belopp för brandförsäkring
eller för sjöförsäkring och ett belopp
af femtio tusen kronor för hvarje
annat slag af försäkring.

Med lifförsäkring förstås i detta
lagrum jämväl lifränte- och kapitalförsäkring.

i Afd. i Höft.

Dill. Ull Riksd. Prof. 100.t. 8 Sami.

130

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. May.ts förslag.

Utskottets förslag.

5 §.

Finnes generalagenten behörig enligt 2 § och äro de enligt 4 § ingifna
handlingar jämväl i öfrigt af föreskrifven beskaffenhet, meddele försäkringsinspektionen
anstalten tillstånd att här i riket drifva försäkringsrörelsen;
dock skall sådant tillstånd vägras, därest grunderna för anstaltens
verksamhet finnas hvila på ett system, som uppenbarligen är af beskaffenhet
att ej medgifva en betryggande försäkringsverksamhet, eller med hänsyn
till innehållet af de i 4 § omförmälda handlingar sådan försäkringsverksamhet
uppenbarligen icke är att förvänta.

Meddelas tillstånd, skall försäkringsinspektionen låta i allmänna tidningarna
införa tillkännagifvande härom jämte fullmakten eller, där den
är på främmande språk affattad, svensk öfversättning däraf.

6 §•

Vidtages ändring i det för anstalten gällande reglemente eller i
öfriga uppgifna grunder för anstaltens verksamhet, skall generalagenten
inom tre månader därefter till försäkringsinspektionen ingifva två exemplar
af beslutet därom. Om ändringen läte försäkringsinspektionen ofördröjligen
införa tillkännagifvande i allmänna tidningarna.

Har af myndigheterna i anstaltens hemland framställts anmärkning
mot anstaltens verksamhet, skall generalagenten så fort ske kan därom
skriftligen underrätta försäkringsinspektionen.

7 §•

Varder generalagent urståndsatt att utöfva sitt uppdrag, vare sig
emedan han ej vidare är enligt 2 § behörig eller af annan anledning,
eller afsäger han sig uppdraget, eller återkallas fullmakten, skall, för
tiden till dess hindret upphört eller ny generalagent blifvit utsedd och
af försäkringsinspektionen godkänd, inspektionen förordna ett ombud att
å anstaltens vägnar mottaga stämning och i öfrigt företräda anstalten
med afseende på redan meddelade försäkringar; och läte inspektionen
ofördröjligen införa tillkännagifvande härom i allmänna tidningarna.
Intill dess sådant förordnande blifvit kungjordt, äge försäkringstagare hos

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

131

Kungl. May.ts förslag. Utskottets förslag.

försäkringsinspektionen insätta förfallen försäkringspremie med samma
verkan, som om den blifvit inbetald till anstalten.

8 §.

Generalagent vare pliktig:

att när som helst hålla räkenskaper och handlingar tillgängliga för
försäkringsinspektionen eller dess ombud, äfvensom att i öfrigt. lämna
de upplysningar, som af inspektionen äskas i fråga om anstalten och dess
verksamhet inom riket;

att för hvarje räkenskapsår, enligt formulär, som af försäkringsinspektionen
fastställes, upprätta och inom åtta månader efter räkenskapsårets
utgång till inspektionen insända uppgift angående anstaltens verksamhet
inom riket samt att inom samma tid låta införa uppgiften i
allmänna tidningarna; äfvensom

att inom tre månader efter det berättelse om revision af anstaltens
räkenskaper och förvaltning blifvit å sammanträde med anstaltens delägare
framlagd till försäkringsinspektionen ingifva ett exemplar af denna
berättelse.

9 §•

Hvad på sätt i 4 § omförmäles blifvit af utländsk försäkringsanstalt
i riksbanken nedsatt må allenast användas till gäldande af fordringar på
grund af försäkringsaftal, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket, äfvensom
af böter, afgifter och ersättningar, som i anledning af denna rörelse
må åläggas generalagenten eller anstalten.

Minskas det nedsatta beloppet i följd däraf, att värdehandlingar
nedgå i värde eller att någon del af beloppet åtgår till gäldande af
fordringar, böter, afgifter eller ersättningar, eller af annan anledning,
skall hvad som brister i det föreskrifna beloppet fyllas inom fyra
veckor efter det generalagenten blifvit därom tillsagd af försäkringsinspektionen.

Varder icke inom nu stadgade tid bristen fylld, hafve anstalten
förverkat sin rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse; och åligge
det försäkringsinspektionen att härom ofördröjligen låta införa kungörelse
i allmänna tidningarna.

132

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Kungl. May.ts förslag.

Utskottets förslag.

10 §.

Sker afvikelse från denna lag eller inträder förändring i de förhållanden,
som voro bestämmande för meddelande af tillstånd att här
i riket drifva försäkringsrörelsen, ankomme på försäkringsinspektioneu
att återkalla det meddelade tillståndet. Om återkallelse läte försäkringsinspektionen
ofördröjligen införa tillkännagifvande i allmänna tidningarna.

11 §•

Upphör utländsk försäkringsanstalt att drifva rörelsen här i riket,
åligge anstalten att, med bifogande af behörig fullmakt, hos försäkringsinspektionen
uppgifva ombud, som af inspektionen godkännes, att å
anstaltens vägnar mottaga stämning och i öfrigt företräda anstalten i
afseende å redan meddelade försäkringar; för tiden intill dess sådan
anmälan skett äge försäkringsinspektioneu förordna ett ombud med sagda
befogenhet. Om fullmakten eller förordnandet läte inspektionen ofördröjligen
införa tillkännagifvande i allmänna tidningarna. Intill dess sådant
kungörande skett, äge försäkringstagare hos försäk ringsinspektion en insätta
förfallen försäkringspremie med samma verkan, som om den blifvit inbetald
till anstalten.

Har utländsk försäkringsanstalt upphört att drifva rörelsen här i
riket, må det belopp, som enligt hvad i 4 § omförmäles blifvit i riksbanken
nedsatt, kunna, efter anmälan hos försäkringsinspektionen, af
anstalten utbekommas, därest det visas, att anstaltens samtliga förbindelser,
som i 9 § afses, blifvit fullgjorda, eller att anstalten för deras
fullgörande ställt annan säkerhet, som af inspektionen godkännes.

12 §.

Ombud, som enligt 7 eller 11 § förordnats af försäkringsinspektionen,
äge af anstalten uppbära ersättning med belopp, som af Konungen
bestämmes.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

133

Kungl. Maj:ts förslag.

13 §.

Försäkringsbref skall innehålla
uppgift ej mindre om de för anstalten,
som meddelar försäkringen,
gällande allmänna försäkringsvillkor,
än äfven om de särskilda villkoren
för den försäkring, som i brefvet
afses.

Där uti meddelanden, som äro
afsedda för allmänheten, vid angifvande
af anstaltens fonder inräknas
oguldna förbindelser af delägare
eller garanter, skall beloppet af sådana
förbindelser särskilt utsättas.

Utskottets förslag.

13 §.

Utländsk försäkringsanstalt, som
drifver försäkringsrörelse här i riket,
vare pliktig att i alla för allmänheten
afsedda meddelanden vid teckning
af sin firma utsätta hemlandet
äfvensom anstaltens egenskap att
vara grundad på aktier eller på
ömsesidighet eller på andra grunder.
Ej må sådan anstalt själf eller genom
sina agenter och ''personal angifva sig
hafva genom den i i § föreskrifna
deposition ställt fullgod säkerhet för
sina svenska försäkringstagare eller
angifva sig vara beträffande hela sin
verksamhet kontrollerad af svenska staten,
ej heller må annan beteckning af
Ukartadt innehåll användas.

14 §.

År handling, som enligt denna lag till försäkringsinspektionen ingifva,
afiattad på främmande språk, skall, där så påfordras, tillika irigifvas
en bestyrkt svensk öfversättning däraf.

134

Särskilda Utskottets (N:o T) Utlåtande N:o 1.

Kungl. May.ts förslag. Utskottets förslag.

Tillkännagifvande, som enligt denna lag sker i allmänna tidningarna,
skall bekostas af den anstalt, som tillkännagifvandet rörer.

15 §.

Innan förhållande, som enligt denna lag skall i allmänna tidningarna
kungöras, blifvit sålunda kungjordt, må det icke med laga verkan åberopas
mot annan än den, som visas hafva därom ägt vetskap.

16 §.

Till bestridande af kostnaden
för försäkringsinspektionens organisation
och verksamhet skall utländsk
försäkringsanstalt, som drifver försäkringsrörelse
här i riket, årligen
erlägga bidrag enligt bestämmelser,
som af Konungen meddelas. Detta
bidrag må icke i något fall öfverstiga
en femtedels procent af anstaltens
hela premieinkomst för nästföregående
kalenderår af försäkringar,
som tillhöra anstaltens rörelse
här i riket.

16 §.

Till bestridande af kostnaden
för försäkringsinspektionens organisation
och verksamhet skall utländsk
försäkringsanstalt, som drifver försäkringsrörelse
här i riket, årligen
erlägga bidrag enligt bestämmelser,
som af Konungen meddelas. Detta
bidrag må icke i något fall öfverstiga
en femtedels procent af anstaltens
hela inkomst af afgifter för
nästföregående kalenderår för försäkringar,
som tillhöra anstaltens
rörelse här i riket.

U §■

Öfver försäkringsinspektionens beslut må klagan föras hos Konungen.

18 §.

Hvar som här i riket drifver försäkringsrörelse för utländsk försäkringsanstalts
räkning, utan att anstalten erhållit tillstånd till rörelsens
bedrifvande, straffes med böter från och med femtio till och med fem
tusen kronor.

Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse,
som nu är sagd, samma förbrytelse, skall han, när han därtill

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

135

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

varder lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning därför utfärdats och
delgifvits fällas till de böter, som för sådan förbrytelse äro stadgade.

19 §.''

Underlåter generalagent att fullgöra
hvad honom enligt 6 eller 8
§ åligger, eller bryter någon emot
föreskrifterna i 13 § 1 eller 2 mom.
straffes med böter från och med
fem till och med femhundra kronor.

Lag samma vare, där någon
bryter emot föreskriften i 13 § 3
inom., eller eljest i meddelanden,
som äro afsedda för allmänheten,
lämnar oriktiga eller vilseledande
uppgifter angående anstalt, hvarom
i denna lag är fråga.

Den, som i fall, hvarom i 4, G
eller 8 § förmärs, emot bättre vetande
lämnar oriktig uppgift, straffes
med böter från och med tjugufem
till och med två tusen kronor,
där ej å förseelsen straff är i allmänna
strafflagen utsatt.

19 §.

Underlåter generalagent att fullgöra
hvad honom enligt 6 eller 8
§ åligger, eller bryter någon emot
föreskrifterna i 13 § 1 eller 2 inom.,
straffes med böter från och med
fem till och med femhundra kronor.

Den, som i fall, hvarom i 4, 6
eller 8 § förmäles, emot bättre vetande
lämnar oriktig uppgift, straffes
med böter från och med femtio
till och med två tusen kronor, där
ej å förseelsen straff är i allmänna
strafflagen utsatt.

20 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.

21 §.

I fråga om utländsk försäkringsanstalt, hvars rörelse här i riket
allenast afser återförsäkring, äge denna lag ej tillämpning.

136

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N;o 1.

Kungi. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag:

22 §.

Genom denna lag upphäfves nådiga kungörelsen angående villkoren
för utländsk försäkringsanstalts rätt att liär i riket drifva försäkringsrörelse
den 22 oktober 1886.

Utländsk försäkringsanstalt, som vid denna lags trädande i kraft
lofligen drifver försäkringsrörelse här i riket, skall, om den önskar under
mera än ett år därefter fortsätta rörelsen, begära tillstånd pa sätt i 4 §
är föreskrift.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

137

Bil. C.

Lag

om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 15 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Är stämning tagen å bolag, förening eller annat samfund, eller å
stiftelse eller annan sådan inrättning, varde stämningen delgifven den,
som äger att företräda samfundet eller inrättningen, eller, där flera, hvar
för sig eller gemensamt, äro därtill behöriga, någon af dem. Huru stämning
skall delgifvas, där styrelse för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag
eller registrerad förening för ekonomisk verksamhet vill kära till
bolaget eller föreningen, därom är särskild! stadgadt.

År ej någon satt att företräda samfund, som stämmas skall, men
finnes någon, som äger sammankalla dem, hvilka hafva att öfver samfundets
angelägenheter besluta, skall stämningen honom delgifvas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

Lag

om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap.

4 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen
skola erhålla följande ändrade lydelse:

Bih. HU Riksd. Prof. 1903. 8 Sami. 1 Afd. 1 Häft.

138

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

22 kap.

H §.

Går fullmäktig i sak, den honom betrodd är, svikligen hufvudmannens
vederpart tillhanda, vare sig med skrifts uppsättande, eller med råd
eller skäl, eller eljest till hufvudmannens skada främjar sin eller andras
nytta, eller begår syssloman vid annat uppdrags utförande trolöshet emot
hufvudman; vare lag som i 11 § sägs; och varde fullmäktig, som med
sådant brott beträdes, dömd ovärdig att vidare föra andras talan inför
rätta.

Såsom syssloman skall ock straffas, efter ty nu sagdt är, ledamot i
styrelse för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller registrerad förening
för ekonomisk verksamhet, så ock annan, som är satt att leda bolagets
eller föreningens angelägenheter.

Förleder man, i sviklig afsikt, annan till oskälig rättegång, straffes
med böter.

23 kap.

4 §•

Har aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller registrerad förening
för ekonomisk verksamhet kommit i konkurstillstånd, och finnes styrelseledamot
eller annan, som är satt att leda bolagets eller föreningens angelägenheter,
hafva mot borgenärerna sig förbrutit, som här ofvan sägs; då
skall han straffas, som vore han gäldenär i konkursen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

Särskilda Utskottets (N:o l) Utlåtande N:o 1.

139

Lag

om ändrad lydelse ^af 2 § i förordningen den 4 maj 1855
angående handelsböcker och handelsräkningar.

Härigenom förordnas, att 2 § i förordningen den 4 maj 1855 angående
handelsböcker och handelsräkningar skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Under stadgandet i första punkten af 1 § inbegripas: de, som penningehandel
och bankrörelse drifva; de, som för egen räkning eller i
kommission in- eller utrikes varor uppköpa, för att dem åter utsälja; de,
som i kommission varor till utsäljning emottaga; de, som för in- eller utrikes
sjöfart skepp eller fartyg bygga eller utrusta, för att dem på frakt
upplåta eller försälja; idkare af försäkringsrörelse; idkare af apoteksrörelse;
idkare af boktryckeri- och bokförlagsrörelse; idkare af gröfre eller finare
smidesbruk, och af verk för tackjärnsblåsning och järngjuteri; idkare af
fabriker och manufakturverk; idkare af de borgerliga yrken, som hafva
till ändamål att lifsmedel eller drycker till försäljning bereda; och de,
som till sitt yrke gjort att på beting öfvertaga uppförande och bättrande
af hus och byggnader.

Undantagna äro: jordbrukare och idkare af de näringar, hvilka med
jordbruket sammanhänga eller såsom föremål för husfiit äro att betrakta;
idkare af grufdrift och bergsmannahandtering; handtverkare, som hufvudsakligen
på beställning varor förfärdiga; och de, som, utan biträde af
andra än hustru och barn, mångleri- eller annan sådan mindre handelsrörelse
idka, eller lifsmedel, drycker eller andra varor till försäljning
bereda.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

140

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Lag

om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående
handelsregister, firma och prokura.

Härigenom förordras, att 8 § i lagen den 18 juli 1887 angående
handelsregister, firma och prokura skall erhålla följande ändrade lydelse:

Hvar, som vill idka handel eller annan näring, med hvars utöfvande
följer skyldighet att föra handelsböcker, vare pliktig att till införande i
handelsregistret anmäla det namn, hvarunder han ämnar bedrifva sin
rörelse och som han vid därvid förekommande underskrifter ämnar teckna.
Sådant namn kallas firma.

I handelsbolag åligger det hvarje bolagsman att ansvara för anmälningsskyldighetens
fullgörande.

Från nu stadgade anmälningsskyldighet undantagas fartygsredare och
rederier, aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag samt registrerade föreningar
för ekonomisk verksamhet, så ock enskilda banker med rätt att utgifva
egna banksedlar.

Enkelt bolag må, efter ansökning af bolagsmännen, i handelsregistret
införas på sätt om handelsbolag är stadgadt; och galle sedan om det bolag
hvad i denna lag finnes angående handelsbolag föreskri fvet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

Särskilda Utskottets (N:o l) Utlåtande N:o 1.

141

Reservationer:

af herrar A. P. Gustafsson i Sjögesta, A. Olsson i Mårdäng och Öberg,
hvilka anfört:

»Oaktadt vi dela den af särskilda utskottets majoritet uttalade mening,
att en särskild lagstiftning angående försäkringsväsendet torde vara
af nöden, hafva vi likväl kommit till en afvikande uppfattning beträffande
fragan, om Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda lagförslag för närvarande
borde bifallas.

De skäl, hvarpå vi grunda denna vår mening, äro i hufvudsak följande: Riksdagen

har den 30 sistlidne mars i en till Kungl. Maj:t aflåten
skrifvelse anhållit »att Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om revision af lagen
om aktiebolag den 28 juni 1895 samt för Riksdagen framlägga de förslag,
hvartill revisionen kan anses föranleda».

I motiveringen till denna hemställan har Riksdagen ej allenast framhållit
de delar af berörda lag, i hvilka Riksdagen särskildt ansett ändring
behöflig, utan äfven härjämte yttrat, att det torde vara otvifvelaktigt, att
lagen jämväl i andra afseenden lede af brister, hvilka det vore önskvärdt
att fa afhjälpta, samt att den utsträckning, i hvilken anmärkningar mot
lagen förekomme, syntes Riksdagen gifva vid handen, att yrkandet på en
allmän revision icke vore obefogadt. Syftet med denna skrifvelse är således
uppenbarligen att få till stånd en allmän och fullständig revision af
aktiebolagslagen.

Då Kungl. Maj:ts förslag till lag om försäkringsbolag, som af utskottet
i hufvudsak tillstyrkts, i väsentliga delar är grundadt på lagen om aktiebolag,
skulle Riksdagen under sådana förhållanden, om lagförslaget af densamma
antoges, komma att godkänna en lag, hvars grunder den samtidigt
förklarade vara otillfredsställande. I och för sig skulle ju detta vara synnerligen
oegentligt. Härtill kommer, att det för dem, som skola ställa
sig lagen till efterrättelse, måste medföra betydande olägenheter och en
viss osäkerhet att nu inrätta sig efter er lag, som inom kort komme att
betydligt förändras.

142

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

I detta sammahang torde böra erinras, hurusom äfven utskottets flertal
icke ansett den af Kungl. Maj:t förebragta utredningen vara tillräcklig för
att nu åvägabringa en fullständig försäkringslagstiftning. I fråga om
sjuk- och hegrafningskassor, pensionsanstalter och andra understödsföreningar
äfvensom ränte- och kapitalförsäkringsanstalter har nämligen utskottet
hos Kungl. Maj:t begärt ytterligare utredning, om och i hvad mån den
verksamhet, som af åtskilliga bland dessa utöfvades, vore af beskaffenhet
att förevarande lags bestämmelser helt eller delvis på dem borde äga tilllämpning
samt anhållit, att Kungl. Maj:t därefter om möjligt för nästkommande
års Riksdag skulle framlägga förslag till de lagbestämmelser i ämnet,
hvartill utredningen kunde föranleda. Äfven med anledning af denna
skrifvelse kunde sålunda förslag till ändring i lagens bestämmelser vara
att förvänta. Riksdagen skulle sålunda jämväl i fråga om dessa delar af
lagen, på samma gång som den godkände lagen, uttala, att densamma vore
mindre tillfredsställande.

Mot uppställningen af lagförslagets bestämmelser synas oss äfven befogade
anmärkningar kunna göras. Förslaget lämnar nämligen i ett sammanhang
föreskrifter för flera olika slag af försäkringsrörelse. För den,
som för en särskild försäkringsgren önskar tillämpa lagen, möter det därför
betydliga’5 svårigheter att uppleta de bestämmelser, som för det särskilda
fallet äro tillämpliga. Lagförslaget har med anledning häraf synts
oss vara i saknad af den reda, klarhet och öfverskådlighet, som för lagens
handhafvande vid praktiskt bruk äro af nöden. De yrkanden, som inom
utskottet framställts för afhjälpande af dessa brister, hafva emellertid icke
vunnit utskottets bifall.

Att under sådana omständigheter godkänna förevarande lagförslag
synes oss därför endast kunna försvaras, ifall det vore förenadt med synnerligen
stor fara att uppskjuta lagens antagande. I fråga om denna
förmenta fara tillåta vi oss hänvisa till hvad utskottets majoritet själf
medgifvit, då den erkänt, att våra svenska lifförsäkringsanstalter i regel
äro synnerligen solida och värda allmänhetens förtroende. Visserligen antydes,
att vissa under de senare åren inom försäkringsvärlden inträffade
händelser böra mana till skyndsamhet vid lagstiftningsåtgärders vidtagande,
hvartill utskottet ser en ytterligare grund i den svenska försäkringsrörelsens
snabba utveckling.

Utan att förneka styrkan af de intressen, som i vårt land beröras af
försäkringsväsendet, hafva vi icke under nuvarande förhallanden ansett
någon omedelbar fara ligga i ett kortare dröjsmål, helst utskottet själft,

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1. 143

såsom^ ofvan antydts, på grund af bristande utredning, varit nödsakad»
att från lagens tillämpning undantaga just den del af lifförsäkringsrörelsen,
som, enligt hvad utskottet vitsordar, är fotad på de mest osunda priciperna
och hvarifrån den största faran hotar försäkringstagarna.

Du det icke kan vara lämpligt att, pa samma gång en lag antages,
uttryckligen förklara, att den lider af brister, hvilka enligt Riksdagens
uppfattning böra föranleda framläggande af nya lagförslag i ämnet;

då befogade anmärkningar kunna göras mot lagförslaget i fråga om
dess klarhet och öfverskådlighet;

då utom lagens tillämpningsområde tills vidare måst ställas den del
af försäkringsrörelsen i vårt land, som otvifvelaktigt kommer att vålla
försäkringstagarna förlust och för hvilken sålunda lagstiftning är mest af
behofvet påkallad;

då vi alltså icke anse de föreliggande lagförslagen uppfylla det af
Riksdagen i dess skrifvelse den 16 maj 1895 uppställda krafvet på den
begärda försäkringslagstiftningen, att densamma skulle innehålla fullständiga
och fullt betryggande bestämmelser rörande försäkringsväsendet i riket,
få vi härmed hemställa:

att Riksdagen, med afslag såväl å förevarande af
Kungl. Maj:t framlagda lagförslag som de i anledning
däraf väckta motioner och under uttalande, att frågan
om åstadkommandet af en fulltsändig och fullt betryggande
lagstiftning för försäkringsväsendet kräfver
en snar lösning,^ måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t måtte i sammanhang med den af Riksdagen
begärda revisionen af lagen om aktiebolag underkasta
ifrågavarande lagförslag en förnyad granskning
samt, sa fort ske kan, för Riksdagen framlägga de
förslag i ämnet, hvartill denna granskning kan
föranleda.»

Vid utskottets hemställan under l:o:

beträffande 120 § i utskottets förslag af herr Olsson i Mårdäng;

beträffande 123 § af herrar Olsson i Mårdäng, A. P. Gustafsson
och Oberg;

beträffande 127 § af herrar Wallis och Olsson i Mårdäng, hvilka anfört:

144

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande''''^:o 1.

»I första mom. af 127 § i Kungl. Maj:ts förslag stadgas, att, under
vissa villkor, aktiekapital eller garantikapital kan få tråda i stället för
den i 126 § stadgade säkerhetsfonden. Ändamålet med detta medgifvande
är, att i den ojämna konkurrensen med äldre bolag lämna någon
lättnad åt yngre bolag genom att tillåta dessa senare att, sedan de afskrifva
sina organisations- och anskaffningskostnader och således vunnit
tillbörlig soliditet, utdela större vinst åt de försäkrade än hvad i annat
fall kunde varit dem möjligt. Men vid medgifvandet är fäst det villkoret,
att de delar af aktiekapital eller garantikapital, hvilka bolaget vill
hafva räknade som säkerhetsfond, skola redovisas i samma förstklassiga
valutor som försäkringsfonden och liksom denna till försäkringstagarnas
förmån sättas i taka händer: villkor, hvilka annars ej äro för säkerhetsfonden
föreskrift^. Genom dessa villkor tillföres försäkringstagarna en
väsentligt ökad säkerhet, och en borgen för att den ökade rätten till vinstutdelning
åt de försäkrade ej kommer att missbrukas, så att den äfventyrar
bolagets soliditet, ligger däri, att i så fall risken i första hand
drabbar garantister och aktieägare, hvilkas målsmän i regeln äro bolagens
styresmän.

Det kungl. förslaget har således i detta moment velat gagna saväl
de yngre bolagen som deras försäkringstagare, och utskottet, hvilket afstyra
detta moment, har mot dess reala innebörd ej haft något att anmärka.
Utskottets motiv till afstyrkande! är ett principiellt juridiskt och
det gäller endast aktiekapitalet, icke garantikapitalet: aktiekapitalet eller
delar af detsamma få ej till uteslutande förmån för vissa af aktiebolagets
fordringsägare, och till förfång för de öfriga, afsättas i taka händer.

Denna principiella invändning är tvifvelsutan grundad, men är i föreliggande
fall, synes oss, utan reel betydelse. Granskar man nämligen
dessa aktiebolags räkenskaper, finner man att deras fordringsägare sa godt
som enbart utgöras af försäkringstagarna. Som bevis härpå lämna vi
följande uppgifter från trenne af dessa bolag, två äldre (Nordstjärnan och
Thule) samt ett af de yngsta (Nordpolen). Uppgifterna äro hämtade ur
kungl. civildepartementets redogörelse för försäkringsväsendet i riket år 1900.

Skulder till andra
än försäkringstagare
och aktieägare

Summa skulder I i % af II

Thule............ 205,839 »

Nordpolen... 27,932 »

Nordstjernan 314,648 kr.

32,917,511 kr. 0,95

26,041,767 » 0,79

1,358,297 » 2,06

145

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o i.

Dessa siffror visa, att försäkringstagarna äro, utom aktieägarna, dessa
aktiebolags så godt som enda fordringsägare, och det är gifvetvis insikten
härom som gjort, att såväl den skandinaviska kommittén som Kung], Maj:t
och högsta domstolen ej ansett sig behöfva taga hänsyn till de juridisktprincipiella
betänkligheter, hvilka naturligtvis varit äfven dem bekanta och
som hindrat utskottets majoritet att tillstyrka momentet. Äfven oss synas
dessa betänkligheter sakna real innebörd i föreliggande fall, men för att
dock momentet ej måtte blifva, på grund af dessa betänkligheter, af
Riksdagen struket, tillåta vi oss föreslå, att endast en del, exempelvis
hälften, af aktiekapitalet må på redan omnämnda villkor kunna få räknas
som säkerhetsfond. Ett ytterligare skäl för att föreslå, det endast en del
af aktiekapitalet må kunna räknas som säkerhetsfond, synes oss ligga däri,
att, eftersom aktiekapitalet högst sällan är mindre än 500,000 kronor,
medan garantikapitalet i regeln uppgår till endast 100,000—150,000
kronor, billigheten fordrar, att aktiekapitalet ej i sin helhet må få användas
att bereda aktiebolag den med momentet afsedda fördelen — det
blefve nämligen annars att lämna de yngre aktiebolagen ett öfvertag i
konkurrensen gent emot de yngre ömsesidiga bolagen.

Af nu i korthet anförda skäl våga vi alltså hemställa, att Riksdagen
måtte besluta att antaga § 127 i följande förändrade lydelse:

§ 127.

Har försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, redovisat tillgångar
motsvarande viss del af aktiekapital, dock ej öfverstigande halfva
detta kapital, eller af garantikapital i sådana värdehandlingar som i 128
§ är sagdt samt till lifförsäkringstagarnas säkerhet satt dessa värdehandlingar
i pant på sätt i 125 § är angående försäkringsfond stadgadt, må
det sålunda redovisade beloppet afräknas från den föreskrifna säkerhetsfonden.

Drifver försäkringsbolag jämte lifförsäkringsrörelse annan försäkringsrörelse,
skola tillgångar motsvarande säkerhetsfonden redovisas på sätt om
försäkringsfond är i 123 § föreskrifvet; i fråga om värdehandlingar, i hvilka
tillgångarna sålunda redovisas, galle hvad i 125 § säges om där afsedda
handlingar.»

Bill. till Riksd. Prof. 1903. 8 Samt. 1 Afd. 1 Käft.

146

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

beträffande 163 § af herr Olsson i Mårdäng;
vid utskottets hemställan under 3:o:

af herrar Åkerman, von Oehlreich och Wallis, hvilka med åberopande
af herrar Åkermans och Wallis motioner ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hafva följande lydelse:

»Då hufvudafsikten med den föreslagna lagen om försäkringsrörelse tydligen
är att söka skaffa svenska försäkringstagare ökad trygghet mot förluster,
och då man för detta måls vinnande afser att underkasta de svenska
lifförsäkringanstalterna väsentligt strängare bestämmelser än hittills, oaktadt
dess bättre ännu ingen lifförsäkringstagare hlifvit lidande på någon svensk
försäkringsanstalt, under det att detta däremot i flera fall varit händelsen
för svenskar, som försäkrat sig i utländska försäkringsanstalter, så synes all
anledning förefinnas att, så långt sig göra låter, beträffande utländsk försäkringsanstalts
verksamhet här i riket söka uppställa för försäkringstagare
lika betryggande fordringar som beträffande svenska försäkringsanstalter.
För en sådan åskådning finnes för öfrigt så mycket större skäl, som den
står i full öfverensstämmelse med den moderna lagstiftningen på detta område
såväl i de förnämsta stora länderna på Europas kontinent som ock
i Nordamerikas Förenta Stater.

Då emellertid svensk försäkringstagare i utländsk försäkringsanstalt,
som bringas till likvidation, icke kan framför utländsk försäkringstagare
påräkna tillgång till annan fond än sådan, som endast för svenska försäkringstagares
räkning nedsatts i taka händer, finnes ingen anledning att
för de utländska försäkringsanstalter, som drifva lifförsäkring här i riket,
särskilt hålla på någon sådan säkerhetsfond som fordras af de svenska.
Däremot synes allt skäl vara att lika väl af utländsk försäkringsanstalt,
hvilken drifver lifförsäkringsrörelse här i riket, som af svensk sådan fordra
nedsättning, på sätt och under villkor som af försäkringsinspektionen godkännes,
af ett belopp motsvarande den premiereserv, hvilken belöper sig på
de försäkringsaftal, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket. Men dessutom
bör så väl till ersättning för svenskt lifförsäkringsbolags säkerhetsfond
som särskildt för gäldande af böter, afgifter och ersättningar, som i anledning
af försäkringsrörelsen må åläggas generalagenten eller anstalten, innan
utländsk försäkringsanstalt får börja drifvandet af lifförsäkringsrörelse kär
i riket, i riksbanken nedsättas ett belopp af ett hundra tusen kronor.

147

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Med hänsyn till de stora försäkringsbelopp, som sjöförsäkringsrörelsen
gäller, har utskottet i punkt 9 i 4 § likställt sjöförsäkring med lifförsäkring
och brandförsäkring.

16 §.

Det af utskottet gjorda tillägg till 1 mom. af förevarande paragraf
i Kung]. Maj:ts förslag afser att hindra de utländska försäkringsanstalterna
att i reklamsyfte åberopa lagens för dem gifna föreskrifter om deposition
och om kontroll af försäkringsinspektionen.

19 §.

Angående ändringen hänvisas till hvad som anförts vid 188 § i förslaget
till lag om försäkringsbolag.

22 §.

Ändringen sammanhänger med ändringen i 159 § i förslaget till lag
om försäkringsbolag.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa:

3:o.

under förutsättning att hvad utskottet ofvan under l:o hemställt vinner
Riksdagens bifall, att Riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts
förslag till lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse
här i riket icke kunnat oförändradt antagas samt med anledning af
de af herrar Åkerman och Wallis i ämnet väckta motioner, ville för sin del
besluta en Lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse
här i riket af följande lydelse:

148

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Lag

om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse
här i riket.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Utländsk försäkringsanstalt må här i riket drifva försäkringsrörelse,
där sådant sker genom generalagent såsom syssloman, och i öfrigt under
villkor, som nedan i denna lag stadgas.

Ej må anstalt hafva mer än en generalagent.

Generalagent må, därest sådant ej förbjudes i fullmakten, använda
agent såsom ombud vid rörelsens drifvande.

2 §•

Generalagentur må jämväl innehafvas af svenskt aktiebolag eller ömsesidigt
försäkringsbolag, såvida samtliga styrelseledamöterna äro efter ty
ofvan i denna paragraf sägs behöriga, eller af svenskt handelsbolag, om
samtliga bolagsmännen äga dylik behörighet, För fullgörande af de skyldigheter,
som åligga generalagent, svare i förra fallet enhvar styrelseledamot
och i det senare enhvar bolagsman, som ej är endast kommanditdelägare.

3 §•

Utländsk försäkringsanstalt, som här i riket drifver försäkringsrörelse,
skall i alla däraf härflytande rättsförhållanden lyda under svensk lag samt
vara pliktig att svara inför svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets
afgörande.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

149

4 §.

Innan utländsk försäkringsanstalt må börja drifvandet af försäkringsrörelse
här i riket, skall därtill förvärfvas tillstånd af försäkringsinspektionen.

Vid ansökning om sådant tillstånd skola fogas:

1) handlingar, som styrka generalagentens behörighet enligt 2 §;

2) det för anstalten gällande reglemente, i två exemplar;

3) uppgift, enligt närmare bestämmelser, som af försäkringsinspektionen
meddelas, om öfriga grunder för anstaltens verksamhet;

4) bevis, att anstalten i sitt hemland med laga rätt drifver sådan försäkringsrörelse,
som är i fråga, jämte behörigen styrkt uppgift om den tid,
hvarunder anstalten i hemlandet drifvit sådan försäkringsrörelse, och om
anmärkningar, som af myndigheterna därstädes under de sista tre åren må
hafva framställts emot anstaltens verksamhet, äfvensom anstaltens förvaltnings-
och revisionsberättelse för hvart och ett af de tio sista åren, därest
anstalten så länge varit i verksamhet;

5) fullmakt för generalagenten att å anstaltens vägnar här i riket
drifva försäkringsrörelsen och att uti alla däraf härflytande rättsförhållanden
för anstalten mottaga stämning samt själf eller genom annan tala och
svara;

6) skriftligt bemyndigande för försäkringsinspektionen att i de fall,
som i 7 och 11 §§ omförmälas, förordna ett ombud att å anstaltens vägnar
mottaga stämning samt i öfrigt företräda anstalten;

7) skriftlig förklaring, att anstalten i allt, som angår försäkringsrörelsen
här i riket, underkastar sig svensk lag och svensk myndighets afgörande; 8)

behörigt intyg, att den, som utfärdat de i 5)—7) omförmälda
handlingar, är därtill berättigad och att handlingarna äro affattade i enlighet
med hemlandets lagar;

9) bevis, att anstalten, för ändamål, som i 9 § sägs, samt på sätt
och under villkor, som af försäkringsinspektionen godkännas, i riksbanken
nedsatt, i penningar eller värdehandlingar, ett belopp af etthundra tusen
kronor för lifförsäkring, samma belopp för brandförsäkring eller för sjöförsäkring
och ett belopp af femtio tusen kronor för hvarje annat slag af
försäkring.

Med lifförsäkring förstås i detta lagrum jämväl lifränte- och kapitalförsäkring.

150

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

5 §.

Finnes generalagenten behörig enligt 2 § och äro de enligt 4 § ingifna
handlingar jämväl i öfrigt af föreskrifven beskaffenhet, meddele försäkringsinspektionen
anstalten tillstånd att här i riket drifva försäkringsrörelsen;
dock skall sådant tillstånd vägras, därest grunderna för anstaltens
verksamhet finnas hvila på ett system, som uppenbarligen är af beskaffenhet
att ej medgifva en betryggande försäkringsverksainhet, eller med hänsyn
till innehållet af de i 4 § omförmälda handlingar sådan försäkringsverksamhet
uppenbarligen icke är att förvänta.

Meddelas tillstånd, skall försäkringsinspektionen låta i allmänna tidningarna
införa tillkännagifvande härom jämte fullmakten eller, där den är
på främmande språk affattad, svensk öfversättning däraf.

6 §•

Vidtages ändring i det för anstalten gällande reglemente eller i öfriga
uppgifna grunder för anstaltens verksamhet, skall generalagenten inom tre
månader därefter till försäkringsinspektionen ingifva två exemplar af beslutet
därom. Om ändringen'' läte försäkringsinspektionen ofördröjligen införa tillkännagifvande
i allmänna tidningarna.

Har af myndigheterna i anstaltens hemland framställts anmärkning
mot anstaltens verksamhet, skall generalagenten så fort ske kan därom
skriftligen underrätta försäkringsinspektionen.

7 §•

Varder generalagent urståndsatt att utöfva sitt uppdrag, vare sig emedan
han ej vidare är enligt 2 § behörig eller af annan anledning, eller
afsäger han sig uppdraget, eller återkallas fullmakten, skall, för tiden till
dess hindret upphört eller ny generalagent blifvit utsedd och af försäkringsinspektionen
godkänd, inspektionen förordna ett ombud att å anstaltens
vägnar mottaga stämning och i öfrigt företräda anstalten med afseende på
redan meddelade försäkringar; och läte inspektionen ofördröjligen införa
tillkännagifvande härom i allmänna tidningarna. Intill dess sådant förordnande
blifvit kungjordt, äge försäkringstagare hos försäkringsinspektionen
insätta förfallen försäkringspremie med samma verkan, som om den blifvit
inbetald till anstalten.

Särskilda Utskottets (S:o 1) Utlåtande N:o 1.

151

8 §■

Generalagent vare pliktig:

att när som helst hålla räkenskaper och handlingar tillgängliga för
försäkringsinspektionen eller dess ombud, äfvensom att i öfrigt lämna de
upplysningar, som af inspektionen äskas i fråga om anstalten och dess verksamhet
inom riket;

^ l

Tillgångar motsvarande premiereserven för här i riket meddelade lifförsäkringar
skola redovisas:

1) i obligationer, som utfärdats eller garanterats af staten;

2) i allmänna hypoteksbankens obligationer;

3) i fordringsbevis, utfärdade af riksbanken eller af annan bank, hvars
reglemente blifvit af Konungen fastställdt;

4) i obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade
af svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit
Konungens tillstånd;

5) i skuldförbindelser, för hvilka anstalten äger säkerhet genom inteckning
i fast egendom i Sverige inom två tredjedelar af senast fastställda taxeringsvärde,
så ock med försäkring sinspektionens medgifvande i skuldförbindelser
med säkerhet af inteckning intill fulla taxeringsvärdet i anstalten tillhörig
fastighet i Sverige, som är afsedd för inrymmande af lokal för anstaltens
rörelse, eller, där anstalten äger flera sådana fastigheter, i en af
dem; dock att i hvarje fall åbyggnad å egendom skall, för att inteckning i
egendomen må godkännas, vara brandförsäkrad i något med vederbörligen
fastställd bolagsordning försedt brandförsäkringsbolag inom riket;

152

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande A :o 1.

6) i sådana åt svenska enskilda järnvägar eller industriella inrättningar
utfärdade obligationer, utländska statsobligationer och andra värdehandlingar,
som till sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga
med några af de under 1)—5) nämnda.

10 §.

De värdehandlingar, i hvilka enligt 9 § tillgångar motsvarande premiereserv
redovisas, skola förvaras afskrida från anstaltens öfriga tillgång åt
och under minst två särskilda lås med olika nycklar, af hvilka en innehafves
af ett af Konungens befallningshafvande förordnadt ombud. I de sålunda
förvarade handlingarna njute försäkringstagarna panträtt såsom i handfången
pant till säkerhet för fullgörandet af anstaltens på försäkringsaftalen
grundade förbindelser.

För hvarje år skall, senast efter det balansräkning för året blifvit upprättad
och å sammanträde med atistaltens delägare pr öfvad, anstalten sätta
i sådant förvar, som nyss är sagdt, de värdehandlingar, i hvilka inträdd
ökning af premiereserv redovisas. Skulle enligt balansräkningen för något
år premiereserv nedgå, så att de i särskildt förvar satta värdehandlingarna
komma att uppgå till högre belopp än denna reserv, hav försäkringsinspektionen
att på framställning af anstalten lämna tillstånd till utbekommande
af värdehandlingar svarande emot öfver skottet. Anstalten äge jämväl för
utbetalande af förfallet försäkringsbelopp, för hvilket afsättning till premiereserven
ägt rum, utbekomma värdehandlingar, i den man sadant af för
säkring sinspektionen pröfvas kunna ske utan förfång för försäkringstagarnas
säkerhet. Utbyte af värdehandling, som i denna paragraf afses, emot annan
sådan värdehandling må äga rum när sådant af anstalten påkallas.

Visar anstalten, att för bevakande af dess rätt på grund af värdehandling,
som, enligt hvad nu är sagdt, blifvit satt i särskildt förvar, eller för
annat dylikt ändamål tillgång till sådan handling erfordras för anstalten,
vare ombudet pliktigt att till anstalten emot kvitto utlämna handlingen mot
skyldighet för anstalten att inom skälig tid återställa densamma eller aflämna
annan lika god handling.

Det åligge ombudet att, när anstalten befinnes ej fullgöra de i denna
paragraf stadgade skyldigheter, därom ofördröjligen göra anmälan hos försäkring
sinspektionen.

Ombudet uppbär af anstalten arfvode till belopp, som af Konungen bestämmes.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

11 8.

153

Minskas det nedsatta beloppet i följd däraf, att värdehandlingar nedgå
i värde eller att någon del af beloppet åtgår till gäldande af fordringar,
böter, afgifter eller ersättningar, eller af annan anledning, skall hvad som
brister i det föreskrifna beloppet fyllas inom fyra veckor efter det generalagenten
blifvit därom tillsagd af försäkringsinspektionen.

Varder icke inom nu stadgade tid bristen fylld, hafve anstalten förverkat
sin rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse; och åligge det försäkringsinspektionen
att härom ofördröjligen låta införa kungörelse i allmänna
tidningarna.

12 §.

Sker afvikelse från denna lag eller inträder förändring i de förhållanden,
som voro bestämmande för meddelande af tillstånd att här i riket
drifva försäkringsrörelsen, ankomme på försäkringsinspektionen att återkalla
det meddelade tillståndet. Lag samma vare, dår det visar sig, att de till
redovisning af föreskrifven premiereserv afsätta tillgångar icke åro tillräckliga.
Om återkallelse läte försäkringsinspektionen ofördröjligen införa tillkännagifvande
i allmänna tidningarna.

13 §.

Upphör utländsk försäkringsanstalt att drifva rörelsen här i riket,
åligge anstalten att, med bifogande af behörig fullmakt, hos försäkringsinspektionen
uppgifva ombud, som af inspektionen godkännes, att å anstaltens
vägnar mottaga stämning och i öfrigt företräda anstalten i afseende å
redan meddelade försäkringar; för tiden intill dess sådan anmälan skett
äge försäkringsinspektionen förordna ett ombud med sagda befogenhet. Om
fullmakten eller förordnandet läte inspektionen ofördröjligen införa tillkännagifvande
i allmänna tidningarna. Intill dess sådant kungörande skett,
äge försäkringstagare hos försäkringsinspektionen insätta förfallen försäkringspremie
med samma verkan, som om den blifvit inbetald till anstalten.
liih. till Riksd. Prof. 1903. 8 Sand. 1 Afd. 1 Häft. 20

154 Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Har utländsk försäkringsanstalt upphört att drifva rörelsen här i riket,
må det belopp, som enligt hvad i 4 § omförmäles blifvit i riksbanken
nedsatt, kunna, efter anmälan hos försäkringsinspektionen, af anstalten
utbekommas, därest det visas, att anstaltens samtliga förbindelser, som i
9 § afses, blifvit fullgjorda, eller att anstalten för deras fullgörande ställt
annan säkerhet, som af inspektionen godkännes.

U §.

Hvad i lag om försäkringsrörelse är om särskild administration stadgadt
skall i tillämpliga delar äfven gälla beträffande utländsk försäkringsanstalts
lifförsäkringsrörelse här i riket, och skola de penningar eller värdehandlingar,
hvilka enligt 4 § 9 mom. skola i riksbanken nedsättas, anses
motsvara svensk liffärsäkringsmstalts säkerhetsfond.

15 §.

Ombud, som enligt 7 eller 11 § förordnats af försäkringsinspektionen,
äge af anstalten uppbära ersättning med belopp, sou) af Konungen
bestämmes.

16 §.

Utländsk försäkringsanstalt, som drifver försäkringsrörelse här i riket,
vare pliktig att i alla för allmänheten afsedda meddelanden vid teckning
af sin firma utsätta hemlandet äfvensom anstaltens egenskap att vara grundad
på aktier eller på ömsesidighet eller på andra grunder. Ej må sådan
anstalt själf eller genom sina agenter och personal angifva sig hafva genom
den i 4 § föreskrifna deposition och genom de enligt 10 § nedsatta värdehandlingar
ställt fullgod säkerhet för sina svenska försäkringstagare eller angifva
sig vara beträffande hela sin verksamhet kontrollerad af svenska staten,
ej heller må annan beteckning af likartadt innehåll användas.

Försäkringsbref skall innehålla uppgift ej mindre om de för anstalten,
som meddelar försäkringen, gällande allmänna försäkringsvillkor, än äfven
om de särskilda villkoren för den försäkring, som i brefvet afses.

Där uti meddelanden, som äro afsedda för allmänheten, vid angifvande
af anstaltens fonder inräknas oguldna förbindelser af delägare eller garanter,
skall beloppet af sådana förbindelser särskildt utsättas.

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

155

n §•

År handling, som enligt denna lag till försäkringsinspektionen ingifves,
afifattad på främmande språk, skall, där så påfordras, tillika ingifvas
en bestyrkt svensk öfversättning däraf.

Tillkännagifvande, som enligt denna lag sker i allmänna tidningarna,
skall bekostas af den anstalt, som tillkännagifvandet rörer.

18 §.

19 §.

Till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organisation
och verksamhet skall utländsk försäkringsanstalt, som drifver försäkringsrörelse
här i riket, årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som af
Konungen meddelas. Detta bidrag må icke i något fall öfverstiga en femtedels
procent af anstaltens hela inkomst af afgifter för nästföregående kalenderår
för försäkringar, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket.

20 §.

öfver försäkringsinspektionens beslut må klagan föras hos Konungen.

21 §.

Hvar som här i riket drifver försäkringsrörelse för utländsk försäkringsanstalts
räkning, utan att anstalten erhållit tillstånd till*rörelsens bedrifvande,
straffes med böter från och med femtio till och med fem tusen
kronor.

Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse,
som nu är sagd, samma förbrytelse, skall han, när han därtill
varder lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning därför utfärdats och
delgifvits fiillas till de böter, som för sådan förbrytelse äro stadgade.

156

Särskilda Utskottets (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

22 §.

Underlåter generalagent att fullgöra hvad honom enligt 6 eller 8 §
åligger, eller bryter någon emot föreskrifterna i 16 § 1 eller 2 mom.,
straffes med böter från och med fem till och med fem hundra kronor.

Lag samma vare, där någon bryter emot föreskriften i 16 § 3 mom.,
eller eljest i meddelanden, som äro afsedda för allmänheten, lämnar oriktiga
eller vilseledande uppgifter angående anstalt, hvarom i denna lag är fråga.

Den, som i fall, hvarom i 4, 6 eller 8 § förmäles, emot bättre vetande
lämnar oriktig uppgift, straffes med böter från och med femtio till
och med två tusen kronor, där ej å förseelsen straff är i allmänna strafflagen
utsatt.

23 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

2i §.

.....^ «.<..• , \ ,

I fråga om utländsk försäkringsanstalt, hvars rörelse här i riket allenast
afser återförsäkring, iige denna lag ej tillämpning.

25 §..

Genom denna lag upphäfves nådiga kungörelsen angående villkoren
för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse
den 22 oktober 1886.

Utländsk försäkringsanstalt, som vid denna lags trädande i kraft lofligen
drifver försäkringsrörelse här i riket, skall, om den önskar under
mera än ett år därefter fortsätta rörelsen, begära tillstånd på sätt i 4 §
är föreskrifvet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.»

af herrar A. P. Gustafsson och Öberg, livilka instämt i den af herrar
Åkerman, von Oelreich och Wallis afgifna reservation utom i fråga om
lydelsen af 9 § i den af nämnda reservanter föreslagna lag.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1 90 8.